Utvecklas med familjeklass - en studie om vilka effekter familjeklassarbetet har på elever och föräldrar

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Utvecklas med Familjeklass

-

_{en studie om vilka effekter familjeklassarbetet har på elever och föräldrar}

Developed with the Familyclass

- a study of the effects of family class work on the pupils and parents

Magnus Walfrid

Lärarexamen 210 hp

Samhällsorienterade ämnen och barns lärande

Handledare: ThereseVincenti-Malmgren 2009-01-07

Sammanfattning

Mitt intresse för föräldrasamverkan har under utbildningens gång ökat. Ämnet har blivit ännu intressantare för mig efter att jag under min utbildning sett ett arbetssätt som jag inte hört talas om innan. Det handlar om någonting som kallas familjeklass. Detta betyder att man involverar föräldrarna i större utsträckning än vad man tidigare gjort eftersom skolsituationen för eleven inte är tillfredsställande för någon part. Det kan handla om koncentrationssvårigheter,

konflikter eller ur kunskapsmässigt perspektiv. Familjeklass innebär att föräldern kommer till skolan vid tre tillfällen i veckan och håller i undervisningen för sitt barn med stöd av en pedagog från skolan. Syftet med detta arbete har varit att få en inblick i hur arbetet med familjeklass kan se ut i en svensk skola och även att försöka se om detta arbetssätt kan vara en väg att gå för att skapa en bättre skolsituation för de elever där skolgången inte fungerar optimalt. Jag har valt att undersöka detta arbetssätt med hjälp av kvalitativa intervjuer med en ansvarig pedagog, två föräldrar och två elever. Resultatet visade att familjeklassarbetet har väldigt positiva effekter på framförallt eleven. Elevernas självförtroende har ökat, de hamnar i färre konflikter och kan fokusera på skolarbetet på ett bättre sätt än innan de började i

familjeklassen. Det visade sig också att detta arbetssätt är ett bra tillfälle för hem och skola att samarbeta genom att få tips och idéer hur man ska agera i olika situationer. De elever jag intervjuade har efter arbetet i familjeklassen kunnat återgå till sina ordinarie klasser och därefter fungerat på ett betydligt bättre sätt än tidigare. Problemet som finns med detta arbete är att många föräldrar inte har råd att avstå från sitt arbete. Det ges inget ekonomiskt stöd vilket den ansvariga pedagogen för familjeklassen ser som det största problemet. Genom arbetet kan jag dock konstatera att det finns stora vinster med att deltaga i familjeklass om man får en möjlighet till det.

Innehållsförteckning

1. Inledning

5

1.1 Familjeklass – The Marlborough model 6

1.2 Syfte och frågeställningar 6

2. Kunskapsbakgrund

8

2.1 Styrdokument 8

2.2 Föräldrasamverkan förr 8

2.3 Föräldrasamverkans 10

2.4 Familjeklass 12

2.4.1 The Marlborough model 12

2.4.2 Familjeklass i Danmark 13

2.4.3 Familjeklass i en svensk kommun 14

3. Metod

16

3.1 Urval 17

3.2 Förberedelser – Etiska övervägande 18

3.3 Genomförande 18

4. Resultat

21

4.1 Hemmets kontakt med skolan 21

4.2 Attityder till att medverka i familjeklass 21

4.3 Anhörigas roll i familjeklass 22

4.4 Förändringar efter arbetet 23

4.4.1 Betygens betydelse 24

4.5 Positiva effekter av arbetet 25

4.6 Vad kan bli bättre? 25

4.7 Sammanfattning 26

5. Diskussion

28

Referenslista

33

Bilaga 1

35

1. Inledning

Jag har under min utbildning sett vilka förändringar som kan ske då man engagerar föräldrarna i elevernas skolgång. Det finns många fördelar med att ta hjälp av de personer som faktiskt känner sina barn bättre än någon annan. Mitt eget intresse för hur olika typer av samarbete med föräldrar kan se ut har ökat i takt med att min utbildning har fortskridit. Föräldrarna är en resurs för en pedagog och ska försöka att utnyttjas för elevens utveckling.

Jag var under hösten –08 på ett studiebesök i en finsk skola i Helsingfors. Den finska skolan pekas ofta ut i media att den tillhör de bästa i världen. Syftet med mitt studiebesök var att få en inblick i hur deras arbete fungerar och om man kan lära sig någonting av det. En del som jag tittade extra mycket på var hur föräldrasamverkan såg ut. Först och främst uppfattade jag det som att det står mycket mer om föräldrasamverkan i den finska läroplanen än vad det gör i den svenska. Det var ganska mycket om vad skolan ska göra och ganska styrt. Efter mitt besök i den skolan kan jag tycka att det saknas lite av detta i den svenska läroplanen. Jag menar inte att det ska finnas flera sidor om hur vi ska arbeta gentemot föräldrarna. Jag tycker dock att det i läroplanen ska vara betydligt tydligare om vilket skolans uppdrag är och verkligen trycka på att skolorna arbetar mycket med att utveckla ett bra samarbete med hemmet. Därför tycker jag att min partnerskolas nytänkande och viljan att prova något nytt för att utveckla samarbetet med föräldrarna är väldigt positivt.

I Lpo-94 kan man läsa lite om vad skolan egentligen har för uppdrag i denna fråga. Där står bl.a. att: Alla som arbetar i skolan skall samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man

tillsammans kan utveckla innehåll och verksamhet (Skolverket 2006, s. 14). Vidare står där:

Läraren skall samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och hålla sig informerad om den enskilde elevens personliga situation och därvid iaktta respekt för elevens integritet (a.a.).

Jag tror att alla vi som kommer eller redan arbetar i skolan har mycket att vinna på att föräldrarna involveras mer i skolan. Jag upplever också att det blir mer och mer att göra för en pedagog i skolans värld. Från och med denna termin är det också obligatoriskt att alla elever ska få skriftliga omdömen i hur deras måluppfyllelse har varit. Detta är kanske ett steg i rätt riktning vad gäller samverkan. Föräldrarna får information från pedagogerna i form av ett omdöme samtidigt som de obligatoriska utvecklingssamtalen finns kvar. Jag tycker dock att det är viktigt att låta föräldrarna få en bra inblick i hur man arbetar i skolan, vad som

förväntas av eleven och vilka mål som ska nås. Kan man skapa en bra dialog och samarbete så vinner alla på detta.

På min partnerskola upplever jag att det finns ett väldigt bra samarbete mellan hem och skola. Man vill ta hjälp, bjuder gärna in föräldrarna och gör det förstås för elevernas skull. Under en av mina vft-perioder kom jag för första gången i kontakt med det som mitt examensarbete ska handla om, Familjeklass. Detta var ett projekt som startade under min tid på skolan och har därför inte funnits så länge. Familjeklass är ett sätt att involvera föräldrarna i sitt eller sina barns skolgång.

1.1

_{Familjeklass – The Marlborough model}

Ursprunget till familjeklassmetoden kommer ifrån The Marlborough Family Service Education Centre i London. Tanken är att med föräldrarnas hjälp i skolmiljö ändra en elevs beteende för att få en utveckling både prestationsmässigt och socialt (www.cnwl.nhs.uk/mfseducation.html 081127). Barnen som går i familjeklass har ofta koncentrationssvårigheter eller fungerar mindre bra socialt i det ordinarie klassrummet. Man arbetar för att hitta lösningar istället för att se vad som är problem. Man tittar framåt istället för bakåt. Då föräldrarna är experter på sina barn vill man involvera dem i hög grad och låta dem få ett stort ansvar för undervisningen. Detta innebär att en förälder kommer till skolan och håller i en viss del av undervisningen för sitt barn. Man fokuserar mycket på att barnen ska fungera bättre socialt än vad de tidigare gjort. Det ska också påpekas att detta arbete grundar sig på frivillig basis, skolan kan alltså inte kräva att familjerna ska deltaga (www.servicestyrelsen.dk/wm140785#bm Om, 081127).

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att få en inblick i hur arbetet med familjeklass kan se ut i en svensk skola och även att försöka se om detta arbetssätt kan vara en väg att gå för att skapa en bättre skolsituation för de elever där skolgången inte fungerar optimalt. Jag vill med detta arbete visa de upplevelser som föräldrar, elever och ansvarig pedagog har efter genomfört arbete i familjeklass. Jag kommer att redovisa resultat som jag genom intervjuer med två elever, två föräldrar och en fritidspedagog fått under min studie. I arbetet kommer jag att benämna fritidspedagogen som pedagogen.

Nedan följer de frågeställningar som jag har valt att arbeta efter. • Vad är de inblandade personernas inställning till familjeklass? • Vilka är effekterna av familjeklassarbetet?

• Har det sociala förhållandet mellan de olika parterna i arbetet förändrats efteråt? • Har eleverna fungerat bättre i sina ordinarie klasser efter arbetet i familjeklassen?

2. Kunskapsbakgrund

I detta kapitel kommer jag att behandla den litteratur jag tyckt har varit relevant för mitt arbete. Jag kommer först att beskriva hur föräldrasamverkan har sett ut ur ett historiskt perspektiv. Detta tycker jag är relevant, då man på ett tydligt sätt kan se hur arbetet med föräldrarna har sett ut fram till idag. Efter det kommer jag att gå in på vilka positiva effekter föräldrasamverkan har idag för att slutligen med hjälp av litteratur beskriva Familjeklassmetoden och hur man kan arbeta med den.

2.1 Styrdokument

Skolan har enligt Läroplanen för den obligatoriska skolan, Lpo 94, skyldighet att samarbeta med hemmet. Men vad står då konkret i läroplanen som alla pedagoger ska arbeta efter? I början av läroplanen står det att skolan har en viktig uppgift i att förmedla och förankra de grundläggande värde som finns omkring oss i samhället. Det står även i skolans uppdrag att skolan tillsammans med hemmet ska samarbeta för att främja elevernas utveckling till ansvarstagande människor (Skolverket, 2006).

Det står även att: skolan skall präglas av omsorg av individen, omtanke och generositet.

Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan skall därvid vara ett stöd för familjer i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen. (Skolverket, 2006 s. 5)

Vidare kan man läsa att läraren ska samverka med föräldrarna samtidigt som densamma hela tiden ska informera hemmet om elevens situation i skolan, kunskapsutveckling och trivsel (Skolverket, 2006).

2.2 Föräldrasamverkan förr

Jag har här valt att begränsa mig i min redogörelse av hur föräldrasamverkan har sett ut till ca år 1900. Detta har jag gjort för att få ett hanterbart område att redogöra för.

Det var vid denna tid som fler ämnen kom in på schemat. Föräldrarna började också acceptera att deras barn skulle gå i skolan. Vid denna tid ansåg man i skolan också att man kunde påverka föräldrarna genom att ha föräldramöte. Problemet var, och är fortfarande, att vissa

föräldrar inte kom till dessa möten. Information till dessa föräldrar uteblev då (Flising m.fl. 1996).

Föräldrarnas kontakt med skolan var i det närmaste obefintlig runt 1940-talet. Det var en klar och tydlig fördelning när det gällde lärarens och föräldrarnas arbetsuppgifter gällande barnet. Föräldrarna stod för uppfostran och i skolan var det läraren som bestämde. I princip var det endast när det var stora problem i skolan som kontakt togs med föräldrarna. De föräldrar som hade mest kontakt med läraren var de som hade planer för fortsatta studier för sitt/sina barn (a.a.).

Ungefär två decennier senare började man att från skolans håll lägga ett större ansvar på föräldrarna. Det handlade om att både hemmet och skolan skulle fungera på samma sätt. Det var förstås skolans normer och regler som skulle gälla, då även i hemmet. Fungerade inte detta lade man skulden på hemmet. Anledningen till att ha samma regler och normer var att barnen skulle känna en trygghet och vara harmoniska. Var de inte det så var alltså föräldrarna att skylla. Hade man svårigheter med att samarbeta med någon förälder berodde detta enbart på att föräldern hade en dålig inställning till skolan. Man insåg senare att det inte var en hållbar utveckling. Det som krävdes var information och att man fick insyn i varandras miljöer (a.a.).

Man införde så kallade skolkonferenser där en grupp av föräldrar, elever, skolpersonal och skolledning skulle samverka. Det blev också vid denna tid krav på att rektorn skulle informera föräldrarna när viktiga beslut skulle tas. Skolkonferensen försvann senare för att återigen idag vara ganska vanlig på våra skolor i form av skolråd eller liknande. I läroplanen som kom 1994, för det obligatoriska skolväsendet, hade man i skrift börjat betona föräldrarnas roll i elevernas skolarbete (a.a.).

Det är alltså vid den punkt vi är idag även om det inom de närmaste åren med största säkerhet kommer en ny läroplan. Enligt Andersson (2004) ligger Sverige långt fram när det gäller samarbetet med föräldrarna, i alla fall i jämförelse med vad som står i Lpo-94.

2.3 Föräldrasamverkan

Varför är det då så viktigt att ha ett bra fungerande samarbete med föräldrarna? Argumenten är ganska många och jag kommer här att beskriva det som jag genom litteraturen funnit som mest intressant.

Jag har tidigare beskrivit föräldrarnas roll ur ett historiskt perspektiv. Tidigare fick inte föräldrarna särskilt stor inblick i hur det gick för deras barn i skolan. Idag ser det lite annorlunda ut. Idag vill föräldrar ha större inblick i skolarbetet samtidigt som skolan har öppnat upp för ett samarbete (Andersson, 2004).

Det är också viktigt att påpeka att föräldrar och lärare ser eleven/barnet på olika sätt. En elev kan exempelvis uppfattas som stökig i skolan medan föräldrarna anser att det inte är några problem i hemmet. Här kan uppstå en konflikt mellan föräldrarna om man inte kan samarbeta och kunna gå vidare för att lösa ett, för någon av parterna, problem som har uppstått. Det kan istället leda till anklagelser och att det är den andra parten som inte förstår eller kan se problemet. Här är det då extra viktigt att inse, både som förälder och pedagog, att vi har olika roller och att vi ser barnet/eleven i olika situationer i deras liv. Kan man istället samarbeta med varandra och vara medveten om att den andra parten kanske ser någonting som jag inte gör, kan man få en mer heltäckande bild av barnet. Både lärare och föräldrar behöver en mer kompletterande bild av barnet (a.a.).

Det är också fastslaget att föräldrar till de barn som oftast bråkar i skolan, är de föräldrar med dålig kontakt med läraren. I dessa situationer menar ofta föräldrarna att felet beror på läraren medan läraren anser att felet ligger på familjen. Problemen eskalerar och man är inne i en ond cirkel som är ganska svår att komma ur. Enda sättet att få till en förändring är genom ett samarbete mellan hem och skola (Andersson, 1996). En öppen kommunikation och tidiga ingripanden kan förhindra att små bagateller leder till stora problem i samverkan mellan hem och skola.

Det är också så att föräldrar kan påverka sina barns attityd till skolan genom sitt eget förhållningssätt. Det betyder att föräldrarna genom en positiv inställning till skolan har stora möjligheter att indirekt vara en bidragande orsak till att en elev trivs i skolan. En positiv bild av skolan och studier är en viktig del till en bra utveckling i skolan. Genom föräldern ser

barnet att skolan är något viktigt och får då positiv energi av detta. Studier visar just detta. Föräldrar kan i allra högsta grad påverka sina barns attityder till skolan, oberoende av socialgruppstillhörighet eller andra yttre omständigheter (Flising m.fl. 1996).

Det är ingen tvekan om att alla parter vill ha ett ökat samarbete. I studier som gjort har det visat sig att lärare som blivit intervjuade säger att de vill ha ett ökat samarbete med föräldrarna och att de vill ha mer tid till möten med föräldrarna. Lärarna vill också få stöd och hjälp i hur man bemöter föräldrarna (Andersson, 2004). Skolverket har också gjort en undersökning (2000) som visar att föräldrarnas intresse för att samarbeta med skolan är stort. Föräldrarnas intresse för att samarbeta har stadigt ökat. I rapporten framgår det att föräldrarna vill vara med och påverka möjligheterna för eleverna att få extra stöd vid behov, påverka klassens storlek, normer och regler, vilken lärare barnet ska ha samt även skolans miljö (Andersson, 2004).

Med dessa fakta borde det vara en förutsättning att det sker ett samarbete mellan hem och skola i varje skola. Majoriteten är överens om att samarbetet behövs, alla är dock inte överens om hur det ska gå till. Föräldrar och lärare har ibland olika uppfattningar om hur detta samarbete ska se ut. Andersson (2004) refererar till en amerikansk studie som är gjord av Lereau (1989). Där beskrivs att lärare och föräldrar har olika förväntningar på samarbetet. Lärarna vill ha föräldrarnas stöd medan föräldrarna vill bli bättre informerade men även mer delaktiga (Andersson, 2004). Här ser man ganska tydligt att viljan till att samarbeta inte alltid räcker. Man måste finna gemensamma nämnare för samarbetet samt även att arbeta efter samma mål.

En annan som nämner detta med deltagande är författaren Nabila Alfakir. Hennes bok handlar om föräldrar med rötterna i andra kulturer än den svenska. Hennes exempel är ofta tagna ur perspektiv då föräldrarna inte kan det svenska språket så bra. Talar man inte samma språk blir av naturliga skäl samarbetet inte så bra som man hoppas. Jag tycker ändå att hon har en poäng när hon skriver om deltagande. Hon skriver: att delta är att engagera sig, att medverka är att

hjälpa till (Alfakir, 2004 s. 54). I detta fall menar Alfakir att lärarna sällan bjuder in föräldrarna till diskussion på föräldramöten, det är läraren som pratar och föräldrarna lyssnar. När föräldrar inte blir engagerade och tillfrågade tappar de intresset för att komma till nästa föräldramöte. De kan känna sig utanför och inte betydelsefulla (Alfakir, 2004). Alfakir pratar som sagt om föräldrar med annan härkomst än svensk. Jag tror dock det är viktigt att ta med

sig detta till vilken klass man än har att göra med som pedagog. Man kan se hur snabbt föräldrar tappar intresset för samarbete om de inte får vara med och påverka och komma med egna idéer.

2.4 Familjeklass

I denna del i den teoretiska genomgången presenterar jag det som jag via litteraturen fått reda på om familjeklass och dess ursprung. Familjeklassmetoden kommer ursprungligen från London, Storbritannien, men har sedan också praktiserats i Danmark och även i några kommuner i Sverige. I Sverige är det fortfarande en relativt ny modell men fler skolor börjar att ta till sig denna metod.

2.4.1 The Marlborough model

Ursprungligen kommer, som tidigare nämnts, alltså denna modell från ”Marlborough Family Services” skolavdelning i London. Denna organisation arbetar med att hjälpa socialt utsatta familjer. Arbetet med just familjeklasser startade redan för ca 20 år sedan. Modellen har skapats för att minska känslan av ångest, vrede och ängslan. Kan man minska exempelvis rädsla eller ångest kan man förhoppningsvis få en bättre utveckling i skolan. Man har nämligen sett att detta kan vara orsaker till att lyckas eller inte lyckas för barn i skolan (www.servicestyrelsen.dk, 081127).

Arbetet går ut på att en förälder leder sitt barn i undervisningen vid tre tillfällen per vecka. Man samlas i en lokal i skolan och arbetar med det som elevens klasskamrater arbetar med, det finns alltså inga speciella läromedel. Föräldern arbetar tillsammans med sitt barn i klassrummet samtidigt som andra barn och föräldrar som ingår i familjeklassarbetet arbetar där. Tanken med detta är att föräldrarna ska kunna utbyta idéer och tankar med varandra för att det ska ske en utveckling. Efter varje träff så ska man utvärdera hur det har gått. Det görs genom en betygsättning på barnet inom vissa områden. Det är också viktigt att påpeka att det ska vara framåtsträvande, dvs. inte titta på orsaker som har lett till en svårare skolgång utan istället se vad man kan göra annorlunda. Enligt Marlborough modellen är det vanligt att betyg sätts inom följande områden:

• Koncentration och uppmärksamhet • Stresshantering

• Utveckling i skolarbetet • Kontroll av ilska och våld

Det är framförallt föräldrarnas samarbete med varandra som man ser som en av projektets stora fördelar. Föräldrarna utbyter idéer och åsikter med varandra för att själva utveckla sitt förhållande till sitt barn och skolan. De föräldrar som har varit med i projektet ett tag fungerar även som stöd för nya föräldrar som kommer till gruppen. Tanken är att de ska dela med sig av sina erfarenheter och hjälpa till med stöttning (www.cnwl.nhs.uk/mfseducation.html 081127).

2.4.2 Familjeklass i Danmark

I Danmark var Helsingörs kommun den första som anammade detta sätt att arbeta. Marlborough-modellen modifierades till det danska skolsystemet för att fungera på bästa möjliga sätt. Det är därför modellen i Danmark ibland kallas Helsingör-modellen. Efter att Helsingör började har flera kommuner i Danmark också börjat arbeta med familjeklasser. Arbetet med familjeklass vänder sig till barn som av olika orsaker inte får det nödvändiga utbytet i skolundervisningen. Varje kommun arbetar på sitt sätt, det som passar just dem. Det finns dock några grundpelare som alla kommuner ska arbeta efter. Det handlar om:

• Att förbättra elevernas trivsel i skolan både kunskapsmässigt, socialt och emotionellt. • Att involvera föräldrarna i skolarbetet både praktiskt och konkret.

• Att hålla kvar eleven inom ”normalundervisningen” och att minska antalet elever som skickas på psykiska undersökningar.

• Få ett bättre samarbete med socialomsorgen.

Även i Danmark arbetar man med att få eleven att utnyttja sin fulla potential. Föräldern får en del av ansvaret för skolarbetet i skolan. Den ska fungera som ett stöd till eleven när det gäller att handla förnuftigt och ta sig an konfliktsituationer för att få en bra utveckling ur ett socialt perspektiv.

I Danmark arbetar man oftast sex elever i samma klass. Därtill kommer en av deras föräldrar men även en pedagog från skolan. Man arbetar ungefär 3 timmar om dagen, 2-3 dagar i veckan. Som längst går man i familjeklass i ca 3 månader. Eleven arbetar med precis samma saker som de övriga eleverna i den klass eleven normalt sett går i.

Den största vinsten som man kan se i de Danska skolorna är att genom samarbetet får föräldern en bra inblick i vilka svårigheter deras barn möter i skolan. På detta sätt blir föräldern mer ansvarig för skolarbetet än den tidigare har varit. Samarbetet mellan hem och skola i detta fall är en strävan efter att eleven ska bli en bättre skolelev i sin klass (www.servicestyrelsen.dk, 081127).

2.4.3 Familjeklass i en svensk kommun

Jag kommer i detta avsnitt att beskriva hur familjeklassarbetet går till i den kommun som var den första i Sverige med att arbeta med denna metod. Den information jag ger i detta stycke är hämtad från broschyrer och stenciler som jag har fått av den ansvariga pedagogen för familjeklassen på skolan där jag har gjort mina intervjuer.

Denna kommun har i stora drag börjat arbeta med familjeklass på samma vis som man gör i Helsingör. Familjeklass är till för de barn som behöver stöd för att kunna ta ansvar för sitt skolarbete. Detta innebär att det kommer elever som av olika anledningar inte får skolarbetet att fungera i klassrummet. Det kan vara elever som är bråkiga, har koncentrationssvårigheter, inte vill arbeta eller inte kan exempelvis läsa eller skriva. Syftet med familjeklass i kommunen som jag har studerat är att:

• Få barnen att aktivt ta ansvar för förändring • Göra förändringarna mätbara

• Ge föräldrar en möjlighet att utöva ett medansvar för sitt barns förändring i skolan (Broschyr om familjeklass avseende xx-skolan)

För att kunna göra resultaten mätbara får eleverna betyg i fyra olika mål som alla inblandade har formulerat tillsammans. Betyg ges på en skala mellan 1-4 där fyra är bäst. Ett av dessa mål ska vara någonting som eleven redan behärskar fullt ut. Det kan t.ex. handla om att komma i tid för en elev som redan är bra på att passa tiden. Detta gör man för att visa i betyg och sammanställningar hur duktig han eller hon är inom detta område. En annan tanke är att detta ska sporra eleven till att bli lika duktig inom de andra områdena som i det den redan behärskar (Måldokument i familjeklass avseende xx-skolan).

Arbetet är också upplagt på ungefär samma vis som i Danmark. Arbetet utgår ifrån att klasslärare, elev, föräldrar och personal i familjeklass formulerar mål för de beteenden som man vill ska förändras. Resultaten som eleven uppnår i förhållande till målen bedöms varje dag både när eleven är i familjeklass och under övriga lektioner utanför familjeklassen. Arbetet pågår under en tolvveckors period, 1-3 förmiddagar i veckan. Att det är en variation på 1-3 förmiddagar i veckan beror på hur ofta en förälder kan vara med i skolan beroende på hur arbetssituationen för föräldern ser ut. Det finns kanske bara möjlighet att vara med vid ett tillfälle i veckan. Man anser då på skolan att detta är bättre än att inte vara med alls. Det är också viktigt att nämna att skolan som jag genomfört mina studier på redan vid skolstart för eleverna går ut med information om vad familjeklass är och vad det innebär. Föräldrarna får alltså tidigt information och broschyrer om detta så att de ska veta vad det innebär om de någon gång i framtiden blir erbjudna att deltaga i familjeklass (Intervju med pedagog 081201).

3. Metod

Vid olika typer av vetenskapliga texter används olika metoder för att samla in data för att sedan kunna redovisa ett resultat och kunna dra slutsatser. Jag kommer i denna inledande del av metodkapitlet beskriva de olika metoderna, men framförallt den metod jag har använt mig av i min undersökning. De metoder som ofta nämns är kvalitativ eller kvantitativ metod för att samla in data.

Vilken metod man ska använda sig av beror till stor del på vilket syfte man har med arbetet. Vill man få en bredd på det data man har samlat in är det lämpligt med exempelvis enkäter dvs. en kvantitativ undersökningsmetod. Detta menar bland annat Johansson och Svedner (2006). De menar att om man är intresserad av att få svar på olika faktafrågor så är en kvantitativ metod att föredra. En bra beskrivning på kvantitativ går att läsa i Repstad´s bok (1999). Förklaringen till kvantitativ är: Har med mängd, förekomst, utbredning, beräkning

och siffror att göra (Repstad, 1999, s. 142). Det handlar alltså ofta om jämförelser, att få ett brett underlag men sällan något djup i det resultat man fått fram genom en kvantitativ undersökningsmetod.

Den metod som jag har valt är den kvalitativa undersökningsmetoden. Vid en intervju, som jag har använt mig av, finns det enligt Johansson och Svedner (2006) två olika typer av intervjuer. Det finns en så kallad strukturerad intervju och en annan som kallas kvalitativ intervju. Den strukturerade intervjun har fasta frågor som deltagarna svarar på. Den kvalitativa har mer friare formulerade frågor som kan varieras beroende på vem man intervjuar (a.a.). Jag hade till en början valt att skriva ner olika frågor som jag skulle ställa till deltagarna, min intervju var i detta första skede en strukturerad intervju. Jag märkte efterhand att de olika deltagarna kom in på andra spår som hade med ämnet att göra men som jag inte ställt några frågor kring. Detta betydde att mina intervjuer mer och mer tenderade att bli kvalitativa, dvs. mer fria formulerade frågor som kunde varieras. Jag hade alltså mina egna frågor mer som ett stöd för att intervjun skulle flyta på och för att jag ville ha svar på mina frågeställningar. Min intervju utgick från att vara strukturerad till att bli kvalitativ. Johansson och Svedner (2006) ger exempel på när intervjun riskerar att gå från kvalitativ till strukturerad. Denna risk finns om man inte lyssnar till vad deltagaren säger utan bara är inställd på vad man ska ställa för nästa fråga. Denna intervju riskerar att blir en muntlig enkät med mindre djup än andemeningen var (a.a.).

Jag hade formulerat olika frågor beroende på vem jag skulle intervjua (se bilaga 1). Jag hade också olika antal frågor till respondenterna. Till pedagogen hade jag formulerat sju frågor medan jag hade nio frågor till föräldrarna och eleverna.

Syftat med att ha en kvalitativ intervju är att få så uttömmande svar som möjligt. Trost (1997) tar upp varför man ska använda sig av kvalitativa intervjuer. Han menar att man vid en kvalitativ intervju ofta får innehållsrika svar som ofta också kan vara ganska komplexa. En viktig del i att få så uttömmande, innehållsrika och komplexa svar är att ställa följdfrågor eller som Johansson och Svedner (2006) kallar det, speglingen. Det innebär att man ställer små korta följdfrågor under intervjun som t.ex. Hur? Var? När? Dessa frågor uppmuntrar den intervjuade personen till att stanna kvar vid ämnet och ge ännu tydligare svar (a.a.).

3.1 Urval

Urvalet av de personer som ställde upp för intervju kunde jag inte styra särskilt mycket. Pedagogen som jag intervjuade är fritidspedagog på skolan men har gått en utbildning i familjeklassarbete. Hon är den som är ansvarig för familjeklassen då denna är igång. Valet av att få till stånd en intervju med denna pedagog föll sig ganska naturligt. Hon är den som är inblandad i detta arbete mest och den som bör kunna ge nyttiga svar på mina frågor. Då det inte fanns några elever på skolan som denna termin deltog i familjeklassen kunde jag inte komma i kontakt med dem i skolan. Jag pratade med pedagogen och det var hon som i sin tur gav mig namn på familjer som varit med i familjeklassen något år tidigare. Detta kan vara ett metodiskt problem då man inte själv kan ta en första kontakt med de som ska intervjuas. Repstad (1999) menar att det kan vara så att pedagogen i detta fall tar ut de personer som är mest lämpade, dvs. de som kan ge undersökningen positiva effekter för i detta fall en skola och en arbetsmetod. Pedagogen kan alltså låta mig intervjua personer som hon vet ska ge positiva svar (a.a.). Jag tycker det är viktigt att ha detta i åtanke just vid ett tillfälle som detta då jag inte kunnat välja informanter. Det ska också nämnas att jag inte tror att så är fallet i min undersökning. Enda skälet till att jag tror så är de samtal jag hade med pedagogen då hon sa att hon skulle se vilka hon kunde få tag på. Jag tror att jag fick intervjua de som var mest lättillgängliga just för stunden.

Min första tanke hade varit att intervjua elever och föräldrar som gick i familjeklassen idag och kanske kunna vara med och observera någon lektion. Så här i efterhand tycker jag det var

bra att det blev intervjuer med familjer som hade varit med i arbetet för ca två år sedan. De borde ha fått lite perspektiv på vad som var positivt/negativt med arbetet, något som kan vara svårt att ha om man befinner sig i arbetet.

Eleverna som jag har intervjuat har gått på skolan. Idag går de på andra skolor då de blivit äldre och därför flyttat till högstadieskolor. Jag kommer i min resultatgenomgång att benämna dessa personer som elev 1 och elev 2 alternativt barn 1 eller barn 2. Detta gör jag beroende på vems svar jag redovisar. Redovisar jag en förälders svar och hon då nämner sitt barn, benämns detta med barn 1 eller 2. Föräldrarna som har blivit intervjuade benämner jag som förälder 1 och förälder 2. Förälder 1:s barn är således barn 1. Samma princip gäller för förälder 2 och barn 2. Fritidspedagogen som är ansvarig för familjeklassarbetet nämner jag endast som pedagogen i resultatdelen.

3.2 Förberedelser - Etiska övervägande

Då jag endast fått telefonnummer till de aktuella familjerna fick jag börja med att ringa till dem för att försöka få till stånd en intervju. Jag pratade med en av föräldrarna, berättade vem jag var, vad jag studerade och att jag gjorde ett examensarbete som behandlade familjeklass. Därefter pratade vi om hur länge sedan det var som de var aktiva i arbetet vilket till slut ledde in på min fråga om de var intresserade av att vara med i undersökningen. Jag frågade även föräldern om deras barn kunde tänka sig att ställa upp och berätta lite om just deras tid i familjeklassen. Vi bestämde ett preliminärt datum för intervjuerna, ett datum som jag sedan via telefon konfirmerade med dem. Jag informerade om det som Johansson och Svedner (2006) behandlar i kapitlet som de kallar forskningsetik. De menar att man måste informera de som ska deltaga i intervjun om vad man har för syfte, att deras identitet är skyddad, att de kan ställa frågor, avbryta när de vill och genom detta helt enkelt visa dessa personer respekt (a.a.). Då vissa av personerna i min intervju inte är myndiga fick jag fråga föräldrarna om de kunde föra fram mitt budskap om att jag gärna ville intervjua dem med. Redan vid min första telefonkontakt med föräldrarna frågade jag om tillstånd för att intervjua deras barn.

3.3 Genomförande

Vid intervjutillfället som var måndagen den 1 december hade jag valt att vara på skolan som eleverna gått på och som har varit min vft skola. Det finns många fördelar med detta. Det är för det första nära respondenternas hem vilket gör det lättare för dem att ta sig dit. Samtidigt

skadar det inte om respondenten känner till miljön sedan tidigare. Det är också viktigt att hitta ett utrymme där man kan vara ostörda (Repstad, 1999). Vi satt i ett mindre rum som till vardags nyttjas av en specialpedagog. Det var ett bra rum där vi kunde arbeta helt ostört. Min tanke var att göra alla intervjuer under samma dag. Jag skulle börja med pedagogen för att få mer information om sättet att arbeta och genom denna information eventuellt komplettera med frågor som berörde viktiga punkter, sådant som jag eventuellt inte hade med bland mina egna frågor. Samma dag som intervjuerna skulle genomföras fick den ena familjen förhinder. Föräldern ringde till mig och vi fick bestämma en ny dag för intervjun med förälder 2 och elev 2, det blev dagen därpå.

Jag använde mig av en diktafon vid alla intervjuerna. Fördelarna är många med att använda sig av diktafon eller annan teknik för ljudupptagning. Repstad menar att intervjuaren helt kan koncentrera sig på vad respondenten svarar och slipper skriva ner allting. Man kan helt enkelt inte engagera sig fullt ut om man samtidigt måste skriva. Man riskerar att missa de viktiga följdfrågorna samtidigt som man har svårt att ta vid när man vill ha ett mer utförligt svar (Repstad, 1999). Ingen av respondenterna motsatte sig att bli intervjuad med diktafon. Jag sa att det endast var jag som skulle lyssna på materialet och att allt skulle vara konfidentiellt.

Jag valde att göra intervjuerna med dem separat. Jag ville undvika att exempelvis förälder påverkar sitt barn eller vice versa. Detta är någonting som även Trost (1997) nämner. Han menar bl.a. att vissa saker inte kommer fram om man har en intervju med fler än en person. Vissa åsikter som kan vara känsliga kommer aldrig fram. En annan tanke med att intervjua dem en och en var att alla därmed skulle få komma till tals.

Intervjun med pedagogen varade i knappt 1 timme. Jag ställde mina frågor samtidigt som pedagogen svarade öppet och utförligt (se bilaga 1). Då jag kände pedagogen sedan tidigare hade vi en avslappnad stämning där vi även pratade om annat än ämnet. Intervjun som följde, med förälder 1, varade i en timme. Jag hade aldrig träffat föräldern innan men det spelade ingen roll i detta fall. Samma gång gällde här. Jag ställde mina frågor och hon svarade så gott hon kunde (se bilaga 1). Intervjun med förälder 2 var en aning kortare. Vi hade dock ett lika bra samtal som gällde för den tidigare föräldraintervjun. Det var betydligt svårare att intervjua eleverna. De var inte så öppna men gjorde så gott de kunde. I intervjuerna med eleverna var det extra viktigt att hela tiden vara med i svaren för att kunna ställa följdfrågor för att få mer uttömmande svar (se bilaga 1). Dessa intervjuer varade i ca 20 minuter. Jag försökte småprata

en liten stund före, precis som Repstad (1999) skriver, för att få en positiv social relation och göra det mer avslappnat.

3.4 Bearbetning och analys

Intervjuerna som jag spelade valde jag att till en början endast bara lyssna igenom. Jag märkte att sammanställningen skulle bli bättre om jag istället för att bara lyssna på det inspelade materialet, transkriberade det, dvs. skrev ner alla intervjuerna ordagrant. Genom detta fick jag en bättre överblick över svaren som gavs under intervjuerna. Jag kunde därmed på ett ganska enkelt sätt plocka ut resultatet ur intervjuerna. Att transkribera alla intervjuerna är en väldigt tidskrävande uppgift men något som jag ändå har tyckt varit bra och effektivt då jag skulle sammanställa resultatet.

Svaren jag fick delade jag sedan upp i olika områden (se kap. 4.1-4.6). Detta gjorde jag för att på ett så enkelt sätt som möjligt kunna redovisa resultaten. Svaren jag fick på mina frågor är grunden till min uppdelning av de olika resultatområdena. Resultatet har jag fått genom mina intervjufrågor, dock med ett undantag. Jag hade exempelvis inga frågor angående familjeklassens betygssystem. Då samtalen ändå kom in på detta valde jag att i resultatdelen ge betygens betydelse ett eget kapitel.

4. Resultat

I detta kapitel kommer resultatet av intervjuerna att redovisas. Jag kommer att göra en sammanställning av svaren inom de olika områden som vi diskuterade under intervjun. Jag har som tidigare nämnts, intervjuat 1 ansvarig pedagog för familjeklassen, 2 föräldrar och 2 elever. Det handlar alltså om två familjer och en pedagog. Jag redovisar svaren inom olika områden beroende på frågornas karaktär. Jag kommer i denna del att nämna de intervjuade personerna som förälder 1 och 2 samt elev 1 och 2. Förälder 1 och elev 1 hör ihop. Detsamma gäller för förälder 2 och elev 2. I vissa delar i resultatet kommer även barn 1 eller 2 att användas. Vid användning av exempelvis barn 1, syftar detta på elev 1. Detta gör jag för att dessa personer är antingen barn eller elev beroende på vem man pratar med.

4.1 Hemmens kontakt med skolan

Båda föräldrarna anser att de har haft en kontinuerlig kontakt med skolan. De menar båda två att deras barn ofta hamnat i olika typer av konflikter men även att de inte gör det de enligt skolan ska göra. Detta är den största anledningen till att det finns en kontakt mellan skolan och hemmet. Båda föräldrarna poängterar dock att de är glada att det finns en kontakt för att alla parter vill ha en förändring. Förälder 1 säger sig ha haft en del problem med skolan då det funnits en hel del meningsskiljaktigheter huruvida undervisningen för hennes barn har sett ut. Förälder 2 har aldrig haft en dålig kontakt med skolan då hon hela tiden vetat om att hennes barn behöver extra stöd i skolan och att barnets skolgång ofta kantats av olika problem. Båda två anser dock att denna skola är mycket bra på att fånga upp elever i behov av särskilt stöd.

4.2 Attityder till att medverka i familjeklass

Här tycker båda föräldrarna att det var ett lätt beslut att gå med i familjeklassen då detta erbjöds. De tyckte det var en bra idé samtidigt som de hade stort förtroende för pedagogen som skulle ansvara för familjeklassen under denna tid då de skulle vara med. De anser att läraren spelar en otroligt stor roll och menar att det är av största vikt att det finns en ömsesidig respekt mellan de inblandade parterna. Finns inte detta är det ingen mening med att försöka arbeta efter denna modell.

Gemensamt för de båda eleverna är att de var positiva till att få chansen att arbeta med någon av sina föräldrar i familjeklassen. De tyckte efter arbetet att det hade varit bra att deras

föräldrar varit med i skolan. Pedagogen menar att det oftast blir positiva reaktioner från eleverna, dock med vissa undantag. Det har funnits elever som till en början tyckt att det är lite pinsamt att behöva gå iväg till en speciell klass samtidigt som man har sin mamma eller pappa som lärare. Pedagogen säger dock att detta i princip alltid vänds till något positivt och att eleverna efter ett tag i familjeklassen är väldigt glada och positiva till att deras föräldrar är i skolan.

4.3 Anhörigas roll i familjeklassen

Föräldrarnas roll i detta arbete har varit att stötta och hjälpa sitt barn framåt för att uppnå de mål som satts upp. Den ansvariga pedagogens uppgift har varit att stötta föräldrarna i sin roll som lärare för sitt barn. När eleverna har behövt hjälp har de frågat sin förälder och inte pedagogen. Båda föräldrarna har känt sig bekväma i denna roll. Det som avviker en aning är att förälder 1 menar att det kunde vara svårt att veta vilken roll man hade. I vissa situationer visste hon inte om hon skulle vara mamma eller lärare. Detta tyckte hon var en svårighet med arbetet.

Förälder 2 säger att hennes närvaro i arbetet tillsammans med hennes sätt att vara har hjälpt hennes barn väldigt mycket. Hon har varit konsekvent och bestämd. Förälder 2 tycker också att hennes närvaro och arbete har varit en bidragande orsak till att det skett en utveckling för hennes barn. Hon tror att läraren har känt sig tryggare samtidigt som personal på skolan har kunnat observera henne i hur hon hanterar vissa situationer som uppkommer. Just detta är någonting som pedagogen också påvisar. Pedagogen menar att man har mycket att lära av varandra i hur man möter en specifik elev. Pedagogen menar generellt och inte i något specifikt fall. Det kan då handla om att exempelvis pedagogen i familjeklassen har observerat en framgångsrik metod som föräldern använder. Denna metod kan pedagogen då presentera för de lärare som undervisar eleven i andra ämnen för att se om man kan undvika att det blir konflikter om man använder sig av samma metod. Pedagogen menar även att hon ger föräldrarna tips om hur skolan agerar i vissa situationer som har en positiv effekt.

Båda eleverna tycker att det har varit kul att ha sina föräldrar där. Vid något tillfälle har även deras äldre syskon varit med i skolan då föräldern inte har kunnat vara där. Detta menar båda eleverna inte har påverkat arbetet. Det har fungerat lika bra som med en förälder. Elev 1 nämner att han och hans storebrors gemensamma intresse för matematik har varit något de

båda tagit tillvara på och som de har tyckt har varit kul att arbeta med i skolan under dessa timmar. Elev 1 menar också att det var bra att hans storebror var med vid något tillfälle då hans bror anser att det är viktigt att klara sin skolgång och få bra betyg. Detta är någonting som smittat av sig på elev 1.

4.4 Förändringar efter arbetet

Gemensamt för alla parter är att de känner att det har skett en stor förändring efter arbetet. Den största förändringen enligt föräldrarna ligger hos barnen. Pedagogen menar dock att det även går att se en klar förändring hos många av föräldrarna. Förändringarna har enligt pedagogen nästan uteslutande varit i väldigt positiv riktning.

Förälder 2 är mycket glad över förändringarna. Hon menar att hennes son blev en helt ny kille. Under arbetet insåg elev 2 att han kunde en hel del. Han lärde sig läsa, behövde inte längre hjälp inom matematiken och blev lugnare i och med att familjeklassen var mindre än hans ordinarie klass. En annan sak som förälder 2 pekar på som är en effekt av arbetet är det sociala samspelet mellan eleverna. Tidigare kunde elev 2 inte umgås med några av de andra eleverna i familjeklass utan att det uppstod bråk och konflikter. Idag är de kompisar och fungerar bra ihop. Förälder 2 tror att detta beror på att de har sett varandras brister och därför kunnat se att de andra också behöver kämpa i skolan och liknande situationer. Elev 2 ser också stora skillnader. Han säger att han har kommit ikapp med allt skolarbete som han låg efter i. Han menar också att han hamnade i färre konflikter med sina klasskompisar i den ordinarie klassen efter arbetet i familjeklassen.

Förälder 1 menar att hennes barn har blivit betydligt bättre på att läsa av olika situationer och hur man bör göra för att inte komma i konflikter. Han har alltså utvecklat det sociala samspelet till sin omgivning. När jag frågar elev 1 om han kan se en förändring hos sig själv så kan han vid intervjutillfället inte komma på någonting. När jag vid ett senare tillfälle frågar vad det mest positiva har varit nämner han att det är att han pratar och frågar läraren mer nu än tidigare. Jag tolkar detta som än förändring. Han är idag mer villig att fråga läraren om hjälp och är därmed med och skapar en dialog kring skolarbetet.

Förälder 1 säger också att hon såg att hennes barn genom arbetet i familjeklassen blev glad igen. Han började få rätt uppfattning om sig själv och kunde på ett tydligt sett se att han kunde. Han kände för första gången på länge att tiden i skolan var meningsfull.

En stor skillnad mot tidigare är enligt pedagogen elevernas stigande självförtroende. De har insett att de har kunnat klara av mycket av skolarbetet och därmed insett att de duger. Detta har lett till att de inte har blivit oroliga i klassrummet vilket tidigare nästan alltid har slutat med konflikter. Vidare säger hon att humöret hos dessa elever blivit allt bättre. Genom detta har de blivit mer en i klassen än vad de tidigare var. En annan stor förändring är enligt pedagogen också att föräldrarna får en mycket bättre inblick i hur deras barns skolsituation och skolarbete ser ut och hur man kan arbeta för att det ska ske en utveckling.

4.4.1 Betygens betydelse

Då eleverna i familjeklassen blev betygsatta på de uppsatta målen och detta visade sig vara en stor del i deras utveckling kommer jag här att redovisa det resultatet. Från början hade jag inte några frågor kring betygssystemet. Då vi under intervjuerna kom in på ämnet och det gavs många svar väljer jag att ha betyg under en egen rubrik.

Alla tyckte att betygen spelade stor roll i elevernas utveckling inom de olika områden som de arbetade. Elev 1 tyckte att det blev tydligare för hur det gick för en i arbetet. Efter betygsättningen gjorde pedagogen ett stapeldiagram över hur betygen sett ut. Där menar elev 1 att det var kul att se hur man låg till och att detta sporrade en till att bli bättre i de staplarna som man låg lite lägre i. Förälder 2 menar att hon såg att hennes barn hela tiden själv ville förbättra sig samtidigt som detta ökade motivationen för arbetet i skolan. Detta är någonting som elev 2 håller med om. Han säger att han kämpade extra mycket för att få bra betyg och att detta sporrade honom i hans arbete. Föräldrarna och pedagogen menar också att det var viktigt att man från början hade ett mål som eleven med säkerhet skulle få högsta betyg i. Detta var en bidragande orsak till att eleverna arbetade hårt för att få upp sina betyg i de andra målen de satt upp. Genom stapeldiagrammet fick de en tydlig bild av hur ett bra betyg ser ut jämfört med ett mindre bra. Det slutade med att de ville ha höga staplar i alla mål vilket gjorde att de motiverades att arbeta ännu hårdare och bättre.

4.5 Positiva effekter av arbetet

Jag frågade vid intervjutillfällena om vad det mest positiva med familjeklassarbetet hade varit. Svaren blev lite olika, vilket exemplifieras nedan.

Båda eleverna tycker att det var bra att det blev en mindre klass. Detta gjorde att de kunde koncentrera sig bättre och få mer gjort. Båda två tyckte också att det bara var positivt att ha någon anhörig i klassen för man fick hjälp fortare än tidigare. Elev 1 tycker att skolarbetet var roligt, något han inte tyckte tidigare. Förälder 2 tyckte att elevernas samspel sinsemellan hade blivit mycket bättre och att detta samspel i familjeklassen gjort dem till bra kompisar än idag. Förälder 1 säger att hennes barn fick bättre självförtroende samtidigt som det blev betydligt mindre konflikter i hemmet mellan dem. Vidare menar hon att det var bra att deltaga i familjeklassen för att det flyttade fokus för barnet. Det blev något nytt samtidigt som arbetssättet med att jobba framåt och inte titta bakåt på det som varit har varit en stor del i det lyckade arbetet.

Pedagogen väljer i denna fråga att belysa hur samspelet mellan barn och förälder utvecklats under arbetets gång, och att detta är den mest positiva effekten av arbetet. Från att vid vissa tillfällen i början av arbetet ha jobbat mycket individuellt arbetade de senare tätt ihop där föräldern växte och samspelet till barnet blev väldigt bra. Pedagogen belyser också att eleven fick upp ögonen för att deras förälder faktiskt kunde en hel del och kunde vara till stor nytta i skolarbetet. Förälderns status ökade som följd av detta.

Alla inblandade är mycket nöjda med resultatet och ser olika vinster med det. Eleverna tycker att det har varit bra för att de har lärt sig mer och fortare eftersom de får mer hjälp. Föräldrarna ser vinster som bättre socialt samspel, lugnare barn och bättre själförtroende. Pedagogen är av samma uppfattning som föräldrarna men menar också att samspelet och relationen mellan barn och förälder har utvecklats i positiv riktning.

4.6 Vad kan bli bättre?

Ett problem som också är det som behöver förändras är enligt pedagogen att föräldrarna som deltager ska kunna få någon form av ekonomiskt stöd. Idag får föräldrarna inte något stöd alls. De får antingen ta semester eller tjänstledigt. Hon upplever att föräldrar tvekar för att gå med i

familjeklassen för att de inte har råd att förlora dessa pengar. Pedagogen menar att det borde ske en förändring och där man då istället kan ta vård av barn-dagar. Hon menar att det i detta fall handlar om vård av barn. De hjälper sina barn i skolarbetet vilket har visat sig har positiva effekter på hur de mår socialt. Kan man få till detta så hade de haft familjeklasser igång varje termin. I dagsläget finns det underlag för det men föräldrarna har inte velat gå med av olika anledningar. En av de vanligaste anledningarna är bristen på ekonomiskt stöd, då man inte anser sig ha råd med detta.

Elev 1, elev 2 och förälder 2 tycker inte att det finns något som kan bli bättre. Hela upplägget är redan bra och genomtänkt. Förälder 2 hoppas att det kommer finnas kvar och menar att alla kommuner borde ha denna typ av arbete då hon kan se väldiga förbättringar.

Förälder 1 var till en början lite tveksam om det verkligen ska behövas familjeklasser. Hon menar att ett stort ansvar i barnets vardag vilar på läraren och föräldrarna. Hon menar att läraren har en viktig uppgift i att stimulera barnen samtidigt som hon hyllar familjeklasstänkandet där man ser på det positiva och inte bryr sig om det som är negativt. Kan man ha detta tänkande samtidigt som läraren kan ha stimulerande arbetsuppgifter med tydlig struktur och ordning på lektionerna så bör behovet av familjeklass minska. Senare i intervjun säger hon dock att familjeklass är ett bra sätt att ”rädda” någon elev som är på fel väg.

Förälder 1 pratar också om föräldrarnas ansvar för sina barn. Hon menar att föräldrar idag har så mycket annat att göra samtidigt som de ska köras och lämnas på tennis- eller fotbollsträning. Hon menar att föräldrar idag borde vara hemma mer med sina barn och ha mer fokus på dem. Genom familjeklassen får föräldrarna en bättre inblick i barnens utveckling. Pedagogen menar också att familjeklassen är ett bra sätt att stärka relationerna och få egen tid med en av sina föräldrar under ett par timmar i veckan. Hon menar att det annars är svårt och ganska ovanligt i vissa familjer att man har så mycket tid med en förälder.

4.7 Sammanfattning

Det som man tydligast kan se i resultatet är att de deltagande parterna genom detta arbete i familjeklass tillsammans har lyckats få till stånd en förändring för elevens skolsituation. Alla har också tyckt att arbetet har varit väldigt positivt. Föräldrarna och pedagogen kan på ett

tydligt sätt peka på vad som förändrats medan eleverna märker att det skett en förändring, dock inte lika tydlig. Gemensamt för alla är att de är överens om att skolsituationen förbättrats med hjälp av familjeklassarbetet. Föräldrarna och pedagogen tycker att barnen/eleverna har blivit lugnare, fått bättre självförtroende, blivit bättre på det sociala samspelet, börjat tycka skolan är meningsfull och blivit gladare. Pedagogen säger också att genom arbetet har föräldrarna fått en bättre inblick i hur arbetet i skolan ser ut för deras barn samtidigt som samarbetet mellan förälder och barn har utvecklats otroligt mycket. Skolsituationen i den ordinarie klassen har fungerat mycket bättre efter familjeklassarbetet. Det sker färre konflikter och eleverna får mer gjort på lektionerna.

En viktig del som alla är överens om är det faktum att eleverna under arbetet fick komma ifrån sin ordinarie klass och komma till ett annat rum med färre antal elever. Ett mönster hos respondenterna är deras svar gällande arbetsro. De anser att den mindre klassen i familjeklassarbetet har varit bidragande till att eleverna har kunnat koncentrera sig, hitta fokus och hinna ikapp med det som de låg efter med sedan tidigare.

Föräldrarnas roll har varit att vara lärare för deras barn. Den ena föräldern tyckte att det kunde vara svårt att veta vilken roll man skulle ha, var man mamma eller lärare. Båda föräldrarna var dock överens om att deras närvaro i klassrummet har bidragit till att deras barn fått en bättre skolsituation. Barnen tyckte också att det hade varit kul att deras anhöriga hade varit i skolan och hjälpt till.

Det problem som kan finnas med att ha familjeklass är att det inte finns några ekonomiska stöd att söka för att som anhörig kunna deltaga i arbetet. Den ekonomiska förlust som man eventuellt råkar ut för då man måste vara tjänstledig för att kunna vara med sitt barn i skolan ersätts alltså inte. Detta är enligt pedagogen en stor anledning till att föräldrar tackar nej till att vara med. Hon vill istället se att föräldrarna kan ta ut vård av barn-dagar de timmarna de är i skolan. Detta menar hon, kunde vara en lösning på problemet. Övriga tyckte inte att det fanns något negativt att anmärka på, de hade bara positiva erfarenheter av familjeklass.

5. Diskussion

När jag startade mitt arbete var min första tanke att se hur detta arbete går till samt även att se om det skulle kunna vara ett arbetssätt att använda sig av i andra skolor i andra delar av landet, detta var syftat med mitt arbete. Då jag själv har ett stort intresse för föräldrasamverkan har jag tyckt denna arbetsmetod har varit väldigt tilltalande. För att ta reda på om det är ett framgångsikt arbetssätt arbetade jag också efter ett antal frågeställningar. De var följande:

• Vad är de inblandade personernas inställning till familjeklass? • Vilka är effekterna av familjeklassarbetet?

• Har det sociala förhållandet mellan de olika parterna i arbetet förändrats efteråt? • Har eleverna kunnat gå tillbaka till sina ordinarie klasser efter arbetet i familjeklass?

Genom arbetet har jag fått svar på de frågeställningar jag satte upp samtidigt som jag lärt mig mer om vikten av att ha ett bra samarbete med föräldrarna. Det har genom arbetet också påvisats vilket jobb det är att som pedagog bygga upp ett förtroende. Detta är ett förtroende som man som pedagog måste ta tillvara på för att vara med och skapa en positiv skolmiljö för eleven. Föräldrarna är det viktigaste ett barn har och barn är det viktigaste föräldrarna har. Kan vi i skolans värld involvera föräldrarna ännu mer så är jag säker på att detta kommer att visa sig hos eleverna både genom en bättre kunskapsutveckling och en trivsammare skolgång. Jag har genom detta arbete också fått chansen att ta till mig ny kunskap i ämnet som jag kommer att ha stor nytta av i mitt kommande arbete.

En slutsats som jag genom detta arbete kan dra är att familjeklassarbetet för de inblandade parterna endast haft positiva effekter. Alla har varit väldigt nöjda samtidigt som de önskar att det fanns på fler skolor för att kunna hjälpa de elever som inte riktigt fungerar i klassrummet. Det finns olika delar som de berörda parterna pratar om när det gäller framgångsfaktorn i familjeklassarbetet. Jag kommer här att presentera det samtidigt som jag kommer att återkoppla detta till min tidigare kunskapsbakgrund.

Min ingång till detta arbete var att se hur föräldrarna kan involveras i sina barns skolgång. I mitt arbete har eleverna inte fungerat tillfredsställande i klassrummet varvid man genom familjeklassarbetet och föräldrarnas aktiva del har sökt en förändring. Jag upplever dock inte att föräldrarna fullt ut kan se hur viktig deras roll är. De nämner ofta andra anledningar först

till att det har gått bra för deras barn efter detta arbete. De menar att det har varit en bra pedagog som de har haft fullt förtroende för, färre antal elever i familjeklassen vilket lett till en lugnare studiemiljö och betygsättningen. Detta håller jag med dem om. De är alla viktiga delar i detta arbete. Det är först när jag frågar om deras roll som de tycker att de har varit en del i förändringen som skett. Det som har slagit mig är dock att utan föräldrarna i klassrummet kan undervisningen liknas vid en lektion med en specialpedagog. I de fall där jag har sett specialpedagogen arbeta med utvalda elever befinner de sig i ett mindre rum med några få elever åt gången. Eleverna i mitt arbete har gått hos specialpedagog innan arbetet i familjeklass startade, problemen i klassrummen har dock bestått. Min poäng är att föräldrarnas delaktighet har ytterst stor påverkan på eleverna. Någon annan slutsats kan jag inte dra.

Det som föräldrarna menar att de har bidragit med är bland annat att vara entusiastiska, intresserade och tydliga i det de vill ha gjort i skolan. Pedagogen menar att genom att föräldrarna finns i skolan under undervisningstid gynnar alla parter. På detta sätt kan föräldrar och pedagoger ta lärdom av varandra huruvida man exempelvis löser en konflikt med barnet. Personalen på skolan har kanske tidigare försökt att lösa en konflikt på ett visst sätt utan framgång. När föräldern är i skolan och tar sig an ungefär samma konflikt och lyckas kan pedagogerna se hur föräldern i denna situation löste konflikten. Pedagogen pratar också om att det är bra för föräldrarna att se hur barnet fungerar i skolan samtidigt som pedagogen kan se hur förälder och barn fungerar i studiemomentet. Detta ger en mer kompletterande bild av barnet och hur man ska agera för att få till ett bättre klimat att arbeta i för eleven. Detta är någonting som jag påtalade i kunskapsbakgrunden. Det är Andersson (2004) som pratar om just denna heltäckande bild av barnet genom ett ökande samarbete mellan hem och skola.

Man kan genom resultatet också se att inställningen till familjeklassarbetet har varit positiv genom hela arbetet. Familjerna var beredda att deltaga eftersom de verkligen ville ha en förändring för sitt barns skolsituation. Eleverna såg det också som roligt att en anhörig skulle komma till skolan och vara med dem. Hos de elever jag intervjuat har det inte funnits någon känsla av pinsamhet eller liknande för att ha sina föräldrar där. Pedagogen menade att det har funnits elever som känt det besvärande att ha sin förälder i skolan. Detta har dock varit tidigt i arbetet och någonting som vänts till något positivt allt eftersom arbetet har fortgått. För mig visar de här föräldrarna som deltagit att de verkligen tar ställning och visar sitt barn att de bryr sig. Föräldrarna kan påverka sina barns attityder till skolan genom sitt sätt att se på skolan. De

här eleverna ser att föräldrarna tycker att skolan är viktig eftersom de tar sig dit och är med under x antal timmar varje vecka. Flising m.fl. (1996) påvisar studier som visar detta. Oavsett socialgruppstillhörighet eller andra omständigheter avspeglar sig föräldrarnas attityd till skolan på barnen.

En annan del som jag genom detta arbete uppfattat som högst bidragande faktor till det goda resultatet är betygsystemet man använder sig av. Denna skola har som mål med arbetet att göra förändringarna mätbara. Detta har man lyckats med i de fall jag har studerat. Jag har uppfattat det som en sporre för eleverna att hela tiden vilja få bättre betyg än de fått tidigare. De kämpar mer för att uppfylla målen. Med detta resultat kan man fundera över när elever ska få sina första betyg. Här har man i alla fall sett att det fungerat som en sporre i arbetet i familjeklassen. Det ska dock påpekas att betyg här inte har getts i de specifika ämnena utan istället inom andra områden som att komma i tid eller att inte prata utan att räcka upp handen. Debatten om att införa betyg i skolan tidigare än idag har genom detta arbete till viss del aktualiserats. Jag väljer dock att avstå från ytterligare argument/motargument då detta inte varit mitt syfte med arbetet.

Då familjeklassarbetet inte kommer från Sverige utan istället har modifierats efter den svenska skolan kan man ändå se tydliga kopplingar till både Englands och Danmarks syfte med arbetet. Det resultat jag har fått visar att målen man har uppfyllt ligger mycket nära både Marlborough modellens och Helsingörs syfte med familjeklass. Både Englands och Danmarks mål handlar om social träning, koncentration, hantera ilska etc. Detta står det inte så mycket om i den svenska kommunens mål, man får det mer på köpet genom arbetet. Man vill här få eleverna att ta ett större eget ansvar, göra förändringarna mätbara samt involvera föräldrarna. Genom detta vill man få eleverna att fungera bättre i klassrummet än vad de tidigare gjort. Man fokuserar väldigt mycket på det sociala samspelet mellan eleverna. Efter arbetet i familjeklass pratar också eleverna om att de inte hamnar i bråk så ofta som tidigare och att de trivs bättre. En förälder pekar på att hennes son nu är bättre på att läsa av olika situationer och fokusera på rätt saker.

Metoden som man använder i arbetet är att se det positiva i eleven, inte fokusera på det som fungerar mindre bra. Genom detta lyfter man eleven samtidigt som han eller hon ser att det finns saker man är duktig på. Detta är någonting som en av föräldrarna tycker är bland det viktigaste. Hon menar att alla skolor, all personal borde ha denna inställning. Då menar hon

att det skulle fungera betydligt bättre i skolorna, eleverna skulle sporras av att få sina positiva sidor upplyfta samtidigt som man inte hamnar i en negativ spiral där något barn ständigt blir utpekad som bråkmakare. Hon efterlyser att man tittar framåt istället för bakåt, precis det som är grundpelaren i den ursprungliga Marlborough modellen

(www.cnwl.nhs.uk/mfseducation.html 081127).

Slutligen vill jag peka på faktum att man verkligen involverar föräldrarna i skolan. I detta fall har föräldrasamverkan blivit av p.g.a. att elevernas skolsituation inte är hållbar, en förändring måste till. Genom familjeklassarbetet har man engagerat och låtit föräldrarna vara delaktiga i denna förändring. Detta stämmer helt överens med det som Fakir (2004) skriver: att delta är

att engagera sig, att medverka är att hjälpa till (Alfakir, 2004 s. 54). Föräldrarna har både engagerat sig och hjälpt till. De har tyckt det har varit kul samtidigt som deras barn har fått en bättre skolsituation. Föräldrar vill engagera sig och vill kunna påverka sina barns skolgång (Andersson, 2004).

Jag har sett elever och föräldrar som är väldigt nöjda med resultatet av familjeklassarbetet. En förälder pratar om att hennes son blev en helt annan kille, i positiv riktning. Eleverna har börjat tro på sig själv, fått en bättre kunskapsutveckling och ett bättre socialt samspel till andra i sin omgivning. Föräldrar och pedagoger ger varandra tips om hur man ska agera i olika situationer, man får en mer heltäckande bild av eleven. Jag tror dock fortfarande att den avgörande orsaken till elevernas framgång är att en förälder genom sitt engagemang och sin närvaro i skolan har visat att den bryr sig och genom detta pekat på att skolan är viktig. Genom arbetet tror jag också att förhållandet mellan förälder och barn har förbättrats, man har lärt sig lite mer om varandra än vad man gjorde tidigare. Jag avslutar detta diskussionskapitel med ett citat från den ansvariga pedagogen på frågan om vad det mest positiva med arbetet har varit. Fröjden med att se samspelet mellan föräldrar och barn (Intervju med pedagog 081201).

5.1 Metoddiskussion

Jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer i arbetet. Detta gjorde jag för att få ett så stort djup i innehållet som möjligt. Jag vill få respondenterna att svara så ingående som möjligt. Jag hade kunnat använda mig av en kvantitativ metod också men då hade jag inte fått samma djup i resultatet. Jag har genom den metod jag valde fått reda på varför respondenterna

tyckte på ett visst sätt och de har även fått tid att utveckla sina resonemang. En annan tillgång med en kvalitativ intervju är att jag hela tiden kan ställa följdfrågor för att få ännu djupare svar.

Det som jag ser som bristen i mitt val av metod är att jag inte själv kunde välja respondenter. Det finns alltid en risk då detta händer, så även i mitt arbete. Risken kan vara att, i mitt fall, pedagogen väljer ut de personer som hon tycker är mest lämpade för intervjuerna, dvs. de som kommer att vara mest positiva till arbetet vilket gör att resultatet i mitt arbete blir positivt ur skolans perspektiv. Jag vill dock igen nämna att jag inte tror att så är fallet i mitt arbete. Detta grundar jag på de samtal jag haft med pedagogen innan intervjuerna samtidigt som jag i efterhand och genom intervju med den ansvariga pedagogen fått reda på att familjeklassarbetet har väldigt stora vinster och att i princip alla som deltagit har varit väldigt nöjda.

Att endast genom mitt arbete dra slutsatsen att alla som deltager i arbetet är nöjda är inte tanken. Jag har endast intervjuat två elever och två föräldrar. Jag har sett att dessa personer har varit väldigt nöjda men därför kan jag inte generalisera och säga att det är så för alla. För ett säkrare resultat bör man göra mer omfattande undersökningar genom kvantitativa metoder för att få ett bredare svar på frågan om familjeklassarbetet för med sig något positivt.

5.2 Framtida forskning

Då jag inte fick möjlighet att vara med under ett lektionstillfälle i familjeklassarbetet skulle jag tycka att detta var mål för ytterligare forskning. Då menar jag att man tittar närmare på de processer som sker mitt i arbetet, vad är avgörande i vissa moment och hur ser föräldrarnas aktiva roll ut i klassrummet. Då jag uppfattar det som att föräldrarna till viss del underskattar sin egen betydelse för arbetet skulle jag vid ytterligare forskning titta närmare på just detta, arbetet ur enbart ett föräldraperspektiv för att som jag menar visa på just den stora betydelse de verkligen har för ett framgångsrikt arbete.