Intersektionell stadsutveckling
En granskning av projektet Överdäckning Götaleden
Intersectional urban development
An examination of the project Överdäckning Götaleden
Matilda Björk och Hanna Krämmer
Stadsbyggnad, stadsutveckling & planering Huvudområde: Byggd miljö Kandidatnivå Omfattning: 20 högskolepoäng Vårterminen 2019 Handledare: Christina Lindqvist ScholtenI
N
T
E
R
S
E
K
T
I
O
N
E
L
L
Kandidatuppsats skriven av Matilda Björk & Hanna Krämmer Huvudområde: Byggd miljö 20 högskolepoängHandledare: Christina Lindqvist Scholten
TADSUTVECKLING
En granskning av projektet Överdäckning Götaleden
Abstract
Sammanfattning
Uppsatsen utgår från en intersektionell granskning av ett stadsutvecklingsprojekt i centrala Göteborg och har formen av en fallstudie. Det intersektionella perspektivet syftar till att skapa en helhetsförståelse för hur olika former av förtryck skapas i skärningspunkten mellan maktrelationer baserade på olika diskrimineringsgrunder som till exempel kön, klass, hudfärg och ålder. Utifrån en intersektionell och feministisk utgångspunkt har vi granskat planhandlingar och genomfört intervjuer inom fallstudien för att problematisera stadsutvecklingsprocessen. Intersektionalitet kan användas för att problematisera de begrepp som används, hur tolkningar och prioriteringar görs och användas för att granska, men även komma med förändringsförslag för planeringsprocessen i sin helhet. Uppsatsens huvudsyfte har varit att ta reda på vad ett intersektionellt perspektiv på stadsutveckling kan tillföra för ny kunskap och hur den kunskapen kan påverka planeringen av staden. Det intersektionella perspektivet på fallstudien har lett fram till ett antal lärdomar. Vi menar att det intersektionella perspektivet bidrar till en helhetsförståelse av samhället som går att implementera i alla skalor av stadsutvecklingsprocessen. Eftersom den intersektionella förståelsen är central för hela planeringsprocessen menar vi att den måste finnas med från start. Vi har sett att inte tidigt ha förståelse och kunskap om maktstrukturer utifrån ett intersektionellt perspektiv skapar begränsningar och förhindrar att planera en rättvis stad för alla. Därför är en slutsats av denna uppsats att understryka vikten av att implementera det intersektionella perspektivet under hela planeringsprocessen, och aldrig någonsin reducera frågan om rätten till staden till ett sidointresse.
Nyckelord:
Jämställdhet, jämlikhet, feminism, intersektionalitet, kunskap, makt, stadsutveckling
The thesis is based on an intersectional examination of an urban development project in central Gothenburg. The intersectional perspective aims at creating a comprehensive understanding of how different forms of oppression are created in the intersections of power relations based on different grounds of discrimination such as sex, class, skin color and age. From an intersectional feminist point of view, we have reviewed planning documents and conducted interviews in the case study to problematize the planning process. The main purpose of the thesis has been to find out what kind of new knowledge an intersectional perspective on urban development can create and how that knowledge can influence urban planning. The intersectional perspective on the case study has led to some lessons learned. We mean that the intersectional perspective is an overall understanding of society that can be implemented in all scales of the urban development process. It can be used to examine how concepts are being used and how interpretations and priorities are being made. The intersectional perspective also provides a tool for examine, but also suggest improvements to, the planning process. Since the intersectional understanding is central to the entire planning process, we mean that it must be included from the beginning. We have seen that if there, in the early planning phase, is a lack of understanding and knowledge of power structures from an intersectional perspective it creates limitations and prevent planning a equal city for everyone. Therefore one conclusion of this thesis is to stress the importance of implementing the intersectional perspective throughout the planning process, and never reduce the question of the right to the city to a sideline.
Keywords:
Equality, gender equality, feminism, intersectionality, knowledge, power, urban development
Förord
Först och främst vill jag tacka Matilda för att hon stått ut med mig och mina humörsvängningar, infall, sidospår, tvivel och suckar. Att få skriva examensarbete
med sin bästa kompis, lika morgonpigg som en själv, är en jävla ynnest. Jag vill också rikta en särskilt varm tanke till den lilla röda inhägnade sittgruppen på hälsa och samhälle som vi gjorde till vår egen. Slutligen vill jag också rikta tacksamhet till min termos som plikttroget tjänat oss med skånerost varje dag. Och självklart; till mamma, som tappert försökt läsa uppsatsen utan att ha förstått
ett jota. För det, och tusen andra anledningar, älskar jag dig. / H
Jag vill tacka kamrat Krämmer för att hon har kommit med klockrena tankar och idéer som har gjort detta uppsatsskrivandet till en fröjd. Tack Hanna för att du har varit en klippa att luta sig mot när jag varit less och stressad. Jag vill också tacka
Emilie som har kommit med bra input under hela uppsatsens gång! / M
Vi vill även rikta ett tack till Anna och Thomas på Skanska Fastigheter Göteborg som utöver att varje torsdag bidragit med uppmuntrande hejja-rop, bra tips och tankar, även agerat handledare och alltid fått oss att känna oss välkomna på kontoret. Vi vill även tacka de intervjupersoner som vi haft glädjen att prata med, utan er hade den här uppsatsen inte funnits! Slutligen vill vi rikta ett tack till Christina, Kiki, som från första kursen i ettan varit en tongivande förebild och
viktig del i vår utveckling som stadsplanerare. När vi fick dig som handledare gjorde vi high-five med varandra, det ska du veta. Vi tackar dig för dina skarpa,
och ibland oläsliga, kommentarer. Utan dem hade vår uppsats inte varit i närheten av vad den är idag.
/Hanna och Matilda
Innehåll
Inledning
7
Jämställdhetspolitiska mål
8
Bakgrund- jämställdhet inom stadsutveckling
9
En kunskapslucka
10
Begreppsförklaring
11
Syfte
12
Frågeställningar
12
Disposition
13
Avgränsningar
13
Vetenskaplig utgångspunkt
14
Feministisk kunskapsteori
14
Feministisk samhällssyn
15
Metodologi
15
Metodval
16
Dokumentstudie
16
Intervjuer
16
Kvalitativ analys
17
ETT: Teori
19
Intersektionalitet
20
Varför behövs ett intersektionellt perspektiv?
21
Makt och förtryck
21
Planering och process 23
Planering som politik
23
En intersektionell stadsplanerare
24
Feministisk stadsplanering
24
Exempel:
25
Husby - feministisk stadsplanering
25
Sammanfattning av planering och process
26
Plats och rum 27
4 kritiska rumsligheter
27
Plats som genderiserad
28
Plats som heteronormativ
29
Platsen påverkar förtrycket
29
Exempel:
30
Jämställda byggbodar
30
Porten och snäckan
30
Sammanfattning av plats och rum
31
TVÅ: Fallstudien
32
Göteborgs stads översiktsplan
33
Göteborgs jämlikhetsrapport 2017
34
Överdäckning Götaleden- Bakgrund 35
Visioner för platsen
36
Nulägesanalys
38
Problemformuleringar
38
Prioriteringar
39
Inledning
Intervjuer 42
Okunskap och omedvetenhet
42
Kvantitativt och kvalitativt jämställdhetsarbete
44
Vad är kunskap och vem har det?
45
Planeringsprocess
47
Platsförståelse
49
Sammanfattning av planhandlingar & intervjuer
51
TRE: Diskussion
52
“En isolerad ö i stadslandskapet”
53
“Pynt på slutet”
53
“Det är viktigt att våga prioritera hur områden ska utvecklas. Vi kan inte utforma
alla nya områden med samma krav och funktioner får då förlorar vi identiteten.”
54
”Planera för alla”
55
Slutsats
56
Förslag på vidare forskning
57
FYRA: Åtgärdsförslag
58
Kunskapshöjande insatser
59
Exempel:
59
Planeringsprocess
60
Exempel:
60
Gestaltningsprocessen
61
Exempel:
61
Referenser
62
Arbetsfördelning
66
Bilagor
67
Inledning
Vem tillhör staden? Staden sägs tillhöra alla men trots detta så finns det både synliga och osynliga barriärer som gör att människor känner sig exkluderade i stadens rum. Denna känsla av ovälkomnande skapas och återskapas genom den byggda miljön och av samhälleliga strukturer. Genom att påverka den fysiska utformningen, gestaltningen och upplevelsen i stadsmiljöer så kan människor känna sig delaktiga i det offentliga rummet. Att kunna röra sig fritt i offentliga miljöer är viktigt för att människor ska kunna delta i samhällsaktiviteter och skapa sociala relationer (Boverket, 2017, s.3). Utifrån förståelsen av att den fysiska miljön påverkar och begränsar människors välmående i staden blir de perspektiv, teorier och angreppssätt vi använder oss av i stadsutveckling en viktig aspekt att problematisera. Stadsutveckling bär på föreställningar, normer och ideal som präglar hur städer gestaltas och planeras. Stadsutveckling är alltså i hög grad politiskt och bärandes på ideologi (Molina, 2007, s.17ff). Ett resonemang som uppmärksammats allt mer på senare tid, och bidragit till ett uttalat fokus på jämställdhetsaspekter inom stadsutveckling.
Jämställdhetsarbetet inom planeringen kan handla om att omprioritera och utgå från andra perspektiv i planeringen för att förändra den planeringspraktik som bidrar till ojämlikhet i samhället. Trots tydliga målformuleringar och förståelse så finns det problem med att kontinuerligt arbeta med dessa frågor och skapa förståelse för hur jämställdhetsintegrering i den fysiska miljön egentligen ska gå till (Boverket, 2017, s.46). Staden är ju för alla och så länge det inte finns en låst grind så anses alla människor ha lika rätt och möjlighet till staden och dess rum. Den här förenklade förståelsen kommer vi i uppsatsen att argumentera mot. Istället kommer vi visa det problematiska med att se staden och dess planering som något värdeneutralt och allmängiltigt. Att mena att staden planeras utifrån allmänna intressen och är tillgänglig för alla kräver att vi ifrågasätter vem som definierat vad allmänna intressen är, och på vilka premisser dessa intressen konstruerats som allmänna. För planering är aldrig något objektivt som genomförs utifrån rationella grunder, utan bär alltid på ideologi och makt. Därför blir utkomsten av planering, alltså den byggda miljön, bärandes på makt och ideologi (Molina, 2007). Dessa rumsliga konstruktioner kan ses både spegla vår samhälleliga struktur, men också vidmakthålla den. Det är ett ömsesidigt förhållande där samhället skapar platsen och platsen skapar samhället (Massey, 1994, s.265). Det är med den förståelse för platsen, som rörlig och föränderlig som dess komplexitet
Bakgrund- jämställdhet
inom stadsutveckling
Kvinnor och män har genom historien använt och rört sig i staden på olika vis. Anita Larsson, genusforskare kring översiktlig planering, och Anne Jalakas, journalist med jämställdhetsfokus, (2008, s.17) beskriver hur kvinnor och män på olika sätt fått tillgång till stadens publika rum i det industriella samhällets framväxt. Kvinnor kunde röra sig fritt på dagarna utan problem, men om en kvinna under kvällen rörde sig i staden kunde hon anses vara prostituerad. I Sverige var begreppet offentlig kvinna synonymt med prostitution (Larsson & Jalakas, 2008, s.17). Kvinnor ansågs inte ha något att göra i stadens publika rum efter kvällen, om de inte var under uppsikt av män. Denna förmyndigande roll som män haft och fortfarande i viss mån har över kvinnor riskerades att upplösas under industrialismen. Då gavs kvinnor möjlighet att arbeta och bli oberoende från männen, något som Larsson och Jalakas (2008, s.17) menar upplevdes hotande för männen. Männens rädsla för kvinnornas oberoende resulterade i försök att kontrollera kvinnorna genom stadens utformning och rum (Larsson & Jalakas, 2008, s.19).
I början av 1930-talet började folkhemmet byggas och kvinnors kunskap om hemmet kom att standardiseras och effektiviseras. Hemmets reproduktiva sfär ansågs lika viktig som den offentliga produktiva sfären och båda dessa sfärer skulle utformas utifrån tankar om renlighet, effektivitet och funktion (Larsson & Jalakas, 2008, s.21ff). Tillsammans med Sven Markelius uppförde Alva Myrdal år 1935 ett kollektivhus i Stockholm där huvudtanken med huset var att underlätta de boendes vardag (Boverket, 2015, s.12). Man ville att den tidigare privata dolda sfären skulle flyttas ut i det offentliga och paroller som “det personliga är politiskt” (Gemzöe, 2014, s.49) genomsyrade byggnadsidealen som kvinnorna skapade (Larsson & Jalakas, 2008, s.22ff). Tankarna om
Figur 1. FN:s globala mål för hållbara städer och samällen och jämställdhet.
men också dess möjlighet ligger.
Att se staden som något komplext och dynamiskt kräver ett perspektiv som lyckas fånga dessa komplexa mönster. Ett för snävt perspektiv riskerar att förenkla en komplex analys genom att missa att se strukturer i sin helhet och hur de samverkar med varandra. Det perspektivet vi kommer utgå från i vår förståelse för stadsutveckling är det intersektionella perspektivet. Intersektionalitet är ett perspektiv som förklarar hur maktordningar baserat på kategorier som kön, “ras”/ etnicitet, sexualitet, funktion och klass samverkar och skapar diskriminering, förtryck och ojämlikhet (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2019). Utifrån ett intersektionellt perspektiv kan samhället och stadsutveckling granskas för att förstå hur dessa två samverkar och speglas i varandra. Att analysera utifrån ett intersektionellt perspektiv är ett verktyg för att kunna förklara komplexa samband, komma med praktiska lösningar och förstå hur maktrelationers sammansättning präglar människors möjligheter i livet (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2019). Vi tror att genom att implementera ett intersektionellt perspektiv på stadsutveckling kan ny förståelse och kunskap komma fram. Kunskap med förmåga att förändra hur vi tänker planering och i sin tur skapa en byggd miljö omkring oss som är inkluderande, rättvis och till för alla.
Jämställdhetspolitiska
mål
Vikten av en jämställd stadsutveckling har kommit upp i både nationella och globala agendor. Vid FN:s toppmöte 2015 antog världens stater och regeringschefer Agenda 2030 för hållbar utveckling. Till 2030 ska länderna leda världen mot en hållbar och rättvis framtid med hjälp av 17 globala mål. Målen syftar till att förverkliga alla mänskliga rättigheter och att uppnå jämställdhet (Regeringen, 2016). Mål 5 och 11 berör specifikt jämställdhet och stadsutveckling (se figur 1). Jämställdhet, mål 5, beskrivs som en förutsättning för en fredlig och hållbar utveckling där män och kvinnor ska ges lika rättigheter, villkor och möjlighet att forma sina liv, och kvinnors underordnade maktposition i förhållande till män måste upphöra (Regeringen, 2015). I hållbara samhällen, mål 11, bör särskilt utsatta gruppers behov av infrastruktur
och sanitet tas hänsyn till. Bland annat grupperna flickor, kvinnor, personer med funktionsnedsättning, barn och äldre människors behov ska särskilt uppmärksammas. Även tillgången till inkluderande och tillgängliga offentliga platser och grönområden för särskilt utsatta grupper ska säkras (Regeringen, 2017).
Utöver det internationella arbetet med jämställdhet genom bland annat Agenda 2030 så har Sverige ett nationellt arbete med jämställdhetsfrågor. I Sverige är jämställdhet mellan kvinnor och män en grundläggande statsrättslig norm och ett tydligt politiskt mål (Jämställdhetsmyndigheten, 2019). Regeringen har tagit fram ett övergripande mål för jämställdhetspolitiken: kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Detta övergripande mål är i sin tur uppdelade i sex delmål (Jämställdhetsmyndigheten, 2019). För en genomgång av de svenska jämställdhetsmålen och den svenska diskrimineringslagstiftningen hänvisar vi till bilaga 1 och 2.
I det nationella arbetet är bland annat jämställdhets-integrering en huvudsaklig strategi för att uppnå målen kring jämställdhet. Jämställdhetsintegrering innebär att arbetet med jämställdhet ska genomsyra alla verksamheters beslutsnivåer. Boverket har därför, som en av 18 myndigheter, fått i uppdrag att arbeta med jämställdhetsintegrering i samhällsplaneringen (Boverket, 2018). Mellan åren 2014-2016 fick Boverket i uppdrag av regeringen att driva utvecklingsprojekt för jämställda offentliga miljöer i städer och tätorter. I slutrapporten för utvecklingsprojektet konstaterar Boverket (2017, s.6) att det fortfarande krävs ökad kompetens hos kommunerna kring normer och könsmaktsordningens påverkan på det offentliga rummet och för att öka denna kompetens så behövs det ett intersektionellt perspektiv. Boverket (2017, s.40) menar att kön bara är en maktfaktor och att det därför
behövs kunskap om hur strukturer som berör kategorier som ålder, härkomst och funktionsnedsättning samverkar, för att kunna förklara de situationer som uppstår och vidare att skapa en mer rättvis planering. Boverket (2018a) menar även att planeringen måste vara lyhörd och ha förmåga till kritisk tänkande för att den fysiska planeringen och miljön den ger upphov till inte ska befästa befintliga strukturer.
Begreppsförklaring
Här nedanför kommer en ordlista som kan vara till hjälp under uppsatsens läsning. Vi är medvetna om att de begrepp vi valt att definiera inte är entydiga utan tanken med begreppsförklaringen är att presentera vår förståelse och sätt att använda oss av begreppen och att tidigt introducera de begrepp som vi ser som centrala i uppsatsen.
Jämställdhet innebär att män och kvinnor har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet förväxlas oftast med med begreppet jämlikhet, men skillnaden är att jämlikhet rör alla människors lika värde medan jämställdhet utgår från skillnaden mellan könen. Jämställdhet förutsätter jämn fördelning av inflytande och makt, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar inom arbete och arbetsvillkor, lika tillgång till utbildning, delat ansvar för hem och barn sam frihet från könsrelaterat våld (NE, 2019a).
Jämlikhet är ett begrepp som handlar om alla individers lika värde oavsett kön, klass, etnicitet och religion (FN, 2016, s.3).
Intersektionalitet är ett teoretisk perspektiv inom bland annat forskning och praktiskt förändringsarbetet som syftar till att synliggöra specifika situationer av förtryck som skapas i skärningspunkter för maktrelationer baserade på bland annt kön, klass och etnicitet. En viktig utgångspunkt för intersektionella analyser är att människors identiteter, erfarenheter och möjligheter är givna utifrån ett antal olika positioner i samhället som inte kan förstås isolerade från varandra. Kvinnor är därför aldrig ”bara” kvinnor eftersom könsrelationer, lika lite som klass, etnicitet eller sexualitet, inte är tillräckliga för att förklara hur ojämlikhet uppstår och på vilket sätt makt utövas. Begreppet intersektionalitet har sin bakgrund i den antirasistiska feminismen i USA och i Sverige introducerades det av postkolonialt inspirerade forskare. Idag har begreppet fått stor spridning i både den akademiska forskningen och i den politiska debatt som råder om diskriminering på grund av etnicitet, funktionshinder, kön, sexualitet och ålder (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2018a).
Genus är det socialt och kulturellt skapade könet, till skillnad från det biologiska könet. Samtidigt lyfts kritik om att de biologiska och juridiska könet också skulle vara en social och kulturell konstruktion. Genus kan användas för att förklara strukturer och maktstrukturer, men erbjuder samtidigt ingen fast gräns mellan där kön slutar och genus tar vid (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2018b).
Feminism finns som många olika inriktningar, därför kan det vara mer korrekt att prata om feminism i plural. Gemensamt kan dock sägas att feminism är både en ideologi med målsättningen att alla oavsett kön ska ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter och som en politisk och aktivistisk rörelse som arbetar för denna målsättning. (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2018). Det finns olika inriktningar och perspektiv inom feminismen men tanketraditionen som helhet kan beskrivas som en syn på samhället där man anser att 1) kvinnor är underordnade män och 2) att detta förhållande bör ändras (Gemzöe, 2014, s.15ff).
Normkritik är en metod och teori för att belysa den norm som tas för given. En norm definieras som det “normala” i en social grupp och att passa in i denna norm skapar makt och privilegier. Motsatt kan en uteslutning från normen skapa diskriminering. Normkritik slog igenom i Sverige på 2000-talet och är idag en vedertagen metod inom forskning, skola och på arbetsplatser (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2018c).
Patriarkat är ett system där män har den ekonomiska, juridiska och politiska makten. I Sverige pratar vi generellt inte om patriarkat i den bemärkelsen utan mer som en djupt liggande historisk samhällsstruktur som påverkar dagens samhälle. Kunskap om den patriarkala samhällsstrukturen kan användas för att förstå hur ojämställdhet skapas och vidmakthålls i dagens samhälle (Nationella sekretariatet för genusforskning, 2018d).
Hegemoni är en dominansform som baseras på konsensusskapande och sociala överenskommelser över vad som anses rätt, normalt och verkligt. Det är en form av maktutövning som skapar en samhällig ordning och form. Den är alltid i rörelse och omskapas ständigt i processer av motstånd och dominans (de los Reyes och Mulinari, 2005, s. 79).
kollektivhus har sedan dess kommit och gått i vågor. Den första nordiska konferensen Bygga och bo på kvinnors
villkor hölls i Kungälv 1979 och genom detta började
kollektivhusen återigen ta plats i samhället. Gruppen Bo I Gemenskap (BIG) framförde sina idéer om kollektivhus, där de boende själva skulle dela på arbetsuppgifterna istället för att anställa personal som i det tidigare kollektivhuset på 1930-talet. Detta resulterade i att flertalet kollektivhus uppfördes runt i Sverige (Boverket, 2015, s.13). Kvinnors byggforum bildades 1982 där kvinnor som var aktiva inom planering, byggande, förvaltning och boende samlades. På bomässan Bo92 utvecklade de år 1992 Athenahuset i Örebro där deltagarna i hela byggnadsprocessen bestod av kvinnor. Ledord för byggprojektet var gemenskap, omsorg, trivsel och ekologi. Något som blev populärt och fortfarande är det idag, var placeringen av tvättstugorna. Dessa placerades ljust med utsikt över gården då kvinnor ofta upplevde en otrygghet att gå ner i de traditionella mörka källartvättstugorna (Friberg, 2005, s.15). För ett samtida exempel på ett kollektivhus och de idéer, visioner och byggnadsideal som präglat byggandet av det, se bilaga 5.
En kunskapslucka
När vi granskat litteratur kring stadsutveckling framträder kön som den främsta grunden för förtryck. Jämställdhet tas upp som den övergripande strukturen att granska stadsutveckling utifrån, samtidigt som flera myndigheter och författare (se bland annat Boverket 2016, 2017 & 2018a och Larsson & Jalakas) betonar att det krävs ett intersektionellt perspektiv inom stadsplaneringen. Vi ser checklistor för jämställdhet (Boverket, 2006, s.10ff), projekt som utnämner sig verka för jämställdhet (White arkitekter, uå) och rapporter om hur man kan implementera jämställdhet i den offentliga miljön (Boverket, 2018b). Men motsvarigheten som säger sig anlägga ett intersektionellt perspektiv lyser med sin frånvaro. Det tycks som att det intersektionella perspektivet är av vikt och intresse, men att det är en fråga som bör behandlas i framtiden (Boverket, 2017, s.6). Det vi menar saknas är kunskap om stadsutveckling utifrån ett intersektionellt perspektiv. Hur samverkar olika diskrimineringsgrunder och skapar nya former av förtryck och orättvisor, och hur bygger vi en stad där vi inte befäster dessa orättvisor utan förändrar dessa? Hur kan ett intersektionellt perspektiv användas för att synliggöra nya fenomen och ny kunskap och slutligen skapa en rättvis och inkluderande stad?
Syfte
Syftet med denna uppsats är att granska projektet Överdäckning Götaleden i Göteborg utifrån ett intersektionellt perspektiv. Valet av projekt är valt utifrån Skanska Fastigheter Göteborgs utlysning om examensarbete, där de är en av fyra aktörer som är med och utvecklar projektet Överdäckning
Götaleden. Projektet är omfattande och en central del av Göteborgs
nya statsbildningsprocess kring Älvstranden och är komplext genom att riksintresset E45:an är en central aspekt av projektet. Skanskas ambition var att göra detta till deras mest jämställda projekt någonsin. Vi har frångått det jämställda fokuset, och istället valt ett intersektionellt perspektiv. Det intersektionella perspektivet kommer användas för att belysa olika former av ojämlikhet i projektet, både i processen och i den fysiska miljön. Vi vill ta reda på hur ett intersektionellt perspektiv på stadsutveckling påverkar förståelsen, kunskapen och planeringen av platsen. Vi vill skapa en bredare och mer komplex helhetsbild av vad det innebär att planera en stad. Samt undersöka hur maktstrukturer, förtryck och orättvisor påverkar och vidmakthålls genom den byggda miljön. Vi ämnar även redovisa konkreta åtgärdsförslag för hur man kan planera och utveckla platser utifrån ett intersektionellt perspektiv.
Frågeställningar:
Utifrån syftet ovan ämnar vi besvara följande frågeställningar: - Vad kan en intersektionell granskning av projektet Överdäckning
Götaleden tillföra för ny kunskap?
- Hur kan ett intersektionellt perspektiv på projektet Överdäckning Götaleden resultera i andra sätt att planera på?
- Vad krävs för att intersektionella analyser och förståelse av stadsutveckling ska kunna implementeras i stadsutvecklingsprojekt?
Disposition
Avgränsningar
Uppsatsen består av en inledande del och är därefter indelad i fyra delar. I den inledande delen presenteras de sedvanliga rubrikerna; metodologi, avgränsningar och vetenskaplig utgångspunkt. Där presenterar vi uppsatsen vetenskapliga utgångspunkt och introducerar den feministiska kunskapsteorin och den feministiska samhällssynen som uppsatsen grundar sig på. Därefter kommer del ett som är en teoridel. Där introduceras det intersektionella perspektivet och en kort redogörelse över kritiska röster kring makt inom stadsutvecklingsdiskursen. Sedan delas teoridelen in i två avsnitt; planering och process och plats och rum. Varje avsnitt berör och problematiserar stadsutveckling och avslutas med genomförda exempel som valts ut för att konkretisera den teoretiska förståelsen.
I del två presenteras platsen för fallstudien, projektet
Överdäckning Götaleden, och dess rumsliga och
samhälleliga kontext. Göteborgs stads övergripande måldokument beskrivs och därefter ges en redogörelse för planhandlingar och visioner tillhörande fallstudien. Därefter presenteras de intervjuer som genomförts med
Uppsatsen avgränsas tids- och platsmässigt till projektet Överdäckning Götaleden i Göteborg. Platsen är under uppbyggnad, och långt ifrån färdigställd och kommer därför att analyseras och förstås utifrån dagens förståelsehorisont och de dokument som finns tillgängliga. Uppsatsens vetenskapliga utgångspunkt, den feministiska samhällssynen och feministiska vetenskapsteorin, avgränsar uppsatsens inriktning. Den strukturella och relationella förståelsen av samhället kommer vara central i denna uppsats, inte den individuella eller personliga förståelsen och upplevelsen. Planhandlingar kring Överdäckning Götaleden kommer granskas utifrån ett intersektionellt perspektiv, men uppsatsen kommer inte gå in på hur ett intersektionellt perspektiv kan användas utanför fallstudiens kontext, till exempel inom organisationsstrukturer, lagstiftning och kommunala planeringsprocesser. Den intersektionella ansatsen kommer appliceras inom fallstudiens ramar och den empiri som blivit insamlad inom denna.
de två ansvariga projektledarna och VD:n på Skanska Fastigheter Göteborg, en planarkitekt på Göteborgs stad och en socialhållbarhetsexpert från White arkitekter. I intervjudelen analyserar vi vårt insamlade intervjumaterial utifrån den teoretiska förståelsen vi byggt upp i första delen.
I del tre, diskussionsdelen, tar vi vidare resonemangen och den analys vi påbörjat och problematiserar vad det kan innebära att anlägga ett intersektionellt perspektiv på stadsutveckling. I diskussionsdelen väver vi in formuleringar och begrepp vi kommit i kontakt med och som vi ämnar reflektera och resonera kring utifrån det intersektionella perspektivet. Efter diskussionen sammanfattar vi och knyter an till syftet och ger förslag på vidare forskning.
I den sista delen, del fyra, konkretiserar vi de slutsatser vi redogjort för och presenterar åtgärdsförslag och tillvägagångssätt för hur stadsutvecklingsprocesser kan blir mer intersektionellt präglade.
Vetenskaplig
utgångspunkt
Denna uppsats positionerar sig inom flera olika teoretiska fält som rör stadsbyggnad, människor och planering. En av uppsatsens viktigaste utgångspunkt och ett centralt epistemologiskt antagande är synen på kunskap som socialt och relationellt konstruerad. Denna kunskapssyn återfinns inom den feministiska kunskapsteorin, där en kritisk förståelse av hur kunskap konstrueras är en central del för att kunna analysera och bygga våra resonemang kring (Gemzöe, 2014; Ek, 2007). Den feministiska kunskapsteorin kommer redogöras för nedan och visa hur den bidrar till vår uppsats uppbyggnad och analys. Efter att ha redogjort för den feministiska kunskapsteorin kommer vi redogöra för en annan av uppsatsens centrala utgångspunkter, den feministiska samhällssynen. Det är utifrån dessa två utgångspunkter, den feministiska kunskapsteorin och den feministiska samhällssynen, som vi ämnar fördjupa förståelsen för hur olika former av förtryck samverkar och för att senare kunna redogöra för konkreta sätt att skapa en mer rättvis stad.
Feministisk
kunskapsteori
Genusforskaren Lena Gemzöe (2014, s.131) är kritisk till synen på kunskap som en objektiv verksamhet. Kunskap, menar Gemzöe, är aldrig en objektiv konstruktion utan alltid med en viss grupps intressen i åtanke. Även genus- och pedagogikinriktade universitetsadjunkten Anne-Charlotte Ek (2007, s.80) understryker nödvändigheten med att synliggöra hur kunskapsproducerandet alltid är selektivt. Det är alltid någons livsvillkor, erfarenheter och uttryck som synliggörs, och andra former som osynliggörs och görs avvikande. Gemzöe (2014, s.132) menar att den kunskap som utgett sig för att vara neutral och allmängiltig historiskt har formats av män, ofta vita och välbärgade. Det är denna historiskt priviligerade grupp som uttalat och formulerat världen så som de ser den. Det är alltså denna grupps förståelse av världen som genomsyrat och formulerat mycket av den samtida kunskapssynen. Kvinnors och marginaliserade gruppers erfarenheter och kunskap har inte erkänts i den manliga verklighetsbilden och därför menar Gemzöe (2014, s.132) att den feministiska forskningen behöver bygga nya teorier och skapa nya begrepp för att synliggöra och förändra. Även Carina Listerborn (2008, s.63) menar att ju mer marginaliserad en person är, desto mindre räknas den personens kunskap och värderingar. Gemzöe (2014, s.132) understryker hur nära sammankopplad
Feministisk samhällssyn
Gemzöe (2014, s.19ff) identifierar fyra sfärer i det svenska samhället där ojämlikhet mellan könen finns. Dessa fyra sfärer är inom den politisk/ekonomiska sfären, familjesfären, i den kulturella nedvärderingen av kvinnor samt våld och sexuellt utnyttjande av kvinnor. Genom att se samhället och ojämlikhet utifrån dessa sfärer framgår hur ojämlikhet existerar inom alla delar av samhället, och därför aldrig kan reduceras till en sidofråga. Sammanläggandet av dessa fyra sfärer skapar en helhetsförståelse som visar hur samhället fortfarande inte är jämställt. Detta kan kallas en feministisk samhällssyn (Gemzöe, 2014, s.22ff).
Ofta delas jämställdhetsarbetet upp i kvalitativa och kvantitativa aspekter. Där de kvantitativa aspekterna berör frågor som lika lön, lika könsfördelning och representation. De kvalitativa aspekterna berör
strukturen i helhet och försöker se och ifrågasätta hur vedertagna tankar och ideal reproducerar ojämlikhet (Larsson & Jalakas, s.38). Det kvalitativa jämställdhetsarbetet verkar systemförändrande medan det kvantitativa verkar inom rådande struktur, och kallas därför systembevarande (Larsson & Jalakas, 2008, s.38). Larsson och Jalakas (2008, s.51) menar att utgångspunkten för att bedriva jämställdhetsarbete
Metodologi
Denna uppsats forskningsdesign är en fallstudie vars metoder huvudsakligen består av kvalitativa intervjuer och dokumentstudier. Fallstudien som metodologi har definierats av Robert K Yin (2007, s.31) som en empirisk undersökning som studerar en aktuell företeelse i dess verkliga kontext, framförallt då gränsdragningen mellan den faktiska företeelsen och den kringliggande kontexten är svår att skilja. Fallstudien bygger ofta på flera källor till empiri och sammanväver data på ett samverkande, triangulerande, sätt. Detta triangulerande sätt att samla och förstå data på menar Yin (2007, s.31) är en uttömmande forskningsstrategi som är fördelaktigt vid analys och insamling av data.
Valet av fallstudieobjekt är projektet Överdäckning
Götaleden i centrala Göteborg och designen av
fall-studien är en enfallsstudie, vilket innebär att uppsatsen kommer utgå från ett fall för att studera forskningsfrågorna (Yin, 2007, s.61). En av fem anledningar som Yin (2007, s.62) tar upp för att motivera enfallsstudie som forskningsdesign är då man vill presentera ett unikt eller vetenskaplig verksamhet är med manlig maktutövning
och förespråkar ett feministiskt perspektiv som förmår rikta uppmärksamhet mot de som formulerar vad som är kunskap.
Ek (2007, s.71) definierar en traditionellt manlig kunskapssyn som dominerats av individualism, konkurrens och hierarki och öppnar upp för en feministisk kunskapssyn som definieras av kollektiv, situerad och relationell kunskap. Även Gemzöe (2014, s.46) menar att det som tillskrivs typiskt manliga egenskaper såsom tänkande, vetenskap, objektivitet och universalitet ofta anses centralt och överlägset. Medan de egenskaper som kvinnor tillskrivs blir motsatsen till de mannen besitter, och ses som marginellt och underlägset. Denna uppdelning i motsatspar är en naturlig del av vårt språk och något vi inte reflekterar över så ofta. Men Gemzöe (2014, s.86) menar att uppdelningen aldrig är värdeneutral, utan att det ena ses som bättre och det andra som sämre. Gemzöe (2014, s.46) kallar uppdelningen mellan vad som anses kvinnligt respektive manligt för normativ dualism och menar att det är detta relationella dualistiska tänkande som gör mannen till norm (Gemzöe, 2014, s.87). Ek (2007, s.86) riktar en misstanke mot att den feministiska kunskapsproduktionen blivit alltför präglad av den traditionellt manliga akademiska utbildningskulturen. Något som påverkat både form och innehåll som den feministiska kunskapsproduktionen fått, och gjort att de blivit mer anpassad till normer kring medelklass, vithet och manlighet. Samtidigt understryker Ek (2007, s.72) hur en feministisk kunskapssyn aldrig helt kan särskilja sig från den manliga, genom att kunskap är just relationell och kontextburen och därför alltid kommer präglas av rådande samhällsstruktur.
Den feministiska kunskapsteorin används i uppsatsen för att den ger en förklaringsmodell för hur kunskapsproduktion hänger samman med strukturer, dominans och makt. Resonemangen kring hur kunskap och forskning aldrig är värdeneutralt utan selektivt och präglat av personen som uttalat och format den, blir viktiga verktyg för analysen i uppsatsen. Genom denna förståelse för kunskap som sammanvävt med makt ges utrymme för att kritiskt granska och ompröva de antaganden och ideal som vi planerar våra städer utefter. Gemzöe (2014, s.132) understryker hur den verksamhet som framställer sig vara mest objektiv, rationell och opolitiskt ofta visar sig ha de mest subjektiva och politiska konsekvenserna. Därför blir den feministiska kunskapsteorin ett viktigt verktyg och vetenskaplig utgångspunkt för oss i vår uppsats för att kunna granska stadsutveckling utifrån.
är att inse att det finns strukturer som skapar och vidmakthåller ojämställdhet. Så för att förstå planering utifrån ett intersektionellt perspektiv måste tankesättet om att individer bara existerar som atomer i en fri värld frångås och istället betona hur människor ingår i strukturer som samverkar på olika sätt. Att se dessa strukturer och att erkänna att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, är ett grundläggande feministiskt ställningstagande (Gemzöe, 2014, s.19). Med det sagt innebär det inte att denna struktur är fast och för evigt sann. Dessa förtryckande strukturer existerar i alla samhällets sfärer och påverkas därför från alla samhällets olika sidor och aktörer (Gemzöe, 2014, s.25).
En kritik som brukar lyftas mot feminism och dess förståelse av världen som strukturellt förtryckande för kvinnor är dess uteslutning av män. Gemzöe (2014, s.58ff) menar att det är viktigt att inse att feminismens kritik mot patriarkatet inte har med individuella män att göra, utan mot strukturen som skapar dessa orättvisor. Dessa orättvisor påverkar inte bara kvinnor utan påverkar och skapar lidande också för män. Så feminism som ideologi är inte bara för och av kvinnor, utan i hög grad ett perspektiv som vill skapa en mer rättvis värld för alla.
extremt fall till skillnad från att ha ett representativt eller typiskt fall att studera. Uppsatsens forskningsdesign positionerar sig mellan dessa två kategoriseringar och vill varken karaktäriseras extremt eller representativt. Vi tror att på samma sätt som varje plats är unik och typisk på sitt vis är varje fallstudie unik och typisk på sitt vis. Att välja fallstudieobjekt kan vara komplicerat och bestå av många möjliga alternativ. För denna uppsats var fallstudieobjektet, projektet Överdäckning Götaleden, tidigt bestämt och platsen med dess lokalisering, tidsperspektiv och kontext var redan givna och har därför inte varit föremål för oss att besluta eller resonera kring (Yin, 2007, s.104). Skanska utlyste ett examensarbete som skulle granska jämställdhet i förhållande till projektet. Utifrån vår egen teoretiska utgångspunkt valde vi att implementera ett intersektionellt snarare än jämställt förhållningssätt på studien och frångick på så vi deras ursprungliga idé. Detta har under hela skrivandets gång mottagits väl och Skanska har tillåtit oss vara så autonoma vi velat, och inte styrt de frågeställningar eller infallsvinklar vi presenterat.
En kritik som brukar lyftas mot fallstudie som metodologi är dess svårighet för generalisering till andra fall eller till en teori (Yin, 2007, s.58). Fallstudiens kvalitet ligger ofta inte i dess förmåga att kunna komma med absoluta sanningar och teorier, utan just i det att fallstudien berättar något om ett särskilt fenomen, plats eller händelse. Yin (2007, s.58) tar upp Jane Jacobs bok The Death and Life och Great American Cities och exemplifierar hur hennes bok, i form av en fallstudie, bidragit till en teori som blivit en viktig utgångspunkt för att studera andra fall. Så även om fallstudiens resultat inte direkt går att översätta till andra fall, just för att förutsättningar och sammanhangen ändras, så kan fallstudien ändå generaliseras och förstås utifrån olika teorier. Detta är även vår ambition med uppsatsen, att bidra till att minska kunskapsluckan vi identifierat och bidra till en ökad medvetenhet om intersektionalitet i stadsutvecklingsprocesser. Snarare än att komma med en uttömmande modell eller teori. En annan kritik som Yin (2007, s.27) redogör för är hur den relativt låga andelen av metodologilitteratur som berör fallstudier, gjort att fältet är splittrat och svårt att uppnå samma nivå av stringens som en annan mer etablerad forskningsmetodologi skulle uppnå. Yin (2007, s.28ff) menar även att fallstudier har en tendens att bli för utdragna och omfattande, men menar samtidigt att det är upp till varje forskare att kunna hantera sitt hantverk och ha förmågan att presentera och göra begripligt det som fallstudien kommit fram till.
Metodval
I uppsatsen har vi valt att genomföra kvalitativa intervjuer och dokumentstudie. Vi har även ett avsnitt om vårt analysramverk och vilka metoder vi kommer använda oss av i vår kvalitativa analys av planhandlingarna och intervjuerna. Nedan redogörs varje metodval för och vilka funktioner respektive metod har för att besvara uppsatsens syfte. Vi lyfter även problematiken med respektive metodval och motiverar varför vi valt metoderna samt vilka styrkor vi ser.
Dokumentstudie
Dokumentstudie har använts för att samla kunskap om fallet utifrån de planhandlingar och dokument som funnits tillgängliga. Yin (2007, s.113ff) menar att det krävs en medvetenhet om att dokument med åtgärdsförslag eller visionsprogram troligen framställts för ett annat syfte än vad fallstudien har, och att man därför bör vara kritisk vid tolkningen av sådana dokument (Yin, 2007, s.115). Därför menar Yin (2007, s.115) att för att uppnå den helhetsförståelse som ofta är syftet med fallstudier bör dokumentstudie inte vara det enda metodvalet, utan kompletteras med andra metoder som bidrar till flera
perspektiv och nyanser.
Runa Patel och Bo Davidson (2011, s.69) menar att man inte bara kan välja underlag som stödjer sina egna idéer, då det genom att välja viss fakta kan skapas en falsk bild. För att skapa en bild så nära det verkliga förhållandet bör underlag presenteras och diskuteras sådant som motsäger resultatet (Patel & Davidson, 2011, s.69). Samtidigt har uppsatsens syfte och vetenskapliga utgångspunkt avgränsat den data vi tagit till oss. Med ett selektiv fokus utifrån vår problemställning och syfte har vi analyserat och redogjort för de dokument som vi anser vara relevanta för att förstå och kunna ta sig an uppgiften med att implementera ett intersektionellt perspektiv på stadsutveckling, och specifik på projektet Överdäckning
Götaleden. Det har då främst varit dokument kring
visioner, samrådshandlingar och dokument som berör social- och barnkonsekvensanalyser. Bullerutredningar, tekniska och konstruktionsdokument har därför inte tagits med i dokumentstudien, även om de är en del av projektet Överdäckning Götaleden.
Intervjuer
Intervju som metod är en social och relationell process av kunskapsskapande där samtalsförhållandet mellan forskare och intervjuperson påverkar vilken kunskap som skapas. De narrativ, relationer och förutsättningar som finns mellan forskaren och intervjupersonen präglar och sammanvävs i skapandet av kunskap (Kvale, 1997, s.34). Kvale (1997, s.64) använder metaforen av forskaren som malmletare eller resenär när han förklarar skillnaden i den epistemologiska grundsynen forskaren har. Antingen ser man kunskap som något som går att samla in och hitta, som en malmletare, eller som en socialt konstruerad process där kunskapen skapas i samband och relation till andra personer och upplevelser, som en resenär på kringresande fot. Kvale (1997, s.322) understryker vikten av att se forskningsintervjun som en relationell kunskapsprocess. Det är inte bara en monolog som förs inom en mekanisk verksamhet, utan en mellanmänsklig process där relationerna som finns mellan och utanför påverkar den kunskap som produceras. Forskningsintervjun sker också inom en social kontext, där institutionella och strukturella förutsättningar påverkar kunskapsproducerande. I denna sociala kontext finns det en viktig etisk roll som Kvale (1997, s.331) menar att forskaren har. Det är möjligheten att kontrollera, benämna och kategorisera intervjupersonens uttalanden. Det finns alltså en maktasymmetri i den kvalitativa forskningsintervjun som metod, oavsett om det är avsiktligt eller inte, så finns det en strukturell aspekt inom intervjusammanhanget (Kvale, 1997, s.48). Författaren (1997, s. 332) menar att kunskapsproducerandet aldrig är etiskt neutralt
eftersom att det är så tätt sammankopplat med makt. Makt är kunskap, och kunskap är makt menar Kvale
(1997, s.332) och förklarar hur kunskap används för att omvärdera och omskapa, samtidigt som makt används för att bedöma och avgöra vilken form av kunskap som förtjänar att finansieras och produceras. Synen på forskaren som en aktiv medskapare av kunskapsskapandet inom intervjusituationen menar Kvale och Brinkmann (2014, s. 259) är en av den kvalitativa intevjuforskningens styrka.
I uppsatsen har vi genomfört fem kvalitativa intervjuer. Två stycken genomfördes med de två projektledarna på Skanska Fastigheter Göteborg och en med VD:n på företaget. Den fjärde genomfördes med en planarkitekt på Göteborgs stad som medverkat i detaljplaneprocessen och den femte genomfördes med en social- och hållbarhetsexpert på White Arkitekter. Dessa fem intervjuer pågick från en halv till en och en halv timme och utgick från frågorna i intervjubilagor (se bilaga 6). Valet av intervjurespondenter gjordes utifrån fallstudiens ramar. Där VD:n för Skanska Fastigheter intervjuades främst för att undersöka hur prioriteringar och avgöranden tas, och hur hyressättningssystemet fungerar och kan problematiseras. Intervjuerna med de två projektledarna valdes för att få bådas syn på projektets bakgrund, visioner och utmaningar. Intervjun med planarkitekten på Göteborgs stad valdes för att hen varit kontaktperson med en av projektledarna och varit en central del i planeringsprocessen. Slutligen valde vi att intervjua en medarbetare på White arkitekter då hen utmärkt sig i projekt och processer kring normkritik och vi var nyfikna på dennes syn på intersektionalitet i stadsutvecklingsprocesser. Intervjuerna hade alla en semistrukturerad form där följdfrågor och sidospår var en naturlig del av samtalen. Vi undvek en utfrågande och konfrontativ samtalston och utgick snarare från vår nyfikenhet och vilja att lära oss mer av intervju-personernas tankar och idéer. Vi är även medvetna om att vår kunskapsbakgrund och förhållningssätt bidrog till de frågor och tolkningar vi gjorde av intervjurespondenternas utsagor och som Kvale argumenterar för, var en aktiv del av kunskapsskapandet. Vi har även varit medvetna om det kritiska momentet det kan innebära att intervjua personer vars uttalande vi sedan kommer analysera och i viss mån kritisera. Det finns även en aspekt som bör belysas i att intervjua medarbetare från ett företag eller organisation, som inte bara representerar sig själva utan också företaget i stort. Deras utsagor kan därför präglas av företagets värderingar och anseende, och bör därför förstås därefter. I Skanskas fall upplevde vi däremot en uppriktighet och ärlighet inför de frågor och perspektiv vi belyste under intervjuerna. Vi upplevde hur intervjuerna, och analysen av intervjuempirin, mottagits väl av Skanska och att de uppskattar vår problematisering av projektets tillvägagångssätt. De ser snarare kritiken som ett medel för att göra bättre nästa gång. Vilket är en styrka som uppsatsen, och intervjustudien, bidragit med.
Kritik som lyfts inom den kvalitativa forskningen för
kvalitativa intervjuer som metod är bland annat att de kan vara legitimerande snarare än utforskande och allt för verbaliserade. En feministisk kritik som lyfts av kvalitativa intervjuer är hur forskaren ofta intar en passiv och frågande roll. Det blir inget samtal utan en utfrågning som godtroget tar allt det intervjupersonen säger för sanning. Den feministiska kritiken av den kvalitativa intervjun framför hur den är allt för fokuserad på det verbala i intervjusammanhanget. Istället menar man hur andra värden såsom empati, känslor och personlig interaktion rymmer en stor kunskapspotential som man frångår genom att bara se forskaren som intervjuare och inte medmänniska (Kvale, 1997 s.315).
Detta hanteras i uppsatsen genom att vi alltid var två som medverkade under intervjusituationerna för att kunna fokusera både på den frågande delen av intervjusituationen, men även för att kunna observera andra värden som kroppsspråk, betoningar och ansiktsuttryck. Vi hade alltid med oss anteckningsblock där vi kunde skriva ner noteringar kring hur vi upplevde intervjun bortsett från den verbala delen. Där kunde vi notera saker om hur stämningen var, vilka frågor som verkade engagera intervjurespondenterna och vilka frågor som fick en mer frågande eller velande antydan.
Kvalitativ analys
Pedagogikprofessorerna Andreas Fejes och Robert Thornberg (2009, s.32) understryker hur utmaningen med att genomföra kvalitativa analyser beror på den mängd data som ska sorteras och skapas mening ur. Det är ett kreativt arbete där forskaren arrangerar och bryter ner sin data till mindre hanterbara enheter för att kunna söka efter mönster. Fejes och Thornberg (2009, s.32) beskriver hur det inte finns några generella riktlinjer, mer än att ta tillvara och utnyttja hela ens mänskliga intellekt för att kunna utröna mönster och nyanser, vilket både kan vara en styrka och svaghet med metoden eftersom att det ställer högra krav på forskaren att själv skapa ordning bland materialet. Men eftersom synen på den kvalitativa forskaren i grunden förstås vara sammankopplad med sitt material, och bidragande till kunskapen som skapas genom det, är det underförstått att analysen också är sammankopplad med forskaren och hennes egna åsikter, ideal och tankar.
Fejes och Thornberg (2009, s.33) radar upp sex analysmetoder för att analysera både intervjumaterial, men även andra dokument och källor. I denna uppsats har vi behandlat intervjumaterialet och dokumentmaterialet olika. För intervjumaterialet har vi utgått i hög grad från det Fejes och Thornberg (2009, s.33) nämner som tolkning. Vilket innebär att granska sitt material utifrån en referensram, exempelvis en teori eller hela datamaterialet, för att få en djupare innebörd av det man granskar. Man går utöver det som sägs eller
Del 1.
Teori
skrivs direkt, och försöker se vad som egentligen står. Vi har även använt oss av meningskoncentrering som Kvale och Brinkmann (2014, s. 246) vilket innebär att intervjupersonens yttranden koncentreras till kortare beskrivningar där huvudbudskapet formuleras. För dokumentmaterialet har vi utgått från det Fejes och Thornberg (2009, s.33) nämner koncentrering vilket innebär att man drar ut mindre stycken eller ord ur större textmassor för att få mer kärnfulla formuleringar från det man granskat.Vi har även använt oss av kategorisering som analysmetod där vi utgått från de dokument vi haft och systematiserat upp det i skilda kategorier. Genom att dela upp materialet skapas bättre struktur bland resonemangen och en överblick över skillnader och likheter är lättare att få när man kategoriserat materialet.
Intersektionalitet
Boverket (2006, s. 10) har sammanfattat en checklista för att implementera jämställdhet i den fysiska planeringen. De (2006, s.10) skriver hur själva checklistan i sig inte är det som får störst effekt på jämställdhetsarbetet, utan att det är processen med att ta fram den som skapat störst vinst ur en jämställdhetssynpunkt. Det framkommer då som att det inte saknas kunskap om hur jämställdhet kan implementeras i den fysiska miljön, utan att problemet ligger någon annanstans. Det är inte checklistor som saknas, utan en kommunikation och process som tillåts pågå länge och genomsyra arbetet med att planera städer. Frågor om jämlikhet och jämställdhet kan aldrig vara ett sidoprojekt om man på allvar vill förstå och ta sig an uppgiften med att bygga en rättvis stad (Boverket, 2017, s.44).
Vi menar att fokuset på jämställdhet i dessa checklistor, som bestått länge, behöver kompletteras med ett intersektionellt perspektiv. Ekonomiprofessorn Paulina de los Reyes och genusvetenskapsproffesorn Diana Mulinari (2005, s.87ff) har lyft problematiken med den svenska hegemoniska feminismen som allt för etnocentrisk och vit. De har identifierat sju olika element som de kunnat urskilja i den svenska hegemoniska feminismen. Där tre av dessa är av särskild vikt för att förstå valet av att implementera ett intersektionellt
perspektiv på uppsatsen. De tre benämns som;
teoretisk determinism, analytisk reduktionism och en moderniseringsideologi. Den teoretiska determinismen
utgår från köns-relationernas primat, alltså att uppdelningen av kön i ett motsatspar ses som den mest grundläggande formen för orättvisor. Detta menar de los Reyes och Mulinari (2005, s.87) är en förenkling av komplexa sociala samband, och att förståelsen för förtryckande strukturer sällan kan reduceras till enbart könsrelationer. Den analytiska reduktionismen innebär att kategorierna man och kvinna definieras som varandras motsatser, något som de los Reyes och Mulinari (2005, s.87) menar innebär att rådande strukturer vidmakthålls och förstärks genom att kvinnor alltid ses underordnade och i motsats till män. Den sista av de element som kännetecknar den svenska hegemoniska feminismen är tilltron på en moderniseringsideologi. de los Reyes och Mulinari (2005, s.88) menar att den präglas av en tro på reformer, utveckling och lönearbete samt av en isärhållning av familj och arbete och mellan politik och vetenskap. Denna hegemoniska feminism menar de los Reyes och Mulinari (2005, s.87ff) behöver kompletteras med en mer inkluderande och komplex förståelse av hur världen är beskaffad, det krävs ett intersektionellt perspektiv.
I uppsatsen kommer vi utgå från det intersektionella perspektivet då vi anser att det jämställda perspektivet inte är tillräckligt för att förklara och förstå vår samtid. Begreppet intersektionalitet har sitt ursprung i en antirasistisk kritik av den vita feminismens hegemoni och exkluderande praktik. Korsningen av rasistiska och könsmässiga strukturer av förtryck har därför varit central för den intersektionella idébildningen som utmanat den traditionella feministiska diskursen. de los Reyes och Mulinari (2005, s. 68) understryker vikten av att föra dialog mellan det feministiska och postkoloniala perspektivet i det intersektionella arbetet. De beskriver hur den västerländska feminismen har varit för etnocentrisk och den postkoloniala teorin för könlös. Därför blir en korsbefruktning av dessa perspektiv ett viktigt tillskott i den intersektionella ansatsen. de los Reyes och Mulinari (2005, s.15ff) menar att intersektionalitet krävs för att förstå maktsamverkan. De menar att ett intersektionellt perspektiv behövs därför att maktanalyser inte kan reduceras till en fråga om klass, kön eller “ras” (Mulinari & de los Reyes, 2005, s.14). Ett intersektionellt perspektiv visar att kön aldrig bara är kön, på samma sätt som klass aldrig bara är klass. I mötet mellan klass, etnicitet och sexualitet så transformerar och transformeras kön (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 122).
Förståelsen om att kön och könskonstruktioner präglas av andra maktstrukturer har lett till diskussioner om vilka relationer som ska prioriteras och om svårigheter med att kombinera flera maktstrukturer i analyser. Att i en analys utgå från kön som den översta och högst stående formen av förtryck kallas ibland för att se könsrelationerna som primat (de los Reyes & Mulinari, 2005, s.41). Denna ensidiga förståelse av förtryck, vare sig det är klass, kön och etnicitet, leder till en fragmenterad kunskap som inte tar hänsyn till hur olika former av makt konstruerar varandra (de los Reyes & Mulinari, 2005, s.126). För att komma ifrån denna enkelspåriga hierarkiska förståelse av förtryck och orättvisor är det viktigt att se hur olika former av makt konstruerar andra former av fenomen, som kan vara svåra att förklara utan ett intersektionellt perspektiv. de los Reyes och Mulinari (2005, s.90) menar att ensidiga kategorier som till exempel bara kön gör oss blinda för samspelet mellan olika former för över- och underordning i det sociala livet. Det intersektionella perspektivet är ett viktigt analytiskt redskap för att problematisera maktens komplicerade konstruktioner, och inte fastna i enkelspåriga kategorier som riskera reproducera orättvisor och förtryck. Ett intersektionellt perspektiv behövs därför att det ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om manlighet, vithet, klasstillhörighet, könstillhörighet och heterosexualitet (de los Reyes & Mulinari, 2005, s.9). I uppsatsen kommer vi använda oss av det intersek-tionella perspektivet som en bakgrundskunskap att
Varför behövs ett intersektionellt perspektiv?
granska och förstå vår fallstudie utifrån. Kunskapen om olika maktordningars samverkan som det intersektionella perspektivet erbjuder, blir ett viktigt verktyg i den kritiska feministiska forskningen (de los Reyes och Mulinari, 2005, s.14). Genom att ha ett intersektionellt perspektiv på processen där kunskapssyner uttrycks, prioriteringar görs och maktrelationer manifesteras vill vi synliggöra hur kunskap hänger samman med dominans och maktutövning. I uppsatsen har vi utgått från helhetsperspektivet som det intersektionella perspektivet erbjuder, och utifrån den empiri vi tagit till oss granskat de olika maktordningar vi sett varit tydliga. Främst har klass, kön, kunskapssyner, ålder och tillgänglighet varit perspektiv vi belyst. Vi är medvetna om att flera maktordningar och kategorier hade kunnat analyserats eller berörts, och att vår granskning inte är heltäckande utifrån det intersektionella perspektivet. Vi har även diskuterat maktordningar som utbildningsnivå, hudfärg och sexuell läggning men haft svårigheter med att implementera dessa i just denna fallstudie. Snarare har syftet varit att implementera en intersektionell förståelse på stadsutvecklingsprocessen för att se vilka frågor, perspektiv och analyser det kunde medföra. Genom det intersektionella perspektivet försöker vi länka samman individuella förutsättningar med större strukturella och historiska förutsättningar för att på så sätt ta oss an uppgiften med att ifrågasätta makt och kunskapsprocesser (de los Reyes & Mulinari, 2005, s.85).
Makt och förtryck
Bent Flyvbjerg, professor i ekonomisk geografi har i sin granskning av ett stadsutvecklingsprojekt i den danska staden Aalborg visat på nödvändigheten av att analysera och granska hur relationen mellan makt och kunskapsprocesser ser ut. Flyvbjerg (1998, s.27) kom fram till att de beslut och avvägningar som gjorts inom projektet inte alls var så rationella och demokratiska som de vid första anblick verkade. Flyvbjerg (1998, s.27) hävdar att det inte är så som ordspråket säger att “kunskap är makt” utan snarare att “makten definierar vad som räknas vara kunskap”. Maktens tolkning av verkligheten avgör vad som är rätt, rationellt och riktigt. Vad som anses rationellt är inget objektivt skapat från en objektiv verklighet, utan något som skapats genom maktutövning och strukturer. Maktens syn på verkligheten är ingen enskild diskurs eller kommentar vid sidan
av, utan dess syn påverkar vår fysiska, ekonomiska, ekologiska och sociala verklighet. Flyvbjerg (1998, s.38) menar då att makten utöver att ha tolkningsföreträde för att definiera verklighetssynen, också har makten att ta till sig men även ignorera fakta som går emot denna verklighetssyn. Denna selektiva varseblivning av vad som anses vara kunskap, belägg och fakta och som Flyvbjerg menar ignorering av kunskap, kallar han för rationalisering. Det är en process som enligt Flyvbjerg (1998, s.234) används av makthavare för att förverkliga sin egen verklighetsbild på bekostnad av de demokratiska grunderna vi har i samhället. Flyvbjerg (1998, s.234) menar att förhållandet mellan vad som anses vara rationellt och makt är ett asymmetriskt förhållande, där makt påverkar kunskap och kunskap påverkar makt. Därför ser Flyvbjerg problematiskt på ett
samhälle som säger sig vila på rationella grunder, när det är så nära sammankopplat och ofta helt definierat utifrån makthavare.
Professorn i statsvetenskap Iris Marion Young (2000, s.56) menar att förtryck är ett strukturellt fenomen som utesluter eller degraderar en social grupp. Människor skiljs åt genom att delas in i sociala grupper efter ålder, kön, etnicitet, religion med mera. Samtidigt menar Young att en social grupp är något mer och annat än en uppräkning av vilka som ingår i den, eftersom grupptillhörighet präglar både självförståelsen som omvärldens syn på de individer som ingår i gruppen. En social grupp är en gemenskap som får betydande konsekvenser för hur människor tolkar och uppfattar sig själva och andra. En social grupp är ett kollektiv av människor som skiljer sig från minst ett annat kollektiv i fråga om kultur och livsstil. En grupp existerar bara i relation till en annan grupp. Gruppidentitet uppstår genom mötet och interaktionen mellan olika sociala gemenskaper som upplever att det finns skillnader mellan dem (Young, 2000, s.56). Grupper uppstår inte bara genom mötet mellan olika och avgränsade samhälle, utan inom de sociala processerna i samhället som skiljer ut grupper.
Förtryck har traditionellt förknippats med koloniala erövringar, maktutövning och för att beskriva förhållanden i andra samhällen. Därför är det många som undviker detta begrepp för att förklara och förstå samtiden (Young, 2000, s.52ff). Förtryck syftar idag snarare på strukturella hinder och begränsningar som orättvist drabbar enskilda medborgare och grupper till följd av vardagliga praktiker, normer, regler och beteenden. Dessa hinder och begränsningar är inte nödvändigtvis avsiktligt planerande utan kan förstås som institutionaliserade vardagspraktiker (Young, 2000, s.53). Young har valt att se på förtryck som en struktur som uppvisar och går att indela i fem ansikten:
marginalisering, maktlöshet, kulturell dominans, exploatering och våld. Utifrån uppsatsens syfte har vi
valt att redogöra för de tre förstnämnda då dessa berör specifikt människors känsla av utanförskap, maktlöshet och osynliggörande som går att koppla till det förtryck och orättvisor vi sett inom fallstudien. Marginalisering innebär att en person stängs ute eller förhindras att delta i samhället. Det gäller både arbetsmarknaden men även det sociala livet som medföljer det. Att vara marginaliserad beskriver Young (2000, s.74) som att en människa inte får möjlighet att utveckla och bidra med sina kunskaper och erfarenheter. Maktlöshet beskriver Young (2000, s.75) som hur en person kan drabbas inte bara av att utnyttjas i arbetslivet, utan även befinna sig i en situation utom ens makt. De maktlösa måste lyda order och har sällan möjlighet att själva disponera över sin egen tid och arbetsuppgifter. Detta menar Young (2000, s.76) påverkar individens möjlighet att utvecklas som person och möjligheten att använda sin kreativitet. Den tredje och sista formen av förtryck kallar
Young (2000, s.79) för kulturell dominans som innebär att den grupp som är kulturellt dominant har makten att forma vad värde och kunskap är, och deras förståelse för detta når stor social och geografisk spridning och betraktas därför som normala, universella och typiska för människan. När den egna kulturella identiteten betraktas som normal beskrivs de andra grupperna som annorlunda och avvikande (Young, 2000, s.79) Denna process av att skilja ut som annorlunda och avvikande resulterar ofta i att den andra kulturella tillhörigheten, motsatsen till den dominanta, framställs i stereotypa dager.
Efter denna inledande teoriframställning kommer nu de två avsnitten; planering och process samt plats och rum. Utifrån dessa teman kommer vi redogöra för litteratur som berör och problematiserar stadsutvecklingens praktik. Varje avsnitt avslutas med ett eller två exempel på genomförda projekt och initiativ som fungerar som konkretiseringar av den teoretiska innebörden. Därefter summeras varje avsnitt i en avslutande sammanfattning.
Planering som politik
Stadsbyggnadsprofessorn Carina Listerborn (2008, s.61) ser planering som ett politiskt verktyg, med makt att underlätta men även begränsa människors liv. Planering måste därför användas på ett medvetet sätt med hänsyn till, och öppenhet inför, andra former av kunskap och erfarenheter. Så det är inte bara en fråga om vems röst som hörs, utan också vems kunskap som anses värd att lyssna på (Listerborn, 2008, s.70). Listerborn (2008, s.63) menar därför att det behövs nya sätt att se kunskap utifrån. En feministisk epistemologi som erkänner och bereder plats för kunskap som kommer från kroppsliga erfarenheter, känslor, lyssnande och berättande. Hon (2008, s.68) argumenterar för att kunskap som kommer från “fel” sida av verkligheten måste räknas som legitim kunskap och involveras i planeringsdiskursen. Samtidigt tar Listerborn (2008, s.69) upp problematiken med vem som väljs ut för att representera en grupp eller intresse. Författaren menar att det likväl är en maktaspekt där planeraren, utifrån sin förståelse, väljer ut de personer och intressen som ska få föra sin talan. Något som ställer höga krav på planerarens egna förmåga till
reflexion, men även kreativitet, och att inte bara vända sig till dialogforum utan använda sig av ett utforskande etnografiskt perspektiv för att bättre kunna ta sig an uppgiften med att planera (Listerborn, 2008, s.70). Hon (2008, s.72) menar vidare hur denna planerarroll inte bara kan vara bestå av normativa antaganden, utan också behöver vara kritisk, medveten och ha en intersektionell ansats.
Genusforskaren kring översiktlig planering, Anita Larsson (2006, s.524) menar att planering och den kunskap som anses legitim inom planeringen utgår från ett patriarkalt synsätt. Kritiken Larsson riktar är den mot att kunskap som kvinnor traditionellt besuttit aldrig räknats vara legitim kunskap, och därför inte tagits med i beaktandet av stadsutveckling. Författaren menar att en feministisk kunskapsteori inte existerar, utan att planeringen lever kvar i en patriarkal kunskapsdiskurs. Larsson (2006, s.525) menar att det då blir viktigt för planeraren att vara medveten om denna patriarkala kunskapsdiskurs inom planeringen. Genom att vara genusmedveten snarare Jämställdhet handlar i stor mån om kunskap. Det gäller
att förstå vad integrering av jämställdhet i planering innebär och vad det får för konsekvenser i planeringsprocessen men också att utveckla kunskapsunderlaget som varje enskilt planeringsarbete bygger på (Larsson & Jalakas, 2008, s.14). Det handlar inte bara om att skapa en jämställd planering eller ett jämställt transportsystem, utan det handlar om att skapa en planering där människor ges förutsättningarna till att leva jämställda liv. För att skapa en planering som leder till att människor ges möjligheten för att leva jämställt krävs ett kritiskt perspektiv som lyckas granska de verksamheter, organisationer och föreställningar som formar våra planeringsideal och städer (Larsson & Jalakas, 2008, s.42).
