“Då går hon”
En kvalitativ studie om kvinnojourers arbete och erfarenhet med våldsutsatta kvinnor
Sandra Englund, Vilma Lindkvist & Adeline Merborn
Termin: Vårterminen 2020 Självständigt uppsatsarbete, 15 hp
Huvudområde: Kriminologi
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Handledare: Eva Klingstedt
Förord
Vi vill tacka alla som tog sig tid till att delta i vår studie och som ville dela med sig av sina erfarenheter och tankar kring arbetet på kvinnojourerna. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Eva Klingstedt som har väglett oss genom hela arbetet och som har varit ett stort stöd genom hela processen.
Örebro juni 2020
”Då går hon”
En kvalitativ studie om kvinnojourers arbete och erfarenhet med våldsutsatta kvinnor
Sammanfattning
Kvinnojourer i Sverige utför varje dag ett viktigt arbete med att hjälpa våldsutsatta kvinnor. Denna studie syftade till att undersöka de som arbetar på kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat deras arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. Två frågeställningar användes för att besvara syftet där den första berörde kvinnors uppbrottsprocesser och den andra jourernas arbete. Utförandet av studien underbyggs av att det råder en kunskapslucka kring just detta område. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med nio anställda på olika kvinnojourer i Sverige. En tematisk analys gjordes för att analysera den insamlade datan, för att sedan identifiera kodord som bildades till teman. Åtta teman bildades; omgivning, stöd, kunskap, yttre faktorer, kvinnan, kunskap, support och individuella faktorer. Resultatet visade att enligt kvinnojourerna är det individuellt varför en kvinna lämnar en våldsam relation men de främsta orsakerna är när barn eller omgivning drabbas, att våldet eskalerar eller att kvinnan helt enkelt fått nog. De ansåg även att erfarenheter och kunskap kring kvinnors uppbrottsprocesser har en inverkan på hur de arbetar med andra utsatta kvinnor.
Nyckelord: Våld i nära relation, Våldsutsatta kvinnor, Uppbrottsprocesser, Kvinnojourer
”Then she leaves”
A qualitative study about women´s shelters work and experiences with abused women
Abstract
Women's shelters in Sweden perform every day an important job of helping abused women. This study aims to examine those who work at women's shelters and their experiences on abused women's leaving processes. Also if these experiences has changed their way of working with helping other abused women. Two questions were used to achieve the purpose. The first question is about women’s leaving processes and the second is about the shelters work. The execution of the study is supported by the fact that there is a knowledge gap in this area. Semi-structured interviews were conducted with nine employees at various women's shelters in sweden. A thematic analysis was used to analyze the collected data, and then to identify codewords formed into themes. Eight themes were found; environment, support, knowledge, external factors, the woman, knowledge, support and individual factors. The results showed that according to the women's shelters, it's individual why a woman leaves a violent relationship but the main reasons are when children or the environment is affected, that the violence escalates or that the woman has had enough. They also felt that experiences and knowledge about women's leaving processes have an impact on their work with other abused women.
Keywords: Intimate partner violence (IPV), Abused women, Leaving processes, Women's Shelters
Innehållsförteckning
Introduktion 1
Kvinnojourer i Sverige och deras arbete 2
Definitionen av våld i nära relation 4
Tidigare forskning 4 Teoretiska perspektiv 8 Frågeställningar 10 Avgränsningar 10 Metod 10 Urval 10 Material 11 Procedur 12 Analys 13 Etik 14 Resultat 15 Kvinnors uppbrottsprocesser 15 Kvinnojourers arbete 20 Diskussion 23 Tidigare forskning 24 Teoretisk anknytning 25
Styrkor och svagheter 26
Praktiska implikationer & Framtida forskning 28
Referenser 29
Bilagor 32
Bilaga 1 - Intervjuguide 32
Bilaga 2 - Informationsbrev & Samtyckesblankett 33
Introduktion
“Jag känner mig oerhört korkad för att jag… för att jag inte såg vad det var för någonting, och för att jag inte såg till att ta mig ut fort som fan.” (Enander m.fl., 2012). Att kvinnor upplever en skam och känsla av skuld är vanligt förekommande hos kvinnor utsatta för våld i nära relation. Skammen är en bidragande faktor till att kvinnor avstår eller fördröjer processen av att lämna den våldsamma relationen, men också från att söka hjälp. Forskning visar att flertalet av de kvinnor som lämnar en våldsam relation kommer att gå tillbaka till relationen, uppskattningsvis rör det sig om en tredjedel (Schurman & Rodriguez, 2006).
Kvinnor utsatta för våld av en nuvarande eller tidigare partner är ett allvarligt
folkhälsoproblem som drabbar miljontals kvinnor världen över (Domenech del Rio & Sirvent Garcia del Valle, 2019). Våld i nära relation förekommer i alla olika typer av relationer men det är vanligast i heterosexuella relationer där en kvinna utsätts av en man, som hon har eller har haft ett förhållande med (Brottsförebyggande rådet [BRÅ], 2009; Shurman & Rodriguez, 2006). En kartläggning av våld i nära relation visar att i 85 % av fallen är våldet riktat mot en kvinna där förövaren är en man, samt att i nio av tio fall där dödligt våld förekommit är det kvinnor som varit utsatta (BRÅ, 2019). År 2019 anmäldes 28 000 fall av misshandel mot kvinnor och i 31 % av dessa fall var förövaren en nuvarande eller tidigare partner (BRÅ, 2020). Mörkertalet är stort och det finns en underrapportering av kvinnor som drabbas, då det uppskattningsvis enbart rör sig om en fjärdedel som faktiskt polisanmäler våldet (Shurman & Rodriguez, 2006). Detta är
problematiskt i och med att effekterna av våldet för både kvinnorna och för eventuella barn som kan finnas med i bilden kan vara genomträngande och starka, där konsekvenserna ofta innebär både fysiska och psykiska komplikationer. Trots stora risker för både kvinnorna i sådana relationer och eventuella barn lämnar många kvinnor inte den våldsamma relationen.
Att lämna en våldsam relation kan vara svårt och jobbigt (Riksorganisationen för
kvinnojourer och tjejjourer i Sverige [Roks], u.å.a; Unizon, u.å.). I flertalet fall behövs det hjälp för att ta steget att lämna relationen och det är här kvinnojourer kan komma in i bilden. Arbetet inom kvinnojourerna går ut på att ge stöd och hjälp till utsatta kvinnor och det är genom
stödsamtal som kvinnorna kan få praktiska råd om hur de ska gå vidare för att kunna lämna den våldsamma relationen (Heimer, Björck & Kunosson, 2014). Jourerna är egna föreningar och arbetar på olika sätt men utgår från kvinnans unika behov och önskemål (Roks, u.å.b). På kvinnojourerna som tillhör Roks arbetar endast kvinnor och de erbjuder även endast hjälp till kvinnor. Att det enbart är kvinnor som arbetar på jourerna kan underlätta för de stödsökande då de lättare kan leva sig in det våld som kvinnan är utsatt för. På grund av en rådande maktobalans i
samhället där kvinnor får lära sig att männen besitter en större makt agerar jourerna som ett medmänskligt stöd, där de ser varje sökande som en medsyster.
Även fast kvinnojourernas arbete är av stor vikt för att hjälpa kvinnor att lämna relationer präglade av våld, där tidigare forskning är en del av den kunskap som de besitter så finns det en kunskapslucka gällande kvinnojourers arbete i Sverige. Det är därmed av vikt att utöka denna forskning för att sprida vidare kunskapen om kvinnors uppbrottsprocesser och hur kvinnojourer arbetar. Kvinnojourer utför ett viktigt arbete genom att hjälpa och finnas till för kvinnor som befinner sig i en våldsam relation och kan ibland vara det enda stöd en kvinna har (Unizon, u.å.). Många utsatta kvinnor vänder sig till kvinnojourer och det är därmed viktigt att undersöka om de tar orsakerna till varför en kvinna lämnar i beaktan vid hjälpandet av andra utsatta kvinnor. Det är även av intresse att undersöka hur denna kunskap kommer till användning i deras vardagliga arbete. I denna uppsats kommer kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser undersökas och om dessa erfarenheter har ändrat deras arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor.
Kvinnojourer i Sverige och deras arbete
“Tillsammans i systerskap för en värld fri från mäns våld och förtryck” är Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sveriges vision (Roks, u.å.c). Roks grundades 1984 och driver kvinnojourer och tjejjourer runt om i Sverige som ska ge stöd, råd och en skyddad plats åt utsatta kvinnor. En av kvinnojourrörelsens viktigaste utgångspunkt är att ge den styrka och kunskap som behövs för att lyfta fram vetskapen kring mäns våld mot kvinnor, detta för att få till stånd en förändring (Heimer m.fl., 2014).
Unizon är ytterligare ett riksförbund som grundades 1996 som samlar flera av Sveriges kvinnojourer och tjejjourer som i dagsläget tillsammans är 140 medlemsjourer (Unizon, u.å.). Unizon arbetar med att säkerställa att alla som behöver hjälp får hjälp och det bemötande som behövs. De arbetar på detta vis i och med att våldet inte drabbar alla kvinnor på samma sätt och förutsättningarna för att lämna den våldsamma relationen skiljer sig åt. Unizons vision är att bidra till ett mer jämställt samhälle som inte präglas av våld och riksförbundet menar att mäns våld mot kvinnor går hand i hand med jämställdhet.
Kvinnojourernas arbete är en viktig del för att kvinnor ska komma till insikt med att lämna en relation präglad av våld (Roks, u.å.c). När kvinnor väl kommit ur en våldsam relation kan kvinnojourer hjälpa till med exempelvis skyddat boende tills ett permanent boende är ordnat, samt konkreta åtgärder såsom exempelvis sekretessmarkering. Samtidigt kan kvinnojourer agera stöttande för kvinnorna med hjälp av till exempel stödsamtal efter uppbrottet.
En metod som flera kvinnojourer använder sig utav är motiverande samtal och syftet med att använda sig utav motiverande samtal är att öka kvinnors motivation och tackla deras motstånd som så väl av olika anledningar finns till en förändring (Ortiz & Tsekas, 2014). Dessutom
fungerar motiverande samtal särskilt bra i situationer där ambivalenta känslor förekommer, eftersom växlingen mellan våld och värme från partnerns sida gör det svårare för kvinnor att lämna. Motiverande samtal grundar sig i fyra förhållningssätt: (1) samarbete, (2) acceptans, (3) välvilja och (4) framkallande (Ortiz, 2013). Samarbete innebär att skapa en likställd relation mellan kvinnan och stödpersonen på kvinnojouren samt att samtalen underlättar för kvinnan. Kvinnan får då vara delaktig och se att hon själv betraktas som expert på sin egen situation. Acceptans går i sin tur ut på att stödpersonen inte dömer den utsatta kvinnan och att det inte finns något rätt eller fel i hur kvinnan väljer att göra. Välvilja handlar om att prioritera kvinnans vilja och vad som är bäst för henne vid det specifika tillfället, samt att inte döma kvinnan. Det sista inslaget av de fyra förhållningssätten är framkallande och det bygger på att väcka kvinnans egen motivation till att lämna.
Motiverande samtal innefattar ett förlopp om fyra olika processer med kvinnan i fokus och dessa är: (1) engagera, (2) fokusera, (3) framkalla och (4) planera (Ortiz, 2013). Som stödperson gäller det dock att vara flexibel eftersom det inte alltid finns en möjlighet att gå i den specifika ordning som i normalfallet används. Första steget i processen kring det motiverande samtalet handlar om att engagera där samtalet går ut på att skapa en relation mellan kvinnan och stödpersonen som innefattar ett aktivt lyssnande. Steg två i sin tur bygger på att fokusera och samtala om vilken typ av förändring som anses vara aktuell för den utsatta kvinnan, där det handlar om att uppmärksamma kvinnan på fördelar och nackdelar kring hennes relation för att utifrån dessa göra en prioriteringsordning. Steg tre som innefattar framkallandet av förändring och förstärkt motivation går ut på att stödpersonen ger kvinnan möjlighet till att uttrycka sig kring förändring och visar tilltro till kvinnan. Det fjärde och sista steget går ut på att avsluta samtalet, uppmuntra kvinnan till ett beslut och att vidmakthålla den förändring som kvinnan beslutat sig för. Som stödperson gäller det att följa upp situationen och tackla eventuella återfall eller bakslag.
Flertalet kvinnojourer har dessutom en upprättad samverkan med polis, rättsväsendet, hälso- och sjukvård och socialtjänst (Nationellt Centrum för Kvinnofrid [NCK], u.å.a). Dessa är några av de aktörer som är viktiga för att en våldsutsatt kvinna ska kunna få det stöd och hjälp som krävs för att lämna den våldsamma relationen. Samverkan är viktig för att respektive aktör ska veta hur ansvaret dem emellan ska fördelas. Det är även viktigt då fler viktiga och relevanta aktörer arbetar för att stödja och underlätta kvinnors uppbrottsprocesser.
Definitionen av våld i nära relation
Det finns flera definitioner av våld i nära relation, i föreliggande studie används en definition där den utsatte är kvinna och förövaren är hennes manliga nuvarande eller tidigare partner.
Definitionen är en vanligt förekommande definition när det talas om våld i nära relation och passar väl in i föreliggande studie (Roks, u.å.d). Valet av denna definition gjordes även i och med att författarna anser att den på ett tydligt och konkret sätt beskriver vad våld i nära relation
innefattar.
Våld i nära relation karaktäriseras av att den som drabbas har en nära relation till förövaren och att det ofta rör sig om starka emotionella band till varandra (NCK, u.å.b). Detta emotionella band försvårar möjligheten till att lämna relationen och uppbrottsprocessen varar längre. Våldet tas i uttryck i bland annat fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt och ekonomiskt våld. Det fysiska våldet karaktäriseras bland annat av slag, knuffar, sparkar och strypgrepp (Grände, Lundberg & Eriksson, 2014). Det psykiska våldet innebär verbala kränkningar, isolering, skambeläggande och metodisk nedtryckning. Att bli tvingad till att utföra sexuella handlingar eller genomlida sexuella aktiviteter mot sin vilja klassas som sexuellt våld. Materiellt våld innebär att våldsutövaren tar sönder den utsatta personens ägodelar eller andra saker i hemmet. Ekonomiskt våld är dock inte lika uppmärksammat som de andra våldstyperna, men innebär att partnern i ett förhållande stjäl, utpressar, utnyttjar och/eller kontrollerar partnerns ekonomi.
Våldet i en relation blir mer intensivt och allvarsamt beroende på hur länge relationen fortgår och konsekvenserna av våldet är många (BRÅ, 2019; Simmons, Knight & Menard, 2015). Våldet ligger ofta till grund för både kortsiktig och långsiktig fysisk och psykisk ohälsa, samt att det kan leda till ett dödligt utfall. Exempel på våldets konsekvenser som kan uppkomma är bland annat depression, ångest, låg självkänsla, posttraumatiskt stressyndrom, självmordsförsök och andra negativa hälsoeffekter (Domenech del Rio & Sirvent Garcia del Valle, 2019). Trots nämnda konsekvenser är det många kvinnor som känner att de inte kan lämna relationen.
Tidigare forskning
Våld i nära relation är ett välstuderat område både nationellt och internationellt men är begränsat i relation till kvinnojourers arbete. Föreliggande studie är intresserad av vetenskaplig forskning om kvinnojourers arbete i Sverige, detta har dessvärre inte hittats, vilket är ännu en faktor som motiverar studiens genomförande. Det finns däremot mycket forskning kring kvinnors
uppbrottsprocesser och hur kvinnors beslut att lämna en våldsam relation påverkas av olika faktorer, därmed kommer fokuset i detta avsnitt ligga på det.
Att lämna. Enligt forskning är rädsla en grundläggande orsak till att lämna en våldsam relation (Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Rädslan kan både vara hämmande och drivande hos kvinnor när det kommer till att lämna en relation präglad av våld. Det är dock ett återkommande tema genom hela den process som en kvinna går igenom och det innefattar även känslor som oro, stress, skam och ångest. Ytterligare forskning visar på att det första steget som kvinnor ofta tar för att komma ifrån och lämna en våldsam relation är att söka hjälp (Day, Gerace, Oster, O’Kane & Casey, 2018). Detta innebär i sin tur en rad olika beteenden som kvinnan uppvisar för att kunna lämna; få råd, få uppmuntran, stöd (känslomässigt och ekonomiskt), hitta någonstans att bo med hjälp av familj eller vänner och/eller involvering av exempelvis polis eller advokat.
Forskning visar även att kvinnor tenderar att lämna en våldsam relation när frekvensen och allvarlighetsgraden av våldet ökar (Domenech del Rio & Sirvent Garcia del Valle, 2019). En annan studie undersökte processerna till varför kvinnor väljer att lämna våldsamma relationer (Bermea, Khaw, Hardesty, Rosenbloom & Salerno, 2020). För en del av kvinnorna var mental förberedelse det som gjorde att de sedan tog steget att lämna den våldsamma relationen. Processen med mental förberedelse var för kvinnorna en förberedelse inför den verkliga separationen. Kvinnorna visualiserade ett liv utan den våldsamma partnern vilket i sin tur gav kraft till att lämna. Den andra processen var aktiv planering vilket innebar att kvinnorna aktivt planerade att lämna den våldsamma relationen genom olika strategier. Dessa strategier kunde exempelvis vara att spara pengar, söka stöd och hjälp hos familj och vänner eller söka en ny bostad.
Resultatet från ytterligare en studie visar att det finns olika mönster som bidrar till att kvinnor väljer att lämna en våldsam relation (Ruiz-Pérez m.fl., 2013). Det första mönstret innebär att kvinnorna är säkra på att de vill lämna relationen vilket gör att de tar en första kontakt med familj och vänner för att hitta en väg ut. Deras beslutsamhet och bestämdhet underlättar
processen med att lämna relationen. Det andra mönstret som underlättar processen att lämna en våldsam relation är att kvinnorna söker hjälp i tron om att de har problem som förekommer i de flesta relationer. Den första kontakten med vården underlättar processen att våga lämna den våldsamma relationen då kvinnan får stöd utifrån.
Olika faktorers påverkan. En tidigare studie syftade till att undersöka olika faktorers påverkan kring uppbrottsprocessen för att kvinnojourer ska kunna dra nytta av och jobba med dessa för att hjälpa en kvinna att lämna en våldsam relation (Chang, m.fl., 2010). Här
identifierades fem olika teman när det kommer till vändpunkter och dessa var: (1) skydda andra, (2) ökad svårighetsgrad, (3) ökad medvetenhet (tillgång till stöd), (4) uppgivelse över att mannen inte kommer att ändras, och till sist (5) otrohet. Vändpunkter klassas som dramatiska förändringar
och uppfattningar om sig själv, sin partner eller om den situation de befinner sig i, och i sin tur påverkar detta kvinnornas tolerans som motiverar de till att göra en förändring (Chang, m.fl., 2010; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Dessa vändpunkter brukar komma efter att våldet har trappats upp eller när kvinnan känner att det drabbar andra och inte bara sig själv. Studien belyser även vikten av att kvinnojourer och andra instanser har vetskap om dessa för att kunna hjälpa kvinnor med att tidigare komma till insikt med deras utsatthet och därmed lämna relationen innan det eventuellt blir värre.
En annan studie undersökte hur kvinnors beslut kring att lämna en våldsam relation påverkas av fyra olika faktorer, vilka är följande: (1) ekonomisk självständighet, (2) upplevelse av våld i hemmet som barn, (3) psykologiska faktorer och (4) polisens attityd och agerande mot våld i nära relation (Kim & Gray, 2008). De tre första faktorerna visar sig ha en påverkan när det kommer till en kvinnas uppbrottsprocess, där ekonomisk självständighet och en högre självkänsla hos kvinnorna ökar benägenheten till att lämna relationen. Det här till skillnad mot de som
upplevde våld i hemmet som barn, och därmed var mindre benägna att lämna relationen. Den sista faktorn som handlar om polisens attityd och agerande visade att ett negativt bemötande inte avskräckte kvinnan från att lämna den våldsamma relationen.
Ytterligare en studie lyfter ett antal faktorer till att en kvinna väljer att lämna en våldsam relation (Ting & Panchanadeswaran, 2009). Faktorer som gjorde att kvinnorna lämnade den våldsamma relationen var närvaro av stöd och hjälp, ekonomisk stabilitet, tillgång till en annan bostad och ökad kunskap om rättigheter och tjänster. Dessa faktorer gav kvinnorna styrka för att ta steget att lämna relationen.
Normaliseringsprocessen, motståndsprocessen och uppbrottsprocessen. Det finns flera processer en kvinna går igenom vid våld i nära relation, men normaliseringsprocessen,
motståndsprocessen och uppbrottsprocessen är tre av de vanligt förekommande när en kvinna ska lämna en våldsam relation (Heimer m.fl., 2014; Stävenborg, 2013). Normaliseringsprocessen syftar till att våldet blir en normal del av vardagen och acceptansen för våldet ökar, därmed blir våldet normaliserat för både den utsatte och förövaren. Tre viktiga inslag som belyser
normaliseringsprocessen är: (1) kontroll, (2) isolering och (3) växlingen mellan våld och värme, vilket bidrar till att kvinnan inte vill eller har svårt för att lämna relationen. För mannen kan detta leda till att han fortsätter att bruka våld. Det är därmed viktigt för kvinnojourer att få kvinnan att förstå att våldet inte ska vara ett normalt inslag i vardagen. Motståndsprocessen innebär att kvinnan säger ifrån eller på något annat sätt försvarar sig och det kan fungera som en strategi till att orka leva i den våldsamma relationen. Däremot kan motståndet leda till en kvarhållande effekt
i och med att det är ett sätt för kvinnan att anpassa sig, samt att det oftast enbart fungerar på kort sikt. Dessutom används den i ett försök att förändra mannen och bibehålla hoppet om att rädda relationen.
Uppbrottsprocessen är någonting som sker gradvis och som sällan sker över en natt, dessutom kan kvinnan behöva lämna flera gånger innan hon kan bryta helt från förhållandet (Heimer m.fl., 2014; Stävenborg, 2013). Oftast handlar det om tre till fem försök och som innefattar tre aktiva faser: (1) att bryta upp, (2) att bli fri och (3) att förstå. Den första fasen, att bryta upp, handlar om att kvinnan skapar en rädsla för att våldet ska eskalera och bli dödligt, eller att mannen ska börja bli våldsam mot barn eller husdjur. Att bryta upp grundar sig ofta i en vändpunkt som får kvinnan att känna nu är det nog och att hoppet kring att rädda relationen inte längre existerar.
Den andra fasen, att bli fri, innebär i sin tur att kvinnan bryter det starka emotionella bandet till mannen i växlingen mellan hat och kärlek (Heimer m.fl., 2014; Stävenborg, 2013). När det kommer till att bryta det emotionella bandet går kvinnan igenom fyra olika faser och det
slutgiltiga uppbrottet kan ske när som helst under dessa faser eller efter. Kvinnan pendlar mellan att älska honom, att hata honom, att tycka synd om honom och att inte känna någonting. Att älska innebär att kvinnan inte vill eller kan se de varningssignaler som uppstår och den starka
förälskelsen till sin partner döljer rädslan, samt bidrar till en känsla av hopp (Grände m.fl., 2014). Att pendla mellan att älska och hata gör att kvinnor lämnar männen tillfälligt för att sedan gå tillbaka och avbryta kontakten med hjälporganisationer eller myndigheter, då kvinnans hat återigen har övergått till att älska. Att känna medlidande för sin förövare är vanligt
förekommande och bidrar ofta till en kvarhållande effekt, men som vid ett uppbrott kan leda till skuldkänslor för kvinnan. Mannen tappar sin makt och sitt övertag när kvinnan inte längre känner någonting, men det betyder inte att våldet upphör utan det kan fortsätta även efter att kvinnan har lämnat. Denna fas kan uppstå både innan hon lämnar men den kan också infalla en lång tid efter uppbrottet.
Den tredje fasen, att förstå, handlar om att kvinnan kommer till insikt med att hon befinner sig i en våldsam relation och att hon förstår allvaret i det hon utsatts för, därmed förminskar hon inte våldet (Grände m.fl, 2014). Denna förståelse kommer oftast efter uppbrottet och det är en lång process som kan upplevas som mer smärtsam än våldet, eftersom hon behöver tänka tillbaka och analysera relationen för att komma till denna insikt.
Teoretiska perspektiv
Denna studie kommer att använda sig utav två teoretiska perspektiv för att förklara kvinnors uppbrottsprocesser samt kvinnojourers arbete, vilka är: (1) Transteoretiska modellen och (2) Erfarenhetsbaserad inlärning. Valet av två teorier gjordes för att täcka studiens två
frågeställningar. Transteoretiska modellen syftar till att förklara frågeställningen som berör kvinnors uppbrottsprocesser. Teorin om erfarenhetsbaserad inlärning syftar i sin tur till att
förklara frågeställningen om kvinnojourers arbete med att hjälpa kvinnor som är utsatta för våld i nära relation.
Transteoretiska modellen. En individs beredskap till förändring beskrivs utifrån den transteoretiska modellen, där grunden bygger på att förändring är en process med olika steg (Shurman & Rodriguez, 2006). Teorin menar även att återfall till ett tidigare stadie eller situation är vanligt förekommande och som kan ske när som helst i förändringsprocessen, med andra ord kan kvinnor falla tillbaka i den våldsamma relationen efter att de har lämnat. Den transteoretiska modellen föreslår att olika teoretiska strategier kan vara mer eller mindre framgångsrika beroende på individens egen vilja och möjlighet till förändring.
Den transteoretiska modellen innefattar fem stadier vilka dessa är: (1) förnekelse, (2) begrundande, (3) förberedelse, (4) handling och (5) upprätthållande (Shurman & Rodriguez, 2006). Individer i det första stadiet är ofta omedvetna om deras problem och har ingen avsikt att förändras. De som befinner sig i det andra stadiet är medvetna om de problem som finns och funderar på en förändring, men är inte redo att ta steget än. När det kommer till att förflytta sig från det första stadiet till det andra stadiet innefattar detta ett erkännande och en vilja att avstå från det problematiska beteendet. Förberedelsestadiet karaktäriseras av en önskan till förändring och börjar därmed lägga upp en plan för hur och när det ska ske. Förändringen sker sedan när individen går in i det fjärde stadiet som är det aktiva handlandet som går ut på att ändra sitt beteende och sin miljö för att uppnå deras mål. Det sista stadiet som innefattar upprätthållande syftar till att individen upprätthåller den förändring som gjorts, för att förhindra återfall till den problematik som fanns från början.
Den transteoretiska modellen har använts i tidigare studier för att beskriva processen hos kvinnor som lämnar en våldsam relation, där det har genomförts intervjuer med utsatta kvinnor utifrån de fem olika stadierna (Shurman & Rodriguez, 2006). Kvinnorna beskrev första stadiet som ett missförstånd av våldet och att de istället såg det som ett tecken på kärlek och tillgivenhet. Förflyttningen till nästa stadie involverade vanligtvis en specifik händelse eller situation som gjorde att kvinnorna fick erkänna deras utsatthet av den manliga partnerns våld.
relationen, där fördelarna av att lämna sin partner och förövare vägdes mot nackdelarna. Det stora steget till förändring togs i samband med det fjärde stadiet när kvinnorna sökte hjälp hos
exempelvis polisen eller sökte skyddat boende. När den våldsamma relationen väl hade avslutats rapporterade många kvinnor att de gick in i upprätthållandestadiet, där de fortsatte arbetet med att förbli separerad från sin förövare och kunna leva sitt liv på egen hand.
Erfarenhetsbaserad inlärning. David Kolbs teori om erfarenhetsbaserad inlärning innebär att individer skapar kunskap från erfarenheter och upplevelser för att sedan tillämpa dessa
praktiskt (Avery, Bergsteiner & Neumann, 2010). Kolbs teori ser lärande som en process där individen med tiden lär sig hur en uppgift ska lösas. Lärandet sker i fyra olika faser där den första fasen är de konkreta erfarenheter individen samlar på sig i olika verksamheter. Detta är en central del i lärandeprocessen då det är detta steg som lägger en grund för de kommande stegen. Som nästa steg undersöker individen den specifika erfarenheten genom observation, reflektion och jämförelse med andra erfarenheter. I den tredje fasen ska den reflektion och observation som individen gjort leda till en djupare förståelse. Den konkreta erfarenheten får alltså en mening som skapar regler, begrepp och teorier. När en djupare förståelse om erfarenheten uppnåtts tillämpas den sedan praktiskt i liknande situationer. Lärandeprocessen är alltså ett samspel mellan de olika faserna där målet är att erfarenheten ska skapa nya riktlinjer i det aktiva handlandet.
Problemformulering
Många kvinnor som lever i en våldsam relation vänder sig till en kvinnojour för att få stöd och hjälp att lämna relationen (Unizon, u.å.). Kvinnojourernas arbete, särskilt det arbete som handlar om kvinnors uppbrottsprocesser, är således av stor vikt när det kommer till att hjälpa utsatta kvinnor. I dagsläget finns en hel del forskning om kvinnors uppbrottsprocesser. Det finns emellertid ingen forskning om kvinnojourernas arbete i Sverige och hur de som arbetar på kvinnojourerna använder kunskapen kring kvinnors uppbrottsprocesser i sitt vardagliga arbete. Eftersom kvinnojourernas arbete har en sådan stor påverkan på de kvinnor de hjälper, är det av intresse att undersöka om och hur de påverkas i sitt arbete av den kunskap som finns om orsakerna till varför kvinnor lämnar våldsamma relationer.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka de som arbetar på kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat kvinnojourers arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor.
Frågeställningar
1. Vad är det som får en kvinna att lämna en våldsam relation enligt de som arbetar på kvinnojourer?
2. Hur anser de som arbetar på kvinnojourer att deras arbete påverkas av vetskapen kring vad det är som får kvinnor att lämna våldsamma relationer?
Avgränsningar
Våld i nära relation förekommer i alla typer av relationer, såsom heterosexuella, samkönade, och andra familjerelationer (NCK, u.å.b). Förövaren i dessa relationer kan både vara man och kvinna, likaså för den utsatta. Denna studie har valt att avgränsa sig till våld i nära relation i
heterosexuella relationer där kvinnan utsätts för våld av sin manliga partner. Denna avgränsning har valts eftersom statistiken påvisar att det är ett utbrett problem, samt att kvinnojourer specifikt vänder sig till våldsutsatta kvinnor (BRÅ, 2019; Unizon, u.å.).
Studien har även valt att avgränsa sig till endast kvinnojourer och bortsett från tjejjourer. Denna avgränsning har gjorts i och med att tjejjourer, till skillnad från kvinnojourer, möter unga tjejer med problem som inte enbart handlar om våld i nära relationer (NCK, u.å.c). Det kan handla om problem såsom exempelvis ångest, kärleksbekymmer, droger eller oro inför framtiden. Således har avgränsningen gjorts eftersom studien specifikt riktar in sig på vuxna kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer.
Metod
I föreliggande studie används en kvalitativ forskningsansats för att undersöka kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat deras arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. En kvalitativ ansats är mer användbar när en djupare förståelse eftersträvas, därför genomförs datainsamlingen via semistrukturerade intervjuer (Yin, 2011). Den valda designen för studien är induktiv vilket innebär att den data som samlas in kommer leda till slutsatser och begrepp. Dessa slutsatser och begrepp kommer sedan att sättas in i det teoretiska perspektivet för att förklara resultaten.
Urval
Deltagarna i studien bestod av personal som arbetar på kvinnojourer runt om i Sverige och därmed har det skett ett ändamålsenligt urval eftersom de besitter den information och kunskap som efterfrågas (Yin, 2011). Rekryteringen av deltagare genomfördes via mejl för att se om det fanns ett intresse att delta och de som tackade ja först fick vara med och delta. Urvalet av
kvinnojourer genomfördes slumpmässigt utifrån en lista, där författarna till en början kontaktade kvinnojourerna via mejl. I majoriteten av fallen kunde de som primärt svarade på dessa mejl ställa upp på en intervju och i några enstaka fall vidarebefordrade de mejlet vidare till andra anställda på jouren, som sedan tog kontakt med oss. Listan som rekryteringen utgick ifrån hade två kriterier; en blandning av större och mindre kommuner samt att jouren ej skulle vara inriktad på en specifik typ av våld, såsom exempelvis våld i samkönade relationer. Totalt har nio
intervjuer genomförts med kvinnojourer från både stora som små kommuner och studien har behövt tacka nej till ytterligare kvinnojourer som varit intresserade på grund av en snäv tidsram.
Material
Det material som användes i föreliggande studie var en intervjuguide (se bilaga 1) som gav vägledning och ett mer guidat samtal under intervjuerna (Yin, 2011). Intervjuguiden
konstruerades utefter studiens två frågeställningar som användes för att besvara studiens syfte. Därmed delades den upp i två områden och utifrån dessa områden konstruerades två huvudfrågor per område, samt följdfrågor med öppningar för egna följdfrågor under intervjuernas gång. Exempel på en av huvudfrågorna under område ett är “Vad anser du är det som får en kvinna att lämna en våldsam relation?”. Här eftersträvades en bred bild över vilka faktorer som kan påverka att en kvinna lämnar en våldsam relation för att sedan gå ner mer på djupet och skapa en större förståelse. I kvalitativ metod används begreppet trovärdighet för att verifiera studiens
insamlingsmetod (Trost, 2010). Genom att konstruera en intervjuguide ökade det trovärdigheten i och med att alla tre författare fick samma tre huvudfrågor att förhålla sig till, och därmed kunde ställa dem på liknande sätt. På så vis fick alla deltagare ta del av samma huvudfrågor som var grunden till att besvara studiens syfte.
Vid konstruerandet av en intervjuguide är en testintervju att föredra för att öka
trovärdigheten och se om frågorna anses relevanta, samt om intervjupersonen förstår innebörden (Trost, 2010). Författarna skickade ut en förfrågan om en testintervju var möjlig att genomföras, men det fanns ingen som hade möjlighet att ställa upp, därmed testades först intervjuguiden vid första intervjutillfället. Nackdelen och risken med detta är att möjligheten till att genomföra eventuella justeringar begränsas, men i det här fallet fick intervjuguiden bra respons i form av positivt bemötande från intervjupersonen och uttömmande svar. Således ändrades inte
intervjuguiden efter den första genomförda intervjun.
Till denna studie konstruerades även ett informationsbrev med tillhörande
samtyckesblankett (se bilaga 2) som skickades ut till intervjupersonerna för att informera om studiens syfte och hur deras personuppgifter skulle hanteras, samt vad de har för rättigheter i
form av att själva kunna bestämma över sin medverkan (Trost, 2010). Intervjupersonerna mejlade sedan tillbaka sitt samtycke efter att de hade skrivit under och det innebar att de samtyckte till att delta samt att intervjun spelades in. Vid intervjutillfället användes en kortare version av
informationsbrevet (se bilaga 3) som lästes upp för intervjupersonen innan intervjun startade, det förekom även ett användande av inspelningsutrustning.
Procedur
Intervjuerna genomfördes via telefon eller digitala möten via Zoom på grund av utvecklingen av viruset Covid-19 och de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten och Örebro Universitet tagit fram (Örebro Universitet, 2020). Totalt genomfördes fem telefonintervjuer och fyra digitalt med bild via Zoom. Intervjuerna genomfördes på en avskild plats där endast författarna befann sig för att information inte skulle nå ut till obehöriga, vilket i sin tur leder till en högre grad av konfidentialitet (Trots, 2010). Det är svårt att uttala sig om var intervjupersonerna exakt befann sig under intervjutillfället men majoriteten befann sig hemma eller på sitt kontor. Majoriteten av intervjuerna pågick runt omkring 40 minuter, där den längsta pågick i 55 minuter och den kortaste i 20 minuter.
Vid intervjutillfällena befann sig alla tre författare på samma plats där en författare genomförde intervjun med intervjupersonen och en annan författare förde anteckningar, ansvarade för tid och inspelning samt kom med eventuella kompletterande frågor. Den tredje författaren satt enbart med i bakgrunden och lyssnade, samt vid enstaka fall kom med någon kompletterande fråga. Alla författare genomförde tre intervjuer var, satt bredvid, förde
anteckningar och ställde kompletterande frågor vid tre intervjuer, samt satt i bakgrunden vid tre intervjuer. Således fanns det en systematik i vilken författare som gjorde vad på varje intervju. Exempelvis genomförde en författare intervju 1, 4 och 7, antecknade/ställde kompletterande frågor på intervju 2, 5 och 8 samt satt i bakgrunden på intervju 3, 6 och 9. Vilken författare som fick genomföra den första intervjun tilldelades dock slumpmässigt. Innan intervjun startade lästes ett kortare informationsbrev (se bilaga 2) upp med studiens syfte, att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst samt huruvida personuppgifterna behandlas utifrån GDPR. Det gavs även information om att uppgifterna kommer hanteras konfidentiellt samt att resultatet endast kommer att användas i föreliggande studie. Till sist gavs deltagaren möjlighet att ställa eventuella frågor. Efter avslutad intervju tackade intervjuledaren intervjupersonen för deltagandet och uppmanade intervjupersonen att höra av sig om det skulle uppstå eventuella frågor, samt frågade om det fanns en önskan av att ta del av den färdiga studien.
Analys
För att analysera den data som samlats in genomfördes en tematisk analys (Silverman 2015; Yin, 2011). En tematisk analys består av fem faser vilka är: (1) sammanställning av data, (2)
demontering av data, (3) remontering av data, (4) tolkning av data och (5) slutsatser. Det första steget i den tematiska analysen gick ut på att sammanställa och transkribera den insamlade datan, som sedan sammanställdes i ett dokument för grundlig genomläsning. Fas två gick ut på att demontera datan genom att bryta ned den i mindre delar och detta gjordes genom att plocka ut meningsbärande enheter som svarade på studiens syfte för att sedan ge den en kod. Koden kunde vara ett begrepp taget direkt från den meningsbärande enheten eller som på ett eller annat sätt beskrev innebörden av texten, för exempel på hur detta går till se tabell 1.
Tabell 1: Exempel på hur demontering och remontering ser ut
Meningsbärande enhet Kod Subkategori Tema
“[…] eller att man är rädd för sitt liv helt enkelt. Att man
förstår liksom allvaret i det.” Rädsla Känslor Kvinnan
“[…] utan varje kvinna har sin gräns och det vet…Vet kvinnan inte heller kanske två dagar innan var hennes gräns går utan hon känner bara att ‘nu, där, nu är det nog’.”
Gränsdragning Individuellt Kvinnan
Den tredje fasen var remontering av data och innebar att koderna skulle kategoriseras in i kategorier och eventuella subkategorier för att sedan bilda teman (Yin, 2011). Vid denna typ av studie som har ett stort insamlat material kan det uppstå problem vid demonteringen och
remonteringen, det kan därför vara fördelaktigt att upprepa processen. Detta gjordes för att säkerställa att koderna och temana blev korrekta, samt att det även fanns en risk att gå miste om viktiga aspekter. Fjärde fasen handlade om att definiera, namnge och tolka de teman som uppkom, samt att de tolkningar som gjordes skulle ha empiriskt stöd från den insamlade datan. Den sista fasen handlade om att dra slutsatser av den data som samlats in baserade på studiens syfte och resultat.
Vid skapandet av de olika temana i föreliggande studie upprepades remonteringen och demonteringen flertalet gånger för att säkerställa och garantera att koderna och temana blev korrekta. När temana till slut var satta med tillhörande koder var författarna medvetna om att fler koder hade kunnat passa in under flera teman. Valet av vilka koder som skulle tillhöra vilka teman gjordes utifrån vad författarna ansåg som mest relevant och var de passade bäst.
Etik
I studien kommer de forskningsetiska principerna att beaktas då detta är en skyldighet vid forskning av människor (Vetenskapsrådet, 2002). Principerna summeras i fyra huvudkrav: (1) informationskravet, (2) samtyckeskravet, (3) nyttjandekravet, samt (4) konfidentialitetskravet. Dessa principer används även i dataskyddsförordningen som även innefattar riktlinjer kring personuppgiftshantering (Datainspektionen, u.å.).
Informationskravet innebär att deltagarna får information om varför de ska delta i studien, vad syftet med studien kommer att vara och att deltagandet är helt frivilligt (Vetenskapsrådet, 2002). Denna studie berör ett ämne som kan uppfattas som känsligt även för de som jobbar med denna typ av frågor, därmed var det av största vikt att framföra att deltagandet är helt frivilligt och att det när som helst går att avbryta sitt deltagande. Information om nyttjandekravet skickades även ut till intervjupersonerna innan intervjutillfället tillsammans med en samtyckesblankett, där en påskrift innebar ett samtycke till att delta från deltagarnas sida. Nyttjandekravet innebär att den insamlade datan endast kommer användas i föreliggande studie och att det inte kommer att spridas vidare till obehöriga.
Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas uppgifter skall hanteras konfidentiellt och det betyder att svaren från deltagarna i föreliggande studie inte kommer kunna spåras tillbaka till deltagarna, därav kommer ingen utomstående kunna koppla tillbaka svaren till en specifik person (Vetenskapsrådet, 2002). Denna studie hanterar ett känsligt ämne och författarna får även ta del av information kring de specifika jourerna eller kommunerna de är verksamma i. I och med detta är konfidentialitetskravet en viktig del i föreliggande studie, för att skydda deltagarna från att kunna kopplas ihop till specifika svar. Anonymitet i studien garanteras i den utsträckning att läsaren som senare kommer ta del av studien inte kommer veta vilken deltagare som yttrat sig om vad, eftersom det varken kommer nämnas namn på intervjupersonerna, namn på jourerna eller namn på städerna/kommunerna.
Denna studie belyser även vikten av personuppgiftshanteringen enligt GDPR i och med att det finns en dokumentation av personuppgifter i form av namn, mejl, städer/kommuner och mobilnummer i de fall en telefonintervju genomfördes (Datainspektionen, u.å.).
Dataskyddsförordningen har tagit fram några grundläggande principer när det kommer till att hantera personuppgifter och de ska bland annat vara proportionerligt i förhållande till nyttan, med andra ord har denna studie inte samlat in mer information än vad som behövs kring
intervjupersonerna. Principerna säger även bland annat att personuppgifterna ska skyddas från obehöriga och att de ska raderas när det inte anses som nödvändigt att ha kvar. De åtgärder som denna studie valt att vidta är att förvara personuppgifterna på ett externt USB-minne som endast
en av författarna av denna studie har tillgång till, samt att de efter avslutad studie kommer att raderas.
Resultat
Syftet med studien var att undersöka de som arbetar på kvinnojourers erfarenheter kring
våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat kvinnojourernas arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. Efter avslutade intervjuer genomfördes en tematisk analys för att plocka fram teman och koder som representerar studiens resultat utifrån frågeställningarna: (1) Vad är det som får en kvinna att lämna en våldsam relation enligt de som arbetar på kvinnojourer? och: (2) Hur anser de som arbetar på kvinnojourerna att deras arbete påverkas av vetskapen kring vad det är som får kvinnor att lämna våldsamma relationer? Resultatet har därmed delats upp i två rubriker och nedan följer två tabeller med tillhörande beskrivningar av varje enskilt tema och vad det innebär rent konkret för denna studie.
Kvinnors uppbrottsprocesser
Kvinnors uppbrottsprocesser hör till studiens första frågeställning som handlar om vad det är som får en kvinna att lämna en våldsam relation enligt de som arbetar på kvinnojourer. Orsakerna till att en kvinna väljer att lämna en våldsam relation var väldigt lika kvinnojourerna emellan och de presenteras i fem olika teman (se tabell 2)
Tabell 2: Tematisk analys med teman kopplat till frågeställning 1
Meningsbärande enhet Kod Subkategori Tema
[...] Någonting som är ganska vanligt för dem kvinnor som har barn är att barnet är en sak som kan få dem att lämna”
Omgivningen drabbas, barn, djur, hot mot familj
Omgivning
“[...] Jag tycker också att jag märkt naturligtvis att den support, det stöd, samtal med kvinnor kan också få dem att kliva över tröskeln, kanske lite snabbare”
Bemötande, support, förståelse, hjälp, att finnas där, stöttande nätverk
Stöd
”[...] kunskapen om vad som är psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt, materiellt och latent våld ökar ju möjligheten för kvinnor att fatta beslut”
Kunskap, kunskap hos anhöriga, Insikt, kunskap om rättigheter, kunskap om våld, praktisk kunskap
”[...] Där familjen har satt ett ultimatum med att ‘Du måste lämna honom för han är ju… han skadar dig.’[...]”
Skydd, självförsörjande, omfattning, tidsaspekt, möjlighet till bostad, ultimatum, upphörande
Yttre faktorer
1.“[…] det är ju såklart jätteindividuellt och olika saker beroende på vad man har med sig i bagage och vad som har hänt och så”
2.“[…] eller att man är rädd för sitt liv helt enkelt. Att man förstår liksom allvaret i det.”
1. Varierar, egen vilja, motivation, eget beslut, individbaserat, olika faser, motstånd, gränsdragning, självkänsla
2. Fått nog, utmattad, obehag, trygghet, hopp, rädsla, fara för liv
1. Individuellt 2. Känslor
Kvinnan
Omgivning. Resultatet visar att omgivningen har en stor betydelse gällande vad det är som får en kvinna att lämna en våldsam relation. Det kan handla om att barnen utsätts eller bevittnar våldet, att husdjur drabbas och/eller att förövaren hotar kvinnans familj. Kvinnan kan med andra ord välja att lämna relationen när någon eller några i hennes omgivning drabbas. Om kvinnan inser att det inte bara är hon som är utsatt kan det leda till att hon påbörjar sin uppbrottsprocess. Samma sak gäller när förövaren hotar kvinnans familj.
Barn visar sig vara en framstående faktor till varför kvinnan väljer att lämna relationen. Exempelvis säger intervjuperson 5 “[...] Någonting som är ganska vanligt för dem kvinnor som har barn är att barnet är en sak som kan få dem att lämna” (Intervju, 22 april, 2020). Även
intervjuperson 9 nämner “[...] Jag tänker att det någonstans handlar om att man känner att det går utöver barnen för mycket” (Intervju, 24 april, 2020).
Resultatet visar även att husdjur har en betydelse för kvinnors uppbrottsprocesser, där det framkommer att djuren kan bli utsatta för våldet. Så här säger intervjuperson 7 “[...] Att djuren blir utsatta för något sånt här… kan vara att man känner att nu har det gått över gränsen” (Intervju, 23 april, 2020). Sammanfattningsvis så förklaras kvinnors uppbrottsprocesser och varför de väljer att lämna av faktorer som rör kvinnans omgivning.
Stöd. Enligt kvinnojourerna är stöd en övergripande orsak till att kvinnorna väljer att lämna en våldsam relation. Bland annat är ett korrekt och professionellt bemötande viktigt för att
kvinnan ska kunna ta steget till att lämna, såhär förklarar intervjuperson 8 “[...] Så det handlar ju jättemycket om samhällets ansvar här i att stå redo när kvinnorna ber om hjälp och ge dem ett professionellt bemötande när dem kommer.” (Intervju, 23 april, 2020). Således åsyftas alltså bemötande utifrån kvinnojourers sida samt andra instanser, såsom exempelvis socialtjänsten. Vidare visar även resultatet att support kan få kvinnan att lämna den våldsamma relationen och
intervjuperson 1 satte ord på det så här “[...] Jag tycker också att jag märkt naturligtvis att den support, det stöd, samtal med kvinnor kan också få dem att kliva över tröskeln, kanske lite
snabbare” (Intervju, 24 april, 2020). Förståelse ses också som en faktor till att kvinnor lämnar sin relation och det kan handla om att dem som arbetar på kvinnojourerna lyssnar, bekräftar och förstår kvinnan i hennes berättelse.
Att som kvinnojour hjälpa kvinnan visar sig vara en faktor för att hon ska kunna ta steget och lämna sin relation. Hjälpen utformas utifrån vad kvinnan känner att hon har störst behov utav och det kan vara alltifrån att lyssna på kvinnan, göra en polisanmälan, dokumentera kvinnans skador och följa med kvinnan till socialtjänsten. Intervjuperson 7 beskriver även denna hjälp såhär “[...] Att man hjälper till att sätta ord på vad det är som inte känns bra, och när man hjälper till att sätta ord på det så hjälper det till att förstå vad det faktiskt handlar om.” (Intervju, 23 april, 2020). Att finnas där för kvinnorna är viktigt för att kunna hjälpa kvinnorna i sin egen
uppbrottsprocess samt den fas som de befinner sig i och intervjuperson 5 säger “[...] Jag skulle säga att den stora faktorn som jag iallafall ser ett mönster i handlar om hennes känsla av att bli trodd och bekräftad i sin upplevelse av den som hon ber om hjälp hos” (Intervju, 22 april, 2020). Ett stöttande nätverk visar sig vara betydande för kvinnan och till skillnad från det ovannämnda så handlar detta mer om människor som finns runt om kvinnan. Intervjuperson 5 beskriver “[...] Generellt skulle jag säga att det underlättar för kvinnor att lämna relationen om man har ett stöttande nätverk som faktiskt finns kvar.” (Intervju, 22 april, 2020).
Kunskap. Resultatet visar att en ökad kunskap hos kvinnan kan göra att hon lämnar den våldsamma relationen. Kvinnojourerna kan öka kunskapen hos kvinnan genom att exempelvis berätta om de olika våldstyperna samt konsekvenserna av våldet. Intervjuperson 1 berättar ”[...] Kunskapen om vad som är psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt, materiellt och latent våld ökar ju möjligheten för kvinnor att fatta beslut” (Intervju, 20 april, 2020). Intervjuperson 8 uttrycker också ”[...] Man kan nästan se på personen när det sjunkit in att de förstår, det här är våld”
(Intervju, 23 april, 2020). Att förklara för kvinnan att det är våld hon är utsatt för kan därmed öka insikten hos kvinnan och som i sin tur gör det lättare för henne att fatta beslutet att lämna
relationen. Att få kunskap och möjlighet till praktisk kontroll i vardagen kan också underlätta kvinnans process med att lämna. Intervjuperson 4 uttrycker:
[...] annat är ju som vi kan påverka mer.. ja men rent praktiskt är att berätta hur man kan gå vidare ekonomiskt och bli självförsörjande, man måste bygga upp självkänslan igen, att jag kan göra saker, jag är inte värdelös och då får man visa rent praktiskt hur man gör med bankkonto, hur
fungerar internetbanken och att gå till myndigheter (Intervju, 21 april, 2020).
Att ge kvinnan information och kunskap om hur hon kan bli mer självförsörjande och få kontroll över sin egen vardag menar alltså kvinnojourerna är en framgångsfaktor i processen att lämna. Information om rättigheter kan också underlätta processen med att lämna den våldsamma
relationen. Intervjuperson 5 nämner: ”[...] När man faktiskt får den informationen av någon, vilka rättigheter man har och ‘du kommer inte förlora dina barn bara för att du lämnar den här
mannen’, det kan vara en sak som får många kvinnor att lämna” (Intervju, 22 april, 2020). Att sprida kunskap till människor i stort och prata om ämnet våld i nära relation kan göra att fler vågar ta steget att söka hjälp och inse att man själv eller någon i ens närhet är utsatt.
Intervjuperson 7 uttrycker:
[...] jag tänker lite på att kunskapen är så himla viktig, att vår jour är ute och föreläser, det är något som man ser mycket att när folk får information så kan man börja agera därefter. Vi märker att på de föreläsningar vi haft att de är många personer efter som vill prata (Intervju, 23 april, 2020).
Sammanfattningsvis har kunskap visat sig vara en viktig del för att kvinnan ska komma till insikt med att det är våld hon är utsatt för och därmed ta steget att lämna. Att sprida kunskap om ämnet rent generellt kan även göra att fler vågar ta steget och söka hjälp.
Yttre faktorer. Resultatet visar att yttre faktorer kan vara bidragande till att en kvinna lämnar en våldsam relation. De yttre faktorerna som kvinnojourerna syftar till är att hon exempelvis får möjlighet till bostad eller ett skyddat boende. Intervjuperson 8 uttrycker:
[...] när det kommer till bostadssituationen så tänker jag också såhär att bostadsköer har ju en jättestor del med det här att göra, om kvinnorna kan ta sig ifrån honom, kan hon söka en lägenhet, kan hon få en lägenhet någonstans? (Intervju, 23 april, 2020).
Med andra ord är boendet en viktig faktor som gör att kvinnan kan ta sig ifrån våldsutövaren och som ger kvinnan tid från det våld och den kontroll hon varit utsatt för. Att kvinnorna ställs inför ett ultimatum är en annan aspekt som gör att kvinnor väljer att lämna relationen och
intervjuperson 8 beskriver det såhär: ”[...] Där familjen har satt ett ultimatum med att “Du måste lämna honom för han är ju… han skadar dig.” (Intervju, 23 april, 2020).
Uppbrottsprocessen kan också påverkas av hur länge relationen pågått samt i vilken grad omfattningen av våldet är. Intervjuperson 1 förklarar det såhär: [...] Men dem går när dem kan
och det är en massa faktorer som spelar in, just nätverk, ekonomi, barn, hur grovt våldet har varit, hur länge det har pågått” (Intervju, 20 april, 2020). Om omfattningen av våldet som kvinnan varit utsatt för inte varit allt för grovt kan det förenkla processen för kvinnan och göra att hon lämnar relationen. En kortare relation kan också förenkla processen med att lämna. Intervjuperson 3 uttrycker: “[...] Det är väl lite så att ju kortare relation, ju mindre har kvinnan blivit påverkad” (Intervju, 21 april, 2020).
Kvinnan. Det femte och sista temat är kopplat till kvinnan där grunden till att lämna den våldsamma relationen ligger på kvinnan själv. Ett tema som bygger på att det är kvinnans eget beslut, egna känslor och tankar som ligger till grund för uppbrottet, därmed har detta tema kategoriserats in i två subkategorier och dessa är Individuellt och Känslor.
Individuellt. Dessa faktorer skiljer sig från kvinna till kvinna och från situation till
situation. Det framkom i intervjuerna att orsakerna till att en kvinna lämnar är individbaserade och att det inte går att säga att samma faktorer gäller för alla kvinnor. Det förklarades av
intervjuperson 4 på följande sätt: “[…] Det är ju såklart jätteindividuellt och olika saker beroende på vad man har med sig i bagaget och vad som har hänt och så” (Intervjuperson, 21 april 2020). Varje kvinna är unik och har olika mycket i sitt bagage som försvårar processen med att lämna och gör kvinnan mer sårbar. Till exempel att kvinnan har haft en dysfunktionell familj, psykisk ohälsa eller ett missbruk själv och/eller kring sig. Dessa faktorer bidrar också till kvinnors uppbrottsprocesser och vad som får kvinnan att lämna skiljer sig åt.
Flertalet av intervjupersonerna belyste vikten av att det är kvinnornas egna vilja och beslut som får de att lämna den våldsamma relationen, att det inte går att tvinga fram ett beslut. Med andra ord så är det upp till kvinnan själv att ta steget när hon själv vill och inte för att någon annan vill att hon ska göra det. Intervjuperson 2 beskrev det såhär:
Aa, då är det ju egentligen kvinnans egna, kvinnans egna beslut att lämna, för en kvinna lämnar inte för att kvinnojourer tycker, eller för att polisen tycker eller för att socialtjänsten tycker […] kvinnan lämnar bara egentligen när hon själv vill lämna (Intervjuperson, 21 april 2020).
Motivationen hos kvinnan måste även finnas för att hon ska ta steget att lämna och enligt en av intervjupersonerna ansågs det vara den största faktorn till att en kvinna lämnar. En annan återkommande orsak är när våldet trappas upp och blir mer allvarligt. Varje kvinna som lever i en våldsam relation har en egen gräns för när det räcker, och kliver mannen över den gränsdragningen så kan det vara en bidragande faktor till att kvinnan tar steget och lämnar. Kvinnorna är dock ibland inte ens själva medvetna om var denna gräns går
och som intervjuperson 3 beskrev det: “[…] Utan varje kvinna har sin gräns och det vet… Vet kvinnan inte heller kanske två dagar innan var hennes gräns går […].”
(Intervjuperson, 21 april 2020).
Känslor. En återkommande känsla hos kvinnor utsatta för våld i nära relation är
utmattning och att kvinnorna inte orkar leva i relationen längre. Intervjuperson 2 beskrev det som en av orsakerna till att kvinnor lämnar den våldsamma relationen: “ […] Ee eller så väljer kvinnan att man vill ha ett skyddat boende för sig och barnen för att, ee man orkar inte mer.” (Intervjuperson, 21 april 2020). Kvinnan har helt enkelt fått nog och vill lämna den relation och situation som hon befinner sig i.
En annan vanligt förekommande känsla är rädsla och speciellt när kvinnan upplever en fara för sitt eget liv. Intervjuperson 9 beskrev det på följande sätt: “[…] När hon upplever att det är fara för hennes liv, när våldet tar den liksom farten så hon känner att nu dör jag” (Intervjuperson, 20 april 2020). Att känna en rädsla för sitt eget liv och säkerhet är enligt kvinnojourerna en bidragande faktor till att kvinnan tar steget ut ur det våldsamma förhållandet.
Trygghet inför vad som komma skall och vad som kommer hända efter uppbrottet är också en bidragande faktor till att en kvinna lämnar, eftersom ovissheten inför
framtiden kan ha en kvarhållande effekt. Det är med andra ord viktigt att det finns en framtida plan för kvinnan så hon känner en trygghet i att lämna sin relation bakom sig och vad allt det innebär, med exempelvis ekonomi och bostad. Intervjuperson 9 beskrev det på följande sätt:
Alltså jag tänker att det hon… det man behöver, om man nu väljer att ta det steget att lämna, om man tar kontakt med exempelvis socialtjänsten, då behöver hon liksom förstå och veta vad som kommer hända, alltså hon behöver ha en trygghet i att liksom ‘Jag kommer få bo på skyddat boende’, […] Det tror jag är väldigt viktigt att man… att en längre plan finns på något vis (Intervjuperson, 24 april 2020).
Kvinnojourers arbete
Kvinnojourers arbete hör till studiens andra frågeställning som handlar om hur de som arbetar på en kvinnojour anser att deras arbete påverkas av vetskapen kring vad det är som får kvinnor att lämna våldsamma relationer. Majoriteten av intervjupersonerna anser att deras arbete påverkas av vetskapen kring vad det är som får kvinnor att lämna en relation och resultatet presenteras utifrån tre olika teman (se tabell 3).
Tabell 3: Tematisk analys med teman kopplat till frågeställning 2
Meningsbärande enhet Kod Tema
”[...] att när man faktiskt får den informationen av någon, vilka rättigheter man har, och ‘Du kommer inte förlora dina barn bara för att du lämnar den här mannen’, det kan vara en sak som får många kvinnor att lämna”
Kunskap, Information om
konsekvenser av våld, Information om rättigheter, Barnens mående,
Erfarenhet
Kunskap
“[...] Vi är ett medmänskligt stöd som går bredvid hela tiden oavsett, finns inget krav på motprestation för oss, och det är viktigt att det finns någon arena i samhället som inte har något krav på dem för de lever ju med extrema krav från sin partner”
Stöttar, Medmänskligt stöd,
Uppmuntran, Snabb kontakt, Tålamod, Lyhörd
Support
“[…] att få henne att känna att det är inte skuld hon bär, kan man få bort lite av skuld och skam kan det också vara lättare att agera när man förstår att det är inte grundat på henne […]”
Individbaserat arbete, Ta bort skuld, Ta bort skam, Så ett frö, Hitta kvinnan
Individuella faktorer
Kunskap. Resultatet visar att kvinnojourernas arbete påverkas av vetskapen av vad som får en kvinna att lämna en våldsam relation. Som tidigare nämnt är kunskap något som kan
underlätta processen för en kvinna att lämna, vilket kvinnojourerna vet om. I och med att de vet om att det är en framgångsfaktor så arbetar de just med detta, att öka kunskapen. Kunskapen kan till exempel handla om hur barn påverkas av våldet eller vad de har för rättigheter. Intervjuperson 5 uttrycker ”[...] Att när man faktiskt får den informationen av någon, vilka rättigheter man har, och ‘Du kommer inte förlora dina barn bara för att du lämnar den här mannen’, det kan vara en sak som får många kvinnor att lämna” (Intervju, 22 april, 2020).
I frågan vad som är viktigt att bidra med som kvinnojour för att en kvinna ska lämna en våldsam relation uttrycker intervjuperson 4 ”[...] Det är information om vad våld är och vad det kan leda till och vad andra vägar att gå kan leda till” (Intervju, 21 april, 2020). Alltså arbetar kvinnojourerna med att ge kvinnorna information om våldet och dess konsekvenser för att ge kvinnan insikt i vad som kan hända om hon stannar.
Trots att kvinnojourerna vet att kunskap kan vara en viktig del så arbetar de mycket utifrån erfarenhet och vad som passar för varje specifik situation. Intervjuperson 1 och intervjuperson 3 säger ”[...] Det är klart att min kunskap hjälper till och min erfarenhet” (Intervju, 20 april, 2020) och ”[...] Det är nog en blandning, på vad man själv ser fungerar och erfarenhet” (Intervju, 21 april, 2020).
Support. Resultatet visar även att kvinnojourerna anser att vetskapen kring vad support kan hjälpa till med för att en kvinna ska lämna en våldsam relation har en inverkan på deras arbete.
Vid frågan om deltagarna ansåg att deras kunskaper kring varför en kvinna lämnar en våldsam relation påverkar deras arbetssätt med att hjälpa andra kvinnor, svarar intervjuperson 5 “[...] Ja men man försöker ju anpassa stödet efter varje kvinna och hennes behov.” (Intervju, 22 april, 2020). Intervjuperson 4 uttrycker även: “[...] Vi har inte som mål att kvinnan ska lämna och det kanske låter konstigt, om de lämnar eller inte lägger vi oss inte i, vi peppar ju självklart och förklara vår syn på det” (Intervju, 21 april, 2020). Som intervjuperson 4 menar så har deras vetskap gjort att deras arbetssätt har ändrats med att hjälpa kvinnorna på så vis att dem vet att det inte fungerar att säga åt kvinnan att hon ska lämna, utan att det som fungerar bättre i en sådan situation är att stötta kvinnan och inte driva på något beslut som kvinnan själv inte tagit än. Resultatet visar alltså på att kvinnojourerna anser att det är viktigt och av betydelse att arbeta med stöttning för att hjälpa kvinnorna, utifrån den vetskapen dem har kring varför en kvinna lämnar.
Medmänskligt stöd påverkar också jourernas arbetssätt med att hjälpa kvinnorna, intervjuperson 4 berättar “[...] Vi är ett medmänskligt stöd som går bredvid hela tiden oavsett, och det är viktigt att det finns någon arena i samhället som inte har något krav på dem, för de lever ju med extrema krav från sin partner” (Intervju, 21 april, 2020). Vidare följdes temat av uppmuntran, där kvinnojourerna uttryckte att med hjälp av den vetskapen de har så vet de att denna process inte på något sätt är enkel, därmed är uppmuntran något dem använder sig av för att hjälpa de utsatta kvinnorna. Intervjuperson 4 uttrycker “[...] Ja men det har ganska stor
betydelse hur vi jobbar eftersom vi vet hur svårt det är att lämna och att hela processen kring våld aldrig är spikrak.” (Intervju, 21 april, 2020).
Resultatet visar ytterligare på att en snabb kontakt har en inverkan på kvinnojourernas arbete. Om en snabb kontakt etableras med den utsatta kvinnan, så går det att se att det är lättare att lämna relationen, eftersom de sett att motivationen hos kvinnan är som högst vid det tillfället. Intervjuperson 7 beskriver:
[...] Att man tar kontakt i ganska snar framtid för att kunna fånga upp henne när hon har modet uppe, för att kunna få till det så pass nära… För tar man kontakt senare så kan det vara så att kvinnan inte dyker upp. (Intervju, 23 april, 2020).
Vägen fram till en uppbrottsprocess, själva uppbrottsprocessen samt tiden efter
uppbrottsprocessen är lång och var kvinna tar sin tid. Därav krävs tålamod från kvinnojourerna och denna vetskap påverkar därmed deras arbetssätt. Intervjuperson 9 uttrycker “[...] ”Vissa är väldigt tydliga med att dem vill lämna, och vissa vet inte riktigt… Men att man inte forcerar någonting, att det får har sin tid.” (Intervju, 24 april, 2020), och intervjuperson 4 säger “[...] ”Till
oss kan man komma oavsett hur man är den dagen för annars får man inget förtroende för oss, så vi måste vara med hela tiden, ett steg fram två steg bak, vi vet att det är jättesvårt att lämna.” (Intervju, 21 april, 2020).
Individuella faktorer. Vetskapen kring varför en kvinna lämnar är som sagt någonting som kvinnojourerna använder sig utav när det kommer till att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. Resultatet visar att det främst rör sig om ett individbaserat arbete som bygger på att anpassa stödet efter varje enskild kvinna. Det handlar om att hitta kvinnan utefter vad hon har för behov och var hon befinner sig i sin uppbrottsprocess. Det finns med andra ord ingen metod som fungerar för alla, intervjuperson 8 uttrycker:
[…] se varje enskild kvinna som sin egen individ och att hon vet bäst sina förutsättningar, hon förstår sin utsatthet bäst. Alltså vi lägger ganska mycket kompetens tillbaks hos kvinnan och liksom säger att ‘Du är mest kompetent att göra en bedömning för när det är tryggt för dig att lämna.’ (Intervjuperson, 23 april 2020).
Att kvinnor känner skuld och skam över att vara utsatt för våld i nära relation är någonting som kvinnojourerna försöker råda bot på, intervjuperson 7 förklarar “[…] Att få henne att känna att det är inte skuld hon bär, kan man få bort lite av skuld och skam kan det också vara lättare att agera när man förstår att det är inte grundat på henne […]” (Intervjuperson, 23 april 2020). Kvinnojourerna belyser att skuld och skam ofta kan ha en kvarhållande effekt och att det därmed hindrar kvinnan från att ta steget att lämna, men de vet också att om känslan av skuld och skam arbetas bort så ökar det chanserna för att kvinnan lämnar. Därmed kan vetskapen kring
kopplingen mellan en kvinnas uppbrottsprocess och känslan av skuld och skam hjälpa kvinnojourerna med att hjälpa andra kvinnor utsatta för våld.
Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka de som arbetar på kvinnojourers erfarenheter kring våldsutsatta kvinnors uppbrottsprocesser och om dessa erfarenheter har ändrat deras arbetssätt med att hjälpa andra våldsutsatta kvinnor. För att besvara syftet skapades två frågeställningar vilka var: (1) Vad är det som får en kvinna att lämna en våldsam relation enligt de som arbetar på kvinnojourer? och (2) Hur anser de som arbetar på kvinnojourerna att deras arbete påverkas av vetskapen kring vad det är som får kvinnor att lämna våldsamma relationer? I resultatet
kunskap, yttre faktorer och kvinnan. Sett till frågeställning två identifierades tre övergripande teman; kunskap, support och individuella faktorer.
Kvinnors uppbrottsprocesser. Resultatet visade att det som får en kvinna att lämna en relation präglat av våld är individuellt, men de vanligaste orsakerna till att en kvinna lämnar är när barn eller andra i sin omgivning drabbas, att våldet trappas upp och blir mer allvarligt eller för att hon helt enkelt har fått nog och känner att det räcker. Kvinnojourerna belyste även vikten av att ge kvinnan stöd och kunskap. Att sprida kunskap och att prata om ämnet våld i nära
relation visade sig vara något som kan påverka att kvinnor väljer att lämna våldsamma relationer. Det är även viktigt att samhället i stort får en ökad kunskap kring våldet, för att på så sätt kunna upptäcka våldet. Kvinnojourerna menade alltså att ämnet är och kan vara mycket tabubelagt, och genom att sprida kunskapen vidare kan man få utsatta kvinnor att våga ta steget till att söka hjälp och i sin tur att lämna relationen.
Ytterligare visade resultatet att när kvinnojourer har ett proaktivt arbetssätt kan det underlätta och hjälpa kvinnan att lämna den våldsamma relationen. I det här sammanhanget kunde det utläsas att ett proaktivt arbetssätt präglas av att jourerna visade support, stöttning och förståelse för den utsatta kvinnan.
Kvinnojourers arbete. Resultatet visade att erfarenheter och kunskap kring kvinnors uppbrottsprocesser har en inverkan på kvinnojourernas arbete med att hjälpa andra utsatta kvinnor. Att utifrån deras egna erfarenheter ge kunskap och information till utsatta kvinnor om vad som kan vara nyttigt för henne att höra just då, kan vara en bidragande faktor till att de tar steget och lämnar relationen snabbare. Kvinnojourer som finns i större städer och som eventuellt tar emot fler utsatta kvinnor, kan därmed tänkas besitta en större och bredare kunskap som är baserad på tidigare erfarenheter. Till skillnad mot en kvinnojour i en mindre stad där våld i nära relation kan vara ett mindre utbrett problem sett till antalet invånare och att de därmed potentiellt sett inte besitter samma kunskap om tidigare erfarenheter. Samma sak gäller erfarenheten hos den specifika person som kvinnan får hjälp av, då en som jobbat på jouren i 20 år rent generellt sett har mer erfarenhet än någon som jobbat på jouren i två år. Det här kan i sin tur leda till att hjälpen ser olika ut från jour till jour och från stad till stad. Oavsett var i landet kvinnor väljer att söka hjälp är ett korrekt och professionellt bemötande från kvinnojourerna en viktig faktor till att kvinnor ska våga ta steget att lämna.
Tidigare forskning
Resultaten i föreliggande studie visade att en känsla av rädsla och att våldet trappas upp och blir mer allvarligt leder till att kvinnor tar steget och lämnar den våldsamma relationen,
