Miljö, stereotyper och svordomar : En studie av flickböcker och pojkböcker, då och nu

(1)

Akademin för utbildning EXAMENSARBETE

kultur och kommunikation SVA303 15 hp

VT16

Miljö, stereotyper och svordomar

En studie av flickböcker och pojkböcker, då och nu

Environment, stereotypes and swearing

A study of girls’ books and boys’ books, then and now

Sofia Robén

Handledare: Stefan Blom Examinator: Håkan Landqvist

(2)

2

Akademin för utbildning EXAMENSARBETE

kultur och kommunikation SVA303 15 hp

VT16 SAMMANDRAG

___________________________________________________________________________ Sofia Robén

Miljö, stereotyper och svordomar

En studie av flickböcker och pojkböcker, då och nu Environment, stereotypes and swearing

A study of girls’ books and boys’ books, then and now

Årtal 2016 Antal sidor: 49

___________________________________________________________________________ Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om det finns språkliga skillnader mellan böcker för flickor och böcker för pojkar, och om dessa skiljer sig mellan böcker som skrevs för cirka 100 år sedan och böcker som är skrivna idag. I detta examensarbete analyseras åtta barnböcker. Det som undersöks är miljöbeskrivningar, framställning av karaktärer, och svordomar. Böckerna har blivit lästa till kapitel 10 och har sen analyserats noggrant utifrån två stereotypscheman och en stilmodell.

Miljöbeskrivningarna liknar varandra i både pojkböckerna och flickböckerna. Det enda som egentligen skiljer dem åt är att flickböckerna har mer miljöbeskrivningar och adjektiv och att pojkböckerna har fler verb. Huvudkaraktärerna framställs i samtliga fall mer utefter sina inre attribut än sina yttre. Det finns fler flickor i flickböckerna och fler pojkar i pojkböckerna. I de flesta av böckerna så är många av karaktärerna ganska stereotypiska. När det kommer till stilvalörer så har de manliga karaktärerna i de moderna flickböckerna bara negativa stilvalörer. Svordomar och grova uttryck förekommer i en liten utsträckning. Svordomar är vanligare i pojkböcker än i flickböcker och det är bara de manliga karaktärerna som svär. Den här undersökningen har visat på en del skillnader och likheter mellan pojkböcker och flickböcker. Den har också visat att det inte är så stor skillnad på klassikerna och de moderna böckerna.

___________________________________________________________________________ Nyckelord: Barnlitteratur, genus, karaktärsframställningar, miljöbeskrivningar, svordomar

(3)

3

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5 1.1 Syfte ... 5 1.2 Hypotes ... 6 1.3 Viktiga begrepp ... 6 1.3.1. Pojkbok ... 6 1.3.2. Flickbok ... 7 1.3.3. Aktiv miljöbeskrivning ... 7 1.3.4. Passiv miljöbeskrivning ... 7 1.3.5. Stilvalör ... 7

1.3.6. Svordomar och grovt språk ... 8

2. Tidigare forskning ... 9

3. Material och metod ... 12

3.1 Presentation av de åtta böckerna ... 15

3.1.1. En liten prinsessa ... 15

3.1.2. Anne på Grönkulla ... 16

3.1.3. Billie: Avgång 9:42 till nya livet ... 16

3.1.4. Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig ... 16

3.1.5. Skattkammarön ... 16

3.1.6. Tom Sawyer ... 16

3.1.7. Tsatsiki och morsan ... 17

3.1.8. Avspark ... 17

4. Resultat ... 18

4.1. Miljöbeskrivningar ... 18

4.1.6. Tom Sawyer ... 24

4.1.8. Avspark ... 27

4.1.9. Sammanfattning ... 28

(4)

4

4.2.6. Tom Sawyer ... 36

4.2.8. Avspark ... 38 4.2.9. Sammanfattning ... 40 4.3. Svordomar ... 40 4.3.1. Sammanfattning ... 41 5. Resultatdiskussion ... 42 6. Metoddiskussion ... 45 7. Avslutning ... 46 Referenslista ... 48 Analyserad litteratur ... 48 Elektroniska källor ... 48 Övriga källor ... 48

(5)

5

1. Inledning

Män och kvinnors språk skiljer sig åt. Kvinnor talar oftare mer vårdat än män som använder mer ord och uttryck som inte hör till standardspråket än vad kvinnor gör. Hos män finns det en viss prestige med att tala på ett mer informellt sätt då det finns den förtäckta prestigen med tuffhet och styrka. Att det finns sådana här skillnader beror delvis på de ideal och könsnormer som finns i samhället. Detta skriver Lars-Gunnar Andersson (1999:74-75).

Andersson (1999:30) skriver om hur vi lär våra barn deras modersmål och hur massmedia har en roll i detta. Nästan alla (familj, dagis, vänner etc.) som har en roll i uppfostrandet av barnen har en tvåvägskommunikation. De hör vad barnet säger och barnet hör vad de säger så de kan antingen uppmuntra eller klandra barnets språkbruk. Massmedia (TV, radio, tidningar, böcker etc.) däremot för en envägskommunikation med barnet. Från massmedierna får barnet varken någon uppmuntran eller något skäll. Massmedierna kan endast sätta upp språkliga modeller som barnet antingen kan följa eller ignorera.

I den här uppsatsen vill jag undersöka språkliga skillnader i böcker riktade till pojkar och böcker riktade till flickor. I och med att massmedia och därmed böcker har en så pass stor påverkningsförmåga så kan det bli problematiskt om pojkböcker och flickböcker skiljer sig mycket åt. Har vi en dotter ger vi henne antagligen en flickbok snarare än en pojkbok och har vi en son ger vi honom en pojkbok istället för en flickbok. Är då dessa böcker väldigt olika varandra kommer det ena barnet få en helt annan läsupplevelse än det andra och i slutändan kanske också en annan uppfattning om världen.

1.1 Syfte

Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om det finns språkliga skillnader mellan böcker för flickor och böcker för pojkar, och om dessa skiljer sig mellan böcker som skrevs för cirka 100 år sen och böcker som är skrivna i modern tid. Var det större skillnader förr eller har det alltid sett likadant ut? Som nämnts i inledningen kan stora skillnader påverka barnens läsupplevelse och eventuellt även deras uppfattning om världen. Anledningen till att jag vill använda mig av ett diakront perspektiv utöver genusperspektivet är för att det kan vara intressant att se huruvida barnböckers språkliga uppbyggnad förändrats under cirka 100 år eller om utvecklingen har stått stilla. Har det skett förändringar innebär det att det antagligen även sker förändringar i detta nu. Mina frågeställningar är:

(6)

6

 Hur många är miljöbeskrivningarna och hur ser de ut språkligt i flickböckerna respektive pojkböckerna? (ordklasser, längd, passivitet, aktivitet)

 Hur framställs manliga och kvinnliga karaktärer i flickböckerna respektive pojkböckerna?

 Hur många svordomar och hur mycket grovt språk finns det och vilka karaktärer är det som använder sig av detta i flickböckerna respektive pojkböckerna?

1.2 Hypotes

Min hypotes är att det kommer vara ganska stora skillnader mellan flickböckerna och pojkböckerna. Jag tror att flickböckernas miljöbeskrivningar kommer vara mer passiva med fler adjektiv och att pojkböckerna kommer vara aktiva med fler verb. Jag tror nämligen att aktiva miljöbeskrivningar innehåller fler verb än adjektiv och att passiva miljöbeskrivningar innehåller fler adjektiv än verb.

Jag tror att karaktärerna kommer att framställas mer stereotypiskt i klassikerna än i de moderna böckerna, men jag tror inte det kommer vara så stor skillnad mellan flickböckerna och pojkböckerna. Jag tror också att de kvinnliga karaktärerna beskrivs mer utefter sina yttre attribut än sina inre och att det är tvärtom för de manliga karaktärerna.

När det kommer till svordomar och grovt språk så tror jag det är vanligare i de moderna böckerna och att det främst gäller pojkböckerna. Jag tror också att de manliga karaktärerna svär eller använder grovt språk oftare än de kvinnliga karaktärerna.

1.3 Viktiga begrepp

Nedan presenteras några viktiga begrepp som behövs för att förstå uppsatsen.

1.3.1. Pojkbok

Med pojkbok menar jag en bok som riktar sig till pojkar genom att ha en manlig

huvudkaraktär. På ne.se står det att en pojkbok är en genre inom ungdomslitteraturen som behandlar pojkars och unga mäns äventyr. (Ne, pojkbok)

(7)

7

1.3.2. Flickbok

Med flickbok menar jag en bok som riktar sig till flickor genom att ha en kvinnlig

huvudkaraktär. På ne.se står det att en flickbok är en skildring om och för unga kvinnor som ofta beskriver en utveckling från barnsligt uppror till social mognad (Ne, flickbok), men detta behöver inte nödvändigtvis vara fallet i denna uppsats utan jag anser att en flickbok även kan skildra en flickas eller ung kvinnas äventyr på samma sätt som pojkboken skildrar pojkars och unga mäns äventyr.

1.3.3. Aktiv miljöbeskrivning

Med aktiv miljöbeskrivning menas inte den grammatiska betydelsen utan det som menas är att en karaktär gör något som resulterar i att läsaren samtidigt får se hur miljön ser ut. Ett

exempel kan vara att någon springer över en äng, ser en fågel som flyger och snubblar ner i ett hål. Miljön beskrivs egentligen inte, men genom att karaktären springer över en äng så får läsaren veta att det finns en äng, får samtidigt som karaktären springer se fågeln och när karaktären sen snubblar får läsaren veta att det finns ett hål i marken.

1.3.4. Passiv miljöbeskrivning

Med passiv miljöbeskrivning menas motsatsen till aktiv miljöbeskrivning. Här är det ingen som gör något som resulterar i att läsaren får se miljön. Istället beskrivs det hur miljön ser ut. Ett exempel på en passiv miljöbeskrivning kan vara att ett träd står i trädgården och att en pojke ligger och vilar under det. Över honom flyger en humla och bredvid honom ligger en öppen ryggsäck. Pojken gör något (ligger och vilar), men det är inte tack vare det som läsaren får se miljön utan den beskrivs bara.

1.3.5. Stilvalör

En stilvalör är ett sätt att uttrycka en attityd gentemot något genom att använda ett visst ord istället för ett annat. Ta till exempel ett oäkta barn. Det kan beroende på talarens/skribentens attityd kallas för antingen horunge som är ett negativt laddat ord eller kärleksbarn som är ett positivt laddat ord. De variabler som bestämmer ett ords stilvalör är värde, styrka, känslor, aktivitet, bruklighet, abstraktionsgrad, överförd betydelse och närhet respektive distans (Cassirer, 2015:131). I den här uppsatsen undersöks dock bara värde, styrka och känslor.

(8)

8

1.3.6. Svordomar och grovt språk

I den här uppsatsen undersöks användandet av svordomar och grovt språk, och det som menas med detta är de vanliga svordomarna som fan, helvete, jävlar osv. men också kraftuttryck som t.ex. skit och könsord. Dessa nämns av Andersson (1999:79).

(9)

9

2. Tidigare forskning

Lena Kåreland (2001:30, 35) skriver bland annat om barnbokens utveckling. Under 1800-talet kom pojkboken och flickboken. Pojkbokens ursprung finner man i äventyrsboken,

sjöromanen och indianberättelsen medan flickbokens ursprung finns i uppfostringslitteraturen och den borgerliga familjeromanen. Under denna tid var det dock fortfarande den

moraliserande barnlitteraturen som dominerade. Man ville helt enkelt lära barnen gott

uppförande. Man brukar säga att genombrottet för den moderna barnboken var 1945. Det var det här året som Astrid Lindgren fick sitt stora genombrott med Pippi Långstrump, Lennart Hellsing fick sin debut Katten blåser i silverhorn publicerad, Tove Jansson publicerade den första Muminboken och Sven Hemmel gav ut Upptäcktsresanden Karlsson. De här böckerna kom med en nyorientering av språk, stil, ämnesval och attityder till barnet. Pippi Långstrump blev en symbol för det fria barnet som sätter sig över de vuxnas regler, vilket visar på en stor skillnad mellan 1800-talslitteraturen då flickboken och pojkboken uppstod.

Marika Andræ (2001) skriver om B. Wahlströms ungdomsböcker från 1914-1944. Hon skriver att dessa böckers bindning har röd färg om de riktar sig till flickor och grön färg om de riktar sig till pojkar. Hon skriver också att ålder och kön påverkar berättelser för flickor och berättelser för pojkar på olika sätt, att de yngsta flickprotagonisterna får hantera saker som har med familjens överlevnad att göra och att de när de blir tonåringar stöter på kvinnoidealen och får lära sig att leva efter dem. Pojkprotagonisterna får istället försöka leva upp till

mansidealen där de ska vara ledare för både andra män och kvinnor.

I sin doktorsavhandling "Honourable" or "Highly-sexed" : Adjectival Descriptions of Male

and Female Characters in Victorian and Contemporary Children's Fiction skriver Hanna

Andersdotter Sveen (2005) om hur adjektiv och adjektiviska uttryck används för att beskriva manliga och kvinnliga karaktärer i barnböcker från 1800-talet och sent 1900-tal. Detta liknar den här uppsatsens undersökning, men med skillnaden att i Sveens doktorsavhandling undersöks inte miljöbeskrivningar eller svordomar. Dessutom tittar den här uppsatsen inte bara på adjektiv och adjektiviska uttryck utan även på verb.

Sveens (2005) undersökning visade att i 1800-talslitteraturen beskrevs karaktärerna på ett mer idealistiskt sätt medan de i 1900-talslitteraturen beskrevs mer realistiskt. Det kom också fram att könsskillnader var vanligare i 1800-talslitteraturen och att de reflekterade

traditionella könsroller. Ett exempel som tas upp är att ett vackert utseende ofta beskrivs hos de kvinnliga karaktärerna medan social status beskrivs hos de manliga. Det är också mycket ovanligt att mentala egenskaper hos de kvinnliga karaktärerna i 1800-talslitteraturen nämns. I

(10)

10

1900-talslitteraturen är skillnaderna inte lika stora skriver Sveen. Utseende beskrivs dock oftare och mer ingående hos de kvinnliga karaktärerna än hos de manliga. I slutändan var det de kvinnliga karaktärerna i 1800-talslitteraturen som oftast beskrevs utefter deras utseende. Maria Nikolajeva (2004) skriver om bland annat genus i barnböcker och även en del om miljö. Hon har skapat ett schema (s.129) som visar upp stereotypa manliga och kvinnliga egenskaper. I det schemat kan man se att manliga karaktärer ofta framställs som t.ex. starka, våldsamma, känslokalla och hårda. I samma schema ser man att kvinnliga karaktärer ofta framställs som t.ex. vackra, aggressionshämmade och emotionella. Nikolajeva påpekar att inte alla karaktärer följer detta schema, men att det kan underlätta för att upptäcka stereotypa skildringar. Hon skriver att det i vår kultur är underförstått att manliga normer är överlägsna, och att kvinnliga karaktärer som visar maskulina drag, även om de bara är ett fåtal, bryter mot stereotypen. Dock tvingas dessa karaktärer ofta tillbaka till kvinnliga beteendenormer. I litteraturen växer pojkarna i sina roller medan flickorna krymper. Nikolajeva tar upp Anne Shirley i Anne på Grönkulla som exempel. Hon säger att om vi tillämpar stereotypschemat på Anne så skulle hon ha de flesta av de manliga dragen i början av boken medan hon i slutet av boken skulle ha de flesta kvinnliga dragen. Detta innebär att hon istället för att bli stark och oberoende istället blir tvingad att anpassa sig. Detta hade inte varit fallet med en manlig karaktär enligt Nikolajeva (s.130).

När Nikolajeva (2004) skriver om miljö (s.78-79) så använder hon ordet i samma betydelse som det engelska ordet setting, och syftar då på att miljö och tid hör ihop. Denna aspekt tar inte jag med i den här undersökningen, utan jag fokuserar enbart på miljöbeskrivningarna. Det är dock intressant att se vad Nikolajeva skriver om miljö i Barnbokens byggklossar. Hon skriver att en väl konstruerad miljö är mycket viktig, och att miljön kan ha flera olika funktioner. Miljön kan ha en didaktisk funktion och lära barnen saker, som i Emil i

Lönneberga där barnen får lära sig hur man levde i Småland förr i tiden. Miljön kan också

skapa och belysa bokens konflikt som när huvudkaraktären transporteras till en annan värld i fantasygenren. Miljön kan vara en motståndare som i Barnen ifrån Frostmofjället där barnen hotas av köld, eller bidra till personkaraktäriseringen som i Ronja Rövardotter. Miljön kan även vara symbolisk som i Nalle Puh där miljön symboliserar den lyckliga barndomen. Anna Nilssén och Lisa Erlandsson (2015:29) skriver bland annat om hur miljön används för att förmedla atmosfär och känsla. De skriver att beskrivningen ”Harry var van vid spindlar, för det trånga skrymslet under trappan var fullt av dem, och det var där han sov” i Harry

Potter och de vises sten bidrar till att förmedla känslan av att Harry är försummad och

(11)

11

tornen – fann de till sist sina bäddar: fem himmelsängar med djupröda sammetsförhängen omkring” står i kontrast till den första beskrivningen och visar på att han är varm och trygg på Hogwarts. Nilssén och Erlandsson skriver att miljöbeskrivningarna hjälper till att förstärka karaktärernas känslor och på så sätt skapa emotionell delaktighet hos läsaren.

I undersökningen Oj vad pinsamt, här har jag tjejkläder när killarna kommer!:

om elevers tankar kring genus i barnlitteratur skriver Catrin Kurkinen och Malin Lundbäck

(2010) hur elever i årskurs 2 och 3 uppfattar genus utifrån barnböcker som bryter mot stereotypa genusmönster. Deras resultat visade att eleverna tyckte att flickor och pojkar i teorin har samma rättigheter, men att verkligheten ser annorlunda ut. Eleverna accepterade en stark och modig flicka mer än en mjuk och snäll pojke. Elevernas uppfattning om genus följer stereotypa mönster.

Hanna Björck och Lena Eriksson (2007) undersökte tio av de mest populära bilderböckerna för barn år 2005. Det som undersöktes var hur pojkprotagonister och flickprotagonister

framställs och om de traditionella könsrollerna på något sätt bryts. De undersökte

karaktärernas egenskaper, handlingar, relationer, utseende och i vilka miljöer karaktärerna befinner sig i. Resultaten visade att könsstereotyper är vanligt i de utvalda bilderböckerna. Peter Cassirer (2015:133) skriver om adjektiv till vissa kvinnliga huvudord. Han tar upp att det finns många beteckningar för ”tjock” och att alla har olika stilvalörer. Ord som

”rundlagd”, ”rundnätt” och ”fyllig” används uteslutande om kvinnor och har en positiv laddning. ”Behagfull”, ”bedagad”, och ”beräknande” är också ord som används oftare om kvinnor än om män.

(12)

12

3. Material och metod

I detta examensarbete analyseras åtta barnböcker. Böckerna som analyseras är de två klassiska flickböckerna En liten prinsessa (1905) av Frances Burnett och Anne på Grönkulla (1908) av Lucy Montgomery, de två klassiska pojkböckerna Skattkammarön (1883) av Robert

Stevenson och Tom Sawyer (1876) av Mark Twain, de två moderna flickböckerna Billie:

Avgång 9:42 till nya livet (2016) av Sara Kadefors och Ponnydetektiverna: Moonlight – i en klass för sig (2012) av Belinda Rapley, och de två moderna pojkböckerna Tsatsiki och

Morsan (1997) av Moni Nilsson och Avspark (2009) av Tom Palmer. Just dessa böcker valdes

för att de antingen är kända klassiker eller bland de populäraste barnböckerna idag. De är alla också riktade till barn omkring 9-12 år.

Klassikerna valde jag eftersom jag vet att de fortfarande används i undervisning om barnlitteratur på exempelvis Mittuniversitetet i Härnösand. För att välja ut vilka moderna böcker som skulle tas med i undersökningen användes nätbokhandeln Bokus.se. Genom att välja kategorin Barn och tonår och sen välja läsåldern 9-12 år och sen sortera listan efter de populäraste böckerna så fick jag fram de böcker som nu är med i undersökningen.

Att komma fram till vilka böcker som riktar sig till flickor och vilka som riktar sig till pojkar var inte helt lätt, åtminstone inte när det kom till de moderna böckerna. Klassikerna är har genrebeteckningarna ”flickbok” och ”pojkbok”, något de moderna böckerna inte har. Jag fick använda mitt eget huvud för att lista ut vilka böcker en pojke eller en flicka skulle vilja läsa. Jag valde två sportböcker, Avspark och Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig. Dessa böcker valdes eftersom fotboll är en typisk killsport och ridning är en typisk tjejsport. De andra moderna böckerna valdes eftersom de hade en huvudkaraktär med rätt kön. Billie:

avgång 9:42 till nya livet var dessutom rosa, vilket ses som en tjejfärg.

Böckerna har blivit lästa fram till kapitel 10 och sen jämförts med varandra. Under läsandet har anteckningar tagits och dessa har senare analyserats noggrant och blivit till resultatet i denna uppsats. Det som har jämförts är miljöbeskrivningar, framställning av karaktärer, och svordomar. Anledningen till att jag valt att jämföra just dessa punkter är för att de är de viktigaste punkterna i en bok bortsett från handlingen. Utan miljöbeskrivningarna, karaktärerna och språket finns det inte mycket kvar av en bok.

Det som undersöks hos miljöbeskrivningarna är hur många de är, hur många ord de innehåller, vilka ordklasser som används mest av adjektiv och verb, och hur aktiva eller passiva miljöbeskrivningarna är (se Viktiga begrepp). Melin och Lange (1995:14-16)

(13)

13

har den modellen använts till en viss del. Ordklasser undersöks i den här uppsatsen, vilket är en del av den modellen. Dock är det mycket från modellen som inte tas med och anledningen till detta är att det inte ansågs relevant för just den här undersökningen.

Det som undersöks hos karaktärsframställningarna är hur många pojkar och flickor som beskrivs, om de beskrivs främst utefter yttre attribut eller inre attribut, om de beskrivs på ett stereotypiskt sätt eller inte, och vilka eventuella stilvalörer som finns. Beskrivningarna kan både vara direkta eller läsas mellan raderna. I undersökandet av stereotyper används schemat från Nikolajeva (2004). I det schemat står det uppställt vilka ord som är stereotypiska för att beskriva pojkar och vilka ord som är stereotypiska för att beskriva flickor. Se tabellen nedan.

Tabell 1: Nikolajevas stereotypschema

MÄN/POJKAR KVINNOR/FLICKOR

Starka Vackra

Våldsamma Aggressionshämmade

Känslokalla, hårda Emotionella, milda

Aggressiva Lydiga

Tävlande Självuppoffrande

Rovgiriga Omtänksamma, omsorgsfulla

Skyddande Sårbara

Självständiga Beroende

Aktiva Passiva

Analyserade Syntetiserande

Tänker kvantitativt Tänker kvalitativt

Rationella Intuitiva

Med hjälp av Nikolajevas schema är det enkelt att hitta och identifiera stereotypiska karaktärsframställningar. Jag använder också schemat av Åsa Brithell och Lisa Lövgren (2008:18). Detta schema är en blandning av Nikolajevas schema och iakttagelser från andra forskare.

(14)

14 Tabell 2: Brithells och Lövgrens stereotypschema

MÄN/POJKAR KVINNOR/FLICKOR

Starka Svaga

Våldsamma Aggressionshämmade

Känslokalla, hårda Emotionella, milda

Aggressiva Lydiga

Tävlande Självuppoffrande

Rovgiriga Omtänksamma, omsorgsfulla

Skyddande Sårbara

Självständiga Beroende

Aktiva Passiva

Modiga Osäkra

Leker på distans från vuxna Leker nära vuxna

Leker i stora grupper Leker i par

Tar för sig Tillgodoser andras behov

Undviker kroppskontakt med vuxna Får mycket kroppskontakt med vuxna Språket handlar om mätbara ting, helst stora,

och innehåller diverse ljud

Språket används till känslor, relationer och upplevelser

Tränar initiativförmåga, grovmotorik, ledarskap, och hierarki i lek och vuxenledda aktiviteter

Tränar språk, finmotorik, relationer, lyhördhet och hänsyn i leken och i vuxenledda aktiviteter Agerar direkt och handgripligen vid konflikter Undviker konflikter, tar motgångar personligt

och får skuldkänslor Bygger saker, snickrar, är praktisk och utför

kroppsarbete

Lagar mat, tvättar, syr och städar

Avsaknad av accessoarer Hårspännen och smycken

Blå färg Rosa färg

Slips, kostym Kjol

Det här schemat används på samma sätt som Nikolajevas schema, för att hitta och identifiera stereotypa karaktärsframställningar. Karaktärerna har stereotypiska eller icke stereotypiska drag om orden i schemana används för att beskriva dem, om synonymer till dessa ord används för att beskriva dem, eller om de beter sig på ett sätt som visar att de är på samma sätt som orden i schemana. Anledningen till att jag använder mig av just dessa scheman är för att de är lättöverskådliga och för att de har många olika punkter, varav de flesta är sådana som jag själv

(15)

15

håller med om är stereotypiska. Dessutom har de flesta av orden på den ena sidan av schemana en motsats på den andra sidan vilket gör det lättare att jämföra.

Också i undersökningen av karaktärsframställningar används modellen av Melin och Lange. Stilvalörer finns nämligen med i den modellen och detta är något som undersöks här. Jag tittar på karaktärsbeskrivningarna och ser om det finns någon särskild laddning i orden som används för att beskriva en viss karaktär, om orden som används är positivt laddade eller negativt laddade.

När det gäller svordomarna och det grova språket är det mängden som undersöks. Svärs det mycket eller lite, eller kanske inte alls? Jag tittar också på vem som svär, pojkar eller flickor.

Att analysera text används här också eftersom det i deras modell finns en punkt som kallas

”stilnivå” där det undersöks om texten är högtidlig, poetisk, vulgär etc. Är det mycket svordomar i en bok går det att dra slutsatsen att den är vulgär.

Anledningen till att böckerna bara lästs till kapitel 10 är dels för att arbetet behöver begränsas, men också för att det är i dessa 10 första kapitel som man vanligtvis gör sig en uppfattning om boken. Läsaren gör sig en uppfattning om hur miljöbeskrivningarna är och blir presenterad för de viktigaste karaktärerna och ser hur de framställs. Det framgår också om det är en bok som det svärs mycket i eller inte.

3.1 Presentation av de åtta böckerna

I det här delkapitlet presenteras de analyserade böckernas handlingar i korthet för att det ska vara lättare att förstå det som presenteras i resultatkapitlet.

3.1.1. En liten prinsessa

En liten prinsessa handlar om Sara Crewe som blir lämnad på en exklusiv flickskola för att hennes pappa ska åka iväg och investera i guldgruvor. Hon är fin och rik, och avundad av de andra flickorna. Hon är också väldigt ödmjuk vilket förargar skolans föreståndare fröken Minchin, så när det visar sig att Saras pappa gått bort är fröken Minchin inte sen att göra livet eländigt för Sara. Sara går från att vara rik till att bli en fattig slav. Ändå beter hon sig värdigt, som en liten prinsessa.

(16)

16

3.1.2. Anne på Grönkulla

Anne på Grönkulla handlar om Anne Shirley som av misstag hamnar hos familjen Cuthbert när det sker ett missförstånd. Matthew och Marilla Cuthbert ville ha en pojke från

barnhemmet, men de får istället Anne och eftersom de båda fäster sig vid henne så får hon stanna på Grönkulla och börja ett nytt liv.

3.1.3. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Billie: Avgång 9:42 till nya livet har en liknande handling som Anne på Grönkulla, men istället för att hamna i en fosterfamilj av misstag så hamnar Billie i sin fosterfamilj för att hennes egen mamma inte klarar av att ta hand om henne på grund av sin MS. Billies nya hem blir i Bokarp en liten håla där det inte verkar hända någonting.

3.1.4. Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig

Ponnydetektiverna handlar om de fyra hästtjejerna och vännerna Charlie, Alice, Rosie och Mia. Det är sommarlov och de förbereder sig alla för den stora tävlingen Fratton Cup då de upptäcker att deras största rival har fått sin ponny stulen. Tjejerna tar sig an fallet och börjar leta ledtrådar; de bildar gruppen Ponnydetektiverna.

3.1.5. Skattkammarön

Skattkammarön handlar om Jim som bor med sina föräldrar i deras värdshus. En dag kommer en sjökapten dit och han stannar till den dag då han dricker ihjäl sig. Kaptenen var orolig för att andra sjömän skulle komma dit, och mycket riktigt kommer de efter att han dött. Jim och hans mor länsar kaptenens kista och flyr, och det visar sig att det fanns en skattkarta i kistan. Den kartan blir början till en expedition och ett nytt äventyr för Jim.

3.1.6. Tom Sawyer

Tom Sawyer handlar om Tom som lever ett liv av rackartyg och bus. Han spelar spratt på sin moster och sätter dit sin mönstergosse till bror. Men allt är inte frid och fröjd för en kväll blir Tom och hans vän Huckleberry Finn vittne till ett mord.

(17)

17

3.1.7. Tsatsiki och morsan

Tsatsiki och morsan handlar om Tsatsiki, en pojke som tycker att hans mamma är bäst. När han ska börja första klass vill han inte, men när han väl börjar älskar han skolan. Han blir vän med Per Hammar och hittar på bus med honom, och han blir fiende med Mårten som mobbar stackars Wille som inte kan uttala R. När Mårten börjar ge sig på Tsatsiki kommer hans mamma till undsättning.

3.1.8. Avspark

Avspark handlar om Jake som drömmer om att bli proffsfotbollsspelare. Den drömmen kan bli verklighet när han ansöker för att komma med i Uniteds lag, men han är rädd att han inte ska vara tillräckligt lång för att få spela med dem. Dock är detta inget problem; Jake kommer med i laget och får nya vänner.

(18)

18

4. Resultat

I det här kapitlet kommer alla resultat att presenteras. Först presenteras resultaten från miljöbeskrivningarna, sen från karaktärsframställningarna och till sist från svordomarna.

4.1. Miljöbeskrivningar

I det här delkapitlet kommer resultaten från miljöbeskrivningarna att presenteras. Först presenteras resultaten från flickböckerna och sen från pojkböckerna. Varje boks resultat presenteras var för sig och sammanfattas sen av en tabell.

4.1.1. En liten prinsessa

En liten prinsessa av Burnett var den flickbok som hade minst antal miljöbeskrivningar. De

andra böckerna för flickor hade omkring 20 miljöbeskrivningar i de första tio kapitlen medan

En liten prinsessa bara hade tolv miljöbeskrivningar. Det liknar mer resultaten hos

pojkböckerna. Längden på miljöbeskrivningarna varierar. Den längsta miljöbeskrivningen är på 105 ord och den kortaste är på 20 ord. De flesta av miljöbeskrivningarna ligger mellan cirka 20-40 ord.

Något man kan se är att det oftast är fler adjektiv än verb. Det är bara i fyra av de 12 miljöbeskrivningarna som verben överskrider mängden adjektiv medan adjektiven är fler än verben i hälften av miljöbeskrivningarna, och i två är antalet adjektiv och antalet verb lika stort. Alltså kan man säga att det är adjektiven som dominerar över verben i de här kapitlen. Några exempel på adjektiv som används är tråkigt, respektabelt, fult, röda, rutigt, tung,

trevligt, stillsamt (s.13, 27) osv. Några exempel på verb som används är var, täcktes, syntes, pyntades, visade (s.13, 27, 51, 67) osv.

Tittar man på hur aktiva och passiva miljöbeskrivningarna är så kan man konstatera att de flesta är passiva. Nio utav de tolv miljöbeskrivningarna är passiva. Det finns bara två

miljöbeskrivningar som är aktiva. Det finns en miljöbeskrivning som man skulle kunna säga har inslag av både aktivitet och passivitet i sig. Denna är

Takpannorna bredde ut sig på båda sidor och sluttade ner mot stuprännorna. Sparvarna som bodde där hoppade alldeles orädda omkring och kvittrade. Två av dem satt uppflugna på den närmaste skorstenen och grälade vilt med varandra, ända tills den ena hackade på den andra och jagade bort den. Det närmaste takfönstret var stängt, därför att det huset stod tomt. (Burnett 2003:79)

(19)

19

Anledningen till att man kan se den här miljöbeskrivningen som både passiv och aktiv är att även då läsaren bara får veta hur världen ser ut så finns det ändå aktivitet i form av fåglarna som grälar med varandra. Sparvarna beter sig livligare än om miljöbeskrivningen skulle ha varit helt passiv. De ger liv i miljöbeskrivningen och det finns ett fokus på vad de gör. Därför kan denna miljöbeskrivning ses som både passiv och aktiv.

Något man tydligt ser när man tittar på vilka ordklasser som är dominanta i de passiva miljöbeskrivningarna och vilka som är dominanta i de aktiva är att i de aktiva är det alltid fler verb än adjektiv. Detta gäller även ovanstående miljöbeskrivning, den som har inslag av både passivitet och aktivitet. I de passiva miljöbeskrivningarna är adjektiven oftast fler eller lika många som verben.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om En liten prinsessa.

Tabell 3: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i En liten prinsessa

Miljöbeskrivningsresultat

Antal mb: 12

Kortaste/längsta mb (i antal ord): 20/105 Längd på majoriteten av mb (i antal ord): 20-40 Mb med fler adjektiv än verb: 6

Mb med fler verb än adjektiv: 4

Mb med lika många adjektiv och verb: 2 Passiva/aktiva mb: 9/2

Mb med inslag av både aktivitet och passivitet: 1

4.1.2. Anne på Grönkulla

Anne på Grönkulla av Montgomery hade 19 miljöbeskrivningar i de tio första kapitlen. Den

kortaste miljöbeskrivningen är på 27 ord och den längsta miljöbeskrivningen är på 188 ord. Majoriteten av miljöbeskrivningarna i de tio första kapitlen av Anne på Grönkulla ligger på omkring 30-70 ord eller mer.

Fördelningen mellan adjektiv och verb är ganska jämn. Adjektiven är fler än verben i nio av miljöbeskrivningarna och verben är fler i åtta. I två av miljöbeskrivningarna är adjektiven och verben lika många. I många fall där någon av dessa två ordklasser är fler än den andra så är det bara med några få ord. Ett exempel på en miljöbeskrivning med fler adjektiv är

(20)

20 Deras hus var uppfört vid den yttersta gränsen av det avröjda området, och där låg det ännu idag, nätt och jämt synligt från stora landsvägen, där alla andra Avonleahus låg intill varandra i en sällskaplig rad. (Montgomery 1908:6)

Ett exempel på en miljöbeskrivning med fler verb är

Det var en vacker väg, där den slingrade sig mellan prydliga lantgårdar, ibland med ett stycke kåddoftande furuskog att köra genom eller en dalgång, där vilda plommonträd sträckte ut sina knippen av skir blom. Luften var mättad med doften från många fruktträdgårdar, och ängarna förtonade sig på avstånd i ett töcken av purpur och opalskimmer, medan fåglarna sjöng och drillade med det jubel, som tillhör vårens första tider. (Montgomery 1908:12)

När det kommer till aktivitet och passivitet i miljöbeskrivningarna så är 14 av de 19 miljöbeskrivningarna passiva och tre miljöbeskrivningar har inslag av både passivitet och aktivitet. Det finns bara två aktiva miljöbeskrivningar. Den första miljöbeskrivningen som dyker upp i boken har inslag av både aktivitet och passivitet. Den talar om miljön genom att tala om var Fru Rachel Lynde bor och genom att tala om hur bäcken är och vad den gör, som om den vore en person. Den första av de aktiva miljöbeskrivningarna talar om hur Anne vaknar upp på morgonen och häpet stirrar ut genom fönstret. Den andra talar om hur hon rör sig genom landskapet och på så sätt får läsaren veta hur det ser ut.

Precis som i En liten prinsessa är det de passiva miljöbeskrivningarna som dominerar. I de passiva miljöbeskrivningarna är adjektiven oftast fler än verben, men inte alltid. I sju av de passiva miljöbeskrivningarna är adjektiven fler och i sex är verben fler. Det är en ganska jämn fördelning som nämnts tidigare.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Anne på Grönkulla.

Tabell 4: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Anne på Grönkulla

Antal mb: 19

(21)

21

4.1.3. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Billie: Avgång 9:42 till nya livet av Kadefors hade 21 miljöbeskrivningar i de tio första

kapitlen. Längden på dessa miljöbeskrivningar varierar; den kortaste är på 12 ord och den längsta är på 79 ord. De flesta ligger på omkring 15-40 ord.

Till skillnad från de andra flickböckerna så är det inte adjektiven som är den vanligaste ordklassen av adjektiv och verb, utan verben är fler den här gången. Bara i en

miljöbeskrivning av 21 är adjektiven fler än verben och då bara med ett enda adjektiv. Två gånger är adjektiven och verben lika många, men i övrigt är det verben som dominerar. Några exempel på verb som används är består, verkar, luktar, står, har, är (s.12, 13, 15, 16, 17) osv. Några exempel på adjektiv som används är liten, rött, brunt, fräscht, kallt, rosa (s.7, 12, 15, 16, 19, 20) osv.

Även den här boken har fler passiva miljöbeskrivningar än aktiva, men fördelningen är betydligt jämnare än i En liten prinsessa och Anne på Grönkulla. Av 21 miljöbeskrivningar så är 13 passiva, sex aktiva, och en har inslag av både och. Den med inslag av både och är denna

Vi passerar en massa hus som ser ungefär likadana ut som familjen Perssons. Sedan kommer några andra mer långsmala hus. Sedan kommer en tråkig tegelbyggnad, och en tråkig

tegelbyggnad till. Så särskilt många människor syns inte till, förutom några andra barn som är på väg till skolan. Då och då, men inte särskilt ofta, åker en bil förbi. (Kadefors 2016:41)

Det var svårt att avgöra ifall den här miljöbeskrivningen var aktiv eller både och, men det som blev avgörande var att det var fler passiva meningar än aktiva. Beskrivningen talar mest om vad som syns och inte lika mycket om vad som görs.

Mängden verb och adjektiv tycks inte påverkas av miljöbeskrivningarnas aktivitet eller passivitet. Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Billie: Avgång 9:42

(22)

22 Tabell 5: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Billie: Avgång 9:42 till nya livet.

Antal mb: 21

Mb med fler verb än adjektiv: 18 Mb med lika många adjektiv och verb: 2 Passiva/aktiva mb: 13/6

4.1.4. Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig

Den här boken var den som hade flest miljöbeskrivningar av flickböckerna.

Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig hade 22 miljöbeskrivningar i de tio första

kapitlen. Den kortaste miljöbeskrivningen var på 11 ord och den längsta på 116 ord, men de flesta miljöbeskrivningarna låg på omkring 20-40 ord.

Det är en ganska jämn fördelning av adjektiv och verb. Adjektiven är fler än verben i åtta av miljöbeskrivningarna och verben är fler än adjektiven i nio av miljöbeskrivningarna. I två miljöbeskrivningar är adjektiven och verben lika många. Ett exempel på en miljöbeskrivning där adjektiven är fler än verben är

Gården bestod av en gulmålad stuga, en risig liten gårdsplan intill ett stall, några stora lador, hagar och en paddock.(Rapely 2015:13)

Ett exempel på en miljöbeskrivning som har fler verb än adjektiv är

Så fort grinden var ordentligt stängd gick de fyra flickorna bort till höladan, där solen sipprade in mellan brädorna i väggarna och lyste upp allt damm som svävade runt i den torra luften. Den söta doften av hö hade gjort ladan till tjejernas favoritplats, och de hade förvandlat en del av den till ett mysrum med urblekta hästaffischer på väggarna. Den var varm på vintern och sval på sommaren, och de kunde koppla av samtidigt som de höll ett öga på sina ponnyer eftersom de stora dörrarna vette rakt ut mot hagen. De hade placerat några höbalar i en cirkel nära dörrarna, bland massor av utspillt hö som gjorde golvet mjukt och skönt att gå på. (Rapely 2015:16)

Den här boken skiljer sig från de andra flickböckerna då den har fler aktiva

(23)

23

Det finns bara en miljöbeskrivning som har inslag av både aktivitet och passivitet. Mängden adjektiv och verb tycks inte påverkas av miljöbeskrivningarnas aktivitet eller passivitet. I en passiv beskrivning är det fyra adjektiv och ett verb, medan det i en annan är ett adjektiv och sex verb. Samma sak gäller de aktiva miljöbeskrivningarna; i en aktiv miljöbeskrivning är det fem adjektiv och fyra verb och i en annan är det två adjektiv och nio verb.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Ponnydetektiverna:

Moonlight – en klass för sig.

Tabell 6: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig.

Antal mb: 22

4.1.5. Skattkammarön

I Skattkammarön av Stevenson finns det 11 miljöbeskrivningar. Om man jämför med böckerna för flickor ser man tydligt att det är färre. Dock ligger antalet miljöbeskrivningar väldigt nära En liten prinsessa. Den kortaste miljöbeskrivningen är på 31 ord och den längsta är på 141 ord. De flesta av miljöbeskrivningarna ligger på omkring 30-50 ord.

Verben är den ordklass som dominerar av adjektiv och verb. I två miljöbeskrivningar är adjektiven fler än verben, och i två är de lika många. Exempel på verb som används är

skakade, rullade, var, hade, sken (s.10, 15, 30, 35) osv. Exempel på adjektiv som används är kall, rödaktigt, tunn, månbelysta, mattbelagd (s.15, 31, 44) osv.

Det är en jämn fördelning av aktiva och passiva miljöbeskrivningar i de tio första kapitlen i den här boken; de passiva och de aktiva miljöbeskrivningarna är exakt lika många. En

miljöbeskrivning har inslag av både aktivitet och passivitet och det är denna

Fullmånen höll på att gå upp och belyste med ett rödaktigt sken de övre lagren av dimman, och därför skyndade vi oss, för det var tydligt att innan vi kom ut ur värdshuset igen, skulle det vara

(24)

24 lika ljust som på dagen, och man skulle kunna se oss när vi gav oss iväg. (Stevenson 1994:31-32)

Den del som beskriver själva miljön är passiv, men meningen slutar ju inte där utan tar upp en del aktivitet också. Ifall miljöbeskrivningarna är aktiva eller passiva tycks inte ha någon betydelse för mängden adjektiv och verb. I nästan alla miljöbeskrivningar är verben fler och i två är adjektiven fler, och i två är de lika många. Den ena beskrivningen där adjektiven är fler är passiv och den andra är aktiv, så det verkar onekligen som att det inte spelar någon roll för dessa ordklassers dominans ifall miljöbeskrivningen är aktiv eller passiv.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Skattkammarön.

Tabell 7: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Skattkammarön

Antal mb: 11

4.1.6. Tom Sawyer

I Tom Sawyer av Twain finns det tio miljöbeskrivningar i de tio första kapitlen. Den kortaste miljöbeskrivningen är på 15 ord och den längsta är på 118 ord, men de flesta ligger på omkring 15-20 och 70-90 ord.

I två av miljöbeskrivningarna är adjektiven fler än verben, i en är de lika många och i resten så är verben fler än adjektiven. Detta är väldigt likt resultatet i Skattkammarön. Ett exempel på en miljöbeskrivning med fler verb än adjektiv är

Tom gick in till moster Polly, som satt vid det öppna fönstret i ett litet trevligt rum, som vette mot gården och gjorde tjänst som sängkammare, matsal och bibliotek. Den balsamiska

sommarluften, den fridfulla tystnaden, doften från blommorna och det sömngivande surret från bina hade utövat sin verkan på henne, och hon satt nu och nickade över sin stickning. Det enda sällskap hon hade var katten, och den hade somnat i knäet på henne. (Twain 1876:26)

(25)

25

Ett exempel på en miljöbeskrivning med fler adjektiv än verb är

Luften stod alldeles stilla. Inte den minsta vindfläkt rörde sig. Det var den sömnigaste bland alla sömniga dagar. Det sövande ljudet av tjugofem högläsande skolbarn vaggade själen till ro lika effektivt som surret av bin. Långt borta i det flimrande solskenet reste Cardiff Hill sina mjuka, gröna sluttningar, som avståndet förlänade en dragning åt purpur. Några få fåglar svävade på lättjefulla vingar högt uppe i luften. Inte en enda annan levande varelse syntes till utom några kor, och de låg och sov. (Twain 1876:77)

Likt böckerna riktade till flickor så är det de passiva miljöbeskrivningarna som dominerar i de tio första kapitlen av Tom Sawyer. Sju av miljöbeskrivningarna är passiva, två har inslag av både aktivitet och passivitet och endast en miljöbeskrivning är aktiv. Den aktiva

miljöbeskrivningen är den första miljöbeskrivningen i boken:

Hon gick fram till den öppna dörren och ställde sig och såg ut över tomatrankorna och spikklubbssnåren, det enda som växte i trädgården. (Twain 1876:5)

Moster Polly gör en aktiv handling här som gör att vi får se hur miljön runt omkring henne ser ut.

Inte heller i den här boken verkar det finnas något mönster för vilka miljöbeskrivningar som har flest adjektiv eller verb. Verben är ju som redan nämnts flest i nästan alla

miljöbeskrivningar och det verkar inte ha någon koppling till miljöbeskrivningarnas aktivitet eller passivitet. De miljöbeskrivningar som hade fler adjektiv än verb var passiva, men med tanke på att majoriteten av miljöbeskrivningarna var passiva och verben i princip hela tiden var fler än adjektiven så går det inte att lägga någon vikt på detta.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Tom Sawyer.

(26)

26 Tabell 8: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Tom Sawyer.

Antal mb: 10

Kortaste/längsta mb (i antal ord): 15/118 Längd på majoriteten av mb (i antal ord): 15-20, 70-90

Mb med fler adjektiv än verb: 2 Mb med fler verb än adjektiv: 7

4.1.7. Tsatsiki och morsan

Tsatsiki och morsan av Nilsson är den bok som hade minst antal miljöbeskrivningar i de tio

första kapitlen. Endast fyra miljöbeskrivningar fanns att hitta. Den längsta miljöbeskrivningen är på 40 ord och den kortaste är på 15 ord. De andra två är på 26 och 28 ord, så de få

miljöbeskrivningar som finns är ungefär lika långa.

Adjektiven är den ordklass av adjektiv och verb som det finns minst av. I två av miljöbeskrivningarna – vilket i den här boken innebär hälften – finns det inte ens några adjektiv. I de övriga två miljöbeskrivningarna är adjektiven färre och lika många som verben. Några exempel på adjektiv som används är vanlig, stinkande och höga (s.31). Exempel på verb som används är gick, plingade, var, såg (s.4, 12, 31) osv.

Även i den här boken är det fler passiva miljöbeskrivningar än aktiva. Det finns en aktiv miljöbeskrivning och tre passiva. Det finns ingen med inslag av både och. Inte heller här verkar det ha någon betydelse för mängden adjektiv och verb ifall miljöbeskrivningarna är aktiva eller passiva utan det varierar. I den aktiva miljöbeskrivningen finns det bara två verb, medan det i de passiva är sju, sex och två verb.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Tsatsiki och morsan.

(27)

27 Tabell 9: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Tsatsiki och morsan.

Antal mb: 4

4.1.8. Avspark

Avspark av Palmer är den bok av de undersökta böckerna som hade näst minst

miljöbeskrivningar. Boken hade bara sex miljöbeskrivningar i de tio första kapitlen. Den kortaste miljöbeskrivningen är på 16 ord och den längsta är på 53 ord. De flesta av miljöbeskrivningarna ligger på omkring 16-35 ord.

Inte i någon miljöbeskrivning är adjektiven fler än verben, men i två så är de lika många. Ett exempel på en miljöbeskrivning där verben är fler än adjektiven är

När de hade parkerat intill de gamla stallarna fick Jake chansen att titta på fotbollsplanerna igen. De hade den där frodiga grönskan man bara ser i början av säsongen – helt släta utan gropar eller lerfläckar. (Palmer 2014:55)

Det finns bara en aktiv miljöbeskrivning i de tio första kapitlen. Resten av

miljöbeskrivningarna är passiva så det finns ingen som har inslag av både aktivitet och passivitet. Inte heller i Avspark verkar passiviteten eller aktiviteten i miljöbeskrivningarna ha någon betydelse för mängden av adjektiv och verb. I vissa är de lika många, i en finns det inte några adjektiv och i tre är verben fler. I den miljöbeskrivning som är aktiv är verben fler, men detta gäller även över hälften av de passiva miljöbeskrivningarna.

Nedan finns en tabell som sammanfattar det som tagits upp om Avspark

(28)

28 Tabell 10: Miljöbeskrivningar (i tabellen förkortat mb) i Avspark.

Antal mb: 6

4.1.9. Sammanfattning

Nedan finns en tabell som sammanfattar miljöbeskrivningsresultatet i pojkböckerna och flickböckerna. En liten prinsessa har blivit förkortat till El, Anne på Grönkulla har förkortats till Ap, Billie: avgång 9:42 till nya livet har förkortats till Ba, och Ponnydetektiverna:

Moonlight – en klass för sig har förkortats till Pm. Skattkammarön har förkortats till S, Tom Sawyer har förkortats till Ts, Tsatsiki och morsan har förkortats till Tm, och Avspark har

förkortats till A. Eftersom Tom Sawyer hade två olika resultat när det kommer till längden på majoriteten av miljöbeskrivningarna så är det andra resultatet kursivt för att förtydliga att det fortfarande handlar om Tom Sawyer.

Tabell 11: Sammanfattning av miljöbeskrivningsresultatet

Flickböckernas mb (I ordningen El, Ap, Ba, Pm)

Pojkböckernas mb (I ordningen S, Ts, Tm, A) Antal mb 12, 19, 21, 22 11, 10, 4, 6 Kortaste/längsta mb 20/105, 27/188, 12/79, 11/116 31/141, 15/118, 15/40, 16/53 Längd på majoriteten av mb (i antal ord) 20-40, 30-70, 15-40, 20-40 30-50, 15-20, 70-90, 15-28, 16-35

Mb med fler adjektiv än verb

6, 9, 1, 8 2, 2, 0, 0

Mb med fler verb än adjektiv

4, 8, 18, 9 7, 7, 3, 4

Mb med lika många adjektiv och verb

2, 2, 2, 2 2, 1, 1, 2

Passiva/aktiva mb 9/2, 14/2, 13/6, 5/13 5/5, 7/1, 3/1, 5/1 Mb med inslag av både

aktivitet och passivitet

(29)

29

4.2. Karaktärsframställningar

I det här delkapitlet kommer resultaten från karaktärsframställningarna att presenteras. Först presenteras resultaten från flickböckerna och sen från pojkböckerna. Varje boks resultat presenteras var för sig och i slutet av kapitlet sammanfattas resultatet.

4.2.1. En liten prinsessa

Det är fler flickor än pojkar med i En liten prinsessa. Flickorna är också mer framträdande och man får veta mer om dem än pojkarna.

Sara, bokens huvudkaraktär beskrivs som en liten flicka med ett ovanligt utseende, med stora ögon och en beslöjad liten röst. Hon pratar högtidligt, har en alldeles egen charm, är smal, smidig och ganska lång för sin ålder. Hon har ett intensivt tilldragande litet ansikte, tjockt svart hår som är lockigt i topparna, och gröngrå ögon som är alldeles underbara med långa, svarta ögonfransar. Hon har en liten näsa, ett intelligent litet ansikte och mjuka, smala händer. Hennes kläder beskrivs också ganska ofta både när hon är rik och har vackra,

underbara, dyra kläder och när hon är fattig och har för små och trasiga kläder. Så här beskrivs hon när vi först får ”träffa” henne

En liten flicka med ett ovanligt utseende satt i en droska tillsammans med sin pappa och de åkte ganska långsamt på de stora huvudgatorna.

Hon satt med fötterna under sig och lutade sig mot sin pappa som höll armen om henne, medan hon stirrade ut genom fönstret på förbipasserande människor med en besynnerlig, lillgammal tankfullhet i sina stora ögon.

Hon var så liten att man inte väntade sig ett sådant uttryck i hennes lilla ansikte. Det skulle ha sett vuxet ut på ett barn på tolv år, och Sara Crewe var bara sju. Men det var faktiskt så att hon alltid drömde om och tänkte på säregna saker. Hon kunde själv inte komma ihåg någon tid som hon inte hade tänkt på vuxna människor och deras värld. Hon kände sig som om hon hade levt väldigt, väldigt länge. (Burnett 2003:11)

Det är ganska mycket fokus på hennes yttre attribut genom boken, men hennes inre attribut får mycket plats också så Sara blir aldrig nedgraderad till att vara bara ett utseende. Hon är besynnerlig och lillgammal, och tänker och drömmer alltid om säregna saker. Hon älskar böcker, är klok, ser sig själv som ful och tycker inte om smicker. Hon är förnuftig och artig, vänlig, uppskattande, förfinad och charmerande. Sara är moderlig, känslig och blyg, och är rädd för råttor och kackerlackor. Hon är stolt och anser att behärskning är starkare än ilska.

(30)

30

Om vi då tittar på vad som är stereotypiskt och icke stereotypiskt med Sara utifrån Nikolajevas schema så kan man se att hon är mer stereotypisk än icke stereotypisk. Hon beskrivs som vacker på sitt eget sätt. Hon kan ses som aggressionshämmad med tanke på att hon alltid håller tillbaka sin ilska eftersom hon tycker behärskning är starkare. Hon är

definitivt mild, och hon är lydig och självuppoffrande. När hon blir fattig och blir tvungen att slava för fröken Minchin så gör hon som hon blir tillsagd även fast hon bryts ner av det. Hon är omtänksam då hon delar med sig av sina rikedomar till de andra flickorna och hon

tillgodoser andras behov då hon griper in om någon annan är ledsen eller blir generad i ett bråk. Hon har smycken och vackra klänningar, och hon är beroende av andra.

Det som inte är stereotypiskt med Sara är att hon är stark. Hon uthärdar fröken Minchins behandling av henne utan att klaga. Hon är också modig då hon ser sin rädsla i vitögat och faktiskt blir vän med en råtta.

Saras pappa är en av de manliga karaktärerna som framställs i boken. Han beskrivs som ung, stilig och rik. Han är beskyddande mot Sara, och han är kärleksfull, skojfrisk,

obetänksam och oskyldig. Han får tårar i ögonen när han ska lämna bort Sara vilket tyder på att han är känslosam. Det som är stereotypiskt med honom är att han är beskyddande och aktiv. Det som inte är stereotypiskt är att han är emotionell när han lämnar ifrån sig Sara. Saras pappa är mer stereotypisk än icke stereotypiskt, men det är jämnt.

Man får inte veta så mycket om de andra karaktärerna, men de flesta beskrivs mer utifrån sina inre attribut än sina yttre. De karaktärer som man får veta lite mer om är oftast mer stereotypa än icke stereotypa. Ett undantag är fröken Minchin som inte hade några stereotypa drag alls.

Det finns en del olika stilvalörer och de är både positiva och negativa. Tre stilvalörer hos Sara är klok, förfinad och charmerande. Klok är ett positivt laddat ord medan förfinad skulle kunna ses som antingen positivt eller negativt. Alla vill väl vara fina, men ordet förfinad kan också ge associationer till snobbighet och detsamma gäller charmerande. Charmig eller

älskvärd hade kanske varit att föredra. Både Ermengarde och fröken Amelia beskrivs som tjocka, medan Lottie är fet vilket är en negativare variant av tjock,

När Sara kom in i rummet låg Lottie på golvet och skrek och sparkade våldsamt med sina feta små ben. (Burnett 2003:33)

Fröken Minchin som är en väldigt elak karaktär har bara negativa stilvalörer, men de flesta andra har en blandad kompott.

(31)

31

4.2.2. Anne på Grönkulla

Det är en tydlig dominans av kvinnliga karaktärer i Anne på Grönkulla. Det finns bara två manliga karaktärer i de första tio kapitlen, och bara en av dem beskrivs i detalj. Det finns nio kvinnliga karaktärer, varav tre beskrivs i detalj.

Huvudkaraktären Anne beskrivs mer utefter sina inre attribut än sina yttre. Så här lyder ett citat från boken som beskriver hennes yttre attribut

Hon bar en urblekt brun sjömanshatt, och under hatten hängde två mycket tjocka och ilsket röda hårflätor ned på hennes rygg. Ansiktet var litet, blekt och magert och mycket fräknigt; munnen var stor liksom ögonen som skiftade i grönt och grått allt efter dagern och stämningen. Så långt en vanlig iakttagare. En mera skarpsynt skulle ha sett att hakan var mycket spetsig och framskjutande, att de stora ögonen var fulla av intelligens och liv, att munnen hade vackra läppar och var uttrycksfull och pannan bred och välbildad. (Montgomery 1908:15)

Hennes inre attribut är att hon är pratglad, ovanlig, drömmande, fantasifull, dramatisk, älskar rosa, älskar allt som är romantiskt, älskar poesi osv.

Nikolajeva skrev att Anne inte var stereotypisk i början av boken, men tittar man på stereotypschemat så kan man se att hon är det. Hon gör som hon blir tillsagd och är därför lydig. Hon är emotionell i och med att hon börjar gråta när hon får veta att hon inte får stanna kvar på Grönkulla och att hon tappar humöret när fru Lynde är elak. Hon är också intuitiv och går mer på sina känslor än sitt förnuft. Annes icke stereotypiska attribut är att hon är aktiv, stark, självständig och modig. Hon är alltså mer icke stereotyp än stereotyp, men är inte utan stereotypa drag.

Det vi får veta om Matthews yttre attribut är att han är 60 år, har en otymplig figur, långt järngrått hår, kutiga axlar och mjukt helskägg. Hans inre attribut är att han är blyg, tystlåten och rädd för kvinnor. Han hatar att ge sig ut bland folk, är envis, och röker när han är upprörd. Hans enda stereotypiska drag är att han är skyddande. Han vill skydda Anne och se till att hon får ett bra hem. I övrigt är han väldigt ostereotypisk. Han är självuppoffrande då det är Marilla som styr hushållet. Ett exempel är att han bara röker när han är upprörd och inte annars

eftersom Marilla tycker det är äckligt. Han är beroende av Marilla eftersom han helst inte vistas bland folk, intuitiv eftersom han går på känsla när han väljer att han vill behålla Anne, passiv eftersom han inte gör särskilt mycket, och lydig eftersom han lyder Marillas order. Utöver Anne och Matthew är det inte många karaktärer som få ta plats; det är Marilla och Rachel Lynde, men de andra karaktärerna nämns bara lite grann. När det kommer till Rachel och Marilla så beskrivs de mer utefter sina inre attribut än sina yttre. De andra karaktärerna

(32)

32

beskrivs inte mycket alls så deras inre och yttre attribut är ungefär lika många. Marilla och Rachel är mer icke stereotypiska än stereotypiska. Detta gäller även de andra karaktärerna. Antingen får man inte veta tillräckligt mycket om dem för att kunna göra en sådan bedömning eller så är de mer icke stereotypiska än stereotypiska. Endast Diana Barry framställs som stereotypisk.

Det är ganska många negativa stilvalörer i Anne på Grönkulla. Anne har ilsket röda flätor, vilket känns som en negativ sak att ha eftersom ilska sällan är något bra. Hon är också mager, vilket är en negativ version av smal. Marilla är också mager och Rachel är tjock och en

skvallerkärring. Matthew är försagd, en mer negativ version av tystlåten,

Han var mycket blyg och försagd till sin natur och visste ingenting värre än att ge sig ut bland främmande människor eller fara till någon plats, där han blev tvungen att tala. (Montgomery 1908:5)

Det finns dock även positivt laddade stilvalörer. Anne är underlig vilket är en mer positiv variant av annorlunda där man bara sticker ut från mängden, och hon är rar. Marilla är

prosaisk, en trevligare variant av alldaglig och fantasilös. Dock är det fler negativa stilvalörer

än positiva.

4.2.3. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Precis som i böckerna ovan är det fler flickor än pojkar i de tio första kapitlen. De flesta av flickorna beskrivs inte i detalj, medan de få pojkar som finns faktiskt är viktiga om man bortser från en.

Huvudkaraktären Billie beskrivs mer utifrån sina inre attribut än sina yttre. Det enda vi får veta om hennes utseende är att hon har dreadlocks och att de andra tjejerna tycker att hon är söt. Hon har lätt till skratt, är mogen, modig, glad och solig. Hon är artig, omtänksam och älskar thaimat. Hon är påhittig och tycker om att vara ifred. Berättelsen är berättad i jag-form så det mesta man får reda på om Billie får man läsa mellan raderna, men här är ett citat som talar om lite grann om hur hon är

Hon skulle aldrig fatta att jag tycker att det ska bli spännande och att jag inte är så rädd av mig. Det syns i hennes ögon att det är hon som är rädd, rädd för att allting ska bli fel, att familjen inte alls är så trevlig som hon tror, eller att jag plötsligt kommer att sluta vara så glad och solig. (Kadefors 2016:9-10)

(33)

33

Billie har både stereotypiska drag och icke stereotypiska drag. Hon är lite mer stereotypisk än inte stereotypisk, men hon har drag från både pojksidan och flicksidan av schemana. På flicksidan är hon vacker eftersom de andra tycker hon är söt, emotionell eftersom hon alltid börjar gråta vid farväl, lydig eftersom hon gör som hon blir tillsagd av sin nya familj och självuppoffrande eftersom hon ändrar på sig själv för att passa in och få kompisar. På pojksidan är hon självständig eftersom hon kan ta hand om sig själv och alltid har gjort det, aktiv eftersom hon alltid gör något, och hon tar för sig och är inte blyg.

Alvars yttre attribut är att han går försiktigt, att hans hår ligger platt på huvudet som en hjälm och att luggen hänger i ögonen. Han ser sorglig ut enligt Billie. Hans inre attribut är att han älskar att pyssla i lillstugan, är tystlåten, lugn, väluppfostrad, blyg och tycker om att vara ifred. Han är inte särskilt stereotypisk över huvud taget. Det han har från pojksidan av

schemana är att han är självständig. I övrigt är han passiv, osäker och lydig. Han gör inte särskilt mycket, verkar inte särskilt trygg av sig och gör som han blir tillsagd.

De flesta karaktärerna i den här boken framställs som mer stereotypiska än icke

stereotypiska. Hos vissa gick det inte ens att hitta några icke stereotypiska drag. De framställs också mer efter sina inre attribut än sina yttre.

Hos Billie finns det bara positiva stilvalörer, glad, solig, söt och cool. Hos de andra karaktärerna är det lite blandat, men det är mycket negativa stilvalörer såsom mytoman och

smällfet. Mytoman är ett starkare ord än lögnhals som inte heller är ett positivt laddat ord, och smällfet är mycket värre än att vara bara tjock,

Jag utelämnar att hon är smällfet, trött, ledsen, inte kan passa tider, laga mat eller hålla reda på en enda sak. (Kadefors 2016:44)

Dock finns det positiva stilvalörer hos de andra karaktärerna också som knallrött hår istället för ilsket rött hår som i Anne på Grönkulla. Knallrött hår känns som något coolt. Petra

beskrivs som smal istället för mager som är negativt, och god istället för snäll som är svagare positivt. Det är bara flickorna i den här boken som har positiva stilvalörer. Pojkarna har bara negativa såsom lam, jobbig och stöddig.

4.2.4. Ponnydetektiverna: Moonlight – en klass för sig

Det är en majoritet av kvinnliga karaktärer i den här boken, och det är bara de som får ta plats. De manliga karaktärerna har bara små biroller. Även många kvinnliga karaktärer har små biroller, men de fyra viktigaste karaktärerna är flickor.

(34)

34

Den här boken har fyra huvudkaraktärer, Charlie, Rosie, Alice och Mia. Charlie beskrivs mer utefter sina inre attribut än sina yttre. Hon har långa gängliga ben, kortklippt, mörkbrunt hår, gröna ögon och ett solbränt ansikte. Hon är våghalsig, modig, fnissig, busig och ärlig. Rosie beskrivs utefter sina yttre attribut ungefär lika mycket som sina inre. Hon är knubbig, har långt, tjockt, flygigt rågblont hår, har blek hy, blossande kinder och blå ögon. Det vi får veta om hennes inre attribut är att hon är ett matvrak, lat, gnällig och oseriös. Alice är minst av flickorna, har alltid säckiga och utslitna ridbyxor och har axellångt, råttfärgat hår. Hon är en räddhare som är osäker på sig själv. Mer får vi inte veta om hennes inre attribut. Mia ser alltid perfekt ut. Hon är lång och elegant med smala ben som alltid är klädda i rosa eller lila ridbyxor. Hon har långt, rakt, svart hår som alltid ligger perfekt på plats. Hon har aldrig några smutsfläckar på sin olivfärgade hy och hennes mörka, mandelformade ögon är diskret

sminkade. Hennes inre attribut är att hon är bra på dressyr, stör sig när andra ser ovårdade ut, är morgonpigg, modig, smart och lite självgod. Så här står det om Mia i ett citat ur boken

Hon såg ut som en frisk, rosa nyponros medan de andra gäspade och fortfarande försökte vakna till ordentligt. (Rapely 2015:30)

Den som är mest stereotypisk är Alice. Hon är passiv då hon mest bara hakar på de andra, hon är mild, hon är självuppoffrande då hon låter hästens behov gå före henne själv, sårbar

eftersom hon är så rädd, osäker, och tillgodoser andras behov, eller i det här fallet sin häst. Den som är minst stereotypisk är Charlie som bara är stereotypisk på så sätt att hon

tillgodoser sin hästs behov framför sina egna. I övrigt har hon mer attribut från pojksidan av stereotypschemana då hon är modig, aktiv och tar för sig. Man får inte veta så mycket om de andra karaktärerna i boken, men de flesta är ganska stereotypa.

Det är mest positiva stilvalörer hos karaktärerna i den här boken. Charlie beskrivs som både

modig och våghalsig, den första stilvalören är positiv medan den andra kan ses som negativ

eftersom våghalsiga personer tenderar att vara oförsiktiga,

Han var en våghals som gav sig på vad som helst, precis som hon. (Rapely 2015:22)

Rosie är knubbig vilket är den gulliga och snälla varianten av tjock. Mia är perfekt och

elegant, och det finns väl inget negativt med det? Det finns negativa stilvalörer också, som