Malmö högskola
Lärarutbildningen
Kultur Språk Medier
Examensarbete
15 högskolepoängHur upplever elever i år två
att delta i forumspel?
How do students in grade two experience participation in forum play?
Jenny Jackler
Lärarexamen: 210hp Handledare: Anneli Einarsson Kultur medier och estetiska uttrycksformer
2008-01-18
Sammandrag
Katrin Byréus som är dramapedagog med lärarbakgrund, har utvecklat metoden forumspel med Augusto Boals forumteater som utgångspunkt. Forumteater är en interaktiv teatermetod där åskådare och spelgrupp tillsammans gestaltar och hittar lösningar på aktuella problem och konflikter. Forumspel är en kombination av värderingsövningar och forumteater, som i större utsträckning än forumteater, vänder sig till barn och ungdomar.
Syftet med mitt arbete är att ta reda på hur elever i år två reflekterar över att delta i forumspel, då forumspel vanligen förekommer i de senare åren. Jag vill även finna svar på hur elever i år två upplever att delta i forumspel och hur man kan iscensätta dessa spel med
övningar på denna nivå.
Då det finns väldigt få studier inom detta område har jag använt mig av
aktionsforskning som metod, vilket används då man själv får ta initiativet till att försöka utveckla de processer man vill studera. Detta har för mig inneburit att jag iscensatt och genomfört forumspel med övningar i en elevgrupp i år två. Resultatet av detta har sedan legat till grund för min tolkning och analys, vilka visar att forumspel i allra högsta grad är
genomförbart i år två och att elevernas upplevelser visar på en fördjupad förståelse för frågor som rör frigörelse och förändring.
Innehåll
1. Inledning………7
2. Syfte……….………..8
2.1 Problemställning………8
3. Litteraturgenomgång……….………9
3.1 Vad säger styrdokumenten?………...9
3.2 Forumteater………..10 3.3 Forumspel……….………...12 3.3.1 Presentationsövningar………..13 3.3.2 Värderingsövningar……….14 3.3.3 Skulpturövningar……….14 3.3.4 Dynamisering av skulpturer………..………...15 3.3.5 Gestaltningslekar……….15 3.4 Dramakommunikation……….15 3.5 John Dewey……….17 4. Metod……….………..19 4.1 Urval………19 4.2 Forskningsetik……….19 4.3 Val av metod………20
4.4 Gruppintervju som metod………20
4.5 Agerande………..22 5. Resultat………25 5.1 Presentationsövning……….25 5.2 Vampyren………25 5.3 Gruppintervju ett………..25 5.4 4-hörnövning………...26 5.5 Skulpturövning………27 5.6 Gestaltningslek………28 5.7 Forumspel………28 5.8 Gruppintervju två……….29
7 Diskussion………...35 Referenser………...37 Bilagor……….38
1 Inledning
Under min lärarutbildning med huvudämnet KME, kultur medier och estetiska
uttrycksformer, har jag på olika sätt kommit i kontakt med forumspel. Forumspel har väckt ett stort intresse hos mig och därför såg jag det som en möjlighet att fördjupa mig inom detta område i mitt examensarbete.
Forumspel, som har utvecklats utifrån forumteater är tillsammans med tillhörande värderingsövningar ett sätt att arbeta med konfliktlösning i skolan. Det vanligaste tycks vara att forumspel förekommer i grundskolans senare år. Sedan jag började att intressera mig för forumspel har de pedagoger och dramapedagoger som jag har sett jobba med forumspel, aldrig använt metoden i grundskolans tidigare år. Detta har lett till att jag under en längre tid har funderat över, hur elever i år två upplever och reflekterar över att delta i forumspel.
På min praktikskola har jag erfarit att det finns ett behov hos elever att uttrycka sig på fler sätt än det skrivna och talade språket, varpå forumspel med sitt kinestetiska uttryck kan vara ett alternativ. Detta behov kan till exempel uppstå vid olika situationer där elever inte kommer överens med varandra och det inte finns en vuxen till hands.
I samband med mitt arbete med forumspel har jag bland annat läst boken Du har
huvudrollen i ditt liv (2004) av Katrin Byréus. Boken har varit till stor hjälp och konkretiserar
arbetet med forumspel, men även i denna bok finns bara ett fåtal exempel som behandlar förskola och grundskolans tidigare år. Bristen på forskning inom ämnet har även den inspirerat mig att själv undersöka vilka uppfattningar elever i år två har om att delta i forumspel.
2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka forumspel ur ett elevperspektiv; att ta reda på hur elever i år två reflekterar över att delta i forumspel med tillhörande övningar.
2.1 Problemställning
Vilka uppfattningar har elever i år två om att delta i forumspel med tillhörande övningar? Hur kan forumspel med övningar iscensättas i år två?
3 Litteraturgenomgång
3.1 Vad säger styrdokumenten?
Efter att ha läst styrdokumenten med uppmärksamheten riktad mot det som rör forumspel och närliggande begrepp som till exempel drama, så finner man till en början inte mycket. Tolkar man däremot texterna närmare, så finns det en del att finna. I Lpo 94 finns det följande stycke som specifikt nämner ämnet drama. Under rubriken, Skolans uppdrag, står det att ”eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika
uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form skall vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk
utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna skall tillägna sig” (s 7). I detta citat finns en öppenhet inför olika estetiska uttrycksformer, men samtidigt en försiktighet när man använder ord som, pröva, uppleva och vara inslag i.
Vidare i Lpo 94 kan man finna stöd för arbete med forumspel även om inte själva ordet drama nämns. Under rubriken, God miljö för utveckling och lärande, kan man läsa följande: ”Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll därvidlag” (s 7). I detta citat lyfts begreppen gemenskap, trygghet och självkänsla fram, för vilka skolan ska sträva efter att elever ska uppleva och utveckla i sin skolmiljö. Här kan forumspel vara ett
användbart arbetssätt, då man i forumspel arbetar med dessa begrepp.
I nästa citat är det tydligt att det finns utrymme och intresse för nya metoder, där forumspel för mig är ett viktigt arbetssätt. Under rubriken, Den enskilda skolans utveckling, kan man läsa: ”Detta kräver att undervisningsmålen ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas” (s 7).
Under, Normer och värden, kan man läsa: ”Skolan skall aktivt och medvetet påverka
och stimulera eleverna att omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling” (s 8). I forumspel med tillhörande
värderingsövningar är det just värderingar man arbetar med som också kommer till uttryck i praktisk handling.
Vidare under, normer och värden, kan man läsa om olika strävansmål som i sin
tillämpning överensstämmer med forumspelens värderingsövningar; ”Skolan skall sträva efter att varje elev: -utvecklar sin förmåga att göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter, -respekterar andra människors egenvärde, -tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att bistå andra människor, -kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen… ”(s 8).
Liksom ovan kan man under, Kunskaper -mål att stäva mot, finna ytterligare
överensstämmelser med forumspelens värderingsövningar; ”Skolan skall sträva efter att varje elev: -utvecklar tillit till sin egen förmåga, -känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra, -lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra, - befäster en vana att självständigt formulera ståndpunkter grundade på såväl kunskaper som förnuftsmässiga och etiska överväganden” (s 9). I två av
strävansmålen ovan nämns ”i samspel med andra” och ”tillsammans med andra”, vilket hade varit givet om man skulle arbeta med dessa frågor i forumspel, då elevernas interagerande är en förutsättning.
Även under, Mål att uppnå i grundskolan, finns det utrymme för forumspel: ”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola: -har utvecklat sin förmåga till kreativt skapande och fått ett ökat intresse för att ta del av samhällets kulturutbud, -kan utveckla och använda kunskaper och erfarenheter i så många olika uttrycksformer som möjligt som språk, bild, musik, drama och dans” (s 10).
Man kan vidare läsa om lärarens ansvar under, Läraren skall: -”svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer, - förbereda eleverna för delaktighet och medansvar och för de rättigheter och skyldigheter som präglar ett demokratiskt samhälle” (s 13–14). Även här då skolverket skriver om rättigheter, skyldigheter och demokrati, är det precis dessa faktorer man arbetar med i forumspel, då man i forumspel belyser människors rätt till
förändring och egna åsikter.
3.2Forumteater
Forumteater är en teaterform och en pedagogisk metod som Augusto Boal utformade på sextiotalet i Latinamerika, inspirerad av pedagogen Paulo Freire. Han använde forumteatern som en motreaktion och ett försök till att stoppa det förtryck som folket i Brasilien och andra
latinamerikanska länder utsattes för av militär och regeringar. Boal vände teatern till folket och spelade forumteater på gator och i fabriker. Boal reser fortfarande runt i hela världen och håller workshops och inspirerar människor till att arbeta med ”De förtrycktas teater”. Boal kom till Sverige första gången 1977 och sedan dess har han varit här flera gånger och hållit kurser, föreläsningar och workshops (De förtrycktas teater Boal 1976; Byréus 2004).
Forumteater är en interaktiv teatermetod där åskådare och spelgrupp tillsammans gestaltar och hittar lösningar på aktuella problem och konflikter (Games for actors and
non-actors Boal 2002 ). Ett forumteaterspel tar upp ett för gruppen aktuellt problem, till exempel
grupptryck, rasism, översitteri eller sexuella trakasserier. Boals forumteater vänder sig i huvudsak till vuxna. Spelet är kort och varar i cirka fem till tio minuter. Scenen presenterar enbart dåliga eller otillräckliga lösningar på problemet. Ett visst antal medverkande spelar upp forumteaterspelet för resten av gruppen. Efter detta första spel, spelas scenen upp en andra gång och de passiva deltagarna kan nu byta ut den person som blir utsatt (förtryckt). När åskådaren vill byta ut ropar hon/han stopp, varefter personerna som agerar ”fryser” i sina positioner och ”inhopparen” får prova sitt förslag som kan bryta förtrycket.
Forumteaterns mål är:
-att förvandla åskådaren från passiv varelse till aktiv medskapare – huvudrollsinnehavare, -att ge människan möjlighet att träna sig inför verkligheten, förbereda sig för framtiden, -att bryra inre och yttre förtryck (Byréus 2004 s 13).
Boal menar att det finns många fler språk än de som talas och skrivs. ”Erövringen av ett nytt språk innebär ett nytt sätt att lära känna verkligheten och att förmedla denna erfarenhet. Varje språk är absolut oersättligt. Alla språk kompletterar varandra genom att de tillsammans ger en djupare och mera fullständig kunskap om verkligheten” (Boal 1976 s 11).
Boal skriver att ”han arbetade med teatern som utgångspunkten att teatern är ett språk, som kan användas, antingen han/hon har teaterbegåvning eller ej” (1976 s 12).
Första etappen: att lära känna sin kropp. I denna etapp är det viktigt att man introducerar
teatern med något som inte är främmande för deltagarna. Det finns en mängd övningar man kan göra som alla gör att deltagarna blir mer medvetna om sin kropp, om sina kroppsliga möjligheter och de defekter kroppen har på grund av arbete. Boal skriver vidare att övningarna i denna första etapp har till syfte att ”lösa upp” deltagarnas muskelstrukturer. ”Alla de roller som en människa måste upprätthålla blir i själva verket masker för hennes uppträdande” (1976 s 17-19).
Andra etappen: Att lära sig uttrycka sig med kroppen. Genom olika lekar uttrycker man sig
enbart med kroppen och använder inte de andra vanligare och mest användbara uttrycksformerna.
Tredje etappen: Här börjar man att använda teatern som ett levande och aktuellt språk.
Deltagarna berättar en historia med ett politiskt eller socialt problem som är svårt att lösa. Det är i denna tredje etapp som man börjar uttrycka sig genom statyteater och forumteater.
Fjärde etappen: Debatteater eller tidningsteater betår av olika tekniker för att förvandla
tidningarnas nyheter eller annat icke-dramatiserat material till teaterscener. Med enkla metoder presenterar åskådaren/skådespelaren scener vars innehåll man vill diskutera eller handlingsmönster man vill pröva (1976 s 17 - 36).
3.3 Forumspel
Forumspel bygger på Augusto Boals forumteater. Katrin Byréus är dramapedagog med lärarbakgrund. Hon har utvecklat metoden forumspel för att medvetandegöra unga människor (och vuxna) om deras möjligheter att styra sina liv och inte bli offer för grupptryck, dålig självkänsla och droger med mera. Forumspel är en kombination av värderingsövningar och forumteater, som i större utsträckning än forumteater, vänder sig till barn och ungdomar. I Byreus arbete med barn och ungdomar har hon utifrån forumteaterns grundstrukturer utarbetat och sammanställt lekar och övningar som är anpassade till olika åldrar. Forumspel är ett sätt att öva inför verkligheten och att gå från passiv åskådare till huvudrollsinnehavare i sitt liv. I inledningsskedet av arbete med forumspel, beskriver Byréus hur hon ofta använder orden
konflikter och orättvisor, istället för ordet förtryck, då det kan associeras till världspolitiskt förtryck. Om deltagarna får reflektera över egna konflikter och problem är det lättare för dem att se det förtryck som finns på alla plan även i det svenska samhället.
Hur små kan barn vara för att göra forumspel? Byréus beskriver denna fråga som en vanlig fråga på exempelvis pedagogdagar. Byréus menar att vid sju års ålder har de flesta barn redan fått ett antal svidande livserfarenheter som innehåller olika orättvisor; föräldrars olika behandling av syskon, äldre syskons hårdhänthet, utstötning i kamratkretsen etc. Barn är ofta klarögda nog att se och känna andras utsatthet och har också ofta ett hjärta som bankar för rättvisa. Här finns redan en grund för forumspel – en medvetenhet om konflikter samt viljan att förändra. Hon skriver vidare att forumspel knyter mer än forumteater an till den
pedagogiska rollspelstraditionen och ordet teater framkallar ofta onödig vånda (Byréus 2004 s 16). En av skillnaderna när man arbetar med forumspel med yngre barn, är att det kan vara svårt att följa forumspelsreglerna helt strikt, därför är det enligt Byréus (2004 s. 19) viktigt att vara flexibel med reglerna. Det är betydande att man som ledare i forumspel inte berömmer deltagarna, då det inte ska vara en drivkraft att göra det som ”förväntas av läraren”.
Nedan följer fem olika övningar som är lämpliga som tillhörande övningar till forumspel.
3.3.1 Presentationsövningar
Byréus menar att man kan starta värderingsövningarna med någon typ av
presentationsövning, där innehållet bör vara sådant som väcker barnens nyfikenhet. Barnen kan till exempel berätta för varandra om:
• Ett djur jag skulle vilja vara (ett kort tag) • En present jag minns
• En film jag skulle vilja vara med i • Min drömdag
• Om jag fick bestämma över världen en dag • Min framtida yrkesdröm (2004 s 40).
Syftet med denna övning är att: Barnen lär känna varandra. De lär känna andra sidor av varandra än de vanliga – ”hon som alltid är bäst i matte”, ”han som alltid glömmer gympakläderna” osv. Med större kunskap om varandra ökar också toleransen för det
avvikande. Övningen stärker självkänslan. I presentationen är varje barn i centrum två gånger, både när hon/han berättar själv och när hon/han omtalas. Byréus skriver också att: ”nya samtalsmönster gör gruppen mer öppen och demokratisk” (2004 s 37).
3.3.2 Värderingsövningar
Aktiva värderingar eller värderingsövningar, är ett strukturerat sätt att inleda samtal (2004 s 16). Genom att träna värderingsövningar blir vi medvetna om våra val och vår möjlighet att välja något annat (2004 s 39). I värderingsövningar finns det inga svar som är mer rätt, ger högre betyg eller liknande. I de flesta värderingsövningar går och står man för sina åsikter, både bildligt och bokstavligt. I en 4-hörnsövning finns svarsalternativen representerade i rummets fyra hörn. Byréus skriver att man ska uppmuntra eleverna att välja själva – att inte gå till det hörn som bästa kompisen tar eller som de tror att ledaren favoriserar. Ledaren går till de hörn där de ”modiga” som står solo befinner sig (2004 s 42).
I värderingsarbetet får deltagarna tillfälle att:
• tänka efter och ta ställning
• träna sig i att uttrycka sina åsikter • motivera sina ståndpunkter • träna sig i att lyssna på andra
• reflektera och bearbeta attityder (2004 s 37)
3.3.3 Skulpturövningar
Tryck ner hakan mot bröstet och ropa: ”Jag är bäst! Jag är bäst!” Detta känns inte övertygande för varken dig själv eller den som du vill övertyga. Munnen säger en sak och
kroppshållningen något annat. Genom att göra barnen uppmärksamma på hur kroppsspråket fungerar, ger vi dem verktyg för att förstå sin verklighet. Det ger inte bara förståelse, utan vidgar också uttrycksmöjligheterna när orden tryter eller behöver kompletteras. Man kan gestalta skulpturer om orättvisa. Tillsammans med barnen kommer man fram till olika
områden där det kan finnas orättvisa, eller också har man färdigskrivna förslag, till exempel: ”orättvisa i skolan”, ”orättvisa i kamratkretsen”, ”orättvisa i kärlek” eller ”orättvisa i världen”. Byréus skriver vidare att formen aldrig får hindra budskapet. Det gäller bland annat dem som vill framföra sina åsikter muntligt istället för att gestalta dem. Tolkningarna av bilderna är det väsentliga (2004 s 29-33).
3.3.4 Dynamisering av skulpturer
Här utgår man från skulpturerna ovan. Barnen får försöka bryta orättvisan i skulpturerna genom att bygga om dem. Personerna som utgör skulpturen är byggstenar i den nya bilden. Vem som helst i gruppen får gå fram och förändra skulpturen, så att den inte längre är en bild av till exempel orättvisa. Här är det viktigt att låta varje skulptör förändra skulpturen färdigt. Mellan varje ny skulptör återgår skulpturen till sin ursprungliga orättviseposition. Inget ändringsförslag är bättre än något annat och gruppen ska inte enas om någon lösning (2004 s 34).
3.3.5 Gestaltningslekar
Ett exempel på en gestaltningslek är: ”här kommer vi” (se bilaga). Byréus beskriver den här leken som en bra förövning till forumspel. Laget är tvunget att samarbeta och enas om något som ska gestaltas. Alla är delar som behövs för helheten. I tågandet och ”hojtandet” stärks gemenskapskänslan inför ”publiken”. När gruppen gissar bejakas lusten att ge förslag och göra bort sig. De som vanligtvis hänger ihop och kanske utestänger andra, får i lekens förlopp oväntat nya samarbetspartners. Barn som aldrig varken tilltalar eller rör vid varandra, befinner sig plötsligt arm i arm – och båda överlever. En intressant erfarenhet för vidare samvaro (2004 s 28).
I gestaltningslekar är det viktiga inte att gissa rätt utan att få alla deltagarna att verkligen försöka uttrycka sig med hjälp av kroppen. Boal skriver ”Fastän de inte vet om det så är de redan i full gång med att göra teater”…(1976 s 22).
3.4 Dramakommunikation
byggt upp och utvecklat ämnet dramakommunikation i såväl Sverige som internationellt (2006 s 10). Dramakommunikation är ett dramaämne som fokuserar på kommunikativa färdigheter. Öfverström skriver att drama som ett kommunikativt ämne, skapar möjligheter att utveckla hela människan utifrån individens egen förmåga här och nu. Eftersom grunden i all kommunikation är kunskap om sig själv och sitt kulturella arv i mötet med andra och andra kulturer ser Öfverström drama som en väg till kunskap och därav namnet
dramakommunikation. Viktiga inslag i dramakommunikation är:
• en helhetssyn på människan och livet
• att ge individen verktyg för att utveckla kunskap och kompetens genom ökad medvetenhet om sig själv och andra
• att kunskapen är förstådd i de egna känslorna och handlingarna
• en divergerande kunskapssyn – kunskaper sedda utifrån olika perspektiv, Öfverström refererar här till Egidius (1995).
Öfverström skriver om hur barns utvecklingsprocess grundläggs i hemmet där de vuxnas relationer till barnet har stor betydelse för barnets fortsatta utveckling. Barnet skapar sin egen självbild genom att se hur andra människor i deras omgivning reagerar på dem.
Utvecklingsprocessen genom självuppfattning, egenvärde och självtillit beror på acceptans, erkännande och samhörighet. I ett lärande är det viktigt att se hela barnet och att som lärare underlätta för eleven i undervisningsprocessen. Dramakommunikation som metod arbetar genom att utgå från barnet och skapa trygghet i undervisningsmiljön. Tryggheten är en väg mot ökad självkännedom. Öfverström ställer frågan: vad innebär det att vara trygg? Hon definierar svaret så här:
• att våga vara sig själv till både till det yttre och inre • att våga se det som är bra och mindre bra hos sig själv • att våga ta ansvar för vad man tycker i grupp
• att våga pröva nya saker och lära sig av det
Dramakommunikation är ett sätt att få kunskap om sig själv och andra, en pågående process både inom den enskilde och i kontakt med andra. Öfverström menar vidare att det är viktigt i livet att få vara någon – man orkar inte vara ingen. Ett av grundelementen i
dramakommunikation bygger på att ge individen egenvärde och självkänsla. Öfverström skriver att egenvärde och självkänsla innebär förmågan att kunna uppskatta sig själv och att vara beredd att få sitt eget värde respekterat samt förmågan att kunna förnimma och
identifiera sina känslor. Hon menar också att vägen till kunskap och färdigheter går genom självkänsla och tillit i lärandemiljön och att eleven börjar där det befinner sig och där det känner sig tryggt.
Då man i dramakommunikation arbetar med att se hela människan i lärandet, ses både teoretiska kunskaper och sociala färdigheter som viktig kompetens i medmänskliga relationer. Öfverström betonar också att det måste vara roligt att gå i skolan och bli motiverad till att utvecklas i lärandet (2006).
3.5 John Dewey
Den kunskap som först kommer till en person och som blir den djupast inpräglade, är kunskapen om hur man gör. Hur man går, talar, läser, skriver, åker skridskor, cyklar, sköter en maskin, räknar, kör häst, säljer varor, handskas med folk och så vidare i det oändliga. Också insikten om det naturliga utvecklingsförloppet uppstår alltid ur situationer som inbegriper ”learning by doing”, att man lär sig genom att göra något.
Detta skriver John Dewey om i Demokrati och utbildning (1999 s 231). Dewey (1859 – 1952) ger exempel på ett antal engelska ord och uttryck som betecknar både ett visst intellektuellt innehåll och ett aktivt beteende såsom attention, considerate, apprehension och discernment. Dewey skriver vidare att: ”det är bara inom undervisningen och aldrig i bondens, sjömannens, köpmannens, läkarens, eller laboratorieforskarens liv som kunskap huvudsakligen betyder ett förråd av information som isolerats från görandet” (1999 s 232).
Studier av själslivet har klargjort det grundläggande värdet av den medfödda benägenheten att utforska, hantera verktyg och material, att bygga och att ge uttryck för leklust. När övningar som bygger på dessa behov utgör en del av det ordinarie skolarbetet blir hela eleven engagerad. Det konstgjorda gapet mellan livet i skolan och utanför reduceras; man
samverkande gemenskaper som ger vetande en social förankring. Dewey menar att: ”motivet att ge lek och aktivt arbete en bestämd plats i läroplanen är intellektuellt och socialt, och inte grundat på någon tillfällig nyck. Utan inslag av lek och arbete går det inte att skapa
förutsättningar för effektivt lärande.” Dewey skriver också att det är tankeväckande att fram till den medvetna filosofins uppkomst använde grekerna samma ord, ”texon”, för hantverk och för vetenskap (1999 s 241 - 242).
Dewey menar också att det behövs en social miljö som ger mening åt de vanor som bildats. I det som han betecknar som informell undervisning kommer lärostoffet direkt från den källa det sociala umgänget utgör. Det är vad de personer som en individ har kontakt med gör och säger (1999 s 227).
4 Metod 4.1 Urval
Skolan där jag har genomfört min studie är belägen i södra Sverige cirka femton kilometer utanför en större stad. Skolans upptagningsområde är ett område som består av villor. På skolan går det elever från f-klass upp till år nio. Det går 400 elever på skolan. I klassen där jag har genomfört studien går det nitton elever, tretton flickor och sex pojkar. I klassen arbetar två kvinnliga pedagoger som är cirka 30 – 35 år.
Anledningen till att jag valde just denna klass beror på att jag känner klassen sedan tidigare. Detta upplevde jag som en fördel, då min studie om forumspel i år två är praktisk och kräver tillit till ledaren. Jag är medveten om att detta har betydelse för min forskning.
4.2 Forskningsetik
I min studie har jag följt svenska etikregler, som bland annat rymmer följande: • Information: personer som deltar i ett forskningsprojekt ska känna till
undersökningens syfte och vilka moment som ingår samt att deras medverkan är frivillig.
• Konfidentialitet: uppgifter om en person som deltar i en undersökning ska
behandlas med största möjliga konfidentialitet och förvaras på ett betryggande sätt. • Nyttjande: de uppgifter som samlas in om enskilda personer får endast användas
för forskarändamålet (Repstad, 2006 s 68).
När jag började min studie i klassen startade jag med att förklara för barnen vad det var vi skulle göra och syftet med uppsatsen. Efter detta möte med barnen fick de med sig ett brev hem till föräldrarna. I brevet beskrev jag vad mitt examensarbete handlar om, begreppsförklaringar, syfte och frågeställning, dokumentationsmetoder, samt att alla barn kommer att vara anonyma. Alla namn som nämns i studien är fingerade.
4.3 Val av metod
När jag började att leta efter tidigare forskning om forumspel i grundskolans tidigare år, upptäckte jag att det finns väldigt få studier inom detta område. Metoden
information får man alltså ta initiativet till att själv försöka utveckla sådana processer. Om detta skriver Karin Rönnerman i, Aktionsforskning i praktiken (2004).
Rönnerman beskriver hur aktionsforskning dels kan ses i relation till den individuella utvecklingen, dels i relation till utvecklingen av yrkets gemensamma kunskapsbas. Hon skriver vidare om hur det sker ett yrkesmässigt lärande som kan leda till en medveten förändring av en verksamhet (2004 s. 32). Detta skiljer
aktionsforskning från min forskning, då syftet med denna studie inte har varit att utveckla och förändra en verksamhet.
Då jag har valt att undersöka vilka uppfattningar elever i år 2 har om att delta i forumspel, har min insats som forskare bestått i att agera både som praktiker och som forskare. Aktionsforskning är en forskning som är praktikorienterad. Metoden innebär att forskaren/praktikern ställer frågor till praktiken och själv iscensätter något som sedan får utgöra grunden för det som ska undersökas. Forskaren/praktikern följer sedan processen och reflekterar över vad som där sker. Till hjälp för denna process brukar man inom aktionsforskningen hänvisa till en cirkel eller spiral där de olika stegen; planera – agera – observera – reflektera ingår.
Det första steget planering motsvarar i denna uppsats de olika förberedelser jag har gjort inför agerandet. Under rubriken agerande, redovisar jag hur de olika praktiska övningarna genomfördes. Resultatdelen motsvarar observation och analys/tolkning motsvarar reflektion ( 2004 s 13 - 14). Ytterligare datainsamlingsmetoder har varit intervjuer, fotodokumentation, minnesanteckningar och ljudupptagning.
4.4 Gruppintervju som metod
I denna klass med 19 elever, 12 flickor och 7 pojkar och 2 Pedagoger, har pedagogerna ett bra samarbete som avspeglar sig i klassen. Utifrån dessa förutsättningar har det skapats ett öppet klimat, där eleverna är vana att samtala och uttrycka sig i grupp. I mitt undersökande arbete har jag också använt mig av kvalitativa gruppintervjuer som forskningsmetod. Här valde jag att vid två olika tillfällen intervjua hela klassen
samtidigt. Ordet kvalitativ står för kvaliteter, egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen, om detta skriver Repstad i Närhet och distans kvalitativa metoder i
samhällsvetenskap (2006). Han beskriver hur man ofta ställer kvalitativa metoder i
motsats till kvantitativa och att mätning spelar en mycket underordnad roll när man använder kvalitativa metoder. Han skriver dock att kvantifiera är så centralt i mänskligt tänkande att det är svårt att undvika det någon längre tid. Vidare menar Repstad att det
nästan är omöjligt att undvika mängdangivelser och siffror även i kvalitativa forskningsrapporter. Han ger som exempel att man ofta även i kvalitativa studier skriver: ”De flesta anställda anser att…”, ”i stort sett har klienterna låg status” eller ”alla vi pratat med gav uttryck för…” (2006 s 9). I den kvalitativa forskningstraditionen betonar man ett tätt och nära förhållande mellan forskaren och den miljön eller de personer som studeras. Ytterligare ett kännetecken på kvalitativa metoder är deras flexibilitet, till exempel att ett svar på en viss fråga leder till uppföljningsfrågor. Kvalitativa intervjuer är också inriktade på att i all sin nyansrikedom och så autentiskt och riktigt som möjligt fånga aktörens egna verklighetsuppfattningar, motiv och tankesätt och som forskare återge detta så autentiskt och lojalt som någonsin är möjligt (2006 s 10–12).
I de kvalitativa gruppintervjuerna har jag också tagit intryck av att man enligt Johansson och Svedner, vid undervisningsförsök, kan ta reda på elevernas
uppfattningar kring undersökningsämnet både före och efter försöket (2006 s 75). Utifrån detta valde jag att genomföra gruppintervjun två gånger, en gång innan vi spelade forumspel och en gång efter.
I Fokusgrupper : om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod (2000) av Victoria Wibeck fann jag inspiration till gruppintervjuerna. Wibeck refererar till Morgan (1996) som menar att deltagarna i gruppintervjuer både ifrågasätter och förklarar sig för varandra. Därför kan en gruppdiskussion/intervju sägas vara mer än summan av separata intervjuer. Wibeck refererar också till Kitzinger (1994) som menar att vissa människor har lättare att delta i en gruppdiskussion tillsammans med andra än att sitta ensamma med en intervjuare och berätta sin historia. Dessutom kan det faktum att de andra deltagarna berättar om erfarenheter som liknar sådant man själv varit med om bli en uppmuntran att uttrycka sig, förklara sig och utveckla olika perspektiv (2000 s 127-129).
På gruppintervjuarens ansvar ligger att vara uppmärksam på makt- och dominansförhållanden i gruppen så att ordet, om så behövs, kan fördelas även till personer som har svårt att komma till tals (2000 s 127-129). Wibeck menar också att intervjuaren med fördel kan betona att hon/han inte är expert på det ämne som ska diskuteras och att syftet med diskussionen inte är att kontrollera deltagarnas kunskaper och få fram rätta eller felaktiga svar (2000 s 30). Repstad refererar till Hoel och
egen dynamik, där det som den ena säger följs upp av en annan och nyanseras av en tredje (2006 s 83).
Ytterligare en anledning till att jag valde att intervjua eleverna i storgrupp och inte en och en; var att jag inte ville att intervjuerna skulle bli för individinriktade. Repstad beskriver hur intervju som metod har kritiserats för att vara alltför idealistisk och individualiserad, det vill säga att den fokuserar i alltför hög grad på enskilda personers åsikter (2006 s 62). I avseendet att jag valt att intervjua i grupp är jag väl medveten om att det finns risk för att intervjupersonerna kan påverka varandra i sina svar. En annan problematik med gruppintervjuer kan vara att det bara är de acceptabla och tillåtna synpunkterna som kommer fram (2006 s 83).
4.5 Agerande
Nedan beskriver jag olika värderingsövningar, vilka enligt Byrèus är en betydande del av forumspel. ”…begreppet Forumspel som för mig är en kombination av
värderingsövningar och forumteater” (Byrèus 2004 s 16). I agerandefasen började min aktionsforskning där min problemställning var att undersöka vilka uppfattningar elever i år två har att delta i forumspel med tillhörande övningar, samt hur dessa kan
iscensättas.
Dag ett träffade jag barnen första gången sedan de börjat år två. Jag presenterade också
mina tankar kring examensarbetet för klassens pedagoger.
Dag två inledde jag med att delge eleverna min planering för de kommande dagarna.
Jag förklarade även en del begrepp så som forumteater och värderingsövningar. Det första momentet var en presentationsövning. Vi satte oss i en ring på golvet och bildade par med den som satt bredvid. Eleverna skulle sedan med utgångspunkt från tre olika frågor som jag förberett (se bilaga), intervjua sin granne. När intervjun genomförts skulle svaret sedan redovisas inför gruppen.
Dagen avslutades med att leka vampyren. Leken går till så att man står i en ring,
där en börjar att vara vampyr och står i mitten. Därifrån väljer vampyren ut sitt offer och går sakta mot den personen med armarna utsträckta framför sig. Den person som vampyren valt som sitt offer kan räddas genom att titta (stirra) på en annan kamrat i ringen, som då ska svara med att säga offrets namn. I denna lek gäller det att titta runt i
ringen hela tiden och samtidigt se sin klasskamrater i ögonen, för att kunna rädda den som behöver räddas.
Dag tre genomförde jag gruppintervju ett (intervjuguide 1, se bilaga) med hela
klassen. Här ville jag ta del av elevernas upplevelser, erfarenheter och tankar kring teater i skolan. Jag valde att använda ordet teater till en början, eftersom barnen ännu inte hade blivit helt bekanta med ordet forumspel. Intervjun varade i cirka 25 minuter (intervjuguide, se bilaga). I gruppintervjun deltog hela klassen, det vill säga 17 elever denna dag. Syftet med studien, att ta reda på hur eleverna reflekterar över att delta i forumspel, hade börjat grundas. Vi samtalade om barnens erfarenheter av teater i skolan och deras egna tankar kring vad man kan spela teater om. Vidare pratade vi om barnens idéer om vad de tror man kan lära sig genom att spela teater? Jag frågade dem också om de tror att man måste vara erfaren för att spela teater.
Efter intervjun fortsatte vi dagen med att göra en 4–hörnövning, där vi utgick från frågeställningen: Vad är viktigt i en kompisrelation? Eleverna valde mellan fyra olika alternativ (se bilaga), vilka motsvarade fyra olika hörn i ett rum. När eleverna gjort sina val så var samtliga fördelade över de olika hörnen.
Nästa övning var en skulpturövning. Jag hade förberett situationer/känslor (se bilaga) som eleverna kinestetiskt skulle gestalta genom de olika skulpturerna. Efter att jag genom samtal med barnen beskrivit övningen, delade jag in eleverna i fem olika grupper. De fick sedan cirka tio minuter på sig att öva sina skulpturer. När skulpturerna sedan visades skulle de övriga eleverna enskilt gå in och ändra situationen
(dynamisering). Efter ändringen återgick sedan skulpturen till ursprungsformen, varpå nästa elev kunde ändra.
Dag fyra, startade jag med gestaltningsleken ”här kommer vi”.
Denna lek går till så att två lag står mitt emot varandra med springyta emellan. Båda lagen bestämmer sig för någonting som de kinestetiskt ska gestalta för det andra laget. Båda lagen står uppställda i bredd på två linjer och det lag som börjar att gestalta går muntert skanderande mot det andra laget; ”här kommer vi”, ”här kommer vi” osv. På lagom avstånd ropar det lag som ska gissa, STOPP! Då stannar laget och utför sin kinestetiska gestaltning. Sedan görs samma sak igen fast lagen byter plats och då är det andra lagets tur att gissa.
I forumspelen hade jag förberett färdiga teman (se bilaga). Teman var av öppen karaktär med utrymme för eleverna att själva göra tolkningar samt ändra innehållet i spelet. De olika grupperna framförde sina olika scener, där olika former av konflikter gestaltades och där någon av de övriga eleverna skulle säga STOPP och gå in och förändra situationerna.
Dag 5 genomförde jag gruppintervju två (intervjuguide 2, se bilaga). I denna
intervjun började vi att samtala kring liknande samtalsområden som vid första intervjutillfället. Detta för att kunna se om det skett en förändring i barnens svar. Eftersom eleverna nu hade fått erfarenhet av forumspel, kunde jag vid detta andra intervjutillfälle komma nära inpå studiens syfte och frågeställning om elevernas reflektioner och uppfattningar om att delta i forumspel.
5 Resultat
5.1 Presentationsövning
Efter att eleverna intervjuat varandra ville en del skriva ned intervjusvaren eftersom de inte trodde att de skulle komma ihåg vad kompisen sagt, när de väl skulle göra sin presentation. När de uttryckte sin oro förklarade jag att det inte gjorde något om de inte kom ihåg, säg något ni kommer ihåg och hjälp varandra, viska till varandra. Efter att barnen hade intervjuat färdigt, började det första paret att presentera varandra högt för resten av klassen och sedan följde nästa par i ringen. När väl det första paret hade presenterat sig, släppte återhållsamheten hos eleverna. Nästan alla kom ihåg vad
kompisen hade sagt och de som inte gjorde det hjälptes åt att berätta. Ett exempel på en presentation kunde låta så här: Det här är min kompis Maria, det bästa hon vet är glass därför att det är så gott!
5.2 Vampyren
Resultatet av vampyren var att jag började att vara vampyren för att visa hur leken gick till. Jag ”fångade” ett barn som fick vara vampyren efter mig. Nästan alla var
engagerade och flertalet ville prova på att vara vampyren. Vissa blev dock attackerade mer än andra och vissa blev också tittade på mer än andra. Syftet med denna lek är framförallt att ha roligt, men den bidrar också till ett bättre samarbete och en ökad koncentration.
5.3 Gruppintervju ett
Vi började att samtala om barnens erfarenheter av teater i skolan och deras egna tankar kring vad man kan spela teater om. Till en början var det lite svårt för dem att komma på någonting som de spelat teater om i skolan.
Sedan sa Lotta så här: ”på ute-dagen, fåglar som ruvade”. Jag svarade: ”jaha, på utedagen, spelade ni teater om fåglar då?”
Allie svarade: ”vi har arbetat med fåglar och spelade upp olika fåglar. Vi skulle gissa vilken fågel på olika näbbar som vi hade på oss”.
Jag frågade:” hur tyckte ni att det var? Att spela upp de olika fåglarna alltså?”
William svarade: ”det var rätt så roligt, men ganska svårt att gissa vilken fågel det var”. Noah berättade vidare om: ”hemliga påsen med lappar och stenarna, på öppet hus, du vet”.
(Det var när jag hade haft ett sagotema och en ”riktig” häxa kom på besök och lade hemliga meddelanden till barnen).
Jag frågade dem vad de hade för idéer om vad man kan spela teater om. De hade massor av olika förslag.
Flickorna svarade bland annat: prinsessor, prinsar, hundar, djur, blommor, troll, Gustav Wasa, Carl Von Linne, såna som är fattiga, slott, nån som är fattig som sen får
jättemycket pengar, svanar, tårta och bakelser.
Pojkarna svarade: punkare, hårdrockare, traktor, pansarvagn, knarkare, drakar, spöken, häxor, kor, robotar.
Emma pratade om att man kunde spela teater om såna som är fattiga. Sally fortsatte att berätta utifrån vad Emma sagt att: ”när man spelar teater kan få veta hur man arbetade när man var fattig”. Maja kom i samtalet och lade till: ” Man kan lära sig hur man hade det förr i tiden”.
Vi pratade vidare om barnens idéer om vad de trodde att man kan lära sig genom att spela teater?
Maja började berätta om de olika fåglarna de hade lärt sig om genom att gestalta dem med kroppen. Jag frågade hur de tyckte det var att dramatisera fåglarna. Maja fortsatte att berätta: ”Det var roligt. Först läste vi i de där speciella fågelböckerna, sen ritade vi näbbar. Sen spelade vi upp fåglarna för varandra”.
Alice sade att man kan lära sig :”hur det är att vara såna”. Jag frågade: ”vem eller vilka menar du?”
Alice: ”de fattiga alltså”.
Nästan bara flickor svarade på denna fråga.
Jag frågade dem också om de trodde att man måste vara erfaren för att spela teater. Några exempel på vad de sade var:
”Nej! Viktigaste är att man gör sitt bästa”. ”Viktigast att man har roligt”. ”Att göra på rätt sätt som man har sett på filmen”. ”Att man måste vara snäll mot varandra”. ”Att man lär sig av sina misstag”. ”Fråga kompisen om man glömt”. ”Man får inte bråka på scenen”.
5.4 4-hörnövning
När vi arbetade med 4-hörnövningar började vi med att samtala om vad meningarna betydde och barnen bidrog med många egna exempel. Maja berättade till exempel om denna händelse: ”Innan hade jag en kompis som tog en sak från mig, men jag visste det
inte. Nästa gång jag kom hem till henne såg jag min sak och frågade om det var min. Hon sade att det var hennes. Men jag vet att det var min för min sak för jag hade letat efter den där hemma”. Jag frågade hur hon kände sig då. Hon svarade: ”Jag blev mest ledsen, men också arg och jag ville inte leka med henne”.
Jag var noga med att poängtera för barnen att de skulle försöka att välja hörn självständigt och inte bara följa efter kompisen. Efter ett tag hade alla pojkar samlats i ett hörn. Jag frågade lättsamt pojkarna hur det kunde vara så att alla pojkar tyckte exakt likadant. Tim poängterade att han hade ställt sig där först och lät ganska besviken och uppriktig. Han menade att han hade valt självständigt och att de andra pojkarna hade följt efter honom. Påståendet löd: ”Att ha roligt och skratta med sin kompis”. Efter att alla grupper hade motiverat sina val fick alla möjlighet att byta hörn igen. Då blev resultatet att många flickor bytte plats i klungor, medan bara en pojke (Benjamin) bytte plats . Sally, Anna och Maria ställde sig i det öppna hörnet. Sally återupprepade alla de tre hörnen och lade ihop dem till vad hon menade en sak. Anna sa: ”Jag tycker det är viktigt att alla får vara med och leka”. Maria ville inte säga någonting alls. Efter detta andra byte hade vi en reception där eleverna motiverade sina olika val. Karl sa till exempel: ”Jag tycker att det bästa med mina kompisar är att vi nästan alltid har roligt och skrattar, utom när vi är ovänner…(skratt)”. Här passade jag på att fråga barnen; om man kan vara ovän med sina kompisar? Flera ropade ja rakt ut och Karl som just hade delat med sig av sina tankar fick frågan igen och svarade: ”Ibland är jag ovän med min lillebror. När han tar mina saker blir jag jätte arg, fast jag tycker ändå om honom, han är ju min brorsa”.
5.5 Skulpturövning
Vi började med att samtala kring de olika begreppen som de skulle gestalta och barnen delade med sig av egna erfarenheter som de förknippade med dessa.
Första gruppen gestaltade sin skulptur och de övriga eleverna fick en och en gå fram och bryta orättvisan i skulpturen. Eleverna ändrade skulpturen tills de var nöjda med den. Syftet med skulpturövningen var att känna hur det kändes att gå in i de olika rollerna, dels i rollen som utsatt och även i rollen som förtryckare. Ytterligare ett syfte var att få känna på hur det var att förändra och att få idéer från kompisarna om hur man kan förändra. I övningen fick barnen agera och möjlighet att visa en ny sida av sig själva. Det fanns inga svar som var fel, eftersom de själva bestämde hur de ville skapa,
Efter varje skulptur hade vi en reception. Barnen delade med sig om hur det kändes att vara en del av skulpturen och de berättade också hur de upplevde de olika rollerna. De beskrev även hur det kändes att ändra skulpturerna. Sofia beskrev det till exempel som att: ”Det kändes bra när jag ändrade statyn”. Kevin beskrev det som att: ”Det var bra att de blev vänner igen.” Sally sa: ”Det är roligt att titta på alla när de står helt förstenade som statyer”. Martin sa: ”Det är bra att se hur det ser ut när någon gör något dumt, alltså jag menar inte bra, men det är liksom bra att se hur man inte vill göra vissa saker”.
5.6 Gestaltningslek
I gestaltningsleken, här kommer vi, lät jag barnen själva bestämma vad de skulle gestalta. De valde till exempel katt, konstnär, struts och hund. Denna lek gjorde vi utomhus på grund av att det behövdes springyta och att det var barnen själva som föreslog att vi kunde vara ute. Jag tänkte att skolgården kunde fungera som en god lärandemiljö, då vi skulle jobba kinestetiskt och behövde utrymme för detta. I denna lek upplevde jag det som svårare att få kontakt med barnen. De hade precis haft rast och var ganska uppspelta och även lite irriterade mot varandra. Vi gestaltade några rundor och alla fick öva sig på att säga STOPP. Precis innan vi gick in blev William och Tim sura på varandra. På detta sätt blev introduktionen till forumspelen en ”riktig” konflikt. Det visade sig att William hade missförstått reglerna och var därför sur på Tim som han beskyllde för att ha fuskat. De fick båda ge sin version av vad som hänt och på så sätt förstod jag missförståndet och kunde förklara för pojken att han hade missförstått reglerna. Han ville först inte ge sig men när han förstod att alla i klassen hade gjort på samma sätt, skakade han hand med Tim.
5.7 Forumspel
Vi började med att prata lite kort om teater och om hur det går till att spela forumspel. Barnen ventilerade också hur de kände kring att agera och vi pratade vidare om att man inte behöver vara skådespelare eller vara erfaren för att kunna gestalta och interagera.
Efter att jag hade delat in barnen i olika grupper och tilldelat dem var sitt tema gick jag runt i de olika grupperna och bestämde tillsammans med barnen vem som skulle ha vilken roll. Här var barnen öppna för att prova på olika roller och gjorde även egna tolkningar av innehållet. Eftersom jag valt att inte skriva ut om de olika rollerna var pojk/flick–roller, styrde detta ej barnens val. Eleverna förändrade
forumspels-situationerna helt fritt och hade många förslag på nya lösningar på de olika konflikterna.
En grupp i taget spelade upp sina forumspel och samtliga elever var aktiva. Två ”tysta tjejer” (Amanda och Julia) som ofta inte sade någonting på lektionerna, var särskilt aktiva i forumspelen. De ropade STOPP och gick in och förändrade spelet med en säkerhet som jag aldrig tidigare hade sett hos dessa tjejer.
Till en början satt eleverna i sina respektive grupper, men ju längre in i spelet vi kom, desto fler av eleverna var det som stod upp runt omkring själva ”scenen”. Det fungerade bra, så jag lät dem stå (det enda problemet var att de var i vägen för kameran).
I samtalen efter varje forumspel berättade barnen om hur de hade tänkt, samt varför de hade gått till väga som de gjort i de olika situationerna. De beskrev hur det kändes att vara förtryckt, respektive förtryckare. Vid ett tillfälle tog en elev upp det en av de ”tysta flickorna”(Amanda) sagt och pratade om hennes exempel som ett bra sätt på hur konflikten kunde lösas. Amanda sade själv inte så mycket i samtalen. Hon hade ju däremot interagerat och dessutom statuerat ett exempel som bidrog till diskussion. Noah uttryckte: ”Bra att få idéer av varandra på vad man kan säga.” Lotta beskrev forumspelet som: ”Bra att träna sig på vad man kan göra när man inte vet…”
5.8 Gruppintervju två (intervjuguide 2 se bilaga)
Vi började att samtala kring liknande samtalsområden som vid första intervjutillfället. Detta för att kunna se om det skett någon förändring i barnens svar. Eftersom eleverna nu hade fått erfarenhet av forumspel, kunde jag vid detta andra intervjutillfälle komma nära inpå studiens syfte och frågeställning om elevers reflektioner och upplevelser om att delta i forumspel.
När jag denna gång frågade barnen vad man kan spela teater om, svarade pojkarna: kaxighet, robotar, mord, fåglar, om att åka till månen, hämnas, fjädrar, djur, sjörövare.
Flickorna svarade: statyer, sorg, mobbning, ornitologer, om att va ledsen, åka till rymden, att drömma, skolan, apor, magi och drakar. Både en pojke och en flicka sade att man kan spela teater om kärlek.
I dessa följande reflektioner över att delta i forumspel framkom följande: Sally började med att säga att hon tyckte det var spännande och roligt.
Hon förklarade vidare att: ”det kan vara att spela upp olika saker eller personer”. Lotta flikade in att: ”det kan vara viktiga, viktiga saker”.
Maria berättade vidare att: ”Man ser vad man inte ska göra”. Jag sade: kan du ge något exempel?
Maria fortsatte: ”Ja, att man inte ska ljuga för sin kompis”. Tim sade: ”Hur det känns att till exempel kriga”.
Jag frågade: ”Tror du vi kan spela forumspel om det? Hur skulle vi göra då?” Tim svarade: ”Ja, det skulle gå, fast kanske man inte får göra det i skolan”. Jag frågade: ”Varför då? Får man inte leka krig i skolan?”
Tim svarade: ”Jag vet inte riktigt”.
Benjamin fortsatte: ”Jo, det får vi, bara inte med pinnar”.
William flikade in: ”Man skulle kunna spela teater om krig för då kunde man se hur man inte skulle göra”. (Ytterligare elevreflektioner, se bilaga).
Vi pratade vidare om vad barnen hade för uppfattningar om vad man kan lära sig av att delta i forumspel. Följande framkom:
Emma började att säga: ”att man ska hjälpa varandra”. Anna fortsatte med att säga: ”att man inte ska mobba”. Jag sa: ”hur kände ni det som blev mobbade i forumspelen?”
Anna sa: ”jag tyckte det var synd om den som blev mobbad, det var jag, men det var inte jag på riktigt. Man ska aldrig mobba någon”. (Ytterligare elevuppfattningar, se bilaga).
6 Analys och tolkning
I det här kapitlet kommer jag att analysera mitt resultat utifrån några av de teorier jag tidigare presenterat. Eftersom forumspel härstammar från forumteatern finner jag det intressant att utifrån min problemställning, hur forumspel med övningar kan iscensättas i år två, se på var i min undersökning jag finner spår av Boals forumteater.
Boal delar in forumteatern i fyra etapper. Första etappen: att lära känna sin kropp. Andra etappen: att lära sig uttrycka sig med kroppen. Tredje etappen: då man börjar använda teatern som ett levande och aktuellt språk. Fjärde etappen är en
debatteater eller tidningsteater som betår av olika tekniker för att förvandla tidningarnas nyheter eller annat icke-dramatiserat material till teaterscener (1976 s 17 - 36).
Boals etapp ett, att lära känna sin kropp, använde jag mig inte av då jag
influerades av Byréus presentationsövning och 4-hörnövning. I skulpturövningen och dynamisering av skulpturerna befann vi däremot oss i Boals etapp två då eleverna tränade sig i att uttrycka sig med sina kroppar. I elevernas forumspel ser jag både likheter och olikheter med etapp tre. Vi spelade upp forumspel som var levande och aktuella ur ett elevperspektiv och eleverna spelade upp problem som var svåra att lösa. Den stora skillnaden ligger i att problemet inte var politiskt som det hade varit i Boals forumteater. Eftersom forumspelen var avslutningen på min studie fanns det inga spår av den fjärde etappen.
I Öfverströms dramakommunikation bygger ett av grundelementen på att ge individen egenvärde och självkänsla. Här ser jag likheter med forumspel då det är dessa element som även forumspel bygger på. Öfverström menar vidare att egenvärde och självkänsla innebär förmågan att kunna uppskatta sig själv och att vara beredd att få sitt eget värde respekterat samt förmågan att kunna förnimma och identifiera sina känslor (Öfverström 2006). När man i forumspel interagerar och förändrar går det även här ut på att förnimma, komma i kontakt med och identifiera sina känslor. Öfverström skriver också att vägen till kunskap och färdigheter går genom självkänsla och tillit i
lärandemiljön och att eleven börjar där det befinner sig och där det känner sig tryggt. I forumspel är det väldigt betydelsefullt att eleverna känner sig trygga för att de ska våga interagera och prova olika lösningar på forumspelskonflikterna. Öfverström ställer frågan vad det innebär att vara trygg. Några exempel på hur hon definierar svaret stämmer överens med forumspelets grunder:
• att våga ta ansvar för vad man tycker i grupp • att våga pröva nya saker och lära sig av det
• att visa respekt och förståelse för andra (2006 s 12)
Med min första övning som var en presentationsövning startade min
undersökning, där problemställningen var att undersöka vilka uppfattningar elever i år två har att delta i forumspel med tillhörande övningar, samt hur dessa kan iscensättas. Min första övning var en presentationsövning, som jag startade med för att väcka elevernas intresse och för att de skulle lära känna nya sidor hos varandra. Till en början verkade övningen, vara i svåraste laget. Trots att barnen var vana vid ett öppet och tillåtande klimat i klassrummet, blev vissa av eleverna nervösa inför hur de skulle klara av uppgiften att presentera varandra. Några av barnen trodde inte de skulle komma ihåg vad kompisen sagt. Efterhand som entusiasmen tog över så släppte nervositeten. De tyckte det var spännande att få reda på nya saker om varandra, saker som man inte pratar med kompisarna om dagligen. Jag tolkar det som om eleverna tyckte det var en intressant övning eftersom alla lyssnade uppmärksamt och nyfiket på de olika
presentationerna. Jag är medveten om att barns intresse är svårt att mäta, men i detta fallet var det påtagligt. Syftet med den första övningen, presentationsövningen, menar Byréus är att: ”Barnen lär känna varandra. De lär känna andra sidor av varandra än de vanliga” – ”hon som alltid är bäst i matte”, ”han som alltid glömmer gympakläderna” osv. ”Med större kunskap om varandra ökar också toleransen för det avvikande” (Byréus 2004).
I planeringsfasen av vampyrleken reflekterade jag över varför jag skulle ha med denna lek. Jag funderade även på huruvida barnen skulle vilja agera vampyr; om de skulle tycka det var pinsamt att stå i mitten av ringen och vara vampyren. Mina funderingar kring detta visade sig vara helt fel, eftersom alla ville vara vampyren hela tiden. Jag valde denna lek för att det är en typisk samarbetslek. Gruppkänsla och samarbete är viktigt att främja i arbete med forumspel. Jag lät mig även inspireras av John Dewey som skriver: ”motivet att ge lek och aktivt arbete en bestämd plats i läroplanen är intellektuellt och socialt, och inte grundat på någon tillfällig nyck. Utan inslag av lek och arbete går det inte att skapa förutsättningar för effektivt lärande” (Dewey 1999 s 241).
Vi startade dag tre med gruppintervju ett. Då jag inledningsvis frågade eleverna om de hade spelat teater i skolan förut hade de svårt att komma på något. Efter en
stunds funderande kom Lotta på att de gjort en övning med fågeltema, där de ruvade på ägg och hade på sig olika näbbar. Petronella mindes ett tillfälle, då de fick besök av en ”riktig” häxa (som i och för sig förställde sig). Exemplen som barnen tog upp var egentligen inte några exempel där de hade agerat. Det de mindes var olika tillfällen då de hade gjort något som var så nära teater som möjligt. Det skulle även kunna vara så att det rådde en viss osäkerhet kring vad teater egentligen är och vad som krävs för att något skall få kallas för teater.
Då jag frågade vad de trodde man kunde spela teater om, tänkte en del av barnen på historie-relaterade exempel. Gustav Wasa, Carl von Linnè och att arbeta som fattig förr i tiden. Historieämnet verkar vara frestande att dramatisera för elever i år två.
På sista frågan, om man måste vara erfaren för att spela teater, upplevde jag det nästan som om barnen svarade typiska skolsvar, det som man i skolan lär sig att man ska svara för att vara duktig.
Under 4-hörnövningen upplevde jag det som svårt för eleverna att ta ställning på
egen hand. Ställningstagande i denna ålder överlåts nog ofta till föräldrar, äldre syskon, lärare eller någon ”ledande” elev i gruppen. Öfverström menar att barns
utvecklingsprocess grundläggs i hemmet där de vuxnas relationer till barnet har stor betydelse för barnets fortsatta utveckling. Barnet skapar sin egen självbild genom att se hur andra människor i deras omgivning reagerar på dem (2006 s 12).Fenomenet blev tydligt, då samtliga pojkar samlades i ett hörn. Alternativt kan man tolka händelsen som att pojkar i denna ålder tycker att detta påstående är viktigast. Påståendet löd: ”Att ha roligt och skratta med sin kompis”. 4-hörnövningen kan möjligen vara lättare när man är lite äldre och det börjar bli mer naturligt att stå för vad man tycker.
Trots att denna klass är en nyfiken och positiv elevgrupp, trodde jag att
skulpturövningen kunde vara svår att genomföra. Jag funderade på om det kunde vara
för komplicerat för barnen att förstå själva övningen. Ytterligare tankar som jag hade var att barnen inte skulle våga interagera och istället stå och fnissa och vrida och vända på sig. Jag var även beredd på att eleverna eventuellt skulle vara likgiltiga inför
övningen och tycka det var tråkigt eftersom de aldrig hade gjort något liknande tidigare. Det visade sig att det nästan inte fanns tillräckligt med uttryck i skulpturerna för eleverna att ändra, eftersom alla elever var så aktiva genom hela övningen. Alla grupper var förväntansfulla inför att få visa upp sina skulpturer. Positivt och intressant var att precis alla elever var aktivt deltagande. Så brukar det inte vara i klassen, då det
Jag upplevde det inte som att någon tyckte det var pinsamt eller kände sig utsatt. I samtalen efter skulpturövningarna fick eleverna sätta ord på sina känslor och alla lyssnade och tog del av varandras tankar. Jag märkte tydligt hur de fick hjälp av
varandra i samtalet, då de kom vidare i diskussionen genom att lyssna på varandra. Här synliggjordes en variation av elevernas tänkande. Dewey menar att i det som han betecknar som informell undervisning kommer lärostoffet direkt från den källa det sociala umgänget utgör (1999 s 227). Man lär sig av varandra i socialt samspel.
I gestaltningsleken, här kommer vi, tänkte jag att skolgården kunde fungera som
en god lärandemiljö, eftersom vi behövde mer utrymme än i de andra övningarna. Då vi inledde leken hade eleverna precis haft rast och var ganska uppspelta och även lite irriterade mot varandra. Jag upplevde det som svårare att få kontakt med barnen än i tidigare övningar. Vid närmare eftertanke kan detta bero på att eleverna tolkade denna uppgift på ett annat sätt. Dels att det var på skolgården, där de normalt leker fritt och att det gav signaler om ett mindre allvar och att rasten flöt ihop med ”lektionstiden” och dels att de kanske inte är vana vid att ha lektioner utanför klassrummet. Antagligen en kombination av båda dessa faktorer och inte minst i kombination att deras ordinarie lärare inte var närvarande.
Det mest intressanta och det starkast framträdande med forumspelen var att två tysta tjejer som ofta inte sade någonting på lektionerna, var de som var väldigt aktiva i forumspelet. De ropade STOPP och gick in och förändrade spelet med en säkerhet som jag aldrig tidigare hade sett hos dessa tjejer. Byréus skriver att: ”detta kan vara en stor händelse för de tysta flickorna som annars brukar försvinna bakom hårmassorna och pipa ”ja, nej, jag vet inte” på alla frågor de får” (2004 s 41).
I gruppintervju två märkte jag en tydlig förändring i elevernas svar mot tidigare. Elevernas reflektioner över att delta i forumspel handlade mycket om att förstå olika känslor –empati. Följande citat visat enligt min tolkning på det: ”det kan vara viktiga, viktiga saker”,”Man ser vad man inte ska göra”, ”att man ska hjälpa varandra”, ”att man inte ska mobba”, ”hur det känns att vara utanför”, ”hur det känns att vara snäll”, ”hur det känns att vara ledsen”, ”hur det känns att vara ensam”.
När jag sedan frågade vad eleverna hade för uppfattning om att man kan lära sig av att delta i forumspel var svaren mer inriktade på vad man inte får göra. Man skall inte göra si eller så. Svaren lät väldigt mycket som upprepningar av värderingar från lärare och föräldrar. Svarade barnen vad de trodde att jag ville höra? Några exempel på vad som nämndes: ”att man inte ska göra sånt som är farligt”, ”att man ska vara snälla”,
” att man måste vara kompisar”, ”att inte vara ovänner”, ”att man inte ska vara elak”, ”att man aldrig ska slåss”, ”att man inte ska ljuga”, o.s.v. Men det är ju också just värderingar och ställningstagande som forumspel med värderingsövningar handlar om, så man kan också tolka elevernas tankar som ett steg mot att stå för sina åsikter och ökad självtillit.
7 Diskussion
Utifrån mitt syfte och problemställning; vilka uppfattningar elever i år två har om att delta i forumspel med tillhörande övningar, har jag erfarit att det blir enklare för
eleverna att förstå ett problem eller stärkas i en situation, genom att själv interagera och förändra. Under arbetets gång har jag tyckt mig se att en del elevers självförtroende har stärkts och tankar har väckts kring empati-relaterade frågor hos eleverna. Eleverna har uttryckt forumspelsarbetet med ord som viktigt, roligt och spännande. De har både agerat känslor och beskrivit känslor som har kommit upp i samband med arbetet med forumspel, till exempel: hur det känns att vara utanför, hur det känns att vara elak, hur det känns att vara ensam och hur det känns att vara snäll. Många viktiga saker har sagts och agerats i elevgruppen i år två. Byrèus beskriver sitt arbete på ett sätt som får mig som pedagog att själv vilja agera:
I mitt arbete inom grundskolan känns det viktigt att ge unga människor redskap att bryta stämningar av apati och håglöshet. Det går att göra uppror, ändra missförhållanden, göra något åt miljöförstöringen osv. Mobbning är ingen naturlag, man behöver inte göra allt som den starkare säger och man får vara sig själv (Byréus 2004 s.15).
I forumspelen med tillhörande övningar upplevde jag det tydligt hos eleverna att det var de själva som valde hur de skulle agera och vad de skulle säga. Eleverna har
huvudrollen i sina liv. Jag upplevde också hur forumspel ger möjligheter till fler uttryck hos eleverna.
Skulle jag arbetat vidare med forumspel i denna klass, hade jag vid nästa tillfälle, genom samtal, låtit barnen komma på egna förslag till skulpturer och forumspel. I denna förhållandevis korta undersökning höll jag mig medvetet inom vissa ramar och följde till stor del Byréus teorier och förslag på forumspel med tillhörande övningar. Även i mitt fortsatta arbete med forumspel i andra klasser kommer jag att låta eleverna
Jag vill också göra en koppling till Rönnerman där hon beskriver hur aktionsforskning dels kan ses i relation till den individuella utvecklingen, dels i relation till utvecklingen av yrkets gemensamma kunskapsbas. Hon skriver vidare om hur det sker ett
yrkesmässigt lärande som kan leda till en medveten förändring av en verksamhet (2004 s. 32). Detta skiljer Rönnermans renodlade aktionsforskning från min forskning, då syftet med denna studie inte har varit att utveckla och förändra verksamheten. I min kommande profession låter dock denna del av aktionsforskning intressant; att genom min övertygelse om forumspel som ett betydande arbetssätt i skolan, vara med och bidra till utveckling av en verksamhet.
Förslag till fortsatt forskning kan vara användandet av forumspel i förskolan. Även nya vinklingar på forumspel med framarbetade övningar. Ytterligare förslag kan vara användandet av forumspel ur ett genusperspektiv.
Referenser
Axelzon, Valentin & Davidsson, 2007: Rollspel i skolan - upplevelsebaserat lärande, Gdansk Polen: Grafix
Boal, Augusto, 1976: De förtrycktas teater, Södertälje: Axlings Tryckeri AB Boal, Augusto, 2002: Games for actors and non-actors, Cornwall England: TJ
International Ltd
Byréus, Katrin, 2004: Du har huvudrollen i ditt liv, Malmö: Erlanders Berlings Dewey, John, 1999: Demokrati och utbildning, Uddevalla: MediaPrint AB
Erberth, Bodil & Rasmusson, Viveka, 1996: Undervisa i pedagogiskt drama, Lund: Studentlitteratur
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, 2006: Examensarbete i lärarutbildningen, Uppsala: X-O Graf Tryckeri AB
Repstad, Pål, 2006: Närhet och distans Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap, Lund: Studentlitteratur
Rönnerman, Karin, 2004: Aktionsforskning i praktiken – erfarenheter och reflektioner, Lund: Studentlitteratur
Skolverket, Lpo 94
Wibeck, Victoria, 2000: Fokusgrupper - om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod, Lund: Studentlitteratur
Öfverström, Christel, 2006: Upplevelse, inlevelse och reflektion – drama som aktiv metod i lärandet, Linköping: LiU-Tryck
Bilaga
Presentationsövningens intervjufrågor löd så här:
1. Vad är det bästa du vet och varför? 2. Vilket är ditt drömjobb och varför? 3. Vilken är din drömresa och varför?
Valalternativ i 4-hörnövning:
1. Att alltid få vara med och leka med sin kompis. 2. Att man kan lita på kompisen.
3. Att ha roligt och skratta tillsammans med sin kompis. 4. Öppet
Skulpturövning och dynamisering av skulpturer
Situationerna/känslorna var: 1. Mobbning
2. Att inte få vara med 3. Att vara ensam 4. Att vara ovänner 5. Att vara ledsen
Forumspel
(4 skådespelare) 3 barn leker på rasten.
1 barn kommer bort och frågar om hon/han får vara med.
Alla 3 gör var sin elak sak mot henne/honom som kommer och frågar om att få vara med och leka. Det ensamma barnet går ensamt iväg och gråter.
(4 skådespelare)
Fröken står och skriver på tavlan Under tiden retas 2 barn med ett annat.
Så fort fröken vänder sig mot klassen slutar barnen att retas.
Men direkt när fröken börjar skriva igen, så fortsätter barnen att retas.
(4 skådespelare)
4 barn sitter och spelar dataspel.
När det är det ena barnets tur, säger det ”tuffaste” barnet att det är hennes/hans tur. Hennes/hans kompis håller med. Det fjärde barnet säger att hon/han inte vet. Den som skulle spela egentligen blir arg och ledsen och går iväg.
(3 eller 4 skådespelare)
Två (eller 3) barn leker hemma hos det ena barnet.
Ett annat barn ringer och frågar om det får vara med och leka.
Barnet som svarar i telefonen ljuger och säger att hon/han inte kan leka för att hon/han ska åka bort. Senare möts alla tre av en slump i byn och barnet som ringde förstår då att det andra barnet ljugit. Barnen fortsätter att ljuga och säger också andra elaka saker till det andra barnet. Det ensamma barnet blir argt och ledset och cyklar hem.
(3 eller 4 skådespelare)
När fröken tittar åt ett annat håll retas och bråkar 2 (eller3) barn med varandra. Fröken har inte sett vad som hänt och säger bara till ett av barnen. Barnet som blir orättvist behandlat tänker att fröken alltid är orättvis mot henne/honom. Barnet gråter och går ut ur klassrummet.
Elevernas reflektioner över att delta i forumspel.
Ytterligare exempel på vad flickorna sa: ”känna hur det känns att vara skådespelare”, ”hur det känns att vara den man spelar”, ”hur det känns att vara kär”, ”hur det känns att vara utanför”, ”hur det känns om det är djur med i pjäsen”, ”hur det känns att vara snäll”, ”känna hur det känns att vara en familj”, ”hur det känns att spela teater med en kompis”, ”hur det känns att stå på den stora scenen”, ”hur det känns att vara ledsen”, ”hur det känns att vara skådespelare”.
Ytterligare exempel på vad pojkarna sa: ”hur det känns att vara elak”, ”hur det känns att låtsasdö”, ”hur det känns att vara ensam”, ”hur det känns att slåss”, ”hur det känns att hoppa in i en pansarvagn”.
Elevernas uppfattningar om vad man kan lära sig av att delta i forumspel.
