Försurning och kalkning av sjöar
och vattendrag i Västerbottens län
Årsrapport 2017
Försurning och kalkning av sjöar och
vattendrag i Västerbottens län
Text och layout Johan Ahlström
Foton: Länsstyrelsen, där annat inte anges
Foto, omslag: Vattenprovtagning med Ruttnerhämtare, foto: Lajla Lindgren
Mild vinter 2017
J
anuari 2017 inleddes med kalltväder där årets lägsta
tempera-tur i Umeå noterades till -22,5oC den
5 januari. I genomsnitt var emellertid temperaturen över den normala, vilket även gällde för februari och mars. Medel-temperaturen under vintern blev till slut
4-5oC grader högre än normalt. Vintern
var också förhållandevis nederbördsfattig. En stor del av snötäcket i länets östra del härrörde från ett snöväder 11-12 januari samt två snöfall i slutet av februari (22/2 respektive 28/2).
I länets östra del var snödjupet mäktigast under första halvan av mars och nådde ungefär en halv meter (figur 1 & 2). Detta var också det djup som noterades i samband med
snöprovtag-ningen i slutet av mars. Som vanligt avvek Botsmark med närmare 80 cm, vilket var lika mycket som i Storuman.
Förväntade pH-värden i snön
S
ulfathalten i snön låg påför-väntad nivå sett till halterna i nederbörden (figur 3). Det samma kan sägas om pH som var strax under 5,0 på de kustnära lokalerna. Detta antyder att snötäcket var förhållandevis lite påverkat av vinterns töperioder. Intensivt töväder medför en utsmältning av föroreningar och därmed lägre halter i den kvarva-rande snön.
Kall vår
V
åren 2017 blev synnerligensparsmakad avseende höga temperaturer. 26-27 mars noterades
ungefär 5 oC i dygnsmedelvärde i Umeå,
vilket gav en tidig flödesökning i kust-nära vattendrag (figur 4). Flödena sjönk därefter fram till 10 april när ett mindre regnväder bidrog till att de åter ökade. Baserat på modellerade flödesdata nåd-des vårflodens toppflöden endera 28 mars eller 12 april i de kustnära vat-tendragen. En bit längre in från kusten kulminerade vårfloden 6-7 maj som följd
av vårens enda varma dag (14 oC i Umeå
Försurning och kalkning av sjöar
och vattendrag i Västerbottens län
Verksamhetsberättelse för 2017
Figur 3. Sulfathalt i snö för perioden 1995-2017. Fusbäcken och Lillån är kustnära. Kvarnbäcken (Botsmark), Bjurbäcken och Röjvattsbäcken ligger ca 5 mil från kusten. Kvarnbäcken (Storuman) ligger ca 20 mil från kusten och Storbäcken ca 30 mil från kusten.
Figur 2. Snödjupet den 15 mars 2017. Karta
från SMHI. Figur 1. Snödjupet i Torrböle från 1977 till 2017. Torrböle ligger i länets södra del, cirka 2 mil innanför kusten. Data från SMHI.
0 20 40 60 80 100 120 140 160 19 77 -03-01 19 78 -03-01 19 79 -03-01 19 80 -03-01 19 81 -03-01 19 82 -03-01 19 83 -03-01 19 84 -03-01 19 85 -03-01 19 86 -03-01 19 87 -03-01 19 88 -03-01 19 89 -03-01 19 90 -03-01 19 91 -03-01 19 92 -03-01 19 93 -03-01 19 94 -03-01 19 95 -03-01 19 96 -03-01 19 97 -03-01 19 98 -03-01 19 99 -03-01 20 00 -03-01 20 01 -03-01 20 02 -03-01 20 03 -03-01 20 04 -03-01 20 05 -03-01 20 06 -03-01 20 07 -03-01 20 08 -03-01 20 09 -03-01 20 10 -03-01 20 11 -03-01 20 12 -03-01 20 13 -03-01 20 14 -03-01 20 15 -03-01 20 16 -03-01 20 17 -03-01 Snödjup (cm) 0 0,005 0,01 0,015 0,02 0,025 0,03 0,035 0,04 1995 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017
Icke-marin sulfat (mekv/l)
Fusbäcken, öppen yta Fusbäcken, skog Lillån Kvarnbäcken, Botsmark
5 maj). Förmodligen är emellertid de modellerade flödesvärdena missvisande. Sannolikt kulminerade vårfloden runt 5-7 maj även i flertalet kustnära vatten-drag. Detta gällde exempelvis vid SMHI:s mätstation i Dalkarlsån där maxflödet på
31,4 m3/s noterades 7 maj, vilket var strax
över den genomsnittliga maxnivån för de senaste 25 åren. Det högsta vårvärdet sedan mätningarna började 1990 är 51,2
m3/s från 3 maj 1998.
Efter att vårfloden avklingat inkom ett kraftigt regnväder som gav 25-40 mm i länets östra del. Därmed noterades yt-terligare en flödestopp 19 maj. Trots att månadsskiftet maj/juni bjöd på synnerli-gen blygsamma temperaturer avklingade flödena snabbt. I juni noterades ett par regnområden, exempelvis kom 18 mm i Torrböle 24 juni. Flödesökningarna blev emellertid ringa. Juli var en torr månad i länets östra del, vilket innebar låga
grund-vattennivåer och låga flöden. Hösten präglades av ett antal omfattande nederbörds-områden. Det första inkom 7 september och gav rikligt med regn fram till 12 september. I Nordmaling (Torrböle) note-rades 65 mm och i Bygdsiljum 85 mm. Detta ledde till en betydande flödesökning som kulminerade 11 september.
Höstens mest omfattande regnväder inföll 2-4 oktober. In-tensiteten var särkilt hög i länets
Figur 4. Vattenflödet i Dalkarlsån under 2017. Som jämförelse visas flödet under 2015 och 2016. Data från SMHI.
Figur 6. Årsavrinningen i Dalkarlsån under perioden 1990-2017. Dalkarlsån ligger i Robertsfors kommun. Data från SMHI.
Figur 5. Årsnederbörd under 2017 i för-hållande till den normala. Karta från SMHI. Våren 2017 var tålamodsprövande. Fotot från Umeå är
från 11 maj när snön vräkte ned.
0 5 10 15 20 25 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Årsavrinning (l/(s*km2) 0 5 10 15 20 25 30 35 2017 -01-01 2017 -02-01 2017 -03-01 2017 -04-01 2017 -05-01 2017 -06-01 2017 -07-01 2017 -08-01 2017 -09-01 2017 -10-01 2017 -11-01 2017 -12-01 Flöde (m3/s) 2017 2016 2015
Doseraren i Aspan i samband med högflöden 3 oktober (till vänster) och 24 november (till höger). Foto: Ulf Olofsson.
Figur 7. Lägsta pH i okalkade vattendrag under vårfloderna 1993-2017. De 5 lägsta pH-värdena för respektive vattendrag är markerade med rött, de näst lägsta med orange och därefter gult, grön och blått.
sydöstra del där drygt 100 mm noterades på 3 dagar. Längre norrut kom drygt 40 mm. Flertalet vattendrag i Bjurholm och Nordmaling noterade därmed årets högsta flöden.
Länets sydöstra del drabbades av ytterligare ett kraftigt regnväder 22-23 november. Regnet var särskilt intensivt 23/11, vilket gav 40-50 mm. Eftersom delar av snötäcket smälte ökade flödena betydligt och nådde nästan samma nivåer som 4 oktober.
Årets sista flödesökning skedde 10-11 december, även denna var mest uttalad i länets sydöstra del. I Torrböle kom 90 mm nederbörd 7-11 december, medan Bygdsiljum fick 44 mm.
I stora delar av länet var neder-bördsmängden under 2017 över den normala (figur 5). Detta gällde särskilt i
länets östra del. I Dalkarlsån var årsavrin-ningen ungefär 14 % högre än medelvärdet för de senaste 25 åren (figur 6).
Höga pH-värden under
våren
I
okalkade vattendrag var pHunder vårfloden 2017 något högre än under vårarna 2015 och 2016. De senaste åren ses ingen egentlig trend mot ökande pH. Den långsiktiga trenden sedan 1993 är emellertid positiv (figur 7).
Kraftiga surstötar under
hösten
V
ariationen i pH under 2017illustreras med Kvarnbäcken som ligger vid Botsmark (figur 8). Till följd av en flödesökning i början av april sjönk pH från 6,15 till 5,40. Därefter blev vädret
-Verksamhetsberättelse för
2017-Figur 10. Oorganiskt aluminium under 2017 i Stridbäcken (ovan doseraren). Stridbäcken ligger i Nordmalings kommun.
kallare, vilket innebar att flödena sjönk och pH ökade. I slutet av april skedde en långsam avsmältning, vilket bara gav en liten minskning av pH. I början av maj blev snösmältningen mer intensiv, varvid flödena ökade snabbare. 8 maj noterades pH till 4,9, vilket var den lägsta noteringen under snösmältningsperioden. pH ökade därefter till 5,1 i mitten av maj. Som följd av ett regnväder 18 maj ökade åter flödena och pH sjönk till 4,8, vilket var vårens lägsta notering.
De låga sommarflödena resulte-rade i höga pH-värden under juni och juli. Höstens första surstöt registrerades 11 september då pH sjönk till 4,6. pH-värdet ökade därefter, men efter det kraftiga regnvädret 2-4 oktober sjönk pH till 4,55. Detta är en nivå som sällan noteras i Kvarnbäcken där 4,50 är det lägsta pH som vi någonsin uppmätt. Den Figur 8. pH i Kvarnbäcken (Botsmark) under 2017 jämfört med 2015
och 2016. Kvarnbäcken är okalkad och ligger i Umeå kommun.
Figur 9. Högsta halt av oorganiskt aluminium i okalkade vattendrag under vårfloderna 1998-2017. De 3-4 högsta värdena för respektive vattendrag är markerade med rött, de näst högsta med orange och därefter gult, grön och blått.
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Lillån Kvarnbäcken(Sävarån) Pålböleån Hörnån Röjvattsbäcken Byskebäcken Bjurbäcken Myrkanalen Storbäcken(Njakafjäll) Stamsjöån Lagbäcken Kvarnbäcken(Storuman) 1998 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Fusbäcken
Stridbäcken (ovan dos) Lillån Surmyrdalsbäcken Kvarnbäcken (Botsmark) Västerån Bjurbäcken Byskebäcken Storbäcken(Njkafjäll) Lagbäcken Kvarnbäcken(Storuman) 0 20 40 60 80 100 120 140 20 17 -0 1-19 20 17 -0 2-18 20 17 -0 3-20 20 17 -0 4-19 20 17 -0 5-19 20 17 -0 6-18 20 17 -0 7-18 20 17 -0 8-17 20 17 -0 9-16 20 17 -1 0-16 20 17 -1 1-15 Oorganiskt aluminium (µg/l) 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 2017 -01-01 2017 -02-01 2017 -03-01 2017 -04-01 2017 -05-01 2017 -06-01 2017 -07-01 2017 -08-01 2017 -09-01 2017 -10-01 2017 -11-01 2017 -12-01 pH 2015 2016 2017 Serie4
viktigaste orsaken till de låga pH-värdena är organiska syror som, helt naturligt, tillförs från markens ytskikt.
Låga halter av giftigt
aluminium
T
illsammans med pH utgöroor-ganiskt aluminium det största problemet för djurlivet i ett försurat vatten. Oorganiskt aluminium frigörs från marken i samband med försurning. Halten är beroende av pH, vilket innebär att halten i regel är högre vid låga pH och vice versa.
I okalkade trendvattendrag har oorganiskt aluminium analyserats sedan 1998. Mätt som högsta halt under vår-floden har halterna i princip halverats, vilket är en effekt av minskad försurning (figur 9).
Under vårarna 2013-2015 notera-des en mindre ökning, vilket var ologiskt med tanke på att pH-värdena var tämli-gen höga. Halterna under 2016 och 2017 var förhållandevis låga och framstår som logiska i relation till utvecklingen från 1998 till och med 2012. Någon rimlig för-klaring till den temporära haltökningen 2013-2015 står inte att finna.
I samband med högflöden under sommar och höst ses inte samma långsik-tigt nedgående trend som under vårflo-den. I okalkade vattendrag registreras nu-mera de högsta halterna under sommar/ höst (figur 10). Under 2017 uppvisade trendvattendragen i Nordmaling de hög-sta halterna vid högflödet 11 september, medan vattendragen i Skellefteå, Umeå och Bjurholm nådde de högsta halterna 5 oktober. Årets högsta halt på 137 µg/l noterades i Lillån 11 september.
Mycket bra
högflödesprovtagning
T
otalt insamlades 2 253vatten-prover i kalkade vattendrag, varav 60 procent under våren. Flest pro-ver på våren (153 st) togs 2 maj och flest på hösten 11 september (137) (figur 11). Provtagningen var mycket välkorrelerad med högflödena, både under våren och hösten.
Från och med 2014 ska länssty-relsen rapportera till Havs- och vatten-myndigheten hur högflödesprovtagningen fungerat under året. Höga flöden definie-ras som tillfällen när flödet överstiger 50 procent av årets maxflöde.
För att bedöma flödet vid prov-tagningstillfällena nyttjas SMHI:s model-lerade flöden i delavrinningsområden (HYPE). Kvaliteten på de modellerade flödena utgör i detta sammanhang en nyckelparameter. Via SMHI:s faktiska flödesmätningar och den kontinuer-liga flödesmätning som sker i länets 22 kalkdoserare ges en god möjlighet att kvalitetsbedöma de modellerade flödena.
HYPE missbedömde flödena
under snösmältningen
T
yvärr överensstämde demo-dellerade flödena dåligt under våren. Flödestopparna 5-6 maj respektive 19-20 maj låg visserligen rätt i tiden, men nivån på flödet 5-6 maj var kraftigt underskattad (figur 12 & 13). Detta inne-bar att flödestopparna 28 mars och 12 april felaktigt klassades som maxnivåer i flertalet kustnära vattendrag. Det är uppenbart att HYPE underskattade den kvarvarande snömängd som avsmälte under värmeböljan 1-6 maj.
Totalt genomfördes provtagning vid 147 målpunkter i vattendrag under 2017. I genomsnitt insamlades 11,4 prov/lokal med en maxnotering på 35 prov i Strid-Figur 11. Antal insamlade vattenprover under 2017 i kalkade
vattendrag i förhållande till flödet i Dalkarlsån. Flödesdata från SMHI.
Figur 12. Uppmätt och modellerat flöde i Dalkarlsån under 2017. Data från SMHI.
Täfteån, strax norr om Umeå, illustrerar hur fel HYPE-modellen beräknade flödet under första delen av maj. De angivna flödena avser HYPE-modellerade. Fotot i mitten är taget ett par dagar efter att vårfloden kulminerat. Enligt HYPE-data kulminerade vårfloden redan 12 april och 9 maj var flödena låga.
0 5 10 15 20 25 30 35 20 17 -0 1-01 20 17 -0 1-22 20 17 -0 2-12 20 17 -0 3-05 20 17 -0 3-26 20 17 -0 4-16 20 17 -0 5-07 20 17 -0 5-28 20 17 -0 6-18 20 17 -0 7-09 20 17 -0 7-30 20 17 -0 8-20 20 17 -0 9-10 20 17 -1 0-01 20 17 -1 0-22 20 17 -1 1-12 20 17 -1 2-03 20 17 -1 2-24 Flöde (m3/s) SMHI-uppmätt SMHI-modell 0 5 10 15 20 25 30 35 0 20 40 60 80 100 120 140 160 180 20 17 -0 1-01 20 17 -0 1-15 20 17 -0 1-29 20 17 -0 2-12 20 17 -0 2-26 20 17 -0 3-12 20 17 -0 3-26 20 17 -0 4-09 20 17 -0 4-23 20 17 -0 5-07 20 17 -0 5-21 20 17 -0 6-04 20 17 -0 6-18 20 17 -0 7-02 20 17 -0 7-16 20 17 -0 7-30 20 17 -0 8-13 20 17 -0 8-27 20 17 -0 9-10 20 17 -0 9-24 20 17 -1 0-08 20 17 -1 0-22 20 17 -1 1-05 20 17 -1 1-19 20 17 -1 2-03 20 17 -1 2-17 20 17 -1 2-31 Antal vattenprov/dygn (st)
Antal prov Flöde, Dalkarlsån Flöde(m3/s)
-
Verksamhetsberättelse för
2017-Figur 13. Registrerad vattennivå vid doseraren i Degerbäcken, Umeå kommun, samt modellerade flöden enligt SMHI-HYPE. Flödestoppen som inföll 5-6 maj saknades i det modellberäknade flödet.
Normal vattenkemisk
måluppfyllelse under våren i
kalkade vattendrag
D
en vattenkemiskamålupp-fyllelsen under vårfloden uppgick till 92 procent, vilket innebar att målet underskreds på 12 lokaler (figur 14). Det var främst i samband med regn 19 maj som svaga resultat noterades, dvs efter den egentliga snösmältningsperio-den (figur 15).
Utfallet har varit likartat i närmare 20 år. Huruvida den faktiska måluppfyl-lelsen förändrats är svårare att bedöma. Dels skiljer flödena mellan åren, men också provtagningsintensitet och förmå-gan att träffa tillfällen med höga flöden har varierat mellan åren. Detta är också orsaken till att jämförelsen över tid en-bart avser vårflod. Ambitionen att provta vid vårens maxflöden har funnits sedan kalkningen påbörjades. Däremot har provtagningen under sommar och höst intensifierats betydligt. En jämförelse över tid avseende årets totala måluppfyl-lelsen blir därför missvisande.
Två höstflöden gav
rekordlåg måluppfyllelse
S
ett över hela året underskredspH-målet på 39 målpunkter (tabell 1). Resultatet var det absolut sva-gaste i modern tid, dvs under de år där provtagningen i samband med kritiska tillfällen under sommar och höst varit tillräckligt ambitiös. Det svaga utfallet härrörde till stor del från de flödestoppar som kulminerade 11 september respek-tive 4-5 oktober (figur 15).
Den viktigaste orsaken till de svaga resultaten var extremt låga pH-värden i tillrinnande vatten, främst som en effekt av höga humushalter. Humusämnena utgörs till del av organiska syror som härstammar från nedbrytningen av döda växter på land. Humusämnena ger vattnet en karaktäristisk brunfärgning. Ofta upp-träder de högsta halterna på sensomma-ren när flödena stiger efter perioder med låga flöden. I många vattendrag nådde okalkat pH rekordlåga noteringar under 2017. Även i väl fungerande kalkningar, som ger ett jämnt tillskott av alkalinitet, underskreds pH-målet. Orsaken är att bäcken. I doseringskalkade vattendrag
togs i genomsnitt 20,4 prov/lokal och i övriga 8,7 prov/lokal.
På 59 lokaler togs prover samma dag som maxflödet uppträdde. För yt-terligare 43 lokaler fanns prover från mer än 90 % av årets maxflöde.
Sex målpunkter saknade
högflödesprov
S
ex mållokaler saknade prov frånminst 50 % av maxflödet, vilket innebär att vattenkemisk måluppfyllelse inte kan rapporteras. Dessa var Gärs-sjöbäcken (Tallmyran), Lill-HäggGärs-sjöbäcken, Västanbäcken, Svartån (väg 870) samt Råtjärnbäcken (bägge lokalerna). Tillsam-mans motsvarar de 2% av länets kalkade målsträckor. För de tre förstnämnda var provtagningen bristfällig. För de tre sist-nämnda är det mer sannolikt att felaktig-heter i modellerade flödesdata gjorde att högflödesproven inte godkändes.
I början av maj 2017 fanns fortfarande mycket snö kvar, även i kustnära områden (Täfteå). Enligt SMHI var det barmark, vilket torde vara orsaken till att flödestoppen 5-6 maj underskattades.
0,0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,2 1,4 1,6 0 5 10 15 20 25 30 35 20 17 -0 1-01 20 17 -0 1-15 20 17 -0 1-29 20 17 -0 2-12 20 17 -0 2-26 20 17 -0 3-12 20 17 -0 3-26 20 17 -0 4-09 20 17 -0 4-23 20 17 -0 5-07 20 17 -0 5-21 20 17 -0 6-04 20 17 -0 6-18 20 17 -0 7-02 20 17 -0 7-16 20 17 -0 7-30 20 17 -0 8-13 20 17 -0 8-27 20 17 -0 9-10 20 17 -0 9-24 20 17 -1 0-08 20 17 -1 0-22 20 17 -1 1-05 20 17 -1 1-19 20 17 -1 2-03 20 17 -1 2-17 20 17 -1 2-31 Vattennivå, doserare (cm)
Vattennivå, doserare (cm) Modellerat flöde (m3/s)
Flöde(m3/s)
Figur 14. Andel målpunkter i kalkade vattendrag med uppfylld vattenkemisk målsättning under vårfloderna 1989-2017.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017
Vattenkemis måluppfyllelse i vattendrag (%)
0 5 10 15 20 25 30 2017- 01-01 2017- 01-13 2017- 01-25 2017- 02-06 2017- 02-18 2017- 03-02 2017- 03-14 2017- 03-26 2017- 04-07 2017- 04-19 2017- 05-01 2017- 05-13 2017- 05-25 2017- 06-06 2017- 06-18 2017- 06-30 2017- 07-12 2017- 07-24 2017- 08-05 2017- 08-17 2017- 08-29 2017- 09-10 2017- 09-22 2017- 10-04 2017- 10-16 2017- 10-28 2017- 11-09 2017- 11-21 2017- 12-03 2017- 12-15 2017- 12-27 Antal vattenprov/dygn (st) Ej måluppfyllelse
Figur 15. Antal vattenprov med ej uppfyllt vattenkemiskt mål i kalkade vattendrag under 2017.
kalkdosen inte är dimensionerade efter sådana extrema situationer (figur 16).
Som förväntat underskreds målet främst i vattendrag med låga värden på
okalkat pH (figur 17). Vid lägre pHokalk
än 4,9 uppgick måluppfyllelsen till 59 %, medan motsvarande notering över 4,9 var 96 %. Därmed var det bara två
målpunkter med pHokalk över 4,9 som
missad måluppfyllelse. Den ena var Bladtjärnsbäcken i Nordmaling och den andra Holmsjöbäcken (nedan Gåstjärnen) i Bjurholm. Bägge kalkningarna är på
väg att fasas ut på grund av att pHokalk
normalt inte sjunker under pH-målet. Bladtjärnsbäcken kalkas med doserare.
Kalkdosen är mycket låg (ca 1 g/m3 vid
målpunkten). 4 oktober sjönk pH till 5,65 ovan doseraren, vilket var den lägsta noteringen någonsin. Till detta var kalkdosen inte anpassad, vilket innebar att pH sjönk till 5,65 även i målpunkten. Holmsjöbäcken (Gåstjärnen) kalkas via
sjöar med en dos på knappt 3 g/m3. Detta
gav en tillskott av alkainitet på cirka 0,015 mekv/l, vilket inte var tillräckligt när pHokalk sjönk till 5,65.
Vattendrag Målpunkt Kommun Kalkmetod pH-mål Lägsta pH Avvikelse 2017(v=vår/h=höst)
Smörbäcken Mariagården Umeå Källsjö 6,0 4,80h 1,20 Tallån Storliden Skellefteå Källsjö 6,0 5,15h 0,85 Sävarån Botsmark Umeå Källsjö/doserare 6,0 5,35h 0,65 Örabäcken Gräsmyrvägen Nordmaling Våtmark 6,0 5,35h 0,65 Smörbäcken Brännland Umeå Källsjö/doserare 6,0 5,40h 0,60 Korvbäcken Utloppet Lidsjön Skellefteå Källsjö 6,0 5,45v 0,55 Fäbodbäcken Skogsvägen Nordmaling Våtmark 6,0 5,45h 0,55 Sågbäcken Ovan Bergsjön Nordmaling Källsjö 6,0 5,50h 0,50 Tväråbäcken Abborrfors Nordmaling Våtmark 6,0 5,50h 0,50 Tväråbäcken Räftan Nordmaling Våtmark 6,0 5,50h 0,50 Tallån Väg 364 Skellefteå Källsjö 6,0 5,55h 0,45 Torsbäcken Bjurtjärnens utlopp Nordmaling Källsjö/våtmark 6,0 5,55h 0,45 Bladtjärnsbäcken Nygårdsheden Nordmaling Doserare 6,0 5,60h 0,40 Korvbäcken Rödningsheden Skellefteå Källsjö 6,0 5,60v 0,40 Fällforsån Fällforsån Umeå Doserare 6,0 5,65h 0,35 Oxbäcken Väg 876 Skellefteå Doserare 6,0 5,65h 0,35
Pålböleån Sävar Umeå Doserare 6,0 5,65h 0,35
Mjötjärnbäcken Inloppet Bjursjön Skellefteå Källsjö/våtmark 5,6 5,30v 0,35 Tvärån (Åby älv) Bukälen Skellefteå Doserare 5,6 5,30h 0,30 Degerbäcken Mynningen Umeå Doserare/våtmark 6,0 5,70h 0,30 Ottjärnbäcken Ottjärn Nordmaling Doserare 6,0 5,70h 0,30 Kvarnbäcken Kvarnfors Skellefteå Doserare 6,0 5,75h 0,25
Brännbäcken Väg 364 Umeå Våtmark 6,0 5,80v 0,20
Vadbäcken Stormark Skellefteå Doserare 6,0 5,80h 0,20 Rundbäcken Norrforsvägen Nordmaling Våtmark 6,0 5,80h 0,20
Tavelån Innertavle Umeå Doserare 6,0 5,85h 0,15
Forstjärnbäcken Mynningen Bjurholm Våtmark 6,0 5,85h 0,15 Klubbsjöbäcken Brattsbacka Nordmaling Våtmark 5,6 5,50h 0,10 Stenbäcken Vid väg Bjurholm Våtmark 5,6 5,50h 0,10 Klappmyrbäcken Gottland Umeå Våtmark 5,6 5,50h 0,10 Tryssjöbäcken Mynningen Burnäs Robertsfors Källsjö/våtmark 6,0 5,90h 0,10 Åbyälven Källbomark Skellefteå Doserare 6,0 5,90h 0,10 Korvbäcken Välvsjöliden Skellefteå Källsjö 6,0 5,90v 0,10 Åbyälven Avan Skellefteå Doserare 6,0 5,95h 0,05 Armsjöbäcken Gammkvarnforsen Bjurholm Källsjö/våtmark 6,0 5,95h 0,05 Holmsjöbäcken Nedan Gåstjärnen Bjurholm Källsjö 6,0 5,95h 0,05 Tvärån Väg 884 Skellefteå Doserare 6,0 5,95h 0,05
Fällforsån Ersmark Umeå Doserare 6,0 5,95h 0,05
Sävarån E4:an Umeå Källsjö/doserare/våtmark 6,2 6,15h 0,05
-Verksamhetsberättelse för
2017-Ur figur 17 framgår även att 16 målpunkter hade så höga värden på pHokalk under 2017 att pH-målet skulle ha klarats även utan kalkning. Sju av dessa återfanns på Njakafjäll i Vilhelmina kommun.
Svagast måluppfyllelse i
Robertsfors kommun
S
ett till andel målpunkter medej uppfyllt mål toppade Ro-bertsfors kommun med 100 % (figur 18). Kalkningen i Robertsfors består emellertid bara av ett vattendrag, Trys-sjöbäcken, som följs via en mållokal. Den näst lägsta andelen noterades för Skellefteå kommun med 54 %. Därefter följde Nordmaling och Umeå med 64 respektive 68 %. I Dorotea, Norsjö, Vil-helmina och Åsele uppfylldes pH-målet på samtliga målpunkter under 2017. Den kommunvisa måluppfyllelsen följde ett
förväntat samband med pHokalk. Således
är vattendragen i Robertsfors, Nordma-ling, Umeå och Skellefteå också de med
i genomsnitt lägst pHokalk.
Svag
måluppfyllelse
vid kalkning med
doserare
P
recis som vanligtvar målpunkter som enbart kalkas via do-serare överrepresenterade avseende missad måluppfyl-lelse (figur 19). Av totalt 18 målpunkter var det bara 6 som klarade pH-målet. Tre fanns i Stamsjöån, varav två skulle klarat pH-målet utan kalkning. De övriga var Stridbäcken, Aspan och Vinan i Nordmaling. Att pH-målet uppnåddes i dessa är imponerande, dels med tanke på den höga prov-tagningsintensiteten (30-35 prov) och dels de låga
nivåerna på pHokalk (4,4-4,7).
För vattendrag som kalkas via uppströms sjöar uppfylldes målet vid 18 -0,10 -0,05 0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 Flöde (m3/s) Okalkad alkalinitet (mekv/l)
0,00 0,05 0,10 0,15 0,20 0,0 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 3,0 Flöde (m3/s)
Tillskott av alkalinitet (mekv/l)
Figur 16. I Rundbäcken noterades pH 5,8 den 4 oktober 2017, varvid pH-målet på 6,0 underskreds för första gången sedan 1993. pH-målet underskreds till följd av att tillrinnande vatten var extremt surt, både 11/9 och 4/10 2017 (röda markeringar). Den 11/9 kompenserades effekten via ett ovanligt stort tillskott av alkalinitet från kalkningen. Den 4 oktober underskreds pH-målet trots att tillskottet av alkalinitet inte sviktade. Våtmarkskalkningen fungerar mycket bra, men efter att kalkdosen minskats är den inte längre fullt ut dimensionerad för ett okalkat pH ned mot 4,4. Data avser 2007-2017.
0 5 10 15 20 25 30 Antal målpunkter (st) Måluppfyllda Ej måluppfyllda
Figur 18. Vattenkemisk måluppfyllelse i kalkade vattendrag under 2017 fördelat på kommun.
Figur 17. Vattenkemisk måluppfyllesle i kalkade vattendrag under
2017 i förhållande till lägsta pHokalk och lägsta uppmätta pH.
Doseraren i Aspan fungerade bra under 2017. Trots att 30 vattenprover togs under året och pH ovan doseraren sjönk till 4,35 noterades inget pH -värde under 6,0 i målpunkten.
4 4,5 5 5,5 6 6,5 7 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 Lägsta pHokalk 2017 Lägsta uppmätta pH 2017
Måluppfyllda Ej måluppfyllda Inget kalkbehov
av 27 målpunkter (67 %). Motsvarande notering vid våtmarkskalkning var 69 av 81 (85 %). Värt att tillägga är att källsjö-kalkade vattendrag har betydligt högre pHokalk än de övriga. Vid provtagningen
2017 uppgick lägsta pHokalk i genomsnitt
till 5,45 i sjökalkade vattendrag, medan de som kalkas med doserare eller via våtmarker i genomsnitt hade 4,80.
Svårt att bedöma
konsekvenserna för djurlivet
I
ganska många vattendragnote-rades pH-värden betydligt un-der pH-målen, vilket naturligtvis inte är positivt för djurlivet. I vilken grad djuren påverkas är vanskligt att bedöma. Dels finns en avsevärd kunskapsbrist avseende betydelsen av korta surstötar i kalkade vattendrag. Dessutom saknas underlag avseende oorganiskt aluminium och sur-stötarnas varaktighet, vilket är avgörande faktorer för responsen.
Bör kalkdosen höjas?
I
flertalet våtmarkskalkadevat-tendrag har kalkdosen sänkts betydligt under de senaste 10-15 åren. Detta gäller exempelvis för Örabäcken, Torsbäcken, Brännbäcken och
Rund-bäcken. Att pH-målet nu underskreds visar att kalkdosen sänkts för mycket. Den rimliga åtgärden borde vara att åter höja dosen. Detta kommer emellertid inte att ske under 2018. Orsaken är att vi uppfattar pH-målen som orimligt höga i samband med extrema situationer där pHokalk sjunker ned mot 4,3-4,4. Med ett pH-mål på 6,0 innebär detta att pH ska höjas med 1,6-1,7 enhet, vilket är orim-ligt mot bakgrund av att den nuvarande försurningen antas ha en avsevärt mycket mindre effekt på pH. En eventuell höjning av kalkdosen är därför inte aktuell förrän Havs- och vattenmyndigheten genomfört en översyn av pH-målen.
Bra vattenkemi i kalkade
målsjöar
D
e vattenkemiska resultatenför 2014 var anmärkningsvärt svaga i länets kalkade målsjöar. I 16 sjöar noterades värden lägre än pH-målet. Orsaken till den svaga kalkeffekten var bruket av dolomit vid sjökalkningen 2012 och 2013. Mätvärdena visade att den del av dolomiten som utgörs av
magnesiumkarbonat (MgCO3) i princip
förblev oupplöst. Därmed reducerades kalkdosen oavsiktligt med ca 40 %.
Från och med hösten 2014 kalkas sjöarna åter med kalkstensmjöl. Uppfölj-ningen visar att det skett en snabb åter-hämtning. Måluppfyllelsen 2016 uppgick till 98 % och 2017 underskreds inte målet i någon sjö (figur 20).
Låga halter av giftigt
aluminium i kalkade
vattendrag
H
alterna av giftigt aluminiumi kalkade vattendrag följer samma utveckling som i okalkade refe-renser. Således ses en positiv trend med minskande halter fram till 2011. Därefter ökade halterna under 2012-2015. I de okalkade vattendragen visade analyserna under 2016 betydligt lägre halter. Samma haltminskning noterades även i de kal-kade vattendragen.
Under vårfloden 2016 undersöktes oorganiskt aluminium på 100 målpunkter. I princip analyseras 2 prov/målpunkt, va-rav ett vid kraftigt uppgående flöde och ett vid maxflöde. Endast på 2 målpunkter noterades en halt över 20 µg/l (figur 21). De högsta värdena registrerades i Fäbodbäcken (28 µg/l) och i Kvarnbäcken, Kvarnfors (20 µg/l). Resultat för 2017
Figur 22. Förbrukningen av kalk i Västerbotten under åren 1980 till och med 2017. 0 5000 10000 15000 20000 25000 30000 35000 40000 19 80 19 81 19 82 19 83 19 84 19 85 19 86 19 87 19 88 19 89 19 90 19 91 19 92 19 93 19 94 19 95 19 96 19 97 19 98 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17 Kalkförbrukning (ton)
Figur 20. Vattenkemisk måluppfyllelse i kalkade målsjöar för perioden 2003-2017.
Figur 21. Oorganiskt aluminium i kalkade vattendrag under vårfloderna 2002-2017. 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 100 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017
Vattenkemisk måluppfyllelse i sjöar (%)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Andel målpunkter (%) < 20 µg/l 20-40 µg/l 40-60 µg/l 60-80 µg/l 0 10 20 30 40 50 60 70 Antal målpunkter (st) Måluppfyllda Ej måluppfyllda
Figur 19. Vattenkemisk måluppfyllelse i kalkade vattendrag under 2017 fördelat på kalkningsmetod.
-Verksamhetsberättelse för
2017-var likvärdigt, vilket innebar att 2 av 101 målpunkter tangerade en halt på 20 µg/l. Kvarnbäcken, Kvarnfors var en av dessa och den andra var Stenvattsbäcken.
Halterna av oorganiskt aluminium i kalkade vattendrag är därmed tillbaka på de låga nivåer som noterades 2010 och 2011. Ett viktigt förbehåll är emel-lertid att aluminium endast analyserades under vårfloden. Med stor säkerhet var halterna högre i samband med högflöden på hösten. Antagandet baseras på att halterna var högre på hösten än på våren i de okalkade vattendragen samt att pH-värdena i flertalet kalkade vattendrag var lägre på hösten än på våren.
Kalkförbrukningen i
doserarna ökade med 500
ton
K
alkförbrukningen i länet har iprincip minskat kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet (figur 22). Minskningen avbröts abrupt under 2012 när förbrukningen ökade till närmare 12 500 ton. Orsaken var höga flöden under vår och höst som ledde till en extrem kalkåtgång i doserarna.
Efter 2012 har kalkförbrukningen fortsatt att minska. Kalkmängden i sjöar har minskat med ungefär 100 ton och på våtmarker med 225 ton.
Kalkförbrukningen i doserarna på-verkas av årsavrinningen. Efter 2012 har 2013, 2014 och 2016 varit normalår, med-an 2015 och 2017 gett högre avrinning. Trenden antyder att kalkförbrukningen minskar över tid, men mellanårsvariatio-nerna gör bedömningen vansklig.
Under 2017 uppgick kalkförbruk-ningen i doserarna till 2 870 ton, vilket var 506 ton mer än 2016. De största
mängderna utdoserades i Tvärån (Åby älv), Pål-böleån samt Fällforsån (övre).
Den totala kalk-förbrukningen 2017 upp-gick till 8 403 ton, varav 801 ton spreds med båt, 4 730 ton med helikopter och 2 ton med fordon.
När kan
kalkningen
avslutas?
S
vårigheten medatt veta när en kalkning ska avslutas är att vi inte känner nivån på naturligt pH, dvs det pH som rådde innan försurningen började. Orsaken till detta är naturligtvis att det inte fanns något större intresse att mäta pH före 1940-talet och inte heller någon tillför-litlig utrustning. pH-skalan hittades för övrigt på av en dansk kemist 1909.
Som alternativ till uppmätta värden på pH nyttjas äldre biologiska data. Den mest sofistikerade metoden innebär att pH skattas utifrån förekomsten av kisel-alger i sjösediment. Trots att kiselkisel-alger utgör en bra indikator på pH är metoden behäftad med betydande osäkerheter. Bland annat finns begränsningar avseende kiselalgernas förmåga att spegla hur pH varierar under året i olika delar av en sjö. Kiselalgsmetoden kräver ackumula-tionsbottnar med stabil sedimentering och kan därför inte nyttjas i vattendrag. I vattendrag kan bottenfaunan användas för att indikera historiskt pH, men detta förutsätter att prover finns tillgängliga från tiden innan försurningen debuterade. Tyvärr var sådan provtagning lika sällsynt som direkta pH-analyser.
Bäst kunskap avseende historisk biologi finns i regel för fisk. Förutom riktade provfisken finns artförekomst kartlagd via äldre intervjuundersökningar. Tyvärr utgör fisk dåliga indikatorer på pH. Öring är exempelvis förhållandevis tålig för surt vatten och kan mycket väl existera trots kortare episoder med pH lägre än 5,0.
Avsaknaden av äldre kemidata tillsammans med en begränsad möjlighet att nyttja biologiska data gör att vi i stor utsträckning är hänvisad till modeller. Den modell som för närvarande används för att skatta naturligt pH är MAGIC. Osäkerheterna avseende MAGIC och MAGIC-biblioteket är betydande och har beskrivits tidigare. Ett än större pro-blem utgörs av de ständiga förändringar som görs i systemet. Dessa består bland
annat i att naturlig pH (pH1860)
föränd-ras till följd av nya data, men också att matchningsrutiner och filter ändras vid bedömning mot MAGIC-biblioteket. Det senaste förslaget innebär bland annat att en alternativ pH-modell ska nyttjas för att räkna om förändringen i buffringsförmåga (DANC) till förändringen i pH (DpH). Oorganiskt aluminium fäster till fiskens gälar vilket påverkar andning
och saltbalans.
I doseraren i Vadbäcken utdoserades 136 ton under 2017, vilket var en ökning med 138 % jämfört med 2016. Orsaken till ökningen var att flödena under hösten 2017 var betydligt högre än 2016.
den framtida återhämtningen att vara blygsam, vilket också stämmer överens med att den uppmätta ökningen av pH avstannat. Att återhämtningen avstannat behöver inte bero på att pH är tillbaka på en naturlig nivå. Det kan också bero på att kvarvarande återhämtning är mycket långsam. Storleken på den kvaravarande återhämtningen är dels beroende på hur mycket pH ökar till följd av att sulfathal-terna sjunker ned mot bakgrundshalter och dels på det s.k. markminnet.
Effekten av minskande sulfathal-ter är ganska enkel att skatta, däremot är markens minne klurigare. Markens minne sammanhänger med hur mycket förrådet av baskatjoner (basmättnaden) har minskat samt i vilken grad och med vilken hastighet denna kan återställas via vittring. För denna skattning är vi hänvi-sade till modeller, typ MAGIC.
Enligt MAGIC är pH 5,8 naturlig nivå för Fusbäcken. Om detta stämmer är Fusbäcken fortfarande kraftigt försurad (DpH 0,8) och kommer så förbli inom överskådlig framtid (år 2100). Problemet är att det saknas möjligheter att verifiera nivån på naturligt pH.
Sammanfattningsvis baseras vår bedömning av det nuvarande försurnings-läget till stor del på ett modellutfall som inte går att verifiera. Detta innebär också att en förändring av modell/kalibrering/ indata kan resultera i att vår bedömning av den nuvarande försurningens omfatt-ning riskerar att förändras ”över en natt”. Åren 2010-2016 genomfördes en nationell provtagning av samtliga kalkade målvattendrag. Under 2018 kommer resultaten att utvärderas. Vi återkommer till detta, men redan nu vet vi att ett antal kalkade vattendrag har nivåer på DpH där fortsatt kalkning bör ifrågasättas.
Borde fler kalkningar
avslutas?
F
örsurningen kulminerademel-lan 1985 och 1990, därefter har det skett en återhämtning. Denna var mest uttalad under 1990-talet när sulfathalterna sjönk kraftigt (se figur 7). Fusbäcken, som ligger sydväst om Umeå vid Gräsmyr, är ett av våra mest försur-ningspåverkade trendvattendrag. I denna har lägsta pH under vårfloden ökat från 4,6 till 5,0 sedan mätningarna började 1995 (figur 23). Sannolikt sjönk pH under våren ned mot 4,4 i slutet på 1980-talet. Den uppmätta ökningen i pH stämmer väl överens med den som MAGIC skattar, trots att MAGIC avser årsmedelvärden. Enligt MAGIC kommer Beroendet av MAGIC tillsammans
med de ständiga förändringarna av syste-met skapar en mycket otillfredsställande situation. Detta gäller särkilt vid bedöm-ning av DpH i kalkade vatten. Kalkade vat-ten kan inte modelleras med MAGIC utan är hänvisade till bedömning via MAGIC-biblioteket. När det görs förändringar i systemet är det vanligt att vatten byter matchning i MAGIC-biblioteket, vilket ofta leder till att DpH förändras. Detta kan leda till att gränsen för fortsatt kalk-ningsbehov underskrids eller att synen på hur länge kalkningsbehovet kvarstår kraftigt förändras.
Mörten anses som mycket känslig för försurning och motiverar ett pH-mål på 6,0 i kalkade sjöar. Trots detta utgör förekomst av mört ingen garanti för att naturligt pH varit över 6,0. Faktum är att en nordisk studie visade att det fanns mört i sjöar med pH lägre än 5,1 och i mer än hälften av sjöarna var mörten till synes opåverkad av det låga pH-värdet.
R² = 0,7813 4,4 4,5 4,6 4,7 4,8 4,9 5,0 5,1 5,2 5,3 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Lägsta pH, vårflod 4,4 4,6 4,8 5,0 5,2 5,4 5,6 5,8 6,0 1850 1900 1950 2000 2050 2100 pH
MAGIC (årsmedelvärde) Uppmätt (lägsta vår)
Figur 23. Fusbäcken vid Gräsmyr är ett av länets mest försurningspåverkade trendvattendrag. Modellberäknat pH med MAGIC ger en bra
överensstämmelse med uppmätta pH. Samtidigt är det omöjligt att bedöma huruvida pH1860 på 5,8 är relevant. Därmed är det också
-Verksamhetsberättelse för
Sämre tillgång på känsliga
bottendjur
B
ottenfaunan provtas årligen isamtliga kalkade vattendrag. Måluppfyllelsen definieras som förekomst av indikatorarter som inte tolererar pH lägre än 5,5 (index 4-arter). Innan kalkning återfanns sådana vid 33 % av lokalerna (figur 24).
Provtagningen av bottendjur görs på våren, precis efter att vårfloden av-klingat. Därmed vet vi att de djur som fångas har överlevt de kritiska högflödena under senhöst och vår. Med en senare provtagning hinner många arter om-vandlas till flygande insekter. Dessutom tillkommer nya arter som överlevt höst och vår i form av tåliga ägg.
Provtagningen under våren 2017 försvårades till följd av höga flöden. Normalt påbörjas fältarbetet i början av maj, men årets start fick skjutas till 10 maj. Dessutom var vi tvungna till ett upphåll mellan 19 och 23 maj till följd av ytterligare en flödestopp. Därmed avslutades provtagningen närmast kusten
2 juni, vilket är rekordsent. Sammantaget insamlades 83 prov i pågående projekt och 4 i avslutade. Dessutom togs prov på 16 lokaler i okalkade trendvattendrag.
I genomsnitt fångades 42,8 taxa (ar-ter) i de kalkade vattendragen, vilket var exakt samma notering som 2016. Känsliga arter saknades på 13 lokaler, vilket ger en måluppfyllelse på 84 % (figur 24, tabell 2). Sedan 2004 ses ingen trend avseende måluppfyllelse, nivån har varierat mellan 78 och 93 % med ett medelvärde på 86 %. Årets resultat var således något svagare än genomsnittet för denna period.
En närmare analys visade att den försämrade måluppfyllelsen främst berodde på färre fynd av bäcksländan Capnopsis schilleri. Denna index 4-art är en tidig flygare och förekomsten av larver minskar därför snabbt under våren. Vid provtagningen 2017 återfanns C. schilleri vid 30 lokaler och 2016 fångades den på 47 lokaler. Den utdragna vårfloden och därmed sena provtagningen torde således vara huvudorsaken till den försämrade måluppfyllelsen jämfört med 2016.
MISA
M
ISA (Multimetric Index forStream Acidification) är be-nämningen på det bottenfaunaindex som används vid klassning av surhet inom ramen för EU:s vattendirektiv. Från och med 2014 ska länsstyrelsen rapportera bottenfaunaresultaten inom kalkeffekt-uppföljningen i form av MISA. MISA används för att klassa vattendragen i fyra klasser enligt:
• Nära neutralt • Måttligt surt • Surt • Mycket surt
Enligt MISA klassades Aspan, Fä-bodbäcken, Prästbäcken och Tväråbäcken i Nordmaling som mycket sura. Dess-utom Holmbäcken och Holktjärnbäcken i Skellefteå samt Fjällbäcken i Åsele. Ytterligare 12 lokaler klassades som sura och 17 som måttligt sura (figur 25). Endast Aspan av de lokaler som klassades som mycket sura saknade känsliga arter (index 4). Klassningen enligt MISA upp-visade således stora skillnader jämfört med bedömningen som enbart baseras på förekomst av känsliga arter.
BpHInorm
I
ndexet har konstruerats avPär-Erik Lingdell och finns beskrivet i ”Vad säger bottenfaunan” rapport 5634 som utgavs av Naturvårdsverket 2009. Sambandet mellan lägsta pH och BpHI-norm i länets okalkade trendvattendrag ger vid handen att ett indexvärde:
• <2,1 motsvarar pH <4,5 • 2,1-2,5 motsvarar pH 4,5-5,0 • 2,5-3,0 motsvarar pH 5,0-5,5 • 3,0-3,4 motsvarar pH 5,5-6,0 • >3,4 motsvarar pH >6,0
Enligt BpHInorm hamnade inget kalkat vattendrag i den lägsta klassen. I 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Inna n k al k 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017
Andel lokaler med känsliga bottendjur (%)
Figur 24. Andel lokaler med fynd av känsliga bottendjur (index 4 = tål inte pH < 5,5). Siffrorna reviderades 2016 så att enbart aktiva målområden ingår. Främst påverkade detta andelen med måluppfyllelse innan kalkning.
Vattendrag Lokal Kommun Kalkmetod
Aspan Lidberget Nordmaling Doserare Hörnån Brännland Nordmaling Doserare/källsjö Sågbäcken Ottjärn Nordmaling Doserare/källsjö Örabäcken Mynningen Nordmaling Våtmark Malbäcken Jakobsfors Skellefteå Våtmark Oxbäcken Väg 876 Skellefteå Doserare Tvärån (Åby älv) Höghedsforsen Skellefteå Doserare Vadbäcken Stormark Skellefteå Doserare Tavelån Stranden Umeå Doserare Grubbsjöbäcken Ovan Lill-Grubbsjön Vilhelmina Våtmark Svartsjöbäcken Nedan Stentjärnarna Vilhelmina Våtmark Kullmyrbäcken Ovan väg Åsele Våtmark Mettjärnbäcken Nedan väg Åsele Våtmark
Tabell 2. Lokaler som saknade känsliga bottendjur vid provtagningen 2017.
Mycket surt; 7 Surt; 12 Måttligt surt; 17 Nära neutralt; 47
Figur 25. Klassificering enligt MISA av bottenfaunan i kalkade vattendrag 2017.
den näst lägsta klassen (2,1-2,5) återfanns Holmäcken och Vadbäcken i Skellefteå kommun. I klassen 2,5-3,0 hamnade 11 vattendrag.
En jämförelse mellan vattendragen med avsaknad av index 4-arter och MISA/ BpHInorm visade att endast Aspan och Svartsjöbäcken (nedan Stentjärnarna) klassades i någon av de lägsta klasserna av bägge indexen. Detta understryker hur dåligt indexen förmår att bedöma den vattenkemiska statusen i kalkade vattendrag. Samma slutsats görs även i en omfattande nationell utvärdering som utkom under 2018 (Hav rapport 2018:4).
Försämrad föryngring av
öring i kalkade vattendrag
U
nder 2017 genomfördesel-fiske på 235 lokaler i kalkade vattendrag. Vid 214 lokaler fångades öring och på 176 konstaterades föryngring, dvs förekomst av årsungar.
Måluppfyllelse definieras som mer
än 5 årsungar av öring/100 m2. Innan
kalkning uppnåddes målet på 27 % av lokalerna. 2017 uppfylldes målet på 49 procent (figur 26). Detta var en
tillbaka-gång till ”normala” nivåer efter den höga noteringen på 60 % för 2016.
Den högsta tätheten av öring no-terades i Malbäcken, Sävarån (Bullmarks-vägen) där 2,3 individer fångades på varje kvadratmeter bottenyta. I Sågbäcken
(Ottjärn) fångades 1,9 öring/m2 och i
Risbäcken (Skogsstugan) 1,5 individer/
m2. Totalt fångades mer än en öring/m2
vid 15 lokaler.
Sammantaget förekom 11 fiskar-ter vid årets elfisken. Effiskar-ter öring var stensimpa (157 lokaler) och elritsa (63 lokaler) vanligast (figur 27). Lax erhölls på 50 lokaler. De högsta tätheterna av lax noterades på lokaler i Sävarån. Högst
nådde Ilforsen med 1,1 individer/m2.
Därefter följde Laxgårdsforsen (0,89), Storholmforsen (0,78) och Kvarnforsen
(0,66 individer/m2). Antalet lokaler med
lax var 6 fler än 2016, vilket var i paritet med utfallet för 2014 och 2015.
Laken har minskat betydligt i okal-kade vattendrag. De senaste åren har den även minskat i kalkade vatten. Utfal-let för 2017 innebar en framgång visavi 2016 i och med att antalet lokaler med lake ökade från 26 till 31. Den största laken mätte 30 cm och fångades i Tavelån. Harr erhölls på 22 lokaler med en topp-notering på 38 cm i Bladtjärnsbäcken. I Svartån fångades en gädda på 24 cm och totalt erhölls gädda på 18 lokaler. Ame-rikansk bäckröding, som ursprungligen är utplanterad, erhölls i Oxbäcken samt Vadbäcken (Skellefteå) och i Fjällån och Knäverborrbäcken (Dorotea).
I genomsnitt fångades 2,7 fiskarter/ lokal. På fyra lokaler erhölls 6 arter, vilket var årets toppnoteringar. Dessa lokaler låg i Hörnån (2 st), Tvärån (Byske älv) samt i Fjällån.
Kalkning medför ett lyft för
ekologisk status
V
IX (VattendragsIndeX) är ettindex för att beräkna ekologisk status i vattendrag med avseende på fiskfaunan. Indexet har utvecklats för att klassificera vatten enligt EU:s ramdirektiv där målsättningen är att samtliga vatten ska uppnå god eller hög status.
Sedan 2014 ska länsstyrelsen rapportera elfiskeresultaten inom kalk-ningsverksamheten till Havs- och vat-tenmyndigheten i form av VIX-klasser. I årsrapporten för 2015 presenterades ett antal analyser baserade på VIX. Den viktigaste visade att andelen lokaler med hög eller god status ökat från 48 % innan kalkning till 68 % efter kalkning i 23 år. Utfallet för 2016 medförde en liten för-bättring i och med att andelen hög/god noterades till 70 %. För provfiskena 2017 hamnade nivån på 69 % (figur 28).
VIX ger högre
måluppfyllelse
M
åluppfyllelsen avseendeör-ingårsungar uppfylldes på 49% av de elfiskade lokalerna för 2017. Motsvarande notering avseende god/hög status var 69%.
Endast för Robertsfors var målupp-fyllelsen lika vid bedömning med VIX eller via öringårsungar (figur 29). För övriga kommuner gav VIX en högre måluppfyl-lelse. I Robertsfors uppvisade 100 % av lokalerna god/hög status och även mer
än 5 öringungar/100 m2, men det är bara
2 lokaler i Tryssjöbäcken som ingår. Jämfört med utfallet för 2015 och 2016 ökade andelen med god/hög status i Dorotea, Vilhelmina och Åsele (figur 30). I Figur 26. Andel lokaler i kalkade vattendrag med uppfylld målsättning
avseende öringårsungar (> 5 årsungar/100 m2). Innan kalkning
uppfylldes målet på 27% av lokalerna. År 2017 uppnåddes målet på 49 procent.
Figur 27. Fiskarter som fångades vid elfiske i kalkade vattendrag under fältsäsongen 2017. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 In nan kal k 19 90 19 91 19 92 19 93 19 94 19 95 19 96 19 97 19 98 19 99 20 00 20 01 20 02 20 03 20 04 20 05 20 06 20 07 20 08 20 09 20 10 20 11 20 12 20 13 20 14 20 15 20 16 20 17
Andel lokaler med måluppfyllelse avseende öring (%)
235 214 157 63 51 50 31 22 18 13 10 4 0 50 100 150 200 250 To ta lt Ö rin g St ens im pa El rit sa Bä ck ne jon ög a La x La ke Ha rr Gä dda Mört Ab bo rr e Bä ck rö di ng Antal lokaler
Figur 28. Ekologisk status enligt VIX avseende fisk i kalkade vattendrag 2017.
hög; 6
god; 156 måttlig; 60
-Verksamhetsberättelse för
2017-övriga kommuner ses ingen trend, varken positiv eller negativ.
Etablering av lax i Hörnån
S
edan mitten av 1700-talet fannsen bruksdamm i Hörnåns myn-ning. Dammen hindrade all fiskvandring upp i ån och det är därför inte känt om lax funnits naturligt i Hörnån. Under 1900-talets senare hälft fanns fisktrappor med begränsad funktion. Dammen revs 2002 med bidraget till biologisk återställ-ning i kalkade vattendrag och därefter är det fri fiskvandring. I slutet på 1980-talet utplanterades lax inom ramen för projekt ”Västerbottenslax”. Laxungarna hämta-des från Vattenfalls kompensationsodling vid Norrfors och härstammade från Ume/Vindelälven. Därefter har ingen lax satts ut i ån.
Innan 2009 fångades bara enstaka laxungar på elfiske i Hörnån. Sedan 2009 har laxungar fångats årligen och de se-naste tre åren ses en betydande ökning. Provfisken visar att lax numera leker i ån upp till Bjännberg, cirka två mil från
Figur 29. Kommunvis måluppfyllelse för fisk i kalkade vattendrag 2017
bedömt som god/hög status enligt VIX eller som >5 öringungar/100 m2.
Figur 30. Andel provfisken med hög/god status enligt VIX för 2015, 2016 respektive 2017.
mynningen. Räknat som genomsnitt för samtliga 11 lokaler som provfiskades 2017 uppgick tätheten av laxungar till 11
individer/100 m2 (figur 31). Räknas enbart
lokalerna från Bjännberg till mynningen
var tätheten 20 individer/100 m2, varav
ungefär hälften årsungar.
Under 2015 insamlades laxungar i Hörnån för genetisk analys. Resultaten visade att laxen i Hörnån är närbesläk-tade med Lögdeälven och Sävarån och eventuellt med Öreälven. Slutsatsen av undersökningen är att laxen inte här-stammar från utsättningarna av Ume/ Vindelälvslax. Detta innebär att etable-ringen i Hörnån är spontan och naturlig och beror på felvandrande leklax från närliggande likartade skogsvattendrag.
Minskad tillgång på fisk i
kalkade sjöar
N
ätprovfiske i kalkade målsjöarsyftar främst till att bedöma om det kvarstår påverkan från försurning. Den viktigaste indikatorn är mörtyngel som visar om rekryteringen fungerar.
Under sommaren 2017 genomför-des provfiske i 4 sjöar (tabell 3). Inner-Bjännsjön saknar mört. I de övriga tre återfanns småmört (<10 cm).
Samtliga sjöar som provfiska-des 2017 har också fiskats tidigare. Inner-Bjännsjön, Karlstjärnen och Lill-Bjurvattnet provfiskades för 13-14 år sedan, medan Holmsvattnet fiskades redan 1992. Samtliga sjöar, utom Inner-Bjännsjön, hyste småmört även vid förra fisket. Resultaten för Holmsvattnet är vanskliga att jämföra eftersom en annan nättyp användes. Gemensamt för de öv-riga sjöarna var att mängden fångad fisk var mindre 2017. I Inner-Bjännsjön var antalet halverat och i de övriga fångades bara en tredjedel.
Orsaken till de minskade fångster-na är inte enkel att utreda. Temperaturen kan vara en bidragande faktor, eftersom vattnet var väldigt kallt vid provfiskena 2017. Kallt vatten innebär att fisken blir mindre rörlig och därmed svårare att fånga. Denna förklaring stämmer emeller-tid inte på Lill-Bjurvattnet som fiskades vid en lägre temperatur 2004 än 2017. 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Bj ur ho lm Dor ot ea N or dm al in g N ors jö Rob er ts for s Sk el le fte å U me å Vi lh el m in a Åse le Lä ne t
Andel provfisken med god/hög status (%)
2015 2016 2017 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Bj ur ho lm Dor ot ea N or dm al in g N ors jö Rob er ts for s Sk el le fte å U me å Vi lh el m in a Åse le Lä ne t Andel provfisken (%)
God/hög status >5 öringungar/100m2
0 5 10 15 20 2 0 10 2 0 11 2 0 12 2 0 13 2 0 14 2 0 15 2 0 16 2 0 17 Antal laxungar/100 m2 Årsunar Äldre
Dammen i Hörnån vid Hörnefors öppnades i oktober 2002. Tillsammans med kalkningen har detta skapat förutsättningar för lax att etableras i Hörnån.
Figur 31. Medeltätheten av laxungar på samtliga elfiskade lokaler i Hörnån. Innan 2009 fångades ingen lax på elfiske i Hörnån. De senste tre åren har tillgången på laxungar ökat betydligt.
Flottledsrestaurering i
Lögdeälvens biflöden med
pengar från EU
E
U-projektet ReBorN(Restora-tion of Boreal Nordic Rivers) påbörjades under 2016. Syftet med pro-jektet är att återställa flottledsrensade älvsträckor i Västerbottens och Norr-bottens län. Länsstyrelsen i Västerbotten är projektägare och huvudansvarig för genomförandet. ReBorN pågår till 2021 och har en totalbudget på 124 miljoner kronor. Inom Västerbotten omfattas Lögdeälven med biflöden.
I Lögdeälvens nedre del utgör fler-talet biflöden målområden för kalkning. Några är delvis restaurerade med medel för biologisk återställning i kalkade vatten samt inom ramen för projektet ”Levande laxälvar”. Dessa kommer att färdigställas inom ReBorN.
I Karlsbäcken påbörjades res-taureringen under 2014 och fortsatte under 2015 och 2016. Den sammanlagda åtgärdssträckan uppgår till 6,2 km. Efter åtgärdena under 2017 kvarstår ungefär 700 meter.
I Strömbäcken genomfördes en del återställning redan 2005 i samband med
att flottningsdammarna i Storsjön och Lillsjön samt en vägtrumma i Strömbäck åtgärdades. Bäcken är kraftigt påverkad och delvis kanaliserad. En ytterligare för-svårande omständighet är att dynamit i stor omfattning nyttjades vid rensningen. Totalt omfattar restaureringen 5,5 km, varav 2,9 km åtgärdades under 2017.
Blåbergsjöbäcken är likaledes kraf-tigt påverkad. Detta till trots hyser bäcken ett välmående bestånd av flodpärlmussla. Den nedre delen nyttjas även som repro-duktionsområde för lax med yngeltät-heter som tillhör länets absolut högsta. Under 2017 genomfördes restaurering på en sträcka av 345 meter i bäckens övre del, där flodpärlmusslan saknas. För att åtgärda de kvarvarande sträckorna på cirka 2,5 km kommer musslorna att plockas upp och förvaras i sumpar under pågående arbete.
Mjösjöån utgör en sträcka på un-gefär 4 km från Mjösjön till Lögdeälven. Ungefär halva sträckan, från Trångforsen till mynningen, är aktuell att åtgärda. Beroende på en krånglande grävmaskin begränsades arbetet under 2017 till 250 meter.
Ytterligare kalkade biflöden till Lögdeälven som är aktuella för åtgärd inom ReBorN är Mettjärnbäcken, Mossa-vattsbäcken, Röttjärnbäcken, Bjurvatts-bäcken, RöjdtjärnBjurvatts-bäcken, StudsarBjurvatts-bäcken, Kvarnbäcken och Rundbäcken.
Sidofåra i Mjösjöån som stängdes av i samband med flottningen. I restaureringen ingår att identifiera avstängda sidogrenar som vanligen är igenväxta med skog. Om möjligt avverkas skogen och vattendraget naturliga bottenstruktur återskapas. Därefter öppnas sidofåran och vattnet släpps på.
Sjö Kommun Abborre Gädda Mört Öring Gärs Brax Lake Löja Totalt Fångst/nät Antal nät Mört <10cm
Holmsvattnet Skellefteå 485 12 597 20 117 117 1348 42 32 ja
Inner-Bjännsjön Bjurholm 292 13 305 38 8
Karlstjärnen Bjurholm 61 3 27 10 1 102 13 8 ja
Lill-Bjurvattnet Bjurholm 74 5 32 111 14 8 ja
Tabell 3. Kalkade målsjöar som provfiskades med nät under 2017.
-Verksamhetsberättelse för
2016-Sjunde säsongen avklarad i
Hörnån
Å
terställningen i Hörnånstar-tade 2011. Åtgärderna under 2017 koncentrerades till forssträckor vid Hörnsjö. Dels från Sågforsen ned mot Klösforsen och dels i Edvardsforsen nedan Ut-Hörnsjön. Den förstnämnda sträckan uppgick till 860 meter och den senare till 360 meter. Totalt har 8 500 meter restaurerats i Hörnån och 1 365 i Armsjöbäcken. Det återstår ungefär 4 km i Hörnån och 3 km i Armsjöbäcken.
Nordmalings kommun är huvud-man och länsstyrelsen ansvarar för ar-betsledningen i fält. Kostnaderna under 2017 uppgick till 935 000 kronor och finansierades via bidraget till biologisk återställning i kalkade vatten och fiske-vårdsbidrag. Återställningen i Hörnån/ Armsjöbäcken förväntas ta ytterligare tre säsonger i anspråk.
Damm i Stor-Malsjön
utriven
M
albäcken i Sävarån utgörtill-sammans med Stor-Malsjön målområden inom kalkningen. Sedan tidigare har ett antal vandringshindrande vägtrummor ersatts med valvbågar. Där-med var det fri fiskvandring från Sävarån och upp till Stor-Malsjön. I utloppet av Stor-Malsjön fanns en damm som reglerade vattennivån i sjön. Dammen utgjorde i princip vandringsstopp för fisk och bottendjur.
Under 2017 ersattes dammen med en vandringsbar tröskel av naturmaterial. För att inte vatten ska rinna igenom tröskeln har den en kärna av spontat trä.
Sågforsen i Hörnån. I den främre delen av bilden ses den restaurerade delen av forsen och i den bortre ses den kanalliknande delen som ännu inte åtgärdats.
Under sommaren 2017 lyftes dammen bort och ersattes med en tröskel av naturmaterial.
Damm i utloppet från Stor-Malsjön. Dammen utgjorde ett besvärligt hinder för vattenlevande djur som önskade att vandra upp från bäcken till sjön.
Vägtrummor bytta i Vinan
Vinan är biflöde till Aspan som mynnar i Avafjärden i den södra delen av Nordmalings kommun. Aspan och Vinan kalkas sedan 2004 när två kalkdoserare installerades. Ungefär en kilometer ovan-för utflödet i Aspan passeras Vinan av den gamla riksvägen. Passagen skedde i form av två betongtrummor. Dessa var högt lagda och utgjorde ett besvärligt vandringshinder.Under våren 2017 byttes trum-morna mot en djuplagd heltrumma. Bytet ombesörjdes och finansierades av Tra-fikverket som ansvarar för vägen. Valet av heltrumma gjordes trots att länsstyrelsen förordade bro eller valvbåge. Däremot justerades den ursprungliga förslaget på en trumma med 3 meter i diameter till en med minst 3,6 meter.
Dubbla betongtrummor i Ava där gamla riksvägen passerar Vinan. Trummorna utgjorde ett besvärligt vandringshinder för fisk och andra vattenlevande djur.
Under våren 2017 byttes dubbeltrummorna i Ava mot en djuplagd heltrumma. Bytet ombesörjdes och finansierades av Trafikverket som är ansvarig för vägen.
