1
ÖREBRO UNIVERSITET
Ämneslärarprogrammet, inriktning mot arbete i gymnasieskolan Svenska Va, Självständigt arbete, avancerad nivå, 15 högskolepoäng HT 2020
Vem blir jag i coronans tid?
– en textanalys av elevtexter skrivna hösten 2020.Cajsa Myrberg
2
Abstract
Cajsa Myrberg: Vem blir jag i coronans tid – en textanalys av elevtexter skrivna hösten 2020. Skriven inom Ämneslärarprogrammet, inriktning mot arbete i gymnasieskolan
Svenska Va, Självständigt arbete, avancerad nivå, 15 högskolepoäng HT 2020, Örebro Universitet.
Uppsatsen analyserar krönikor skrivna i gymnasiets kurs Svenska 3 hösten 2020 med temat ”Vem blir jag i coronanstid?” Syftet med uppsatsen är att undersöka vad gymnasiets elever skriver om när de ska skriva om sina upplevelser under den globala pandemin covid-19. Genom att använda mig av textanalys utifrån Lennart Hellspong och Per Ledins textmodell har elevernas texter analyserats och sex mikroteman blev synliga. Dessa mikroteman är Psykisk ohälsa, Olika personlighetstyper, Distansundervisning, Sociala medier, Vikten av underhållning och Vad kan covid-19 tänkas föra med sig.
Dessa mikroteman diskuteras utifrån frågeställningarna, vad väljer elevernas att skriva om när det gäller covid -19, vad uttrycker eleverna för känslor i sina texter och jag ställer även frågan om det går att utläsa vilken betydelse det hade för eleverna att få skriva om covid-19.
Analysen visar att eleverna är kraftigt påverkade av situationen de ställdes inför mars 2020 när distansundervisning blev ett faktum på grund av covid-19. Den visar även att terapeutiskt skrivande kan hjälpa elevernas att kunna sätta ord på sina upplevelser och känslor.
Nyckelord: covid-19, textanalys, skrivande i gymnasieskolan, gymnasieelever, terapeutiskt
3 Innehåll
Inledning ... 4
Syfte och frågeställning ... 4
Teori och metod ... 4
Material ... 6
Tidigare Forskning ... 7
Forskning med anknytning till covid-19 och skolan ... 7
Forskning om elevers skrivande i skolan ... 9
Forskning om terapeutiskt skrivande ... 11
Resultatanalys ... 12
Psykisk ohälsa ... 12
Olika typer av personligheter ... 14
Distansundervisning ... 16
Sociala medier ... 19
Vikten av underhållning ... 22
Vad covid-19 kan tänkas föra med sig ... 24
Sammanfattning ... 27
Diskussion ... 28
Går att det utläsa vilken betydelse det har för eleverna att få skriva om covid 19? ... 31
Metoddiskussion ... 33
Vidare forskning ... 34
4
Inledning
Den 17 mars 2020 ställdes Sveriges gymnasieelever inför en helt ny situation där samtliga gymnasieelever gick hem och fick distansundervisning. Covid-19 har påverkat en hel värld på många olika sätt och hur det kommer att påverka elever i framtiden är ännu omöjligt att sia om. En viktig del för att förstå hur eleverna har upplevt sin situation är att låta dem komma till tals. Genom att låta elevernas texter vara resursen i den här undersökningen får deras tankar och känslor komma till ytan och bli synliga något som kan vara viktigt för dem i dag och för samhället i framtiden. Som lärare behöver vi ha kunskaper om elevernas upplevelser och känslor för att kunna hjälpa dem på bästa sätt.
Syfte och frågeställning
Arbetets syfte är att undersöka vad eleverna skriver om covid-19. Genom att undersöka elevernas texter kan deras känslor och funderingar bli synliga, något som är viktigt för lärare och samhället för att förstå hur covid-19 har påverkat eleverna. För att kunna undersöka vad eleverna skriver har jag ställt följande frågor till materialet.
Vad väljer eleverna att skriva om när de ska skriva om covid-19? Vad uttrycker eleverna för känslor i sina texter?
Går det att utläsa vilken betydelse det har för eleverna att få skriva om covid-19?
Genom att ställa dessa frågor kan jag få grepp om materialet och få en uppfattning om hur covid-19 har påverkat eleverna och deras skrivande. Det kan ge en viktig inblick i en tid som är helt ny för skolan och eleverna där pandemin har tagit kontrollen.
Teori och metod
Den här studien bygger på elevernas egna texter och därmed är det lämpligt att använda sig av hermeneutisk ansats som handlar om att tolka, förstå och förmedla text, tankar och känslor (Westlund 2019:72). Det finns tre inriktningar inom hermeneutisk teori, existentiellt inriktad hermeneutik, misstankens hermeneutik och allmän tolkningslära. Jag har utgått ifrån den allmänna tolkningsläran där förståelsen av texternas budskap är det viktigaste. Det man
5 behöver vara medveten om är att det är forskarens egen förförståelse som många gånger styr tolkningarna som görs av det empiriska materialet. Ingrid Westlund skriver att det viktigaste för forskaren med hermeneutisk inriktning är att ta vara på och lyssna på magkänslan när man läser en text, det är oftast det som är textens sak (Westlund 2019:83).
När det gäller hermeneutiken kan man använda sig av flera olika metoder för att analysera sitt empiriska material, den här undersökningen är en textanalys med sakorienterad tolkning utifrån Lennart Hellspong och Per Ledins synsätt (Hellspong & Ledin 1997:223). En sakorienterad tolkning undersöker det ämne texten tar upp, frigjort ifrån textens författare (Hellspong & Ledin 1997:223). Det som gör den sakorienterade tolkningen lämplig är att det då blir möjligt att tolka texterna utan att ta hänsyn till om vad skribenten har menat att skriva fram (Hellspong & Ledin 1997:224).
Den sakorienterade tolkningen utgår ifrån texternas ideationella struktur. I den ideationella strukturen finns tre delar att analysera, teman – vad texten rör sig kring, propositionerna – vad säger texten och perspektiven som påverkar både tema och propositioner (Hellspong & Ledin 1997:115). Enligt Hellspong och Ledin (1997) är tema det som läsaren upplever att texten har styrt hens tankar åt. Ibland är temat genomgående i hela texten och ibland är det olika teman i olika delar av texten (Hellspong & Ledin 1997:117). Genom att ställa oss frågan ”vad handlar texten om här?” (Hellspong & Ledin 1997:118) blir teman synliga. Om det är ett tema som rör hela texten blir det ett makrotema, men kan även finnas flera olika mikroteman (Hellspong & Ledin 1997:118). Här gäller det att begränsa sig, det går alltid att bryta ner varje subjektiv som ett eget mikrotema men det ger inte en realistisk bild av texten. Det bästa sättet för att ta fram makro- och mikro teman är att läsa textens linjära förlopp och undan för undan sortera in meningar och stycken i mikroteman för att sen bestämma ett makrotema (Hellspong & Ledin 1997:119). Vissa texter har ett tydligt makrotema som styr texten, det vill säga att de är monotematiska (Hellspong & Ledin 1997:120) vilket är fallet i min undersökning där samtliga texter har covid-19 som makrotema.
När man har tagit reda på vad texten handlar om måste man även undersöka vad texten säger. För att förtydliga vad man menar skriver Hellspong och Ledin: ” Teman ger normalt en fokusering på bestämda aspekter av ämnet, medan propositionerna tydligare vinklar texten och klargör dess huvudbudskap” (Hellspong & Ledin 1997:122). Även propositioner delas in i makro- och mikro. Genom att ställa sig frågan vad ville texten ha sagt kan man få fram
6 makropropositionen, men man behöver ofta sammanfatta ett stycke för att verkligen få tag på makropropositionen (Hellspong & Ledin 1997:123).
Situationskontexten i den här undersökningen är värd att nämna även om det handlar om en sakorienterad tolkning. Att förstå vilken kontext texterna är skrivna i och vilket syfte skribenterna hade kan öka förståelsen för texterna och tolkningen av dem. Det gör även att man kan förstå texternas perspektiv och förstår att texterna är påverkade av
subjektperspektivet och texterna är skrivna ur ett jag-perspektiv (Hellspong & Ledin 1997:136).
En fullständig textanalys skulle kunna ta fram ytterligare aspekter av texterna men med tanke på det stora materialet och syftet med undersökningen anser jag att avgränsningen att enbart titta på teman och deras propositioner är en lämplig avgränsning som ger ett resultat i hanterbart omfång.
I och med att jag har valt att analysera texterna utifrån vad eleverna skriver om covid-19 blir det övergripande temat – makrotemat för texterna covid-19. Inledningsvis läste jag samtliga texter för att undersöka om det fanns några tydliga teman som återkommer. Genom att använda mig av färgmarkeringar för stycken som rör olika tema blev det tydligt att det fanns fem mikroteman som träder fram tydligt. Under varje mikrotema finns det ytterligare
mikrotema och propositioner, de olika teman och propositionerna knyter även an till varandra. Allt det som talar om vilket budskap som går att hitta i texterna är propositioner. För att göra det lättare för läsaren att orientera sig har jag valt att dela in resultatanalysen efter de fem mikroteman som blev tydliga, Psykisk ohälsa, Olika typer av personligheter,
Distansundervisning, Sociala medier och Följder av covid-19.
Material
Det material jag har använt är 58 elevtexter, krönikor med rubriken ”Vem blir jag i coronans tid?”. Elevtexterna är skrivna i gymnasiekursen Svenska 3 under hösten 2020. Krönikorna är skrivna av elever som går teknikprogrammet på en skola med höga intagningspoäng, dvs. det är elever som har stor studievana. Jag har valt att utelämna namn på skolan för att det inte ska gå att ta reda på vilka elever som har skrivit dem. Texterna är slutprodukten av en längre arbetsperiod där eleverna har arbetat med att dels läsa artiklar om pandemier, dels läsa utdrag ur Albert Camus Pesten, och Decamerone av Giovanni Boccaccio. Det viktigaste förarbetet
7 för eleverna var dock möjligheten att få samtala om hur de hade upplevt situationen under våren och sommaren och vad deras rädslor och farhågor var inför hösten och vintern.
Efter att ha fått tillstånd av rektorn och undervisande lärare att tillfråga eleverna berättade jag för dem vad jag ville göra och att jag behövde ha deras tillstånd att använda mig av deras texter. Jag förklarade noga att det var helt frivilligt att vara med och även om de tackade ja i ett inledande skede så kunde de komma och be att få sitt material borttaget från mitt arbete. Jag var även tydlig i min förklaring att alla texter skulle bli anonymiserade. Eleverna fick möjlighet att ställa frågor och de fick även informationen att de kunde tala med rektorn och deras undervisande lärare om de hade frågor och funderingar de inte ville ställa direkt till mig. Efter några dagar gjorde jag ett enkelt utskick där eleverna fick svara på om deras krönika fick användas, återigen med informationen om att det var frivilligt att delta och att de kunde ändra sig i ett senare skede även om de svarade ja. Eleverna fick därmed all information både skriftligt och muntligt. I och med att eleverna är över 15 år valde jag att inte ta in medgivande från vårdnadshavarna, i flera fall är eleverna över 18 år. Av totalt 94 texter var det i slutändan 58 texter som jag fick ett skriftligt godkännande att använda som underlag. Jag skickade enbart ut en påminnelse till eleverna för att inte vara alltför tjatig och på det sättet få dem att känna sig tvingade att svara. Texterna som används i det här arbetet finns att tillgå hos mig, men i anonymiserad form och kan lämnas ut efter förfrågan.
Tidigare Forskning
Jag har valt att dela upp den tidigare forskningen i tre olika kategorier: ny forskning med anknytning till skolan och covid-19, forskning som undersöker elevers skrivande i skolan och forskning om terapeutiskt skrivande. De olika kategorierna knyter på olika sätt an till mitt självständiga arbete.
Forskning med anknytning till covid-19 och skolan
Det finns ännu inte någon större mängd forskning om elevernas upplevelser av
distansundervisningen under våren men det börjar dyka upp olika rapporter och artiklar. Anna Åkerfeldt och Karin Hermansson har med stöd av Ifous1 gjort en enkätundersökning av elevernas upplevelser som de har skrivit en delrapport ifrån. Delrapport: Gymnasieelevers 1 Ifous är ett fristående forskningsinstitut med anknytning till Skolporten som fokuserar på skolforskning.
8
uppfattningar av när- och distansundervisning med fokus på undervisningsklimat. De
skickade ut en enkät till gymnasieelever bestående av 24 frågor varav de har valt att ta med åtta frågor i rapporten:
När jag går i skolan som vanligt/studerar på distans uppfattar jag att mina lärare:
… är nåbara när jag behöver stöd
… är uppmuntrande
… har kontroll om vi diskuterar i klassrummet
… som oorganiserade
När jag går i skolan/studerar på distans uppfattar jag det som om att:
… jag är väldigt ensam
… vi samarbetar med varandra
… jag får mycket skolarbete gjort
Baserat på mina erfarenheter av att gå i gymnasieskolan/studera på distans upplever jag att:
… lärarna är närvarande och lyhörda (Åkerfeldt & Hermansson 2020:6)
De fick svar från 2306 gymnasieelever och deras rapport visar att den social dimensionen är viktig både för de elever som vill tillbaka till skolan och de som trivs på distans. De elever som vill tillbaka till skolan menar att deras fokus är bättre i skolan medan de elever som trivs på distans menar att deras fokus är bättre när de får bara hemma. Det Åkerfeldt och
Hermansson vill lyfta speciellt är att eleverna upplever att de saknar rutiner och struktur under distansundervisningen och att det därmed blir svårt att skilja på arbete och fritid.
Det finns fler studier som har kommit ut den senaste tiden och i tidningen Paideia har Ingrid Henning Loeb och Sally Windsor publicerat artikeln ”Online-and-alone (och ofta i sängen) – Elevers berättelser om gymnasietidens sista månader våren 2020”. De har med hjälp av enkäter och inskickade texter från elever i Sverige och Australien undersökt hur eleverna har upplevt våren 2020. De har utgått från följande frågor:
9
Vilken är den svåraste delen för dig att hantera under en typisk skolad? Vilken är den lättaste?
Hur har dina lärare och din skola hjälpt eller stöttat dig i dina studier?
Har dina samtalsämnen med dina vänner ändrats under denna period när inte har varit i skolan? På vilket sätt?
Vad har din största oro varit under denna tid som är? (Henning Loeb & Windsor 2020:39)
Henning Loeb och Windsor har utgått från teorin om praktikarkitektur där de har undersökt hur sistaårselever i gymnasieskolan har upplevt förändringarna. Deras analys är att många av eleverna kände nedstämdhet, oro och stress. Att vara online och inte träffa vare sig lärare eller klasskamrater upplevs som svårt, det handlar dels om att eleverna inte kan få den direkta responsen från lärarna men dels även att eleverna upplevde att de inte kände sina
klasskamrater tillräckligt bra för att ringa upp och prata bort en stund. Eleverna sitter ofta i sina rum, på sängen och har svårt att hitta rutiner för skolarbetet.
Även Riksförbundet Attention, en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som ADHD, Aspergers syndrom/Autismspektrumtillstånd (AST), språkstörning och Tourettes syndrom, har gett ut en enkätundersökning bland sina medlemmar. I sin rapport ”Rutiner slås sönder och plötsligt står vi helt utan stöd” – En undersökning om hur covid-19 påverkar situationen för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och deras anhöriga” (Riksförbundet Attention 2020) har de vänt sig till alla från barn till vuxna i arbete och till anhöriga som är medlemmar i föreningen med frågor om hur covid-19 har påverkat dem. I frågor som gäller distansundervisning så svarar 75 % av de som har eller har anhöriga som har distansundervisning att de har blivit påverkade. Endast 14 % anger att de inte har blivit påverkade alls. Det som blir tydligt i frisvaren är att det har varit svårt att ge samma stöd och resurser på hemmaplan. De elever som benämns som hemmasittare har dock trivts med distansundervisningen. Riksförbundet Attentions
undersökning visar även att 53 % anser att deras psykiska hälsa har försämrats och det finns ångest över att bli sjuk men även stressen över att tvätta händerna hela tiden då OCD, tvångssyndrom, är vanligt förekommande bland deras medlemmar.
Forskning om elevers skrivande i skolan
I sin av handling Skrivande som handling och möte - gymnasieelever om skrivuppgifter,
10 syfte är ”att undersöka hur elever hanterar olika skrivaktiviteter i gymnasiets svenskämne samt klarlägga hur villkoren för skrivandet återverkar på elevernas självbild avseende skrivande” (Parmenius-Swärd 2008:25). Hon har fokuserat på tre huvudområden;
Uppsatsämnen och instruktioner, Skrivandets villkor och Att bli bedömd och har använt sig av enkäter och fokusintervjuer med elever och lärare för att få fram sin analys. Parmenius-Swärd menar att det finns två huvudfunktioner för skrivande i svenskämnet, dels som ett redskap för tänkande och lärande, dels som ett formellt och färdighetsinriktat skrivande som betygsätts. Hon kommer även fram till att eleverna önskar att få tala mer om skrivande, både sitt eget skrivande och andras texter. Hennes önskan för den fortsatta utvecklingen av
skrivande inom svenskämnet är att svenskämnet kan fungerar som en miljö för utveckling av kreativt skapande och samtal (Parmenius-Swärd 2008:241).
Som en uppföljning av Parmenius-Swärds avhandling kom Ann-Christin Randahls avhandling ”Oftast är vi ganska fria” Eleverna, skrivandet och skrivundervisningen i tre
gymnasieskolor (2012) som vill undersöka elevernas föreställningar om sitt skrivande. Hon
utgår från Roz Ivaniĉs Discourses of Writing and Learning to Write och använder sig alltså av en diskursanalys för att kunna svara på sina forskningsfrågor:
Vilka föreställningar har elever och lärare om skrivande och skrivutveckling? Hur positionerar sig dessa elever i relation till den skrivundervisning de möter i ämnet svenska? (Randahl 2012:2)
Hennes forskning visar att eleverna ofta redan har positionerat sig när de kommer till
gymnasiet och anpassar sig enbart delvis utifrån lärarens diskurs (Randahl 2012:91). Det man skulle kunna ifrågasätta är att hennes utvalda fokuselever alla fick ett MVG i slutbetyg (Randahl 2012:92). Det skulle kunna innebära att det är relativt starka elever redan när de kommer till gymnasiet och trygga i sitt skrivande. Elever som inte är lika trygga i sitt
skrivande kanske är mer benägna att lyssna mer på läraren och den diskurs hen anser är bäst. Ytterligare en avhandling som bygger vidare på Parmenius-Swärds avhandling är Eva Nilsons
Elevers skrivande som identitetsskapande aktivitet i skolan – innehåll och begränsningar
(2012). Genom att använda sig av ett nationellt prov från hösten 2008 där eleverna skulle skriva en krönika på temat ”Så formas ett människoliv” undersöker Nilson hur eleverna berättar om sig själv. Hon använder sig av frågeställningarna:
Vilka förutsättningar för skrivandet kan man se i en analys av den diskursiva praktiken och elevtexterna?
11
Hur ser interaktionen ut mellan uppgiftskonstruktioner, stimulanstexter och elevens egen berättelse? Vilka narrativa resurser använder sig eleverna av vid skrivtillfället?
Vilka berättelser är möjliga att berätta? (Nilson, 2012:2)
Genom att ställa frågorna på det sättet försöker Nilson visa att den diskursiva praktiken är styrande istället för att visa hur den är styrande (2012:126). Hennes studie visar att det som föreslås i texthäftena till nationella proven i stor utsträckning är det eleverna väljer att
använda. Eleverna väljer även att utgå ifrån de texter i texthäftet som påminner mest om deras egen situation.
Forskning om terapeutiskt skrivande
En tanke med elevernas texter är att de kan vara en del av bearbetningen av situationen som de stått och står inför, och därför har jag även valt att ha med forskning från den medicinska forskarvärlden som kan ha anknytning till skrivande. I artikeln ”Writing Therapy: a new tool for general practice?” (2012) diskuterar Soul Mugerwa och John D. Holden möjligheterna att använda sig av terapeutiskt skrivande för att hjälpa patienter efter trauma eller svåra
sjukdomar. Deras undersökning visar att när patienten mår som sämst och helst inte vill diskutera sina problem gör skrivandet mest nytta. Men de konstaterar även att man behöver utöka forskningen om hur man bäst går till väga.
En tidigare rapport är ”Treatment of Post-Traumatic Stress Disorder in Children using
Cognitive Behavioural Writing Therapy” (2009) av Saskia Van der Oord, S. Lucassen, A.A.P. Van Emmerik och P.M.G. Emmelkamp. Här har man fokuserat på barn i ålder 8–18 år med PTSD och undersökt hur terapeutiskt skrivande kan hjälpa dem. PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, kan uppstår genom trauma, kriser där personen inte har haft kontroll på situationen eller bevittnat något skrämmande. Barnen i studien hade upplevt olika typer av kriser, några vid enskilt tillfälle, andra har blivit utsatt över en längre tid. Forskarna utgår ifrån kognitiv beteendeterapi, KBT, och använder sig av skrivande för att hjälpa barnen att förändra sina tankar och känslor. Genom att låta barnen sitta tillsammans med terapeuten och skriva om sina upplevelser mår barnen bättre, enligt studien så uppger 75% av barnen att de mår betydligt bättre efter att de har genomgått studien (Van der Oord et.al 2009:246). Det finns även forskning som har undersökt elevernas stressnivåer i samband med prov och i ”Writing About Testing Worries Boosts Exam Performance in the Classroom” (2011) visar Gerardo Ramirez och Sian L. Beilock att ”expressive writing” strax före ett prov gör att
12 elevernas stressnivå sänks och de presterar bättre. För att visa att det är just ”expressive
writing” som hjälpte använde sig Ramirez och Beilock av kontrollgrupper som dels fick sitta och plugga lite extra, dels fick skriva men om något helt annat än det som oroade dem och kontrollgruppernas resultat var sämre än de som hade använt sig av ”expressive writing”. Ramirez och Beilocks studie är grundligt utförd med först mindre grupper i kontrollerade miljöer för att sedan öka ut grupperna och undersöka elever inför deras största examinationer. Den tentaångest som är vanligt förekommande både på gymnasiet och i högskolevärlden kan alltså minskas om eleverna och studenterna får tid att sitta ner och skriva om sin ångest, förutom att ångesten dämpas ger det även möjlighet för eleverna att prestera bättre.
Resultatanalys
Under resultatanalysen referera jag till elevtexterna som E1, E 2 osv. E står för elevtext, siffran sattes slumpmässigt på eleverna när jag fick in deras godkännande. För att göra det lättare för läsaren att orientera sig har jag valt att dela in resultatanalysen efter de fem mikroteman som blev tydliga, Psykisk ohälsa, Olika typer av personligheter,
Distansundervisning, Sociala medier och Följder av covid-19.
Psykisk ohälsa
Flera av elevtexterna tema som talar om psykisk ohälsa på olika sätt. Det här mikrotemat är det som återkommer i samtliga elevtexter på ett eller annat sätt och blir även synligt i andra mikroteman. Mikrotemat psykisk ohälsa har egna mikroteman inom sig, exempelvis handlar vissa texter om psykisk ohälsa för eleven själv:
Att inte träffa någon annan än ens familj eller roomie genererar en enformig och monoton vardag och likt om man insjuknar i Covid-19 finns det en procent av oss som ger efter för det mörker som riskeras att byggas upp i dessa tider (E36).
Aldrig innan har jag spenderat så mycket tid med mig själv. Förmodligen är det svaret på varför jag blivit sinnessjuk. […] Jag hade symptom av tomhet, ensamhet och ångest (E21).
Detta tog hårt på mig då det enda jag gjorde var att ligga i sängen, gå på lektioner och träna om kroppen tillät det. Jag mådde inte bra och tack vare sociala medier fick jag reda på att jag inte var den enda som upplevt detta (E19).
Det budskap som blir tydligt i dessa delar är att de upplever en psykisk ohälsa och i vissa fall depressioner men även rädslor som riskerar att begränsa livet mer än det behöver. Ett annat
13 mikrotema som syns under psykisk ohälsa är att det inte alltid är oron för att man själv ska bli sjuk, det är oron för att nära och kära ska bli sjuka som påverkar en starkt:
Men sedan när mormor ringer och berättar om hennes dag […] då blir jag plötsligt rädd. Tanken på att jag skulle få coronaviruset och sprida det till min mormor skrämmer mig mycket. Det skrämmer mig så mycket att jag börjar tänka på vilka handtag jag tar i, vem jag går bredvid på stan och hur länge sen sist jag tvättade händerna (E37).
Här blir även propositionen oro väldigt tydlig, att det finns en stark oro för släktingar som begränsar den egna rörelsefriheten. Vissa skriver att deras psykiska ohälsa snarare grundar sig i rädslan att hamna i karantän.
[…] men jag var också orolig att min frihet, alltså min bekväma vardag skulle tas ifrån mig. Jag var rädd för att leva i karantän mer än jag fruktade viruset själv (E30).
Andra citat visar att den psykiska ohälsan snarast är knuten till att man inte vet vad som händer, att inte ha kontroll i stället för oro att drabbas av covid-19.
Känslan av frihet har också tagits ifrån oss. Känslan att inte behöva vara rädd. […] Nu finns ingen trygg punkt i vår framtid, ingenting att längta efter. Det känns jobbigt att inte veta när allt blir normalt igen. Ovissheten är något helt nytt för oss, och det kan vara svårt att smälta (E32).
Hur som helst, så tror jag att det är just den begränsningen som oroar många och driver folk till vansinne. Vi är så vana vid att ha makt över våra liv och bestämma vad i ska göra med framtiden, men nu kan vi inte göra det, då det är bortom vår kontroll och makt, får vi panik (E15).
Jag tror att dessa brutna vanor belyser världen för vad den är egentligen snarare än för det vi vill att den ska vara. Det är skrämmande och därför försöker man hitta nya vanor, eller bara tillfälliga sysselsättningar, för att fly verkligheten (E15).
En intressant proposition här är att man vänder sig till ett vi, att man ser sig själv ingå i en större grupp i stället för att fokusera på det egna måendet. Det går även att hitta funderingar över hur man ska kunna hantera råden för att bli av med psykisk ohälsa när de bryter mot de regler som finns för att vi ska klara oss ur pandemin på så bra sätt som möjligt.
Det farliga med att behöva handskas med psykisk ohälsa under denna pandemi är att lösningarna till att kunna må bättre bryter mot Folkhälsomyndigheternas
14
rekommendationer. För att bli av med nedstämdhet behöver man ut och träffa vänner osv. Jag behövde det för att kunna må bra (E17).
I en del av texterna blir propositionen en uppgivenhet inför framtiden, det upplevs som om det inte finns någon framtid, alla deras planer har blivit stoppade på grund av pandemin:
Vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är arbetslösa, deprimerade och saknar framtidsutsikter (E53).
Inte bara att corona har givit mig en identitetskris utom corona har redan möjligtvis förstört min plan efter studenten (E34).
Västvärldens – trygga- rosamoln lättade och här fanns ingenting kvar, alla drömmar är utbytta precis som alla val; högskolestudier? Det finns inget boende. Jobba? Ingen anställer. Dagens ungdom kan inte längre ta forna generationers självklarheter för givet (E49).
En del elever funderar över vem de själva blir i en kris och hur det påverkar det egna måendet, när man inte känner igen sig själv längre, vad händer då?
I en kris utan krig och våld pågår en tyst inre strid. Har jag sprungit i cirklar så fort att min personlighet slungats ut med centrifugalkraften? (E14).
Under temat psykisk ohälsa blir flera olika propositioner synliga, en del handlar om hur man själv mår, vad som har påverkat en, det är inte alltid det är covid-19 i sig som är det man är orolig och mår dåligt över utan det är bristen på social kontakt, att inte ha kontroll över situationen som påverkar lika mycket. Just måendet återkommer under flera mikroteman men mer implicit.
Olika typer av personligheter
Många av eleverna använder sig av begreppen extrovert och introvert personlighet. Det blev tydligt att begreppen var ett mikrotema, i det här fallet blir Olika typer av personligheter ett makrotema och Introvert personlighet och Extrovert personlighet blir ett mikrotema. En extrovert person anses få energi av att umgås med andra och en introvert person trivs bättre avskild och upplever att det tar mer energi att umgås med många människor än vad det ger. En elev inleder med att beskriva skillnaderna mellan extroverta och introverta personer och fortsätter:
Viktigt att komma ihåg är att vi människor inte helt och hållet den ena av det andra och att det är både skönt med egen tid och social kontakt för alla människor i rätt
15
mängd. Det är därför jobbigt för de flesta människor att vara helt ensamma för länge. Det är en anledning till att man använder isolering som straff (E25).
Budskapet från den här texten blir tydligt, oavsett vilken typ av personlighet man har blir isolering förr eller senare ett problem.
Introvert personlighet
Flera av eleverna skriver om hur olika personligheter påverkas av situationen. De som använder sig av introvert som mikrotema har propositioner som pekar på att de trivs med att vara hemma.
För det tredje, ur en introvert persons perspektiv, sparar man energi på att slippa tänka på det sociala spelet (E8).
En del elever uttrycker att de har fått möjlighet att upptäcka lite mer om sig själva och kanske inte lider så svårt av isoleringen som man kanske har trott:
Om jag ska vara ärlig så känns det lite tomt, samtidigt som ett behagligt lugn har svepts över mig. Jag har börjat tycka om känslan av att inte behöva vara någonstans, jag kan prioritera mig, bara mig och mitt välmående (E31).
Men även de som säger sig vara introverta personligheter konstaterar att de behöver människor utanför skärmarna också:
Hur många chattmeddelanden som helst slår aldrig en kram eller lite skvaller bland vänner. Även en introvert som jag börjar bli desperat, inte minst av vetenskapen att ensamheten är dödlig. Vågen av uppgivenhet är ångestframkallande, och visst kan ett telefonsamtal dämpa den något, men det är som att ta Alvedon mot
stresshuvudvärk, tillfälligt och inte problemlösande (E22).
Det här knyter även an till det tidigare mikrotemat psykisk ohälsa, men jag har valt att lägga in det här under introvert eftersom det visar hur eleverna skriver fram sina personlighetstyper och vilka drag de här men ändå pekar på att de mår dåligt, trots att de egentligen gillar att hålla sig för sig själva. Det finns en gräns även för de introverta när de behöver socialt umgänge.
Extroverta personligheter
De som skriver att de har en extrovert personlighet är ungefär lika stor andel som de som säger sig ha en introvert personlighet. Men det finns en skillnad i hur man kan tolka deras
16 texter. Genomgående för de som säger sig vara extroverta är att de skriver fram att de
upplever att de behöver andra människor runt omkring sig för att må bra.
Jag skulle säga att jag är extremt extrovert, jag hatar nämligen att vara ensam och omger mig alltid av folk för att må bra (E35).
Det som skiljer sig är att de elever som benämner sig som extroverta har en ton av hjälplöshet och mer ångest, en del uttrycker en större frustration över situationen:
Vi extroverta, vi så kallade sällskapssjuka eller närhetsnarkomaner, kalla oss vad ni vill. […] För oss är lock down värre än Alcatraz eller Robben Island. Vi är som kossor som hoppas på att en dag få komma ut på grönbete. Få återgå till en varda med människor, skratt och vanlig j!vla fysisk kvalitetstid (E57).
Det den här pandemin har fått mig att reflektera över, speciellt som en medlem i de extrovertas riksförbund, är att vår värsta mardröm är att vårt samhälle ska bli mer datoriserat och över internet. Att vissa ser detta som ett sätt att umgås är inget problem för mig men för alla oss andra som tvingades in i ett liv framför en datorskärm. Hur ska vi klara en ny värld framför den vidriga skärmen. Vi har testat detta i ett par månader nu och vad fick vi ut av det förutom en krypande känsla av depression? Jo att för första gången verkligen inse hur mycket vi faktiskt uppskattar att knata till skolan eller jobbet dag ut och dag in. Det är nog faktiskt precis vad vi människor behöver (E57).
I citatet från E57 kan man följa elevens tankegång, hur orolig man är för att det ska bli så mycket datoriserat att ingen kommer att träffas och vill lyfta fram att det finns vissa som behöver en arbetsplats att gå till för att må bra. Att faktiskt sakna att få gå till skolan var inte det eleverna tänkte från första början, men det blir tydligt i elevernas texter att skolan är viktigare än vad de själva hade trott.
Distansundervisning
Ett tema som återkommer i alla texter är distansundervisningen, det texterna vill berätta om är hur eleverna har upplevt det, vad det kan innebära och hur man har hanterat det. Det blir tydligt under det här mikrotemat att eleverna inledningsvis såg distansundervisningen som lite spännande men de inser relativt snabbt att det inte är så spännande som de hade trott:
Helt plötsligt satt vi där med Mr Tegnell i ena handen och handspriten i den andra framför våra skärmar likt programmerade robotar för ytterligare ett Teams-möte. Initialt var distansplugget lite skönt och spännande! Äntligen hände något olikt den monotona vardag som vi alla tröttnat på (E45).
17 Men det vanligaste eleverna lyfter fram är att det blir svårare att få hjälp och stöd genom en skärm. Speciellt den grupp som i skolan kanske har särskilt stöd på grund av någon diagnos lyfter fram att de känner sig övergivna:
För den grupp elever som har tur om de i vanliga fall får den hjälp de behöver, betyder distansundervisning nu att de blir helt utelämnade att brottas med sina diagnoser helt på egen hand (E24).
Jag halkar efter mer och mer, medan mina betyg blir lägre (E56).
När jag satt i klassrummet den onsdagen i mars och fick höra att vi inte skulle få komma tillbaka till skolan på obestämd tid fick jag panik. Hur skulle jag klara av matten och fysiken själv? Hur skulle det vara att vara ensam hela tiden? (E42).
Men det är inte enbart negativa aspekter som lyfts fram av eleverna, några elever lyfte även vilka fördelar det finns av att vara hemma med distansundervisning:
Om ens kompisar har varit sjuka har man sluppit oron om vem man ska äta lunch med eller hänga med på rasten (E8).
Något som återkommer i flera elevtexter är hur svårt det är att hålla fokus på undervisningen och att vakna upp på morgonen och faktiskt komma igång:
Jag har precis lärt mig ackorden till Don´t Worry Be Happy av Bobby McFerrin, medan min lärare uppskattar klassens närvaro (E56).
Idag vaknar framtidens ingenjörer, läkare och entreprenörer fem minuter innan skolan börjar. Eller rättare sagt; innan videosamtalet börjar. Trycker tummen upp. Ber till gudarna att läraren inte ska ställa en fråga. Avslutar samtalet och somnar om (E16).
Att förstå är svårt, att behålla koncentrationen ännu svårare. Jag kan omöjligt tänka mig att det endast är jag som går med uppfattningen att corona faktiskt påverkat en hel vårtermin av min skolgång. Det är nämligen inte endast en dans på rosor när man får ta eget ansvar och arbeta hemifrån. Nya förutsättningar och krav sätter tålamod och ork på prov (E38).
[…] sattes istället datorn på och man lyssnade på teamsmöten som efterhand lät allt mer likadana (E26).
En elev uttrycker än den stora omställningen och hur svårt det är att faktiskt kunna ställa och får svar på sina frågor:
18
Skolan blev något nytt, någonting ingen någonsin kunnat förbereda oss för. Från att ha ständigt stöd från lärare och klasskompisar skulle man från den ena dagen till den andra klara sig näst intill själv. Självklart fanns lärarna där, men kommunikationen genom ett videosamtal är inte optimalt för att få svar på de frågor man har (E38).
En annan proposition som återkommer i flera texter är att distansundervisningen har tvingat fram ansvar och självdisciplin.
Hela grejen med distansundervisning har blivit ett test på självdisciplin och
självkännedom, och tyvärr är det dom enda proven på distans som man faktiskt inte kan fuska på (E56).
En lyckad distansundervisning kräver att eleverna kan ta eget ansvar och jobba effektivt själva eftersom läraren inte har koll på en (E8).
Förståelsen för vikten av rutiner och dess påverkan för arbetsförmågan och resultat tror jag ökat hos många under distansundervisningen. Hur lätt det är att bli
distraherad och skjuta upp uppgifter har visat sig. Att vi dessutom nästan, men bara nästan, längtade tillbaka till skolan trodde vi nog själva aldrig att vi skulle säga (E40).
Att längta tillbaka till skolan är något som skulle kunna ses som mikrotema under mikrotemat distansundervisning. Det är tydligt att eleverna inte hade förväntat sig att det skulle vara något de längtade tillbaka till:
Detta blev med tiden väldigt jobbigt och tråkigt. Man började sakna skolan som arbetsplats där saker var mer strukturerat och disciplinerat (E10).
Jag har alltid tyckt att skolan är det tråkigaste som finns, men tack vare corona så kunde denna sats motbevisad. Det som är ännu tråkigare än gå till skolan är att få skolan att komma hem till dig, jag menar naturligtvis distansundervisning (E18).
Vem kunde tro att man kunde få för mycket av det goda? Att vara hemma hela dagarna blev snabbt väldigt tråkigt och enformigt. […] Jag trodde jag aldrig skulle säga det men jag börjar faktiskt längta tillbaka till skolan (E58).
Dagarna blev långtråkiga, hemma satt man själv med en skärm rakt upp i ansiktet (E41).
Även de texter som lyfter fram distansundervisningen som något positivt vänder och konstaterar att det var fullt tillräckligt med våren.
19
Helt ärligt så älskade jag distansundervisningen. […] Jag fokuserade bättre av att bara få sitta i min egen bubbla, i mitt hem, och jobba på i min egen takt. Efter en hel dag ”i” skolan så hade jag fortfarande energi kvar. Men efter 3 månader av distans plus 2 månader sommarlov så kände man att det var dags att gå tillbaka till skolan igen (E12).
Saknaden av att få socialisera sig var nog den värsta biten för många. Det man annars tar för givet, att komma till skolan och träffa alla människor” (E10).
Det är det sociala som verkar vara det eleverna saknar mest och man hittar andra alternativ för att få social kontakt. Det vanligaste i elevtexterna är sociala medier.
Sociala medier
I mikrotemat sociala medier har jag räknat in alla olika typer: Facebook, Tik Tok, Snapchat Youtube osv för att göra det hanterbart. Grundtanken med många av de sociala medierna är att kunna hålla kontakten och bygga nätverk på olika sätt. Men det blir tydligt med
propositionerna i texterna runt sociala medier att man är medveten om vilka strukturer som ligger bakom att man kan fastna i oändliga klipp.
Appar använder algoritmer för att roa oss i all evighet, och visst är det bra med ett skratt i tider som dessa? (E22).
Texterna lyfter även fram hur det verkar lockande på olika sätt och vad det är som gör att man fortsätter att titta trots att man vet att det kanske inte är så nyttigt för en, förutom att man kan se vad det är som gör att vi tittar så finns det även en ton av ironi över att man trots
vetenskapen inte kan låta bli att fortsätta titta:
Man tar tillflykten till sociala medier, som med sina färgglada ikoner på mobilen lockar likt godisbitarna i hyllan på mataffären. Oändlig underhållning i form av memes, korta videosnuttar och arga Facebook-mammor (E16).
Däremot finns internet, vår räddare i nöden. För att hålla humöret uppe idag använder de flesta sig av dagens uppkopplade teknik. Memes, Tiktok och Facetime är några exempel på hur man idag försöker fördriva tiden och klara av den sociala distansen(E4).
Kanske ännu tydligare blir det när det även läggs in en ohälsosam aspekt på skärmtiden där chips är en del av fördärvet och eleverna inte orkar gå upp ur sängen. Man ser även ett problem i att skärmtiden ökar:
20
Som om dagens ungdomar inte redan spenderade tillräckligt många timar framför en skärm fick den globala coronapandemin oss att förflytta det enda riktiga liv vi hade kvar, in i skärmen. Skärmtidens veckorapportering hamnade på hela 14 timmar/dag istället för de 6 timmar man hade innan pandemin (E28).
Dagens isolerade ungdomar (inklusive mig) sitter som sagt med flottiga chipsfingrar och knappar på iPads och datorer från 8 på morgonen till 4 på eftermiddagen. Detta sker givetvis i sängen då man inte ”orkar” slänga benen över sängkanten och gå upp (E27).
Det är dock inte enbart negativa aspekter som tas fram på sociala medier, det finns texter som visar på vikten att inte känna sig ensam:
Där brukar jag kolla på memes och Tik Toks som kan få mig att tänka på annat än den pandemi vi lever i. Jag får även veta att jag inte är ensam, hela världen är med om detta (E17).
Plattformar och uttryck som tidigare bara varit tonåringars domän blir nu en mer allmän mötesplats att dela erfarenheter, inte minst om pandemin i sig (E24).
Just det här att sociala medier kan göra att man inser att man inte är ensam är en viktig del. Men även att det är en plattform att sprida information från:
Överallt på sociala medier kan jag nu se hur andra människor pratar om orättvisheter och förtryck mot minoriteter, proteströrelser för black live smatter. Hatiska hashtags på twitter har tagits över av andra människor för att visa motstånd (E25).
En elev kritiserar även det negativa som ständigt lyfts fram och ger förslag på hur det skulle kunna vändas till något bättre:
Människor fungerar så att om vi hör något tillräckligt många gånger så tror vi att det stämmer och varje gång vi hör att 2020 är sämsta året någonsin samt att Coronatider suger så förstärker det bara tanken. Vi blir då ännu mer missnöjda, det är en destruktiv snöbollseffekt som resulterar i en kollektiv övertygelse om att alla mår skit och världen går åt fel håll. […] Om folk började se möjligheter så skulle vi kunna få en likväl positiv snöbollseffekt som skulle göra bra för allas välmående (E2).
Eleverna lyfter fram vissa positiva aspekter av digitaliseringen och sociala medier, exempelvis menar man att distansundervisningen har påskyndat utvecklingen:
21
Samtidigt innebär det höga trycket att Teams, Zoom och Google tvingas utveckla sina funktioner så att arbete och undervisning kommer vara lättare även i framtiden (E24).
Det har varit allt från digitala mösspåtagningar för studenter, släktmiddagar med facetime, bröllop – online och föräldrar som går hemma i mysbralla och skjorta, redo för skype-möten (E1).
Tusentals möten har blivit fysiskt inställda och istället utförts på sociala medier. En stor ökning har skett inom kunskap om hur vi ska digitalisera samhället på ett så effektivt sätt som möjligt (E10).
Men det finns även de som inte anser att digitaliseringen kan ersätta det fysiska mötet, budskapet är att det inte blir samma sak:
Det hårda arbete som vi hade lagt ner för att få åka på mässa i Stockholm och dra på guldstänk var nu ett minne blott. Ersatt av ett stelt teamsmöte med dåligt ljud. Nää, det digitala kommer inte ta över oavsett var ”tech” skribenter säger (E26).
Men även om man anser att det finns positiva delar så väger nackdelarna tungt i elevernas beskrivningar.
Efter att ha spenderat så lång tid bakom de digitala skärmarna började jag till slut ifrågasätta min egen tillvaro. Jag träffar mina klasskamrater, lärare, arbetschef, städerska och mat tanten från […] matsal online nästan varje dag bakom en liten digital skärm i mitt lilla rum såsom jag träffar de imaginära karaktärerna i spelet GTA. Vid någon punkt var det svårt för mig att urskilja vad som var en verklighet och vad som var ett program bestående av en massa binära tal (E18).
Att inte riktigt vara säker på vad som är verkligheten eller spel måste kännas otäckt. En del funderar även över vad som händer med resten av världen när alla spenderar tid på sociala medier, kan man glömma bort vad som är verkligt och viktigt:
Den ständiga uppkopplingen är dock bitterljuv. När användningen av sociala medier ökar så resulterar det i att verkligheten glöms bort (E54).
Det har bara fått mig att spendera mer tid på nätet, exempelvis tiktok, instagram, netflix etc. Tyvärr kan det här vara dåligt då vi kan bli så uppslukade i oss själva att vi ibland glömmer bort världen runt om oss, vilket kan leda till att vi blir väldigt ignoranta för flera samhällsproblem (E15).
22
Inte minst jag själv som hade det enkelt med den digitala omställningen men den mentala lyckades jag aldrig med. Det är något speciellt med att träffa en eller flera personer, få intryck av doft, ansiktsuttryck och kroppsliga rörelser som inte kommer fram när man är isolerad (E39).
Det lyfts även fram vad de har tagit med sig av tiden från att vara ständigt uppkopplade.
Avslutningsvis vill jag säga att vår kollektiva flykt in i det digitala har fått mig att inse vikten av att ibland inte vara uppkopplad (E20).
Vi var inte riktigt likna sugna på att öppna datorn ännu en gång (E28).
En del av det som ändå känns som något positivt ändå har kommit ut från perioden:
Att folk vägrar ta upp mobilerna på rasterna och istället pratar med varandra och tar vara på den tid vi har tillsammans är viktigare är någonsin. Vem kunde tro att det skulle krävas en pandemi för att folk skulle förstå att det riktiga livet är det som sker utanför skärmarna? (E28).
En proposition som jag inte hade förväntat mig men som flera elever lyfte var tankar om hur man kan komma att se på memes i framtiden, kommer de ingå i vår historieforskning?
Böcker och dokumentärer tar tid att göra och kan därför ha viss svårighet att fånga upp kortsiktiga förändringar i samhällets sinnesstämning. Hur vi däremot
kommunicerar på daglig basis med träffsäkra memes om något som hände dagen innan kommer i efterhand vara en bättre källa att tolka sinnesstämningen och kunskapsnivån vid specifik tidpunkt (E24).
I dagens samhälle kommer brev vara mindre viktiga, det om ersätter brev och dagböcker är istället sociala medier. Tik Tok, Instagram, memes, bilder och massa annat kommer göra det möjligt att spara detaljer från den tid vi lever i till kommande generationer (E44).
Det blir tydligt att eleverna uppskattar att bli underhållna av sociala medier men även att de funderar på vad de sociala medierna kan bära med sig i historiskt värde.
Vikten av underhållning
En tydlig koppling till de sociala medierna är alltså vikten av underhållning men det är i sig ett eget mikrotema. I det här mikrotemat ser man även tydliga intertextuella kopplingar till de texter eleverna har läst inför skrivuppgiften. Men det blir tydligt att eleverna framförallt håller
23 med Giovanni Boccaccio att humor kan vara en viktig funktion för att ta sig igenom en svår situation.
Att skratt är ett botemedel under jobbiga tider visste man redan när pesten härjade (E42)
Ett gott skratt är det bästa sättet vi kan ta oss igenom Corona pandemin på, så dela med dig utav en rolig historia på Instagram för att göra vardagen lite lättare och vem vet i framtiden kanske det blir konst? (E42)
[…] idag berättar vi dock inte historier, istället gör vi satir och skämtar bort det blodiga allvaret i form av memes och korta videos på TikTok (E45).
Precis som de gjorde då så valde vi också att blunda för det svåra tills vi inte längre kunde ignorera det och när vi inte kunde ignorerar det längre så hanterade vi det med humor och kreativitet (E9).
Aldrig har det producerats lika mycket memes som det gjordes i april och sidor som reddit och flashback svämmade över med roliga historier, frågor och annat skoj. Precis som ungdomarna på 1300-talet så blev vi kreativa när vi blev isolerade, skillnaden var främst att vi hade helt andra forum att dela våra alster på (E9).
Både min situation och den i Decamerone visar på att det kanske är just glädje vi behöver för att hantera de känslor som träder fram under ovissa tider (E13).
Det finns dock många texter som inte har tydliga kopplingar till Boccaccio utan i stället bara talar om vikten av att vara glad, att vi behöver humor och lycka för att må bra som människor.
När det krisar och ovissheten tar över är en stor del av det vi behöver lycka och skratt. Gör det som gör dig lycklig, alltid (E13)
Å andra sidan behöver vi människor humor, det är ett sätt att härda ut (E33)
Ingen blir frisk med hjälp av humor men jag har heller aldrig hört om dem som har fått hosta eller halsont av humor. Humor är i många fall en tröst i hopplösheten, någonting som behövs för att ens orka kämpa (E33)
Denna sorts hanteringsmekanism ser vi än idag då Coronahumoret har blivit en lägereld att samlas kring för hela världen under den förfärliga pandemin som slukar åt sig miljontals människor (E46).
24
Eftersom dessa memes får en att glömma allvaret bakom det hela, det lättar på tyngden, det gör något roligt av en ”dålig” situation. Vilket var delvis det som hjälpte mig att aldrig riktigt agerar utifrån panik (E15).
Men samtidigt som man tycker att humor och underhållning är viktigt så väcker det även frågor om man verkligen får skämta om allt:
Så då är det alltså okej att skämta om Corona, en pandemi många dör av, eller? Om skämtet hjälper mig att härda, får jag skratta då? Skämt är svåra, humor är svårt, samtidigt är det i många fall den bästa trösten vi kan få (E33).
Det är svåra frågor som det finns många olika svar på. Men det är tydligt att skämt och att bli underhållen är viktigt för eleverna. Men förutom att skämta, vilket får eleverna att stå ut och överleva, så försöker de även hitta ljuspunkter med vad covid-19 kan föra med sig.
Vad covid-19 kan tänkas föra med sig
Ett tydligt mikrotema är elevernas förhoppningar och rädslor för vad covid-19 kan bära med sig. En del propositioner handlar om insikter om hur man själv är:
48 dagar var vad som krävdes för att lära mig tycka om ett annat slags liv, och jag tror främst det är denna insikt som kommer påverka mig i framtiden, inte coronan i sig (E38).
Därför kommer jag framöver att försöka uppskatta alla människor runt omkring mig, men även försöka bli mer bekväm i att umgås med mig själv. Det är trots allt mig själv som jag ska stå ut med resten av livet (E35).
Corona ställde till med kaos, men mitt i allt kaos tror jag att vi alla hittade en del av oss själva som annars hade förblivit gömd (E25).
Det känns som den större delen av världen har börjat reflektera kring hur vårt samhälle har fungerat och insett bristerna och nu kräver förändring. Jag tror inte det är en slump att detta händer nu. Jag tror att många andra har reflekterat som jag själv och gjort en personlig utveckling och tillsammans har vi påbörjat en mycket större utveckling. (E25)
Jag har nu under denna pandemi lärt känna mig själv bättre, börjat ta livet som det kommer och lärt mig att när det väl behövs, så har jag disciplinen för att utföra arbetet som måste göras, även fast jag är väldigt dålig på det när det kommer till skola (E29).
25
Man inser att avskildheten från sina vänner gör det så mycket mer speciellt när man får träffa dem igen (E7).
Det jag snabbt insåg var dock hur mycket de små sakerna började betyda för mig, och det fick mig snabbt att inse hur tacksam jag borde vara för de saknar jag annars tar för givet. En sådan enkel sak som att jag och övriga familjemedlemmar var friska, betydde plötsligt mer än någonsin (E48).
Dessutom tror jag att vi lärt oss uppskatta vardagen mycket mer än tidigare. Att åka till skolan och få träffa klasskamrater och lärare känns väldigt roligt efter att ha suttit ensam framför datorn. Vi får väl se om det låter likadant en kall novembermorgon när regnet öser ner och det blir blodpudding till lunch… (E40).
Nu har jag inte på samma sätt något att stressa över och det visar sig att de jobbiga och störande individerna som bor under samma tak som jag visst är ganska trevliga ändå. Ett liv utan de skulle vara helt obeskrivligt och det är jag tacksam över att jag är medveten om. Dock är jag inte helt säker på att jag tänkt på detta om pandemin inte brutit ut (E31).
Det som återkommer i många texter är även vikten av att vi måste ta hänsyn till hela världen och våra närmsta för att vi ska kunna fortsätta utvecklas som samhälle:
Corona tider har lärt oss samhället är jag, du, mormor, morfar och alla andra. För att samhället ska kunna fortsätta framåt är det viktigt att vi visar hänsyn till varandra (E18).
Främst av allt tror jag detta har fört världen samman. Vi har insett att ingen är odödlig, oavsett varifrån man kommer” (E12).
Att ta hand om varandra under dessa tider är otroligt viktigt, för lika snabbt som viruset sprids även ensamheten och depressionen. Försök att värna lite extra om nära och kära och stanna hemma så mycket som det går, i alla fall om du börjar bli snuvig (E42).
Det distanseringen gör är att den tvingar oss lyfta fram sidor hos oss själva som vi inte visste att vi hade. Allt för att slippa för av uttråkning. […] Den enkla slutsatsen är därför; vi är precis samma människor nu som vi var på istiden. Av naturen lika nyfikna och ständigt strävande efter att lämna hemmet för att utforska livet bortom den grå vardagen (E5).
Men om det är något corona har lärt oss så är det väl att stanna upp och ta ned förväntningarna” (E14).
26 Det går även att se kopplingar till insikter och anpassningsförmåga som är viktig i skolans miljö och i det kommande livet:
En distans-lektion i matte är alltså så mycket mer än en lektion i matte. Det är evolution. Och vi är överlevare. Corona har hjälpt oss att inse att förändringar inte behöver vara något negativt, och att förändringar är början på något nytt, något bättre (E1).
Ett tydligt exempel på vår anpassningsförmåga var beslutet om hemstudier. Något som kändes otänkbart första veckorna kändes plötsligt naturligt. Det var nya tider som krävde nya vanor och nya rutiner och vi fixade det! (E48).
Men det som lyfts fram som de viktigaste kunskaperna är att både individer och samhällen kan ställa om snabbt vid behov:
Jag hoppas att vi likt efter pestens tid blivit påminda om hur viktigt det är att alltid vara förberedd på det värsta, för att snabbt kunna ställa om när krisen kommer (E48).
Om vi bortser det faktum att hundratusentals människor mist livet så skulle jag säga att denna tid har stärkt oss som individer. Vi har gemensamt fått arbeta tillsammans på en ny nivå och fått skapa erfarenheter framtida generationer kommer kunna ha som hjälp vid en ny pandemi (E10).
Pandemin har gett oss en spark i riktningen mot ett ännu mer uppkopplat och digitalt liv där arbete och utbildning i högre grad kan skötas på distans (E11).
Förutom att man ser att det finns kunskaper som kan användas vid kris hoppas man även på att de kan komma att användas vid andra problem:
Trots allt lidande viruset fört med sig har det också återväckt min tro på
mänskligheten, inklusive mig själv. Vi kan ha empati för främlingar och vi är villiga att förändras. Min förhoppning är bara att vi sedan kan tackla andra problem på samma effektiva sätt. (E30)
Ett problem man hoppas kunna minska med hjälp av de nya kunskaperna är miljöförstöringen: ”En av de saker som har motiverat mig genom hela coronakaoset är att vi kan ta dessa lärdomar och applicera dem på andra problem, till exempel miljökrisen” (E30).
Det ska dock sägas att något världsomvälvande behövdes för att vi ens ska tänka på att bryta våra ofta miljöförstörande mönster. Man behöver inte alltid vara på plats
27
för att ha ett möte, och man behöver inte resa utomlands även om det är väldigt trevligt ibland. Vi har insett att onödiga resor kan skippas (E32).
När vi lämnar pandemin bakom oss hoppas jag också att vi gör det med en djupare förståelse för framtida hot mot vårt välstånd och vår vardag (E11).
Samtidigt som eleverna lyfter många positiva saker finns det även en del som konstaterar att det finns en del negativa aspekter som kommer att finnas kvar. Exempelvis oron för de nära och kära:
Man kan aldrig vara försiktig nog så även om viruset försvinner så kommer jag nog aldrig vara helt bekväm med att krama min mormor och morfar igen- vilket är synd (E12).
Men även att en del elever anser att krisen har bevisat att det inte att går att lita på deras med människor:
En olycklig konsekvens av pandemin kommer vara en minskad tillit oss människor emellan på grund av den uppenbara ovilja att ta ansvar för den egna och andras välmående som uppvisas av minoriteten som fortfarande envisas med att trängas i köer och gå till affären med symptom (E11).
Men även om det finns några negativa propositioner så är de övervägande delarna om vad covid-19 kan har för följder i en positiv anda, det finns starka förhoppningar om en ljusare framtid.
Sammanfattning
Analysen av krönikorna skrivna av elever i Svenska 3 på temat ”Vem blir jag i coronans tid?” visar att många elever uttrycker oro och psykisk ohälsa. Utifrån mina första frågeställningar, ”Vad väljer eleverna att skriva om?” och ”Vad går det att säga om det eleverna skriver om?”, blir det tydligt att eleverna har lagt stort fokus vid just psykisk ohälsa som är det första mikrotemat, ett mikrotema som knyter an till psykisk ohälsa är olika personlighetstyper där eleverna beskriver hur de känner och upplever situationen. Det är en tydlig skillnad mellan de introverta personligheterna och de extroverta personligheterna, dels på hur de mår, dels hur de har hanterat covid-19. Ett mikrotema som genomsyrade samtliga elevtexter är hur
distansundervisningen har påverkat dem och hur de har upplevt det. Eleverna beskriver hur de upplevde distansundervisningen, deras känslor inför och under den och hur det påverkade dem. Mikroteman Sociala medier och Vikten av underhållning, som till viss del hänger ihop, men under Sociala medier diskuterar eleverna hur de har blivit påverkade, att sociala medier
28 har varit ett sätt att minska ensamheten samtidigt som det finns nackdelar. Under Vikten av underhållning diskuterar eleverna i stället hur viktigt det är att få skratta för att må bra. I mikrotemat Följder av covid-19 diskuterar eleverna vilka följderna kan bli av situationen de har ställts inför, en del hoppas att den ökade digitaliseringen ska vara till hjälp för att minska miljöproblemen, medan andra ser med oro på framtiden och om det kommer att finnas en framtid för dem. Något som många tycker är viktigt är att man har även sett nackdelarna med att vara ständigt uppkopplad och hur viktigt det är att få träffas i verkliga livet och interagera med alla sinnen.
Diskussion
Gymnasieskolans elever ställdes inför en helt ny situation förra våren och det blir tydligt efter min analys av en grupp elevers texter att covid-19 har påverkat dem och deras liv på många olika sätt. Analysen av elevernas texter gjordes utifrån frågorna ”Vad väljer eleverna att skriva om när de ska skriva om covid-19”, ”Vad uttrycker eleverna för känslor i sina texter?” och som avslutande ”Går det att utläsa vilken betydelse det har för eleverna att få skriva om covid-19?” De två första frågorna går väldigt mycket hand i hand och jag diskuterar dem tillsammans. Det eleverna valde att skriva om var framför allt psykisk ohälsa på flera olika sätt, de allra tydligaste exemplen finns under just mikrotemat psykisk ohälsa men det återkommer under alla mikroteman både implicit och explicit.
Det som även går att utläsa ifrån vad eleverna väljer att skriva om är att trots att det i
elevernas uppgift inte fanns några instruktioner om att de skulle ha med hänvisningar från de skönlitterära texterna eller artiklarna de fick läsa inför uppgiften, väljer många av eleverna att på olika sätt göra referenser till de skönlitterära texterna. I Randahls (2012) avhandling står det: ” […] visar att skrivspelet inte är så enkelt att det enbart handlar om att leverera det som explicit efterfrågas; det finns andra, outtalade normer vid sidan av dem som explicit uttrycks […]”Randahl 2012:93) Det vill säga att eleverna uppfattar skolnormen så som att man skriver saker som inte explicit har efterfrågat. I det här fallet väljer eleverna att använda sig av det referensmaterial som finns trots att det inte finns något uttalat önskemål om att det ska göra det. Det jag upplever med mitt material är att eleverna använder referenstexterna för att kunna sätta ord på sina egna upplevelser till skillnad mot Nilsons elevtexter där hon skriver: ”Mitt material pekar mer mot att den egna berättelsen blir en resurs för att verifiera ett innehåll som redan är bestämt genom de stimulandstexter och sätt att formulera uppgiften på” (Nilson 2012:132). Det kan vara så att uppgiften Nilsons elever fick var svårare för eleverna att
29 förhålla sig till: ”Så formas ett människoliv” (Nilson 2012:62) är kanske en större fråga som eleverna känner sig mer tveksamma inför jämfört med: ”Vem blir jag i coronans tid?” som mina elevtexter utgår ifrån. Man får heller inte glömma situationskontexten, båda uppgifterna har visserligen getts ut på gymnasiet men Nilsons uppgift är ett nationellt prov där
prestationskraven är relativt höga jämfört med situationen där mina elevtexter kommer ifrån, den första uppgiften på terminen som ingång till den fortsatta terminen.
Det eleverna väljer att skriva om i mitt material följer även samma mönster som tidigare undersökningar om vad eleverna upplever som jobbigt i samband med covid-19. Mitt resultat visar att eleverna väljer att skriva om psykisk ohälsa, nedstämdhet och oro, exempelvis E19: ”Detta tog hårt på mig då det enda jag gjorde var att ligga i sängen, gå på lektioner och träna om kroppen tillät det. Jag mådde inte bra och tack vare sociala medier fick jag reda på att jag inte var den enda som upplevt detta.” Samma mönster ser Henning Loeb och Windsors där många elever menar att de sitter ensamma på sin säng med sin dator. Vissa elever skriver att det visserligen är svårt för alla men speciellt svårt för de eleverna som har NPF-diagnoser: ”För den grupp elever som har tur om de i vanliga fall får den hjälp de behöver, betyder distansundervisning nu att de blir helt utelämnade att brottas med sina diagnoser helt på egen hand” (E24). Det här uppmärksammar även Riksförbundet Attention (2020) som konstaterar att deras undersökning visar att skolorna inte klarar av att anpassa distansundervisningen i tillräckligt stor utsträckning, vilket leder till stress och oro.
Ett annat tydligt mikrotema i min undersökning är distansundervisning där elevernas propositioner handlar om hur svårt, ensamt och om hur stora krav på disciplin som ställs: ”Hela grejen med distansundervisning har blivit ett test på självdisciplin och självkännedom, och tyvärr är det dom enda proven på distans som man faktiskt inte kan fuska på” (E56). De lyfter även fram att de saknar vänner och strukturen i skolan. Även de som trivs med
distansundervisning vill tillbaka:
Helt ärligt så älskade jag distansundervisningen. […] Jag fokuserade bättre av att bara få sitta i min egen bubbla, i mitt hem, och jobba på i min egen takt. Efter en hel dag ”i” skolan så hade jag fortfarande energi kvar. Men efter 3 månader av distans plus 2 månader sommarlov så kände man att det var dags att gå tillbaka till skolan igen (E12).
I den tidigare forskningen visar Åkerfeldt och Hermanssons (2020) att i deras undersökning vill de elever som trivs på distans fortsätta. En tolkning av att resultatet skiljer skulle kunna
30 vara att deras undersökning är gjord fram till och med maj 2020 och de texter jag har
undersökt är skrivna i september 2020. Eleverna hade när de skrev krönikorna jag använt ännu längre erfarenhet av distansundervisning och en långt och många gånger ensamt sommarlov bakom sig vilket kan innebära att behovet av att träffa vänner och klasskamrater har vuxit även hos de som trivs med distansundervisningen. Åkerfeldt och Hermansson (2020:21) menar ju att den viktigaste parametern är just den sociala dimensionen.
Under mikrotemat distansundervisning blir elevernas känslor mycket tydliga när det gäller att studera hemifrån och hur de försöker hitta sätt att hantera den vardag som har blivit
verklighet. Det finns inslag där man driver med covid-19 och vad det innebär för dem:
Idag vaknar framtidens ingenjörer, läkare och entreprenörer fem minuter innan skolan börjar. Eller rättare sagt; innan videosamtalet börjar. Trycker tummen upp. Ber till gudarna att läraren inte ska ställa en fråga. Avslutar samtalet och somnar om (E16).
Helt plötsligt satt vi där med Mr Tegnell i ena handen och handspriten i den andra framför våra skärmar likt programmerade robotar för ytterligare ett Teams-möte. Initialt var distansplugget lite skönt och spännande! Äntligen hände något olikt den monotona vardag som vi alla tröttnat på (E45).
Det som blir tydligt är dock att samtidigt som eleverna försöker skriva med lite humor så skiner oron och ironin igenom och det blir tydligt att de försöker att använda sig av humor som ett sätt att hantera sin oro. Det finns i båda citaten ovan en underliggande oro, vad kommer att hända med framtiden om framtidens ingenjörer, läkare och entreprenörer inte kan tillgodo göra sig utbildningen? Inte heller är ”programmerade robotar” ett alltigenom positivt sätt att se på sin situation. Andra eleverna skriver om en stark oro, inte bara att de eller deras närstående kan bli sjuka utan även en oro för att bli tvingade till karantän i ännu större utsträckning ” […] men jag var också orolig att min frihet, alltså min bekväma vardag skulle tas ifrån mig. Jag var rädd för att leva i karantän mer än jag fruktade viruset själv” (E30). Oron som blir tydlig i många av mikroteman gör att eleverna risker att känna sig bli ännu mer instängd och komma närmare en depression på grund av att man saknar det sociala livet som utspelar sig i det verkliga livet. Det blir ännu tydligare när eleverna skriver att det de saknar är den mänskliga kontakten i verkliga livet, det är inte bara ett samtal mellan två människor, det kan man göra online, utan det handlar om allt det som inte är ord, att tydligt kunna se
ansiktsuttryck, kroppsspråk, känna lukter och höra alla små nyanser som kan gå förlorade via en skärm. Det kan vara viktigt att man som lärare tänker på att även om själva undervisningen
31 går att göra på distans så kan eleverna behöva få träffa andra människor än den närmsta
familjen för att må bra och fungera. Även de elever som anser sig vara introverta inser så småningom att de saknar andra människor.
Viktigt att komma ihåg är att vi människor inte helt och hållet den ena av det andra och att det är både skönt med egen tid och social kontakt för alla människor i rätt mängd. Det är därför jobbigt för de flesta människor att vara helt ensamma för länge. Det är en anledning till att man använder isolering som straff. (E25)
Det är lätt att ta föregivet att allas hemförhållande ser likadana ut, men alla har olika förutsättningar och behov. På gymnasiet kan det vara svårt att komma så nära eleverna att man blir införstådd i deras hemförhållande, speciellt som ämneslärare. För en del elever är det kanske så att de känner sig allt för isolerade och andra har svårt att ens hitta ett lugnt hörn att sköta sina studier på så som Henning Loeb och Windsor visar med sin undersökning: ”It is hard to concentrate with pets, siblings and parents also being att home all day” (Henning Loeb & Windsor 2020:43). Det har inte framkommit i någon av mina elevtexter att man upplever att det inte finns några lugna ställen att arbeta på hemma. Däremot skriver eleverna att den här upplevelsen med att vara isolerad har gjort att man numera uppskattar tiden man har
tillsammans med andra:
Att folk vägrar ta upp mobilerna på rasterna och istället pratar med varandra och tar vara på den tid vi har tillsammans är viktigare är någonsin. Vem kunde tro att det skulle krävas en pandemi för att folk skulle förstå att det riktiga livet är det som sker utanför skärmarna? (E28)
Det som blir tydligt i elevernas texter är även att de reflekterar mycket över hur covid-19 har påverkat dem, deras sätt att leva och vad det kan tänkas att innebära för dem i framtiden. Det för mig in på min tredje fråga, går det att utläsa vilken betydelse det har för eleverna att få skriva om sin situation?
Går att det utläsa vilken betydelse det har för eleverna att få skriva om covid 19?
Eleverna förhåller sig till covid-19 som något som är en negativ påverkan på deras liv, även om de kan se positiva saker som covid-19 kan föra med sig. Att få möjligheten att skriva om hur covid-19 har påverkat eleverna kan även göra att de får ytterligare ett sätt att hantera situationen, vilket skulle kunna leda till att de hittar ett sätt att hantera sin situation på ett bättre sätt. Vilken nytta kan då eleverna ha av att få skriva om sina upplevelser och känslor? Resultatet visar att det finns en stor oro hos eleverna, en oro är sjunkande resultat i skolan
