Kriminalvårdens klientutbildning

Uppsats

15 poäng

Kriminalvårdens klientutbildning

(Education within Swedish correctional facilities)

Martin Stääv

Specialpedagogik 61-90 2011-05-31

Examinator. Kristian Lutz Handledare: Lisbeth Ohlsson

Malmö högskola

Lärarutbildningen

3

Kriminalvårdens klientutbildning

Martin Stääv

Sammanfattning

Utbildning på anstalt har de senaste åren fått ett rejält uppsving i och med kriminalvårdens nyetablerade klientutbildning i form av lärcentrum på anstalterna. Denna studie kartlägger hur dessa studier organiseras, och har utförts med hjälp av intervjuer med både lärare och

studerande. Studien har utförts ur ett relationellt perspektiv och verksamheten synas via individ- grupp- och organisationsnivå. Det beskrivs hur tiden på anstalt upplevs för klient och hur motivation styr deltagandet i utbildningen, samt hur undervisningsformen ställer krav på lärarrollens olika egenskaper. Avslutningsvis redovisas utvecklingsförslag avseende

verksamheten och vägar att nå de intagna som för närvarande inte deltar i studier. Ämnesord; kriminalvård, klientutbildning, lärcentrummodellen

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ... 7 SYFTE ... 9 PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR... 9 BAKGRUND ... 10 KLIENTUTBILDNINGEN ... 10 LÄRCENTRUMMODELLEN... 11 TIDIGARE FORSKNING ... 14 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 15 METOD ... 17 VAL AV METOD ... 17 URVAL ... 17 INTERVJUGUIDE ... 18 ANALYSMETOD ... 19

KOMMENTAR AVSEENDE ETIK ... 19

RESULTAT ... 20 INDIVIDNIVÅ ... 20 GRUPPNIVÅ ... 21 ORGANISATIONSNIVÅ ... 22 Specialpedagogik ... 24 ANALYS ... 25 MOTIVATION ... 25

6 HANDLEDNING ... 26 INDIVIDUELLA STUDIEPLANER ... 27 DISKUSSION ... 29 REFERENSLISTA ... 33 ÖVRIGA KÄLLOR ... 34 BILAGA 1 ... 36 BILAGA 2 ... 37

7

Inledning

För ett par år sedan blev jag tillfrågad av en bekant om jag hade lust att jobba som lärare på den anstalt som hon var anställd på, något jag direkt blev väldigt intresserad av att göra. Vid denna tid kände jag knappt till att det över huvud taget bedrevs någon undervisning på anstalt. Jag hade aldrig reflekterat över att mitt val av profession skulle kunna föra mig till den typen av verksamhet. Tyvärr rann detta erbjudande ut i sanden, vad som kvarstod var dock intresset för undervisningsformen. Sedan dess har jag behållit en inställning av att jag någon gång skulle vilja göra efterforskningar på denna undervisning och, om möjlighet ges, är det även en undervisningsform jag gärna skulle sysselsätta mig med.

Min pedagogiska grundtanke har alltid varit att hitta metoder för att göra undervisning lättare för alla elever, utan att för den delen tumma på kvalitén. Tanken att få arbeta med studerande som den ordinarie skolgången misslyckats med och att finna pedagogiska lösningar som passar dem är en eggande tanke rent intellektuellt och moraliskt.

Föreliggande denna studie hade jag väldigt lite kunskaper om hur denna undervisning bedrevs. Ur det som beskrivits av min vän verkade det till större delen handla om läs- och skrivinlärning. Jag visste inte att man som intagen på någon av kriminalvårdens anstalter kan delta i diverse utbildningsprogram som innefattar grundläggande vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning, eller att det även finns möjlighet att läsa på högskola. Inte heller visste jag att det på vissa anstalter finns möjlighet att gå en yrkesutbildning (2007:152). Detta blev först klart för mig när jag började göra efterforskningar inför denna studie. Jag fann även att det i en nordisk undersökning som presenterades 2008 påvisades att 11 % av de intagna på svenska anstalter inte hade fullgjort någon utbildning alls och att över 40 % hade grundskolan som högsta fullgjorda utbildning (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2008). Framkomsten av dessa uppgifter gjorde att jag blev än mer intresserad av att titta på hur denna undervisning bedrivs och vilka insatser som tas för att möjliggöra studier på anstalt. Dock talar statistik ett språk och individen ett annat, för att skapa en förståelse för undervisningen, både för mig själv och för läsaren av denna studie, behövde jag därför tala med förstahandskällor. Dock blev ytterligare dyk i statistiken nödvändigt. Talar man om den undervisning som bedrivs på anstalter i dagsläget så är det i stort på statistik som man får förlita sig för att få

8

reda på information. Vad som framkom var att omkring 30 % av de intagna studerar i någon bemärkelse, dock är studier mycket mer förekommande bland dem som sedan tidigare fullgjort någon utbildning. Det lägsta studiedeltagandet ligger inom åldersgruppen 18-24 år, och det är också inom denna åldersgrupp som den tidigare utbildningsnivån är som lägst (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2008). Vad som förefaller märkligt är att den grupp som är i störst behov utav utbildning är den som utnyttjar möjligheten i minst utsträckning. Vad som kan ligga till grund till att statistiken ser ut som den gör är möjligtvis att en stor del av de intagna i åldersgruppen 18-24 år avtjänar, i större utsträckning, kortare straff än de intagna i övriga åldersgrupper och att de därigenom inte ser samma nytta i utbildning. Dock skulle undervisning, rent presumtivt, kunna vara skillnaden mellan en återfallsförbrytare och en person som anses rehabiliterad. Utbildning under strafftiden skulle troligt kunna leda till ytterligare utbildning efter en frisläppning.

Kriminalvårdens klientutbildning har de senaste åren genomgått en stor förändring. Från att utbildningen tidigare upphandlats drivs den sedan 2008 helt och hållet i kriminalvårdens regi. Den undersökning som nämns ovan tillhör en av få utredningar som gjorts på området, dock är den publicerad innan den nya klientutbildningen helt togs i bruk.

2009 publicerades den första kvalitetsredovisningen för klientutbildningen och blir därmed jämförbar med hur tidigare utbildning har sett ut. Samt synliggör den hur kriminalvården ser på sitt kompetensutvecklande och sin organisation.

9

Syfte

Syftet med denna uppsats är att kartlägga hur utbildningssituationen ser ut för studerande inom klientutbildningen. Detta för att försöka förstå den komplicerade lärandesituation som de intagna befinner sig i och i förlängningen kunna ligga till grund för utvecklingsförslag avseende verksamheten.

Preciserade frågeställningar

Hur ser utbildningssituationen ut för de intagna på kriminalvårdens anstalter? Hur ser lärarens roll ut inom klientutbildningen?

10

Bakgrund

Enligt en nordisk undersökning, som granskat anstalter, står det klart att en stor del av de intagna inte har någon fullgjord utbildning. Av de undersökta intagna uppger 42 % att de inte har någon fullgjord gymnasieutbildning och 11 % uppger att de inte fullgjort någon utbildning alls (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2008). Vad som står klart utifrån denna statistik är att en stor del av de intagna på svenska anstalter består av personer som det svenska

skolsystemet misslyckats med. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv så ställer man sig frågan hur dessa människor bäst kan tillgodoses en utbildning under sin anstaltsvistelse, när den obligatoriska skolgången inte har kunnat förse dessa personer med rätt förutsättningar för att kunna fullgöra en gymnasieutbildning.

Klientutbildningen

Kriminalvårdens utbildning har de senaste åren förändrats till stor del. Fram till början av 1990-talet hade kommunerna det övergripande ansvaret för vuxenutbildningen inom

kriminalvården, och denna utbildning bekostades till stor del utav Utbildningsdepartementet. År 1991 förändrades dock bidragsformen och de ekonomiska resurserna förflyttades istället till Justitiedepartementet och kriminalvården (Kriminalvårdskommittén, 2005). Under början av 1990-talet ökade upphandlingen av utbildningen, på lokal nivå, under lagen om offentlig

upphandling. Vilket innebar att det fanns ett flertal olika aktörer som ansvarade för

utbildningen sett ur ett nationellt perspektiv (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2008). Tanken var att den målformulering som presenterades genom utbildningsreformen 1994 skulle säkerställa en likvärdig utbildning för alla (Lpf-94). Från och med våren 2003 började kriminalvården att bedriva undervisning i egen regi i samarbete med CFL(Centrum för Flexibelt Lärande). Samarbetet innebar att kriminalvården anställde egna lärare, men att betygsrätten låg hos CFL. CFL stod därmed för det övergripande pedagogiska ansvaret samt tillhandahöll rektorer, betygsutfärdande och betygskatalog (Kriminalvårdskommittén, 2005). Under 2005 lade den dåvarande regeringen fram ett förslag till en ny skollag samt en ny vuxenutbildningslag, där särskilt vuxenutbildningslagen ställer krav på att utbildningen utgår ifrån individens behov av stöd i lärandet (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007). För vuxenutbildningens del träder en ny skollag i kraft den 1 juli 2012, dock har utbildningen inom kriminalvården redan genomgått en reform. Våren 2007 trädde förordningen Om

11

utbildning vid kriminalvård i anstalt (2007: 152) i kraft, vilken innebar att kriminalvården

fick eget ansvar över utbildningen inom anstalt. Kriminalvården tilldelades egen betygsrätt och står sedan dess under skolverkets tillsyn. Den 1 januari 2008 var omorganiseringen färdigställd och kriminalvården inledde utbildning i egen regi. Detta var en naturlig utveckling då CFL lades ner sommaren 2007 efter Sveriges skolmyndigheters omstrukturering.

Kriminalvårdens klientutbildning ges i form av formell vuxenutbildning, yrkesinriktad utbildning, högskola/universitet och även icke betygsgrundande utbildning. Den formella vuxenutbildningen motsvarar den kommunala vuxenutbildningen och innefattar kurser på grundskole- och gymnasial nivå, samt kurser i Sfi(Svenska för invandrare) och läs- och skrivträning. Yrkesutbildningen sker vanligtvis i samarbete med arbetsförmedlingen, och har till största delen fokus på byggbranschen. Utbildning på högskolenivå ges i mån av resurser och sker på distans (kriminalvården.se A, 2011).

Det viktigaste målet för kriminalvården är att antalet återfall i brott ska minska. Det uppnås genom ett aktivt påverkansarbete med bland annat behandlingsprogram, sysselsättning och möjlighet för de intagna att förbättra bristande skolgång

(kriminalvården.se B, 2011).

Centralt i kriminalvårdens övergripande målformulering finner man de intagnas möjlighet till utbildning som en stor och viktig del i verksamheten. För att säkerställa detta har

klientutbildningen formats för att, i så stor utsträckning som möjligt, kunna garantera en likvärdig utbildning för alla studerande.

Lärcentrummodellen

CFL hade som uppdrag att stödja användningen av distansmetoder i folkbildning och

vuxenutbildning. Dessutom skulle CFL stå för fortbildning inom distansutbildning för lärare, skolledare och cirkelledare på kommunala lärcentra (Skolmyndighetsutredningen, 2007, s. 121). Samarbetet mellan CFL och kriminalvården kom att influera hur kriminalvården strukturerade sin egen organisation, detta för att utbildningen skulle kännas homogen även efter frigivning (Kriminalvården, 2010).

Fokus låg på att utbildningen skulle bli individbaserad, i motsats till anstaltsbaserad. Då det är vanligt att de intagna förflyttas mellan anstalter var det viktigt att kunna erbjuda en utbildning

12

som inte var centrerad till en specifik anstalt utan att det istället var den intagna som var centrerad och att utbildningen istället följde denna person.

Klienterna ska – oavsett var i landet de befinner sig – erbjudas en utbildnings-verksamhet som är likvärdig mellan anstalterna och likvärdig med samhällets kommunala vuxenutbildning. De intagna ska också utan svårigheter kunna fortsätta redan påbörjade studier efter förflyttning till annan anstalt och efter frigivning och studierna leder till betyg (Kriminalvården, 2007 a, s. 1).

För att uppnå detta byggde man organisationen som ett nationellt nätverk, där undervisning kan ske både lokalt och på distans. Genom denna struktur kan en intagen fortsätta sin utbildning med samma ämneslärare även ifall det sker en flytt till en annan anstalt.

Lärarnätverket består av ämneslärare som är behöriga att undervisa på gymnasial nivå och tillsammans täcker de över 110 olika kurser. Eftersom lärarna är anställda av kriminalvården och att det därtill finns en central organisation, samt rektorer över olika regioner i landet, ges möjlighet att arbeta långsiktigt med fortbildning. Dessutom finns det större möjlighet att bygga upp fungerande dokumentations- och kommunikationsrutiner samt kunna säkerställa att lärarna arbetar utifrån en homogen värdegrund. De styrdokument som utbildningen utgår från är; Förordning om utbildning vid kriminalvård i anstalt (2007:152), Förordning om

kommunal vuxenutbildning (2002: 1012), Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf-94), Riktlinjer för kriminalvårdens klientutbildning (2007: 4) och skollagen. Dessutom tillkommer

kursplaner, betygskriterier och kriminalvårdens övriga lagar, bestämmelser och riktlinjer (Kriminalvården, 2007 a).

Lärcentrummodellen inom kriminalvården är delvis formad som den är för att spegla de kommunala lärcentra som idag finns etablerade i 90 % utav Sveriges kommuner. Kommunala lärcentra är uppbyggda på lite olika sätt, men finns till största del för att främja

vuxenutbildning genom handledning på plats och att erbjuda datorförsedda lokaler för studier samt att erbjuda studievägledning (cfl.se, 2011). Tanken från kriminalvårdens sida är att deras verksamhet även lever vidare efter frigivning i den kommunala verksamheten.

Lärcentrummodellen innefattar även att benämningar som skola och elev helt försvunnit, istället använder man orden lärcentrum och studerande. Ordet studerande används för att understryka att det är vuxenutbildning som bedrivs och att det därigenom är den studerande som ansvarar för sitt eget lärande. Lärcentrummodellen är helt individbaserad och de

13

studerande kan ha lärare antingen på plats eller på någon annan anstalt. De lärare som är på plats fungerar som handledare i de fall då de inte har direkt kontakt med den intagnes undervisning. Mycket av undervisningen sker genom klientutbildningens elektroniska plattform Nätcentrum, som i och med sina brandväggar tillåter de intagna att kommunicera med sina lärare via internet. Mycket av kommunikationen sker även via telefon. Då

klientutbildningen är ett stort nätverk där lärare som har distansundervisning samarbetar med de lärare som finns på plats, samt att de studerandes undervisning till stor del, beroende på tillgänglighet, är distansbaserad finns även en central organisation som har en samordnande funktion över nätverket. Hit hör den administrativa delen av verksamheten samt studie- och yrkesvägledning (Kriminalvården, 2007 a).

Den stora utmaningen i samband med förändringen av klientutbildningen har varit nödvändigheten av att se Kriminalvården i ett helhetsperspektiv och släppa det lokala perspektivet. (”Vi tycker att det här har fungerat bra här hos oss!; På vår anstalt har vi det här speciella behovet!”). Fokus kan dock inte ligga på vad som ter sig lämpligast för den lokala anstalten eller organisationen utan måste i stället ligga på klienten – som är allas vårt gemensamma ansvar oavsett var i landet han befinner sig. Klienten är ju sällan stationär på en anstalt utan flyttar mellan olika enheter (Kriminalvården, 2007 a, s. 5).

En del i att efterleva den individbaserade undervisningen är den studerandes individuella studieplan. Vid den första kontakten med klientutbildningen etableras en individuell studieplan som följer den studerande fram till frigivning eller avslutande av studier.

Studieplanen författas alltid i samråd med klientens kontaktman och klienten själv och ofta tillsammans med studie- och yrkesvägledare. Vad som understryks är att studieplanen skall utgå ifrån ett tydligt mål som befäster den intagnes syfte med sina studier. Ett sådant mål kan exempelvis vara att färdigställa en gymnasieutbildning eller att lära sig hur man startar ett eget företag. Tanken är att studierna sedan utgår från detta mål för att göra utbildningen så nyttig som möjligt för den studerande, och för att inte tid ska spenderas på att läsa onödiga kurser. I studieplanen framgår också i vilken takt en intagen ska läsa sina kurser, då kriminalvården inte på samma sätt som den ordinarie vuxenutbildningen är påverkade av tidsramar för undervisningen, kan den intagne känna av i vilken takt det passar den personen att läsa och få sin undervisning anpassad efter en egen tidsram (Kriminalvården, 2007 b).

14

Tidigare forskning

I en undersökning som gjordes i oktober 2006, som syftade till att ta reda på de intagnas studiebakgrund och studiebehov, framkom att en majoritet av de intagna inte deltog i någon utbildning under deras anstaltsvistelse. En stor del av dem angav att det inte gavs möjlighet att studera och även att de inte fått någon information om utbildning, dock var den vanligaste orsaken att de saknade studiemotivation (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007). De intagna som inte studerade under sin tid på anstalt hade i större utsträckning inte slutfört någon tidigare utbildning, något som är fallet även idag enligt kriminalvårdens statistik på deltagande i klientutbildningen (kriminalvården.se C, 2011). Vad som visar sig i ovanstående undersökning är även att det är i åldersspannet 18-31 år som utbildningsnivån är som lägst och det är också de intagna med lägst slutförd utbildning som i minst utsträckning deltar i klientutbildningen. Dessutom är det i samma åldersgrupp även en generellt lägre strafftid (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007).

Den vanligaste typen av studier är studier på gymnasial nivå, en nivå som innefattar 40 % av de studerande. Åtta procent av de studerande gör så på grundläggande nivå, och lika stor andel läser på högskolenivå. Undersökningen visar att desto lägre den tidigare

utbildningsnivån är hos de intagna ju lägre är även deltagandet i studier på anstalt. Det gick även att utläsa att en kortare strafftid ledde till ett lägre deltagande i studier (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007).

Av de i undersökningen som har angivit varför de inte studerar anger 36 % att anledningen har med organiserandet av studier att göra och/eller brist på information om studier. Nio procent har svarat att det har med personliga begränsningar att göra och 18,5 % har avstått på grund av ointresse. Vidare uppger 5.7 % av alla svarande att de står i kö till utbildning, med andra ord beror en del av icke-deltagandet på platsbrist. Andra skäl som uppgavs var att den utbildning som önskades inte fanns att tillgå, att strafftiden var för kort för att delta i någon utbildning och även att vissa väntade på placering eller omplacering och därigenom inte kunde studera (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007). Som motiv för studier anger de flesta att de studerar för att göra någonting användbart av den tid de spenderar på anstalt och generellt så är anledningen till studier målrelaterad. Ett fåtal svarar att de studerar enbart för att få tiden att gå eller att det skulle vara ett bättre alternativ till att jobba (Eriksson

15

med undervisningen medan ca 16 procent svarade att de var mindre nöjda. På frågan ifall anstalten gör det möjligt för dem att studera svarade drygt 20 % att detta inte riktigt stämde eller att det inte stämde alls, medan närmare 70 % procent svarade att det stämde helt eller delvis. Anledningar som nämns till att statistiken ser ut så är att det på vissa anstalter saknades lärare och även att det till viss del saknades möjlighet att nyttja datorer (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007).

Vad som vidare kommer fram i Kartläggning av intagnas utbildningsbakgrund och

studiebehov är att de flesta som studerar inom klientutbildningen vill att utbildningen ska vara

krävande och att det även är viktigt att kursmålen förmedlas samt att det de lär sig är förståeligt (Eriksson Gustavsson & Samuelsson, 2007)

Teoretisk utgångspunkt

En belysning av situationen för en elev i behov av särskilt stöd kan utföras på ett flertal vis. Emanuelsson, Persson & Rosenqvist (2001) beskriver sin forskning ur dels ett relationellt perspektiv samt ett kategoriskt. Ett kategoriskt perspektiv bör förstås utifrån utgångspunkten att svårigheter betraktas som effekter av något och kan enklast beskrivas som att man ser problemområdet som ”elever med svårigheter”. Ett relationellt perspektiv står i motsats till detta och handlar om att förstå samspelet och förhållandet mellan olika aktörer och kan enklast beskrivas som en utgångspunkt som ser ”elever i svårigheter”. Detta perspektiv medför därmed synen mellan individ och omgivning och som en konsekvens av detta perspektiv bör specialpedagogiska analyser ske ur undersökning av situationer på individ- grupp- organisations- och samhällsnivå (Ahlberg, 2007).

Fischbein (2007) beskriver hur ett utbildningssystem skall ge en liknande utbildning för alla, samtidigt som elevers olika förutsättningar, erfarenheter och egenskaper leder till att

utbildningen måste anpassas till dessa olikheter. Samhällets krav ställs alltså i kontrast till individens förutsättningar. Det beskrivs hur denna undervisning bör bedrivas utifrån både ett synande av individbehov samt utav en reflektion över organisationens funktion och kapacitet. Beslut måste tas i förhållande till både det individuella och det situationella. Risken är annars att insatser, som ämnar hjälpa en elev i behov av särskilt stöd, får en kompensatorisk funktion och att detta i sin tur leder till segregering och särbehandling, vilket kan ha en negativ

16

samverkan med familj, kollegor och övriga professioner, samt en översikt av den personliga kompetensen och när den inte räcker till, är av stor vikt för undervisningen. I synnerhet i arbetet med individer med någon form av funktionsnedsättning. Vidare beskrivs hur grupputformning och samspelet i gruppen har påverkan på undervisningssituationen. Inom specialundervisning arbetar man vanligtvis med mindre grupper och om en pedagog utnyttjar den variation som uppstår i en sådan grupp, och ser den som en möjlighet och tillgång i arbetssättet, har detta ofta god effekt rörande det sociala samspelet i gruppen. Fischbein nämner att utbildning i grupp spelar en stor roll gällande ökad förståelse för olikheter, samt att det främjar gemenskap. Hon menar att med en utgångspunkt i såväl individ- och gruppnivå, samt organisationsnivå, och att se möjligheter i samspelet mellan individuella förutsättningar och organisatoriska krav, finns det en möjlighet att arbeta proaktivt med specialpedagogiska insatser.

17

Metod

Val av metod

Valet av metod för ramen av denna uppsats var inget självklart val och är ett val som formats till stor del utav vilken tillgång som har funnits i fråga om intervjupersoner. Tanken var från början att undersökningen skulle bestå av en del kvantitativ data och en del kvalitativ data, dock blev delen med kvantitativ data inte möjlig att genomföra inom tidsramen för denna uppsats. Anledningen till detta är att det helt enkelt varit svårt att få personer att ställa upp. Kvale nämner att antalet intervjuobjekt inom undersökningar gällande insamlandet av kvalitativa data brukar vara antingen för litet eller för stort och nämner att om antalet är litet är det svårt att göra generaliserande bedömningar (Kvale, 2009). Då avsikten med denna studie snarare är att sätta röster på den verksamhet som beskrivs genom styrdokument och statistik ansåg jag att den gick att genomföra trots ett lågt deltagande.

För att kunna samla in kvalitativ data har jag använt mig av respondentintervjuer, dels i statisk form genom mail-korrespondens samt i form av intervju genomförd ansikte mot ansikte. Anledningen till att vissa intervjuer genomförts via kontakt över internet har berott på dels tekniska begränsningar samt geografiskt avstånd.

Urval

Det jag ansåg viktigt för mitt syfte var att både lärare inom kriminalvården och studerande inom kriminalvården var representerade. Läraren var viktig för att få en förstahandskälla avseende arbetsförfarande och organisation, samt för att kunna relatera till de föreskrifter och styrdokument som avser klientutbildningen. Klienten var viktig utifrån att kunna få en inblick i hur en intagen ser på sin motivation kring utbildning samt för att undersöka hur utbildningen fungerar ur ett individperspektiv.

Som nämns ovan har det varit svårt att få tag i deltagare i denna undersökning. Detta beror inte i första hand på att personer är ovilliga att ställa upp, men då det är väldigt sträng sekretess gällande verksamheten tar processen att få till stånd en intervju ibland väldigt lång tid. En anledning till detta är att det inte finns någon smidig väg för att ta reda på vilka lärare som är anställda, utan min kontakt har fått ske via den administrativa delen av verksamheten

18

och kontakten med lärare har därigenom varit beroende av en eller flera mellanhänder. Inom ramen för denna undersökning har därför deltagarantalet blivit något begränsat och studien har rättats utefter de som faktiskt varit möjliga att intervjua. Koncentrationen har blivit till två stycken intervjuobjekt. En lärare som är verksam inom både häkte och anstalt och en tidigare klient som var intagen och studerade på en § 18-anstalt. Att spendera sin tid på anstalt under § 18 innebär att man är avskild från andra intagna på egen begäran genom självvald isolering (SFS, 2007: 109). Bestämmelserna kring en sådan anstalt är nu upphävda genom rådande fängelselag som trädde i kraft den 1 april 2011.

Läraren är verksam på häkte och anstalt idag under klientutbildningen som togs i bruk 2008. Klienten har dock studerat tidigare, under samarbetet med CFL, och den intervjun

representerar således tiden innan den nuvarande klientutbildningen togs i bruk.

Intervjuguide

Intervjuerna har utförts i ostrukturerad form, oavsett om de har varit textbaserade eller

samtalsbaserade (Stukát, 2005). Detta för att få ett levande dokument över den information de genererar. Då jag sedan tidigare inte hade någon inblick i verksamheten blev den data

intervjuerna producerade den enda referensram ur vilken jag kunde få någon reell inblick i utbildningen. Av den anledningen ville jag inte få fram data som kunde vara svårhanterlig rent kontextuellt. Frågorna gavs en vid formulering för att främja att intervjuobjektets egen

uppfattning om de specifika områdena kom fram, detta för att skapa ett resultat som var så lite vinklat som möjligt sett utifrån min egen uppfattning om ämnesområdet.

Intervjun med läraren skedde genom ett personligt möte där dokumentationen skedde via ljudupptagning. Intervjun tog drygt 50 minuter att genomföra och gav i transkriberad form ca. 10 sidor text. Den intervju som berörde den tidigare intagne skedde via mail-korrespondens, där jag skickade Bilaga 2, i sin helhet, och senare erhöll ett dokument med svar på merparten av frågorna. Anledningen till att det inte var möjligt för klienten att svara på alla frågor var att vissa frågor var riktade mot insatser och förutsättningar som inte var applicerbara på hans tid som intagen. Detta följdes senare upp genom telefonkontakt, där vissa frågor och svar klargjordes och förtydligades. Detta intervjuförfarande gav cirka fyra sidor färdig text.

19

Analysmetod

Den första delen i resultatanalysen består av en meningskategorisering (Kvale, 1997). Intervjuernas frågor och svar delades upp utifrån en förvald kategorisering gällande individ, grupp och organisationsnivå. Tanken är att belysa hur de olika delarna av verksamheten uppfattas av dels lärare och studerande och därmed kunna utläsa en vidare insikt i verksamheten utifrån den sammanhängande information som detta bidrar till. Utifrån

meningskategoriseringen har sedan de mest framträdande uppgifterna återigen kategoriserats utifrån vad som var mest framträdande i resultatdelen.

Kommentar avseende etik

Då kriminalvården är en verksamhet omfattad av sträng sekrettes har jag varit noggrann med att följa de etiska riktlinjer kring anonymitet och konfidentialitet som utarbetas av

vetenskapsrådet (Vetenskapsrådet, 2011). De medverkande har blivit informerade om uppsatsen syfte och vad intervjuerna kommer ta upp innan intervjuerna utförts. I de fall då intervjuer har skett via mail har intervjuobjektet kunna se hela intervjuförloppet och kunnat svara på de frågor som har varit relevanta för denna person.

20

Resultat

Resultatet av intervjuerna presenteras utifrån kategorier som definierats utifrån frågorna. Kategorierna utgår ifrån det relationella perspektivet. Då meningen med studien inte har för avsikt att behandla en enskild situation föll det sig naturligt att utgå ifrån detta perspektiv.

Individnivå Gruppnivå

Organisationsnivå

Anledningen till att jag valt att stycka upp intervjuerna efter dessa kategorier är att jag i min frågeställning ämnar att denna studie ska belysa hur utbildningssituationen ser ut inom klientutbildningen, därför känns det angeläget att syna hela verksamheten efter ovanstående kategorier.

Individnivå

Den tendens i svaren som kretsar kring individnivå handlar till stor del om motivation att studera. Både resonerande kring lärarens roll som motivator, samt hur motivationen ser ut för den intagne. Utifrån läraren uttrycks det att det har skett en omdefiniering i hur personen ser på sin egen roll. Från att ha en specifik definierad roll under tiden som verksam på en gymnasieskola ute i samhället blir rollen mer vag under verksamheten inom kriminalvården. Särskilt i förhållande till arbetet på häkte där de intagna är isolerade i separata celler.

… men jag är på ett häkte, och där är läget helt annorlunda, vilket återigen har fått mig att liksom få definiera min roll och där blir man ju också mer ett verktyg att bryta isolationen. Så där sudda gränsen ut mellan; lärare, medmänniska, studievägledare, samtalspartner (Lärare).

Läraren beskriver vidare hur detta är något som ger en stor tillfredställelse. Att mötet som uppstår i en cell och den betydelse som mötet kan få för den intagne är något som känns väldigt viktigt, och att det på det viset skapar en känsla av att det går att som yrkesverksam göra skillnad på ett sätt som inte på samma sätt är möjligt inom en ordinarie skolgång.

21

Även den individbaserade undervisningen gör att läraren kommer närmre de studerande, då det genom den individuella studieplanen alltid finns tydliga uppsatta mål över varför klienten studerar, och vad det är personen vill uppnå med sina studier. Genom detta får undervisningen en större tyngd då den alltid syftar till något.

En del lärare har även ett specialansvar att upprätta individuella studieplaner och har därmed en del av sin tjänst avsedd för detta. Därigenom får dessa lärare mer tid att prata med klienter. Fortbildning sker i form av exempelvis motivational interviewing för att vidare kunna

stimulera klienter till studier.

Från klientens sida handlar det mycket att hitta tillbaka till den motivation som fanns innan tiden på anstalt.

Det finns inte mycket som har en gynnande effekt på studier. Det är en känslomässig resa utan dess like att spendera 3 år frihetsberövad med allt det innebär. Det är inte lätt att behålla koncentrationen när det man blir så påverkad av så mycket. Allt från cell-visitationer till att man fick en köttbulle för lite vid middagen, påverkar en negativt (minsta motgång blir 7 resor värre än på utsidan) (Klient).

Klienten beskriver att han studerade innan sin tid i anstalt och var väldigt motiverad, men att motivationen sjönk markant efter frihetsberövandet. Han beskriver att motivationen efter frigivning är densamma som innan tiden på anstalt, men att det just under den tiden han spenderade som intagen så var det svårt att hitta motivation.

Gruppnivå

Då klientutbildningen är helt individbaserad är det inte mycket inom verksamheten som har effekt på gruppnivå. Dock är de lärcentra som finns på anstalter uppbyggda som salar där studerande kan få handledning samt arbeta utifrån plattformen nätcentrum. Läraren beskriver hur det inte finns någon föreläsningsform i egentlig mening utan undervisningen sker utifrån individen och blir mer i en form av handledning, särskilt på plats inom ett lärcentrum.

På anstalt så är det ju ett gäng intagna som är i en ”skolsal” samtidigt, och oftast flera lärare samtidigt. Men alla av de här studerande har egna lärare, egna

studieplaner. Någon har ju säkert någon lärare i rummet, andra har distanslärare. Det kan hända att några har samma lärare, i samma kurs, och befinner sig på samma plats i den kursen. Det är väldigt sällsynt, men när det händer, givetvis, då kan det

22

hända att jag går igenom ex. förlängning och förkortning av bråk. Men det är aldrig den här traditionella, jag står framme vid tavlan och ”tjabbar”(Lärare).

Ett tillägg till detta är att det visst kan ske viss föreläsning, i synnerhet gällande

distansstudenter och att det då kan bli en föreläsningsform som sker över telefon. Dessutom blir även de möten som sker på häkte, då mötet inte sker på ett lärcentrum utan i en cell, ibland mer av föreläsningskaraktär.

För Klienten blev den undervisning som gavs enbart som gruppundervisning, och dessutom under en väldigt liten del av den övergripande sysselsättningen. Undervisningen skedde på fredagseftermiddagarna under två timmar.

Alla var ju på olika nivåer och intresserade av olika saker men vi fick välja ett eller flera ämnen så skaffade lärarna material. Lärarna ville väl och gjorde sitt bästa för oss men tyvärr blev det aldrig någon direkt ordning. Vi gavs möjlighet att skriva högskoleprovet och pluggandet inför det var nog det enda som blev vettig. Självdisciplinen på avdelningen var nog inte den bästa heller och jag tror att det hade behövts något mer strukturerat för att funka (Klient).

Klienten vittnar om att det rådde arbetsplikt på denna anstalt och att det därigenom var svårt att få till stånd någon undervisning. Den anordnades efter det att de intagna hade försökt engagera ledningen i tanken om att erbjuda utbildning för dem, och resultatet blev då gruppundervisning på två timmar i veckan.

Organisationsnivå

Det som gick att utläsa ur intervjuerna avseende organisationsnivå kom att handla mycket om hur lärcentrummodellen är strukturerad och hur klientutbildningen via dess struktur lyckas tillgodose en lärarkår med en nästintill hundraprocentig behörighet. Alla lärare undervisar bara i sina egna ämnen, och då antingen som närundervisning eller som distansundervisning. Dessutom har de även rollen som handledare, och fungerar därigenom som resurser för lärare som har distansundervisning.

Det är också väldigt olika hur den handledarrollen ser ut, alltså den lärare som är på plats, och det har ju också att göra med vad det är för ämne och vad den personen har för ämne. I matematiken t.ex., så är det en utpräglad ”humanist-lärare” som jag har på plats så får jag ju rätta mig efter det och lägga upp det hela därefter. Men

23

handledarens roll är framför allt att hjälpa till med att förstå frågorna och se till att formen för det hela håller (Lärare).

Vad som även kommer på fram i intervjun är frågan hur de ser till att nå kursmålen med denna typ av undervisning. Det framkommer då att noggrannheten därvid ställer höga krav på lärarens förtrogenhet för kursplanen och hur kursmålen tydligt integreras i undervisningen. Det beskrivs att man generellt inom klientutbildningen arbetar strängt målrelaterat, och då det inte finns några lokala nedtolkningar av kursplaner arbetar man från de nationella.

Ämneslärare träffas dock någon gång om året för att kunna skapa samarbete över arbetsförfarande.

Uttalanden från klient rörande organisationsnivå behandlar till stor del hur det från klientens sida upplevdes att anstaltens ledning bar ett stort motstånd eller ointresse av att ordna någon undervisning för klienterna.

Men då avdelningen föll under P18 hade vi arbetsplikt och därmed ingen rättighet att studera. Man kunde få låna någon bok och en miniräknare men inget mer. Alla självstudier sköttes på vår fritid. När jag kom till avdelningen var där inget snack alls om studier och de medintagna visade inget direkt intresse av att få studera. Efter många OM och ännu fler MEN fick jag till slut anstalten att gå med på lärarledda studier eftersom vi bara jobbade halv dag då (Klient).

På alla anstalter råder det sysselsättningsplikt, där studier är en av de sysselsättningar man kan söka sig till. Dock uppgavs det av klient att det på ovannämnd anstalt rådde arbetsplikt och att de studier som anordnas fick ske på de intagnas lediga tid, alltså inte som en del i deras sysselsättningsplikt.

Utifrån lärarens perspektiv ser bilden av hur utbildning erbjuds väldigt annorlunda ut. Här berättas att när man kommer till en anstalt så får man information om vilka olika

sysselsättningar som finns inom kriminalvården, och studier är en del av de

sysselsättningarna. Dock nämns att häkten rent formellt inte är innefattade inom lärcentrum. Kriminalvården har emellertid en pågående ungdomssatsning vilket medför att det finns anställda lärare på större häkten.

24

Specialpedagogik

Läraren beskriver hur kontakten med deras specialpedagogiska resursteam. Det beskrivs att det finns olika arbetsgrupper ren nationellt sett samt att det finns en grupp speciallärare som har som uppgift att se över helhetssituationen och vara ett stöd för lärare på plats inom lärcentrum. Vidare beskrivs att det inte är ovanligt att lärare har specialiserat sig rent didaktiskt inom vissa ämnen.

Så deras roll handlar mer om att hjälpa mig som lärare än att hjälpa min studerande även om det i undantagsfall händer att en specialpedagog åker till en anstalt för att träffa en specifik studerande och kartlägga situationen och hjälpa ämnesläraren lägga upp en plan, men det hör till undantagen. Det finns det inte resurser till. Men jag som lärare kan kontakta en specialpedagog (Lärare).

Det beskrivs att den specialpedagogiska gruppen har arbetat mycket med att tackla

koncentrationsproblematik då exempelvis ADHD är något som är väldigt överrepresenterat på anstalt. Mycket av arbetet har därför handlat om att hitta strategier för att de personer som har ADHD ska kunna ges möjlighet att studera, vilket har resulterar i en del kompetensutveckling för de verksamma lärarna bland annat genom samarbete med Attention (Riksförbund som arbetar med ADHD).

25

Analys

De senaste åren har studier på anstalt sett en rejäl ökning avseende deltagande och utfärdade betyg. Under 2009 registrerades1775 utfärdade betyg utslaget på 1060 studerande, att jämföra med deltagandet under 2005 då det utfärdades197 betyg uppdelat på 140 individer

(Kriminalvården, 2010). En anledning till detta är att klientutbildningen numer omfattar ett större antal studenter än tidigare år dock kan man även utläsa en positiv utveckling avseende hur många betyg som utfärdas per student (kriminalvården.se D, 2011).

Utifrån resultatdelen kunde jag utläsa tre olika kategorier som beskriver dels hur individens situation ser ut samt belyser relevanta delar av organisationen i stort. Kategoriseringen är som följer:

Motivation Handledning

Individuella studieplaner

Motivation

Då det i de båda intervjuerna inte finns någon homogen bild av utbildningen då de inte ens syftar till samma utbildningsorganisation är det kanske i denna studie inte viktigt att peka på skillnader i motivation, över olika tidsperioder, mellan beskrivningarna. Vad som är mer angeläget är att belysa vilken betydelse en lärare kan få för en som studerar på anstalt ur perspektivet motivation och de likheter som finns över tid i båda intervjuer.

Positiva tankar har en väldigt stor effekt på inlärning, till och med till den grad att det på rent fysiska nivåer har en effekt. Positiva tankar gör att stresshormonet cortisol inte produceras i större utsträckning än normalt. Vid negativa förhållanden kan hjärnan producera så mycket cortisol att det sker en överdos och att det därigenom rent fysiologiskt inte går att utveckla något tänkande (Kullberg, 2004). Alderman (2008) beskriver hur förhållandet mellan självkänsla och motivation påverkar möjlighet till inlärning och även hur en persons syn på sin self-efficacy har påverkan på studier. Self-efficacy är en persons uppfattning om vilken förmåga som finns att klara av en uppgift. Inte enbart en syn på sin egen förmåga utan även i

26

förlängningen en tro på förmågan. Detta påverkar vilka uppdrag vi väljer att åta oss och vilka vi väljer att undvika, samt hur lång tid vi spenderar på en uppgift innan vi ger upp. För att skydda sin självkänsla väljer personer ofta att utföra saker som de klarar av att göra för att därmed inte misslyckas och i förlängningen skada sin självkänsla. Därigenom har en persons självkänsla en stor påverkan på self-efficacy då det får effekt på vilka uppdrag och uppgifter en person väljer att åta sig.

Vad som framkommer i intervjun med klient är att motgångar lätt blir förstorade och att motivation är något som är väldigt svårt att bibehålla under en anstaltsvistelse. I intervjun med lärare framkommer det att en stor del av läraruppdraget inom klientutbildningen har just med motivation att göra. Då en del lärare även har fått delta i kompetensutveckling avseende motivation är det uppenbart att detta är något som är av vikt för att kunna ledsaga de studerande inom klientutbildningen.

Handledning

Hanledning har en stor roll inom lärcentrumsmodellen, inte bara har läraren i många fall en handledande roll inför de studerande men lärarna fungerar också som handledare till varandra. Även de resurser som finns att tillgå får i många fall en handledande funktion, då det ofta inte finns möjlighet att bemöta varje enskilt fall.

Handal (2007) beskriver relationen mellan handledare och student där han beskriver två former av handledning utifrån epiteten guru och kritisk vän. Gurun beskrivs som en

handledare som fungerar som undervisningsexpert och modell över det som studenten ska lära sig och vilken praktikutövning som ska ske, medan kritisk vän har en handledarroll mer inriktad på reflektion och analys. Inom klientutbildningen går det att identifiera båda dessa roller i handledningen av studenter eller åtminstone hur ett förhållande mellan dessa två handledartyper kan fungera. I distansundervisningen kan man tänka sig ett förhållande där distansläraren får formen av att inneha guruns karaktär av handledning då den kontakt som sker inte är dagligt förekommande och möjligtvis mer står som ett rättesnöre för vad som ska uppnås. Distansläraren kan sedan utnyttja en lärare på plats att agera i likhet med de förmågor Handal tilldelar kritisk vän och därmed fungera som ett bollplank för reflektion och

27

Den resursberedskap som lärare inom klientutbildningen har till sitt förfogande innefattas, förutom av rektorer och central organisation, utav studie- och yrkesvägledare,

specialundervisningsgrupp och övriga lärarkollegor inom nätverket. Läraren nämner att det sällan finns möjlighet för riktade specialpedagogiska insatser i enskilda fall, därigenom får den gruppen en mer handledande roll där läraren på plats är den som blir handledd. Ahlberg (2007 b) menar att lärarhandledning kan hjälpa till att utveckla en lärares professionalitet genom reflektion och analys och att det utvecklar en lärares tankesätt kring de didaktiska frågorna vad, varför, hur. Detta är någonting som är särskilt viktigt i undervisningen av elever i behov av särskilt stöd då lärarens sätt att bemöta dessa elever kan vara avhängande för att eleven ska klara av kursmålen. Vidare beskrivs att elevers lärande och delaktighet är beroende av en mängd aspekter som exempelvis organisationsaspekter, sociala aspekter,

kommunikativa aspekter men framför allt didaktiska aspekter. Lärarens förhållningssätt och förmåga till förståelse inför elevens situation har en stor betydelse för hur studierna kommer se ut. Det finns således ett stort antal anledningar till att en elev kan vara i behov av särskilt stöd, och att möjligheten till att hjälpa en elev ligger i en lärares förståelse för situationen och vilka arbetssätt som har en möjlighet att vara gynnande för den studerande.

De specialpedagogiska resurser som finns att tillgå blir alltså avgörande för att en lärare på plats ska ha möjlighet att hjälpa elever som har behov av särskilt stöd. Då det råder

individbaserad undervisning inom lärcentrumsmodellen, och att det därigenom finns mer tid per elev, skulle kunna ha en viss hjälpande effekt på studerande i behov av stöd. Dessutom har troligtvis lärarnas kontakt med specialundervisningsresurser en rent fortbildande effekt då det finns en överrepresentation av studerande med koncentrationssvårigheter till grund av exempelvis ADHD, och att kontakten därigenom bör ha en högre frekvens än under andra studieformer. Den individbaserade undervisningen skapar även en personlig kontakt som borde vara gynnande för lärarens förståelse för den studerandes lärande.

Individuella studieplaner

Enligt den individuella studieplanen arbetar de studerande inom klientutbildningen alltid mot ett redan fastlagt mål. Förutom att de självfallet jobbar mot kursmålen så ska även deras mål förankras i någonting som sträcker sig förbi tiden på anstalt. Detta för att studierna ska leda till något och inte ses som tidsfördriv men även för att stärka de studerandes motivation till studier (Kriminalvårdens riktlinjer, 2007: 4). Pintrich (1999) beskriver hur mål som ett

28

kognitivt medel delas upp i tre kategorier. Uppgiftsbaserade mål är de mål vi sätter för att mäta vår prestation inom något, exempelvis en viss procent rätt svar på ett prov. En andra nivå av målformuleringen berör mer generella mål och styr varför vi är motiverade att göra någonting. Förutom dessa två måltolkningar så nämner Pintrich även achievement goals som styr anledningar till varför en individ vill uppnå målen för en specifik uppgift och ligger därmed emellan de två tidigare målkategorierna. Med den helhetsbild som representeras genom lärcentrummodellen uppnår de, i teorin, en full täckning av mål som helhetsbild utifrån ovanstående definition. Dock är situationen knappast ordinär för de intagna och deras

målmedvetenhet är avhängande av att målen de har satt upp är tillräcklig motivation. Vad som beskrivs av klienten avseende utbildningen har inte mycket relaterat till någon övergripande målstyrning. Det fanns på den anstalten heller inga etablerade individuella studieplaner för de studerande.

29

Diskussion

Lundgren (2006) beskriver hur människovårdande och människobehandlande verksamheter på grund av sin originalitet inte kan hantera människors olikskiftande karaktärsdrag och att människan standardiseras i form av begrepp som klient och elev för att verksamheten ska kunna åta sig uppdraget. I verksamhetens möte med den enskilda individen innebär detta att den enbart kan ta hänsyn till vissa aspekter av en person. Verksamheters företrädare definierar därmed vilka personerna är som deltar i verksamheten. Ovanstående är en reflektion över hur barn kategoriseras och prövas för att bli erbjudna hjälp i skolan, men har likväl en innebörd även i förhållande till klientutbildningen. Klientutbildningen är anpassat utifrån individen inte organisationen i sitt arbetssätt, det är grunddevisen. Dock kan inte organisationen i sig vara det utan måste, som alla andra verksamheter, sätta en mall över sitt uppdrag och utifrån de ekonomiska faktorer som finns försöka anpassa sig så väl som möjligt till de deltagande. Den reformen som skedde inom utbildning på anstalt hade delvis en grund i stora kostnader utifrån den tid då utbildningen upphandlades av andra aktörer (Kriminalvårdskommittén, 2005). Klientutbildningen är en relativt liten organisation med ca 135 anställda lärare fördelat på drygt 4300 studerande varav en dryg fjärdedel registrerade betyg under 2010

(kriminalvården.se E, 2011). Dock får medges att de resultat som presenteras i förhållande till utfärdade betyg och ökat deltagande är imponerande.

Vidare beskriver Lundgren hur den specialpedagogiska utvecklingen har tenderat att fokusera på institutionella och professionella intressen och att de personer som är verksamma inom dessa institutioner haft krav på sig att göra någonting åt ”problemen” samt under samma tid legitimera sitt arbete i förhållande till sysselsättning och lönesättning. Vidare beskriver hon hur specialpedagogiska resurser genom ovanstående koncentrerat sin verksamhet till att utarbeta specifika beredskapsplaner på ett vitt perspektiv, för att därigenom legitimera sitt arbete (Lundgren, 2006). Utifrån vad man kan utläsa från den information som delgivits mig via intervjuer och rapporter tycks det att den specialpedagogiska organisationen inom klientutbildningen fungerar på ett liknande sätt. Jag har tidigare berört dess handledande funktion, men vad som även framkom i intervju med lärare och information från

kriminalvårdens hemsida är att huvudfunktionen har varit att utarbeta generella

verksamhetsplaner för specifika problem. Med detta sagt vill jag inte på något sätt förringa deras arbete, utan vill kanske snarare påpeka att den specialpedagogiska organisationen verkar

30

under krav ställda utifrån ekonomiska förutsättningar. Ekonomiska förutsättningar som möjligtvis inte räcker till för att möta de behov som finns på individnivå.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig göras lika för alla. Skolan har ett särskilt ansvar för elever med olika funktionshinder (Lpf-94)

Då de specialpedagogiska resurserna inte täcker arbete på individnivå i någon större

omfattning tycks ovanstående mål till stor del mötas av den individbaserade undervisningen. Då varje lärare har mer tid per elev finns det mer utrymme att lära känna varje studerande och att anpassa undervisningen efter deras behov. Om det dessutom finns något fysiskt eller psykiskt hinder som påverkar inlärningen så finns det större möjligheter för läraren att anpassa sin undervisning för att möta de behov som uppstår.

Vuxenutbildning på grundläggande och gymnasial nivå, samt svenska för invandrare

(sfi)

År Antal betyg Antal individer som tagit betygen 2009 1775 1060

2008 1363 870

2007 938 598

2006 433 301

2005 197 140

Antalet betyg såväl som antalet studerande som fullföljer kurser (tar betyg) fortsätter att öka.

En studerande som tar betyg fullföljer 2009 i genomsnitt 1,67 kurser. År 2007 var motsvarande siffra 1,40 kurser (Kriminalvården, 2010).

Klientutbildningen har under de senaste åren haft en enorm tillväxt och har rent

resultatmässigt mer än niodubblat sin verksamhet sett till utfärdade betyg. Dock är det enbart 30 % av de intagna som deltar i klientutbildningen. Detta kan härröras till kortare strafftid och platsbrist. Vad som dock är utmärkande är att det i åldersgruppen 18-24 år är väldigt lågt deltagande, det är även i denna åldersgrupp som störst antal intagna med oavslutade utbildningar på grundskola och gymnasienivå finns. Kriminalvården genomför därför en ungdomssatsning som har lett till att lärcentrum även sträcker sig till vissa häkten. Att få med denna åldersgrupp i utbildningen anser jag vara av största vikt för att klientutbildningen ska ha effekt ur ett samhälleligt perspektiv. Om det skapas möjlighet för att de, som inte fullgjort

31

någon utbildning, bildar ett intresse för studier finns det större möjlighet för dem kunna studera även utanför murarna. Klientutbildningen prioriterar de med lägst utbildning och i verksamhetsplaneringen för 2009 går att finna specifika resurser mot de individer som har läs- och skrivsvårigheter och utefter den planeringen har det skett fortbildning riktad just mot denna kunskapsbrist (Kriminalvården, 2010). Nyckeln till att få med denna grupp individer i utbildning står möjligtvis inte så mycket till kompetensutveckling gällande faktiska

pedagogiska metoder utan snarare i sätt att motivera dessa individer att studera.

På anstalt råder det sysselsättningsplikt vilket innebär att de intagna är tvingade att delta i arbete, studier, brotts- och missbruksrelaterad verksamhet eller annan strukturerad verksamhet (kriminalvården.se F, 2011). Jag har ingen möjlighet att jämföra ersättningar mellan dessa verksamheter, den information som finns tillgänglig från kriminalvården visar att de intagna får 11 konor i timmen, oavsett sysselsättning (kriminalvården.se G, 2011). Dock framkom andra uppgifter i intervjun med klient, så jag utesluter inte att det kan förekomma skillnader i ersättning. Dock ska det än en gång poängteras att den klient som intervjuades är frisläppt sedan ett par år tillbaka. Det arbete som personen i intervjun utförde var dock ett statiskt legoarbete där det limmades ihop pärmar och sätta ihop plastkulor till leksaksautomater. Hans egen uppfattning om detta arbete och hur anstalten förhöll sig till studier var att anstalten inte ville införa studier då det arbete de intagna utförde genererade en inkomst. Hur detta arbete förbereder en person för frigivning har jag stora svårigheter att förstå. Ur ett disciplinärt perspektiv kan jag visserligen åtminstone förhålla mig till det. Min övertygelse är dock att unga människor som blir frihetsberövade inte genom liknande arbetsuppgifter på något sätt blir mer förberedda på ett liv på utsidan. Jag förutsätter att det råder disciplin i andra former inom kriminalvården.

Mitt förslag avseende hur man får in de som inte har någon fullgjord utbildning i

klientutbildningen kan ses som väldigt odemokratiskt, dock syftar det i förlängningen till ett större deltagande i samhället. Så det är med viss ambivalens jag presenterar det. Förslaget är helt enkelt att arbete inte ska vara en del av sysselsättningsplikten för de som inte har fullgjort grundskolan. Om detta presenterar ett väldigt bortfall av inkomst till anstalterna och det inte går att utöka de ekonomiska resurserna för att möta denna förändring skulle även ett alternativ vara att erbjuda studier eller programvård på en 50 % sysselsättningsgrad för de intagna. Naturligtvis anser jag inte att detta är något som skall ske över en natt, utan detta ska ju ses

32

som ett förslag på ett långsiktigt verksamhetsmål och vara någonting som är gynnande för rehabilitering av de intagna och även i slutändan gynnande för samhället i stort. Då kriminalvården även ser på utbildning som ett sätt att minska återfallet i brott bör kanske utbildningen utökas till att i någon form inneha ett gemensamt deltagande, enligt det Fischbein (2007) beskriver angående gruppundervisning och dess goda sociala egenskaper. Klientutbildningen är en verksamhet som fortfarande är i utveckling men för att vara ett kostnadseffektivt alternativ till en upphandlad utbildning redovisas väldigt goda resultat. Att ha en enhetlig organisation skapar även möjligheter till fortbildning och ett övergripande synsätt över utbildningen. Min förhoppning är att klientutbildningen forstsätter att utöka sin verksamhet i samma utsträckning som gjorts under senare tid och att bidragen till den blir större då jag anser att utbildning är den rätta vägen för en långsiktig rehabilitering.

33

Referenslista

Ahlberg, Ann. Handledning för förändring? i Kroksmark, Tomas & Åberg, Karin (red.) (2007 a). Handledning i pedagogiskt arbete. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Ahlberg, Ann. Specialpedagogik – Ett kunskapsområde i utveckling i Nilholm, Claes & Björck-Åkesson, Eva (red.) (2007 b). Reflektioner kring specialpedagogik: sex

professorer om forskningsområdet och forskningsfronterna. Stockholm: Vetenskapsrådet Alderman, M. Kay (2008). Motivation for achievement: possibilities for teaching and

learning. 3. ed. London: Routledge

Emanuelsson, Ingemar (2001). Forskning inom det specialpedagogiska området: en kunskapsöversikt. Stockholm: Statens skolverk

Eriksson Gustavsson, Anna-Lena & Samuelsson, Stefan (2007). Kartläggning av intagnas

utbildningsbakgrund och studiebehov. Norrköping: Kriminalvården

Eriksson Gustavsson, Anna-Lena & Samuelsson, Stefan. Sverige i Manger, Terje, Eikeland, Ole-Johan & Asbjørnsen, Arve E. (red.) (2008). Innsatte i nordiske fengsler: utdanning, utdanningsønske og -motivasjon.

Fischbein, Siv. Specialpedagogik i ett historiskt perspektiv i Nilholm, Claes & Björck-Åkesson, Eva (red.) (2007). Reflektioner kring specialpedagogik: sex professorer om forskningsområdet och forskningsfronterna. Stockholm: Vetenskapsrådet

Handal, Gunnar. Handledaren – Guru eller kritisk vän? i Kroksmark, Tomas & Åberg, Karin (red.) (2007). Handledning i pedagogiskt arbete. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Kriminalvården (2007 a). Kriminalvårdens klientutbildning – Lärcentrum-modellen. Kriminalvården.

Kriminalvården (2007 b). Riktlinjer för Kriminalvårdens klientutbildning. Kriminalvården. Kriminalvården (2010). Kriminalvårdens klientutbildning - kvalitetsredovisning 2009.

34

Kriminalvårdskommittén (2005). Framtidens kriminalvård: betänkande. D. 1. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer

Kullberg, Birgitta (2004). Lust- och undervisningsbaserat lärande. Lund: Studentlitterattur Kvale, Steinar (1997), Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund: Studentlitteratur

Lundgren, Marianne (2006). Från barn till elev i riskzon: en analys av skolan som

kategoriseringsarena. Diss. Växjö: Växjö universitet, 2006

Pintrich, Paul R. (1999). An Achievement Goal Theory Perspective on Issues in Motivation

Terminology, Theory, and Research. Ann Arbor: University of Michigan

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Sverige. Skolmyndighetsutredningen (2007). Tre nya skolmyndigheter [Elektronisk resurs] :

betänkande. Stockholm: Fritze.

Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Övriga källor

Kriminalvården.se: A, http://www.kriminalvarden.se/sv/Om-Kriminalvarden/Mal-och-medel-/ (110504) B, http://www.kriminalvarden.se/sv/Om-Kriminalvarden/Kort-om-Kriminalvarden/ (110428) C, http://www.kriminalvarden.se/sv/Medier/Nyheter/2011/Klientutbildningen-nar-nya-rekordnivaer/ (110510) D, http://www.kriminalvarden.se/sv/Fangelse/Arbete-klientutbildning-och-behandling/Klientutbildning/Statistik-antal-betyg/ (110515) E, http://www.kriminalvarden.se/sv/Fangelse/Arbete-klientutbildning-och-behandling/Klientutbildning/Statistik-antal-individer-som-deltagit-i-studier/ (110517) F, http://www.kriminalvarden.se/sv/Klient/Fangelse/Sysselsattning-/ (110523)

35

36

Bilaga 1

Hur ser du på din roll som lärare?

Har din nuvarande arbetsplats förändrat din syn på din egen lärarroll? Mer omfattande, större tonvikt på enskilda saker inom läraruppdraget?

Vilka unika möjligheter/begränsningar finner du som lärare inom kriminalvården? Hur fungerar lärcentrumsmodellen inom kriminalvården?

Vad ger ovanstående för effekter på specifika lärandesitiationer? Vilka insatser görs för att få intagna att studera?

Vilken inställning till utbildning finner du finns generellt hos de intagna? I vilken utsträckning finns det tillgång till specialpedagoger?

I hur stor mån ser du behovet av specialpedagoger?

Finns det någon integrering mellan utbildning och rehabilitering, och hur ser den i sådana fall ut?

Hur utformas de intagnas individuella studieplaner? Hur följs studieplanerna upp?

37

Bilaga 2

Hur såg din utbildningssituation ut innan din tid på anstalt? Vad hade du för syn på utbildning?

Har din relation till utbildning förändrats under din tid som intagen, och i sådana fall hur? Vilka unika möjligheter och begränsningar mötte du i din undervisning inom kriminalvården? Vad gav dessa möjligheter/begränsningar för effekter på ditt eget lärande?

Vilka insatser mötte du, från kriminalvårdens sida, som uppmanade dig till studier? Var det insatser från kriminalvårdens sida som fick dig att studera eller var det ett eget initiativ?

I vilken utsträckning hade du lärarledd undervisning?

Anser du att du fick tillräcklig lärarledd undervisning, eller hade du behövt mer tid med dina lärare?

Hade du något behov av en specialpedagog, och i sådana fall, hur fungerade arbetet med denna person/personer?

I vilken utsträckning hade du inflytande över din individuella studieplan? Hur skedde uppföljningen av din individuella studieplan?

Hur fungerade lärcentrumsmodellen för dig? Nyttjar du något lärcentrum idag?