Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Årgång 94 1973
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
R E D A K T I O N S K O M M I T T É
Göteborg: Lennart Breitholtz Lund: Staffan Björck, Carl Fehrman Stockholm: Ö rjan Lindberger, Inge Jonsson Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: Gunnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen
752 36 Uppsala
Boken består av två huvuddelar. I den första behandlas värderandets principer, i den andra pre senteras ett fall av dansk värderingspraxis. Idén att kombinera dessa två ting är förstklassig. Dock är den empiriska undersökningen en besvikelse, och det beror på det ämne Jergensen valt: mottagandet av Klaus Rifbjerg i press och tidskrifter från de buten 1956 till och med diktsamlingen Camou- flage 1961. Materialet är alltför heterogent. Notis- artade omnämnanden och stora artiklar behandlas med samma metod, och ingen skillnad görs mellan värderings kriterier som är väl genomtänkta och sådana som förefaller att vara rätt godtyckligt app licerade. Med sin ambition att vara fullständig har författaren snarast gett underlaget till en studie över litteraturkritikens sociologi. Några kritiker porträtt kan han, som han själv påpekar, inte ge. Inte heller presterar han någon djupare analys av de behandlade verken. Om man, som han här velat göra, vill utläsa »kriterier ur bedömningar och karakteristiker» (s. 233), bör man förmodligen välja sitt material mera systematiskt. (Exempelvis så att man följer ett antal intressanta kritiker i deras värdering av flera författare, alternativt att man satsar på vissa diktverk som blivit ingående och mångsidigt behandlade av kritiken.) Om jag reserverar mig för uppläggningen av den under sökning som Jnrgensen här lagt fram, vill jag dock prisa hans intention. Han har gett sig ut på ett fält som länge ropat på sina plöjare.
D e n p r in c ip ie lla d e le n r y m m e r e tt fy llig t r e fe r a t av a n g lo s a c h s is k o c h ty s k s p r å k ig v ä r d e r in g s d is - k u s s io n , lik s o m o c k s å s k a n d in a v is k . ( S v e n s k e n sa kn a r h är e tt n am n so m H e d e n iu s .) J n r g e n s e n är s k e p tis k m o t d e g e n e r e lla te o r ie r n a . U p p le v e ls e g lä d je n e x e m p e lv is so m e t t te r m in a lt v ä r d e (B o a s ) k a n v is s e r lig e n tjä n a s o m f ö r k la r in g till a tt v i lä s e r s k ö n litte r a tu r ö v e r h u v u d , m e n k a n n ä p p e lig e n an v än d as so m k r ite r iu m v id b e d ö m n in g e n a v d e t e n s k ild a v e r k e t . L ik a så ä r B e a r d s le y s k ä n d a tria d — e n h e t, k o m p le x it e t , in te n s ite t - s a n n o lik t a lltfö r o b e s tä m d o c h a b s tr a k t f ö r a tt g ö r a v ä r d e r in g s f r å g a n k la r a re . ( K a n m an alls jä m fö r a B e e t h o v e n s N i a o c h G o e t h e s F au st?) D e t är m e d e n v iss lä tt nad s o m J o r g e n s e n v ä n d e r s ig frå n så d a n a u n iv e r sa le s te tis k a h y p o t e s e r till d e litte r ä r a v ä r d e r in g s - te o r ie r n a . J a g in s k r ä n k e r m ig till att n ä m n a e tt p ar av d e p u n k te r h an b e r ö r . H a n p å p e k a r r ik t ig t a tt e n re n o d la d s u b je k tiv is m h o s k r it ik e r n är e n sä ll s y n t få g e l; d e n in n e b ä r n ä m lig e n a tt m an in te g e r n åg ra s o m h e ls t sk ä l f ö r sin a d o m a r. R e la tiv is m e n h ar p å ty s k t o m r å d e d å lig t a n s e e n d e o c h u p p fa tta s d är o fta so m r e n a g o d t y c k e t . M e n b e g r e p p e t b ö r i s tä lle t a n v än d as o m fa ll d är m a n r e la te r a r sin v ä r d e r in g till k r it e r ie r s o m in te tillm ä ts n å g o n a b s o lu t g iltig h e t; m an k a n t. e x . a n se a tt d e är b u n d n a till e n v is s h is to r is k s itu a tio n . K a p it le t o m r e la tiv is m e n är e tt a v d e m e s t g iv a n d e i b o k e n . J o r g e n s e n s
27 2 Övriga recensioner
diskussion av helhetskriteriet känns särskilt sum marisk just därför att den röjer hans problemsinne. Hans fråga hur denna norm skall kunna hjälpa oss att skilja konst från Kitsch är befogad, lik som den mer konkreta hur strukturen i Pride and prejudice skall kunna jämföras med enheten i Dickens romaner. Han understryker med skäl att genrebegreppet här är av central betydelse. Dock utföres resonemanget inte långt.
Så so m J n r g e n s e n s b o k o m d e litte r ä r a v ä r d e r in g a r n a är u p p la g d - e n p r o b l e m ö v e r s i k t sn arare än e n d ju p b o r r n in g - är d e n n y ttig . D e n b ö r ä ven i v å r t la n d k u n n a g ö r a tjä n s t so m o r ie n t e r in g och s tim u le r a d e n m e t o d is k a d e b a tte n . S v e n L i n n é r A m e r ic a n a N o r v e g ic a . V o l. I I I . S t u d ie s in S c a n d in a - v ia n - A m e r ic a n I n te r r e la tio n s . Dedicated to Einar
Haugen. Editors: H a r a l d S . N a e s s and S ig m u n d S k a r d . Editorial Committee: Ingvald Raknem, Ingrid Semmingsen, Orm 0verland. Oslo- Bergen-Tromsö 1971.
De politiska och kulturella förbindelserna mellan Skandinavien och Förenta staterna är ämnet för föreliggande volym, en akademisk F e s t s c h r if ti den
klassiska stilen tillägnad Harvardlingvisten Einar Haugen. En rad amerikanska och nordiska forska re bidrar med uppsatser som täcker ett mycket brett fält från emigrationshistoria och språkforsk ning till estetiska influenser. Här skall blott de ur litteraturvetenskaplig synpunkt intressanta bidra gen noteras.
Det bör väl med en gång sägas att vi här inte gör några nya eller sensationella upptäckter, vilket na turligtvis inte hindrar att de olika uppsatserna till för oss en mängd gediget vetande. Infallsvinklarna är traditionella och välprövade. De frågeställning ar som dominerar är av typen inflytandet från, synen på, mottagandet av osv., en metodik som även om den inte direkt har nyhetens behag åt minstone brukar leda till tämligen säkra resultat. Utan tvivel är detta fallet också här. D e slutsatser som dras får i allmänhet anses vara väl bestyrkta och underbyggda. Och lika litet som den metodis ka apparaten bjuder det urval diktare som här framträder på några större överraskningar. De namn vi möter är välkända och i detta samman hang kanske oundvikliga: Strindberg, Hamsun, Jensen, Diktonius, Sandemose.
En av de svenska pionjärerna på detta område, Harald Elovson, skriver insiktsfullt om Strind bergs syn på Amerikaemigrationen fram till om kring 1890. Han hävdar att motivet är väsentligt men förbisett i författarens produktion. Otvivel aktigt hade också Strindberg ett djupt engage mang i denna fråga vilket väl med tanke på dess väldiga betydelse i den samtida debatten och dik
tårens samhällskritiska attityder dock knappast är förvånande. Största intresset tilldrar sig enligt min mening — vilket kan låta som en paradox — Elov- sons diskussion av förarbetet till ett verk som Strindberg aldrig skrev, bondepjäsen Ödesmål som enligt ett bekant brev till Branting 1886 skul le sluta med huvudpersonens utvandring till Ame rika. Elovson påvisar i sin uppsats hur noggrant Strindberg sökte sätta sig in i probelemet, bl. a. stimulerad av sin bekantskap med Knut Wicksell, och sätter projektet i samband med den agrarro- mantiska orienteringen vid decenniets mitt. Man kan med författaren beklaga att Strindberg aldrig fullbordade sitt planerade skådespel; i den tidiga svenska emigrationsdikten hade Ödesmål säkerli gen blivit det stora slagnumret.
Vid Strindberg uppehåller sig även den ameri-
k inske forskaren Carl L. Anderson. I en framställ
ning om de amerikanska humoristerna synes han benägen, som det förefaller på goda grunder, att • ducera Strindbergs insats vid dessas presenta- r on på den svenska bokmarknaden. Oversättning- . na av de volymer där Strindberg nu står som ensamt ansvarig skulle i stället vara ett lagarbete i vilket Siri vön Essen gjorde en mycket större in vits än vad som tidigare antagits. Anderson ned- ;onar även humoristernas inflytande på den sven ske författaren. Till åttiotalets mitt framstår trindberg som en stor beundrare av Amerika. )en mot unionen däremot mycket kritiske Ham sun behandlas av Harald Naess, som ju härom året gav ut ett större arbete om Hamsun och Amerika. Tär är det emellertid inte synen på landet utan den amerikanska kritikens mottagande av diktaren som står i centrum. I sin för övrigt mycket rappa översikt sätter Naess tyvärr aldrig in problemet i ett verkligt kritik- eller smakhistoriskt perspektiv. Han påvisar en i och för sig intressant utvecklings kurva men kan knappast förklara denna. Mot vil ken bakgrund skall man t. ex. förstå den »enthusi- asm» med vilken Hamsun mottagits i dagens Amerika?
Den sannolikt främste Amerikasupportern bland sekelskiftets unga skandinaviska diktare var Johannes V. Jensen vars reaktioner ingående ana lyseras av Niels Ingwersen. Tyngdpunkten ligger här på en penetrering av dikten Paa Memphis Station som enligt vad författaren övertygande vi sar innehåller »not only all the attitudes which characterize the young JVJ’s production, but the stand he took toward these attitudes as well». Ingwersen menar att Amerika som symbol för Jensen hänger nära samman med den antiindi- vidualistiska förkunnelsen och avvisandet av meta fysikens frestelse. Gemenskapskänsla och verklig- hetsanammelse blir nyckelbegreppen i hans Ame- rikauppfattning enligt denna säkert genomförda analys.
Bland övriga bidrag kan nämnas George School- fields kunniga diskussion av Diktonius och Edgar Lee Masters och Asmund Liens komprimerade översikt över Amerikas roll i Sandemoses förfat tarskap. Utanför den metodiska allmänningen går såsom den ende Bertil Nolin i ett försök att kvan titativt bestämma den position som modern skan dinavisk litteratur intar på den amerikanska bok marknaden. Det är här fråga om en summarisk rapport av första steget i en bredare »cross-cultu- ral» studie, vilket likväl inte hindrar att man redan nu tar del av materialet med stort intresse. Vi får en god bild av den nordiska diktens ställning i universitetsundervisningen och på de större bib lioteken samt en — ganska nedslående — redogö relse för det intresse den rönt bland litteraturkri tikerna. Nästa fas i Nolins projekt skall tydligen bli en undersökning av några amerikanska läsar gruppers reaktioner inför de litterära texterna, något vi med största förväntan ser fram emot.
L a r s W e n d e liu s
Övriga recensioner 273
