Mikrolån i en migrationskontext, Hur medier i Sverige och andra svenska aktörer talar om mikrolån jämfört med traditionellt bistånd

Vårterminen 2010 Malmö högskola, KS IMER

Internationell migration och etniska relationer 60-90 hp

Mikrolån i en migrationskontext

Hur medier i Sverige och andra svenska aktörer talar om mikrolån jämfört

med traditionellt bistånd

Microcredits in a migration context

How the Swedish media and other agents in Sweden talks about microcredits and traditional development aid

Karolina Zetterberg

SAMMANFATTNING/ABSTRACT

SAMMANFATTNING

Denna uppsats undersöker samtalet om de mikrolån som dykt upp som fenomen under de senaste åren. Kan dessa på ett bättre sätt bekämpa fattigdom än det traditionella biståndet? Detta utreds genom en litteraturstudie, där material används från statlig utredning,

nyhetsmedia (tidningar) och organisationers egna publikationer.

Uppsatsen visar att den generella meningen i de texter som undersöks är att mikrolån kan bekämpa fattigdom på ett annat sätt än vad traditionellt bistånd har kunnat. Traditionellt bistånd visar upp ett antal problem såsom risk för korruption, att det kan skapa passivitet och att det inte verkar bekämpa fattigdom på ett effektivt sätt. I de texter som uppsatsen

undersöker beskrivs mikrolån som ett nytt och möjligen bättre sätt än traditionellt bistånd. Uppsatsen synliggör också hur fattigdom och migration hänger ihop. Då människor får möjlighet att skapa möjligheter till försörjning kan det också bli möjligt för dem att stanna kvar, istället för att tvingas flytta för att öka sin levnadsstandard. Kanske kan mikrolån därmed också minska påtvingad migration?

De texter som undersöks i uppsatsen visar också att mikrolån har en mörk baksida i form av ett socialt tryck som uppstår när lånen ska betalas tillbaka. Det är heller inte entydigt att mikrolån verkligen bidrar till ekonomiskt välstånd. Mikrolån är inte den ultimata lösningen för att bekämpa fattigdom men ett viktigt verktyg bland flera för att skapa möjligheter för människor att skapa sig ett bra liv.

ABSTRACT

This paper looks at the debate around microcredit, a new phenomenon that has emerged during the last couple of years. Could microcredit be a better way of fighting poverty than traditional aid? The paper is a literature review, and the texts that are analyzed are authority publications, news media (newspapers) and publications from relevant organizations. The texts that are analyzed give the impression of microcredit as a better way to combat poverty than traditional development aid. Traditional development aid is connected to a number of problems such as risk of corruption and dependency. It does not seem to fight poverty as effectively as microcredit.

Texts describe microcredit as a new and possibly better way than traditional aid. The essay also reveals how poverty and migration are linked. Thus, migration may also be reduced with the help of microcredit. People will be able to stay rather than have to move, in order to build a better standard of life.

The texts examined in the paper also show that microcredit can lead to social pressure that occurs when the loan is to be repaid. It is also not clear that microcredit really contribute to economic prosperity. Microcredit is not the ultimate solution to combat poverty but one among several important tools for creating opportunities for people to create a good life.

INNEHÅLL

Sammanfattning/Abstract... 2

Sammanfattning ... 2

Abstract ... 3

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund och syfte ... 4

2.1 Svensk biståndshistoria ... 4

2.2 Syfte och frågeställningar ... 5

3. Teori ... 7

3.1 Migration ... 7

3.2 Fattigdom och migration ... 10

3.3 Vi och dem ... 10 3. 4 Sammanfattning av teorin ... 13 4. Metod ... 14 4.1 Litteraturstudie... 14 4.2 Tillvägagångssätt ... 16 4.3 Begränsningar ... 17 5. Presentation av materialet ... 19

5.1 Berättelsen mikrolån som det nya, fungerande sättet ... 19

5.2 Traditionellt bistånd som det gamla sättet som inte fungerar ... 23

5.3Kritik mot mikrolån ... 25

5.4 Utvecklingen av biståndet framöver... 26

6. Analys ... 27

6.1 Traditionellt bistånd ... 27

6.2 Mikrolån ... 28

6.3 Kritik mot mikrolån ... 29

6.5 Framtiden ... 32

6.6 Mikrolån, traditionellt bistånd och migration ... 32

7. Slutsats ... 33

8. Slutord ... 36

9. Referenser och källor ... 37

9.1 Facklitteratur ... 37

9.2 Skönlitteratur... 37

9.3 Rapporter från organisationer ... 37

9.4 Artiklar ur tidningar och tidskrifter ... 38

9. 5 Rapporter från myndigheter ... 39

1

1. INLEDNING

Och i varje bygd fanns det några män och kvinnor som åtlydde budet och företog den vanskliga flyttningen över till en annan världsdel. Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de företagsamma som fattade beslutet. Det var de oförvägna som först gav sig ut på den avskräckande färden över det stora havet. Det var de oförnöjda och tilltagsna, som icke förlikte sig med sin lott i hemorten, som blev de första utvandrarna i sin bygd. De som stannade kvar, de tröga och tvehågsna, kallade dem äventyrslystna.

(Utvandrarna, Vilhelm Moberg: 1990: 6)

Människor har i alla tider migrerat för att hitta en bättre tillvaro och skapa sig ett bättre liv. Det har alltid funnits en dröm om friheten i Amerika ända in i dagens Sverige. Hoppet om ett bättre liv i Amerika fick kraft av brev från släktingar, agenter och reklam om den frihet som fanns i Amerika (Graninger & Tägil 1973: 12). Under slutet av 1880 pågick en

emigrationspropaganda som hade stor betydelse för utvecklingen. Det som hade störst påverkan på utvecklingen var de så kallade amerikabreven som släktingar och vänner skickade hem. Där beskrev de det nya landet med mycket positiva ordalag. Det fanns även kommersiella emigrantvärvningar som bedrevs vid speciella emigrantkontor i större städer (Kennerström 1973: 17).

Det dåtida Sverige mellan 1800- 1880 kännetecknades av kraftig ökning av

jordbruksbefolkning från 1,85 till 3,08 miljoner. Totalt sett utvandrande 1 miljon människor mellan 1860-1910. Det saknades arbete och det var en anledning till att de emigrerade under 1870- 1890- talet. Under den period 1868- 70 som Karl Oskar och Kristina utvandrande var det omkring 100 000 som emigrerade på grund av hungersnöd och missväxt. De delar i Sverige som utvandring skedde var i norra Skåne, Blekinge, Öland, Småland, Älvsborgs län, Värmland och Östergötland. De som emigrerade kom främst från de småbrukarbygder där var svårt med nyodlingar och att de inte fanns några industrier. Orsaken till emigration som även framkommer i Vilhelm Mobergs, Utvandrarna, var fattigdom, överbefolkning och

arbetslöshet. En ytterligare anledning till utvandring mellan 1840 – 1860 var att människor förföljdes på grund av sina religiösa åsikter. Först 1860 avskaffads straff för avfall från den lutherska tron. I en visa från denna tid talas det om det stora landet i väster, där ingen kung

2 Drömmen om att få ett bättre liv och att kunna försörja sig själv och sina barn var stark. Vilhelm Moberg skriver i Utvandrarna om KarlOskar och Kristina som utvandrande till Amerika på grund av missväxt, torka och fattigdom.

Torkan fortfor. Brunnen sinade, och folket i Korpamoen bar vatten från en gammal källa i skogen. Kreaturen stod hela dagarna vid stättan och råmade, svultna och törstiga. Markerna låg svedda som om elden hade gått fram däröver. I början av augusti började björkarna gulna och fälla. Sommaren hade aldrig hunnit mogna och blomma förrän hösten kom. Denna sommar dog i sin ungdom (Utvandrarna, Vilhelm Moberg 1990:92).

Den svåra missväxten och fattigdom drev dem att utvandra trots den mödan det är att på 1850-talet ta sig från Korpamoen, i Småland till Amerika. Dessutom fick de offra en hel del i form av att inte få träffa sina syskon och föräldrar och aldrig mera kunna återvända till Sverige. Samma uppoffringar görs av människor idag, när de bryter upp från fattigdom i förhoppningen om att hitta ett land där de kan försörja sig och sina barn.

Det verkar finnas en tydlig koppling mellan migration och förbättrade levnadsvillkor. I regeringens skrivelse till riksdagen Globala utmaningar - vårt ansvar, Skrivelse om Sveriges

politik för global utveckling, gör regeringen flera intressanta kopplingar mellan migration och

människors möjlighet till bättre levnadsvillkor. Regeringen konstaterar att människor som migrerar ofta blir en tillgång för sitt hemland eller familj genom att de kan återföra och investera pengar i sitt ursprungsland som de tjänat i det nya landet. Dessutom påpekar regeringen att flera politikområden behöver samarbeta för att få effekt, exempelvis utvecklings- och migrationspolitik (Regeringen 2007/08:89:25).

Trots detta görs sällan kopplingen mellan utvecklingspolitik och migration i debatten om bistånd i exempelvis media.

Ett förhållandevis nytt fenomen när det gäller att ge människor möjlighet till försörjning är mikrolån. Det är ett nytt sätt tänka kring hur man kan bekämpa fattigdomen och det är också nya aktörer som genom mikrolån tar del i kampen för bättre levnadsvillkor globalt. Det är inte längre enbart biståndsorganisationer och stater som ägnar sig åt denna fråga, mikrolån ges ofta av helt andra aktörer som företag och privatpersoner som Bill Gates och Percy Nilsson. I den allmänna diskussionen låter det som om mikrolån har större möjligheter än traditionellt bistånd när det gäller att ge människor bättre levnadsvillkor. Kanske kan mikrolån också bidra till att människor stannar kvar i sin hemtrakt, om de kan få möjlighet att försörja sig där? Det

3 vore intressant att titta på diskussionen om mikrolån jämfört med traditionellt bistånd och sätta in denna diskussion i ett migrationssammanhang.

En fråga är vad som hade hänt med Sveriges utveckling om Kristina och Karl Oskar, eller snarare de verkliga människor som de representerar, hade fått erbjudande om mikrolån. Hur hade detta format ett annat Sverige än det vi har idag? Vilka konsekvenser hade det fått och hade mikrolån kunnat hjälpa till att bekämpa fattigdom? Hade det i så fall gjort att människor hade migrerat i mindre omfattning? Hade det bidragit till att dessa människor i dåtidens Sverige hade kunnat förbättra sin levnadsnivå?

4

2. BAKGRUND OCH SYFTE

I diskussionen om bistånd har mikrolån blivit alltmer förekommande på senare tid. Inte minst sedan Muhammad Yunus som är en föregångsgestalt inom denna typ av

fattigdomsbekämpning fick Nobels fredspris 2006. Frågan är varför just denna metod blivit så omtalad på sista tiden. Kan den bidra med någonting som traditionellt bistånd inte kan? Mikrolån fokuserar på entreprenörskap och på att göra det möjligt för människor att starta ett företag, att bli entreprenör. Det innebär kanske att människor blir mer aktiva? Är det en bättre möjlighet för människor än att bara ta emot bistånd? Hur låter egentligen diskussionen i media och på andra ställen om mikrolån jämfört med traditionellt bistånd?

Nationalencyklopedin definierar mikrolån så här:

Mikrolån, mikrokredit, smålån, små lån som lämnas till fattiga människor utan

krav på formell säkerhet. Lånet ger låntagaren möjlighet att utveckla sin

kreativitet till att starta företag och därigenom få både försörjning och förbättrad livskvalitet. Mikrolån utvecklades av bl. a. den bangladeshiske bankmannen och fredspristagaren Muhammad Yunus.

Nationalencyklopedin Det är denna definition som uppsatsen utgår ifrån.

2.1

S

Den svenska biståndshistorien har sin bakgrund i att missionärer från Evangeliska

Fosterlandsstiftelsen skickades ut på 1800-talet till det nuvarande Etiopen. Det var de första ”biståndsarbetarna”. Deras syfte vara att sprida budskapet om Gud. De byggde också sjukstugor och startade skolor (Sida 2010).

År 1952 startade det svenska organiserade biståndet. Samtidigt formades av 44

folkrörelseorganisationer CK (Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden). Det första biståndet som skickades från Sverige genom CK gick till Etiopen och Pakistan. CK:s projekt gick ut på att utbilda yrkeslärare och starta byggen. Under 1955 drog CK igång en kampanj: Sverige hjälper. Anledningen var att skapa opinion för statligt bistånd till utvecklingsländer (Sida 2010).

5 Under 1962 tar regeringen fram en proposition om statligt utvecklingsstöd. Den får

benämning ”biståndsbibeln” och har fyra mål:

 ekonomisk tillväxt

 ekonomisk och social utjämning

 ekonomiskt och politiskt oberoende

 demokratisering

Under 1962 lades Centralkommittén ned och då startades NIB (Nämnden för Internationellt Bistånd). Detta var ett statligt verk där folkrörelsen hade representanter. 1965 ersattes NIB med SIDA (Swedish International Development Authority) (Sida 2010).

På 1970- talet koncentrerades biståndet till att hjälpa mottagarländerna att bygga sjukhus, skolor, fabriker och elverk. Samtidigt kom insikten att de västerländska modellerna inte var enkelt applicerbara på andra nationer och kulturer. Då infördes begreppet bistånd på

mottagarens villkor. Ytterligare begrepp infördes som samarbetsländer och utvecklingssamarbete.

Under 1980-talet skickade Sverige bistånd till 125 länder. 2007 skedde en radikal förändring då regeringen minskade antalet länder till 33 stycken. Orsaken var att man ville få en bättre överblick och att biståndsresurserna skulle utnyttjas bättre (Sida 2010).

2.2

S

Den här uppsatsen vill placera in den svenska diskussionen om traditionellt bistånd och mikrolån i en migrationskontext. Det har inte gått att hitta någon annan studie som undersöker diskussionen om traditionellt bistånd och mikrolån i en svensk kontext och att koppla denna diskussion till migration kan ge nya insikter. Det finns naturligtvis forskning kring mikrolån på andra språk än svenska men eftersom uppsatsens fokus är just diskussionen i Sverige om mikrolån jämfört med traditionellt bistånd är det inte relevant att ta upp denna forskning här. Syftet med uppsatsen är att undersöka samtalet om traditionellt bistånd och mikrolån, hur skillnaden mellan dem beskrivs. Utifrån teorier om centrum-periferi, vi-och-dem, Orientalism och migration vill uppsatsen analysera diskussionen om traditionellt bistånd och mikrolån och

6 hur dessa beskrivs av bland annat biståndsorganisationer, massmedia och relevanta

myndigheter samt koppla denna diskussion till migration.

För att analysera materialet används några frågeställningar som utgår från uppsatsens syfte:

 På vilket sätt beskrivs mikrolån i diskussionen som en bättre metod än traditionellt bistånd?

 Om mikrolån är en bra metod för att skapa bättre levnadsvillkor, hur kan det i så fall tänkas påverka människors möjligheter att stanna kvar istället för att migrera?

 Vilken roll spelar det faktum att mikrolån fokuserar på entreprenörskap och förutsätter att människor själva ska skapa sina möjligheter snarare än att passivt ta emot bistånd för hur diskussionen formas, exempelvis när det gäller synen på ”den andre”?

7

3. TEORI

Uppsatsens frågeställning handlar om att koppla samman den svenska diskussionen om mikrolån kontra traditionellt bistånd med migration. Då behövs en teoretisk bakgrund kring varför människor migrerar, vilka faktorer som påverkar migration. Dessutom tas kopplingen mellan migration och fattigdom upp, eftersom mikrolån liksom traditionellt bistånd ofta har som syfte att minska fattigdomen. Då är det intressant att se om minskad fattigdom också kan leda till minskad migration.

I teoriavsnittet tas också teorier kring föreställningar om vi-och-dem upp. Detta för att dessa teorier kan hjälpa till att förstå hur media och andra aktörer resonerar kring dem som tar emot hjälp. Teorin som tas upp i detta kapitel kopplas samman med de texter som uppsatsen

undersöker i analyskapitlet.

3.1

M

När ordet migration används i den här uppsatsen menas internationell migration om ingenting annat sägs, det vill säga att människor av olika anledningar väljer att flytta från sitt land. Många forskare har skrivit om varför människor flyttar från ett land till ett annat. En vanlig teori är den så kallade push and pull-teorin, som går ut på att det finns faktorer som får människor att lämna sitt land (push) och faktorer som gör att människor vill flytta till ett visst land (pull). Teorin tydliggör att det är en kombination av push- och pullfaktorer som till sist avgör om någon migrerar, inte enbart en faktor. Det handlar om ett komplext beslut (Lundh och Ohlsson 1999: 14).

Lund och Ohlsson menar att det är främst ekonomiska orsaker, så som högre löneläge, bättre social trygghet, möjlighet till arbete och bättre bostäder, som fått människor att migrera till Sverige under efterkrigstiden. Detta är alltså faktorer som har att göra med levnadsstandard. Givetvis har även andra faktorer som politisk förföljelse, klimat och kulturella faktorer varit betydelsefulla (Lundh och Ohlsson 1999: 15).

Lund och Ohlsson poängterar dock att det inte räcker med en skillnad i levnadsstandard för att människor ska flytta – då skulle ju majoriteten av världens medborgare migrera, eftersom det finns en stor skillnad i levnadsstandard mellan olika delar av världen. De tar därför upp hinder för migration och försöker besvara frågan varför är det så många som inte migrerar? En av de faktorer som gör att människor väljer att stanna kvar är de investeringar som gjorts i

8 hemlandet i form av till exempel språket, sociala nätverk, utbildning och kulturell kompetens (Lundh och Ohlsson 1999: 22-23).

Att människor väljer att migrera beror på en rad olika faktorer. Enligt push-pull teorin är det följande faktorer som påverkar migranters beslut: Politiska hinder, resekostnader,

informationshinder, familjebeslut och individuella beslut, livscykelperspektiv och sekventiella beslut och psykiska kostnader och hemortspecifika investeringar.

I push-pull teorin finns det ingenting som stoppar flyttning, men i praktiken så finns många anledningar som hindar flyttning. Ett exempel på detta är politiska hinder. Helt naturligt finns det lagstiftning som begränsar migranter från att flytta mellan sitt hemland och

destinationslandet. Det finns några exempel på politiska hinder som Berlinmurens fall 1989, då ville många lämna sina hemländer. Även ekonomiska förutsättningar i den svenska

ekonomin har påverkat migrationen. Vid högkonjunktur har kraven för att komma in i Sverige varit generösa och vid låg konjunktur har migrationspolitiken utformas mer restriktivt (Lundh och Ohlsson 1999: 18-19).

En migration innebär att migranten får resekostnader. Detta ger en bra förklaring till varför vissa invandrare vistas i ett land. Det som oftast migrerar från ett land till ett annat är

människor från medel- och överklassen. De som kommer från lägre socialgrupper har inte de ekonomiska inkomster som behövs. Detta mönster kan ses vid emigrationen på 1800-talet till USA. Då var det bönder och industriarbetare som migrerade. Det var endast ett mindre antal pigor, drängar och torpare som migrerade. Dessa kunde inte finansiera sin resa. En slutsats som dras av detta är:

Ju längre migrationsavståndet är, desto färre arbetslösa har emigrerat och ju längre migrationsavstånd, desto högre upp i den sociala rangskalan i hemlandet har migranterna befunnits sig.

(Lundh och Ohlsson 1999: 19).

En faktor som påverkar migrationen är också hur mycket information som finns tillgänglig. De migranter som anlänt till Sverige har på något sätt fått information om vilken

levnadsstandard som finns i Sverige. Information om Sverige har de ofta fått av invandrargrupper som redan finns i Sverige. I ett antal fall förekommer det

kramratrekrytering. Denna typ av migration kan ses som en kedjereaktion och att migration som skett tidigare hänger ihop med den efterföljande. Migration som orsakas av

9 informationsspridning brukar ske på följande sätt. Först kommer pionjärmigration: migration som baseras på individuella beslut och som är mera slumpartad. Efter dessa migranter följer genom informationen gruppmigration som sedan övergår i massmigration. Det utvecklas ihop med kollektiva och sociala orsaker. Det som har den största inverkan på migration är så klart massmedia (Lundh och Ohlsson 1999: 20).

I push – pull teorin anses att migration fattas genom individuella beslut. Det mönster som ses är att de som flyttar är ensamstående individer, eftersom det är svårare för familjer att flytta. Migrationsforskningen har visat att vissa individuella beslut fattas med bakgrund av

familjebeslut. När beslutet fattas av familjen snarare än av individen får beslutet än annan karaktär. Det visar sig genom en individ skickas iväg av familjen för att försörja familjen genom att skicka hem pengar. Att bara en individ i familjen flyttar är oftast ett sätt sprida riskerna (Lundh och Ohlsson 1999: 21).

Inom push – pull teorin har följande antagande gjorts: migration sker därför att individen upplever en förbättring i sina levnadsvillkor. För att förstå migrationen bättre måste ett livscykelperspektiv antas för att förstå de bakomliggande faktorerna till migrationsbesluten. Att det oftast är yngre människor som flyttar orsaks av att de i större grad kan ta del av högre inkomster och ökad levnadsstandard. Det är även därför som höginkomsttagare flyttar. Det har framkommit av forskningen att det för migranterna är viktigare att få ett arbete än att få en högre levnadsstandard (Lundh och Ohlsson 1999: 22).

Den observation som skett inom migrationsforskningen har fört forskningen i en ny riktning. Den första slutsats som har dragits är att 98 procent av världens befolkning stannar kvar i sitt ursprungsland trots skillnader i att få ett arbete och levnadsstandard. Den andra slutsatsen är att i EU:s gemensamma arbetsmarknad finns endast en liten migrationsström trots att EU strävat efter att få bort hindren. Därför har fokus för forskningen flyttat från varför folk flyttar till varför folk inte flyttar. Därför anses det idag viktigare att forskningen om migration riktas på förhållanden i hemlandet och på bostadsorten. Det som också ska tas hänsyn till är de psykiska faktorerna. Exempelvis vad det innebär att bryta upp från släkt och vänner och även möjligheten att vara religiöst och politiskt aktiv. Forskning har visat att de hemortspecifika investeringar som människor gör i form av språk, utbildning, kultur och sociala nätverk bara kan utnyttjas i hemlandet (Lundh och Ohlsson 1999: 23-24).

Teorierna om migration visar att beslutet att migrera är komplext och påverkas av en rad olika faktorer. Det finns alltså ingen enkel förklaring till att människor migrerar.

10

3.2

F

Enligt FN innebär extrem fattigdom att leva på mindre än en dollar om dagen. Enligt

Världsbanken är det idag 1,4 miljarder människor som lever i extrem fattigdom (Svenska FN-förbundet 2010).

Det är dock inte de allra fattigaste som migrerar. Istället är det personer som har ekonomiska möjligheter att bekosta resan och ofta också högre utbildning. Som konstaterades i föregående kapitel så är det ofta faktorer som har med levnadsstandard att göra som spelar roll när

människor väljer att migrera, men det är ändå inte personer i de lägsta sociala skikten som har möjlighet att migrera (Lundh och Ohlsson 1999: 19).

Som redan konstaterats är migration en komplex process som påverkas av en mängd olika faktorer. Extrem fattigdom är sällan en orsak till migration. Däremot spelar

levnadsförhållanden stor roll och möjlighet till högre levnadsstandard där man bor verkar kunna göra människor mindre benägna att flytta.

3.3

V

Hyndman analyserar, i sin litteratur om humanitär hjälp till flyktingar, relationer mellan människor baserade på kön, klass, ras1, sexualitet, nationalitet och etnicitet. Hon upptäckte en hierarki med kulturell och politisk grund. Organiseringen av humanitär hjälp formade

flyktingarnas vardag i detalj. Hon menar också att flyktingarna lever i ett konstruerat vi-och-dem-förhållande. Flyktingarna konsolideras som ”de andra” (Hyndman 2000: xxi-xxii). Utifrån feministiska teorier menar Hyndman att flyktingarna inte fick möjligheten att representera sig själva utan representerades av humanitära organisationer, av internationell media och av människorättighetsorganisationer (Hyndman 2000: xxi-xxii).

Hyndman använder Foucaults teorier och Foucaults begrepp governmentalitet. Hon menar att världssamfundet styr flyktingarna och själva flykten, något som också kommer igen i själva titeln på hennes bok Managing Displacement. Foucault beskriver hur centrum övervakar, kontrollerar och representerar periferin, alltså ett vi-och-dem-förhållande. Hyndman knyter också an till Benedict Anderson som beskriver de sätt som kolonialstaterna kontrollerade de

1 _{När uppsatsen använder begreppet “ras” så är det med en medvetenhet om att detta begreppet är}

mycket omdiskuterat i forskningen och tveksamt som begrepp. Dock används begreppet i uppsatsen när det handlar om en referens till en författare som har använt begreppet, i det här fallet Hyndman.

11 koloniserade på, bland annat genom att ”koda” och beskriva dem. På samma sätt kodas och beskrivs flyktingarna idag av t ex FN (Hyndman 2000: 123-124).

Människor har i alla tider uppdelat världen i olika delar med verkliga eller inbillade egenskaper som skiljer mellan olika människor. Sedan 1700-talet har det funnits en länk mellan öst och väst. Den första var kunskapen om Orienten i Europa. Den andra var att Europa var starkare än Orienten genom att västerlandet hade grundat sin styrka i politik och religion (Said 1997: 41-42).

Said menar att ”orientalen”2

har uppfattats och beskrivits som ”annorlunda” och att europén beskrivs som ”normal”. Said visar att det förhåller sig på detta sätt genom att beskriva hur västerlandet såg på ”orientalen” som en person som levde i en annorlunda, egen värld med nationella och kulturella kunskapsgränser. ”Orientalens” värld blir förstådd genom att västerlandet manipulerat Orienten och satt en identitet på Orienten. Kunskap om Orienten formar en position som ger grund till varför Orienten, ”orientalen” och denna värld är som den är (Said 1997: 42).

Said beskriver också hur ett vi-och-dem-förhållande skapas. Hans forskning handlar om relationen mellan ”västerlandet” och ”orienten”. Det finns flera exempel i boken Orientalism på hur vi-och-dem-förhållandet konstrueras och upprätthålls. Said beskriver hur ”islam”, ”islamiska samhällen” och ”samhällen i mellanöstern” beskrivs som helt annorlunda än ”vi” i väst, att ”de” inte kan skilja på politik och kultur, att de är våldsamma och hotfulla. Orienten beskrivs som avvikande, outvecklad och underlägsen, medan Västerlandet beskrivs som rationellt, utvecklat, humant och överlägset. Orienten ska antingen kontrolleras eller fruktas (Said 1997: 298, 300 mfl).

Ett resultat av vi-och-dem-förhållandet som Said beskriver är dogmen om att Orienten inte kan definiera sig själv och därför måste definieras av Västerlandet. En annan dogm är

Västerlandet är utvecklad, humant och överlägset och Orienten ses som avvikande, outvecklat och underlägset. En sista dogm är att Orienten är något som bör fruktas eller kontrolleras. Orienten ska kontrolleras helst genom forskning och utveckling eller ockupation när denna möjlighet ges (Said 1997: 300).

2 _{Said använder begreppet ”orientalen” för att beskriva en person som kommer från det område i världen}

12 Enligt Said har vi-och-dem-förhållandet en gräns mellan öst och väst där i olika

gradskillnader finns i föreställningar om underlägset och styrka. Det har alltid funnits en vilja att geografiskt dela upp öst och väst (Said 1997: 201).

Said påpekar att orientalism är politiskt beroende och bottnar i politiska krafter och

verksamheter. Orientalism har inte bara en politisk utgångspunkt utan också en akademisk grund. Said menar att orientalismen är en politisk utgångspunkt som appliceras på Orienten därför att Orienten är svagare än Västerlandet. Därför sattes likhetstecken mellan svaghet och olikhet (Said 1997: 203-204).

Said tar upp författaren Kipling och begreppet ”vit man” i synen på vi-dem-förhållande. Där används generaliseringar för att dela upp verkligheten i olika sätt att se på språk, typ, ras och mentalitet. I varje kategori ingår en tolkning som inte har en neutral utgångspunkt. I denna tolkning av kategori ingår ett vi-dem-förhållande. Vi-och-dem-förhållandet görs starkare med antropologi, lingvistisk och historievetenskap. Dessutom förstärks det ytterligare med

Darwins teorier om överlevnad och det naturliga urvalet. Vår uppfattning om begreppet raser har formas av värderingar som var liberala, humana och korrekta. Dessa har sedan tagits in i den skönlittera traditionen och forskningen. Dessa idéer fick européerna ta del av när de kom upp på agendan och anpassades i den rådande situationen (Said 1997: 227).

När araben3 skildras så är det enligt Said i samband med något negativt. Då ses araben som något som både hotar Israels och Västerlandets existens. Araben är också lika med en oljeleverantör. Det är också något negativt, eftersom det för tankarna till oljebojkotten 1973-74. Hur kan araberna har rätt att hota den demokratiska, utvecklade världen? Ur detta kommer resonemanget att de arabiska oljefälten kan invaderas av USA (Said 1997: 285-286).

Said vill visa att också i dagens samhälle finns ett vi-dem-förhållanden där människor från arabvärlden exempelvis förknippas med liderlighet. De beskrivs stereotypt som svekfulla, sadistiska och lågstående, menar Said. Även när araber framställs i massmedia visas de i stora folksamlingar. Det bilder som finns på araber uppvisar uppretade folkmassor och elände. I västerlandet finns ett upplevt hot från muslimer och att araberna ska erövra världen. I böcker och tidningar kritiseras och fördöms islam och araberna. Där kan exempelvis framställas att araber är mördare och att våldet och bedrägerierna sitter i deras gener (Said 1997: 286-287).

3 _{Begreppet ”araben” är ett begrepp som är tveksamt i sin betydelse och kan verka nedsättande. Här}

används begreppet av Said för att illustrera just det nedlåtande sätt som västerlandet beskriver vissa människor. Det är därför begreppet används i uppsatsen.

13 Teorierna om föreställningar om vi-och-dem, såväl Hyndmans som Saids, visar hur den rika delen av världen under lång tid och även fram till idag ser den fattigare delen av världen som ”den andre”. Teorierna visar hur dessa föreställningar byggs upp och upprätthålls. Biståndet är en relation mellan den rikare delen av världen och fattigare områden. Därför är teorier om denna relation relevanta för hur samhället ser på biståndet och hur biståndet diskuteras i media och av andra aktörer. Det är också intressant om föreställningar om vi-och-dem i högre utsträckning präglar diskussionen om traditionellt bistånd än diskussion om mikrolån.

3.

4

S

Uppsatsens teoretiska bakgrund tar upp faktorer som påverkar migration samt kopplingen mellan migration och fattigdom. Dessa teorier tas upp som bakgrund till den diskussion som uppsatsen undersöker om mikrolån jämfört med traditionellt bistånd. Både traditionellt bistånd och mikrolån syftar till att minska fattigdom. Uppsatsens teoriavsnitt visar att migrationen är komplex och påverkas av en mängd olika faktorer. Extrem fattigdom verkar inte vara en viktig orsak för de flesta, däremot spelar strävan efter högre levnadsstandard stor roll för människors beslut att migrera.

Uppsatsens teoriavsnitt som tar upp teorier kring föreställningar om ”den andre”, det vill säga ”vi-och-dem-föreställningar” är en bakgrund till hur diskussionen om bistånd ibland präglas av just dessa föreställningar. I uppsatsens analys kommer dessa teorier att ligga till grund för analysen av texterna och den diskussion som uppsatsen undersöker.

14

4. METOD

4.1

L

Denna uppsats är en litteraturstudie. När en sådan typ av litteraturstudie utförs är viktigt att tänka på att det framförts mycket kritik mot just denna forskningsmetod. Detta på grund av att det starka inflytande som finns från positivistiska metodologier och abstrakta teorier. Det finns även en anledning till att denna metod inte har använts så ofta inom

samhällsvetenskapen och det är att den snarare kopplas samman med historisk forskning. Tim May menar att samhällsforskning kan ta många lärdomar av den historiska forskningens användning av källor. Därför att samhällsforskningen ofta behandlar data från en empirisk synsätt och att man inte har sett nyttan med användandet av källor (May 2001: 213). Eftersom denna metod är baserad på historisk forskning så är källorna mycket viktiga. Det finns även olika typer av källor som man kan dela in i olika kategorier. Följande faller under definitionen dokument: rapporter, protokoll, politiska tal och utredningar. En annan typ av källa är fysiska bevis och exempel på detta är hårstrån och trådar på kläder. Denna

litteraturstudie kommer enbart att använda sig av dokument som källor och alltså göra vad May kallar för en dokumentforskning.

Inom dokumentforskningen delar man in källor i tre olika kategorier. Primära, sekundära och tertiära dokument. Det finns även en indelning av dokument som antigen är offentliga eller privata och avsiktliga och oavsiktliga dokument. Primära dokument är källor som beskriver händelser och upplevelser som faktiskt har inträffat. Sekundära dokument beskriver en

händelse som författaren inte själv upplevt eller bevittnat, alltså andrahandsuppgifter. Tertiära dokument är sådana som samlar andra källor, till exempel bibliografier eller register.

I sin roll som forskare är det betydelsefullt att förstå skillnaden mellan offentliga och privata dokument. Även om en viss källa finns så är det inte säkert att den finns till förfogande för forskaren. De dokument som använts i denna uppsats är offentliga, de finns alltså tillgängliga för vem som helst. Det handlar exempelvis om tidningsartiklar och rapporter. Det finns avsiktiga och oavsiktliga dokument. Exempel på avsiktliga dokument är material som tagits fram i forskningssyfte. Oavsiktliga dokument är till exempel dagböcker. De dokument som används i denna uppsats är avsiktliga (May 2001: 215 -218).

15 När en litteraturstudie genomförs så finns det olika sätt som forskaren använder sina

dokument och detta påverkar även problemställningen. Vilken metod som används påverkar även hur forskaren ser på dokumenten. För en del forskare är dokumenten en bild av den verklighet vi lever i. Där forskaren jämför vad dokumenten beskriver och de händelser som de beskriver. Ur en annan synvinkel kan forskaren se dokument som ett sätt att förstå de

förhållanden som rådde när de producerades. I den här uppsatsen undersöks innehållet i dokumenten, det vill säga hur de beskriver mikrolån och traditionellt bistånd. Alla dokument som används får räknas som nutida.

Dokument kan även läsas från en kulturell synvinkel, men de kan aldrig läsas från forskarens synvinkel på ett opartiskt sätt. Det hermeneutiska perspektivet utgår ifrån att forskaren analyserar skillnader som finns mellan forskarens eget meningssystem och det som finns i källan. Det är viktigt att forskaren förstår varför dokument har produceras och dokumenten kan analyseras i ett socialt och politiskt sammanhang, där forskaren undersöker vad det är för bakgrund till produktionsprocessen och även det sociala sammanhanget. Michel Foucault tar upp en intressant ståndpunkt om dokumentkällor. Han menar att det inte finns någon

sammanbindande tankeriktning. Foucault är kritisk till hur dokument och författare jämförs och uppmärksammar i stället hur användning av dokumentet är kopplad till nuet (May 2001: 218 - 221).

Under analysen av ett dokument så ska forskaren undersöka autenticitet, trovärdighet, representativitet och mening. Autenticitet innebär om dokument är äkta. Trovärdigheten i dokumentet handlar om dokument innehåller några fel eller om man vill dölja något i

dokumentet. Representativitet innebär om dokumentet är typiskt i det forskningssyfte det har producerats i. Mening i dokument utgörs av att dokument har en klarhet och begripligt för forskaren. May menar att de metoder som han beskriver kräver viss erfarenhet av forskaren, samt ett reflexivt arbetssätt (May 2001: 226 -229).

Dokumentforskning innehåller två typer av analyser: kvantitativa och kvalitativa. Metoden har många olika perspektiv. Avsikten med denna litteraturstudie om mikrolån och traditionellt bistånd är att den utgörs av en kvalitativ analys. Det är en innehållsanalys där texten

16 Kvalitativa analyser riktar in sig på att dokument finns med i ett socialt sammanhang och upplever författaren som en självständig individ som har en speciell avsikt med att rikta sig till en viss grupp människor. Forskaren läser texten och vill förstå var den skrevs och i vilket sammanhang. Det är även viktigt att forskaren sammanbinder texten med författaren och textens syfte (May 2001: 232 - 233).

Slutligen när gäller att presentera resultat i en dokumentforskning/litteraturstudie är det viktigt att redogöra för vilken metod som använts. Det problem som uppstår är att metoden inte visar alla steg i processen och att man måste ha ett förtroende för forskaren. För det andra att forskaren visar sin metod och utifrån detta växer slutsatser fram. För det tredje kan forskaren utnyttja illustrerande strategi. Där forskaren använder data som visar vissa teman och som man visar med olika exempel. Tillsist kan forskaren i beskrivningar visa hur analysprocesser och tolkningsprocessturer går till (May 2001: 234 – 236).

4.2

T

Uppsatsen undersöker en svensk diskurs om mikrolån. Därför har enbart texter på svenska använts. Materialet har valts ut genom att med hjälp av Google söka på webben med hjälp av följande sökord:  Mikrolån  Mikrokrediter  Traditionellt bistånd  Bistånd  Fattigdom

De stora morgontidningarnas webbplatser har också genomsökts liksom de stora

biståndsorganisationernas webbplatser, med samma sökord. Riksrevisionens rapport togs upp i ett inslag på SVT:s rapport och hämtades därför från Riksrevisionens webbplats. Dessutom har sökningar gjort på tankesmedjan Timbros webbplats samt tidningen Arenas webbplats. Från Timbros webbplats hämtades en rapport. På Arenas webbplats hittades inget material som var till nytta för uppsatsens syfte.

17 Urvalet har varit begränsat. Det finns helt enkelt inte särskilt mycket skrivet om mikrolån på svenska. De texter om mikrolån som har gått att hitta med hjälp av Google har använts. I uppsatsen används sju texter från organisationer, en rapport från en tankesmedja (Timbro), tre rapporter från myndigheter samt 12 artiklar från tidningar och tidskrifter. Den tidigaste texten är från oktober 2006 och den senaste från augusti 2010.

I kapitlet Referenser och källor listas de dokument som uppsatsen undersökt under olika rubriker för att göra det mer lättöverskådligt: Rapporter från organisationer, Artiklar ur

tidningar och tidsskrifter, Rapporter från myndigheter och Rapport från tankesmedja.

Texterna har analyserats med utgångspunkt i att hitta mönster om hur texterna beskriver mikrolån jämfört med traditionellt bistånd.

4.3

B

Denna litteraturstudie är begränsad till att undersöka material om traditionellt bistånd och mikrolån i en svensk kontext. Uppsatsen analyserar material om mikrolån och traditionellt bistånd från tidningsartiklar i Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Sydsvenskan, CSR i Praktiken och Sida:s tidning, Omvärlden. Även material från organisationer som Erikshjälpen, Diakonia, Action Aid och Amnesty International undersöks. Dessutom rapporter från Sida och Riksrevisionen. Dokumentens autenticitet får anses vara hög, det handlar om nutida artiklar och rapporter från tidningar, organisationer och myndigheter (May 2001: 226 -229).

En konsekvens av att göra en empirisk studie är att största delen av materialet är partiskt. I uppsatsen används tre typer av material: statlig utredning, nyhetsmedia och organisationers egna publikationer.

Det är viktigt att komma ihåg att tidningar/massmedia inte ger en fullständigt detaljerad bild av situationen eftersom journalisterna kan vinkla historien, det är inte säkert att de beskriver sanningen. Även organisationernas egna publikationer kan vara partiska, det är lätt att

organisationer beskriver sig själva och sin verksamhet på ett positivt sätt. Material från statlig utredning kan möjligen antas vara mer vetenskapligt än de andra texterna som kan antas vara mer partiska. Detta innebär att trovärdigheten i dokumenten möjligen kan ifrågasättas (May 2001: 226 -229).

18 Därför kan den här uppsatsen inte ge en korrekt bild av den egentliga situationen, för det skulle det behövas en teoretisk analys byggd på en empirisk studie och djupanalys av de människor i världen som fått mikrolån och en grundlig utredning i hur traditionellt bistånd generellt fungerar. Detta skulle vara en betydligt mer omfattande forskningsinsats än den här uppsatsen.

Att det är just detta material som används beror på att det fanns ett begränsat urval när litteraturstudien är valt att skrivas utifrån ett specifikt syfte, med den frågeställning som finns i uppsatsen. Det fanns ett mindre urval av texter som gick att använda. Det material som har valts ut ger olika perspektiv på mikrolån och bistånd. Det finns ingen garanti för att dessa dokument är representativa för all diskussion om mikrolån och traditionellt bistånd (May 2001: 226 -229). Ändå finns det viktiga mönster i dokumenten som ger en fingervisning om hur traditionellt bistånd och mikrolån beskrivs idag. Det är dokument som speglar den diskussion om mikrolån och traditionellt bistånd som finns idag.

May säger också att texternas mening ska tas i beaktande. I de texter som används i uppsatsen är budskap och olika ståndpunkter tydliga, det är lätt att se vad dokumenten vill säga (May 2001: 226 -229).

19

5. PRESENTATION AV MATERIALET

I dag förs en diskussion om mikrolån i förhållande till traditionellt bistånd, främst i svenska dagstidningar och på biståndsorganisations webbplatser och deras tidningar. Även rapporter från Sida och Riksrevisionen tar upp och diskuterar fenomenet.

När materialet analyseras och undersöks så framkommer olika sätt att se på mikrolån jämfört med traditionellt bistånd. Ur materialet växer det fram en berättelse som beskriver mikrolån som någonting bra, någonting som fungerar – och traditionellt bistånd som problematiskt och icke-fungerande. Den här uppsatsens syfte är inte att undersöka om denna berättelse är sann – utan att visa på hur diskussionen i Sverige om mikrolån och bistånd ser ut.

Mikrolån beskrivs som någonting som leder till ökad självständighet hos individen och långsiktig tillväxt i nationen. Mikrolån ger människor möjlighet till bättre levnadsstandard. Traditionellt bistånd beskrivs däremot som någonting som leder till hjälplöshet och ett beroende samt en ökad korruption i nationen. Det traditionella biståndet bibehåller också fattigdom.

Det finns även kritik mot mikrolån i texterna – att mikrolån leder till ökat beroende för individen. Denna kritik blir en kontrast mot den vanligaste och mest tydliga berättelsen om det ”goda” mikrolånet och det ”dåliga” traditionella biståndet. Vad kritiken mot mikrolån visar är det finns en ond och hård baksida. När mikrolån ska betalas tillbaka och människor inte klarar detta så finns ett hårt socialt tryck som ibland till och med leder till självmord. Detta är en mörk sida av mikrolån som sällan diskuteras.

5.1

B

,

Biståndsorganisationen Action Aid inriktar sig i två tidningsartiklar helt på kvinnors situation i världen: ”Haiti: Mikrolån lyfter kvinnor ur fattigdom” och ”Så är arbetar ActionAid i

Bangladesh”. I artikeln ”Haiti: Mikrolån lyfter kvinnor ur fattigdom” beskrivs hur kvinnor

med hjälp av mikrolån kan komma ur fattigdom. Även att kvinnorna får hopp inför framtiden. Att kvinnorna med hjälp av mikrolånen kan öka omsättning av de varor som säljs och att de kan ta ut mera vinst. Även att mikrolånen verkligen förändrar livet för dessa kvinnor:

”På mitt första mikrolånmöte trodde jag att Gud hade ramlat ner och börjat prata med oss – det var en sådan chans för oss alla. Vårt hushåll har börjat sprudla av liv sedan vi fick pengar. Där det finns vatten finns det liv, detsamma gäller pengar ”(ActionAid 2009:1).

20 I artikeln ”Så här arbetar ActionAid i Bangladesh” visas hur kvinnor i en utsatt situation med hjälp av mikrolån kan förändra sina liv. I texten möter vi Rahima som tidigare hade svårt att försörja sin familj, man och fyra barn. Med hjälp av mikrolån har Rahima en butik där hon säljer textilhantverk och hon har 30 anställda. Texten vill visa vilka möjligheter mikrolån ger och att kvinnorna på detta sätt kan försörja sin familj:

”Redan när jag var barn drömde jag om att kunna stå på egna ben, berättar Rahima Ali från Bangladesh. Tack vare hårt arbete, entusiasm, tålamod, ovärderligt stöd i form av mikrolån är det i dag möjligt för mig” (ActionAid 2009: 2).

Här är det viktigt att åter poängtera att organisationernas artiklar om sin egen verksamhet kan vara partisk. Det ligger i deras intresse att verksamheten beskrivs som positiv. Dokumenten visar alltså hur organisationerna beskriver sin verksamhet och fördelen med mikrolån, däremot ger de kanske inte en objektiv bild av verkligheten.

Biståndsorganisationen Erikshjälpen har ett projekt i Kampong Cham som beskrivs i artikeln

”Kampong Cham - Mikrokrediter”. Genom mikrolånen får främst kvinnor en möjligt att

försörja sin familj och få sin rörelse att växa och de kan lägga undan en slant med pengar för det oförutsedda. Något som aldrig tidigare har varit möjligt för dessa kvinnor:

…”Men att möjligheter och att chansen inte funnits tidigare”(Erikshjälpen 2009: 1).

Även i artikeln ”Hjälp till självhjälp” beskrivs hur mikrolån kan vara hjälp till självhjälp. I Indien hjälper Erikshjälpen människor som äger kor, genom att försäkra kon och att få en veterinärbesiktning. Familjen kan sedan försörja sig på mjölken och sälja gödslet och på så sätt få en inkomst. I Kambodja ger Erikshjälpen mikrolån till fattiga människor. Pengarna används för att starta en verksamhet som familjen kan få in en inkomst på. Lånen betalas tillbaka med tiden och då kan nästa familj utnyttja samma lån (Erikshjälpen 2009: 2).

I Amnestys artikel ”Försoning har börjat i Rwandas byar” berättas om att efter folkmorden i Rwanda 1994 så hade kvinnorna i samhället nästa inga medborgerliga rättigheter. Efter freden så fick kvinnorna en ny ställning i samhället. Kvinnornas ställning och situation har förändrats efter folkmorden 1994 för då fick kvinnorna inte ärva sin egendom. Kvinnan tillhörde mannen och hans familj. Hon fick inte heller skilja sig eller bygga hus. Samhället har förändrats och genom ny lagstiftning får kvinnor ärva och en tredjedel av kvinnorna är ensamma försörjare. Det största hotet på landsbygden är fattigdom. Där kvinnorna som främst behöver hjälp att få ekonomisk makt och självständighet. FN-organet UNDP bidrar med stöd med olika typer av

21 mikrolån och projekt, där kvinnorna sparar i en gemensam fond som de kan låna pengar ur, vilket ger dem en möjlighet att komma ur fattigdomen (Amnesty International 2009).

Amnesty International är inte en biståndsorganisation och beskriver inte sin egen verksamhet i texten. Möjligen kan texten därför antas vara mer objektiv.

”Ett år efter tsunamin” är en artikel från Diakonia. Här beskrivs processen med att bygga upp

samhällen i fiskebyar i Sri Lanka efter tsunamin 2004. Där möter vi fyrabarnsmamman Sakeena som redan två veckor efter tsunamin har fått ett mikrolån av en biståndsorganisation. Hon har start en verksamhet som hon kan försörja familjen med. Tio månader senare har Sakeenas familj fått ett nytt hus och byggt ut en kiosk till en hel butik. Direkt efter en katastrof är bistånd enkelt. Då vet man vad man ska göra. Människor måste få tillgång till basala saker som rent vatten, få kläder på kroppen, medicin, tak över huvudet och mat. Efter detta går hjälpen in i ett nytt skedde och det nu utmaningarna finns. Det krävs både kunskap och en strategi för att bygga upp samhället på nytt. Ibland kan viljan att hjälpa leda till mera ont än gott. Ett exempel på detta är den tyske turist som stannade med sin jeep och kastade ut godis till barnen. Chefen för Diakonia, Frank Stephen, i Sri Lanka såg händelsen och menar:

”Så här gör man folk till tiggare” (Diakonia 2009).

Artikeln vill visa att mikrolån ger en mer långsiktig hjälp för människor. Medan bistånd nästan alltid leder till beroende och gör att folk tycker att det är onödigt att arbeta (Diakonia 2009).

Även dagstidningar skriver om bistånd och mikrolån. Dagstidningarna står mer fria från organisationerna än vad organisationernas egna tidningar gör. Samtidigt kan det finnas andra intressen bakom artiklarna. I Svenska Dagbladet artikel ”En annan typ av entreprenör” beskrivs fattiga kvinnor som entreprenörer. Det träffar vi Sheila Rani, som blandar kodynga med avfall och säljer sin ekologiska gödsel till lokala bönder. Hon har tre barn och förut var hon lantarbetare. Nu är hon egenföretagare. Förut levde hon i fattigdom som en miljard andra. Inom Hand in Hand får kvinnor hjälp starta företag i Sydafrika, Afghanistan och Indien. De fattiga människorna får hjälp och träning i förtagande och marknadsförning och hur det kopplas till mikrolån. Artikeln vill belysa att företagande ger hopp om ett bättre liv. Det kan man visa när Sheila Rani säger att hon kallar sitt ekologiska gödsel för …”mitt svarta

guld”(Svenska dagbladet 2009).

I ytterligare en artikel från Sydsvenskan ”Mikrolån från person till person” beskrivs den senaste modellen om mikrolån: från person till person. I artikeln berättas om mjölkbonden

22 och sexbarnsmamman Margreth Daudi i Tanzania. Mjölken säljs på marknaden. Hon insåg att gick snabbare att transportera mjölken on hon köpte två cyklar. Lånet för dessa två cyklar kom från en privatperson via webbsidan Kiva.org. Kiva kombinerar bistånd med affärer. Småföretagare kan med hjälp av lokala organisationer ansöka om lån på Kiva.org.

privatpersoner kan låna ut 165 kronor åt gången. Det flesta människor som lever i fattigdom måste bli entreprenörer för få in en inkomst. Artikeln vill framhålla mikrolån i det flesta fall hjälper fattiga människor till ett bättre liv:

”Mikrofinans förändrar inte allas liv, men det är inte bortkastade pengar. Eftersom det är ett lån tar folk större ansvar” (Sydsvenskan 2: 2009).

I en annan artikel i Sydsvenskan ”Handla med gott samvete”. Visar kända personer som Bono i USA vill genom att vara givmilda synas för att få publicitet. Bono har engagerat sig i

varumärket Red. Där går intäkterna till en fond för att bekämpa sjukdomar som aids och malaria. Bistånd är en trend bland unga i väst. En motsats till detta är Muhammad Yunus och Grameen Bank som lånar ut pengar till fattiga. På detta sätt skapade han mikrolån. Syftet var att människor skulle få hjälp till självhjälp. Texten vill beskriva att mikrolån är mycket bättre än bistånd och genom mikrolån skapar människor själva sitt välstånd. Nobelkommittén säger om Muhammed Yunus att han har ”visat att också det fattigaste av de fattiga kan verka för en

egen utveckling” (Sydsvenskan 1: 2009).

I Dagens Nyheters artikel ”Mikrolån ger värdigare liv” visas hur fattiga kvinnor med hjälp av mikrolån får ett bättre liv. Där hävdar Muhammad Yunus att i Bangladesh når inte fri

sjukvård och skola fram till de allra fattigaste. Han menar också att mikrolån är en mänsklig rättighet och att alla klarar av detta. Att varje människa är en naturlig entreprenör. Yunus vill inte hans att bank ska ha investerare som vill ha vinster. Grameen Bank ska istället ha en social funktion (Håstad 2009).

I tidningen CSR i praktiken finns en artikel, ”Vad krävs för att eliminera fattigdomen”, om när Mummad Yunus höll en föreläsning på Södra Teatern i Stockholm. Där pratade han om socialt ansvarstagande och kapitalismens framtid. Yunus berättar om varför han startade Grameen Bank. Syftet var att göra allt tvärtom mot var banker brukar göra. Att låna ut till fattiga och kvinnor och prioritera dem som har det sämst. Yunus framhåller också att non – loss companies bättre lyckas lösa problem än stiftelser. Därför att stiftelsernas välgörenhet bara har ett liv. Medan non – loss companies pengar går runt hela tiden. Mummad Yunus säger att non – loss companies är ett komplement att lösa samhällsproblem och fattigdom.

23

”Den svenska biståndspolitikens syfte är ju att hjälpa folk till självhjälp. Men istället för att ge bistånd skulle Sida kunna bli investerare i olika non – loss companies vars syften är att åstadkomma samma sak som man hoppas göra med sitt bidrag. Min övertygelse är att de skulle ge bättre effekt!....” (CSR i Praktiken 2009).

Mummad Yunus anser att det bästa sättet att motverka fattigdom är med kapitalism. Där man utgår från efterfråga och tillgång, men med ett mera småskaligt synsätt. Yunus vill göra företagandet mera effektivt genom att ta bort vinsten och vara med lösa samhällsproblemen. Utifrån texterna framgår att Muhammad Yunus utgår från ett kapitalistiskt synsätt där han förespråkar företagande istället för bistånd och menar att staten inte ska lägga sig det privata (CSR i Praktiken 2009).

I Sida rapport, ”Perspektiv på fattigdom”, är textens syfte att beskriva Sidas syn på fattigdom och bidra till en helhetssyn. Under årtiondena har människor fått bättre, men klyftorna har ökat mellan rika och fattiga. Det sker samtidigt som ett ökat beroende mellan nationer och individer. Migrationen är ett uttryck för befolkningarnas frustration (Sida 2009).

Fattigas situation försämras av skattesmitning och korruption. Att förbättra den sociala välfärden i land hjälper nation att öka sitt välstånd. Det bästa sättet att öka välståndet och minska fattigdomen är öka sysselsättning i landet. Det största delen av det fattiga bor på landsbygden där den största får sin inkomst från jordbruket. För utveckling ska gå framåt på landsbygden måste större och mindre företag skapa arbeten till bönderna. Det måste också ske en utvecklig på kreditmarknaden, som mikrolån som anpassas efter de fattigas behov (Sida 2009).

5.2

T

Segerfeldt riktar i rapporten ”Fattigdom enligt Sida” stark kritik mot traditionellt bistånd och framför allt mot Sidas positiva beskrivning av bistånd i rapporten ”Perspektiv på fattigdom”:

”Efter 50 år och 16 biljoner kronor av internationellt utvecklingssamarbete vet vi fortfarande inte om bistånd fungerar, det vill säga om resursöverföringarna får någon effekt på tillväxt och utveckling. De senaste 20 åren har bistånd utgjort i genomsnitt 14,5 procent av BNP i de 46 länderna mellan Sahara och Sydafrika. Om bistånd fungerar borde det ha haft

effekt”(Segerfeldt 2007; 26).

Omvärldens artikel ”Barn flögs från Ghana till Rom för att matas” visar tydligt hur traditionellt bistånd kan bli fel. Artikeln handlar om när FN-organet WFP flög in barn från

24 Ghana för hur visa upp sitt arbete för toppolitikerna. Flera av G8-ländernas fruar, bland annat Sara Brown och Margarita Barroso, var inbjudna till WFP:s evenemang. Där fick fruarna bjuda de influgna barnen från Ghana på sojagröt. Personalen på WFP blev beordrade att stanna hemma. Efter denna händelse har WFP fått kritik för bristande omdöme (Nejman 2009).

I en annan artikel i tidningen Omvärlden, ”Bistånd för 75 miljarder bortslarvade”, riktas kritik mot att EU-länderna slarvar bort 75 miljarder i bistånd varje år. EU-kommissonen har kritiserat att medlemsländer inte samarbetar bättre och fördelar biståndet och att biståndet borde riktas mera till de verksamheter och länder det behövs. Visa typer av insatser är mer populära än andra för EU-länder. En slutsats av detta blir att mycket pengar slösas bort och det blir mycket dubbelarbete. Kommissonen menar att åtgärder som behövs är att lägga över ansvaret till mottagarländerna. Nu vill man istället att biståndsländerna ska minska antalet mottagarländer (Liljeheden och Resare 2009).

”Vi förväntas arbeta med biståndseffektiviteten under ordförandeskapet och för egen del har ju Sverige redan minskat antalet sektorer och länder, säger biståndsminister Gunilla

Carlsson”

Kommissonen vill också att mottagarländerna ska veta hur stort bistånd som de kommer att få de kommande åren. Så man lättare kan planera arbetet på längre sikt (Liljeheden och Resare 2009).

I Göteborgspostens artikel ”Mikrolån – möjlighet eller en fälla?” beskrivs att fattigdomen kan försvinna med hjälp av mikrolån. Artikeln berättar om Mummad Yunus och varför han

startade Grameen Bank. För att människor med hjälp av mikrolån ska kunna arbeta sig ur sin fattigdom. Mummad Yunus hävdar att man kan bekämpa fattigdom med mikrolån.

”Det råder finansiell apartheid i världen. Bara de som redan är rika kan få låna pengar. De fattiga döms att förbli fattiga. Men jag har bevisat att det går att låna ut till fattiga

människor…..”(Romare, 2006).

I Riksrevisionens rapport ”Sidas stöd till utvecklig av kapacitet i mottagarländernas

statsförvaltning” så får Sida en svidande kritik eftersom de inte sköter hanteringen av det

svenska biståndet på flera punkter. En av Sidas uppgifter är att stärka mottagarländernas organisation och statsförvaltning och på så sätt bland annat bekämpa korruption.

25 inte på rätt sätt. Riksrevisionen riktar även kritik mot regeringen som inte sköter kontrollen av Sida. Det är svårt att veta om arbetet ger resultat. En lång rad förbättringsåtgärder föreslås, främst gällande planering, rapportering och uppföljning av biståndet (Riksrevisionen 2009). I Sydsvenskans artikel ”Allvarliga brister i Sidas ekonomi” pekar man på att Sidas utgifter skenar och att Sida överskrider sin budget. Det är inte biståndet som blivit dyrare utan annat som personalkostnader och lokaler, bland annat pga dollarkursen. Sida säger också att deras system för ekonomisk planering inte har fungerat. De skenande utgifterna gör att Sida ber om ytterligare 30 miljoner från staten. Samtidigt lovar Sida att inte hamna i samma situation nästa år. Biståndsminister Gunilla Carlsson ser allvarligt på det som hänt:

”Sida är ju en stor myndighet och det här handlar om ett ganska stort underskott.” (Svensén

2009).

5.3K

Det finns även kritik riktad mot mikrolån, bland annat i en av artiklarna som citerades i ovanstående kapitel, nämligen Göteborgspostens artikel ”Mikrolån – möjlighet eller en

fälla?”. Alf Eliasson på Sida anser dock att man inte kan bekämpa fattigdom med mikrolån:

”Mikrolånen har hittills inte skapat tillväxt eller nya jobb. I Bangladesh är det mycket annat som behövs, inte minst en regering och inhemsk elit som vill göra något för folkets bästa. Korruption i landet är stort hinder…”(Romare, 2006).

Mikrolån når inte heller alla fattiga. De människor som lever i storstadsslummen och som är sjuka varken kan eller får låna pengar. För dessa människor krävs än annan typ av insatser (Romare, 2006).

I Sydsvenskan artikel ”Kritikerna hävdar att mikrolånen bromsar utveckling”. Där hävdas att mikrolån från rika i väst till fattiga entreprenörer i Afrika inte gynnar ekonomisk utveckling. Lars-Olof Hellgren menar att Kivas och andra organisationer arbetar i för liten skala och för kortsiktigt. Även att Kiva bara har krav på individnivå. Så kan ingen bank arbeta. Forskaren Lin Lerpold påpekar att det finns en hård baksida med mikrokrediter. Det leder stort socialt tryck när man inte kan betala tillbaka lånen och en konsekvens har varit att människor har begått självmord. Ett exempel på kritik mot mikrolån visas i artikeln:

”De underminerar jobbet för oss och hindrar framväxten av ett fungerade bankväsende” (Sjö

26

5.4

U

I tidningen Omvärldens artikel ”Här är det nya biståndet” tecknar man en bild av det framtida biståndet. Experterna ser en ökad samordning bland givarna och ett minskat biståndsberoende oss mottagarna. Den nuvarande finanskrisen leder till en förändring av biståndet. Både nya och gamla biståndsaktörer får visa upp sig på scenen. Under den senaste tiden har det kommit nya aktörer på biståndsmarknaden. Detta i form av specialiserade biståndsfonder som drivs av rockstjärnor och läkarsamfund (Hammar 2009).

Gällande fattigdomsbekämpning och bistånd hoppas experterna att man utvecklar konstruktiva affärsrelationer med fattiga länder. Experterna menar också att bistånds betydelse minskar eftersom det blir bättre i de fattiga länderna. Det kan också bli så att biståndet blir kvar i den form det har idag. De nya trender som kommer kan lika fort

försvinna. Det diskuteras hela tiden att förändra biståndet, men fortfarande handlar det mycket om olika typer av biståndsprojekt (Hammar 2009).

27

6. ANALYS

Här analyseras materialet med hjälp av den teori som presenteras i teoriavsnittet.

6.1

T

Uppsatsens genomgång av texterna visar att många problem med traditionellt bistånd beskrivs. Biståndet verkar kunna leda till hjälplöshet och beroende samt risk för ökad korruption i nationen. Det traditionella biståndet bibehåller på så sätt fattigdom enligt några av texterna. Biståndet gör alltså att människor hamnar i beroendeställning, samhället bygger inte upp några sociala och ekonomiska skyddsnät och därmed behövs bara mer och mer bistånd.

Hyndman menar att västerlandet har en vilja att centrum ska övervaka, kontrollera och representera periferin, alltså ett vi-och-dem-förhållande. Hyndmans exempel är flyktingläger och de internationella organisationer som strukturerar lägren. Detta synsätt kan dock även appliceras på bilden av det traditionella biståndet i de texter som uppsatsen undersöker. Biståndet beskrivs i texterna som någonting som skapar ett vi-och-dem-förhållande där västerlandet ska hjälpa den fattiga världen att få det bättre. När denna beskrivning jämförs med Hyndmans teorier blir det västerlandet som får ses som centrum som ska kontrollera

periferin det vill säga de människor och länder som tar emot biståndet från väst. När

människor och länder i väst bestämmer vad som är bra för de andra, de dikterar villkoren för biståndet och på så sätt förhindras människor som tar emot biståndet att få representera sig själva (Hyndman 2000: 123-124).

Det kan verka som om västerlandet vill styra biståndet efter sina egna behov. Detta finns det exempel på i texterna som tydligt visar hur fel det kan bli. Detta gör dessutom att

samhällsmedborgarna i väst får ett minskat förtroende för det traditionella biståndet. Medan mikrolån i allmänhetens ögon hjälper individen till ett bättre liv och minskad fattigdom. I textmaterialet så visas att traditionellt bistånd leder till negativa konsekvenser. Ett tydligt exempel är de influgna barnen som matas med sojagröt – ett jippo som verkligen skapar ett vi-och-dem-förhållande mellan de som ska ge och de som får bistånd. Det bidrar också till att skapa stereotyper av biståndstagare som svaga och oförmögna att själva skapa sitt välstånd. I Diakonias text ”Ett år efter tsunamin” beskrivs hur en turist kastat godis till barnen i

samband med återuppbyggnaden efter Tsunamin. Åter blir stereotyperna tydliga – de som tar emot och de som ger. Detta påminner om det sätt Said beskriver att västerlandet har skapat

28 stereotyper av människorna i Orienten som outvecklade och underlägsna väst (Said 1997: 286-287).

Traditionellt bistånd brottas också med ekonomiska problem, som för SIDA som har

underskott och anklagas för bristfälliga rapporter. Ett annat exempel är EU som missköter sitt bistånd genom att slarva bort miljarder. Även detta leder till ett vi-och-dem-förhållande. Detta förhållande beskriver Said genom att visa hur människor i olika tider har delat upp människor i olika grupper och tillskrivit dem olika egenskaper för att skilja dem åt. Detta som beskrivs bekräftar mönstret av traditionellt bistånd och att det ger många negativa konsekvenser (Said 1997: 227).

6.2

M

Enligt de texter uppsatsen har analyserat så verkar människor få bättre levnadsvillkor med hjälp av mikrolån. Mikrolån ger enligt texterna bättre levnadsförhållanden för människor och möjlighet att försörja sig och sin familj. Med tanke på att Olsson och Lund beskriver

levnadsförhållanden som en mycket viktig faktor i beslutet om människor migrerar eller ej så tyder detta på att mikrolån också kan göra att människor väljer att stanna kvar i sina länder snarare än att migrera (Lundh och Ohlsson 1999: 15).

Uppsatsen bevisar inte detta samband empiriskt men den push-and-pull-teori som beskriver migration tillsammans med vad texterna säger om mikrolån gör att det går att dra slutsatsen att mikrolån, genom att bidra till bättre levnadsförhållanden, även skulle kunna motverka migration.

Mikrolån leder enligt texterna till ökad självständighet och ökade möjligheter att själv

bestämma över sitt liv. Lund och Olsson beskriver att det som gör att människor inte flyttar är de starka band som de har till hemlandet i form av språk, sociala nätverk och band till

släktingar och vänner, sådant som de bara kan utnyttja i hemlandet (Lundh och Ohlsson 1999: 22-23).

Med tanke på detta kan mikrolån kanske bidra till att människor skapar starkare band med hemorten och därmed stannar kvar i sina hemländer. Även om människor har möjlighet att migrera så gör de inte det om de har tillräckligt starka band till sitt hemland eller sin hemort. Så mycket som 98 procent av världens befolkning bor kvar i sina hemländer (Lundh och Ohlsson 1999: 23-24). De människor som ändå har en tanke på att migrera kan kanske bestämma sig för att stanna kvar med hjälp av mikrolån och höja sin levnadsstandard men

29 även ge sitt eget land ökad tillväxt. Båda faktorerna tyder på att mikrolån kan förbättra

ekonomin för landet och ge ökad välfärd och individuell levnadsstandard.

I texterna om mikrolån verkar det som att mikrolån motverkar de vi-och-dem-förhållanden som det traditionella biståndet skapar och att mikrolån bidrar till ökad självständighet. Det blir en god cirkel: människor tar mikrolån, vilket bidrar till att de kan öka sina inkomster, vilket i sin tur leder till självständighet och möjlighet att själv bygga upp sitt liv, vilket

förhoppningsvis får människor att stanna kvar och inte migrera. Detta verkar i sin tur kunna leda till välståndet i landet byggs upp, så att fler har möjlighet att stanna.

Flera av texterna beskriver ökad självständighet, exempelvis Så här arbetar Action Aid i

Bangladesh, Ett år efter Tsunamin och En annan typ av entreprenör är några av de texter som

tas upp i denna uppsats för att visa hur mikrolån beskrivs som någonting som leder till ökad självständighet och därmed motverkar migration. Texterna beskriver människor som får möjlighet att själva förändra sin situation. När mikrolån beskrivs så verkar diskussionen inte upprätthålla det vi-och-dem-förhållande som Said beskriver (Said 1997: 298, 300 mfl). Mikrolån bygger på tanken att människor själva bygger upp sina liv och skapar sina möjligheter. Det handlar om ett litet lån som ska betalas tillbaka, inte om välgörenhet på samma sätt som traditionellt bistånd. På så sätt kan mikrolån antas utgå från att låntagaren är en stark individ som kan klara sig själv, bara han eller hon får de ekonomiska möjligheterna att bygga upp en verksamhet som sedan kan ge inkomst.

Vi-och-dem-förhållandet som Said beskriver utgår från att Europa är starkare och mer överlägset än Orienten, som är annorlunda och outvecklat. Västerlandet måste kontrollera Orienten. Dessa påståenden bygger på den illusion som västerlandet har av Orienten (Said 1997: 300).

Idén om mikrolån verkar strida mot dessa påståenden om att västerlandet måste kontrollera Orienten och att Orienten inte klarar sig utan hjälp från västerlandet. Mikrolån kan ses som något positivt som går emot tankarna om ett vi-och-dem-förhållandet och istället bygger på uppfattningen om att västerlandet inte alls ska diktera Orientens villkor.

6.3

K

I texterna framförs även kritik mot mikrolån och det framgår att det inte är en

universallösning för att bekämpa fattigdom i världen. Dock är kritiken liten i förhållande till hur många texter som beskriver de positiva sidorna av mikrolån.