Empati- ett vardagligt arbetssätt för pedagogerna i förskolan

Malmö högskola Lärarutbildningen

Barn- och ungdomspedagogisk utbildning Lek- Fritid- Hälsa

Empati

– ett vardagligt arbetssätt

för pedagogerna i förskolan

Examensarbete

Jannika Hallberg Malin Nielsen Månsson Vt. 2003 Förskollärarutbildningen

Handledare: Katja Hultgren

Sammanfattning

Det här examensarbetet handlar om empati, hur förskollärarna arbetar med empati i verksamheten på förskolan. I vårt arbete har vi valt att presentera lekar som utvecklar den empatiska förmågan hos barnen. Syftet är att få tips och idéer om arbetssättet med empati som pedagogerna utövar i förskolan, samt att utveckla vår kunskap om empati.

Det är den ökande bristen av empati som vi iakttagit under våra praktiktillfällen ute i olika barngrupper, som fått oss att skriva om empati i vårt examensarbete. Vi har använt oss vuxenobservationer och gjort intervjuer med tre förskollärare på två olika förskolor i Malmö.

Vår viktigaste lärdom efter arbetets gång är att empati är något som finns i vardagsarbetet på förskolan som vi vidare kan komplettera med olika stärkande övningar och lekar. I samspelet mellan pedagog och barn så är det både den verbala och den icke verbala kommunikationen som påverkar empatins utveckling hos barnet.

Förord

Empati är det som gör människan mänsklig.

Den brinner som en liten klar låga inom varje människoliv. Lägger vi mer ved på brasan kommer den att ta

sig och brinna som ett klart ljus.

Utan bränsle falnar lågan och hotar att släckas ut

(http://w1.221.telia.com/~u22102590/kulan99/htm/social.htm).

Vi vill tacka förskolorna, Drakens förskola och Edens förskola i Malmö, alla underbara barn och förskollärare. Tack för ett gott samarbete och för er dyrbara tid.

Vi tackar vår handledare, Katja Hultgren, som kompetent väglett oss genom dessa veckor med examensarbetet. Vi vill även tacka de som tålamodigt försökte hjälpa oss med vår formaterade diskett, med arbetets innehåll.

Malmö den 14 maj 2003

Innehållsförteckning

1 INTRODUKTION

7

2 EMPATI

2.1 Vad är empati? 9

2.2 Hur utvecklas empati? 10

2.3 Olika teorier 12

3 HUR KAN PEDAGOGERNA PÅ

FÖRSKOLAN ARBETA MED EMPATI?

13 3.1 Vad är Charlie- projektet?

3.1.1 Historik 14

3.1.2 Projektet Charlie på Solhagaskolan 15

4 PRECISERAT PROBLEM

16

5 METOD OCH GENOMFÖRANDE

5.1 Alternativa metoder 17

5.2 Metodval 17

5.3 Urval 18

5.4 Etik 18

5.5 Genomförande av undersökningen 19 5.6 Bearbetning av insamlat material 19

6 RESULTAT OCH ANALYS

6.1 Presentation av respondenter 21 6.2 Intervjuer

6.2.1 Vad tänker du på om du hör ordet empati? 21 6.2.2 Hur utvecklas empati? 21 6.2.3 Varför är det viktigt att känna empati? 21 6.2.4 Säga förlåt eller göra förlåt? 22 6.2.5 Hur arbetar pedagoger på förskolan med empati? 22 6.3 Observationer 6.3.1 Tillfälle 1 23 6.3.2 Tillfälle 2 24 6.3.3 Tillfälle 3 25 6.4 Analys 26

7 DISKUSSION

28

7.1 Värdering av arbetet 30

7.2 Fortsatta studier 30

8 KÄLLFÖRTECKNING

32

BILAGA 1

BILAGA 2

1 Introduktion

Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande skall prägla arbetet i förskolan. Hänsyn skall tas till barnens olika förutsättningar och behov (Utbildningsdepartementet, 1998, sid. 8).

Känslolivet börjar tidigt, redan under första levnadsmånaderna kan barn uttrycka egna känslor och reagerar på andras. Det är p.g.a. av att vi antagligen är födda med ett känslospråk som gör att barnen kan förstå andras leende, tårar och skratt (Hwang & Nilsson, 1999).

Men det finns många barn med aggressivt utåtagerande beteende, det kan dominera barngruppen som kan bidra till förhöjd ångestnivå, misstro och aggressivitet (Öhman, 1992).

Därför anser vi att det i högsta grad är angeläget att forska om empati, det är förskolan som ska lägga grunden för livslångt lärande. Vi har valt att forska om hur pedagogerna arbetar aktivt ute i verksamheten med empati. En av anledningarna till att vi blev intresserade av just detta var en iakttagelse som vi observerade ute på fältet.

En pedagog hade ställt fram ett bord mitt i rummet, uppe på bordet hade hon placerat en skål med frukter i. Runt bordet hade pedagogen ställt fram staffli till de barn som ville måla av bordet med fruktskålen på. Färgen som fanns tillgänglig var vattenfärg i olika nyanser.

Fem barn gick fram och började måla, strax efter kom jag in i rummet, hade precis varit på lunchrast. Pedagogen gick fram till mig och sade med irriterat tonläge:

- Ser du ”Emil”? Han förstår ju verkligen inte vad jag menar. Han ska måla av skålen det har jag ju sagt men han förstår inte det!!

Pedagogens uttalande hörde den lilla pojken på fem år som målade hela sin teckning blå. Under tiden påpekade hon hur duktiga flickorna var som kunde måla så fint, så verklighetsuppfattat.

När pedagogen gick ut för att ta sin rast satte jag mig ner vid ett målarbord i rummet. Den lilla pojken satte sig intill mig, tog fram ett papper och började rita med färgpennor.

- vad fint du ritar ”Emil”, kan du berätta lite om din teckning för mig?, säger jag.

Pojken berättar att det är ett bord med en fruktskål på. Jag betraktar teckningen, ur bilden framkommer ett bord och en skål med frukter i dess naturliga färg och former.

Pedagogen har gjort ett stort fel, vi ska aldrig tro att barn är inkompetenta, att barn inte kan. Här visade pojken för mig att han visst kan, men just då ville han måla med blå färg, härlig färg över hela sitt papper. Vad ger vi pojken för syn på sig själv när vi högt och tydligt förklarar att han inte förstår?

Är det brist på empati från pedagogens sida?

Vårt syfte med vår undersökning är att utveckla vår kunskap om empati. Få lite tips och idéer om hur vi kan arbeta professionellt med att utveckla empatisk förmåga hos barnen. Hur ser det ut på våra förskolor? Hur tänker pedagogerna på empatin? Hur viktigt är det? Vilka arbetssätt använder vi ute i verksamheten?

Alla som arbetar i förskolan skall

- visa respekt för individen och medverka till att det skapas ett demokratiskt klimat i förskolan, där samhörigheten och ansvar kan utvecklas och där barnen får möjlighet att visa solidaritet och

- stimulera barnens samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd kompromissa och respektera varandra (Utbildningsdepartementet, 1998,

2 Empati

2.1 Vad är empati?

Empati kommer från det grekiska ordet ”empatheia” av em = in och patos = känsla, ungefär samma betydelse som inkännande (Sylvander, 1992).

I den vetenskapliga litteraturen framkommer empati ur många olika infallsvinklar, hypoteser och frågor, som då också visar hur omfattande begreppet empati är. När man försöker att analysera och mäta empati har det framkommit många typer av indelningar. Det vanligaste är affektiv (känslomässig) och kognitiv (intellektuell) empati, detta är en indelning som gäller mekanismerna i den empatiska processen. Sen är det predektiv empati, som då är förmågan att förutsäga hur en person kommer att reagera och

situationell empati som är förmågan att uppfatta och/eller bemöta en annan

persons känslor i den aktuella situationen (Holm, 1987).

När Raundalen pratar om empati så delar han in det i två huvudgrupper: - Empati, att leva sig in i en annan persons känslor

- Prosocialt beteende, att hjälpa personen i behov av hjälp (Raundalen, 1997)

Att vara empatisk är mer än att man är snäll, givmild, rättvis, hygglig och att man har viljan att dela med sig även fast det är viktiga komponenter. Det viktigaste är att barnet reagerar när någon är ledsen och har det svårt, oavsett om det gäller ett barn i barngruppen, syskon, föräldrar eller andra vuxna i barnets närhet som visar smärta och är ledsna. (Raundalen, 1997)

Empati innebär att man placerar sig in i en annan persons inre verklighet utan att bli hotad av den andres upplevande. Detta betyder också att man måste ha utvecklat en egen tolerans för känslor, så att man kan känna med den andre utan att ta till olika försvar, en också utan att ta över den andres känslor (Sylvander,

1992, Sidan 12)

Det är inte tillräckligt att man kan och vill jämföra känslor, att man kan känna hur en annan människa mår, utan det avgörande är att vi människor har ett prosocialt beteende, att det finns en vilja till att hjälpa en människa som är i behov av hjälp (Raundalen, 1997).

2.2 Hur utvecklas empati?

Empati är en medfödd förmåga som barn har (Sylvander, 1992).

Det innebär att det finns förmåga hos det lilla spädbarnet att utveckla kontakt, samspel, omsorg, inlevelse och empati (Raundalen, 1997).

När barnet stoppar nappen i något annat barns mun, är detta ett tidigt uttryck på empatisk känsla. Detta visar på att det lilla barnet har grundläggande möjligheter att utveckla en bra/positiv relation till omgivningen (Sylvander, 1992).

Men bara för att empati är något medfött är det ingen instinkt (Raundalen, 1997. Video).

Den grundläggande förmågan till att empati utvecklas – eller inte utvecklas – beror på hur det lilla barnet behandlas. Barnet behöver mat, värme, trygghet och kärlek. Alla behoven behöver inte vara fullt tillfredställande för att barnet ska kunna utveckla sin empatiska förmåga (Sylvander, 1992).

I boken Empati- känna, förstå och växa (1992) skriver Edenhammar att barnet föds med förutsättningar för att utveckla empati, men den utvecklas inte automatisk utan först i samspel med andra människor. Det krävs att barnet har upplevt omsorg och medkänsla (empati) i sin uppväxt för att kunna utveckla förmågan hos sig själv.

Edenhammar menar att forskare och psykologer under lång tid har hävdat att små barn inte lär sig av andra små barn, barnen blir inte intresserade av andra barn och har inte utbyte av varandra förrän vid tre års ålder. Utvecklingen av medkänsla och empati sker med andra barn först vid sex – åtta års ålder. Men människor som är med barnen varje dag (tex. pedagoger) kan se att de allra minsta barnen visar medkänsla, de försöker hjälpa varandra när de blir införstådda med att den andre är i behov av hjälp. Redan vid tio månaders ålder visar barnet oro om någon i närheten av barnet visar sig må dåligt. När barnet har blivit runt ett år och lärt sig att gå, visar forskning på att barnet går i riktning mot den personen som gråter för att ge tröst. När barnet blir äldre försöker de kanske tillkalla en person som kan hjälpa till (Edenhammar, 1992)

Vänskap betyder mycket för utvecklingen av respekt, solidaritet och samarbete för de äldre barnen som i sin tur bygger på förmågan till empati.

Vänskap har direkt samband med förmågan till inlevelse och empati

När barnet ska bygga upp ett vänskapsförhållande med ett annat barn krävs det träning och uppmuntran från en förälder eller annan vuxen i barnets omgivning. Barn upptäcker vänskap när de ser varandras reaktioner. De ser att det andra barnet är en egen människa med en egen vilja. När barnet inleder sitt vänskapsförhållande med ett annat barn brukar de använda sig av en slags ”vänskapsgåva”. En vänskapsgåva kan t.ex. vara barnets favoritleksak eller den fina stenen barnet nyss hittade ute på lekplatsen etc. Vid två års ålder visar många en saknad efter sina kamrater, de blir ledsna när de skiljs åt och glada när de ses igen (Edenhammar, 1992).

När ett barn byter förskola eller flyttar brister vi vuxna ofta i inlevelseförmågan och empati. Det har visat sig att det kan orsaka sorgsenhet och depression för barnet. En del barn skapar sig en låtsaskompis, barnen testar olika känslor på sin nya vän, såsom rädsla, dåligt samvete och vrede. Låtsaskompisen är en tålig lyssnare som inte klagar, gnäller och ställer krav, han/hon ger okritiskt stöd. Vi vuxna undervärderar ofta barns behov av varandra. Redan i tidig ålder börjar barnen känna ett starkt behov av grupptillhörighet, detta kan barnen endast erövra tillsammans med andra barn. En positiv bekräftelse från en vän är ofta mer betydelsefull, har ett annat värde än om det skulle ha varit från en vuxen (Edenhammar, 1992).

En skola i Täby tycker det är viktigt att arbeta och utveckla barnens emotionella intelligens. Pedagogerna på skolan anser att barn och vuxna kan träna upp sin emotionella intelligens. Det är inget man har naturligt i sig när man föds, utan empatin kan utvecklas och läras genom hela livet

(http://www.ellagardsskolan.taby.se/eq.htm).

Ju mer vi vet om våra egna känslor, dvs. ju mer emotionell intelligenta vi är, desto större möjlighet har vi att använda vårt sunda förnuft

( http://www.ellagardsskolan.taby.se/eq.htm)

Genom att vi medvetet arbetar med att träna och bygga upp barns impulskontroll, empati , beslutsfattande och problemlösning så bidrar det till större självinstinkt och förståelse för hur känslorna påverkar dem själv och andra. Det är vår egen självkänsla som är grunden för hur vi reagera i olika situationer(http://www.ellagardsskolan.taby.se/eq.htm).

Eq- trappan, hur den emotionella intelligensen utvecklas.

A: kunna identifiera sina egna känslor när de uppstår

B: kunna identifiera vad andra känner och se vilka sätt andra människor uttrycker sina känslor

C: kunna ta ansvar för sitt känsloliv

E: lösa vardagliga konflikter och problem

(http://www.ellagardsskolan.taby.se/eq.htm)

Det viktiga är att alla barn på förskolan blir sedda dagligen. Genom att bygga upp självförtroendet, ge barnen en självkänsla, motverkas bl.a. mobbning hos barnen. Empatiträning är ett förebyggande arbete mot mobbning

(http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/DocumentsToPrint/00349F01).

För att barnen ska bli sedda så ska man alltid som pedagog uppmärksamma när ett barn har gjort något bra. Tala om för barnet när han eller hon gör en god gärning för ett annat barn. Om man vet att någon är snäll och hjälper en när man som bäst behöver det så är det inte så kul att vara elak mot honom eller henne vid ett senare tillfälle.

(http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/DocumentsToPrint/00349F01).

2.3 Olika teorier

I boken Utvecklingspsykologi. Från foster till vuxen, 1999. Skriver Hwang & Nilsson att kompetens som prosocialt beteende, dvs. att ta hänsyn till, visa omsorg, ta ansvar för och hjälpa andra sker redan i tidig ålder. I fyra års åldern reagerar barnen tex. på att andra barn gråter och han/hon försöker hjälpa och trösta.

Piaget och Ericson formulerade sina teorier på 50-60 talet. De båda menar att barns förmåga till empati utvecklas först i skolåldern, kanske kring sju – åtta år eller kanske först vid elva års åldern. D.W Winnicott och Daniel Stern visar på att redan fem – sju månaders bebisar har en empatisk förmåga. Empatin utvecklas när barnet själv får erfarenhet av empati från omvärlden (Norell Beach, 1998).

I boken Att bli sig själv, 2000. Beskrivs Daniel Sterns teorier så att de kan passa i förskolans vardag. Där skriver författarna Brodin & Hylander att i en småbarnsgrupp kan man ofta se exempel på en hel skala, allt från ”sympatigråten” där barnens ledsna känslor smittar från ett barn till ett annat, till att barnen ser bekymrat på en kompis och hämtar hjälp och till sist att barnen själv försöker att trösta.

3 Hur kan pedagogerna på förskolan arbeta med empati?

Pedagoger kan arbeta aktivt på förskolan med empati. Istället för att bli arg på barnet som gjort något dumt kan pedagogerna prata och diskutera med honom eller henne, vända känslorna mot den som agerat fel, ställa frågor som – kommer

du ihåg den gången Lisa tog din bil, kommer du ihåg hur ledsen du blev då?

(Raundalen, 1997)

Barn måste få kunskap om verkligheten och om andras känslor. När barnen blir äldre kan förskolepedagogerna stimulera barnens fantasi och inlevelse i andra människors känslor (Sylvander, 1992).

Det är viktigt att vi pedagoger pratar, diskuterar och förklarar för barnen. Att barnen förstår vad dem gjorde som var fel, varför Lisa blir ledsen om man tar hennes docka, gör barnen införstådda med sina handlingar och känslor.

(Raundalen, 1997).

Dessa lärdomar ska förmedlas på ett begripligt sätt, på barnens nivå. Barn och vuxna har lättare att förstå det som är konkret, personligt och igenkännbart, än det abstrakta och anonyma (Sylvander, 1992).

Som pedagog ska vi ställa hur frågor istället för varför frågor till barnen tex.

?? Hur tänker du?

?? Hur känner du?

?? Hur gör du?

?? Hur känner du om jag gör så? Vi pedagoger kan ställa oss frågorna:

?? Hur känner jag mig?

?? Vad skulle få mig till att känna mig bättre?

?? Hur kommer jag att känna mig om jag gör så?

?? Hur kommer jag att känna mig om jag inte gör så? (http://www.ellagardsskolan.taby.se/eq.htm)

Pedagogen är den påverkande förebilden. Vi ska visa att vi är glada att se varandra, vi ska visa att vi bryr oss om varandra och vi ska visa att någon är saknad när personen är frånvarande. Att bli sedd är grundläggande för att kunna se och uppskatta andra.

(http://w1.221.telia.com/~u22102590/kulan99/htm/vardegrund1.htm)

Pedagogerna på förskolan borde kanske ägna mer tid åt den fria leken, observera och se hur relationen är mellan barnen, vilken samtalston använder dem mot

varandra? Använd en bandspelare på avdelningen för att se hur samtalstonen är mellan pedagog och barn, det får dig som pedagog att lyssna och tänka efter! Pedagogen måste vara tydlig i sitt sätt att arbeta, visa vilka gränser och regler som gäller på förskolan. Tex. att man skrattar inte åt varandras skapelser etc. Varje gång det sker är det viktigt att pedagogerna inte ser förbi det utan tar upp och diskuterar varför man inte hånskrattar åt varandra, hur känns det för personen, blir han ledsen? Man kan inte begära att alla barnen ska tycka lika mycket om alla, men man kan begära att barnen visar respekt och att dem är vänliga mot varandra i gruppen. Pedagogerna ute i verksamheten måste ge stöd åt barnen, ge uppmuntran och visa dem respekt. De kan även ge barnen handledning i hur de ska göra (Norell Beach, 1998).

Nästa gång du ser att någon blir retad och inte får vara med i leken så kan du göra så här… vad tror du om det? Verkar det okej? Funkar det inte så ropa på mig, jag kommer och hjälper dig (Norell Beach, 1998, Sid. 29).

3.1 Vad är Charlie- projektet?

3.1.1 Historik

I en förort till Minneapolis, USA, drabbades barn och vuxna av ett ”epidemiskt drogmissbruk” år 1976. Samhället satte in motkrafter och åtgärder och projektet Charlie bildades. (http://w1.828.telia.com/~u86000482/jordbroprojektet/halsa/charlie/charlutv.ht ml) Ordet Charlie står för: CH- chemical A- abuse R- resolution L- lies I- in E- education

( svensk formulering av ordet Charlies betydelse, lösningen på kemiskt missbruk ligger i undervisningen)

(http://w1.828.telia.com/~u86000482/jordbroprojektet/halsa/charlie/charlutv.ht ml)

År 1977 fick projektet anslag för att kunna forma ett undervisningsprogram. En undersökning gjordes för att ta reda på vilka olika faktorer som kan ha ett starkt samband med drogmissbruk. Resultatet var ett underlag i det utarbetade undervisningsprogrammet.

I 20år har undervisningsprogrammet varit verksamt i ett antal länder världen över. Genom åren har materialet utprovats, omarbetats och kompletterats. Syftet med projektet var från början att behandla alkohol och drogproblematik. På senare år har programmet Justa kompisar tillkommit, programmet har en inriktning mot att lösa konflikter mellan barn och förhindra mobbing. (http://w1.828.telia.com/~u86000482/jordbroprojektet/halsa/charlie/charlutv.ht ml)

År 1991 började pedagoger arbeta med projektet och introducera materialet i förskolor landet över.

(http://w1.828.telia.com/~u86000482/jordbroprojektet/halsa/charlie/charlutv.ht ml)

3.1.2 Projektet Charlie på Solhagaskolan

På Solhagaskolan i Linköping arbetar man med Charlie- projektet på följande sätt.

Mål:

?? Att stärka barnens självkänsla och självtillit

?? Att ge barnen en grund för att kunna ta egna beslut

?? Att lära barnen konflikthantering

?? Att lära barnen att hantera stress

?? Att lära barnen hantera sina och andras känslor

Projektet ska lära barnen att säga nej och hantera grupptrycket. Barnen tränas även på att utveckla sociala färdigheter så att mobbning förhindras. När man arbetar med Charlie – projektet används samtal, övningar och rollspel. Om barnet inte vill säga något under övningarna har han/hon rätten att ”stå över”, barnen ska aldrig känna sig tvungna till att prata inför gruppen. En viktig regel som Charlie- projektet har är att ingen får skratta åt den personen som pratar och att allt som sägs stannar inom gruppen, barnen får gärna berätta om sig själva men inte om sina kamrater.

4 Preciserat problem

? Vad är empati?

? Hur utvecklas empati?

? Vad krävs för att utveckla empatisk förmåga?

? Varför är det viktigt att utveckla empati?

? Hur arbetar förskollärarna på Drakens och Edens förskola med empati?

Det problem som vi vill undersöka i vårt examensarbete är bristen av empati i barngrupperna på förskolan. Ute på våra olika praktikställen har vi upplevt en brist av empati bland barnen. Vi har varit i fyra olika kommuner och gjort praktik. Sammanlagt har vi varit på 15st förskolor i de olika kommunerna. Vi har inte upplevt brist på empati under alla praktiktillfällena, men det finns i våra verksamheter.

Vi väljer att forska om förskollärarnas roll i utvecklandet av empati hos barnen, och inte forska om barnens brist i empati. Anledningen är att vi vill komma fram till hur förskollärarna arbetar med att stärka empatiförmågan hos barnen.

Under vår utbildning har vi bearbetat en bok som heter Mångfald och medkänsla

i förskolan, (1995), där finns många bra exempel på hur vi pedagoger kan arbeta

med empati ute i barngruppen. Vi två vill titta vidare i boken och vidare utveckla de förslag på övningar m.m. som A. Norell Beach beskriver i boken.

5 Metod och Genomförande

5.1 Alternativa metoder

Kvantitativ inriktad forskning är sådan forskning som man använder sig av när

man gör statistiska bearbetnings – och analysmetoder t.ex. när vi vill ha svar från en stor mängd människor, frågor och svarsalternativ är redan färdiga, som t.ex. enkäter. Däremot är kvalitativ inriktad forskning sådan forskning som använder sig av verbala analysmetoder. När vi använder oss av kvalitativ forskning får vi svar som vi kan vidareutveckla med följdfrågor t.ex. intervjuer (Patel & Davidsson, 1994).

Vi tycker att kvalitativ inriktad forskning är den metod som är mest lämplig i vår forskning. Metoden gör undersökningen mer levande och personlig, det underlättar för att ge fylligare och bredare svar på våra frågor.

5.2 Metodval

- Observationer, vi ska göra observationer av pedagogerna ute i verksamheterna i Malmö. Det vi framförallt ska fokusera oss på är kommunikationen barn och pedagog emellan. Hur samtalar pedagogen med barnen, vilken samtalston används? Observationer vi ska använda oss av är löpande protokoll i fasta situationer.

Boken vi har som underlag är Observera mera, (1986). Löpande protokoll innebär att vi under en kortare tid (fem min) beskriver med egna ord det som händer vid det tillfället.

Båda två ska vara med under observationerna för att lättare få med allt och kunna diskutera våra observationer efteråt. Vi ska vara med i barngruppen under observationen, men det är bara en pedagog som vi ska koncentrera oss på vid varje observations tillfälle.

- Intervjuer, vi har planerat att göra intervjuer med förskollärare, utifrån en icke ledande fråga ska vi försöka få fram hur de arbetar med empati på förskolan, i deras barngrupp. Frågan vi tänker inleda intervjun med är: Om vi

säger empati, vad tänker du på då?

Vi ska sitta inne på avdelningen eller i ett avskilt rum för att slippa att bli störda under intervjuns gång. Vid intervjutillfällena ska det vara en förskollärare och vi två (Jannika, Malin) närvarande.

Vi ska intervjua förskollärare på två olika förskolor, Edens förskola och Drakens förskola. Anledningen till vårt val av förskolor och pedagoger är för att vi känner varandra sen tidigare genom praktik tillfällen.

Under intervjun ska vi spela in samtalet på band för att inte störa diskussionen genom att använda penna och block. Innan intervjun börjar ska vi fråga förskolläraren om det är okej att vi spelar in.

- Litteratur, relevant litteratur ska bygga upp vår kunskapsbakgrund för att vi ska forska vidare och hitta svar på våra frågor, hur ser forskningen ut kontra verkligheten? Vi använder oss av boken Forskningsmetodikens grunder av Patel & Davidsson,(1994). För att få vårt arbete korrekt.

- Internet, vi ska använda internet för att ta ut relevant fakta till vår kunskapsbakgrund. Internet är inte alltid tillförlitligt för att finna trovärdig kunskap, därför kommer vi att granska webbsidorna noggrant.

5.3 Urval

Eftersom vi utbildas till förskollärare har vårt val av undersökningsgrupp fallit på pedagoger som arbetar i förskolan, med barn i åldrarna ett – fem år. Vi har intervjuat tre förskollärare på två olika förskolor i samma område. Förskolorna vi besökte var Drakens förskola och Edens förskola i Malmö.

Personalen på förskolorna är tidigare handledare till oss. Det var lättare att komma till ett välkänt ställe och där de flesta barnen kände till i alla fall en av oss, vi blev inget störningsmoment i deras aktivitet som observerades av oss. Anledning till vårt val av intervjupersoner är att vi ville få fram det pedagogiska synsättet hos förskollärarna. Det var ett naturligt val att välja att intervjua och observera förskollärare pga. vår framtida yrkeskompetens.

5.4 Etik

Vi har fått tillstånd av intervjupersonerna att ge ut deras förnamn och arbetsplats, men efter diskussion med handledare valde vi att använda fiktiva namn på våra intervjupersoner, dvs. att vi inte ger ut deras namn. Anledningen till det är att empati är ett starkt och känsloladdat ämne, intervjupersonerna uttalar sig om saker som belyser deras personlighet.

När vi ringde ut till förskolorna berättade vi att vi skulle observera kommunikationen mellan förskollärarna och barnen och att vårt arbete handlar om empati. Hade vi förklarat ordagrant att vi tittade på den empatiska kommunikationen mellan barn och pedagog, så tror vi att förskollärarna skulle

5.5 Genomförande av undersökningen

Vi har fått fram det material vi ville och trodde att vi skulle kunna få fram. Efter diskussion med handledare valde vi att intervjua en tredje förskollärare, för att få bredare resultat.

Vi hade valt att observera i planerade aktiviteter, såsom samlingar och i aktivitetsgrupper. En av de dagarna som vi skulle vara och göra en observation var Jannika på en anställningsintervju och Malin gjorde observationen själv. Eftersom bara en av oss var närvarande vid första observationen kände vi att vi behövde ett observationstillfälle till än de två som var planerade. Andra observationen gjorde vi ihop och fick fram bra saker, mest icke verbala så som ögonkontakt.

En intervju med en förskollärare gjordes utomhus med ett antal barn runt om oss. Vi hade med oss en liten bandspelare som vi spelade in intervjun på, men det blev rätt mycket oväsen som störde när vi sen skulle lyssna på resultatet. Innan intervjun började frågade vi varje respondent om det var okej att spela in samtalet på band. Ingen av förskollärarna ansåg att intervjun med bandspelare var obehaglig eller störande.

Vår tredje observation skulle vi göra den veckan som Kommunal gick ut i strejk, kommunal är barnskötarnas fackförbund. Därför var det mindre personal och därmed också mindre barn på förskolan under strejkens gång.

På förskolan var det bara två barn när vi kom och senare kom det tre till. Vi satte oss bland personalen och barnen, skrev löpandeprotokoll i ca fem minuter. Blev kanske inte det bästa resultatet, men som blivande förskollärare så man vara flexibel och ha överseende med att det kanske inte alltid blir som man har tänkt.

När vi gjorde vår tredje intervju hade vi lärt oss hur vi skulle få fram ett givande samtal mellan oss och personen som blev intervjuad. Något vi kom fram till efter ett tag var hur vi bäst skulle sitta när vi intervjuade någon, det bästa var att vi (Malin och Jannika) hade ögonkontakt med varandra och med intervjupersonen.

Under våra observationer såg vi inga obehag varken under eller efter observationen från pedagogernas sida.

5.6 Bearbetning av insamlat material

När vi gjorde våra intervjuer använde vi oss utav en bandspelare. Efter våra intervjuer gick vi till ett lugnt och tyst ställe för att lyssna på vårt resultat från

intervjun. Båda två tyckte det var lite obehagligt, men det var ett sätt som var enkelt och utvecklande för oss själva som blivande pedagoger.

Efter varje observations- tillfälle diskuterade vi vad vi hade fått fram, och det skulle vara ett underlag till våra intervjuer. Dvs. att varje intervju startade med att vi berättade vad vi sett och upplevt under observationen, vidare ställde vi vår fråga: Om vi säger empati, vad tänker du på då?

Svaren vi fick under intervjuerna delade vi upp under olika kategorier som skrivs i resultatet. Vi tog ut de citat ur våra intervjuer som vi ansåg mest relevanta och givande för vår undersökning. Detta gjorde vi för att förtydliga resultaten för våra läsare.

6 Resultat & Analys

6.1 Presentation av respondenter

Vår första respondent heter Sandra och är förskollärare. Hon arbetar på en språkavdelning på en förskola i ett mångkulturellt område i Malmö. Den andra respondenten heter Andrea, arbetar i en ett- fem års grupp och är förskollärare. Även hon är verksam i samma mångkulturella område i Malmö. Vår tredje respondent heter Caroline, arbetar på samma språkavdelning som Sandra och även hon är förskollärare. Samtliga respondenter är mellan 35- 50års åldern.

6.2 Intervjuer

6.2.1 Vad tänker du på om du hör ordet empati?

Pedagogerna som vi intervjuade tycker att ordet empati står för att vi kan leva oss in i andra människors situation och känslor.

Empati är när någon kan känna sig in i en annan persons situation (Sandra) Empati är att vi kan visa hänsyn, att vi är en bra kompis (Andrea)

Empati för mig är när man är snäll, gullig, hjälpsam och har känslor för varandra (Caroline)

6.2.2 Hur utvecklas empati?

Pedagogerna tror att empatins utveckling beror på vilken uppväxt barnet har. Om barnet har en kärleksfull uppväxt kan han/hon senare i livet visa empatiska känslor för andra. När barnet speglar sig i andra människors liv, genom ett samspel utvecklas den empatiska förmågan. Detta sker både på förskola och i hemmet.

Barnen lär sig empati genom det sociala nätverket (Sandra) Empati utvecklar vi hela tiden i vardagen (Andrea)

Jag tror att vi utvecklar empati genom att vi har fått kärlek och uppmärksamhet under vår uppväxt (Caroline)

6.2.3 Varför är det viktigt att känna empati?

En av förskollärarna vi intervjuade tror att det krävs en utvecklad empatisk förmåga för att kunna fungera i ett socialt. För att inte hamna utanför samhället

är det viktigt att kunna de sociala reglerna, bl.a. empati. Därför är empati något som är grundläggande för oss alla att kunna känna.

Empati är en av de viktigaste sakerna vi måste lära oss för att må bra, för att kunna fungera, det är livsavgörande (Sandra)

Vi människor stora som små, vuxna som barn måste kunna visa känslor, att vi kan vara glada, ledsna, arga eller besvikna (Andrea)

6.2.4 Säga förlåt eller göra förlåt?

På många förskolor säger barnet inte bara förlåt de gör förlåt. Det innebär att man försöker sätta sig in i hur den som är ledsen känner sig och vad personen kanske skulle behöva (Norell Beach, 1998).

När barnen säger förlåt till någon de gjort illa kan ursäkten vara en ren reflex frikopplat från omtanke, omsorg och ansvar för vad man gjort. Ett sätt att förhindra detta är att barnen visar sin ursäkt på ett konkret sätt. Det kan vara allt ifrån en kram till att barnet hjälper den som blivit ledsen. I situationen som uppstår är det viktigt att en vuxen är delaktig och ser till att allt går rätt till. Barnet kanske inte kan förlåta den som sårat direkt men i alla fall ett tag senare.

Det är mycket viktigare att barnen gör förlåt än att dem säger förlåt. Om vi pedagoger diskuterar/ förklarar att när vi säger förlåt till varandra så mår den personen som är ledsen mycket bättre sen, och kanske nästa gång något händer, då säger barnet förlåt (Andrea)

Jag tycker att det är bättre när barnen gör förlåt, att vi tillsammans pratar om det som hänt, kramar om barnet som är sårat, har något gått i sönder så hjälper man till att bygga upp det igen (Caroline)

När vi tillsammans har rätt upp händelsen är det viktigt att vi gör det barnet som är ledset glatt igen. Jag anser att det är viktigare att göra förlåt än att säga förlåt. Vi kan aldrig tvinga ett barn att säga förlåt då blir det av tvång och inte från hjärtat (Sandra)

6.2.5 Hur arbetar pedagogerna på förskolan med empati?

Pedagogerna arbetar varje dag med att utveckla empatin, det är situationer som uppstår dagligen på förskolan, t.ex. om de mindre barnen inte når upp till hyllan, behöver hjälp med att hälla upp mjölk i glaset eller knyta skorna, ska de större barnen finnas till hands och hjälpa dem som är mindre.

Charlie- projektet är ett arbetssätt som används på många förskolor i Södra Innerstaden, Malmö. Projektet innebär att barnen ska få möjlighet till att kunna uttrycka känslor t.ex. glad, ledsen, rädd och arg. Barnen lär sig respekt genom Charlie- projektet, ett föremål t.ex. en sten visar konkret vem som har ordet i samlingen. De andra barnen ska då vara tysta och lyssna på sin kamrat.

Förskollärarna vi intervjuade menar att när det uppstått en konflikt är det viktigt att alla barnen ska få komma till tals. Det är viktigt att barnen kan sätta ord på sina känslor, att barnen kan förklara hur de mår, hur det känns, är jag glad eller ledsen, varför? I barngruppen kan vi tala och diskutera om hur en bra kompis är, vad en bra kompis gör.

Ute på en av förskolorna som vi besökte använder pedagogerna sig av persona- dockor, dockor som är utformade för att likna barnen utseendemässigt. Barn som är lite blyga vågar prata inför sina kamrater, p.g.a. att dockan visar på ett tydligt och konkret sätt att jag är här. I arbete med empati kan en docka eller nalle vara användbart, det blir då inte så jobbigt för barnet som det kan vara om det är en riktig människa, säger en förskollärare på denna förskola.

Jag tycker att det är viktigt att människor kan känna empati det är något grundläggande i livet och därför något väldigt naturligt att arbeta med

(Caroline)

Det är inte alltid den som är mest ledsen som det är mest synd om (Sandra) Jag tycker att det är en självklar sak att vi arbetar med empati ute i verksamheterna (Sandra)

När det uppstår en konflikt anser jag att då måste jag ta den diskussionen direkt, väntar vi finns det risk för att barnen glömmer bort vad som egentligen hände

(Andrea)

För att stärka, bygga på empatin använder vi nalle eller docka och tar in det i barnens lek (Sandra)

6.3 Observationer

6.3.1 Tillfälle 1

Observerade under en samling på Drakens förskola, det fanns 16 barn och sju vuxna med i samlingen. Det var fyra anställda, en praktikant och så Malin som var där för att observera.

Pedagogen hade ögonkontakt med alla barnen under samlingen. Barnen räknade först alla barn på svenska, sen pratade barnen och pedagogerna om vilka barn som inte var närvarande. Här gjorde pedagogen de barn som inte var där synliga.

Barnen fick sen räkna upp alla de vuxna på sitt modersmål, barnen blir då bekräftade genom att pedagogerna uppmärksamma deras hemspråk.

Under hela samlingen hade pedagogen ett milt röstläge. När det var dags för en gissnings tävling så fick alla barnen vara med. Innan samlingen är slut går de igenom dagen tillsammans.

- Vad ska vi göra idag?

- Vem ska hjälpa till att duka (matvakterna är ett av pedagogens ansvarsbarn och någon som hon/han vill ska hjälpa till)

Barnet som ska hjälpa till att duka är med och berättar för barnen vad det ska hända idag. När pedagogen frågar barnet vad som ska hända idag och ber X att berätta det för de andra barnen, vet inte X vad de ska göra. Pedagogen säger då med en lugn och mild röst någon som kan hjälpa X och säga vad vi ska göra? Under detta momentet hade pedagogen ögonkontakt med alla barnen men mest med det barnet som var med och berättade om dagen. Det är mycket icke verbal kommunikation i denna samlingen. Barnen blir bekräftade som individer.

6.3.2 Tillfälle 2

Vi observerade en förskollärare på Edens förskola när hon gör en språklek med barnen. I rummet är det en pedagog, sex barn och vi (Jannika och Malin).

- Alla barnen sätter sig runt bordet.

- Utspridda över hela bordet ligger löv i olika färger. På lövens baksida står det en fråga som barnen ska försöka genomföra. På löven sitter gem fast för att barnen ska kunna fiska upp ett löv med en magnet.

Gruppen har gjort övningen en gång förut men det är ett tag sedan. Innan övningen börjar berättar pedagogen hur leken går till, under tiden har hon ögonkontakt med alla barnen för att se att alla barnen förstår. När barnen har svarat på en fråga, eller gjort vad som står på lövet ger förskolläraren positiv respons.

- Vad duktig du var!!

- Såg alla barnen vad ”Lisa” kunde göra? Kan du göra det en gång till så att

alla ser vad du kan, så duktig! etc.

andra barnen. Kan inte barnet frågan eller inte vågar svara hjälper förskolläraren honom/henne, eller så kan barnet få vänta med att svara tills han eller hon kommer på svaret.

På ett barns löv stod det att han skulle sjunga en låt, en valfri låt. Han tänkte ett tag men inget svar, pedagogen tittade på honom och frågade, vill du att vi

hjälper dig? Ska vi sjunga en sång tillsammans allihopa? Ska vi ta måndag, tisdag, onsdag? Det var en bra idé tyckte pojken så det gjorde vi, alla

tillsammans sjöng. Det är viktigt att vi som pedagoger inte tvingar barnet till att göra något som dem inte vill, tycker vi två.

Under lekens gång skrattar pedagogen med barnen, det märks tydligt att dem har roligt och trivs i gruppen. Ett barn lekte med magneten så den gick i två bitar, några barn skrattade. Förskolläraren förklarade då med en lugn röst att hon tyckte inte att det var alls roligt, att hon blev ledsen.

På sista rundan fick alla barnen utom ett en sista fråga, gör det något? Eller borde barnen lära sig att det inte alltid är lika för alla, någon gång blir man utan. I detta fallet visade flickan inga tecken på att hon blev ledsen.

Leken avslutades med en ramsa som ännu en gång synliggjorde alla barnen. Hon bekräftade alla barnen genom att säga deras namn och samtidigt ta dem på axeln.

6.3.3 Tillfälle 3

Tredje observationstillfället gjorde vi på Drakens förskola. Vi var närvarande i ett rum där det fanns fem barn och sex vuxna, det var tre anställda, en praktikant och vi (Jannika och Malin). Vi två satt runt ett aktivitetsbord, en förskollärare satt vid datorn, en pedagog satt vid vårt bord och tittade i några böcker, praktikanten satt och skrev något eget och en annan pedagog satt vid ett bord med barnen.

Barnen spelade memory och pedagogen är med och stöttar upp leken. Pedagogen blir avbruten av en annan pedagog som pratar om barnskötarnas strejk som är i full gång. Barnen kallar på pedagogen två – tre gånger, men hon är inne i samtalet om strejken. Ett barn utropar att barnen fuskar i spelet, pedagogen säger med lugn samtalston:

- var det inte så att det var hans tur då? Och du skulle väl inte vara med och

spela?

Pedagogerna pratar sinsemellan om huvudlöss som en av pedagogerna bidragit sig. En pedagog tittar i håret på en av flickorna, säger vänligt att hon vill titta på

hennes fina hår. Hon gör detta för att se om flickan också har löss. Förskolläraren bekräftar barnet när hon tittat färdigt genom att säga:

- det ser bra ut, du är väldigt fin.

Barnen fortsätter att spela sitt spel, under tiden hjälper en pedagog ett barn som inte riktigt förstått hur spelet går till.

- du måste hela tiden titta vilka kort som kommer upp och var dem ligger, för

att du ska komma ihåg var det finns ett par.

- när man är sex år är man jätte duktig på spelet, när man är fyra år håller

man på att lära sig.

- ni måste visa korten tydligt för varandra.

Det är mycket kroppskontakt med barnen, personalen kramar ofta om och bekräftar barnen.

En pedagog försöker få igång en aktivitet hos barnen som inte är med i spelet, gör dem synliga genom att fråga:

- vad ska du göra?

Till slut får pedagogen igång en handlek med en flicka som sitter vid bordet och tittar på pojkarnas spel. Det blir lite stökigt vid bordet där barnen spelar memory, en förskollärare ordnar upp leken med att fråga barnen vems tur det är. Ett barn svarar på frågan och pedagogen bekräftar genom att säga okej!

6.4 Analys

Stor del av samspelet mellan barn och pedagog består av icke verbal

kommunikation, såsom ögonkontakt, leende och kroppskontakt. Vi har sett att pedagogerna använder sig mycket av kroppsspråket för att bekräfta barnen. Det är viktigt att vi ser varje barn, varje dag. Även när något barn är frånvarande p.g.a. diverse anledningar så bekräftar/synliggör förskollärarna barnen genom att barnen berättar vem som inte är närvarande.

Vi tycker att förskollärarna och de olika förskolorna har lika syn och arbetssätt med utvecklingen av empati. Enligt alla pedagoger som vi har intervjuat är empati en vardagssak som de arbetar med dagligen, det är inget dem sätter ut tid för på planeringen.

Förhållningssättet som förskollärarna har gentemot barnen och andra vuxna är viktigt i utvecklingen av barnens empati. Barnen utvecklar sin empati i det sociala nätverket, lever dem i en kärleksfull familj, har de lättare för att visa empati gentemot andra i sin omgivning. En av förskollärarna sade under intervjun att empati är något livsavgörande. Det är väldigt viktigt att kunna de sociala koderna tycker förskollärarna som vi har intervjuat.

För att inte hindra utvecklingen av barnens självkänsla ska pedagogen aldrig tvinga ett barn till att vara delaktig i något de inte känner sig trygga i. Dvs att förskollärarna ska visa ett empatiskt förhållningssätt till barnen. Det såg vi ett bra exempel på under vår andra observation. Förskolläraren gjorde att barnet kände trygghet genom att pedagogen hade ständig ögonkontakt under samtalet och att hon kompromissade med barnet för att hitta en lösning.

7 Diskussion

Barnen föds med en empatisk förmåga (Sylvander, 1992). Det innebär att barnet har förmågan att utveckla kontakt, samspel, omsorg, inlevelse och empati

(Raundalen, 1997). Vi tror att empati är något man föds med, men som utvecklas först när barnet får kontakt och känner av ett samspel med vuxna.

Vi tror att barnen har svårare att kunna utveckla sin empatiska förmåga, har de inte fått någon omtanke när de är små så är det kanske svårare att kunna visa omtanken själv. ”Maskrosbarnen” är de barn som har övervunnit detta, men de barnen är rätt sällsynta.

En pedagog fick frågan vad tänker du på när du hör ordet empati? och svarade att det för henne är när en person är snäll, gullig, hjälpsam och har känslor för varandra. Vi anser att ordet snäll kan betyda mycket, t.ex. att man hjälper en i behov av hjälp, att man är en bra kompis, tar hand om varandra och tröstar när någon är ledsen.

Att vara empatisk är mer än att man är snäll, givmild, rättvis, hygglig och att man har viljan att dela med sig, fast även dessa är viktiga egenskaper i den empatiska utvecklingen (Raundalen, 1997).

Efter våra intervjuer och de svar vi fick där, tror vi att utan omtanke är det svårare för barnen att kunna ge/visa empati mot sina kamrater. Hjälper inte vi pedagoger och föräldrar till att bygga upp en bra grund, tror vi att det kan det bli väldigt svårt för barnen att bygga upp det själva senare i livet.

Förskollärarna vi intervjuade tror att barnen utvecklar empati genom kärlek och omtanke under sin uppväxttid. Empati för förskollärarna är när någon kan känna sig in i en annan persons känslor, att man visar hänsyn, är hjälpsam och är en bra kompis.

Raundalen (1997) skriver i sin bok Empati och aggression- om det viktigaste i

barnuppfostran, att det finns två huvudgrupper när man pratar om empati. Empati- att leva sig in i en annan persons känslor och prosocialt beteende- att

hjälpa personen som är i behov av hjälp. Vår tanke om Raundalens uppdelning av empati och prosocialt beteende är att de hör ihop, om man inte har empati kan man inte heller ha prosocialt beteende. Om man inte kan känna med någon annan så hjälper man inte heller personen. Vår fråga är varför de har delat upp empati i två olika grupper?

Förskollärarna är förebilder och påverkar barnen, vi ska visa att vi är glada över att se varandra, barnen ska se att vi bryr oss om varandra och vi ska visa att någon är saknad när personen inte är närvarande.

(http://w1.221.telia.com/~u22102590/kulan99/htm/vardegrunden1.htm)

Barnet behöver bli föremål för empati och uppleva att de vuxna har ett empatiskt förhållningssätt till varandra för att kunna utveckla sin egna empatiska förmåga (Edenhammar, 1992).

Förhållningssättet mellan vuxna speglar barnens egna utveckling av empati. Vi tror att arbetslaget behöver träffas utanför arbetet, tex. restaurangbesök, att vi lär känna varandra på ett annat plan för att stärka samhörigheten i gruppen. Personalen kan medverka i olika kurser om bl.a. konflikthantering, ett öppet förhållningssätt ger ett bra arbetsklimat i arbetslaget. Vi tror att barnen ser mer än vad vi tror, vuxna, föräldrar och pedagoger visar mycket med vårt kroppsspråk som vi inte alltid tänker på.

Hur ska vi pedagoger förhålla oss till barnen för att stärka deras empati och självkänsla? Vi har fått kunskapen att ett barn aldrig ska behöva känna sig tvingad till att deltaga i någon sorts av övning, detta pga. att förskolepedagoger inte ska bromsa barnens utveckling. Kunskapen om detta har vi erövrat genom Charlie projektet.

Under en observation på Edens förskola iakttog vi när en förskollärare genomförde en språkövning med barnen. Ett av barnen fick uppgiften att sjunga en valfri sång, men han tvekade till att sjunga ensam. Pedagogen tvingade inte barnet utan sa till pojken att han inte var tvungen att göra det själv, hon frågade om de skulle sjunga sången tillsammans allihopa. Gjorde pedagogen rätt val eller blev barnet tvingat i alla fall?

Vi tror att det var rätt val, pojken i fråga blev hjälpt och stöttad av sina kamrater i gruppen, detta bidrar till att samhörigheten och självkänslan stärks hos både pojken och de resterande barnen i gruppen.

Hur mycket betyder kamraterna för barnens utveckling av empati egentligen? Edenhammar skriver i boken Empati- känna, förstå och växa, att barn testar känslor på sina kamrater, såsom rädsla, dåligt samvete och vrede. Enligt Edenhammar så betyder vänskap mycket just för utvecklingen av respekt, solidaritet och samarbete, vilket i sin tur bygger på förmågan till empati.

Kamrater är en viktig del av barnens utveckling av empati tror vi, genom att barnen har någon kompis att respektera och visa hänsyn mot utvecklas deras empatiska förmåga. I utvecklingen av empati hos barnen är samarbetsförmågan viktig, den förstärks och utvecklas i ett förhållande till andra.

Pedagogen som vi berättade om i introduktionen sa i närheten av pojken som målade ser du Emil? Han förstår ju verkligen inte vad jag menar. Han ska måla

av skålen det har jag ju sagt men han förstår inte det!! Är det brist på empati

från pedagogens sida?

Vi tycker att pedagogen handlar fel i situationen. Hur ska pojken veta att han inte ska agera så mot personer i sin omgivning, om vuxna uttalar sig på det sättet mot honom? Kanske kunde pedagogen pratat och diskuterat med barnet för att få fram barnets tankar i den aktuella situationen. Det finns oftast en tanke bakom barns agerande, här visade det sig att barnet hade förstått pedagogens idé eftersom han sedan målade av bordet med fruktskålen på, fast då med färgpennor istället för med målarfärg.

På Drakens förskola synliggör förskollärarna de barn som inte är där genom att ett barn först räknar de barn som är närvarande för att sedan se vem som saknas. Vi anser att det räcker med att påpeka något barnet har på sig, säger eller gör för att barnet ska känna sig sedd.

Blir barnet mindre synligt om tex. han eller hon får en fråga mindre, frågorna blir inte jämt fördelade i barngruppen? Eller är det så att barnen måste lära sig att livet inte alltid är så rättvisst?

Vi tror att barnen behöver veta att det inte alltid är lika för alla och att man ibland får stå över. Vi tror även att det inte gör någon skada på barnet, snarare tvärtom för lär sig inte barnet detta i tidig ålder kan det kanske bli svårt senare i livet.

7.1 Värdering av arbetet

Vår tanke med examensarbetet är att uppmärksamma pedagoger ute i förskolans verksamhet och blivande pedagoger på empatins betydelse för barnen i ett – fem års åldern. Vårt arbete kan användas av studerande på Lärarhögskolans olika institutioner för att ge tips och idéer på hur man kan arbeta med empatin både i vardagen och genom empati stärkande övningar.

7.2 Fortsatta studier

Ett sätt att forska vidare på är att intervjua och observera barnens syn på empatin i förskolan. Det kan ge intressanta och lärorika svar för det är dem vi ska arbeta tillsammans med. Det kan även vara spännande att forska och jämföra hur pedagogerna arbetar med empati i förskola gentemot hur de arbetar med barnen i

yngre skolåldern. Några bra böcker att ha som underlag för arbetet är

8 Källförteckning

Litteratur

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid, Att bli sig själv – Daniel Sterns teori i

förskolans vardag, 2000, Liber AB, Stockholm

Chapman Weston, Denise, EQ – lekar, 2000, Brain Books AB, Jönköping

Edenhammar, Karin, Empati – känna, förstå och växa, 1992, Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm

Holm, Ulla, Empati- att förstå andra människors känslor, 2001, Natur och Kultur, Stockholm

Hwang, Philip & Nilsson, Björn, utvecklingspsykologi – från foster till vuxen, 1999, Natur och Kultur, Stockholm

Norell Beach, Annie, Mångfald och medkänsla i förskolan, 1998, Rädda barnen, Kristianstad

O. Wahlström, Gunilla, Gruppen som grogrund – en arbetsmetod som utvecklar, 1993, Liber AB, Stockholm

Patel, Runa & Davidsson, Bo, Forskningsmetodikens grunder – att planera,

genomföra och rapportera en undersökning, 1994, (Andra upplagan)

Studentlitteratur, Lund

Raundalen, Magne, Empati och aggression – om det viktigaste i barnuppfostran, 1997, Studentlitteratur, Lund

Rubinstein Reich, Lena & Wesén Bodil, Observera mera!, 1986, Studentlitteratur, Lund

Sylvander, Inga, Empati – känna, förstå och växa, 1992, Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm

Utbildningsdepartementet, Lpfö 98, 1998, Västra Aros, Västerås

Öhman, Margareta, Empati – känna, förstå och växa, 1992, Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm

Videoupptagning

Raundalen, Magne, Aggression – om hantering av barns aggression och

konflikter,2000, Studentlitteratur, Lund

Observation, Intervju

Drakens förskola, Malmö Edens Förskola, Malmö

Internetadresser

http://w1.221.telia.com/~u22102590/kulan99/htm/vardegrunden1.htm (2003-06-02 kl. 13.12) http://www.ellagardsskolan.taby.se/eq.htm (2003-06-02 kl. 13.20) http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/DocumentsToPrint/00349F01 (2003-06-02 kl. 13.26) http://www.linkoping.se/utbildningsRyd/projektsol.htm (2003-06-02 kl. 13.32) http://w1.828.telia.com/~u86000482/jordbroprojektet/halsa/charlie/charlutv.html (2003-06-02 kl. 13.43) http://w1.221.telia.com/~u22102590/kulan99/htm/social.htm (2003-06-03 kl. 11.09)

Bilaga 1

Aktiviteter som lär ut empati

Medvetenhet – genom böcker:

Uppmuntra till empati genom att läsa böcker för ditt barn som hjälper henne/honom att uppleva en sagofigurs känslor. Böcker är ett fantastiskt sätt att prova någon annans värld (i trygghet av sin egen). Välj berättelser som kanske inte har så mycket gemensamt med ditt barns liv men som kan ge henne/honom möjlighet att sätta sig in i någon annans (Chapman, 2000. Sid. 240).

Affischmänniskor:

Ett humoristiskt sätt att lära ditt barn hur det känns att vara någon annan. Material: ett ark papper eller ett papper som är lika stort som ditt barn.

Rita en kropp i naturlig storlek som föreställer någon som du vill att ditt barn ska känna empati med, kanske en person med ett fysiskt handikapp, någon som tillhör en etnisk minoritet, en pojke i kvarteret som ditt barn har retat – eller ett djur (kanske en utrotningshotad art). Gör ett hål för ansiktet. Be ditt barn att trä in huvudet genom hålet och prata om hur det känns att vara i den kroppen. Beskriv scenariet som personen på affischen kan tänkas möta och uppmuntra ditt barn att verkligen uppleva den personens känslor. Om affischpersonen till exempel är en blyg klasskamrat, beskriv sen situation där den här personen blir avvisad och förlöjligad. Fråga ditt barn hur det känns att bli retad och förkastad av sina kamrater av sina kamrater. Uppmuntra ditt barn att prata om vad han skulle göra om han blev retad. Byt plats med ditt barn för att se vilka scenarier han ger dig (Chapman, 2000. Sid. 240).

Att måla känslor

Syfte: Att känna samhörighet. Att prata om känslor. Ålder: Förskolan

Man pratar om känslor i den stora gruppen. Finns det färger som passar ihop med känslor? Vilka färger passar med ilska, tex. ?

Låt barnen var och en eller i grupp måla glädje, ilska, sorg, lycka… Diskutera färgval. Skriv gärna en dikt till

Bilaga 2

Intervjufrågor

?? Om vi säger empati, vad tänker du på då?

?? Hur utvecklas empati?

?? Vad krävs för att utveckla empatisk förmåga?

?? Varför är det viktigt att utveckla empati?