Förskollärares medverkan i barns lek : En kvalitativ studie om förskollärares beskrivningar kring deras syfte och förhållningssätt till barns lek

Förskollärares

medverkan i barns lek

KURS:Examensarbete för förskollärare, 15 hp PROGRAM: Förskollärarprogrammet FÖRFATTARE: Annie Söderlind HANDLEDARE: Karin Alnervik EXAMINATOR: Karin Bertills TERMIN:VT20

En kvalitativ studie om förskollärares beskrivningar

kring deras syfte och förhållningssätt till barns lek

Postadress Gatuadress Telefon Fax

Högskolan för Lärande Gjuterigatan 5 036 – 10000 036162585 och Kommunikation (HLK)

JÖNKÖPING UNIVERSITY

School of Education and Communication

Examensarbete för förskollärare 15 hp Förskollärarprogrammet

Termin 6

SAMMANFATTNING

Förskollärares medverkan i barns lek: En kvalitativ studie om förskollärares beskrivningar kring deras syfte och förhållningssätt till barns lek

Preschool teacher’s participitation in children’s play: A qualitative study of preschool teacher’s purpose and approach towards children’s play

Antal sidor: 28

Syftet med studien är att skapa kunskap om hur förskollärare medverkar till barns lek på förskolan. Forskningsfrågorna som studien utgått ifrån är: På vilket sätt beskriver

förskollärare att de förhåller sig till leken? I vilket syfte uppfattar förskollärare att de är delaktiga i leken eller ej? Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer över telefon

med fyra förskollärare ifrån fyra olika förskolor och två olika kommuner. Genom dessa intervjuer framkom empiri som analyserades via sortering, reducering och argumentation. Analysen gav följande teman: Förskollärare som förebild i leken. Ger leken mycket plats

och som förskollärare är hen mer av en observatör. Observatör som stöttar genom att bidra med nytt material. Observatör som stöttar genom att lösa konflikter och att hjälpa till med fantasin.

Resultatet visar att majoriteten av förskollärare förhållit sig till leken som observatörer. Det framkom två olika typer, en mer avvaktande och en mer ingripande. Den avvaktande observatören tillför bland annat rekvisita till barns lek utifrån barns egna intentioner via lekresponsivt lärande. Den ingripande observatören använder sig utav lekbaserat lärande genom att ha en sorts överblick av leken och gå in ifall stöttning av konflikt behövs. Studien visade att en del förskollärare medverkar i barns lek för att de ser sig själva som förebilder och vill visa glädje i leken, medan andra mer låter barnen själva styra leken.

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 2

Styrdokument och barnkonventionen ... 2

Lek i förskolan och dess betydelse för barns utveckling och lärande ... 3

Förskolläraren och leken... 4

Tidigare forskning ... 6

”Den fria leken” och förskollärarens roll ... 6

Förskollärarens roll i barns lek ... 7

Lekbaserad eller lekresponsiv undervisning ... 7

Syfte ... 10

Frågeställningar... 10

Metodbeskrivning ... 11

Val av metod ... 11

Datainsamlingsmetod ... 11

Urval och genomförande ... 12

Analysmetod ... 13

Tillförlitlighet ... 14

Etiskt tillvägagångssätt ... 14

Resultat ... 15

Observatör som stöttar genom att iscensätta material ... 15

Observatör som stöttar genom att lösa konflikter och att hjälpa till med fantasin ... 16

Förskollärare som förebild i leken ... 17

Ger leken mycket plats, men tar en roll som observerande förskollärare... 18

Diskussion ... 20

Resultatdiskussion ... 20

Förhållningssätt till barns lek... 20

Förskollärares syfte med att medverka i barns lek ... 23

Metoddiskussion ... 24 Vidare forskning ... 26 Referenslista ... 27 Bilagor ... Bilaga 1: Intervjufrågor ... Bilaga 2: Mejl ... Bilaga 3: Missivbrev ...

Inledning

I utbildningen till förskollärare så har det genom verksamhetsförlagd utbildning observerats att förskollärare är delaktiga i barnens lek på olika sätt. Exempelvis att vissa förskollärare sitter vid sidan om och observerar, eller gör administrativa arbeten medan barnen leker själva. Vissa förskollärare är däremot väldigt delaktiga i barnens lek genom att de är närvarande på så sätt att de frågar barnen om deras pågående lek och försöker bjuda in sig själva för att kunna delta i leken. Utifrån observationerna under den verksamhetsförlagda utbildningen har tankar växt fram inför denna studie och fokus har satts på hur förskollärare anser att de medverkar till barns lek i deras verksamhet. Detta på grund av att leken är något som Friedrich Fröbel, grundare av förskolan, ansåg vara otroligt viktigt och högst relevant samt nödvändigt för barns utveckling. Fröbel menade att det är barnets naturliga sätt att uttrycka sig på och det är även genom leken de kan utveckla sina sinnen (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). Under utbildningen har det även framgått hur viktig leken är för barnen och framförallt hur en vuxen kan uppmana till lek. Ett exempel från litteratur är när förskollärare leker med barn i sandlådan och gör sandkakor. Är sandkakorna bara sand eller är det äkta muffins som ska avsmakas? Genom att göra sandkakorna till muffins visar förskolläraren på en värld som är fantasifull och utan gränser (Knutsdotter Olofsson, 2003). Den reviderade läroplanen för förskolan nämner även hur leken har betydelse för barnens utveckling, lärande och välbefinnande (Skolverket, 2018). Utifrån detta sätt som beskrivs, att vi vuxna ska visa på en värld som är fantasifull och utan gränser och utifrån den reviderade läroplanen, kan det vara intressant att undersöka förskollärarens roll i barns lek.

Bakgrund

I bakgrunden kommer styrdokumenten från förskolan och barnkonventionen presenteras, därefter redogörs kort kring lek i förskolan. Det fördjupas sedan med förklaringar av lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Sista avsnittet handlar om förskollärare och leken och hur dennes roll på olika sätt kan påverka barnens lek.

Styrdokument och barnkonventionen

Läroplanen för förskolan menar att leken är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande. Leken ger barnen möjligheter att imitera, fantisera och bearbeta diverse intryck. Den utmanar även barnens motorik, kommunikation, samarbete, förmåga att tänka i bilder och symboler samt problemlösning. Enligt läroplanen är leken en central del av utbildningen. Lekmiljön ska även utvecklas utifrån pedagogernas delaktighet och faktorer ska uppmärksammas som kan begränsa barnens utveckling genom exempelvis arbetssätt och miljöer. Genom aktiva pedagogers närvaro i lekmiljön görs det möjligt att stödja kommunikationen bland barnen samt hantera och förebygga konflikter (Skolverket, 2018).

Enligt styrdokumentet, måluppfyllelse i förskolan, är förskollärares ansvar stort när det gäller barnens utveckling, lärande och bildning. Ansvaret innebär ett professionellt arbetssätt där förskollärare ska avgöra hur utbildningen ska bedrivas i barngruppen. Exempelvis fånga tillfällen som dyker upp och knyta an till dessa, bland annat i barnens lek. Genom leken kan förskolläraren bland annat utveckla barnens självkänsla och identitet i samspel som sker med vuxna och andra barn. Därav bör det läggas stor vikt vid att ge barnen förutsättningar att skapa relationer tillsammans med andra barn och vuxna i personalen. Sammantaget bör förskolläraren vara medveten om hur barnens utbildning kan knytas an till bland annat lek (Skolverket, 2017).

FN:s konvention om barnets rättigheter (UNICEF, 1989) beskriver att alla barn har rätt till vila, fritid och lek. Enligt Nilsson et al. (2018) varnar däremot en grupp förskoleforskare inom European Early Childhood Education Research Association för en trend där vuxna utnyttjar lek alltmer i undervisningssyfte. Med andra ord använder vuxna barnens lek utifrån deras syfte och intentioner. Vidare redogör författaren för att leken inte har samma status den tidigare haft i förskolan. Förskollärare hävdar att de känner ännu mer

”lärandetryck”, dvs. att begreppet undervisning blir allt större, exempelvis riktar utbildningen sig mer mot de så kallade skolämnena matematik, naturvetenskap och språk. I takt med att utbildningskravet blir att större, och alltmer hotar leken, påminner FN:s kommitté sina konventionsstater om barns rättigheter till lek.

Lek i förskolan och dess betydelse för barns utveckling och lärande

Leken i förskolan har en stark tradition sen långt tillbaka, som nämnts i inledningen av studien, ända sedan Fröbels tid. Leken har funnits så länge att den föregår alla mänskliga språk och kulturella mönster. Därav är lek som begrepp otroligt svårt att definiera. Enligt Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) kan leken sammanfattas som en fri handling, där världen i leken frångår vardagens verklighet. Med andra ord är lekens värld i sitt eget rum och tid utifrån barnens villkor. Lek kan även kännetecknas av barnens glädje, spontanitet och frihet. Genom denna spontanitet beskrivs leken som utforskande och inspireras av yttre faktorer t.ex. kommunikation med andra i form av initiativ, turtagning och att ta del av andras perspektiv. Det är på så sätt barnen lär känna sin omvärld, tränar upp färdigheter och kompetens. Genom leken sker språk, kommunikation, samspel, kognition, känslor, etik och rörelser för barnet i en meningsfull helhet.

Forskning har även visat på hur viktig lek är utifrån barnets egna villkor, samt att den är till för barnets utveckling och identitetsskapande. Ett exempel som Eidevald, et al. (2018) tar upp är barn som intresserar sig för en skruv som lossnat från en grind och förskolläraren för vidare detta intresse och börjar en sorts rollek om att de ska fixa grinden. Denna leksituation innehåller med andra ord ett lärande och element av samspel, fantasi och känslomässigt engagemang. Leksituationen som uppstår beskrivs som ”barnens egen pedagogik” och drivs av barnens egna initiativ och lust som innehåller ett lärandemoment som inte är planerat av den vuxne. Vikten av att förskolläraren ska finnas där som stöd i leken betonas. Detta stöd kan te sig på olika sätt enligt författarna, exempelvis förskollärare som på ett kreativt sätt medverkar i leken eller responsivt lekande. Responsivt lekande betyder att man lyssnar in barnens önskningar och behov, men samtidigt att förskolläraren utmanar med nya erfarenheter, ställningstagande och ramar inom lekens värld.

Förskolläraren och leken

I kommande avsnitt presenteras det hur förskolläraren kan delta i leken genom olika nivåer av påverkan. Därefter presenteras hur den reviderade läroplanen i förskolan har satt stor press på förskolläraren idag genom integreringen som måste ske mellan lek och undervisning.

Kvalitén i förskolans verksamhet bygger på de vuxnas förhållningssätt och kompetens att fånga och utmana barnens perspektiv. Förskollärare ska möta barnen och se varje enskilt barns möjligheter och engagera sig i samspelet med både individen och hela barngruppen. Dock ska medvetenheten kring hur de, förskollärarna, styr barngruppen på flera olika sätt finnas. Det nämns bland annat tre olika sätt de vuxna i förskolan kan påverka: Den första är att förskollärare styr direkt och utifrån genom ingripande i lek och skapande. Andra är indirekt genom att ordna för leken i tid, rum, miljö och material. Tredje och sista är direkt och inifrån genom att förskolläraren själv deltar i lek och skapande (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015).

Lillemyr, (2013) betonar vikten av förutsättningar för användning av lek i pedagogiskt arbete. Förskollärare bör vara medvetna om hur de ska välja att delta i barnens lek och i förväg och varför deltagande i leken ska ske. Skäl till att överväga medverkan i leken kan delas upp i fyra så kallade mål: Första målet handlar om utifall förskolläraren har för avsikt att lära barn om roller för att de ska kunna delta i lek med andra barn. Ett andra skäl som nämns är om förskolläraren hjälper ett barn att bli accepterat som deltagare i leken. Tredje skälet är att bidra till att vidareutveckla leken, så att den kan ge allsidiga upplevelser och erfarenheter. Fjärde och sista skälet som nämns är om förskollärare bidrar till delvis större likvärdighet mellan barnen i leken, till exempel när ett barn dominerar så starkt att det går ut över de andra barnen på ett olyckligt sätt. Utöver dessa fyra skäl bör förskollärare även vara medvetna om att barnen kan bjuda in till samspel i deras lek. Vid dessa tillfällen är det viktigt som förskollärare att reflektera över sitt deltagande, eftersom det är barnets lek man går in i och det ska respekteras.

Den reviderade läroplanen har enligt Sheridan och Williams (2018) skapat konsekvenser eftersom den ställer mer kunskapskrav i bland annat de didaktiska kunskaper förskollärare förväntas ha och utveckla. Björklund & Pramling (2018) beskriver även att förskolan idag vilar på vetenskaplig grund medan den tidigare vilade på filosofiska idéer om barns lärande och utveckling. Därmed menar Björklund & Palmer (2019) att begreppet undervisning, som framkommer betydligt mer i förskolan idag, skapar en målorienterad process i förskolan – där förskollärare har som mål att utveckla barnens lärande inom ett visst innehåll. Nilsson et al (2018) problematiserar hur förskollärare bör hitta nya förståelser kring leken, eftersom begreppet undervisning betonas alltmer inom förskolan.

Tidigare forskning

I detta avsnitt beskrivs den vuxnes roll i barns lek enligt tidigare forskning. Tre olika riktningar utifrån förskollärares roll samt delaktighet i lek presenteras och förklaras.

”Den fria leken” och förskollärarens roll

”Den fria leken” forskar bland annat Karlsen & Lekhal (2019) en del om i norska förskolor och hur framtida förskollärare i deras praktik kan utöva sin profession. ”Den fria leken” beskrivs av författarna som något mycket centralt i hela västvärlden generellt sett, men ses som ett brett begrepp. ”Fri lek” förklaras som barnens egeninitierade lek, där ingen direkt påverkan från förskollärare eller pedagoger har skett. Med andra ord guidar barnet leken och bestämmer helt själv vad den går ut på. Förskollärare bör i ”den fria leken” finnas där som stöd för barnen. Att förskollärare bör finnas som stöd i ”den fria leken”, hävdar även Leggett och Newman (2017) i sin forskning från Australien. Denna forskning lägger mer vikt på att lärandemoment bör tas vara på under hela dagen i alla situationer, men framförallt i ”den fria leken”, eftersom det kan uppstå spontana lärandesituationer som i sin tur kan utveckla barns lärande. Kritik riktas dock mot begreppet ”den fria leken” utifrån Vygotskys teorier om hur förskollärare och andra barn är otroligt viktiga för den sociala aspekten av lärandet som sker i leken. Lek kan antingen vara initierad av barn eller pedagoger, därmed blir synen på ”den fria leken” mer av en myt i förskolan. Eftersom förskollärarens roll med barnens lek är att den alltid har ett mål och ett lärande utifrån bland annat miljöns utformning. Författaren betonar till följd av detta, vikten av att förskollärare problematiserar medvetenheten kring barns lärande i leken och riktar en kritisk blick inom lustfylld lek för barnens utveckling.

Förskollärarens roll i barns lek

I forskningen kring förskollärarens roll i barns lek menar Nilsson, Ferholt och Lecusay (2018) att lärarledda aktiviteter ofta går hand i hand på förskolorna. Vidare menas däremot att de spontana, egen initierade leksituationerna kan utveckla barnen på ett djupare plan än lärarledda aktiviteter. Författarna påpekar att barnen behöver förskollärare som inte tvingar dem till lek, utan lek ska ske på barnens villkor. Vorkapic och Katic (2015) beskriver att förskollärare under ”den fria leken” bör se till att inte ta över för mycket, utan barnen bestämmer själva lekens innehåll och formning. Genom det övar barnen på initiativtagande, självständighet och kreativitet. För att barnens lärande och utveckling ska ske, utgår förskolläraren utifrån ett förhållningssätt där leken sker på barnens villkor. I förhållande till begreppet ”fri lek” där Karlsen och Lekhal (2017) menar att det är barnens egeninitierade lek som styr utan direkt påverkan av förskollärare. ”Den fria leken” enligt Leggett och Newman (2017) bör också tas vara på under hela dagen, inte enbart under lärbaserad lek eller aktivitet. Fortsättningsvis menar författarna att förskollärarna även bör finnas till som stöd i ”den fria leken”.

Lekbaserad eller lekresponsiv undervisning

Här presenteras lekbaserad respektive lekresponsiv undervisning. Dessa två kommer även sättas i relation till scaffolding för att djupare förstå förskollärares stöttande roll.

Lekresponsiv undervisning

Den lekresponsiva undervisningen kan delas in i fyra karaktäristiska element enligt Björklund och Palmer (2019):

• Första elementet är dialektisk riktning i leken och beskrivs som målorienteringen. Den dialektiska riktningens undervisning prövas gentemot lekens huvudmål och ofta växlar förskolläraren sin riktning från ett mål mot ett annat för att möta barnens intentioner i leken. Därav blir det viktigt för förskolläraren att tolka hur barnet uppfattar olika innehåll i leken och hur detta innehåll kan vidgas utan att förlora mening för barnet och för leken som pågår.

• Andra elementet är att målorienteringen skapas i interaktionen och beskrivs som en betydelsefull del i den lekresponsiva undervisningen. Vidare menas att innehåll för lärande tillförs inte utifrån utan skapas av de behov och kunskaper samt färdigheter som upptäcks vara nödvändiga för att bevara och utveckla leken. Förskolläraren spelar stor roll i att hen ska följa upp barnen initiativ, relatera till företeelser utanför leken och hur de (förskollärarna) ska förhålla sig till det barnet erfar inom lekens ramar. Förskolläraren har också en mer styrande roll i den bemärkelsen att de bestämmer vilka initiativ som passar in i leken och är lämpliga att vidga och fördjupa för innebörden och för att hålla samman leken.

• Tredje elementet är att målorienteringen riktas mot kritiska färdigheter för lekdeltagandet, det beskrivs att barnens erfarenheter behöver vidgas för att de ska kunna delta i den aktuella leken och därmed behövs den riktningen av målorienteringen tas.

• Sista elementet beskrivs som begränsningar som berikar och betyder att förskollärares målorienterande styrning visar sig ibland vara nödvändig för att barnen ska kunna delta i en viss lek där lärandemålet förändras och anpassas utifrån barnens respons och initiativ. Den begränsning av initiativ och öppenhet som detta innebär för med sig att leken hålls samman och bibehåller en gemensamt överenskommen riktning som ständigt behöver omförhandlas i relation till olika initiativ.

Lekbaserad undervisning

I forskningen kring lekbaserad undervisning framkommer det att det är en effektiv undervisningsmetod som erbjuder interaktivitet. Med andra ord integreras objekt och miljö, samtidigt som förskollärare är medvetna om deras roll som stöttande pedagog. Genom det lekbaserade lärandet och den interaktivitet som erbjuds får barnen möjlighet till ett vidgat tänkande och större lust att lära (Leggett & Newman, 2017). Däremot lyfter Pyle och Danniels (2016) forskning att det trots denna vetskap kring barns utveckling från lekbaserat lärande finns osäkerhet hos pedagoger hur de ska gå tillväga för att integrera leken i undervisningen. De menar att den lek som är guidad av vuxna ofta är ett sorts mellanting mellan direkt lärarledd lek och fri lek. Detta på grund av att lekbaserad undervisning kan vara initierad antingen av barnen eller pedagogen.

Lekbaserat lärande respektive lekrepsonsiv undervisningen kan kopplas till scaffolding, dvs. att den vuxne behövs som stöd för barns lärande. Barnet kan genom scaffolding utveckla sina nuvarande förmågor och kunskaper. Detta stöd sker inte enbart för att säkerställa att barnet i stunden kan klara av uppgiften, utan även för att barnet gradvis ska kunna utföra uppgiften självständigt. Tre aspekter av scaffolding har identifierats; kognitiv, emotionell och autonom förmåga. Genom att ge kognitivt stöd kan barnen aktivt involveras och detta är kopplat till deras utvecklande av problemlösningsförmåga för nuvarande och framtida skolgång (Sun & Rao, 2012). Inom annan forskning kring scaffolding nämner Bourbour, Högberg & Lindqvist (2019) sex olika typer av agerade från lärare i diverse scaffolding processer. Dessa processer benämner författarna som: Rekrytering, vilket innebär att lärarna genom sitt agerande försöker fånga barnens intressen och få dem engagerade i aktiviteten. Minskning av frihetsgrader, riktar sig mot att förskolläraren förenklar ett lärandemål eller ser till att antalet handlingar eller aktiviteter som det krävs för att uppnå ett visst mål minskas. Läraren kanske väljer delrutiner som barnet prövar för att senare kunna öva upp dem mer. Underhållande riktning, betyder att läraren i aktiviteten leder och guidar barnet för att få fatt på lärandeobjektet. Markerande

kritiska funktioner, innebär att lärarens agerande förstärker och visar på funktionen av ett

visst moment i syfte att hjälpa barnen att lösa ett problem eller ändra sitt beteende.

Demonstration, lärarens agerande utgår ifrån att de demonstrerar och visar upp exempel

på hur hen kan lösa olika situationer så att barnen ska kunna imitera. Frustrationskontroll, beskriver lärarens handlingar utifrån att de minskar på stressande aktiviteter för barnen.

Utifrån bakgrund och tidigare forskning har det visat sig att barns lek och förskollärares medverkan hör ihop. Forskning har visat på vikten av att barns lek utgår från deras villkor, samt hur viktig leken är för barns utveckling och identitetsskapande. Förskollärarens medverkan i barns lek har utifrån bakgrunden och tidigare forskning , bland annat visat att förskolläraren ska finnas där som stöd. Denna studie vill lyfta fram och reflektera kring förskollärares beskrivningar av deras medverkan i barns lek.

Syfte

Utifrån bakgrund och tidigare forskning är syftet med studien att visa på förskollärares beskrivningar om hur de medverkar i barns lek på förskolan.

Frågeställningar

1. På vilket sätt beskriver förskollärare att de förhåller sig till leken? 2. I vilket syfte beskriver förskollärare att de väljer att delta i leken?

Metodbeskrivning

I följande avsnitt kommer metoden och datainsamlingsmetoden för studien att presenteras. Därefter kommer studiens utgångspunkt för tillförlitlighet och etiska tillvägagångssätt förklaras.

Val av metod

Studier om hur samhället fungerar, hur det ger möjligheter att göra saker tillsammans eller makt att bestämma över andra, hur de påverkar människor, hur de uppkommer och förändras studerar enligt Ahrne och Svensson (2015) specifika samhällsfenomen. För få kunskap om samhällsfenomen kan vi bland annat fråga människor hur och varför de gör saker eller vad de tänker och tycker. Christofferson & Johanssen (2012) beskriver kvalitativ metod som en flexibel metod där det tillåts en hög grad av spontanitet och anpassning i interaktionen mellan forskare och deltagare. I kvalitativa metoder ställs öppna frågor, och hur frågorna besvaras varierar från deltagare till deltagare. De öppna frågorna gör att relationen mellan forskare och deltagaren är mindre formell än vid kvantitativa metoder (Christofferson & Johanssen, 2012). Eftersom studiens syfte var att undersöka förskollärares beskrivningar kring deras medverkan i barns lek valdes kvalitativ metod.

Datainsamlingsmetod

Intervjuer gör det enligt Christoffersen och Johanssen (2012) möjligt att få detaljerade och konkreta beskrivningar. Så länge det inte kommer upp något känsligt eller personligt, känner de flesta deltagarna (informanter) sig bekväma med en intervju. Genom den kvalitativa intervjun går det att få en uppfattning om informantens tankar, känslor och upplevelser. Ahrne och Eriksson-Zetterquist (2015) beskriver intervjuer som ett vanligt förekommande tillvägagångssätt inom samhällsvetenskaplig forskning. Vidare förklaras intervjuer som ett sätt att ta reda på personers upplevelser och kan samla in personers språkbruk, normer, emotioner och inte minst det som tas för givet. Däremot bör forskaren vara noggrann med respekten för det som informanten anser tillhöra den privata sfären och därför inte vill tala om. Christoffersen och Johanssen (2012) beskriver två olika typer av intervjuer: Ostrukturerad och semistrukturerade intervjuer. Där ostrukturerad intervju

mellan informant och forskare. En semistrukturerad intervju baseras på öppna frågor som alla informanter får genom så kallat standardisering.

Studien har valt att utgå från semistrukturerad intervju då öppna frågor förbereddes och bearbetades i förväg innan intervjun skedde. Fördelen enligt Christofferssen och Johanssen (2012) med denna typ av intervju är att standardiseringen gör det lättare för forskaren efteråt att jämföra informanternas olika svar från intervjuerna. Analysarbetet i en semistrukturerad intervju blir däremot mindre utifrån semistrukturerad intervju jämfört med ostrukturerad. Däremot är nackdelen att det blir en begränsad flexibilitet. Eftersom studien ville åt förskollärares beskrivningar anses detta vara en passande datasamlingsmetod för att besvara syfte och frågeställningarna.

Urval och genomförande

Urvalet av informanter var ett bekvämlighetsurval, som innebär ett enkelt och bekvämt sätt att välja informanter (Christofferrson & Johanssen, 2012). Först kontaktades förskolor som forskaren kände till och hade kunskap om. Mejl (se bilaga 2) skickades ut till sex olika förskolor, utan att få något svar tillbaka. Därefter kontaktades fyra legitimerade förskollärare via telefon som ansågs ha kunskap om ämnet för att besvara studiens syfte. Tre tackade ja, men eftersom målet var minst fyra informanter så skedde nästa urval genom ett snöbollsurval. En kurskamrat gav tips om en förskollärare som kontaktades via mejl och tackade ja till att medverka i studien. Dessa fyra förskollärare kommer alla ifrån olika förskolor, tre förskollärare är från samma kommun och en är från en annan kommun. Nedan presenteras den avidentifiering som skedde av informanterna och åldrarna på respektive barngrupp samt vilken typ av verksamhet de arbetar med.

Förskollärare A Barngrupp 1-3 år Kommunal verksamhet Förskollärare B Barngrupp 3-6 år Särskild verksamhet Förskollärare C Barngrupp 3-4 år Kommunal verksamhet Förskollärare D Barngrupp 1-3 år Kommunal verksamhet

Efter att informanterna tackade ja skickades ett missivbrev (bilaga 3) ut. Tanken var att informanterna skulle signera och skanna in missivbrevet för att sedan mejla till forskaren. Däremot skedde inte detta utan forskaren behövde använda ett muntligt godkännande ifrån respektive förskollärare. Förskollärare D fick intervjufrågorna (bilaga 1) innan intervjutillfället då hen frågade efter dessa.

Genomförandet av de semistrukturerade intervjuerna skedde antingen via telefon eller digital plattform, på grund av rådande omständigheter i samhället. Informanterna fick med andra ord välja det som kändes mest bekvämt för dem, detta för att sätta informantens bekvämlighet i fokus. Tre av intervjuerna skedde via telefon och en av intervjuerna skedde via digital plattform. Inspelningen av datamaterialet skedde via dator vid telefonintervjuerna och via telefon vid videosamtalet. Intervjuerna skedde samtliga under dagtid och tog ungefär 30–40 min. Innan intervjun genomfördes skedde småprat och upprepning av saker som stod i missivbrevet (se bilaga 3). Anledningen till småprat och upprepning var återigen för att göra informanten mer bekväm och ge påminnelse kring vad det innebär att delta i studien. Utifrån informantens svar på intervjufrågorna (se bilaga 1) så ställdes det följdfrågor utifall ytterliga förklaring behövdes kring svaren.

Analysmetod

Den analysmetod som använts har beskrivits som sortering, reducering och argumentation (Rennstam & Wästerfors, 2015). Transkriberingarna i första steget lästes igenom i sin helhet för att identifiera diverse teman utifrån forskningens frågeställningar. Färgkodning skedde för att underlätta letande efter gemensamma ord som framkom. Ord som lek, delaktighet, observatör och avvaktande framkom i samtliga transkriberingarna. I transkriberingen av Förskollärare D upptäcktes dock inte ordet avvaktande. Därefter i andra steget framkom fyra huvudteman: Första temat som framkom var förskollärare som

förebild i leken. Andra som framkom var ger leken mycket plats och som förskollärare är hen mer av en observatör. Tredje temat observatör som stöttar genom att bidra med nytt material. Fjärde och sista temat som framkom var observatör som stöttar genom att lösa konflikter och hjälper till med fantasin. Efter detta steg lästes transkriberingarna igenom

ännu en gång för att identifiera citaten där förskollärarna beskriver lek. Dessa citat klipptes sedan in i ett separat dokument och klistrades in i de diverse huvudtemana som framkom för att bilda resultatet.

Tillförlitlighet

För att uppnå hög tillförlitlighet har studien utgått ifrån Brymans (2018) fyra principer. Dessa benämner författaren som: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och

konfirmering. Där trovärdigheten inbegriper att studien använde sig utav relevanta och bra

referenser inom ämnet samt god kunskap. Överförbarheten handlar om forskarens medvetenhet huruvida resultatet kan användas i andra miljöer eller sammanhang utifrån andras bedömningar. Pålitligheten betyder att alla delar av forskningen ska redogöras under studien. Detta för att läsaren ska kunna förstå hur metod, genomförande, databearbetning och analys har utförts. Utifrån det kan denne skapa egna uppfattningar om hur trovärdig forskningsprocessen har varit. Sist men inte minst nämns konfirmering, och beskrivs som att forskaren ska vara så objektiv som möjligt. Däremot nämns det av författaren att full objektivitet är omöjligt att uppnå. I studien har det dock, i så stor utsträckning som möjligt, exkluderats personliga åsikter i framförandet av studiens resultat.

Etiskt tillvägagångssätt

De forskningsetiska principer och riktlinjer denna studie utgår ifrån beskrivs av Vetenskapsrådet (2002) i fyra punkter: första punkten är informationskravet, och handlar om att forskaren alltid ska informera de berörda kring forskningens aktuella syfte. Andra är samtyckeskravet, som innebär att deltagarna har all rätt att få själva bestämma över sitt deltagande under studiens gång. Detta sågs till genom att i missivbrevet förklara hur deras deltagande kan avbrytas när som och även noggrant meddela det innan intervjun startade. Tredje är konfidentialitetskravet, vilket innebär att deltagarnas personliga uppgifter ska handskas med största konfidentialitet och att inga obehöriga kan få tillträde till dessa. Detta beaktades genom att endast använda datamaterial som motsvarade studiens syfte för analys. Vidare avidentifierades informanterna genom att döpa dem till Förskollärare A, Förskollärare B & Förskollärare C och Förskollärare D. Fjärde och sista punkten är

nyttjandekravet och innebär att forskaren ser till att uppgifter som är samlade om de diverse

deltagande personer inte får användas utöver forskningens ändamål. Detta gjordes genom att informera informanterna kring syftet av studien i missivbrevet (se bilaga 3).

Resultat

I resultatdelen presenteras förskollärares beskrivningar av hur de medverkar till barns lek på förskolan. I presentationen av empirin benämns Förskollärare A som FA, Förskollärare B som FB, osv. Förhållningssätt till barns lek och syfte med förskollärares medverkan i barns lek presenteras i teman på följande sätt i resultatet: Observatör som stöttar genom

att bidra med nytt material, Observatör som stöttar genom att lösa konflikter och hjälper till med fantasin, Förskollärare som förebild i leken, samt Ger leken mycket plats och som förskollärare är hen mer av en observatör

Observatör som stöttar genom att iscensätta material

I empirin hittades beskrivningar kring de vanligaste lekarna. Förskollärare D (FD) & Förskollärare C (FC) förklarade att rollek bland annat var mycket vanligt och ett tydligt intresse hos deras respektive barngrupper. FC förklarar att detta intresse hos barngruppen har gjort att hen har ordnat med passande material.

(FC) Jag har också ordnat med väldigt mycket material för att de ska kunna göra det för att de är sådant tydligt intresse hos mina kids, att leka rollek.

Vidare förklarar hen vilket sorts material som har ordnats, såsom brand- och polisstationer. FD har också beskrivit de vanligaste lekarna i deras verksamhet och det är bland annat rollek, men även en del lekar som kräver mycket grovmotorik. Därav har deras tema och projekt handlat mycket om just rörelseglädje och att utveckla barns grovmotorik. Utefter barnens intressen har de byggt om ett rum och tillfört material som kan utmana barnen utifrån detta intresse för rörelselekar. Där har de byggt en bana, bland annat har de byggt om en soffa, som barnen kan klättra upp och ned från för att öva grovmotoriken.

(FD) Det är lite mer att vi har en bana, vi har gjort om en säng eller eh, en soffa, där dom kan klättra upp och klättra ner.

FD förklarar vidare att inte enbart soffan har byggts om, utan ett helt rum har blivit dedikerat till ett rörelserum där de tillfört material såsom pusselmattor och kuddar för att barnen ska få känna rörelseglädje. Genom rörelseglädjen får barnen enligt FD öva balans och grovmotorik via materialet som tagits fram av arbetslaget utifrån barnens intressen.

Observatör som stöttar genom att lösa konflikter och att hjälpa till med fantasin

På temat observatörer som stöttar genom att lösa konflikter diskuterar FB kring lek och konflikter där hen menar att pedagogens medverkan är viktig för att förhindra eller snabbt kunna lösa konflikter. Framförallt är det enligt FB lättare att lösa konflikter om man medverkar från början, på grund av att hen då vet vad som pågått i leken från start.

(FB) Om man är delaktig i leken så att man kan bromsa det innan eller vara lite vägledande där också…

Vidare påpekar FB hur viktigt det är att man är närvarande, men inte nödvändigtvis delaktig i leken. Denna närvaro är till för barnens skull så att de kan känna att hen är där om hen behövs för stöttning och hjälp.

(FB) Jag tycker det är så viktigt att kunna vara en närvarande pedagog i leken även om man inte är precis med i leken så vill jag att barnen ska kännas att man finns där om de behöver lite stöttning och hjälp.

FA beskriver också sin roll som stöttande förskollärare i leken inom konflikter som eventuellt uppstår i leksituationer. Hen menar att som förskollärare ska man hjälpa barnen att reda ut konflikten, däremot så trycker hen på vikten av att det ska vara på barnens villkor.

(FA) Att man hjälps åt att reda ut om det blir konflikt. Men som sagt, det ska vara på barnens villkor.

FD förklarar kring leksituationer där konflikt kan uppstå att förskollärarna i dessa situationer ska försöka distrahera barnen med något annat, exempelvis uppmuntra till att vänta på sin tur. Eller om ett barn tar en annans leksak och det barnet blir ledsen kan man hitta något annat att göra tillsammans med barnet. Eller hitta någon annan leksak att leka med för att kompensera.

(FD) Om det blir bråk om en leksak till exempel att man kanske uppmuntrar att vänta på sin tur, att man hjälper dom att hitta en annan leksak eh, kompenserar med nått annat liksom.

På temat observatör som stöttar genom att hjälpa till med fantasi pratar FB mycket om rollekarna som skedde inom förskolan och att det i de lekarna sker mycket lärande och att

man som förskollärare i dessa lekar får stötta. Bland annat förklarar hen hur man som förskollärare ibland får vara den som säger ’om vi gör såhär’ i en lek för att hen märkte att intresset för leken började avta.

(FB) Om man har haft en lek, att man då kan vara den som säger att ’om vi gör såhär’

FD hävdar också detta, eftersom hen i sin verksamhet haft mycket rörelselekar tillsammans med barnen där de i fantasin låtsats ro båt eller simmat. Fantasilekarna som sker här tillsammans med både vuxna och barnen anser hen vara otroligt roligt.

(FD) Vi cyklar tillsammans, vi simmar tillsammans och det är jätteroligt att göra det med barnen.

Fantasilek beskrivs även av FC där hen anser att verksamhetens miljö uppmuntrar till mycket fantasi. Hen beskriver att de har en träbåt inne på avdelningen där barnen kan få, genom deras fantasi, åka till en massa olika länder. Det beskrivs som att det har blivit transportmedlet för barnen att åka från en plats till en annan.

(FC) För vi har ju som en stor träbåt inne på avdelningen, eh, som har liksom blivit det transportmedlet. Eh, så att där har det blivit mycket också – att ta sig från en plats till en annan.

Denna träbåt har beskrivits haft en stor betydelse i verksamheten för barnens fantasilek. Därmed har barnen uppmuntrats till att fantisera genom att låtsas åka till andra platser.

Förskollärare som förebild i leken

Tre av fyra förskollärare (FA, FB & FD) betonar vikten av att vara förebilder i leken och inspirera till lek genom sin medverkan. Den första som beskrev vikten av att vara en förebild i leken var FA och hen menar att förskollärare kan visa och sprida glädje i leken genom sin medverkan. Hen menar att förskollärare kan inspirera till lekgenom att bjuda på sig själv och vara en förebild i leken.

(FA) Om jag är delaktig så blir ju barnen.

FA gav exempel med en beskrivning där hen hade hoppat i personalsoffan tillsammans med barnen. För det var enligt hen busigt och en rolig upplevelse kring en leksituation. Ett annat exempel från FB betonar hur viktigt det är att förskollärare är förebild i leken. Hen menar att man bör vara delaktig i leken och som vuxen utveckla barnens fantasi i leken.

(FB) Man är mer delaktig i barnets lek och behöver vara den som kanske ibland, eh, fyller på med nya idéer och tankar mer.

FB förklarar vidare att detta är framförallt viktigt på småbarnsavdelning, där barnen eventuellt behöver lite hjälp med leken och fantasin genom pedagogens medverkan. FD beskriver även att på sin avdelning, där det också är lite yngre barn, vikten av att vara en förebild för leken och visa engagemang.

(FD) Och sen när man börjar leka, att man visar engagemang tillsammans med de här barnen. Då vinner man deras, liksom, förtroende och man kan åstadkomma väldigt mycket med de barnen.

Genom att visa engagemang enligt hen så kan man åstadkomma mycket tillsammans med barnen, på grund av att man vinner deras förtroende.

Ger leken mycket plats, men tar en roll som observerande förskollärare

Inom detta tema möter vi andra beskrivningar kring rollen som förskollärare när det gäller medverkan i leken. FC pratade om sin studietid och att utbildningen tryckte mycket på vikten av att vara delaktig i leken tillsammans med barnen. Däremot hade hen andra tankar kring sin roll som förskollärare i leken, på grund av hen kände att rollen som observatör passade bättre.

(FC) Det pratades mycket om att ’sitt med dem och kolla vad dom leker’ jag är nog mycket mer den som står och helikoptrar.

Hen förklarade att lärarledda aktiviteter inte riktigt passade barngruppen i hens verksamhet eftersom barnen inte höll fokus särskilt länge. Däremot bidrar hen med diverse material till barnens lekar, som beskrivits i ovanstående tema kring iscensättandet av material. FA beskriver att genom ett avvaktande förhållningssätt till leken kan barnen känna mycket tillit på grund av att man utgår från barnens villkor. Denna typ av avvaktande observatör i leken menar hen är en fantastisk resa att få vara med på.

(FA) Det är ju så mycket tillit, man kan ju stå med och vara med barnet där de är, i deras lek och det är ju fantastisk resa att få hänga med på den.

Genom ett avvaktande intresse och försök till att utgå ifrån barnens villkor, kunde hen fånga barnens intressen genom att fråga exempelvis vad barnen tycker att hen ska göra med dockan. Frågor bör ställas för att väcka intresse för leken och involvera barnens tankar kring vad leken ska handla om. FA menar att genom denna kommunikation av leken får barnen mycket lärdom kring språket.

(FA) Att man är avvaktande och man frågar; ska jag lägga ned dockan? Att man frågar lite också, va’ intresserad. Jaha! Vi ska åka tåg, men vart nånstans ska man åka tåget? Där har vi ju språket mycket, att man får ut mycket av det i leken.

FD var inne på samma spår, att man som vuxen inte ska vara för snabb att gå in i leken utan avvakta och se hur leken utspelar sig för att kunna förstå barnens intentioner med leken.

(FD) Men det är bra att man står lite och observerar barnen, eh, så att man ser då hur leken kommer gå till och utvecklas och hur barnen har tänkt med sin lek.

Hen förklarade mer utifrån detta med ett exempel på ett barn som lekte med pusselmattor. Det barnet gjorde var att försöka sätta bitarna upp mot väggen, istället för på golvet. Därefter började ett samspel mellan flera barn eftersom andra barn såg vad det första barnet gjorde och ville vara med i dennes lek. Leken utvecklades till en sorts räknelek och tillslut började de även prata om färger samt mönster. FD var i denna situation inte snabb med att gå in i leken utan avvaktade för att se hur den utvecklades och den utvecklades till mycket lärdom för barnen om att räkna, mönster och färger. När FD upptäckte svårigheter för barnen att räkna och berätta om färgerna tog hen tillfälle till akt och medverkade i leken för att lära dem att räkna samt de olika färgerna.

Diskussion

Under denna del av studien kommer resultatet diskuteras och därefter sättas i relation till bakgrunden och tidigare forskning. Detta för att djupare kunna förstå vad empirin visade och hur det förhåller sig till teorin. Därefter kommer en diskussion kring metodvalet i studien samt hur vidare forskning skulle kunna genomföras.

Resultatdiskussion

Syftet med denna studie har varit att skapa kunskap om hur förskollärare idag upplever att de medverkar till barns lek på förskolan. Resultatet beskriver hur fyra förskollärare på olika sätt medverkar till barns lekande på förskolan och diskuteras utifrån bakgrunden samt tidigare forskning i detta avsnitt under rubrikerna förhållningssätt till barns lek och syfte

med förskollärares medverkan i barns lek Förhållningssätt till barns lek

Det som framkommit i resultatet utifrån första frågeställningen, hur förskollärare

beskriver att de förhåller sig till barnens lek, är att majoriteten av förskollärarna är

observatörer i barnens lek. Däremot kan det tolkas som att de är observatörer på olika sätt. Det har identifierats två olika typer, den ena är en förskollärare som är en avvaktande observatör medan den andra är en mer ingripande observatör. Det som kan vara intressant att diskutera här är anledningen till att de är avvaktande respektive ingripande observatörer. Om vi börjar med den avvaktande, förklararar en av förskollärarna att en av anledningarna är att hen känner sig mer bekväm med att vara mer avvaktande. Genom att stå vid sidan om och göra administrativt arbete eller pyssla med material till barnens lek. Det material som tillförs av förskolläraren är bland annat klädsel eller rekvisita till rollekar, som barngruppen beskrivs är väldigt intresserade av.

Utifrån resultatet kan den avvaktande observatören kopplas till lekresponsiv undervisning. Den lekresponsiva undervisningens andra element, att målorienteringen skapas i interaktionen, beskrivs av Björklund och Palmér (2019) som central inom lärande genom leken. Vidare menas att läraren inte ska tillföra något utifrån, utan utgå ifrån barnens egna lekande och lärande. Eftersom det material som tillförs till rollekar i denna studie utgår ifrån barnens intressen av leken för att på så vis utveckla den, kan det kopplas till den

avvaktande observatören. För djupare förståelse kring hur förskollärare kan medverka till barns lek har Sun och Rao (2012) skrivit i sin forskning att genom kognitivt stöd från förskolläraren kan barnens lärande och problemlösningsförmåga utvecklas. Bourbour, Högberg och Lindquist (2019) beskriver scaffolding processer som förklarar hur förskolläraren kan medverka till barnens lek. En process som nämns är rekrytering.

Rekrytering innebär att förskolläraren genom sitt agerande fångar barnens intressen och

får dem engagerade i aktiviteten. Den avvaktande observatören, försöker inte att medverka i barns lek, däremot tillför de material för att vidareutveckla barnens lek utifrån påvisat intresse av barngruppen.

Resultatet om den ingripande observatören har visats kunna kopplas till lekbaserat lärande. En förskollärare beskrev sin verksamhet och hur miljön uppmuntrade barnens fantasilek. Hen förklarade att inne på avdelningen finns en träbåt där barnen kunde åka till vilken plats de ville. Enligt Legget och Newman (2017) innefattar lekbaserat lärande som en interaktiv typ av lärande genom lek. Det beskrivs vidare av författarna att förskolläraren är medverkande i leken genom att involvera exempelvis miljön och vägleder leken i en riktning mot ett specifikt lärande. Två av förskollärarna beskrev vikten av att vara ingripande om barnen skulle behöva hjälp med konflikthantering, däremot påpekar de att det bör ske på barnens villkor. Enligt Pyle och Danniels (2016) kan leken vara initierad av antingen pedagogen eller barnen. En ingripande observatör är aktivt med i leken genom att ha en sorts överblick om vad som pågår och kan därmed ingripa eller stötta ifall konflikt skulle uppstå. Utifrån Bourbour, Högberg och Lindquist (2019) processer kan den ingripande observatören kopplas till underhållande riktning samt markerade kritiska

funktioner. En underhållande riktning kan beskrivas som att förskolläraren går in i leken

och guidar barnet i aktiviteten för att få fatt på ett lärandeobjekt. Exempel från den ingripande observatören är när förskollärarna försöker uppmuntra barnen till att vänta på sin tur då det blir bråk om en leksak. Ett annat exempel är att förskolläraren kan göra interaktiva aktiviteter såsom rörelselekar där de exempelvis låtsas simma. Markerade

funktioner innefattar att lärarens agerande förstärker och visar på funktionen av ett visst

moment i syfte att hjälpa barnen att lösa ett problem eller ändra sitt beteende. Exempel från en förskollärare är hur hen stöttade i hjälpen med fantasin då hen märkte att leken höll på att avta. Detta gjordes genom att ge exempel på hur barnet kunde gå vidare med sin lek.

Utifrån mina egna erfarenheter kan det ha sina fördelar att vara en avvaktande observatör, till exempel att förskolläraren inte går in i leken för snabbt utan avvaktar och känner efter vad leken går ut på och försöker förstå barnens intentioner. En nackdel kan vara att förskolläraren eventuellt avvaktar för mycket och därmed inte vågar gå in i leken för att hen är rädd att störa den lek som pågår. I detta fall kan det då störa barnens intentioner med leken som pågår. Det är en hårfin balans, att möta barnens intentioner och en förskollärares medverkan i den pågående leken. Att vara en ingripande förskollärare kan också ha sina fördelar, förskolläraren är mer på hugget om en konflikt händer och behöver lösas. Däremot är nackdelen med en ingripande observatör att förskolläraren kan ta över för mycket i leken och inte ge barnet den plats som behövs. Exempelvis, om hen är för snabb att lösa en konflikt och kan det göra att barnen inte på djupet lär sig hur en konflikt ska lösas utan förväntar sig att en vuxen hjälper till. Om mina tidigare erfarenheter sätts i relation till bakgrund eller tidigare forskning kan man se att förskollärare bör respektera barnens lek och inte ingripa eller ändra lekens intentioner. Om det inte respekteras, finns risk att det kan hämma barnens lärande och utveckling. Bland annat beskrivs det som viktigt av Lillemyr (2013) att förskollärare reflekterar över sin medverkan, på grund av att det är barnets lek man går in i och att det ska respekteras. Helhetssynen man bör ha som förskollärare kring barns lek enligt Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) är att det är barnen som styr val och beslut i och kring leken. Med andra ord är det barnen som kontrollerar sin egen lek och de vuxna ska avvakta för att kunna förstå sig på lekens intentioner. Tidigare forskning av Vorkapic och Katic (2015) har även beskrivit detta och pekar på vikten för den vuxne att inte ta över leken, utan att barnen ska få vara den som bestämmer lekens innehåll och formning. Barnen ska få utöva initiativtagande, självständighet och kreativitet.

Förskollärares syfte med att medverka i barns lek

Vissa av förskollärarna såg sig själva som förebilder i leken och väljer att medverka i leken för att utveckla barnens lekande. Andra förskollärare kände att de bör vara mer avvaktande genom att gå in i leken på barnens villkor och initiativ snarare än att försöka ta över leken för mycket. Detta påpekar även Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) och menar på att det finns olika sätt att påverka leken: Första sättet som beskrivs är förskollärare som styr direkt och utifrån genom ingripande i lek och skapande. Andra sättet är att förskolläraren styr indirekt genom att ordna för leken i tid, rum, miljö och material. Tredje och det sista sättet är att förskolläraren själv deltar i lek och skapande.

Hur kan då förskolläraren vara en förebild och utveckla barns lek? Ett exempel som framkom var busighet, där en förskollärare hade hoppat i personalsoffan tillsammans med barnen för att genom det framföra glädjen i att leka. Detta kan kopplas till det Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) tar upp genom att via lekens spontanitet som utforskande och inspirerande av yttre faktorer. Ytterligare beskrivs det att genom kommunikation med andra i form av initiativ, turtagning och att ta del av andras perspektiv kan lekarna utvecklas. Det är på så sätt barnen lär känna sin omvärld, tränar upp färdigheter och kompetens. I leken sker språk, kommunikation, samspel, kognition, känslor, etik och rörelser för barnet i en meningsfull helhet. Utifrån förskollärarens beskrivningar kan scaffoldingprocessen rekrytering sättas i relation till empirin, eftersom förskolläraren utgår från barnens intresse av att hoppa i soffan och själv medverkar i leken.

En annan förskollärare beskrev att hen är mer avvaktande till leken och inte vill gå in i leken för snabbt. Snarare blir det att observera leken och hur den utvecklas. Förskolläraren beskrev leken i en småbarnsgrupp som precist börjat räkna, där hen genom att ge leken mycket plats via avvaktande observation kunde ta leken vidare när barnen behövde utveckla kunskap om mönster och färger som de inte helt behärskade ännu. Denna beskrivning från förskolläraren kan kopplas till Engdahl och Ärlemalm-Hagsérs (2015) förklaring till hur förskollärare kan påverka genom att vidareutveckla leken för att ge barnen allsidiga upplevelser och erfarenheter. Det kan även kopplas till en av scaffoldingprocesserna, demonstration där det menas att förskolläraren visar upp exempel

är också ett exempel på hur leken kan utvecklas i enlighet med de fyra elementen som karaktäriserar lekresponsiv undervisning (Björklund & Palmer, 2019). Lekens mål ändrade riktning för att fördjupa lekens innebörd och kritiska färdigheter utvecklades genom att leken förändrades och anpassades.

Enligt mina egna erfarenheter kan det vara till fördel att som förskollärare kombinera att se sig själv som förebild till leken och att vara avvaktande för att observera barnens intentioner i den pågående leken. Denna kombination gör att barnen ser glädjen vuxna har i att leka, men även att de ser respekten vuxna har för barnens egen lek. Däremot kan det vara en svårighet att till fullo förstå barnens intentioner med en lek, på grund av att förskolläraren måste gå in i leken på ett medvetet sätt utan att försöka förändra intentionerna. Tidigare forskning från Nilsson et al (2018) stöder detta med att beskriva att förskollärare bör problematisera lärprocesser i leken, eftersom begreppet undervisning betonas alltmer i dagens förskola. I resultatet har det visat sig hur förskollärarna förhåller sig till och i vilket syfte de medverkar i leken. Förskolläraren behövs alltid i leken på ett sätt eller annat, oberoende om det gäller ingripande, avvaktande eller förebilder vilket överensstämmer med tidigare forskning.

Metoddiskussion

Forskaren ville få reda på förskollärares beskrivningar utifrån deras medverkande i barns lek kändes semistrukturerad intervju som en passande metod att använda. Däremot hade det varit intressant att kombinera observationer utifrån förskollärares beskrivningar hur de medverkar till barns lek i förskolan. Eftersom det beskrivs att observation och intervju oftast är bra komplement till varandra, genom att informantens påståenden och sätts i relation till deras handlingar (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). På grund av att examensarbetet har varit tidspressat var en kombination av observationer och intervjuer dock inte genomförbart. Rådande omständigheter i samhället gjorde det heller inte lämpligt att anordna observationer vid förskolor. Därav skedde semistrukturerade intervjuerna och den gav varierande och öppna svar vilket underlättat för att kunna besvara syftet och frågeställningarna. Jämfört med ostrukturerade intervjuer, hade intervjufrågorna nu ett fokus och tema med öppna frågor som efteråt var mer hanterbar med tanke på att studien har utförts enskilt. Däremot har den empirin som samlats in i förhållande till syftet och

frågeställningarna gett viss svårighet att skilja på tema och frågeställningar. Detta på grund av att empirin och temana samt teorin gick mycket in i varandra utifrån frågeställningarna.

Urvalet av informanter har skett genom ett bekvämlighetsurval, eftersom legitimerade förskollärare som forskaren hade kontakt med innan blev tillfrågade ifall de ville ställa upp under intervjun. En fjärde informant rekryterades via snöbollsurval. Det som kan diskuteras är utifall resultat har blivit trovärdigt och tillräckligt med tanke på att det var fyra redan kända, legitimerade förskollärare ifrån fyra olika förskolor och två kommuner som kontaktades. Det tycks inte utifrån studiens resultat ha haft någon större påverkan att en av informanterna inte var bekant sedan tidigare då hen gav liknande svar som resterande informanter. Resultatet kan ha påverkats av att en av informanterna fått intervjufrågorna i förväg. Det som skiljde sig mest från respektive intervjuer var att denna informant gav fler svar utifrån sin verksamhet. Antalet informanter har inte varit ett hinder för denna studies empiri, eftersom den trots litet antal visat på varierande och öppna svar som gör det möjligt att jämföra samt analysera dessa.

Trovärdigheten av studien kan stöttas genom att ny och relevant forskning inom ämnet lek

och förskollärarens roll samt medverkan i leken har använts. Även att informanternas svar kan kopplas till varandra samt tidigare forskning och bakgrund. Överförbarheten i studien har visats sig vara för specifik och inriktad till ämnet att den är svår att överföra till andra studier. Däremot anses metoden som använts överförbar och kan användas på studier som är inom ämnet och i ungefär samma omfattning. Pålitligheten av studien kan stöttas genom att i metodbeskrivningen förklara alla steg i forskningsprocessen så noggrant som möjligt.

Konfirmering har skett genom informanterna i den semistrukturerade intervjun fick öppna

Vidare forskning

Avslutningsvis för att få en ännu djupare studie hade observationer utöver intervjuerna gjort att man kunnat se förskollärarnas agerande kring deras delaktighet i leken. Detta för att både få förståelse kring deras tankar och sedan se det omsatt i praktiken, samt för att upptäcka om de två är sammankopplade. För att ytterligare bredda studien skulle intervjuerna ha kunnat ske i olika kommuner runt om i Sverige för att se ifall resultatet skiljer sig från denna studies resultat.

Referenslista

Ahrne, G., & Eriksson-Zetterquist, U. (2015). Interjuver. I G. Ahrne, & P. Svensson (Red.), Handbok i kvalitativa metoder (2. uppl.). (s. 34–53). Liber.

Björklund, P. (2019). I mötet mellan lekens frihet och undervisningens målorientering i förskolan. Forskning om undervisning och lärande, 7(1), 64–85.

Bourbour, M., Högberg, S., & Lindqvist, G. (2019). Putting Scaffolding Into Action: Preschool Teachers’ Actions Using Interactive Whiteboard. Early Childhood Education

Journal, 48(1), 79–92. https://doi.org/10.1007/s10643-019-00971-3

Christoffersen, L., & Johannessen, A. (2012). Forskningsmetoder för lärarstudenter . Studentlitteratur.

Eidevald, C., Engdahl, I., Frankenberg, S., Lenz Taguchi, H., & Palmer, A. (2018). Omsorgsfull och lekfull utbildning och undervisning i förskolan. I Sheridan, S., &

Williams, P. (red). Undervisning i förskolan : en kunskapsöversikt. (s.81-89). Skolverket. Engdahl, I., & Ärlemalm-Hagsér, E. (2015). Att bli förskollärare : mångfacetterad

komplexitet (1. uppl.). Liber.

Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Vetenskapsrådet.

Karlsen, L., & Lekhal, R. (2019). Practitioner involvement and support in children’s learning during free play in two Norwegian kindergartens. Journal of Early Childhood

Research, 17(3), 233–246. https://doi.org/10.1177/1476718X19856390

Leggett, N., & Newman, L. (2017). Play: Challenging Educators’ Beliefs about Play in the Indoor and Outdoor Environment. Australasian Journal of Early Childhood, 42(1), 24–32. https://doi.org/10.23965/AJEC.42.1.03

Lillemyr, O. (2013). Lek på allvar : en spännande utmaning (1. uppl.). Liber. Nilsson, M., Ferholt, B., & Lecusay, R. (2018).

“The playing-exploring child”:Reconceptualizing the relationship between play and learning in early childhood education. Contemporary Issues in Early Childhood, 19(3), 231–245. https://doi.org/10.1177/1463949117710800

Nilsson, M., Grankvist, A., Johansson, E., Thure, J., & Ferholt, B. (2018). Lek, lärande

och lycka : lekande och utforskande i förskolan (Första upplagan). Gleerups Utbildning

Pramling, N., & Wallerstedt, C. (2019). Lekresponsiv undervisning – ett undervisningsbegrepp och en didaktik för förskolan. Forskning om undervisning och

lärande, 7(1), 7–22.

Pyle, A. Danniels, E. (2017). A Continuum of Play-Based Learning: The Role of the Teacher in Play-Based Pedagogy and the Fear of Hijacking Play. Early Education and

Development., 28(3), 274–289. https://doi.org/10.1080/10409289.2016.1220771

Rennstam, J., & Wästerfors, D. (2015). I G. Ahrne, & P. Svensson (Red.), Handbok i

kvalitativa metoder (2. uppl.). (s. 220-234). Liber.

Sheridan, S., & Williams, P. (2018). Undervisning i förskolan : en

kunskapsöversik .Skolverket.

Skolverket. (2017). Måluppfyllelse i förskolan. Skolverket. Skolverket. (2018). Läroplan för förskola: LPFÖ 18. Skolverket.

Sun, J., & Rao, N. (2012). Scaffolding preschool children’s problem solving: A comparison between Chinese mothers and teachers across multiple tasks. Journal of Early

Childhood Research, 10(3), 246–266. https://doi.org/10.1177/1476718X11415578

UNICEF. (1989). FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: Skolverket. Vorkapic, S., & Katic, V. (2015). How Students of Preschool Education Perceive Their Play Competens: An Analysis of Their Involvement in Children’s Play.

Center for Educantional Policy Studies Journal, 5(1), 111-130.

Bilagor

Bilaga 1: Intervjufrågor

1. Berätta lite om dig själv

a. Exempelvis, hur länge har du arbetat som förskollärare? 2. Vad tycker du är viktigt i verksamheten?

3. Om jag säger lek i förskolan, vad tänker du på? a. Bra/dåliga lekar. Ge exempel på situationer. 4. Vad är vanligaste leken i förskolan?

5. Hur ser du på din roll som förskollärare i relation till leken? a. Varför är den viktig/inte viktig?

b. Utvecklingsmöjligheter med förskollärarens roll i leken? Förändringar? 6. Upplever du att det sker det någon förändring med barnens utveckling om du som

förskollärare är delaktig i leken eller ej. Ge konkreta exempel. a. I vilket syfte är man delaktig?

7. Anser du att lek och undervisning kan hänga ihop? Ge gärna exempel.

8. Har du någon gång upplevt att det är för stressigt i verksamheten för att kunna leka tillsammans med barnen. Hur kommer det sig?

Bilaga 2: Mejl

Hej!

Jag letar nu efter förskollärare att intervjua inför mitt examensarbete och tänkte därmed fråga ifall du har intresse för det. Det syfte som mitt arbete utgår ifrån är hur förskollärarna upplever deras delaktighet i leken. Det skulle vara sjukt intressant att få höra era tankar! Det som kommer ske är en intervju som spelas in, via antingen en zoomlänk på datorn eller via Skype. Beror på vad som funkar bäst och jag återkommer med mer info kring det. Intervjun kommer pågå i ungefär 30-45 min. Du kommer vara helt anonym under hela studiens gång och all data som samlas in kommer raderas efter avslutat arbete. Återkoppling kommer behöva ske för att ha chans att kunna se över trovärdigheten kring resultaten tillsammans med deltagarna.

Vill även påpeka att det är okej att tacka nej till det här och även att meddela om man inte vill delta vid senare tillfälle om man ångrar sig under studiens gång. Tacksam för svar och hoppas ni har det bra! Vidarebefordrar mina uppgifter om ni har övriga frågor.

Hälsningar Annie Söderlind Förskollärarstudent HLK Mejl: Telefon:

Bilaga 3: Missivbrev

Annie Söderlind genomför en studie i kursen Examensarbete inom ramen för förskollärarprogrammet vid Jönköping University. Övergripande fokus i studien är att undersöka pedagogiska och didaktiska frågor rörande förskolans policy och praktik. Mer specifikt handlar denna studie om att ta reda på förskollärares upplevelser kring delaktighet i lek.

Annie Söderlind genomför denna studie i styfte att (a) bidra till kunskap om förskolan och dess verksamhet; och (c) fullgöra kraven för att bli examinerad från förskollärarprogrammet på Högskolan för Lärande och Kommunikation vid Jönköping University.

Om du accepterar att samtala med studentforskaren i informell individuell intervju:

All information som genereras kommer att avidentifieras. Dessutom kommer all information som genereras förvaras på ett säkert sätt som förhindrar att obehöriga kan ta del av det.

Du har din fulla rätt att avbryta ditt deltagande och därmed ta tillbaka samtycke när som helst och av vilken orsak som helst.

Om du har frågor gällande den här undersökningen och/eller ditt deltagande, vänligen kontakta kursansvarig, Ann Ludvigsson (ann.ludvigsson@ju.se) eller examinator, Carin Falkner (carin.falkner@ju.se).

Om du accepterar att delta, vänligen skriv under nedan:

Informantens kontaktinformation: ____________________

Informantens signatur:

Informantens namnförtydligande:

Studentens signatur