Litet fokus på risker med covid-19
Studenters upplevelse av lokal riskkommunikation
Irma Hellman och Sara-Gül Kangöz
Kurs: Medie- och kommunikationsvetenskap C-uppsats 15 hp
Program: Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet
Examinator: Staffan Sundin
Jönköping University Bachelor thesis, 15 credits
School of Education and Communication Thesis in Media- and Communication Studies
Box 1026, 551 11 Jönköping Media- and Communication Studies
036-10 10 00 Autumn 20
Abstract
Authors:
Title and subtitles (English):
Language: Pages:
Irma Hellman och Sara-Gül Kangöz
Minor Focus on Risks with Covid-19: Students’ Perception of Risk Communication
Svenska 48
The subject matter of this study is risk perception during a health crisis based on local risk communication. The covid-19-pandemic is a mayor health crisis for citizens all over the world. Prior science has shown that risk communication needs to reach and affect citizens so they can protect themselves from the ongoing risks. Therefore, it is important to study how citizens have perceived the risks of covid-19 from their local communicators.
The purpose of this study is to examine how students on a post-gymnasium level in Jönköping municipality understood the risks of covid-19 and intended to act upon their perception of the risks based on the risk communication from Jönköping municipality, during the spring of 2020. The specific period examined is between the 15th of March and the 19th of
June 2020. In order to achieve the aim, four focus group interviews with students on a post-gymnasium level in Jönköping have been conducted and analyzed through theoretically based thematic analysis. The theoretical framework used for the analysis of the focus group
interviews consists of the Uses and Gratifications Theory, Protection Motivation Theory and Theory of Planned Behavior.
The results of the study show that the students perceived the risks of covid-19 as severe, but that they did not intend to fully change their behavior in order to avoid the risks. However, their risk perception was not based on the communication from Jönköping municipality since very few of them had seen their communication during the spring of 2020. Instead, they used sources like the national health authority and news channels. Additionally, the students found the communication from the municipality to be too lighthearted and lacking in vital
information. The results show that the students found the municipality’s’ communication about behavioral change as vague and difficult to understand, which didn’t have an impact on their intention to behavioral change.
Keywords: Covid-19, risk communication, media use, Jönköping municipality, local communication, risk perception, focus group, thematic analysis
Jönköping University Kandidatuppsats, 15 hp
Högskolan för Lärande och Kommunikation Uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap
Box 1026, 551 11 Jönköping Medie- och kommunikationsvetenskap
036-10 10 00 HT20
Sammanfattning
Författare:
Titel och undertitel: Språk:
Sidor:
Irma Hellman och Sara-Gül Kangöz
Litet fokus på risker med covid-19: Studenters upplevelse av riskkommunikation
Svenska 48
Studiens ämne handlar om förståelsen av risk under en hälsokris utifrån lokal
riskkommunikation. Covid-19-pandemin utgör en stor hälsorisk för människor över hela världen. Tidigare forskning visar att riskkommunikation behöver nå och påverka människor så att de kan skydda sig själva mot de pågående riskerna. Därför är det viktigt att studera hur människor uppfattat riskerna med covid-19 från deras lokala kommunikatörer.
Syftet med studien är att undersöka hur studenter på eftergymnasial nivå i Jönköpings kommun förstod riskerna med covid-19 och avsåg att agera utifrån sin riskförståelse, utifrån Jönköpings kommuns riskkommunikation under våren 2020. Den specifika perioden som studeras är mellan 15 mars och 19 juni 2020. För att uppnå studiens syfte har fyra
fokusgruppsintervjuer med studenter på eftergymnasial nivå i Jönköpings kommun genomförts och analyserats med en teoribaserad tematisk metod. Det teoretiska ramverket som använts för den tematiska analysen består av Uses and Gratifications Theory, Protection Motivation Theory och Theory of Planned Behavior.
Resultaten av studien visar att studenterna uppfattade riskerna med covid-19 som allvarliga, men att de inte haft avsikten att fullt ut ändra sina beteenden för att undvika riskerna. Deras riskförståelse berodde däremot inte på kommunikation från Jönköpings kommun, eftersom få av studenterna hade tagit del av deras kommunikation under våren 2020. Istället hade de använt källor som Folkhälsomyndigheten och nyhetssidor. Dessutom upplevde studenterna kommunikationen från kommunen som oseriös och bristfällig gällande viktig information. Resultaten visar att studenterna upplevde Jönköpings kommuns kommunikation om
beteendeförändringar för att undvika risker som vag och svår att förstå, vilket inte bidrog till deras avsikt att ändra beteende
Nyckelord: Covid-19, riskkommunikation, medieanvändning, Jönköpings kommun, lokal kommunikation, riskförståelse, fokusgrupp, tematisk analys
Innehåll
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 3
2.1 Riskkommunikation ...3
2.2 Covid-19-pandemin ...3
2.3 Folkhälsomyndighetens rekommendationer under våren 2020 ...4
2.4 Covid-19-pandemin i Jönköpings kommun ...5
2.5 Jönköpings kommuns kommunikationsstrategi under covid-19-pandemin ...5
2.6 Studenter på eftergymnasial nivå under covid-19-pandemin ...6
2.7 Centrala begrepp ...7 2.7.1 Coronakommunikation ...7 2.7.2 Medieanvändning ...7 3. Syfte ... 8 3.1 Problemformulering ...8 3.2 Syfte ...8 3.3 Frågeställningar ...9 3.4 Avgränsningar ...9 4. Tidigare forskning ... 10
4.1 Mottagarstudier om kommunikation i samhällskriser ... 10
4.2 Riskkommunikation under hälsokriser ... 11
4.3 Kriskommunikation relaterad till covid-19 ... 12
4.4 Forskningslucka ... 13
5. Teori ... 14
5.1 Uses and Gratifications Theory ... 14
5.2 Protection Motivation Theory ... 14
6. Metod och material ... 17 6.1 Fokusgruppsintervjuer ... 17 6.1.1 Intervjuguide ... 18 6.1.2 Pilotstudie ... 18 6.2 Urval ... 19 6.2.1 Representation ... 20 6.3 Material ... 20 6.3.1 Avgränsning ... 21 6.4 Tematisk analys ... 21
6.4.1 Genomgång av transkriberat material ... 21
6.4.2 Teoribaserat kodschema och kodning ... 22
6.4.3 Bildandet av teman... 23
6.4.4 Redovisning tematisk analys ... 23
6.5 Metodkritik ... 23
6.5.1 Felkällor ... 25
6.5.2 Bortfall ... 25
7. Analys och resultat ... 26
7.1 Medieanvändning av coronakommunikation ... 26
7.1.1 Jönköpings kommuns kommunikation användes ... 26
7.1.2 Jönköpings kommuns kommunikation användes inte ... 27
7.1.3 Användning av andra kanaler ... 28
7.1.4 Önskar lokal information ... 28
7.2 Inställning till Jönköpings kommuns coronakommunikation ... 29
7.2.1 Kommunikationen är otydlig ... 29
7.2.2 Beteendeförändringar som kommuniceras är ineffektiva ... 30
7.2.3 Kommunikationen är oseriös ... 30
7.2.4 Kommunikationen är seriös ... 30
7.2.5 Förståelse för informationsbrist ... 31
7.3 Inställning till riskerna med covid-19 ... 32
7.3.1 Tog riskerna på allvar... 32
7.3.2 Tog inte riskerna på allvar ... 33
7.3.3 Trodde riskerna skulle få allvarliga konsekvenser ... 33
7.3.4 Trodde inte att riskerna skulle få allvarliga konsekvenser ... 33
7.4.1 Trodde beteendet var effektivt ... 34
7.4.2 Trodde inte beteendet var effektivt ... 35
7.4.3 Lätt att ändra beteende efter rekommendationerna ... 35
7.4.4 Svårt att ändra beteende efter rekommendationerna ... 36
7.5 Omgivningens påverkan på inställningen till riskerna med covid-19 ... 36
7.5.1 Nära omgivning följde rekommendationerna ... 37
7.5.2 Tog riskerna på allvar på grund av omgivningen... 37
7.5.3 Avlägsen omgivning följde inte rekommendationerna ... 37
8. Diskussion ... 39
8.1 Medieanvändning av coronakommunikationen ... 39
8.1.1 Studenterna använde andra källor än Jönköpings kommun... 39
8.1.2 Lågt förtroende för Jönköpings kommuns coronakommunikation ... 40
8.1.3 Avsaknad av lokal information ... 41
8.2 Förståelse av riskkommunikationen ... 41
8.2.1 Studenterna tog riskerna på allvar ... 41
8.2.2 Förstod riskerna när de själva och nära anhöriga drabbades ... 42
8.2.3 Jönköpings kommuns coronakommunikation bidrog inte till riskuppfattningen ... 43
8.3 Intention till beteendeförändring ... 43
8.3.1 Uttryckte intention att ändra beteende för minskad smittspridning ... 43
8.3.2 Studenterna motiverades inte att ändra beteende utifrån kommunens kommunikation ... 44
8.3.3 Omgivningens påverkan på intentionen att ändra beteende ... 44
9. Slutsatser ... 46 10. Vidare forskning ... 48 Referenser ... 49 Bilagor ... 53 Bilaga 1 ... 53 Bilaga 2 ... 54 Bilaga 3 ... 58 Bilaga 4 ... 59 Bilaga 5 ... 60 Bilaga 6 ... 60
Bilaga 7 ... 62 Bilaga 8 ... 81 Bilaga 9 ... 98 Bilaga 10 ... 116 Bilaga 11 ... 132
Tabellförteckning
Tabell 1 – Medieanvändning av coronakommunikation ... 26Tabell 2 – Inställning till Jönköpings kommuns coronakommunikation... 29
Tabell 3 – Inställning till riskerna med covid-19 ... 32
Tabell 4 – Inställning till beteende för att undvika riskerna med covid-19 ... 34
1
1. Inledning
Pandemin med spridning av covid-19-viruset har skakat om världen. Den 31 januari 2020 bekräftades det första fallet av covid-19-smitta i Sverige, i Jönköping. I en hälsokris såsom coronapandemin, kan kommunikationen från aktörer i den offentliga sektorn, som
myndigheter, regioner och kommuner, vara avgörande för medborgares hälsa och överlevnad (Reynolds & Crouse Quinn, 2008, s. 13). Myndigheter behöver kommunicera risker till medborgare för att få mottagarna att förstå hälsoriskerna och vidta säkerhetsåtgärder enligt rekommendationerna (2008, s. 13). Riskkommunikationen blir speciellt viktig för att hantera en hälsokris när det saknas vaccin och mediciner. Just så såg det ut under våren 2020 när covid-19 spred sig över världen och människor insjuknade och gick bort (World Health Organisation, u.å.).
Folkhälsomyndigheten som har ansvaret för samordning av smittskydd vid en epidemi i Sverige betonar att svensk folkhälsa av tradition bygger på stor frivillighet. Det ställer extra höga krav på att befolkningen tar till sig och följer de rekommendationer som kommuniceras (Folkhälsomyndigheten, 2020c). Enligt Jönköpings kommun har de sedan coronapandemins utbrott i Sverige arbetat med att uppmana kommunens medborgare att följa
Folkhälsomyndighetens rekommendationer och restriktioner för att hejda smittspridningen, minska oro i samhället och skydda personer i riskgrupper (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1). Därmed är kommunens roll att kommunicera myndigheternas rekommendationer till
medborgarna.
På regeringens pressträff den 9 oktober 2020 framhävdes att unga i åldrarna mellan 20 och 29 år är den grupp som står för flest nya fall av covid-19 under den aktuella perioden enligt Folkhälsomyndighetens rapporter (”Pressträff med Matilda Ernkrans”, 2020). Studenter vid högre lärosäten pekades ut som en målgrupp i samhället som inte tar hänsyn till
restriktionerna och stod för en stor del av den aktuella smittspridningen (”Pressträff med Matilda Ernkrans”, 2020). Informationen kan tolkas som att studenterna i Sverige även i början av pandemin under våren 2020 kan ha haft samma beteendemönster som under hösten och inte följt de aktuella rekommendationerna.
Studenter på eftergymnasiala utbildningar var en av målgrupperna som hade särskilda
2 utbildningar bedrevs på distans som ett led i att stoppa smittspridningen
(Folkhälsomyndigheten, 2020c). Med anledning av att studenterna i Sverige har varit en grupp med särskilda restriktioner och även pekats ut som en grupp som inte följer dessa (”Pressträff med Matilda Ernkrans”, 2020), är det viktigt att undersöka målgruppens uppfattningar och mottagande av riskkommunikationen. Eftersom kommunens
kommunikation fungerat som en förlängning av Folkhälsomyndighetens rekommendationer under pandemin, är det logiskt att studera hur studenter uppfattat just den lokala
kommunikationen under våren 2020. Att mäta uppfattningarna är ett sätt att undersöka hur effektiv den lokala coronakommunikationen varit för att nå och påverka en särskilt viktig grupp i samhället.
3
2. Bakgrund
Under kapitlet bakgrund kommer vi att redogöra för bakgrundsinformation till studiens fokusområde. Kapitlet innehåller information om covid-19, Jönköpings kommuns
kommunikationsstrategi under covid-19-pandemin under våren 2020 och riskkommunikation.
2.1 Riskkommunikation
Ulrich Beck, den tyska sociologen, beskrev redan 1989 riskuppfattning och
riskkommunikation i sin bok Risksamhället. Han skildrade hur samhället organiserar
riskhantering för att skapa trygghet, och där kommunikationen av risker och riskhantering är central. Han beskrev även att det finns vissa typer av hot som går att uppfatta med hjälp av egna erfarenheter, men att andra, såsom giftiga ämnen eller ett virus, kräver en forskares förståelse och förmedling av risken (1989, s. 72). Individualiseringen i samhället nämns också som en viktig faktor för riskhanteringen, eftersom den innebär att människor har ett större individuellt ansvar för konsekvenserna av sina handlingar (1989, s. 217). Det ställer krav på individer att fatta egna beslut för att undvika risker under en kris som
coronapandemin. Därför blir individerna i ett samhälle beroende av att de får information om hur de kan skydda sig mot risker (MSB, 2016, s. 41).
Syftet med riskkommunikation är att långsiktigt informera och påverka människors
beteenden för att minimera exempelvis hälsorisker (Reynolds & Seegner, 2005, s. 47). Det görs genom att presentera ett hot och en lösning, på en risk som redan är känd. Men det finns risker som ännu inte är kända för allmänheten, som riskerna med covid-19 var i början av pandemin. Riskkommunikation påminner om kriskommunikation, med skillnaden är att riskerna väntas kommuniceras innan de har inträffat (2005, s. 47). Likheten är att
kriskommunikation också används för att skydda människor mot faror. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skriver att medborgare behöver tillförlitlig information under en kris för att veta hur de ska agera för att inte utsättas för fara (MSB, 2016, s. 29).
2.2 Covid-19-pandemin
Covid-19 är det officiella namnet för sjukdomen som orsakas av det nya coronaviruset och det står för ”coronavirus disease 2019” (Folkhälsomyndigheten, 2020d). Covid-19-pandemin
4 sprider ett SARS-coronavirus och det fullständiga namnet är SARS-CoV-2. Benämning SARS står för svår akut respiratorisk sjukdom, Severe Acute Respiratory Syndrome. Varianten av coronaviruset har fått sitt namn eftersom det vanligen ger upphov till luftvägssjukdomar hos människor (Folkhälsomyndigheten, 2015).
Covid-19-viruset upptäcktes på en matmarknad i staden Wuhan i Kina i slutet av år 2019. Till en början rapporterades ett hundratal fall av sjukdomen i Kina med symptom som tog uttryck genom luftvägssvårigheter, feber och hosta. Under de första tre månaderna av år 2020
eskalerade antalet sjukdomsfall av covid-19 fort och rapporter från fler länder konstaterade fall av viruset med koppling till staden Wuhan (Folkhälsomyndigheten, 2020d).
Den 11 mars 2020 deklarerade World Health Organization (2020a) att spridningen av covid-19 karaktäriseras som en pandemi och skulle med stor sannolikhet spridas till alla
världsdelar. Under perioden 15 mars till 19 juni ökade antalet personer som bekräftats ha fått covid-19 från 158 000 till över åtta miljoner i världen enligt Världshälsoorganisationens statistik (World Health Organization [WHO], 2020b). Under samma period steg det totala antalet dödsfall till följd av coronaviruset i världen från 6 000 till nästan 450 000 (WHO, 2020b).
2.3 Folkhälsomyndighetens rekommendationer under våren 2020
Folkhälsomyndigheten har ansvar för att förebygga och bekämpa hälsohot i samhället (FHM, 2016). Vid smittspridning är det Folkhälsomyndighetens ansvar att samordna smittskyddet och kommunikationen till befolkningen i Sverige (Krisinformation, 2020).
Folkhälsomyndighetens mål är att bekämpa covid-19 i Sverige genom att minimera
sjukdomsfall, dödsfall och andra negativa konsekvenser för samhället och individer (FHM, 2020c). Deras strategi har under våren varit att plana ut sjukdomskurvan för att undvika att vården överbelastas genom att se till att inte för många smittas av viruset samtidigt (2020c).
De grundläggande rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten för att motverka
smittspridningen är och har varit under våren 2020 att hålla avstånd till andra, tvätta händerna ofta i minst 20 sekunder och att stanna hemma vid minsta symptom (FHM, 2020c). Under våren 2020 har särskilda riskgrupper, som personer över 70 år, rekommenderats att vara extra försiktiga och undvika samlingar med många människor och närkontakt med andra (2020c).
5 Rekommendationerna har kompletterats med restriktioner och fler rekommendationer under våren när smittan ökat i Sverige.
2.4 Covid-19-pandemin i Jönköpings kommun
Jönköpings län och Jönköpings kommun var platsen där det första fallet av covid-19 upptäcktes i Sverige (FHM, 2020a). Att Jönköpings kommun var den första smittdrabbade platsen i Sverige gör det särskilt relevant att undersöka hur deras riskkommunikation uppfattats. Enligt Jönköpings kommuns kommunikationsavdelning påbörjade de sin kommunikation om covid-19 så fort det första fallet bekräftats i kommunen (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1). Kommuner är lokala, politiska självstyren med ansvar för ett visst geografiskt område (Petersson, 2017, s. 30). Kommunerna är de självstyrande institutionerna som verkar närmast befolkningen och därför är det relevant att förstå hur en grupp av
medborgarna påverkats av kommunens kommunikation under coronapandemin. Kommunens ansvar under kriser är också att samordna krisberedskapen mellan bland annat myndigheter, företag och frivilligorganisationer genom att skapa nätverk där de inblandade kan samarbeta under en kris (Krisinformation, 2020b).
Från första fallet till början av undersökningsperioden, 15 mars, hade totalt 22 personer bekräftats smittade i Jönköpings kommun. 19 juni hade antalet smittade ökat med 1 601 personer till 1623 fall av sjukdom i Jönköping (FHM, 2020a). I hela Sverige ökade antalet smittade från 994 till över 56 000 fall under den studerade perioden (World Health
Organisation, 2020b). De rekommendationer och riktlinjer som Folkhälsomyndigheten presenterat för att minska smittspridningen av covid-19 ligger till grund för den
kommunikation som Jönköpings kommun bedrivit under våren 2020.
2.5 Jönköpings kommuns kommunikationsstrategi under covid-19-pandemin
Under våren 2020 godkände Jönköpings kommun en kommunikationsplan den 11 februari. De övergripande målen i planen var att uppmana kommunens medborgare att följa
Folkhälsomyndighetens rekommendationer och restriktioner för att hejda smittspridningen, minska oro i samhället och skydda personer i riskgrupper (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1). På sikt avser kommunens kommunikationsstrategi att samhället ”kan fungera så bra som möjligt under de förutsättningar som pandemin för med sig” (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1).
6 Kommunikationsenheten vid Jönköpings kommun har varit drivande i arbetet med att
utveckla den externa kommunikationen till medborgarna. Kommunikationsarbetet har anpassats beroende på vilken målgrupp som kommunikationen är avsedd för (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1). Jönköpings kommuns kommunikationsmål under våren har varit att informera medborgarna om hur de ska handla i den rådande pandemin.
Kommunikationsmålet är att medborgarna:
…ska känna till aktuellt läge och gällande rekommendationer. Veta vart de kan vända sig med sin oro och förstå varför vi måste hålla i och följa myndigheternas rekommendationer över tid, samt agera på ett sätt som gör att de övergripande målen nås (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1).
Enligt Jönköpings kommun (2020a, s. 4) har de digitala kanalerna varit centrala för att nå sina målgrupper. För den externa kommunikationen är kommunens webbplats den
huvudsakliga kanalen för kommunikation. Sociala medier har också varit viktiga digitala kanaler för att kommunicera externa budskap under rådande pandemi och på Facebook har kommunen sänt presskonferenser live. Utöver de digitala kanalerna har
kommunikationsenheten använt sig av vykort och affischer för att nå ut med sitt budskap och nå kommunikationsmålen (2020a, s. 5).
2.6 Studenter på eftergymnasial nivå under covid-19-pandemin
Av målgrupperna som kommunen haft passar studenter på eftergymnasial nivå in i gruppen ”medborgare/den breda allmänheten” (2020, s. 1). Studenter på eftergymnasial nivå är
intressanta att undersöka eftersom de utmålats som en samhällsgrupp med stor smittspridning och liten hänsyn till de rådande restriktionerna (”Pressträff med Matilda Ernkrans”, 2020). Målgruppen är en av de grupper i samhället som hade särskilda restriktioner under våren 2020, vilket gör dem extra intressanta. 17 mars beslutade regeringen på inrådan av Folkhälsomyndigheten att gymnasieskolor, högskolor och universitet ska bedriva undervisningen på distans (Folkhälsomyndigheten, 2020c).
Studenterna i Jönköping utgör en relativt stor del av kommunens befolkning, eftersom enbart högskolestudenter motsvarar 8,5 procent (Jönköpings kommun, 2020b; Jönköping
7 som ytterligare gör studenter på eftergymnasial nivå intressanta att studera är att de i större utsträckning än gymnasieelever inte längre bor med sina föräldrar och därmed inte behöver anpassa sig efter hur föräldrarna följer råd och rekommendationer. Därför går det att anta att de påverkas mer av sin vänskapskrets än sina föräldrar och kanske därför följer
rekommendationerna i mindre utsträckning.
2.7 Centrala begrepp
Avsnittet redogör för coronakommunikation som är ett centralt begrepp som ingår i studien.
2.7.1 Coronakommunikation
Coronakommunikation definieras i denna studie som kommunikation om virussjukdomen covid-19 och dess spridning. Eftersom studien avser studera hur mottagarna har uppfattat kommunikationen definieras begreppet av att det är kommunikation om covid-19
kommunicerat av Jönköpings kommun och inte kommunikation som sker mellan
medborgare. Definitionen av begreppet omfattar också de restriktioner och åtgärder som kommuniceras för att hindra smittspridning och konsekvenser på samhället.
2.7.2 Medieanvändning
I denna studie definieras medieanvändning som mediekonsumtion av såväl information i nyheter som information från andra källor, så som myndigheter eller kommuner. Begreppet innefattar att mottagare tar del av information och budskap som kommuniceras.
Användningen av medier gäller både slentrianmässig och avsiktlig användning, vilket inom teorin Uses and Gratifications kallas rituell och instrumentell medieanvändning (Rubin, 2009, s. 151).
8
3. Syfte
Kapitlet beskriver studiens syfte och därmed vad vi önskar uppnå med studien och problematiken som ligger till grund för syftet. I kapitlet tas studiens frågeställningar och avgränsningar upp.
3.1 Problemformulering
Riskkommunikation är en grundläggande och viktig komponent som ledare, myndigheter och samhällsinstitutioner i kriser måste använda strategiskt för att bidra till att lösa krisen (Vigsö & Odén, 2016, s. 71). Vid en kris behöver organisationer informera om hur intressenter, i vårt fall studenter på eftergymnasial nivå i Jönköpings kommun, kan undvika fysisk fara och oro (Sellnow & Seeger, 2013, s. 92). Studenterna i Jönköpings kommun liksom andra
medborgare, behöver alltså förstå hur de ska agera för att skydda sig själva och andra mot viruset genom kommunens kommunikation. I en samhällskris såsom coronapandemin, är det viktigt att riskkommunikationen når alla berörda (2016, s. 72). Ur ett folkhälsoperspektiv är det av högsta vikt att minska smittan för att skydda befolkningen och samtidigt värna om samhällets välfärd.
3.2 Syfte
Syftet är att undersöka hur målgruppen eftergymnasiala studenter förstått riskerna med covid-19 och hur de har haft för avsikt att agera utifrån Jönköpings kommuns kommunikation om covid-19 under våren. För att säkerställa att kommunikationen under en samhällskris uppnår önskad effekt behövs kunskap om kommunikationens räckvidd och hur mottagarna har förstått den. Studiens fokus är att undersöka hur mottagarna har tagit till sig
riskkommunikationen och hur de avsett följa budskapen. Följande frågeställningarna avser att uppnå studiens syfte.
9
3.3 Frågeställningar
• Hur har studenter på eftergymnasial nivå i Jönköpings kommun fått eller sökt information om covid-19 mellan 15 mars och 19 juni 2020?
• Hur har eftergymnasiala studenter i Jönköpings kommun förstått riskerna med covid-19-pandemin utifrån kommunens coronakommunikation mellan 15 mars och19 juni 2020?
• Hur har eftergymnasiala studenter i Jönköpings kommun berättat att de agerat utifrån deras förståelse av riskerna med covid-19 enligt dem själva mellan 15 mars och 9 juni 2020?
3.4 Avgränsningar
Studiens avgränsningar gäller dels, avgränsning i tidsperiod för undersökningen och dels, avgränsning gällande målgrupp för undersökningen. Tidsperioden som kommer studeras är 15 mars 2020 till 19 juni 2020 eftersom coronapandemin under den här tiden fick stora effekter på samhället både i Jönköping och i resten av Sverige. Antalet bekräftade fall av smitta och döda på grund av sjukdomen ökade drastiskt under den aktuella perioden
(Folkhälsomyndigheten, 2020a).Målgruppen som studeras är studenter på eftergymnasial
nivå för att de har pekats ut som en grupp i samhället som inte följt rekommendationerna som kommunicerats (”Presskonferens med Matilda Ernkrans”, 2020).
10
4. Tidigare forskning
För att sätta vår studie i ett större vetenskapligt och samhälleligt sammanhang behöver vi se till forskningsfältet inom risk- och kriskommunikation och ta del av tidigare forskning om risk- och kriskommunikation ur ett mottagarperspektiv. Studierna som presenteras nedan handlar om risk- och kriskommunikation i samhälleliga kriser eller pandemier.
4.1 Mottagarstudier om kommunikation i samhällskriser
I mottagarstudier om samhällskriser poängteras vikten av att alla berörda nås av relevant information. Austin et al. (2012, s. 202) framhävde betydelsen av att nå alla drabbade av krisen. Studien visade att medieanvändare är mer benägna att söka information från samma medier som nådde dem med information om krisen först (2012, s. 202). Det betyder att användare som hör eller läser om krisen i till exempel traditionella medier kommer söka mer information om krisen i dessa medier. Studien visade även att användare som hörde av andra människor i deras närhet som använt ett visst medium för information var benägna att
använda samma medium för att söka information på egen hand (2012, s. 202).
Studier inom forskningsfältet kriskommunikation som undersöker medieanvändare i en samhällskris drar ofta slutsatsen att allmänheten agerar långsammare än vad myndigheter önskar (Falkheimer & Heide, 2009, s. 226). Anledningen är att individen vill bedöma krisen och krisinformationen själv (2009, s. 226). Vigsö och Odén (2016, s. 72) studerar
upplevelsen av kriskommunikation utifrån teorin meningsskapande, sensemaking, och drar slutsatsen att individens meningsskapande av krisen är viktig för att få allmänheten att agera på önskvärt sätt i en samhällskris. Individens meningsskapande av en kris och därmed
reaktion och krishantering bildas av kunskapen som individen redan har av situationen och ny krisinformation (Vigsö & Odén, 2016, s. 74). Den nya informationen får individen antingen genom egna upplevelser av krisen eller genom kriskommunikation via olika plattformar. När medieanvändare blir varse om ny kriskommunikation utvärderas krisen, vilket leder till reaktion och agerande (Vigsö & Odén, 2016, s. 82). Studien visar att medborgare har en så kallad ”default” frame, normalläge, för att skapa mening av verkligheten. Om individen inte får någon ny information som ifrågasätter normalläget kommer hen återgå till att skapa mening av verkligenheten utifrån normalläget, vilket oftast är en verklighet utan en samhällskris (Vigsö & Odén, 2016, s. 83).
11
4.2 Riskkommunikation under hälsokriser
För att förstå hur människor uppfattar risker bedrivs forskning om risk perception, alltså riskuppfattning (Höijer, 2009, s. 244). Studierna går bland annat ut på att personer får skatta risker på skalor mellan ett och tio utifrån hur farliga de upplever riskerna (2009, s. 244). Flera studier om upplevelsen av risk visar vikten av att människor förstår riskerna med exempelvis en hälsokris för att de ska agera så att de undviker riskerna (Böl, 2016, s. 1: Brug, et al., 2009, s. 3).
Riskkommunikation används vanligen under hälsokriser och det gångna decenniet har bevisat att behovet av effektiv riskkommunikation är av högsta vikt för att hantera en kris (Böl, 2016, s. 1). De senaste tio åren har infektioner som SARS, fågelinfluensan och Ebolaviruset spridits över nationsgränser och världsdelar Böl, (2016, s. 1). Kommunikationens roll var att
framhäva riskerna med viruset i fråga och kommunicera förebyggande för att hindra panik och oro bland medborgarna (2016, s. 1). Riskkommunikationen behöver vara begriplig och transparent. Annars riskerar krissituationen att bli värre på grund av spekulationer och bildandet av myter. Aktörer som journalister kan enkelt spekulera om ett nytt virus och uppbåda skrämsel bland publiken ifall kommunikationen inte är transparent nog, vilket var fallet under virusutbrottet MERS 2015 i Sydkorea (2016, s. 6).
Under virusutbrottet av svininfluensa år 2009 konstaterades att kommunikationsbehoven förändrades över tid då krisen var långvarig (Abraham, 2011, s. 2). Initialt behövde
offentligheten tydlig riskkommunikation om hur viruset smittade och sjukvårdare behövde information om hur sjuka skulle behandlas (2011, s. 2). När pandemin fortskred bildades nya behov och publiken efterfrågade information om till exempel vaccin-säkerhet.
Kommunikationen gällde bland annat handhygien, snyt- och hostetikett och vaccinering (2011, s. 2). Om publiken förstod och följde de nödvändiga beteendeförändringar som
kommunicerades hindrandes smittspridningen mer effektivt, visar flera studier om hälsokriser (Brug, et al., 2009, s. 3).
Det har även gjorts en studie av hur tre hälsoorganisationer använt sig av sociala medier för att kommunicera hälsorisker under utbrottet av ebolaviruset i Guinea år 2013—2016 (Guidry, et al., 2017, s. 477). Forskarna undersökte hur Världshälsoorganisationen, Läkare utan
12 Instagram och hur allmänheten interagerade med och agerade utifrån kommunikationen (2017, s. 477). Metoden var att koda engagemanget i nästan 800 twitterinlägg och alla
instagraminlägg från organisationerna under perioden september till december 2014 (2017, s. 480). Studien visar att Instagram var mest gynnsam som plattform för att nå ut med
meningsfulla budskap och interagera med allmänheten och att visuellt material bidrog till större engagemang (2017, s. 477).
4.3 Kriskommunikation relaterad till covid-19
Under hälsokriser används inte bara riskkommunikation utan även kriskommunikation. Flertalet studier gällande pandemin med spridning av coronaviruset har gjorts under det gångna året. En studie som undersökt hur mottagare upplevt hanteringen av
kriskommunikation om coronaviruset från ledande verksamheter i samhället, har bevisat att ju högre förtroende publiken har för kriskommunikationen, desto mer benägen blir
befolkningen att följa riktlinjerna (Gesser-Edelsburg et al., 2020, s. 6). En annan studie visade även att kriskommunikation under pandemin som leddes av trovärdiga forskare var mer framgångsrik än kriskommunikation från individer utan expertkunskaper (Malecki et al., 2020, s. 2).
Andra studier undersökte upplevelsen av risk och oro under coronapandemin.
Gesser-Edelsburg et al. (2020, s. 5) drog slutsatsen att de äldre i samhället upplever högre risk att bli smittade av viruset. Studien visade dessutom att medborgare som upplever högre personlig risk också utvärderar krishanteringen bättre men att de känner sig ekonomiskt hotade av krisen (2020, s. 5).
Utifrån en mottagarstudie som utgjordes av universitetsstudenter visade det sig att endast 18 procent kunde identifiera de tre viktigaste virussymptomen (Chesser et al., 2020, s. 542). Författarna konstaterade att majoriteten av studenterna sökte information om krisen på internet och via sociala medier. Därför menar författarna att det är av högsta vikt att kriskommunikation rörande folkhälsan finns att tillgå på sociala medier och inte endast via traditionella medier (Chesser et al., 2020, s. 543).
13
4.4 Forskningslucka
Flera av de studier som undersökt förståelsen av riskkommunikation om hälsorisker har fokuserat på mottagare av nationella hälsomyndigheters (Reynolds & Crouse Quinn, 2008, s. 14) och internationella hälsoorganisationers kommunikation (Guidry, et al., 2017, s. 477). Vår studie fokuserar på mottagarnas upplevelse av lokal riskkommunikation på kommunnivå. Vi hoppas kunna bidra med en ökad förståelse för hur lokal riskkommunikation når och uppfattas av medborgare under en långvarig kris.
Flertalet studier har kommit fram till att beteendeförändringar kommuniceras och förväntas av publiken för att motverka den aktuella risken. Emellertid belyser inga av resultaten hur befolkningen velat agera utifrån riskkommunikationen. Vår studie syftar till att ta reda på medborgares intention till agerande utifrån förståelse av kommunikationen och bringa klarhet i om riskkommunikationen har varit framgångsrik. Vi vill med vår studie bidra till
forskningsfältet genom att göra en kvalitativ studie av mottagarnas förståelse av risk och intention till agerande utifrån coronakommunikationen.
14
5. Teori
Kapitlet teori redovisar studiens teoretiska ramverk bestående av Uses and Gratifications Theory, Protection Motivation Theory och Theory of Planned Behavior.
5.1 Uses and Gratifications Theory
Uses and Gratifications Theory (UGT) är vanligtvis en teori som används i studier om medieanvändning (Blumler & Katz, 1974). Kärnan i UGT är att förstå hur och varför publiken använder medier (Quan-Haase & Young, 2014). Teorin utvecklades i slutet av 50-talet, därmed är många av teorins centrala aspekter stöpta i ett äldre samhälle (Blumler, 1979). Ett grundläggande perspektiv som teorin förespråkar är att publiken ses som aktiva användare av massmedia (Blumler & Katz, 1974). Teorin ställer sig frågan ”vad gör publiken med medierna?” (Gripsrud, 2011, s. 72). Ett annat huvudkoncept som teorin syftar till att undersöka är vilka aspekter av publikens medieanvändande som engagerar och uppmuntrar dem till deras medievanor (Quan-Haase & Young, 2014, s. 269).
I teorin om uses and gratifications beskrivs att medieanvändning kan delas in i rituell och instrumentell användning (Rubin, 2009, s. 151). Enligt teorin påverkar typen av användning hur mottagaren uppfattar innehållet och ju mer avsiktlig användningen är, desto mottagligare är mottagaren för budskapet, det vill säga instrumentell medieanvändning (2009, s. 151). I motsats ska den som använder medier rituellt och mer slentrianmässigt inte vara lika mottaglig för avsändarens budskap (2009, s. 151). Den här delen av uses and gratifications går att använda för att förstå hur och varför eftergymnasiala studenter i Jönköpings kommun förstått kommunens coronakommunikation på ett visst sätt. Utifrån teorin kan vi undersöka om den som mer målmedvetet söker information om covid-19 är mer mottaglig för
kommunikationen, än den som konsumerar kommunikation om covid-19 mer passivt (2009, s. 152).
5.2 Protection Motivation Theory
Protection Motivation Theory grundades av teoretikern Ronald W. Rogers och teorins
centrala huvudfråga rör fear appeal, manande rädsla, och attitydförändring (1975, s. 93). Teorin beskriver tre komponenter eller stimuli som skapar fear appeal hos individer. Den
15 första delen kallar Rogers, magnitude of noxiousness, alltså graden av skadlighet hos ett föreställt fenomen (1975, s. 97). Det andra är probability of occurrence, sannolikheten att fenomenet kommer hända förutsatt att några beteendeförändringar inte sker. Det tredje kallar Rogers efficacy of recommended response, vilket kan översättas till tillgängligheten och effektiviteten av hanteringen eller åtgärden för att eliminera eller förminska det skadliga fenomenet (1975, s. 97).
Teorin utgår ifrån att de tre delarna av fear appeal leder till en kognitiv medlingsprocess hos individen (1975, s. 98). Den kognitiva medlingsprocessen leder till det som Rogers kallar för
protection motivation, på svenska motivation till skydd (1975, s. 98). Ju högre motivationen
till skydd är, desto mer benägen är individen att anpassa sig till kommunicerade
rekommendationer vid ett skadligt fenomen som exempelvis en hälsokris (1975, s. 98). Rogers menar att motivationen till skydd innehåller de karaktäristiska dragen ett motiv har; det väcks, upprätthålls och riktar våra handlingar (1975, s. 98).
De tre delarna av upplevd fear appeal inom Protection Motivation Theory används i analysen för att förstå om studenterna varit motiverade att skydda sig mot riskerna med covid-19 under våren 2020. Teorin kan ge svar på om respondenterna upplevt de tre delarna som krävs för att ha viljan att ändra beteende. Om någon av delarna saknas i en persons upplevelse uppstår inte
protection motivation, viljan att skydda sig (1975, s. 99).
5.3 Theory of Planned Behavior
Teoretikern Icek Ajzen är upphovsman till Theory of Planned Behavior (1985). Teorins kärna är att undersöka människans intentioner till ett visst handlande och teorin menar att ju
starkare intentionen är till beteendet i fråga, desto mer sannolikt är det att individen handlar enligt intentionen (Ajzen, 2020, s. 315). Vi kommer använda oss av teorin för att kunna undersöka målgruppens intentioner till beteenden under covid-19-pandemin utifrån deras förståelse av Jönköpings kommuns riskkommunikation. Folkhälsomyndigheten och Jönköpings kommun kommunicerade främst rekommendationer om beteendeförändringar under våren 2020 för att stoppa smittspridningen (Folkhälsomyndigheten, 2020c). Därför är det viktigt att kunna redovisa tankar om beteendeförändringar.
16 Theory of Planned Behavior beskriver tre olika delar som förklarar intentioner till våra
handlingar (Ajzen, 1985, s. 11). Den första delen är attitude toward act or behavior, det vill säga attityd till beteende. Denna del av teorin undersöker individers positiva eller negativa utvärdering av ett visst beteende (Ajzen, 1985, s. 13). Individens utvärdering av möjliga konsekvenser av ett visst beteende undersöks. Den andra delen av teorin är subjective norm, subjektiva normer, och handlar om individers sociala omgivning och upplevelsen av sociala påfrestningar att agera på ett visst sätt (Ajzen, 1985, s. 14). Denna del undersöker hur människor i personens närhet påverkar individens upplevelse av ett visst beteende. Den sociala påverkan beror på individens förväntan på om beteendet i fråga skulle accepteras eller inte av personer i individens närhet och ifall dessa personer själva utför beteendet (Ajzen, 2020, s. 315). Den tredje delen av teorin är perceived behavior control, upplevd kontroll av beteende. Denna del handlar om hur enkelt eller svårt individen upplever att en viss handling eller ett visst beteende är. För att undersöka denna del av teorin behöver forskaren studera vilka faktorer individen tagit i beaktningen som kan antingen förenkla eller försvåra beteendet (Ajzen, 2020, s. 315).
Ajzen (1985, s. 29) poängterar också att individers intentioner kan förutses med hjälp av teorin men inte nödvändigtvis det faktiska beteendet. Intentionen till ett beteende kan ändras över tid på grund av samma tre faktorer som teorin undersöker och bestämmer intentionen till ett beteende (Ajzen, 1985, s. 18).
17
6. Metod och material
Kapitlet beskriver studiens tillvägagångsätt och val av metod och material. Vi redovisar också studiens avgränsningar och metodkritik.
6.1 Fokusgruppsintervjuer
Vi valde att använda oss av fokusgruppsintervjuer som insamlingsmetod eftersom metoden syftar till att skapa en bild av hur en viss målgrupp upplever eller förstår ett material (Ahrne & Svensson, 2015, s. 81). Insamlingsmetoden går hand i hand med syftet för studien och därför anser vi att den är lämplig att använda för att samla in relevant empiri för att uppnå syftet. Interaktionen är central i fokusgruppmetoden, för att få en så verklighetsnära bild av målgruppens sätt att resonera som möjligt (2015, s. 83). Tolkningar och meningsbildande av medieinnehåll är sociala aktiviteter skriver Anders Hansen och David Machin (2013, s. 232). Det betyder att mottagarens tolkning av ett medieinnehåll bildas i konversation med andra mottagare (2013, s. 232). Fokusgruppsintervjuer går att likna med en gruppdiskussion, där för forskningsfrågorna relevanta deltagare samlas under tidsbegränsning för att samtala om det som forskaren vill undersöka (Ahrne & Svensson, 2015, s. 82).
Vi genomförde fyra fokusgruppsintervjuer och varje fokusgrupp bestod av antingen fyra eller fem intervjupersoner. Vi agerade själva som moderatorer under intervjuerna och intervjuade två fokusgrupper var eftersom vi ansåg att det dels inte fanns någon större risk för
intervjuareffekt (se kapitel 6.5) och dels, för att vi har mer likheter än skillnader angående rollen som moderator (Hansen & Machin, 2013, s. 243). När alla respondenter anslutit till respektive videosamtal där fokusgrupperna ägde rum började vi med att förklara vad intervjun handlar om och välkomnade intervjupersonerna att diskutera sina åsikter med varandra. Vi försäkrade dem också att det inte fanns några rätta eller fel svar och att vi skulle behålla deras anonymitet (Hansen & Machin, 2013, s. 247). Vi meddelande också att vi spelade in ljudet och videon (2013, s. 247).
Under fokusgruppsintervjuerna visades tre exempel på Jönköpings kommuns
coronakommunikation, se bilaga 3–6. Det är kommunens hemsida, två affischer som suttit uppe i Jönköpings kommun under våren 2020 och ett inlägg på Facebook från kommunen. Anledningen till valet av just de exemplen är att kommunen i sin kommunikationsstrategi för
18 covid-19 anger att webbplatsen är deras främsta digitala kanal, följt av sociala medier.
Affischerna är ett av de viktigaste fysiska kommunikationsmedlen (Jönköpings kommun, 2020a, s. 4). Under intervjutillfällena visades webbplatsens förstasida eftersom det är på den sidan all information om covid-19 var samlad under våren 2020. Det Facebookinlägg och de affischer som vi valde kommunicerar de huvudsakliga åtgärderna som medborgare skulle vidta under pandemin i våras. Vi ansåg att den typen av kommunikation som
intervjupersonerna med stor sannolikt kan ha tagit del av i våras.
6.1.1 Intervjuguide
En viktig del av utförandet av fokusgruppintervjun som metod är att ha en tydlig uppsättning intervjufrågor, en intervjuguide (Hansen & Machin, 2013, s. 243). Intervjuguiden ska täcka de teman som forskaren avser få besvarade utifrån studiens syfte (Hansen & Machin, 2013, s. 243). För att skapa en diskussion i fokusgruppen som besvarar frågeställningarna i studien, behövs tydligt fokuserade frågor i intervjuguiden (Ahrne & Svensson, 2015, s. 86). Frågorna och ämnet behöver vara bekant för fokusgruppsdeltagarna för att de ska kunna samtala med varandra (2015, s. 86). Det är fördelaktigt om frågorna är viktiga för deltagarna.
Intervjuguider går vanligen från generella till mer specifika frågor (2013, s. 244). Vi har utformat vår intervjuguide på detta sätt eftersom det underlättar för respondenterna att sätta sig in i ämnet. Vi har även utformat intervjuguiden utifrån studiens teoretiska ramverk för att kunna sätta studiens resultat i ett teoretiskt sammanhang. Inledningsvis kan det vara lämpligt att ställa uppvärmningsfrågor om exempelvis boendeort och ålder, för att kunna avgöra hur representationen ser ut bland deltagarna och för att frågorna är lätta att besvara (Esaiasson et al. 2012, s. 265). För att ställa frågor om upplevelsen av risk och agerande utifrån vad kommunen kommunicerat, behöver vi veta om de ens tagit del av kommunens
kommunikation. När de berättat om sin användning av olika kanaler för information om covid-19, kan vi visa kommunens exempel och fråga om deras upplevelse av risk och hur det fått dem att agera. Eftersom en fokusgrupp genomfördes på engelska har vi även översatt intervjuguide till engelska, se under bilaga 2.
6.1.2 Pilotstudie
För att testa intervjuguidens kvalitet genomförde vi två pilotstudier. Det är viktigt att
19 utformandet av frågor eller problematik med samtalsflödet inom fokusgrupperna (Hansen & Machin, 2013, s. 245). För att kontrollera studiens validitet var det viktigt att pilottesta intervjuguide för att säkerställa att svaren på frågorna kan besvara studiens syfte (Esaiasson et al., 2012, s. 57). Den ena pilotstudien genomfördes som en samtalsintervju med en eftergymnasial student som inte ingick i fokusgrupperna. Under det testet upptäckte vi att somliga frågor var krångliga att förstå och därför förenklade vi dem. Vi strök även många frågor och slog ihop vissa frågor med varandra efter den första pilotstudien.
Den andra pilotstudien gjordes med fokusgrupp ett för att kontrollerade att intervjun höll sig inom tidsramen och att frågorna var begripliga. Vi upptäckte att ett av exemplen på
kommunens coronakommunikation var för specifikt (se kapitel 6.3). Materialet var en fysisk skylt som vi bedömde som otillräcklig eftersom den var avsedd att endast distribueras på kommunens badhus, och eventuellt inte setts av lika många som en skylt som suttit ute i samhället. Därför använde vi en annan av kommunens fysiska skyltar, som hade ett mer generellt budskap och sannolikt distribuerats på fler platser, som exempel under resterande fokusgrupper.
6.2 Urval
För att sätta samman relevanta fokusgrupper som kan ge svar på studiens forskningsfrågor har vi gjort ett tvåstegsurval. Tvåstegsurvalets första steg var att välja vilken målgrupp som ska intervjuas för att uppnå syftet (Ahrne & Svensson, 2015, s. 40). Vi har valt målgruppen eftergymnasiala studenter eftersom den gruppen har varit del av de externa målgrupperna i Jönköpings kommun som haft särskilda restriktioner under coronapandemin.
Samhällsgruppen är särskilt relevant att studera eftersom studenter varit kritiserade för att inte följa myndigheternas rekommendationer och restriktioner (”Pressträff med Matilda Ernkrans”, 2020).
Andra steget i tvåstegsurvalet var att välja vilka deltagare som skulle ingå i varje fokusgrupp (Ahrne & Svensson, 2015, s. 40). I det andra steget är det viktigt att ta hänsyn till
fokusgruppens hetero- och homogenitet för att få en bred representation av målgruppen och skapa en god diskussion (2015, s. 86). Fokusgrupperna är homogena eftersom
20 haft möjlighet att ta del av Jönköpings kommuns coronakommunikation. Heterogeniteten i grupperna utgörs av deras skiljaktigheter i kön, ålder, val av studier med mera.
6.2.1 Representation
Totalt har 18 personer deltagit i vår fokusgruppsstudie. Alla deltagarna i fokusgruppsstudien studerar på eftergymnasial nivå och är medborgare i Jönköpings kommun. En minoritet av respondenterna var bosatta en varierande lång tidsperiod på annan ort än Jönköpings kommun under den aktuella perioden. De räknas ändå som medborgare enligt kommunens beskrivning ”bor, verkar och vistas i kommunen” (Jönköpings kommun, 2020a, s. 1). Respondenterna är i åldrarna mellan 20 och 37 år och merparten är runt 22 år gamla.
Fullständig representation av intervjudeltagarna finns under bilaga 1 och där redovisas också vilka lärosäten respondenterna studerade vid under våren 2020.
6.3 Material
Det material vi har analyserat är transkriberade intervjuer från inspelade
fokusgruppsintervjuer som vi själva genomfört. Fokusgruppsintervjuerna ägde rum mellan den 24 november till och med den 26 november år 2020. Vi har transkriberat två
fokusgruppsintervjuer var och vi transkriberade intervjuerna ordagrant för att få en så sanningsenlig bild av svaren och samtalet som möjligt. Vissa talspråkliga begrepp har justerats efter skriftspråkliga normer, till exempel att ”dom” transkriberats som de eller dem. Vi valde att transkribera från den första frågan till och med det sista svaret.
Vi valde att benämna och skilja på våra intervjupersoner med bokstaven ”P” som står för person och en tilläggande siffra. Den första personen som sade något i fokusgrupp ett benämndes helt enkelt för P1 och nästa person som sade något blev P2 och så vidare för samtliga intervjuer. Likaså har vi benämnt oss själva som M1 och M2 där bokstaven ”M” står för moderator. Även fokusgrupperna har vi hänvisat till i analysen på samma sätt och då står bokstaven ”F” för fokusgrupp och siffran hänvisar till den fokusgrupp i tidsordningen som de genomfördes.
För att behålla respondenternas anonymitet har vi i transkriptionerna endast ändrat ord eller benämningar och markerat dem med gul färg ifall orden eventuellt kan avslöja respondentens identitet. Efter att vi transkriberat allt material lyssnade vi på de inspelade intervjuerna och
21 läste de transkriptioner som den andra hade transkriberat för att kontrollera reliabiliteten (Ahrne & Svensson, 2015, s. 63). Transkriptionerna går att hitta under bilaga 7–10.
6.3.1 Avgränsning
Studien är avgränsad till att undersöka tidsperioden 15 mars till 19 juni eftersom det var då spridningen av covid-19 ökade som mest både i landet och i Jönköpings kommun
(Folkhälsomyndigheten, 2020a). Undersökningen håller sig till förståelsen av Jönköpings kommuns kommunikation, utifrån mottagare som bott, vistats eller verkat i kommunen under tidsperioden. Innehållet i kommunens coronakommunikation kommer inte att analyseras och inte heller kommunen som avsändare.
Det är endast studenter på eftergymnasial nivå som deltar i fokusgruppsintervjuerna, för att besvara frågeställningarna om hur en utpekat riskabel grupp i samhället uppfattat och agerat utifrån den lokala kommunikationen om covid-19. Studien är kvalitativ och kommer inte försöka undersöka hela gruppen studerande på eftergymnasial nivå i Jönköpings kommun. Svaren från de totalt arton studenterna som deltar i undersökningen analyseras tematiskt och kommer inte att analyseras diskursivt eller språkligt.
6.4 Tematisk analys
Inom kvalitativa studier är tematisk analys en av de vanligaste metoderna för att sortera och skapa mening av materialet för att kunna besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2012, s. 584). Det är en flexibel metod som går att använda på ett strukturerat sätt (Braun & Clarke, 2006, s. 77). Syftet är att undersöka hur målgruppen förstått risker utifrån kommunens
kommunikation under coronapandemin. Därför vill vi söka teman som beskriver just förståelsen, utan att ta hänsyn till andra kommunikativa aspekter som studeras i exempelvis en diskursanalys eller textanalys (Ahrne & Svensson, 2015, s. 159, 176). Tematisk analys är en metod som inte är bunden till ett visst teoretiskt ramverk, utan kan kombineras fritt med teorier som lämpar sig för studiens syfte och forskningsfrågor (2006, s. 78).
6.4.1 Genomgång av transkriberat material
I det första steget av den tematiska analysen läste vi igenom samtliga fyra transkriberade fokusgruppsintervjuer utan att koda texterna, för att till en början bekanta oss med materialet. Vi skrev korta övergripande sammanfattningar av intervjuerna för att skapa en helhet. Det här
22 steget förenklar kodningen som sker i nästa steg av den tematiska analysen eftersom det skapar en förförståelse för materialet (Bryman, 2012, s. 587–588).
6.4.2 Teoribaserat kodschema och kodning
För att förstå materialet utifrån ett teoretiskt perspektiv har vi valt att göra en teoribaserad kodning, vilket är en av de vanligaste metoderna för tematisk analys (Boyatzis, 1998, s. 33). I steget för att utveckla ett kodschema började vi med att konstatera begreppen och
hypoteserna inom teorierna och formulerade signaler för när en teori stödjs (1998, s. 33). Varje teoretisk kod i kodschemat fick även en beskrivning av signalen för att vi lättare skulle förstå vilka delar av materialet som indikerade en viss kod (1998, s. 33). Slutligen gavs de kodmarkörer i form av ett kort begrepp och en färg som vi använde för att markera koderna i de transkriberade intervjuerna, se bilaga 11.
Kodningen av de transkriberade intervjuerna (se bilaga 7 till 10) gjorde vi förhand utifrån kodschemat och beskrivningarna av koderna. Vi kodade två fokusgruppsintervjuer var och stämde av med varandra vad vi kodat efter halva arbetets gång för att säkerställa att vi kodat på samma sätt utifrån kodbeskrivningarna. Tidigt i kodningsarbetet upptäckte vi signaler i materialet som indikerade att teorin inte stöddes utan tydde på det motsatta än de olika
teoriernas hypoteser (Boyatzis, 1998, s. 34). Därför gav vi de intervjusvaren nya kodmarkörer som vi kallade ”anti” och tilläggande teori. Exempelvis ”anti ritu” kodades ett uttryck som tydde på att rituell medieanvändning inte hade skett.
Samma textstycke kodades ibland med flera olika koder (Braun & Clarke, 2006, s. 89). När vi kodat materialet upptäckte vi mönster i respondenternas svar och koder som vi inte inkluderat i kodschemat. Enligt Braun och Clarke (2006, s. 89) är det viktigt att initialt koda allt material och att använda många koder, eftersom det är svårt att veta vad som kan vara relevant i ett senare skede. Därför valde vi att skapa nya koder under kodningen av de uttryck som upprepades ofta i intervjuerna. Vi gick sedan igenom de nya koderna vi upptäckt och sammanfattade dem till färre övergripande koder. Därefter räknade vi antal exempel per kod för att avgöra hur vanligt förekommande koderna var.
23 6.4.3 Bildandet av teman
Efter att ha kodat de transkriberade intervjuerna och räknat kodernas frekvens började kartläggningen av teman. Vi sammanfattade den typ av svar vi kodat under varje kod för att se om det fanns likheter och skillnader mellan materialet i koderna. I och med våra så kallade ”antikoder" hade vi en tydlig uppdelning av intervjusvar som stödde eller motsade teorierna, vilket blev grunden för flera teman (Boyatzis, 1998, s. 34). De koder som hade liknande svar slogs ihop och fick underteman som beskrev olikheter inom temat. De koder som uppstått ur empirin sattes i ett teoretiskt sammanhang och blev del av befintliga teman eller bildade egna teman (Braun & Clarke 2006, s. 90). Vi sammanställde frekvensen av varje tema och
undertema för att avgöra om de förekom ofta nog för att vara relevanta som teman, ju mer något upprepades desto större blev temat eller undertemat.
När vi bildat initiala teman reviderade vi dessa genom att jämföra de teoretiska
beskrivningarna av dem med det kodade materialet. Inför presentationen av den tematiska analysen kontrollerade vi att alla teman och underteman gick att förklara utifrån de teoretiska begrepp vi utgått ifrån och att de kan besvara frågeställningarna om medieanvändning, riskuppfattning och inställning till beteenden i studien.
6.4.4 Redovisning tematisk analys
För att redovisa den tematiska analysen har vi sammanställt resultatet i tabeller med
tillhörande förklarande texter under (se kapitel 7). Tabellerna redovisar kategoriseringen av teman och underteman. Tabellerna innehåller en redovisning av frekvens, alltså hur ofta temat förekommer. När vi räknat frekvensen av ett tema har vi räknat antalet gånger det uttryckts i materialet. Ifall en intervjuperson har uttryckt temat två gånger i ett intervjusvar, har vi räknat det som att temat inträffat en gång. Men om samma intervjuperson uttrycker temat vid fler tillfällen i materialet, det vill säga i flera intervjusvar, har vi räknat temat det antalet gånger som intervjupersonen säger det. I tabellerna har vi gett exempel på citat från materialet för att visa exempel på vilka intervjusvar vi har kodat som det temat det gäller.
6.5 Metodkritik
Under samtalsintervjuer så som fokusgruppsintervjuer kan det uppstå en intervjuareffekt beroende på vem det är som ställer frågorna, vilket kan påverka resultatet och studiens reliabilitet (Esaiasson et al., 2012, s. 267). Det innebär att olika moderatorer kan få olika
24 typer av svar och eftersom vi var två moderatorer kan det ha haft viss inverkan på
respondenternas svar. Esaiasson et al. nämner att intervjuareffekten dock inte ska överdrivas och att de största skillnaderna som kan uppstå är när intervjuarna skiljer mycket i ålder och bakgrund (2012, s. 267). Som moderatorer har vi försökt intervjua Är moderatorn nära respondenterna i ålder, bakgrund och livssituation kan det bidra till ärligare svar (2012, s. 267), vilket talar för att våra fokusgruppsintervjuer haft en mindre betydande intervjuareffekt. Reliabiliteten påverkas alltså mindre negativt eftersom båda moderatorerna är studenter liksom respondenterna, är nära i ålder med majoriteten och är kvinnor liksom de flesta av deltagarna i fokusgrupperna (2012, s. 63).
I fokusgruppsintervjuer kan gruppdynamiken göra att vissa respondenter tar större plats än andra och sätter tonen för vad som blir okej och inte att säga under intervjun, vilket kan påverka de andra respondenternas svar (2012, s. 324). Som moderatorer har vi kunnat påverka det genom att dels förtydliga att det inte finns några rätt eller fel sätt att svara på, dels, genom att försöka fördela ordet till de respondenter som tagit mindre plats, vilket även rekommenderas av Esaiasson et al. (2012, s. 324).
En faktor som vi tagit hänsyn till under studien är att respondenternas minne kan påverka deras förmåga att svara på intervjufrågorna eftersom frågorna rör våren 2020.
Intervjupersonerna kan ha haft svårigheter att komma ihåg informationsinhämtning, förståelse för kommunikation och beteende, eftersom intervjuerna ägde rum ungefär fem månader efter den studerade perioden (Esaiasson et al., 2012, s. 284). Dessutom ägde intervjuerna rum under vad som kan komma att kallas våg två av coronapandemin år 2020, det vill säga i november vecka 48, vilket också kan påverka intervjupersonernas förmåga att svara på frågorna eftersom de möjligtvis tydligare minns tydligare sina tanke- och
handlingsmönster under våg två än i våras. Med hänsyn till detta har vi även beaktat risken att respondenterna har blandat ihop sina minnen av våren 2020 och tiden då intervjuerna ägde rum. Det finns även en risk att intervjupersonerna inte vågat vara ärliga med hur de agerat under pandemins första våg framför de andra intervjupersonerna.
En annan faktor som kan ha påverkat insamlingsmetodens effektivitet är att vi genomförde fokusgruppsintervjuerna på videosamtalsverktyget Zoom. På grund av det rådande läget med pandemin tog vi till denna åtgärd för att kunna genomföra intervjuerna smittsäkert. Det betyder att intervjupersonerna var uppkopplade på varsina datorer vid intervjutillfället, vilket
25 försvårade fokusgruppens möjlighet till interaktion och delad förståelse som är en väsentlig del av fokusgruppen som insamlingsmetod (Ahrne & Svensson, 2015, s. 83). Det tekniska med Zoom-verktyget som försvårade fokusgruppernas möjliga effektiva interaktion är att ljudet ofta försvinner om två personer talar samtidigt och att skärmar ibland frös så att ljudet försvann helt, vilket gjorde att intervjupersonerna rättade sig till att prata en åt gången. En positiv aspekt av att genomföra fokusgrupperna över Zoom är att personerna är i en miljö de väljer själva och som de med största sannolikhet känner sig bekväma i, vilket kan göra att intervjun upplevs säkrare än om man skulle vara på en tidigare okänd plats (Ahrne & Svensson, 2015, s. 83).
6.5.1 Felkällor
En av fokusgruppsintervjuerna hölls på engelska eftersom en av studenterna som deltog i den fokusgruppen inte talar svenska. Därmed fick studenterna i gruppen besvara frågorna på engelska, vilket inte var modersmålet för någon av dem, och det kan ha påverkat deras förmåga att uttrycka sig i samtalet. Dessutom kan språket ha påverkat moderatorns förmåga att uttrycka sig så att studenterna förstod frågorna på korrekt sätt. Att ingen under
fokusgruppsintervjun talade sitt modersmål kan ha bidragit till att nyanserna i diskussionen minskade. Därmed översattes Facebookinlägget och delar av hemsidan till engelska av moderatorn under intervjun för att intervjupersonen som inte talar svenska skulle kunna diskutera med resterande intervjupersoner om hens förståelse av riskkommunikationen. Dessvärre är det en felkälla att materialet som visades inte var skrivet på engelska av
avsändaren Jönköpings kommun eftersom det kan ha påverkat intervjupersonens möjligheter att dela sin fulla förståelse av kommunikationen.
6.5.2 Bortfall
Vissa samtal under fokusgruppsintervjuerna handlade om frågor som inte var relevanta för studiens syfte och frågeställningar. I vissa fall pratade studenterna om vad de tyckte generellt om exemplen på Jönköpings kommuns coronakommunikation orelaterat till hur de upplevde att risker förmedlades. I andra exempel diskuterade studenterna sina upplevelser av pandemin under hösten 2020 vilket faller utanför studiens avgränsning.
26
7. Analys och resultat
Under följande kapitel kommer vi att redovisa studiens analys och resultat. Redovisningen är strukturerad enligt den tematiska analys som ligger till grund för resultatredovisningen.
7.1 Medieanvändning av coronakommunikation
Tabell 1 – Medieanvändning av coronakommunikation
TEMAN/UNDERTEMAN FREKVENS
Tema 1: Medieanvändning av coronakommunikation
Jönköpings kommuns kommunikation användes
15
Jönköpings kommuns
kommunikation användes inte
113
Användning av andra kanaler 52
Önskar lokal information 11
7.1.1 Jönköpings kommuns kommunikation användes
Den kommunikation om covid-19 som Jönköpings kommun varit avsändare till under våren 2020 som studenterna i fokusgrupperna tagit del av mest var hemsidan och affischerna i offentliga miljöer. Totalt samtalade de vid femton tillfällen om både slentrianmässig
användning och aktivt uppsökande av kommunens coronakommunikation. I relation till hur ofta de nämnde att de använde andra källor än kommunen, hela 113 gånger, uttryckte
studenterna sällan att de tog del av kommunens kommunikation. Affischerna gavs som egna exempel på kommunikation från kommunen som de mindes från våren och dessutom kände några personer igen exemplet på affischen med texten ”Håll avstånd”. Men majoriteten av gångerna respondenterna menade att de kände igen affischer från kommunen framhävdes de blåa skyltarna från Jönköpings kommun. Dessa började distribueras under sommaren till skillnad från de orangea affischerna som syntes under den aktuella studieperioden.
Studenterna samtalade dubbelt så ofta om slentrianmässig som aktiv användning av kommunens coronakommunikation. De gånger deras samtal gav uttryck för instrumentell
27 medieanvändning av kommunens coronakommunikation (Rubin, 2009, s. 151), alltså när studenterna aktivt sökt information på kommunens kanaler, handlade det enbart om hemsidan och presskonferenserna. En student beskriver att hen sökt information på kommunens
hemsida efter att en vän smittats av covid-19 och sa ”… I had a friend that tested positive so I went in and I read a lot of corona and how (sound gone) to take care, test and etcetera
everything.” (P14, F3). Två av arton respondenter beskriver även att de aktivt tagit del av någon eller några av kommunens presskonferenser under våren. Det är ett uttryck för aktiv och alltså instrumentell medieanvändning, men det skedde i relation till annan
medieanvändning förhållandevis sällan (2009, s. 151).
7.1.2 Jönköpings kommuns kommunikation användes inte
Under samtliga fokusgruppsintervjuer samtalar studenterna om att de antingen inte sett eller inte valt att söka information om covid-19 från Jönköpings kommun totalt 113 gånger, vilket är 98 fler tillfällen än de diskuterade att de tog del av kommunikationen. Vid 64 tillfällen nämner studenterna att de upplevt kommunen som osynlig i deras slentrianmässiga och därmed rituella medieanvändning (Rubin, 2009, s. 151). De samtalar även att de upplever att de inte fått coronakommunikation från kommunen under våren och diskuterar om kommunen kan ha missat målgruppen unga vuxna, även det ett uttryck för rituell medieanvändning (2009, s. 151) som alltså inte blev till eftersom kommunen enligt studenterna inte synts där unga nås av information. Majoriteten av respondenterna menade att de inte kände igen de exempel av Jönköpings kommuns kommunikation som visades under intervjuerna.
Studenterna gav uttryck för att de inte aktivt sökte information på kommunens kanaler om coronaviruset under våren, vilket också är ett uttryck för instrumentell medieanvändning som uteblev (2009, s. 151). Exempelvis sa vissa att de inte såg Jönköpings kommun som en relevant källa för information om covid-19. Dessutom diskuterade studenterna att de
upplevde det svårt att hitta lokal information om coronaviruset under våren och att det ibland var svårt att hitta relevant information hos kommunen. En person sa:
”…jag har aldrig gått till kommunen om man ska se det ur det perspektivet, för att få nån typ av information om nånting om man ska va helt ärlig. Det är väldigt sällan jag är på
28 Respondenten och en annan respondent framhävde i intervjuerna att de arbetat för kommunen under våren och sommaren och uttryckte att det dels, gavs lite information från kommunen till deras arbetsplatser, ett tecken på försvårad rituell medieanvändning (2009, s. 151), och att det var ännu mindre information till dem som privatpersoner.
7.1.3 Användning av andra kanaler
Den höga frekvensen av uttryck för användning av andra kanaler än Jönköping kommuns kanaler för coronakommunikation var totalt 52. Av den totala frekvensen var frekvensen för rituell medieanvändning, 34, större än frekvensen för instrumentell medieanvändning som var 18. Av materialet framkommer att respondenterna fått information om covid-19 under våren genom rutinmässig användning av kanaler såsom sociala medier och diverse
nyhetsapplikationer och nyhetswebsidor. När vi frågade vilka specifika avsändare respondenterna fått information om covid-19 ifrån nämndes ofta Facebook, Instagram,
lokalradio, Aftonbladet, Expressen och SVT. Till exempel i ett samtal sa respondenterna ”Det var la, främst liksom nyheter. Eller nyhetsmedia” (P6, F2). ”Typ Aftonbladet, Expressen och sånt.” (P7, F2). Uttryck som tydde på instrumentell användning av medier visade att
respondenterna aktivt sökt information från bland annat Jönköping Universitys kanaler och Folkhälsomyndighetens presskonferenser och hemsida.
7.1.4 Önskar lokal information
I alla fyra fokusgruppsintervjuer uttryckts en önskan att nås av lokal information. Exempelvis samtalades det om en önskan om mer lokal, och även regional, information och uppdateringar om covid-19-smittan i Jönköpings kommun. En önskan av att få mer lokal information
uttrycktes vid 11 tillfällen. Till exempel sa en respondent ”…men jag hade nog uppskattat också typ att få hem nån typ av post eller mer få liksom nå mer lägesrapportering, såhär ser det ut där du bor, såhär ser det ut i kommunen och i länet liksom.” (P5, F1). Temat har en låg frekvens i jämförelse med andra teman, exempelvis det stora temat ”Jönköpings kommuns kommunikation användes inte”. Önskan om lokal information diskuterades i samtliga fokusgrupper och därför ansåg vi att det var viktigt att redovisa eftersom Jönköpings kommun är en potentiell avsändare av lokal information.
Medieanvändningen som de samtalade om är rituell i och med att respondenterna ville få informationen till sig, istället för att aktivt söka informationen på egen hand (Rubin, 2009, s.
