Högläsningens roll i språkutvecklingen

1

Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Högläsningens roll i språkutvecklingen -

The role of reading aloud in language development

Ala Halawani

Lara Amin

Lärarexamen 210 hp Examinator: Susan Lindholm

Barn och ungdomsvetenskap Handledare: Nanny Hartsmar

2

Abstract

Vårt syfte med arbetet är att undersöka vilket betydelse högläsningen har för att stimulera språket hos förskolebarn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk. Vi tittar närmare på hur förskollärarna går tillväga med högläsningen för att det ska ske en språkutveckling.

I teorikapitlet skriver vi om det sociokulturella perspektivet, som utgår från att samspel mellan människor har stor betydelse för lärandet. Barn utvecklar språket och lärandet genom att samspela med andra aktörer (Vygotskij 1995).

Resultatet av studien visar att högläsning stimulerar språkutvecklingen hos barn och att varje förskollärare har sitt eget sätt att högläsa på. Även om alla har sitt sätt att högläsa på så är alla förskollärare överens om att högläsningen gynnar språkutvecklingen hos förskolebarnen. Alla förskollärare tycker att det är en fördel att högläsa i mindre grupper eftersom alla barn får komma till tals och får svar på sina funderingar. Om flerspråkiga barn har svårt att lära sig språket beror det inte på att de kan flera språk. Det kan bero på dåliga förutsättningar i språket. Vi menar att brist på kommunikation och trygghet är en dålig förutsättning för att barnens språk ska utvecklas.

3

Innehållsförteckning

3. Teori och tidigare forskning ... 8

3.1 Sociokulturellt perspektiv ... 8

3.2 Högläsningens betydelse ... 9

3.3 Högläsningens miljö ... 10

3.4 Språkutveckling ... 11

3.5 Språkutvecklingen hos flerspråkiga barn ... 12

4 Metod ... 14 4.1 Metodval ... 14 4.2 Urval ... 15 4.3 Genomförande av intervjuerna ... 15 4.4 Bearbetning av materialet ... 16 4.5 Etiska överväganden ... 16

5. Resultat och Analys ... 18

5. 1 Språkutveckling ... 18

5.2 Att högläsa med olika metoder ... 20

5.3 Flerspråkiga barns språkutveckling ... 23

6. Diskussion ... 25

7. Vidare forskning ... 26

Referenslista ... 27

Bilaga 1 ... 29

4

Förord

Vi vill tacka alla förskollärare som deltog i vår undersökning och tillät oss att intervjua dem. Vi vill även tacka dem för att vi fick ta del av deras verksamhet. Framför allt vill vi tacka varandra för ett gott samarbete.

Vi har tagit gemensamt ansvar för detta arbete. Vi har genomfört intervjuerna tillsammans. En av oss var ansvarig för att ställa frågor samt sköta ljudinspelningen, den andra antecknade vad som sagts under intervjuerna. När det gäller skrivandet och innehållet så har vi skrivit tillsammans. Vi träffades mellan tre till fyra gånger i veckan för att skriva tillsammans och diskutera.

5

1. Inledning

Vi har valt att undersöka hur förskollärarna arbetar med högläsning på förskolan då vi under våra långa yrkeserfarenheter har sett att förskollärarna har olika metoder och syften med att högläsa. Studien är i första hand för att undersöka vad högläsning har för syfte för barns språkutveckling vilket tar stöd och utgångspunkt i forskning samt litteratur. De handlar främst om hur högläsning påverkar barns språkutveckling samt hur interaktion och trygghet är en viktig del vid aktivitetens utförande. På förskolorna högläser pedagoger för att stimulera barnens språk och utveckla deras fantasi eller för att ” bara ha en avkopplande och trevlig lässtund”. När man högläser för barn på förskolan ska man veta varför man högläser, man ska inte högläsa bara för att man måste högläsa. Enligt Arnqvist (1993) utvecklas språket snabbast under förskoleåren. Det är därför viktigt att tänka på hur man ska arbeta med högläsning för att stimulera barns språkutveckling. Språket är en viktig del för kommunikation mellan människor. Utifrån våra erfarenheter är högläsning en aktivitet som förekommer inom förskolan för att stimulera språket hos barn, men det förekommer även högläsning utan stimulans.Vi behöver använda oss mer utav stimulans för att utveckla språkutvecklingen hos barnen. Pedagogerna ska ha mer kunskap om högläsning och att pedagogerna är förbered inför högläsningsstunden. Johansson & Olov Svedner (2003) betonar vikten av att miljön ska vara så stimulerande som möjligt för att barnen ska kunna få en betydelsefull utveckling av den dolda språkförmågan. Med förbered menar vi hur vi sitter med barnen, hur vi introducerar sagan, var vi sitter och högläser.

När man högläser för barn och inte förklarar vad olika ord betyder eller återberättar till exempel sagor menar vi att det är samma sak som att använda sagor för avkoppling. När man läser sagor genom högläsning och förklarar sagan och återberättar den då är det en skillnad, då sker en medveten stimulering av språkutvecklingen. Förskolans styrdokument belyser hur viktigt språket är och hur viktigt det är med att utveckla ordförrådet. ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra” (Skolverket, 2010 s. 10). Granberg (2012) skriver att det inte sker någon språkutveckling hos barn utan stimulans. När vuxna talar med barn, lyssnar och berättar för barn då stimulerar vi barnens ordförråd, uttrycksförmåga, meningsbyggnad och grammatik. Hon menar att barn måste få en positiv upplevelse av kommunikationen. Som pedagoger har vi uppgift att arbeta på ett språkutvecklande sätt för att stödja barnens språk och utveckling som individer. Språket är ett uttryck för barnens identitet och kultur som hjälper dem att skapa

6

en bild av världen. Bjar och Liberg (2010) skriver att barn i tidig ålder tar eget initiativ som accepteras som inbjudan till språkande. Initiativtagande sker oftare ju äldre barnen blir. De menar att barnen tillsammans med andra eller själva utvecklar ämnet.

Vi är två förskollärarstudenter som har valt att skriva examensarbetet om språkutveckling för att vårt intresse för högläsning väcktes under våra långa yrkeserfarenhet av förskolans verksamhet. Vi har därför valt att undersöka hur förskollärarna arbetar med högläsning på förskolan. Vi som blivande lärare vill fördjupa våra kunskaper inom högläsning för att vi ska kunna utveckla verksamheten så att målen i våra styrdokument skall kunna uppnås.

7

2. Syfte

Vårt syfte med studien är att undersöka vilket betydelse högläsningen har för att stimulera språket hos förskolebarn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk. Vi tittar närmare på hur förskollärarna går tillväga med högläsningen för att det ska ske en språkutveckling och har undersökt barn mellan 1-5 år. Frågeställningarna nedan är utgångspunkt i vår studie.

2.2 Frågeställningar

Vilken betydelse menar pedagogerna att högläsning har för språkutvecklingen?

Vilken/a högläsningsmetod/er använder sig förskollärarna av på förskolan för att utveckla barnens språk medvetet?

Hur arbetar förskollärarna med högläsning med barn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk?

8

3. Teori och tidigare forskning

Vi kommer i detta kapitel ge en redogörelse för relevanta teorier och tidigare forskning som finns om högläsning betydelse, högläsningens miljö och språkutveckling allmänt och språkutveckling för flerspråkiga barn. Vi tar även upp forskning om samspel samt deras betydelse för barns språkutveckling och lärande. Vi kommer fördjupa oss i Lev Vygotskijs sociala utvecklingsteori kring språkutvecklingen. Enligt den sociala utvecklingsteorin är social interaktion en viktig faktor för barns språkutveckling. Vygotskijs teori är baserad på att utvecklingen är styrd från yttre (sociala) och inre (individuella) utvecklingen. En ytterligare faktor som är viktig för barns språkutveckling är trygghet. När barn befinner sig i en trygg miljö lär de sig språket snabbare. Enligt Ladberg (2003) är känslan viktigaste drivkraften till att lära sig ett språk.

3.1 Sociokulturellt perspektiv

Med den sociala utvecklingen menar Vygotskij att barnen börjar samverka med människor och världen runt om kring sig redan vid födseln. Med den individuella utvecklingen menar han att barnen löser sina problem som de stöter på genom egna erfarenheter. Vygotskij (1995) skriver att han ser språket som en utveckling och ett resultat av en kognitiv interaktion. Centralt i det sociokulturella perspektivet är enligt Vygotskij att människor lär i samspel och kommunikation med andra. Han menar att det kommunikativa och sociala samspelet är ett viktigt steg för den språkliga utvecklingen. Barns språkutveckling är beroende av både de biologiska och de sociala faktorer som råder i barnens omgivning (Vygotskij 1995). I ett sociokulturellt perspektiv är språk och kommunikation en viktig helhet för att lärandet ska ske. I Hyltenstam och Lindberg (2004) betonar Nauclér (s.437) att språk och kunskapsutvecklingen i ett sociokulturellt perspektiv på barns lärande är ett resultat av barnets språkliga socialisation (Wertsch 1998; Säljö 2000). Författaren menar att barnens språkliga socialisation det vill säga hur de lär sig språk, attityder, beteende och identitet är genom umgänge med vuxna och andra barn.

Arnqvist (1993) skriver om Vygotskijs (1993) forskning kring barns utveckling och lärande. Grundläggande för utvecklingen är enligt Vygotskij att alla högre funktioner som t.ex. problemlösningsförmåga och minnen utvecklas genom handlande i social gemenskap. Människans utveckling går från det sociala till det individuella, från yttre till inre. Med den sociala utvecklingen (yttre) anser Vygotskij interaktioner med människor och världen, fysiska

9

möten där samspelet börjar redan vid födseln. Genom den individuella utvecklingen menar Vygotskij att det problem som barnet stöter på och behöver hjälp med att lösa i handlingen tillsammans med andra, kan nu lösa det med erfarenhet, det vill säga lösa det ensamt i sina tankar ”inne i huvudet” (Arnqvist 1993). Det är de inre och yttre aktiviteterna som leder till lärande. Arnqvist (1993) skriver att enligt Vygotskij (1993) är språket också ett socialt fenomen som har utvecklats för att människor ska kommunicera med varandra. Han menar att barn kan styra sina handlingar genom språket och att de först lär sig tillsammans med andra människor. Detta leder sedan till eget lärande.

Vi kommer att använda oss av det sociokulturella perspektivet dvs. begreppen sociala interaktioner och trygghet i vår analys. Dessa är relevanta i vår studie för att skapa förståelse för hur språket utvecklas hos barn.

3.2 Högläsningens betydelse

Dominkovic, Eriksson & Fellenius (2006) hänvisar till en rapport från utbildningsdepartementet i USA (Winquist Nord, C., Lennon, J. & Liu, B. 2000) som framhåller att högläsning och berättande för barn stimulerar barnens fantasi samt ökar deras ordkunskap. I rapporten skriver de även att högläsning introducerar barn till att förstå en berättelses komponenter, figurer, upplägg och händelseförlopp (Dominković, Eriksson & Fellenius, 2006).

Fox (2010) betonar betydelsen av högläsning då man har ett perfekt tillfälle att komma till samtal tillsammans med barnen och även ger barnen nya formuleringar och nyansrika ord. Fox (2010) betonar även att med högläsning utvecklar barnen sin förmåga att koncentrera sig under en längre tid och även uttrycka sig lättare och klarare. Vidare belyser forskaren att högläsning har många positiva effekter för barnens utveckling. Han menar att ge barnen 15 minuters högläsning om dagen stärker förhållandet mellan barn och vuxna. Även problemlösning med hjälp av logiskt tänkande utvecklas hos barnen samt att de kan uttrycka sig lättare och klarare. Genom högläsningens berättelser utökar barnen sina uttryck, nyansrika ord och nya formuleringar menar Fox (2010).

Jönsson (2007) skriver att man lär sig olika saker om läsning och skrivning med olika kulturella bakgrunder. Hon betonar att barn får med sig från förskola och skola olika sociala och kulturella förståelse för vad skriftspråket är. ”Att barn lär sig i skilda miljöer och

10

socialiseras in i läsning på olika sätt betyder att de kan och vet olika saker och också olika mycket” (Jönsson 2007:59). Vidare skriver Jönsson (2007) att alla barn inte får möjlighet att möta böcker. För vissa barn är det en naturlig del av vardagen, för andra barn är böcker något man bara använder i skolan. Svensson (2009) hänvisar i sin avhandling till Kommittén för svenska språket (SOU 2002:27) vikten av att stimulera barns språk i tidig ålder. Med tidig ålder menas förskola och förskoleklass. Kulturdepartementet (2012) skriver att SOU står för Statens offentliga utredningar, där en arbetsgrupp som tillkallas av regeringen får utredningsuppdrag. Dessa utredningar kallas för rapporter och betänkande.

Louise Schwarz, Van Kleeck, Beaton, Horne, MacKenzie & Abdi (2015) skriver i sin artikel om högläsning på förskolan att litteraturen är fylld med forskning vad gäller hur vuxna bör anpassa hur de talar och interagerar, när de läser böcker högt för förskolebarnen. Med det menar forskarna att det hjälper barnen att utveckla de grundläggande muntliga språkkunskaper som behövs för senare textförståelse. Vidare skriver Louise Schwarz m.fl. (2015) att om man ska främja förskolebarnens muntliga språkkunskaper bör pedagogerna välja böcker som ökar barnens ordförråd. Författarnas forskning kopplar vi till det sociokulturella perspektivet där vi ser koppling på vad de skriver att de sociala interaktionerna är viktiga för språkutvecklingen.

3.3 Högläsningens miljö

Vi pedagoger tillsammans med barnen kan möblera om på förskolan så att barnen får det som de önskar. Samtidigt får barnen möblera om på det sättet de känner sig trygga med. Det ska vara en öppen miljö och innehållsrik som bjuder in barn för lärandet. Som pedagoger ska vi inte glömma att sätta ord på allt vi gör tillsammans med barnen och på så sätt kan vi fånga barnens intresse och behov. När barnen känner sig trygga med miljön stimuleras språket snabbare.

Den pedagogiska verksamheten skall genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön skall vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta tillvara på och stärka barnets intresse för att erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter. (Lärarförbundet, 2002:30)

Svensson (2012) skriver i sin artikel om forskning kring hur viktigt språkmiljön i förskolan är. Hon menar att den är viktig för språkstimulansen som barnen blir delaktiga av. Svensson tar även upp kommunikationsmönstret och belyser att det både kan stimulera och begränsa barns

11

språkutveckling. Detta sker genom chanser och hinder som förskolemiljön erbjuder barn, påverkar hur barnen utforskar, använder och utvecklar språket. Om kommunikationsmönstret mellan läraren och barnen är främmande från det barnen är vana vid kan det bli svårt för barnen att tolka innehållet av det läraren säger. Däremot om kommunikationsmönstret är känt för barnen blir det lättare att förstå främmande ord. Svensson (2009) betonar även vikten för barn som inte i sin hemmiljö stimuleras till att bemäktiga sig ett rikt språk skulle få stimulans i förskolan och förskoleklassen.

Johansson & Olov Svedner (2003) betonar vikten av att miljön ska vara så stimulerande som möjligt för att barnen ska kunna få en betydelsefull utveckling av den dolda språkförmågan. Detta hjälper även den som har en normal utvecklingsgång och eventuellt kan hjälpa de som drabbas av språkproblem. De menar att om man ska skapa en positiv miljö räcker det att man är medveten om vissa viktiga stimulansfaktorers betydelse. Med stimulansfaktorer menar författarna samtal, litteratur läsning, omvärldserfarenheter, temaarbete och ämnesundervisning, språklekar och språkövningar. Johansson & Olov Svedner (2003) betonar även vikten av att det i förskolemiljön ska finnas böcker, läshörnor, högläsningsmöjligheter och personal som inser sin betydelse som språkstimulerare.

3.4 Språkutveckling

Strömqvist skriver i Bjar och Liberg (2010) om barns tidiga språkutveckling. Han skriver att barn lär sig språk, talat språk och skriftspråk i samspel med sin omgivning och att språkutvecklingen är sammanbunden i ett kognitiv och sociokulturellt sammanhang. Vidare skriver Strömqvist att alla barn som utvecklas normalt går igenom samma utvecklingssteg där språket utvecklas i det speciella språkkompetens som barnet möter i sin omgivning. Strömqvist skriver vikten av ordförrådsspruten i barns utveckling där denna utveckling sker hos barnen mellan ett och ett halvt och två års ålder. Där sker också utvecklingen av böjningsmorfologi och grammatiken. Det sker en utveckling av böjningsmorfologi och grammatiken genom högläsning. Genom högläsning utvecklar barnen sitt ordförråd och språk. Söderbergh (1982) betonar i Lindö (2002) om några viktiga principer för hur barnet intar språket. Ett barn lär sig det talade språket när det sker samspel där språk och handling har en funktion. Hon betonar slutligen att barn själva upptäcker språkets inre struktur.

Granberg (2012) skriver att man lär sig språket på många olika sätt som kommunikation, begreppsbildning, bearbetande av känslor och tankar. Granberg (2012) skriver vidare om

12

spädbarn som kommunicerar med hjälp av icke språkliga meddelande. Spädbarnet använder hela kroppen för att kommunicera. De gör det genom skrik, gråtande, jollrande och söker ögonkontakt. Talet utvecklas hos barn om de har en välfungerande muskel i talorganen, bra hörsel, en stimulerande miljö och engagerade vuxna omkring sig. Med en engagerad vuxen menar författaren att man ska vara lyhörd och försöka förstå vad barnet menar och vill. Man ska inte försöka tvinga ett barn att tala, genom att låtsas förstå vad barnet säger. Barnet kan bli osäker och hindrad och kan ge upp att försöka att kommunicera. Istället ska man försöka verbalisera barnets ordlösa budskap. Granberg skriver vidare om att barnets språk ska utvecklas behövs en grundläggande förutsättning. Med grundläggande förutsättning menar författaren att det ska ske en trygg upplevelse av kommunikation. Det är lika viktigt att låta barn berätta färdigt det barnet vill säga utan stress och att vuxna är lyhörda för innehållet av det som sägs än hur det sägs. Även Vygotskij (1995) hävdar att stöttning av språkutvecklingen är viktig för att öka trygghet och självförtroende hos barn.

3.5 Språkutvecklingen hos flerspråkiga barn

Svensson (2012) hänvisar i sin artikel till Scheele, Leseman och Mayo (2010) som lyfter fram att barn som är tvåspråkiga brukar vara sena i sin språkutveckling, medan enspråkiga barn utvecklar sitt språk snabbare. Detta beror på att enspråkiga barn talar samma språk dagligen, medan tvåspråkiga barn talar flera språk dagligen.

Flerspråkiga barn presterar även högt på metalingvistiska test, till exempel fonologisk medvetenhet (som innebär att kunna urskilja språkljud i ord) och de har mer avancerade uppfattningar om skriftspråket än enspråkiga barn (Bialystok, Craik och Freedman 2007; Hoff 2012; Wodniecka et al. 2010). Det kan medföra problem under barndomen att utveckla ordförrådet på ett språk som man inte exponeras för eller får använda lika ofta som enspråkiga barn. Att bygga på ordförrådet är en väsentlig del av språkutvecklingen då det avgör vad man kan uttrycka och hur precist man kan formulera sig samt vad och hur man förstår andras utsagor (Svensson 2012).

Svensson (2009) hänvisar till Björklund (2008) som menar att högläsning leder till att barn i två till treårsåldern får en bild hur texten fungerar. Björklund (2008) menar också att när barn låtsas läsa kan man höra att de försöker använda ett språk som ligger nära den naturliga texten medan de bläddrar i böckerna. Björklund (2008) gör gällande att litteracitet i förskolan bör handla om barns bläddrande i böcker och högläsning. Roger Säljö (2005; Fast 2007) skriver om literacy som skriftspråkliga aktiviteter. Skriftspråkliga aktiviteter kan vara t.ex. när barnen

13

bläddrar i olika böcker, när det låtsas läser eller när de skriver även om de inte kan skriva. Allt som har med texter och bilder kan vara en skriftspråklig aktivitet det vill säga literacy.

Jönsson (2007) skriver om olika forskningsstudier kring högläsning för barn. En studie har varit inriktad på effekter som högläsning kan ha på barns språk- och läsutveckling. En annan studie belyser lärarnas olika sätt att handla i högläsningssituationer (Jönsson 2007).

Enligt Ladberg (2003) kan människans ordförråd bestå av två förråd, aktivt ordförråd och receptivt ordförråd. Aktivt ordförråd innebär de ord barnet kan säga, och receptivt ordförråd innebär ord som barnet förstår när det hör andra säga dem. Hon belyser att människans språkliga förståelse alltid ligger före det man kan säga. Ladberg (2003) betonar vikten för att inlärningen ska bli effektiv måste språket bli känslomässigt och betydelsefullt. Språket måste kännas angeläget. Det är viktigt med trygghet för att barn ska utveckla sitt språk, om man tycker om någon och känner sig trygg med så lär man sig lättare deras språk. Författaren menar att barn som inte talar behöver inte betyda på att barn behöver stöd i språket utan snarare stöd för sin identitet. Barn som inte får stöd med sin identitet kan känna sig otrygg och kan svara med motstånd.

14

4 Metod

I detta kapitel redovisar vi för vilken metod vi valt att använda oss av i studien sedan presenteras hur studien utfördes samt hur vi gick tillväga för att bearbeta det insamlade materialet. Avslutningsvis berörs de etiska övervägande kring studien.

4.1 Metodval

Vi kommer att besvara frågeställningarna genom kvalitativ metod och intervjua förskollärarna som arbetar på olika förskolor. Genom den kvalitativa metoden blir det lättare att undersöka vilket betydelse högläsningen har för att stimulera språket hos förskolebarn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk. Med intervju är det lättare att sitta öga mot öga och ställa frågorna. På detta sätt får vi möjlighet att ställa följdfrågor och ge utrymme till förskollärarna att förklara sig mer. Denna typ av intervju kallas för semistrukturerad. Bryman (2011) skriver att det i semistrukturerade intervjuer finns några förbestämda frågor, men det går även att ställa följdfrågor och att ta frågorna i olika ordning. Vi har genomfört våra intervjuer på tre olika förskolor i en stad som ligger i södra Skåne. Vi har intervjuat sex förskollärare, två förskollärare från varje förskola. Alla förskollärare som blev intervjuade har fått fiktiva namn Kinda, Ella, Stina, Marie, Mona och Sara. Nedan följer en presentation av intervjupersonerna:

Kinda är 30 år gammal, hon gick barn och ungdomsvetenskaplig utbildning och tog sin examen år 2013. Hon är behörig till att jobba på förskola och grundskola upp till sjätte klass. Kinda började jobba på förskola med barngrupp från 3-5 år direkt efter att hon fick sin examen.

Ella är 29 år gammal, hon har också gått barn och ungdomsvetenskaplig utbildning och tog sin examen år 2014. Ella började jobba på förskola året 2015 med barngrupp från 3-6 år.

Stina är över 40 år gammal. Hon gick förskollärare utbildning och tog examen år 1994. Stina jobbar med barngrupp 1-2 år gamla.

Marie är över 40 år gammal. Hon tog sin examen år 2000 som förskollärare. Marie började jobba direkt efter att hon fick sin examen med barn som är 3-6 år gamla.

Mona är 27 år gammal. Hon tog examen år 2016 som förskollärare och började jobba direkt efter det med barngrupp 3-4 år gamla.

15

Sara är 28 år gammal. Hon tog examen år 2008 som förskollärare. Sara började jobba på förskolan med barn 3-5 år gamla direkt efter att hon fick sin examen.

4.2 Urval

Vi har valt att göra våra intervjuer på tre olika förskolor i en stad i södra Skåne. Vi valde just dessa tre förskolor eftersom vi har kontakt med en pedagog från varje förskola som hjälpte oss att boka tider med förskollärarna vi intervjuade. Vi valde förskollärare istället för barnskötare eftersom förskollärarna har en högre utbildning. Varför vi har valt just förskollärare är att vi vill undersöka förskollärarnas syn på den pedagogiska rollen vid högläsning och vad högläsningen har för effekt på språkutvecklingen. Förskollärarna vi intervjuade är kvinnliga i varierande åldrar och har olika långa erfarenheter av att jobba på förskolor. Vi har inte uteslutet manliga förskollärare men det fanns inte några manliga förskollärare på de förskolor vi utförde intervjuerna på. Förskollärarna vi intervjuade jobbar med barn i åldrarna 1-5 år.

4.3 Genomförande av intervjuerna

Med en kvalitativ metod kan man få information om allt som behövs. Vi bokade tid med förskollärarna som vi intervjuade efter deras önskemål om tid och plats. Intervjuerna skedde på förskollärarnas arbetsplatser och pågick i cirka 20-30 minuter. En av oss var ansvarig för att ställa frågor samt sköta ljudinspelningen, den andra antecknade. Vi valde detta medvetet med syftet att få ut mer av varje intervju. Tanken med ljudinspelningen är att vi ska kunna gå tillbaka och lyssna på intervjuerna. Vi antecknade under intervjuerna men spelade även in de som godkände det, för att nödvändig information inte skulle falla bort. Vi hade mailat över huvudfrågorna till informanterna i förväg för att de skulle kunna titta på frågorna i lugn och ro och kanske diskutera tillsammans med övrig personal på förskolan hur de går tillväga vid högläsning med barnen. När det gäller följdfrågorna var vi båda ansvariga för dem. Vi ansåg att vi skulle kunna få mer reflekterande svar på det sättet.

Vi skrev ett informationsbrev till förskollärarna som vi ville intervjua för att få deras samtycke. Vi förklarade vad studien skulle gå ut på och fick deras samtycke till att delta i studien. Under intervjun ställde vi tio förbestämda frågor, vilka följdes upp av följdfrågor. Alvehus (2013) skriver att det är viktigt som intervjuare att lyssna aktivt, att följa upp intressanta spår och att kanske be den intervjuade att fördjupa sig med svaren eller ge

16

exempel. På detta sätt visar man den intervjuade att man lyssnar, är intresserad och dessutom uppmuntrar den intervjuade till att tala. Under hela intervjun hade vi ögonkontakt med informanterna, vi ställde följdfrågor när vi kände att vi ville ha mer svar på frågorna vi ställde.

Direkt efter intervjuerna började vi analysera materialet. Patel och Davidson (2011) belyser att det är en fördel att börja med analysen när minnet är färskt. De menar att ju längre tid det går innan man påbörjar med analysen desto svårare är det att få ett ”levande” förhållande till sitt material. Vi fick förskollärarnas telefonnummer för att kunna kontakta dem igen ifall vi behövde mer förklaringar av deras svar. I informationsbrevet skrev vi upp våra telefonnummer ifall förskollärarna ville ringa och tillägga något.

4.4 Bearbetning av materialet

Under intervjuerna med de olika förskollärarna valde vi att både anteckna och spela in intervjuerna. Vi valde att spela in för att vi skulle kunna komma tillbaka till inspelningen och skriva ner exakt vad som sagts. Om tekniken inte fungerade eller om vi skulle bli störda under intervjun kan vi använda oss av anteckningarna. Vi började med att lyssna på inspelningarna och lägga till det vi har missat att skriva ner under intervjuerna. Vi transkriberade intervjuerna och skrev skillnader och likheter med förskollärarnas sätt att högläsa för att kunna analysera det som har sagts. ”Om man använder intervjuer eller samtal som material ska man åtminstone skriva ut delar av dem. Man ska besluta vad som är relevant att transkribera i förhållande till ens forskningssyfte ”( Winther, Jørgensen & Phillips 2000:84). Genom dessa bearbetningar har materialet fördjupats och preciserats för att syftet ska förtydligas och frågeställningarna besvaras.

4.5 Etiska överväganden

I vår studie har vi tagit hänsyn till de fyra grundläggande etiska principerna som står i Vetenskapsrådets dokument Forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 1990). Patel och Davidson (2011) skriver om Vetenskapsrådet som är en svensk myndighet som fördelar medel till forskning men som även har ett övergripande ansvar för frågor om etiska krav på forskning. De fyra etiska övervägande är:

Informationskravet är när forskaren informerar informanten om forskningsuppgiftens syfte, informerar om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Det ska dessutom bli tydlig att deltagandet är frivilligt och att de uppgifter som insamlas inte

17

kommer att användas för något annat syfte än för forskning (Vetenskapsrådet). Informationskravet följde vi genom att vi skickade ut information till förskolorna där vi ska utföra våra intervjuer. I den informationen hade vi med vårt syfte och att deltagandet i studien är frivilligt och att de kan avsluta det när som helst.

Samtyckeskravet är när deltagaren i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Forskaren ska erhålla undersökningsdeltagares samtycke (Vetenskapsrådet). Eftersom vi fick samtycke från förskollärarna när vi mejlade informationsbrevet så följde vi samtyckekravet.

Konfidentialitetskravet är när uppgifterna om alla i undersökningen ges största möjliga konfidentialitet. Det betyder att personuppgifterna ska förvaras på ett sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem. Man ska ändra namn på undersökningsdeltagaren samt förskolorna i detta fall till fiktiva namn (Vetenskåpsrådet). Alla förskollärarnas namn och förskolor har fått fiktiva namn och deras medverkan kvarstår anonyma. Detta gör vi i enlighet med konfidentialitetskravet.

Nyttjandekravet är när man samlar in uppgifter om enskilda personer då får det endast användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet). Detta sista krav följde vi genom att allt vi endast använder vårt insamlade material i forskningssyfte.

18

5. Resultat och Analys

I detta kapitel kommer vi att framföra resultatet och analysen av materialet som har utförts på tre olika förskolor. Vi kommer att besvara våra forskningsfrågor utifrån svaren av våra kvalitativa intervjuer som vi knyter ihop med tidigare forskning, teori och relevant litteratur. Våra forskningsfrågor är:

 Vilken betydelse menar pedagogerna att högläsning har för språkutvecklingen?  Vilken/a högläsningsmetod/er använder sig förskollärarna av på förskolan för att

utveckla barnens språk medvetet?

 Hur arbetar förskollärarna med högläsning med barn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk?

I denna analysdel kommer vi att ta hjälp av begreppen som vi beskrivit i teoridelen. Frågeställningarna är delade i tre underrubriker utifrån pedagogernas svar, underrubrikerna är:

 Språkutveckling

 Att högläsa med olika metoder  Flerspråkiga barns språkutveckling

5. 1 Språkutveckling

Alla förskollärare vi intervjuade anser att högläsning eller sagostunder är språkstimulerande. Samtliga förskollärare var överens om att högläsning inte bara främjar barnens språkutveckling utan även främjar barnens ordförråd, fantasi och känslor. Förskolläraren Marie tycker att högläsningen även skapar gemenskap, inbjuder till samtal, frågor och bearbetar barnens tankar och funderingar samtidigt som barnen bekantar sig med skriftspråket. ”Jag som förskollärare tycker att högläsningen är bra för språkstimulansen eftersom den skapar gemenskap mellan barn och pedagogerna och gemenskap mellan barn och barn.” (Marie) Förskolläraren Stina använder högläsning även för att hjälpa barnen att sätta ord på det de känner och tänker. Mona svarar att högläsningen även ingår i ett temaarbete och för att bearbeta vardagshändelser. ”Genom sagor lär sig barnen nya begrepp, ord och nytt sätt att tänka på ”(Mona). Kinda högläser sagor varje dag för barnen eftersom hon har många barn i sitt barn grupp som inte kan svenska. Hon tycker att med högläsning stimuleras barnens språk. Sara använder även högläsning eftersom hon anser att sagoböckerna oftast har olika budskap som hon kan förmedla till barnen, t.ex. konflikthantering på

19

förskolan. Ella fokuserar på att introducera nya ord varje gång hon högläser för barnen. ”När vi läser för barnen då använder barnen sin fantasi och gör sina egna bilder i huvudet. Barnen lär sig nya ord och meningar som de kan använda i vardagssituationer (Sara).”

Utifrån förskollärarnas svar kan vi se att alla förskollärare är överens att högläsningen främjar barnens språkutveckling och även främjar ordförråd, fantasi och känslor. Vi kan även se att högläsningen är en fördel för språkutvecklingen eftersom ingen av förskollärarna har nämnt någon nackdel med högläsningen. Vi tolkar resultatet från informanterna att trygghet är en viktig aspekt för språkutvecklingen, där vi kan se att de nämner gemenskap och att högläsning inbjuder till samtal. Utifrån informanternas svar kan vi se hur den sociala interaktionen skapas mellan barn och pedagoger på förskolan med hjälp av högläsning.

”Barnet lagrar in information från situationer som det deltar i och anpassar sig till nya situationer genom att organisera om redan lagrad information. Men det är inte bara frågan om en anpassning från barnets sida. Inlärningen påverkas också av att barnets sociala omgivning anpassar sig till barnet” (Bjar & Liberg 2010:57).

Kommunikation och språkanvändningen är i centrum av det sociokulturella perspektivet och utgör länken mellan barnet och omgivningen (Tulviste, 1991: i Säljö 2014). Genom att kommunicera om vad som sker i interaktioner blir barnet delaktig i hur människor i deras omgivning uppfattar och förklarar händelser (Säljö 2014). Vidare skriver Säljö att kommunikation är länken mellan tänkande och interaktion, med tänkande menar författaren det inre och med interaktion det yttre. Med det inre och yttre kan man se en koppling till Vygotskijs teori. Vygotskij (1995) betonar i sin teori om att utvecklingen är styrd från yttre (sociala) och inre (individuella) utvecklingen. Det yttre är den sociala som hänger ihop med interaktioner och med det inre som är tänkandet som hör ihop med det individuella.

Alla de intervjuade förskollärarna anser att högläsning är bra för barnens språkutveckling och att det även främjar barnens ordförråd, fantasi och känslor. Enligt Svensson (2012) ska barnen få språklig stimulans av olika slag från förskolan. Barnen ska få möjlighet till en god språkliginlärningsmiljö och detta ska förskollärarna ha ansvar för. Arnqvist (1993) hänvisar till Vygotskij att barn i förskolan utvecklar många begrepp speciellt de omedvetna begreppen. Han menar att barnet lär sig språkets betydelse utifrån händelser som finns, barn kan ha svårt att beskriva saker de inte kan se för stunden. Då är det pedagogernas uppdrag att förklara begrepp och knyta de till barnets egna erfarenheter. Granberg (2012) lyfter fram syftet med småbarnssagostunder. Hon skriver att sagostunden ger barnen olika upplevelser och stärker

20

deras samhörighet i barngruppen. Hon skriver även att sagostunden eggar barnens fantasi, lockar dem att använda f€antasin och vidareutvecklar den. Vad gäller empatin så skriver Granberg (2012) att sagostunden ger barnen möjlighet att identifiera sig med och känna empati för sagans figurer. Hon menar att det hjälper barnen att förstå känslor och upplevelser.

När pedagogerna väljer vilken bok som ska läsas gör de det med hänsyn till barnens intresse och aktuella livssituationer, eller med utgångspunkt i något tema. Alla förskollärare vi har intervjuat anser att det är viktigt med högläsning, och alla använder sig av högläsning minst en gång per dag. Förskollärarna läser för att stimulera barnens språk, men i vissa fall så läser de också för att lugna ner barnen. Bjar & Liberg (2010) skriver att språkinlärningen är en process som är anpassningsbar, och när barnet utvecklar sitt språk får det ett redskap som kan användas för att förändra omvärlden.

5.2 Att högläsa med olika metoder

Alla intervjuade förskollärare delar in barnen i mindre grupper när de läser sagor för barnen. De tycker att det är lättare då att samspela tillsammans under högläsningsstunden. Förskollärarna tycker att alla barn kan komma till tals när de läser i mindre grupper och att det också är viktigt med dialog, närhet och tid tillsammans under högläsningen. Varje förskollärare har sitt eget sätt under högläsningen. Alla tre förskolor berättar att för det mesta så får barnen välja vad som ska läsas. De gör det genom att titta på bilderna i böckerna och tillsammans komma överens om vilken bok som ska läsas. Alla förskollärare vi har intervjuat har nämnt flanellografsagor, handdockor, sagopåsar och röstförändringen när de högläser. Kinda berättar om hur viktigt det är att barn ser bilder från det man berättar för att kunna fantisera om det man högläser för dem. Sara berättar att barnen brukar återberätta sagan hon läst med djur. Hon förklarar att barnen föreställer sig att djuren är figurerna i sagan. Sara berättar även att barnen har lättare att relatera till djur när de återberättar sagor. På Stinas avdelning använder de allt från språkpåsar, flanosagor och böcker till penpal. Penpal är ett verktyg som är lustfylld språkträning för barn. Den är möjlig till att synliggöra barnens alla språk i förskolan. Det är en sammansatt mp3 spelare, scanner och mikrofon. Den läser upp ljudfiler från böcker på de språk man har programmerat den för.

Stina berättar att när de högläser för barnen tycker barnen om när man visar känslor och ändrar på rösten. ”Våra barn vill gärna att man är med i hela kroppen för att man så tydligt så möjligt berättar med inlevelser.” (Stina)

21

Alla förskollärarna sa att barnen får lov att avbryta dem under högläsningen för att ställa frågor. De flesta förskollärarna tycker att det är bra att barnen ställer frågor under högläsningsstunden, för då är det kanske någonting de inte förstår och då har man chans att förklara innehållet för barnen. Sara och Marie berättar att barnen får återberätta sagor genom att de ritar efter sagostunden. Sedan berättar barnen vad de har ritat och där kan man se hur mycket de har förstått från sagan, och där sker även språkutvecklingen tycker Sara och Marie. Ella berättar att på hennes avdelning så brukar de fokusera i en månad på en saga som barnen visar intresse för. De börjar med att högläsa sagan och sedan återberätta den och rita en teckning från händelsen av det de har läst. Med hjälp från pedagogerna skriver de ner tillsammans vad de har ritat och sedan gör de tillsammans en liten teater som avslutning på sagan. Denna teater som barnen gör visar barnen upp för personalen och barngruppen. ”Barnen tycker att det är roligt att spela upp teatern för barngruppen och personalen. Vi kan se en språklig utveckling hos barnen genom den frialeken” (Ella).

Fyra förskollärare som vi intervjuade går tillsammans med barnen till närmaste bibliotek och lånar böcker. De går även på olika sagostunder där. Sagostunderna bokas efter barnens intresse och vissa sagostunder bokas efter barnens modersmål. De två andra förskollärarna får besök av ett skolbibliotek. Den förskolan som får besök av skolbiblioteket har även ett eget bibliotek på förskolan som de delar med alla avdelningar. På förskolans bibliotek finns det böcker på svenska och även på andra språk. Förutom sagoböcker finns det sagopåsar och flanellografsagor.

Förskolan måste planera högläsning och val av böcker väl för att uppnå språkutveckling hos barnen. Utifrån svaren tolkar vi att samspelet och kommunikation är en viktig faktor som alla människor utvecklar på något vis, och att även miljön på förskolan och de människor barnen möter är betydande för barns samspel. Vi tolkar att alla förskollärare anser att när man högläser i mindre grupp för barn stimulerar det språkutvecklingen och skapar mer dialog, närhet och tid tillsammans. När man högläser för barn i mindre grupper skapas det trygghet och barn vågar samspela mer med pedagoger och andra barn. Det är viktigt att skapa trygghet i barngruppen och en god läsmiljö. Dominkovic´ m.fl. (2006) hänvisar till Karweit (1994), som har gjort flera studier gällande förskole- och skolmiljöer. Karweit (1994) påvisar i sina studier att det finns risk för att högläsningen passiviserar vissa barn i en stor grupp, och att en alltför stor grupp kan leda till att somliga barn inte får utrymme att utrycka sina tankar och idéer utan blir sittande som passiva åhörare. Hon menar att för att få en mer interaktiv högläsningsstund för barnen är det viktigt att ha mindre grupper, och gärna använda rekvisita

22

under högläsningsstunderna så att man kan se sagan från olika infallsvinklar. Granberg (2012) skriver att de bästa förutsättningarna för att utveckla barnens språk är att vuxna samtalar mycket med barnen. Hon menar att man ska ha en varm dialog mellan barn och vuxna som vilar på respekt. Vygotskij (1995) lyfter fram att samspelet är något som sociokulturella perspektivet utgår ifrån. Han menar att lärandet är beroende av olika aktiviteter som t.ex. att föra dialoger med andra. Lindö (2002) skriver att en trygg relation som byggs från början mellan personal och barn underlättar för barn att känna trygghet i relationen med andra människor under hela förskole tiden.

De förskollärare vi har intervjuat använder sig av olika metoder vid högläsningen som hjälper barnen att fokusera på och förstå innehållet. Fox (2010) betonar vikten av att använda kroppen och röstförändringar när man högläser. Med kroppen menar Fox (2010) att när man högläser så ska man ha ögonkontakt med barnen och vara uppmärksam på vad man utrycker via ögonen och mimiken. Med rösten menar hon att man ska undvika ett entonigt röstläge. Istället ska man höja och sänka rösten ibland och göra pauser då och då. Man ska inte förställa rösten så att det låter överdrivet och onaturligt. Alla intervjuade förskollärare använder sig av bilder under högläsningen. Granberg (2012) beskriver hur bilder i bilderböcker kan fungera. Hon skriver att bilderna kan gå hand i hand med texten, understryka den och vara en inkörsport till samtal om innehållet i boken. Bilderna kan också illustrera nya detaljer som inte framkommer via orden och därmed öka förståelse för texten. Överlag kan bilderna fungera som inspirationskälla för barnens fantasi. För att få budskapen meningsfulla är det viktigt att man sätter kommunikation och relation mellan människor i fokus. Det vill säga interaktion ”handling mellan” människor/ samspel (Hwang och Nilsson, 2003).

Svensson (2012) skriver att förskolläraren ska ta barnens samtal under sagostunden på allvar. För att barnen ska kunna utveckla sina tankar och resonemang ska förskolläraren uppmuntra dem, fylla i, ställa frågor, svara på frågor och tillrättalägga språket så det passar barnens utvecklingsnivå. Det förhållningssättet stämmer överens med förskollärarnas svar på frågan vi ställde angående om barnen fick avbryta dem under högläsningen. De svarade att barnen fick lov att avbryta dem för att ställa frågor om innehållet och komma med synpunkter, eftersom det gav chansen att förklara, fylla i oklarheter och skapa engagemang. Även Granberg (2012) betonar vikten av att samtalen under högläsningen är en positiv upplevelse för barnen, där de bjuds in att aktivt dela med sig av sina tankar och idéer. Hon menar att den positiva kommunikationen är en grundläggande förutsättning för att barnens språk ska utvecklas. Svensson (2012) refererar till (Heath 1983, Neuman och Dwyer 2009, Pantaleo 2007, Wasik

23

2010, Wells 1986) att barn utvecklar sitt tänkande och sina funderingar genom att vuxna tar fast på och visar hänsyn till deras kommentarer om text och bild. Att göra det banar väg för barnens språkutveckling vid högläsning. Förskollärarnas svar kan vi även koppla till det sociokulturella perspektivet (Vygotskij 1995) som utgår från att språket kan hjälpa barnen att lyftas från de konkreta handlingarna och genom sitt språk kan barnen styra sina handlingar. T.ex. när barnen återberättar sagan gör de det för att kunna underlätta sina tankar, detta visar de yttre talet. När barnet kan räkna för sig själv då utvecklas det yttre talet hos barnet till det inre talet (Arnqvist 1993).

För att stimulera språket hos barn ska man enligt pedagogerna vi intervjua kommunicera med barnen och inte bara tala till dem. Med detta menas att man ska ge barnet möjlighet till att prata tillexempel genom att återberätta sagan, kunna uttrycka sina känslor och tankar. Förskollärarna använder sig av kroppsspråk, bilder, konkreta föremål och upprepar ord och meningar för att barnen ska förstå och för att man ska kunna få en kommunikation det vill säga sociala interaktioner tillsammans med barnen, men även för att skapa gemenskap, närhet och trygghet.

5.3 Flerspråkiga barns språkutveckling

Barn lär sig språk om de känner sig trygga och har möjlighet till att ställa frågor och diskutera deras frågor och funderingar med vuxna, berättar Kinda. Ella berättar att när hon högläser så vill barnen att man ska vara med i hela kroppen, och då kan man sätta ord på vad de tänker och känner. Med detta menar hon att det spelar ingen roll för barns språkutveckling om man kan sitt modersmål eller inte, det viktigaste är att barnen känner sig trygga och att man som vuxen är lyhörd. Sara, Mona och Marie arbetar med barn som har svenska som andra språk. De arbetar med språkutvecklingen genom att läsa sagor på båda svenska och på barnens modersmål och även stödja barnen genom att prata med barnen på deras modersmål t.ex. vid vardagliga situationer och sätter ord på saker som de gör tillsammans med barnen. De tycker att det är viktigt att barnen får höra deras modersmål på förskolan och att de behöver stärkas i sin identitet för att barnen ska känna att andra tar del av deras språk. De tycker även att det är viktigt att barnen får använda sitt modersmål parallellt med svenska språket. ”Det kan se lite olika ut när vi läser på barnens modersmål. Vi har en arabisktalande pedagog och en ungersk. Har vi barn i samma språk så använder vi absolut det.” (Sara)

24

Med informanternas svar kan vi se att förskollärarna arbetar med högläsning för att utveckla barnens svenska men även barnens modersmål. De arbetar med språkutvecklingen hos barn med svenska som modersmål respektive svenska som andra språk på samma sätt. Det som skiljer på förskollärarnas arbetssätt med flerspråkiga barn är att de får en högläsningsstund på deras modersmål, för att barnet ska känna sig trygg i sin identitet. Detta sker genom social interaktion. Trygghet för barn på förskolan ger bättre förutsättningar för lärandet. Innan barn börjar fokusera på lärandet måste barnen känna sig trygga. Detta kan vi stärka med citatet från läroplanen nedan.

”Barn med utländsk bakgrund som utvecklar sitt modersmål får bättre möjligheter att lära sig svenska och även utveckla kunskaper inom andra områden. Av skollagen framgår att förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål” (Lpfö98/10 s:7)

I förskolans styrdokument står det tydligt att man ska arbeta med barnens modersmål och att barnen ska få möjlighet att prata både svenska och sitt modersmål på förskolan. Ladberg (2003) skriver om flerspråkiga barn. Hon skriver att om barn har svårt för att lära sig svenska så måste det inte bero på att de har ett annat modersmål. Det kan bero på dåliga förutsättningar för att lära sig det nya språket, tillexempel att barnen bara hör och talar svenska i förskolan. Det finns barn som inte vill återberätta en saga, vilket inte behöver betyda att de inte kan eller inte förstår svenska överhuvudtaget. Det kan bero på att de känner sig osäkra på sina språkkunskaper eller är ovana vid det sättet att samtala.Säljö (2014) skriver att det sociokulturella perspektivet betonar att människan lär och växer i de sociala och kulturella sammanhang hon lever i. Människan har en enastående kraft att dela erfarenheter, information, kunskap och färdigheter i interaktion med andra vilket också blir grunden för att få en så givande högläsningssituation som möjligt. Svensson (2012) betonat att barns språkinlärning gynnas när de känner sig trygga i situationen och vågar använda det nya språket, trots bristande språkförmåga och trots ovana vid det nya sättet att kommunicera. Flerspråkiga barn kan börja kommunicera med vem som helst om det känner sig trygga. För att barn ska lära sig ett nytt språk behöver de trygghet och närhet precis som med det första språket barnet har. Kommunikation/ interaktion är viktig för barnets språk utveckling, det räcker inte med att barnet är med i en grupp och har språket omkring sig. Barnet behöver trygghet och närkontakt med någon som talar språket (Ladberg 2003).

Enligt Svensson (2012) har förskolan en mycket viktig roll i att stödja och utveckla barns språkutveckling, speciellt barn som har svenska som andraspråk, då det är i förskolan som

25

många barn för första gången möter det svenska språket. Vidare skriver Svensson att språkförmågan hos förskolebarnen utvecklas genom att pedagogerna skapar miljöer och situationer där barnet i trygghet och med intresse kan utveckla sitt språk och även att både barnens modersmål och svenska språket ska uppmuntras och stimuleras och att det finns höga förväntningar på barnens verbala deltagande i olika situationer.

6. Diskussion

Vårt syfte har varit att undersöka vilket betydelse högläsningen har för att stimulera språket hos förskolebarn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk genom att titta närmare på hur förskollärarna går tillväga med högläsningen för att det ska ske en språkutveckling hos barn mellan 1-5 år. Utifrån analysen av intervjuerna har vi kommit fram till att alla intervjuade förskollärare har samma syfte när det gäller högläsning för barnen, nämligen att stimulera deras språkutveckling. Det finns inga stora skillnader mellan deras arbetssätt med högläsningen. Vi har också kommit fram till i vår studie att förskollärarnas arbetssätt kan tolkas med Vygotskijs sociokulturella perspektiv. I detta perspektiv säger Vygotskij att språket inte utvecklas utan samspel. Vygotskij (2010) menar att det alltid finns två funktioner i relation till varandra: ”tänkandet och språk är nära förknippade med varandra, men de är inte identiska, utan förhållandet är komplext” (Lev Vygotskij 2010:9). Granberg (2012) skriver att all språkutveckling sker med hjälp av stimulans. Hon menar att vi vuxna stimulerar barnens ordförråd, uttrycksförmåga, meningsbyggnad och grammatik genom att tala med barnen, lyssna på dem och berätta saker för dem.

Enligt Svensson (2012) behöver barn som inte själva tar initiativ till att utforska språket en förskollärare som kan välja aktiviteter som stimulerar deras nyfikenhet på språk de möter. Genom våra erfarenheter och förskollärarnas erfarenheter har vi kommit fram till att det är viktigt med högläsningen och sättet man högläser på. Metoden man använder spelar stor roll för barns språkutveckling. Barnen måste uppleva att det är intressant att lyssna på boken man läser för att kunna lära sig nya ord och uttryck och få större ordförråd. Barnen måste också kunna avbryta och ställa frågor om betydelsen av vissa ord eller om bokens innehåll, vilket ställer krav på pedagogen som läser högt.

”Under den gemensamma läsningen måste jag som lärare ha många bollar i luften. Samtidigt som jag läser texten och försöker göra den rättvisa, behöver jag vara lyhörd för de signaler som elevernas mimik och gester ger. Ser det ut som eleverna lyssnar aktivt? Signalerar de att det är något de inte förstår? Jag måste också reflektera över textens innehåll för att vara beredd på att det finns händelser som eleverna vill och behöver diskutera” (Jönsson 2007:10).

26

Citaten ovan illustrerar vikten av att vara lyhörd för barnens reaktioner under läsningen och ge dem tillfälle att avbryta för att fråga och kommentera. Detta kan vi även se att de intervjuade förskollärarna är överens om. De poängterar att det viktigaste av allt är att fånga barnens intresse, ta deras funderingar och reflektioner på allvar och vara en uppmärksam och lyhörd samtalspartner.

För att utveckla barnens språk måste den upplästa boken beröra ett sammanhang som är meningsfullt för barnen, så att de kan känna igen sig. Ju större ordförråd barnen har desto snabbare lär de sig att läsa och skriva. Lindö (2002) skriver om barn som växer i en språkstimulerande miljö som uppmuntrar det talade språket. Dessa barn börjar skriva med penna så fort motoriken tillåter.

7. Vidare forskning

Det skulle ha varit intressant att intervjua barnen och föräldrarna. För att se vad barnen tycker om högläsningsstunderna. Tycker de att det är roligt och meningsfullt med högläsning eller tycker de att det är tråkigt och meningslöst. När det gäller föräldrarna så hade det varit intressant att ta reda på om de upplever att högläsning stimulerar deras barns språk, och i så fall på vilket sätt.

Det skulle även bli intressant att forska vidare om hur andra förskolor i andra orter arbetar med högläsningen för att utveckla språket hos förskolebarn som har svenska som modersmål respektive svenska som andra språk. Eftersom det senaste tiden har fler nyanlända barn kommit till förskolor i Sverige skulle man kunna forskare vidare på hur man kan utveckla deras språk genom högläsning.

27

Referenslista

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod. En handbok. Stockholm: Liber (136 s)

Amy Louise Schwarz, Anne van Kleeck, Derek Beaton, Erin Horne, Heather MacKenzie, and Hervé Abdib (2015) .A Read-Aloud Storybook Selection System for Prereaders at the

Preschool Language Level: A Pilot Study. (Hämtad 2016-11-26)

Arnqvist, Anders (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur

Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2010). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.

Dominkovic, Kerstin, Eriksson, Yvonne & Fellenius, Kerstin (2006). Läsa högt för barn.

Lund: Studentlitteratur.

Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva: familjeliv och populärkultur i möte med

förskola och skola. Diss. Uppsala: Uppsala universitet

Fox, Mem (2010). Läsa högt – En bok om högläsningens förtrollande verkan. Ystad: Kabusa

böcker.

Granberg, Ann (2012). Småbarns sagostund. Liber: Stockholm.

Hyltenstam, Kenneth & Lindberg, Inger (2004) Svenska som andraspråk- i forskning,

undervisning och samhälle. Poland: Studentlitteratur

Johansson, Bo & Olov Svedner, Per (2003). Så erövrar barnen språket- utveckling,

störningar, stimulans. Uppsala: kunskapsföretag AB

Jönsson, Karin (2007) Litteraturarbetets möjligheter. En studie av barns läsning i årskurs

F-3. Malmö: Lärarutbildning: diss.

Kulturdepartementet (2002) http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2002/04/sou-200227/. Hämtad 2017-03-12.

Ladberg, Gunilla (2003) Barn med flera språk- tvåspråkighet och flerspråkighet i familj,

28

Lindö, Rigmor (2002) Det gränslösa språkrummet- om barns tal- och skriftspråk i didaktiskt

perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Lärarförbundet (2002). Lärarens handbok, Skollag. Läroplaner. Yrkesetiska principer.

Stockholm: Lärarförbundet

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på http:www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Malmö stadsbyggnadskontoret(2008).

http://malmo.se/download/18.5d8108001222c393c00800026503/Rosengard.pdf (Hämtad 2017-02-21)

Patel, Runa & Davidson, Bo(2011) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Stadsbyggnadskontorets kunddisk. http://malmo.se/Stadsplanering--trafik/Stadsplanering--visioner/Utbyggnadsomraden/Vastra-Hamnen-/Om-Vastra-Hamnen.html (Hämtad 2017-02-21)

Svensson, Ann-Katrin (2009). Högläsning i förskola och förskoleklass – hur vanligt är det? (Hämtad 2016-11-26) lic.-avh.

Svensson, Ann-Katrin (2012). Med alla barn i fokus: om förskolans roll i flerspråkiga barns

språkutveckling. (Hämtad 2016-11-26) Artikel, Paideia nr. 04: 29-37.

Säljö, Roger (2014) Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (1990) http://codex.vr.se/texts/HSFR.pdf . Nerladdad 2016-12-12

Vygotskij, Lev S (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos AB.

Vygotskij S, Lev (2010). Tänkande och språk. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

Malmö stad. http://malmo.se/Stadsplanering--trafik/Stadsplanering--visioner/Utvecklingsomraden-gammal/Fosiestraket/Arkiv/Hur-bo-Fosie.html (Hämtad 2017-02-21)

29

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

Bilaga 1

Förfrågan om att delta i en studie om sagons roll i språkutvecklingen hos barn.

Studien är ett examensarbete som är en del av utbildningen till förskollärare på Malmö högskola. Vi är två studenter på förskollärare utbildningen som ska skriva studien

tillsammans. Våra namn är Ala Halawani och Lara Amin. Vårt syfte med arbetet är att belysa och analysera sagornas roll i språkutvecklingen hos förskolebarn. Andra syftet med vår studie är att lyfta fram och problematisera förutsättningar för att genom sagor stimulera

språkutvecklingen.

Studien kommer att genomföras med intervjuer som kommer att beröra din

uppfattning/erfarenhet av högläsning och språkutveckling. Intervjun beräknas ta ca 30-40 minuter. Det är viktigt att intervjun sker i ostörd miljö, på en tid och plats som du bestämmer. Intervjun kommer att spelas in och skrivas ut i text.

Den information som du lämnar kommer att behandlas säkert och förvaras så att ingen obehörig kommer att få ta del av den. Inspelningarna och den utskrivna texten kommer att förstöras när examensarbetet är godkänt. Deltagandet är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta din medverkan utan närmare motivering. Vi frågar härmed om du vill delta i denna studie?

Ansvariga för studien är Ala Halawani och Lara Amin. Har du frågor om studien är du välkommen att höra av dig till någon av oss. Svar ombedes med vändande mejl.

Ala Halawani Lara Amin

30

Bilaga 2

Intervjufrågor

•Vilken utbildning har du? •Vilka åldrar arbetar du med?

•Vilka modersmål har de barn du arbetar med? • Har ni ett särskilt syfte att läsa för barn? • Hur ofta och när läser ni för barnen?

•Vilka fördelar ser ni att högläsning av böcker ger? •Vem bestämmer vad som ska läsas?

•Använder du högläsning för att stimulera barnens språkutveckling?(i vilket syfte) •Vilken/a högläsnings metod/er använder du på förskolan för att utveckla barnens språk? •Kan du beskriva hur lässtunden ser ut?