Malmö högskola
Lärarutbildningen
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng”Det är ju någon slags rädsla för det
som är annorlunda”
Tre lärare om islamofobi och undervisning i
religionskunskap på gymnasieskolan
”It's a kind of fear of what's different”
Three teachers statements regarding islamophobia and teaching in religion in upper secondary school
Lisa Lundkvist
Lärarexamen 270 hp Lärarutbildningen 90 hp 2009-11-09
Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Torsten Janson
Sammanfattning
Syftet med följande uppsats är att undersöka i vilken utsträckning gymnasielärare uppfattar islamofobiska åsikter hos sina elever, och hur detta påverkar deras didaktiska val när de undervisar om islam i religionskunskap. Arbetet ger en översikt av utvald tidigare forskning gällande islamofobins idéhistoriska utveckling, islamofobibegreppet och dess användning, samt litteratur gällande islamofobi och religionsundervisning. Med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöker och redogör jag för hur tre gymnasielärare i religionskunskap ser på problematiken kring islamofobi. Mitt resultat pekar på att de ser islamofobi som ett problematiskt område att arbeta med, och de menar att eleverna får många av sina uppfattningar gällande islam från media, som de anser visar upp en huvudsakligen negativ och enhetlig bild av islam. Detsamma kan i hög utsträckning sägas gälla läromedel. Lärarnas största utmaning ser de därför som att visa på en nyanserad bild där olika riktningar av islam diskuteras. Analysen pekar på att fokusering vid de negativa bilder som visas upp i media, på Internet och i läroböcker riskerar att få motsatt effekt och snarare förstärka de stereotypa bilder man söker motverka.
Innehållsförteckning
1 Inledning
7
1.1 Styrdokumenten 8 1.2 Syfte 9 1.3 Frågeställningar 9 1.4 Disposition 92 Litteraturöversikt
10
2.1 Islamofobins idéhistoriska utveckling 10
2.1.1 Orientalism 11
2.2 Islamofobibegreppet 14
2.2.1 Förespråkare och motståndare till begreppet 14
2.2.2 Olika slags islamofobier 17
2.2.3 Svårigheter i användandet av begreppet islamofobi 17
2.3 Islamofobi och religionsundervisning 18
3 Metod
20
3.1 Metodreflektion 20 3.2 Urval 20 3.3 Genomförande 21 3.4 Etiska överväganden 224 Resultat
24
4.1 Bakgrund 24 4.2 Islamundervisning 254.3 Attityder till islam och didaktiska val 26
4.3.1 Terrorism 27
4.3.2 Muhammedkarikatyrerna 28
4.3.3 Slöja 29
4.4 Muslimer i klassrummet 29
4.6 Islamofobibegreppet 31
4.7 Läromedel 33
4.8 Förändringar 34
4.9 Synen på den egna undervisningen 35
5 Analys
37
5.1 Synen på medias attitydskapande roll 37
5.2 Respondenternas didaktiska val 38
5.3 Synen på kritiska attityder och islamofobi 39
5.3 Koppling till styrdokumenten 41
5.4 Metoddiskussion 42
5.5 Avslutande diskussion 43
Referenslista
44
Internetkällor 46
1 Inledning
I valet av undersökningsområde för mitt examensarbete funderade jag kring ämnen som jag kommer att ha nytta av i mitt framtida yrkesliv och tanken på religiös intolerans bland elever dök upp i mitt huvud. Under min verksamhetsförlagda tid har jag själv upplevt att det bland vissa elever finns en religiös intolerans, och då jag haft undervisning om islam i kursen Religionskunskap A har jag upplevt antiislamiska attityder hos elever som ett problem för en lyckosam undervisning. Många elever har uttryckt en negativ attityd till muslimer och islam och jag har exempelvis stött på uttalanden i stil med ”alla muslimer är terrorister” samt ”muslimska kvinnor är förtryckta”. Just diskussionen kring religiös intolerans bland elever är någonting som behandlats bristfälligt under mina studier och då jag själv ställdes inför sådana åsikter upplevde jag de som svåra att bemöta. En stor utmaning blev att försöka undvika att skapa en ensidig bild av en mångfacetterad religion i min undervisning.
Åsikter av ovan beskrivna slag betecknas ofta som islamofobiska. Islamofobi är ett begrepp som går att spåras i skrift till 1918 men det fick en officiell definition först 1997 då den brittiska tankesmedjan The Runnymede Trust publicerade en skrift om islamofobi som kom att bli betydelsefull.1 Begreppet används dock ofta utan någon vidare definiering, mottagaren förväntas att förstå vad som menas. Begreppet är omdiskuterat, och åsikterna går isär kring vad som skall definieras som islamofobi, om det överhuvudtaget är en term som bör användas, och i sådana fall på vilket sätt. Jag kommer att återkomma till en mer utförlig diskussion kring islamofobibegreppet i kapitel två, men när jag hädanefter talar om islamfobi avser jag en (a) rädsla för islam och för muslimer, som (b) leder till en antiislamisk reaktion riktad mot muslimer.2
Forum för levande historia har tillsammans med Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har gjort en undersökning av ungdomars intolerans som de presenterar i Intoleransrapporten (2004). De har undersökt förekomsten av islamofobi, antisemitism, homofobi samt fientlighet mot invandrare och slår fast att det bland respondenterna generellt sett finns en tolerant syn vad gäller muslimer, judar, homosexuella och invandrare. Gruppen som klassificeras som ”mycket toleranta” mot muslimer utgör 14 %, medan de som ”intoleranta” utgör knappt 8 %,
1 Otterbeck, Jonas & Bevelander, Pieter (2006) Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet. Stockholm: Forum för levande historia. s. 20
eller ungefär en av tolv elever, medan en dryg fjärdedel (26 %) av landets elever enligt denna undersökning kan klassas som ”tveksamma” gentemot muslimer.3 Författarna kallar den här andelen för en gråzon som de menar ”har en ambivalent inställning till muslimer och som sannolikt kan påverkas åt det ena eller det andra hållet”.4 Det här innebär att lärare torde ha stora möjligheter till påverkan, och att upplägget på religionsundervisningen (och all annan undervisning) faktiskt kan spela stor roll.
1.1 Styrdokumenten
Skolans viktiga uppdrag när det gäller att motverka intolerans befästs ytterligare i Läroplanen
för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, som slår fast att ingen i skolan ska utsättas för
diskriminering på grund av religiös tillhörighet, samt att intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.5 Bland de mål som eleverna skall ha uppnått efter att ha avslutat kursen Religionskunskap A (RE1201) finns bland annat att läsa att ämnet skall sträva efter en ökad förståelse för olika religioner, samt hur olika trosuppfattningar påverkar människors sätt att handla. Vidare ska eleverna ”kunna identifiera och ta ställning till sådant som befrämjar eller som strider mot grundläggande värden i samhället” samt ”kunna reflektera över andra människors olika sätt att tänka om liv, tro och etik” och ”förstå vad de egna värderingarna betyder för självuppfattningen och för hur man uppfattar människor i sin omgivning".6 När det gäller betygskriterier kan man läsa att ett väl godkänt
betyg kräver att eleven ”reflekterar enskilt och i grupp över vad tolerans gentemot olika människors sätt att se på tillvaron innebär”.
Ämnet religionskunskap syftar till att ge kunskaper om trons innehåll och traditioner inom olika religioner och andra livsåskådningar och skapa medvetenhet om att begrepp, kunskaper och analysredskap behövs för att kunna värdera och ta ställning. Utbildningen ger därmed fördjupade kunskaper samt ökad förståelse för människor med olika religioner och livsåskådningar.7
3 Forum för levande historia & Brottsförebyggande rådet 2004: 36
4 Forum för levande historia ”Sammanfattning resultat Islamofobi från Intoleransrapporten”
http://www.levandehistoria.se/node/168 Datum 2009-10-31
5 Läroplaner för det frivilliga skolväsendet, Lpf 94, Utbildningsdepartementet 1994. 6 Skolverket ”RE1201 – Religionskunskap A”
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp=5&skolform=21&id=3204&extraId= Datum: 2009-11-02
7 Skolverket ”Religionskunskap”
http://www3.skolverket.se/ki03/info.aspx?sprak=SV&id=RE&skolform=21&ar=0910&infotyp=8 Datum 2009-11-02
Ovanstående står att läsa i Skolverkets ämnesbeskrivning av religionskunskap, och pekar på vikten att skapa en medvetenhet hos eleverna gällande kunskapens betydelse för att kunna värdera och ta ställning till olika uppfattningar. Eleverna ska själva kunna analysera och värdera olika påståenden och attityder utifrån en kunskapsbasis som skolan ska bidra till. På så sätt ska utbildningen ge fördjupad kunskap och förståelse för olika religioner.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur några religionslärare på gymnasieskolan ser på islamofobi, och mer specifikt om de uppfattar islamofobiska uttryck hos sina elever, samt hur de rent didaktiskt arbetar med undervisningsområdet islam och olika attityder till islam och muslimer. För att besvara detta kommer jag utgå ifrån följande frågeställningar;
1.3 Frågeställningar;
- Uppfattar några verksamma lärare att deras elever ger uttryck för islamofobiska attityder, och i sådana fall på vilket sätt?
- Hur arbetar de didaktiskt med islamundervisning och eventuella islamofobiska attityder?
1.4 Disposition
Uppsatsens första del är ett inledande kapitel där jag presenterar ett problemområde samt mitt syfte och mina frågeställningar. I andra kapitlet gör jag en inventering av problemområdet islamofobi, och går igenom relevant litteratur som diskuterar islamofobibegreppet samt olika aspekter av detta. I det tredje kapitlet beskriver jag den metod jag använt mig av för att besvara mina frågeställningar. Kapitel fyra innehåller en presentation av min empiri i form av redogörelse för mina intervjuer och i kapitel fem analyserar jag dessa i förhållande till den litteratur jag går igenom i kapitel två.
2 Litteraturöversikt
I debatter om islamofobi talas om det ofta om begreppet utan att någon vidare definition ges. Det används som ett självklart begrepp och mottagaren förväntas förstå vad som avses. Det är dock ett problematiskt och tvetydigt begrepp med många olika definitioner som drar åt olika håll. Det blir således viktigt att klargöra vad man avser när man talar om islamofobi. Detta ämnar jag göra nedan i litteraturöversikten. Inledningsvis gör jag en presentation av islamofobins idéhistoriska utveckling med utgångspunkt i begreppet orientalism. Sedan diskuterar jag islamofobibegreppets olika definitioner, åsikter kring begreppets användbarhet samt svårigheter gällande användning av begreppet. Avslutningsvis gör jag en presentation av litteratur som berör religionsundervisning mer specifikt. Avsikten med detta avsnitt är inte att ge en heltäckande bild av ovanstående teman då detta skulle kräva betydligt mer utrymme än jag har till förfogande, utan att ge en bild av vilka håll diskussionerna drar åt.
2.1 Islamofobins idéhistoriska utveckling
Islamofobiska tankar har en lång historia och präglas av tankar kring en differentiering mellan ”vi” och ”dem” där det som uppfattas som ”muslimskt” eller ”islamiskt” ofta framställs som en statisk enhet och en motpol till det ”västerländska” tankesättet. De här uppfattningarna har sett olika ut under olika perioder och vuxit fram genom olika historiska epoker då det ”västerländska” och ”muslimska” mötts på olika arenor. Mattias Gardell skriver i boken bin
Ladin i våra hjärtan – Globaliseringen och framväxten av politisk islam (2005) att det
islamofobiska föreställningskomplexet består av element från en rad olika historiska epoker, som exempel tar han upp islams storhetstid, de kristna korstågen och kolonialismen. Gardell betonar att de är så kallade syskonreligioner, och det rör sig om ”syskonbråk” liknande de som äger rum mellan till exempel katoliker och protestanter.8 Även Pernilla Ouis & Anne Sofie Roald lyfter i sin bok Muslim i Sverige (2003) fram att det redan under den islamiska storhetstiden och intagandet av Spanien uppstod en klyfta mellan öst med islam i spetsen och väst med kristendom i spetsen. Under korstågen var målet att befria Jerusalem från muslimerna. Uppfattningen om muslimer som underlägsna menar de var en förutsättning för
8 Gardell, Mattias (2005) bin Ladin i våra hjärtan – Globaliseringen och framväxten av politisk islam.
kolonisering av områden som dominerades av islam, då det krävdes det ett hegemoniskt förhållningssätt för att legitimera en hegemonisk idé, och detsamma gäller för kolonialismen i stort, inte bara gällande muslimska områden. Vidare tar de upp bildandet av staten Israel och framförallt sexdagarskriget 1967 som viktiga händelser. Efter nederlaget började islamiska rörelser formas och USA började på allvar stödja Israel, och Ouis & Roald menar att muslimerna då kom att ersätta judarna som ”de andra”.9
2.1.1 Orientalism
Just orientalism är ett vanligt förekommande begrepp i diskussioner kring islam och attityder till muslimer. En av de viktigaste teoretikerna är Edward W. Said som i Orientalism (1993) driver testen att ”Orienten”, som en motsats till ”Occidenten”, består av en samling schablonuppfattningar som har skapats och upprätthålls av västerlandet, där man ser Orienten som avvikande, outvecklad och underlägsen, i kontrast till västerlandet som är rationellt, utvecklat, humant och överlägset. Said talar om orientalism som en från väst skapad uppfattning. Han menar att ”Orienten” är en påhittad enhet, som står i motsatsförhållande till ”Occidenten”. Han anser att tanken att det skulle finnas geografiska områden där invånarna kan betecknas som radikalt ”annorlunda” baserat på religion, kultur eller raslig kärnsubstans som skulle vara speciella för just det här området är en ytterst tvivelaktig idé.
Said beskriver, vad han kallar, orientalismens grundläggande dogmer, och menar att dessa fortfarande lever kvar i studiet av araberna och islam. En av dessa är den absoluta och systematiska skillnaden mellan västerlandet, vilket är rationellt, utvecklat, humant och överlägset, och Orienten som är avvikande, outvecklad och underlägsen. En annan är att Orienten är evig, enhetlig och saknar förmåga att definiera sig själv, och en tredje att Orienten i grund och botten är någonting man antingen bör frukta eller kontrollera.10 Vidare skriver Said att då muslimer förekommer i media är det tämligen genomgående att bilderna inte innehåller någon individualitet. Han skriver att ”De flesta av bilderna föreställer uppretade folkmassor och elände eller irrationella (och därför hopplöst excentriska) gester. Bakom alla dessa bilder döljer sig hotet om jihad. Slutsats: en skräck för att muslimerna (eller araberna)
9 Ouis & Roald 2003: 28-32
tänker erövra världen.”11 Han menar även att man inte om någon annan religiös eller etnisk grupp kan skriva eller säga nästan vad som helst utan att kritiseras eller fördömas, men att detta är fallet när det gäller muslimer.12
Vad gäller den bild av islam som förvaltas genom media har Håkan Hvitfeld genomfört en studie kring just detta betitlad Den muslimska faran – Om mediebilden av islam (1998) där han menar att media bär en stor del av ansvaret för de negativa attityderna. Han belyser hur nyhetsmedia fokuserar på islam sammankopplat med olika slags våldsdåd. Han menar att islam ofta sammankopplas med exempelvis krig, terrorism och dödsstraff. En förklaring till detta kan vara att våldsamheter värderas som viktiga nyheter av nyhetsmedier, men han belyser att 25 % av inslagen i TV:s nyhetsrapportering normalt relaterar till våld, medan siffran gällande islam och våld är 85 %, dock poängterar han att en del av denna siffra även innehåller inslag där muslimer är offer för våld, framförallt gällande inslag om krig.13 Överlag har rapporteringen kring tredje världen en negativ och ensidig ton.14
Said tar upp att i och med det faktum att islam aldrig på ett enkelt sätt har lått sig inneslutas av Västerlandet vad gäller politik, och att den arabiska nationalismen sedan andra världskriget varit en rörelse som offentligt har deklarerat sin fientlighet mot den västerländska imperialismen har behovet från väst att kunna hävda intellektuellt godtagbara teser om islam ökat. Som exempel belyser han, vad han benämner som, ”en auktoritet” som sagt om islam (utan att ange vilken islam eller vilken aspekt av islam han menar) att det är ”urtypen för slutna traditionella samhällen”. Said kommenterar detta påstående:
Lägg märke till det uppbyggliga användandet av ordet islam som beteckningen både på ett samhälle, en religion, en prototyp och en aktuell verklighet. Men allt detta underordnas av samme forskare föreställningen att till skillnad från (”våra”) moderna samhällen är de islamiska samhällena och samhällena i Mellanöstern helt ”politiska”, ett adjektiv som är avsett som en förebråelse mot islam för att det inte är ”liberalt” och för att det inte (”som vi”) kan skilja på politik och kultur. Resultatet blir en betänklig ideologisk framställning av ”oss” och ”dem”.15
Malm talar om vad han benämner som den ”kvasiakademiska” diskursen där (framförallt) liberala politiker uttalar sig på så sätt som Said beskriver om islam, de bygger upp en bred
11 Said 1993: 286 12 Said 1993: 286
13 Hvitfelt Håkan: ”Den muslimska faran – Om mediebilden av islam” i Brune, Y (red) (1998): Mörk magi i vita
medier – Svensk nyhetsjournalistik om invandrare, flyktingar och rasism. Stockholm: Carlssons. s. 81
14 Hvitfelt 1998: 74 15 Said 1993: 298
debatt med akademiska anspråk. Malm menar att det inom dessa kretsar finns tydliga orientalismtendenser, och man ser islam som någonting enhetligt som är roten till en hel drös med problem. Han menar att dessa delvis kommer runt islamofobistämpeln då deras teorier är akademiskt baserade och därigenom får en hög trovärdighet, och de syns bland annat på ledarsidorna i några av Sveriges största tidningar.16 Ett exempel på en sådan akademisk islamofobisk diskurs finns hos den amerikanske statsvetaren Samuel P. Huntington som i sin bok Civilisationernas kamp - Mot en ny världsordning (2006) presenterar idén att framtidens konflikter inte kommer att stå mellan nationalstater eller ideologier som tidigare, utan mellan olika civilisationer, där religion är en viktig gemensam nämnare för skapandet av en civilisation. Han talar bland annat om den västerländska och den islamiska kulturkretsen som kommer att stå emot varandra på grund av deras fundamentalt olika natur.
Huntington talar om en ny era i världspolitiken. Han menar att under sexton- och sjuttonhundratalet utspelade sig kampen mellan olika furstar och dynastier, under artonhundratalet mellan folk och nationer och under större delen av nittonhundratalet mellan ideologier. Men nu, efter kalla krigets slut, kommer striden istället att stå mellan civilisationer. Han definierar civilisationer genom gemensamma nämnare som språk, religion, sedvänjor, institutioner med mera, och han talar bland annat om den västerländska, den islamiska, den hindu-indiska och den konfuciansk-kinesiska kultursfären.17 Utifrån denna uppdelning står det klart att han tillmäter religionen en stor roll. I framtiden tror han på en globalisering som inte kommer leda till att kulturer sammansmälter, utan istället till en ökad kulturell medvetenhet.18 Han talar om en islamsk renässans, som ett svar på den västerländska moderniseringen, som genomsyrar kulturen, samhället och politiken inom den muslimska världen och innebär ett ökat avståndstagande från västerländska värderingar.19 Som exempel på sådana tar han bland annat upp demokrati, mänskliga rättigheter, begränsad regeringsmakt och rättsstat och menar att den vanligaste inställningen till dessa i icke-västerländska kulturer löper från misstro till intensivt motstånd, och poängterar att det som från väst är universalism uppfattas av resten av världen som imperialism.20
16 Malm 2009: 130ff
17 Huntington Samuel P (2006) Civilisationernas kamp – Mot en ny världsordning, Stockholm. s. 8 18 Huntington 2006: 9
19 Huntington 2006: 131 20 Huntington 2006: 237f
2.2 Islamofobibegreppet
Begreppet islamofobi har figurerat i olika debatter under hela 1900-talet, det går att spåras i skrift till 1918 men någon vidare definition fick inte begreppet förrän 1997 i och med den brittiska tankesmedjan The Runnymede Trust presenterade rapporten ”Islamophobia: A Challenge For Us All”. Deras definition av islamofobi som fortfarande är omtalad och flitigt citerad lyder:
Termen islamofobi avser ogrundad fientlighet gentemot islam. Den inkluderar även de praktiska konsekvenserna av sådan fientlighet vad gäller orättvis diskriminering av muslimska individer och gemenskaper, samt utestängande av muslimer från den allmänna politiska och sociala samvaron.21
The Runnymede Trust menar själva att termen inte är ideal, men att det trots allt finns ett värde i att den är associativt igenkännbar på grund av dess likhet med andra närliggande begrepp. Den bygger på kritik av bristfälliga kunskaper om islam och av rasistiska föreställningar.22
Gardell definierar islamofobi som ”den generaliserade rädslan för eller hatet mot islam och muslimer” och skriver att den, liksom de besläktade föreställningarna rasism och antisemitism, bygger på ”kultur” och ”religion” som två väl avgränsade slutna enheter som bestämmer hur människor som tillhör denna kultur och religion tänker och agerar. Utifrån den här tanken kommer en uppfattning om att det finns ett bestämt islamiskt ”vara” som innebär en åtskillnad mellan (samtliga) muslimer och andra människor i sättet att tänka och handla. Trots att islam under flera hundra år varit närvarande gör detta att man kan framställa det som något främmande och förklara eventuella negativa ageranden på detta.23
2.2.1 Förespråkare och motståndare till begreppet
På uppdrag av Forum för levande historia har Jonas Otterbeck och Pieter Bevelander genomfört studien Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga
muslimers utsatthet (2006) där de konstaterar att det finns tre olika huvudspår vad gäller
21 The Runnymede Trust (Commission on British Muslims and Islamophobia) (1997) Islamophobia - a challenge for us all. London, Runnymede Trust. s. 4
22 Ibid.
användandet av islamofobi som ett begrepp: (a) de som är positiva till begreppets användande, (b) de som diskuterar det skeptiskt och pragmatiskt samt (c) de som avfärdar användandet helt. De som tillhör den förstnämnda gruppen anser att det är en brukbar term, och att det finns behov av en term som täcker de diskriminerande praktiker som man menar finns. Bland förespråkarna för det här spåret finns bland annat olika personer och grupper som kämpar för mångfald i samhället och mot rasism, men även muslimer som söker tekniker för att försvara islam mot kritik. Det är även vanligt att myndigheter, forskningsinstitut och liknande anammar den här tanken. I Sverige är det framförallt det numera nerlagda Integrationsverket som använt sig av begreppet på det här sättet. Den positiva användningen av begreppet har ökat under det senaste decenniet och man belägger ofta sina uppfattningar med statistik och analys av olika medier. Man tar ofta inspiration från olika antirasistiska rörelser. En kritik som kan riktas mot den här uppfattningen är att begreppet sällan problematiseras i någon högre utsträckning. The Runnymede Trusts definition kan sägas delvis falla in under den här linjen.24
Det andra huvudspåret innefattar de som diskuterar begreppet islamofobi skeptiskt och pragmatiskt. Otterbeck & Bevelander tar upp statsvetaren Fred Halliday som en av de främsta förespråkarna. Han anser att det snarare rör sig om en antimuslimism där man är fientlig mot muslimer snarare än islam som religion, det är alltså muslimers kultur, etnicitet och/eller livsstilar som man vänder sig mot och inte exempelvis Koranen och det egentliga religiösa innehållet. Han är dock noga med att poängtera att det finns en fiendebild och aggressioner mot muslimer.25 Främst kritiserar man begreppet islamofobi för att det antyder att islam är något enhetligt, och kritik riktas bland annat mot The Runnymede Trusts rapport. Otterbeck och Bevelander skriver att den här linjen inte riktigt anammats i Sverige, men att religionsvetaren Åke Sanders till viss del kan sägas tillhöra den, och så även deras egen rapport. Sanders anlägger ett individperspektiv, där den enskilde personens upplevelse av kränkning är i fokus, det finns likheter med hur man diskuterar sexuella trakasserier, problemet ligger inte i handlingen i sig utan i hur den utsatte upplever den. Han kritiserar The Runnymede Trusts definition för att vara alltför inriktad på islamofobi som en genomtänkt ideologi, snarare än som resultat av okunskap, han menar istället att det bör utgå ifrån handlingar och beteenden, snarare än åsikter.26
24 Otterbeck & Bevelander 2006: 30 f 25 Otterbeck & Bevelander 2006: 31f 26 Otterbeck & Bevelander 2006: 23
Slutligen finns det en kategori som avfärdar begreppet helt, men inte på samma grunder som Halliday som menar att termen i sig är felaktig, utan menar att islamofobi som fenomen är marginellt. En del debattörer menar att den endast används för att skydda islam mot kritik och leder till att man inte vågar kritisera exempelvis islamism, som man ser som det största problemet, med risk att bli stämplad som islamofob.27
2.2.2 Olika slags islamofobier
Ytterligare en tolkning av islamofobibegreppet görs av Ouis & Roald som skiljer mellan olika slags islamofobier. De menar bland annat man kan skilja mellan en politisk, en ekonomisk och en rasistisk islamofobi där fokus skiftar mellan islam som religion och muslimer beroende på sammanhanget. Den ekonomiska tenderar att komma till ytan främst under lågkonjunkturer och handlar bland annat om muslimer som lever på bidrag, eller som invandrar och ”tar våra jobb”. Den politiska islamofobin ser de som den mest framträdande formen av islamofobi i det västerländska samhället där man ser islam och muslimer som ett hot mot samhällsordningen, den rasistiska ser muslimer som ”lägre stående” i enighet med klassisk rasism.28 Orsakerna till fobin kan skifta oerhört då muslimer å ena sidan kan framställas som våldsamma fanatiker, och ett hot mot västvärlden, och som efterblivna och korkade å andra sidan. De olika definitionerna av islamofobi gör att en och samma person kan anamma en av uppfattningarna samtidigt som de helt förkastar en annan. De vill särskilja islamofobin från allmän rasism samtidigt som de knyter an till diskussioner som är typiska för samtidens rasismforskning. Otterbeck & Bevelander liknar deras uppdelning vid den som görs inom viss rasismforskning och menar att de inte söker någon lösning på problemet islamofobi, utan har som mål att problematisera begreppet.29
Ouis & Roalds beskrivning av politisk islamofobi återkommer hos Malm då han talar om Eurabienlitteraturen. I denna framhålls att muslimerna har en agenda som går ut på att gradvis ta över Europa. Inom denna utpekas politiker som förespråkar mångkultur som ett stort
27 Otterbeck & Bevelander 2006: 32 28 Ouis & Roald 2003: 34ff
problem, och i förlängningen orsaken till att muslimerna kommer att lyckas om politikerna inte agerar mot denna agenda istället för att predika mångkulturens positiva sidor.30
Gällande termens användande menar Otterbeck & Bevelander att ”det inte är en idealisk term men den ”ligger bra i munnen” och refererar till något reellt som vi behöver samtala om” samt att;
Termen islamofobi har en funktion att fylla och den har redan haft stor effekt. Den har lett till debatt och uppmärksamhet kring frågor om diskriminerande attityder och handlingar mot muslimer. Den har lyckats föra upp frågan om rimligheten i skildringar av islam på dagordningen. Diskussionerna verkar ha haft den effekten att fler personer blivit lyhörda inför sitt och andras sätt att tala om muslimer och islam, låt vara att effekten kan vara svår att belägga.31
2.2.3 Svårigheter i användandet av begreppet islamofobi
Otterbeck & Bevelander skriver att åtskillnaden mellan det juridiska och moraliska tenderar att försvinna när man talar om islamofobi. De påpekar skillnaden mellan det som juridiskt faller in under hets mot folkgrupp och det som snarare kan ses som moraliskt klandervärt, men knappast straffbart.32 De tar även upp skillnaden mellan aktiv och passiv islamofobi, det
är knappast jämförbart att hysa negativa uppfattningar gentemot islam med att begå hatbrott mot muslimer, även om båda fallen skulle kunna klassificeras som islamofobi beroende på vilken linje man väljer att följa gällande begreppet. De slår även fast att måste få kritisera och ifrågasätta religion, och så även islam, och att detta är viktigt att ta hänsyn till när man diskuterar eventuella lagstiftningar, och problemet blir att dra en gräns mellan just det moraliskt klandervärda och sådant som faktiskt bör vara straffbart. Om man utgår från exempelvis Sanders tanke om individens upplevelse av kränkning uppstår en viss problematik i upprättandet av lagar, vad som uppfattas som kränkande av någon kanske inte alls gör det av någon annan, och det blir onekligen svårt att diskutera i juridiskt avseende. Huruvida ett uttalande bör klassificeras som islamofobiskt eller rent utav hets mot folkgrupp är också beroende av i vilken kontext uttalandet görs. Vidare slår de fast att myndigheterna har ett särskilt ansvar att ta hänsyn till minoriteter och deras rätt att slippa kränkningar. Sverige har en stor muslimsk befolkning som har ökat och den här typen av demografiska förändringar
30 Malm 2009: 17ff
31 Otterbeck & Bevelander 2006: 37 32 Otterbeck & Bevelander 2006: 11
leder till att man måste omvärdera vissa lagar och praxis.33 De kommer inte fram till några konkreta lösningar, utan problematiserar snarare uttalanden av olika slag, och förespråkar ett slags gemensamt ansvar från samtliga håll, där man visar eftertänksamhet inför sina uttalanden och ödmjukhet inför andras yttrandefrihet.34
2.3 Islamofobi och religionsundervisning
Göran Larsson slår i boken Muslimerna kommer – tankar om Islamofobi (2006) fast att skolan har en viktig roll att fylla när det gäller frågor om islamofobi eftersom skolan är en mötesplats för muslimska och icke-muslimska elever, samt mellan föräldrar och det omgivande samhället. Han menar att detta blir särskilt viktigt i ett samhälle där människor med muslimsk bakgrund har blivit allt mer segregerade. Han menar att inte minst ämnet religionskunskap är viktigt för att minska spridandet av islamofobiska uppfattningar. Han menar att läroböcker i religionskunskap kan vara problematiska då de i många fall framställer islam och muslimer på ett ensidigt och ofta negativt sätt.35 Även Kjell Härenstam har i Skolboks-islam (1993) undersökt hur islam framställts i svenska läroböcker under olika perioder och konstaterar att det finns många av de föreställningar som beskrivs som orientalistiska av Said. Han konstaterar att det kanske inte alltid är fel på det som sägs, men det urvalet som presenteras ger en skev och tendentiös bild av islam.36
Otterbeck har studerat senare läromedel och konstaterar att det även i dessa finns en rad problem som exempelvis ett tendensiöst urval och en fixering vid islamism.37 Ur ett större
perspektiv menar han att den faktiska islamiska mångfalden ofta är närvarande i klassrummen, men inte i de läromedel man använder sig av, och han ser detta som ett stort problem.38 Han menar att ett av det viktigaste innehållet för läromedel i religionskunskap är ett synliggörande av tolkningar och perspektiv, men poängterar samtidigt att alltför många redogörelser för olika tolkningar med reservationer i varje mening snarare förvirrar än skapar
33 Otterbeck & Bevelander 2006: 33f 34 Otterbeck & Bevelander 2006: 34
35 Larsson, Göran (2006) Muslimerna kommer – tankar om Islamofobi. Göteborg: Makadam förlag. s. 35-36 36 Härenstam, Kjell (1993) Skolboks-islam. Analys av bilden av islam i läroböcker i religionskunskap. Göteborg:
Acta Universitatis Gothoburgensis.
37 Otterbeck, Jonas (2006) ”Vad kan man egentligen begära? Läromedelstexter om islam” i Religion, skole og
kulturel integration i Danmark og Sverige. (red) Peter B Andersen m.fl. Köpenhamn: Museum Tusculanums Forlag, s. 240f
klarhet. Vidare säger han att ”kanske kan man ge exempel på sådant som man har valt bort, t.ex. den historiska utvecklingen av islam, och även förklara varför man valt bort den. Detta hade dessutom varit ett sätt att mota missuppfattningen att ett läromedel säger allt väsentligt i ämnet”.39
Larsson skriver att skolan och dess läromedel visserligen har blivit kritiserad av ämnesteoretiker men att det är hans erfarenhet att det finns en stor efterfrågan på en ökad kunskap rörande islam och muslimer bland lärare, de vill helt enkelt veta hur de skall göra för att undervisa på ett mer kraftfullt sätt, lösa motsättningar och ge en mer komplex bild av islam. Andra problem som han tar upp är främlingsfientlighet och islamofobiska yttringar eller handlingar i skolan. Hans konklusion är att det inte finns någon universallösning, utan att varje enskilt fall måste behandlas på olika sätt. Det viktigaste menar han är att sträva efter ett öppet klassrumsklimat där man inte accepterar kränkningar eller nedsättande yttringar, samt där läraren känner sig trygg i sin kunskap och kan motivera och förklara både sina egna urval av stoff samt de som finns i läromedlen, särskilt viktigt blir detta då det finns muslimer i klassrummet.40 Gällande andra kunskapskällor diskuterar Larsson Internets möjligheter och menar att det finns en klar nytta då man på ett enkelt sätt kan ta del av en rad olika tolkningar av islam, och han poängterar vikten av att studera hemsidor som presenterar både positiva och negativa uppfattningar.
Larsson diskuterar fokuseringen vid jämförelser mellan inte minst de abrahamitiska religionerna som görs gällande i kursplaner i religionskunskap och problematiserar det här jämförandet då han menar att det kan uppfattas som alltför okritiskt och islamvänligt av vissa. Men även det omvända gäller, en alltför stor betoning av skillnader mellan religionerna kan uppfattas som orientalistisk, det gäller att hitta en balans mellan de två. Ytterligare en sak han betonar som viktig gällande sin egen undervisning är att komma bort från vad han kallar ”frågesportskunskap” om islam. Det viktiga är inte att känna till de fem pelarna och hur många gånger om dagen en muslim förväntas be, utan istället förstå varför någon ber, och vad bönen kan fylla för olika funktioner.41
39 Otterbeck 2006: 258 40 Larsson 2006: 36-37 41 Larsson 2006: 38
3 Metod
Den här uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med tre gymnasielärare i religionskunskap. I det här kapitlet kommer jag att redogöra för min metodreflektion, mitt urval av
respondenter, genomförandet av min undersökning samt etiska överväganden.
3.1 Metodreflektion
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur några religionslärare ser på islamofobi samt hur de rent didaktiskt arbetar med detta i sin undervisning. Det faller sig därför naturligt att använda mig av en kvalitativ metod där jag genomför ett antal kvalitativa semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare i religionskunskap. Målet är att komma åt deras subjektiva uppfattningar kring detta och jag kommer därför att ha en hermeneutisk utgångspunkt. Hermeneutiska undersökningar syftar till att komma åt respondenternas livsvärldar, och hur de tolkar och förstår denna.42 Dessa uppfattningar kan inte mätas och presenteras som någon slags generell sanning, utan kräver att man tolkar människans beteende för att få en förståelse för dessa. Syftet är inte att komma åt en objektiv sanning, utan istället en subjektiv uppfattning av någons livsvärld, då hermeneutiken utfår ifrån att det är människors uppfattningar av verkligheten som styr deras handlingar, och inte verkligheten i sig.43 Resultaten kan därför inte sägas vara representativa för någon annan än just mina respondenter, men det är inte heller någonting jag eftersträvar.
3.2 Urval
För att komma in på djupet av frågan kring hur några religionslärare ser på islamofobi kommer jag alltså att göra semistrukturerade intervjuer med tre stycken lärare som jag kommit i kontakt med genom mitt personliga kontaktnät på Malmö högskola. Jag har gjort ett aktivt urval av lärare som jag vet arbetar med dessa frågor, och som har lärarbakgrunder som skiljer sig åt. Två av personerna är jag bekant med sedan tidigare. Detta kan naturligtvis komma påverka intervjuernas gång då jag redan delvis är bekant med deras pedagogiska syn och lärararbete, men jag ser det inte som ett större problem då jag tror att detta kan leda till att
42 Hartman 2004: 186 43 Hartman 2004: 106
intervjun kan genomföras under mer avslappnade former. Ett problem kan vara att jag läser in saker i deras svar utifrån min kännedom om deras personligheter och läraridentiteter, men detta är å andra sidan ett problem även med okända respondenter, att tolka och avläsa svar objektivt är alltid problematiskt och färgas av mina egna förutfattade meningar. Min tredje respondent har jag inte träffat tidigare. De tre respondenterna har yrkesbakgrunder som skiljer sig åt, något som jag såg ett egenvärde i då de kommer med olika erfarenheter i bagaget. Den första har arbetat på gymnasienivå i knappt sju år och dessförinnan på högstadiet sedan 1980-talet, den andra har arbetat inom gymnasieskolan i närmare trettio år och även en kortare tid på högskolenivå, medan den tredje är tämligen nyutexaminerad och främst arbetar på komvux, men har även några kurser i religionskunskap på gymnasienivå. En närmare presentation av respondenterna kommer att göras i resultatkapitlet. Då mitt syfte kräver en bred undersökning för att få en så komplett förståelse som möjligt för mina respondenters tankar mitt valda område har jag valt att ha ett litet antal respondenter som jag intervjuar. Då syftet med uppsatsen inte är att dra några generella slutsatser och intervjupersonerna endast företräder sina egna subjektiva uppfattningar och upplevelser blir det lilla antalet respondenter heller inget problem, utan snarare ett måste för att komma åt ett så heltäckande svar som möjligt på den begränsade tid som står till mitt förfogande gällande denna uppsats.
3.3 Genomförande
Mina intervjuer genomförs på respektive respondents arbetsplats på tider som de själva föreslagit. Jag utgår ifrån en intervjuguide (se bilaga 1) som innehåller några övergripande teman som jag vill ta upp, samt förslag på frågor. Jag kommer att förhålla mig fritt till denna intervjuguide och inte nödvändigtvis följa upplägget till punkt och pricka, utan jag kommer snarare använda intervjuguiden som en slags checklista för att försäkra mig om att några av mina huvudteman inte glöms bort. Jag utgår inte i första hand från de frågor jag formulerat utan de finns mest som ett stöd för mig under intervjuernas gång. Eftersom syftet är att komma åt respondenternas egna åsikter och tankar ser jag det som viktigt att dessa i hög utsträckning får styra samtalet.
Vid utformandet av min intervjuguide använder jag mig i stor utsträckning av en tratteknik, där jag börjar med övergripande frågor kring religionsämnet och hur de lägger upp sin religionsundervisning, för att sedan gå mer specifikt in på islamundervisning och olika
didaktiska val, och sedan islamofobibegreppet. Syftet med detta är att inte vara alltför styrande i samtalet redan från början, utan istället låta respondenterna belysa det som de anser viktigt inom området och sedan fortsätta intervjun utifrån deras egna utsagor om islamundervisning. Undersökningen tar således sin utgångspunkt i ett större område som berör islamundervisning i stort, för att sedan smalnas av kring just islamofobi och didaktiska val, detta för att försöka fånga in så många aspekter som möjligt av respondenternas syn på, och upplevelser av, islamofobi.
Intervjuerna kommer att spelas in och sedan transkriberas. De kommer att genomföras anonymt för att respondenterna ska känna sig så avslappnade som möjligt när de svarar på frågor om sin undervisning, min förhoppning är att respondenterna inte ska känna sig begränsade i sina svar på grund av att deras identiteter kan gå att spåras. Eventuella utsagor som på något sätt kan röja deras identitet kommer att modifieras, exempelvis uppgifter om namn eller skolor. Om detta på något sätt påverkar intervjuns innehåll kommer det att markeras.
3.4 Etiska överväganden
Frågan om objektivitet väcks när det gäller kvalitativa undersökningsmetoder, så även i det här fallet. Även om jag i så stor utsträckning som möjligt försöker att hålla mig objektiv inför mitt material så formas undersökningen ofrånkomligt av mina subjektiva uppfattningar. Vad jag väljer att belysa, eller inte belysa, och vad jag väljer att fråga om under mina intervjuer påverkas av mina förkunskaper. Även representativiteten kan kritiseras då jag förlitar mig på enbart tre intervjuer. Syftet med min uppsats är dock inte att generalisera eller dra några allmängiltiga slutsatser, något som knappast kan göras i en uppsats av det här omfånget. Eftersom min vetenskapsteoretiska ansats är hermeneutisk svarar mina respondenter enbart för sig själva och det är deras subjektiva uppfattningar jag är ute efter. Den här typen av kunskap går inte att generalisera eftersom den är beroende av kontexten den skapats i. En kontext som bland annat styrs av mig som uppsatsförfattare, och min makt här blir givetvis stor. Både vad gäller intervjufrågor och sedan urval, tolkning och analys av dessa. Relationen
mellan intervjuare och respondent får automatiskt hierarkiska drag, och jag som intervjuare kan sägas utnyttja min makt genom att jag försöker få fram information utifrån mitt synsätt.44
4 Resultat
I följande kapitel redogör jag för resultatet av de intervjuer jag genomfört. Jag kommer att göra en tematisk presentation där jag i huvudsak följer de teman jag använde mig av i min intervjuguide och presentera de olika respondenternas tankar kring de olika temana. Jag kommer inte nödvändigtvis att presentera dem i samma ordning som de kommer i intervjuguiden, utan i den ordning jag finner lämplig där jag börjar med en bakgrundsbeskrivning av de tre respondenterna, för att sedan avhandla hur de lägger upp sin religionsundervisning med fokus på just islam, därefter går jag igenom några olika attityder till islam som de mött hos sina elever och hur de didaktiskt arbetar med dessa, för att sedan gå mer specifikt in på negativa attityder och islamofobibegreppet. Därefter kommer en presentation av deras åsikter om läromedel, hur de ser på förändringar gällande islam, islamfobi och religionsundervisning och avslutningsvis deras tankar kring den egna undervisningen.
4.1 Bakgrund
Eva är inne på sitt trettionde år som lärare, hon har mestadels jobbat på högstadiet där hon har undervisat i samtliga SO-ämnen. För närvarande arbetar hon på en gymnasieskola i en mellanstor stad i södra Sverige där hon varit anställd i fem år och undervisar i religionskunskap och historia. Gymnasieskolan som hon arbetar på ligger en bit utanför stadskärnan och har ett stort antal elever och en rad olika program. När det gäller religionskunskap undervisar hon många olika klasser i A-kursen då skolan inte har något program som läser B-kursen.
Lars arbetar på samma skola som Eva och har arbetat som lärare sen 1970-talet. Sin nuvarande anställning har han haft i tio år, innan dess har han arbetat på olika gymnasieskolor och även kortare perioder på två av landets högskolor. Han undervisar för närvarande i samhällskunskap, religionskunskap och filosofi men har även undervisat i psykologi, internationella relationer och historia.
Ulrika blev färdig lärare 2005 och har anställning på skolan där hon gjorde sin praktik, fast anställning fick hon för något år sedan men hon har arbetat på skolan sedan hon tog sin
lärarexamen. Skolan är en gymnasieskola med komvux och ligger även den i södra Sverige. Det är en stor skola med många elever och hon undervisar i historia, religionskunskap och idéhistoria dels på gymnasienivå men främst på komvux. Ulrika läste sina ämnen som fristående kurser och läste sedan korta lärarprogrammet.
4.2 Islamundervisning
De tre respondenterna har lite olika upplägg på sin undervisning, och den varierar från läsår till läsår. Eva uttrycker att kursen religionskunskap A innebär mycket repetition från högstadiet. Hon inleder som regel terminen med att prata om olika urbefolkningar för att sedan gå in på de cirkulära religionerna hinduism och buddhism, sedan arbetar hon med judendom, kristendom och islam och avslutar terminen med ett avsnitt om etik samt icke-religiösa livsåskådningar. Lars inleder med en introduktion i religionsämnet där de går igenom dels styrdokument och betygskriterier och dels vad han beskriver som grundläggande begrepp inom religionskunskap, exempelvis sekularisering och fundamentalism. Han vill inledningsvis ge eleverna en orientering kring religionens ställning i världen. Han lägger störst fokus på Jerusalemreligionerna då han menar att de berör en stor del av livet i Europa, både historiskt och i nutid. Sedan arbetar han med de österländska religionerna i form av hinduism, buddhism och sikhism, och avslutningsvis har han ett etikblock. Om det fortfarande finns tid över brukar han gå igenom existentialism och marxism, men säger att det sällan hinns med.
Ulrika menar att hon har ett ganska traditionellt upplägg på sin religionsundervisning och att det inte finns så stort utrymme för utsvävningar eftersom det är en så kort kurs. Hon inleder eller avslutar en termin med etik. Hon har ofta prov på judendom och kristendom tillsammans, ibland är även islam inkluderat i detta prov, men hon anser att det ofta blir lite för mastigt för eleverna med samtliga tre religioner på en gång. Hon hänvisar till styrdokumentens fokus på jämförelser och säger att hon arbetar mycket med att hitta just jämförelser mellan dessa tre religioner och poängtera att det handlar om samma Gud, och att ett flertal personer återfinns i samtliga tre religioners skrifter.
Vad gäller islamundervisning uttrycker Eva att det är ett svårt område då det finns så många tankar och idéer kring islam hos eleverna. Upplägget beror helt på vilken grupp hon har men de arbetar ofta med ”religionen för dagen” där hon uppmuntrar eleverna att hålla koll på
dagstidningar och liknande och leta efter artiklar som berör religion, dock är det sällan eleverna har med sig artiklar, utan det är framförallt hon själv som gör detta. Lars låter i regel eleverna arbeta med olika länder för att se hur islam fungerar i dessa, hans syfte är att de ska upptäcka att islam inte ser likadant ut överallt. Tidigare arbetade han mycket med Salman Rushdie och menar att det finns anledning att återkomma till honom även idag för att diskutera inte bara frihet till religion, utan även frihet från religion, och i vilken utsträckning man ska tillåtas kritisera religion. Han menar att dessa frågor finns i alla religioner men ställs på sin spets just i islam, och att det där går att förtydliga dem. Hans fokus i islamundervisningen ligger på olika länder, olika riktningar och olika tendenser inom islam. Han poängterar att han själv lägger tonvikten i religionskunskap överlag på just religionens roll i det postmoderna samhället, och i politiken, för det är där han menar att religionen syns idag.
Ulrika låter som regel eleverna göra grupparbeten kring islam med fokus på den bild av islam som visas upp i media, samt fördomsfulla attityder. Syftet är att lyfta fram den allmänna bilden som visas av islam och se vad som stämmer och inte. Eleverna får leta artiklar som berör islam och sedan diskutera vilken bild som kommer fram i dessa, hon grupperar sedan artiklarna i ämnesområden och låter eleverna arbeta i grupper kring dessa, de ska då undersöka vad Koranen säger om området i fråga, och sedan helst intervjua två muslimer med skilda uppfattningar, eller leta på Internet efter sådant material. Det redovisas sedan både skriftligt och muntligt. Hon berättar att eleverna i regel bara hittar artiklar med en negativ ton gentemot islam, och att hon planerar att leta rätt på artiklar som visar på en positiv, berömvärd bild av islam och låta eleverna arbeta även med dessa, men att det är svårt att hitta. Gällande religionsämnet uttrycker hon att vissa saker ibland faller bort när det konstateras att fenomenet man diskuterar inte i huvudsak är religiöst betingat, utan istället beror på exempelvis kulturella faktorer. Hon uttrycker att ”det där blir ju också fel, det blir ett icke-problem bara för att det inte går att koppla till religionen, men det är ju fortfarande ett problem trots att det inte är religiöst betingat. Så borde det ju inte vara heller.”
4.3 Attityder till islam och didaktiska val
När vi talar om generella attityder till islam poängterar samtliga tre att det skiljer sig väldigt åt från klass till klass, och att det ofta är svårt att veta vad eleverna tänker kring islam då de inte
alltid uttrycker detta. Ulrika berättar att elever på de studieförberedande programmen ofta ”ser igenom” hennes upplägg när de diskuterar förutfattade meningar, och hon upplever att de uttrycker åsikter som de tror att hon vill höra. I andra klasser ser det dock annorlunda ut, hon berättar att det på program som Fordon- och Industriprogrammet ofta finns en mer negativ inställning som tycks självklar för eleverna, det är ingenting man anser konstigt att uttrycka. Hon menar att det i de flesta klasserna finns elever som uttrycker sig ganska spontant kring islam och som hon inte upplever är särskilt hämmade gällande vad som anses politiskt korrekt eller ej, oavsett om det finns muslimer i klassrummet eller inte, men att den stora massan i regel inte säger särskilt mycket och det därför är svårt att veta var de står.
Både Lars och Eva säger att det ofta finns en stor respekt för muslimer i de klasser där det går muslimska elever, eller hos elever som har vänner med muslimskt ursprung. Lars menar att islam erbjuder en slags ”helhetslösning” som är tilltalande för många, även de som generellt sett har en negativ inställning till religion som fenomen. Han menar att det som framförallt påverkar elevernas syn på islam är media samt deras egna erfarenheter av, och möten med, muslimer. När vi pratar om vilka förkunskaper eleverna har till islam dyker några ämnen upp hos samtliga, saker som terrorism, fundamentalism, Muhammedkarikatyrerna och slöja beskriver alla tre som teman som ofta berörs av elever när de får associera fritt kring islam. Jag kommer nedan att behandla dessa ämnen var för sig.
4.3.1 Terrorism
Eva säger att då hon frågar eleverna vad de tänker på gällande islam kommer terrorism ofelbart på tal, och hon menar att det är berättigat att tycka illa om terrorism och att det egentligen inte är särskilt konstigt att det är detta eleverna associerar till när de tänker på islam med tanke på den bild som visas upp i media. Även Lars och Ulrika berättar att just terrorism ofta kommer på tal, och att det är någonting som eleverna ofta associerar till när de ska diskutera islam och betonar medias del i detta.
När vi pratar om hur man rent konkret kan tacka de här frågorna berättar Lars att han brukar belysa terrorismen i sig, som inte är ett muslimskt fenomen, han poängterar att det även finns kristna och judiska terrorister och att det gäller att visa på ett mönster hos de här grupperna, samt att det är frågan om marginaliserade grupper, något som även Ulrika poängterar. Eva
menar att det är lätt att använda sig av ett historiskt perspektiv när man talar om terrorism, och visa på olika grupper som försökt nå sina mål genom våld, hon menar att när hat kommer in i bilden och man inte känner att det finns någon annan utväg blir lätt att ta till drastiska åtgärder. Hon anser även att det är viktigt att förtydliga begreppet jihad, som alltid översätts med ”heligt krig”. Hon säger att hon brukar försöka att hålla en neutral ton och avdramatisera diskussionen om terrorism när den kommer upp, och istället försöka att visa på strukturerna bakom, och på så sätt försöka att få det mer sansat.
4.3.2 Muhammedkarikatyrerna
En annan fråga som ofta dyker upp hos eleverna och som jag pratar om med samtliga respondenter är den om Muhammedkarikatyrerna som publicerades i Jyllandsposten. Ulrika berättar att eleverna ofta hittar artiklar om detta när de ska genomföra sitt grupparbete om islam eftersom det var en så omdiskuterad fråga. Eva menar att det ofta finns en negativ underton till islam när detta diskuteras där de flesta elever menar att tryckfrihet är en självklarhet och att kristendomen och Jesus får kritiseras och avbildas hur som helst utan att liknande reaktioner uppstår. När den diskussionen uppstår försöker hon förklara att man ser annorlunda på det i ett sekulariserat samhälle än i samhällen som är präglade av islam, och uttrycker att hon försöker skapa någon slags förståelse för detta hos eleverna, även om hon anser det svårt då demokratiska rättigheter är en självklarhet både för eleverna och henne själv.
Lars menar att det är viktigt att visa på att upproret kring publiceringen av karikatyrerna faktiskt startade bland diasporamuslimer, och sedan spred sig till den muslimska världen där vissa regeringar plockade upp diskussionen och förstorade den för egen vinning. Han poängterar att det ofta handlade om regeringar som inte tillåter kritik av de egna åsikterna, och tar upp Syrien som exempel.
Ulrika berättar att det kan bränna till när det kommer till debatten om Muhammedkarikatyrerna och att det framförallt är det området som väcker debatt i klassrummet medan områden som slöja och terrorism inte berör eleverna på samma sätt. Hon säger att det ofta blir en känslosam diskussion när det finns elever med både svenskt och muslimskt ursprung i klassen då de muslimska eleverna ofta känner sig manade att försvara
sin tro mot vad de upplever som kränkningar, medan de svenska eleverna menar att det var fel att bränna flaggor och dylikt. Hon menar att en viktig aspekt att diskutera är huruvida det rör sig om ett påklistrat förheligande av personer och symboler eller om det är något som verkligen finns i kärnan av tron.
4.3.3 Slöja
Ytterligare ett ämne som alla tre berättar brukar dyka upp hos elever är slöja. Eva berättar att många elever har synpunkter kring varför vissa bär slöja och att de ofta har en negativ inställning till detta.
Det enda man kan säga är att man får försöka vara så tolerant som möjligt och ha en förstående attityd. [paus] Det är klart att många svenska tjejer som bär slöja de gör det ju säkert för att visa tillhörighet […] Och de tjejer som jag har träffat på som har slöja här i skolan de hävdar bestämt att det är deras fria vilja, och så kan man ju säkert uppfatta det i och för sig. […] det kan ju också vara så att man vill vara en del i gemenskapen, och ingår det då att man ska ha slöja så är det okej, det är ju ett val precis som vilket val som helst. Vill man göra revolt eller vill man acceptera norm.
Även Lars pratar om frivillighet och icke-frivillighet gällande slöjan som någonting man bör diskutera. Han brukar låta eleverna titta på olika slags huvuddukar och poängterar att det är viktigt att de själva får komma med synpunkter och att han ofta inkluderar en diskussionsfråga kring just slöjan då eleverna skriver hemtenta om islam eftersom han tror att många elever gillar att ta upp det ämnet.
Ulrika säger att hon tycker att det är en av de frågorna som är enklast att jobba med då man enkelt kan finna de ställen i Koranen som refererar till att dölja sina behag, och sedan diskutera begreppet behag, att det innebär olika saker för olika personer. Hon säger att det inte brukar bli en särskilt krånglig diskussion men att det i nästan varje klass finns någon som uttalar sig i stil med att ”jag tycker det är förjäkligt att kvinnan måste gå runt i slöja… Hur kan man hålla på så?”.
4.4 Muslimer i klassrummet
Att ha muslimer i klassrummet menar Eva kan verka lite dämpande för de andra eleverna och hon tror att det han bero på att de ofta har respekt för just den eleven även om de kanske inte har det för islam i sig. För hennes egen del innebär det att hon tänker efter mer på saker hon
annars tar för givet då de finns saker som har andra uppfattningar med sig, exempelvis gällande yttrandefrihet. Även Lars menar att det för hans egen del innebär att ett behov av att vara väl påläst, inte bara när det gäller elever med muslimsk bakgrund, utan elever med en religiös bakgrund överlag, vissa är extremt pålästa och kan exempelvis de heliga skrifterna som rinnande vatten, vilket ställer högre krav på honom som lärare. Han menar att det blir extra påtagligt när det handlar om islam eftersom hans kunskaper gällande exempelvis Bibeln är mycket större. Ulrika uttrycker att undervisningens innehåll inte påverkas av huruvida det finns muslimska elever eller inte, men att hon ibland tänker mer på hur hon kan uppfattas och väger sina ord på ett annat sätt, hon säger att ”det är svårt för det är det här med att inte kränka någon, och ibland kan jag själv bli såhär irriterad på att man ska vara så korrekt, att man måste vara så försiktig, det är jobbigt att man inte kan prata fullständigt öppet utan att bekymra sig för att bli missförstådd” och konstaterar att hon kanske inte vågar ställa för utmanande frågor alla gånger.
Lars menar att muslimska elever märks mer än kristna, att det blir mer laddat. Han har själv råkat ut för elever som menar att han inte kan någonting om islam, att de själva vet mer, men även det omvända med elever som tycker att han ger en riktig bild av deras tro. Han säger att det för det mesta brukar gå bra, men att islam har blivit mer känsligt. Det har hänt att muslimska elever vägrat läsa Nya Testamentet när de pratat om kristendom med hänvisning till sina föräldrar och han diskuterar hur man kan tackla det. När liknande situationer uppstår brukar han poängtera att eleven går i svensk skola och att man där läser om alla religioner.
Det har du köpt när du kommer hit, det kan du inte ställa dig över. Du får din livsåskådning respekterad som person, men du kan inte vägra att läsa om vissa saker. En del föräldrar har inte den bakgrunden, de kommer från ett muslimskt samhälle där de aldrig läst om judendom eller kristendom.
4.5 Gränsdragning
När samtalet kommer in på gränsdragningar och vad som är okej att yttra i ett klassrum respektive vad som faller utanför läroplanens värdegrund har Lars mycket att säga. Han tycker att det är en svår fråga men att kritik av religion som fenomen måste få finnas, och i princip går hur långt som helst. Problemen uppstår då någon känner sig kränkt, och han frågar sig vem som ska sätta den gränsen. Kritiken som varit med exempelvis Rushdie-affären och Muhammedkarikatyrerna står han helt upp för och menar att den sortens kritik måste få
finnas. Däremot är det en annan sak när det handlar om personpåhopp mot en människa på grund av dennes religiösa tro. Han belyser problematiken kring det här när han pratar om Muhammedkarikatyrerna och berättar att vissa personer har känt sig kränkta personligen då dessa har visats, men menar att om man ska ta hänsyn till detta kan dra det hur långt som helst åt andra hållet, att allting får uttryckas i religionens namn och bli accepterat och att det då blir problematiskt. Han menar att det viktiga är att bevara respekten för individen och att detta måste ingå i de verktyg för religionskunskap som eleverna får med sig i kursens början. De bör då få veta att de kommer att få möta religionskritik då religionsämnet inte bara innebär faktakunskaper, utan även kritik utifrån de värderingar som finns i skolan. Han menar att skolan i så lång utsträckning som möjligt ska förmedla en bild som är byggd på kunskap men att även värderingar är en viktig aspekt. Vidare betonar han att kritiken även gäller åt andra hållet, en elev som säger förklenande saker om någon annans tro måste också vara beredda på kritik. Alla får vara beredda att få sina ståndpunkter kritiserade i skolan, även han själv.
4.6 Islamofobibegreppet
Under samtliga intervjuer diskuterade vi islamfobibegreppet och hur de tre respondenterna såg på detta. Eva hade följande att säga;
Man använder ju vissa begrepp lite slarvigt kanske. Ja... Alltså fobi. Det är ju någon slags rädsla för det som är annorlunda och så. Ett sätt att utöva sin religion, någonting som kanske inte riktigt liknar vårt sätt att hantera religiösa frågor. Lite fanatiskt tänker man sig det nog ofta. Man kan inte riktigt tala dem till rätta om sånt. Så tänker jag mig att en islamofob tänker. Tror jag.
Lars menar att man kan använda islamofobibegreppet på två sätt, antingen kan man se det som negativa yttringar om islam, eller så kan man se till den definitionen som menar att det också inkluderar hur människor upplever det som sägs. Han menar att ett problem med det sistnämnda är att människor lätt uppfattar sig som kränkta i dagens samhälle, och att det kan verka negativt då det innebär att kritiken tystnar, vilket han menar att den aldrig ska göra. Som exempel tar han upp de som kritiserar användandet av huvudduk och frågar om de genom sin kritik kränker människor som bär huvudduk, och i förlängningen då även kan klassificeras som islamofober.
Vidare konstaterar han att det är ett relativt nytt begrepp som vi använder oss av, och menar att det är kontroversiellt. Därtill menar han att det finns många olika yttringar av inställningen
till islam och att man måste skilja mellan att vara kritisk och att uttala hätskheter mot en religion eller en person med en viss religion, och att svårigheten ligger ju här, i att skilja mellan kritik och påhopp. Han konstaterar att det i vissa kretsar finns en tydlig islamofobi, men att den måste komma i handling eller yttra sig på något viss, som exempel tar han upp när muslimer inte tillåts bygga en moské då det kommer att innebära en koncentration av muslimer till det området. Han menar att de tankarna finns hos vissa elever på skolan och berättar att det finns elever som röstar på Sverigedemokraterna, och att han tror att de har den här typen av islamofobiska tankar kring islam. Just tal om moskébyggande frammanar starka åsikter hos hans elever som han tror kan ingå i en allmän främlingsfientlighet som han ser i ganska hög utsträckning hos eleverna, även om det är svårt att peka på någonting specifikt. Vidare berättar han att han tar upp begreppet i sin undervisning, och menar att islamofobi bottnar mycket i en okunskap som fortfarande är väldigt stor, även bland lärare. Han poängterar att mycket av detta kan förändras genom undervisning.
Ulrika säger att hon ser islamofobi som ”den här rädslan för att Sverige ska bli som Saudiarabien ungefär, alltså att man är rädd för att om inte man håller muslimerna kort så kommer de att ta över, så kommer deras värderingar och sätt att leva att genomsyra det svenska samhället, och det är man väl rädd för”. Hon tror att det är därför vissa blir provocerade av kvinnor i slöja, eller prat om moskébyggen, det passar inte in i den svenska stadsbilden. Vidare konstaterar hon att ”Islamofobi ser jag mest som ett, en rädsla för islam generellt sett, men framförallt för att islam ska skuffa undan det som är svenskt inom citationstecken”. När vi pratar om fenomenet islamism och vad det innebär talar Eva om islams utbredning, om en kallelse eller ett uppdrag att sprida islam och menar på att det inte är särskilt konstigt. Hon tror inte att det finns någon direkt rädsla för att islam ska ”ta över” västvärlden hos eleverna, i de fall där de uttrycker en ängslan över islams påverkan handlar det istället om att islam ska komma att urholka traditioner och seder, att det ska gå den kulturella vägen och ske en ”smygförändring”. I dessa fall brukar hon ta upp diskussionen kring matkultur, och poängtera att det faktiskt är en kulturförändring som accepteras.
Vidare diskuterade vi islamofobibegreppet i förhållande till andra begrepp som exempelvis antisemitism. Ulrika tycker att det finns likheter mellan antisemitism och islamofobi då båda uttrycker en slags rasism där samma mekanismer styr med samma rädsla för det okända och att det ska komma att ta över det egna. Eva menar däremot att en stor skillnad mellan de två begreppen är att antisemitism är grundad sen en lång tid tillbaka, det har gått från generation
