Örebro Universitet
Institutionen för beteende- social- och rättsvetenskap Rättsvetenskap D
Offentlig rätt; förvaltningsrätt Handledare: Catarina Bartholdson Uppsats 10 p
VT 07
Alkohollagen
- en tolkningsfråga?
Sammanfattning
På restauranger, nöjeskrogar och pubar skall det råda ordning och nykterhet. Vilka är två begrepp som kan ge olika tolkningsutrymme beroende på vem det är som utför tolkningen, serveringspersonal, restauratörer eller inspektörer från en kommun. Det finns ingen definition fastslagen genom lag vilket gör att det är upp till dessa att själva avgöra om det föreligger oordning och onykterhet bland en restaurangs gäster. Därav kan alkohollagen anses vara ganska besvärlig. För det är många som skall tillämpa den och följderna kan för exempelvis en restauratör bli allvarliga vid feltolkning. Om en redan onykter gäst serveras ytterligare alkohol kan serveringstillståndet dras in, vilket kan medföra att restaurangen kanske inte kommer överleva ekonomiskt. Alkohollagen är skriven utifrån ett skyddsintresse och
alkoholpolitiska olägenheter skall i största möjliga mån motverkas dock under ett eget ansvar för restauratörer och serveringspersonal. Därav skall alkohol serveras återhållsamt och under kontrollerade former, vilket kan vara svårt att avgöra för serveringspersonal som ofta arbetar under stress. Vad som kan anses vara onyktert för någon kan av en annan ses som ett helt acceptabelt beteende. Likaså kan en god ordning på en nöjeskrog anses helt katastrofalt på en lyxrestaurang. Genom detta är det svårt att sätta klara gränser för begreppen ordning och nykterhet, vilket blir extra svårt när det inte finns någon definition fastslagen i lag.
Förkortningar
AlkhL Alkohollag (1994:1738) APU Alkoholpolitiska utredningen FHI Statens folkhälsoinstitut KamR Kammarrätt
LHD Lag ( 1977:293) om handel med drycker LTD Lag (1977:292) om tillverkning av drycker
LR Länsrätt
Prop. Proposition
Rff Rusdrycksförsäljningsförordning (1917:616) Rfl Rusdrycksförsäljningslag (1954:151)
Innehållsförteckning
Sammanfattning Förkortningar
1. Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.2 Syfte och frågeställning 1
1.3 Metod och material 1
1.4 Avgränsning 2 1.5 Disposition 2 2. Sveriges alkoholhistoria 3 2.1 1800-talet 3 2.2 Motboken 3 2.3 Alkoholpolitiska utredningen 4 2.4 1990-2000 tal 5
2.5 Svenska alkoholpolitiken och dess syfte 6
3. Alkohollagen 7
3.1 Alkoholpolitiska angelägenheter/olägenheter 7
3.2 Restaurangernas ansvar i alkoholpolitiken 8
4. Begreppen ordning och nykterhet 10
4.1 APU:s definition av ordning och nykterhet 10
4.2 FHI:s definition av ordning och nykterhet 11
5. Olika tillvägagångssätt för att begränsa oordning och onykterhet 12
5.1 Rff – kvantitetsbegränsningar 12
5.2 Rfl – friare lagbundenhet vid servering av alkoholdrycker 13
5.3 AlkhL – återhållsam servering 14
5.4 Måltidstvång 15
5.5 Tillsyn för att oordning och onykterhet ej skall förekomma 16
5.6 Sammanfattning och egna reflekteringar 18
6. Rättspraxis 19
7. Slutsats 24
1. Inledning
1.1 Bakgrund
I alkohollagen (1994:1738) [cit. AlkhL] finns grunden för de serveringsbestämmelser som serveringspersonal, restauratörer och inspektörer måste rikta sig efter. Den är skriven utifrån ett skyddsintresse för individen och alkoholpolitiska olägenheter skall i största möjliga mån motverkas. Det mest centrala finns att läsa i AlkhL 6:2, vilken lyder ”Servering av
alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet”. Lagen fastslår inte vidare vad som anses vara olägenheter i fråga om
ordning och nykterhet, vilket medför att det finns en risk för godtycklighet då vad som anses vara oordning och ett onyktert tillstånd kan vara väldigt subjektivt. Vidare åligger det varje kommun att se till att alkohollagen efterlevs och det är då av stor betydelse att de använder samma kriterier när de bedömer ordning och nykterhet. För när någon klar definition inte är fastställd finns det en risk för att lagen tolkas olika.
1.2 Syfte och frågeställning
Som bakgrunden beskrivit så är det av betydelse att de som kommer i kontakt med AlkhL har en uppfattning om vad det är som avses, i synnerhet med AlkhL 6:2. Denna uppsats kommer därför att försöka utreda AlkhL 6:2 innebörd. Vad är det som anses vara en olägenhet i fråga om ordning och nykterhet och hur skall begreppen ordning och nykterhet tolkas? Har
begreppens innebörd förändrats över tid och finns det något tillvägagångssätt för att upprätthålla ordning och nykterhet som är att föredra, för att tolkningen skall bli så rättvis som möjligt? Syftet är därutav att utreda och försöka definiera dels begreppet olägenheter, dels begreppen ordning och nykterhet. Uppsatsen består därav av tre frågor:
Vad innebär begreppen ordning och nykterhet enligt AlkhL 6:2?
Vad anses vara en olägenhet i fråga om ordning och nykterhet enligt AlkhL 6:2? Finns det något tillvägagångssätt som är att föredra för att upprätthålla ordning och
nykterhet?
1.3 Metod och material
Metoden som kommer användas är traditionell juridisk metod och därmed kommer
författningar, förarbeten, rättsfall och doktrin undersökas. Då ingen definition finns utskriven i lag hamnar tyngdpunkten på förarbetena. Doktrin används för att få ytterligare förståelse för
begreppen. Eftersom föranleda olägenheter samt ordning och nykterhet inte har någon klar tolkning i lagstiftningen vilket medför osäkerhet om dessas innebörd, kommer rättspraxis att visa på hur begreppen har tolkats i rätten.
1.4 Avgränsning
Begreppen ordning och nykterhet återfinns i ytterligare ett par paragrafer i AlkhL än de som kommer att upptas här. Att de uteslutits beror på att dessa paragrafer återfinns i kapitel som i första hand att syftar till tillsyn, återkallelse och ansvar något som inte är huvudsyftet med denna uppsats.
1.5 Disposition
Uppsatsen börjar i kapitel två med en kort bakgrund om Sveriges alkoholhistoria för att ge en inblick och förståelse för uppkomsten av den första AlkhL, samt vad den svenska
alkoholpolitiken står för. Vidare följer i kapitel tre en redogörelse för dagens AlkhL och vad som det under årens lopp har fokuserats på i nykterhetshänseende. I kapitel 4 redovisas alkoholpolitiska utredningens [cit. APU] och Statens folkhälsoinstituts [cit. FHI] definitioner av begreppen ordning och nykterhet. I kapitel fem framförs de olika tillvägagångssätt som under åren varit centrala för att begränsa onykterheten samt upprätthålla ordningen. För oordning och onykterhet är inte ett problem som uppkommit i modern tid utan är något som funnits i alla tider. I dagsläget ligger den största tyngdpunkten på en återhållsam servering medan det tidigare har varit måltidstvång och strikta centiliter restriktioner som varit det allmänna. I kapitel sex redovisas några rättsfall, vilka skall ge en bättre förståelse för hur begreppen tolkas i verkligheten samt försöka se om tolkningen av begreppen skiljer sig runt om i landet. Uppsatsen knyts samman i kapitel sju genom en slutsats, i vilken frågeställningen försöker besvaras utifrån de föregående kapitlen. Här återfinns också en längre analys som reflekterar begreppen olägenheter samt ordning och nykterhet ytterligare, slutligen löper kortare analysdelar genom hela uppsatsen.
2. Sveriges alkoholhistoria
2.1 1800-talet
I mitten på 1800-talet uppkom den första reaktionen på svenskarnas alkoholvanor och
alkoholmissbruket kom att ses som ett socialt problem, samtidigt som det var ett allvarligt hot mot den framväxande industrialiseringen. Därför beslutades det 1855 om en
försäljningsförordning i vilken det fastställdes att de som säljer och serverar alkohol måste göra det under ett socialt ansvar. Det uttalade syftet med den nya förordningen var att försöka skapa bättre ordning och dryckessed på krogarna samt få bukt på den tilltagande
husbehovsbränningen.1 2.2 Motboken
1905 infördes den så kallade brännvinsförordningen (1905:36) som syftade till att all försäljning av alkoholdrycker skulle handhas av särskilda bolag vilka var satta under viss statlig kontroll. Konsumtionen av sprit fortsatte dock att öka kraftigt trots de nya
restriktionerna. En av de insatta i spritkonsumtionsproblematiken var läkaren och politikern Ivan Bratt som framförde att det var viktigt att få bort det privata vinstintresset i handeln med alkohol för att kunna få ner konsumtionen. Under 1915-1920 införde Bratt den så kallade motboken i hela landet, i syfte att få kontroll över medborgarnas alkoholinköp. Motboken var ett häfte med plats för stämplar där inköp av alkohol skulle registreras för att kunna bevaka den aktuella ransonen.2 Som regel var det bara män som kunde få en motbok, en gift man vid 21 års ålder och en ogift vid 25 år. En gift kvinna fick ingen motbok alls, en ogift kvinna kunde få en bok men hon tilldelades en mindre ranson än männen. Motboken bestod av tre grundregler:
1) Motboken delades endast ut till personer som efter kontroll var att anse som skötsamma medborgare. För att få en motbok var medborgaren tvungen att ha en egen bostad samt betala sina skatter.
2) Motboken sågs som ett tillstånd för att få köpa alkoholdrycker, i vilken inköpen registrerades.
3) Alkoholdryckerna ransonerades, endast en viss mängd fick köpas. Vilket varierade under motbokstiden, till en början fick män köpa en liter brännvin per månad.3
1 SOU 1993:50 s. 54. 2 SOU 1993:50 s. 57. 3 Bergendahl, kap. 2, s. 5.
1917 antog riksdagen en ny rusdrycksförsäljningsförordning (1917:616) [cit. Rff], vilken innebar att alkoholransonen ökades till maximalt fyra liter brännvin per månad. På
restaurangerna infördes utöver motboksrestriktionerna detaljerade centiliterrestriktioner och bestämmelser om måltidstvång. Motboken utsattes under sin tid för både positiv och negativ kritik, flera ansåg att den var ett effektivt medel för att ransonera alkoholen och att fylleriet genom detta kraftigt minskade. Den negativa kritiken kom från bland annat nykteristerna som menade att personer som annars inte skulle dricka särskilt mycket sökte så stor ranson som möjligt, och när de väl fått den kände sig tvungna att köpa ut hela. Eftersom det var möjligt att köpa ut upp till fyra liter sprit per månad, fastslog motboken att det var acceptabelt att dricka så mycket. Därav tillsattes 1944 en utredning som fick till uppgift att klargöra om motboken verkligen fungerade och var ett bra sätt att lösa spritkonsumtionsproblematiken på.
Utredningens första betänkande kom emellertid inte förrän 1952, men deras kritik mot motboken var hård.4 Motboken avskaffades den 1 oktober 1955 och den svenska
alkoholpolitiken förändrades, politiken skulle numer bygga på större frihet och personligt ansvar och den tidigare strikta kontrollen skulle ersättas. 1954 års rusdrycksförsäljningslag (1954:151) [cit. Rfl] ersatte den tidigare Rff. Förhoppningen om att ett större personligt ansvar skulle leda till minskad alkoholkonsumtion infriades inte. Utan alkoholförsäljningen och spritkonsumtionen ökade med 30 procent vilket ledde till att fylleriet fördubblades.5 2.3 Alkoholpolitiska utredningen
Som en följd av den ökande alkoholkonsumtionen tillsattes det 1965 en ny APU som fick i uppgift att granska effekterna efter avskaffandet av motboken. APU lade fram sitt förslag i oktober 1974 och dess tyngdpunkt låg i att begränsa tillgången av alkohol och genom det komma åt missbruket.6 Genom detta förändrades återigen den svenska alkoholpolitiken 1977 och det generella målet var nu att begränsa den totala konsumtionen av alkohol hos
befolkningen, totalkonsumtionsmodellen hade uppstått. För att lyckas med denna skulle minskad tillgänglighet samt ökad information och utbildning vara det grundläggande. Betydande faktorer för tillgängligheten som uppgavs var prispolitiken, åldersgränser och öppettider för detaljhandel och servering.7 APU:s utredning fick även följden att flera lagar på alkoholområdet ändrades, den nya lagstiftningen syftade till att begränsa det privata
vinstintresset, begränsa tillgängligheten samt skydda ungdomen. I och med detta delades Rfl 4 Laurin, s. 21-27. 5 SOU 1994:24 s. 20-22. 6 SOU 1994:24 s.23-24. 7 Prop. 1998/99:134 s. 31-32.
in i två separata lagar, lagen (1977:292) om tillverkning av drycker [cit. LTD] och lagen (1977:293) om handel med drycker [cit. LHD].8 Det är i APU:s utredning som begreppen ordning och nykterhet för första gången ges en framskjuten betydelse i lagstiftningen.9 2.4 1990-2000 tal
1991 tillsattes åter en ny utredning, alkoholpolitiska kommissionen, som fick till uppgift att utvärdera alkoholpolitiken samt föreslå en strategi för framtiden, med ett EG-perspektiv i åtanke.10 Utredningen utgjorde grunden till den nuvarande AlkhL som trädde i kraft 1 januari 1995, vilken är en sammanslagning av LTD och LHD. En ny central myndighet skapades, Alkoholinspektionen, vilken dels skulle vara tillståndsmyndighet i fråga om tillverkning och partihandel, dels central tillsynsmyndighet med uppgift att följa upp och utvärdera
utvecklingen på alkoholområdet. Den nya myndighetens uppgift blev att tillse att lagar och bestämmelser avseende hantering av alkohol efterlevs. I sin uppgift att fungera som
självständig central tillsyns- och uppföljningsmyndighet ålåg det Alkoholinspektionen att direkt under regeringen utöva tillsyn över de aktörer som ansvarar för försäljning av
alkoholdrycker samt följa upp det alkoholpolitiska regelsystemet. Länsstyrelserna utövar den regionala tillsynen medan Alkoholinspektionen skulle utöva den centrala tillsynen.
Alkoholinspektionen skulle också följa domstolarnas rättspraxis och sprida kännedom om rättsutvecklingen och förmedla den vidare till underordnade myndigheter.11
2001 infördes nya lagändringar och Alkoholinspektionen skulle avvecklas som egen
myndighet och istället ingå i en ny myndighet, FHI. FHI är en statlig myndighet som skall se till att förbättra folkhälsan. FHI skall vara en central tillsyns- och uppföljningsmyndighet när det gäller bestämmelserna i AlkhL. FHI har utarbetat en handbok för AlkhL, som har till syfte att underlätta arbetet för myndigheter och privata när det rör AlkhL. I handboken har FHI fastställt allmänna råd till AlkhL:s serveringsbestämmelser. De allmänna råden skall ses som rekommendationer om hur de olika bestämmelserna skall tillämpas. Vidare har FHI framställt kommentarer till serveringsbestämmelserna, vilka innehåller myndighetens uppfattning om hur bestämmelserna bör tolkas.12 2001 tillsattes även en särskild kommitté,
alkoholkommittén, som fick i uppdrag att samordna insatserna på nationell nivå för att 8 Bergendahl, kap. 2, s. 8. 9 Prop. 1976/77:108 s. 65. 10 Prop. 1998/99:134 s. 33. 11 Prop. 1994/95:89 s. 52. 12 Handbok alkohollagen s. 5.
förebygga alkoholskador. Huvudinriktningen för kommitténs arbete är att samordna de
förebyggande insatserna på nationell nivå och tillsammans med kommuner och landsting skall de stimulera insatserna på regional och lokal nivå. För att bland annat undvika tidig
alkoholdebut, minska berusningsdrickandet och åstadkomma fler alkoholfria miljöer.13 2.5 Svenska alkoholpolitiken och dess syfte
I samband med APU:s utredning under åren 1965-1974 arbetades den moderna svenska alkoholpolitiken fram. Vilken i första hand framhävdar att alkoholpolitiken måste vara realistisk, det är inte möjligt att göra alla till nykterister. För flertalet av alla medborgare kan konsumera alkohol utan att det medför skadeverkningar.14 Därav består den svenska
alkoholpolitikens metod av en balans mellan höga alkoholskatter, detaljhandelsmonopol, restriktioner, information och behandling. Alkoholmonopolen skall vidare utgöra en säkerhet för att marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker till allmänheten sker återhållsamt och att lagar och bestämmelser på alkoholområdet åtlyds. Alkoholmonopolens huvudsakliga syfte är att begränsa det privata vinstintresset för att hålla nere alkoholkonsumtionen. Ingen skall genom marknadsföring möjliggöras att tjäna pengar på andras beroende. Den svenska alkoholpolitiken kompletteras vidare med begränsning av den privata införseln, restriktiva regler för serveringstillstånd för restauranger, åldersgränser vid försäljning av alkoholdrycker, allmän hälsoupplysning, information om alkoholens skadeverkningar samt förebyggande verksamhet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård.15
13 Dir. 2001:22 s. 1-3. 14 SOU 1994:25 s. 23. 15 Prop. 1994/95:89 s. 40 och 46.
3. Alkohollagen
När dagens AlkhL utarbetades infördes begreppen ordning och nykterhet i två paragrafer mot tidigare då begreppen endast funnits i en paragraf. Anledningen till detta var främst för att de har en framstående roll i alkohollagstiftningen. Begreppen återfinns i AlkhL 3:4 och i 6:2.16 AlkhL 3:4 är att se som en portalparagraf vilket betyder att den är en av de viktigaste paragraferna i AlkhL, och den framhåller tydligt den svenska alkoholpolitikens syfte.17
3:4
” Försäljning av drycker som omfattas av denna lag skall skötas på sådant sätt att skador i
möjligaste mån förhindras.
Den som tar befattning med försäljning av alkoholdrycker skall tillse att ordning och nykterhet råder på försäljningsstället.”
Men det är i AlkhL 6:2 som det framkommer att servering skall ske på ett sådant sätt att det inte föranleder olägenheter, vilket är något som det i tidigare alkohollagar och förordningar inte fokuserats på. Av detta går det att se en samverkan mellan AlkhL 3:4 och 6:2, för i 6:2 framförs det att servering skall ske med återhållsamhet och i 3:4 uttalas det att det är den som sköter försäljningen som har ansvaret.
6:2
”Servering av alkoholdrycker skall ske med återhållsamhet och får inte föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.”
3.1 Alkoholpolitiska angelägenheter/olägenheter
Vid flera tillfällen har riksdagen påpekat att de restriktioner som finns på alkoholområdet och framförallt serveringsbestämmelserna, måste definieras så att allmänheten uppfattar de som meningsfulla. Att begränsa konsumtionen och motverka alkoholskador är generella mål för samhällets alkoholpolitik och därför blir de av betydelse även för serveringspolitiken. De allmänna principerna för serveringspolitiken är sedan länge att ordning och nykterhet skall råda vid servering. Genom detta framgår det att alkoholpolitiken i grunden utgår från ett skyddsintresse och att alkoholpolitiska olägenheter av restaurangers servering måste
16
Handbok alkohollagen, s. 35.
17
motverkas. Samtidigt så erbjuder restauranger en samlingspunkt där människor kan träffas för att äta, dricka och umgås både i vardag och i fest. Vilket alkoholpolitiken inte bör utgöra något hinder för. Dock måste det råda god ordning vid restauranger för bland dess gäster finns storkonsumenter av alkohol, och våld och alkohol hör ofta samman. Vissa hävdar att det vid besök på restaurang ofta uppstår ett grupptryck till en större konsumtion än vad som annars hade intagits. Medan andra menar att riskerna för överkonsumtion och skador är mindre i restaurangmiljöer än i privata eftersom drickandet på restaurang sker under insyn och social kontroll. De flesta medborgare använder trots allt alkohol på ett sådant sätt att det inte vållar några problem, varken för dem själva eller för samhället. Lagregleringen om serveringens bedrivande syftar alltså till att motverka ett bruk av alkohol som leder till skador. Om det uppstår en konflikt mellan å ena sidan näringsidkare och å andra sidan skyddet för människors hälsa på grund av till exempel att en servering bedöms medföra alkoholpolitiska olägenheter, bör skyddsaspekten ta över.18
3.2 Restaurangernas ansvar i alkoholpolitiken
Under AlkhL:s utveckling fokuseras det allt mer på betydelsen av att undanröja olägenheter i nykterhetshänseende vid servering. Under 1970-talet var totalkonsumtionsmodellen det vägledande tankesättet och en av de väsentligaste punkterna var att begränsa det privata vinstintresset.19 Vilket för enskilda restauratörer är en av svårigheterna med att bedriva en restaurang de har dels ett privatekonomiskt vinstintresse, dels är de skyldiga att se till att det vid försäljning av alkoholdrycker uppstår så ringa skada som möjligt. Då riktlinjen med alkoholpolitiken inom restaurangområdet är att tillse att ordning och nykterhet råder i
samband med servering av alkoholdrycker. APU ansåg att uttrycket ordning och nykterhet väl motsvarar det som samhället uppställt i syfte för en återhållsam servering, om det då uppstår problem i form av onykterhet och oordning kan slutsatsen dras att serveringspersonalen och restauratören kan ha överskridit dessa mål. Därav framförde APU att det bör skapas en organisation för övervakningen som effektivt kan ingripa och förebygga överträdelser av bestämmelserna. Vilket kan ses som en vidareutveckling på vad som framlades i Rfl, frihet under ansvar genom undvikande av detaljreglering och i stället i högre grad se till att
servering som leder till olägenheter hindras att fortsätta sin verksamhet. För om en restauratör är försumlig i sitt sätt att bedriva sin restaurang och inte iakttar de gällande bestämmelserna för hur servering skall bedrivas, samt om rörelsen inte uppfyller de särskilda kraven på
18
Prop. 1994/95:89 s. 57-58.
19
ordning och nykterhet skall kommunen ingripa. Syftet för ett ingripande är i första hand att skydda samhället mot skadeverkningar på grund av dåligt skötta restauranger. För
lagstiftningen bygger på att varje restauratör skall ha stor frihet så länge denne sköter utskänkningen på ett acceptabelt sätt. Lagstiftaren har särskilt uppmärksammat att
alkoholdrycker ej får serveras gäst i för stor utsträckning. Restauratören och dennes personal får därför inte tveka att begränsa serveringen till en gäst om det föreligger risk för onykterhet eller störande uppträdande om serveringen skulle fortsätta. APU har framkommit till att begreppet nykterhet betyder att konsumtionen av alkoholdrycker skall vara så måttfull att gästerna inte tillåts att bli märkbart onyktra.20 Gästerna skall alltså inte tillåtas att bli märkbart onyktra men eftersom det inte ges någon klar definition på vad lagstiftaren anser med
onykterhet, är det upp till serveringspersonalen att bedöma från tillfälle till tillfälle. Om en gäst skulle nekas att köpa mer alkoholdrycker i tron att denne är onykter fast denne egentligen inte är det, inkräktar det då inte på dennes tro till rättsamhället? För alla skall ju beaktas lika inför lagen, är det då rimligt att bli nekad på godtyckliga grunder?
20
4. Begreppen ordning och nykterhet
Tidigare fanns även begreppet trevnad med som en del av hur situationen på restauranger skulle uppfattas, dock kan det vara svårt avgöra när trevnad råder. För trevnad synes vara en subjektiv bedömning som är svår att fastställa i praktiken. För hur mycket otrevnad måste råda för att utgöra en grund för att begränsa eller återkalla ett serveringstillstånd? På grund av detta ansåg alkoholpolitiska kommissionen att begreppet trevnad skulle tas bort, vilket gjordes i samband med införandet av AlkhL. Däremot bör det vara lika trevligt på restauranger som serverar alkohol som på dem som inte gör det, trivsel är generellt sett ett högst önskvärt mål.21 Det måste ha varit svårt för inspektörerna att kontrollera när otrevnad förelåg, och skulle det vara otrevnad enligt dem eller restaurangens gäster. Något som av inspektörerna kan anses vara stökigt och otrevligt kan för gästerna uppfattas som en trevlig och gemytlig stämning. Samt det som ses som en god stämning på en nöjesrestaurang kan på en finare restaurang vara en helt oacceptabel atmosfär. Var det då inspektörernas känsla som det skulle rättas efter? Vad de ansåg vara trevligt eller inte? Lagtexten var här svårtolkbar för vems tolkning var den rätta? Att det numer är borttaget ifrån lagtexten leder förhoppningsvis till att tolkningen blir mindre godtycklig.
4.1 APU:s definition av ordning och nykterhet
Den tydligaste definitionen av begreppen ordning och nykterhet har arbetats fram av APU, vilka ansåg att det var av central betydelse att all servering av alkoholdrycker sker under ordnade former. Med ordning menade APU att utskänkningen inte får medföra att gäster eller boende i närheten blir störda. Ordning kan också definieras när personalen har full kontroll på situationen på restaurangen och inte tvärtom. Därav får det inte vara bråkigt inne på
restaurangen, serveringslokalen skall hållas ren från tomma glas, borden skall vara någotsånär avtorkade samt inga omkullvälta stolar på golvet. Vidare får inte heller vissa besökargrupper, exempelvis utlänningar diskrimineras genom att till exempel nekas inträde. I
ordningsbegreppet infaller även vad som sker utanför restaurangen till exempel kriminell verksamhet såsom narkotikaförsäljning.22
Förutom ordning skall även nykterhet råda vid alkoholservering. En närmare innebörd av bestämmelsen är att den restauranggäst som på ett tillfredsställande sätt kan kontrollera sitt
21
SOU 1993:50 s. 82.
22
uppträdande och sitt tal anses vara nykter. Målsättningen är emellertid oklar eftersom
begreppet nykterhet i dagligt tal kan ges olika innebörd beroende på vem som säger det.23 För ett onyktert beteende för någon kan av en annan anses vara ett glatt humör och någon som är lite uppspelt.
Vidare skall gästernas önskemål vid servering respekteras men inom bestämda gränser. För en berusad restauranggäst kan utgöra en risk för sig själv, för andra gäster och personalen samt kan förstöra andra gästers restaurangbesök. Genom en återhållsam servering bör
storkonsumtion och berusningsdrickande kunna motverkas. Därav måste den som vill bli serverad alkohol på restaurang dricka med måtta, så kallad överservering är ej tillåten. Den som är synbarligen påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel får ej bli serverad ytterligare alkoholdrycker, utan skall avvisas från lokalen.24
4.2 FHI:s definition av ordning och nykterhet
FHI har även de kommit med riktlinjer för vad de anser är att betrakta som oordning och onykterhet. Oordning kan uppkomma både vid icke alkoholrelaterad verksamhet samt i samband med alkoholförsäljning. Bland annat räknas narkotika- och häleribrott som oordning och gäster kan uppträda störande utan att vara påverkade av just alkohol. Om oordning
uppkommer måste detta rättas till, vilket kan ske genom att gästerna talas tillrätta, avisas eller om inget annat återstår att restaurangen utryms. Om en gäst blir störande, somnar vid bordet, raglar eller har svårt att kontrollera sitt tal och sitt uppträdande är det ett tydligt tecken på onykterhet. Kravet på ordning och nykterhet innebär en skyldighet att avbryta serveringen innan problem uppstår.25 FHI har vänt på begreppen och klarlägger istället när de anser att det föreligger oordning och onykterhet. Vilket medför att deras definitioner på ordning och nykterhet kan anses vara en aning otydliga, för när det som de förespråkar kan uppfattas så har lagen redan överträtts. Eftersom att serveringen skall vara återhållsam och stoppas innan onykterhet uppstår. Därav borde FHI:s riktlinjer istället försöka klargöra stadiet innan en person inte kan kontrollera sitt tal och kanske somnar. Emellertid kan slutsatsen dras att allt som inte innebär att gästen somnar, sluddrar, raglar eller har svårt att kontrollera sitt tal och uppträdande är att bedöma som ett nyktert tillstånd. Detta medför att det kan bli enklare för
23 SOU 1993:50 s. 81. 24 SOU 1993:50 s. 82. 25 Handbok alkohollagen, s. 35.
inspektörer att avgöra när oordning och onykterhet förekommer, medan det kan bli svårare för restaurangpersonal att avgöra när de skall avbryta alkoholserveringen.
5. Olika tillvägagångssätt för att begränsa oordning och onykterhet
Genom åren så har förfarandena för att vidmakthålla ordning och nykterhet på restauranger skiftat. Allt från en strikt centiliterkontroll till en friare lagbundenhet vilken har lagt större ansvar på restauratörer och dennes personal. Att förändringar förekommit beror på att även den svenska alkoholpolitiken genom åren har förändrats. Från motboken i början på 1900-talet till Rfl som medförde större personligt ansvar vidare till totalkonsumtionsmodellen som återigen medförde en begränsning av alkoholen, dock inte lika strikt som motboken. Slutligen upp till idag då ansvaret skall ligga hos den enskilde men vid tvister så går skyddsintresset före, för ingen skall kunna tjäna pengar på andras beroende. Tillvägagångssätten för att se till att ordning och nykterhet råder har varierat men vilket är att föredra? Kan dessa olika medföra att tolkningen blir mer eller mindre godtycklig?
5.1 Rff - kvantitetsbegränsningar
De första och väsentligaste restriktionerna rörande utskänkning, måltidstvång och
kvantitetsbegränsningar återfinns i en omarbetad Rff (1937:436) från 1937. För det var där som kvantitetsbegränsningar för restauranger infördes för första gången. I Rff fastställdes det även att servering av spritdrycker endast får ske i samband med förtärande av måltid
bestående av lagad mat. Så kallade lättgroggar, starkt utspädd spritdryck, undantogs från detta tvång och vid servering av vin skulle lagad mat bara finnas att tillgå. I Rff:s
kvantitetsbegränsningar var det klara riktlinjer som angavs alltför att motverka oordning och onykterhet, dock var de lite skiftande beroende på kön och tidpunkt på dagen. Mellan klockan 12-15 fick det serveras högst 7½ cl spritdryck och efter klockan 15 fick män serveras högst 15 cl och kvinnor 7½ cl. Därtill fick högst 1/6 liter starkvin serveras till varje gäst. Om gästen inte åt något fick endast två lättgroggar serveras, var och en bestående av högst 2½ cl spritdryck och minst 1/6 liter alkoholfri dryck. För att kunna övervaka dessa strikta bestämmelsers åtlydnad krävdes det en särskild kontrollorganisation, då flera av
restriktionerna var svåröverskådliga och besvärliga att tillämpa.26 Här togs det fasta på att det skulle vara lika för alla, ingen skulle kunna berusa sig genom att på restaurang dricka
otillbörligt stora mängder alkohol. Tolkningen bör ha varit mindre godtycklig eftersom att det fanns klara riktlinjer uppsatta för hur mycket varje gäst fick dricka. Dessa strikta centiliter
26
restriktioner måste även ha underlättat för personalen då det aldrig behövde uppkomma diskussioner angående hur mycket varje gäst var kapabel att dricka, för när varje gäst druckit sin ranson fick det vara bra. För gästerna borde på dessa centiliter inte kunna bli så pass onyktra att det kunde föranleda en olägenhet i fråga om ordning och nykterhet. Därav bör det på restauranger under denna tid aldrig ha uppkommit problem med ordningen och nykterheten förutsatt att bestämmelserna följdes korrekt. För samtidigt måste det ha varit svårt för
restauratören att veta att dennes personal följde reglerna och inte överskred restriktionerna. De kanske uppgav att de serverade en lättgrogg medan det i själva verket serverades spritdryck.
5.2 Rfl - friare lagbundenhet vid servering av alkoholdrycker
Vid omarbetningen av Rff till Rfl föreslog nykterhetskommittén att lagen istället skulle präglas av en friare lagbundenhet vid servering av alkoholdrycker. Ett större ansvar för ordning och nykterhet skulle numer ligga hos den enskilde, både restauratörer och konsumenter. Nykterhetskommittén fastslog dock att det fortfarande måste finnas vissa restriktioner för servering, dessa bör emellertid vara lätta att tillämpa, välgrundade och efterlevnaden måste kunna kontrolleras effektivt. Därav påpekade nykterhetskommittén att det borde finnas en övergångsperiod under vilken varje person max skulle få konsumera 10 cl brännvin per person och besök. Flertalet av remissorganen protesterade emot detta och
menade att bestämmelsen är ologisk och meningslös, när flertalet andra spritdrycker är fria från maximering. Departementschefen framförde att en maximering inom serveringen aldrig har fått något riktigt stöd hos det allmänna rättsmedvetandet, för det har funnits stora
möjligheter att kringgå bestämmelserna och efterlevnaden har ansetts varit dålig. Genom att motboken avskaffades kan det inte finnas någon anledning att ha kvar ransoneringen på restauranger ansåg departementschefen. Därav skulle bestämmelsen inte kunna genomföras effektivt i praktiken, eftersom möjligheten att konsumera andra ej ransonerade spritdrycker skulle bli obegränsad, och nykterhetseffekten blir antagligen inte så stor som det förväntas. Dock ansåg departementschefen att nykterhetskommitténs förslag var positivt i den
bemärkelsen att brännvin inte bör serveras till allmänheten i större kvantiteter. Det fanns ett fåtal som framhöll att kvantitetsbegränsningarna skulle bibehållas och som skäl angav de att ett slopande av kvantitetsbegränsningarna kan komma att medföra stora svårigheter för serveringspersonalen. För genom ett avskaffande kan det bli svårare att avvisa påstridiga restauranggästers krav på servering av otillbörligt stora kvantiteter rusdrycker. Men eftersom att konsumtionsansvaret och försiktighet vid servering nu skall ligga på de enskilda och framförallt restauratörerna så är det upp till dessa att se till att gästerna ej erhåller större
kvantiteter rusdrycker än vad som är förenligt med ordning och nykterhet på restaurangen. Om det framkommer brister i serveringen och det visar sig att rusdrycker serverats till gäst i större omfattning anses det vara särskilt allvarligt. För restauratören har att bevaka att de serverade kvantiteterna inte blir för stora.27 Övergångsperioden från strikta restriktioner till mer enskilt ansvar borde ha skapat en ovisshet hos dem som hade att bedöma ordning och nykterhet, eftersom att det ännu inte hade fastställts några klara definitioner. Utan det var först efter APU:s utredning som begreppen fick sin precisering och personal på restauranger, restauratörer och inspektörer fick något definierbart att göra sina tolkningar på.
Godtyckligheten under denna period bör sannolikt ha varit omfattande, eftersom att ingen hade några klara riktlinjer att följa. Som en följd av att restriktionerna borttogs ökade
alkoholförsäljningen och spritkonsumtionen med 30 procent något som medförde att fylleriet fördubblades. Om begreppen ordning och nykterhet istället hade fått en klar definiering innan restriktionerna avskaffades är det kanske möjlighet att alkoholkonsumtionen inte ökat så markant som den gjorde.
5.3 AlkhL - återhållsam servering
I dagens AlkhL ligger fokus på en återhållsam servering för att oordning och onykterhet inte skall uppstå. I AlkhL 6:2 framhålls det tydligt att alkoholdrycker skall serveras med
återhållsamhet och försäljningen får genom det inte vara hur aktiv som helst. Därför får restaurangpersonal inte vidta åtgärder i syfte att förmå gästen till inköp av alkoholdrycker. En intensiv försäljning som innebär en aktiv påverkan på gästen att köpa mer alkoholdrycker är att se som ett försök att få gästen att konsumera mer alkohol, till exempel köp två betala för en. Vilket innebär att återhållsamhetskravet tydligt har överträtts. Kravet på återhållsamhet innebär att serveringen skall avbrytas innan ett problem uppstår och enligt AlkhL 3:4 är det serveringspersonalen som besitter det yttersta ansvaret för att onykterhet inte skall
uppkomma. För alkohol är en drog och redan vid 0,4 promille försämras förmågan hos många att fatta vettiga beslut. Därav har alla som handskas med alkohol ett speciellt ansvar att se till att den inte missbrukas.28 För att kunna leva upp till lagens krav på att all servering skall ske med återhållsamhet så att inte oordning och onykterhet uppstår, måste serveringspersonalen ha kontroll över de alkoholdrycker gästerna dricker. FHI har här satt upp riktlinjer för vad de anser är en återhållsam försäljning. FHI anser att det inte är förenligt med AlkhL 6:2 att servera större mängder alkohol på samma gång till en person eller till en mindre grupp av
27
Prop. 1954:151 s. 392-393 och 398-400.
28
människor. Som exempel kan nämnas helrör29 sprit, shotsbrickor och ölhinkar. För genom servering av till exempel ett helrör sprit är det svårt för serveringspersonalen att avgöra vem i sällskapet det är som kommer att dricka den största andelen av alkoholen. Om endast en person i sällskapet dricker finns det en stor risk för att denne kommer bli onykter, vilket då är en lagöverträdelse enligt AlkhL 6:2. FHI anser därför att försäljning av detta slag inte bör förekomma, för både tillståndsinnehavaren och dennes personal försätter sig genom detta i svåra situationer i synnerhet om redan påbörjad servering måste avbrytas.30 FHI:s
rekommendationer borde vara till fördel för serveringspersonalen då de genom att följa dessa aldrig behöver ta upp diskussionen med gästen om denne är för berusad eller ej för att klara av att dricka en större mängd alkohol.
I Sverige har vi kommunalt självstyre vilket innebär att det är upp till varje kommun att besluta om frågor som rör de kommunala angelägenheterna.31 De flesta kommuner och landsting har ett alkohol eller drogförebyggande program. Ett lokalt alkoholpolitiskt program anger riktlinjerna och de mål som kommunen eller landstinget önskar arbeta utifrån. Med utgångspunkt i det övergripande programmet konkretiseras åtgärderna i en handlingsplan som även klargör vilka resurser som finns till förfogande.32 Därav tillkommer det varje kommun att besluta om bland annat tillstånd att servera helrör, till följd av detta skiljer sig reglerna runt om i Sverige. Eftersom vissa kommuner har valt att införa ett totalförbud medan andra
kommuner endast har infört vissa begränsningar och i en del kommuner är det helt tillåtet. En begränsning i rätten att servera helrör kan vara att de inte får serveras efter en viss tid på kvällen.33 När FHI har satt upp allmänna riktlinjer för hur de anser att en återhållsam servering skall gå till borde det då inte vara lika i alla kommuner. Eftersom problem med onyktra gäster efter det att ett helrör sålts borde ju förekomma i hela landet och inte bero på i vilken kommun man befinner sig?
5.4 Måltidstvång
Även måltidstvånget har varierat genom åren, dock har det alltid ansetts att
berusningseffekten blir lägre om alkohol intas i samband med mat. Bestämmelsen om
matandelens storlek har emellertid genom åren vållat omfattande problem med tillämpningen
29
Ett helrör sprit är en helflaska sprit som serveras, det vill säga 70 centiliter.
30 Handbok alkohollagen, s. 61. 31 Petersson, s. 98. 32 SOU 1994:24 s. 62-63. 33 Bergendahl, kap. 3, s. 22.
av lagen. I början på 1900-talet när måltidstvånget var totalt ansågs det ge en viss restriktiv effekt vilket ledde till en begränsning av spritkonsumtionen, då det ej gick att besöka en restaurang enbart i syfte att förtära sprit. Något som var svårt att effektivt upprätthålla för det kunde leda till att samma matbit bars ut och in mellan köket och gästerna allt för att följa lagen. På 1950-talet när Rfl hade till syfte att ge ett större ansvar till enskilda och restauratörer ansågs det ologiskt med ett måltidstvång. Eftersom det då var restauratörens skyldighet att se till att ordning och nykterhet rådde på restaurangen och att personer inte berusade sig i dennes lokaler. Restauratörens största intresse skulle ligga i att verka för att dennes gäster kunde åtnjuta en kombination av dryck och måltid. Genom att se till att exempelvis brännvin inte serveras utan måltid så kunde restauratören tillse att dryckesurvalet inte stod för försämrad ordning och trivsel på restaurangen.34 I dagsläget är matservering fortfarande ett krav för att få servera alkoholdrycker, men att det räcker med att mat kan tillhandahållas. För restauranger av nöjeskaraktär har ofta svårt att uppfylla den rekommenderade matandelen, då de i första hand inte besöks för matens skull. Detta behöver emellertid inte innebära att det på
nöjesrestauranger uppstår problem med ordning och nykterhet. Om den bristande
matförsäljningen inte vållar några olägenheter i fråga om ordning och nykterhet så finns det heller ingen anledning att dra in serveringsrättigheterna. Men om kravet på matservering försvinner helt finns risken att flera oseriösa aktörer tar sig in på marknaden, vilka endast har siktet inställt på att tjäna pengar. Erfarenheter åskådliggör att restauranger som befinner sig i ett hårt konkurrensläge kan bli mindre noggranna med att följa gällande regler. Något som ganska snabbt kan leda till problem i fråga om ordning och nykterhet.35
5.5 Tillsyn för att oordning och onykterhet ej skall förekomma
Eftersom att AlkhL är skriven utifrån ett skyddsintresse krävs det en tillförlitlig kontroll av att restaurangerna följer de bestämmelser som är uppställda. Det är kommunerna som skall sköta den direkta restaurangtillsynen och länsstyrelsen skall övervaka efterlevnaden av AlkhL på regionalnivå, utöva tillsyn över kommunernas verksamhet samt ge kommunerna vägledning. FHI utövar den centrala tillsynen och skall följa utvecklingen och vara vägledande vid tillämpningen av lagen.36 För det är av vikt att myndigheterna får vägledning i form av allmänna råd, verkställighetsföreskrifter med mera. Den vägledande informationen bör kunna bidra till en enhetlig bedömning av likartade fall och en likartad ärendehantering.
34 Prop. 1954:151 s. 394-398. 35 Prop. 1994/95:89 s. 42, 67-68 och 113-114. 36 Bergendahl, kap. 8 s. 47-49.
Informationen bör även ha till syfte att underlätta förståelsen av reglerna och dess ändamål. FHI har möjligheten att ge ut allmänna råd, dessa är till skillnad mot föreskrifter inte bindande för andra myndigheter eller allmänheten. Trots det kan de få ett genomslag eftersom de ger uttryck för myndighetens åsikt i olika frågor. De allmänna råden kan efterhand behöva revideras allt eftersom domstolspraxis växer fram.37
AlkhL är som sagt en skyddslagstiftning och servering av alkoholdrycker får endast ske i den omfattningen att skador eller brister i ordning och nykterhet inte uppstår. Inspektörerna skall se till att varje restaurang uppfyller de särskilda krav som kan uppställas för att ordning och nykterhet skall råda. Dessutom skall de bevaka att alkoholserveringen inte leder till
olägenheter. Genom åren har tendensen varit en försiktig utveckling mot en mindre sträng och mindre detaljerad lagstiftning. Samtidigt som betoning har legat på noggrann kontroll och övervakning av att bestämmelserna verkligen efterlevs. För om försäljning av alkoholdrycker föranleder olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller om bestämmelserna i AlkhL inte efterföljs skall det finnas möjlighet till administrativa ingripanden och straffrättsliga påföljder. Vilken åtgärd som är lämplig beror på hur allvarlig överträdelsen har varit. Framförallt skall det bedömas hur allvarliga de alkoholpolitiska olägenheterna är. Till de allvarligaste hör om underåriga eller märkbart berusade personer serverats eller om
serveringen brister i återhållsamhet vilket leder till onykterhet och oordning. I bedömningen skall det vägas in om överträdelsen är tillfällig eller återkommande. I första hand skall
inspektören påtala felet direkt för restauratören för att denne skall kunna rätta till det som felat och en upprättelse på frivillig väg genom överläggning är att föredra. Om det vid upprepade tillfällen brister i ordningen och nykterheten kan restauratörens serveringstillstånd dras in.38 Genom borttagandet av kvantitetsbegränsningarna har restauratörernas ansvar ökat. Därav är det den ansvarige för serveringen av alkoholdrycker på varje utskänkningsställe som har allmän skyldighet att tillse att serveringen inte bedrivs så att onykterhet uppkommer. Detta kräver även att i enskilda fall vägra servering av alkohol till gäster som visar tecken på begynnande onykterhet.39 Eftersom att FHI har uppställt allmänna råd för vad de anser skall vara en återhållsam servering för att olägenheter i fråga om ordning och nykterhet inte skall uppkomma borde det då inte ligga i alla kommuners intresse att följa dessa? Även om det är upp till varje kommun att bestämma hur de vill att deras alkoholprogram skall se ut. För 37 SOU 1993:50 s. 164. 38 Bergendahl, kap. 8 s. 47-49. 39 SOU 1993:50 s. 82.
genom att rätta sig efter FHI:s riktlinjer borde det vara svårare för gästerna att kunna dricka stora mängder alkohol. Eftersom att varje gång de vill köpa en ny drink måste gå till baren och beställa den, vilket leder till att en ny bedömning på gästens nykterhet utförs och en begynnande berusning hinner då stoppas. Emotsatt till om gästen har köpt in till exempel ett helrör eller flera shot och kan dricka dem utan att serveringspersonalen har någon uppsikt eller kontroll.
5.6 Sammanfattning och egna reflekteringar
AlkhL ställer ett tydligt krav på dem som serverar alkohol, de måste ta ett socialt ansvar för alkoholens avigsida. Servering måste ske återhållsamt och under kontrollerade former. Samtidigt är en restaurang en aktör på en fri marknad som har till syfte att ge gästerna den service och de produkter de vill ha. Gästernas efterfrågan skall styra restaurangens utbud, men AlkhL sätter upp gränser för hur långt en restaurang kan sträcka sig utan att skador av alkohol uppkommer. Därav uppstår ett praktiskt problem var skall gränsen sättas, när är en gäst för onykter för att få köpa alkohol? Eftersom att detta är något som inte exakt anges i lagar eller förordningar, är upp till serveringspersonalen att ha tillräckligt med kunskap och erfarenhet att kunna avgöra varje enskilt tillfälle. Den begreppsförklaring som APU och FHI har
framkommit med är att en nykter gäst på ett tillfredsställande sätt kan kontrollera sitt
uppträdande och tal, är att se som tämligen vag. Vad en människa kan anse vara onyktert och sluddrigt tal kan av andra anses vara ett acceptabelt nyktert beteende. Den onykterhet som kan ses som helt normal på en pub kan på en lyxrestaurang vara helt oacceptabel. Därför överlåts det till serveringspersonalen att själva dra förnuftiga gränser, vilket ger restaurangerna större frihet men samtidigt ställer krav på serveringspersonalens professionalitet.40 Redan på 1930-talet var det noga med att ordning och nykterhet skulle förekomma på restauranger. Men på den tiden så var det strikta begränsningar för hur mycket varje gäst fick dricka. Genom det blev ansvaret för den enskilde personen inte lika starkt som det är i dag, är det rättvist mot personalen att de skall ha ett sådant ansvar? För restaurangpersonal är i de flesta fall ganska unga människor och serveringsyrket är ett arbete som många endast har i en kort period i sitt liv. Är det då rätt att dessa unga människor måste rätta sig efter sina egna iakttagelseförmågor av vad som är nykterhet och god ordning. Med tanke på att det kan bli stora sanktioner för restauratören om denne blir av med sitt serveringstillstånd och tvingas stänga. Borde det därför inte finnas klarare riktlinjer för när en person får serveras alkoholhaltiga drycker eller
40
inte? För är en tjej/kille i 20-års ålder kapabel till att avgöra om till exempel en man i 50-års ålder är för onykter eller ej?
6. Rättspraxis
För att försöka få klarhet i vad som anses vara en olägenhet orsakad av alkoholservering samt hur begreppen ordning och nykterhet skall tolkas, redovisas här några rättsfall. De flesta har dock endast tagits upp i länsrätten [cit. LR].
Fall 1
Kommun återkallar ett serveringstillstånd efter att det på en restaurang vid sex olika
inspektioner framkommit att det tillåtits för hög berusningsnivå och att olägenheter i fråga om ordning och nykterhet enligt AlkhL 6:2 i och med det uppkommit. Restauratören överklagade till LR och anförde att gästerna ofta handlar till varandra och att personalen därmed medvetet inte har överserverat gästerna. LR fann att den av kommunen påstådda berusningsnivån inte varit så hög och att överträdelsen endast varit tillfällig. LR påpekade vidare att det i
författningskommentaren till AlkhL 6:2 inte ges någon ledning för vad som egentligen avses med bestämmelsen. Utan att anvisning i första hand får sökas i förarbetena till Rfl och LHD, i vilka det framkommer att alkohol inte får serveras den som är märkbart onykter. Likaså skall de som är synbart berusade avvisas från restaurangen. LR fann att det efter en samlad
bedömning inte förelåg skäl för att återkalla serveringstillståndet utan att det var tillräckligt med en varning. Kommunen överklagade till kammarrätten [cit. KamR] som bedömde att det förekommit hög berusningsnivå hos restaurangens gäster och att de inte avvisats i den mening som det avses i AlkhL 6:2. Enligt KamR:s mening har det därmed tillåtits för hög
berusningsgrad och att olägenheter i fråga om ordning och nykterhet i den mening som det avses i AlkhL 6:2 därmed förekommit. Därav förelåg det grund för återkallelse av
serveringstillståndet.41 Fall 2
Kommun meddelade en varning efter att det uppkommit att det på restaurang serverats helrör. Kommunen anförde att restaurangen inte haft full kontroll över serveringen och fann det oansvarigt och ej förenligt med ansvarsfull och återhållsam servering, vilket är stadgat i AlkhL 3:4. LR fann i likhet med kommunen att servering av helrör är oansvarigt och inte
41
förenligt med AlkhL 3:4, vidare påpekade LR att servering av detta slag också strider emot AlkhL 6:2. För vid helrörs försäljning finns risken att endast en gäst dricker upp hela flaskan vilket inte är förenligt med återhållsamhet och lätt kan leda till olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.42
Fall 3
Kommun återkallade serveringstillstånd för en restaurang med hänvisning till ett flertal olika överträdelser enligt AlkhL. Inspektörerna hade vid flera kontroller uppmärksammat brister i ordningen och nykterheten samt bristande tillgång till mat. Vid ett av kontrollbesöken hade det vid två olika bord suttit två personer som sov, en av dem hade vaknat under inspektionen och då varit mycket berusad. Den andre lyckades inspektörerna inte att väcka utan de
antecknade endast att personen var mycket kraftigt berusad. Vid ett annat kontrollbesök antecknades att berusningsgraden bland gästerna varit genomgående hög och att polisen utanför restaurangen omhändertagit en person från restaurangen enligt Lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer. Restauratören överklagade beslutet till LR och anförde att det vid de olika kontrollbesöken inte varit sådan oordning som myndigheten påpekat. LR ansåg att bristerna angående ordning och nykterhet inte var av sådan omfattning att de kunde utgöra återkallelse av serveringstillståndet, utan istället meddelades en varning till restaurangen.43
Fall 4
Kommun återkallade ett serveringstillstånd med bakgrunden att det vid tillsynsbesök uppmärksammats att restauratören inte försökt förhindra onykterheten på serveringsstället. Restauratören överklagade beslutet till LR och anförde att personalen inte hunnit hindra eller avvisa berusade personer från serveringsstället på grund av personalbrist. LR framhöll att förhållandena vid de kontrollerade tillfällena varit så allvarliga att de utgjorde grund för återkallelse. Då det vid olika tillsynstillfällen inne på restaurangen bland annat påträffats en kvinna som vinglade och pratade sluddrigt, en yngre man som vinglade runt med en öl i handen, en kvinna som var märkbart berusad redan när hon kom in på restaurangen men ändå fick köpa en öl samt två personer som stod några meter från entrédörren och urinerade och sedan vinglade in på restaurangen. Eftersom att berusade personer givits tillträde och inte avvisats från serveringsstället, bedömer LR att överservering har skett. Vidare framförde LR
42
Stockholms länsrätts dom 2005-06-10 mål nr. 8615-05.
43
att det i FHI:s handbok anges att servering av alkoholdrycker skall avbrytas innan problem uppstår enligt AlkhL 6:2. Samt i enlighet med AlkhL 3:4 skall onyktra gäster inte ges tillträde till restaurangen eller vistas där, utan de skall avvisas. Vid försäljning får gästerna inte
serveras alkoholdrycker i sådan omfattning att de blir störande eller onyktra. Tecken på onykterhet kan vara att personen blir störande, somnar vid bordet, raglar eller har svårt att kontrollera sitt tal och uppträdande i övrigt. LR fann att de brister i nykterhetstillståndet som förekommit på restaurangen är så pass allvarliga att de utgör en grund för återkallelse av serveringstillståndet. Men efter det påpekade har restauratören anställt mer personal för att kunna förhindra ytterligare företeelser av samma slag, och därefter har inga anmärkningar riktats mot verksamheten. LR anförde därför att en varning skulle utgöra en tillräcklig åtgärd, överklagandet bifölls.44 I detta rättsfall framkommer det ganska klart och tydligt vad som är att anse som olägenheter i fråga om ordning och nykterhet.
Fall 5
Kommun meddelade en varning till en restauratör, för vid kontrollbesök kunde det konstateras att två helrör sprit sålts till tre personer. De tre personerna var dessutom berusade och erbjöd andra gäster att smaka. Kommunen menade att detta var en överträdelse av
återhållsamhetskravet enligt AlkhL 6:2. Restauratören överklagade beslutet. LR var av samma uppfattning som kommunen, och framhöll i sin dom ”att på en och samma gång servera en sådan mängd sprit direkt till de tre gästerna inte tyder på att serveringen av alkoholdrycker skett med återhållsamhet”. LR fann att bolaget genom sitt förfarande inte iakttagit vad som föreskrivs i AlkhL 6:2 om att servering skall ske med återhållsamhet. Vidare har det inne på restaurangen marknadsförts ”köp två öl betala för en”, vilket också strider mot en återhållsam servering. Restauratören överklagade till KamR som inte meddelade prövningstillstånd.45 Fall 6
Kommun återkallade serveringstillstånd med hänvisning till att restauratören vid minst tre tillfällen överträtt reglerna om ordning och nykterhet enligt AlkhL 3:4 respektive 6:2. Vid en tillsyn rapporterades det att berusningsgraden var hög och att det i lokalen fanns uppenbart berusade personer, enligt inspektören var en person så berusad att denne var tvungen att hålla sig i en pelare för att kunna hålla sig upprätt samt en annan som var så berusade att denne halvsov. Servering till uppenbart berusade personer hade alltså skett och påtagligt berusade
44
Södermanlands länsrätts dom 2003-12-11 mål nr. 1656-03.
45
personer fanns i lokalen. Restauratören överklagade till LR, vilka konstaterade att det vid minst tre olika tillfällen funnits mycket berusade gäster på restaurangen. Vidare fann LR att det vid flera tillfällen saknats ordningsvakter. Därav ansåg LR att en varning inte kunde anses som en tillräcklig åtgärd, utan efter en samlad bedömning av omständigheterna kan en
varning inte anses som en tillräcklig åtgärd. Serveringstillståndet skall därför återkallas och därmed avslog LR överklagandet.46 I detta fall återkallas tillståndet medan det i fall tre endast tilldelas restauratören en varning. I båda fallen föreligger ungefär samma grunder mycket berusade gäster befinner sig i lokalen och vissa av dem sover eller har svårt att stå utan att stödja sig. I fall tre påträffas berusade gäster vid flera olika inspektioner medan det i fall sex vid olika tillfällen inte funnits ordningsvakter på restaurangen. Dock kan det tyckas att båda fallen bör leda till en återkallelse av serveringstillståndet. För om det vid inspektion ständigt påträffas mycket onyktra gäster är sannolikheten för att inget kommer att förändras mycket stor. Att ordningsvakter inte förekommit är också att se som allvarligt då det lätt kan uppstå bråk i samband med alkoholförtäring. Frågan är därav varför LR vid ett av fallen endast tilldelar en varning medan de i det andra fallet drar in serveringstillståndet? Eftersom det i båda fallen förekommit olägenheter i fråga om ordning och nykterhet då det suttit personer och sovit samt att övriga har varit mycket berusade. Är det inte meningen att bedömningen skall vara ungefär likartad?
Fall 7
Efter en skrivelse till en kommun från 30 personer som bodde i en restaurangs närhet, framkom det att restaurangens gäster bland annat gått in på tomterna runt restaurangen och spytt, urinerat, slängt burkar, krossat flaskor samt att det förekommit slagsmål och mycket hög musik. De närboende uppgav att de kände stor otrygghet. Kommunen återkallade
serveringstillståndet, då de fann att det vid flera tillfällen funnits uppenbara brister i ordningen och nykterheten på restaurangen, vilket medfört betydande olägenheter för de boende i
närheten. Restauratören överklagade till LR och anförde bland annat att han i över tio år haft samma verksamhet och att han inte tidigare fått några anmärkningar. Om det nu skulle ha uppstått ordnings- och nykterhetsproblem så skall dessa anses som tillfälliga. Vidare yttrade restauratören att de olägenheter som uppstått runt hans verksamhet är normala när 150-250 ungdomar i åldern 18-27 år går ut på helgen för att dansa och roa sig. LR konstaterade att det förekommit bråk på restaurangen men anförde att restauratören synes ha gjort av vad han
46
kunnat för att avstyra bråket och avvisat berusade personer ifrån restaurangen. Vidare framförde LR att kommunen inte gjort några egna tillsynsbesök som närmare beskriver de påtalade ordningsstörningarna eller ordningen på och omkring restaurangen i övrigt. I och med det menade LR att kommunen inte kunde påvisa att ordningsstörningarna varit av sådan omfattning att de skulle kunna leda till en återkallelse av serveringstillståndet. LR biföll därmed överklagandet och upphävde kommunens beslut. LR påpekade vidare att kommunen endast förlitat sig på en skrivelse från 30 grannar och att de inte själva iakttagit de olägenheter som uppstått.47
På alla dessa restauranger har det mer eller mindre förekommit oordning och onykterhet. Men på de ställen som serveringstillståndet inte återkallas har oordningen och onykterheten då inte föranlett olägenheter? Är det ett krav för att ett tillstånd skall kunna dras in? För vid
jämförelse av fall tre och fall sex så har ju polisen vid ett tillfälle fått hämta personer på grund av onykterhet och detta är väl i synnerhet ett se som en olägenhet orsakad av onykterhet. Men restauratören fick i det fallet endast en varning. Vidare i fall sju har en kommun återkallat ett tillstånd efter att det från klagande grannar framkommit att gästerna från en restaurang gått in på tomterna runt omkring restaurangen, vilket kommunen ansåg föranledde olägenheter för de närboende. LR hade däremot den uppfattningen att det inte kunde påvisas att
ordningsstörningarna varit av sådan omfattning att ett serveringstillstånd kunde återkallas. Men om man ser det ur grannarnas synvinkel så har AlkhL 6:2 klart överträtts för serveringen av alkoholdrycker har för dem föranlett olägenheter i fråga om ordningen. Samtidigt är det ju anmärkningsvärt att kommunen inte gjort någon egen tillsyn utan endast förlitat sig på grannar och närboende. För grannar brukar ju kunna klaga och överdriva en del till sin egen fördel. Skall detta vara ett tillräckligt skäl för att kunna dra in ett serveringstillstånd?
Skall det vara möjligt att lagen tolkas så pass olika från kommun till kommun? Eller som i två av fallen till och med i samma kommun. Detta visar på att det finns tämligen mycket
tolkningsutrymme över lagens egentliga innebörd. Eftersom att beroende på vem det är som har avgörandet i sina händer så kan utgången bli olika. För på vissa restauranger sitter folk och sover och endast en varning utdelas medan det i andra kommuner blir indraget
serveringstillstånd endast efter klagomål från grannar. Var finns då rättssäkerheten för de enskilda restauratörerna? Är det inte meningen att de skall kunna förutse vilket straff som kan
47
åläggas vid lagöverträdelse? Eller skall det vara möjligt att det skiftar från kommun till kommun?
7. Slutsats
Som framgått av uppsatsen är det svårt att finna en klar definition av både begreppet olägenheter samt begreppen ordning och nykterhet. I förarbetena läggs det inte särskilt stor vikt vid vad en olägenhet förorsakad av alkoholservering kan anses vara, utan det är först i rättsfallen som det tämligen klart kan utläsas. Bland annat när gästerna på grund av servering av alkoholdrycker sitter och sover, inte kan stå upprätt, har svårt att kontrollera sitt tal eller går in på andras tomter och spyr, urinerar samt beter sig allmänt illa. Allt detta är att betrakta som olägenheter i fråga om ordning och nykterhet, vilket är något som inte skall förekomma på restauranger. Utan personalen skall se till att avbryta serveringen innan dessa stadier inträffar. Begreppen ordning och nykterhet har det lagts lite mer fokus på även om det är svårt att finna någon klar definition. APU och FHI har kommit med sina begreppsförklaringar av vad de anser är att se som ordning och nykterhet. APU anser att ordning föreligger när personalen har full kontroll på situationen på restaurangen och boende i närheten inte blir störda. Det får alltså inte förekomma omkullvälta stolar och borden skall vara rentorkade. Onykterhet anser APU föreligga när en gäst på ett tillfredsställande sätt inte kan kontrollera sitt uppträdande och/eller sitt tal. FHI har ungefär samma bedömning på onykterhet som APU men de har utökat sin tolkning med att gäster som somnar vid borden, raglar omkring och blir störande är att anse som alltför berusade. Trots dessa riktlinjer kan det vara svårt för
exempelvis personal att veta när de skall neka en gäst ytterligare alkoholservering. För vissa gäster kan fokusera och verka tämligen nyktra när det behövs, vid till exempel en bardisk denne blir då antagligen serverad fast det enligt lagens tolkning egentligen inte är okej. Något som särskilt kan bedömas som en svårighet på en nattklubb då det är svårt att se om gästerna vinglar eftersom att det oftast är trångt på vägen fram till bardisken och folk behöver inte endast ragla på grund av fylla. Vidare menar APU att en gäst skall nekas fortsatt servering när denne utgör en risk för sig själv, för andra gäster eller för personalen. Då syftas det inte endast på fysiska skador utan även när gästen är så pass störande att denne genom sitt uppträdande även förstör andra gästers restaurangbesök.
För att det på restauranger inte skall uppstå oordning eller att gäster tillåts bli för berusade har FHI kommit med allmänna rekommendationer för en återhållsam servering vilken bör
än vad denne kanske kommer att klara av. Bland annat har FHI framfört att försäljning av helrör med sprit inte är att rekommendera. Dessa rekommendationer kan ses som ett förnyande av Rff:s centiliter restriktioner, dock inte lika strikta, men målet med de båda är ändå att ingen gäst skall få dricka otillbörligt stora mängder alkohol på krogen. Vidare borde dessa restriktioner underlätta för personalen då de aldrig behöver ta upp striden med en berusad gäst som vill dricka mer än vad denne kommer att klara av. Den största frågan blir då varför det är upp till varje kommun att fatta egna beslut om helrörs försäljning skall få ske eller ej. Borde det inte vara lika i alla kommuner, för samma problem borde existera? Framförallt leder detta till svårigheter för serveringspersonalen när de skall försöka förklara för gästerna varför de på vissa ställen kan köpa in ett helrör att dela på medan det på andra ställen blir tvärstopp. Genom att det i AlkhL 3:4 är fastslaget att det är den som tar befattning med försäljning av alkoholdrycker som skall tillse att ordning och nykterhet föreligger, så ligger ansvaret hos serveringspersonalen. Borde inte personalen även kunna klara av att avgöra när ett helrör kan serveras eller inte? Eftersom att AlkhL har gått från en strikt centiliterbegräsning till mer enskilt ansvar, skall det då inte vara så att alla situationer skall avgöras av serveringspersonalen? Oberoende på i vilken kommun de befinner sig.
AlkhL 6:2 meddelar att servering av alkoholdrycker inte får föranleda olägenheter i fråga om ordning och nykterhet, men eftersom att det förefaller vara en svårighet att klart tolka när det föreligger oordning och onykterhet borde en é contrario tolkning kunna ske. Vilket då borde innebära att alkoholdrycker endast får serveras så länge som dess påföljder inte leder till några olägenheter. Något som kan anses vara hela dilemmat med paragrafen för alkoholdrycker får serveras så länge som det inte uppstår några problem, men när problemen väl uppstår så har paragrafen redan överträtts. Det komplicerade blir att veta exakt när serveringen skall avbrytas, klarar denna gäst en öl till eller kommer den att leda till att gästen kanske börjar vingla? Något som kan vara svårt att avgöra eftersom alla personer tål alkohol olika bra, vissa börjar sluddra efter två öl medan andra kan dricka flera drinkar utan att det märks. Samt att vissa köper till exempel två drinkar i relativt rask takt och när denne då beställer drink nummer två så är det inte säkert att alkoholen från drink nummer ett har hunnit verka och denne uppfattas då av personalen som nykter. Men när alkoholen från drink nummer två kommer ut i blodet så kan gästen börja vingla samt ha svårigheter att kontrollera sitt tal denne anses då ha blivit överserverad, något som var svårt för serveringspersonalen att kunna upptäcka vid själva serveringen. Därav borde det för personal, restauratörer och inspektörer finnas några enkla medel att ta till för att bedömningen skall kunna vara så likartad som
möjligt. Kanske är striktare restriktioner att föredra, eftersom att om dessa åtföljs så är det inte möjligt för gästen att kunna konsumera för stora mängder. Samtidigt borde det även vara bättre ur rättssäkerhetssynpunkt eftersom att genom en hårdare kontroll borde bedömningen inte kunna bli lika godtycklig eftersom att möjligheten till subjektivitet bör minska. Då det som är nyktert för mig kanske är onyktert för någon annan. Om en stram centiliterbegränsning skulle fungera skulle det innebära att serveringspersonal, restauratörer och inspektörer själva inte behöver försöka avgöra när oordning och onykterhet föreligger. Men om gästerna börjar att köpa ut till varandra så mister också denna strikta kontroll sin funktion, för någon kanske nöjer sig med fem centiliter och sedan ger bort/säljer sina resterande fem.
I det stora hela går det att finna begreppen ordning och nykterhet samt föranleda olägenheter inte har några klara definitioner. Eftersom att AlkhL är skriven utifrån ett skyddsintresse för individen så har syftet alltid varit att alkoholpolitiska olägenheter i möjligaste mån skall motverkas. Begreppens innebörd tycks därför inte ha förändrats under tidens gång men tillvägagångssätten för att kunna upprätthålla ordning och nykterhet har skiftat. Allt från en strikt kontroll till mer frihet för individen, upp till idag då AlkhL präglas av en självständighet samtidigt som FHI har kommit med riktlinjer för hur de anser att serveringen skall bedrivas för att i största möjliga mån motverka olägenheter i fråga om ordning och nykterhet. Men när varje kommun själva beslutar om sina alkoholpolitiska program så skiljer sig bestämmelserna runt om i landet. Något som anses vara orättvist eftersom att tolkningen i och med det blir olika beroende på i vilken kommun man befinner sig och vem det är som har avgörandet i sina händer. Om alla kommuner istället skulle följa FHI:s riktlinjer är möjligheten till likartade tolkningar av AlkhL 6:2 större, något som är av betydelse när det rör avgöranden i vilka en restauratörs framtid kan stå på spel. För skall det inte vara så att de som bedriver restaurangverksamhet skall kunna konkurrera på lika villkor oberoende var i landet de bor?
8. Källförteckning
Litteratur
Bergendahl, Ulf, Alkohol på restaurang, Teach Utbildning AB, Örebro, 2006.
Laurin, Urban, Ansvarsfull alkoholhantering, Sellin & Partner Bok och Idé AB, Stockholm, 1996.
Petersson, Olof, Svensk politik, Nordstedts Juridik AB, Stockholm, 2004, uppl. 6:1. Statens folkhälsoinstitut, Handbok Alkohollagen, Fritzes Förlag AB, Stockholm, 2002. Offentligt tryck
Dir. 2001:22 Genomförande av den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador.
Prop. 1954:151, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m.m.
Prop. 1976/77:108, om alkoholpolitiken. Prop. 1994/95:89, förslag till alkohollag. Prop. 1998/99:134, vissa alkoholfrågor, m.m.
SFS 1905 n:r 36, Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning af brännvin; gifven Stockholms slott den 9 juni 1905.
SFS 1917 n:r 616, Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående vissa inskränkningar i
detaljhandeln med brännvin samt försäljningen av vin eller öl; given Stockholms slott den 22 september 1917.
SFS 1937 nr 436, Kungl. Maj:ts förordning angående försäljning av rusdrycker; given Stockholms slott den 18 juni 1937.
SOU 1974:91, Alkoholpolitik 2 – åtgärder, betänkande av alkoholpolitiska utredningen. SOU 1993:50 Serveringsbestämmelser – förslag till ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
SOU 1994:24 Svensk alkoholpolitik – en strategi för framtiden. SOU 1994:25 Svensk alkoholpolitik – bakgrund och nuläge. Rättsfall Västernorrlans länsrätts dom 2002-03-27 mål nr. 2121-01. Stockholms länsrätts dom 2002-09-09 mål nr. 11539-02. Malmöhus länsrätts dom 2002-12-20 mål nr. 6364-02. Stockholms länsrätts dom 2003-02-26 mål nr. 15776-02. Södermanlands länsrätts dom 2003-12-11 mål nr. 1656-03. Stockholms länsrätts dom 2005-06-10 mål nr. 8615-05. Sundsvalls kammarrätts dom 2006-10-18 mål nr. 89-06.
