Örebro Universitet
Akademin för humaniora, utbildning och samhällsvetenskap
REPRESENTATIONEN AV DE SYRISKA FLYKTINGARNA I
SVENSKA NYHETSTIDNINGAR
C-uppsats 2016-01-13 Medie- och kommunikationsvetenskap, inriktning digital mediedesign Handledare: Leonor Camauer Författare: Arvid Johansson & Mattias Kirubel
Abstract
I denna kvalitativa studie är syftet att ta reda på hur kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen representerar flyktingar från Syrien under den pågående flyktingkrisen som uppkommit till följd av ett inbördeskrig i landet. Artiklarna som undersökts är alla
publicerade under oktober månad 2015. En kritisk diskursanalys är tillvägagångssättet som använts och det som undersökts är de representationsstrategier och lexikala val tidningarna använder för att framställa flyktingarna. De teoretiska utgångspunkterna är främst baserade på teorier om CDA och representation av Wodak, van Dijk, Van Gorp och Fairclough. Studien finner att Aftonbladet och Expressen inte skiljer sig anmärkningsvärt till sättet de
representerar flyktingarna. De använder liknande lexikala val och representationsstrategier samt presenterar främst flyktingarna som individer i behov av hjälp och i ett mindre antal fall indirekt som potentiella hot. I tidningarna är humanitära insatser samt kriminalitet och
säkerhet de två huvudteman som genomsyrar samtliga artiklar.
Nyckelord: kritisk diskursanalys, CDA, representation, Syrien, flyktingar, asylsökande, invandrare, nyhetstidningar, press
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1 1.2SYFTE ... 2 1.3FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2 1.4UPPSATSENS DISPOSITION ... 2 2. TIDIGARE FORSKNING ... 3 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 6 3.1KRITISK DISKURSANALYS ... 63.2REPRESENTATIONEN AV FLYKTINGAR, ASYLSÖKANDE OCH INVANDRARE ... 8
4. MATERIAL OCH URVAL ... 9
5. METOD/TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 11
5.1GILTIGHET OCH TILLFÖRLITLIGHET ... 12
6. RESULTAT ... 14 6.1EMPATISKA ARTIKLAR ... 15 6.2KRITISKA ARTIKLAR ... 22 7. SLUTSATS ... 26 8. SAMMANFATTNING ... 28 KÄLLFÖRTECKNING ... 29 BÖCKER: ... 29 VETENSKAPLIGA ARTIKLAR: ... 29 DIGITALA KÄLLOR: ... 30 BILAGA: ARTIKELFÖRTECKNING ... I
1. Inledning
I mitten av 2015 började antalet ansökningar om asyl i Sverige att drastiskt öka jämfört med antalet ansökningar som kommit in tidigare under året (Migrationsverket, 2015b). Majoriteten av ansökningarna kom från Syrien, där ett inbördeskrig har pågått sedan våren 2011. Det pågående inbördeskriget har bland annat lett till en flyktingkris där över 12 miljoner syriska invånare har blivit tvungna att fly från landet i hopp om att bevara sina liv. Av dessa 12 miljoner har cirka 4 miljoner hittat skydd i sina grannländer medan andra fortfarande är på flykt och söker sig mot länder i Europa (UNHCR, 2015). FN betraktar den pågående situationen som “...en av de största humanitära katastroferna någonsin.” (Svenska FN-förbundet, 2015).
Ambitionen i denna studie är att genom CDA (kritisk diskursanalys) belysa hur svensk press framställer de syriska flyktingarna, samt reflektera över vilka underliggande värderingar som kan gynnas och stå till grund för framställningarna. Inom CDA är maktstrukturer centrala och det är alltid en eller flera maktstrukturer och ideologier som gynnas av det som skrivs. Den tidigare forskning som vi gått igenom påvisar att det finns en tendens inom medier (främst i pressen) att framställa flyktingar, asylsökande och invandrare som ett hot och i ett allmänt negativt ljus, men i samband med den pågående flyktingkrisen så har vi fått ett annat första intryck av hur flyktingarna representeras och den allmänna inställningen till de inkommande flyktingarna i medier. Vi anser oss se en mer positiv och empatisk framställning av dessa flyktingar snarare än negativ och främlingsfientlig. Detta är något som vi vill gå djupare in på i vår studie för att se om det första intryck som nämnts ovan bekräftas av en vetenskaplig analys. Genom att analysera artiklarnas lexikala val och representationsstrategier undersöker vi hur de involverade sociala aktörerna (som i denna studie är avgränsat till de syriska flyktingarna) representeras i Aftonbladet och Expressen.
1.1 Bakgrund
Familjen Assad har haft makten i Syrien sedan år 1970 efter att Hafez al-Assad, ledare för Baathpartiet, tog makten genom en kupp och utsåg sig själv som makthavare i landet. Hafez al-Assad ledde landet med hjälp av militär fram till hans död år 2000. Efter hans död tog hans son Bashar al-Assad över som president. Inom hans första år som president diskuterades det om att göra ekonomiska och politiska reformer i framtiden. Mediernas censur blev mindre strikt och politiska fångar gavs frihet, men denna positiva utveckling avtog när regeringen
backade efter att de började se de snabba förändringarna (MSB, 2015). I början av våren 2011 besvarade den syriska regeringen syriska demonstranter med våld efter att de lett en (till en början) fredlig demonstration mot landets ledning, styrt av president Assad. Regeringens val att ta till våld ledde i sin tur till att demonstranterna tog till våld mot regeringen, och därmed startade inbördeskriget i Syrien som tvingat miljontals att fly från landet (Utrikespolitiska institutet, 2012).
Trots att inbördeskriget började för cirka fyra år sedan så har antalet flyktingar och asylansökningar inte nått de höga nivåer som de uppnått sedan i somras. Enligt
Migrationsverket (2015a) så beror ökningen den senaste tiden på att de flyktingar som sökt skydd i grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon har fått utstå ett hårdare politiskt klimat och sämre förhållanden i flyktinglägren, men också eftersom det finns en rädsla att EU ska stänga sina gränser.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur Expressen och Aftonbladet framställer flyktingar från Syrien i artiklar från oktober 2015, samt att reflektera över bakomliggande ideologier och värderingar som kan ligga till grund för tidningarnas representationer.
1.3 Frågeställningar
1. Vilka lexikala val är återkommande i nyhetsartiklarna och hur påverkar dessa val aktörernas representation?
2. Vilka representationsstrategier är främst förekommande vid framställningen av flyktingarna och hur påverkar dessa strategier aktörernas representation?
3. Vilka underliggande värderingar eller ideologier ligger till grund för och gynnas av språkbruket i de utvalda artiklarna?
1.4 Uppsatsens disposition
Efter det inledande kapitlet följer en översiktlig bild av tidigare forskning
om medierepresentationen av flyktingar, asylsökande och invandrare, därefter en fördjupning på två av de studier som vi anser har särskild relevans för denna studie. Därefter följer en presentation av studiens teoretiska utgångspunkter, det material som valts ut för analys samt den metod som används för att utföra analysen. Efter en diskussion angående studiens
giltighet och tillförlitlighet så redovisas och diskuteras resultatet av analysen och en slutsats dras av studien.
2. Tidigare forskning
I följande kapitel presenteras tidigare studier av ett antal olika forskare. Kapitlet börjar med en översikt av forskning om representationen av flyktingar, asylsökande och invandrare, därefter går vi djupare in på två specifika studier som vi anser vara särskilt relevanta för vår studie.
Utifrån de studier som vi har gått igenom kan man med rätt så stor säkerhet säga att
flyktingar, asylsökande och invandrare oftast blir representerade på ett negativt sätt i medier (se Bennett et al., 2013; Bradimore & Bauder, 2011; KhosraviNik, 2010; Thweatt, 2005). Detta faktum är inte bara konstaterat i studierna som vi har gått igenom; forskarna som utfört studierna refererar nämligen flera gånger till tidigare studier som bekräftar att det finns en stark tendens att framställa flyktingar, asylsökande och invandrare på ett negativt sätt (se Bennet et al., 2013; Bradimore & Bauder, 2011; Steimel, 2009) och som ett hot mot den egna nationens stabilitet och säkerhet (Bradimore & Bauder, 2011; Cisneros, 2008). Det finns dock ett par undantag där studier har visat att en del medier eventuellt kan påvisa en mer positiv representation och inställning till flyktingar, asylsökande och invandrare beroende på mediets ideologiska ståndpunkt (se Bolte & Keong, 2014). KhosraviNik (2010) använde sig av CDA för att undersöka hur olika diskursiva strategier användes i brittiska nyhetstidningar mellan 1996 och 2006 för att representera flyktingar, asylsökande och invandrare. Han kom fram till att trots tidningarnas skillnader i ideologiska ståndpunkter och typ av tidning så skildrar de i stort sett flyktingar, asylsökande och invandrare. Han kom fram till att trots tidningarnas skillnader i ideologiska ståndpunkter och typ av tidning så skildrar de i stort sett flyktingar, asylsökande och invandrare på liknande sätt, men majoriteten av studier inom området belyser tydligt att tendensen att framställa minoriteter i ett negativt ljus är det mest förekommande fenomenet inom press.
Eleanor C. Lamb (2014) undersökte hur representationen av invandrare och flyktingar har förändrats sedan 60-talet, samt hur denna förändring har bidragit till att invandrare och flyktingar har marginaliserats. Hon kom fram till att det finns en ökad tendens att dela in invandrare som antingen "bra" och "dåliga" invandrare, att ett större fokus har börjat läggas på bevarandet av den egna nationen. I studien menade Lamb (2014) att det var språkbruket
som bidrog till marginaliseringen av invandrare. Tatyana S. Thweatt (2005) undersökte med hjälp av CDA attityder och åsikter om invandrare och flyktingar i den lokala nyhetstidningen “The Forum” i USA mellan årtalen 1992 och 2002. Liksom Lamb (2014) påvisade Thweatts (2005) studie att invandrare och flyktingar representerades mer och mer negativt under den valda tioårsperioden.
De flesta forskarna hänvisar till studier och teorier av bland annat Fairclough, Van Dijk och Wodak. De dominerande metoderna som används inom forskningsområdet är CDA (se bl.a. Bolte & Keong, 2014; KhosraviNik, 2010, Zuraidah & Charity, 2014 m.fl.), intervjumetodik (Bennett et al., 2013; Leudar et al., 2008), Discourse-Historical Approach. Teorier som framkom i majoriteten av studierna inom forskningsområdet är teorier om otherness, framing, men det fanns även inslag som rörde national identitet, ras och argumentation theory. Nedan presenteras två av studierna mer djupgående.
I studien The Refugee Swap Deal in Malaysian Online News Reports: Ideology and Representation undersökte Bolte & Keong (2014) representationen av RASIM (Refugees, Asylum Seekers and Immigrants) i nyhetsrapporter från tre engelska nyhetssidor i Malaysia. Liksom i majoriteten av studier om representation, ideologi och RASIM använde Bolte & Keong (2014) sig av CDA för att lyfta fram de strategier som användes i artiklarna för att framställa RASIM, och det refereras tidigt i studien till andra studier som påvisat att representationen av RASIM oftast är negativ i bland annat Europa, Storbritannien och Australien (Bolte & Keong, 2014, s. 93-95). De artiklar som undersöktes i de tre
nyhetssidorna handlade om ett förslag som kallades för “the refugee swap deal”. Förslaget (som senare avslogs) innefattade ett potentiellt utbyte av RASIM mellan Australien och Malaysia där 800 asylsökande skulle få flytta från Australien till Malaysia, och i utbyte skulle 4000 registrerade flyktingar i Malaysia få flytta till Australien (Ibid, s. 92-93). Nyhetssidorna valdes ut eftersom de alla var skrivna på engelska, hade olika politiska tillhörigheter och ideologier. Efter att ha valt ut nyhetssidorna kodades artiklarna utifrån användandet av ord, grammatik, intertextualitet och modalitet (Ibid, s. 97). Deras studie påvisade slutligen att de olika ideologierna som tidningarna stod för påverkade deras sätt att skriva om RASIM.
Bolte & Keongs (2014) studie är relevant för vår studie i och med att den behandlar
representationen av RASIM i nyhetssidor och gör detta genom CDA, vilket vi också gör. De ger oss även insikt om tidigare studier och resultat vilket ger oss en aning om vad som kan
förväntas och vad tidigare studier inte har lagt mycket vikt på. Deras resultat ger oss också en grund för en reflektion över våra tidningars politiska beteckningar eftersom studien påvisade att de malaysiska tidningarnas ideologiska ståndpunkter påverkade deras sätt att skriva om RASIM.
I studien Mystery Ships and Risky Boat People: Tamil Refugee Migration in the Newsprint Media undersökte Bradimore & Bauder (2011) hur nyhetstidningar i Kanada framställde en händelse den 17 oktober 2009 där 76 flyktingar från Tamil i Sri Lanka flydde med båt från ett inbördeskrig i landet och anlände i Victoria, British Columbia, Kanada. Med hjälp av CDA och innehållsanalys så undersökte de artiklar från tre kanadensiska dagstidningar som valdes ut främst eftersom de hade störst cirkulation i landet, men också utifrån deras publik, område och idiomatiska inriktningar. Det huvudsakliga nyckelordet för deras artikelsökningar var “tamil”, men också “boat” och “migrant”. Efter att ha sorterat bort irrelevanta artiklar så fick de sammanlagt 32 artiklar, vilket är ett relativt litet urval som möjliggjorde en mer
djupgående, kvalitativ analys (Bradimore & Bauder, 2011, s. 645). De undersökte artiklarnas rubriker, därefter deras innehåll. Enligt van Dijk (1988, se Bradimore & Bauder 2011, s. 646) så lägger rubriker grunden till den ram som läsare kommer att förstå och tolka artiklarna. De märkte att rubrikerna framställde nyheten som en säkerhetsfråga och när de skulle beskriva flyktingarna så använde de ord med kriminella associationer. I brödtexterna fann de bland annat att det fanns en tendens att presentera tamilerna som passiva aktörer medan de skeptiska auktoriteterna i Kanada var aktiva aktörer, ute efter att fånga och ifrågasätta flyktingarnas motiv (Ibid, 2011).
Det Bradimore & Bauder (2011) kom fram till i sin studie var att flyktingarna från Tamil fick en negativ representation i alla de tre tidningarna och att händelsen beskrevs och behandlades som ett hot. Detta trots att kanadensarna var väl medvetna om inbördeskriget som
flyktingarna flydde från (Ibid, s. 638). De fann även att flyktingarna själva väldigt sällan fick komma till tals i artiklarna (Ibid, s. 650). Istället var det i första hand regeringen, polisen som fick hålla tal angående situationen, och stödgrupper tala å tamilernas vägnar (Ibid, s. 656). De tidigare studier som presenterats är relevanta för vår studie eftersom de behandlar
representationen av flyktingar, asylsökande och invandrare, och majoriteten använder sig av CDA vilket också är metoden som används i denna studie. Bradimore & Bauders (2011) studie framhäver faktumet att RASIM ofta blir framställda i ett negativt ljus; som ett hot mot nationens säkerhet. I och med att flyktingkrisen i Europa är så pass aktuell så anser vi att det
vore intressant att undersöka om våra tidningar i Sverige framställer de syriska flyktingarna i ett liknande ljus genom sina ordval.
3. Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkter som vår studie utgår ifrån. Teorierna har valts eftersom de anses vara av relevans för att bättre förstå och utföra den analys som studien ämnar att genomföra. Kritiska diskursanalyser används ofta inom medieforskning i studier där syftet är att undersöka representationer och underliggande maktförhållanden. Teorier angående representationen av flyktingar, asylsökande och invandrare i medier hjälper oss att se vilka trender som brukar återkomma vid representationen av dessa grupper och ger oss en grund till att finna och reflektera över mönster som vi finner i analysen av artiklarna.
3.1 Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys eller ”Critical discourse analysis” (CDA) analyserar diskurser, framför allt nyhetstexter, reklam och politiska tal. CDA försöker avslöja maktförhållanden i en text, vilka ytligt sett inte är helt tydliga. På ytan kan exempelvis en nyhetsartikel verka vara neutral men i själv verket dölja ideologier som påverkar hur en händelse representeras. Inom CDA menar man att ideologier och makt överförs genom diskurser (Machin & Mayr, 2012). Wodak (2013) beskriver CDA som en problemorienterad, tvärvetenskaplig forskningsinriktning med rötter i bland annat lingvistik, retorik, filosofi och antropologi. Hon skriver även att CDA består av ett flertal olika tillvägagångssätt, antaganden, syften och forskningsmetoder, men att alla dessa angreppssätt har ett gemensamt intresse för att analysera semiotiska konstruktioner av bland annat makt, kultur, orättvisor och politik.
Ordet critical inom CDA syftar på att CDA tar avstånd från lingvistiken och diskursanalyser där det fokuseras mer på att beskriva språkliga egenskaper. Istället fokuserar man inom CDA på varför dessa egenskaper skapas och vilka ideologier som ligger bakom dem (Machin & Mayr, 2012). Wodak (2013:xxi) skriver att det som är grundläggande för CDA och skiljer det från diskursanalys är dess tvärvetenskapliga, problemorienterade angreppssätt som syftar till att analysera sociala fenomen.
Makt ligger i centrum inom CDA (Machin & Mayr, 2012; Wodak, 2013:xxvii). För att ha makt behövs tillgång till exempelvis kunskap, rikedomar eller utbildning. Dessa ger status och
auktoritet och möjligheten att kontrollera underordnade grupper av människor. CDA:s uppgift är att avslöja dessa maktrelationer inom diskurser. För att makt ska kunna accepteras i
demokratiska samhällen så måste makten legitimeras av folket, vilket sker genom språk och kommunikation. Språk och kommunikation producerar och reproducerar den värld vi lever i och de orättvisor och intressen i samhället som skapas och legitimeras (Machin & Mayr, 2012; Wodak, 2013:xxvi).
Ideologi är centralt inom CDA. Berglez (2010:267) kallar ideologi för det teoretiska fundamentet inom kritisk diskursanalys. Ideologi brukar främst förknippas med Karl Marx och betydde till en början sättet som en dominant grupp i samhället utövar makt över underordnade grupper. Begreppet har med åren fått bredare mening och inkluderar nu individers och gruppers trossystem. Genom ideologier delas idéer om hur samhällen och världen fungerar (Ibid, 2012). Zizek (1999, se Berglez 2010:268) beskriver en ideologi som “...en samling idéer som tillsammans konstituerar en tro eller övertygelse om någonting”. CDA avslöjar ideologier i diskurser. Språk är ett sätt att dela föreställningar om hur världen ser ut och fungerar, och det är då naturligt att man i språk och kommunikation kan se hur den som talar eller skrivet förstår hur institutioner agerar. Ideologier begränsar vad som kan ses och åstadkommas av människor som delar den och gömmer orättvisor, samt hindrar dem från att se andra alternativ (Machin & Mayr, 2012). Berglez (2010:267) skriver att en fördjupad förståelse av en text endast kan uppnås genom att de mindre synliga aspekterna upptäcks. De underliggande sociala, politiska, kulturella och kognitiva förutsättningarna som står till grund för textens produktion behöver grävas fram genom analytiska verktyg.
Inom CDA finns ett flertal verktyg som används när man vill analysera representationer. Ett av de verktyg som används i denna studie är representationsstrategier.
Representationsstrategier handlar bland annat om hur sociala aktörer representeras på olika sätt i exempelvis en tidningsartikel beroende på hur den som skriver använder sig av lexikala val. Genom sina lexikala val bidrar redaktören till att mer eller mindre medvetet framhäva vissa egenskaper hos aktörerna framför andra, vilket i sin tur formar hur aktörerna framställs. Dessa ordval kan konnotera bakomliggande ideologier, vilka inte framställs tydligt i texten eller bilden (Machin & Mayr, 2012, s. 77). Representationsstrategier är relevant för denna studie eftersom det handlar om hur språkbruk påverkar representationen av sociala aktörer, och det är just representationen av de involverade aktörerna som denna studie ämnar att analysera. Genom att analysera vilka representationsstrategier och lexikala val som
återkommer i artiklarna kan vi reflektera över deras innebörd för framställningen av de involverade aktörerna. Det finns ett flertal representationsstrategier och de presenteras mer specifikt kapitel 5.
3.2 Representationen av flyktingar, asylsökande och invandrare
Som konstaterat i den tidigare forskningen så är det väl etablerat av flera forskare och studier att det finns en tendens att framställa flyktingar, asylsökande, invandrare på ett negativt sätt i medier genom de ordval som görs. Van Dijk (1987:40) skriver att det mest förekommande fyndet i studier om minoriteters representation är en negativt vinklad framställning där individerna beskrivs utifrån stereotypiska roller. Han beskriver även att de oftast brukar tilldelas en passiv roll så länge det inte handlar om negativa, kriminella handlingar där de väldigt ofta blir tilldelade den aktiva rollen som förövare. I en senare studie vid namn
“Racism and the Press” beskriver Van Dijk (1991) hur trots år av demonstrationer mot rasism (med en del framsteg i form av rättigheter) så har den fundamentala ojämlikheten mellan minoriteter och majoriteten knappt förändrats. Han anser att den fortsatta existensen av ideologisk och strukturell rasism kan bero på att det finns reproduktionsprocesser (främst i pressen) som håller den vid liv, och hans studie handlar just om att ta reda på hur medierna bidrar till bevarandet av systematisk rasism.
I en äldre studie från 1974 genomförde Hartmann & Husband (1974) en enkätundersökning för att reda på vilka källor deltagarna baserade sina åsikter om olika etniciteter på. Det visade sig att deltagarna i undersökningen som var från områden med väldigt få minoriteter i första hand baserade sin bild av minoriteter på mediernas representationer (följt av egna erfarenheter och bekanta), vilket påvisar hur mediernas representationer kan utgöra en stark grund för individers åsikter och ideologiska värderingar. Ett annat intressant resultat återfinns i studien Hostility themes in media, community and refugee narratives där Ivan Leudar m.fl. (2008) genom intervjuer undersökte hur flyktingar ser på sig själva och deras liv som flyktingar. Han analyserade hur mediernas presentation av flyktingar kan vara kopplat till flyktingarnas bild av sig själva och fann att alla de intervjuade flyktingarna hade konstruerat sin egen identitet efter den negativa bild som medierna framställde av dem. Mediernas representationer kan alltså även påverka den representerade individens eller gruppens självbild. Bradimore & Bauder (2011) studie av tre kanadensiska tidningar påvisade att flyktingarna som flytt ett inbördeskrig i Sri Lanka fick en negativ representation i alla de tre tidningarna. Deras
ankomst beskrevs och behandlades som ett hot mot Kanada och istället för att låta
flyktingarna föra sin egen talan var det i första hand regeringen och polisen som presenterade sin föreställning av händelsen, och stödgrupper talade för tamilerna (Bradimore & Bauder, 2011, s. 656).
Van Dijk (1987:58) nämner fyra huvudsakliga egenskaper som brukar användas när det handlar om att svartmåla minoriteter: de är annorlunda (deras kultur, mentalitet och normer), de anpassar sig inte till samhället, de är involverade i negativa handlingar (bidrar till besvär och kriminalitet), de hotar våra (samhällets) socioekonomiska intressen. Han nämner även framhävandet av dessa skillnader och konkurrens mellan minoriteterna och landet som de kommer till inte handlar om att framhäva skillnader mellan två likvärdiga grupper, utan om att den ena gruppen (landet) är överlägsen minoriteterna p.g.a. deras påstådda “bristande egenskaper” som nämnts ovan: de är annorlunda, de anpassar sig inte, de är involverade i kriminalitet och de hotar landets intressen (Van Dijk 1987, s. 60). Forskare Baldwin Van Gorp (2005:489) påpekar att asylsökande å ena sidan kan bli presenterade som oskyldiga offer eller utifrån den mer stereotypiska rollen som “inkräktande främlingar”. Han nämner att framställningen av människor som offer är en dramaturgisk teknik som brukar användas av media för att framställa bl.a. barn, gamla och fattiga som människor i situationer där de hamnat av anledningar som inte är p.g.a. deras handlingar. Genom att framställa asylsökande som sårbara offer som flytt sitt hemland p.g.a. förföljelse, terrordåd och andra hot bidrar till en medvetenhet om deras behov av hjälp (Ibid).
Både Van Dijk och Van Gorp betonar mediernas roll i att generera stöd eller fördomelse av flyktingar och flyktingpolitik (Van Gorp, 2005, s. 504). Van Dijk (1991) beskriver pressen som “...the most crucial communicative means of the reproduction of racism...”, därför är det väldigt relevant för oss att undersöka i vilken utsträckning våra utvalda tidningar bidrar till denna reproduktion och negativa framställning av minoriteter, i vårt fall de syriska
flyktingarna.
4. Material och urval
Nedan presenteras materialet som analyserats i studien, samt de kriterier och avgränsningar som styrt urvalet av detta material.
Det material som undersöks i denna studie är artiklar ur Expressen och Aftonbladet, Sveriges två största kvällstidningar. Artiklarna behandlar den pågående flyktingkrisen i Europa. Tidningarna valdes ut eftersom de båda står under kategorin “kvällstidning” och eftersom de är de största tidningarna inom kategorin (TNS Sifo, 2015), däremot så har de två olika
ideologiska ståndpunkter vilket kan vara till hjälp för att se om deras olika ideologier påverkar deras framställningar av de sociala aktörerna. Anledningen till att kvällstidningar valdes ut var delvis för att kvällstidningen Aftonbladet var den största tidningen i Sverige hittills i år (om man bortser från gratistidningen Metro) enligt den senaste undersökningen från ORVESTO (2015). Med detta i åtanke ansåg vi att det skulle vara intressant undersöka två tidningar inom samma kategori (kvällstidning) fast med olika politiska beteckningar. Det självklara valet blev då att även undersöka Aftonbladets konkurrent Expressen, den näst största kvällstidningen. Detta val gjordes även för att kunna fokusera mer på hur tidningarnas underliggande ideologiska ståndpunkter kan stå till grund för hur de framställer de
involverade sociala aktörerna, utan att behöva ha eventuella kategoriskillnader i åtanke. De sociala aktörer som undersöks i denna studie är avgränsade till de syriska flyktingarna (eftersom de är de främst drabbade aktörerna i krisen), både när de benämns som enskilda individer och som en kollektiv grupp. För att hitta artiklarna använde vi oss av databasen Mediearkivet (Retriever), där vi avgränsade våra sökningar till artiklar som publicerats i oktober 2015. Grunden till valet av denna period är att statistik från Migrationsverket (2015b) påvisar en markant ökning i antalet asylansökningar från Syrien sedan i mitten av året med de högsta siffrorna hittills i oktober 2015. Artiklarna valdes ut genom ett så kallat målstyrt urval. Målstyrda urval tillhör kategorin “icke-sannolikhetsurval” och innebär att forskarens syfte inte är att slumpmässigt välja sitt urval utan att strategiskt och målinriktat välja ut det som är relevant för att besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2011, s. 392). I Mediearkivet använde vi sökorden flykting* Syrien OR syrian* Sverige i en och samma sökning för att få artiklar där alla dessa nämns i en och samma artikel. Detta genererade cirka 30 träffar per tidning i oktober 2015. Därefter valde vi endast de artiklar som hamnade under sektion “GENERAL” i databasen, d.v.s. generella nyhetsartiklar eftersom de brukar anses vara mindre
åsiktsbaserade. Ledarsidor, insändare, debattartiklar och krönikor sorterades bort eftersom de är tydligt ämnade åt åsiktsbaserade reflektioner och strävar därmed inte efter den objektivitet som generella nyhetsartiklar gör. Efter att ha sorterat bort dessa artikeltyper så kvarstod 9 artiklar i Aftonbladet och 11 artiklar i Expressen, och dessa utgjorde det material som till slut analyserades. I artiklarna analyserade vi endast representationsstrategierna och de lexikala valen i rubrikerna och i texterna (inklusive faktarutor). Bilder uteslöts helt. I en medföljande
bilaga återfinns en förteckning över de analyserade artiklarna och den artikelbeteckning som vi använder för att referera till artiklarna i vårt resultat kapitel. Artiklarna ur Aftonbladet har fått beteckningarna AB1, AB2, AB3, etc. och artiklarna ur Expressen betecknas som EX1, EX2, EX3, etc.
5. Metod/tillvägagångssätt
I detta kapitel beskrivs studiens tillvägagångssätt för att analysera det utvalda materialet och uppnå syftet med studien. Det förs också en diskussion om studiens giltighet och
tillförlitlighet.
Studien görs i form av en kvalitativ studie där CDA (kritisk diskursanalys) är den
huvudsakliga metod som används för att analysera de utvalda artiklarna. Liknande studier av bland annat Bradimore & Bauder (2011) samt Bolte & Keong (2014) använder sig av
tillvägagångssätt som ligger till grund för vår egen metod. Liksom denna studie så använder de sig av en kvalitativ forskningsstrategi med CDA som huvudsaklig metod för att analysera tidningsartiklar med olika ideologiska inriktningar. I båda studierna så användes ett målstyrt urval och ordval analyserades. Utifrån de kriterier som beskrivits i kapitel 4 så valde vi ut de artiklar som är av relevans för att besvara de frågeställningar som denna studie ämnar att besvara, därefter utfördes en kritisk diskursanalys av varje artikel med hjälp av att analysera lexikala val och representationsstrategier som används i artiklarna. Nedan presenteras ett par representationsstrategier som brukar användas för att beskriva sociala aktörer.
Individualisering och kollektivisering
Att beskriva sociala aktörer med personliga detaljer som t.ex. namn eller att de är en ”mor” eller ”far till två döttrar” bidrar till att de blir individualiserade. Detta gör att relationen till aktören känns mer personlig (Fairclough, 2003, s. 146; Machin & Mayr, 2012, s. 80) och läsaren kan lättare känna empati för de individualiserade individerna eftersom de
humaniseras. Läggs ytterligare information än bara namn till så ökas känslan av personlighet och intimitet. När de sociala aktörerna istället beskrivs efter den kollektiva grupp de tillhör och inte namnges alls, så minskar känslan av att de är humana individer, och relationen till de blir inte lika personlig (Machin & Mayr, 2012, s. 80).
Namngivning och funktionalisering
Sociala aktörer presenteras genom att namnge dem eller genom att nämna vilken
av presentationer kallas för namngivning respektive funktionalisering. Att använda sig av namngivningar får den sociala aktören att verka mer personlig. Funktionalisering ger mer auktoritet och legitimitet men i vissa fall kan det användas för att sätta in sociala aktörer endast i sina roller, vilket gör att de kan värderas annorlunda till skillnad från om de hade namngivits (Machin & Mayr, 2012, s. 81-82).
Aggregation
Att sociala aktörer behandlas som statistik kallas för aggregation. Exempelvis kan det i en tidningsartikel stå att “tusentals flyktingar flyr till Sverige”. Vi får i exemplet inga konkreta siffror på hur många flyktingar det i själva verket rör sig om. Tusentals kan syfta på både 2000 eller 200 000. Aggregation är ett sätt för artikeln att verka objektiv och vetenskaplig när den egentligen inte kommer med konkret fakta. Aggregation innefattar även ord som många och få (Ibid, 2012, s. 83-84).
Pronomen (vi och dem)
Genom pronomina som ”vi” och ”dem” får journalister det att verka som att deras idéer är läsarens idéer och det skapar grupperingarna ”vi” och ”de andra” mellan de som delar
journalisternas idéer och de som inte gör det. Inom politik kan pronomenet ”vi” användas för att göra påståenden vaga. Politikern kan säga att ”vi som nation” eller ”vi som politiskt parti” menar någonting. Det blir alltså otydligt vilka som ingår i ”vi” (Ibid, 2012, s. 84).
Tema
I artiklarna som undersöks fann vi att det fanns vissa teman som var återkommande i
association med flyktingarna. Ett tema handlar om “humanitära insatser”, och ett annat tema fokuserar på “kriminalitet och säkerhet”. Utifrån dessa två huvudteman klassades vardera artikel som antingen “empatisk” eller “kritisk” utifrån den generella ton eller inställning till invandringen som genomsyrar artiklarna. Innebörden av dessa klassificeringar förklaras djupare med exempel i kapitel 6.
5.1 Giltighet och tillförlitlighet
I följande avsnitt förs en diskussion angående studiens giltighet och tillförlitlighet.
Inom vetenskap handlar det inte nödvändigtvis om att kunna bevisa att ett påstående är en otvivelaktig, obestridbar sanning, utan snarare om att kunna ge tillräckligt goda skäl för att något ska kunna vara sant eller falskt. När argument framförs för att stötta ett påstående finns
det krav inom vetenskapen på att argumenten som stöttar påståendet ska vara giltiga och tillförlitliga, vilket brukar benämnas som ett arguments ”validitet” och ”reliabilitet” (Ekström & Larsson, 2010 s. 14). Ett argument är giltigt (har hög validitet) om det har med saken att göra, d.v.s. om argumentet faktiskt är ett relevant stöd för ens påstående (ett ännu mer tydligt exempel som är mer relevant inom kvantitativ forskning är ”om man faktiskt mäter det man påstår sig mäta”). Ett argument är tillförlitligt om det som sägs stämmer (Ibid, 2010).
Bryman (2011:351-352) nämner alternativa begrepp som är mer relevanta för kvalitativ forskning; Extern reliabilitet handlar om en studies replikerbarhet, medan intern reliabilitet handlar om att forskarna i en studie ska vara överens om hur de ska tolka det som analyseras. Extern validitet handlar om i vilken mån studiens resultat kan generaliseras till andra sociala situationer och miljöer, medan intern validitet handlar om att forskarens observationer ska stämma överens med de teoretiska idéer som utvecklas. För att uppnå hög intern validitet i vår studie behöver vi se till att vi faktiskt analyserar det vi påstår oss analysera, d.v.s.
representationen av de syriska flyktingarna. Detta uppnår vi bl.a. genom att analysera de representationsstrategier och lexikala val som återfinns i artiklarna och reflektera över hur dessa strategier och val påverkar flyktingarnas representation och koppla till teorier och forskning om representationen av flyktingar, asylsökande och invandrare. För att uppnå hög inre reliabilitet utförde vi en förundersökning eller individuella “testkodningar” av artiklar innan vi påbörjade den riktiga analysen. Detta främst i syfte om att se ifall våra kodningar skilde sig p.g.a. eventuella tolkningsskillnader, men också för att få en idé om vilka teman som kunde återfinnas. Därefter bestämde vi oss för att avgränsa oss till de teman som var mest förekommande (dessa teman nämns i avsnitt 5 och förklaras djupare i avsnitt 6).
Om vi avgränsar oss till vissa kategorier eller teman samt tydliggör vårt tillvägagångssätt och avgränsningar så bidrar det till att det blir lättare för andra att replikera studien och få samma resultat, vilket innebär högre extern reliabilitet. Som vi beskrev i avsnitt 4 använde vi oss av ett målstyrt urval och en svaghet med denna urvalsmetod är att det inte går att generalisera ens resultat till en population (Bryman, 2011, s. 392), men eftersom en statistisk generalisering inte är vad som eftersträvas i vår studie så utgör detta inte ett problem. Däremot så kan vi göra en s.k. “teoretisk generalisering”. Det innebär att istället för att göra en statistisk
generalisering till en större population så kan man genom kvalitativa fallstudier hitta
grundläggande mekanismer och strukturer i t.ex. textmaterial, vilket i sin tur utgör en grund för en teoretisk generalisering (Ekström & Larsson 2010, s. 18). Inom medie- och
kommunikationsforskning brukar fallstudier användas för att utveckla teorier som beskriver grundläggande egenskaper i språkbruk, sociala interaktioner och organisationer, samt
samhällssystem (Ibid). Denna studie kan inte göra statistiska generaliseringar, däremot så kan den bidra till att finna grundläggande mönster och tendenser, samt påvisa effekten av ett visst språkbruk inom vissa kontexter. Vi kan reflektera över potentiella sociala faktorer i vårt nuvarande samhälle som kan ligga till grund för representationerna i artiklarna och den övergripande inställning till flyktingarna (empatisk eller kritisk) som de avger genom sitt språkbruk. Finner vi t.ex. att vårt första intryck (att framställningen av och inställningen till flyktingarna i medier verkar mer positiv och empatisk snarare än negativ och kritisk) trots att den dominerande representationen av flyktingar enligt tidigare forskning är negativ så kan vi resonera över i vilken ”kontext” artiklarna skrivits; mer specifikt vilka nuvarande sociala faktorer i vårt samhälle som kan ha påverkat representationerna. Studien skulle i framtiden kunna byggas på för att även bidra med statistiska generaliseringar genom en kvantitativ undersökning.
6. Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet av analysen. Avsnittet inleds med en kort presentation av de fynd som gjorts i Aftonbladet och Expressen och följs därefter av en mer djupgående analys och reflektion över fyndet. En diskussion av resultatet förs löpande i texten.
Vid analysen av de utvalda artiklarna undersöktes de lexikala valen samt de sociala aktörernas (i detta fall flyktingarnas) benämningar. Efter att ha markerat de lexikala valen och aktörernas benämningar fann vi att det fanns återkommande ord och representationsstrategier som påvisade en övergripande empatisk inställning till flyktingarna i majoriteten av texterna. Däremot fanns det artiklar där de lexikala valen och representationsstrategierna pekade på en mer eller mindre kritisk hållning eller åtminstone framhävde negativa aspekter som kunde kopplas till flyktingarnas ankomst genom en mer kollektiviserande representation och lexikala val där negativa ord med kriminella associationer var återkommande. Efter att ha analyserat artiklarna och funnit ett antal mönster valde vi att strukturera materialet i två kategorier utifrån språkbruket i artiklarna: empatiska och kritiska artiklar. I den följande presentationen av analysen ägnas varje kategori ett avsnitt. Innan vi förklarar mer om dessa kategorier ges en kort översikt av de fynd som gjorts i Aftonbladet och Expressen innan en fördjupning med exempel återges..
Aftonbladet
I Aftonbladet analyserades sammanlagt 9 artiklar. Lexikala val som återfanns i artiklarna var bland annat: “hjälp”, “volontär”, “insats”, “lösning”, “flyktingsmugglare”, “falska pass”, “smugglare”, “risk”, “förfalska”, “säkerhetskontroll”, “granskning”. Flyktingar benämndes som “människor”, “flyktingar”, “asylsökande”, “grupp”, ”många”, och i ett par fall genom namn.
Expressen
I Expressen analyserades sammanlagt 11 artiklar. Lexikala val i artiklarna var ord som “insats”, “initiativ”, “humanitär”, “humant”, “hjälp”, “lösning”, “attentat”, “attack”, “falsk”, “falska pass”, “flyktingsmugglare”. Flyktingarna benämndes som “flyktingar”, “personer”, “människor”, “flyktingbarn”, “Miljoner och åter miljoner flyktingar”, “tusentals”, “grupp” människor, och även vid namn.
De lexikala valen och benämningen av flyktingarna skiljer sig alltså till ytan inte så markant i tidningarna. Bortsett från att Aftonbladet hade fler kritiska artiklar än Expressen så är de väldigt lika i sina ordval. De lexikala valen och representationsstrategier som återfanns i de två tidningarna var i princip identiska och två återkommande teman återfanns både i
Aftonbladet och Expressens artiklar som behandlar flyktingkrisen. Nedan presenteras studiens resultat och exempel på de ovanstående lexikala valens användning inom deras sammanhang mer djupgående.
6.1 Empatiska artiklar
I de artiklar som vi klassat som empatiska i både Aftonbladet och Expressen är ett gemensamt mönster den återkommande användningen av ord som “hjälp”, “volontär”, “insats”,
“humanitär”, vilket ger intrycket av att Sverige är öppna för att ta emot och hjälpa flyktingarna. I dessa artiklar återfinns också en mer humaniserande representation av flyktingarna i form av en större tendens till namngivning och individualisering. De blev intervjuade, de fick föra sin egen talan och de blev presenterade med både namn och ålder samt flera detaljer angående deras liv. De artiklar som benämnts som empatiska är alltså baserade på de artiklar där det övergripande temat var “humanitära insatser”, och det temat är i sin tur baserat på de lexikala valen och representationsstrategier som återfanns i artiklarna och som nämnts ovan, samt på flyktingarnas möjlighet att föra sin egen talan.
I ett flertal empatiska artiklar (AB1, AB4, AB6, AB8, EX3, EX4, EX5, EX6, EX7) finner vi exempel där flyktingarna presenteras på en mer personlig, individnivå. De får utrymme att berätta om deras situation, hur de har tagit sig till Sverige och ge sina tankar och åsikter. Nedan följer ett par exempel från tidningarna:
Moaz Azzo, 23, flydde med sin bror från Salamiah i västra Syrien när Assads bomber föll över staden, mitt i korselden mellan IS och regeringstrupperna.
- Det känns som att plötsligt hamna i ett sammanhang. Som att få en familj. Det är inte alls som i Syrien. Visst uppstår problem nu när allt är nytt för alla. (AB6)
Ovan kan vi se hur den syriske flyktingen Moaz Azzo representeras i en av artiklarna. Hans för- och efternamn, ålder och ursprung är inkluderat. Denna individualisering gör troligen att många läsare lättare känner empati för honom. Han blir även intervjuad och får föra sin egen talan.
I artikel EX6 finner man en liknande individualisering av flyktingarna och även här får de föra sin egen talan: “Vi vill börja våra liv i Sverige, men vi hittar ingen lägenhet, säger Mohammad Mustafa, 58 och hans fru Alia Hawary, 51, som flytt Damaskus i Syrien.”. Vi ser här hur två flyktingar får utrymme att berätta om sin situation. De är namngivna och deras ålder samt ursprung är utskrivet.
I AB1 läser vi om den svenska skådespelaren Kjell Berqvists hjälpinsatser för att hjälpa flyktingarna. Angående en pingismatch som han spelade med flyktingarna läser vi att “Han får sig en rejäl omgång och förlorade tillsammans med lagkamraten Hussein Yousf, 26.” Flyktingen som är Kjells lagkamrat vid pingisbordet individualiseras genom att man får veta hans förnamn, efternamn och ålder. Han benämns också som en “lagkamrat” (se vår
kursivering) till Kjell vilket kan ge intrycket av att “vi” (Sverige eller svenskarna) och “de” (flyktingarna) är på samma sida. Dessutom får Hussein även föra sin egen talan när han ges tillfälle att ge sin åsikt om Kjells insats vid pingisbordet “Normalbra, säger Hussein om Kjells insats.”
I EX3 finner vi att den syriska flyktingen Abdullah Waez individualiseras. Expressen nämner honom vid förnamn och efternamn samt skriver om hans bakgrund.
En av dem som satt på bussen är Abdullah Waez, 25, som kommit till Sverige med sin familj från Syrien. Han säger att han vill vara på en plats där det finns människor och affärer. Även skogen kring boendet skrämmer. (EX3)
Individualisering har som tidigare nämnts i avsnitt 5 en humaniserande effekt som gör att den beskrivna aktören känns mer som en individ som man kan känna empati för. Att använda sig av individualisering för att beskriva t.ex. en kriminell skulle ha en förvirrande effekt eftersom detta skulle humanisera en aktör som i våra ögon agerat inhumant (Machin & Mayr, 2012, s. 80). Att namnge de sociala aktörerna är ett sätt att bidra till att de individualiseras, och som vi sett hittills så är namngivning och individualisering återkommande representationsstrategier i de empatiska artiklarna. Trots att de lexikala valen oftast var empatiska till sin natur i de empatiska artiklarna så fanns det empatiska artiklar där ord som associeras till kriminalitet var återkommande, dock var detta alltid i ett sammanhang där rollerna var ombytta. Hotet kom i dessa artiklar inte från flyktingarna utan från en utomstående aktör med främlingsfientliga motiv som hotat eller gått till attack mot flyktingar och deras boende. I EX5 finner vi ett exempel på hur asylsökande Hadeel beskriver en sådan händelse:
- Han skrek att vi skulle åka tillbaka till Syrien. Han knuffade på bussen och vi blev jätterädda. Han tog tag i min pappas nacke och skrek att han skulle döda honom och han knuffade till en annan man. Jag blev så rädd att jag sprang, säger asylsökande Hadeel. (EX5)
Om ord med kriminella associationer hade återfunnits i en artikel där en aktör namngetts och individualiserats och en annan förblivit anonym eller kollektiviserats så skulle det kunna ge bilden av att den anonyma aktören är boven i dramat som utgör ett hot mot den namngivna individen. I utdraget från EX5 ovan så ser vi att den hotfulle mannens identitet är dold medan Hadeel namnges och därmed individualiseras. Hadeel får även föra sin egen talan och
beskriva sina känslor under den hotfulla situationen. Detta bidrar till att lättare känner empati för Hadeel och klassar mannen med dold identitet som ett hot. I EX9 finner vi ett liknande exempel. I artikeln återkommer lexikala val som skulle klassats som kritiska om det inte vore för sammanhanget som de satts in i. Vi finner ord som bl.a. “attentat”, “strömmen av
flyktingar”, “våg” och “katastrof”, “flyktingkrisen”, men de används i ett sammanhang där flyktingarna inte är bovar, utan snarare offer till en rad attentat. I artikeln läser vi “Hélene Lööw, docent i historia, har studerat 90-talets våg av attentat och tror att vi nu ser en ny våg.” Istället för att använda “våg” som ett sätt att beskriva flyktingar genom aggregation så
om ett par av dessa attentat riktat mot bl.a. asylboenden: “En mördare med rasistiska motiv hugger ihjäl två unga människor på en skola. Asylboenden sätts i brand över hela landet. På ett torgmöte beskriver en riksdagspolitiker strömmen av flyktingar som "vår undergång".” I citatet återfinns dessutom ett kritiskt uttalande om flyktingar där en riksdagspolitiker
beskriver “strömmen av flyktingar” som “vår undergång”, men följs av två empatiska röster från Trollhättan som beskriver att uttalandet får de att “kastas tillbaka till första halvan av 1990-talet. Till ett Sverige präglat av hätsk flyktingdebatt, växande främlingsfientlighet och våld med rasistiska förtecken.” Ett tydligt avstånd tas från riksdagspolitikern och artikeln fokuserar på att framhäva flyktingar och minoriteters roll som offer till främlingsfientliga attacker.
Lamb (2014:424) fann i sin studie att flyktingars tankar och känslor ofta blev ignorerade, de fick ytterst sällan komma till tals och framställdes som passiva aktörer. De behandlades som “ting” istället för individer. Vi finner exempel på lexikala val som framställer flyktingarna både som passiva och aktiva aktörer där deras ageranden och känslor framhävs. Ett exempel på en aktiv flykting återfinns i artikel AB8.
Kaoset lägger sig till sist när fler och fler lyckas ta sig ner i vattnet och vada in till stranden. Honavs mamma Sarah, sätter sig på marken och trycker sin dotter tätt intill kroppen. Hon vaggar tröstande sitt barn som vilken förälder som helst, ändå så helt annorlunda. (AB8)
I artikeln beskrivs den syriska flyktingen Sarah och hennes dotter Honav inte bara genom individualisering och namngivning, utan de blir även aktiva aktörer vars ageranden beskrivs. I exemplet ovan ser vi hur Sarah blir en aktiv aktör som “sätter sig på marken”, “trycker sin dotter tätt intill kroppen” och “vaggar tröstande sitt barn”. Det beskrivs att mamman Sarah beter sig som “vilken förälder som helst” vilket kan få en att fundera över varför hon inte skulle bete sig som “vilken förälder som helst”? Skiljer hon sig från andra föräldrar?
Egentligen inte, men eftersom hon är flykting och flyktingar ofta avhumaniseras så glömmer man deras mänsklighet. Man glömmer att flyktingar, liksom oss, är individer med relationer och mänskliga beteenden. Sarah är någons dotter, förälder, syster och partner.
Ett exempel på en mer passiv framställning finns i artikel AB6 där rubriken lyder “Här placeras 580 flyktingar”. Till skillnad från föregående exempel så ser vi hur flyktingarna blir framställda som passiva aktörer i denna rubrik i och med att de är objektet eller personen som
“placeras” ut. Den som “placerar ut” eller utför handlingen är den aktiva aktören, medan den som “blir placerad” är den passiva aktören. Denna framställning av flyktingarna i en passiv roll där de likt ett objekt placeras ut och flyttas runt i landet av en aktiv aktör bidrar till att flyktingarna kan uppfattas som maktlösa grupper vars liv är i händerna på den makthavande, aktiva aktören (i detta fall Sverige) som har den överordnade makten att flytta runt de
“passiva offren”. I samma artikel ur Expressen (EX6, se vår kursivering) finner vi ännu ett exempel där flyktingarna framställs som passiva aktörer i händerna på en överordnad, makthavande aktiv aktör.
För tillfället delar han lägenhet med andra i Göteborg. Han vädjar till svenska politiker att göra något åt bostadskrisen. - Det måste bli en lösning, säger Amr Mufti. Han och vännen Ahmad Alsrahin, också syrisk flykting som väntar på asylbesked, påpekar att många nyanlända utnyttjas på bostadsmarknaden av giriga hyresvärdar. De hoppas att situationen förändras. - Hela Sverige tjänar på att vi får boende så att vi kan börja integreras, studera och jobba så snart som möjligt, säger Amr Mufti. (EX6)
I citatet blir flyktingarna inte bara individualiserade genom att benämnas med namn och härkomst, de får även tillfälle att föra sin egen talan och berätta om hur de på olika sätt blivit utsatta sedan de kommit till Sverige. Deras passiva roll som offer tydliggörs i och med att de själva berättar om hur de “nyanlända” utnyttjas av “giriga hyresvärdar”. De passiva aktörerna (flyktingarna som i detta fall benämns som “nyanlända”) blir utnyttjade av de aktiva aktörerna (de giriga hyresvärdarna). Den som utför handlingen (den som “utnyttjar”) är som sagt den aktive aktören, medan den som utnyttjas är den passiva (Machin & Mayr, 2012, s. 105; van Leeuwen, 1996, s. 42-43). Detta bekräftas av Van Gorps (2005:489) studie som tidigare nämnts i avsnitt 3: asylsökande kan bli presenterade som antingen offer inom en diskurs som handlar om humanitära insatser, eller som den mer stereotypiska diskursen om nationell säkerhet där de asylsökande framställs som “inkräktare” eller “främlingar”. Van Dijk
(1987:58) skrev att de negativa egenskaper som brukar tilldelas minoriteter (de är annorlunda, de anpassar sig inte till det nya samhället, de är involverade i negativa handlingar och hotar samhällets socioekonomiska intressen) inte är ett försök att framhäva skillnader mellan två “likvärdiga” grupper (“vi” som samhälle och “de” andra, d.v.s. flyktingarna eller
“främlingarna”), utan ett sätt att för den ena gruppen att påvisa sin överlägsenhet över den andra. Trots att hans kommentar är mer relaterat till de kritiska argument som brukar
användas mot minoriteter så kan man även reflektera över hur överlägsenhet konstrueras i de empatiska artiklarna.
På ett sätt konstrueras Sveriges överlägsenhet genom att flyktingarna presenteras som offer i behov av hjälp medan vi svenska medborgare presenteras som empatiska, humanitära volontärarbetare med makten och viljan att bistå flyktingarna. Ett exempel där detta
tydliggörs återfinns bl.a. i AB4 där vi läser att: “Läget är så allvarligt att alla samhällsaktörer måste hjälpa till. Det som sker är en av de största humanitära insatserna i svensk historia, sa Stefan Löfven.” Statsminister Stefan Löfven framhäver här betydelsen i att alla
samhällsaktörer hjälper till i en av de största humanitära insatserna som Sverige har mött. Vi finner fler exempel på användningen av pronomen i EX1 där det står att “Sverige har fått ett erkännande för vad vi gör, säger statsministern.” Här används även pronomenet “vi” (vår kursivering) vilket syftar till ”vi i Sverige”.
I AB7 används “vi” för att framhäva “våra” humanitära insatser i den pågående flyktingkrisen. “Sverige har ett väldigt gott rykte. Vi har ett fantastiskt mottagande, i jämförelse med övriga EU- länder står vi oss bra. I de empatiska artiklarna användes promonenet “vi” främst för att framhäva våra insatser, d.v.s. vad “vi” (Sverige, Europa, världen, svenska myndigheter eller journalister) gör för flyktingarna än på att det är “vi” mot “de”. “Vi” återkom i ett flertal artiklar men “de” eller “dem” med konnotation till flyktingarna återfanns endast i ett fåtal artiklar. Det tydligaste exemplet där “de” direkt konnoterar till flyktingarna återfinns i exempelvis AB4 där rubriken lyder “Krisplanen: De får bo i tältläger” och i brödtexten skrivs det att “Trycket är hårt - de behöver någonstans att bo.” Även här visar “vi” empati för “de” och försöker hjälpa de hitta ett boende. Deras “behov” av ett boende och “vår” möjlighet och engagemang till att försörja de med ett hjälper också till att skapa bilden av att “de” är utsatta och i behov av “vår” hjälp. De ovannämnda faktorerna bidrar alla till att stärka framställningen av att flyktingarna är offer i vårt land och att vi är de som har makten att hjälpa de. Detta kan jämföras med studien av Bolte & Keong (2014:75) där de bland annat fann att humanitära insatser och flyktingars roll som offer återfanns i en av tidningarna som de undersökte. De beskriver att tidningen NST betonade att flyktingarna var i behov av skydd och att utbytesförslaget mellan Australien och Malaysia skulle gynna flyktingarna i form av beskydd. Att framställa flyktingarna som offer vars liv skulle gynnas av förslaget bidrog i framställningen till att legitimera utbytesförslaget (Bolte & Keong, 2014, s. 100-101). I EX9 finner vi ett påstående som stödjer detta “Stödet för en generös flyktingpolitik har ökat efter rapporterna om desperata människor på flykt genom Europa och bilderna på treårige Alan Kurdi som dog när hans familj försökte ta sig över Medelhavet.” Framställningen av flyktingarna som offer eller mer specifikt i detta fall som “desperata människor på flykt”
bidrog till att stödet för en generös flyktingpolitik ökade. På samma sätt legitimerades utbytesförslaget genom att tidningarna betonade flyktingarnas utsatthet.
I början av resultatavsnittet återgavs en kort sammanfattning av de enstaka lexikala val som genomsyrade artiklarna, dock så angavs endast enstaka ord utan något sammanhang. I de empatiska artiklarna var detta ord som bland annat “hjälp”, “volontär”, “insats”, “humanitär” (se fler ord i början av avsnitt 6). Nedan återges ett par exempel på ordens användning i de empatiska artiklarna inom deras sammanhang och en reflektion över deras betydelse för flyktingarnas framställning (se våra kursiveringar).
I AB1 finner vi ett flertal exempel på återkomsten av de ovannämnda lexikala valen. “På flyktingmottagningen Nobelberget i Sickla hjälper Kjell Bergqvist till dag som natt.”, “Han har jobbat med att hjälpa flyktingar i snart tre veckor, både i Stockholm och i Göteborg.”, “Svårt att inte hjälpa till”, “Han har skänkt flera tiotusentals kronor för att hjälpa.”, “Fler än 1 500 volontärer hjälper till i Stockholm.”. En mening som står ut i artikeln är “Till och med kriminella har hjälpt till och bland annat köpt mat till boendet som volontärerna sedan lagat till. “ Det görs här alltså en distinktion mellan flyktingar och kriminella. Till och med de kriminella “bovarna” hjälper flyktingarna eller “offren”. De beskrivs som två separata karaktärer, vilket gör det tydligt att flyktingarna inte är kriminella, trots den vanligt förekommande tendensen att framställa flyktingar som kriminella och inkräktare. Flyktingarna separeras alltså från den kriminella association som de brukar tilldelas och framställs snarare som offer till sådan stor omfattning att “till och med kriminella” väljer att hjälpa till. I AB6 finner vi följande:
- Vi har hjälp av volontärer, säger Sven Kuldkepp. - De gör ett jättejobb. Frivilliga kommer från Kiruna och Narvik och byarna runt omkring. De sorterar koftor, jackor, skor och leksaker och slussar familjer från Bagdad, Damaskus och Asmara in till kläderna som hänger på galgar i rum som egentligen är tänkta för möten och konferenser. (AB6)
Ett annat exempel på de lexikala valens användning kommer från ett citat ur AB4 som nämnts tidigare i analysen: “Läget är så allvarligt att alla samhällsaktörer måste hjälpa till. Det som sker är en av de största humanitära insatserna i svensk historia, sa Stefan Löfven.” Som tidigare konstaterats så framhäver statsminister Stefan Löfven här betydelsen i att alla samhällsaktörer hjälper till i en av de största humanitära insatserna som Sverige har mött. I
EX1 säger Stefan Löfven: “Det är hårt arbete men i grunden finns ett stort förtroende för Sverige. Vi är en av de största givarna i FN:s system, inte minst som humanitära
bidragsgivare.” I ett längre citat säger han: “Att ta initiativ till att Syrienkrisen blir löst och påverka Europa att dela på ansvaret. Där har vi flyttat fram positionerna" säger han. Och för det tredje: Stå fast vid en humanitär flyktingpolitik.”
I citatet finner vi alltså ännu en gång betonandet av att ta “initiativ” för att hjälpa till att “lösa” den pågående krisen och agera utifrån en “humanitär” politik. I ingressen till EX6 står det:
“När omkring 35 asylsökande anlände till byn Lima utanför Malung vägrade flera att kliva av bussarna i protest. En av dem som inte ville kliva av bussen är Abdullah Waez, 25. - Vi är tacksamma, men det här stället är inte humant, säger han.” (EX6)
Abdullah vägrar kliva av bussen eftersom det nya boendet inte är humant men beskriver sin tacksamhet för den hjälp han har fått hittills: “Abdullah säger att de känner sig tacksamma över den hjälp de fått i Sverige.” Rubriken som lyder “Flyktingarna vägrar kliva av” kan eventuellt ge intrycket av att flyktingarna är rebelliska och otacksamma. Deras protest skulle däremot också kunna ses som ett sätt för flyktingarna att betona och hävda sin mänsklighet och att de, liksom oss, känner att de förtjänar att bo under bättre förhållanden och att deras position som flykting inte innebär att de kan acceptera vilka förhållanden som helst.
Individualisering och namngivning är representationsstrategier som genomsyrar de empatiska artiklar. I och med att flyktingarna i en del artiklar (AB1, AB4, AB6, AB8, EX3, EX4, EX5, EX6, EX7) namnges och individualiseras, för sin egen talan och själva får berätta om sin kamp och utsatthet så bidrar det till framställningen av att flyktingarna är offer i behov av hjälp istället för den vanliga tendensen att betrakta och framställa de som inkräktande
främlingar. I artiklarna får läsaren komma närmare flyktingarnas liv och svåra situation vilket gör det lättare för läsaren att visa medkänsla och känna empati för dem. När flyktingarna inte individualiserades så blev de kollektiviserade och benämnda som “flyktingar, människor, personer och flyktingbarn” och dessa benämningar genomsyrar majoriteten av de kritiska artiklarna som förklaras nedan.
6.2 Kritiska artiklar
I de fåtal artiklar vi klassat som kritiska (AB2, AB3, AB5, EX2) återfanns ofta lexikala val som handlade om “kontroll”, “granskning”, “smuggling” och “falsk”. En intressant
iakttagelse i vår analys av artiklarna (och ett av kriterierna för klassificeringen av de kritiska artiklarna) var att inte i en enda av de kritiska artiklarna blev en flykting individualiserad, varken i Aftonbladet eller Expressen. De benämndes endast utifrån kollektiviserande termer (“flyktingar”, “människor på flykt”, “flyktingbarn”), och blev till skillnad från de empatiska artiklarna aldrig namngivna och fick inte heller tillfällen att uttala sig. I Bradimore & Bauders (2011:640, 650) studie så fann de att säkerhet och riskrelaterade ord var återkommande och utgjorde ett tema i tidningarna som de undersökte, samt att flyktingarna väldigt sällan fick komma till tals i artiklar som berörde dem. Regeringen och polisen fick istället sina röster hörda och stödgrupper fick tala för flyktingarna (Ibid, s. 656). Lamb (2014:424) bekräftade också som tidigare nämnt att flyktingar ytterst sällan komma till tals och framställdes som passiva aktörer. Vi finner samma mönster i de kritiska artiklarna; flyktingarna hamnar inom en diskurs som berör säkerhet och kriminalitet och får väldigt sällan föra sin egen talan. De kritiska artiklarna är alltså baserade på de artiklar där säkerhet och kriminalitet var det övergripande temat. Nedan följer ett par exempel från de kritiska artiklarna.
I artikel AB5 står det följande i ingressen: “Vår granskning av flyktingsmugglingen till Sverige avslöjar hur lätt det är att få tag på falska pass och hur omfattande den svarta marknaden är.” “Flyktingsmuggling”, “falska pass” och “den svarta marknaden” är alla ord som associeras till olagliga, kriminella handlingar, och ordet “granskning” kan uppfattas som en mer kritisk synonym till “undersökning” som ofta brukar användas i kritiska eller
kriminella sammanhang. I brödtexten finner vi ett liknande citat där orden repeteras, men denna gång nämns även flyktingar och smugglare: “Efter en månads granskning av
flyktingsmugglingen till Sverige vet vi att handeln med falska pass är stor. Alla vi talar med - från nyanlända flyktingar och människor på flykt i Europa till smugglarna - bekräftar den bilden.” I ett utdrag ur AB3 återfinns ytterligare ett exempel på förekomsten av dessa ord:
Det han säger bekräftar den bild vi fått under en månads granskning av flyktingsmugglingen till Sverige. Det pågår en intensiv handel med falska pass, ingen vet hur många som kommit hit flygvägen och ingen vet hur många som fastnat i säkerhetskontrollen på vägen. (AB3)
I citatet finner vi återigen ord som “granskning”, “flyktingsmugglingen”, “falska pass”, “säkerhetskontrollen” och att det pågår en intensiv “handel” med dessa falska pass. Utdragen ur de ovanstående artiklarna bidrar till att skapa känslan av att det finns faror och illegala handlingar som uppkommit i samband med flyktingarnas ankomst. Detta kan i sin tur påverka
läsarens syn på flyktingarna i och med att dessa nämns i samband med ord och händelser som associeras till kriminalitet. I de kritiska artiklarna finner vi också att det finns en större
tendens till att använda sig av aggregation och kollektivisering för att benämna flyktingarna:
Miljoner och åter miljoner flyktingar flyr krigets härjningar i Syrien - och tusentals söker asyl i Sverige. Men det finns ett annat, mer ljusskyggt sätt att ta sig in i Europa: Med ett svenskt "look alike"-pass för 10 000 kronor. En olaglig och vansklig affär för köparen. Strålande business för försäljaren. Det här avslöjar TV4:s "Kalla fakta". (EX2)
I artikel EX2 så använder Expressen sig av beskrivningar som “miljoner och åter miljoner”, “tusentals” och “gruppen” vilket får det att låta som att det väller in en till synes stor mängd flyktingar, men eftersom specifika siffror inte används är det svårt att veta vad faktumet faktiskt är när det kommer till antalet. Hur många miljoner menar Expressen? Betyder tusentals 1000 eller 100 000? Hur stor är “gruppen”?
Men ingen vet hur många av alla tusentals asylsökande som nu kommer till Sverige som köpt ett pass och flugit hit. De falska resehandlingarna visas aldrig upp i någon passkontroll, det är bara flygbolagen som tittar på dem. Passen är enbart en biljett ombord på planet, sen förstörs de, slängs eller skickas tillbaka med smugglaren för att användas igen. (AB5)
Just nu kommer många ensamma flyktingbarn till Sverige. Åsa Regnér berättade att regeringen kommer att ge förslag till lagrådet om en ny typ av placeringsform för dessa barn. Enligt Migrationsverkets prognoser kommer gruppen barn som söker asyl inte att minska. Det nya boendet kallas "stödboende" för barn och unga mellan 16-20 år. (AB2)
I ovanstående utdrag ur artikel AB5 nämns “tusentals asylsökande” och i AB2 skrivs “många ensamma flyktingbarn” och “gruppen barn som söker asyl”, men även här saknas siffror. Dessa påståenden ger intrycket av en stor mängd flyktingar men ger inga statistiskt grundade siffror. Observera att de kritiska artiklarna må ha inslag eller lexikala val som kan ge ett empatiskt intryck och empatiska artiklar kan ha kritiska inslag, t.ex. beskrivningar av flyktingar som “ensamkommande barn” som ett potentiellt sätt att styra folks känslor till att känna empati för oskyldiga barn. Vi har dock klassat artiklarna som empatiska eller kritiska utifrån de lexikala val och representationsstrategier som används i artiklarna och det
övergripande intryck de ger av flyktingarnas ankomst. En motstridighet i AB2 är att inrikesminister Anders Ygeman säger:
- Vi har inte tagit emot så här många sedan andra världskriget. Men allvarligast är det naturligtvis för de människor som flyr undan krig och förtryck, Assads oljefatsbombningar och IS terror, säger han. (AB2)
I artikeln beskrivs åtgärder som polisen vill ta till följd av de konsekvenser som den ökade invandringen har burit med sig till Sverige, i artikelns fall människosmuggling och illegal vistelse i landet. Ygeman inser att det finns ett problem med den ökade invandringen som behöver åtgärdas, men anser också att flyktingarna är de som är mest drabbade, vilket kan ge ett empatiskt intryck trots det övergripande kritiska språkbruket i artikeln.
De kritiska artiklarna handlar sammanfattningsvis om kriminella handlingar, risker och säkerhetskontroller som uppkommit i samband med flyktingarnas ankomst. I och med att flyktingarna placeras in i artiklar där diskursen handlar om dessa negativa saker så kan det bidra till att läsaren får en negativ bild av den pågående invandringen och börjar associera flyktingarna till dessa negativa ord som används i artiklarna. Detta kan i sin tur påverka läsarens inställning till flyktingarnas egenskaper och ankomst till att bli mer “kritisk” istället för empatisk. De kritiska artiklarna karaktäriseras bland annat av en större tendens till att använda sig av aggregation och kollektivisering för att beskriva flyktingarna. Användningen av pronomina i de kritiska artiklarna för att förstärka distinktionen mellan “vi” och “de” (flyktingarna) återfanns inte i den utsträckning som hade förväntats och har därmed uteslutits från denna del p.g.a. bristen på betydelsefull förekomst.
Något som är intressant i både de kritiska och empatiska artiklarna är att de lexikala val som återfanns användes i princip aldrig för att direkt karaktärisera flyktingarna som kriminella eller offer. De framställdes istället indirekt som offer eller potentiella hot genom de lexikala valen, representationsstrategierna, placeringen av flyktingarna i aktiva eller passiva roller, samt genom att placera in flyktingarna i artiklar som handlar om kriminalitet och säkerhet eller humanitära insatser. Vi fann endast en tydlig, direkt karaktärisering av flyktingar som “desperata människor på flykt” i EX9 där det skrevs “Stödet för en generös flyktingpolitik har ökat efter rapporterna om desperata människor på flykt genom Europa och bilderna på
treårige Alan Kurdi som dog när hans familj försökte ta sig över Medelhavet.” men i andra fall var de lexikala valen mest till nytta för att indirekt framställa flyktingarna på ett speciellt sätt genom att skapa den diskurs eller tema som flyktingarna skulle presenteras inom, i vårt fall “humanitära insatser” samt “kriminalitet och säkerhet”.
