Malmö högskola
Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivåSpecialpedagogens roll – fokus på det
friska genom yrkesspråkets intentioner
-
The Special Needs Educator - an Agent for
Growing what is Functional and Constructive
through a Conscious Professional Discourse
Gabriella Haramaty
Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2017-08-24
Examinator: Magnus Erlandsson Handledare: Lisa Hellström
Abstract
Denna studie är en nulägesbeskrivning och belyser specialpedagogens roll utifrån det främjande arbetet i dagens gymnasieskola. Fyra specialpedagoger som börjat arbeta runt 2010 då den nya skollagen infördes har i enskilda intervjuer resonerat kring begreppet främjande arbete kopplat till specialpedagogrollen. Studien är en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Metoden är inspirerad av diskursanalys och fenomenologi och begreppet främjande arbete belyses ur språkbruket. Teori och bakgrundsbeskrivningen ramar tillsammans in studiens utgångspunkter. Studien utgår från forskning och teorier om specialpedagogik, socialantropologi och yrkesspråkets betydelse. Bakgrunden beskriver nuläget med fokus på Elevhälsans nya uppdrag att stötta elevernas utveckling mot utbildningens mål. Intervjuerna är utformade utifrån att undersöka vilka konkreta exempel på främjande arbete som specialpedagogerna väljer att prata om. Resultatet visar att samtalsinnehållet snarare handlar om hinder och svårigheter med det främjande arbetet än det faktiska främjande arbetet. Resultatet visar vidare att specialpedagogerna inte förhåller sig till ett enhetligt språk utan att yrkepsspråket snarare färgas av den organisation man är verksam inom. Specialpedagogerna berättar om insatser kopplat till det främjande arbetet på individ-grupp och organisationsnivå. Resultatet sätts i relation till skollagen från 2010 och hur den till viss del omformulerar lärares och specialpedagogers uppdrag.
Nyckelord: Elevhälsans nya uppdrag, Frisk- och riskperspektiv, Främjande arbete, Skollagen 2010, Specialpedagogrollen i gymnasieskolan, Yrkesspråk
Innehållsförteckning
1. Inledning s.7 2. Problemområde s.8 2.1 Syfte s.10 2.2 Frågeställningar s.10 3. Metod s.103.1 Metodval och genomförande s.10 3.2 Urvalsgrupp s.12
3.3 Bearbetning och analys s.12 3.4 Etiska överväganden s.13 3.5 Teoretisk anknytning s.14 4. Centrala begrepp s.14 4.1 Åtgärdande arbete s.14 4.2 Förebyggande arbete s.15 4.3 Hälsofrämjande arbete s.15 4.4 Främjande arbete s.16
4.5 Salutogent synsätt i förhållande till främjande arbete s.17
4.6 Hälsofrämjande och främjande arbete – två sidor av samma mynt s.17 4.7 Ordparen s.18
4.8 Termometern som liknelse – ett verktyg för att särskilja begreppen s.18 5. Bakgrund s.19
5.1 Skolans utveckling s.19
5.2 Gymnasieskolans utveckling s.20 5.3 Elevhälsans utveckling s.21
5.4 Skolverketes lägesbedömning 2017 s.22
5.5 Socialstyrelsens och Skolverkets vägledning för elevhälsan s.23 5.6 Vad är egentligen ”friskt”? s.24
5.7 En jämförelse mellan skollagen 1985 och skollagen 2010 s.26 5.7.1 Hur förhåller sig respektive lag till begreppet främja? s.26 5.7.2 Från elevvård till elevhälsa s.27
5.7.3 Inkluderingsuppdraget s.28
5.8 Individualiserad undervisning och extra anpassningar där pedagogiken och specialpedagogiken möts? s.28
6. Teori och tidigare forskning s.29
6.1 Teori om behovet av ett gemensamt yrkesspråk s.29
6.2 Tidigare forskning: kategoriskt respektive relationellt perspektiv s.29
6.3 Forskning om elevhälsans förståelse för det hälsofrämjande uppdraget kopplat till språkbruk s.30
7. Resultat s.31
7.1 Presentation av respondenterna – yrkeserfarenheter och organisation s.31 7.2 Talutrymme – främjande arbete s.32
7.3 Talutrymme – det främjande arbetet i förhållande till övrigt innehåll s.33 7.4 Talutrymme – övrigt s.34
7.5 Talutrymme – organisation och metareflektion s.35 7.6 Främjande arbete – konkreta handlingar s.36 7.7 Förebyggande arbete – konkreta handlingar s.37
7.8 Åtgärdande arbete – två olika fokus, konkreta handlingar s.38
7.9 Åtgärdande och förebyggande arbete – konkreta handlingar och förhållningssätt s.38 7.10 Organisation – ramarna för specialpedagogens möjligheter att arbeta främjande
s.39
7.11 Metareflektion – resonemang som synliggör det dolda s.40 7.12 Respondenternas summeringar s.42
7.13 Hinder för specialpedagogens främjande arbete s.42 7.14 Specialpedagogens möte med andra s.43
8. Analys och diskussion s.44
8.1 Hur ser det yrkesspråk och de tankestrukturer ut som formar specialpedagogens möjligheter att arbeta främjande i dagens gymnasieskola? s.44
8.1.1 Salutogent förhållningssätt och främjande arbete s.44 8.1.2 Yrkesspråk och organisation s.46
8.1.3 Specialpedagogrollen kopplat till det främjande arbetet – samtalsutrymme s.46 8.1.4 Diskussion – Det främjande arbetet i en målstyrd skola s.47
8.1.5 Varför begreppet främjande arbete bör förstås isär från begreppet förebyggande arbete s.48
8.1.6 Ett gemensamt yrkesspråk ett verktyg för att skapa en likvärdig skola? s.49 8.2 Hur förstår specialpedagogerna sitt uppdrag att fungera främjande i den pågående
skolutveckling där elevhälsan ska delta i främjande av lärandet? s.49
8.2.1 Specialpedagogens främjande arbete på grupp- och organisationsnivå s.49 8.2.2 Specialpedagogens främjande arbete sker i förhållande till andra s.50 8.2.3 Specialpedagogens främjande arbete sker i förhållande till andra s.50 8.2.4 Diskussion: paradigmskiftet medför nya arbetsmiljöfrågor s.51
8.3 Går det att urskilja något specifikt för specialpedagogens roll i det främjande arbetet bortom elevhälsans hälsofrämjande uppdrag på gymnasiet utifrån en nulägesbeskrivning? S.52
9. Slutsatser och förslag på vidare forskning s.54
10. Referenslista s.56
1. Inledning
Skolan behöver få vara en lustfylld och glädjefylld plats för att hälsa och lärande ska utvecklas på ett konstruktivt och hållbart sätt som grund för det livslånga lärandet. Vi lever i en utvecklad samhällsapparat där detta borde vara fullt möjligt eftersom vi inte behöver lägga all vår tid och fokus på att garantera överlevnad. Istället för att kämpa för överlevnad borde skolans fokus kunna vara ett skapande och ett byggande. Många vittnar om att dagens skola har blivit en plats där både elever och medarbetare just får kämpa för överlevnad inom systemet. Utbrända medarbetare och skolans svårigheter att möta elever som hamnar i hemmasittarproblematik är bara två av flera exempel som synliggör att skolan i dagsläget utgör en problematisk arena för många.
Hjärnan är plastisk och formbar. (Klingberg, 2011) De intryck vi matar våra hjärnor med skapar kunskaper, färdigheter, förståelse men också känslor och värderingar. En hjärna som matas med negativa och riskfyllda beskrivningar riskerar att fokusera på negativa och riskfyllda tankemönster. En hjärna som exponeras för möjligheter och kreativitet i kombination med att självkänslan odlas får ofta naturliga inre system som gör skapande och kreativitet mer lättillgängligt för individen.
Skolan ska både bygga kunskaper som i förlängningen är tänkt att utgöra en del av samhällsbygget, men skolan har parallellt med detta ett uttalat kompensatoriskt uppdrag (Skolinspektionen 2010:14). Elevhälsan har ett högt fokus på det kompensatoriska, medan lärarkåren har ett högt fokus på byggandet av kunskaper. Med den nya skollagen från 2010 har lärarnas uppdrag fått ökat inslag av kompensatoriskt karaktär genom kravet på att inlärningen ska ske på individens villkor, utifrån individens utgångsläge och behov. Den nya skollagen har även ändrat elevhälsans riktning som gått från att fungera som en separat del av skolverksamheten med vård i fokus till att nu ha ett ökat fokus på hälsa som en avgörande del för lärandet (Elevvårdsutredningen, 2000). Samtliga av skolans uppdrag ska idag kopplas till inlärning. Läraruppdraget och elevhälsans uppdrag är numera gemensamt, två komponenter som förväntas komplettera varandra i syfte att stötta alla elevers lärande och skapa en likvärdig skola. I den ständigt pågående utvecklingen av skolan är det viktigt att skolan som system och yrkesrollerna inom skolan utvecklas till att vara hållbara över tid. Ett sätt att undersöka hur den pågående utvecklingen av specialpedagogens roll kan formas i en hållbar riktning är att undersöka om och hur specialpedagogens tid i större utsträckning kan ägnas åt det friska bygget av både hälsofrämjande och främjande arbetet på bekostnad av mer åtgärdande och förebyggande ingångar.
Fokus för denna studie är att fånga en nulägesbeskrivning och undersöka begreppet främjande arbete kopplat till specialpedagogrollen. Frågorna är tydliga men svaren är svårfångade. Resultatet har landat i något som kan uppfattas som fragmentariskt och trevande som en konsekvens av att studien undersöker specialpedagogrollen ur ett nytt perspektiv. Studiens process har resulterat i ett förlag på hur man kan definiera främjande arbete. Förlaget nyanseras inte nämnvärt i denna studie, en medvetenhet som kan vara bra för läsaren att ta med sig när man läser.
2. Problemområde
Elevhälsans och specialpedagogens arbete kan delas upp i tre kategorier: åtgärdande, förebyggande och främjande arbete/hälsofrämjande arbete (Nilsson, 2014). Samtliga ingångar är viktiga och de står i relation till varandra, men vi kan inte göra allt samtidigt. Eller kan vi det? Hur vet vi om vårt arbete är av åtgärdande, förebyggande eller främjande karaktär? Är det intentionen vi formulerar innan arbetet eller resultatet vi ser efter arbetesinsatsen som ska avgöra vilken kategori av arbete vi har ägnat oss åt? Går dessa begrepp att särskilja från varandra? Är det överhuvudtaget intressant att kategorisera vårt arbete utifrån om det är av åtgärdande, förebyggande eller främjande karaktär? Ett anpassat klassrum som är utformat för att främja studiero kan vara väldigt främjande för den anpassningsbara eleven (sk neurotypiska elever), men vara direkt hälsofrämjande för den elev som har svårt att filtrera bort intryck (elever inom autismspektrumtillstånd, elever med koncentrationssvårigheter, elever med nedsatt förmåga pga sociala omständigheter) som resulterar i att orken tar slut snabbare och därför mår dåligt och blir stressad i en miljö som domineras av oplanerade ljudintryck såsom i ett stökigt klassrum. Klassrummets utformning kan både främja högre måluppfyllelse och förebygga bristande inlärning.
Årgärdande och förebyggande arbete utgår från en problembeskrivning medan främjande arbete utgår från bygget av det friska (Söderström, 2014). Vi åtgärdar mobbingsituationer, vi förebygger risker för mobbning, men vi främjar inte mobbning – vi främjar goda relationer och kommunikation. När vi formulerar tankar, intentioner, syften, arbetsmodeller etc för det åtgärdande och förebyggande arbetet måste vi utgå från en problemformulering där något behöver förändras, modifieras eller kompenseras eftersom det finns något patogent i botten. Det främjande arbetet ska utgå från det friska. Tankar, intentioner och syften behöver formuleras utifrån vad vi vill skapa. Det främjande arbetet kan ses som väsenskilt från de övriga ingångarna: förebyggande och åtgärdande arbete. Mina samlade erfarenheter lämnar
mig med intrycket att elevhälsoarbetet lätt fastnar i negativt färgade problembeskrivningar, något som sällan gynnar elevernas utveckling.
Elevhälsan ska utgöra ett multiprofessionellt team och därför representera olika infallsvinklar med målet att samverka utifrån samsyn. Ett verktyg för att nå samsyn kan vara att ladda ord och språket med samma värden. I nuläget ser man ofta ordparet ”förebygga och främja”. Vad händer med vårt arbete när man blandar samman två begrepp som egentligen vilar mot olika utgångspunkter? Riskerar det friska byggandet att drunkna i det patogena kompenserandet när vi blandar samman dessa begrepp? Vad menas egentligen med främjande arbete? Vad lägger vi in i begreppet främjande arbete?
Specialpedagogens yrkesutövande vilar mot dubbla utbildningar, en lärarutbildning och en specialpedagogutbildning. Skolans utveckling framträder kanske som mest tydligt genom specialpedagogens utökade plats i skolan och skollagen då det är den yrkesroll som kanske tydligast representerar både lärande- och måendeperspektiven. Ett sätt att beskriva specialpedagogens arbetsfält är att denna roll ska få ihop övergripande samhällsförändringar1 med styrdokumentens kunskapskarv genom att synliggöra vilka behov olika elevers inlärningsprocesser har i syfte att skapa hållbara system för eleverna på individ- grupp och organisationsnivå. Specialpedagogrollen kan kopplas till arbetet med att skapa en likvärdig skola. Specialpedagogens roll handlar mycket om att åtgärda och förebygga inlärningshinder, men hur ser då specialpedagogens möjligeter ut för det främjande arbetet i dagens gymnasieskola? Hur förstår specialpedagoger sitt uppdrag att fungera främjande i något som skulle kunna betraktas som ett paradigmskifte där elevhälsan ska delta i byggandet av kunskaper? Vilka möjligheter och ingångar hittar specialpedagogerna för det främjande arbetet?
Allt arbete har olika faser. En kartläggande fas där man undersöker nuläget: vad behöver åtgärdas, förebyggas eller främjas. Görs det bäst på individ – eller gruppnivå och vad krävs på organisationsnivå för att genomförandet ska lyckas? Ett syfte behöver formuleras: varför behöver vi åtgärda, förebygga eller främja? En intention behöver förtydligas. Det är lämpligt att även formulera ett hur: hur görs detta på bästa sätt kopplat till tid, rum och resurser inom organisationen? En gemensam syftesformulering och intention är ingen garanti för att vi ska lyckas i vårt arbete, men det ökar chansen. Det viktigaste är hur mottagarna upplever vårt arbete och det är först i efterhand som vi kan veta om våra intentioner har lyckats. Ofta behöver man acceptera att man sällan når hela vägen fram med sina intentioner. Ett
1 Exempel på samhällsförändringar som påverkar skolan och dagens elever är ny teknik, sociala medier,
förebyggande arbete kanske inte blir så förebyggande om eleven känner sig ifrågasatt eller fått en känsla av skuld. Det främjande arbetet kanske inte blir så bra om vuxenvärlden vill bygga något som mottagarna inte ser någon nytta med. Det åtgärdande arbetet riskerar ibland att förvärra situationer om mottagaren fjärmar sig mot åtgärden.
2.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka och synliggöra fyra specialpedagogers syn på hur deras arbete är kopplat till skolans övergripande arbete med fokus på att främja lärande i dagens gymnasieskola. I praktiken ligger främjande och förebyggande arbete nära varandra. I denna studie kommer begreppen behandlas åtskilda och fokus ligger på det främjande arbetet. Syftet är att se om det i dagsläget går att utskilja något specifikt för specialpedagogrollen i förhållande till det arbete som syftar till att vara främjande. Studien syftar även till att presentera ett förslag på hur begreppet främjande arbete kan förstås och användas.
2.2 Frågeställningar
Hur förstår specialpedagogerna sitt uppdrag att fungera främjande i den pågående skolutveckling där elevhälsan ska delta i främjande av lärandet? Hur ser det yrkesspråk och de tankestrukturer ut som formar specialpedagogens möjligheter att arbeta främjande i dagens gymnasieskola? Går det att urskilja något specifikt för specialpedagogens roll i det främjande arbetet bortom elevhälsans hälsofrämjande uppdrag på gymnasiet utifrån en nulägesbeskrivning?
3. Metod
3.1 Metodval och genomförande
Detta är en studie som bygger på fyra semistrukturerade intervjuer med specialpedagoger verksamma inom gymnasiet. Intervjun är indelad i tre avsnitt. I första delen får respondenterna fritt resonera kring elevhälsans och specialpedagogens huvuduppdrag. I övergången mellan del ett och två får respondenter ta del av den definition av begreppet främjande arbete som studien vilar mot. Genom andra delen löper den övergripande frågan om hur specialpedagogerna förstår sitt uppdrag att fungera främjande i den pågående skolutveckling där elevhälsan ska delta i främjande av lärandet som en röd tråd, se bilaga 1 intervjuguiden. Del ett jämförs med del två för att se hur stor del av samtalsutrymmet
respondenterna ägnar åt att beskriva det främjande arbetet när de beskriver elevhälsan och specialpedagogens helhetsuppdrag. Kontrasten mellan del ett och del två syftar till att belysa hur specialpedagogerna förstår sitt uppdrag att fungera främjande i den pågående skolutveckling där elevhälsan ska delta i främjande av lärandet.
I intervjuerna används endast ordet främjande och respondenterna har friheten att svara både utifrån ett främjande och/eller hälsofrämjande perspektiv. I resultatet presenteras endast det främjande arbetet urskilt från det hälsofrämjande. Här hittas svaret på frågan om det finns något specifikt i specialpedagogens uppdrag kopplat till den främjande ingången.
Det empiriska materialet bearbetas på ett sätt som syftar till att urskilja specialpedagogernas syn på det främjande arbetet och hur det skiljer från åtgärdande och förebyggande arbete i syfte att hitta vad som karakteriserar specialpedagogens främjande arbete. Studien utgår från en kvalitativ ansats och den är inspirerad av diskursanalys och fenomenologisk metod. I början av studien låg främst fokus på fenomenlogi som metod med en önskan om att belysa det främjande arbetet genom att undersöka om det finns något specifikt för specialpedagogrollen kopplat till fenomenet främjande arbete. Resultatet visade att specialpedagogerna hade ganska svårt att hålla fokus på det främjande arbetet.2 Innehållet fokuserades snarare mot svårigheter, problem och hinder för det främjande arbetet och metareflektioner. När resultatet började framträda fick diskursanalysen en mer framträdande plats i metoden.3 Resultatet presenteras i första hand utifrån en diskursanalys.
Alla intervjuer är inspelade och materialet har transkriberats. Det empiriska materialet bearbetas utifrån teorin om att möjligheterna till att bedriva främjande arbete skapas inom en diskurs och det språkbruk som används i yrkesvardagen. I studien kommer begreppen åtgärdande, förebyggande och främjande hanteras som tydligt avgränsade i syfte att synliggöra vilken diskurs som påverkar specialpedagogens främjande arbete. De konkreta exempel som beskriver specialpedagogens arbete kopplat till det främjande synliggör fenomenet främjande arbete. Hur mycket respondenterna pratar om det främjande arbetet och övriga kategorier belyser den diskurs som arbetet uppstår i. Det empiriska materialet har bearbetats utifrån en analysmatris som utgår från fasta begrepp. Sammanställningen av det empiriska materialet utgår från att se hur stort samtalsutrymme respondenterna ägnar åt de
2 Respondenterna hade inte kunnat ägna 100% åt att prata om det främjande arbetet då intervjun till viss del
också efterfrågar deras tankar rörande hinder för det främjande arbetet.
3 Analysmatrisen och designen är en modell som vuxit fram genom processen. De är utarbetade av mig och den
har passat väldigt bra utifrån en studie som utgår från fasta kategorier med både en fenomenologisk ingång och en diskursanalysingång.
olika begreppen. Samtalsutrymme betyder alltså hur mycket tid respondenterna ägnar åt respektive begrepp.
3.2 Urvalsgrupp
Studien fokuserar på specialpedagoger verksamma inom gymnasieskolan. Specialpedagogernas ramar för arbetet färgas av elevernas höga ålder, att eleverna blir myndiga under skoltiden och att de arbetar i en frivillig skolform. Gymnasieskolan har flertalet separata styrdokument som formulerar och styr verksamheten. Specialpedagogens förutsättningar för att arbeta skiljer sig av dessa anledningar från grundskolans förutsättningar.
Den nya skollagen från 2010 utgör en viktig tidspunkt för denna studie då den på många sätt omformulerar både elevhälsans och lärarnas uppdrag samt hur samverkan dem emellan behöver fungera. Frågeställningarna behöver belysas utifrån erfarenheter gjorda efter att den nya skollagen trädde i kraft. Samtliga respondenter har utbildat sig och börjat vara verksamma som specialpedagoger runt 2010.
3.3 Bearbetning och analys
Bearbetningen av det empiriska materialet utformades utifrån en analysmatris med målet att vaska fram hur specialpedagogerna pratar om och därigenom förstår sitt uppdrag kopplat till det främjande arbetet samt om det gick att hitta specifika arbetsuppgifter i syfte att synliggöra fenomenet främjande arbete kopplat till specialpedagogens roll. Avgränsningen mellan varje samtalsenhet är gjord utifrån om intentionen i innehållet är av främjande, förebyggande eller åtgärdande karaktär. Intentionen byter ofta riktning mitt i ett resonemang och därför kan ett sammanhållet samtalsstycke innehålla flera enheter. Vissa enheter är långa medan andra är kortare, men varje enskilt tema utgör lika stor procentandel. Vid kategoriseringen av varje tema har valet av kategori motiverats i löpande text, se exempel i bilaga 2 (Fejes & Thornberg 2016).
Sammanställningen av det empiriska materialet och analysen är uppdelad i två spår: vilka
förhållningsätt som dominerar samtalet om det främjande arbetet i en nulägeskontext, samt
vilka konkreta exempel på arbetsuppgifter som nämns i samtalet om det främjande arbetet. Samtalsutrymmet och de tankar som dominerar beskrivningarna synliggör vilken diskurs som färgar specialpedagogernas arbete och hur de förhåller sig till begreppet främjande arbete samt vilka övriga begrepp som påverkar detta arbete.
Analysmatrisen är utformad utifrån att allt material kategoriseras i fasta begrepp. Bearbetningen av det empiriska materialet började med ett försök att kategorisera specialpedagogernas tankar utifrån om innehållet var av åtgärdande, förebyggande eller främjande karaktär (samt ordparen ”förebyggande och främjande” och ”förebyggande och åtgärdande”). Ganska snabbt blev det tydligt att dessa kategorier var otillräckliga. Mycket av innehållet visade sig handla om tankar som rörde sig utanför dessa kategorier. Det blev nödvändigt att införa en övrigt-kategori vid sidan av de tre förstnämnda. Kategorin övrigt visade sig innehålla mycket intressant data för studien och övrigt fick fyra underkategorier: 1.metareflektion 2.organisation 3.gäller alla tre ingångar 4.off topic. Metareflektion handlar om specialpedagogernas tankar kring yttre påverkansfaktorer som den mänskliga faktorn, samhället, kommunen, hur yrkesrollen formas, mm. Kategorin organisation handlar om specialpedagogernas egna erfarenheter av hur olika skoleneheter organiseras och kommunicerar kring frågor på organisationsnivå. Innehållet i metareflektionerna och funderingar kring organisation ligger många gånger nära varandra. Här framträder hur specialpedagogerna upplever organisationen som grund för det främjande arbetet.
Hur stor andel samtalsutrymme de olika begreppen tar presenteras i procent. Att kvant Analysen av samtalsutrymme syftar till att synliggöra den diskurs som präglar specialpedagogernas samtal om det främjande arbetet i dagens gymnasieskola. Det synliggör vilket synsätt och vilka handlingar som påverkar förståelsen för det främjande arbetet. I resultatet presenteras specialpedagogens möte med andra i syfte att se om arbetet sker på individ- grupp eller organisationsnivå. Det är intressant att se vilka möten specialpedagogerna väljer att prata om då det belyser fenomenet främjande arbete.
3.4 Etiska överväganden
Att arbeta med fasta kategorier skapar vissa problem. Respondenternas bilder av det främjande arbetet har otydliga avgränsningar gentemot framförallt det förebyggande arbetet. Bearbetningen av materialet påverkas starkt av att specialpedagogerna inte gör tydliga avgränsningar mellan begreppen. Detta påverkade hur materialet sen kunde struktureras. Urtolkningen är gjord utifrån de underliggande intentionerna i respondenternas resonemang. För att ett tema ska kategoriseras som främjande krävs att intentionen till övervägande del utgår från att ringa in något friskt.
Det främjande arbetet kommer i studien att kategoriseras utifrån beskrivningar som inte har något bristperspektiv eller problemformulering i botten, väsenskilt från förebyggande och
åtgärdande arbete. I praktiken är det svårt och kanske olämpligt att hantera begreppen så statiskt avgränsade från varandra. I en faktisk verklighet är det åtgärdande, förebyggande och främjande arbetet tätt sammanflätade och överlappar varandra.
Diskursanalysen och valet av att kvantifiera materialet hör ihop med att studien presenterar ett förslag på hur man kan definiera och förhålla sig till begreppet främjande arbete i ett medvetet yrkersspråk. Kvantifieringen är en metod för att motverka lösa antaganden, något som kan vara en risk då jag som författare driver en tydlig linje.
I studien kommer begreppet funktionsvariation användas istället för funktionsnedsättning. Funktionsnedsättning kan ha en negativ konnotation och en stark koppling till individens personliga ansvar. Funktionsvariation som ord passar bättre i dagens samtal om skolan där individuella anpassningar ska betraktas som skolans ansvar och som en självklar del i det pedagogiska uppdraget. Funktionsvariation synliggör att anpassningar ska ske runtom individen istället för att individen ska modifieras till att passa skolans ramar.
3.5 Teoretisk anknytning
Forskningen om specialpedagogens roll kopplat till begreppet främjande arbete är i dagsläget tunn. Elevhälsoarbetet och specialpedagogens uppdrag har inte hunnit formas utifrån den nya uppdragsbeskrivningen i och med 2010 års skollag och området är fortfarande svårt att beforska. Bakgrundsbeskrivningen utgör en kompenserande stor del. Där presenteras skolans, gymnasieskolans och elevhälsans utveckling i stora drag. Här presenteras tre av Skolverkets allmänna råd, alla publicerade 2014, som diskuterar och fördjupar förståelsen för begreppet främjande arbete. Skolverkets allmänna råd och Skolverkets och Socialstyrelsens vägledning
för elevhälsa utgör ett underlag för begreppsförklaringar. I Skolverkets lägesrapport från 2017
presenteras viktiga nulägesbeskrivningar. Den nya skollagen presenteras och jämförs med den gamla skollagen för att visa på hur elevhälsoarbetet omformulerats i grunden. De teorier som lyfts är kopplade till specialpedagogik, socialantropologi och yrkesspråkets betydelser för professioners legitimitet.
4. Centrala begrepp
4.1 Åtgärdande arbete
Det åtgärdande arbetets syfte har sin utgångspunkt i en problembeskrivning, och handlar om att hantera problem som uppstår på individ- grupp eller organisationsnivå. Akuta och oförutsägbara kris- och konfliktsituationer tillhör kategorin åtgärdande arbete (Socialstyrelsen
& Skolverket 2016, s.91). Det kan vara en situation eller händelse som uppstår och som föranleder riktade och avgränsade åtgärder. Vi åtgärdar allt från konflikter elever emellan, mobbningssituationer till kunskapsluckor och otillgängliga lärmiljöer. Ingångarna för det åtgärdande arbetet kan vara fysiskt, psykiskt och socialt (Nilsson 2014) men även av kognitiv karaktär då Skolverket och Socialstyrelsen kategoriserar att insatser som sker inom ramen för särskilt stöd och åtgärdsprogram kan vara åtgärdande arbete (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s.91). Specialpedagogens arbete kan handla att åtgärda otillgängliga lärmiljöer.
4.2 Förebyggande arbete
Det förebyggande arbetets tar sin utgångspunkt i en problembeskrivning, men till skillnad från det åtgärdande arbetet så utgår detta snarare från en riskbeskrivning av ett problem som ännu inte inträffat eller blommat ut fullt ut. Förebyggande arbete kan rikta sig till samtliga elever men utgångspunkten är ett avgränsat problemområde (Nilsson 2014). Det förebyggande arbetet handlar om att minska risken för ohälsa och målet är att förminska riskfaktorernas påverkansgrad samt att stärka de faktorer som skyddar individen (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s.90). Det förebyggande arbetet sker främst på grupp- och skolnivå, men även på individnivå. Skolverket och Socialstyrelsen exemplifierar vad som kännetecknar elevhälsans förebyggande arbete. De lyfter elevhälsans kunskaper som viktiga vid identifiering av riskområden genom kartläggning av matvanor, fysisk aktivitet, alkohol och tobaksbruk och framtagande av policydokument rörande förebyggande arbete mot psykisk ohälsa samt tobak, alkohol, narkotika och doping. Specialpedagogens arbete kan handla om att förebygga otillgängliga lärmiljöer.
4.3 Hälsofrämjande arbete
Det hälsofrämjande arbetet ligger väldigt nära arbetet med att förebygga ohälsa. Exempelvis kan elevhälsan förebygga dåliga sömnvanor men också främja goda sömnvanor. Det hälsofrämjande arbetet utgår ofta om att lyfta avgränsade teman från både frisk- riskperspektiv. Det hälsofrämjande arbetet kan alltså vila mot någon slags problembeskrivning och där skiljer sig begreppet från det främjande arbetet.
Begreppet hälsofrämjande bör ses ur ett brett perspektiv, något som främjar elevens hela livssituation och förebygger att individen får problem i skolan. Det hälsofrämjande arbetet syftar till att stärka eller bibehålla elevernas fysiska, psykiska och sociala välbefinnande (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s. 89).
4.4 Främjande arbetet
Begreppet främjande arbetet behandlas i denna studie som väsensskilt från övriga kategorier på så sätt att intentionen inte kan innehålla en problembeskrivning. Intentionen för det främjande arbetet formuleras i det friska, det som fungerar, det man vill skapa – inte i det man vill förändra. Det främjande arbetet ska kunna inkludera alla, men måste inte nå samtliga elever.
Det främjande arbetet är svårare att beskriva jämfört med det avgränsade åtgärdande och förebyggande arbetet (Nilsson 2014). Det främjande arbetet är ständigt pågående processer kopplat till både inlärning och positiv hälsoutveckling. Beskrivningen av intentionen för det främjande arbetet är viktigare än att försöka beskriva ett mätbart mål. Skolverkets publikation
Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda (Söderström 2014) inleder med att redogöra för hur
begreppen förebygga och främja kan förstås som två åtskilda begrepp. Svårigheten att skilja begreppen åt beskrivs utifrån att det främjande och förebyggande arbetet ligger nära varandra eftersom att det främjande arbetet kan medföra förebyggande effekter.
Det främjande arbetet har fokus på det positiva, att skapa en tillitsfull skolmiljö och respekt för allas lika värde. Det främjande arbetet är fundamentalt för all skolverksamhet, är ständigt del av undervisningen och ska pågå kontinuerligt, utan förekommen anledning. Det förebyggande arbetet handlar om att identifiera och avvärja risker för kränkningar och trakasserier i den egna verksamheten. De åtskilda beskrivningarna tydliggör två olika fokus för arbetet och gör det tydligare och lättare att planera vad skolan ska göra. (Nilsson 2014, s.8)
Ett medvetet språkbruk är viktigt vid det främjandet arbetet:
Vilka verb vi använder visar också vilka perspektiv vi vill lyfta. Gödslar vi eller arbetar vi med ogräsbekämpning? Stärker vi hälsa eller förhindrar vi ohälsa? Ligger fokus på varför vi mår bra eller på varför vi mår dåligt? (Nilsson 2014)
Det främjande arbetet är beroende av hur vi formulerar intentionen med vårt arbete och om syftesformuleringarna vilar mot en problembeskrivning eller om syftesformuleringarna i första hand formulerar vad som önskas att skapa.
Idrott och rörelse är något som idag diskuteras som främjande för både hälsa och inlärning.
Anders Hansen, överläkare i psykiatri har studerat hur träning direkt påverkar hjärnans funktioner och vår hälsa.4 Han menar att fysisk träning främjar både mående och hjärnas kapacitet.
4
Ett annat exempel på främjande arbete i skolan är arbetet med att främja närvaro. 5 Det görs genom att skolan skapar en god lärande miljö som utgår från varje enskild elevs behov där elevens upplever sig själv som delaktig (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s. 112). Men man bör titta närmare på vilket fokus och vilken ingång som ligger till grund för diskussionerna om närvaro och frånvaro. Pratar vi mest om att förebygga frånvaro eller hur vi kan främja närvaro? Vilka handlingar växer fram som viktiga från dessa diskussioner? Är det ökad uppföljning av frånvaro som utmynnar som den viktigaste arbetsuppgiften eller finns fokus på elevens delaktighet, lärmiljön, möjlighet till trevliga raster, relationsbyggandet etc med som viktiga arbetsuppgifter? Ett medvetet språkbruk är extra viktigt vid det främjande arbetet då diskurserna inom skolans värld tenderar att på ett omedvetet sätt färgas av ett patogent synsätt.
4.5 Salutogent synsätt i förhållande till främjande arbete
Det salutogena synsättet betyder att man ser det friska även när det finns en problembeskrivning i botten. Motsatsen till ett salutogent synsätt är ett patogent synsätt, dvs att man fokuserar på det sjukdomsbetonade och problematiska. Ett salutogent synsätt är ett perspektiv vars relevans är yttersta vikt vid problem och problemlösning. Som specialpedagog arbetar man lösningsfokuserat genom att fokusera på det friska i en problematisk situation. Det kan vara lätt att bland ihop ett salutogent förhållningssätt med det främjande arbetet. Ett salutogent synsätt är överflödigt när det inte finns en problembeskrivning i botten, såsom i det främjande arbetet. Det går inte att arbeta främjande utan att förhålla sig till det friska, men det går att arbeta utan ett salutogent synsätt vid det åtgärdande och förebyggande arbetet genom att lägga för stort fokus på det patogena. I det främjande arbetet finns inget patogent och därför är det överflödigt att prata om ett salutogent förhållningssätt.
4.6 Hälsofrämjande och främjande arbetet – två sidor av samma mynt?
Lärande och hälsa hör ihop. Kungliga Vetenskapsakademin har tagit fram en kunskapsöversikt som visar på ett ömsesidigt samband mellan goda skolprestationer och psykisk hälsa. Lärande och hälsa beskrivs som en spiraleffekt där det ena ger förutsättningar för det andra i en slags växelverkan. God hälsa är en förutsättning för lärande. Kunskapsöversikt visar också att goda relationer mellan lärare och elev kan öka elevens självkänsla och ha skyddande inverkan mot depression. Goda relationer främjar även närvaro.
(Nilsson 2014 s.5) Hälsa och lärande hör ihop på samma sätt som hälsofrämjande och främjande arbete överlappar varandra. Man kan säga att det hälsofrämjande arbetet till sin natur egentligen är ett förebyggande arbete genom att det förebygger problem som påverkar kognitiv utveckling och inlärningsprocesser negativt, medan det främjande arbetet förstärker det friska och låter det friska som redan existerar inom varje individ att expandera. Det hälsofrämjande arbetet har en stark koppling till begreppet frisk- och riskperspektiven. Det handlar om att belysa något från två olika håll. I skolverkets vägledning för arbetet med sex och samlevnad nämns frisk- och riskperspektiven som en viktig utgångspunkt för arbetet. Där nämns också att vi har lättare för att lyfta det patogena än att belysa det friska. Det är lättare verkar vara lättare att lägga mest energi på att vara felsökande. När vi slutar vara felsökande måste vi formulera vad vi vill göra, något som kan vara en stor utmaning.
Det är ofta lättare att tala om vad vi är ”emot”, vad vi vill förhindra, t.ex. sexuellt våld, kränkningar, hedersrelaterat våld, tonårsaborter, sexuellt överförbara infektioner, än att tala om vad vi är ”för”, vad vi vill stärka och stimulera: jämlika relationer, vänskap/kamratskap, bättre psykisk och fysisk sexuell hälsa, självkänsla och stärkt identitet, ett gott skolklimat, handlingskompetens etc. (Skolverket 2017)
4.7 Ordparen
Dessa tre begrepp kan byggas ut till ordpar. Ordparet förebygga och främja förekommer frekvent i litteratur och styrdokument. Ordparet förebygga och åtgärda förekommer också, men ofta används ordet förebygga som ett beskrivande ord för åtgärden, exempelvis förebyggande åtgärder. Det hälsofrämjande arbetet handlar om att förebygga och främja, ett arbetet som utgår från både frisk- och riskfaktorer. Riskfaktorer kan beskrivas som förhållanden som ökar sannolikheten för att en individ ska utveckla problem. Friskfaktorer kan beskrivas som förhållanden som ökar individens motståndskraft mot påfrestningar och/eller dämpar effekten av riskfaktorer. (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s.21). Det främjande och förebyggande arbetet utgår alltså från två parallella perspektiv och förutsätter att det finns en balans mellan frisk- och riskperspektiven.
Denna studie problematiserar indirekt ordparet förebygga och främja då utgångspunkten är att det främjande arbetet bör kunna behandlas som fristående från det förebyggande arbetet.
4.8 Termometern som liknelse - ett verktyg för att särskilja begreppen
Här presenteras en liknelse och tankefigure som fungerat som verktyg för att skilja de olika begreppen från varandra. Termometern som liknelse är användbar för att utreda hur begreppen avgränsas till varandra.
Det åtgärdande arbetet tar sin utgångspunkt under nollstrecket, på minussidan. Målet för det åtgärdande arbetet är att nå nollpunkten, att häva ett problem. Allt över nollpunkten är bonus som inte formulerats i målbilden.
Det förebyggande arbetet tar också sin utgångspunkt under nollstrecket på minussidan men har sin målbild ovanför nollpunkten. Det förebyggande arbetet når ofta inte hela vägen upp till noll men alla gradökningar från utgångsläget kan beskrivas som ett framgångsrikt arbete. Det främjande arbetets skiljer sig från de andra begreppen eftersom det tar sin utgångspunkt vid nollpunkten eller på plussidan och har sitt mål att öka uppåt. Det främjande arbetet är ett bygge, något skapas. Hur syftet och intentionen formuleras är A och O för att avgöra om arbetets karaktär är till övervägande del åtgärdande, förebyggande eller främjande. Vi åtgärdar mobbning, vi förebygger mobbning, men vi främjar inte mobbning, men vi kan främja vänskaper.
A) Åtgärdande arbete B) Förebyggande arbete C) Främjande arbete • X markerar utgångspunkten för arbetet
• Pilarna markerar målen.
5. Bakgrund
5.1 Skolans utveckling
Svenska skolan är en dynamisk institution som genomgår ständiga förändringar. Skolan är tätt sammanflätad med politiska beslut och bilden av vad som förbättrar förändras mot bakgrund av det politiska styret. I Sverige infördes 1842 den första obligatoriska skolan. Skolan har utvecklats enormt sedan dess, men den stora utamningen att skapa en likvärdig skola för alla kvarstår (Hjörne & Säljö, 2013). 1962 kom den första skollagen och den sk grundskolan infördes.
Under 90-talet har skolan kommit att omstruktureras enormt mycket. 1991 kommunaliserades alla skolor efter att tidigare haft staten som gemensam huvudman, en utveckling som innebär att staten idag endast ansvarar för att formulera skolans nationella mål, medan ansvaret för att organisera och genomföra arbetet tillföll olika kommunala och
enskilda huvudmän. Parallellt med skolans decentralisering införs nya myndigheter vars uppgift har blivit att vägleda, granska och kontrollera hur huvudmän, lärare och elevhälsopersonal i landet omsätter skolans nationella uppdrag i syfte att skapa en likvärdig skola: Skolverket, skolinspektionen och specialpedagogiska myndigheten. (Gadler 2011) 1992 genomfördes friskolereformen och huvudman kunde därigenom även ligga i privat regi. Idag drivs landets gymnasieskolor av 457 olika huvudmän, vara 240 är olika kommunala huvudmän och 209 olika enskilda huvudmän (Skolverket, skoladresser 2017) Man skulle kunna säga att Sverige idag har 457 versioner för hur de statliga styrdokumenten tolkas.
I slutet av 90-talet (1999) genomfördes en statlig utredning av lärarutbildningen och läraruppdraget i syfte att utreda vilket kunnande lärare behöver i relation till ett samhälle med nya förutsättningar.
Kommittén har uppfattat att läraren som enbart kunskapsförmedlare i dag inte längre är självklar. Uttryck som handledare, vägledare, mentor eller ledare för elevers lärande anger ett vidgat läraruppdrag. Lärarens uppgift handlar allt mer om att lära barn och ungdomar att själva sovra, bearbeta, tolka och värdera information samt att kunna stimulera och uppmuntra eleverna. Denna uppgift kräver, utöver egna grundläggande ämnesteoretiska kunskaper, goda kunskaper om både lärande och lärandets villkor och om elevernas olika möjligheter. (SOU 1999:63 det nya läraruppdraget s.13)
5.2 Gymnasieskolans utveckling
Gymnasieskolan har alltid varit en frivillig skolform men den har utvecklats från att utgöra en exklusiv skolform till att kunna betraktas som en förlängning av grundskolan.6 Gymnasiet fick sin första läroplan 1970. 1994 ersattes den gamla läroplanen med Lpf-947 där skolans värdegrund, kunskapsmål, betygsystemet formulerades (Gadler 2011). 2011 sjösattes den senaste versionen kallad Gy-11 samtidigt som den nya skollagen infördes. I Gy-11 formuleras fortfarande skolans gemensamma värdegrund men ett nytt betygssystem infördes, kunskapsmålen är tydligt formulerade utifrån vilka förmågor som ska bedömas och lärarna får nu betygsmatriser som verktyg för bedömning. Gymnasiets olika program delades upp utifrån om studierna syftar till att vara högskoleförberedande eller yrkesförberedande.
I Lpf-94 hade gymnasieskolor möjlighet att skapa lokalt utformade kurser som betygsattes utifrån samma principer som det nationellt utformade kurserna, exempelvis kurser i livskunskap eller genus. Den möjligheten försvann med Gy-11.
6 Den första gymnasieskolan upprättades i Västerås 1620 och ramarna för den nya skolformen författades senare
i 1649 års skolordning. (http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gymnasium)
2010 kom en ny skollag som ersatte skolagen från 1985. Den började tillämpas 1 juli 2011. I och med den nya skollagen förväntas alla elever delta i gymnasieskolans utbildningsår och ett av målen med grundskolan har blivit att eleverna ska skaffa sig gymnasiebehörighet. Kommunerna har idag ett aktivitetsansvar för ungdomar som har slutfört grundskolan men som hoppar av gymnasiet, ett ansvar som uttrycks i lagen (SFS 2010:800, 29 kap, 9§). Det innebär att kommunerna har ansvar för att fånga upp de elever som hoppar av gymnasiet fram till det att personen fyller 20 år. Insatsen syftar till att motivera dessa individer till att återuppta sin utbildning med målet att få en gymnasieexamen. (SFS 2010:800, 29 kap, 9§). 1 januari 2015 infördes bristande tillgänglighet som en del i diskrimineringslagen som tydligt uttrycker att bristande tillgänglighet i utbildning är en diskriminering. Skolan har en skyldighet att undanröja både fysiska hinder och kognitiva och intellektuella hinder (Diskrimineringsombudsmannen 2015).
5.3 Elevhälsans utveckling
Elevhälsans och specialpedagogens roll har utvecklats tillsammans med skolan i övrigt. Förr handlade elevhälsoarbetet i skolorna om att möta fysisk ohälsa, men efterhand som fysiska hälsoproblem i skolan blivit färre framträder de psykosociala hälsoproblemen tydligare. (Elevhälsa, Trygghet, Lärande, Utveckling Beslut och bedömning s.15) Elevhälsan har länge haft en framträdande roll i undervisning som rör förebyggande arbete där elevhälsopersonal samarbetat med övrig skolpersonal i olika teman som rör hälsa, exempelvis sex- och samlevnadsundervisning och ANT8. (Nilsson 2014, s. 12)
2000 gjordes en statlig utredning av det som då kallades skolhälsovården och elevvården. Syftet var att undersöka skolhälsovårdens/elevvårdens arbete kopplat till skolans pedagogiska uppdrag. Utredningen kallades Från dubbla spår till Elevhälsa och var en kartläggning och ett betänkande som låg till grund för den elevhälsa som finns i dagens skola. Elevhälsans uppgift har gått från att formuleras som ett separat uppdrag till att uttalat finns till för stödja lärandet och röja lärandehinder. I den nya skollagen får elevhälsan en bredare roll där uppdraget handlar om att stötta elevernas lärande vad gäller både utveckling av kunskaper och värderingar. Skollagen och styrdokumenten formulerar inga konkreta och mätbara mål för elevhälsan utan formulerar mer övergripande riktningar för elevhälsans arbete som ska handla om att stötta elevernas utveckling mot utbildningens mål (Johansson, 2013). Elevhälsan kopplas dock indirekt till den målstyrda skolan eftersom skollagen uttrycker att elevhälsans
uppgift är att stödja elevens utveckling mot målen, något som innebär att elevhälsan behöver vara delaktiga i det systematiska kvalitetsarbetet med att utveckla gynnsamma lärmiljöer (Nilsson, 2014).
Elevhälsan och specialpedagogens roll i den nya skollagen sammanfattades 2013 av Skolverket:
Elevhälsans mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt för eleven. Personal med specialpedagogisk kompetens kan utifrån de uppgifter som finns om elevens hälsa, sociala situation etc. bedöma och planera hur elevens problem bäst ska mötas i undervisningen. Syftet med en samlad elevhälsa är bl.a. att den ska resultera i beslut om specialpedagogiska åtgärder för eleven. (Skolverkets publikation, 2013)
Skolinspektionen har kartlagt brister i skolhälsoarbetet och pekar bl.a. på att elevhälsans bemanning i dagens skolsverige inte räcker till för det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s.48) Den 20 juli 2017 annonserades att regeringen nu tillsätter en särskild utredare för att bland annat kartlägga och analysera skolornas arbete med stöd och elevhälsa. Utredaren ska lämna förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för elever, såväl flickor som pojkar, att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Uppdraget ska redovisas senast den 20 januari 2019. (Regeringen, 23/7-17)
5.4 Skolverkets lägesbedömning 2017
Vartannat år gör Skolverket en bedömning av hela Sveriges skolsituation och utvecklingen inom skolväsendet. Syftet med lägesbedömningen är bl.a att den ska fungera som underlag i det utvecklingsarbete som pågår på lokal nivå.
I årets lägesbedömning pekar Skolverket ut fyra övergripande områden som behöver utvecklas för att möta dagens utmaningar och behov inom skolväsendet: En skola som möter varje elev, strategier för lärarförsörjningen, kvalitet i varje skolform och skolans förmåga att möta nyanlända elever. Skolverket konstaterar att dagens skolväsende inte lyckas fullt ut med uppdraget att möta varje elev (Skolverkets lägesbedömning 2017).
Skolverket ser övergripande behov av kvalitetssäkring och utveckling på huvudmanna- och organisationsnivå. I rapporten konstaterar Skolverket att elevhälsan ofta saknar förutsättningar för att arbeta hälsofrämjande och förebyggande:
Huvudmän och rektorer behöver ge lärarna bättre förutsättningar att erbjuda en undervisning av hög kvalitet som möter alla elevers behov. Huvudmän och rektorer måste i högre grad säkerställa att särskilt stöd ges skyndsamt och att stödet utformas utifrån elevens behov. Huvudmännen bör organisera elevhälsan så att skolan bättre kan möta elevernas behov. (Skolverket 2017, sida 10)
Många skolor har fortfarande fokus på det åtgärdande arbetet. Skolverket och Socialstyrelsen lyfter att elevhälsans multiprofessionella sammansättning av olika professioner är en viktig resurs i det främjande och förebyggande arbetet. Rapporten visar att skolornas förebyggande och hälsofrämjande arbete ofta genomförs av lärare utan att personal inom elevhälsan medverkade. Det främjande och förebyggande arbetet utförs mycket sällan mot en grund av tydliga strategier eller som ett systematiskt utvecklingsarbete. Slutligen konstateras att hur huvudmannen organiserar elevhälsan påverkar skolornas möjligheter att främja elevernas utveckling och lärande (Skolverket 2017, s.60-01)
5.5 Socialstyrelsens och Skolverkets vägledning för elevhälsan
2010 gav Regeringen genom Socialdepartementet i uppdrag till Socialstyrelsen att bl.a. ta fram en kunskapsöversikt om elevhälsan i svenska skolan med rekommendationer och vägledning för hur elevhälsan kan tillgängligöras med målet att utveckla en likvärdig elevhälsa i landet. Över tid utvecklades ett samarbete med Skolverket som tidigare fått i uppdrag att genomföra insatser för att förstärka elevhälsan. 2013 fattades ett beslut om ett fördjupat samarbete kring vägledningsarbetet mellan myndigheterna. Resultatet av samarbetet är skriften Vägledning för elevhälsan där både Socialstyrelsen och Skolverket är avsändare. Vägledningen ämnar att utgöra ett kunskapsstöd och beslutsunderlag för elevhälsoarbetet i syfte att bidra till utvecklingen av en likvärdig elevhälsa i svenska skolan. Den riktar sig till personal inom elevhälsan, rektorer, verksamhetschefer för elevhälsan samt vårdgivare, skolhuvudmän och beslutsfattare. Denna vägledning sammanfattar elevhälsan uppdrag.
Elevhälsans generellt riktade arbete (grupp- och skol/organisationsnivå) ska främja elevers lärande, utveckling och hälsa bl.a. genom att bidra till att skapa lämpliga miljöer för detta samt förebygga ohälsa och inlärningssvårigheter. På individnivå nämns främst insatser av åtgärdande och förebyggande natur med en problembeskrivning i botten.
Denna vägledande skrift går steget längre än att bara tala om generella riktningar för elevhälsoarbetet. Den formulerar inga mätbara mål för elevhälsoarbetet men ger konkreta exempel på elevhälsans arbetsuppgifter. Elevhälsans arbete på grupp- och organisationsnivå kan handla om att samverkan med skolans pedagogiska personal i arbetsmiljöfrågor samt i det övergripande hälsofrämjande och förebyggande arbetet, elevhälsan kan bistår skolledningen
med information, råd och utredningar i frågor som har betydelse för elevernas lärande, utveckling och hälsa. Rådgivning kan vara av främjande natur utan en problembeskrivning i botten, beroende på viken diskurs som används. Vägledningen uttrycker att elevhälsan ska arbeta för en säker och god arbets- och lärandemiljö för eleverna, något som verkligen kan göras utifrån främjande intentioner och en främjande diskurs.
Elevhälsan kan uppmärksamma förhållanden i elevernas närmiljö som kan öka risken för skador, ohälsa, utsatthet och kränkningar (förebyggande och åtgärdande arbete). Elevhälsan bör ta del av aktuell vetenskaplig utveckling inom relevanta områden för att utveckla elevhälsans arbete. Detta arbete skulle kunna ha främjande ingångar. Elevhälsan ska på ett kontinuerligt och strukturerat sätt samarbeta med pedagogisk och annan personal på skolan (kan vara av främjande natur) men också samverka med instanser utanför skolan såsom landstingets hälso- och sjukvård, kommunens socialtjänst, ungdomsmottagningar och tandvård (görs främst i förebyggande och åtgärdande syften).
Elevhälsans arbete på individnivå konkretiseras med exempel där arbetet handlar om att vara delaktiga i uppgiften att identifiera och åtgärda problem i elevens lärande, utveckling och hälsa, deltar i arbetet med att anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar samt aktivt bistår elever som behöver särskilt stöd. Arbetsuppgifterna är av åtgärdande och förebyggande natur.
I vägledningen exemplifieras de specialpedagogsiska arbetsinsatserna. Första och sista exemplet kan tolkas som en ingång för ett främjande arbete:
tillföra specialpedagogisk kompetens som ett stöd i det pedagogiska arbetet och i den övergripande planeringen av elevhälsans arbete, kartlägga hinder och möjligheter i skolmiljön och elevers behov av särskilt stöd, genomföra pedagogiska utredningar samt utforma och genomföra åtgärdsprogram, ge handledning och konsultation till pedagogisk personal, följa upp, utvärdera och stödja utvecklingen av verksamhetens lärandemiljöer. (s.33)
5.6 Vad är egentligen ”friskt”?
Den stora skiljelinjen mellan det främjande arbetet och de andra ingångarna är var det friska börjar. Begreppet friskt behöver därför belysas. Uppfattningen om gränsdragningen mellan friskt och icke-friskt är kulturellt betingat. Eftersom svenska skolan formas i ett västerländskt perspektiv är det relevant att försöka belysa och tydliggöra de västerländska definitionerna. Hur vi uppfattar vad som är frisk och vad som uppfattas som patogent är också en generationsfråga som vilar mot samtiden. Vänsterhänthet ansågs förr vara en defekt som
krävde korrigering, medan vi idag uppfattar vänsterhänthet normalt och likvärdigt med högerhänthet. Nedsatt syn är ett annat exempel på funktionsvariation, något som mänskligheten kunnat korrigera sedan flera hundra år tillbaka i tiden. Med ökat välstånd har de flesta idag tillgång till synkorregering på ett enkelt sätt som ryms inom de flesta medborgares inkomst.9 Eftersom synnedsättning som funktionsvariation är lätt att korrigera och ett ansvar som faller på individen talar vi i princip aldrig om synnedsättning som ett hinder för inlärning i den reguljära skolan. Om synnedsättning däremot hade varit svårt att korrigera kan man tänka sig att skolan behövt anpassa sina strukturer och miljöer utifrån att det fanns en spridning mellan olika elevers förmågor och möjligheter att uppfatta synintryck. Synnedsättning som funktionsvariation behandlas som ett icke-problem i dagens samhälle och skolan är utformad utifrån att alla elever ska kunna se lika bra. Vad som uppfattas som friskt eller patogent är dynamiskt.
Gränsen för var det friska börjar och det patogena slutar är av yttersta vikt när man undersöker skolans främjande arbetet. Ju mer som faller inom ramen för det patogena med en problembeskrivning i botten desto mindre utrymme får det friska. Ser vi på ADHD, dyslexi, autism som förväntade och normala funktionsvariationer, eller ser vi på dessa funktionsvariationer som ett sjukdomstillstånd som behöver korrigeras och botas?
Lisbeth Sachs är socialantropolog och hon har undersökt hur sjukdom tolkas utifrån olika kulturella ramar. Enligt Sachs (2012) vilar den västerlänska gränsdragningen mellan sjukt och friskt på den caretsiska synen där kropp och själ betraktas som skilda från varandra. Kroppen anses vara skild från det immateriella tänkandet och kroppen sätts endast i centrum när den inte fungerar, exempelvis när smärta påminner oss om kroppens existens. Sachs menar att vi i det västerländska samhället blivit mer oberoende av kroppens funktionella begränsningar. Hon menar vidare att den västerländska betraktelse av människan och gränsen mellan friskt och sjukligt skapas utifrån ett individperspektiv där den enskilda personens symptom och begräsningar synliggörs men vi undviker att belysa de kollektiva system vi utvecklas och skapas genom.10 Exempelvis räknas låg status och självkänsla inte in som viktiga komponenter i analysen av var det sjukliga uppstår. Sachs menar också att vi organiserar samhället utifrån ordningsideal där olämpligheter och avvikelser kan ses som hot mot ordningen. Att upprätthålla ordningsidealen handlar om att synliggöra och ta bort olämpliga element och avvikelser från ordningsidealen (Sachs 2012).
9 Från och med den 1 mars 2016 kan alla barn och unga mellan 8 och 19 år ett bidrag för köp av glasögon eller
kontaktlinser genom landstingen à 800 kr. (Regeringens hemsida)
De flesta funktionsvariationer såsom ADHD och autism förklaras utifrån kroppsliga företeelser, avvikelser i hjärnans uppbyggnad. De sk neurotypiska elever som kan sägas ingå i upprätthållandet av ordningsidealen. De ses som själsliga individer utan en kropp som ställer krav på anpassningar och betraktas därigenom som friska, medan de som har symptom som avviker från det neurotypiska (exempelvis koncentrationssvårigheter) stör ordningsidealen och dessa individer blir därigenom betraktade som mer kroppsliga och patogena (deras kroppar sitter inte still).
5.7. En jämförelse mellan skollagen -85 och skollagen 2010
I en jämförselse mellan skollagarna ser man att begreppet främjande arbete har en ny roll. Vidare kan man se att den nya skollagen från 2010 vidgar och omformulerar elevhälsouppdraget. Specialpedagogens roll skrivs fram som viktig i den nya skollagen. Fler elever ska inkluderas i den reguljära skolan jämfört med tidigare.
5.7.1 Hur förhåller sig respektive lag till begreppet främja?
I den gamla skollagen från 1985 nämns begreppet främja vid fem tillfällen, varav två inte berör gymnasieskolan. Denna skollag uttrycker att skolan ska främja jämställdhet mellan könen och elevernas harmoniska utveckling med målet att eleverna ska bli ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Alla som verkar inom skolan ”ska främja aktning för
varje människas egenvärde och respekt för den gemensamma miljön”. (SFS 1985:1100, 1
kap, 2 §)
I skollagen från 2010 nämns begreppet främja vid 17 tillfällen. De paragrafer som berör gymnasieskolan lägger fokus på att främja utveckling, lärande och en livslång lust till lärande. Skolan ska även främja den allsidiga personliga utvecklingen och främja individens utveckling till att bli aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare (SFS 2010:800, 1 kap, 4§). Denna skollag uttrycker att alla som verkar inom utbildning ska främja de mänskliga rättigheterna. Vidare uttrycker skollagen också att skolan ska främja alla elevers lika rättigheter och möjligheter till utbildning (SFS 2010:800, 1 kap, 8§).11 Skollagen uttrycker att gymnasieskolan ska utformas så att den främjar social gemenskap och utveckla elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper (SFS 2010:800, 15 kap, 2§). Vilka kunskaper det rör sig om uttrycks i Skolverkets styrdokument. 12
11 Kopplat till diskrimineringslagen 12 Ämnesplaner och kursplaner.
Dessa två skollagar förhåller sig ganska olika till begreppet främjande arbete. Skollagen från 1985 är mer explicit i vilka värden som ska främjas och motverkas (främja jämställdhet mellan könen och motverka rasistiska beteenden) medan skollagen från 2010 är mer diffus och lämnar större tolkningsutrymme genom det generella uttrycket ”kränkande behandling”.
5.7.2 Från elevvård till elevhälsa
I skollagen från 1985 används begreppet skolhälsovård och huvuduppdraget beskrivs på följande sätt ”Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och
förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Skolhälsovården skall främst vara förebyggande.” (SFS 1985:1100, 14 kap, 2§). Uppdraget
formuleras i enda ett separat kapitel. Denna skollag kräver endast att skolan kan erbjuda kompetener genom skolläkaren och skolsköterskan. Specialpedagogiska kompetenser omnämns inte. Skollagen 1985 fokuserar på att uppdraget handlar om att följa den fysiska kroppens utveckling med allmänna hälsokontroller där bl.a syn och hörsel ska kontrolleras. Endast elever inom gymnasiesärskolan ska erbjudas ”särskilda undersökningar som föranleds
av deras funktionshinder” (SFS 1985:1100, 14 kap, 3§). Det framgår inte om dessa
undersökningar kan kopplas till lärandet och motsvara dagens pedagogiska utredningar, eller om det i första hand rör undersökningar av den fysiska kroppen.
I den nya skollagen från 2010 byter skolhälsovården namn till att kallas för elevhälsan. Elevhälsan har ett bredare och djupare uppdrag jämfört med skolhälsovården i den gamla skollagen. ”Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevernas
utveckling mot utbildningens mål ska stödjas.” (SFS 2010:800, 2 kap, 25§). Fokus vidgas från
att främst gälla den fysiska kroppen till att kopplas närmare lärandet.
Elevhälsouppdraget nämns under framförallt två kapitel, i andra kapitlet som förklarar huvudmannens ansvar och ansvarsfördelning samt tredje kapitlet som förklarar barns och elevers utveckling mot målen. Elevhälsan ska enligt lag nu innefatta fler kompetenser: medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska (SFS 2010:800, 2 kap, 25§). Den specialpedagogiska kompetensen och specialpedagogiska insatser omnämns vid fyra tillfällen. Elever i den reguljära gymnasieskolan har rätt att få sin skolsituation utredd om det framkommer att eleven befaras att inte uppnå de kunskapskrav som minst som formuleras i styrdokumenten, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen (SFS 2010:800, 3 kap, 8§). I 3 kap, 8§ kan man läsa att utredning ska ske i samråd med elevhälsan bortsett från om det är uppenbart onödigt. I kartläggning av gymnasielevers skol-och livssituation framkommer ofta detaljer som bör behandlas med hög
sekretess. Av den anledningen kan en lämplig avvägning vara att utredningar i första hand bör genomföras av elevhälsopersonal gymnasieskolan.
5.7.3 Inkluderingsuppdraget
Skolans uppdrag att inkludera elever med olika förutsättningar har vidgats i och med den nya skollagen. Undervisning ska utformas utifrån att varje individ ska kunna utvecklas så långt som möjligt i sitt eget lärande. Det uttrycks i skolans värdegrund ”Varje elev ska få stimulans
att växa med uppgifterna och möjlighet att utvecklas utifrån sina förutsättningar”
(Skolverket, Läroplaner och examensmål för gymnasieskolan 2011) och i skollagen från 2010
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt (SFS 2010:800, 1 kap, 4§). Idag ska
skolan härbergera och inkludera elever med stor spridning inom olika neurologiska förutsättningar såväl som elever med väldigt olika socioekonomiska förutsättningar. I skollagen från 2010 uttrycks bland annat att diagnosen autism inte kan utgöra grunden för att elever ska följa en särskoleutbildning, något som står i kontrast till vad skollagen från 1985 uttryckte.13
5.8 Individualiserad undervisning och extra anpassningar - där pedagogiken och
specialpedagogiken möts?
Individualisering eller individanpassning i denna kontext betyder att undervisningen ska utformas utifrån elevens förutsättningar i syfte att eleven genom ledning och stimuleras ska kunna nå så långt som möjligt i sitt lärande. Detta gäller alla elever oavsett förutsättningar. (SFS 2010:800, 3 kap, 3§) Extra anpassningar är en form av individualisering som samtidigt bör betraktas som en stödinsats av mindre ingripande karaktär. Extra anpassningar ska vara av sådan karaktär att arbetet är möjligt att genomföra inom ramen för ordinarie undervisning. (SFS 2010:800, 3 kap, 5§ och 8§) I gymnasieskolan faller ansvaret för extra anpassningar på läraren eftersom undervisningen där ofta bedrivs utifrån ett det endast finns en vuxen anställd per klassrum.
13
29 kapitlet 8§ - Skollagen 2010: Personer med autism eller autismliknande tillstånd ska vid tillämpningen av denna lag jämställas med personer med utvecklingsstörning endast om de också har en utvecklingsstörning eller en sådan funktionsnedsättning som avses i första stycket.” Första kapitlet 16§ - Skollagen 1985: ”Det som i lagen sägs om utvecklingsstörda gäller även dem som har fått ett betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, samt personer med autism eller autismliknande tillstånd.”
Elevhälsouppdraget har kommit närmare skolans övergripande lärandeuppdrag. Lärarrollen har fått ökad komplexitet genom att man som lärare på alla stadier numera förväntas kunna individanpassa och extra anpassa sin undervisning. Extra anpassningar kan ses som en i första hand förebyggande insats. ”Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla
de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser” (Socialstyrelsen & Skolverket 2016, s.116)
Elevhälsans uppdrag har kommit närmare lärandeuppdraget, men lärarrollen har också kommit närmare elevhälsouppdraget.
6. Teori och tidigare forskning
6.1. Teori om behov av ett gemensamt yrkesspråk
Doktoranden Airi Bigsten och Kentnert Orlenius, fil. dr i pedagogik diskuterar yrkesetik kopplat till språkbruk i boken Den värdefulla praktiken, Yrkesetik i pedagogers vardag. Ur ett yrkesetiskt perspektiv lyfter de språkets roll för vår förståelse för olika fenomen. Enligt författarna bör människan och yrkesmänniskan ses som diskursiva varelser som genom sitt språkbruk skapar en förståelse av verkligheten. Språket är ett verktyg för att på ett strukturerat sätt förstå, tolka, granska vårt yrke. De lyfter vikten av att ha ett yrkesspråk för att hantera komplexa situationer språket som grund för möjligheten att agera professionellt. Språket vi använder skapar också den verklighet vi talar om, där språk och tanke fungerar i ett dialektiskt förhållande. Yrkesspråket som kommunikationsmedel är viktigt vid all skolutveckling. ”För
att kunna kommunicera med varandra måste det finnas en tydlighet i vad vi menar. Genom att kunna benämna fenomen och förhållanden blir något tydligt och vi kan förstå varför.[…] De ger struktur för tänkandet och kan synliggöra centrala idéer eller bärande principer. ”(Orlenius & Bigsten 2012 s.117) Vidare menar författarna att ett vetenskapligt grundat
professionellt yrkesspråk till hör grunden för att bli betraktad som en professionell yrkeskår och att de inom yrkeskåren upplever att de har ett gemensamt språk och förstålse.
Analysen av specialpedagogernas samtal om och uppfattning av begreppet främjande arbete kopplat till specialpedagogens yrkesroll vilar mot dessa teorier.
6.2 Tidigare forskning: begreppen kategoriskt och relationellt perspektiv
Inom specialpedagogisk forskning har begreppen kategoriskt perspektiv och relationellt
perspektiv länge utgjort utgångspunkter genom vilka man analyserat specialpedagogiken.
till individens behov av specialpedagogiska insatser. Det kategoriska perspektivet utgår från att den enskilda elevens inneboende egenskaper är orsaken till en problematisk situation. Det
relationella perspektivet hittar istället förklaringen till det problematiska i sociala
omständigheter och organisatoriska faktorer som förklaring till den enskilda elevens behov av stödinsatser. Man kan prata om elever med svårigheter eller om elever i svårigheter. (Mathiasson, 2013) Begreppen kategoriskt och relationellt perspektiv är användbart i förhållande till åtgärdande och förebyggande arbete eftersom de används för att förklara problem. Begreppen kommer inte användas i studien, men gemensamt för denna studie och forskning utifrån kategoriska eller relationella perspektiven är analysen av att yrkesspråket och diskursen påverkar hur vi arbetar.
6.3 Forskning om elevhälsans förståelse för det hälsofrämjade uppdraget kopplat
till språkbruk
Gunilla Guvå (leg. Psykolog med specialistkomptens i pedagogisk psykologi) har undersökt elevhälsans arbete kopplat till det hälsofrämjande uppdraget.14 2014 publicerade Skolverket hennes artikel Elevhälsans retorik och praktik inom ramen för allmänna råd.15 Studien genomfördes innan den nya skollagen trädde i kraft och den bygger på fokusgruppsintervjuer med personer verksamma inom elevhälsan. Guvå presenterar en matris som analysmodell för hur elevhälsans arbete kan utvärderas utifrån om arbetet är av patogen eller salutogen karaktär. Guvås studie visade att elevhälsopersonalen inte gjorde någon skillnad mellan hälsofrämjande och förebyggande insatser och hon lyfter behovet av att i större utsträckning kunna skilja mellan hälsofrämjande och förebyggande insatser: ”Man pratar om dem som om
det vore samma sak. Men av matrisen framgår att de utgår från olika perspektiv och därför måste särskiljas.” (Guvå 2014) Hennes studie visar även att elevhälsan har en patogen retorik
där både elevens och lärarnas brister får ett högt fokus. Hon frågar sig hur samverkan påverkas under dessa omständigheter.
Guvås studie tittar närmare på elevhälsans retorik, men hon gör ingen skillnad mellan det salutogena förhållningssättet som behövs vid problemlösning och det främjande arbete som inte grundar sig i en problemformulering. Båda studier undersöker språkbruk inom elevhälsan, men studierna har olika utgångspunkter vad gäller begreppsanvändningen.
14 Gunilla Guvå har tillsammans med Ingrid Hyllander skrivit boken Elevhälsa som främjar lärande Om
professionellt samarbete i retorik och praktik. Boken publicerades mot slutet av sommaren 2017 och har därför inte hunnit bli en del av underlaget för denna studie.
15 Artikeln grundar sig på forskningsprojektet Kunskapsintegration och professionellt lärande,
