Hälsosam och sund - eller? En studie om tillståndet ortorexia nervosa

Hälsa och samhälle

HÄLSOSAM OCH SUND –

ELLER?

EN STUDIE OM TILLSTÅNDET

ORTOREXIA NERVOSA

LISA WIESLANDER

Examensarbete Malmö Högskola Magisteruppsats Hälsa och Samhälle Folkhälsovetenskapligt program 205 06 Malmö

0108 e-post: postmasterhs.mah.se

HÄLSOSAM OCH SUND -

ELLER?

EN STUDIE OM TILLSTÅNDET ORTOREXIA

NERVOSA

LISA WIESLANDER

Lisa/Wieslander, L. Hälsosam och sund – eller? En studie om tillståndet ortorexia nervosa. Examensarbete i Folkhälsovetenskapligt program 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Folkhälsovetenskap, 2008.

ABSTRACT

Our western society with its body ideal and its growing overweight tends to create conditions for a new form of eating disorder – orthorexia nervosa. There exists no medical diagnosis for the condition at the moment and it goes under the category

Eating disorderNOS (Not Otherwise Specified). Strict diet in combination with

excessive exercising is characteristic for the condition, and the long term consequences resemble those of anorexia nervosa. A qualitative study has been done by interviewing people that has suffered from orthorexia and people working with orthorexia patients to get a deeper understanding of the phenomenon. A quantitative study based on a questionnaire to physically active people at fitness centers has also been performed to get an overview of the spread of the condition. The purpose of this study is to create an understanding of the condition orthorexia in its social context. The analysis of the condition is based upon social constructivism from a society perspective. Three different perspectives of disease has been used to examine if orthorexia “should” be classified as a disease. The phenomenon has been discussed in terms such as anomie, individualization and

risk-society. To classify the condition as a disease seems difficult on the basis of

the perspectives that has been used. An overview of how wide-spread the condition is among physically active is given in the result section together with a detailed description of orthorexia based on the interviews. To summarize the results it can be established that orthorexia is wide-spread among women as well as among men. In the discussion section I argue that orthorexia should be given a medical diagnosis to facilitate preventive work and to offer adequate treatment.

Keywords: anomie, body ideal, diagnosis, disease, health, social constructivism,

ABSTRACT

Vårt västerländska samhälle med dess kroppsideal och växande överviktsproblem tenderar att skapa grogrund för en ny form av ätstörning – ortorexia nervosa. Ingen diagnoskod för tillståndet existerar i nuläget utan det ingår i kategorin

Ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation). Strikt kosthållning i kombination

med överdrivet motionerande karaktäriserar tillståndet, som på sikt leder till liknande konsekvenser som anorexia nervosa. För att få en djupare förståelse för fenomenet har en kvalitativ studie i form av intervjuer genomförts med före detta ortorektiker och yrkesverksamma inom behandling för ortorexi patienter. För att få en överblick över ortorexins utbreddhet har även en kvantitativ studie gjorts i form av enkäter som lämnats till fysiskt aktiva på träningscentrer. Syftet med studien är att skapa en förståelse för tillståndet ortorexi utifrån ett samhällsperspektiv. Socialkonstruktivism ligger till grund för analyserandet av tillståndet utifrån ett samhällsperspektiv. För att undersöka om ortorexi ”bör” klassificeras som sjukdom har tre olika sjukdomsperspektiv använts. Fenomenet har diskuterats utifrån begrepp såsom anomi, individualisering och risksamhälle. I resultat delen ges en översikt av tillståndets utbreddhet bland fysiskt aktiva och därefter följer en utförlig beskrivning av ortorexi utifrån intervjupersonernas berättelser. Sammanfattningsvis konstateras i resultatet att ortorexi verkar vara utbredd bland såväl kvinnor som män. Att klassificera tillståndet som sjukdom utifrån de perspektiv som används verkar problematiskt. I diskussions delen argumenterar jag för att ortorexi bör ges en egen diagnoskod för att underlätta det preventiva arbetet samt för att adekvat behandling ska kunna erbjudas.

Nyckelord: anomi, diagnos, hälsa, kroppsideal, samhällspåverkan, sjukdom,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INNEHÅLLSFÖRTECKNING...4

TACK ...6

FÖRORD ...7

INLEDNING ...8

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...8

DEFINITIONER...8 BAKGRUND ...9 ÄTSTÖRNINGAR...9 ORTOREXIA NERVOSA...10 Termens ursprung ...10 INGEN DIAGNOSKOD...10 NATIONELL BEHANDLING...11 BESKRIVNING AV TILLSTÅNDET...11

VILKA KONSEKVENSER FÅR ORTOREXI?...11

Psykiska konsekvenser ...11

Fysiska konsekvenser ...12

Sociala konsekvenser ...12

RISKFAKTORER...13

HYPOTESER KRING UTVECKLANDET AV ORTOREXI...13

METOD ...14

TILLVÄGAGÅNGSSÄTT...14

Den kvalitativa delstudien ...14

Den kvantitativa delstudien ...14

Statistiska metoder...15

Enkäter...15

ETISKA ÖVERVÄGANDEN...16

Studiens värde...16

VALIDITET OCH RELIABILITET...16

METODDISKUSSION...17

TEORI...18

TRE SJUKDOMSPERSPEKTIV...18

Sjukdom som icke önskvärt tillstånd...18

Sjukdom som avvikelse från det normala ...18

Sjukdom som en störning i en biologisk funktion ...18

SOCIALKONSTRUKTIVISM...19

RESULTAT OCH ANALYS ...21

ORTOREXINS UTBREDNING...21

Presentation av intervjupersonerna ...23

DET VÄSTERLÄNDSKA SAMHÄLLSIDEALET...23

SJUKDOMSFÖRNEKELSE...25

ORTOREXIS KONSEKVENSER...25

ORTOREXI – EN EGEN DIAGNOSKOD? ...27

ORTOREXINS BAKOMLIGGANDE ORSAKER...29

DISKUSSION AV RESULTATET/KONKLUSION ...30 REFERENSLISTA ...33 APPENDIX INTERVJUGUIDE INFORMATIONSBLAD ENKÄT DIAGRAM

TACK

Jag vill tacka min handledare Sara Johnsdotter för allt stöd och uppmuntran under studiens gång. Jag vill tacka mina intervjupersoner som ställt upp och delat med sig av sina erfarenheter. Utan er hade min studie inte varit genomförbar, tack! Jag vill även tacka Lisa Lindskog som hjälpt mig att förmedla kontakter med två av de träningscentra som deltagit i enkätstudien. Tack även till de fyra ställen som ställt upp (ni vet själva vilka ni är) samt till alla er som tagit er tid att fylla i enkäten. Tack Fredrik Hansson på Commitum, Lund, för att du granskade statistiken. Till sist, tack Yvonne Lin och YLab för er insats och medverkan i min studie!

FÖRORD

Jag har valt att skriva min magisteruppsats om tillståndet ortorexia nervosa av två skäl:

1) Det är ett tillstånd som tenderar att öka i vårt samhälle. 2) Jag har personlig erfarenhet av tillståndet.

Jag anser det vara viktigt att uppmärksamma denna form av ätstörning/kroppsfixering då jag själv inte hade hört talas om det när jag var ”sjuk”. Jag menar att det krävs en medvetenhet om tillståndet för att någon form av hjälp ska finnas att tillgå. Att jag har egen erfarenhet av ortorexi gör det extra angeläget för mig att låta människor som varit i samma situation få göra sin röst hörd. Jag är medveten om att denna uppsats inte skulle vara genomförbar om jag inte haft insikt i och distans till problemet idag.

INLEDNING

Dagens västerländska samhälle med dess växande övervikts- och fetma epidemi tenderar att skapa grogrund för osunda utseendeideal och därmed ätstörningar. Ett samhällsfenomen som nu börjar växa fram i västvärlden och som påminner om en ätstörning är ortorexia nervosa. (Bosi B et al, 2007) Framför allt i populärtidskrifter inom hälso- och tränings branschen ges tillståndet uppmärksamhet idag.

Med syftet att skapa en djupare förståelse för tillståndet har en kvalitativ studie genomförts i form av intervjuer. För att få en överblick av tillståndets omfång bland fysiskt aktiva har även en kvantitativ studie i form av enkäter utförts. Då ortorexi går att likna vid en ätstörning har de vanligaste formerna av ätstörningar kortfattat redogjorts för i bakgrunden. Jag har dock inte fördjupat mig i dessa då syftet är att få en djupare inblick i tillståndet ortorexi.

Eftersom ingen diagnoskod för tillståndet existerar idag finns det relativt lite information och statistik att tillgå, vilket har försvårat studien. Jag ser dock inte detta som ett problem, utan snarare som en drivkraft till att genomföra undersökningen. Ett av de absolut viktigaste redskapen för att tillstånd av detta slag ska kunna bekämpas är just - kunskap.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna studie är att belysa tillståndet ortorexia nervosa i dess sociala sammanhang i det västerländska samhället samt att diskutera huruvida det ska klassificeras som ett sjukdomstillstånd. Ett vidare syfte är att undersöka hur utbrett tillståndet är inom träningsbranschen.

Detta kommer att göras utifrån följande frågeställningar: • Hur utbrett är ortorexi bland fysiskt aktiva?

• Kan ortorexi betraktas som ett västerländskt samhällssyndrom? - Vilka tänkbara orsaker kan ligga bakom utvecklandet av ortorexi?

• Kan ortorexi klassificeras som sjukdom utifrån något av de rådande sjukdomsperspektiven?

- Vilka konsekvenser får tillståndet?

• Vilka är för- och nackdelarna med att ge ortorexi en egen diagnoskod?

DEFINITIONER

Diagnos – Fastställandet av en sjukdoms karaktär eller utmärkande drag som

skiljer en sjukdom från en annan. (The American Heritage® Dictionary of the English Language, 2003)

Kulturbundet syndrom - Syndrom individer inom en särskild grupp hävdar att de

och uppkomst), en diagnos, preventiva mått och botemedel. (Rubel i Helman, 2000)

Ätstörning – Samlingsbeteckning på anorexia nervosa, bulimia nervosa och

Ätstörning UNS (atypiska ätstörningar och hetsätningsstörningar). Dessa klassificeras som psykiatriska diagnoser enligt klassifikationssystemet DSM IV och ICD. (Läkemedelsboken, 2005/2006)

BAKGRUND

Först ges en kort beskrivning av ätstörningar generellt och därefter följer en redogörelse över tidigare forskning och information kring tillståndet ortorexia nervosa.

Ätstörningar

Anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörning UNS (utan närmre specifikation) klassificeras som sjukdomar enligt diagnosmanualen DSM-1V-TR (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). En studie från 2001 visar att 3.2 % av svenska kvinnor mellan 18 och 30 år lider av någon form av ätstörning. (Ghaderi, 2001) Flertalet studier visar att 90-95 % av dem som drabbas är kvinnor. En undersökning från Sahlgrenska (2002) visar att 35 % av kvinnliga träningsinstruktörer på åtta universitetsrelaterade fitness-centrer har eller har haft någon form av ätstörning. (Höglund & Norman, 2002)

Jag kommer därmed att använda mig av termen ”hon” i den löpande texten, även om så inte är fallet angående ortorexi. Kriterierna för ätstörningar enligt diagnosmanualen DSM redogörs för nedan.

Anorexia nervosa

Anorexia nervosa karaktäriseras av att personen vägrar hålla kroppsvikten på eller över nedre normalgränsen för sin ålder och längd. Hon har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt trots att hon är underviktig. Personen har en störd kroppsupplevelse, självkänslan är överdrivet påverkad av vikten, eller förnekas allvaret i den låga kroppsvikten. Amenorré uppstår hos menstruerande kvinnor, d v s att minst tre på varandra följande menstruationer uteblir. (American Psychiatric Association, 2000)

Bulimia nervosa

Kännetecknande för bulimia nervosa är återkommande perioder av hetsätning som karaktäriseras av att personen äter en väsentligt större mängd mat under en avgränsad tid än vad de flesta skulle äta under samma period. Personen tycker sig ha förlorat kontrollen över sitt ätande under perioden. Återkommande olämpligt kompensatoriskt beteende förekommer för att hon inte ska gå upp i vikt. Detta mönster pågår i genomsnitt minst två gånger i veckan under tre månader. Personens självkänsla är överdrivet påverkad av vikt och kroppsform. (a a)

Ätstörning UNS

Då ätstörningen inte uppfyller kriterierna för någon av de specifika ätstörningarna används kategorin UNS. Kriterierna för denna kategori kännetecknas av följande:

1. Alla kategorier för anorexi är uppfyllda (för kvinnor) förutom att menstruationen är regelbunden, eller att vikten ligger inom ett normalintervall trots kraftig viktnedgång.

2. Alla kategorier för bulimi är uppfyllda förutom att hetsätandet eller det kompensatoriska beteendet förekommer mindre än två gånger i veckan eller under en kortare period än tre månader.

3. Regelbundet olämpligt kompensatoriskt beteende hos en normalviktig person efter att ha ätit små mängder mat.

4. Personen tuggar och spottar regelbundet ut stora mängder mat, utan att svälja.

5. Hetsätning förekommer vid upprepade tillfällen. (a a)

Ortorexia nervosa

Den amerikanska läkaren Steven Bratman (2000) myntade år 1997 termen ortorexia nervosa. Termen härstammar från grekiskans orthos, ”korrekt eller rätt”, och orexia, ”aptit”. Ordet nervosa betyder ”besatthet”. Bratman beskriver ortorexi som en ohälsosam besatthet av det som anses vara hälsosam mat där viss typ av livsmedel utesluts. (Bratman, 2000) På svenska sjukvårds rådgivningens hemsida definieras tillståndet enligt följande:

Ortorexi är en tvångsmässig strävan efter att vara hälsosam som blir så överdriven att den i stället leder till ohälsa. I stället för att drivas av en stark strävan att bli smal, drivs man av att få kontroll över kroppen och uppnå en viss livsstil. (Melandsö, 2007)

Termens ursprung

Termen myntades efter att Bratman stött på ett flertal patienter i sin verksamhet som inte passade in i kriterierna för anorexia nervosa och bulimia nervosa. Han beskriver det som en överdriven fixering vid extremt hälsosam mat och ett extremt hälsosamt leverne. Bratman har konstruerat ett enkelt test bestående av tio frågor för att kartlägga när tvånget att äta rätt övergår i en störning. (Bratman, 2000) Bratman är således upptäckare och behandlare av fenomenet. Termen har idag kommit att även innefatta överdriven träning i kombination med ett kontrollerat matintag. Det finns ingen entydig definition på ortorexi eftersom Bratmans syfte inte var att skapa diagnoskriterier för en ny ätstörning utan istället att skapa en mer vardaglig term. (Nordqvist, 2006)

Ingen diagnoskod

Ordet ortorexi håller på att träda in i det engelska lexikonet men den psykiatriska domänen har inte identifierat tillståndet och det finns inte med i diagnosmanualen DSM annat än som Ätstörning UNS. Anledningen till detta, menar Zamora et al, är att det inte finns tillräckligt många studier om tillståndet. (Zamora et al, 2005) Nordqvist framhäver att det råder oenighet bland forskare om ortorexi endast är ett samlingsnamn för subdiagnostiska varianter av anorexi och bulimi eller om det är en särskild form av ätstörning. (Nordqvist, 2006) Zamora et al anser att ortorexi bör ingå i Ätstörning UNS. De grundar detta på att skillnaden mellan anorexi och ortorexi är att en ortorektiker inte är rädd för att gå upp i vikt, utan rädslan riktas mot särskild mat som anses som oren och giftig. Trots att det inte finns några epidemiologiska studier kan incidensen tänkas ligga mellan 0.5 % och 1 % och drabba båda könen i lika utsträckning. (Zamora et al, 2005)

Nationell behandling

På nationell nivå bedrivs behandling av ortorexi (och övriga ätstörningar) på Wellcare institutet YLab i Stockholm. YLab erbjuder bland annat skräddarsydda hälsoprogram, utbildningar och olika kurser inom hälsa och välbefinnande. Personalen består av dietister, psykologer, psykoterapeuter, idrottslärare etc. Alla har en hälsorelaterad utbildning: så när som på ett undantag har alla även en bakgrund från elitidrott och är specialister på fysisk aktivitet. YLab hjälper människor som vill må och prestera bättre. Då de är specialiserade på träning kommer många som har ortorexi till YLab. Eftersom det varken finns en diagnos, tillräckligt många studier eller evidens finns det av naturliga skäl ingen specifik behandling inom kommun och landsting, framhäver hälsovetaren Yvonne Lin. (2007, personligt samtal )

Beskrivning av tillståndet

Besatthet är en del av ortorexins natur och den vanligaste skadan ortorexi orsakar, menar Bratman, är förlorade möjligheter. Äter man en hälsosam kost och inte är besatt av det, eller följer en diet men ändå fokuserar på att leva sitt liv, då lider man inte av ortorexi. (Bratman, 2000)

It´s the quality of obsession that defines orthorexia, not the desire to eat healthy food; it’s the absence of moderation, the loss of perspectives and balance, the transfer of too much of life’s meaning onto food. When diet becomes an escape from life, it begins to resemble an eating disorder more then a sensible choice. (Bratman, s. 23, 2000)

Zamora et al beskriver tillståndet som en patologisk besatthet av biologiskt ren mat, fri från bekämpningsmedel och andra artificiella substanser. (Zamora et al, 2005)

Lin (2007, personligt samtal) menar att ortorexi kanske skulle kallas för en typ av kroppsfixering istället för en ätstörning. Argumentet för detta, anser Lin, är att män vanligtvis vill bli stora medan kvinnor vill bli små. Fixeringen tar sig samma uttryck men de redskap som finns i form av mat, träningsform och otillåtna preparat kan variera. Lin understryker att den fysiska bilden hos ortorektiker skiljer sig från övriga ätstörningar eftersom de flesta anorektiker är underviktiga; bulimikerna normalviktiga; hetsätare överviktiga och ortorektiker tillsynes vältränade.

Vilka konsekvenser får ortorexi?

Eftersom tillståndet inte ses som en diagnos finns det inte heller statistik att tillgå angående ortorexins följder. YLab har däremot dokumenterat alla fall av ortorexi och kan se att konsekvenserna av ortorexi är desamma som vid anorexi, skillnaden är att det tar längre tid för en ortorektiker att utveckla symtomen då hon upprätthåller en högre total kroppsvikt. YLab har även observerat att ortorexi verkar övergå i anorexi på sikt, menar Lin. (2007, personligt samtal)

Psykiska konsekvenser

Lin (2007, personligt samtal) menar att i likhet med andra typer av ätstörningar förekommer psykiska symtom såsom rigiditet, asketism, rädsla för

vikt/kroppsförändring, svart och vitt - tänkande och andra kognitiva förvrängningar. Det psykiska lidandet är stort oavsett typ av ätstörning.

Bratman menar att ortorexi vanligtvis inte leder till döden, utan det är själen som skadas genom en ohälsosam och förvrängd syn på livet. Även i de fall då ortorexi inte innebär en extrem diet som är fysiskt farlig, kan den orsaka en slags psykisk malnutrition, som är lika handikappande som andra psykiska sjukdomar. Bratman framhäver att även om en person inte dör av tvångssyndrom, depression, eller kronisk oro, är detta trots allt psykiska sjukdomar som kräver behandling. (Bratman, 2000) Hormonrubbningar och obalans i kroppens signalsubstans system uppstår p g a näringsbrist och överträning, vilket i sin tur påverkar sinnesstämningen. Humörsvängningar är inte ovanligt och många drabbas av depression eller kraftig nedstämdhet, vilket orsakas av ett för lågt kolhydratintag. Detta beror på att kolhydrater behövs för att serotoninhalterna ska ligga på rätt nivå. Signalsubstansen serotonin har till uppgift att balansera våra känslor och styr mående som hunger, glädje, irritation, ilska, välmående, livslust med mera. (Öberg, 2002) Andra psykiska konsekvenser är svårigheter att fokusera och behålla koncentration samt glömska. Dessa psykiska konsekvenser är inte specifika för ortorexi, utan gäller för ätstörningar generellt. (van der Ster, 2005)

Fysiska konsekvenser

En ortorektiker kan ofta äta en ”normalstor” portion mat men i förhållande till hennes extrema träningsmängd får hon i sig för lite energi, beskriver kostrådgivaren och journalisten Camilla Porsman (2005). Detta leder förr eller senare till näringsbrist, sänkt immunförsvar och brist på viktiga ämnen. (Mediva AB, 2006) Undernäring, överträning, ensidig kost och för låg mängd kroppsfett resulterar i hormonrubbningar. Precis som vid anorexi är utebliven menstruation och ägglossning konkreta symtom som tyder på att hormonbalansen rubbats. Detta medför risk för benskörhet samt svårigheter att bli gravid då östrogen nivån är för låg. (National Institute of Mental Health, 2004) Resultatet av den hårda träningen blir förslitningsskador som leder till knävärk, benhinneinflammation och muskelinflammationer. (Porsman, 2005) Håravfall och magsmärtor är andra vanliga symtom. (Melandsö, 2007) Ortorektiker dricker vanligtvis extremt stora mängder vatten. Porsman menar att detta har att göra med att ortorektikern tar till sig alla hälsoråd och överdriver för att få maximal effekt. Det kan också bero på att ortorektikern fått uppfattningen att man kan rensa ut gifter från kroppen och öka mättnadskänslan genom att dricka enorma mängder vatten. Detta stora vätskeintag leder ofta till sömnstörningar eftersom ortorektikern tvingas springa på toaletten även under natten. De somatiska konsekvenserna blir ödem och elektrolytrubbningar p g a att ortorektikern tvingas urinera frekvent. Stora mängder av de viktiga elektrolyterna drivs ut och följderna av detta kan resultera i hjärtarytmier. (Porsman, 2005) (National Institute of Mental Health, 2004)

Sociala konsekvenser

Som vid andra ätstörningar undviks sociala sammanhang som innebär att äta tillsammans med andra p g a rädslan att inte kunna kontrollera sitt matintag och sociala relationer blir därmed lidande. (Porsman, 2005) (Zamora et al, 2005) Bratman menar att social isolering inte endast leder till emotionell skada utan även till fysisk skada. Forskning visar att sociala relationer är en signifikant faktor för möjligheten att undvika och överleva sjukdom. Genom att skapa separation från andra besegrar ortorexin sitt eget syfte och försämrar, istället för att förbättra, hälsan. (Bratman, 2000) Lin (2007, personligt samtal) menar att vänner och familj snarare ses som hinder för att kunna fokusera på mat och träning och som ett ”hot” som kan utsätta personen för situationer där frestelser för intag av ”onyttig” mat är stora.

Riskfaktorer

Inga vetenskapliga studier finns att tillgå angående vem som tenderar att utveckla ortorexi men i jämförelse med övriga ätstörningar verkar ortorexi vara mer ”jämlik” då den drabbar kvinnor och män i ungefär samma utsträckning. (Porsman, 2005) (van der Ster, 2005) Lin (2007, personligt samtal) anser det svårt att uttala sig statistiskt men poängterar att YLab dokumenterar alla fall. Hon menar att vid ätstörningar generellt sett utgörs majoriteten av den högre socioekonomiska klassen. Om så är fallet även vid ortorexi är inte fastlagt ännu. Man kan emellertid se tendenser att precis som vid anorexi är det personer med perfektionistiska karaktärsdrag som tenderar att drabbas av ortorexi. Det är personer som vill känna sig lyckade och beundrade och som ofta är framgångsrika inom utbildning och karriär.

Hypoteser kring utvecklandet av ortorexi

Ortorexi kan utlösas genom att en person lägger om sin kost eller beslutar sig för att följa en viss diet. Depression kan även vara en utlösande faktor, menar Lin. Hon framhäver samtidigt att det finns för få studier att tillgå, men vad som skulle kunna upprätthålla ortorexi är media och finessbranschen. Det är det vältränade och sunda kroppsidealet som bekräftar det beteende som är typiskt för ortorexi. (2007, personligt samtal) En studie av Zamora et al (2005) visar att ortorexi kan utvecklas då en person vill förbättra sin hälsa, bota en sjukdom eller gå ner i vikt. (Zamora et al, 2005)

Enligt Bratman beror ortorexi vanligtvis på minst en bakomliggande ”dold” orsak, som får uttryck i en känsla eller en önskan om något. Illusionen om total

säkerhet handlar om att försöka förhindra sjukdom för att på så sätt kunna leva ett

långt liv. Eftersom det är många faktorer som inverkar på hälsan upplever ortorektikern att maten är en faktor som går att kontrollera. En övertro på matens betydelse för hälsan skapas, vilket leder till en besatthet efter hälsosam mat. När det gäller en önskan om total kontroll liknar det ovanstående resonemang genom att det existerar en känsla av att inte kunna kontrollera allting i livet. Eftersom maten är något konkret kontrollerbart läggs all fokus på vad man äter. Bratman menar att ett sätt för att undvika medvetenheten om vår kaotiska existens blir att ta total kontroll över maten. Psykoterapeuten Ellen Montague (i Bratman, 2000, s. 65) använder uttrycket hemlig bekvämlighet för att beskriva en vanlig dold orsak bakom ortorexi, i synnerlighet bland kvinnor. Det syftar till hur en diet kan tillåta kvinnor att uppnå de kulturellt accepterade normerna för skönhet - utan att erkänna det inför sig själva. Sökandet efter andlighet i köket som orsak kan leda till de värsta formerna av ortorexi, då den diet man bestämmer sig för att följa går att likna vid en religion. Ytterligare en orsak bakom ortorexi kan vara en önskan

om självförlust, vilket Bratman benämner ”matpuritanism”. Allt vi äter för

njutningens skull anses vara ohälsosamt. Då skapandet av en identitet ligger till grund för utvecklandet av ortorexi tenderar ortorektikern att skapa en förståelse för sig själv och inför andra utifrån vad hon äter. Maten får en otroligt stor betydelse och hela individens identitet skapas utifrån en viss diet. På samma gång som mat kan ge individen en identitet i en grupp kan det också göra det direkt motsatta: att separera individen från andra grupper. Att följa en extrem diet kan vara en ursäkt för isolering, då det kanske är rädslan inför andra människor som är det verkliga problemet. (Bratman, 2000)

METOD

Nedan följer en beskrivning av vilken metod som använts i undersökningen samt vilka etiska aspekter som övervägts. Därefter följer en metoddiskussion där eventuella problem som uppstått under studiens gång redovisas.

Tillvägagångssätt

Data är dels kvalitativa i form av intervjumaterial, vilka har transkriberats och bearbetats under projektets gång, samt kvantitativa i form av en enkätstudie. Eftersom begreppet ortorexia nervosa härstammar från sent 1990-tal finns det r elativt lite information att tillgå.

Den kvalitativa delstudien

Jag utgick från det hermeneutiska synsättet som menar att varje förståelse är en tolkning utifrån den egna situationen. Den tyske sociologen Max Weber (1985 i Gilje & Grimen) representerar en av traditionerna inom hermeneutiken som hävdar att aktörernas beskrivningar är av central betydelse då det är deras egna uppfattningar om vad de gör som ger deras handlingar mening. (Gilje & Grimen, 2003) Jag hade således ingen ambition att försöka förhålla mig objektiv under intervjusituationen då detta är en omöjlighet och ingenting som eftersträvas enligt detta synsätt. (Brante, Andersen & Korsnes, 2001)

Jag har använt mig av ett ändamålsenligt urval genom att inkludera två personer som troligen haft ortorexi och genomgått behandling och därmed anses friska idag. Jag har även valt att intervjua marknadschefen på YLab, som är ett wellcare institut i Stockholm där behandling av ätstörningar erbjuds. Intervjupersonerna kom jag i kontakt med genom olika ätstörningsenheter runt om i Sverige. Intervjufrågorna var öppna och ringa strukturerade för att skapa lyhördhet inför nytt vetande. En intervjuguide med semistrukturerade frågor användes som stöd under själva intervjun. (Kvale, 1997) En av intervjuerna ägde rum på ett bibliotek som är en neural plats där vi kände att vi kunde prata avskilt. Då två av intervjupersonerna befann sig på andra orter i Sverige bestämde jag mig för att genomföra telefonintervjuer. Fördelarna med detta är förutom av bekvämlighetsskäl att det kan vara enklare för informanten att öppna sig inför en främmande person via telefon då de slipper intervjuas ansikte mot ansikte. En nackdel däremot är att man går miste om kroppsspråk och mimik. (May, 2001) För att ge ytterligare tyngd åt studien har jag genomfört en forskningsintervju med Yvonne Lin, en av grundarna till YLab, som även bedriver forskningsverksamhet och behandling av ätstörningar. Denna intervju ägde rum på ett café där vi hade möjlighet att prata ostört. Vi har även haft kontinuerlig telefon- och mejlkontakt under studiens gång. Då denna information är att betrakta som fakta ingår den i bakgrunden.

Den kvantitativa delstudien

Enkäter delades ut för att skapa en uppfattning om ortorexis utbredning bland fysiskt aktiva på träningscentrer. Eftersom inga diagnoskriterier för tillståndet finns i nuläget har jag utgått från Bratmans kriterier för tillståndet som består av tio frågor (Se appendix: fråga nr 3-7 & 11-15). Svarar man ”Instämmer Helt” på två – tre av dessa frågor har man en Påverkan av ortorexi enligt Bratman. Svarar

man ”Instämmer Helt” på minst fyra frågor anses man ha Ortorektiska problem. För att ha möjlighet att fånga upp attityder kring kost och motion lade jag till nio påståenden som grundar sig i vad som innefattas i begreppet idag (fråga nr 1-2, 8-10 & 16-19). Dessa formulerades med hjälp av YLab men har inte inkluderats vid beräknandet av ortorexi. Enkäten är av Likert-typ och bestod således av 19 påståenden med svarsalternativen: ”Instämmer Helt”, ”Instämmer Delvis” och ”Instämmer Inte Alls”. (Ejlertsson, 1996) Jag valde att lägga till alternativet ”Instämmer Delvis” för att kunna se tendenser till utvecklandet av ortorexi på sikt. Av den anledningen skulle det vara intressant att följa upp undersökningen inom rimlig tid.

Statistiska metoder

Hypotesen är att beskriva hur många informanter (antal och procent) som anser sig ha en påverkan av ortorexi samt ortorektiska problem. Jag utgick från att antalet informanter som behövs för att bevisa att hypotesen ska befinna sig inom intervallet ± 7.5 % med en säkerhet på 90 % är 240. Med hänsyn till att det inte finns någon kunskap om vilken som är den sanna andelen som anser sig ha en påverkan av ortorexi eller ortorektiska problem är det bäst att anta att 50 % anser sig vara påverkad eller ha problem. Detta är enbart för att om 50 % används som utgångssiffra så kommer alltid antalet enkäter som behövs maximeras. I enlighet med detta har beräkningarna visat att man behöver 240 informanter för att kunna bevisa hypotesen. (Hanssson, 2008-02-13)

(

)

Om man byter ut P mot 0.5 och Z till 1.64 och löser ut n så får man 240.

I den primära analysen ska ett 90 % konfidensintervall beräknas för andelen som anser sig ha en påverkan av ortorexi samt ortorektiska problem. Vidare ska även dessa kategorier beskrivas uppdelat på kön. Detta kommer att analyseras med Chi-2 test utan kontinuitetskorrektion, och visar det sig att antalet observationer i cellerna är lågt, så ska Fisher´s exakta test användas. Alla p-värden som är ≤ 0.05 anses som statistiskt signifikanta.

Ingen justering av p-värden av typen Holm-Bonferroni kommer att göras med hänsyn till multiplicitetsproblem. Istället ska varje statistiskt signifikant skillnad bedömas utifrån ett folkhälsoperspektiv, och om även dessa anses som signifikanta utifrån ett folkhälsoperspektiv så kan man dra slutsatsen att hypotesen om skillnad föreligger. Detta för att undvika att man tar hänsyn till relevanta skillnader som inte hade varit statistisk signifikanta med en justering av p-värdet. (Hansson, 2008-02-13)

Enkäter

Enkäterna ifylldes frivilligt och anonymt för att därefter kodas och analyseras. Påståendena var korta och strukturerade för att fungera som ett komplement till den kvalitativa metoden med statistiska data. 240 enkäter delades ut på fyra slumpmässigt utvalda träningscentra i två medelstora städer.

För att minska risken för bias delades enkäten ut till samtliga deltagare i slumpmässigt utvalda träningsaktiviteter och gymutövare. (Kvale, 1997) Detta skedde genom att verksamhetschefer samt personal på respektive träningscentra informerades om studiens syfte och gav sitt samtycke. Instruktörerna informerade kort om studien och delade därefter ut enkäter till samtliga deltagare på respektive gruppträningspass. Dessa pass var slumpmässigt utvalda från deras veckoschema. På två av ställena var jag själv aktivt närvarande och delade ut enkäter till slumpmässigt utvalda gymutövare med hjälp av en slumptabell. Jag har därmed

använt mig av ett tvåstegsurval med hjälp av ett obundet slumpmässigt urval genom att varje individ i populationen hade samma sannolikhet att komma med i stickprovet. (Ejlertsson, 1996) Deltagarna informerades skriftligen om studiens syfte samt att det var frivilligt att deltaga. Sammanlagt fick jag ihop 150 ifyllda enkäter. Det externa bortfallet kan således anses stort. Det interna bortfallet var lågt då det endast var enstaka frågor med ofullständiga uppgifter (dock enbart på de påståenden som inte inkluderats i beräknandet av ortorexi).

Etiska överväganden

Innan studien påbörjades fick den sitt godkännande av etikprövningsnämnden vid Hälsa och Samhälle, Malmö högskola. Informerat samtycke erhöll jag muntligen vid intervjuerna. För att säkerställa informanternas anonymitet används fingerade namn i resultatet. Intervjuerna spelades in och raderades efter transkription för att ytterligare stärka konfidentialiteten. Då intervjun med Lin är att betrakta som en referens används hennes namn i texten.

Jag var väl medveten om risken att negativa känslor skulle kunna framkallas under och efter intervjun ägt rum då det är ett känsligt ämne som berör intervjupersonernas privatliv. Även det faktum att recidivfrekvensen för ätstörningar är hög gjorde att jag iakttog extra försiktighet vid intervjuförfarandet. Mina intervjupersoner upplevde däremot inte att det var känsligt och påfrestande att dela med sig av sina erfarenheter utan uttryckte snarare att det var skönt. Då de varit fria från problemen under flera års tid menade de att det kändes angeläget att dela med sig av sina upplevelser både för egen del och för att kunna hjälpa andra. Innan enkäterna delades ut inhämtades det informerade samtycket genom ett följdebrev med undersökningens syfte och tillvägagångssätt samt information om frivilligt och anonymt deltagande. (Ejlertsson, 1996) Detta häftades fast tillsammans med enkäten. Att inte begreppet ortorexi benämndes på enkäten beror på att det inte ses som en egen diagnos och hade därmed riskerat att skapa förvirring då det inte är ett allmänt känt begrepp.

Studiens värde

Deltagandet i intervjuer kan ha ett terapeutiskt värde för dem som nu är friska från sin ätstörning genom att de får berätta och dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter. Det kan också innebära en ökad förståelse för tillståndet ortorexi, vilket kan vara positivt för dem som lider av det. Jag menar att detta kan innebära att ortorektiker lättare kan upptäcks i ett tidigt stadium samt att de kan erbjudas lämplig behandling. Detta bygger på att yrkesverksamma som på olika sätt kommer i kontakt med ortorektiker kan fånga upp personer i riskzonen genom att lära sig att känna igen vanliga varningstecken

Enkätstudien kan vara till nytta då den kan påvisa en tendens om hur utbrett ortorexi är inom träningsvärlden. Givetvis går det inte att generalisera resultaten på hela den fysiskt aktiva befolkningen, detta är endast ett försök på en mindre population för att få en uppfattning om hur läget ser ut.

Validitet och reliabilitet

Innan enkäterna lämnades ut genomfördes en pilotstudie för att kontrollera validiteten, d v s att enkäten mäter det den avser att mäta, samt för att minska risken för eventuella missförstånd och feltolkningar. Jag var själv närvarande vid pilotstudien, vilken bestod av fem personer, så att deltagarna kunde ge sina direkta

kommentarer till frågorna. (Ejlertsson, 1996) Reliabiliteten i den kvantitativa delstudien torde vara hög då det inte finns skäl att misstänka att samma resultat inte skulle kunna erhållas vid upprepade mätningar. Ett problem som däremot inte går att komma ifrån är om det går att vara säker på att respondenterna svarar sanningsenligt när det rör sig om frågor som kan uppfattas som känsliga.

En noggrann genomgång av forskningsprocessen har ägt rum för att uppnå en hög validitet i den kvalitativa metod delen. För att styrka den interna validiteten har jag använt mig av triangulering genom att belysa problemet utifrån olika synvinklar. Detta har gjorts genom att både ”friskförklarade” ortorektiker och yrkesverksamma har intervjuats. Reliabiliteten har säkerställts genom att jag använt mig av bra teknisk utrustning i form av mp3-spelare och fick-minne som gjort det möjligt att transkribera intervjuerna ord för ord. (Malterud, 1998)

Metoddiskussion

Under intervjuerna med de friskförklarade ortorektikerna upplevde jag att det var svårt att inta ett sakligt förhållningssätt eftersom det är ett känsligt ämne som jag dessutom känner starkt för. Jag kände även att det var svårt att lämna mina egna personliga erfarenheter utanför samtalet eftersom jag kände igen mig i det intervjupersonen sade. Jag anser dock att min erfarenhet av problemet snarare berikar undersökningen då jag är insatt i ämnet i högsta grad samt att det gör att intervjupersonerna lättare känner förtroende och tillförlitlighet för mig som intervjuare.

Angående det externa bortfallet bör nämnas att de 90 enkäter som inte blev ifyllda låg kvar i receptionen på två träningscentrer och hade således inte delats ut. Det var alltså inte så att de som fått enkäten tilldelad valde att inte deltaga. Av tidsmässiga skäl hade jag inte möjlighet att invänta dessa och fick därmed nöja mig med en population på 150 informanter. Detta är en viktig aspekt att beakta då det externa bortfallets innebörd annars bör ifrågasättas.

Ett problem som uppstod inom den kvantitativa delstudien var att jag upptäckte att variabeln kön inte fanns med efter att 100 enkäter lämnats ut. Eftersom jag ansåg det vara av intresse att göra jämförelser mellan kvinnor och män tillförde jag variabeln på resterande enkäter. Detta innebär att 78 av det totala antalet 150 ifyllda enkäter har exkluderats vid analyserandet av skillnader mellan könen. Även variabeln ålder hade varit intressant att ha med i analysen men jag ser det inte som någon nödvändighet och har därför valt att bortse från den. Att svarsalternativet ”Instämmer Delvis” har lagts till på enkäten betyder att det kan påvisa tendenser till ortorexi på sikt, men det behöver naturligtvis inte vara så. Jag har i min studie valt att tolka det på det sättet, men det är upp till läsaren själv att avgöra.

En intressant reflektion var att ett av de tre träningscentra jag vände mig till för att höra om intresse fanns att deltaga i enkätundersökningen ville inte ställa upp. De ansåg att frågorna var stötande och fick en att känna sig illa till mods. Verksamhetschefen menade att de givetvis var medvetna om att ortorexi är ett stort och växande problem. Anledningarna till att de inte ville ställa sig bakom undersökningen var två:

1) De som har ett för närvarande sunt förhållningssätt till kost och träning kan börja tänka i fel banor efter att ha läst enkätfrågorna.

Verksamhetschefen menade alltså att folk kan påverkas negativt och inbilla sig att det är så man ”bör” tänka.

2) Kommer de som har ett osunt förhållande till kost och träning att erkänna sina problem och svara sanningsenligt?

Jag är överens med resonemanget kring den senare anledningen, d v s att det kan vara problematiskt att veta om de som ligger i riskzonen för ortorexi verkligen erkänner det ens för sig själva. Jag anser däremot att enkätens frågor är av den art att de skulle kunna svara sanningsenligt. Även det faktum att begreppet ortorexi inte nämns på enkäten borde minska detta problem ytterligare. Jag ser det dock som positivt att de som ligger i riskzonen eventuellt kan få upp ögonen för att något kanske inte riktigt står rätt till genom att läsa och reflektera över enkätens påståenden. Argumentet att träningsdeltagare skulle kunna påverkas negativt är något jag bestämde mig för att förbise då jag anser att den risken är minimal i jämförelse med de positiva aspekter jag anser att studien kan generera.

En viktig faktor att ha i åtanke är att informanterna utgörs av fysiskt aktiva, vilket betyder att resultatet från enkätstudien inte kan generaliseras på befolkningen i sin helhet. Jag förväntar mig att incidensen är högre inom träningsbranschen än bland den icke fysiskt aktiva populationen.

TEORI

Jag kommer nedan att presentera de teorier som jag anser relevanta vid analyserandet av mitt material. Först görs en översiktlig beskrivning av tre sjukdomsperspektiv. Därefter följer en redogörelse över social konstruktivism samt Émile Durkheims anomi -begrepp och Ulrich Becks risksamhälle.

Tre sjukdomsperspektiv

Man brukar skilja mellan tre vedertagna perspektiv angående sjukdomsbegreppets innebörd. (Hesslow, 1996)

Sjukdom som icke önskvärt tillstånd

Det första perspektivet utgår från att sjukdom är ett för individen eller samhället icke önskvärt tillstånd. Då man utgår från att det är individens egen värdering som är den relevanta så skulle en människa vara sjuk om hon har någon egenskap som hon betraktar som icke önskvärd. Utgår man istället från samhällets synvinkel skulle en person betraktas som sjuk om hon har en egenskap som inte anses vara eftertraktad av samhället. (Hesslow, 1996)

Sjukdom som avvikelse från det normala

Det andra perspektivet utgår från att hälsa är det normala och sjukdom är således ett tillstånd som avviker från det normala. Att vara sjuk innebär alltså enligt detta perspektiv att vara extrem eller ovanlig i någon bemärkelse. (a a)

Sjukdom som en störning i en biologisk funktion

Filosofen och medicinhistorikern Christopher Boorse (1977) diskuterar hälsa utifrån ett biologiskt och evolutionärt perspektiv. Han ser hälsa och sjukdom som deskriptiva termer som syftar på organismens förmåga att hantera sina naturliga funktioner eller att fungera i enlighet med sin naturliga konstruktion. Det tillstånd

som förhindrar att någon funktion fullgörs i normal utsträckning är, enligt Boorse, ett sjukligt tillstånd. Det är den onormala funktionsnedsättningen som gör det sjukligt, inte det onormala i sig självt. Hälsa som frånvaro av sjukdom är således statistiskt normal förmåga, d v s möjligheten att utöva alla karaktäristiska fysiologiska funktioner med åtminstone karaktäristik effektivitet. (Boorse, 1977) WHO: s hälsodefinition från 1946 lyder: ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaron av sjukdom och handikapp.” (WHO Health 21 1998).

Socialkonstruktivism

Grundtanken inom social konstruktionism är att vardagsverkligheten är socialt skapad. En central utgångspunkt är att sociala konstruktioner endast kan förstås historiskt, d v s att ett beteende/attityd skapas under vissa specifika historiska förhållanden. Följen av detta resonemang är att förändring och påverkan på ett långsiktligt plan är möjligt. (Johansson, 2002) Teorin om sjukdom som social

konstruktion härstammar från symbolisk interaktionism. Utgångspunkten är att

sjukdom inte är något som kan upptäckas, utan snarare något som konstrueras i en kulturell kontext. Sjukdomar uppkommer, enligt symbolisk interaktionism, genom ett visst sätt att utforma erfarenheter och existerar således inte utanför denna struktur. Teoretiskt sett kan sjukdom ses som ett mönster av symtom som blivit namngivet och därmed fått högre status (genom exempelvis kodifiering). Detta innebär inte att sjukdom ses som något fiktivt, d v s att de diagnostiserade inte bör tas på allvar. Teorin framhäver att en diagnos innebär betydande sociala, legala och medicinska konsekvenser. (Ingleby, 2005)

Det går även att urskilja att vissa sjukdomsmönster är mer stabila och mindre känsliga för samhällstrender än andra. Vissa sjukdomsmönster har även övergetts helt, som t e x onani och hysteri. (Johannisson, 1991) Det är denna klassifikations föränderlighet som antyder dess kultur- och tidsbundenhet. I varje ny utgåva av DSM klassificeras nya symtomgrupper (syndrom) och andra grupper försvinner. (Summerfield, 2001)

Anhängare till den kulturrelativistiska tesen poängterar att sjukdom inte bör ses som något universellt utan det som kan vara friskt i en kultur kan betraktas som sjukt i en annan. Poängen är alltså att gränserna mellan sjukt och friskt dras i den sociala kontext i vilken individen ingår. (Helman, 2000)

Den västerländska biomedicinska modellen skiljer sig från andra medicinska modeller främst genom att den ser kropp och själ (body and mind) som två åtskiljbara enheter där kroppen ingår i den somatiskt inriktade medicinen och själen (psyket) ingår i psykiatrin. Globalt sett är detta ett specifikt synsätt då flertalet andra medicinska modeller ser kropp och själ som en odelbar enhet. Genom att olika modeller skiljer sig åt finns det inte heller ett objektivt synsätt på vad som anses vara sjukdom eller icke-sjukdom. Olika beteenden kan tolkas som sjuka eller friska inom och mellan olika kulturer. (Allen m fl, 2004) Man grupperar olika symtom för att underlätta för dem som är ansvariga för diagnos och behandling. (Hesslow, 1979) Då den biomedicinska modellen tenderar att skilja mellan kropp och själ är det särskilt problematiskt att klassificera de symtombilder som ligger i gränslandet däremellan, de mer ”vaga” symtombilderna. Det råder inga tvivel om att människor inte skulle må dåligt, problemet är snarare att den västerländska modellen inte kan hantera och klassificera de symtommönster som är av mer psykisk karaktär. (Thörn, 2004) Alf

Hornborg (2003) understryker att det finns en tendens att se det konkreta och mätbara som upphov till det subjektivt upplevda. Han menar att det finns en invändning mot detta synsätt, och det är att även vår biologi formas av våra livshistorier. Våra upplevelser och vår biokemi är två sidor av samma tillstånd, vars förklaring istället måste sökas i de sociala relationer vi är eller en gång varit inbegripna i. (Hornborg, 2003)

Risk och anomi

Ulrich Becks (1986) hypotes är att vi i egenskap av såväl subjekt som objekt är ögonvittnen till en vändpunkt i det moderna, som frigör sig från det traditionella industrisamhällets former och träder fram i en ny form – risksamhället. Detta yttrar sig i en svår balansgång mellan kontinuiteten och uppbrottet i det moderna, vilket avspeglas i motsatsparen modernitet och industrisamhälle, industrisamhälle och risksamhälle. Beck menar att det skett en reflexiv modernisering av det moderna samhället. Människor ”befrias” från de traditionella levnadssätt som gällde under det modernas industriella epok och från det som ansågs vara självklart. Detta leder till att människor upplever en chock, vilket utgör en del av risksamhället. (Beck, 1986)

Risksamhället har utvecklats av två anledningar, enligt Beck. Dels p g a att den verkliga ekonomiska nöden inte existerar i vårt samhälle längre, dels p g a att de risker och hot som följer av att de ökande produktivkrafterna i moderniseringsprocessen släppts fria i en aldrig tidigare skådad omfattning. Beck framhäver att det sker två saker samtidigt i västvärlden idag; kampen för brödfödan förlorar sin betydelse och svält övergår i överviktsproblem. Den ständiga kampen mot de uppenbara bristerna försvinner. (a a) I det gamla industrisamhället var det nödvändigt att försöka förhindra den materiella nöden och den sociala degraderingen. Klassolidaritet var det kollektiva mål som eftersträvades. I risksamhället är det istället andra färdigheter som blir viktiga, såsom att kunna förutse och hantera faror privat. De traditionella sätten att hantera rädslan och otryggheten i familjen, äktenskapet och könsrollerna förlorar i betydelse och individen blir därmed tvingad att klara av problemen själv. Beck menar att dessa krav som nu ställs på individen borde leda till att nya krav ställs på samhällets institutioner för utbildning, politik och terapi. Det blir samtidigt svårare för individen att känna tillfredsställelse genom att ”enbart” nöja sig med familj, utbildning och karriär. Människor tenderar att ständigt ifrågasätta sig själva och söka bekräftelse. (a a)

Den franske sociologen Émile Durkheim (1983) myntade begreppet anomi som kommer från grekiskans a-icke, nomos-lag. Det beskrivs som ett tillstånd av desorganisation och förvirrig som en följd av att leva i ett samhälle med snabb strukturell förändring. Kärnan i begreppet är att samhällets mentala tillstånd överförs på individen. Durkheim menar att avsaknaden av samhörighet är en orsak till låg självkänsla och sårbarhet. Detta kan leda till ett tillstånd där individen ständigt strävar efter tillfredställelse och kräver mer och mer av sig själv. Orimliga krav sätts upp vilket gör att en känsla av misslyckande enkelt upplevs. (Durkheim, 1983) Anomi- begreppet karaktäriseras av fem känslor: social isolering, besvikelse, maktlöshet, utanförskap samt avsaknad av värdegrund. Durkheim menar att dessa känslor är ofrånkomliga i ett samhälle som styrs av framgång, pengar och självförverkligande. Det som pågår i samhället påverkar och präglar individen i högsta grad, och det är de sårbara som drabbas hårdast och som riskerar att hamna i ett patologiskt tillstånd. (a a)

Hornborg framhäver även hur vi i dagens moderna samhälle förväntas göra val och fatta beslut som individer utan en naturlig samhällelig uppbackning i form av vedertagna värderingar och en sammanhängande världsbild. (Hornborg, 2003)

Detta liknas vid det som Durkheim benämner för anomi. Hornborg refererar till psykiatrikern och antropologen Robert Levy som påpekar att olika kulturer och olika typer av mänskliga relationer gör det mer eller mindre svårt för enskilda individer att integrera sina liv i meningsfulla sammanhang. Han poängterar att vårt fragmenterade samhälle som kännetecknas av ambivalens och tvetydighet kan vara en källa till djupa psykiska spänningar. (Hornborg, 2003)

RESULTAT OCH ANALYS

Jag kommer nu att presentera resultatet och koppla samman det med ovanstående teoretiska begrepp för att kunna genomföra en analys av materialet. För att underlätta läsningen har materialet strukturerats och tematiserats på lämpligt sätt. Först görs en kort redogörelse över den statistiska delen och därefter följer resultaten från intervjuerna.

Ortorexins utbredning

Utifrån den totala populationen som består av 150 informanter har uträkningar gjorts enligt Bratmans kategorier angående ortorexins utbreddhet. Av den population som innehåller variabeln kön (72 st) har jämförelser gjorts mellan kvinnor och män. Fördelningen mellan könen är relativt jämn då populationen utgörs av 40 kvinnor och 32 män. Pearsons Chi-Square test och Fisher´s exakta test har använts för att utläsa om det råder signifikanta skillnader mellan könen inom de olika kategorierna eller om det är slumpen som avgjort. (Wahlgren, 2005)

Ortorexi bland fysiskt aktiva

Ur den totala populationen (150 st) visar nedanstående diagram följande utslag:

25 15 28 46 0 10 20 30 40 50 Pro cen t Påverkan av Ortorexi Ortorektiska problem Påverkan av Ortorexi -Tendenser Ortorektiska problem -Tendenser

Ortorexi bland fysiskt aktiva

N=150

Variabel n % KI gräns Konfidensintervall

Påverkan av ortorexi 37 0,25 0,12 [0,13:0,37] Ortorektiska problem 22 0,15 0,12 [0,03:0,27]

Påverkan – Tendenser 42 0,28 0,11 [0,17:0,39] Problem – Tendenser 69 0,46 0,10 [0,36:0,56]

Det breda konfidensintervallet beror till stor del på att bortfallet i denna undersökning är stort.

En påverkan av ortorexi

25 % (37/150) hamnar inom kategorin ”en påverkan av ortorexi” (d v s de som

svarat ”Instämmer helt” på två – tre av tio påståenden). Att 25 % av de tillfrågade landar i denna kategori säger något om att tendenserna till ortorexi är relativt vanligt i träningssammanhang. Resultatet visar att 22 % (7/32) utgörs av män och

27.5 % (11/40) av kvinnor. Det verkar således vara lite vanligare bland kvinnor

att ha en påverkan av ortorexi. För att undersöka om detta är en verklig skillnad har Pearsons Chi-Square test använts, vilket gav siffran 0,300 med en frihetsgrad. Detta ger p-värdet 0,584 > 0,05. Det går således inte att finna något signifikant samband mellan kön och en påverkan av ortorexi.

Ortorektiska problem

15 % (22/150) hamnar i kategorin ”ortorektiska problem” (d v s de som svarat

”Instämmer helt” på minst fyra påståenden). Det visar sig alltså vara hälften så vanligt att ha ortorektiska problem som att ha en påverkan av ortorexi utifrån hela populationen. Ur ett könsperspektiv visar det sig att 12.5 % (4/32) utgörs av män och 7.5 % (3/40) av kvinnor. Här är utfallet det omvända, d v s män i större utsträckning än kvinnor verkar har ortorektiska problem. Här har Fisher´s exakta test använts då två celler har en förväntad frekvens som understiger 5. Det motsvarande tvåsidiga p-värdet blir 0,692, vilket betyder att inget signifikant samband går att finna mellan kön och ortorektiska problem.

Tendenser till utvecklandet av ortorexi

Bland den totala populationen kan man urskilja att 28 % (42/150) tenderar att utveckla en påverkan av ortorexi (d v s de som svarat ”Instämmer delvis” på två – tre påståenden). 46 % (69/150) av den totala populationen tenderar att utveckla ortorektiska problem (d v s de som svarat ”Instämmer delvis” på minst fyra påståenden). Dessa höga siffror kan påvisa tendenser till utvecklandet av ortorexi på sikt, men självklart behöver det inte vara så. Fördelat på kön utgörs den första kategorin av 37.5 % (12/32) män och 30 % (12/40) kvinnor. Pearsons Chi-Square blev 0,450 med en frihetsgrad. Detta ger p-värdet 0,502 > 0,05. Det finns således inget signifikant samband att finna mellan tendenser till utvecklandet av en påverkan av ortorexi och kön. Inom den andra kategorin utgör män 44 % (14/32) och kvinnor 60 % (24/40). Pearsons Chi-Square blev 1,884 med en frihetsgrad. Detta ger p-värdet 0,170 > 0,05. Det går därmed inte att finna något signifikant samband mellan tendenser till utvecklandet av ortorektiska problem och kön. Resultaten från stickprovet visar att ortorexi är ett tillstånd som är utbrett inom träningssammanhang bland både kvinnor och män. Det verkar vanligare bland kvinnor att ha en påverkan av ortorexi, medan män tenderar att på sikt utveckla en påverkan av ortorexi i större omfattning. Det ser även ut att vara vanligare bland män att ha ortorektiska problem, medan kvinnor visar ansatser till att på sikt utveckla ortorektiska problem i större omfattning. Pearsons Chi-Square och Fisher´s exakta test visar dock att det likväl kan vara slumpen som avgjort och att utfallet skulle kunna bli annorlunda vid upprepade mätningar. Det gick inte att finna något signifikant samband inom någon av grupperna. Resultaten från detta lilla stickprov visar att det verkar vara en jämlik ätstörning men det går således

inte att dra slutsatsen att det förhåller sig så i verkligheten. Undersökningen kan dock ses som ett försök att bidra till en uppfattning om hur situationen ser ut samt skapa underlag för diskussion.

Presentation av intervjupersonerna

Intervjupersonerna i studien består av:

Anna - 35 år. Lärare. Sambo. F d ortorektiker. Lina - 27 år. Sjukgymnast. Gift. F d ortorektiker. Stina - Marknadschef på YLab.

Lina och Anna berättar att de redan som små ägnat sig åt fysisk aktivitet i stor utsträckning, men då för nöjes skull. Anna tränade framför allt jiujitsu och Lina gymnastik. För Annas del spårade det ur när hon var i 25- års ålder då hon flyttade från sin familj och sina gamla vänner till en storstad med sin pojkvän. För Linas del började under högstadiet och var som värst under gymnasietiden. Båda beskriver hur träningen blev inriktad på fettförbränning i första hand, att den blev ett tvång och tog över allt annat i deras liv.

Det västerländska samhällsidealet

Lina beskriver hur media påverkade hennes beteende genom följande citat:

/…/Dels för att det kanske drog igång en sån våg under den tiden att man skulle dra ner på fett och röra på sig mycket. Jag vet att jag läste såna ”I Form” tidningar /…/ Ja de lusläste jag från pärm till pärm. Det var det jag gjorde på matrasterna på gymnasiet.(Intervju med Lina, 2007-10-01)

Då vår tids samhällsideal präglas av att man ska leva så sunt som möjligt och ta hand om sin kropp gör att det blir svårt att se ortorexi som en sjukdom utifrån

sjukdom som en avvikelse från det normala. Det blir även problematiskt eftersom

det är svårt att som utomstående avgöra om någon gått över gränsen för vad som anses vara friskt eller sjukt eftersom ortorexi till stor del handlar om tvångsmässiga tankar. Det är samtidigt detta som gör det komplicerat, d v s att ortorektikern oftast till en början har svårt att inse att något inte står rätt till. Att följa vår tids hälsotrend anses snarare vara det ”normala”, vilket gör ortorexi till ett problematiskt tillstånd att klassificera som sjukdom enligt detta perspektiv. Att mörkertalet förmodligen är stort kan betyda att ortorexi inte nödvändigtvis innebär en betydande avvikelse från det som anses normalt och att det därmed inte kan klassificeras som en sjukdom utifrån detta perspektiv.

Stina framhäver att ortorektiker är en kategori som uppmuntras otroligt mycket av samhället. Man ska vara sund, äta rätt och träna rätt. Hon menar att sund är något som kan tolkas in absurdum, och att det är just detta som gör att man är sjuk. /…/Men det som upprätthåller det liksom, det är ju däremot hela det här fitnessidealet. Att det blir sånt som spär på hela tiden och upprätthåller en om man har kommit in i den svängen. Men det har ju gått alldeles för kort tid också för att få fram varför eller hur det uppstår. Men det är ju hela det här att man blir beundrad och peppad av just att man är så himla duktig. För man kan ju vara riktig, riktigt sjuk, alltså verkligen jätte sjuk. Otroligt dålig, och ändå se fräsch ut. Sen ser ju vi då att det inte är så men utifrån så ser man ju ändå /…/ Och framför allt så är ju folk så upptagna av sig själva så man hör ju mer vad andra säger än man tittar på dem. Och då hör man att dem säger att jag tränar så och så många timmar så tänker man - skitbra. (Intervju med Stina, 2007-05-28)

Om man utgår från sjukdom som ett icke önskvärt tillstånd utifrån samhällets synvinkel skulle det betyda att ortorexi kan ses som en sjukdom under förutsättning att samhället uppmärksammar ortorexins konsekvenser och ser de som något icke önskvärt. Med tanke på att ortorexis konsekvenser kan vara svåra att upptäcka, inte minst för personer som inte står den drabbade nära, är det troligt att ortorexi inte kommer upp till ytan och därmed ignoreras. Det kan snarare vara så att ortorektikern får positiv respons från sin omgivning då hon till synes följer den hälsosamma trend som råder, utan att någon uppfattar att det gått till överdrift och blivit osunt. Anna beskriver hur hon får positiv respons från omgivningen, dock inte från sina närmast anhöriga:

Vad skönt, folk uppmärksammar att jag är en sån som tränar. Jag definierade mig, jag är en sån som tränar och äter rätt. Det gav mig lite maktkänsla. Jag var duktig för att jag tränade mycket. Det var också lite beundran i deras liksom… inte från Jonas sida, han sa ju att det här kan inte fortsätta, inte från de närmaste. Och min mamma hon grät hela tiden när hon träffade mig. Hela min familj tyckte att va fan…(Intervju med Anna,

2007-05-12)

Samhällets krav på individen

Utgår man från socialkonstruktivism skulle ortorexi kunna ses som en västerländskt kulturbunden sjukdom. Detta grundas dels på vårt samhälles strävan efter den ”perfekta kroppen” och dels på att vi lever i ett välfärdssamhälle med växande överviktsproblematik. I ett samhälle som inte präglas av överflöd och därmed inte skapar möjlighet till hälsosamma val på samma sätt har jag svårt att se att syndrom av detta slag utvecklas.

Så jag har nog alltid känt att jag har höga ambitioner och höga krav på mig själv. Och velat prestera. Det genomsyrar kanske hur familjen är liksom. Sen tror jag också att man i den åldern är känslig. Övergången från högstadiet till gymnasiet, det var väl då det verkligen blev värre. Och jag kan känna att där vi växte upp, att kraven var liksom, man skulle vara så bra, man skulle se så rätt ut, man skulle ha så mycket pengar och man skulle… Det var väldigt mycket ytan. Och samtidigt skulle man ändå vara duktig i skolan och gärna idrotta. Det blev ett sätt för mig att hitta mitt. Där jag blev bättre. Där jag gick in i det liksom helt och hållet. (Intervju med Lina, 2007-10-01)

Det verkar rimligt att koppla ortorexi till risk - och anomi - begreppet. Ortorexi uppstår då som en konsekvens av de normförändringar som råder i samhället, vilket yttrar sig i denna enorma hälsotrend. I vårt samhälle ligger fokus mer på vad man gör än vem man är och det är viktigt att prestera och vara duktig. Mår man dåligt psykiskt är det oftast lättare att försöka ta kontroll över maten än över livet, eftersom mat och träning är något påtagligt som man kan reglera. Genom att ta itu med sin träning och kost behöver man inte ta itu med det som utgör det verkliga och komplexa problemet. Precis som Beck beskriver kan man ana en strävan efter bekräftelse i utvecklandet av ortorexi. Man kan också se en tendens hos Lina och Anna, vilket även Stina och Lin poängterar, att de har höga krav på sig själva och vill prestera bra i olika sammanhang.

Känslan av anomi som existerar på en samhällsnivå kan skapa förutsättningar för syndrom av det här slaget. Avsaknaden av samhörighet, vilket Durkheim anser vara ett utmärkande drag i vårt samhälle, skulle således kunna öka sannolikheten för att ortorexi ska utvecklas. Dessa orimliga krav som ortorektiker sätter på sig själva kan bero på en upplevd sårbarhet som kan tänkas uppstå genom att individen är lämnad åt sig själv. Att individen inte längre är en naturlig del av ett

kollektiv kan få uttryck i en känsla av meningslöshet, vilket skulle kunna öka utvecklandet av ortorexi.

Ätstörningar kan nog vara ett sätt att kanske kanalisera sin ångest. Det är väl kanske lite grann så att vissa människor har mer behov av struktur också och om det då blir för mycket för en och man mår psykiskt dåligt. Att man vill ha kontroll över hela sin tillvaro,

allting in i detalj. Och jag är fortfarande verkligen en kontrollmänniska. Men mår jag

bra så kan jag släppa mycket av kontrollen runt omkring mig men jag är fortfarande så att när jag blir pressad och stressad så vill jag öka mitt kontrollbehov. Tycker jag att det är mycket rörigt i huvudet då vill jag ha ordning runt omkring mig. Då tycker jag det är lättare att ha kontroll över känslomässiga tankar. Jag tror det här med kontrollbehov är kopplat till både anorexi och ortorexi. Det är du som styr. (Intervju med Lina,

2007-10-01)

Linas citat visar hur känslan av kaos i tillvaron kan leda till ett ökat kontrollbehov som därmed kan ge uttryck i någon form av ätstörning.

Sjukdomsförnekelse

Att ortorexi är ett tillstånd av delvis psykologisk karaktär gör att ortorektikern ofta förnekar att hon är ”sjuk”. Det kan dröja länge innan hon erkänner för sig själv och inför andra att hon har en form av ätstörning. Utgår man från sjukdom som ett

icke önskvärt tillstånd hos individen innebär det att ortorexi inte anses vara någon

sjukdom förrän personen i fråga själv inser att hon lider av en ätstörning, ortorexi, och ser detta som problematiskt. Följande citat visar att sjukdomsförnekelse och bristande insikt är förekommande, vilket betyder att detta perspektiv inte skulle se det tidiga stadiet av ortorexi som en sjukdom:

Jag kunde ju rent logiskt förstå att - Oj jag har nog problem. Fast det fanns ju inte i mitt huvud att… Fan jag är ju inte sjuk. Det var mer så här att jag mår jäkligt dåligt och jag måste göra något åt det här. Det är ohållbart. Fast det fanns inte den här djupare förståelsen, jag tyckte inte att jag var sjuk. Det fanns inte på kartan utan jag ville kanske mer att nu ville jag ha hjälp att bli ännu mer effektiv i mitt… det var kanske mer sådär.

(Intervju med Anna, 2007-05-12)

Detta är problematiskt eftersom det innebär att ortorexi inte kan ses som en sjukdom förrän ortorektikern själv nått insikt i sitt ortorektiska beteende och ser detta som ett icke önskvärt beteende. Det krävs alltså att ortorexin utvecklas till ett skede där ortorektikern själv inser att det inte är ett sunt leverne för att det ska klassificeras som sjukdom enligt detta perspektiv. Anna berättar hur hon till slut nådde en vändpunkt:

… Riktiga självmordstankar. Jag orkade inte mer, jag orkade bara inte. Jag var så

genomtrött och liksom med sömnproblem och jag insåg någonstans att nu är det riktigt fel. ”Jag mår så dåligt”. (Intervju med Anna, 2007-05-12)

Ortorexins konsekvenser

Ortorexi kan få fysiska, psykiska samt sociala konsekvenser. Utgår man från Boorses resonemang kring sjukdom som en störning i en biologisk funktion blir utslaget olika beroende på vilka av konsekvenserna man fokuserar på.

Fysiska konsekvenser

Frös. Tog alltid bad när jag kom hem från skolan. Luden. Tunt hår, tappade hår

jättemycket. Jag tänkte inte så jättemycket på att jag tappade det för det gör jag idag med men det blev ju väldigt tunt från att ha haft ett jättelångt tjockt hår .Ådror syntes tydligt. Ingen sexlust. Mensen försvann. Fast den hade aldrig riktigt kommit igång för jag hade tränat så mycket så den hade aldrig varit så super regelbunden. Sen fick jag p-piller utan någon anledning eftersom jag inte hade någon kille och inget sexliv. Inte när jag var sjuk i alla fall, det fanns ingen…kanske att jag fick det för att den skulle komma igång, mensen. Jag hade ju ingen naturlig, jag vet att den försvann ett tag i alla fall. Vissa delar har man förträngt men ju äldre man har blivit ju mer har kommit tillbaka när man kan hantera det. (Intervju med Lina, 2007-10-01)

Både Anna och Lina berättar att de fick magproblem som resulterade i svåra magsmärtor och uppsvälld mage. De fick väldiga sömnbesvär då de hade svårt att somna och ofta vaknade på nätterna och inte kunde somna om. Lina berättar även att hon hade svårt att ligga på sidan p g a smärta och att hon ofta gick in till sin lillasyster på nätterna för hon inte ville vara ensam. Anna berättar också att hon var sjuk ofta eftersom hennes motståndskraft var väldigt dålig och Lina nämner att hon ofta skadade sig och blev allmänt svag och tvingades därmed sluta med boxningen.

Enligt Boorses perspektiv skulle ortorexi kunna klassificeras som en sjukdom eftersom flera av kroppens funktioner och organ förr eller senare får nedsatt funktionsförmåga. Som tidigare nämnts kan det ta relativt lång tid innan en ortorektiker utvecklar de fysiska konsekvenserna vilket gör att tillståndet ska vara långt gånget innan det kan ses som en sjukdom enligt detta perspektiv. Det svåra är även att detta synsätt inte tar hänsyn till de psykiska och sociala konsekvenserna som orsakar det lidande en ortorektiker upplever, utan enbart till de somatiska.

Psykiska och sociala konsekvenser

Lina framhäver att de psykiska konsekvenserna var minst lika svåra att hantera som de fysiska:

Sen var det ju värst psykiskt liksom, hur man mådde psykiskt tror jag är ännu värre än hur man mådde fysiskt. Jag hade alltid varit en sådan som skrattade och tyckte att det mesta var roligt och alltid sugen på att prova på saker och jättesocial /.../Jag gjorde ju aldrig något med glädje. Alltså inget engagemang alls. Och mycket ångest. Mycket knepiga tankar som man knappt kan sätta ord på och mycket känslor som man knappt kan beskriva. Irritation, det blev mycket bråk hemma. När mina föräldrar väl kom underfund med det så blev jag ju inte lämnad en sekund ifred tyckte jag. Och säkert irriterad mot sin omgivning i skolan med för man såg ju alla som sina fiender. Hot liksom. Därför ville man vara själv. Koncentrationen var sämre men jag gick ju ut gymnasiet med väldigt bra betyg får man väl ändå säga med tanke på det. Jag bara läste och läste och läste. Det var väl det jag gjorde: läste och tränade. Och såg mina tv program (skratt). Och det gick ju men det hade nog varit mycket lättare om jag inte hade varit sjuk. Då hade jag kanske kunnat göra det och ha jättekul också.(Intervju med Lina,

2007-10-01)

Den mest framträdande psykiska konsekvensen Anna led av var depression:

Jag var jätteledsen hela tiden. Och jätte fixerad liksom vid att, oj nu så sitter byxorna så eller…Och jag får inte plats där och… Det var hela tiden just det här att aldrig vara nöjd över hur jag såg ut. Och helt fixerad vid att bara prata om träning och träning och träning…Och jag är så tjock och… Ja du vet. Fastän jag inte var det /…/Alltså jag blev deprimerad... Jag blev otroligt låg. Jag levde bara på de här kickarna när jag hade