Gänget och jag - - Fyra gymnasieungdomar berättar om hur deras umgängeskrets påverkar deras identitetsskapande

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Gänget och jag

-

Fyra gymnasieungdomar berättar om hur deras

umgängeskrets påverkar deras identitetsskapande

The gang and I – four high school students’ stories about how their

group of friends affects their identity

Anna Almroth

Lärarexamen 300hp

Religionsvetenskap och lärande 2008-06-04

Examinator: Torsten Jansson Handledare: Therese Vincenti- Malmgren

Sammanfattning

Syftet med arbetet är att undersöka hur ungdomar skapar en gemensam identitet i sin kamratgrupp samt hur individen inom gruppen påverkas av detta. Dessa studier är viktiga ur ett lärarperspektiv då läroplanen fastslår att en trygg identitet är en förutsättning för att ungdomarnas empatiska förmåga ska kunna utvecklas (Lpf 94). Teorier om identitetsskapande inom ungdomsgrupper prövas mot verkliga fall. Fokus ligger på hur kamratgrupper använder sig av symboler, riter och ”vi- och dem känsla” för att skapa gemenskap. Fyra gymnasieungdomar i ålder 18-19 år intervjuades för att synliggöra deras tankar om identitet, kamratgruppens betydelse och i vilken mån gruppen använder sig av de gemenskapsstrategier som tas upp i teorin. Resultatet visade att tre av fyra ungdomar såg kamraterna som en mycket viktig del i sina liv. Samtliga grupper använde sig av antingen symboler, riter eller ”vi- och dem känsla” för att skapa gemenskap och gruppidentitet. Tre av fyra intervjupersoner uppgav att kompisarna påverkade deras identitetsskapande positivt. Uppsatsens resultat pekar mot att den begreppsapparat som tidigare har använts för att analysera identitetsskapandet i slutna ungdomsgrupper även är användbar i studiet av gymnasieungdomars kamratgrupper.

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1 Introduktion ………...……….6 1.2 Syfte……….………....7 1.3 Frågeställning………….……….7

2. Teori

2.1 Identitet ………...……….………….……..8 2.2 Identitet i gruppen………..………..9

2.3 Ungdomskultur och ungdomsgrupp………..………10

3. Metoddiskussion

3.1 Intervju………..………….15 3.2 Alternativa metoder………..………..16 3.3 Urval………...…16 3.4 Procedur………...17

4. Resultat

4.1 Ali 19 år……….………19 4.2 Mirjam 19 år………...………20 4.3 Lisa 18 år………...……….22 4.4 Markus 19 år………..………23

5. Analys och diskussion

5.1 Analys………25

5.2 Sammanfattande slutsats………32

5.3 Förslag på vidare studier inom ämnet………...……….33

Referenslista

………..………….……...…....34

Bilaga 1: Definition av centrala begrepp

Bilaga 2: Intervjufrågor

1. Inledning

1.1

Introduktion

Om du som lärare tittar ut över ditt klassrum kommer du utöver en klass se flera olika grupper av elever. En del elever hamnar utanför gemenskapen medan andra umgås i stora kompisgäng eller håller ihop två och två. Vad dessa grupper har gemensamt är att de ger ungdomarna inom dem en känsla av tillhörighet (Peterson, Svensson & Addo, 2003). Denna känsla är extremt viktig i ungdomsåren då individens separation från föräldrarna påbörjas och nya relationer skapas. Det är framförallt i ungdomsåren som människan experimenterar med sin identitet, undersöker och ifrågasätter (Stier, 2003). Eftersom jag som blivande gymnasielärare kommer att arbeta med ungdomar som befinner sig i detta skeende i livet tycker jag att det är viktigt att vara insatt i hur ungdomar tänker kring och utvecklar sin identitet. I Läroplanen för de frivilliga skolformerna står dessutom att ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” (Lpf 94, s.3). Vidare står det att det krävs att ungdomarna är trygga i sin identitet för att de ska utveckla den empatiska förmåga som är en viktig del av skolans värdegrund (Lpf 94). För att en elev ska kunna finna sin unika egenart menar jag att det krävs att frågor kring identitet tas upp i skolan samt att lärarna är medvetna om hur identiteten utvecklas i ungdomsåren. Genom att identitetsfrågor lyfts fram i undervisningen tror jag att skolan kan bidra till att ungdomarna blir trygga i sig själva och sin identitet. Detta tycker jag kan ses som ett mål i sig men får dessutom, vilket påpekas i läroplanen, positiva effekter för hur ungdomar ser på andra människor. Ungdomar har många frågor kring den egna identiteten som hör samman med att känna sig trygg i olika roller och situationer (Stier, 2003). För att som lärare kunna lyfta dessa frågor i min undervisning känner jag att jag behöver mer kunskap om identitetsutvecklingen. Jag är särskilt intresserad av att studera hur identiteten påverkas av ungdomarnas grupptillhörighet och den identitet som skapas tillsammans i gruppen. Detta eftersom skolan är en mötesplats där många elever träffar sina kompisar och skapar en gemenskap med dem.

1.2 Syfte

Syftet med mitt arbete är studera hur ungdomar skapar en gruppidentitet i kamratgruppen samt hur individens identitetsskapande påverkas av att de tillhör denna gruppgemenskap. Jag är intresserad av gruppgemenskap i form av den närmsta vänkretsen eftersom jag tror att denna gemenskap påverkar ungdomarna mer än de större gruppgemenskaper de tillhör, såsom exempelvis klassen eller ett fotbollslag.

1.3 Frågeställning

Min övergripande frågeställning är: ”Hur kan gymnasieungdomars identitetsskapande påverkas av att de tillhör ett visst kompisgäng?”

Min ambition är inte att ge ett entydigt svar på vilka effekter grupptillhörigheten har på alla gymnasieungdomars identitetsskapande utan snarare att ge exempel utifrån tidigare forskning samt utifrån några verkliga fall.

För att lättare kunna besvara min fråga har jag delat in den i mindre frågeställningar:

1. Vilken betydelse har kompisar och grupptillhörighet för de intervjuade gymnasieungdomarna?

2. Hur skapas gemenskap och gruppidentitet i de undersökta kompisgängen?

3. Hur anser de intervjuade gymnasieungdomarna själva att de påverkas av att tillhöra ett visst kompisgäng?

2. Teori

2.1 Identitet

Identitet kan förklaras som den upplevelse av sig själv som en människa har, människans självbild. Det handlar om att uppleva att man har ett jag som skiljer sig från de andra och att detta jag är kontinuerligt över tid oavsett de förändringar som sker (Peterson m.fl, 2003, Wellros, 1998). Det är ett psykologiskt behov som människan har att känna sig som en helhet (Stier, 2003). Identiteten utgör en grund att stå på i det föränderliga samhället (Ahmadi, 1998). En viktig del av identiteten är människans självuppfattning, det vill säga hur individen ser på sig själv. Detta innefattar den samlade information som individen tror sig ha om hur hon fungerar, är och vilka egenskaper hon anser sig besitta (Stier, 2003). Självbilden skapas delvis beroende av hur individen uppfattas av andra. De andra fungerar som en spegel där individen kan se sig själv och vilka uppfattningar andra har om en själv som person. Eftersom uppfattningarna andra har kan se mycket olika ut är självbilden inte enhetlig utan kan beskrivas som ett prisma som belyser olika delar beroende hur mycket ljus som faller på det (Wellros, 1998).

I människans identitet ingår våra egenskaper som person, det som gör oss unika men också vår sociala tillhörighet och de roller denna för med sig (Stier, 2003). Identiteten formas av individen men också av de människor vi möter i det sociala samspelet (Wellros, 1998). Till identiteten hör också självkänslan som handlar mer om den känslomässiga självuppfattningen. Beroende på vilken självkänsla vi har känner vi olika mycket trygghet och kärlek till oss själva. En positiv självkänsla är nödvändig för att en individ ska må bra psykiskt. Självkänslan påverkas både av individen själv men också av människorna som finns runt omkring. Genom uppskattning från andra stärks vår självkänsla, medan den försvagas om vi utesluts ur gemenskaper eller utsätts för kritik och förakt (Stier, 2003).

Människans kropp är identitetens boning och med kroppen kan människan också uttrycka sin identitet genom ett sätt att röra sig, gester, minspel och hållning. När vi placerar in andra människor i fack är det ofta det yttre vi tittar på och sedan skapar en förväntan kring vem den person är och hur den bör bete sig. Människor har olika förväntningar på människor i olika åldrar (Stier, 2003).

Sammanfattningsvis kan det sägas att de faktorer som är med och skapar identiteten är en persons personliga egenskaper, de egenskaper som framtonas i kulturen personen tillhör, personens livshistoria och vilka villkor som finns i samhället individen lever i (Sjögren, 1998).

2.2 Identitet i gruppen

Sociala grupper bildas då individer umgås och skapar relationer till varandra. För att vi ska tala om en social grupp ska medlemmarna själva uppfatta att de är en grupp. Medlemmarna påverkar gruppen och blir omvänt påverkade av gruppen. Inom dessa grupper har individerna vanligtvis samma mål (Angelöw & Jonsson, 1990). För att människor ska räknas som en grupp krävs att det är två medlemmar eller fler (Baron & Kerr, 2004). Gruppidentitet är det samma som gruppmedlemmarnas definition av gruppen d.v.s. vad de anser att gruppen är och står för (Lalander & Johansson, 2002). En grupps identitet blir synlig i gemenskapen och den lojalitet medlemmarna känner mot varandra. En individs identitet påverkas av den sociala grupp som den tillhör (Stier, 2003).

Att få tillhöra en grupp är en viktig del av människans liv. Förklaringarna till varför det är så viktigt skiljer sig forskare emellan. En förklaring är att människan som levande varelse redan från födseln är beroende av andra människor för trygghet, kärlek, mat och vänskap. Att leva i grupp kan helt enkelt förklaras som en överlevnadsstrategi. En annan teori är den sociala jämförelseteorin. Denna innebär att människan har ett behov av att jämföra sig med andra människor för att kunna få en bild av våra egna förmågor och vår omvärld. Genom jämförelse lär människan sig om sitt eget omdöme samt att fatta korrekta beslut (Baron & Kerr, 2004).

Vidare förklaras människors behov av gruppen med att andra människor är nödvändiga för att självet ska kunna definieras och självförtroendet byggas upp. Vårt självförtroende är enligt denna teori beroende av vilken grupp vi definierar oss själva med. Ytterligare förklaringsmodeller förklarar gruppberoendet med att människan är en rationell varelse som vill nyttja de fördelar som en grupptillhörighet kan bidra med. Människan har dock inte enbart ett behov av att känna gemenskap och att höra till, utan vill också känna sig som en egen unik person (Baron & Kerr, 2004).

2.3 Ungdomskultur och ungdomsgrupp

Efter andra världskrigets slut fick ungdomar en möjlighet att skapa sin egen kultur. De ekonomiska och politiska förhållandena såg annorlunda ut. Ungdomskultur förknippades med frihet och revolt (Larsson, 2003). Ungdomskultur idag förknippas med konsumtion. Det kan handla om konsumtion av musik, kläder eller nöjen. Dagens ungdomskultur är föränderlig och det sker snabba skift i mode och stilar (Lalander & Johansson, 2002). Unga människor i dagens samhälle delar vissa gemensamma livsvillkor men är precis som övriga samhället är ungdomarna uppdelade efter vilket kön, vilken klass och vilken etnisk tillhörighet de har (Sernhede, 1996). Ungdomskultur är således inte ett enhälligt fenomen utan består av olika ungdomsgrupper med olika uttryckssätt. Ungdomar skapar olika grupperingar och kulturer som påverkas av det samhälle de lever i (Lalander & Johansson, 2002).

De nära relationer som finns i ungdomars kamratgrupper är av stor betydelse för ungdomarnas identitetsskapande. I en allt högre grad får också det kollektiva sammanhanget i vilken kamratgruppen är en del, en större betydelse (Lalander& Johansson, 2002). I ungdomsgänget tillbringar den unge ofta mer tid än vad den gör med familjen. Gänget blir därför en stor del av den sociala världen. I kamratgruppen kan samhället och vuxenvärlden ifrågasättas. Samtidigt blir gänget en möjlighet där identiteten kan prövas och ungdomarna kan laborera med de olika uttryck som skapar deras identitet (Sernhede, 1996).

Det anses naturligt att ungdomar ifrågasätter de värderingar som finns i samhället och familjen. Detta är en del i att försöka finna sin egen identitet. Kamratgruppen är av betydelse för hur identitetsprocessen kommer arta sig (Larsson, 2003). Kamratgruppen är viktig för ungdomarna av flera anledningar. Ungdomar själva anger att kompisarna är viktiga för att de har kul tillsammans och att de ställer upp för varandra. Till kompisarna kan ungdomarna vända sig med personliga problem. Kamratgruppen ger även ungdomarna en känsla av att höra hemma så kallad puissance, något som anses som avgörande för livskvalitet av många ungdomar. Denna känsla behöver inte komma av att ungdomarna liknar varandra utan kan handla om att de känner en samhörighet trots de skillnader som finns dem emellan. Tillsammans i gruppen kan de undersöka var gränserna går i olika situationer och på så vis utvecklar de olika medlemmarna sin egen identitet. Medlemmarna har således en egen identitet men det finns även en gruppidentitet. Hur ungdomsgruppens identitet tar sitt uttryck

påverkas av vilket rum gruppen befinner sig i. Det kan handla om privata rum där vuxenvärlden saknar insyn eller offentliga rum såsom klassrummet i skolan (Peterson m.fl., 2003).

Riter

En ritual är en händelse eller ett evenemang som återkommer vid flera tillfällen och därigenom blir en del av en tradition. Ritualerna kan upplevas som nödvändiga för att behålla en gemenskap i ett samhälle som blir alltmer individanpassat. Genom ritualen får deltagarna upplevelser som gör att de får något gemensamt och känner samhörighet. Utöver att gemenskapskänsla kan ritualerna signalera en enad önskan om hur samhället ska se ut. Religiösa ritualer utförs ofta vid firandet av olika högtider för att socialisera medlemmarna genom att synliggöra den gemensamma tron och de gemensamma värderingar som ska vara rådande (Etzioni, 2004).

I ungdomsgrupper används riter för att inviga medlemmar, markera vilket stadium en grupp befinner sig i samt att bevara gruppen och stärka gemenskapen. När en medlem först invigs i gruppgemenskapen handlar det om en initiationsrit. Ofta är denna rit diffus och det sker en gradvis upptagning i gruppen. Det finns dock grupper som har en tydlig markering för när en medlem tas upp i gemenskapen, till exempel genom ett slags inträdesprov. När medlemmen kommit in i gruppen fortsätter ritualerna i form av övergångsriter som markerar vilken fas gruppen befinner sig i. Det kan t.ex. vara att medlemmarna intar alkohol på fredagen för att markera övergången från vardag till helg (Lalander & Johansson, 2002).

Vidare använder sig ungdomsgrupper av underhållsritualer. Underhållsritualer utförs av gruppens medlemmar med syftet att öka känslan av tillhörighet och gemenskap. Genom underhållsritualerna tydliggörs gruppens identitet och splittringar inom gruppen undviks. Att ungdomsgruppen träffas på helgen och festar tillsammans kan vara ett exempel på en underhållsritual. Vissa saker är dock tillåtna att göra inom gruppen men är inte allmänt accepterade av samhället. Detta kallas transgressionsriter. Ibland innebär transgressionsriten att gruppmedlemmarna bryter mot lagen men det kan också handla om att gå emot normer som finns i samhället. Transgressionsriter används för att skapa gruppens gemensamma historia samt för att särskilja medlemmar från icke-medlemmar. Transgressionsriterna kan

således fylla delvis samma funktion som underhållsritualer då de bidrar till gruppens känsla av samhörighet (Lalander & Johansson, 2002).

Symboler

Symboler används i kommunikation och hjälper människor att förstå och tolka både sig själva och andra. En symbol har alltid en andra betydelse och betyder något mer beroende hur den tolkas och vilken betydelse den då får (Lalander & Johansson, 2002). I användandet av symboler används således alltid vår fantasi. Utan fantasi och möjlighet att tolka säger symbolen oss ingenting. Att kunna upptäcka och urskilja symboler är en av människans främsta mentala egenskaper. Symboler kan användas av religiösa grupper för att synliggöra delar av tron som kan uppfattas som abstrakt samt för att stärka banden mellan dem. En typisk religiös symbol är hur nattvardsvinet och oblaten för kristna symboliserar Jesus blod och Jesus kropp. De kristna känner en gemenskap i deras gemensamma syn på vad vinet och brödet står för och symboliken uppmuntrar till vidare teologisk reflektion som ytterligare kan förena dem (Avis, 1999).

Symboler används dock inte enbart av religiösa grupper utan kan användas av alla individer och grupper i samhället. En individ kan använda symboler för att visa sin identitet. Grupper kan använda symboler för att skapa gemenskap i gruppen och markera skillnaden från andra grupper. Detta kan göras genom tydliga yttre symboler såsom kläder, frisyrer eller gruppemblem. Dessa tydliga symboler uppfattas av både allmänhet och bäraren själv. Symboler kan även vara mer diffusa och enbart uppfattas av gruppmedlemmarna själva. Det kan till exempel röra sig om ett sätt att prata eller skämta. Symboler som används i ungdomsgruppen är ett exempel på gemenskapstecken som visar gruppmedlemmarnas likhet och vilka förväntningar som finns på gruppmedlemmarna(Lalander & Johansson, 2002). De symboler som ungdomar använder kan ses som ett uttryck för identitetssökandet (Sernhede, 1996).

När de olika symbolerna sätts samman pratar vi om stilar. De olika stilarna särskiljer ungdomar från varandra. Ungdomsstilar är dock inte identiska med varken individen eller gruppen som bär upp stilen. Stilen används för identifikation, gemenskap och avskärmning

från andra grupper. Stilen behöver inte vara bestående utan ungdomar kan byta stil (Bjurström, 1998).

Vi och dem

All identitet, oavsett om det är den personliga identiteten eller gruppens identitet, grundar sig i en upplevelse av och en betoning på skillnad (Sernhede, 1996). För att en grupp ska kunna känna gemenskap krävs motpoler som definieras som vad gruppen inte vill vara. På detta sätt skapas ”vi och dem- känslan”. De andra definieras av vi-gruppen för att vi-gruppen ska stärka sin gemenskap och uppleva att den egna gruppen är bättre. Genom att det finns ett vi och ett dem stärks vi-gruppens självkänsla och deras tro på sig själva (Lalander & Johansson, 2002). Vi är motsatsen till dem. I denna definition kan vi-gruppen använda sig av stereotyper som innebär att en grupp tillskrivs vissa negativa egenskaper. Stereotyper är ett allmänt fenomen som används av människan för att kategorisera och förstå sin omvärld. Eftersom varje person vi möter ger olika intryck förenklar vi vår världsbild genom att stoppa in människor i välbekanta fack. Stereotyper byggs ofta på yttre kännetecken såsom klädstil eller kroppsform (Angelöw & Jonsson, 1990, Wellros, 1998).

Normer och grupptryck

Grupper behöver normer för att kunna förutsäga och definiera vilket beteende som medlemmarna inom gruppen ska ha. Normer är en slags oskrivna regler som följs på rutin och som inte behöver diskuteras av gruppmedlemmarna. Normerna underlättar samvaron mellan gruppmedlemmarna och kan användas för att skilja människor åt både inom och utanför gruppen. Vidare finns olika roller och en maktfördelning som gör en åtskillnad mellan gruppmedlemmarna (Angelöw & Jonsson, 1990).

Grupptryck brukar beskrivas som att medlemmarna känner sig tvingade att följa reglerna inom gruppen i rädsla för bestraffningar. Det kan dock vara så individen genom att följa det kollektiva stärker sin egen identitet. Genom att göra som gruppen kan individen känna gemenskap och ett moraliskt stöd (Lalander & Johansson, 2002). Alla människor påverkas av två motsatta önskningar. Den ena är en vilja till egen frihet och självbestämmande och den

andra är en social önskan att få känna gemenskap och få stöd av andra människor (Sjögren, 1998). Det finns en fara i att underskatta individerna om kollektivt handlande ses som grupptryck. Det förekommer dock att individer slutar tänka och låter gruppen avgöra vad som är logiskt. När individen själv slutar att reflektera och ta ansvar handlar det om grupptänkande. Detta kan ibland upplevas som befriande av individen men kan självklart också ha negativa konsekvenser (Lalander & Johansson, 2002).

3. Metoddiskussion

För att studera hur ungdomars identitetskapande påverkas av den närmsta kompiskretsen har jag tagit del av tidigare forskning om hur ungdomars identitetsskapande i grupp går till. Jag vill sedan genom intervjuer med gymnasieungdomar testa om teorierna kring identitetsskapande i ungdomsgrupper är applicerbara på de kompisgrupper som de intervjuade gymnasieungdomarna berättar om. Jag vill även lyfta ungdomarnas egen bild av deras identitet i förhållande till gruppens. Jag har valt att göra en kvalitativ studie vilket innebär att jag har samlat in ”mjuka” data som jag sedan har tolkat och analyserat. För att få validitet i undersökningen krävs att jag samlar in tillräckligt med information, så att jag kan göra en tolkning som stämmer så nära överens med verkligheten som möjligt (Patel & Davidson, 2003).

3.1 Intervju

Jag valde att genomföra fyra intervjuer för att samla in material kring hur ungdomars identitetsskapande påverkas av deras grupptillhörighet. Intervjuer genomförs för att få information från människor som är en del av den verklighet som forskaren vill studera (Alvesson & Deetz, 2000, s.215). Intervju definieras i ”Etnologisk fältarbete” som ”en kommunikationsform där någon berättar och besvarar frågor som ställs av en annan person och där det sagda registreras i någon form” (Fägerborg, 1999, s.57).

Genom intervju eftersträvar jag att få reda på intervjupersonernas tankar, känslor och åsikter (Fägerborg, 1999). Det är dock viktigt att vara medveten om att intervjupersonens svar inte alltid återspeglar verkligheten utan att de kan anpassas efter den sociala situationen, i det här fallet intervjusammanhanget (Alvesson & Deetz, 2000). Intervjupersonen kan exempelvis välja att undanhålla information som denna tror kan uppfattas olämplig eller ge det svar som den tror intervjuaren är ute efter (Fägeborg, 1999). För att försöka komma runt detta problem ska forskaren garantera intervjupersonens anonymitet. Ett annat knep är att välja en neutral plats där intervjun äger rum där intervjupersonen känner sig trygg (Alvesson & Deetz, 2000).

Jag valde att göra en semistrukturerad intervju med öppna frågor där svaren behöver utvecklas med mer än ett ja eller nej. Detta innebar att jag, som i den ostrukturerade intervjun, tillät mig

att ställa följdfrågor och frågor som kom upp utifrån intervjupersonens berättelse (Fägeborg, 1999). Den semistrukturerade intervjun har fördelen att forskaren inte låser sig vid sina frågor och på det viset missar relevant information. Nackdelen med en mindre strukturerad intervju är att det finns en risk att tappa den röda tråden och att intervjupersonen delger information som inte är relevant för undersökningen (Patel & Davidson, 2003).

3.2 Alternativa metoder

Ett tänkbart alternativ hade varit att genom observation studera hur ungdomar inom en viss grupp påverkar varandra. Eftersom identiteten inte enbart syns på utsidan tror jag dock att jag hade missat värdefull information genom att enbart observera. Eventuellt skulle jag kunnat komplettera mina intervjuer med observation. Jag tror dock att jag hade stött på problemet med att min närvaro skulle accepteras av den grupp som jag skulle observera. För att detta skulle bli genomförbart skulle jag behöva vistas en längre tid med gruppen (Öhlander, 1999). Observationer hade således krävt betydligt mer tid samt känts överflödiga då jag menar att jag får tillräckligt underlag genom att intervjua ungdomarna. I den här undersökningen är det elevernas tankar och egna upplevelser som är av intresse och jag nöjde mig därför med enbart intervju och litteraturstudier som metod.

3.3 Urval

Jag valde att intervjua elever på en gymnasieskola i södra Sverige. Jag skickade ett mail till en kontaktperson på skolan och frågade honom om det fanns möjlighet att få komma in på någon av hans lektioner för att berätta för eleverna om undersökningen samt rekrytera intervjupersoner. Jag bad om att få komma till en årskurs två eller tre eftersom jag ville intervjua elever som hade fyllt 18 år. Detta på grund utav att de då själva, utan föräldrar, har rätt att ta beslutet om de vill medverka i undersökningen eller ej.

Min kontaktperson erbjöd mig sedan en tid med en klass. Jag fick inte bara presentera undersökningen under lektionstid utan även genomföra intervjuerna under pågående lektion. Jag fick därmed möjlighet att intervjua elever som går i årskurs tre på samhällsvetenskapliga

programmet. Intervjupersonernas namn är fingerade i uppsatsen för att säkerhetsställa deras anonymitet.

3.4 Procedur

Jag gick ut i den klass som min kontaktperson hade valt och presenterade undersökningen för eleverna. Jag frågade därefter om det fanns fyra stycken som kunde tänka sig att ställa upp i en intervju. Jag påpekade att jag helst ville ha en jämn könsfördelning och jag fick tillgång till fyra intervjupersoner, två killar och två tjejer. Då frågan ställdes öppet i klassen finns en risk att intervjupersonerna har en viss likhet vad det gäller att vara utåtriktade och våga ta plats. Detta kan ha påverkat undersökningens resultat. Eftersom uppsatsens syfte är att beskriva enskilda personers tankar och inte ge ett enhälligt svar på hur ungdomar tänker ser jag dock inte detta som ett problem för uppsatsens validitet.

Intervjuerna tog mellan 20 och 40 minuter och genomfördes med en intervjuperson i taget. Eftersom en av intervjupersonerna inte ville bli inspelad valde jag att inte använda bandspelaren vid något intervjutillfälle. Detta för att informationen från de olika intervjupersonerna skulle bli likvärdig. Istället förde jag anteckningar.

Även om det finns både fördelar och nackdelar med anteckningar gentemot att spela in intervjuer överväger nackdelarna. Om jag hade haft möjlighet att spela in hade jag inte behövt fokusera på anteckningar utan kunde riktat all uppmärksamhet mot min intervjuperson. Även efter intervjun hade jag haft tillgång till all information och därmed minimerat risken att missa något. I mitt fall var detta dock inte möjligt då jag ville behålla den ursprungliga urvalsgruppen och inte byta ut någon av de intervjupersoner som själva hade anmält sig för att deltaga. Att anteckna istället för att spela in har också sina fördelar. I mitt fall var fördelen att jag kunde behålla de intervjupersoner som hade rekryterats. Jag tror även att ytterligare en intervjuperson kan ha delgivit mig information (om ett kriminellt förflutet) som eventuellt hade undanhållits om intervjun hade spelats in. Jag slapp också det orosmoment som en bandinspelning kan medföra vad det gäller ljudkvalitet och rummets akustik (Fägebrog, 1999). I de fall då intervjupersonerna finns direkt citerade i texten har jag bett

intervjupersonen att få citera och antecknat citaten under pågående intervju. Utöver dessa citat fördes stödanteckningar som sammanställdes efter intervjuerna.

Intervjuerna genomfördes i ett grupprum på skolan. Att genomföra intervjuerna i skolan kan ha påverkat elevernas svar eftersom de per automatik kan tillskriva sig själva som rollen som elev och mig rollen som lärare. Jag tror dock att olika rum i skolan förknippas olika mycket med dessa roller och att grupprummet är mindre värdeladdat än ett klassrum. I grupprummet är eleverna inte alltid tillsammans med läraren utan det är ett rum där de kan arbeta ensamma eller tillsammans med andra elever. Jag upplevde inte att intervjupersonerna tillskrev mig någon annan roll än just intervjuare och jag bedömde att de gav ärliga svar och själva sa till om det fanns frågor de inte ville svara på.

Tanken med mina öppna intervjufrågor var att intervjupersonen skulle föra samtalet framåt och att vi på ett naturligt sätt skulle komma in på de frågor som jag ville ha svar på. Fråga 8 och 9 (se bilaga 2) omformulerades i intervjun då intervjupersonerna inte kände till de begrepp som efterfrågades. Dessa begrepp nämns i intervjufrågorna mer som ämnen som jag som intervjuar ska komma ihåg att ta upp. Dessa ämnen togs ofta upp i samband med fråga 2 där intervjupersonerna berättade om sin grupp med egna ord men ibland berördes de först senare under intervjun. Flera gånger kom intervjupersonerna omedvetet in på symbolanvändande och ritualer men jag fick även ställa följdfrågor som mer specifikt berörde dessa ämnen. Till exempel kunde fråga 8 som handlar om symbolanvändande ibland helt täckas in av intervjupersonen då jag ställde en följdfråga såsom: På vilka sätt tycker du att du liknar eller skiljer dig från dina kompisar? Ibland krävdes dock mer specifika följdfrågor såsom: Hur klär ni er grupp? Kan utomstående på något sätt se på ert yttre att ni är vänner? Hur pratar ni med varandra i gruppen? Har ni liknande dialekt/ en viss typ av skämt eller kanske uttryck som kan vara svåra att förstå för utomstående?

Fråga 9 som handlar om ritualer täcktes in genom följdfrågor såsom: Berätta hur en vanlig dag/kväll med ditt kompisgäng kan se ut? eller Hur går det till om en ny medlem ska komma in i ert gäng?

4. Resultat

Nedan följer en sammanställning av de intervjuer som gjordes med gymnasieungdomarna. Dessa intervjuer kommer att analyseras utifrån teoriavsnittet, i den avslutande delen av uppsatsen.

4.1 Ali 19 år

Ali beskriver sig själv som snäll, vänlig och hjälpsam. Han vill se till att människor har det bra. Ali tycker om att umgås med familj och vänner. Han tränar mycket och han varken röker eller dricker alkohol. Ali är muslim och kom till Sverige som flykting för fem år sedan.

Ali berättar att hans vänner är mycket viktiga för honom och han betonar att det är viktigt att umgås med rätt personer. Han skulle inte vilja ha kompisar som betedde sig illa, ljög eller knarkade. Ali vill ha kompisar som det är roligt att umgås med och som alltid ställer upp för honom. Som exempel tar han om hans bil skulle krascha mitt på vägen. Vart skulle han då vända sig om inte kompisarna fanns? Ali tycker det är bättre att ha några få men riktigt nära vänner.

Ali umgås i en grupp på fyra killar. Alla är från samma land vilket innebär att de har samma traditioner, religion, språk och kultur. Detta tycker Ali är en stor fördel då det gör att de förstår varandra så mycket bättre. Ali berättar att han bara gick i skolan fyra år i sitt hemland. Därefter utbröt krig i landet och han kunde inte gå i skolan mer. Han blev undervisad i hemmet av sina släktingar samtidigt som han bidrog till familjens försörjning. Att sedan komma till Sverige blev en stor omställning. En sådan bakgrund kan vara svår att förstå om man inte har upplevt den själv säger han. Därför är det skönt att hans kompisar alla har liknande erfarenheter.

Ali och hans kompisar brukar ses varje helg. De träffas hemma hos varandra och ser på film eller sitter och pratar. Ali och hans kompisar brukar prata sitt hemspråk när de är med enbart

varandra och på svenska ifall det är svenskar med. Ibland händer de att de pratar på hemspråket när de inte vill att människor runt omkring ska förstå vad de säger.

”Att prata på vårt eget språk är skönt, det känns mer hemma. Jag är inte rädd för att glömma bort det utan jag pratar på mitt språk för att det är en del av mig och av mina kompisar.”

Ali berättar att hans kompisgäng är helt öppna för nya människor men att vem som helst inte kan komma in i gänget. Den nya personen måste godkännas av alla i gänget. Vanligtvis går det till så att den nya personen bjuds med på en filmkväll. Sedan efter kvällen diskuterar gruppen vad de tycker om nykomlingen och bestämmer om han ska få vara med fler gånger eller om de inte tycker att han passar in. Ali berättar att han tog med en svensk klasskompis till en filmkväll med gänget. Svensken hade med sig en flaska Coca-cola och bjöd de andra på. Detta var uppskattat för i Alis kultur är det viktigt att vara gästvänlig och att dela med sig. När kvällen var slut fanns det dock läsk kvar i flaskan. Svensken tackade för sig och tog med sig Coca-colan hem. Detta var ingen stor grej egentligen men det blev en kulturkrock berättar Ali. Kompisarna tyckte den nya killen var snål och ville inte ha med honom mer. Även om Ali fortfarande umgås med killen ifråga i skolan kunde han aldrig bli en i gänget. Det är därför det är så viktigt att kompisarna är lika varandra förklarar Ali.

Ali tror att han har påverkats positivt av att umgås med personerna i sin grupp. Han blir glad av att umgås med dem och det påverkar hela hans liv. Tillsammans med kompisarna upplever han nya saker som kan förändra hur han ser på livet. Han får ta del av kompisarnas liv och detta tror han gör att han förstår andra människor bättre än om han inte hade haft vänner.

4.2 Mirjam 19 år

Mirjam beskriver sig själv som en glad och positiv tjej som tycker mycket om att vara utomhus. Hon tror att andra ser henne som dominant ibland men förklarar att hon tycker om att ha saker på ett visst sätt och är därför envis för att få som hon vill.

Kompisar betyder inte så mycket för Mirjam. Hon umgås med vänner men hon anförtror sig inte till dem. Anledningen är att hon inte litar på sina kompisar utan tror att det hon berättar

för dem sprids vidare till andra. Då tycker Mirjam det är bättre att prata med sin familj om hon har några problem.

”Förut när jag anförtrodde mig åt kompisarna så var det för jag inte trodde min familj förstod.

Det gör dom visst har jag märkt nu. Jag kan prata med familjen om allt.”

Mirjam beskriver ändå de kompisar hon umgås med som trevliga. Hon tycker om att vara med dem i skolan men de har blivit mindre viktigare på fritiden. Förut brukade hon gå ut och festa tillsammans med dem varje helg men nu har hon tröttnat och är hellre hemma. Hon tycker inte festandet ger något längre utan att det alltid är samma sak. Mirjams kompisar tjatar fortfarande på att hon ska följa med dem ut. Hon följer med ibland men bara om det är något som särskilt som firas eller festen är stor. Kompisarna betydde mycket för Mirjam tidigare men när de gick i tvåan förändrades hennes relation till dem.

”Vi gled ifrån varandra. De skaffade pojkvänner och alltså vi var inte lika mer. De brydde sig inte längre. Ställde inte upp. Vad ska jag då med dem till?”

Mirjam skulle ändå inte vilja vara utan kompisarna i skolan. Hon sitter tillsammans med dem i klassrummet, pratar med dem och umgås med dem på rasten. Kompisgänget i skolan är inte så strikt som det gäng hon tillhörde förut. I det gänget var det bara tjejer som hade känt varandra länge. I det här gänget har många av dem lärt känna varandra först på gymnasiet och en av tjejerna började de umgås med först i årskurs tre. Mirjam tycker det är svårt att förklara hur det går till när någon kommer till i gruppen. Hon förklarar det som att de tar med vem som helst som är trevlig.

Mirjam tror inte att hon påverkas så mycket av sina kompisar nu som förut. Eftersom hon bara är med dem i skolan känner hon sig inte beroende av dem men det är roligt att prata med dem och det hade varit tråkigt att vara helt ensam. Eftersom de som grupp inte umgås så mycket är de inte så lika varandra. De klär sig inte på liknande sätt och uppför sig inte på sätt som påminner om varandra. Även om de tycker likadant ibland när de diskuterar saker menar Mirjam att de är ganska olika. Hon skulle aldrig ändra på sig själv för att vara mer lik någon annan. Hon tycker inte att hon som person påverkas av att vara med i gruppen. Mirjam tror att det är vanligare med grupptryck i kompisgäng där alla umgås även på fritiden.

4.3 Lisa 18 år

Lisa beskriver sig som en aktiv person som älskar att träna, umgås, skratta och vara glad. Lisas föräldrar är skilda och Lisa bor med sin mamma. Lisa har även en pojkvän som hon umgås med så ofta hon hinner. Det blir inte så ofta som hon skulle önska eftersom hon har fullt upp med träningen och kompisarna. Kompisar är mycket viktiga för Lisa. Hon skulle aldrig kunna umgås med bara sin pojkvän eller sin familj.

”Man måste ju ha vänner liksom. Jag vill ju få in andras åsikter också, inte bara från de närmsta om du förstår vad jag menar. Man vill kunna prata om tjejsaker och bara hänga. Och hitta på saker med såklart.”

Lisa umgås i ett gäng med fyra andra tjejer. Tjejerna har umgåtts sedan de var små men Lisa kommer inte ihåg varför de började umgås. Hon tror att det var en slump att det blev just dem från början men att de efter så här många år växt ihop och blivit lika. Lisa har svårt att se att någon ny skulle kunna komma in i gemenskapen. Hon menar att det inte skulle bli samma sak för en ny person som inte är en del i kompisgruppens historia. Lisa berättar att gänget ofta pratar gamla minnen och att andra nog lätt skulle känna sig utanför.

Lisas kompisgäng träffas framförallt för att göra två saker: shoppa och festa. Lisa festar med sitt gäng varje helg. Först träffas de hemma hos någon och gör sig i ordning tillsammans, väljer kläder och sminkar sig. När det gäller festkläder har de samma smak i gänget. Glansiga ”partytoppar” och stora örhängen. Det ska synas att det är fest och inte en vanlig dag i skolan. Medan de gör sig redo för kvällen förfestar de tillsammans. Lisa beskriver det som en tradition. Genom att vara tillsammans innan de går vidare kommer de i rätt stämning och peppar varandra inför en rolig kväll. Alkoholen är en självklar del i förfestandet men Lisa påpekar att de inte tvingar varandra att dricka. Alla i hennes gäng vill dricka när de ska gå ut för att det hör till.

När de går vidare till den större festen brukar gänget träffa andra kompisar som de pratar och dansar med. Det är inte ett måste att vara med gänget hela tiden men Lisa vill ändå vara med dem mest. Detta beror på att de är så lika varandra. Andra ser på gänget som ganska vilda och

det är det som Lisa tycker är så kul. Att de kan släppa loss, dansa på bordet och känna att de kan göra precis vad de vill.

Lisa tycker att hon som person påverkas positivt av att vara med sina kompisar. De stöttar henne om hon är ledsen och hon känner sig aldrig ensam. Hon blir glad av att umgås med dem och känner att hon vågar saker som hon inte skulle göra annars.

4.4 Markus 18 år

Markus beskriver sig själv som en snäll och rolig kille som gillar att träna och spela fotboll. Han pratar flytande spanska eftersom hans pappa kommer från Sydamerika och drömmer om att plugga språk på universitet. Efter universitetet vill Markus skaffa sig ett slappt jobb där han tjänar mycket pengar. Kompisarna är mycket viktiga för Markus. Han beskriver dem som sin extra familj. Markus förtydligar att kompisarna för den sakens skull inte ersätter hans familj. Han behöver båda två.

”Familjen är trygg och jag älskar dem och allt sånt där men det är med kompisarna det händer. Jag kan ju inte gå ut och festa med min farsa liksom. Kompisarna liknar mig mer som den jag är just nu. Vi vill samma saker och har roligt på ett annat sätt.”

Markus umgås framförallt med fyra kompisar. En är svensk medan de andra har utländsk bakgrund. En av dem har precis som Markus sydamerikanska föräldrar och det är honom som Markus är med mest. Anledningen är att de är så lika varandra. Deras familjer känner varandra och de har växt upp tillsammans. De andra kompisarna i gänget lärde Markus känna först på lågstadiet då de gick i samma klass. Gänget har hållit ihop sedan dess och inga medlemmar har försvunnit eller kommit till i gruppen.

Markus tror att det har påverkat honom både negativt och positivt att vara med i hans kompisgäng. Det positiva enligt Markus är att han har roligt med sina kompisar och att de kan prata om allt.

”Vi gillar att flippa, är inte så seriösa. Men vi kan prata seriöst med varandra. Värsta djupa snacket om livet och framtiden. Jag kan prata med allt med dem.”

Markus berättar dock att kompisarna även har påverkat varandra negativt. I högstadiet började de snatta saker från affärer för att det var en kul grej. Sedan gick det över till stöld och de stal saker (vill inte precisera) och sålde vidare. Gänget slutade inte förrän en av dem åkte fast. Då slutade de allihop. Markus kommenterar att det är viktigt att stötta varandra i gänget och att hålla ihop. Han tar som exempel en berättelse om vad som händer om någon av hans kompisar hamnar i bråk på en fest. Då är det viktigt att hela gänget slåss på samma sida. Gänget visar på detta sätt att de hör ihop och att de ställer upp för varandra. Jag frågar Markus om han skulle slåss för sin kompis skull även om det var kompisen som hade gjort fel eller startat bråket. ”Mina kompisar har aldrig fel”, svarar Markus med ett leende.

Om det någon gång skulle bli en konflikt inom kompisgruppen brukar den lösa sig ganska snart. Markus berättar att de bråk de har haft alltid har handlat om någon tjej. Det är en oskriven regel i gruppen att aldrig flirta med en kompis flickvän eller den tjej som kompisen är intresserad av. Ändå händer det att den regeln bryts och det är då de blir osams. Att de alltid blir sams förklarar han med att de är lika och att de förstår varandra innerst inne. Jag frågar om likheten syns även på utsidan, för utomstående? Markus berättar att de klär sig ungefär likadant med jeans, t-shirt och keps. De har även ett speciellt sätt att prata. Kompisgruppen har utvecklat egna kodord och uttryck som bara de förstår. Som exempel tar han frasen ”lira fifa” men vill inte avslöja vad det står för.

Avslutningsvis sammanfattar Markus med att han tror att han skulle vara en helt annan person utan sina kompisar. Kompisarna är en del av honom. Utan dem skulle han bara sitta hemma och ha tråkigt. Han kommenterar vidare att det inte bara är han som påverkas av sina kompisar utan att han också påverkar dem. ”De lär mig och jag lär dem, det är så det funkar.”

5. Analys och diskussion

Syftet med mitt arbete är studera hur ungdomar skapar en gruppidentitet i kamratgruppen samt hur individens identitetsskapande påverkas av att de tillhör denna gruppgemenskap. Jag kommer här att diskutera vad mina intervjupersoner berättar om sin egen identitet samt om vilken roll kompisarna har i deras liv. Därefter analyseras intervjupersonernas kompisgrupper utifrån teorin om identitetskapande i grupp som presenterades inledningsvis.

Intervjupersonens egen identitet

Människans självuppfattning är en viktig del av identiteten. En människans självuppfattning innefattar den samlade informationen som individen tror sig ha om sig själv, hur hon/han fungerar, är och vilka egenskaper hon/han besitter (Stier, 2003).

När intervjupersonerna ombads berätta om sig själva valde de ofta att berätta om just sina egenskaper. Ali beskrev sig tillexempel som snäll och vänlig, Mirjam som glad och positiv, och Markus som snäll och rolig. Lisa däremot beskrevs sig främst i termer efter vad hon tycker om att göra såsom att vara aktiv, träna och skratta. Även de andra intervjupersonerna berättade om sina intressen. Detta kan ses som den del av identiteten som beskriver hur personen fungerar eller som en del av den samlade information varje individ har om sig själv (Stier, 2003).

Vikten av att ha kompisar

Enligt tidigare forskning är ungdomars kompisgrupp viktig för identitetsskapandet då gruppen utgör en möjlighet att laborera med olika uttryck som skapar deras identitet samt att ifrågasätta samhället och vuxenvärlden (Sernhede, 1996). Forskning pekar dock på att de anledningar ungdomar själva anger till varför kompisarna är så viktiga framförallt är att de har roligt ihop och att de ställer upp för varandra (Peterson m.fl., 2003). Detta bekräftas av mina intervjupersoner. Ali berättar att han vill ha kompisar som det är roligt att umgås med och som alltid ställer upp för honom. Markus kallar kompisarna för sin ”extra familj”. För Markus

är det viktigt att känna likheten med kompisarna och att ha roligt tillsammans. Markus understryker också vikten av att kunna ha djupa samtal med och kunna lita på sina kompisar. Lisa betonar kompisarnas betydelse med att säga att ”man måste ha kompisar”. För henne är kompisarna således nödvändiga för hennes livskvalitet. Lisa poängterar vidare vikten av att få in andra människors åsikter. Detta skulle kunna ses som att hon laborerar med sin identitet och att hon genom gruppen kan testa vilka åsikter som finns och vilka som är godtagbara.

Undantaget är Mirjam som berättar att kompisar inte betyder inte så mycket för henne. Mirjam berättar förvisso om ett svek som gjort att kompisarna har tappat sin betydande roll och istället ersatts av familjen. En tänkbar förklaring, utöver sveket, till att kompisarna har fått allt mindre betydelse skulle kunna vara att Mirjam är på väg att lämna ungdomslivet. Kompisarna är viktigare under ungdomstiden än i vuxenlivet (Peterson m.fl., 2003).Samtidigt uppger dock Mirjam att hon umgås med vänner i skolan. Detta kan bekräfta teorin om att puissance, känslan av att höra hemma, är viktig för många ungdomar. Mirjam behöver inte vännerna utanför skolan men väl där kan kompisarna ändå ge en trygghet då de bekräftar hennes tillhörighet. Möjligtvis står Mirjam på gränsen mellan av att vara ungdom och vuxen vilket får till följd att kompisarna fortfarande är viktiga i vissa sammanhang men att de håller på att tappa sin betydande roll.

V

idare vill jag analysera hur ungdomarna som jag har intervjuat förhåller sig till sin grupp och hur identiteten i gruppen skapas. Ungdomskultur idag är, som tidigare nämndes, föränderlig och förknippas ofta med konsumtion. Konsumtionen kan handla om musik, kläder eller nöjen (Lalander & Johansson, 2002). Även om jag inte har studerat ungdomskultur utan ungdomsgrupper går det att se att konsumtionen spelar roll även inom den lilla gruppen. Lisa anger t.ex. shopping som ett gemensamt intresse i hennes kompisgrupp. Vidare säger hon att tjejerna i hennes gäng gör sig i ordning tillsammans inför festerna de går på och att de har på sig samma typ av kläder. Konsumtionen är således en central del i deras gemenskap och en viktig del för att medlemmarna ska passa in i gruppen. Även Markus berättar att medlemmarna i hans gäng köper liknande kläder. Detta är inte bara ett tecken på att konsumtionen är en del i dagens ungdomskultur utan även ett sätt för ungdomar att skapa gemenskap i gruppen.

Symboler

Symboler som används i ungdomsgruppen är ett exempel på gemenskapstecken som visar gruppmedlemmarnas likhet och vilka förväntningar som finns på gruppmedlemmarna. Symboler kan vara tydliga (t.ex. klädstil) så att även medlemmar utanför gruppen förstår dem men det kan även röra sig om mer diffusa symboler. Dessa är svårare för medlemmar utanför gruppen att upptäcka och det kan exempelvis röra sig om ett sätt att prata eller skämta (Lalander & Johansson, 2002).

För både Lisas och Markus grupp har kläderna en viss symbolik. Genom att klä sig likadant kan gruppmedlemmarna känna gemenskap. Symboler skapar gemenskap först när medlemmarna tolkar dem på samma sätt (Avis, 1999). Precis som religiösa grupper finner gemenskap kring en gemensam symboltolkning kan ungdomarna tolka den symbolik som den egna gruppen använder sig av och genom denna enighet kring betydelsen känna samhörighet.

Markus uppger att kompisarna i hans grupp pratar på ett visst sätt och detta är också ett tecken på hur symbolik kan skapa gemenskap. Genom vissa uttryck som bara gruppmedlemmarna förstår blir det en tydlig markering för vilka som är med i gruppen och inte. Detta påverkar vi-känslan inom gruppen. ”Vi” blir de som förstår, ”De” blir dem som inte gör det. Även i Alis grupp används språket symboliskt. Att de för det mesta pratar på sitt hemspråk kan förvisso bero på att det faller sig mest naturligt men Ali uppger att de även använder hemspråket när de inte vill att andra ska förstå. ”Vi” förstår inte bara språket i Alis grupp utan även kulturen och gruppmedlemmarnas historia. ”De” förstår inte språket men ej heller vissa traditioner som är självklara inom gruppen. Liknande ”Vi” och ”Dem” skapas i Lisas grupp. ”Vi” blir de vilda tjejerna som dansar på bordet och ”De” är de andra som inte riktigt vågar lika mycket. I Mirjams grupp är det svårare att se en tydlig delning mellan vi och dem eftersom Mirjams grupp inte är sammansvetsad på samma sätt. ”Vi” definieras snarare utifrån vilka som sitter tillsammans i klassrummet och pratar med varandra. ”De” är de övriga i klassen.

Riter

Endast Ali uppger att hans grupp har en tydlig initiationsrit. När en ny person vill komma in i gänget bjuds han hem till dem för att t.ex. se på film. Efter att den nya sedan har gått hem diskuterar kompisarna om de tycker att han passar in med de andra. Alla måste vara överens om att den nye personen är trevlig och passar in i gruppen. Först när alla är eniga om detta välkomnas den nye gruppmedlemmen. Denna initiationsrit kan även fungera som en underhållsritual. Eftersom medlemmarna samlas, fattar gemensamma beslut och umgås kan deras gemenskap stärkas. Det görs även en gränsdragning mellan ”vi och dem” som sker då den nye diskuteras för att sedan accepteras eller nekas att komma in i gruppen.

I Lisas gäng har gruppmedlemmarna umgåtts sedan de var små och ingen ny medlem har initierats i gruppen. Lisa tror att det skulle vara svårt att komma in i gänget som ny då gruppens gemensamma historia är en del av deras identitet. Att gruppen ofta pratar gamla minnen kan ses som en underhållsritual som gör att medlemmarna känner samhörighet med varandra.

I Markus grupp har medlemmarna umgåtts sedan lågstadiet och Markus minns inte hur det gick till när gruppen bildades. Även Mirjam har svårt att berätta hur det går till när en ny medlem tas in i gruppen men hon uppger att nya gruppmedlemmar har kommit till på senare år. Hon säger att det inte händer något särskilt när någon ny tas med utan att det räcker med att personen i fråga är trevlig. Detta bekräftar Lalander & Johanssons (2000) teori om att initiationsriten ofta är diffus och sker gradvis.

I Lisas grupp används en tydlig övergångsritual för markera övergången från vardag till fest. Förfesten då medlemmarna tillsammans gör sig i ordning tillsammans inför kvällen och dricker alkohol är en sådan övergångsrit men kan även ses som en underhållsritual. Lisa förklarar själv att förfesten är som en tradition där medlemmarna förbereder sig och peppar varandra inför den roliga kväll som väntar dem.

Alla grupper använder sig av underhållsritualer för att stärka gemenskapen i gruppen. Mirjams grupp som är den grupp som har minst sammanhållning har också den minst självklara underhållsritualen men placeringen i klassrummet skulle ändå kunna ses som en sådan. Genom att sitta tillsammans och prata med varandra upprätthålls gruppen. Om

medlemmarna slutade sitta tillsammans i klassrummet är det troligt att gruppen skulle splittras eftersom detta egentligen är det som tydligast utgör markeringen för dem som en grupp. I Alis grupp fungerar filmkvällarna som en slags underhållsritual. Genom att träffas varje helg och se på film har gruppen ett gemensamt intresse som de kan förenas kring. Filmkvällarna blir även ett tillfälle att prata och umgås. Markus grupp har haft underhållsritualer som har förändrats med tiden. Det gemensamma snattandet kan ses som en underhållsritual då detta var något som gruppmedlemmarna gjorde tillsammans en period och sedan slutade allihop samtidigt. Markus förklarar det själv med att det är viktigt att hålla samman och detta gör gänget än idag. Den tydligaste underhållsritualen för Markus gäng numera är festandet och de bråk som ofta hamnar i på festerna. I bråken håller Markus kompisar ihop i alla lägen vilket gör att gemenskapen i gruppen ökar. Bråken blir även en tydlig markering mellan Markus grupp och andra gäng och således också en del av ”vi” och ”dem” känslan som diskuterades tidigare.

Bråken som Markus kompisgäng är inblandande i kan även ses som en transgressionsrit. En transgressionsrit kännetecknas av beteenden som inte accepteras i samhället men som anses godtagbara inom gruppen (Lalander & Johansson, 2002). På samma sätt kan de stölder som gänget sysslade med när de var yngre fungera som transgressionsriter. Stöld är ett brott i samhället men i Markus gäng var det något som alla medlemmar gjorde tillsammans och som beteende var det således accepterat i gruppen. Transgressionsriter syftar till att markera gruppmedlemmarnas identitet och skapa gruppens gemensamma historia (Lalander & Johansson, 2002). En del av Markus gängs gemensamma historia utgörs mycket riktigt av dessa gemensamma upplevelser vilket påvisas då han själv väljer att berätta om dem i sin redogörelse för hans kompisgäng .

I Lisas gäng förekommer en transgressionsrit när gänget är ute och festar tillsammans. Lisa uppger att de då brukar göra galna saker som att dansa på borden. Att dansa på bordet behöver inte innebära ett lagbrott men jag menar ändå att det är något som inte är allmänt accepterat i samhället. I Lisas gäng är det dock uttalat okej att dansa på bordet när det är fest och detta blir därmed en transgressionsrit. Utöver festandet uppger Lisa att shopping är en vanligt förekommande aktivitet för kompisgänget. Detta skulle kunna utgöra en transgressionsrit om beteendet motsäger föräldrarnas önskan om att deras barn ska hålla i sina pengar, spara och inte överkonsumera. Så behöver det dock inte vara och om shoppingbeteendet inte går emot den allmänrådande normen är det inte heller en transgressionsrit. Både shoppingen och

dansandet på bord kan dock ses som underhållsritualer då beteendet kan stärka gruppmedlemmarnas gemenskap och känsla av samhörighet.

Även om grupperna som intervjupersonerna tillhör har riter som ser mycket olika ut så fyller de liknande funktion för gruppernas medlemmar. Riterna hos ungdomsgrupperna är precis som hos religiösa grupper av återkommande karaktär för att de ska kunna bli en del av gruppens tradition. Vidare används riterna av samma anledning, nämligen för att synliggöra gemensamma värderingar och stärka känslan av att höra samman (Etzioni, 2004).

Normer och grupptryck

Ali uppger att det inte finns direkta regler i hans grupp men att ingen kan komma in i gruppen om den personen inte delar medlemmarnas grundläggande värderingar. Detta innefattar att inte vara kriminell, inte ljuga och inte ta droger. Detta är regler som Ali och hans kompisar har diskuterat även om de följs på rutin av medlemmarna själva något som är en förutsättning för att det ska kallas just för en norm. Grupper behöver normer för att definiera vilket beteende som är önskvärt inom gruppen (Angelöw& Jonsson, 1990). Ändå är det endast Markus som uppger att det finns normer i hans grupp. En sådan norm är att gruppmedlemmarna inte får flirta med en tjej som någon annan av kompisarna är intresserad av. Markus berättar att normen bryts ibland och att detta leder till bråk men ingen har uteslutits ur gruppen på grund av detta. Att Mirjam inte kan uttala sig om några normer i hennes grupp är kanske inte så konstigt med tanke på att gruppen inte är så enad. Lisa däremot som har ett mycket enat kompisgäng uppger att det inte finns några normer i hennes grupp. Detta kan förklaras med att de normer som finns är så självklara för gruppens medlemmar att de följs på rutin (Angelöw & Jonsson, 1990).

Ingen av intervjupersonerna upplever att det förekommer grupptryck i deras kompisgäng. Grupptryck tolkas ofta som ett enbart negativt fenomen där medlemmar av en grupp känner sig tvingade att följa regler av rädsla för att straffas eller hamna utanför. Det kan dock vara så individen genom att följa det kollektiva stärker sin egen identitet. Genom att göra som gruppen kan individen känna gemenskap och ett moraliskt stöd (Lalander & Johansson, 2002). Lisa uppger till exempel att hon föredrar att vara med sitt kompisgäng på festerna trots att de är omgivna av många andra som hon skulle kunna umgås med. Detta är inte grupptryck

i den bemärkelsen att Lisa känner tvång utan snarare rör det sig om att vara med gruppen för att få stöd och känna gemenskap.

I Markus fall tror jag att det kan ha rört sig om grupptryck när gänget snattade eller när de slåss mot andra grupper. Med detta menar jag inte nödvändigtvis att de var rädda för uteslutning om de inte gjorde som de andra utan det kan lika gärna vara så att de betedde sig likadant för att stärka gruppgemenskapen och därmed även sin egen identitet. Det kan även uppfattas som ett exempel på grupptänkande där individen struntar i de egna värderingarna för att helhjärtat följa gruppen. Markus svarar på frågan om hur han skulle bete sig om det blev bråk och det var hans kompis som hade fel att ”mina kompisar har aldrig fel”. Detta pekar på den övertro på gruppen som är vanlig då grupptänkande förekommer (Lalander & Johansson, 2002).

Att skapa en identitet i en grupp

I början av arbetet fastlogs att en individs identitet påverkas av den sociala grupp som den tillhör (Stier, 2003). Mirjam tror dock inte att hon som person påverkas av sina kompisar. Ali däremot tror att han som person får en annan syn på livet tack vare kompisarna. Dels för att de upplever nya saker tillsammans men också för att de utvecklar en förståelse för varandra och andra människor inom gruppen. Markus tror att han blir roligare som person genom att han är med sina kompisar. Utan dem tror han att han skulle göra tråkiga saker som att plugga och sitta vid datorn. Markus menar att både han och hans kompisar lär av varandra när de umgås. Även Lisa menar att kompisarna påverkar henne positivt. Som person blir hon gladare av att umgås med dem och hon vågar göra saker som hon inte skulle våga annars.

Den identitetspåverkan som intervjupersonerna själva kommenterar kan kopplas till deras självkänsla som ju är en del av identiteten. Självkänslan påverkas positivt av att vara en del av en gemenskap och individen mår bättre psykiskt (Stier, 2003). Alla intervjupersoner har mer eller mindre uttalat att gruppen ger dem en känsla av tillhörighet. Även om det för Mirjam bara handlar om tillhörighet under skoltid tycker hon det var viktigt att ha kompisar i skolan. Känslan att höra till är särskilt viktig i ungdomsåren då individens separation från föräldrarna påbörjas och nya relationer skapas (Stier, 2003), vilket ju verkligen är fallet för dessa intervjupersoner som snart slutar skolan, flyttar hemifrån och påbörjar sina egna liv.

5.2 Sammanfattande slutsats

Tre av fyra ungdomar som jag har intervjuat ser sina kompisar som en mycket viktig del av deras liv. De upplever att både deras egen och kompisarnas identitet påverkas av att de är medlemmar i samma kompisgrupp. Samtliga uppger att kompisarna påverkar dem positivt. Den positiva påverkan är relaterad till att ungdomarnas självkänsla stärks av gruppgemenskapen (Stier, 2003).

I alla kompisgäng utom ett var det tydligt hur gruppens identitet och gemenskap skapades med hjälp av symboler och ritualer. Kläder var en viktig symbol för två grupper och språket förmedlade också en symbolik i två av de undersökta grupperna. Endast en grupp använde en tydlig initiationsrit för att nya medlemmar skulle få komma in i gemenskapen. Alla grupper använde sig dock av underhållsritualer såsom att festa tillsammans, sitta tillsammans i klassrummet eller ordna andra aktiviteter tillsammans. Lisas grupp hade en tydlig övergångsritual för att markera övergången från vardag till helg. Transgressionsriter diskuterades i två av grupperna där ett beteende som inte anses godtagbart i övriga samhället var accepterat inom gruppen. Ingen intervjuperson uppgav att det fanns grupptryck i deras kompisgäng. Vissa tendenser tolkades dock som grupptryck i analysen.

Den begreppsapparat som har använts för att analysera kompisgrupperna har i tidigare forskning använts för att analysera slutna ungdomsgrupper. Jag upplever dock att den fungerade likaledes i analysen av mina intervjupersoners kompisgrupper som kan uppfattas som mindre slutna. Även om ingen grupp använde sig av alla de gemenskapsskapande strategier som presenterades i teorin upptäcktes samtliga strategier i åtminstone någon av grupperna.

Inledningsvis i uppsatsen fastslogs att det är viktigt för lärare att vara medvetna om elevernas identitetsutveckling. Detta eftersom ungdomar har mycket frågor kring identitet men också för att det i läroplanen fastslås att en trygg identitet är avgörande för att eleverna ska utveckla empati och förståelse för andra människor (Lpf 94). Genom att skriva denna uppsats känner jag att jag har fått den kunskap som krävs för att jag ska kunna ta upp identitet i min undervisning. Intervjuerna synliggjorde på vilket sätt identiteten kan utvecklas i ungdomarnas kompisgrupper och gav mig ytterligare insikt om varför kompisarna upplevs som så viktiga i

ungdomsåren. Genom att vara medveten om detta kan jag lättare koppla undervisningen om identitet så att den känns relevant och givande för eleverna som den riktar sig till.

5.3 Förslag på vidare studier inom ämnet

Min studies styrka ligger i att den förtydligar hur ungdomar ser på kompisar och grupptillhörighet men också hur de upplever att gruppens gemenskap skapas. Studien ger dock inte hela gruppens bild av hur gruppen definieras eller hur gemenskapen formas. Genom att välja att intervjua alla medlemmar i en kompisgrupp kanske en annorlunda bild skulle framträda. Det är möjligt att alla gruppmedlemmar skulle säga liknande saker om gruppen men eventuellt skulle det kunna framkomma en mycket olik syn på samma grupp. Vidare skulle det vara givande att kombinera intervjuer med observation för att komplettera gruppmedlemmarnas berättelser med information som de medvetet eller omedvetet utesluter i intervjuerna.

Referenslista

Ahmadi, Nader (1998). ”Om jaguppfattningens betydelse för tolkningen av sociala roller”. I:

…Nader Ahmadi, red. Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber

Alvesson, Mats & Deetz Stanley (2000). Kritisk samhällsvetenskaplig metod. Lund:

…Studentlitteratur

Angelöw, Bosse & Jonsson, Thom (1990). Introduktion till socialpsykologi. Lund:

…Studentlitteratur

Avis, D. Paul (1999). God and the Creative Imagination : Metaphor, Symbol, and Myth in

…Religion and Theology. London & New York: Routledge

Baron S., Robert & Kerr L., Norbert (2004). Group process, Group decision, Group Action.

…New York: New York Open University Press

Bjereld, Ulf; Demker Marie & Hinnfors, Jonas (2002). Varför vetenskap? Lund:

…Studentlitteratur

Bjurström, Erling (1998). ”Ungdomskultur som kamp om etnisk identitet”. I: Nader Ahmadi,

…red. Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber

Etzioni, Amitai (2004). ”Holidays and rituals”. I: Amati Etzioni, red. We are what we

…celebrate: Understanding holidays and rituals. New York: New York Open University

Press

Fägerborg, Eva (1999). ”Intervjuer”. I: Lars Kaijser & Magnus Öhlander, red.

…Etnologisktfältarbete. Lund: Studentlitteratur

Lalander, Philip & Johansson, Thomas (2002). Ungdomsgrupper i teori och praktik. Lund:

Larsson, Göran (2003). ”Talande tro – ungdomar, religion och identitet”. I Göran Larsson,

…red. Talande tro – ungdomar, religion och identitet. Lund: Studentlitteratur

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder – Att planera,

…genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Peterson, Abby; Svensson, G. Lennart & Addo, Tobias (2003). Ungdomar i vardagens väv.

…Lund: Studentlitteratur

Sernhede, Ove (1996). Ungdomskulturen och de andra – sex essäer om ungdom, identitet och

…modernitet. Göteborg: Daidalos

Sjögren, Annick (1998). ”Kulturens roll i identitetens byggande”. I: Nader Ahmadi, red.

…Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber

Stier, Jonas (2003). Identitet - människans gåtfulla porträtt. Lund: Studentlitteratur

Wellros, Seija (1998). Språk, kultur och social identitet. Lund: studentlitteratur

Öhlander, Magnus (1999). ”Deltagande observation”. I: Lars Kaijser & Magnus Öhlander,

…red. Etnologisktfältarbete. Lund: Studentlitteratur

Bilaga 1:

Definition av centrala begrepp

Identitet: Ordet identitet kommer från det Latinska ordet ”idem” – det samma (Wellros, 1998). Identitet är det samma som en människas självbild. Det handlar om att uppleva att man har ett jag som skiljer sig från de andra och att detta jag är kontinuerligt över tid oavsett att förändringar sker (Peterson m.fl., 2003, Wellros, 1998).

Ungdomar och ungdomstid: Den biologiska ungdomstiden är puberteten medan samhället ser ungdomar som de som ännu ej blivit myndiga. I dagens västerländska samhälle finns dock ingen tydlig gräns mellan ungdom och vuxen utan övergången är flytande. Människor kan fortsätta att leva som ungdomar fast de är över trettio år och detta är accepterat på ett annat sätt än det var förr (Larsson, 2003). En människa kan uppleva att hon är ung men detta behöver inte stämma överrens med hennes verkliga ålder. Att vara ung handlar inte enbart om ålder utan om ett levnadssätt, tillhörande till en kultur och livsstil (Lalander & Johansson, 2002). Ungdomstiden har avgörande betydelse för hur det fortsatta livet ter sig (Larsson, 2003).

Kompisgäng: Termen används i arbetet synonymt med begreppet kompisgrupp, umgängeskrets och kamratgrupp. Termen syftar till den grupp av individer som ungdomen umgås med och själv betraktar som sina vänner.

Bilaga 2: Intervjufrågor

1. Berätta om dig själv

2. Berätta om ditt kompisgäng

3. Varför umgås du med personerna i er grupp?

4. Vad påverkar vilka som får vara med i ert kompisgäng? 5. Hur påverkar det dig att vara med?

6. På vilket sätt tror du att du hade varit annorlunda som person om du inte hade umgåtts med just dessa kompisar?

7. Vad skulle kunna få dig att inte vilja vara med i ert kompisgäng?

8. Vilka speciella symboler har ni i gruppen? - Språk

- skämt - kläder

- andra yttre symboler

9. Vilka ritualer utförs i gruppen? - Initiationsrit

- transgressionsrit - underhållsritualer