SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

NORDAL

AKERMAN

Det begr"rasade

krigets

doktrin

i

den

fis-gsukle%a

strategin

Ett &r efter det att dela första Eiseiahower-administratlonen tratt 1 funktion lanserade den amerikanske utriltesministern Dulles doktri- nen om den massiva vedergaliningeil, enligt vilken varje »störren aggression från kommunistb:blockets sida skulle mötas med nukleär beskjutning av de viktigaste målen i fiendens hemland. Doktrinen uppfattades av sina många kritiker som onyanserad och riskabel

a

det att den inte Itlargjorde vid vilken grans vedergällningen skulle komma att sattas in. Framför allt betonade man att doktrinen inte gav nigon möjlighet för rimligt svar på fientliga aktioner som lag under det medvetna försöket att slh ut USA:s vedergallningsvapen. Fienden skulle harigenom kunna bega mindre aggressioner i för- vissningen om att USA inte skulle våga bemöta dem med de yt- tersta vapnenmY Den starka negativa reaktionen p& doktrinen, som forst bestod av en serie iniagg frhn ofta mycket olika utgångspunk- ter, fack ind dec andra hälften av 50-talet en mer samlad teoretisk bas genom utgivandet av ett antal debattsltrifter vari grundmonsei-et för en alternativ strategi drogs upp. 1: stallet för den antingeil-eller- situation den massiva vedergällningen skulle försatta nationen i vid en allvarlig internationell konflikt

-

med antingen totalt termo-

' Det tal av D~illes den r z januari 1954 soiii utlöste debatten iiiiiehåller flera elerneiit soix klart anger en iner ilya~iserad -uppfattning an cleil utrikesn~inisterris kritiker ville tillskriva hoi~om. Talet kan tolkas som ett försiktigt pläderande för förmåga till graduell vedergalliiing och har också tolkats så i några enstaka in- lägg på Go-talet. För bedoniningen av debatteii oiii det begriiiisade kriget spelar detta foga roll då den aiidra tolkningen varit den l ~ e l t dominerande.

342

Nordal Alcerrnaiz

imkleiirt krig eller passivt acsepterande av mo"rtånldarens i11kr5k- tande på den egna intressesfären som enda svarsmöjPighet

-

ville man skapa förutsätbingarna för ett differentierat va8 w insats- dimension [multiple option]. Kunde man befara en attack från ost- blocket på en niva m d e r det avsiktliga förintelseslaget mot USA maste detta, enligt dessa debattörer, förfoga över medel som satte det i s t b d att i första Iiand avskracka fran sadan attask, och, om avskräckningen misslyckades, framghngsrikt kurana utkiimpa ett be- gransat krig. Praktiskt betydde det att man kravde en kraftig för- stärkning av de komea3ePo1aella stridsmedlen, dvs. ökning av antalet stridsberedda marktrupper och forbzttrad mobilitet för dessa, iii- tensifierad ~ t b i l d ~ ~ i n g av arméns reservkadrer, utvidgning av det taktiska flygets förmaga o.dy1. När Keianedy-administrationen tradde till 1961 gei~omf6rdes till e11 del den begarda satsningen pH de konveaalionella stridskrafterna. Intresset $Or det begränsade kri- gets doktrin minskades darmed och flyttades delvis över ga sadana problem som gesillas~ider, inbördeskrig, s k . subversiv verksamhet osv. Det under hela 60-talet pigaende Viebarn-kriget tillfarde dock debatten en del konkreta Askadningsexempe8, viktiga inte minst därför att Korea-kraget dessförinnan varit den enda f0rekomsten av vad man 1 debatten kallat för begransat krig

a

atomåldern.

Som bakgrund till en studie om debatten kring det begransade kriget i ~ ä s t och ost 1c~4y-70 skall här dislcutesas i vilken utstrack- ning doktrinen kan sagas ha existerat och tilla~npats under pre- nukleara strategislca förBaaBBanden. Syftet ar inte att efterforska de krigsfall som kan sagas falla in under den moderna defi~aitioiaen av begränsat kr&

-

endast ett fåtal sådana konkreta fall kommer att diskuteras

-

men viil att söka besvara friigan om denna teori har sim tydliga grund i den fGratom2a Hlderns malitarstrategiska diskussio- ner ock därfOr kan sagas utg6ra en natul-iig utveckling av den stra- tegiska doktrinen. Materiallaget för en sklan udders6ki1ing ar inte sarskilt gymsamt. De militasstrateglsECa doktrinhistorierna tar med f2 undantag sa11 början med Machiavelli eller an senare fiPrfattare. % fråga om krigshistorien alterfirnas över htivud ingen anrikéiainp p& det begränsade kriget

a

nagon jadörbar betydelse av begreppet.

En

maersökning som avser att djupgående penetrera den moderna doktrinens historiska bakgrund rn2ste darför sägas utgöra en speciell, mycket omfattande forskt~ingsuppgift. Har skall endast anges nHgra tendenser i materialet.

Det begransade krigets doktrin

343

tolkning som sainmanfaller ined den h den amerikanska debatten %iii-

der 50- och 60-talen vmligeaa tillarnpade.2 Begränsat krig kan i och fOr sig ocksa sagas naturligt inkludera stridshandlingar som normalt anses inga i konceptionen om graduell vedergällning. Den alterna- tiva benämningen 'lokalt krig' medför dock andra och stajrre nack- delar då den inte direkt allsuderar p& det iiaslag av medveten iiter- halllsarnhet i krigshandlingarna som varit en självklar utgångspunkt for det stora flertalet debattinlagg i USA klrader näan~id rid.

I den efterföljande studien kommer att faststailas de olika de- finitioner som konceptionen gavs 1 debatten i Ost och vast. För denna korta historiska Aterblick fordras emellertid en opera%lonell definition som har skall formuleras med hjälp av fem av de inest e~ppmiirksarnmade debattorerna i amnet [Brodie, Malperin, Ka~zf- mann, Kissinger och Osgood), Nu råder mellan dessa kvalificerade författare ingen enighet om vad ett begränsat krig i sjalva verket innebiir. De gemensamma minimivillkor som kan aterfinnas hos de namnda debattörerna har ett aiailaarkningsvar.t blygsamt in1aehaI1. Enligt dessa ar ett begraizsat krig en konslikt i vilken vildsmedel kommer till anvandning, men där dessa inedel utgör bara en mindre del av kontrahenternas totala militiira kapacitek BBada parter maste visa frivillig återhållsamhet och ha begransade målsattniiagar %r sila iiisats. Overenskornmelser om den nivii striden "or utkampas p5 kara ske antingen tys$, genom förhai~dling eller genom signaler. Begrans- rringarna kan galla vapipentyp, geografisk utstrackning ochleller tillåtna mal, de kan galla objekten fOr striden, och de kan galla an- talet och/e%ler karaktaren p& de inblaoadade kombaaanterna. Striden utkampas ilate s5 mycket för de vinster man kan hoppas UPPIS& som

för de politiska effekterna av deltagande eller uteblivet sidaxht. Som den diskuterats har koraEPikttypen alltid framstått som ett ueatpsaglat ~IefensPvI~rig.~

I fsiga sin aiádrz? villkor skiljer sig de narniada författarna i t . Ytterligare diskrimineranade specifikationer på denna krigstyp hade varit önskvarda, rneiz ar inte nödvändiga fOr den tentativa diskussio- nen i det följande.

"fr ALPERIN IN, MORSON: Limited 'War, occasio~lal Papers nr 3, maj 1962, Hasvai-cl Uiiivessity, s. 3.

9 TSSSR och en del vastliga kretsar har teorin emellertid uppfattats som ett f6rsök a t t på nytt Iegitimera och inöjliggöra de krig soin den totala avskrack- ningen ansetts förhindra.

I den amerikanska debatten framfördes Inte sallan det argumentet för en Okad satsning på de konventionella stridskrafterna att det stora flertalet krig

a

historien varit begransade

P

aaigot avseende och att man kunde förvänta att detta skulle bli fallet också i fram- tiden. Argumentet byggde inte på nagon klar definition av vad ett begränsat krig innebar och på vilka punkter det skiljer sig från andra krigsformer. Framför allt tog det inte hansyn till den starkt stegrade des~uktionsförmåga som karnvapnen representerade, ej heller den eldkraftsutveckling som de konventionella vapneil under- gått redan under det forsta decenniet efter krigsslutet. Den be- gransning som kannetecknat många konflikter i historien bygger på en ren bristsituation, på en rad uppenbara fysiska hinder som toex. outvecklad kommtinika~onsteknik och osäker logistik, brist på vapenföra man, deserteringar eller risk för sådana, svag nationell ekonomi och instabila sociala förhållanden. Inte sallan har de geo- grafiska hindren spelat en avgörande ro11 för att hålla krigen be- gränsade. Dessa omständigheter gör det ocksai mycket svårt att be- stamma om något element av frivillig Aterhållsamhet finns med i bilden. Från äldre tider kan som exempel på detta problem namnas förhållandet mellan det romerska imperiet och Persien. Under tiden mellan 363 och 502 radde mellan dessa makter ett tillstånd som har

tolkats som ett avskrackningsforhå11ande påminnande om det soin

i vår tid råder mellan USA och SSSW. Under den namnda perioden undvek de två valdena att etablera nigon storre strid mellan var- andra trots att ofta mindre konflikter utspelades i deras gemen- samma gränsområden. Båda visade anmarkningsvärt intresse for att bevara den situation som uppkornmitp vilket diplomatiska aktioner i

positiv och negativ riktning ger vid handen. Liksom mellan vår tids supermakter förekom ett av diplomai-iska spanningar relativt opå- verkat handelsutbyte. Nar denna situation till slut övergick 1 en av obegränsat krig tycks orsaken ha varit en olycksh5ndelse, en be- g r k s a d aktion från persisk sida som till bådas förvåning visade sig framgångsrik. Samtidigt hade bada parter anadra fiender vilket gav dem intresse w att bibehålla en relativ fred sirasemellan.4 Detta iilslag måste i viss mån sagas minska mskr5ckningsmome11tets betydelse,

BULLOUGR, VERA: The Roman Empire vs Persia, 363-502: A S t d y of Success- ful Deterrence, Jo~irizal of Coilflict Resolutioi~, vol. VII nr I, mars 1963, s. 55.

Det begrailsade krigets doktrin

445

om det också snarast ytterligare ~znderstrylier parallellerna ined fOr- hållaildet mellan USA och

SSSR p i senare år.

Kan d i de bär ospecificerade

konflikter

som under perioden ägde rum i gränsoinrådena anses utgöra begränsade krig i enlighet med den definitfon som inledningsvis angavs? Möjligheterna för en Om- sesjdig, frivillig begränsning av ett krig förutsätter större outnytt- jade tillgångar som vid hot om plötslig utvidgning av konflikten kan sättas in i ett: totalt krig. Dessa tillgångar konstituerar en avskräck- ning inte endast före konfliktens utbrott meil aven under det be- gränsade krigets förlopp och motverkar eskalation. Sadana styrkor var uppenbarligen tillgängliga p$ båda sidor. Ocksi i fråga om överenskommelser för konflikternas bedrivande (tysta eller expli- cita], jämnstarka resurser p& deix aktuella stridsnivån och konflik- ternas e~tnyttjande för att »p$n~iiina)> om den egna vedergällnings- förmågan ar faktorer som stammes överens med den moderna inne- börden av det begränsade krigets koi~ceptlon.~ Andra inslag ute- sluter dock möjligheten for fullständig likhet. Enligt den moderna konceptionen utkämpas kriget för att u p p & konkreta, val definie- rade objekt. Gransstriderna mellan Rom och Persien hade knappast denna höga grad av instrrimentalism

-

a

betydande utstrackning tycks de ha styrts av tillfälligheter och [vilket ar väserltlcklagt da mo- derna begrärasade krig mycket val kan uppkontma till följd av till- fälligheter) bibehållit denna karalitar. Inte heller ar det rimligt att som begransade krig beteckna skärmytslingar soin helt drivs av lo- kala ombud eller t.0.m. helt självstandigt av dessa.

Den avgörande svårigheten galler den undre grans över vilken ett begränsat krigtillstånd kan sagas råda. Med atomålderns goda kom- munikationer far varje incident en aIlvarlig karaktär, varje inbryt- ning med våld från den ena sidan på den andras område möts orne- delbart med åtgarder som på kort tid kan fikorsaka begränsat eller totalt krig. I äldre tider däremot behövde inte varje sadan mindre konflikt f5 deima prägel av medvetet brott mot det ömsesidigt öns- kade fredstillståndet och möjligheterna att Bägga ansvaret p$ sjalv- ständigt agerande lokala beslutsfattare var i avgörande utsträckning bättre. Osakerbeten i bedömningen av de beiörda konflikterria gal-

Wågorlunda jämnstark militär kapacitet på avsedd nivi nämils av många de- battörer utider tiden efter Andra Världskriget som eiz viktig förutsättning for att förhindra eskalatioii men är inte ett så genotng5ende krav att det kan fogas iii i de inledningsvis namnda minimivillkoren.

3

46

Nordal Akermai~

ler alltså om man över huvud kan identifiera reella krigstillstånd mellan parterna under perioden i fraga. I den man sidana forekom bör det ocksa vara m6jligt att taja om förhallanden som htminstone star det begransade kriget nara.

I krigshistorien ar denna situation sannolikt inte helt ovanlig. Vi möter den i en något annorlunda form i 1400-talets Italien dar stadsstaterna bekampade varandra med hjalp av Begoknektstrupper. Dessa hade inget intresse av avgörande slag med mainga offer. Oftast bestod strategin av manövrer dar de positioner mana lyckades uppnå avgjorde konflikten redan innan ett slag ratkampats. Också nar slag någon gång etablerades dominerade truppernas gemensamma Pn- tresse av minsta möjliga antal offer och dessa brt~kade verkligen vara Batt raknade, om de alls f ö r e l ~ o m . ~

»The consequence of Beaving the condust of war in the hands of the great rnercenary captains was that it came often to be waged as a mere tactical exersise or a game of cbess, the aim beiang to manoeuvre the enemy into an Impossible situation and then capture I-nim, rather tban to exhaust him by a series of sostly battles.»7

Inte sallan misstänktes formellt mot varandra staende trupper fi)r att

ha

triiffat hemliga övesenskornme%ser om att lata utgingen av vissa konflikter bli oavgjord. Den begransning av krigfgringen som har rådde var saledes ofrivillig från stadsstaternas sida och deras reella möj%igkieter att utvidga konflikterna var gå grund av deras som regel instabila ekonomiska bas mycket sma.

Det t a k ~ s k a man~vrerandet och det schematiska draget i sjalva krigföringen mellan stadsstaterna i Italien kan ses som ett naturligt utflöde ur den krigskonst som vas förharskande under medeltidens århundraden. Ii feodaIsaan8aaPlet reglerades tjanstg&ingen

a

krig ge- nom förlaninagar av mark och krigföringen fick sin pragel av det noga inrutade Bivet i samhallet. Nar så de sociala förhållandena för- andrades skiftade ocksa krigföringen karaktär. Införandet av pen- i~ingekonomin gav feodalfursten miPjlighet att köpa sig en fast trupp

" RAPOPORT, ANATOL: Clausewitz: On War, London 1968, s. 18-20; EARLE,

EDWARD MEAD [ed.]: Makers of Modern Strategy, Princeton 1949, s. 5 f f .

Charles Oman i Cambridge Modern History, vol. VIII, s. 656, citerat efter FULLER, J. F. C.: The Conduct of War, Londoix I ~ G I , s. 15-16,

Det begrinsade krigets doktrin

347

av professionella soldater.$ Nar stridsintensiteten påtaglagt avmatta- des under renässansen var detta en följd av att soldaterna utförde ett uppdrag för kontant vederlag och darför stred för de furstar som bast kunde betala. Bandet till hemstaten hade upphävts och darmed det egenintresse som ligger i försvaret av det land man sjah ar en del av. Religionens betydelse för upprseandet och iakttagandet av vissa normer för krigföringen gjorde sig gallande också i det sen- medeltida samhället. Utifr211 Augustinus' princip om krlget som rattfardigtoch tillåtet av Gud om det ~~tkämpades for ett rattfardigt mål accepterade kyrkan våldsanvandandet om detta ledde M11 åter- upprattandet av ett ordnat samhälle.'" Det var d i naturligt att kriiva att det legitima kriget skulle utkämpas med legitima inedel, dvs. att uppfylla Augustinus%uwdvillkor för begransning av kriget som stadgade att inte mer våld

fick

al-nvaildas än som stod i proportion till det lidande man fått utstal.lo Detta strikta nivåtankande har åter- ~ t p p ~ t a t t 1 atomålderns strategi men med motiveringar som endast i undantagsfall har etisk eller religiös bakgrund.

I det praktiska livet sökte kyrkan

-

kanske, som Fuller menar, för att havda sin supremati

-

kodifiera begransningarila

a

lagar. Pax Dei, som först omtalades omkring 990, avsågs skydda kyrkliga byggnader, klerikaler, pilgrimer, kvinnor och bonder. Treva Dei, soin initiera- des av synoden B Elna 1027, förbjöd krigföring mellan a 2 på 10r-

dagen och gryningen p& måaldagen. Senare blev detta stillestånd för- Iangt till att galla Srin onsdag kval1 till maiadag morgon. De hot om sanktioiler [exkoinmuiaikatioia, interdikt] med vilka dessa regler byggdes tipp gav dock i det langa Poppetsrni resultat och de perio- der av fasta normer för krigforingen som diskuteras har maste ses mot bakgrund av samhällets hela utveckling.lWe detaljföreskrifter soin kyrkan utfardade, t.ex. i fraga om vilka vapen som var tillåtna, förstärkte dock den i det arnedeltida sai&aPlet förharskande tenden- sen att aristolkratisera kriget

-

i allmanhet rörbjöds just de vapen som kravde föga eller ingen t~tbildnirag för att hanteras.12

' E A R L E , S. 5.

" MILLER, LYNN H.: The Contei-nporary Significaiice of the Doctrine of Just

War, World Politics voi. XVI, jan. 1964, s. 254-5 ff.

" Obid., J. 258; jfr FULLER, J. F. C.: Armament and History, Londoil 1946,

s. XI-XII.

'l FULLER, 1936, S. 61 f .

348

Nordal Akerman

Men iakttagandet av vissa fasta regler för krigföringen kom alItså att förstärkas av att professionella armeer övertog den och krigen tenderade att bli allt mer begransade ju längre de avlägsnades från det civila Bivet. Emellertid ar konsekvenserna av denna krigföringens professionailiserirag inte entydiga. Den åtskillnad mellan civilbefolk- ning och armé liksom den från medeltiden kvardröjande uppfatt- ningen om kriget som en rattegång mellan parter vilka möts under likartade villkor som existerade fram till franska revolutioi~en bar åtminstone ett viktigt undantag: det trettioåriga kriget vars senare hälft till större delen utkampades av legionärer men som i våld- samhet och antal offer upphavde niistan varje spar av begränsning.13 Nar Grotius skrev sitt verk om internationell ratty De Jure Belll ac Pacis, var det under i n ~ y c k e t av detta krigs totala karaktär han formulerade sitt krav om moderation i ~ t r i d e n ~ ~ 4

Den moderila konceptionen av det begransade kriget bygger i mycket hög grad p i iakttagandet av vissa i förvag fastställda regler för krigföringen. Trots de olika situationerna och det förhållandet att målsät~ingarna för medeltidens och renässansens krig sannolikt mycket sallan var begränsade mer iin av nödtvång finner vi har ett viktigt gemensamt drag i d d r e och modern strategi. När Emmerich de Vattel i sin i758 publicerade Nationernas lagar förespråkar kodi- fiermdet och efterföQandet av vissa bestamda normer for krigets förlopp, normer som enligt hans mening måste vara enkla i utföran- det och rätt éippfattas av bida sidor, kan detta ses som en förövning till de hypoteser om tysta överenskommelser som for T. C. SchelPing och många andra strategianalytiker i atomalderra spelat sa stor roll vid utformandet av en det begränsade krigets teori.

Efter det trettioåriga kriget &ervande strategin till något av manövrerandets teknik. Mycket vanligt under 16- och liqoo-talen var långa belägringar av befastningar och stader under vilka tidvis kunde förekomma fredligt m g a n g e de bida krigförande parternas folk och aven soldater emellan.P5

I

och med franska revolutionen förandrades i grunden denna bild

-

strategin fick en ny förutsatt- ning genom de tvangsvisa uttagningar och massarmeer som den gav upphov ti11.I6 Kriget blev nu totalt Atminstone i fraga om de franska

l 3 FULLER: The Condttct of War, s. 15 f., zo.

I ' Ibid., s. 16 f . Ibid., s. z r f f .

Det begransade krigets doktrin

₃₄₉

ansträngiliiagarna meil också till effekterna för andra folk. Långt dessförinnan hade dock i krigsteorin rests krav om en ny och mer allornf attande strategi.

Den franska invasionen i Italien 1494 .gjorde slut pi5 de ratt idyl- liska förhållanden sona dittills rått i krigföringen. Föreställilingarna om det krig som förs i enlighet med uppställda regler och med val definierade målsättningar som ett mera humant och upplyst krig krossades inte Pika l a n som stadsstaterilas splittrade försvar. Machia- velli~ skrifter om krigets konst skrevs och publicerades darför i ett teoretiskt ksimat dar många av de gamla förestallnii~garna doini- neïade.lT

Utgårigspeinkten för MachiavePIis syn p5 krigföringen var det skarpa avståndstagandet från 1400-talets manöverstraregi. ))'%at cannot be called war where men do not kil1 eacli other, cities are not sacked, nor territories laid waste.»1°

II

hans maktcentrerade stra- tegi var huvudmålet I. stallet att fullständigt krossa fienden, full- ständigt f o r s t ~ r a hans land. Mans arbete oin krigskonsten var därför agnat att verka för reformer som skulle satta de italienska staterna

i stånd att varïia sin självstäandighet. Eftersom det gallde en kanip mellan expanderande organismer kunde inte nagra regler för krigets bedrivande iakttagas. För IvIacliiavelli var varje inedel som gav seger rattfärdigt niedlen skulle bedömas uteslutande efter sin inilitara effektivitet. Detta innebar inte att synfaltet skulle begransas tiP1 endast militara ai~gelagenl-ieter

-

ocksa de politiska organen var vitala för krigets utging men de måste underordnas de militära laan- synen. Mot renassansens begränsade konflikter och undvikande av slag satte Maczhiavelli påståeïidet att alla de ia~ilitara anstrai~gningar- na syftar M11 slaget och att förberedelse för detta bör styra arméns uppbyggnad.lg Tre hundra Ar före Clausewitz ger han därmed åt kriget en Itaraktar som avvisar varje begransning som inte motiveras av rent taktiska skal.

I sin. moderna definition ar det begransade kriget ett renodlat politiskt krig. Det måste st51ldig"Cedas av politiska övervaganden och Iita inilitara effektivitetskrav Itomma först i andra hand. Rela- tionen mellan medlen och krigets begränsade mål inåste hela tiden träda klart i dagen, endast därigenom Itan dess instrumentalitet och

17

EARLE, S. 14.

" Florentillsk Historia, bok V, kap I . Citerat efter EARLE, s. 13 f.

1 U

350

Nordal Akerinaii

rationalitet upprattllållas samt eskalation förhindras. Dessa karak- teristika ar dock inte unika för begransade krig i atomålderns me- ning, de ar vasentliga också fOr operationer som begransas endast av taktiska ajvervagandeia. Det ar darför inte överraskande att den napoleonska strategins teoretiker, Jomini och Clausewitz, agnat in- tresse at dessa problem.

Liksom tidigare Machiavelli visade Clausewitz mycket liten fOr- ståelse för tanken om moderatioiler f krigföringen. Målet måste all- tid vara att omkullltasta fienden o& påevinga honom ens vilja. Vald bör mvandas till ))dess yttersta g r a n ~ e r » . ~ o

>>Låt oss inte hora talas onz generaler son1 erövrar utan blods- utgjutelse. Om ett blodbad ar en fruktanzsvard syn s5 ar det orsak att visa mer respekt för kriget, inte att genom humanitara kiinslor göra det svard vi bar gradvis allt trubbigare, tills någon trader fram med ett som ar skarpt och hugger av vår arm.»2l Clausewitz filrestallde sig att det i varje Band finns ett slags gsavi- tationscentrum dap. alla nationens -tridar lQper samman och vars för- lust måste medföra den nationella maktens kollaps. Strategins upp- gift ar att eliminera detta ~enatrum.~2 Viigen dit går genom avgö- rande faltslag, mot vilka allt f strategin pekar fram. (>>Avgörandet med bjalp av vapen har samma Innebord för alla krigsoperationer, stora som små, som kontantbetalningen har fOr handein.»]2Werïea innebar inte att alla aktioner maste bli obegriinsade. Redan i första kapitlet av ''Om kriget' raknar Clausewitz upp en rad modifikationer som f~rvandlar det ådeaja kriget [i vilket fienden förintas i ett av- ,görande slag) Bill ett individuellt:

»Vadhelst en krigförande part underlater pi grund av sln svag- het, blir %r den andre en r e e 4 objektiv orsak att begransa sina egna anshrai~gningar, och silunda ater, genom denna reciproka handling, reduceras extrema tendenser till anstrangningar på en begränsad ~kalca.»~4

'' FULLER: The Conduct of War, s. 61.

Citerat efter RAPOPORT, S. 4 7 5 .

" FULUER, 1969, s. 67 f.

ARLE LE^

S. 104.

Det begraiisade krigets doktrin ₃₅

=

Men framför allt ar det politiken, med dess krav på instrumentalitet (kriget som en fortsattning av politiken med andra, kombinerade medel) och rationalitet [medlen underordnas den antagna måPs5tt- ningen som grundas på en allomfattande kalkyl], som sätter de vik- tigaste gränserna för strategin. Utan en fast forbindelse med poli- tiken blir kriget en orimlig historia utan znSa1.25

Den politiska malsattx~lngens standiga (iverhöghet och ledande funktion fur strategin ar inte de enda momenten 1 Clausewitz' krigsuppfattning som kan sagas bilda utgåïigspui2kt för det be- gransade krigets teori. Clausewitz diskuterar olika former av krig- föring dar förintelseslaget bara ar en om än den viktigaste och den ideala. Det kan ocksi förekoinma krigsformer dar milen ar klart begrai~sade samt helt sma krig. Skillnaden mellan krigen med be- gransade mall och de med obegränsade klargör i villten utstraclininp Clausewitz lagt den teoretiska grundvalen för det begransade kri- gets doktrin. Däremot kan mara i detta sammanhang förkgii hans diskussion av det lilla kriget eftersom detta uppe~~barligen för ho- noin galler en rent taktisk f&ga 1 ~ 1 r mindre truppenheter bast kan utnyttjas i

I cn efterskrift till sitt verk 'Om kriget' frin 1827 skriver Clause- witz att bari nu betraktar de i t t a bockerna [varav de två sista endast förelag i utkast vid hans död] som en nagoé oformlig massa av material vilken han hade Onskat arbeta om. Revideringen skulle framför allt understryka krigets politiska karaktar liksom skilllaaden mellan de tvii formerna av krig: onïtullkastandet av fienden och er~vringeil i g r a n ~ o r n r å d e t . ~ ~ For eftervarldens praktiker kom denna

-

-'j FULLER, 1969, s. 64ff. Liksoiii i andra avseeilden ar Clausewitz på denna

puiikt motsägelsefull då haix p i annat ställe framl-ialler att deil politiska inålsatt- ningen inte ar stågoil despotisk lags.tiftare och att den mäste anpassas till medlen. (EARLE, s. 105. Jfr DELBRUCIC, HANS, Die Strategie des Perikles erlautert durch die Strategie Friedrichs des Grossen, Berlin 1890, s. g.) Jomini ar i detta avseende mera eiitydigt medvetei-i Gin den roll för krigets karaktär som den politiska inålsatt- izii-igen spelar (EARLE, S. 901.

'" ))Mari verstel-it unter kleiilein Krieg deii Gehrarich kleiiier Srrtppenabtl~ei-

Lurigeiz iin Felde. Gefechte von 20, 50, roo oder 3)400 Mann gehören, weil13 sie

iiicht Tlleeil eines grösseriz Gefechtes siild, in deil kleinesi Mrieg.i> (CLAUSEWITZ,

CARL VON: Schriften

-

Aufsätze

-

Studien - Briefe. Merausgegeben voiz W. Hahl-

weg, Göttingeil 1966, s. 231.1

'' CLAUSEWITZ, CARL VON: Ilinterlasse~~e Werke iiber Mriegfuhrung, 1-2, Berlin 1867, s. VII ff.

Nordal Akermaiz

distinktion snart i skymundan och det totala krigets och förintelse- slagets entreprenörer angav Clausewitz som den teoretiskt ansvarige för xgoo-talets valdsamrna expansion p5 det obegränsade krigets omrade, ett förhållande som de många motsagelserna i hans skrifter delvis givit upphov till.zWistoriker och strategianalytiker has d$- emot qpmarksammat distinktionen mellan de tval krigsformerna som en grundlaggande del av Claeisewåtz' strategi.

Om distinktionen så f~renklas att den bara galler skillnaden mel- lan totalt krig och en mindre territoriell erövring hade den redan tidigare förekommit 110s Jornini.29 Men Clausewitz sig granserov- ringen som ett led i något större och dari utvecklas det taktiska momentet i hans krigssyn. Nar malet ar begransat behöver man inte tillgripa total f~rintelse av fiendens h u v u d s ~ r k o r . P stallet kan er- övringen av det territoriella objektet tjäna som katalysator i ett umatbingskrig vari man utnyttjar den defensiva positionens inne- boende styrka. Harigenom kan man skapa en situation dar man antingen för alltid behaller objektet eftersom fienden inte har kraft nog att ta det tillbaka, eller anvinda detsom förlaandlingsamiae i en fredsuppgorelse.30 För en skribent som Corbett ar denna strategi atx betrakta som begränsat krig:

»Citing as an example Predrick the Great's war for conquest of Silesia, he says, Tn such a war

.

.

.

the offensive operations ought to be proportional to the end in view, The first move Is naturally to occupy the provinces claimed9 [not, be it noted, to direct your How at the enenagr's maiia force). "fterwards,' he proceeds, 'you can push the offensive according to circurn- stances and your relative strength Pin order to obtain the desired cession by menacing him at home.' Here we have Clausewitz' whole doctrine of "imited War'; firstly, the prirnary or ter- ritorial stage, in which you endeavornr to occupy the geo- graphica1 object, and then the secondary or coercive stage, i11

"

Jfr FULYER, 1969, S. 60.

2 T o ~JULIAN ~ ~S.: Some Principles of Maritime Strategy, London 1911, ~ ~ , S. 43.

30 Ibid., s. 42, 46; CLAUSEWITZ, Berlin 1867, s. VII. Asikten finns dock fullt ut-

Det begrai~sacle krigets doktrin

₃₅₃

which you seek by exerting general pressure upon your enemy t o force hirn to accept the adverse situation you have set Har rör vi oss redaii bort fran deam moderna koiaceptionen av be- gränsat krig. B ett anfallskrig flyttas positionerna fram, visserligen med hjälp av krig i vilket bara en mindre del av ens krafter enga- geras men troligen mecl avsikt att izågot längre fram. tillgripa hela förmigan om så erfordras. Oi~sl<ernålet om proportion mellaii insats- dii~lension och målsä~ning tycks mest vara en fråga om ekonomi- sering av begränsade resurser. Clausewitz' inriktning p6 seger, lik- som hans föreställning om rntijlighetei~ att hota fienden i dennes eget kraftce~~trurn ger stöd å t en sådan tolka1iaig.3?

Risken för att operationen skall sjunka ner till manöverstrategitis nivå ar

-

på den andra sidan av strategins spektrum

-

elimiilerad eftersom friheteil i hai~dlandet garanteras så tillvida som hotet om ett avgörande slag alltid hänger

a

bakgrunden. Enligt Delbreck är det osäkerheten om också fienden tänker iakttaga krigsformens spelregler som gör att manövers@ategin inte kan tillämpas och att mail tvingas upp p6 mellamiv6n.33 Detta argument tycks i viss ut- sträckning också kuiina väladas mot tanken på begränsning av krig över huvud. När Clausewitz halar om krig ined begransat mål ar det inte klart om begränsningen förutom målet ocks& galler krigsinsatsen. Försvararen måste i ~ u avgöra om han har möjlighet att återerövra objektet, eller om det måste uppges. Väljer han att söka återerOvra det bör den ursprunglige angriparen ha arrlediiing göra samina över- vägande och eventuellt avstå friin det haii erövrat.

>)Ju rnindre offer vi begar av var motstiiadare, desto mindre, kan anan förvaiita sig, blir det motstånd han kommer stalla upp; men ju mindre hans förberedelse ar, desto mindre behö- ver vår att vara. Vidare, ju mindre vart politiska mail ar, desto mindre värde kommer vi knyta till det, och desto lättare korn- Iner vi förmås att ge upp det helt och lraållet.)134

" CORBETT, s. 42-3. Jfr DEPUY, T. N.: War Witl~out Victory!, Military Review

vol. XXXV, inars 1956, s. 30 f.? som söker visa att Clausewitz vill stalla valds- brukets dim~risioi~ i proportioiz till n15lsättiliilgei-i.

" Jfr DEPUY, s. 30f.

" DELBRUCK, IIANS: Geschicl-ite der Kriegskunst, 1962, del IV, s. 335.

Nordal Akerinan

Skulle emellertid objektet vara s i väsentligt för båda parter att Ingendera faller undan firns det inget i CBausewitz' diskussioner som antyder att då skulle utvecklas ett begransat krig i modern inening. D i vidtaar i stallet krig i dess absoluta form vars huvudsyfte ar krossandet av fienden. Oklarheterna p i dema punkt beror främst p& att CPausewitz inte varit uppmarksam pal att gränsomridet för den andra parten kan spela en vital roll och att stora answangnlngar därför kommer att göras fran hans sida för att alterta det.3s

För avgörandet av fragan i vilken utstrackning CBausewita, ojver- vägt begränsat krig i dess moderna gestaltning finns dock mindre motsägelsefulla eng?plysningar att tiPlg5. Krjgetfför det begransade målet denna andra och Biigre form av krigskonsten [Ermattungs-

strategic som Delbruck kallade den] iir inte en isolerad kampforin,

den ar för Claensewitz ett Bed i en långsiktig plan vars yttersta mal sammanfaller med Niedeawerfeangs-strategins. Det ar en strategi som .nriBlgrips i avvaktan p5 att styrkeförPnil8andena skall förskjutas sal att det slutlag;9 slaget kan utdelas. Som exempel n ä m e r CBause- witz b1.a. att varje försök frin Fredriks dela store sida att sli öster- rikarna och deras allierade p i Karl XBPls maner skulle lett till hans ovillkorliga f ~ r l u s t medan däremot den strategi han

a

verkliigl~eten bedrev, sju ars oupphörligt ertnaatmingskrig, gjorde klart för hans fiender att kost~~aderna för att besegra Preussen var oacceptabelt stora.36 Ocksi i praktiskt arbete

Biöl%

Clausewitz fast vid denna taktiskt upplagda handlingslinje. Nar han 1830 drog upp en plan för anfallskrig mot Frankrike bedömde han det som uteslutet att ett av revolu~oaaara strörningar försvagat Preussen skulle ha för- ~naga krossa de franska huvudsty&orna. Den Biigre krigsformen däremot syntes vara en fradomlig vag och i detta fall skulle den bestal i en ockupation av Belgien. De anstrangningar som Frankrike d5 skulle patvingas för att gendriva ockupationen skulle mycket val, menade CIausewitz, sa till den grad u m a a a den franska kapacit-e- ten att landets makt kunde brytas.47

För malnga forskare som ingående analyserat CBausev\iitz' texter tycks heller inte finnas nigon tvekan om att Clausewitz bebalktade deil Bagre krigsformen som endast en nödfaPPsåtg~rd. Corbett anser att

--P-

-Jfr C O R B L T ~ ? S. 52.

3" CLAUSEWITZ, CARL VON: Krig och krigforing, Stockholril rg@, s. 53 f

Det begränsad? krigets iloktrin

355

D.

. .

Jomini cm$ Clausewitz, the two apostles of the Napo- leonic inethod

.

.

.

ha$ seen too laauch not to know that

Na-

poleon's rnethod was only applicable varhen you could com- mand a real playsical or moral preponderame. Given suc1-1 a preponderance, both were staullch for the use of extreme rneans in Napoleon's naanner. 1t is not as something better than the higher road that they command the lower olle, but being veteran straff-officers and imt mere tl~eorists, they knew we11 that a belligererlt must sometirnes find the higher road beyand has strength, or beyoild the eflort which the spirit of 'she natioil Ps prepared to make for the eiad in view7 and like the practisal men fhey were, 'chey set themselves to study the potentlalities of alle lower road sbould has$ necessity force thena to travel it. n38

Formulerat p i detta satt (av G r b e t t ] ger Ermattungsstrategi11 Ilos Clausewitz snarast associationer till vad som i modern strategi kaf- las salami-taktiken eBBa peasemeal aggression, dvs. just den före- teelse som det begrimsade krigets doktrin avser a t t besvara.

De~bH'i~cP~ ser pi. saaxma satt: 9ntmau11ingsstnategi11 som en förbe- redelse till en fullständig seger och understryker det takt' LIS k 3 ano-

mentet ocksi. i bedömandet om slag skall etableras eller i1i.t~. ))Die Schlaebt spielt [also] sourohl in der Niedcrwerfungs- wie in der Ermaeungsstrategie eine Rolle, der Unterschied aber ist, dass sie in jener das eine, alles andere iiberragende, alles andere

in sich aussaugende Mittel ist, in dieser inur als @iii Mittel anzuseben ist, das iaebei~ anderen zur WalaI stehts)i3"

Den okade valfriheten ibaa~ekr dock ilate att Imvudrnålet i~igopisjn tappas ur sikte. CHa~isewitz' ord att >)Syftet med krigets id6 maste

alltid vara fiendens orankullkastande; detta är den fini~damentala f~res"cjBnir-ag frain vllkei~ vi startar):" iir det geizorngaenade temat i IicEa halis verk Oklarlaeter i stileii. och en rad delvisa och fullstäl-idiga anotsagelser Iiar givit upphov till fornauleringarr som hårddragna

-.

"' Ibid., s. ~ 1 ~ 3 f. Jfr ibid., s. q2 F. 3~ DELBRUCK, 1962, s. 334 f .

356

Nordal Akerman

skulle kunna tolkas sa att Clausewitz framstod som en det begran- sade krigets teoretiker. Inrikmingen av den påtankta revideringen ar då ett av de inslag som pekar fram mot en sadan tolkning. En formulering i hans ))Nachricht» fran 1827 om att »Die Ubergiinge von einer Art in die andere rnussen fredich besteheii bleiben, aber die ganz verschiedem Natur beider Bestrebungen muss iiberall durchgreifen und das Uravertraglishe von einander ~ o n d e r n ) ) ~ ~ , dar ju en för det moderna begransade kriget typisk artskildhet före- sprakas, ar en aman. Men ingenstans

B.

hans verk går det att ater- finna det argument som i atom&ldern varit det viktigaste f6r en ökad satsning p5 en alternativ strategi: att den. lägre krigsformen måste valjas, inte av nödtvang, inte av svaghet, utan av fri vilja baserad pa insikten om vadden av den Piögre krigsformens irrationall- tet. Man måste darför med Rapogort konstatera att Clausewitz al$- rig upptäckt möjligheten av situationer dar den ena partens vinst inte beb6ver vara den sindres förlust (icke-nollseimmespe14 .42

Corbetts kritiska granski~ing av Clausewitz' strategi bildar upp- takt ti11 hans egen dishssion av det begransade kriget, s& son? ban betraktade det nigra ar före det första världskriget. Nu visar redan Corbetts accepterande av vissa förstal811ingar hos Cia~isewitz att hans konception av denna krigsform skiljer sig avgörailde från den som varit aktuell under atomaldern. Liksom hos Clausewitz ar be- gränsningen efterstra~iansvard bara som taktisk manöver, som en- sidig vinst för den ena parten B avsikt att beröva den andre möjlig- heten att utnyttja sin fulla styrka. Den begränsade territoriella er- övringen anser han vara ett utmärkt medel för detta 5ndam51.43 Samtidigt behöver enligt denna hippfattning angriparen inte iilagga sig någon hamsko i fraga om intensitet och insats: Corbett varnar för sammanblandning av Clausewitz' distinktioil mellan krig med begransade och de med obegränsade mål och den andra skillnad som galler moderna krig (dar nationens fulla styrka utnyttjas] och aIdre tiders [dar krigen utkämpas av stående arm&er]. För ocksa

--

' i CLAUSEWITZ, 1867, s. VII.

l " ~ ~ ~S. .74. ~ ~ ~ ~ ,

4 3 CORBETT, s. 41 och 48. Har nämner Corbett exempel p5 begrälisade krig efter

Clausewitz' tid soin till karaktären överensstämmer med de exempel Cla~isewitz sjalv lämnade. Corbett tycks uppfatta dessa exempel som liggande innanför hans egen defiliiiion av det begränsade kriget.

Det begränsade krigets doktrin

357

krig med begränsade mål Itan titkampas gå Napoleons sätt.44 När Corbett p i detta satt? klarare än Clausewitz själv, renodlar huvud- tendensen i 'Om kriget' arisar han att han inte onskar tydligt skilja de båda krigsformerna åt eller Over huvud begränsa destruktionens omfattning. Påståendet strider också mot den direkta relation mellan det politiska målets betydelse och ansträngningarnas intensitet han själv betoiiar." Endast om en ytterligare distinktion f6rs in i bilden, riamligen den inellan objektets territoriella belageiihet och utstrack- ning i ena sidan och dess politiska betydelse i den andra kan de två asikterna hindras från 2tt

bli

motstridiga,

I sin vidare behandling av det begransade krigets problem s.tår Corbett (i förhållailde till Clausewitz) annu längre bort 'från den inoderna konceptionen av denna Pcrigsforrn. Den avgörande svag- heten i Clausewitz' uppfatti~ing av de t v i krigsformerna anser han ligger i dennes rent kontinentala syn~~inkel som döljer det faktum att den lägre krigsformen ocksa har fordelen att den ofta visar sig mer effektiv och ekono~nisk.~VPa kontinenten blir med nödvandighet gränserna mellan de två formerna oklara. En organisk distinktion går däremot att iakttaga nar det galler världsvida imperier som kan itk kampa begränsade krig for territoriella objekt som ligger på andra sida11 haven eller i utkanterna av stora, ofeillst~ndigt befolkade om- råden.47 Den önskvarda isoleringen går då att upp& med hjälp av diverse maritima aktioner. I förening med objektets relativa poli- tiska obetydlighet skapar denna isolering gynnsamma ornständig- heter för begransad krigföring."8 Corbetts betoning av objektets bristande vikt är emellertid inte entydig

-

som nämnts upptog Plans kritik av Clailsewitz det momentet att denne inte insett att vissa objekt i gränsområdena kan vara av vital natur för fiksvararen och därför föranleda obegränsad insats från denna sida. Därernot råder ingen oklarhet vad galler Otiskemålet om isolering av objektet. Detta ar i stället själva eitgångspunkten för Corbetts teori och motiverar

'l" Ibid., s. 41. Jfr samma uppfattning hos DELBKUCI<, 1962, s. 5 1 7

' j CORBETT, s. 39.

" O Ibid., s. 52 o c h 56.

*' Jfr HAYES, JOHN D.: Peripheral Strategy . .

.

Littoral Sactics .

. .

Limited

War, Army vol. VI, sept. 1954, s. 4ogr dar krigshistorien indelas i maritima lcon- flikter (utmattning, utrönande av fiendeiss svaga punkter osv.) och koniinentala (total ansats, fiendeiss krossaride är målsattniilgen).

358

Nordal Akerman

för honom den betydelse hail v911 tilldela marinen: denna spelar i hans strategi s a m a roll för begränsningen av kriget som det starka hemaförsvaret för att förhindra en sbegransad kont~aattack.~g

Corbetts bestaimhg av den Iagre krigsformen kan P vissa avseen- den sagas falla inom det begransade krigets moderna doktriïn, om än på någon av de Pagre krigsnivåerna. Corbett tar som sin utgångs- punkt en konflikt %paellan supermakter och undgår darmed att hamna $Band alla de småkrig som

51-

begransade p.g.a. aktörernas relativa obetydlghet visavi varandra och i nagon man omvarlden.

A

andra sidan stravar han hela tiden efter att skjuta objektet så Bangt ut i der1 politiska geografins periferi sam möjligt och iterför därmed till analysen elementet av begransning genom nödtvång. Under nuvarande förhållanden kan heller inte siidan isolering tipp- nås, inte minst beroende på parternas flyg- och robotkapacitet

(vil-

ken Corbett inte gärna kmde riikna med], varfejr problemet i viss min blir irrelevant. Glatnsewitz' konthentala syn måste darför, trots dess ofullständigheter, sägas Bigga närmare valr tids diskussioi~er av möjligheten till begransade krig mellan supermakterna.

På grund av den oerhört snabba teknologiska utvecklingen sedan den tid då den senast verksamme av de behandlade analytikerna skrev, ar det knappast överraskande att man inte kan iterfinna en strategisk teori som direkt förebaldar var tids uppfattning av det begransade kriget. Begransat krig maste ocksa 4 relativt avseende anses innebara mycket olika sit~~ationer när man j2irnfGr äldre tiders förhallanden med dem som råder

a

atomåldern. Sjalva sökai~det efter en sadan teori kan dock inte betraktas salsorn att man giir sig skyldig till anakronism, da konsekvenserna av krigen i äldre tider tedde sig tillrackligt fruktansvarda (för sin tids betraktare) för att motivera f ö r s ~ k att tillänapa begransade krigsformer. Ona det an förefaller sannolikt, att begränsade krig i vår mening agt rum i den pre- nukleara historien tycks dessa inte ha givit upphov till nalgoia full- ständig teoretisk kodifiering. Den frivilliga återhilPsamheten, in-

Det begrai-isade krigets doktriil

₃₅₉

sikten om existensei~ av vissa geinensamina intressen fiender ernel- lian ocksa 1 sjalva den v~ldsamma kanapen har inte upptagit strategi- analytikernas uppmaa^ksaml-bet förran en avancerad teknologi åstad- kommit en pattstallning så petrifierad att en inriktning p i alter- nativa strategier bliviten iaaturlig fGPjd. Begransning genom genuin eller aseadkommera oförmåga att tutvidga kriget har som vi sek ex- isterat både

Y

praktik och teori. Begransning i form av sanzarbete med fienden bar man i den prenukleara viklden inte kunnat Cöie- stiialla sig. Vi har hos rn6anga analytiker stött p5 resonemang och krav som spelar en viktig roll i det begränsade krigets teori. Med det in- tresse som av var tids strateger agnats iitrnii~stone Clausewitz tycks en paverkan trolig. Men också det brictfdliga material som har dis- kuterats ger vid handen att det begränsade krigets teori snarare bör. ses som en f d j d av en cpedelil vape~~tehologislá situation an som el1 logisk tatveckling av de militarstrategiska clnktriiieri~a.