Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Samverkan i elevhälsoteamet -
för att möta varje elevs behov
Student Health Team in Collaboration -
to meet the Need of every Child
Linda Ekstrand
Specialpedagogexamen 90 hp Slutseminarium 2018-01-10
Examinator: Birgitta Lansheim Handledare: Lisa Hellström
2
Förord
Jag vill rikta ett stort tack till alla som bidragit till studien genom sitt deltagande i intervjuer, spontana samtal och mailkontakt. Utan tillgång till era upplevelser hade denna studie inte kunnat genomföras. Tack för ert fina bemötande och välkomnande! Jag vill också tacka min handledare, Lisa Hellström, som genom snabba återkopplingar varit ett stöd under resans gång. Dina kommentarer har varit givande och fått mig att vidga mina perspektiv. Tack även till mina värdefulla kurskamrater som alltid finns där när man behöver. Sist men inte minst vill jag tacka mina fina döttrar som har haft ett fantastiskt tålamod med mig under den här studietiden.
Dösjebro december 2017 Linda Ekstrand
3
Sammanfattning/Abstract
Ekstrand, Linda (2018). Samverkan i elevhälsoteamet – för att möta varje elevs behov. Student
Health Team in Collaboration – to meet the Need of every Child. Specialpedagogprogrammet,
Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.
Förväntat kunskapsbidrag
Studien förväntas öka kunskapen i vilken betydelse samverkan inom elevhälsoteam har för att kunna möta varje barns behov.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att belysa hur samverkan i elevhälsoteam upplevs och vilken betydelse samverkan har för elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete.
De preciserade frågeställningarna är:
Hur upplever professionerna i elevhälsoteamet sina möjligheter till samverkan?
Hur påverkar samverkansmöjligheterna det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet? Vilka faktorer identifieras som framgångsrika i det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet?
Teori
Den teoretiska förankringen tar sin utgångspunkt i systemteorin, där individens problem förklaras utifrån ett samspel med många olika faktorer. En organisation kan betraktas som ett system där människorna måste förstås i relation till varandra. Vidare grundas analysen i studien på Antonovskys känsla av sammanhang. KASAM, vilken utgår från ett hälsofrämjande perspektiv.
Metod
Metodansatsen i studien har inspirerats av fenomenologisk ansats där syftet är att fånga fenomenets kärna, den gemensamma nämnaren i det empiriska materialet. Metoden för insamlandet av empirin har skett via halvstrukturerade intervjuer med öppna svarsalternativ. Fyra olika yrkeskategorier i ett elevhälsoteam har intervjuats. Intervjumaterialet har sedan genomgått en kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman (2004). Dessa
4
har resulterat i fyra underkategorier vars gemensamma nämnare utsetts till en huvudkategori, som betraktas som fenomenets essens.
Resultat
Studiens resultat visar att upplevelsen av möjligheter och förutsättningar till samverkan inom elevhälsoteamet till hög grad påverkas av vilken syn skolan har på elever i svårigheter, vilket anses utgöra kärnan i studiens fenomen. De specialpedagogiska perspektiven kategoriskt och relationellt hamnar i blickfånget och bedöms vara samverkansmöjligheter som påverkar det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet. Vidare visar resultatet att förutsättningarna för samverkan till stor del utgörs av hur ledningen organiserar elevhälsans arbete. Tillgängligheten och närheten till de olika yrkesprofessionerna gynnar det förebyggande arbetet i att kunna möta varje elevs behov. Det tvärvetenskapliga lärandet inom elevhälsoteamet upplevs som en värdefull faktor i elevhälsoarbetet. Slutligen visar resultaten vikten av att involvera hela skolan i det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet. Vilket till stor del utgörs av elevens perspektiv genom att ta till vara på elevernas upplevelser av sin egen skolsituation.
Specialpedagogiska implikationer
Möjligheterna och förutsättningarna för en specialpedagog att kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande anses till stor del handla om skolans sätt att se på elever i svårigheter. Specialpedagogens uppdrag innefattar att undanröja hinder och svårigheter i lärmiljön vilket kan tänkas bli ett dilemma om skolans sätt att se på elever i svårigheter tillskriver eleven som bärare av problemet. Detta kategoriska perspektiv resulterar i att lärmiljön i mindre utsträckning analyseras vilket i praktiken leder till åtgärdande insatser på individnivå.
Nyckelord
1 INLEDNING ... 7
1.1PROBLEMOMRÅDE ... 8
2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 11
2.1CENTRALA BEGREPP ... 11
3 TIDIGARE FORSKNING ... 13
3.1BAKGRUND TILL ELEVHÄLSAN ... 13
3.2ELEVHÄLSOTEAMETS YRKESPROFESSIONER ... 14
3.3ELEVHÄLSANS LEDNING OCH ORGANISATION ... 15
3.4BARN OCH HÄLSA... 15
3.5SAMVERKAN OCH DESS FRAMGÅNGSFAKTORER ... 16
3.6EHT– ETT MÅNGPROFESSIONELLT TEAM ... 18
3.7HINDER FÖR SAMVERKAN ... 20 4 TEORETISK FÖRANKRING ... 21 4.1SYSTEMTEORI ... 21 4.2KASAM ... 23 5 METOD ... 26 5.1METODVAL ... 26 5.2URVALSGRUPP ... 27 5.3GENOMFÖRANDE ... 27
5.4ANALYS OCH BEARBETNING ... 28
5.5TILLFÖRLITLIGHET OCH TROVÄRDIGHET ... 29
5.6ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 30
6 RESULTAT OCH ANALYS ... 31
6.1STYRNING ... 31
6.1.1 Ledningens struktur och organisation ... 31
6.1.2 Ledningens delaktighet ... 33
6.2SAMSYN ... 34
6.2.1 Samsynen på eleven och på uppdraget ... 34
6.2.2 Samsyn kring insatser gällande elever i behov av särskilt stöd ... 35
6.3TVÄRVETENSKAPLIGT LÄRANDE ... 36
6.3.1 Samverkan från olika perspektiv ... 36
6
6.4ELEVPERSPEKTIV ... 39
6.4.1 Elevens delaktighet ... 39
6.4.2 Elevens kontra skolans upplevelse i förhållande till skolsvårigheter ... 40
7 DISKUSSION ... 42
7.1RESULTATDISKUSSION ... 42
7.1.1 Professionernas upplevelser av möjligheter till samverkan ... 42
7.1.2 Samverkansmöjligheternas påverkan på det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet ... 43
7.1.3 Identifierade framgångsrika faktorer i det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet ... 43
7.2SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 45
7.3METODDISKUSSION ... 46
7.4FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 48
REFERENSER ... 49
BILAGA 1 ... 54
MISSIVBREV ... 54
BILAGA 2 ... 56
7
1 Inledning
Barns hälsa är ett omdebatterat ämne i många former. Inte minst i skolans värld där elevers hälsa och sambandet med ett gott lärande kopplas samman. Hälsa är ett vitt begrepp och kan definieras på många olika sätt men den mest använda definitionen stiftades av världshälsoorganisationen (WHO, 1948) och låter enligt följande:
Ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning. (WHO, 1948).
De senaste resultaten från Skolbarns hälsovanor (Folkhälsomyndigheten, 2013/2014) visar att majoriteten av skolbarnen mår bra. Med åldern ökar dock andelen med återkommande psykosomatiska besvär. Svenska elever uppges må psykiskt sämre än jämnåriga i likvärdiga länder, samtidigt som Skolverket rapporterar att de också presterar sämre i skolan (Milerad & Lindgren, 2014). Vetenskapsrådet (2012:12) samt Skolbarns hälsovanor (2013/2014) visar att det finns ett ömsesidigt samband mellan skolprestationer och psykisk hälsa, det vill säga att sambandet går åt båda håll. Resultaten visar att god hälsa leder till ökat välbefinnande och därför också bättre förutsättningar för lärande. En del forskning visar också att provsituationer och stress är riskfaktorer för psykisk ohälsa. Dåliga skolprestationer kan orsaka psykosomatiska besvär. Men det finns också en risk att elever med psykosomatiska besvär kan prestera sämre i skolan på grund av sin psykiska ohälsa. Sammanfattningsvis så visar resultaten från Skolbarns hälsovanor att psykosomatiska besvär varit dubbelt så vanliga bland tonåringar som säger att de är stressade av sitt skolarbete, jämfört med tonåringar som säger att de inte är stressade av sitt skolarbete. Milerad och Lindgren (2014) lyfter forskning från studier som visar att det är antalet riskfaktorer eller friskfaktorer som påverkar ett barn i samma riktning som bestämmer utgången mer än en viss faktor. Vidare framhålls samverkan inom skolans värld med flera väl samordnade insatser kring det enskilda barnet som den faktor med störst inverkan på barns välmående.
Under mina år som verksam förskollärare har relationen mellan barns välmående och samspel med andra varit centralt. I arbetet har det varit viktigt att stötta barnen i deras egen utveckling och se till varje barns behov och förutsättningar. Ett växande intresse för barns hälsa samt en drivkraft i att kunna identifiera barnets egna resurser för att främja sin egen hälsa, fick mig att söka vidare till specialpedagogprogrammet. En specialpedagog ser möjligheter och
8
lösningar och hjälper sina kollegor att lägga vikten på det goda. Specialpedagogens uppdrag avser enligt examensordningen att:
- visa förmåga att kritiskt och självständigt identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer. (SFS 2007:638).
Det hälsofrämjande förhållningssättet intar ett salutogent perspektiv där faktorer som leder till hälsa men även håller kvar det friska står i centrum (Antonovsky, 1979). Tyngdpunkten i specialpedagogens yrkesfunktion framställs ofta ligga i det förebyggande arbetet. Ett förebyggande arbete handlar enligt Socialstyrelsen och Skolverket (2016) om åtgärder för att minska risken för ohälsa. Ett arbete som kort handlar om att stärka skyddsfaktorer och samtidigt minska riskfaktorernas inflytande.
Konventionen om barns rättigheter har barnets bästa som förfarande (Regeringskansliet, 2014) och stämmer bra överens med det svenska synsättet, vilket också är utgångspunkten i Skollagen (2010:800). Vidare får detta också en betydelse för skolans hälsofrämjande arbete (prop.2000:01/14). Elevhälsans arbete ska präglas av ett barnperspektiv som belyser barnets rättigheter och barns bästa utifrån tre olika synvinklar, barnperspektiv, barnets perspektiv och barnrättsperspektiv (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016). Elevhälsoteamet fyller en viktig funktion i att lyfta elevernas egna tankar om den egna hälsan och skolmiljön (Skolverket, 2016). Sanntidigt som uppdraget riktas mot att stötta pedagogerna med att skapa lärmiljöer som främjar elevernas kunskapsutveckling samt den personliga utvecklingen (Lindqvist, 2017). Elever behöver vuxna som bemöter deras skolproblem utifrån ett helhetsperspektiv, vilket enligt Jakobsson och Lundgren (2013) går att åstadkomma genom att olika professioner samverkar med gemensam styrka för att ge elever det stöd de är i behov av.
1.1 Problemområde
Skollagen (SFS 2010:800) tydliggör kravet på en samlad elevhälsa där eleverna ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska kompetenser. I slutbetänkandet av den elevvårdsutredning vid namn “Från dubbla spår till elevhälsa - i en skola som främjar lust att lära, hälsa och utveckling” (SOU 2000:19) infördes för första gången begreppet elevhälsa, som tidigare benämnts vid elevvård och skolhälsovård. Ett utgångsläge i utredningen var att både hälsa och lärande främjas av samma faktorer (Milerad & Lindgren,
9
2014). Begreppet elevhälsa beskrivs som ett nytt sätt att tänka och innefattas av skolans lärmiljö men också elevens psykiska och fysiska hälsa. Elevhälsans uppdrag ska inte vara hälso – eller sjukvårdande utan fokus ska ligga på de förebyggande och hälsofrämjande insatserna. Utredningen kom att ligga som underlag för propositionen Hälsa, lärande och trygghet (Prop. 2001/02:14). Utredningen samt bedömningen av propositionen resulterade i att hälsoansvaret för barnen i förskoleklassen kom att ligga på skolhälsovården i stället för barnhälsovården.
Forskningsrapporter (Skolinspektionen, 2015) visar ofta att elevhälsan många gånger inte används som ett verktyg i skolans förebyggande och hälsofrämjande arbete. Arbetet tenderar i stället att handla om åtgärdande punktinsatser för den enskilda individen. Vilket i praktiken kan leda till kortsiktiga lösningar och resurser som läggs på det som fortast ger resultat (Lundgren & Persson, 2003). Ett bristande förebyggande arbete där insatserna inte sätts in förrän eleven mår dåligt.
Varje profession i elevhälsan har ett eget ansvar att bidra med sin specifika kompetens samtidigt som arbetet ställer krav på en hög grad av samverkan. Milerad och Lindgren (2014) framställer det tvärprofessionella samarbetet i elevhälsan som en betydande framgångsfaktor i hälsoarbetet. Vidare att arbetet kräver förutsättningar som kunskaper om varandras kunnande och arbetssätt. Även Hjörne och Säljö (2013) lyfter vikten i att de olika yrkesrollerna ska gynna elevhälsoarbetet genom att bredda kunskapen kring elevhälsoproblemen. Detta förväntas resultera i att elevhälsoproblem kan ses från olika perspektiv och synsätt utifrån de skilda yrkeserfarenheterna. Samtidigt förmedlar Hjörne och Säljö (2013) i sin forskande studie om elevhälsan att detta inte fått något genomslag i praktiken och i stället visar deras studie på att yrkesrollerna resonerar om elevhälsoproblem på samma sätt. Fortsättningsvis indikerar studien att deltagarna i elevhälsoteamet möts i en och samma utgångspunkt, i ett individorienterat synsätt med fokus på barnens svårigheter. Enligt studien verkar inte en specialpedagog utveckla andra tankegångar än exempelvis en kurator när det gäller ett elevhälsoproblem. Vilket talar emot syftet och poängen med att arbeta tvärvetenskapligt och mångprofessionellt.
Skolverket har i sin lägesbedömning för 2017 pekat ut ett antal utvecklingsområden varav ”en skola som möter varje elev” är ett av dessa. Elevhälsans betydelse framhävs i denna kontext spela en central roll. Elevhälsans gemensamma mål är att skapa en så positiv lärandesituation som möjligt. Detta mångprofessionella team förväntas samverka för barnets bästa och stödja barnets utveckling mot målen. Ett elevhälsoarbete ställer höga krav på både samarbete och samverkan, vilket även tydliggörs i styrdokumenten. Teori och praktik kan ibland vara svårt att förena och idén med ett elevhälsoteam som ett mångprofessionellt team är relativt nytt infört i skollagen. Denna bakgrund speglar mina tankar om hur samverkan för de skilda professionerna
10
i ett elevhälsoteam i skolan upplevs fungera. Även om vilka förutsättningar som ges för detta arbete, men framförallt så anser jag att det finns ett forskningsbehov i att ta reda på hur detta arbete i sin tur kan påverka skolans arbete att möta varje elevs behov.
11
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att belysa hur samverkan i elevhälsoteam upplevs och vilken betydelse den har för elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete.
De preciserade frågeställningarna är:
Hur upplever professionerna i elevhälsoteamet sina möjligheter till samverkan?
Hur påverkar samverkansmöjligheterna det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet? Vilka faktorer identifieras som framgångsrika i det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet?
2.1 Centrala begrepp
Följande del definierar de kursiverade begrepp som är viktiga för uppsatsens innehåll och läsarens förståelse.
Ett förebyggande arbete innebär att påverka uppkomsten av eller sjukdomar, skador, psykiska, fysiska eller sociala problem, det vill säga åtgärder för att minska risken för ohälsa. Målet med förebyggande åtgärder är att minska riskfaktorers inflytande och samtidigt stärka skyddsfaktorer för att på så sätt minska symptombelastning och risk för ohälsa (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).
Ett hälsofrämjande arbete innebär att stärka eller att bibehålla människors fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Ett hälsofrämjande arbete kännetecknas av ett salutogent perspektiv vilket syftar till att individens egenupplevda hälsa, med hjälp av kunskap om de processer som leder till hälsa (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).
Ett åtgärdande arbete innebär att hantera problem och situationer som har uppstått i en organisation, grupp eller individ (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016).
Det finns ingen enhetlig beskrivning av begreppet samverkan men förklaringen i denna studie utgår från Boklunds (1995) definition vilken är ”någon eller några tillför sina specifika resurser, kompetenser och/eller kunskaper till en uppgift som man gemensamt har att genomföra (s. 47) Begreppet organisation kan definieras på många olika sätt och synsätt men i denna studie består en organisation i första hand av människor och hur de enskilt och gemensamt agerar, känner, tänker men även hur de kommunicerar med varandra. En organisation betraktas som ett system, en organism där människor självklart ingår (Partanen, 2012).
EHT - elevhälsoteam. Samlad elevhälsa med medicinsk, psykosocial, psykologisk och
12
samverkan och att betona det hälsofrämjande och förebyggande arbetet (Prop 2009/10:165 s.276-277).
13
3 Tidigare forskning
3.1 Bakgrund till elevhälsan
Elevvården i Sverige är allmänt sett ett outforskat område. Backlund (2007) menar att elevvårdens organisering och verksamhet i större mening främst behandlas i olika offentliga utredningar samt från kartläggningar och rapporter från Skolverket och Socialstyrelsen. Fortsättningsvis poängterar Backlund (2007) att den lilla forskning som finns visar en bred variation i hur kommuner organiserar elevhälsan. Samtidigt som Hylander och Guvå (2017) menar att detta inte är överraskande då det inte finns några riktlinjer för hur elevhälsan ska organiseras. Vidare framhålls att den forskning som finns inom elevvård tagit sin utgångspunkt i frågor som behandlar specialundervisning och specialpedagogik. Liljegren (2001) har undersökt en konsultationsmodell för skolpsykologer med fokus på samspel mellan skola, föräldrar och elever i svårigheter. Hjörne (2004) beskriver i sin forskning om elevvårdsmöten, där resultatet visar att dessa möten i hög grad förlägger problemorsakerna till individens bristande förmågor. Vidare även att det som ger upphov till problemet sällan kopplas till undervisningssituationen. I resultatet framkommer också att elevernas egna åsikter i ett elevhälsoärende inte tas till vara. Backlund (2007) beskriver att den särskilda elevvården idag förväntas arbeta mycket indirekt, via stöd och konsultation till lärarna. I detta avseende är läraren den viktigaste bäraren av det direkta elevvårdsarbetet. Lärare och rektorer upplevs dock önska mer individuella insatser för enskilda elever. Vilket enligt Backlund (2007) gör att samarbetet kan upplevas som ineffektivt av elevvårdspersonalen när lärarna inte lever upp till rollen som konsultand.
Begreppet elevvård har sedan 1970-talet förekommit i officiella dokument och Liljegren (2001) menar att det framförallt har använts på två olika sätt. En del har handlat om hur skolan arbetar för att eleverna ska trivas och få det stöd de är i behov utav. Den andra delen har använts som ett samlingsbegrepp för de olika specialistfunktionerna i skolans värld och har inriktat sig på den verksamhet som anses vara för barn i behov av särskilt stöd. Under senare delen av 1990 – talet ifrågasattes begreppet elevvård då det kopplades ihop med en vårdande funktion av eleverna vilket inte stämde överens med skolans uppdrag (Gustafsson, 2009). Fortsättningsvis poängterades att skolan inte skulle vara en behandlingsinstitution men däremot en verksamhet som aktivt skulle arbeta med att främja hälsa. Det nya begreppet elevhälsa infördes och medförde inte bara ett namnbyte utan också en helt ny organisering, en ny inriktning, en ny arbetsmetod och ett nytt synsätt (Hylander & Guvå, 2017). Den samlade elevhälsan med dess
14
olika professioner har i den nya lagen fått ett tydligare mandat för att hantera svårigheter i den svenska skolan (Hjörne & Säljö, 2013). Milerad och Lindgren (2014) understryker att kravet på tillgång till skolläkare och skolsköterska inte är något nytt men att den nya lagtexten uttryckligen kräver ytterligare utbildad personal i form av psykolog, kurator och även specialpedagogiska insatser. Vidare att det här medför en förbättring då det borde innebära en bredare bedömning vad gäller kartläggningar och beslut vid insatser i form av särskilt stöd.
Hjörne och Säljö (2013) beskriver elevhälsoteamet som den samverkande enhet som ska analysera, bereda och fatta beslut gällande elevhälsofrågor. Vidare påpekar författarna att företrädarna för de olika yrkesrollerna ska bidra med förslag från sina respektive verksamhetsområden. Vilket i praktiken ska medföra en ökad förståelse för elevhälsoproblem samt att insatserna blir mer professionella och välgrundade.
3.2 Elevhälsoteamets yrkesprofessioner
Skolsköterskan: Skolsköterskan utgör en del av elevhälsans medicinska insats. Skolsköterskan har en treårig högskoleutbildning och vidareutbildning i ytterligare ett år till en specialitet. Skolsköterskan samlar en djup kunskap om enskilda elever och deras familjer genom systematiskt genomförda hälsobesök men även genom besök på sköterskans öppna mottagning (Milerad & Lindgren, 2014).
Skolläkaren: Läkaren utgör en del av elevhälsans medicinska insats. Skolläkaren har fem och
ett halvt till sju års högskolestudier. En stor del av skolläkarens insats sker i form av enskilda elevkonsultationer och medicinsk rådgivning till skolsköterska (Milerad & Lindgren, 2014).
Kuratorn: Kuratorn står för den psykosociala insatsen i elevhälsan. Kuratorn har ofta en treåring
högskoleutbildning på socionomprogrammet i grunden. Kuratorns arbetsuppgifter består ofta av råd, stöd och konsultation för både elever och personal, enskilt eller i grupp (Milerad & Lindgren,2014).
Psykologen: Psykologen bidrar med den psykologiska insatsen. Skolpsykologen har en femårig
högskoleutbildning följt av ett års praktisk tjänstgöring. Psykologens insats fokuseras på att möjliggöra för eleverna att nå sina kunskaps – och hälsomål genom att hjälpa skolan som organisation att se både problem och möjligheter ur elevens perspektiv. Psykologen arbetar även med elever och vårdnadshavare och utnyttjar olika diagnostiska verktyg i utredningar (Milerarad & Lindgren, 2014).
Specialpedagogen: Specialpedagogen bidrar med den specialpedagogiska insatsen i elevhälsan.
15
Uppdraget innefattar att skapa goda lärmiljöer för alla elever. En speciallärare arbetar ofta i direkt undervisningsarbete med eleverna och bistår när elever har svårigheter beträffande inlärning i framförallt ett språk eller matematik. Specialpedagogen har en lärarexamen i grunden, minst tre års yrkeserfarenhet och därefter ett och ett halvt års studier på Specialpedagogprogrammet (Milerad & Lindgren, 2014).
3.3 Elevhälsans ledning och organisation
Waldemarsson och Nilsson (2011) menar att leda handlar om en kompetens som många människor redan har eller kan tillägna sig, till skillnad från några få förunnat. Vidare att ledarskapet utförs genom kommunikation med individer och grupper. Generellt är det rektor eller biträdande rektor som fungerar som ledare i ett elevhälsoteams möten och det är hon eller han som förväntas skapa en god samtalskultur. Hjörne och Säljö (2013) menar också att det är ledarens uppgift att se till att elevhälsoteamet blir en del av en lärande organisation. Vilket i praktiken innebär att samla metoder som omprövas och nya utvecklas. I sammanhanget lyfter Senge (1990) vikten av en ledare med ett systemtänk där helheten sätts i fokus framför de skilda delarna.
Det är rektorn som ansvarar för ramarna kring elevhälsans verksamhet. Lagar, riktlinjer och rutiner framställs som viktiga för att tydliggöra och etablera grundläggande regler för samverkan. (Axelsson & Axelsson, 2007). Milerad och Lindgren (2014) lyfter också att det i enlighet med skollagen är rektorn som själv ansvarar för att se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Det finns dock inga direktiv på vad begreppet skyndsamt betyder utan verkar i praktiken vara en definitionsfråga. Vilket medför att rektorn bör ha en klar bild av hur resurser, kompetenser och tillgängligheten inom elevhälsan ser ut.
3.4 Barn och hälsa
Skolbarns hälsovanor är en rapport som bygger på uppgifter som 11-, 13- och 15-åringar i Sverige lämnar inom ramen för det internationella forskningsprojektet Health Behaviour in School-aged Children. Undersökningen besvarades senast i januari 2014 av närmare 8 000 elever i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2014). Rapporten visar att barns levnadsvanor i stort förbättras. De svenska barnen uppger en positiv bild av sina familjer. De tycker sig även ha ett fungerande samspel med sina vänner. Samtidigt som utvecklingen av barn med psykisk ohälsa ökar och framförallt bland flickor i åldern 13 - 15 år. Stressrelaterade symptom som huvudvärk, nedstämdhet och sömnsvårigheter rapporteras i allt ökande del. Folkhälsomyndigheten drar
16
tänkbara kopplingar mellan den ökade stressen bland flickor och tidigare införandet av nationella prov och betyg från årskurs 6. Vetenskapsrådet (2012:12) påvisar i sin rapport att det finns olika typer av relationer mellan psykisk hälsa och skolprestation och dess ambition är att belysa sambandet på ett trovärdigt sätt. Skolprestationer kan påverka barns psykiska hälsa genom att misslyckanden och stress i skolan kan resultera i att barnet mår dåligt. Psykisk ohälsa kan också påverka barnets skolprestationer vilket gör att om barnet mår dåligt kan detta påverka hur barnet lyckas i skolan. Det kan också finnas bakomliggande faktorer kring barnets miljö som påverkar både skolprestation och psykisk hälsa. Vilket leder till att psykisk hälsa och skolprestation påverkar varandra ömsesidigt. Vidare framhålls ett konstaterande av att svenska skolbarn sedan början av 1990-talet presterar allt sämre i alla de nationella jämförelser som genomförts. Genomgripande förändringar har skett inom skolans värld och hur dessa förändringar har påverkat barns hälsa och lärande finns det väldigt lite forskning om. Milerad och Lindgren (2014) påpekar i sammanhanget att debatten gällande barns fungerande i skolan ofta kopplas till elevers prestationer och inte till andra faktorer som att ha goda relationer till kamraterna eller att arbeta självständigt. Författarnas slutsats är att elevers prestationer anses vara ett värdefullt tecken på att barn fungerar bra. Vetenskapsrådets rapport framhäver skolans utmaning i att kunna erbjuda en skola som ger alla barn vad de behöver för att lära och må bra.
3.5 Samverkan och dess framgångsfaktorer
Socialstyrelsen med flera (2007) påpekar att samverkansområdet är ett outforskat område och att det finns väldigt lite forskning att tillgå. Hylander (2011) lyfter att det även saknas aktuell forskning i Sverige kring elevvårdens organisering och resultat. Elevhälsoteam med dess mångprofessionalitet är ett relativt nytt sätt att arbeta på i skolans värld. Thornberg (2009) framhåller att samverkan är en viktig förutsättning för att skolor ska kunna bemöta alla elever på ett hälsofrämjande och förebyggande sätt.
Kravet att samverka kring barn och unga är generellt och gäller många olika verksamheter (Axelsson & Axelsson, 2007). Samverkan beskrivs ofta som en komplicerad process som fordrar kunskap, prioritering och planering (Socialstyrelsen med flera, 2007). Fortsättningsvis framhävs det självklara syftet med samverkan vara att motverka splittring men också att förbättra kvaliteten genom att bidra med kompletterande resurser, kunskap och kompetens.
Samverkan och samarbete handlar om ett gemensamt ansvar för den enskilda eleven men också för det långsiktiga och förebyggande arbetet. De skilda professionerna i ett elevhälsoteam bidrar med sina erfarenheter och perspektiv där både svårigheter och styrkor som finns kring
17
eleven eller gruppen analyseras (Lindqvist, 2017). För att lyfta fram det förebyggande och hälsofrämjande arbetet behöver elevhälsan byta blickfång från individ - till ett grupp - och organisationsinriktat synsätt (Milerad & Lindgren, 2014). Även Hjörne och Säljö (2013) lyfter sina forskningsresultat som pekar på att orsaken till elevhälsoproblem ofta förläggs till det enskilda barnet och hans eller hennes personlighet. Vilket gör att utmaningarna hamnar på en individnivå och att de konkreta svårigheterna kring barnet inte sätts i relation till den undervisning som bedrivs. Partanen (2012) framhåller i kontexten det salutogena synsättet vilket fokuserar på det som bidrar till hälsa, lärande och utveckling. Ett elevhälsomöte som läggs på individnivå och är probleminriktat fokuserar på det patogena samt det icke-fungerande och kan inte rättvisligen enligt Partanen (2012) kallas ett elevhälsomöte. Runström Nilsson (2017) lyfter vikten med att hela skolan involveras i det förebyggande arbetet, den enskilda lärarens kunnande samt organisationens förmåga att skapa goda och utvecklande lärmiljöer blir i sammanhanget viktigt för att möta varje elevs behov. Vidare uttrycks att elevhälsan inte kan vara en egen ”ö” i detta arbete utan måste sammanfogas med skolans hela arbete.
Axelsson och Axelsson (2007) menar att en viss grad av gemensam problemförståelse krävs för att samverkan ska kunna fungera. Josefsson (2004) poängterar betydelsen av ett klart uttalat mål för samverkan och ett upplevt behov av samverkan hos de som ska samverka. Viljan att samverka är nödvändig men byggstenar som ett engagemang för förändring samt en långsiktig utvecklingsprocess är viktiga delar för en bestående och hållbar samverkan (Socialstyrelsen med flera, 2007). Vidare menar Josefsson (2004) att rimliga resurser för att nå målen fordras och att de som samverkar har kunskaper om varandras kunnande. Ett klargörande av gemensamma värderingar anges också som betydelsefullt i syftet att skapa en värdegrund för samverkan, en gemensam samsyn.
Jakobsson och Lundgren (2013) menar att en samsyn handlar om kontaktytor, kommunikation, tillit, gemensam bild av arbetet och gemensamma begrepp. En viktig faktor är att arbetet präglas av respekt för varandras uppdrag. Lindqvist (2017) pekar ut samarbete, tydliga strategier och utarbetade rutiner som nyckelfaktorer för att eleverna ska uppnå utbildningens mål. Dessa samlade faktorer skapar en samsyn på hur arbetet runt eleverna kan genomföras och förbättras. En samsyn skapar också möjligheter för ett konsekvent agerande och samtlig personal vet vilken riktning som ska tas, vilket i sin tur leder till gemensamt professionellt språk. Vidare att den specifika kunskap yrkesrollerna har om olika teorier och utmaningar gör det möjligt att ta de rätta besluten. En gemensam förståelse för varandras kunskaper är av betydelse för samarbetet. Colnerud och Granström (2015) menar också att samarbetet förstärks när alla förstår teorier och begrepp som används i vardagen. Genom att
18
tillsammans definiera vad som ska göras och hur målet ska uppnås kan kreativiteten genom tvärprofessionellt samarbete utvecklas (Lindqvist, 2017).
Hjörne och Säljö (2013) framhåller att en rektor som ledare för elevhälsoteamsmöten upprätthåller en helt central funktion för hela skolans utveckling. För att en rektor ska kunna ta sitt ansvar och leda en elevhälsa enligt nya styrdokument måste huvudmannen ge resurser till detta. En samsyn på elevhälsa och dess riktlinjer är ett måste (Hylander & Guvå, 2017). Partanen (2012) menar att en av de största faktorerna för ett framgångsrikt elevhälsoarbete är att rektor och elevhälsoteam regelbundet utvärderar och utvecklar skolans arbetsformer. Jakobsson och Lundgren (2013) menar att samverkan måste berättigas på ledningsnivå och både följas upp och utvärderas. De olika yrkesprofessionerna måste veta varför de ska samverka samt att målen är tydliga och möjliga att uppnå. En klar struktur gällande arbetsfördelning, yrkesroller och rutiner för samverkan är nödvändig (Jakobsson & Lundgren, 2013). Även Hylander oh Guvå (2017) fokuserar på vikten av att skapa generella strukturer för elevhälsoteamets hälsofrämjande arbete. Författarna menar att om elevhälsoarbetet ska bli framgångsrikt och överhuvudtaget få ta plats så krävs det en struktur för var, när och hur det hälsofrämjande arbetet ska diskuteras.
Frick (2011) menar att en samverkanskultur präglas av att målet är att söka förståelse och en gemensam lösning. Även om att kritiskt granska den egna uppfattningen och leta efter styrkan i motpartens argument.
Runström Nilsson (2017) framhäver vikten av ett förhållningssätt där resurserna läggs till att få skolan att lyckas med alla elever, både de som lyckas väl och de som är i behov av stöd. Hjörne och Säljö (2013) menar att ett samverkande elevhälsoarbete behöver höja blicken och arbeta utefter ett grupp - och organisationsinriktat perspektiv. Vilket innebär att arbeta fram en pedagogisk analys hur svårigheter uppkommer och en diskussion om vad det kan finnas för sätt och metoder att komma till rätta med det som inte fungerar. Diskussionen behöver vidare handla om svårigheterna barnet har i relation till den undervisning som bedrivs.
3.6 EHT – ett mångprofessionellt team
Blomqvist (2009) uttrycker att en vanlig definition av ett mångprofessionellt team innefattas av ett gemensamt mål, kompletterande kunskap samt ömsesidigt ansvar. McGrath (2000) menar att många av dagens arbetsuppgifter kräver en samlad kompetens av flera personer som var och en bidrar med sitt kunnande utifrån sitt specifika kunskapsområde. Ett nära och välutvecklat samarbete och gemensamt beslutsfattande mellan individer från olika professioner har visat sig
19
vara fördelaktigt jämfört med att individer från olika professioner både arbetar och fattar beslut på egen hand. Boklund (1995) pekar också på att samverkan fungerar bättre om den gynnar och utvecklar yrkesgruppernas olikheter och inte resulterar i en generalistkompetens. Samtidigt som Blomqvist (2009) påpekar att de senaste 20 årens forskning visar på ett stort antal svårigheter i samarbetet samt att det inte direkt är intygat att mångprofessionella team generellt präglas av teamens bredd i professionell kompetens.
Guvå (2009) skriver att den forskning som bedrivits i teamarbete i skolans värld, både nationellt och internationellt, främst har inriktat sig på hur teamet hanterar elevhälsoproblem i skolan. Att arbeta i mångprofessionella team i skolan är inte Sverige ensamma i sitt slag om. I USA finns de så kallade prereferral teams som har till uppgift att motverka att elever anvisas till specialpedagogiska insatser i form av särskilda klasser eller skolor (Guvå, 2009). Även om det inte direkt går att göra en motsvarighet till svenska elevhälsoteam så är deras intentioner likt den svenska elevhälsans. Ett prereferral team består ofta av professionerna: förstelärare, lärare, skolpsykolog, administratör, specialister inom olika ämnen samt speciallärare (Bennett med flera, 2012). Dessa arbetar tillsammans för att hjälpa lärarna att stötta elever i svårigheter. En amerikansk studie har undersökt hur arbetsprocessen med fokus på kommunikationen fungerar i prereferrala team. Syftet var att öka förståelse för mångprofessionella teams relationella kommunikationsmönster, hur de arbetar för att tillsammans nå beslut samt vilka kommunikationsfaktorer som spelar in. Resultatet visar på en ojämlikhet i inflytande och social status bland deltagarna i beslutprocessen. Vissa professioner tenderar att ta en större roll och bidra med mer medan andra knappt bidrar alls (Bennett med flera, 2012). Thornberg (2009) benämner fenomenet som professionell etnocentricitet, dvs en tendens att betrakta den egna professionens teori och praktik som överlägsen andras. I sammanhanget påpekar Thornberg (2008) att mångprofessionella teams styrka ofta påstås ligga i de mångfaldiga perspektiven men att detta inte alltid erhålls. I stället riskerar dessa att undergrävas till förmån för olika sociala maktförhållanden. Hjörne (2004) konstaterar i sin forskning att elevvårdsmöten inte präglas av teamets samlade kompetens utan snarare av en samstämmighet och konsensus emellan professionerna. Partanen (2012) lyfter vikten med att ett mångprofessionellt team bör generera gemensamma analyser. De olika professionernas kompetensområden kan ses som cirklar som går in i varandra, med ett både gemensamt område, och för varje profession ett unikt område av kunskaper. Vilket betonar vikten av både samsynen i uppdraget samt i att arbeta på en mer generell nivå i elevhälsoarbetet. Ett team blir ett team när de tänker tillsammans, uppmärksammar, initierar, ställer frågor, kartlägger och analyserar och delar med sig av varandras erfarenheter (Partanen, 2012).
20
3.7 Hinder för samverkan
Socialstyrelsen med flera (2007) menar att styrkan i samverkan många gånger hänvisas till yrkesgruppernas olikheter, samtidigt som det framhävs att denna kan vara ett hinder om olikheterna inte tydliggjorts och kan hanteras. Kulturella hinder kommer in i bilden och kan utgöras av skilda kunskapstraditioner, värderingar, samt olika prioriteringar. Hjelte (2005) påvisar i sin forskning exempel på detta när han beskriver svårigheter i samarbetet mellan fritidspedagoger och lärare. Resultatet visade att det var lättare för yrkesrollerna att komma överens om kompetensområden än att komma överens om hur deras arbeten skulle kunna komplettera varandra.
Strukturella faktorer kan också vara tänkbara hinder för en fungerande samverkan, såsom oklara mandat och vagt outtalade mål. Boklund (1995) menar att outtalade mål kan skapa oenighet men också upplevelsen att samarbete inte leder till det som man hoppas uppnå.
Lundgren och Persson (2003) skiljer på två olika verksamhetskulturer, proaktiv och reaktiv kultur. Den proaktiva anses präglas av en gemensam syn på samhällsuppdraget, professionell kommunikation och ett förebyggande arbete där samverkan är en naturlig faktor. Den reaktiva beskrivs däremot som ett hinder för samverkan med regelstyrning, ett arbete som kännetecknas av reaktion snarare än aktion och att de uppkomna och oftast sämre förutsedda situationerna kräver akuta insatser. Fortsättningsvis kan hinder även utgöras av revirtänkande och skilda uppfattningar som grundar sig i kontroll, makt och konflikter som kan uppstå mellan individerna eller de berörda parterna.
21
4 Teoretisk förankring
4.1 Systemteori
Svedberg (2016) menar att systemteorins vilja handlar om att beskriva händelseförlopp mellan individer i grupp eller mellan olika grupper i en organisation eller mellan olika organisationer. Vilket också anses gälla gruppen som är en enhet och samtidigt en del av en organisation eller ett samhälle. En organisation kan betraktas som ett öppet system där de olika nivåerna individ, grupp och organisation interagerar med varandra. Ett system med människor som samspelar med varandra. Socialstyrelsen med flera (2007) uttrycker att yrkesgrupper som möts i samverkan kring barn och ungdomar har gått mot en allt större samsyn kring en gemensam teoretisk bas. Ett synsätt som utgår från en helhetssyn på individen och bygger på ett systemteoretiskt perspektiv, där individens problem förklaras utifrån ett samspel med många olika faktorer. Vilka kan kopplas till såväl individen som till den närmaste omgivningen och mer övergripande strukturella förhållanden. Detta synsätt harmonierar med det specialpedagogiska perspektivet, relationellt perspektiv där forskningens utgångspunkt är att studera relationer och samspel mellan individ, situation, skola och samhälle (Ahlberg, 2013). Till skillnad från det kategoriska perspektivet där det är eleven själv som har ansvar för de svårigheter som kan uppstå i skolan. De olika perspektiven har uppstått genom en analys av var man inom forskningen söker förklaringar till vad som orsakar skolproblem. Med denna bakgrund har denna uppsats valt att med samverkan som grund, utgå från en systemteoretisk bas. Systemteorin är en tvärvetenskaplig teori som täcker ett stort område (Gjems, 1997). Teoriunderlaget är grundat på Gjems (1997) och Öquists (2008, 2010, 2013) tolkningar av systemteori men arbetet tolkas även utifrån Urie Bronfenbrenners (1979) ekologiska miljömodell.
Grunden i systemteori är att alla företeelser hänger ihop och påverkar varandra ömsesidigt. Människorna i ett socialt system måste förstås i relation till varandra. Vilket innebär att sociala system måste förstås och hanteras utifrån ett helhetsperspektiv (Gjems, 1997). En systemteoretiker ser världen i helheter där helheten har företräde framför delarna. Delarna är människor som samverkar och står i relation till varandra och relationen mellan människorna i systemet bibehåller systemet (Gjems, 1997). Det är samspelet mellan delarna snarare än delarna själva som bildar grunden för olika förklaringar (Öquist, 2008). Det systemiska tänkandet är cirkulärt och betonar hur allt rör sig tillsammans samt hur det hela hänger ihop (Öquist, 2008, 2010). Människor och händelser ingår som faktorer i en ömsesidig påverkansprocess.
22
Förståelsen av cirkularitet kan ge ökad medvetenhet i hur individuellt och gemensamt handlande utvecklas i ett socialt system. Ett system består av olika nivåer i en hierarkisk uppbyggnad. Centralt i teorin är gränser mellan olika nivåer i system och gränsen mellan system och omvärld. En viktig regel är att de olika nivåerna inte blandas ihop. Kopplat till systemets olika delar finns även kommunikationen och hur den ske mellan de olika nivåerna. Öquist (2008) belyser att kommunikationen i systemet alltid ska ske på script nivå, övergripande trender, och inte utgå från case, enskilda fall. Annars riskerar organisationen att hamna i felbeslut. En komplex problematik som förklaras med en enskild händelse riskerar att lösas med reaktiva åtgärder. Dessutom hindrar låsningen vid enskilda händelser oss också från att se det som pågått i ett längre perspektiv, där den verkliga orsaken ofta står att finna.
En systemteoretiker ser på en organisation som ett öppet och levande system, där förändring är nödvändigt för dess utveckling och överlevnad (Axelsson & Axelsson, 2007). Om man vill utveckla något, måste förändringsarbetet börja någonstans och en viktig systemteoretisk princip handlar om att börja med att utveckla och förändra sig själv. Öquist (2008) påpekar att det som håller samman ett system och får det att utvecklas är den interna kommunikationen och ett konstant utbyte med omvärlden. Ett systemteoretiskt synsätt i skolan anses handla om medvetenheten om att individer, grupper och skolan som organisation samspelar med varandra och med det omgivande samhället. Vilket i sin tur gör att när det inträffar något på ett ställe i systemet, så kommer hela systemet i detta fall skolan, på ett eller annat sätt att påverkas av detta (Gjems, 1997). En organisatorisk förändring kan ge effekter för både enskilda elever, som för klasser och skolans personal. Det systemteoretiska perspektivet försöker lösa problem där de visar sig för att motverka att hela systemet störs.
Professionerna i ett elevhälsoteam arbetar nära varandra vilket gör att de i hög grad är beroende av varandras kompetenser (Gjems, 1997). Kvaliteten på relationerna mellan professionsutövarna och deras olika medarbetare anses också påverka målpersonerna vilket i skolan är eleverna.
Urie Bronfenbrenners (1979) ekologiska miljömodell utgår från samspelet mellan individen och den omgivande miljön. Bronfenbrenner menar att barn konstruerar sin egen verklighet i samspel med miljön. Modellen delar in varje system i olika områden där det sammanhängande systemet består av fyra cirklar som ryms i varandra. Vidare beskrivs hur barns utveckling påverkas av ett nätverk av olika system i miljön kring barnet. Processen i nätverket påverkas av barns upplevelser från det samspel som uppstår i deras närmiljö, vad gäller aktiviteter, roller och relationer som barnet blir delaktig i (Gunnarsson, 2009). Om vi verkligen ska förstå ett barn i skolan måste vi analysera alla systemnivåer vilka Bronfenbrenner
23
kallar för mikro -, meso - , exo – och makrosystemen (Nilholm, 2016). Mikrosystemet beskriver individens samspel med familj och kamrater. Mesosystemet innebär samspelet mellan olika mikrosystem som lärare och föräldrar. Exosystemet innefattar utbildningssystem och makrosystemet är övergripande sociala och kulturella värderingar. Betydelsen av samspelet mellan individ och miljö synliggörs samtidigt som vikten av samverkan mellan de vuxna, som direkt eller indirekt finns runt barnet betonas (Jakobsson & Lundgren, 2003).
Systemteorin lär oss att planera för olika framtidsförlopp vilket skapar möjligheter för proaktivitet och lättrörlighet. I en offentlig verksamhet präglas den proaktiva kulturen av en gemensam syn på uppdraget, den professionella kommunikationen samt ett förebyggande arbete där samverkan fungerar som en naturlig del (Lundgren & Persson, 2003).
4.2 KASAM
Partanen (2012) beskriver en klar förskjutning i begreppet elevhälsa från att tidigare ha utgått från att leta riskfaktorer till att söka det som bidrar till hälsa, lärande och utveckling, det vi även kallar skyddsfaktorer. Vidare tar elevhälsobegreppet sin utgångspunkt i hälsofrämjande normer och värden där det salutogena synsättet är i fokus. Begreppet salutogent (salutogenesis) utvecklades av den israeliske medicinsociologen Aaron Antonovsky (1979) och härleds från orden genesis (ursprung) och saluto (hälsa). Elevhälsan utgår från ett salutogent hälsofrämjande perspektiv. De skyddande faktorerna uppmärksammas och ses som bidragande faktorer till psykisk hälsa (Jakobsson & Lundgren, 2013). Samverkan kring barnet för barnets bästa kan betraktas som en skyddande faktor varför denna uppsats även tar sin utgångspunkt i Aaron Antonovskys hälsoperspektiv KASAM, känsla av sammanhang. Centralt i Antonovskys salutogena synsätt är att försöka förstå varför människor trots stress och andra påfrestande yttre händelser lyckas bibehålla sin hälsa och även fungera socialt. Antonovsky (2004) utvecklade redan på slutet av 1970-talet begreppet ”the sense of coherence” som på svenska står för KASAM, ”känslan av sammanhang”. Forskaren kom att intressera sig för förmågan att bevara hälsan efter att ha studerat israeliska kvinnor som levt i fångenskap. Flera av kvinnorna hade mycket svåra upplevelser bakom sig och många hade förlorat barn. Studien genomfördes i början av 1970-talet och bestod av omfattande empiriska undersökningar. Resultatet visade att individer med hög grad av KASAM hade betydligt bättre förutsättningar att uthärda och överleva än andra. KASAM definieras enligt följande:
”En global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomträngande och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att (1) de stimuli som härrör från ens inre
24
och yttre värld under livets gång är strukturerade, förutsägbara och begripliga, (2) de resurser som krävs för att man skall kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en finns tillgängliga, och (3) dessa krav är utmaningar, värda investering och engagemang”. (Antonovsky, s 41, 2004).
Vidare framhåller Antonovsky (2004) tre centrala komponenter för att uppnå en känsla av sammanhang vilka är:
- Begriplighet – i vilken utsträckning man upplever inre och yttre stimuli som förnuftsmässigt gripbara, som en ordnad, sammanhängande och strukturerad information.
- Hanterlighet – den grad till vilken man upplever att det står resurser till ens förfogande, med hjälp av vilka man kan möta de krav som ställs av de stimuli som man överhopas av.
- Meningsfullhet – motivationskomponenten. I vilken utsträckning man känner att livet har en känslomässig innebörd, att åtminstone en del av de problem och krav som livet ställer en inför är värda att investera energi i samt är värda engagemang och hängivelse. Att välkomna utmaningar.
Ett salutogent synsätt i skolans värld innebär att personalen lägger fokus på vilka insatser som fungerar för att upprätthålla elevernas hälsa trots stora påfrestningar (Lindqvist, 2017). Elever som känner delaktighet och kan ta emot kunskap känner sammanhang och kan lättare stå emot och hantera stress. Fortsättningsvis uttrycker Lindqvist (2017) att individer med en hög nivå av meningsfullhet ofta är mer motiverade än andra, vilket främjar lärande.
Lundgren och Persson (2003) påpekar att dagens komplexa samhälle medför att individer konstant utsätts för olika motgångar, krav, konflikter och problem som måste lösas. Sättet att hantera detta och den beredskap som krävs handlar till stor del om vilken känsla av sammanhang individen har i tillvaron. Vidare att vissa barn och ungdomar är mer utsatta än andra, och för att förstå hur det förebyggande arbetet bäst kan utformas med dessa barn kan Antonovskys teorier om KASAM vara till stor hjälp. Iwarsson (2014) refererar till Antonovskys forskning och menar att alla elever gynnas av att vi har de tre begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i åtanke i skolans vardag. Dessa anses avgörande för hur en enskild individ hanterar motgångar och svårigheter och sätts i relation till de tre begreppen. Begriplighet uppnås genom att eleven ser hur vägen skulle kunna se ut. Det blir hanterbart när eleven upplever att det är möjligt att ta steg längs vägen och att det stöd som behövs finns. En
25
meningsfullhet infinner sig när eleven upplever att det finns mening i det som ska göras både på kort och på lång sikt och att det är möjligt att lyckas (Iwarsson, 2014).
Sammanfattningsvis anses KASAM ha stor betydelse för barns välbefinnande och Antonovskys (1979) resonemang kan sammanfogas med det holistiska synsättet i systemteori där man ser på individen i hennes totala livssammanhang (Tamm, 2002). Studiens analys tar sin utgångspunkt i både KASAM och systemteori där mönster, sammanhang, likheter och skillnader tolkas utifrån en helhetssyn med ett salutogent synsätt.
26
5 Metod
Forskningsproblemet ska enligt Stukat (2005) styra valet av metod. Fejes och Thornberg (2016) påpekar att metodansatsen är viktig att ta ställning till innan valet av datainsamlingsmetod sker. En forskningsstudie ämnar beskriva vad det är vi forskar om, hur vi kan få kunskap om detta men även hur undersökningen kan planeras och genomföras vilket brukar benämnas som forskningsdesign (Fejes & Thornberg, 2016). Dessa frågor anknyter till valet av metodansats vilket kopplar studien till en mer vetenskaplig karaktär.
5.1 Metodval
Den här studien har som syfte att ta reda på hur samverkan i ett elevhälsoteam upplevs för de olika yrkesprofessionerna samt vilken betydelse den har för det hälsofrämjande och förebyggande arbetet i skolan. För att uppnå syftet behövs en ökad förståelse för hur de olika rollerna i elevhälsan upplever samverkan inom teamet. Fenomenologi anses vara en strategi för kvalitativ forskning där förståelseinriktningen samt det induktiva förhållningssättet sätts i fokus (Fejes och Thornberg, 2016). Den här studien utgår från en inspirerad fenomenologisk ansats för att nå fram till kärnan av syftet och beskriva det väsentliga i samverkan inom elevhälsan. Målet är att fånga individens förståelse av sin mänskliga upplevelse eller erfarenhet. Fenomenologi avses enligt Olsson och Sörensen (2011) omfattas av den holistiska filosofin där forskaren utgår från helheten av ett fenomen och inte från dess delar. Fejes och Thornberg (2016) menar att fenomenologi är lämplig att använda när forskaren vill utgå från ett empiriskt material i stället för en teori. De metoder för datainsamling som har använts i studien är halvstrukturerade intervjuer med öppna svarsalternativ. Intervjuformen skapar enligt Gillham (2008) en balans mellan struktur och öppenhet. En intervjuguide skapades och samma frågor ställdes till samtliga informanter. Enligt Gillham (2008) kan stödord vara bra att föra in i intervjuguiden för att se till att frågorna är likvärdiga för samtliga informanter. Rent allmänt anses kvalitativa intervjuer i forskningssammanhang kännetecknas av en hög grad strukturering och låg grad av standardisering (Trost, 2010). Metoden är den del av forskningsprocessen som refererar till datainsamlingen men även till analysen av det insamlade materialet. Den valda metoden hänvisar också till att den genom sin grad av struktur underlättar analysarbetet (Gillham, 2008).
27
5.2 Urvalsgrupp
Bryman (2011) poängterar att forskning som använder kvalitativa metoder oftast ägnar sig åt målstyrda urval. Dessa handlar om att välja ut verksamheter, individer, dokument och så vidare med direkt koppling till de frågeställningar som är preciserade. Den målstyrda urvalsgruppen i denna studie är ett lokalt elevhälsoteam på en nystartad grundskola, bestående av de olika yrkesprofessionerna skolsköterska, skolkurator, specialpedagog, speciallärare och rektor. Respondenterna i intervjuerna är 4 stycken, skolsköterska (kvinna) skolkurator (man), specialpedagog (kvinna) samt rektor (kvinna). Samtliga i det lokala elevhälsoteamet är intervjuade med undantag för specialläraren som av tidsbrist inte kunde medverka. I kommunen finns ett resurscentrum som har olika funktioner men där alla arbetar i samverkan för barnets bästa. På resurscentrum arbetar logoped, specialpedagog och psykolog.
Nedan följer en presentation av informanterna:
Skolsköterskan har en sjuksköterskeexamen och har sedan gått en vidareutbildning i dåvarande distriktssjuksköterskeprogrammet. Hon har arbetat i kommunen sedan 11 år tillbaka. Skolsköterskan är organiserad av resurscentrum men har sin placering ute i två verksamheter där hon arbetar 25% på den undersökta skolan och 75% i en större verksamhet.
Kuratorn är socionom i botten och har 30 års erfarenhet av arbetet som kurator med barn och ungdomar. Kuratorn är organiserad av resurscentrum men har sin fasta placering på skolan, men hans uppdrag omfattar även två andra skolor i kommunen.
Rektorn har en grundutbildning som mellanstadielärare i ämnet idrott. Hon har en gedigen erfarenhet och en bred kunskap inom hälsa och har arbetat med hälsofrämjande projekt en stor del av sin karriär.
Specialpedagogen är legitimerad logoped i grunden men har senare utbildat sig till specialpedagog. Hon är både organiserad och har sin fasta placering på resurscentrum. Specialpedagogen beskriver sin roll som en länk mellan det lokala elevhälsoteamet och resurscentrum.
5.3 Genomförande
Genomförande fasen startades med att skicka ut förfrågningar via e-post till fem rektorer på olika skolor med information om studien. Tre svar uteblev, ett svar kom i ett sent skede och ett var positivt. Undersökningen har genomförts i ett elevhälsoteam på en mindre skola i södra Sverige med årsinriktningen F-3. Ett missivbrev (bilaga 1) med en beskrivning av studien och dess syfte skickades ut i god tid innan de tänkta intervjuerna skulle ske. Även de
28
forskningsetiska principerna förklarades utförligt i missivbrevet. En intervjuguide med öppna svarsalternativ (bilaga 2) skapades som utgångspunkt för intervjuerna. Samma frågor har ställts till alla inblandade och tiden för intervjuerna har beräknats ta lika lång tid med undantag för telefonintervjun då denna respondent önskade en kortare tidsram. Formen på frågorna är utformade för att i bästa möjliga mån kunna ge svar på det formulerade syftet. Alla intervjuer har spelats in med hjälp av mobiltelefon. Tre av intervjuerna (rektor, skolkurator och skolsköterska) genomfördes personligt medan den fjärde intervjun (specialpedagog) har genomförts via telefon. De första tre intervjuerna gick att anordna någorlunda enkelt och i anslutning till varandra. Tid och plats anpassades efter informanternas önskemål. Intervjun med specialpedagogen var däremot svårare då tidsbristen blev ett dilemma. Efter en längre process med mailkontakt genomfördes till slut en telefonintervju.
5.4 Analys och bearbetning
En kvalitativ innehållsanalys av den empiriska datan har valts som analysmetod för studien och har inspirerats av Graneheim och Lundman (2004). Kvalitativ forskning som är baserad på berättande texter kräver förståelse och samarbete mellan forskaren och informanterna. Verkligheten kan dock tolkas på olika sätt och förståelsen är beroende av subjektiv tolkning (Graneheim & Lundman, 2004). Grundläggande i ett vetenskapligt arbete är att ett resonemang i princip ska bedömas lika oavsett vem som undersöker dess riktighet. Fejes och Thornberg (2016) understryker att relationen mellan forskare och det som beforskas skapas av olika kategorier och är beroende av dennes bakgrund, bland annat i form av tidigare läst litteratur och teoretiskt intresse. Detta gör att forskaren inte har en otolkad tillgång till verkligheten som hon eller han kan återge på ett direkt eller exakt sätt. Intervjuerna i undersökningen har avlyssnats och transkriberats ordagrant. Trost (2010) poängterar att det är forskaren själv som gör intervjuerna då minnet är en viktig faktor vid analys och tolkning samt att analysen av materialet redan börjar under intervjun. Intervjumaterialet har noga lästs igenom för att bilda en helhet och få grepp om det huvudsakliga innehållet. Delar av materialet, som är kopplade till syftet har valts ut och färgmarkerats och sedan brutits ner i meningsbärande enheter. Dessa har därefter kondenserats till kortare meningar och avskilts till koder för att hitta mönster i datamaterialet. Dessa koder har sedan sammanförts till fyra underkategorier. I ett försök att hitta en gemensam nämnare i de fyra underkategorierna har en huvudkategori utsetts. Huvudkategorin avser att utgöra essensen i fenomenet.
29
5.5 Tillförlitlighet och trovärdighet
Fejes och Thornberg (2016) menar att vi använder begreppet kvalitet som ett övergripande begrepp för att visa hur noggrann, systematisk och väl genomförd den kvalitativa studien är. Två välkända kvalitetsbegrepp inom kvantitativ forskning är validitet och reliabilitet. Validitet handlar i grunden om att bedöma om ett begrepp verkligen mäter begreppet i fråga och reliabilitet rör mätningarnas pålitlighet och följdriktighet (Bryman, 2011). Vidare framhäver Bryman (2011) att det finns en osäkerhet kring hur de kvantitativa reliabilitets – och validitetskriterierna ska tillämpas på kvalitativa studier. Anledningen till osäkerheten anses i stort handla om att dessa kriterier förutsätter att det är möjligt att komma fram till en enda sanning av den sociala verkligheten. I kvalitativa studier poängteras vikten av att det kan finnas mer än en och möjligen många fler beskrivningar av denna verklighet. Enligt Graneheim och Lundman (2004) finns det fyra begrepp som kan användas vid granskning av en kvalitativ studie. Trovärdighet, pålitlighet, objektivitet och överförbarhet. Trovärdigheten syftar till att kontexten för studien är trovärdig och att metoden är ändamålsenlig för syftet. Halvstrukturerade intervjuer har valts som metod vilket enligt Olsson och Sörensen (2011) är en bra metod för att fånga beskrivningar av intervjupersonernas upplevda vardagsvärld vilket kan öka trovärdigheten i studien. Trovärdigheten grundas också i hur väl jag beskriver den sociala verkligheten och hur pass acceptabel den är i andra människors ögon (Bryman, 2011). Studien är intresserad av att utveckla en förståelse för vilken betydelse samverkan inom elevhälsoteam har för skolans förebyggande och främjande arbete. Studien är i småskalig form och har som avsikt att utforska meningsinnehållet i olika yrkesprofessioners upplevelser. Vilket inte syftar till att komma fram till en sanning av den sociala verkligheten utan önskar tillhandahålla ett perspektiv. Resultaten eftersträvar att ha fokus på meningen av den aspekt av den sociala verkligheten som studeras (Bryman, 2011). Graneheim och Lundman (2004) påpekar i sammanhanget att kvalitativa forskare inte utgår ifrån att resultaten ska vara generaliserbara. Min ambition med studien är att komma åt fenomenets kärna, genom att fånga den gemensamma nämnaren i de intervjuades upplevelser av samverkan (Fejes & Thornberg, 2016). Graneheim och Lundman (2004) menar att en text alltid har flera olika meningsinnebörder samt att en viss del av tolkning finns med när det handlar om att ta till sig en text. Vilket anses vara en väsentlig faktor att ta ställning till när det gäller trovärdigheten av resultatet i den kvalitativa innehållsanalysen. Begreppet objektivitet innebär att forskaren ska inta neutralitet och vara objektiv. Det sista begreppet överförbarhet, handlar om att forskningen
30
kan överföras på andra förhållanden eller grupper. Graneheim och Lundman (2004) poängterar dock att det är läsaren som avgör om fynden är överförbara till en annan kontext.
5.6 Etiska överväganden
Enligt Olsson och Sörensen (2011) är bakgrunden till de etiska reglerna för humanforskning motsättningen mellan två allmänt accepterade värden, nämligen värdet av att forskningen genererar ny och ökad kunskap samt värdet av att upprätthålla individers handlingsfrihet och integritet. Kraven på god forskning har sin förankring i samhällets etiska normer och värderingar vilka i stort svarar mot mer generella levnadsregler (Vetenskapsrådet, 2017).
Studien har utgått från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) vilken behandlar de fyra principerna om informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav. Studien har försökt att tillgodose informationskravet i missivbrevet genom att informera berörda personer om den aktuella undersökningens syfte, frivilligheten att deltaga samt rätten att hoppa av närsomhelst om så önskas (Bryman, 2011). Deltagarnas samtycke har tillfrågats inför varje intervjusituation. Alla informanter har via missivbrev samt muntligt innan intervju blivit informerade om att de personer som ingår i undersökningen ska behandlas med största möjliga konfidentialitet och kommer att avanonymiseras. Även att det datamaterial som samlas in under studiens gång endast kommer att användas i informerat syfte och till den gällande studien. Informanterna har även muntligt fått information om att materialet kommer att förstöras när studien är examinerad (Bryman, 2011.
31
6 Resultat och analys
Följande del redovisar resultatet av studien med dess syfte att belysa hur samverkan i elevhälsoteam upplevs, samt vilken betydelse den har för elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande arbete. Studien har inspirerats av en fenomenologisk metodansats och anses vara kvalitativ forskning. Resultatet presenteras tillsammans med analys och tolkning av resultat. Vidare tolkas resultatet med hjälp av ett systemteoretiskt perspektiv samt även av det salutogena synsättet i känslan av sammanhang, KASAM. Analysen har inspirerats av Graneheim och Lundman (2004) som utgår från att granska det empiriska materialet och söka efter gemensamma kategorier. De övergripande fyra underkategorier som analysen resulterat i är: styrning, samsyn, tvärvetenskapligt lärande och elevperspektiv. De fyra underkategorierna har analyserats i syfte att hitta en gemensam nämnare det vill säga det tema som är konstant i alla texter. Studien har identifierat huvudkategorin: synen på elever i svårigheter. Hur skolan ser på elever i svårigheter tolkas utgöra kärnan i hur samverkan i elevhälsoteam upplevs fungera. Samt vilken betydelse den får för det förebyggande och det hälsofrämjande arbetet.
6.1 Styrning
6.1.1 Ledningens struktur och organisation
Resultatet visar att styrning med dess ledning och organisation är en betydande faktor i en väl fungerande samverkan i ett elevhälsoteam. Möjligheterna till samverkan upplevs av de olika yrkesprofessionerna ha att göra med på vilket sätt ledningen organiserar elevhälsoarbetet och elevhälsoteams mötena. Arbetet tolkas innebära ledarens roll i att samordna för hur skolan på bästa sätt kan skapa förutsättningar för att möta varje barns behov.
Min roll är av stor betydelse, därför att det är jag som sitter på besluten på pengarna och på allt som egentligen har betydelse för vad som sen kan hända där ute. (Rektor) Vidare framhålls strukturen och ledarens samtalsroll på mötena vara en viktig faktor för en god och effektiv samverkan.
...ledaren ska visa respekt för mötet, att hålla tiden och redan från början berätta hur dagordningen ser ut, och att hålla sig till den, till det väsentliga, då blir det proffsigt...”(Skolsköterska)
32
Öquist (2010) uttrycker att en av systemteorins nycklar till framgångsrikt ledarskap handlar om att vara uthållig och att metodiskt och envist hålla fokus på de centrala frågorna, vilket tolkas vara det som skolsköterskan nämner ovan. Vidare beskrivs en god samverkan relatera till de strukturella villkoren som rum och tid.
Det finns många saker, tiden, samlokalisering, att man finns på samma ställe, mötet är såklart viktigt, att det finns en god struktur. (Kurator)
Ledarens uppdrag innefattar att skapa förutsättningar, bland annat genom att tillföra resurser i form av tid (Öquist, 2010). Även att ledaren både har mandat och möjligheter att inverka på de strukturer som håller tillbaka och begränsar utvecklingen. Strukturer som håller tillbaka utvecklingen i ett elevhälsoarbete, tolkas i resultatet kunna hänvisas till begränsningen i samarbetet med hela skolan. Analysen visar ett mönster kring vikten av att involvera hela skolan i elevhälsoarbetet och även i elevhälsoteamets möten.
Det viktigaste i det förebyggande arbetet handlar om att kunskapen förs ut till alla, vi kan ju inte sitta inne i det här rummet utan det vi lär måste ut till alla på skolan. (Skolsköterska)
På ett liknande sätt speglar specialpedagogen betydelsen av att öka pedagogernas delaktighet i elevhälsoarbetet i nedanstående citat:
Genom att involvera lärarna på ett annat sätt, att få dem mer online, då tror jag att det blir mycket mer främjande för alla, för alla elever och man ser inte bara ”Pelles” svårigheter. (Specialpedagog)
Specialpedagogen tolkas även dra paralleller till att delaktigheten skulle öka det främjande arbetet genom att gå från ett åtgärdande till ett mer hälsofrämjande arbete med salutogen inriktning. Vidare framhålls samverkan mellan elevhälsa och pedagoger spela en central roll även för det kollegiala lärandet:
Vi har jagat ikapp det här med EHM (elevhälsomöte), det finns så många fördelar med detta arbetssätt, ledordet i det hela är att inte ska gå så fort fram, från kartläggning och analys till vad vi ska göra, det går så snabbt när man har idèer, hela den här metoden med EHM tar ju tid men jag tror det är ett behövligt kvalitetsarbete. Ett nytt elevhälsomötestänk som jag tror gynnar det kollegiala lärandet. (Kurator)
