1
Påverkan av kost och
motion hos personer
med diabetes typ 2
HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad
FÖRFATTARE: Amanda Taryee-Laryea & Madeleine Schlosser JÖNKÖPING 2016-01
-
a literature review
PRIMARY SUBJECT: Nursing
AUTHOR: Amanda Taryee-Laryea & Madeleine Schlosser
JONKOPING 2016-01
The effects of diet and
exercise in individuals
with type 2 diabetes
Sammanfattning
Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom som klassificeras som en livsstilssjukdom. Personers
möjlighet till livsstilsförändring ligger i att kunna bedriva en fungerande egenvård, som den drabbade tillsammans med sjukvården kan utforma genom en individanpassad vårdplan. En livsstilsförändring för patienter med diabetes typ 2 är nödvändig, men är för många svår att uppnå då människor idag konsumerar ett större matintag och har en mer stillasittande livsstil. Sjukvårdens uppgift blir därför att klargöra effekten av vad kost och motion kan åstadkomma för patientens hälsotillstånd.
Syfte: Syftet är att beskriva dels kost- och motionsprogram avsedda för att förbättra hälsa hos
personer med diabetes mellitus typ 2, dels effekten av programmen.
Metod: En litteraturöversikt där tio stycken artiklar med kvantitativ design inkluderades efter
genomförd kvalitetsgranskning. Databasen Cinahl användes till sökning av artiklarna.
Resultat: Resultatet beskrivs utifrån programmens innehåll det vill säga: kostprogram,
motionsprogram och kombinerade kost- och motionsprogram. Dessa program innebär en åtgärd av antigen förändrad kost, ökad fysisk aktivitet eller kombinationen av dessa två åtgärder tillsammans. Vanliga effekter av dessa program på personer med diabetes typ 2 är sänkt HbA1c, sänkt kolesterol och viktminskning.
Slutsats: Personer som drabbas av diabetes typ 2 är i behov av att förändra sitt levnadssätt. Kortare
och mer intensiva program med mycket stöd och rådgivning av personal har visat sig ge goda resultat då det ökar motivationen hos deltagarna. En lågkolhydratskost har visat sig ha bäst positiv effekt på hälsofaktorer hos personer med diabetes typ 2, den långvariga effekten av denna kost behöver studeras vidare.
Summary
Background: Diabetes type 2 is a disease often related to poor lifestyle choices. The possibility to
make adequate lifestyle changes is dependent on an individual’s ability of self-care, a plan of care can be designed by the individual and healthcare professionals in cooperation. A lifestyle change is
necessary for people with type 2 diabetes, though it is difficult to achieve since people are consuming larger amounts of food and living a more sedentary lifestyle. Showing patients the benefits of healthy eating and physical activity is of great importance within the healthcare profession.
Objective: The objective is to partly describe diet and exercise programs intended to improve health
among individuals with type 2 diabetes, and partly to reveal the effects of the programs.
Method: A literature review of ten articles of quantitative design were used after completed quality
review. The database Cinahl was used for the article search.
Results:The result is described of the interventions contents that is: diet interventions, exercise interventions and the combination diet and exercise intervention. These interventions imply a change in either diet, exercise or the combination of both these together. Common effects of these
interventions on individuals with diabetes type 2 are reduced HbA1c, lowered cholesterol and weight loss.
Conclusion: Individuals with diabetes type 2 need to make different lifestyle choices. Shorter and
more intense interventions with plenty of support and guidance from staff have shown to bring favorable results as it motivates participants. A low-carb diet is shown to have the greatest positive effect on health factors for individuals with diabetes type 2, the long term effect of this diet needs to be further studied.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 2
Diabetes typ 2 ... 2 Kost ... 2 Fysisk aktivitet ... 3 Egenvård ... 3 Personcentrerad omvårdnad ... 4Syfte ... 5
Material och metod ... 5
Design ... 5
Urval och datainsamling ... 5
Dataanalys ... 5
Etiska överväganden... 5
Resultat ... 6
Presentation och effekter av program ... 6
Kostprogram ... 6
Motionsprogram ... 7
Kombination av kost- och motionsprogram ... 7
Diskussion ... 9
Metoddiskussion ... 9
Resultatdiskussion ... 10
Slutsats och kliniska implikationer ... 11
Referenser ... 12
Bilagor ... 1
Artikelsökning ... Bilaga I Bilaga II - Kvalitetsprotokoll ... Bilaga II Bilaga III – Artikelmatris ... Bilaga III
1
Inledning
Vår uppsats har en ambition att skapa en litteraturöversikt över kost- och motionsprogram som kan påverka hälsan hos personer med diabetes typ 2 och leda till en minskad förekomst av sjukdomen. Diabetes typ 2 är idag en världsomfattande sjukdom som berör hela sjukvårdsprofessionen.
Riskfaktorer för diabetes typ 2 är: övervikt, hög ålder, otillräcklig fysisk aktivitet samt rökning. Dock lider fler och fler unga av övervikt till följd av en osund livsstil, varpå det också är fler som utvecklar diabetes typ 2 i låg ålder (Toft, 2010). Idag går det inte längre ensidigt säga att diabetes typ 2 är en ålderssjukdom. Den snabba ökningen av diabetes typ 2 är ett växande samhällsproblem, där kostnader och resurser inom den offentliga sektorn ökar (Socialstyrelsen, 2015). Samhällskostnaden för
diabetesvården idag stiger långt över statens uträknade budgetförslag. Sjukdomsförebyggande åtgärder och egenvård kan minska förekomsten av sjukdomen och besvär med upp till 90%, vilket leder till en minimering av både vårdbesök och vårdkostnader. Ett viktigt ställningstagande är att försöka hejda sjukdomen och dess utveckling i världen, och försöka hitta en hållbar lösning på problemet. Motion och en hälsosam kosthållning har visat sig ha som effekt att minska
insulinresistensen som övervikt förorsakar. Vården har mycket att vinna på att handleda personer i att ägna sig åt egenvård (Rutter, 2012). Diabetes är en kronisk sjukdom, som kräver en livslång
behandling men kan med några enkla livsstilsförändringar påverkas positivt. Handledning av personer med diabetes typ 2 skall tydligt visa effekter av egenvårdsåtgärder (Taylor, Fletcher, Mathis & Cade, 2014). Det handlar om små förändringar som personer med diabetes typ 2 själva kan genomföra för att uppnå en förbättrad hälsa.
2
Bakgrund
Diabetes typ 2
Diabetes typ 2 klassas idag som en livsstilssjukdom. Av alla räknade diabetesfall är det 90% som får diagnosen diabetes mellitus typ 2. Sjukdomens utbredning löper snabbt fram i världen. Det är främst industriländerna i västvärlden som drabbats hårdast men även i utvecklingsländerna ses nu en ökning av sjukdomen. Fortsätter utbredning av sjukdomen i samma takt som idag kommer 80% av världens befolkning år 2025 vara drabbade av sjukdomen (Guannini, Mohn & Chiarelli, 2009). Några vanligt förekommande symtom vid diabetesinsjuknande är ökad törst, ökad mängd urin, trötthet och viktnedgång. Kroppen får förhöjda värden av sockerhalt i blodet (plasmaglukos) vid intag av snabba kolhydrater (Guannini, et al., 2009). Det är i pankreas som betacellerna stimulerar kroppens insulinfrisättning. Kroppen använder insulinet som redskap för att bryta ner och energisätta cellerna. Frisättningen av insulin reglerar blodglukosnivåerna och leder till ett stabilt blodsockervärde. Personer med diabetes typ 2 har en bristande förmåga att producera insulin då kroppen stöter ifrån insulinet och visar en resistens eller nedsatt effekt av insulinet (Svenska diabetesförbundet, 2011). Det mått som används för att kunna utvärdera behandlingen av diabetes kallas HbA1c. HbA1c ger måttet på hur blodsockerhalten legat de senaste 2-3 månaderna innan provtagningen. Ju högre sockerhalt som finns i blodet, desto högre HbA1c-värde. En person som har drabbats av diabetes typ 2, har ett HbA1c-värde som ligger över 52 mmol/ml (Alvarsson, 2010). En av de utlösande faktorerna till insjuknande i diabetes typ 2 är det genetiska arvsanlaget. Dock är de största riskfaktorerna för att insjukna i diabetes typ 2 ett Body Mass Index (BMI) över 25, en ohälsosam kosthållning, en passiv och stillasittande livsstil, rökning och stress (Ghanbari, Parsa-Yekta, Roushan & Lakeb, 2005). Vid insjuknande vill kroppen göra sig av med stora mängder urin, eftersom njurarna vill frigöra sig från det överskott av socker som finns i blodet. Den ökade urinmängden påverkar vätskebalansen negativt och leder till en ökad törst. Det är viktigt att personer med diabetes typ 2 upprätthåller en balans mellan nutrition och elimination.
Kost
En anledning till ökningen av diabetes typ 2 i världen är ett felaktigt matintag vilket leder till en övervikt hos världens befolkning (Sanz, Gautier & Hanaire 2010). Det finns ett samband mellan ekonomi och konsumtion av fet mat. Studier visar att snabbmat konsumeras i första hand av människor med ekonomiska svårigheter och med en utsatt social bakgrund (Clark, 2014). En stor riskfaktor för ett insjuknande i diabetes typ 2 är ett BMI värde över 25. Detta värde
klassificeras som övervikt. Ju högre värde över 25 en person uppvisar, desto större risk för personen att insjunkna i diabetes typ 2. BMI räknas ut genom att ta vikten i kilogram, multiplicera sedan längden i meter med längden i meter, dividera vikten med det tal man får fram, t ex 1,80 m / (80*80) = BMI. Det är BMI värdet som bestämmer vilken viktgrupp man tillhör. Klassificering följer nedan: Undervikt > 18,5
Normalvikt: 18.5 - 24,9 Övervikt: 25,0 - 29,9 Fetma < 30,0
(Großschädl, Haditsch & Stronegger, 2012).
Intag av en fettrik och en i övrigt näringsfattig kost genererar en högre fettinlagring i kroppens alla vävnader, vilket i sin tur påverkar insulinkänsligheten. Insulinkänsligheten förstärks som en följd av ett minskat näringsintag och ökat fettintag. Personer med diabetes typ 2 kan i stor grad påverka sin sjukdomsbild och minska sina sjukdomsrelaterade symtom med hjälp av kosten. Ett stöd från familj och omgivning gör det lättare att hålla sig till en nyttig och balanserad kost (Park & Wenzel, 2012). Ett förändrat matintag kan förbättra hälsan hos den som drabbas av diabetes typ 2. De snabba
3
kolhydraterna kan bytas mot råvaror som ger en längre mättnadskänsla (Hamman, Wing, Edelstein, Lachin, Bray, Delahanty, Hoskin, Kriska, Mayer-Davis, Pi-Sunyer, Regensteiner, Venditti & Rosett, 2006). Kolhydratsrik kost måste minimeras och ersättas av en kost av mera grönsaker och rotfrukter (Malpass, Andrews & Turner 2008).Kosten påverkar också kolesterolhalten i blodet. De mått som används för att mäta kolesterol är high density lipo-protein (HDL), vilket även kallas det goda kolesterolet, och low density lipo-protein (LDL), även kallat det onda kolesterolet (McArdle, Katch & Katch, 2010). Människor som äter mycket mättat fett har ofta ett högre HDL kolesterol, medan en kost av snabba kolhydrater ofta sänker HDL. I jämförelse med en lågfettsdieter visar kolhydratsfattiga dieter ofta en ökning av bland annat HDL, och en minskning av LDL, total kolesterol och vikt (LeCheminant, Smith, Westman, Vernon, & Donnelly, (2010). Kosthållningen anses vara det svåraste området att förbättra, samtidigt så krävs det inga radikala förändringar för att kunna se en förbättring i kontroll av insulin- och glukosnivåer (Sullivan och Joseph, 1998). Blodsockerkurvan påverkas av att man får i sig olika mängd socker under dygnet.Personer med diabetes typ 2
rekommenderas äta sex gånger per dag, och var tredje timma för att hålla en jämn blodsockerkurva på ett värde mellan 4,5-6,5 millimol per liter (Ericson & Ericson, 2012). Människor är uppbyggda på olika sätt beroende på kön, ålder och kroppsbyggnad. Individuella kostprogram är beroende av dessa faktorer. Kostprogram görs i samråd med dietist, som komponerar en individanpassad kostplan som tillgodoser alla näringsämnen (Wright, Nyland, Carnevale & Gros 2010). Viktigt vid diabetes typ 2 är att kaloriintag varken över- eller understiger individens rekommenderade intag per dag. Motion är något som rekommenderas personer med diabetes typ 2, och kan ordineras på recept. En ökning av den fysiska aktiviteten leder till en högre kaloriförbränning.
Fysisk aktivitet
För att minska risken för att utveckla diabetes typ 2 krävs en förändring inte bara vad gäller kosten utan också i fysisk aktivitet. En förändring i fysisk aktivitet för personer med diabetes typ 2 är något som bör utformas i samråd med vårdpersonal, då det är nödvändigt att den individanpassas.
Träningen kan variera i aktivitetsnivå från vardagsmotion till högintensiv träning. Vilken motionsform som bedrivs är inte av huvudsakligt intresse, utan fysisk aktivitet i alla former leder till förbättrade värden hos personer med diabetes typ 2 (Taylor, Fletcher, Mathis & Cade, 2014). För att förbättra blodsockervärdet krävs motion som bedrivs dagligen. Medelintensiv träning i 30 minuter per dag ger goda förutsättningar att minska sjukdomsutvecklingen och förbättra hälsan. Aktivitetsformen skall ligga till grund för personens välbefinnande och därför skall den vara anpassad till personens nuvarande hälsostatus och livsstil (Birkeland, Henriksson & Östensson, 2008).
Personer med diabetes typ 2 blir enligt en studie av Jutterström, Isaksson, Sandström och Hörnsten, (2012) motiverade att fortsätta motionera när de upplever de positiva effekterna. För personer med diabetes typ 2 kan kroppens reaktion på fysisk aktivitet vara ett förbättrat värde på glukosmetabolism, samt en ökad insulinkänslighet och ett lägre blodtryck. Blodtryck används som mått för att urskilja sjukdomens utvecklingsgrad, och ett förhöjt värde kan innebära en ökad risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Diagnosen diabetes innebär i sig en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. En studie visar att en högintensiv, pulshöjande träning bör bedrivas minst tre gånger i veckan för att motverka hjärt- och kärlsjukdomar. En pulshöjande träning har en positiv effekt på hjärtats
pumpförmåga, vilket leder till en förbättrad kompression (Birkeland, Henrikson & Östensson, 2008).
Egenvård
Under de senaste 20 åren har egenvård blivit ett uttryck som används flitigt inom sjukvården, och i det patientnära arbetet. Egenvård syftar till att stärka patientens förmåga att urskilja sina egna
möjligheter och att själv kunna påverka sin sjukdomsbild (Rutter, 2012). Hälso- och sjukvården bör samråda och planera med de som berörs för att utveckla en välfungerande vårdsituation kring individen för att kunna främja en god hälsa och bidra till en ökad kännedom kring sin sjukdom och dess symtom. Att bedriva egenvård skapar ett säkrare patientarbete. Egenvård i form av
4
livsstilsförändringar skall kunna motverka sjukdomsförlopp, samt kunna förbättra hälsa hos personer med diabetes typ 2. Vårdpersonalen skall kunna förmedla sina kunskaper om hur sjukdomen
behandlas på bästa sätt för att öka personens känsla av trygghet i sin egen vård (Newbould, Taylor & Bury, 2006). Studier har visat att det finns evidens för att en stödjande egenvård kan förbättra hälsan och livskvaliteten, vilket bidrar till ökad tillfredsställelse hos patienten och en minskning av antalet sökta vårdtillfällen (Department of Health, 2005). Dorthea Orém har utvecklat en teori vars huvudsyfte är att förbättra hälsa och välmående (Orem, 2001). Enligt Oréms teori är individens förmåga till egenvård betydande, och ett lyckat resultat tillfredsställer självkänslan hos individen. Dock är egenvårdsförmågan inte alltid tillräcklig, och när individen inte självständigt kan bedriva sin egen vård övergår huvudansvaret till sjukvården (Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2006).
Förutsättningarna för att bedriva sin egenvård varierar. Orém har delat in villkoren i tre olika gradtillstånd:
Helt kompenserad - Patienten är inte i tillstånd att bedriva någon form av självständig vård. Delvis kompenserad - Patienten kan med viss assistans bedriva sin egenvård.
Stödjande/undervisande - Patienter som skall uppnå ett mål, och behöver hjälp med hur de skall gå tillväga (Alligood & Tomey, 2010).
Empowerment ses idag som en nödvändig funktion för att kunna hjälpa personer med diabetes typ 2 att uppnå en acceptabel egenvård (Ho, Berggren & Dahlborg-Lyckhage, 2010). Enligt
Världshälsoorganisationen (WHO) syftar empowerment till människans möjlighet att uttrycka behov, och att kunna påverka och kontrollera händelser i sitt liv (WHO, 2012). Studier visar att det finns fyra olika faktorer som påverkar empowerment: tillit till sjuksköterskans kunskap och uppmärksamhet, strävan efter kontroll, en önskan att få dela med sig av erfarenheter, och sjuksköterskans attityd och förmåga att personliggöra arbetet. Diabetes self-management education (DSME) har påvisat en förbättrad effekt och varaktighet när den kombineras med ett stödverktyg som empowerment, Empowerment-based diabetes self-management support (DSMS) (Tang, Funnell, Noorulla, Oh & Brown, 2012).
Personcentrerad omvårdnad
Personcentrerad vård är inriktad på att se hela människan, inte enbart sjukdomen. Målet är att bedriva en vård där individen står i centrum. Ett personcentrerat förhållningsätt fokuserar på de resurser som vårdtagaren bär med sig. Ett samarbete mellan vårdtagaren och vårdgivaren måste finnas och fungera (Slater, 2006). När vården skall utforma ett fungerande arbetssätt kring vårdtagare, bör tonvikten ligga på att se individens behov istället för vårdens resurser. För att motivera vårdtagaren till att utvecklas och att vilja uppnå resultat är det viktigt att hen känner sig delaktig och trygg i sin vårdform (Sahm, Wolf, Curtis, Behan, Brennan, Gallawey & MC Carthy, 2011). Innebörden av begreppet personcentrerad vård är att vårdtagaren alltid sätts i främsta ledet, och att individens upplevelse av en händelse väger tyngst (Ekman, Swedberg, Taft, Lindseth, Norberg, Brink & Stibrant-Sunnerhagen, 2011). För personer med diagnosen diabetes typ 2 är det av vikt att vården skall vara utformad utifrån individens behov. Personer som insjuknar har ett behov av att upprätta en fungerande vårdsituation tillsammans med vårdpersonalen och uppskattar kontinuitet hos vårdgivaren. Kontinuitet har en positiv inverkan på motivationen hos personer med diabetes typ 2 att bedriva egenvård (Wilkinson & Richie, 2013). Syftet med den personcentrerade vården är att ge personens möjlighet till att lyckas i vardagen. Genom att ge stöd och uppmuntra, men även synliggöra framsteg och bakslag utvecklar en tryggare vårdmiljö (Dudas, Olsson, Wolf, Swedberg, Taft, Schaufelberger & Ekman, 2013).
5
Syfte
Syftet är att beskriva dels kost- och motionsprogram avsedda för att förbättra hälsa hos personer med diabetes mellitus typ 2, dels effekten av programmen.
Material och metod
Design
En litteraturöversikt genomfördes och syftet var att få en insyn över ett redan studerat ämne och hur designen var utformad och framställd (Friberg, 2012). För att kunna undersöka problemområdet, så måste egna värderingar och förförståelser kring ämnet bortses. En design som skall utformas korrekt bör vara fördomsfri för att kunna betraktas som godkänd (Backman, 2008).
Urval och datainsamling
Litteraturöversikten bygger på vetenskapliga artiklar som är gjorda utifrån kvantitativ data.
Sökningarna var begränsade och skulle ha ett publiceringsår mellan 2005-2015, vara peer-reviewed samt vara skrivna på engelska. Inklusionskriterierna var att personerna som studerats hade diagnosen diabetes typ 2 eller nedsatt glukostolerans, ett BMI över 25 och att artiklarna svarade mot studiens syfte. Exklusionskriteriet var att deltagarna i studien inte var under 18 år. Artikelsökningen
begränsades genom att abstract var förkryssat vilket medförde ett mer effektivt sökresultat (Östlundh, 2012). Artikelsökningen utfördes i databasen Cinahl. Cinahl är en EBSCO-databas som innefattar ämnen som berör medicin och omvårdnad. Under urvalsprocessen användes en liten mängd sökord som därefter kombinerades ihop för att möjliggöra en mer preciserad sökning. Trunkering och booleska termer användes för att specificera sökningarna till det valda syftet. Utvalda artiklar redovisas i (Bilaga 1). Samtliga artiklar som söktes fram granskades av båda författarna och kvalitetskontrollerades genom ett granskningsprotokoll (Bilaga 2) innan de användes i litteraturöversiktens resultat.
Dataanalys
Dataanalysen är utformad utifrån Fribergs trestegsmodell, där de artiklar som granskades utifrån granskningsprotokollet och uppvisade ett användbart resultat för vårt syfte användes (Friberg, 2006). Fribergs modell delas in i tre steg, där det första steget var att läsa igenom de utvalda artiklarna för att utifrån ett kritiskt förhållningssätt kunna urskilja om artiklarna motsvarade litteraturöversiktens syfte. Modellens andra steg var att kunna påvisa om artiklarna hade någon gemensam nämnare med
varandra, för att finna några likheter/skillnader som kunde utgöra resultatet. Artiklarnas abstract lästes igenom för att se om resultatet svarade emot vårt syfte, för att sedan utöka läsningen till hela artiklarna för att kunna jämföra artiklarnas resultat. Fribergs modells tredje och sista steg var att sammanställa de värden som var vanligt förekommande i artiklarna (Friberg, 2006).
Etiska överväganden
I en studie där människor utgör studieobjekt är det viktigt att ta hänsyn till etik. En litteraturöversikt bygger på att inhämta tidigare forskning och att kritiskt granska innehållet med utgångspunkt i ett etiskt förhållningssätt (Kjellström, 2014). Forskare till en vetenskaplig artikel bär själva ansvar för att studien utgör ett etiskt korrekt resultat som stärks av de etiska överväganden som uppstått (Codex, 2010). Eftersom använda artiklar blivit etiskt godkända kan det antas att etiska aspekter så som informerat samtycke, konfidentialitet och frivillig medverkan var uppfyllda. För att motverka en
6
omedveten påverkan av litteraturstudiens resultat diskuterades och reflekterades förförståelsen kring diabetes typ 2 av författarna i ett tidigt skede av arbetsgången.
Resultat
Presentation och effekter av program
Kostprogram
I en av studierna fick deltagarna inta en diet som antingen innefattade låg halt av kolhydrater eller låg halt av fett. Deltagarna fick en individuell ordination av tillåten mängd kolhydrater eller fett som fick konsumeras för att uppnå en viktnedgång på 0,45 kilogram per vecka. Ordinationen baserades på deltagarnas kroppsvikt. Båda grupperna erhöll menyer med måltidsalternativ och recept, där menyerna användes under de första två veckorna. När två veckor passerat, fick deltagarna i båda grupperna själva utforma sina menyer med villkoret att hålla sig inom ramen för tillåten mängd kalorier per dag. Deltagarna hade schemalagda träffar varannan månad tillsammans med en dietist. Under första månaden hade deltagarna individuella besök flera gånger i veckan, för uppföljning och vägledning. Efter första månaden ändrades uppföljningen till var sjätte vecka, och då gjordes också kontroller av vikt och blodtryck. Uppföljning med provtagning skedde vid tre, sex och tolv månader efter att studien startade. Studien visade att deltagarna som följde en lågkolhydrats-diet (LCD) uppvisade en snabbare viktnedgång efter tre månader än deltagarna som följde en lågfettkost (LFD). Vid studiens slut var resultatet dock detsamma gällande viktnedgång. Personer med ett högre värde av HbA1c vid baseline visade den största förändringen av värdet efter studien. Efter 12 månader hade behovet av insulinbehandling minskat hos deltagarna som intog LCD (Davis, Tomuta, Schechter, Isasi, Segal-Isaacson, Stein & Wylie-Rosett, 2009).
I en annan studie jämfördes intaget av hög proteinhalt- och högkolesterolkost (high protein high cholesterol/HPHchol) mot hög proteinhalt- och lågkolesterolkost (high protein low
cholesterol/HPLchol). HPHchol-deltagarna fick äta en kost med ett högre kolesterol- och kolhydratsinnehåll, där de blev instruerade att äta 2 ägg per dag utöver den ordinerade kosten. HPLchol-deltagarna skulle istället inta en kost med högt proteininnehåll och lågt kolhydratsinnehåll, och instruerades till att utesluta ägg och istället äta 100 gram extra protein bestående av magert kött, kyckling eller fisk. Kosten bestod därigenom av samma mängd energi, men skilde sig åt genom
proteinkällan. Effekten efter tolv veckor var att ingen signifikant skillnad kunde ses angående LDL. En signifikant viktskillnad kunde ses vid intag av HPLchol-kost. Varken kön, medicinering eller etnicitet utgjorde faktorer som hade någon påverkan på värdena. Ett siginfikant förbättrat värde av HbA1c och systoliskt- och diastoliskt blodtryck kunde ses hos de som fick HPLchol-kost (Pearce, Clifton, & Noakes, 2011).
I ännu en studie så fick deltagarna byta ut sitt vardagliga födointag till en kolhydratsfattig
måltidsersättning bestående av Almased (linfrö, olivolja, rapsoljor och grönsaksjuice), där 150 gram Almased motsvarade 2223 kJ. Under vecka 1 fick deltagarna 50 gram Almased till alla måltider, 45 gram olja och 750 milliliter grönsaksjuice per dag. Vecka 2-4: 50 gram Almased till frukost och middag samt 45 gram olja per dag. Lunchen begränsades till 200 gram fisk eller kött, 500 gram grönsaker och högst 50 gram fullkornsbröd eller ris. Vecka 5-8: 50 gram Almased till middag, resterande måltider vanlig matintag. Studiens längd var tolv veckor, och ledde till en signifikant förbättring av deltagarnas HbA1c-värde. Förändringen av HbA1c efter fyra veckor var 8,8 %, för att sedan ligga på 7,7% efter åtta veckor, för att vid studiens slut uppvisa ett värde på 8,1%. En signifikant skillnad kunde även ses
7
gällande vikt, där deltagarnas genomsnittliga kroppsvikt minskade från 117 kg till 115,4 efter fyra veckor, till 112,4 kg efter åtta veckor, och slutligen 107,4 kg vid studiens avslut (Kempf, Schloot, Gärtner, Keil, Schadewaldt and Martin, 2014).
I ytterligare en studie som pågick under 12 månader delades deltagarna in i två grupper: livsstilsintervention eller diabetesstödgrupp. Samtliga deltagare ordinerades lågkalorikost, där deltagarnas vikt var avgörande för mängden kcal som fick intas (1200 till 1500 kcal / dag för dem <113.6 kg och 1500 till 1800 kcal / dag för de ≥113.6 kg). Deltagarna som medverkade i studien rekommenderades att ersätta två huvudmål och två mellanmål per dag med måltidsdrycker under de fyra första månaderna. Resterande två måltider under dagen skulle innefatta frukt och grönsaker. Samtliga deltagare i studien rekommenderades att bedriva 175 minuter medelintensiv träning per vecka. Alla deltagare som ingick i interventionsgruppen skulle föra matdagbok, medan gruppen med diabetesstöd fick sin information på mötena som anordnades tre gånger per år.Effekten av denna studie var att efter tolv månader kunde interventionsdeltagarna presentera en signifikant förbättring av kolesterol- och fettvärde. Deltagarna i interventionsgruppen hade också ett ökat fiber- frukt- och grönsaksintag jämfört med diabetesstödgruppen. En signfikant skillnad var att
interventionsdeltagarna hade färre antal dagar där fett, oljor och godis intogs och hade istället ersatt det med mer näringsrik kost. Diabetesstödgruppen uppvisade ingen märkbar förändring (Raynor, Anderson, Miller, Reeves, Delahanty, Vitolins, Harper, Mobley, Konersman, Mayer, Davis, 2015).
Motionsprogram
I en studie som genomfördes på tre grupper (personer med diabetes, personer med nedsatt glukostolerans samt personer med normal glukostolerans) instruerades deltagare i
interventionsgruppen till att öka sin fysiska aktivitet med stavgång fem timmar i veckan under en fyramånadersperiod. Efter två månader fick dessa deltagare ett stödjande telefonsamtal från en sjuksköterska. Både interventionsgruppen och kontrollgruppen (som inte hade fått instruktioner om att förändra sin fysiska aktivitet) uppmanades till att följa sina ordinarie matvanor under studiens gång. Det fanns ingen nämnvärd förändring av BMI hos deltagarna med nedsatt glukostolerans eller diabetes. Hos deltagarna med i interventionsgruppen hade tillfredställelsen med den fysiska
funktionen ökat och sömnen förbättrats avsevärt efter fyra månader (Fritz, Caidahl, Osler, Östenson, Zierat & Wändell, 2011).
I en annan studie fick deltagare medverka i en intervention med träning i hemmet, där det fanns tre videoinspelade träningsrutiner (aerobics och motståndsövningar) på 10, 20 eller 30 minuters träning vardera. Interventionsgruppen instruerades till att börja träna 10 minuter per dag, fem gånger i veckan och successivt öka träningtiden för att uppnå 30 minuters fysisk aktivitet fem dagar i veckan under tre månader. Interventionsgruppen rekommenderades att dokumentera antal steg per dag och vilken typ av träning som utförts under dagen. Uppföljning skedde varje månad under studiens gång. Nyttan av studien var en minskning av BMI -0,4 (kg/m2) hos interventionsgruppen. I en annan separat analys av kontrollgruppen uppvisades en minskning av BMI med -1,07 (kg/m2). En annan positiv effekt av interventionen var en förbättrad upplevd livskvalitet. HbA1c minskade hos både interventionsgruppen och kontrollgruppen. En minskning av det systoliska blodtrycket i uppmättes i både kontrollgruppen ( -1,0) och i interventionsgruppen (-3,5). Det diastoliska blodtrycket ökade något för båda grupperna, dock ej signifikant (Krousel-Wood, Berger, Jiang, Blonde, Myers & Webber, 2008).
Kombination av kost- och motionsprogram
I en studie jämfördes två olika viktminskningsprogram, low-fat (LF) och low-carbohydrate (LC) mot allmän diabetesvård eller usual care (UC). De två olika viktminskningsprogrammen bestod av följande kostsammansättning:
8 LC: kolhydrat 45 %, fett 30 %, protein 25 %
Deltagare i båda viktminskningsprogrammen fick med måltidsersättning ersätta: Månad 1-6: tre måltider och ett till två mellanmål om dagen sju dagar i veckan. Månad 6-9: tre måltider och ett till två mellanmål om dagen fem dagar i veckan. Månad 9-12: en måltid och ett mellanmål om dagen sju dagar i veckan.
Grönsaker, frukt, spannmål, mejeriprodukter och magert ljust kött rekommenderas till andra måltider. Deltagarna uppmanades att öka fysisk aktivitet till 30 minuter fem dagar i veckan. Deltagarna erbjöds rådgivning fortlöpande så länge studien pågick. Rekommendationen var
rådgivning varje vecka de första nio månaderna för att sedan glesas ut. Viktminskningsrådgivning med dietist skedde vid studiens start och efter sex månader. Vid första besöket hos dietist uppmanades deltagarna i (UC) gruppen att minska sitt matintag med 500-1000 kalorier per dag för att uppnå en viktminskning på 10 %. Deltagarna rekommenderades en kost sammansatt av 55 % kolhydrater, 30 % fett och 15 % protein. Uppföljning skedde månadsvis genom e-mail eller telefon.Effekten av
interventionen var en signifikant viktminskning hos deltagarna i viktminskningsprogrammen, -3,0 (kg/m2) (LF) respektive -3,8 (kg/m2) (LC) efter sex månader. Vid tolv månader hade deltagarnas viktminskning vänt och BMI höjts något från mätningen vid sex månader, värdet var då -2,7 (kg/m2) (LF) och -3,2 (kg/m2) (LC) från baselinemätningen. Även hos kontrollgruppen kunde en
viktminskning ses, där BMI sänktes med -0,8 (kg/m2) respektive -0,9 (kg/m2) vid sex och tolv månader. Det fanns även en minskning av det systoliska blodtrycket med störst effekt efter sex månader hos båda viktminskningsgrupperna. I gruppen som fått allmän diabetesvård kunde man se en gradvis minskning av det systoliska blodtrycket under studiens gång (Rock, Flatt, Pakiz, Taylor, Leone, Brelje, Heath, Quintana & Sherwood, 2014).
I en annan studie fick deltagare en gång i veckan i fyra veckor delta i ett gruppmöte. Under mötet fick deltagarna verktyg för att själva kunna göra goda val i vardagen. Ämnen som togs upp var exempelvis planering, matinköp, matlagning, att läsa innehållsförteckningar, och vikten av en diabetesanpassad kost. Det ultimata målet, var att genom empowerment få deltagarna att förstå att de kan hjälpa sig själva genom ett förändrat levnadssätt. Efter de fyra gruppmötena fick deltagarna fortsätta i hemmet med motiverande meddelanden via sms varannan vecka, och de uppmanades också att kontakta personal om de hade några problem eller frågor. Alla deltagare i interventionsgruppen fick en
stegräknare, och uppmanades att gå minst 10 000 steg fem dagar i veckan för att sedan föra in det i en loggbok. Samtliga deltagare hade uppföljning efter 16 veckor, och studien avslutades med en
slutbedömning efter ett år.En effekt av detta program var att skillnaden mellan grupperna var signifikant gällande HbA1c vid 16 veckor. Skillnaden mellan grupperna kunde dock inte upprätthållas efter ett år. Totalkolesterol och LDL-kolesterol var signifikant lägre efter ett år. Interventionsgruppens diabeteskunskap förbättrades avsevärt på både 16 veckor och ett år (Van Rooijen, Viviers, Becker, 2010).
I en studie fick deltagarna i en intervention undervisning i energiomsättning, innehåll, förbrukning och vikten av glykemiskt index. Deltagarna rekommenderades att minska sitt kaloriintag med 500 kalorier per dag, och följa en lågkolhydratdiet med betoning på kolhydrater med lågt glykemiskt index. Rekommendationen var att utföra vardagsmotion som cykling eller promenader, där deltagare kunde hålla pulsen under 120 slag per minut. Uppföljning med provtagning och dokumentation av
insulinjusteringar eller fall av hypoglykemi skedde var fjärde vecka under en sexmånadersperiod. Kontrollgruppen fick äta en fettsnål diet och fortsätta med en allmän diabetesvård. Uppföljning skedde hos dessa deltagare efter sex månader.Nyttan av denna intervention var att efter sex månader hade BMI i genomsnitt minskat med -4,1 (kg/m2) i interventionsgruppen. Glukos och HbA1c sänktes genom respektive 1,0 mmol / l och 0,8 procentenheter jämfört på en ökning av 0,2 mmol / l och 0,2
procentenheter i kontrollgruppen. Andelen patienter med HbA1c större än 7 % sjönk från 57 % till 26 %, i kontrollgruppen ökade istället HbA1c med från 74 % till 80 % vid sex månader . Behandling med antidiabetika avbröts för 39 % av patienterna och reducerades för 42 % i interventionsgruppen (Luley, Blaik, Reschke, Klose, Westphal, 2011).
9
I ytterligare en studie om en intensiv livsstilsintervention motiverades deltagarna till viktminskning genom att minska kaloriintaget och öka den fysiska aktiviteten till minst 175 minuter i veckan. De rekommenderades ett kaloriintag mellan 1200-1800 kcal per dag beroende på kön och BMI. Mindre än 30 % av kalorierna skulle komma från fett och mer än 15 % från proteiner. Deltagare i
interventionsgruppen fick medverka i både gruppmöten och individuella rådgivningsmöten, vilka ägde rum varje vecka under de första sex månaderna för att sedan glesas ut under studiens tid. Resurser för att hjälpa deltagare som hade svårt med viktminskning fanns att tillgå. Kontrollgruppen fick medverka i tre gruppmöten per år med inriktning på kost, motion, och socialt stöd under de första fyra åren, och de följande åren träffades deltagarna en gång om året. En sista uppföljning skedde för båda grupperna efter 13,5 år.Effekten av denna intensiva livsstilsintervention var att viktminskning var större i interventionsgruppen än i kontrollgruppen genom hela studien; 8,6% jämfört med 0,7% vid 1 år, och 6,0% jämfört med 3,5% vid studiens slut. Viktminskningen var störst efter ett år för
interventionsdeltagare medan deltagarna i kontrollgruppen minskade successivt i vikt under hela studiens tid. Den intensiva livsstilsinterventionen gav också större initiala förbättringar i kondition och all kardiovaskulära riskfaktorer utom LDL. Den stora skillnaden mellan grupperna jämnades dock ut över studiens gång (Wing, Bolin, Brancati, Bray, Clark, Coday, & Wadden, 2013).
Diskussion
Metoddiskussion
Då tidigare omfattande forskning har bedrivits inom ämnet diabetesvård ansågs en litteraturöversikt vara det bäst lämpade alternativet. Denna litteraturöversikt är utformad utifrån artiklar som bygger på kvantitativa studier. Studier med kvalitativ design uteslöts, då syftet inte var att beskriva personers upplevelse av kost- och motionsprogrammen, utan att beskriva programmens utformning och effekter (Henricson & Billhult, 2012). En anledning till att kvantitativ metod valdes var för att öka arbetets generaliserbarhet, det vill säga öka möjligheten att dra slutsatser utifrån resultatet. Dock krävs en stor mängd data för att kunna uppnå statistisk säkerställd generaliserbarhet. Resultatet kan därför endast sägas omfatta de artiklar som ingår i vår sökning, och allmänna slutsatser kring diabetesvård kan ej dras i någon större utsträckning. En positiv aspekt av användandet av kvantitativ metod är att reliabiliteten – tillförlitligheten- ökar då data kan kvantifieras. Risker i en litteraturöversikt är att urvalet blir selektivt och att egna åsikter tenderar att påverka tolkningen av resultatet, och därmed sänka reliabiliteten. Ambitionen som uppsatsförfattare har varit att försöka bibehålla ett kritiskt och systematiskt förhållningssätt både i urvalsprocessen och tolkningsfasen (Henricsson, 2012). Fribergs trestegsmodell var ett mycket användbart hjälpmedel för att upprätthålla denna ambition (Friberg, 2012).
Databasen som användes var Cinahl. En svaghet när vi sökte fram artiklarna var att vi enbart använde oss av Cinahl. Hade fler databaser använts så hade troligtvis ett större antal artiklar motsvarande examensarbetets syfte funnits (Friberg, 2012). Anledningen till att Cinahl var den enda databas som användes vid artikelsökningen, var för att träffbilden var stor redan vid första sökningen, med ett stort antal artiklar som överensstämde med vårt syfte. Ett hinder som uppkom under artikelgranskningen var att ett visst bortfall av deltagare under studiernas gång framkom, då de inte fullföljt hela studietiden eller inte fullgjort sitt åtagande innefattande kost eller motion som studien krävde. Detta medför en minskning av validiteten och reliabiliteten hos de studier som har granskats (Östlund, 2012).
Samtliga artiklar var forskningsetiskt godkända, vilket anses speciellt viktigt när studier handlar om människor. Författarna till denna uppsats valde bort två artiklar från sökningen i Cinahl för att de inte
10
var etiskt godkända. Vi kontrollerade även att deltagarna i de studier vi har valt ut hade möjlighet att dra sig ur studien under hela studietiden.
Resultatdiskussion
Resultatet visar att människor som idag lever med diabetes typ 2 upplever höga krav från sjukvården att göra en livsstilsförändring. Detta kan i många fall upplevas som en svårighet då tiden inte räcker till för att kunna bedriva den fysiska aktiviteten som rekommenderas, eller att följa kostråden som är specifikt framtagna för att förbättra prognosen för sjukdomen. De program som uppvisar störst effekt på personer med diabetes typ 2, är de program där deltagarna förändrat sitt kostintag vilka visar signifikanta förbättringar av HbA1c, BMI och LDL. Det bekräftas också i studien av Sullivan & Joseph, (1998) som menar att olika kostförändringar medför att insulinfrisättningen stimuleras och påverkar nedbrytningen av fett i cellerna, vilket resulterar i ett mer stabilt HbA1c.
Resultat av kostprogrammen visar att lågkolhydratskost (LC) har en tydlig positiv effekt på hälsan för personer med diabetes typ 2. Den positiva effekten är att kolesterolvärdet sjunker, HbA1c sänks samt en tydlig viktminskning. Resultaten är i flera fall baserade på kortare studier och gör det därför svårare att dra några slutsatser om den långvariga effekten av en lågkolhydratskost. Lågkolhydratskostens eventuella fördelar synliggörs i studien av Boden, Sargrad, Homko, Moozzoli & Stein, (2005) då de i sin studie undersöker effekten av lågkolhydratskost på aptit, blodsockervärde och insulinresistens hos personer med diabetes typ 2. Vidare forskning behöver bedrivas för att tydligare kunna se effekten av kost med lågt kolhydratsinnehåll över en längre tid.
I flertalet artiklar framgår det att personer med diabetes typ 2 uppnår ett förbättrat resultat när motiverande samtal och vårdpersonal finns tillgänglig. Frandsen & Kristensen, (2002) har visat att människan i grunden har kunskapen kring träning och kost, men inte motivationen till att bedriva den på egen hand. När studielängden överstiger mer än sex månader minskar kontakten med vårdpersonalen och motivationen till att bedriva sin egenvård minskar. Studier med en längd på sex månader eller mer visar sämre värden i jämförelse med studier som pågått mindre än sex månader. Det går här att dra slutsatser att en längre studie inte nödvändigtvis leder till ett bättre resultat än en kortare studie, då andra faktorer än tid spelar större roll för deltagarnas resultat. För att minska ner på den medicinska behandlingen måste viljan att förändra vara en viktig del i behandlingen (Nagelkerk, Reick & Meengs, 2006). Mängden motiverande samtal och graden av tillgänglig vårdpersonal som kan se individen framför sjukdomen kan vara en viktig faktor för att en person skall kunna förbättra sin hälsa.
Resultatet av kost- och motionsprogram visar på positiva hälsoeffekter och också ett minskat behov av medicinering. Dock har även negativa effekter av kost- och motionsprogram gått att urskilja. Deltagare som inte får den hjälp som de behöver, är heller inte motiverade att bedriva sina åtaganden på ett korrekt sätt vilket i sin tur kan utveckla skador. I första hand rör det sig om skador som beror på överbelastning, detta då många deltagare i studier aldrig tidigare har utfört någon form av fysisk aktivitet. Smärta som uppkommer i samband med skador medför att mängden träning minskar samtidigt som motivationen och vilja till empowerment försvinner. Detta påpekas också i en studie av Li, Drury & Taylor, (2013) där de fann att smärta och bristande motivation begränsar deltagarnas fysiska aktivitet.
Tron på sig själv hos personer med diabetes typ 2 är oftast låg, då många skäms över sin sjukdom och de handikapp som den medför. Här är det viktigt att sjukvården ser hela människan och inte bara sjukdomen för att kunna erbjuda det stöd som personen behöver. Deltagarna i studierna har olika förutsättningar när de går in i programmen. Vissa av deltagarna behöver stöd i form av dietistkontakt, medan andra istället vill ha kontinuerlig kontakt med diabetessjuksköterskan (Newbould, Taylor & bury, 2006). Personer med diabetes typ 2 är alla unika, vilket leder till att vårdpersonalen måste
11
kunna motivera personer att kunna se de unika möjligheter som finns till att kunna bedriva en fungerande egenvård, som utvecklas till en förändring av personens livsstil. Detta visar på betydelsen av att sjukvården bedriver en patientcentrerad, individanpassad diabetesvård (Orém, 2001).
Vissa åtgärder som bedrivs i programmen ger ingen nämnvärd effekt. Resultatet visar att enbart fysisk aktivitet har en ytterst liten effekt på deltagarnas sjukdomsbild. Detta resultat förvånar författarna till litteraturöversikten, då vår förförståelse sedan tidigare var att fysisk aktivitet skall påverka sjukdomsbilden i högre utsträckning, eftersom tidigare forskning stödjer program med enbart fysisk aktivitet och dess goda effekter (Taylor, Fletcher, Mathis & Cade, 2014). Författarna till litteraturöversikten anser att det finns möjlighet att personer som ingått i studier också bedrivit en kosthållning som inte ingick i den utformade studien, vilket har gjort att studiens resultat har påverkats.
En viktig aspekt för ett positivt resultat för personer med diabetes typ 2, är att det finns ett utökat stöd som lyfter individens unika behov, och att se de förutsättningar som individen har för att lyckas med att bedriva en fungerande egenvård. Park & Wenzel, (2012) betonar att motivation och stöd från människor i den drabbades omgivning ökar möjligheterna till att lyckas. Resultatet visar även att personer som känner sig sedda och prioriterade utvecklar en mer hållbarbar livsstilsförändring (Taylor et al., 2014). Sjukvården idag har ett stort ansvar över att kunna se individens egna möjligheter och behov. Dessutom bör vårdgivaren utveckla en individanpassad vårdplan tillsammans med patienten, detta för att hen uttryckligen skall kunna klargöra vilka ändringar som hen är villig att göra för uppvisa förändringar i sin sjukdomsbild. Detta eftersom litteraturöversikten visar att en behandlingsform som en vårdtagare själv anser vara hanter- och genomförbar också slutligen uppvisar mest och bäst effekt.
Slutsats och kliniska implikationer
Det finns en stor betydelse av att ge patienter insikt i vad egenvård kan åstadkomma för en person som är diagnostiserad med diabetes typ 2. Motiverade vårdtagare utvecklar ett bättre och mer hållbart resultat över tid men ställer samtidigt högre krav på vårdpersonalen. Personer som idag har diagnos diabetes typ 2 måste utveckla sin förmåga att se var hen kan åstadkomma med hjälp av rätt kost och motion. Livsstilsförändringar är tidskrävande och för många människor svåra att fullfölja, men det är där vården måste utvecklas så att stöd finns tillgängligt. Om personer med diabetes typ 2 kan bedriva en fungerande egenvård, resulterar det i att den medicinska behandlingen kommer att minska och i vissa fall upphöra. Vården måste hitta fungerande metoder som konkretiserar problemet med diabetes och därefter kunna utforma en vårdplan tillsammans med individen, innehållande
livsstilsförändringar som känns relevanta för varje specifik individ. Slutsatsen blir att sjukvården måste använda de resurser som allokeras till diabetesvården på ett mer ändamålsenligt sätt, och kartlägga och ta tillvara vårdtagarens egna resurser. Vid skapandet av en vårdplan bör man ha i åtanke att studier med kortare och mer intensiva interventioner har visat sig ha större effekt på personers hälsa. Det är därför viktigt att vårdplanen är intensiv och tidseffektiv. Med rätt arbetsmetod kan patienten med sin kunskap och sina resurser användas som ett redskap för en lyckad diabetesvård. Detta kan ge en tryggare vårdsituation för patienten som med hjälp av delaktighet och
kunskapsförmedling om sjukdomen kan utveckla sin egenvård utifrån sin egen förutsättning. En sundare kosthållning och en ökad vardagsmotion kommer att generera färre fall av diabetes typ 2. Den kost som har visat sig ha bäst inverkan på hälsofaktorer hos patienter med diabetes typ 2 är
12
Referenser
Alligood, M.R. & Tomey, A. M. (Eds.). (2010). Nursing theorists and their work (7th ed.). Maryland Heights, MO: Mosby Elsevier.
Alvarsson, M. (2010). Diabetes typ 2. (s.31-41). Stockholm: Karolinska institutet. University press.
Boden, G., Sargrad, K., Homko, C., Mozzoli, M., & Stein, T. (2005). Effect of a low-carbohydrate diet on appetite, blood glucose levels, and insulin resistance in obese patients with type 2 diabetes. Annals
Of Internal Medicine, 142(6), 403-I44 10p.
Cavanagh, S.J. (1991). Orem’s Model in Action. Houndmills, Basingstoke, Hampshire and London: The Macmillan Press LTD.
Clark, J. (2014). Lifestyle recommendations for people at increased risk of type 2 diabetes. Nurse
Prescribing, 12(3), 143-146.
Codex (2015). Regler och riktlinjer för forskning. Hämtad 2015-08-09: http://www.codex.uu.se/forskarensetik.shtml
Dahlborg-Lyckhage, E. (2012). Att analysera berättelser. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats –
vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (Upplaga 2:4). (s. 161-171). Lund:
Studentlitteratur AB.
Davis, N., Tomuta, N., Schechter, C., Isasi, C., Segal-Isaacson, C., Stein, D. & Wylie-Rosett, J. (2009). Comparative study of the effects of a 1-year dietary intervention of a low-carbohydrate diet versus a low-fat diet on weight and glycemic control in type 2 diabetes. Diabetes Care, 32(7), 1147-1152. doi:10.2337/dc08-2108.
Department of Health. Saving lives: our healthier nation. London: Stationery Office, 1999 Department of Health. Self -care: a real choice: self- care support, a practical option. London: Department of Health, 2005.
Dudas, K., Olsson, L-E., Wolf, A., Swedberg, K., Taft, C., Schaufelberger, M., & Ekman, I. Uncertainty in illness among patients with chronic heart failure is less in person- centered care than in usual care. European Journal of Cardiovascular Nursing, 12(6), 521-528).
Ericson, E & Ericson, T. (2012). Vård vid diabetes mellitus. I E. Ericsson & T. Ericson (red.),
Medicinska sjukdomar (s.545-589). Lund: Studentlitteratur.
Eriksson Barajas, K., Forsberg, C., & Wengström, Y. (2013). Systematiska litteraturstudier i
utbildningsvetenskap: vägledning vid examensarbeten och vetenskapliga artiklar. (1. Uppl.) (s. 125-
156). Stockholm: Natur & Kultur.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematisk litteraturöversikt: Värdering, analys och
presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur & kultur
Frandsen K, & Kristensen J. Diet and lifestyle in type 2 diabetes: the patient’s perspective. Pract Diab Int 2002;19(3):77-80.
13
Friberg, F. (2008). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg. (Red). Dags för uppsatser: Vägledning
för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.
Friberg, F. (2012). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats (s. 121-132). Lund: Studentlitteratur.
Fritz, T., Caidahl, K., Krook, A., Lundström, P., Mashili, F., Osler, M., & ... Zierath, J. (2013). Effects of Nordic walking on cardiovascular risk factors in overweight individuals with type 2 diabetes, impaired or normal glucose tolerance. Diabetes/Metabolism Research & Reviews, 29(1), 25-32.
doi:10.1002/dmrr.2321
Ghanbari, A., Parsa-Yekta, Z,. Roushan & Lakeb, X-A. (2005). Assestment of factors affecting quality of life in Iran. Public health nursing, 21, 311-322.
Großschädl, F., Haditsch, B., & Stronegger, W.J., (2012). Validity of self-reported weight and height
in Austrian adults: sociodemographic determinants and consequences for the classification of BMI categories. Public Health Nutrition, 15, pp 20-27. doi:10.1017/S1368980011001911.
Guannini, G., Mohn, A. & Chiarelli, F.( 2009). Technology and the issue of cost/benefit in Diabetes.
Diabetes metabolism research and review, 25, 34-44.
Hamman, R. F., Wing, R. R., Edelstein, S. L., Lachin, J. M., Bray, G. A., Delahanty, L.,
Hoskin, M., Kriska, A. M., Mayer-Davis, E. J., Pi-Sunyer, X., Regensteiner, J., Venditti, B. & Wylie-Rosett, J. (2006). Effect of Weight Loss with Lifestyle Intervention on Risk of Diabetes. Diabetes Care, 29(9), s. 2102-2107.
Ho, A. K., Berggren, I., & Dahlborg-Lyckhage, E. (2010). Diabetes empowerment related to Pender's Health Promotion Model: A meta-synthesis. Nursing & Health Sciences, 12(2), 259-267.
doi:10.1111/j.1442-2018.2010.00517.x
Jutterström, L., Isaksson, U., Sandström, H., & Hörnsten, Å. (2012). Turning points in self- management of type 2 diabetes. European Diabetes Nursing, 9(2), 46-50
Kempf, K., Schloot, N. C., Gärtner, B., Keil, R., Schadewaldt, P., & Martin, S. (2014). Meal replacement reduces insulin requirement, HbA1c and weight long-term in type 2 diabetes patients with >100 U insulin per day. Journal Of Human Nutrition & Dietetics, 21-27. doi:10.1111/jhn.12145
Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I Henricson. M (Red.), Vetenskaplig teori och metod: Från idé
till examination inom omvårdnad (s. 70-92). Studentlitteratur AB.
Kristoffersen, N.J., Nortvedt, F. & Skaug, E. (red.) (2006). Grundläggande omvårdnad. 4. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Krousel-Wood, M., Berger, L., Jiang, X., Blonde, L., Myers, L., & Webber, L. (2008). Does home-based exercise improve body mass index in patients with type 2 diabetes? Results of a feasibility
trial. Diabetes Research & Clinical Practice, 79(2), 230-236.
LeCheminant, J. D., Smith, B. K., Westman, E. C., Vernon, M. C., & Donnelly, J. E. (2010). Comparison of a reduced carbohydrate and reduced fat diet for LDL, HDL, and VLDL subclasses during 9-months of weight maintenance subsequent to weight loss. Lipids in Health and Disease, 9, 54. http://doi.org/10.1186/1476-511X-9-54
14
Li, J., Drury, V., & Taylor, B. (2013). Diabetes is nothing: The experience of older Singaporean women living and coping with type 2 diabetes. Contemporary Nurse, 45(2), 188-196)
Luley, C., Blaik, A., Reschke, K., Klose, S., & Westphal, S. (2011). Weight loss in obese patients with type 2 diabetes: Effects of telemonitoring plus a diet combination - The Active Body Control (ABC) Program. Diabetes Research & Clinical Practice,91(3), 286-292. doi:10.1016/j.diabres.2010.11.020 Malpass, A., Andrews, R., & Turner, K. (2009). Patients with type 2 diabetes experiences of making multiple lifestyle changes: A qualitative study. Patient Education & Counseling, 74(2), ss. 258-263. McArdle, W.D., Katch, F.I. & Katch, V.L. 2010. Exercise Physiology. Nutrition, Energy, and Human Performance.7. uppl. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Nagelkerk J, Reick K, Meengs L. Perceived barriers and effective strategies to diabetes self-management. J Adv Nurs. 2006;54(2):151-58.
Newbould, J., Taylor, D., & Bury, M. (2006). Lay-led self-management in chronic illness: a review of the evidence. Chronic Illness, 2(4), 249-261).
Orém, DE. (2001). Nursing – Concepts of practice (6th edition). St. Louis: Mosby
Park, H., & Wenzel, J.A., (2012). Experience of social role strain in Korean women with type 2 diabetes. Journal of Advanced Nursing, 69(6), 1400-1409.
Pearce, K. L., Clifton, P. M., & Noakes, M. (2011). Egg consumption as part of an energy-restricted high-protein diet improves blood lipid and blood glucose profiles in individuals with type 2 diabetes. British Journal Of Nutrition, 105(4), 584-592. doi:10.1017/S0007114510003983
Rock, C. L., Flatt, S. W., Pakiz, B., Taylor, K. S., Leone, A. F., Brelje, K., & ... Sherwood, N. E. (2014). Weight loss, glycemic control, and cardiovascular disease risk factors in response to differential diet composition in a weight loss program in type 2 diabetes: a randomized controlled trial. Diabetes Care, 37(6), 1573-1580. doi:10.2337/dc13-2900
Rutter, P. M. (2012). Over-the-counter medicines: their place in self-care. British Journal Of Nursing,
21(13), 806-810.
Sahm L.J., Wolf M.S., Curtis L.M., Behan R., Brennan M., Gallwey H., Mc Carthy S. (2011) Nov 30. [Epub ahead of print]. What's in a label? An exploratory study of patient-centered drug instructions. European Journal of Clinical Pharmacology. DOI 10.1007/s00228-011-1169-1172
Sanz, C., Gautier, JF. & Hanaire, H. (2010). Physical exercise for prevention and treatment of type 2 diabetes. Diabetes & Metabolism, 36(5), ss. 346-351.
Slater, L. (2006). Person-centredness: A concept analysis. Contemporary Nurse, 23, 135-144
Socialstyrelsen (2001). Nationella riktlinjer för vård och behandling vid diabetes mellitus. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2015). Målnivåer för diabetesvård. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sullivan, E., & Joseph, D. (1998). Struggling with behavior changes: A special case for client with diabetes. The Diabetes Educator, 24, 72-77) vara det svåraste området av förändändring för de flesta personer med diabetes typ 2.
15
Tang, T.S., Funnell, M.M, Noorulla, S., Oh, M. & Brown, M.B. (2012). Sustaining short-term
improvements over the long-term: Results from a 2-year diabetes self-management support (DSMS)
intervention. Diabetes Research and Clinical Practice Volume 95, Issue 1, January 2012 Pages 85–92.
doi:10.1016/j.diabres.2011.04.003
Taylor, J. D., Fletcher, J. P., Mathis, R. A., & Cade, W. T. (2014). Effects of Moderate- Versus High-Intensity Exercise Training on Physical Fitness and Physical Function in People With Type 2 Diabetes: A Randomized Clinical Trial.Physical Therapy, 94(12), 1720-1730. doi:10.2522/ptj.20140097
Toft, E. (2010). Behandlingsstratergier vid typ 2-diabetes. I Agardh, C.D. (red). Typ 2-diabetes. (1.uppl) Stockholm: Liber AB.
Van Rooijen, A., Christa, M., & Piet, J. (2010). A daily physical activity and diet intervention for individuals with type 2 diabetes mellitus: a randomized controlled trial. South African Journal Of Physiotherapy, 66(2), 9-16.
WHO Regional Office for Europe, European Commission. User Empowerment in Mental Health. Copenhagen: World Health Organization, 2010: 1–20.
Wilkinson, A., Whitehead, L., & Richie, L. (2013). Factors influencing the ability to self- manage diabetes for adults living with type 1 or 2 diabetes. International Journal of Nursing Studies, 51, 111-122.
Wright, D., Nyland, A., Carnivale, F. & Gros, C. (2010). Response to Comment. Broken promises and the bad patient. Nursing Ethics, 17(5), ss. 668-671.
Östenson, C-G., Birkeland, K. & Henriksson, J. (2008). Diabetes mellitus – typ 2- diabetes. I A. Ståhle (red.), FYSS 2008 Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. (s.301-311). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Östlund, L. (2012). Informationssökning. I F. Friberg (Red,). Dags för uppsatser: Vägledning för
1
Bilagor
Bilaga I – Artikelsökning
Databas: Cinahl Sökning 2015-08-10 Träffar Lästatitlar abstractLästa granskadeKvalitets- resultatTill
diabetes mellitus type 2
27611
NOT qualitative OR focus group* OR
narrative
26874
AND intervention 52645
AND exercise therapy OR physical therapy OR physiotherapy OR exercise intervention
132
13132 44 5 5Begränsningar: English language; Publicerade 2005-2015; Peer reviewed
Databas: Cinahl
Sökning 2015-08-10
Träffar Lästa
titlar abstractLästa granskadeKvalitets- resultatTill
diabetes mellitus type 2
27611
NOT qualitative OR focus group*
OR narrative
26874
AND intervention 2645
AND diet therapy or nutritional
therapy 177 177 47 5 5
2
Bilaga II - Kvalitetsprotokoll
Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvantitativ metod
Titel: Författare: Årtal: Tidskrift:
Del I.
Beskrivning av studien
Beskrivs problemet i bakgrund/inledning? Ja Nej Kunskapsläget inom det aktuella området är Ja Nej beskrivet?
Är syftet relevant till ert examensarbete? Ja Nej
Är urvalet beskrivet? Ja Nej
Samtliga frågor ska besvaras med ja för att artikeln ska inkluderas till fortsatt granskning. Vid Nej på någon av frågorna ovan exkluderas artikeln.
Del II
Kvalitetsfrågor
Hänger metod och syfte ihop? Ja Nej
(Kvantitativt syfte – kvantitativ metod)
Beskrivs statistiska metoder/analys? Ja Nej
Beskrivs datainsamlingen? Ja Nej
Beskrivs etiskt tillstånd/förhållningssätt/ Ja Nej
ställningstagande?
Diskuteras metoden mot kvalitetssäkringsbegrepp validitet och reliabilitet i diskussionen? Ja
Nej
Diskuteras huvudfynd i resultatdiskussionen?
Ja Nej
Sker återkoppling till nyare forskning i relation till huvudfynden i diskussionen?
3 Är resultatet relevant för ert syfte?
Om ja, beskriv:
……… ……… ………
Om nej, motivera kort varför och exkludera artikeln:
……… ……… ……… Forskningsmetod/-design (t ex RCT, tvärsnittsstudie) ………. ……… Deltagarkarakteristiska Antal……… Ålder……….... Man/Kvinna………. Granskare sign: ………
Bilaga III –
Artikelmatris
Författare, år, tidskrift, land
Titel Syfte Deltagare Design Resultat Kvalitets-granskning
Davis, Tomuta, Schechter, Isasi, SegalIsaacso, Stein & Wylie Rosett, (2009) Diabetes Care, New York. Comparative study of the effects of a 1- year dietary intervention of a low-carbohydrate diet versus a lowfat diet on weight and glycemic control in type 2 diabetes.
Att jämföra effekterna av lågkolhydrats- diet (LCD) eller en lågfettkost (LFD) på viktminskning och HbA1c hos personer med diabetes typ 2 i över 1 år. Antal deltagare: 105 Slutförde studien: 56 Randomiserad studie.
LCD gruppen utvecklar en snabbare viktnedgång än de som följde LFD de första tre månaderna, liknande
viktnedgången mellan grupperna efter ett år. Större ökning av HDL-värdet hos dem som följde LCD. HbA1c minskade snabbt första tre månaderna, dock sågs ingen skillnad efter ett år i någon av grupperna.
Del 1: 4/4 Del 2: 7/7
Fritz, Caidahl, Osler, Östenson, Zierath, Wändell, (2011).
Diabetic Medicine
Effects of Nordic walking on health-related quality of life in overweight individuals with Type 2 diabetes mellitus, impaired or normal glucose tolerance.
Syfte var att bedöma effekterna av 4 månaders ökad fysisk aktivitet och hälsorelaterad livskvalitet hos överviktiga personer med typ 2 diabetes mellitus, normal eller nedsatt glukostolerans. Antal deltagare: 212 Slutförde studien: 200 Randomiserad, studie.
Resultatet uppvisade att kvaliteten på sömn förbättrades hos de deltagare med diabetes. BMI minskade för deltagare med normal glukostolerans men inte hos de deltagare med nedsatt glukostolerans eller diabetes efter 4 månader. Ingen
korrelation var uppenbar mellan förbättrad sömnkvalitet och förbättrade BMI.
Del 1: 4/4 Del 2: 7/7
Kempf, Schloot, Gärtner, Keil, Schadewaldt and Martin, (2014) Journal of Human Nutrition and Dietetics, UK.
Meal replacement Reduces insulin requirement, HbA1c and weight long-term in type 2 diabetes patients with >100 U insulin per day.
Syftet låg i att kunna bevisa vad erättning (PRMR) kunde uppvisa för resultat, i form av viktminskning, förändrat HbA1c. Antal deltagare: 25 Slutförde studien: 15 Randomiserad
studie. Under en period på 12 veckor , minskade HbA1c från 8,8 % till 8,1 %. Behovet av enheter insulin minskade från 147 E till 91 E efter en vecka och till 65 E efter 12 veckor. Vikten minskade från 118 kg dag 1 till 107,4 kg efter tolv veckor, effter 1,5 år var minskningen fortsatt signifikant. HDL ökade signifikant. Efter 1,5 år, förblev insulinbehovet betydligt lägre än baslinjen.
Del 1: 4/4 Del 2: 6/7
Krousel-Wood, Berger, Jiang, Blonde, Myers, Webber, (2008). Diabetes Research and Clinical
Does home-based exercise improve body mass index in patients with type 2 diabetes?
Syftet var att utvärdera användning , säkerhet och kortsiktiga fördelarna med ett hembaserat
Antal deltagare: 94
Fullföljde studien:
Randomiserad
studie. Ett förbättrat BMI- värde mellan grupperna sågs. (Genomsnittliga förändringen -0,4 kg/m2 i
interventionsgruppen, jämfört med -0,1
Del 1: 4/4 Del 2: 5/7
Practice. Results of a feasibility
trial träningsingrip-ande. Och syftet är att se om fysisk aktiviteten bland vuxna med diabetes påverkas och påvisar att förbättrat resultat.
76 kg/m2 i kontrollgruppen). HbA1c
minskade med 0,7% i båda grupperna.Interventionsgruppen upplevde förbättrad livskvalitet. Inga andra skillnader kunde urskiljas mellan grupperna.
Luley, Blaik, Reschke, Klose, Westphal, (2011). Diabetes Research and Clinical Practice,
Weight loss in
obese patients with type 2 diabetes:
Effects of telemonitoring plus a diet
combination - The Active Body
Control (ABC) Program.
Syftet var att utvärdera effekten av
"Active Body Program" för viktminskning hos patienter med typ 2- diabetes .
Antal deltagare:
70 Randomiserad studie. Resultatet visar en minskning av BMI -4,1 kg/m2 efter 6 månader. Förbättring av HbA1c-värden kunde påvisas.(Sänktes 0,8% efter 6 månader. Andelen patienter med ett HbA1c högre än 7% vid baseline sänktes från 57% till 26%).
Antidiabetikabehandlingen avslutades för 39 % av patienterna och reducerades i 42%.
I kontrollgruppen fanns inga relevanta förändringar i kroppsvikt,
laboratorievärden eller läkemedelsbehandling.
Del 1: 4/4 Del 2: 7/7
Pearce, Clifton, & Noakes, (2011)
British Journal of Nutrition, UK.
Egg consumption as part of an
energy-restricted high-protein diet improves blood lipid and blood glucose profiles in individuals with type 2 diabetes.
Syftet var att undersöka effekten av en hög
proteinhalt/ hög kolesterol (HPHchol) diet jämfört med en liknande mängd av animaliskt protein (hög proteinhalt/ låg kolesterolhalt, (HPLchol) plasmalipider, glykemisk kontroll och kardiovaskulära
riskmarkörer hos individer med typ 2 diabetes .
Antal deltagare: 65
Slutförde studien: 45
Randominserad
studie. Efter 12 veckor: viktminskning 6 kg. HDL ökade på HPHchol och minskade på HPLchol. En större minskning av
HbA1c 0,81%) hos HDLchol än (-0.45%) HPHchol.
Del 1: 4/4 Del 2: 7/7
Raynor, Anderson, Miller, Reeves, Delahanty, Vitolins, Harper, Mobley,
Konersman, Mayer-Davis, (2015). Journal of the Academy of Nutrition and Dietetics
Partial Meal Replacement
Plan and Quality of the Diet at 1 Year: Action for Health in Diabetes (Look AHEAD) Trial
Syftet var att jämföra kostintag och följd kostrekommendation i en intensiv livsstilsintervention mot diabetesstödsgrupen på 12 månader. Antal deltagare: 1186 Fullföljde studien: 1186
Randomiserad studie. Efter 12 månader, hade intensivlivsstil-
interventions deltagarna ett betydligt lägre fett- och kolesterolvärde än kontrollgruppen.
Intensivlivsstilsinterventionsdeltagarna konsumerade fler portioner av frukt, grönsaker, mjölk, yoghurt och ost per dag; och färre portioner av fetter, oljor och godis per dag än Diabetesstödsdeltagarna.
Del 1: 4/4 Del 2: 6/7
Rock, Flatt, Pakiz, Taylor, Leone, Brelje & Sherwood,
Weight Loss, Glycemic Control, and
Syftet var att testa om ett viktminskning-sprogram
Antal deltagare: 227
Randomiserad studie.
Minskning av BMI med -3,0 kg/m2 efter 6 månader, -2,7 kg/m2 efter 12 månader i
(2014). Diabetes Care, USA Cardiovascular Disease Risk Factors in Response to differential diet Composition in a weight loss Program in Type 2 Diabetes: A Randomized Controlled Trial
främjar större
viktminskning, glykemisk kontroll och förbättrade hjärtkärlsjukdom. Om det fanns en uppvisad skillnad på kolhydratsrik mat, gentemot
kolhydratsfattig.
Slutförde studien: 204
LF. Minskning av BMI med BMI -3,8 kg/m2 efter 6 månader, -3,2 kg/m2 efter 12 månader.
Glykemisk kontroll, markörer och triglyceridnivåer var lägre i
interventionsgrupperna jämfört med usual care(UC) efter 1 år. HDL ökade signifikant efter 1 år i båda LF och LC. Hba1c minskade i LF med 6,7% efter 6 månader och 7,2% efter 1 år och LC med LC- 6,2% efter 6 månader och 6,6% efter 1 år.
Del 2: 6/7
Van Rooijen, Viviers, Becker, (2010) South African Journal of physiotherapy
A daily physical activity and
diet intervention for individuals with type 2 diabetes mellitus: a randomized controlled trial.
Syftet var att fastställa effektiviteten hos en daglig promenad och
kostutbildning i ett interventions- program.
Antal deltagare:
Okänt Randominserad studie. Skillnaden mellan interventions- och kontrollgruppen i förändring av HbA1c från baslinjen var signifikant vid vecka 16 men inte lika påtaglig under senare delen av studien. Signifikant skillnad på minskning av total kolesterol och LDL efter 1 år. Diabetes kunskapen hade ökat signifikant vid 16 veckor och efter 1 år.
Del 1: 4/4 Del 2: 7/7
Wing, Bolin, Brancati, Bray, Clark, Coday & Wadden, (2013). New England Journal of Medicine Cardiovascular Effects of Intensive Lifestyle Intervention in Type 2 Diabetes.
Syftet var att undersöka huruvida en intensiv livsstilföränd- ring och en medförd viktminskning utvecklar en minskade kardiovaskulär morbiditet och mortalitet hos överviktiga vuxna med typ 2-diabetes. Antal deltagare: 5145 Fullföljde studien: Okänt Randominserad
studie. Viktminskningen var större i interventionsgruppen än i
kontrollgruppen 8,6 % jämfört med 0,7 % vid 1 år och 6,0 % jämfört med 3,5 % vid studiens slut.
Intensivlivsstilsinterventionen gav också en signifikant minskning av hemoglobin och HbA1c. Större initiala förbättringar i kondition och alla kardiovaskulära riskfaktorer minskade, utom LDL-kolesterol.
Del1: 4/4 Del 2: 6/7
