1 Malmö Högskola D-uppsats
Globala Politiska Studier Mänskliga rättigheter 91-120 VT-09 Ebba Krumlinde
ebbakrumlinde@hotmail.com
Våld mot samekvinnor
Samekvinnors dubbla utsatthet sett utifrån ett intersektionellt perspektiv
exemplifierat genom en studie av våldet mot samekvinnor i hemmets sfär och bristen på hjälp för att ta sig ur ett osunt förhållande.
2 Abstract:
The research in this essay is about Sami women, a group of women that could be recognised as a forgotten category in the ongoing discussion in Sweden about gender. The starting point for the essay is accordingly: could Sami women be seen as double discriminated from an intersectional point of view, considering that they belong to the marginalised groups women and indigenous people? The plead theory for this essay, intersectional perspective problemize around interaction between different aspects and their influence on experience and need for help. Applied method is qualitative interview method. The intention is to show the situation for Sami women as women and indigenous people explicit in the context of domestic violence as an example of the double discrimination they have been and are put through. Due in absence of commitment from the Swedish authorities considering Sami women, there are lacking comprehension about the cultural aspects that can have influence on the leaving process. Conclusion is after problemizing around the issue that Sami Women is double discriminated both as women and as indigenous people in the context of domestic violence. Sammanfattning:
Forskningen i den här uppsatsen handlar om samekvinnor, en grupp kvinnor som kan ses som en glömd kategori i den pågående genusdiskussionen i Sverige. Utgångspunkten för uppsatsen är huvudfrågan: kan samekvinnor ses som dubbelt diskriminerade utifrån ett intersektionellt perspektiv, genom att tillhöra de marginaliserade grupperna kvinna och ursprungsbefolkning? Den anförda teorin i uppsatsen, intersektionellt perspektiv, problematiserar runt olika aspekters interaktion med varandra och inverkan på det upplevda och behovet av hjälp. Metoden som används är kvalitativ intervjumetod. Intentionen är att belysa samekvinnors situation som kvinna och ursprungsbefolkning och explicit i kontexten våld i hemmets sfär som ett exempel på den dubbla diskriminering samekvinnor utsatts och utsätts för. På grund av bristande engagemang från svenska staten när det gäller samekvinnor, saknas det en förståelse för kulturella aspekter som kan ha inverkan vid uppbrottsprocessen. Slutsatsen efter problematiseringen runt frågeställningarna är att samekvinnor är dubbelt diskriminerade både som kvinnor och som ursprungsbefolkning i kontexten våld i hemmets sfär. Antal ord / Word count: 16 505
3 Innehållsförteckning: 1. Inledning 6 1.1 Syfte 6 1.2 Frågeställning 7 1.3 Tidigare forskning 8 1.4 Avgränsningar 9 1.5 Mitt material 10
1.5.1 FN- rapport från Human Rights Council 10
1.5.2 Intervjuer i Karasjok 11
1.6 Disposition 15
2. Teori och metod 15
2.1 Teori 16
2.2 Metod 22
3. Bakgrund 25
3.1.1 Ursprungsbefolkning 25
3.1.2 Samer som ursprungsfolk 26
3.1.3 Samer 27
3.1.4 Rättigheter även för samekvinnor 28
3.1.5 Sameidentitet som gruppidentitet istället för individidentitet och hur det påverkar samekvinnorna 30
3.1.6 Negligering av samekvinnornas behov 33
3.1.7 Samekvinnors exkludering från autonomi 34
3.1.8 Samekvinnors ställning 35
3.1.9 Religionen i det samiska samhället och dess inverkan på kvinnornas liv 35
3.1.10 Samekvinnors organisering 36
3.1.11 Självrespekten och dess inverkan på individer 36
3.2 Terrafem 37
4 4. Analys 40
5. Slutdiskussion 46
5 Akronymlista:
FN - Förenta Nationerna
6 1. Inledning
Samer i Sverige är en grupp som oftast glöms bort i den inhemska debatten om de mänskliga rättigheterna, vilket är anmärkningsvärt då vi i Sverige vill uppfattas som ett föregångsland när det gäller de mänskliga rättigheterna. Framförallt kan det anses anmärkningsvärt då Samer är klassade som en av världens ursprungsbefolkningar.
Denna uppsatts kommer att problematisera runt frågor som kön, i detta sammanhang kvinna, ursprungsbefolkning och våld mot en individ som tillhör både kategorin kvinna och ursprungsbefolkning. Aspekterna kvinna och ursprungsbefolkning belyses genom intersektionellt perspektiv och som en exemplifiering av en utsatthet där flera aspekter interagerar har jag bedrivit intervjuer med personal på ett center i Nordnorge vars verksamhet riktar sig till samekvinnor och tjejer som blivit utsatta för våld i någon form, förtryck eller sexuella övergrepp. Anledningen till att dessa intervjuer bedrivits i Norge är att Sverige inte har någon verksamhet som vänder sig till våldsutsatta samer explicit.
Sett utifrån ett intersektionellt perspektiv anses olika aspekter påverka en individs liv i kombination med uppfattning att det inte bara är en aspekt som är av relevans alla aspekter interagerar med varandra. Så även för de kvinnor som lever med att vara en del av en ursprungsbefolkning och framförallt i kombination med ett osunt förhållande där fysisk eller psykisk misshandel eller sexuella övergrepp förekommer. Det är dessa tre aspekter kvinna, ursprungsbefolkning och våld uppsatsen kommer att handla om.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att belysa ett ämne som är högst aktuellt men ändå har hamnat så i skymundan, samekvinnor. De som grupp räknas till gruppen samer men i denna inkludering till gruppen samer glöms det bort att det inte är en homogen grupp vi pratar om. Även en ursprungsbefolknings kvinnor har speciella behov som måste tillgodoses externt från gruppen, som ett exempel på dessa behov kommer jag här i uppsatsen att belysa våldet mot samekvinnor och brist på engagemang från staten när det gäller att tillgodose dessa kvinnors behov av specifika åtgärder och hjälp med kulturella aspekter i hänseende av att vara en del av en ursprungsbefolkning.
7 Vidare då jag är aktiv inom kvinnojouren i Malmö och vet hur svårt det är att ta sig ut ur ett osunt förhållande var det inget svårt val för mig att skriva min uppsats med fokus på kvinnorna inom samekulturen. Det jag vill belysa som ett exempel på dubbel utsatthet är våldet mot samekvinnor och behovet av en kvinnojour eller liknande organisation med spetskunskap om vad det innebär att komma från det samiska samfundet. Det som fick mig att få upp ögonen för detta problem var en Förenta Nationerna (FN) -rapport från 2007 (FN - rapport 2007) där det tas upp att Sverige inte satsar på samekvinnors behov och att det aldrig gjorts någon undersökning om samekvinnors utsatthet, med andra ord har det inte gjorts några undersökningar om det behövs en jour för samekvinnor eller ej. För mig var detta ett uppvaknande då jag i min naivitet tog för givet att det fanns en organisation som var specialiserad på samekvinnors behov i förhållande till att vara våldsutsatt. Framför allt då det här i Malmö men även på andra orter i Sverige, som exempel finns olika tjej och kvinnojourer med kunskap om andra kulturer. Terrafem som jag även kommer lyfta fram senare i uppsatsen är ett exempel på en jour med inriktning på kvinnor av annan kulturell bakgrund än en svensk. Det kan ses som anmärkningsvärt att det inte finns någon jour eller organisation för samekvinnor då jag antar att även denna grupp behöver träffa personer med kunskap om deras kultur så att de i denna utsatta situation som man är i som misshandlad kvinna inte även behöver förklara sedvanor eller kulturella aspekter som kan vara bidragande antingen till att kvinnan stannat i förhållandet eller kanske till och med blivit utsatt för våld från början. En ytterligare aspekt är att den miljö vi lever i påverkar hur vi ser och reagerar på olika situationer, vilket är väsentligt att ha med i beräkningarna när det gäller en jour med personal av samma kulturella bakgrund som de hjälpsökande.
1.2 Frågeställning
Huvudfrågan är:
- Kan samekvinnor ses som dubbelt diskriminerade utifrån ett intersektionellt perspektiv genom att tillhöra de marginaliserade grupperna kvinnor och ursprungsbefolkning?
8 Underfrågor är:
- Har denna grupp av kvinnor glömts bort nationellt i Sverige då samer oftast ses som en grupp/kollektiv istället för individer. Det vill säga som en homogen grupp.
- Hur arbetar svenska staten i frågan?
- Förekommer det våld i hemmets sfär även hos samer?
- Om det förekommer våld mot samekvinnor i hemmets sfär hur arbetar då svenska staten med detta?
1.3 Tidigare forskning
Då det finns en brist på tidigare forskning om de frågor som uppsatsen belyser, framförallt när det gäller kopplingen mellan den dubbla utsattheten och våld sett från ett intersektionellt perspektiv har det varit väldigt svårt att hitta både material och källor för att besvara frågeställningen. Detta är en av anledningarna till att jag begav mig till Nordnorge för att göra intervjuer med samekvinnor som arbetar med de här frågorna, den andra anledningen var att det gav uppsatsen mer tyngd och mig en större förståelse för de kulturella aspekterna. Genom att göra intervjuer har jag förhållit mig objektiv till sakfrågan och i så stor utsträckning det går återgett de behov som kompetent och insatt personal anser att samekvinnor har (personalen som jag syftar till är de två kvinnor jag intervjuat som arbetar på krise- og incestsenter i Karasjok, Finnmark i Norge). Kompetensen ger de som arbetar en stor förkunskap och förståelse av de kulturella aspekterna på just det våld som sker och hur de kan vara kvinnorna behjälpliga. Detta generar sedan i att kvinnorna som söker hjälp har en större trygghet i kontakten med jouren då de vet att personalen som ska hjälpa dem är insatta i de kulturella aspekterna av relevans. Under maj månad reste jag upp till Karasjok och intervjuade chefen för krise- og incestsentret i Karasjok och en av de anställda. Intervjuerna ska ligga till grund för uppsatsen när det gäller den dubbla utsattheten och behovet av en jour som har förståelse just för kulturella aspekter av att vara samekvinna och våldsutsatt. Utifrån den fakta som intervjuerna har tillhandahållit kommer den här uppsatsen ta upp de problem som svenska samekvinnorna har genom sin status att vara en bortglömd grupp när det gäller misshandel och osunda förhållanden. Med andra ord kommer dessa aspekter knytas samman till den
9 problematik som vi i Sverige står inför idag när det gäller att värna om de mänskliga rättigheterna, medan vi onekligen har en grupp som tillhör en ursprungsbefolkning men även gruppen kvinnor som helt har negligerats när det gäller ett utav de största kvinnoproblemen i världen, våld och misshandel av alla de slag, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Det jag ville få fram genom de här intervjuerna var om det behövs en jour specialiserad på samekulturen eller om det räcker med ”vanliga” kvinnojourer. Jag vill få fram hur dessa kvinnor ser på problematiken av att var en våldsutsatt kvinna inom en ursprungsbefolkning då det inom dessa grupper oftast pratas om en gruppidentitet snarare än en individidentitet men även grupp- istället för individrättigheter för den delen. Det jag ville få fram var om ovanstående kan påverka hur våldsproblem löses, kanske genom att gruppen tar tag i problemen så att inga utomstående behöver bli inblandade eller att man helt enkelt väljer att vända det blinda ögat till och mer eller mindre negligera att det sker.
Genom intervjuerna och arbetet som resulterat i uppsatsen hoppas jag kunna bidraga till förståelsen av hur det är att tillhöra kategorin kvinna i kombination med kategorin ursprungsbefolkning samt hur detta kan bli ytterligare diskriminerande om kvinnan ifråga dessutom lever i ett misshandelsförhållande. Vidare hoppas jag att detta, mitt bidrag lyfter upp de samiska frågorna både kvinnofrågorna men även generella samefrågor i kontexten utsatthet på den politiska agendan i Sverige och att fler blir inspirerade att forska och vidareutveckla frågan.
1.4 Avgränsningar
I uppsatsen görs det ingen skillnad mellan olikkönade eller samkönade relationer vidare har jag inte gjort någon avgränsning när det gäller ålder. Uppsatsen fokuserar på kvinnor som lever i det samiska samfundet eller som klassas som same inom den definitionen som jag tar upp i avsnittet om samer. Då risken har förelegat att uppsatsen ska bli allt för bred och spänna mellan för stora områden har min avgränsning varit att titta på våld mot kvinnor i en samisk kontext och fysiskt och psykiskt våld mot kvinnor i en relation eller av en nära anhörig. Det är alltid av intresse att se på våld som helhet och även våld mot män men för att göra uppsatsen hanterbar har jag dock varit tvungen att smalna ner de här aspekterna.
10 1.5 Mitt material
Det material som lagat till grund för den här uppsatsen har i huvudsak varit intervjuerna från Karasjok och FN-rapporten som jag tar upp här nedan. Intervjuerna är sammanfattade i detta stycke utan att jag staplat upp frågor och svar, istället har jag i berättande form återgett vad som kom fram under intervjuerna. Jag kommer även att använda mig av respondenternas förnamn efter godkännande från dem.
Anledningen till att jag har använt mig av det här materialet är som även tidigare nämnts att det finns för lite skrivet om samekvinnor explicit.
1.5.1 FN- rapport från Human Rights Council
I en rapport från FN:s mänskliga rättigheters rapportör om våld mot kvinnor, dess orsaker och verkan, får Sverige som stat bland annat kritik för att det inte har utförts någon undersökning om våldet mot samekvinnor. Rapportören Yakin Ertürk skriver att trots att Sverige har kommit så långt som vi faktiskt har i jämställdhetsfrågor är det fortfarande ett stort antal kvinnor som utsätts för våld eller övergrepp i någon form varje år (FN - rapport 2007 s. 2). Då rapporten handlar om kvinnor i allmänhet i Sverige och inte bara om en speciell grupp av kvinnor är det intressant att se att samekvinnor sätts i den grupp som klassas som speciellt utsatta där även immigranter, flyktingar och minoriteter inräknas. Varför jag tycker det är intressant är att utifrån ett intersektionellt perspektiv är samekvinnor utsatta på ett annat sätt än de kvinnor som faller inom normen för en så kallad svensk kvinna (vit, medelklass). I samma rapport tas även upp att svenska regeringen har en policy för att stoppa mäns våld mot kvinnor, vilket är sant och stämmer, trots de här intentionerna har det dock inte gjorts några undersökningar eller avsatts speciella medel för att hjälpa samekvinnor utsatta för våld eller övergrepp. Våldet mot kvinnor har även enligt samma rapport hamnat i centrum för genusperspektivet i Sverige som en anledning till att det fortfarande råder en ojämnställdhet i Sverige utifrån ett maktperspektiv (FN - rapport 2007 s. 4,6).
Vidare skrivs det i rapporten att då kvinnoförtryck ser olika ut och även våldet mot kvinnor är det en fara om det generaliseras runt problemet, det vill säga om det talas eller arbetas med problemet i generella termer (FN — rapport 2007 s. 12). Precis samma förståelse ger
11 intersektionellt perspektiv på problemet med att generalisera, alla individer är olika och har olika bakgrund därför är det även av vikt att inse det när man ska hjälpa en våldsutsatt kvinna ut ur ett osunt förhållande eller att gå vidare efter att ha lämnat ett sådant förhållande.
I ett avsnitt av rapporten tas hedersrelaterat våld upp och komplexiteten runt att lämna eller komma från en kontext där hedersrelaterat våld varit inblandat, utan att mena att det är samma typ av våld för samekvinnor som i den hedersrelaterade kulturen vill jag här säga att problemen är desamma när det gäller att lämna ett osunt förhållande om du är en del av den samiska gemenskapen (FN - rapport 2007 s. 13). Det jag försöker få fram här är att risken för en samekvinna att bli utfryst av det samiska samfundet är väldigt stort om hon lämnar den som utövar våld mot henne. Det är det som är likheten inte det patriarkala förtrycket eller viljan att styra sina döttrar eller kvinnor på ett visst spår. En kvinna eller tjej som lämnar en relation eller familj på grund av våld inom hederskulturen får oftast börja om helt från början utan varken stöd eller hjälp från familj och släktingar vilket kan medföra att hon inte lämnar förhållandet av rädsla för att vara själv. På samma sätt kan utfrysning från det samiska samfundet leda till att en kvinna eller tjej väljer att stanna av rädsla för att vara själv.
Uttryckligen skriver även Yakin Ertürk i rapporten att våldsutsatta samekvinnor tvekar när det gäller att söka hjälp i storsamhället Sverige då de anser att storsamhället saknar den kunskap och förståelse för kultur och språk som behövs för att kunna hjälpa dem (FN - Rapport 2007 s. 14).
1.5.2 Intervjuer i Karasjok
Krise- og incestsenter för kvinnor i Karasjok är översatt till svenska begrepp ett kommunalt center, vilket innebär att de anställda får lön från kommunen eller norska staten. Centrets målgrupp är primärt, samiska kvinnor och barn, men de tar även emot andra målgrupper vid behov. En gemensam aspekt för målgrupperna är dock att de varit eller är utsatta för fysisk och eller psykisk misshandel och eller sexuella övergrepp, vidare har alla anställda tystnadsplikt vilket är av relevans för uppsatsen då intervjuerna som jag gjort med de anställda inte bryter mot denna tystnadsplikt (Årsrapport 2008 s. 3).
12 centret. Båda är samer eller har bott merparten av sitt liv inom det samiska samfundet och är därigenom väl insatta i de samiska traditionerna men även tänkandet om vad som är tabu och andra kulturella aspekter vilka är viktiga att ha kunskap om både för att kunna hjälpa våldsutsatt kvinnor men även för att kunna vara tillförlitliga respondenter för mig.
Centret arbetar utifrån att de kvinnor och barn som behöver hjälp söker upp dem eller blir ditsända av någon annan myndighet, de arbetar inte som en uppsökande organisation, vidare går de ut till skolor, andra platser av relevans och tidningar och informerar om att de finns som organisation. I informationskampanjerna belyser de även problemet med våld, incest och sexuella övergrepp och påvisar att dessa saker faktiskt sker. Genom informations kampanjerna hoppas centret på att tabun runt våld, incest, sexuella övergrepp och liknande ska försvinna så småningom så att fler vågar söka hjälp.
Under intervjuns gång får jag en förståelse för hur stor just tabun fortfarande är inom det samiska samfundet. Vidare påpekar Randi för mig att den kristna tron har varit och fortfarande är väldigt stark inom det samiska samfundet, vilket även kan vara en bidragande orsak till att skilsmässor inte ses som legitima då skilsmässor rimmar illa med den kristna tron. En ytterligare aspekt på tabun när det gäller våld och liknande spörsmål kan även vara att de samiska kvinnorna ses som mycket starka, de är lite av en matriarkal struktur i det samiska samfundet där kvinnorna sköter myndighetskontakter och även är den del av gruppen med högst akademisk utbildning. Förr i tiden som Randi påpekar var det kvinnan i familjen som hade ansvaret för alla nycklar som gick till skafferi och liknande utrymmen det har idag bytts ut till att kvinnorna ofta jobbar utanför hemmet för att på så sätt skjuta till ekonomiska medel i kompensation till rennäringen som huvudsakligen bedrivs av männen. I ett led av tidernas förändring har nyckelknippan bytts ut till bankkort, myndighetskontakter och liknande men det är i merpart fortfarande kvinnorna som har ansvaret för dessa saker. Genom det här får samfundet en blandad matriarkal och patriarkal stuktur. Det är dock inget medvetet val utan har snarare blivit en naturlig del av samfundets struktur, att det fallit på kvinnornas lott då det är de som föder och tar hand om barnen. Det beskrivna här ovan är framförallt gångbart inom primärnäringen vilket innebär rennäringen och jordbruket. Utifrån denna styrka som kvinnorna ofta besitter och får visa upp genom att sköta det administrativa i hemmet är den andra sidan av samma mynt att kvinnorna även vill ses som starka, och som Randi uttryckte
13 det att inom både det svenska och norska samesamfundet är förhållandet till våld och övergrepp förenat med mycket skam. Är du en stark kvinna vill du inte att din styrka utåt sett ska fallera genom att du går ut offentligt och berättar om att du blir slagen eller söker hjälp för att din man förgriper sig på dig på det ena eller andra sättet. De här aspekterna för även med sig svårigheten som jag nämnde tidigare, att nå ut till samfundet med frågor som rör såväl fysisk som psykisk våld eller övergrepp av det ena eller andra slaget.
Kulturella aspekter som gör det nödvändigt enligt både Randi och Kristin med ett center för samekvinnor utsatta för våld där samer arbetar är tabu synsättet, att familjens ära alltid går före ens egna behov, religionen och då framförallt kristendom har en stor betydelse än idag, samfundet i stort går före individen och att det inom det samiska samfundet finns många outtalade koder, lagar och spelregler, vidare är det även saker som du varken frågar om eller säger det är inte korrekt, de här aspekterna är nödvändiga att känna till för att kunna vara ett bra stöd för en hjälpsökande. Känner du inte till det ovannämnda är risken stor att den hjälpsökande sluter sig ännu mer för att hon känner sig missförstådd. När det gäller toleransnivån hos en kvinna innan hon lämnar ett osunt förhållande, fick jag fram i intervjuerna att just genom den styrka och fasad som ska visas upp utåt finns en högre toleransgräns och tabuna runt vad som är legitimt att prata om är fler inom det samiska samfundet och genom det tar det även längre tid innan en kvinna tar steget att gå. De här aspekterna är även applicerbara på andra kvinnor men generellt tar det år snarare än månader från det att en samisk kvinna har tagit kontakt med centret första gången tills hon beslutar sig för att gå. Den styrka som samekvinnor sitter inne med ses som goda egenskaper anser Randi men problemet uppstår när kvinnorna anses vara för starka då kommer maktstrukturen fram och det förelöper en risk för att det blir jobbigt eller obekvämt för mannen med en stark kvinna.
En ytterligare orsak är den stora oviljan hos de flesta samekvinnor att prata om personliga frågor och lyfta upp dem på dagordningen, vilket Kristin gav uttryck åt. Hennes upplevelse var att samekvinnor hellre pratade om andra kvinnor utanför det samiska samfundet. Anledningen kan vara att det samiska samfundet har haft så många andra aspekter att se till menar Randi på, det har varit mer primära saker så som samiska rättigheter, markrättigheter, rättighet till utbildning och etablerandet av sametinget vilket fört med sig att de rent kvinnliga
14 frågorna fått stå undan för frågor som berör hela samfundet.
När det gäller tal och språk så är det även så att det ena officiella språket i Sapmi är samiska oavsett om du befinner dig i den norska, svenska, finländska eller ryska delen av Sapmi, och då det till och med är så att en del bara kan samiska så menar både Randi och Kristin att detta är en aspekt som inte får glömmas bort ”… vårt modersmål är samiska. Klart vi gör oss bäst förstådda på vårt egna språk.”
Som ursprungsbefolkning får de tillhörande ofta en gruppidentitet applicerad på sig istället för en individidentitet detta brukar även gälla för rättigheter. På min fråga om det kan vara så att gruppidentitet gör så att familjen tar hand om problemen själva, att det finns en ovilja att hämta hjälp utifrån, att problemen löses internt istället svarade Randi och Kristin i princip unisont nej, de menar att tabu är tabu och de här spörsmålen dryftas varken inom familjen eller utanför familjen det är helt enkelt icke ett samtalsämne.
Precis som inom andra delar av samhället spelar ekonomin även en roll då det gäller uppbrottsprocessen från ett osunt förhållande. Då det gäller primärnäringen (rennäring och jordbruk) äger kvinnan och mannen ofta allt tillsammans. Mannen brukar dock vara den som i huvudsak sysslar med näringen medan kvinnan inte helt ovanligt brukar ha ett deltidsjobb utanför hemmet. Vid en eventuell skilsmässa har kvinnan rätt till hälften av allt, alltså allt av det som är mannens huvudsakliga inkomstkälla. Det här är dock ofta något som kvinnan har hjälpt till att bygga upp genom att bidra ekonomiskt till uppbyggnaden av näringen från den lön hon tjänat utanför hemmet. Det är inte helt ovanligt att männen ser det som att de blir ruinerade vid en eventuell skilsmässa och genom det utövar påtryckningar för att kvinnan ska stanna kvar. Behjälpliga vid påtryckningarna kan även mannens familj, släkt och vänner vara, vilket inte helt oväntat medför en stigmatisering av den kvinna som lämnar ett osunt förhållande. Aspekter som att bli utfryst och hotad är en ytterligare orsak till att det tar så lång tid för kvinnorna att lämna våldsutövaren.
Enligt Kristin och Randi ser det samiska samfundet på samkönade relationer som ett icke ämne, det är något som inte ens nämns inom det samiska samfundet enligt dem, det finns inte, det är inget man pratar om. Om våld, övergrepp och incest är tabu är samkönade relationer något av det hemskaste som finns i det samiska samfundet enligt dem. Då detta inte är ämnet för uppsatsen kommer jag inte gå in på det mer här men det är av intresse att lyfta fram och
15 kanske ett ämne för en framtida forskning om samer.
Randi poängterade att hon anser att det både när det gäller att lösa positiva och negativa problem så kan du inte få bättre hjälp än den hjälpen som ges på ditt egna språk och av ditt eget folk. Vidare menade hon även att behovet för hjälp av personer med de rätta bakgrundsverktygen som språk, kulturell förstålelse och liknande finns överallt det är inget unikt för de norska samerna och för att referera till henne som avslutning ”Men behovet, varför skulle svenska män vara bättre än andra?”.
1.6 Disposition
Upplägget för skriften är som följer under kapitel 2 hittar ni teori och metodkapitlet där intersektionellt perspektiv som är den valda teorin presenteras i teoridelen och intervjuande kvalitativ metod i den ostrukturerade formen presenteras i metod delen. I bakgrundskapitel, kapitel 3 kommer först fakta om vad definitionen av en ursprungsbefolkning är men även definitionen för en same och om de kan klassas som ursprungsbefolkning eller ej. Därefter skjuts vi in i ämnet för uppsatsen, samekvinnor och relevant information just om samekvinnor. För att få en inblick i verksamheter vars område är kvinnor av annan etnisk och kulturell bakgrund tas Terrafem upp i kapitel 3.2 och avslutningsvis i bakgrunden finns våld mot kvinnor i kapitel 3.3 där fakta om just våld mot kvinnor i generella termer tas upp. Analysen hittar ni i kapitel 4 där det material som belysts tidigare i uppsatsen analyseras utifrån frågeställningen och underfrågorna. I sista kapitlet nr 5 som är slutdiskussionen kommer mina tankar och funderingar in och skriften knyts samman.
2. Teori och metod
Uppsatsens utgångspunkt kommer vara intersektionellt perspektiv, då detta perspektiv kan anses vara den mest lämpade när syftet är att skriva om kvinnor som en marginaliserad grupp samtidigt som de inte enbart tillhör gruppen kvinnor utan även en annan genre vilket i detta fall är en ursprungsbefolkning, som även de är en utsatt grupp. Med andra ord är intersektionellt perspektiv mest representativt för att belysa problematiken runt att tillhöra två
16 marginaliserade grupper som i denna uppsats är kvinnor och ursprungsbefolkning.
Metoden för uppsatsen är en intervjuandemetod då det inte funnits så mycket bakgrundsmaterial att tillgå när det gäller våld mot samekvinnor och de behov som samekvinnor har för att få hjälp att bryta sig ut ur ett osunt förhållande.
2.1 Teori
Vilket rubriken till uppsatsen redan gjort klart är den valda teorin intersektionellt perspektiv, valet föll på detta perspektiv då det är det bäst applicerbara perspektiv på en uppsats som spänner över olika förståelseramar, med det menas att ämnet som tas upp här är sammanknutet med flera olika aspekter. Det är inte endast en fråga om ett rent genusperspektiv utan även en fråga om maktstruktur gentemot en ursprungsbefolkning och en maktutövning gentemot en grupp inom den gruppen nämligen kvinnor. Valet har fallit på ordet maktutövning för att beskriva handlandet mot den grupp som uppsatsen tar upp nämligen samekvinnor men det hade lika väl kunnat kallas för diskriminering, marginalisering eller vilket annat gångbart uttryck som syftar på en eller flera personer vars behov inte tillgodoses och där någon utövar makt över dem.
Vanligtvis har feminismen sin utgångspunkt i en uppfattning om att kvinnlighet är en grupp utan differens, kvinnor ses för det mesta som en homogen grupp vilket de inte är. Lika lite som kvinnor är en homogen grupp utan differenser bör forskningen om kvinnor vara homogen, den rådande uppfattningen har tyvärr varit att feminism är förankrat i genus explicit och att det inom denna forskning eller teori inte råder några konflikter, den villfarelsen tar dock intersektionellt perspektiv bort. Precis som inom andra sfärer i samhället råder det även inom feminismen hierarkier, maktkamp och olika politiska ideologier (de los Reyes, Molina & Mulinari i de los Reyes m.fl. 2005 s. 12).
Intersektionellt perspektiv är relativt nytt i Sverige och i Norden, det var i slutet av 1990 talet som fler och fler forskare/akademiker och då framförallt genusforskare fick upp ögonen för att maktförhållanden och diskriminering oftast är mer komplicerat och sammanknutet, på så sätt att det inte bara handlar om förtryck av en grupp exempelvis kvinnor utan att förtrycket ofta interagerar med förtryck av en annan grupp. Det som menas här är att en person kan
17 tillhöra mer än en grupp som är förtryckt. Exempelvis kvinna och invandrare där båda grupperna oftast anses vara förtryckta eller diskriminerade på det ena eller andra sätten gentemot normen som fortfarande är vit man av medelklass. Ytterligare preferenser som inte anses fylla kriterierna för normen kan med andra ord vara; klass, kön etnicitet, ålder, sexuell läggning, handikapp och så vidare det här är inte en uttömmande lista utan bara exempel på grupper utsatta för förtryck av det ena eller andra slaget. När intersektionellt perspektiv lyfts fram så görs det med utgångspunkt i just de tre begreppen kön, klass och etnicitet (Lykke i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1, 2003 s. 47-48). Stor del av den feministiska forskning som skett i Sverige tidigare har analyserat kvinnors underordning med utgångspunkt i arbetet och arbetslivet (de los Reyes i de los Reyes m.fl. 2005 s. 33).
Intersektionellt perspektiv härrör från feministisk teori, postkolonial teori, Black Feminism och queer — teori. Som namnet ger en förnimmelse om kommer den från engelskans ”intersectionality” vilket är en form av engelskans ord för att genomskära, att korsa och det är just det intersektionellt perspektiv gör, den korsar mellan ovan nämnda teorier; feministisk teori, postkolonial teori, Black Feminism och queer - teori. Med andra ord är intersektionellt perspektiv en intersektion mellan dessa teorier, därav utgångspunkterna kön, klass och etnicitet (Lykke i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1, 2003 s. 48). En vidare utveckling av det här kan göras genom att intersektionellt perspektiv inte enbart inkluderar genusaspekter som flertalet genusvetenskaper gör, utan med i beräkningen tar intersektionellt perspektivs teoretikerna även etnicitet (i en del skrifter används ordet ras istället för etnicitet men jag har här valt att enbart använda ordet etnicitet), klasstillhörighet och nationella gränser. De här tre aspekterna får vara med och utgöra en del av den ojämlikhet som råder i världens samhällen och genom det visa att det inte enbart handlar om en förståelse av genus utan genus i kombination med andra aspekter för att kunna motarbeta att vissa individers makt och andra individers ojämlikhet bibehålls (de los Reyes & Mulinari 2005 s. 7). Den postkoloniala teorin har som utgångspunkt att de gränsdragningar som skapades genom den västerländska koloniseringen av världen så som kulturella, språkliga, historiska och psykologiska är av väsentlighet när det gäller att problematisera runt hur exkludering av vissa grupper har förekommit och även fortfarande förekommer (Molina & de los Reyes i de los Reyes m.fl. 2005 s. 310). Ovannämnda utgångspunkt går även naturligt igen i intersektionellt perspektiv
18 då detta perspektiv bland annat bygger på den postkoloniala teorin. Genom intersektionellt perspektivs inträde i den feministiska forskningen har de grupper som tidigare varit exkluderade blivit inkluderade istället, då insikten har kommit att det inte bara är kön som är relevant för att förstå könsrelationer utan att de sociala aspekterna i kombination med kulturella måste vara delaktiga i förståelsen av könsrelationer (Sandell & Mulinari i Sandell & Mulinari 2006 s. 10). Med grupper syftas det här till de som faller utanför den gängse normen inom den tidigare feministisk forskning för vad en kvinna är, de kvinnor som inte är hetero, har annan etnisk bakgrund eller inte är medelklass, har något handikapp eller genom sin ålder blir exkluderade på det ena eller andra sättet.
Utifrån den sociokulturella dikotomin kan det ses som att kvinnor inte enbart sitter i ett underläge när det gäller att vara kvinna utan även har det maktstrukturella underläget i kombination med att komma från andra grupper så som tidigare tagits upp, att tillhöra en grupp som är marginaliserad exempelvis en etnisk eller klassmässig grupp som inte anses tillhöra normen i ett samhälle (Lykke i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1, 2003 s. 47). Vilket i uppsatsens kontext kommer vara den samiska gruppen. De sociala skillnader som finns i samhället är för det mesta inbäddade i varandra de interagerar med varandra samtidigt som de förändras olika, förändringarna inom de sociala skillnaderna sker inte alltid samtidigt utan kan härröras till olika historiska och rumsliga tidsramar. När det gäller de här förändringarna och dess påverkan på varandra i den sociala kontexten är intersektionellt perspektiv ett verktyg till forskare för att kunna analysera hur makt konstrueras utifrån de skillnader som sker i den sociala kontexten (de los Reyes, Molina & Mulinari i de los Reyes m.fl. 2005 s. 25). Vid referering till intersektionellt perspektiv är det dock viktigt att vara införstådd i att det inte är sett ifrån en additions tanke, med andra ord är det inte sett utifrån ett genusperspektiv med ett tillägg av andra perspektiv så som exempelvis marginalisering av en person på grund av dennes etniska ursprung som intersektionellt perspektiv ska ses. Istället ska intersektionellt perspektiv ses som ett perspektiv där olika aspekter är fundamentalt sammanknutna med varandra genom en interaktion mellan de olika perspektiven (Lykke i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1, 2003 s. 48). Så utifrån den här grundtanken är samiska kvinnor dubbelt utsatta för att de är kvinnor interagerat med att de tillhör en ursprungsbefolkning inte för att de är kvinnor och som addition till detta en ursprungsbefolkning. Inom intersektionellt perspektiv är
19 det en ömsesidig förståelse av de olika aspekternas inverkan på varandra som är det väsentliga, genom en inverkan på skilda fenomen så som att vara kvinna och av annan etnisk och kanske även klassmässig bakgrund än normen, skapar de här aspekterna situationer och känslor som interagerar men även transformerar varandra och det är detta och förståelsen för densamme som perspektivet gör en ansattas att lyfta fram (Lykke i Kvinnovetenskaplig tidskrift 2-3, 2005 s. 8). Genom att både vara en ursprungsbefolkning och kvinna och den interaktionen som dessa två nämnare har med varandra är samekvinnor dubbelt utsatta. Utsattheten för samekvinnorna har sitt ursprung sett utifrån intersektionellt perspektiv genom de ramar som det innefattar att vara en kvinna i den kulturella aspekten ursprungsbefolkning, där exempelvis behoven är annorlunda än för kvinnor i det övriga samhället. Intersektionellt perspektiv problematiserar runt makt och ojämlikhet och hur båda aspekterna knyts samman till den rådande normen i ett samhälle om vithet, manlighet, könstillhörighet, heterosexualitet, ålder, klasstillhörighet och liknande genom att försöka bryta den rådande synen på vi här och dem där. Intersektionellt perspektiv försöker bryta den allmänna uppfattningen om att individer kan kategoriseras in i grupper, visionen är istället att öka synen på individernas mångfald. (de los Reyes & Mulinari 2005 s. 9-10). En person kan vara både av mixad etniskt ursprung, bisexuell, kvinna och fattig. Det innebär att kvinnan som jag ger exempel på riskerar att bli marginaliserad i flera sammanhang om man bara ser henne som kvinna och det är runt liknande aspekter som intersektionellt perspektiv försöker överbygga och skapa en vidsynthet. De los Reyes och Mulinari beskriver detta bra i sin bok intersektionalitet kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap ”kvinnors fundamentala motsättningar är inte alltid primärt kopplade till kön eftersom kvinnor och män aldrig är bara kvinnor och män i förhållande till makt utan samtidigt är placerade i klass- och rasmässiga hierarkier.” Sättet att formulera det på gjorde att jag ansåg det viktigt att ta med här fast jag inte tycker om uttrycket ras som jag hellre hade bytt ut till etnicitet. Med det sagt är det precis så som intersektionellt perspektiv ser på frågan, det handlar inte bara om kön eller etnicitet eller klass allt hänger samman och därför går det inte heller att bortse från någon aspekt i en individs sociokulturella bakgrund när det ska problematiseras runt dem. Teoretiskt är det kön som är den sociala kategorin som studeras framförallt och till den kategorin läggs de etniska, sexuella och klassmässiga kategorierna och alla kategorier i kombination blir intersektionellt perspektiv
20 (Sandell & Mulinari i Sandell & Mulinari 2006 s. 130).
Intersektionellt perspektiv lyfter alltså fram de aspekter som är av relevans för förståelsen av den dikotomi som det skrivs om, dock är det explicit kön, etnicitet och klass som det syftas till i perspektivet. De andra aspekterna som lyfts fram är de yttryckliga faktorerna som kan leverera en förståelse av relationen mellan kön och annan form av maktutövning det är det som är det primära, att det är något förutom individens kön som gör att en maktutövning utövas mot den marginaliserade individen, från de individer som faller inom ramen för normen i ett samhälle. Vidare ifrågasätter intersektionellt perspektiv vad det är som gör att normen är en vithet och även att kvinnor anses vara en homogen grupp där den vita kvinnan genom det blir en hegemoni (de los Reyes & Mulinari 2005 s. 83). Genom att normen i de flesta samhällen som ett arv av eurocentrismen är vithet blir den vita kvinnan omedveten hegemonin i den utsatta gruppen kvinnor, det här har dock uppmärksammats sedan några decennier tillbaka men är onekligen fortfarande ett problem i dagens samhälle och därav välkomnandet av intersektionellt perspektiv.
De uppfattningar som finns i ett samhälle om vad som är en norm och vem som tillhör normen är ofta sammanknuten till de texter som skrivs om samhälleliga frågor, detta sker dock omedvetet då en norm är något som vi indoktrineras till från det att vi är barn, så även om en individ anser att han eller hon är objektiv påverkas individen omedvetet av de rådande normerna i samhället. Detta återspeglas vidare i texter skrivna om exempelvis feministiska perspektiv, omedvetet har feministiska texter oftast den vita kvinnan som utgångspunkt när det problematiseras runt feministiska frågor. Intersektionellt perspektiv å sin sida försöker lyfta fram den här interaktionen med de samhälleliga normerna som finns i de flesta texter och genom det öka förståelsen för att det finns en rådande norm och att det måste medvetandegöras för att inte vissa kvinnogrupper ska bli marginaliserade just på grund av att de inte tillhör den grupp som faller inom den rådande normen i de flesta samhällen (de los Reyes & Mulinari 2005 s. 86). Utifrån den här utgångspunkten blir intersektionellt perspektiv mest lämplig att använda när det ska problematiseras om feministiska frågor applicerbara på grupper som ej faller inom den rådande normen i ett samhälle, men också för att överbygga att den rådande normen i ett samhälle är en viss grupp av kvinnor. Det är av vikt att inte se feminism som en nationell identitet, utan att snarare vindlägga sig om att se till grupperna av
21 kvinnor inom nationen och deras olika behov (Stoltz i de los Reyes m.fl. 2005 s. 67-68). Genom att skapa en förståelse för interaktioner i samhället kan intersektionellt perspektiv klassas som inkluderande till skillnad från många andra perspektiv och teorier som omedvetet exkluderar vissa grupper av kvinnor just för att de inte passar in i beskrivningen av den rådande normen av kvinnor i samhället.
Av relevans för uppsatsen är framförallt synen på etnicitet och kön, vilket även oftast klassas som ett dubbelt förtryck i den allmänna debatten om ämnet. När vi ser på det utifrån ett intersektionellt perspektiv så är det flera olika förtryck som en person kan råka ut för och att förtrycken interagerar med varandra. För att hålla mig till intersektionellt perspektivs syn på etnicitet och kön kan det skapas en dubbel underordning, först är samekvinnor underordnade hegemonigruppen vita kvinnor och i kombination med det är de även underordnade den allmänt rådande normen i storsamhället vit man av icke etniskt minoritetiskt eller ursprungsbefolknings ursprung (de los Reyes i de los Reyes m.fl. 2005 s. 32-33).
I sina skrifter om intersektionellt perspektiv påpekar professorn Nina Lykke att teorin är mer aktuell än någonsin i vår postindustriella värld med den globalisering, förändrade familjestruktur och livsstil som några exempel på vad som har följt i industrialismens och modernismens fotspår. Genom de nya interaktionerna mellan individer som sker varje dag världen över och även de influenser som individer utsätts för och påverkas av är det av största vikt att det även finns en feministisks teori som tar upp dessa aspekternas komplexitet (Lykke i kvinnovetenskaplig tidskrift 1, 2003 s. 52). Det som intersektionellt perspektiv gör är att den förhåller sig till interaktionen mellan individer i ett samhälle där individer inte är kategoriserade i en grupp utan kan vara eller är medlemmar av en eller flera olika grupper inom samhället. Interaktionen mellan ett samhälles olika kategorier och deras maktasymmetri fokuserar intersektionellt perspektiv på (Lykke i kvinnovetenskaplig tidskrift 1, 2003 s. 52). Det som görs är just att teoretisera runt och om interaktioner mellan olika maktaxlar, det är inte att förväxla med vilket jag även tagit upp tidigare i avsnittet en fråga om att addera olika perspektiv eller kategoriseringar till varandra det är hur de arbetar med eller mot varandra, med ett kort och konsist ord interagerandet mellan olika kategorier eller aspekter som perspektivet fokuserar på. Visionen är att samhället ska lyckas bli mer demokratiskt och
22 mindre exkluderande mot alla medborgare och då framförallt i dagens postindustriella samhälle som Lykke tar upp då det idag sker en utsuddning av såväl kulturella som nationella gränser å ena sidan, samtidigt som exklusiviteten mellan de olika skikten i samhället blir större. Genom tanken om inkludering och utsuddning av gränser blir teorin den bäst lämpade för att problematisera runt uppsatsens frågeställning. Anledningen till detta är att samiska kvinnor förutom att tillhöra gruppen kvinnor även tillhör en ursprungsbefolkning som varit exkluderad och till viss del fortfarande är exkluderad från resten av storsamhället när det gäller gruppens rättigheter.
2.2 Metod
Metoden som jag har använt mig av är en kvalitativ intervjumetod. Valet att använda mig av intervjuer var inte så svårt då det inte finns särskilt mycket material att tillgå om samekvinnor som grupp eller de aspekter som tas upp i uppsatsen så som dubbel diskriminering eller brist på verktyg för att hjälpa våldsutsatta kvinnor att ta sig ut ur ett osunt förhållande. Genom intervjuer på plats i Karasjok i Nordnorge med företrädare för ett kriscenter för incest och våldsutsatta inom det samiska samfundet har intentionen varit att få en förståelse för varför samekvinnor behöver eller inte behöver ha ett centrum med kompetent personal när det gäller både frågor om våld och utsatthet såväl som för frågor där den grupp man tillhör har en påverkan, vilket i fallet som lyfts fram i denna uppsats är den samiska gruppen med andra ord att tillhöra en ursprungsbefolkning.
Oavsett om det är en dagstidning, fackskrift, ett myndighetsdokument, en bok som läses, ett samtal som förs eller en intervju är det alltid av vikt att förhålla sig källkritiskt till materialet. Det har jag även lagt mig vinn om att göra här. Intervjuerna som jag har gjort har varit nödvändiga för att få en förståelse om hur det samiska samfundet är, men även varit nödvändiga då det finns alldeles för lite bakgrundsmaterial att tillgå om ämnet. Dock har jag försökt hålla mig neutral när det gäller behandlandet av intervjumaterialet och försökt se på vilka aspekter som respondenterna tagit upp som kan härröra från deras personliga uppfattningarna utan något belägg och vad som kan anses vara tillförlitligt. Här menar jag inte att respondenterna försökt ändra på sanningen eller föra mig bakom ljuset utan snarare att
23 känslor kommer in och det har jag lagt mig vinn om att ta med i min analys av materialet. Då det finns en risk att informationen blir felaktig i materialet om jag inte bedömer sanningshalten i det som sagts.
Intervjuerna har syftat till att på ett objektivt sätt se på hur vårt grannland arbetar med de här frågorna då Norge idag har kommit betydligt längre än vi här i Sverige både med allmänna frågor rörande samer men även när det gäller frågor explicit för kvinnor inom det samiska samfundet. Objektivitet är dock ett område som vi kan problematisera hur mycket som helst runt, men en fras som är väsentlig att alltid ha i bakhuvudet när det talas om objektivitet är Jan Trost från boken kvalitativa studier ” Någon objektiv verklighet finns inte- allt är subjektivt i meningen att vi varseblir vår situation och den varseblivningen leder oss” (Trost 2005 s. 36). När det handlar om källkritik anses det vara en överhängande fara att sanningshalten inte stämmer med verkligheten om intervjuaren eller läsaren inte förhåller sig källkritiskt till materialet (Thurén 2003 s.8). Hur objektivt vi än försöker återge en händelse eller en text läggs det undermedvetet in aspekter utifrån ens egen preferensram därav vikten att behandla allt material källkritiskt.
Utifrån de svar respondenterna gett mig kommer jag att applicera det på den valda teorin som är intersektionellt perspektiv och genom det analysera behovet men även genom att problematisera runt att vi idag i Sverige inte har någon verksamhet som vänder sig exklusivt till samekvinnor utsatta för våld av en partner eller annan anhörig.
Anledningen till de här intervjuerna är att då, som jag tidigare påpekade det inte finns särskilt mycket skriven text att tillgå om våld mot samekvinnor inom det samiska samfundet idag, behövde jag göra intervjuerna för att kunna göra en analys, av hur det ser ut och varför behovet finns eller inte finns för en kulturell förståelse när det gäller våld mot samekvinnor och verktygen som behövs för att hjälpa dessa kvinnor att ta sig ut ur ett osunt förhållande. Risken hade varit att jag utan intervjuerna hade lagt in för mycket egna värderingar i mitt svar om behovet av den kulturella förståelsen, vilket jag härmed begränsat risken för, genom att återge vad respondenterna som arbetar med de här frågorna i Norge svarat. Vidare sägs det även att källkritik inte är tillräckligt det krävs även kunskaper inom området för att kunna förhålla sig källkritiskt och vice versa (Thurén 2003 s. 11). Kunskapen om det samiska samfundet, våld mot kvinnor, intersektionellt perspektiv och innebörden att vara tillhörande
24 en ursprungsbefolkning är sådant som jag har fått genom resans gång med uppsatsen men även hade sedan tidigare genom mina studier och mitt arbete på Malmö kvinnojour.
Med andra ord har valet av intervjuer som metod lett till ett mer kvalitativt arbete och utan mina egna känslor inblandade. Slutligen en av de viktigaste källkritiska reglerna, att använda sig av förstahandskällor så långt det går, detta innebär att använda sig av material där de som uttalar sig själva har sett eller upplevt sakerna som återberättas (Thurén 2003 s. 56). Genom den sista källkritiska regeln återkommer vi igen till mitt val av intervjuer som metod för denna uppsats i kombination med den fakta jag kunnat läsa mig till. När det gäller de skrivna källorna om samer har jag vinnlagt mig om att ha skrifter ifrån så många olika författare som möjligt.
Kvalitativa intervjuer används för att försöka förstå varför individer handlar, reagerar eller resonerar på ett visst sätt. Intervjuformen används inte för att visa att en sak är på det ena eller andra viset utan för att ge en ökad förståelse för hur individer resonerar, reagerar och handlar (Trost 2005 s. 14). Då uppsatsens syfte är just att problematisera runt handlande eller brist på handlande, men även behov, är den kvalitativa intervjumetoden bäst lämpad. Syftet med intervjuerna har varit att få en ökad förståelse men även en inblick i vilka behov en misshandlad kvinna som kommer från en dubbelt marginaliserad bakgrund behöver. Genom den kvalitativa intervjuformen ökar flexibiliteten i vad en respondent tillåts att svara, då den kvalitativa intervjuformen inte använder sig av specifika frågor med olika svarsalternativ. Respondenten ges i denna intervjuform möjlighet att svara utan begränsningar, gråzonerna finns med, allt är inte bara svart och vitt (May 2001 s. 149). En ytterligare utmärkelse för den kvalitativa intervjumetoden är intentionen att lyfta fram vad respondenten menar eller hur han eller hon uppfattar saker, det är alltså den intervjuade personens åsikter eller kunskaper som ska lyftas fram (Trost 2005 s 113). Vid användning av en kvalitativ intervjumetod finns det olika typer av kvalitativa intervjuformer mitt val föll på den ostrukturerade intervjuformen då den är mindre strukturerad än andra och genom det ger respondenten möjlighet att lyfta fram sina egna referensramar i besvarandet av frågorna. (May 2001 s. 151). Vilket i uppsatsens kontext var av stor vikt då det är just den upplevda och pågående situationen som forskningen är runt. Eller som May uttrycker det i sin bok ”Det är en metod för att inringa livshistorier genom biografiska, muntliga intervjuer.” (May 2001 s. 152).
25 Det finns en pågående diskussion om etiken runt intervjuer och intervjupersoners integritet bland annat rörande om namn och dylika saker lämnas ut eller inte. I mitt fall har jag intervjuat personer vars yrke är att både gå ut och informera om sakfrågan för intervjun och att hjälpa kvinnor som blivit utsatta för sakfrågan (fysisk och psykisk misshandel). Då intervjuerna gjorts för att få kunskap och förståelse för sakfrågan, då tillgången till tidigare material har varit en bristvara har jag i samförstånd med de intervjuade valt att beskriva vilken arbetsplats de har, vilken profession respondenterna har då det är av vikt för att kunna värdesätta svaren. Enligt de skrifter jag har läst om intervjuer så används intervjuer för att förstå den sociala världen men även handlandet i densamme (May 2001 s. 174). Vilket här görs genom att personerna jag intervjuat arbetar inom just den sociala världen uppsatsen handlar om, våldsutsatta samekvinnor.
Under mina intervjuer använde jag mig av en diktafon vilket jag även transkriberat, valet av diktafon gjorde jag för att kunna ägna min fulla uppmärksamhet åt samtalet som hölls istället för att koncentrera mig på anteckningar. Det är inte vem eller vilka som helst jag har intervjuat, utan respondenterna har svarat i rollen som representanter för en grupp utifrån både personliga erfarenheter och yrkeserfarenheter, vidare har jag även efter godkännande från dem valt att använda mig av deras förnamn när det gäller vem som har svarat vad.
3. Bakgrund
I detta stycke kommer det material som senare ligger till grund för analysen presenteras. Med början i definition av ursprungsbefolkning och samer, för att sedan gå in på samekvinnor och deras situation, för att avslutningsvis lyfta fram fakta runt våld mot kvinnor och en redan existerande kvinnojour för kvinnor med annan etnisk och kulturell bakgrund än normen i Sverige.
3.1.1 Ursprungsbefolkning
Diskussionen kring ursprungsbefolkningar är stor och nödvändig, i diskussionen inbegrips allt från vad det innebär att klassas som ursprungsbefolkning till vad de här grupperna av
26 människor fått utstå under årtusendena. Enligt organisationen Worldwatch Institute finns det mellan 4000 – 5000 ursprungsbefolkningar i världen (Baer i Aikio & Scheinin 2000 s. 223). För att få en vidare förståelse av vad det betyder att var ursprungsbefolkning är det av vikt att först definiera vad en ursprungsbefolkning är. Det finns en distinktion mellan att vara ursprungsbefolkning och att tillhöra en minoritet. En minoritetsgrupp som exempelvis romerna tillhör kan inte göra anspråk på ett eget territorium och klassas därför som just minoriteter. En ursprungsbefolkning å sin sida kan göra anspråk på ett territorium, detta räcker dock inte utan ytterligare kriterier som måste uppfyllas för att klassas som ursprungsbefolkning är även att de har bevarat sin gamla kultur, och att de ska anses ha ett direkt förhållande till sina hemtrakter. Hemtrakterna kan vara allt från regnskog till öken, stäpp eller tundra (Kumm 1993 s. 2). Samerna är en grupp som uppfyller definitionerna och därför också är en ursprungsbefolkning. En utvidgning på definitionen är:
”känner stark anknytning till en geografisk region, ett territorium, där de levt sedan ”urminnes tid” och i varje fall funnits långt före den europeiska expansionen över hela planeten.” (Kumm 1993 s. 3).
3.1.2 Samer som ursprungsbefolkning
Då samer levde inom dagens svenska nationsgränser innan Sverige som stat bildades, medför detta att samer är en ursprungsbefolkning eller om man så vill en nationell minoritet. De är ej inflyttade på svenskt territorium, Sverige som stat har flyttat in på deras territorium och påtvingat samerna den svenska kulturen, detta beteende klassas även som kolonisering. Därav borde samerna också vara ett undantag från frågan om medborgares likställdhet i ett demokratiskt samhälle deras särställning från svenskheten borde vara en självklarhet just på grund av deras påtvingade svenskhet (Mörkenstam 1999 s. 21).
Att samerna har funnits i Sapmi (vilket betyder sameland på samiska) långt före de nationella befolkningarna som idag lever i Norge, Sverige, Finnland och Ryssland finns det mången bevis för. På 1970-talet hittades hällristningar med samiskt ursprung i Alta i Nordnorge vilka även är klassade som de äldsta i Norden, hällristningarna har sitt ursprung daterat till stenåldern, med andra ord är de sextusen år gamla. Ett ytterligare bevis för att
27 samerna är en ursprungsbefolkning i norden gjordes i Sverige på 1980-talet där man hittade fynd efter samisk bosättning vid stora Lulevattnet fynden daterades 2000 år tillbaka i tiden (Rask 2006 s. 11). Det här är bevis för att samerna faktiskt är den befolkning som var först på plats i Norden och därav även kan och bör klassas som ursprungsbefolkning.
1977 fastslogs det att samerna är ett ursprungsfolk i Sverige av svenska riksdagen (Kvarfordt m fl. 2004 s. 11). 1998 bad den svenska regeringen det samiska folket om ursäkt för hur samerna blivit behandlade av Sverige genom åren. Regeringen erkände att man har utövat ett förtryck mot samerna och att förtrycket bland annat har tagit sig uttryck i att samerna inte har tillåtits att använda sitt egna språk och genom tvångsförflyttning av samer från den mark de har nyttjat sedan urminnes tider (Kvarfordt m fl. 2004 s. 63). Trotts erkännandet har Sverige än idag inte skrivit under ILO (International Labour Organization) konvention nr 169 som borde vara en naturlig fortsättning på samernas erkännande som ursprungsbefolkning från den svenska statens sida.
3.1.3 Samer
Samerna uppskattas vara 70 000 till antalet fördelade på omkring 40 000 i Norge, 20 000 i Sverige, 6 000 i Finland och 2 000 i Ryssland. Dock ser sig inte samerna som olika nationaliteter utan som ett folk med Sapmi som land (Rask 2006 s. 18).
”Vi är inte svenskar eller finnar, norrmän eller ryssar vi är samer. Vi är ett folk med ett eget bosättningsområde, ett eget språk Och en egen kultur”
(Rask 2006 s. 18).
De tidiga samernas samhälle bestod av släkter vilka var inordnade i olika ekonomiska enheter, det fanns ingen överordnad stat. Historiskt sett var det först under Gustav Vasas tid som samerna började med den mer organiserade renskötseln, innan hade samer först och främst varit jägare och till viss del fångat, tämjt och använt sig av renar (Kumm 1993 s. 21, 24).
Samerna i Sverige, Norge och Finland har var sitt sameting, sametinget i Sverige ses som en statlig myndighet vilket innebär att regeringen har rätt att utse sametingets ordförande och
28 bestämma sametingets befogenheter (Kvenangen 1996 s. 139). Det svenska sametinget sammanträdde för första gången år 1993, syftet med sametinget är att samernas intressen ska tillvaratas av valda representanter vilka är 31 till antalet och väljs för en fyrårsperiod. Den som anser sig vara same och har eller har haft samiska som hemspråk; eller har föräldrar, far- eller morföräldrar som har eller har haft samiska som hemspråk får rösträtt och möjlighet att rösta in den representant som anses föra fram frågor av intresse (Rask 2006 s. 19).
3.1.4 Rättigheter även för samekvinnor
Grundtanken i en demokrati är att alla människor ska ha ett lika värde och genom detta även lika rättigheter. Dock anses det som acceptabelt att åsidosätta de lika värdena och rättigheterna genom att göra en så kallad positiv särbehandling. Syftet med positiv särbehandling är att en viss grupp genom detta får en möjlighet att till exempel ta sig in på arbetsmarknaden, eller genom att bli särbehandlade kunna föra sina kulturella aspekter vidare. Det senare, är ett allmänt vedertaget sätt att förhålla sig till just minoritets och ursprungsfolksgrupper. Berörda grupper undantas från idealet om lika rättigheter för och lika behandling av alla medborgare i en positiv bemärkelse (Mörkenstam 1999 s. 1). Exkludering från regeln om lika rättigheter och behandling sker för att ge ursprungs- och minoritetsgrupper en möjlighet att föra sin kultur vidare, så som språk, religion eller andra traditioner som kan förknippas med just den explicita gruppens identitet. Tanken om undantag från idealet om lika rättigheter och lika behandling har sin grund i den normativa samhällsordningen att kulturell mångfald har ett värde (Mörkenstam 1999 s 1). Samernas kultur har alltså genom tanken om undantag från idealet ett värde för storsamhället Sverige som nation och därför ska de ha rättighet att tas bort från tanken om lika rättigheter och genom det få en utökad form av rättigheter, eller om man så vill ges särrättigheter. Till viss del har det här redan skett genom ett accepterande av samiska som språk och den samiska flaggans erkännande.
”Att särbehandling av medborgare måste motiveras med generella argument som redogör för varför man i just dessa fall skall avvika principen om lika omtanke och respekt…” Är Bo Rothsteins ord om de moraliska och politiska aspekterna i en välfärdsstad (Mörkenstam 1999 s. 2). Rothsteins tankar är i stor utsträckning applicerbara just på samerna, tack vare det att de
29 är en ursprungsbefolkning, eller snarare hur den svenska statens politik mot samerna borde förstås. Genom applicerbarheten på samerna är det även i vidare utsträckning applicerbart på samekvinnor då kvinnor även är en grupp där positiv särbehandling är användbart för att öka jämställdheten. Utifrån tanken om särbehandling borde samekvinnor särbehandlas både som ursprungsbefolkning och som kvinnor vilket även följer det tankesätt som intersektionellt perspektiv har om en interaktion mellan olika grupper och aspekter. De barriärer som finns i ett samhälle genom samhällets sociala markörer så som etnicitet, kön, klass och liknande exkluderar vissa grupper från storsamhällets rättigheter för att ge dessa grupper som faller inom ramarna för exkludering på grund av kön, etnicitet och klass möjlighet att ta del av samhällets sociala resurser krävs det en tilldelning av grupprättigheter. Genom att tilldela den exkluderade gruppen grupprättigheter anser Iris Marion Young att man erkänner skillnader inom samhället och genom erkännandet ger alla medborgare en möjlighet att få fullt medborgarskap (Schierup i de los Reyes m.fl. 2005 s. 245). Så genom att ge samerna grupprättigheter eller om man så vill särrättigheter ges de en möjlighet att bli fullvärdiga medlemmar av storsamhället istället för att exkluderas. Detta gäller då även för samekvinnorna som en grupp i gruppen, att de ska ha särrättigheter för att inte marginaliseras ytterligare från samhället.
Utifrån den tidigare förda lagstiftningen mot samerna, där fokusen har varit att hålla kvar samerna vid rennäringen och det nomadiserande livet som följer denna näring, har samerna blivit exkluderade från resten av samhället, samerna har helt enkelt inte haft eller getts någon möjlighet att assimileras till storsamhället (Mörkenstam 1999 s. 207). Exkludering har träffat samekvinnorna inte bara som en del av den samiska gruppen utan även som kvinnor, då deras samfund varit exkluderad från storsamhället har inte utvecklingen när det gäller kvinnors rättigheter och liknande varit en prioritering utan de har fått ge vika för gruppens rättigheter. Samekvinnor är dubbelt underordnade storsamhället genom att vara kvinna och del av en ursprungsbefolkning (Projekt Dorvu 2008 s. 8). Som en förlängning av det skedda borde det vara en självklarhet för de som fört denna politik att samekvinnorna inte faller inom normen för en svensk kvinna och därför behöver särskilda instanser som förstår den kulturella kontexten så som exempelvis en kvinnojour specialiserad på det liv en samisk kvinna lever och alla aspekter som följer med det livet.
30 3.1.5 Sameidentitet som gruppidentitet istället för individidentitet och hur det påverkar samekvinnorna
Same som en kollektiv identitet, anses av många bland annat Mörkenstam som skrivit en avhandling om just samer, vara en av förutsättningarna för att kunna ge samerna deras särställning och därigenom möjlighet till särbehandling (Mörkenstam 1999 s. 3). Dock för det med sig ett problem i kontexten samekvinna då de genom den kollektiva identiteten har glömts bort i debatten, genuset försvinner och ersätts av en grupp eller ett kollektiv. I den feministiska synen på uppsatsens ämne finns det en risk att de särskilda behov som är allmänt vedertaget för kvinnor i storsamhället (Sverige) försvinner för samekvinnorna och att de ses som en del av ett kollektiv inte som en grupp i gruppen vilket de faktiskt är. Gruppen ses i denna kontext som homogen vilket en grupp med olika kön ej kan göras.
Förklaringen till att det talats om ett kollektiv kan ses utifrån att det har varit en nödvändighet i den tidigare kontexten, därför att det har behövts en särskrivning av samer som ett kollektiv, en grupp, för att ge samerna en legitimitet som ursprungsbefolkning. Då en särskiljning enbart kan ges till en grupp enligt de argument som berättigar särskiljning utifrån de samhälleliga normerna som finns (Mörkenstam 1999 s. 5). Genom att ge samerna en särställning som grupp har Sverige i sin politik visat att denna grupp har behov utöver de som medborgarna av storsamhället (Sverige) har.
Genom att ge en viss grupp särrättigheter, så som exempelvis en ursprungsbefolkning kan den rådande maktrelationen, i berörda fall den mellan svenska staten och samerna brytas. Brytning sker genom att de samhälleliga föreställningarna som är rådande, vilka jag tog upp innan så som att samerna är en homogen grupp, bryts (Mörkenstam 1999 s. 8). I förlängningen kommer särrättighetstänkandet även appliceras på en utsatt grupp i gruppen, som i detta fall är samekvinnorna kan deras utsatthet brytas och deras ställning stärkas inte bara gentemot storsamhället men även inom gruppen.
Enligt Rawls ska alla individer i ett samhälle ges samma förutsättningar för att det ska kunna finnas ett rättvist samhälle, alla är lika inför varandra. Rawls tar bland annat upp samhälleliga nyttigheter som är en av förutsättningarna för det rättvisa samhället. De samhälleliga nyttigheter består bland annat av frihet och möjlighet, inkomst, rikedom och självrespekt. De här nyttigheterna klassas som de samhälleliga nyttigheterna för att samhället
