Föreställningar om barn inom I Ur och Skur - en idé- och ideologi analys

Malmö högskola

Barn–unga– samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng på grundnivå

Föreställningar om barn inom I Ur och

Skur

– en idé- och ideologi analys

Notions regarding children in I Ur och Skur – an idea- and ideology

analysis

Vincent Karlsson

Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Utbildningsvetenskap

Examinator: Anne Harju Handledare: Jonas Qvarsebo

2

Abstract

Sweden is currently a country in which a large amount of children’s time has changed to be spent within institutions, for small children these institutions are preschools. These are places where notions are created regarding what children are, what’s good for children, what’s normal and desirable regarding children. The purpose of this study has been to decipher what’s considered desirable and what notions or ideas regarding children are prevalent in preschools with an I Ur och Skur profile. Preschools with this profile are characterized by a focus on spending time outside all year round and learning by experiencing. An analysis of the homepage of Friluftsfrämjandet has been made, a site representative of I Ur och Skur, in order to discover what notions regarding children could be found and what they meant.

The results were that the children of I Ur och Skur are viewed as competent, natural beings and that outdoor learning is seen as very beneficial to children. Notions regarding children spending time outside were that it corresponded to children’s natural ways. It’s seen as good for the children right here and now and it’s thought to lead to that the children when grown up would be knowledgeable in environmental issues and that they would have developed an interest in outdoor activities and the health benefits of it. The focus on nature and being a part of it should aid the children in distancing themselves from what’s seen as corrupt in modern society and effect of it which are seen as bad for children. A great trust seems to be placed in children’s competence and their competence is viewed in relation to the focus on the outdoor activities. It is seen as desirable that the children are active and knowledgeable in the outdoors, that they display an interest in learning in nature and carry their acquired values into their adult life. Nature and children’s relations to the outdoors hold a great cultural meaning in Sweden and that reflects on the preschools of Sweden, especially those with an I Ur och Skur profile.

4

Innehåll

Notions regarding children in I Ur och Skur – an idea- and ideology analysis ... 0

1. Inledning ... 6

2. Bakgrund ... 7

2.1 Förskola och I Ur och Skur ... 7

2.2 Varför analysera föreställningar om barn? ... 7

2.3 Syfte och frågeställningar ... 8

3. Tidigare forskning och teori ... 9

3.1 Socialkonstruktivism ... 9

3.2 Tradition i förskola och skola ... 9

3.3 Barnsyn i förskola ... 10

3.3.1 Barnsyn i vanlig förskola ... 10

3.3.2 Barnsyn i förskola med utomhusprofil ... 11

3.4 Barndom och naturen ... 12

3.4.1 Historisk tillbakablick ... 12

3.4.2 Förskolan idag ... 13

3.5 Barndom i ett paradigmskifte ... 13

4. Metod ... 15 4.1 Analysmetod ... 15 4.2 Material ... 15 4.3 Motivering ... 16 4.4 Dimensioner ... 17 5. Material ... 18 5.1 Friluftsfrämjandet ... 18 5.2 För föräldrarna ... 20

5.3 I Ur och Skurs mission ... 21

6. Analys ... 22

6.1 Barnet som kultur- och kunskapsskapare – barnet som kultur- och kunskapsåterskapare ... 22

6.1.1 Vad framstår för I Ur och Skur? ... 23

6.2 Barn som kompetenta – barn som icke kompetenta ... 24

6.2.1 Vad framstår för I Ur och Skur? ... 25

6.3 Normala barn – naturliga barn ... 27

5

6.4 Barn som varande - barn som projekt ... 31

6.4.1 Vad framstår för I Ur och Skur? ... 32

6.5 Sammanfattning ... 33

6.6 Önskvärda barn ... 34

7. Diskussion ... 36

7.1 Svensk barnkultur ... 36

7.2 Resultat och vidare forskning ... 37

7.2.1 Metod ... 37

7.2.2 Material ... 38

7.2.3Tidigare forskning ... 38

7.2.4 Vidare forskning ... 39

7.3 Önskvärdhet och barnsyn ... 39

7.4 Slutsats ... 40

8. Referenslista ... 41

8.1 Källor ... 41

6

1. Inledning

Förskolan är en verksamhet som rymmer en mängd barn och vuxna som möts i ett socialt samspel. Den präglas av tradition, sociala, politiska och historiska krafter och har vuxit till att bli en institution som nu innefattar en stor andel av Sveriges barn i förskoleålder. I denna studie kommer jag att titta på I Ur och Skur verksamheten som den beskrivs på Friluftsfrämjandets hemsida. Friluftsfrämjandet ligger bakom I Ur och Skur och dess pedagogiska idé och innehåller mycket information för den som är intresserad av denna pedagogik. I Ur och Skurs pedagogik behandlar till stor del utevistelsen och naturen. Dessa är i Sverige starkt förknippade med barn och barndom och jag anser att de därmed blir intressanta ämnen att analysera. I denna studie kommer jag att använda mig av begreppet det önskvärda barnet och analysera föreställningar om barn inom I Ur och Skur. Det önskvärda barnet är ett begrepp som vi studenter kommit i kontakt med under förskollärarutbildningen på Malmö Högskola och som går att finna i forskning kring barn. Meningen med att finna vad som kan beskrivas som önskvärda barn är inte att definiera hur barnen bör vara i förskolan, utan handlar snarare om att belysa normer och föreställningar kring barn. Förskolan ska enligt läroplanen (2010) anpassas till alla barn i förskolan och utformas efter barnens behov och förutsättningar. Som förskollärare har man ett uppdrag som är tätt knutet till barnen i verksamheten gällande deras lärande, omsorg och fostran. Denna studie kan tänkas fungera som underlag för reflektion kring egna föreställningar om barn inom I Ur och Skur och kommer behandla begrepp som existerar i forskning kring barn.

7

2. Bakgrund

Här kommer korta fakta om förskolan och I Ur och Skur att nämnas. Det kommer sedan ges en bild av hur förskolan fungerar för att definiera barn och barndom vilket kan ses som en ingång till forskningsfrågorna och syftet.

2.1 Förskola och I Ur och Skur

Axelsson och Qvarsebo (2011) menar att skolvärlden inte enbart är en plats för kunskapsinhämtning. Med bakgrund i historiska, sociala och politiska krafter har skolan vuxit till en viktig institution i barn och ungdomars liv, en sociala arena som skapar barn och barndom genom vetanden, professionella grupper och de praktiker som råder där. En mycket stor del av svenska barns tid spenderas i förskolor. Drygt 90 % av alla barn I Sverige i ålder 1-5 går i förskolan (Skolverket, 2013). Det är en verksamhet som sedan 1998 har en egen läroplan som förmedlar normer och riktlinjer för verksamheten. Förskolan är en verksamhet som har en tradition att betona lek och lärande i leken och kännetecknas av ett arbetssätt där omsorg och pedagogik går hand i hand. Det finns även pedagogiska inriktningar i förskolor som utmärks av ett vissa arbetssätt. I Ur och Skur är en pedagogik som karaktäriseras av ett fokus på utomhusverksamhet och upplevelsebaserat lärande. Precis som alla förskolor i måste förskolor med I Ur och Skur profil följa läroplanen, men för att betecknas som en I Ur och Skur förskola måste även verksamhetens pedagogiska idé av att aktivera barn utomhus året runt följas (Friluftsfrämjandet, 2014). I denna undersökning kommer föreställningar om barn inom denna verksamhet att undersökas.

2.2 Varför analysera föreställningar om barn?

Markström (2007) menar att det är mycket som tas för givet om vad som är normalt eller bra när det talas om barn. Det tal om barnen som förs hör dock samman med vilken barnsyn man har, till exempel barn som oskyldiga, barn som kompetenta eller barn som natur. Axelsson och Qvarsebo (2010) hävdar att barndom är en produkt av kulturella, sociala, politiska och historiska krafter och att det alltså genom att analysera barndom och dess arenor går att finna mönster och normativa idéer kring barn och barndom. Dessa tankar skiljer sig åt mellan olika människor och kulturer men

8

föreställningar kring barn menar Markström (2007) kan ofta vara ett känsloladdat ämne. Hon menar också att förskolan är något som kan förstås som en normaliseringspraktik och hävdar att det inom förkolans rådande diskurser och agerande i vardagen skapas föreställningar och normaliteter i förhållande till institutionen. Dessa yttrar sig i form av regler, rutiner och kontroller. Föreställningar om barn kan dock se olika ut men existera parallellt eftersom barn både betraktas som vuxenberoende objekt och som kompetenta. Bilder om hur de bör vara är skapas i rådande diskurser och är knutna till förskolekontexten och dess krav på barnen. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) menar att föreställningar om barn ligger invävt i sociala praktiker och historiska sammanhang och hävdar även att sociala konstruktioner av barnet kommer ge direkta konsekvenser för pedagogikens arbetsformer och innehåll. Dessa handlingar kan vara mer eller mindre omedvetna enligt Kjørholt (2001). Barnsyn är alltså något väldigt komplext och i viss mån känsligt men ligger till grund för pedagogiken och handlande i förskolan. Som verksam i förskola är det alltså av stor vikt att man reflekterar kring sin barnsyn och hur den yttrar sig eftersom det också kan handla om handlingar som annars inte synliggörs.

2.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka föreställningar om barn inom I Ur och Skur. Frågeställningar är:

- Vilken barnsyn är framträdande i I Ur och Skur?

- Vad betraktas som ett önskvärt barn inom I Ur och Skur?

Den barnsyn som råder kommer ha direkt effekt på verksamheten och bidra till att skapa normativa föreställningar om vad som är bra angående barn och vad barn är. Dessa tankar kan således förstås som en ingång till vad som kan definieras som ett önskvärt barn. Genom användandet av dimensioner kommer Friluftsfrämjandets hemsida med information om I Ur och Skur analyseras. Dimensionerna är ett verktyg inom idé- och ideologi analysen. Dessa dimensioner och valet idé- och ideologi analys som metod kommer att förklaras och motiveras i metod kapitlet.

9

3. Tidigare forskning och teori

Här redogörs för föreställningar om barn sett ur historiska perspektiv som relaterar till skolan och förskolans tradition och teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för analysen. Det kommer att presenteras fakta från undersökningar som har gjort i ”vanlig” förskola och förskola med utomhusprofil. Det kommer även ges en återblick i hur naturen har kommit att ges en stor betydelse för den pedagogik som existerar i förskolor idag, vad detta innebär, och en kort återgivelse i hur synen på barndom har förändrats. Avsikten är att detta ska fungera som en översikt gällande forskning om perspektiv på barn och barndom och ge en bakgrund gentemot analysen och diskussionen. Det kommer att lyftas begrepp som återkommer i analysen vilka kan förstås som teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för analysen. Dessa begrepp kommer i markeras i kursivt. Den teoretiska utgångspunkt som genomsyrar hela arbetet kommer också att beskrivas.

3.1 Socialkonstruktivism

I denna studie lyfts många sätt att se på barn, vilka kan förstås som de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för analysen. Utgångspunkten för denna studie sker utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där barnet förstås som en social konstruktion. Wenneberg (2001) beskriver socialkonstruktivismen som en kraft som inte tar det omedelbara för givet, utan att kunskaper och vetande är skapat av sociala faktorer. Ett barn ses alltså i denna studie inte som något naturligt och självklart, utan snarare som något som skapas i olika sociala sammanhang och som kan analyseras. Axelsson och Qvarsebo (2010) menar att barndom är en produkt av sociala, kulturella, historiska och politiska krafter. Denna tanke fungerar som utgångspunkt i hela detta arbete, där jag utgår ifrån I Ur och Skurs syn på vad ett barn är och vad som kan definieras som ett önskvärt barn.

3.2 Tradition i förskola och skola

Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) menar att när en institution som förskola eller skola skapas sker det ur en idé som är grundad i historiska och sociala sammanhang. Sett som historiska och sociala konstruktioner blir alltså dessa verksamheter förkroppslingar av

10

föreställningar och normer. Dahlberg och Lenz Taguchi menar att barnet är en social konstruktion och att synen på vad ett barn är ligger invävt i sociala och historiska sammanhang. De har definierat två olika sociala konstruktioner av hur barnet kan förstås i förskola och skola. De menar att dessa konstruktioner kan ses som en produkt av tidens kultur och sociala förhållanden, och beskriver dessa konstruktioner som delar av en pedagogisk tradition. För förskolan lyfter de synen på barnet som natur, gentemot skolan som representeras av en syn på barnet som kultur- och kunskapsåterskapare. Kortfattat kan barnet som natur beskrivas höra naturen till och stå motsatt till skolans prestationskrav, präglat av en här och nu inställning och som inte kan ha fel när det uttrycker sig. Det kultur- och kunskapsåterskapande barnet styrs däremot av en framtidsinriktning med fokus på ämneskunskaper. Det karaktäriseras även av en syn där läraren redogör för kunskap och det finns tydligare utrymme för att barnet kan ha rätt och fel. Dahlberg och Lenz Taguchi lyfter sedan en tredje konstruktion av barnet som en vision om potentiell mötesplats för förskola och skola: det kultur- och kunskapsskapande barnet. Detta barn beskrivs som att det aktivt skapar kunskap och kultur med ett fokus på demokrati, samspel, diskussion och ett forskande arbetssätt. Dahlberg och Lenz Taguchi menar att dessa begrepp ska förstås som ingångsbegrepp men att de ofta väcker igenkännande hos personal i förskola och skola.

3.3 Barnsyn i förskola

Här redogörs för resultat från studier i vanlig förskola och förskola med utomhusprofil.

3.3.1 Barnsyn i vanlig förskola

Markström (2007) lyfter synen på barnet som natur som utmärkande i förskola och talar sedan i sin undersökning om barns naturliga utveckling och naturliga barn. När det talas om barns naturliga utveckling avses kroppslig och språklig utveckling samt mognad. Hos personalen finns det i deras tal ofta en uppfattning om att ”barn ska få vara barn”. Det finns dock hos föräldrarna önskemål om att personalen ska kunna identifiera barns beteende i relation till dess utveckling och kunna lugna föräldrarna och försäkra dem om att beteendet är normalt och hör till det som beskrivs som den naturliga utvecklingen. Enligt Markström betecknas de vuxnas syn på barns utveckling som att den sker naturligt utefter vissa mönster. Tankar om det naturliga barnet upphävs dock när problem uppstår. Det som ses som önskvärt och normalt står parallellt mot det

11

som anses naturligt. Markström försöker även definiera vad som kan beskrivas som normala barn och talar om barn som befinner sig i verksamheten men beskrivs som att inte vara förskolebarn. Hon menar att barns normalitet bedöms utifrån ålder, kön och att det är önskvärt att barnen är normala. Önskvärda egenskaper och vad som ses som normalt i förskola berör ofta sociala egenskaper och det anses viktigt att barnen lär sig fungera i ett kollektiv i förskolan. I vissa fall anses det även bra att barnen betedde sig typiskt för deras kön, trots att det står i förskolans läroplan (2010) att förskolan ska motverka traditionella könsmönster. Markström menar att det i detta avseende uppstår en paradox kring barnens utveckling. Barnens utveckling ses som naturlig men styrs samtidigt av en yttre agenda vars avsikt är att övervaka dem så att de utvecklas normalt. Det finns ett behov av att personalen ska övervaka barnen så att deras utveckling sker på rätt sätt.

3.3.2 Barnsyn i förskola med utomhusprofil

Änggård (2009) menar att sedan Jean-Jacques Rousseau publicerade Emile eller Om uppfostran 1762 så har föreställningar om naturens betydelse för barns utveckling haft stort inflytande. Hon menar att i Sverige så finns en stark koppling mellan natur och barn och det anses att barn mår bra av att leka utomhus i väder av alla slag, där naturmiljöer är att föredra. Änggård har analyserat föreställningar av betydelsen av barns utevistelser hos föräldrar genom att bedriva intervjuer med föräldrar som har barn i förskolor med utomhusprofil. Frågor i Änggårds studie har behandlat teman om valet av förskola med utomhusprofil, vad utomhusvistelse betyder för barn och vad de önskar att deras barn ska få ut av pedagogiken. Något som nämns upprepade gånger är ”naturligheten”, det ses som naturligt för barn att vara utomhus. Naturvistelsen anses även påverka barnen positivt i deras hälsa, lek och kreativitet, kunskap och intresse för naturen, miljömedvetenhet, motvikt till det urbana livet och frigörelse för flickor med könsneutrala miljöer och material.

Änggård menar att i intervjuerna så ger flera av föräldrarna uttryck för olika föreställningar om barn, natur och hur dessa hör samman. Hon hänvisar till Gullestad (1992) som menat att naturbegreppet är mycket viktigt i Skandinavien och kan ses som en nationell symbol. Änggård har använt sig av Halldéns (1992) begrepp ”barn som varande” gentemot ”barn som projekt” och analyserat vilken syn som är mest framträdande. I varandesynen betonas en ”tids nog” inställning och att barnets

12

utveckling sker i en naturlig process. I projektsynen betonas vad barnet behöver för att bli en bra vuxen där barnets utveckling måste stödjas och styras. I Änggårds studie är idén om barnet som varande mest framträdande, i meningen att varken varande eller projekt synen är renodlad från den andra. Hon menar att det går att utläsa en syn där föräldrarna uppskattar naturens möjligheter för barnen att må bra här och att lärande kommer när det kommer. Varandesynen kan kopplas till föreställningar om naturlighet menar Änggård och föräldrarnas åsikter pekar på en syn där barnens inneboende natur får utlopp i naturmiljöer. Det återfanns dock uttalanden som tyder på en syn på barnen som projekt, främst vid tankar kring miljömedvetenhet och kunskaper som ska leda till värnande om miljön som vuxna.

3.4 Barndom och naturen

3.4.1 Historisk tillbakablick

Axelsson och Qvarsebo (2010) menar att 1700- talet var en brytningspunkt i synen på barn och att det under den tiden fördes en debatt angående barnets sanna natur. De nämner på ena sidan John Wesley som förespråkar knäckandet av barnets vilja för att barnet ska växa upp och leva ett gudfruktigt liv. På andra sidan lyfter de Jean-Jacques Rousseau, författaren av den då banbrytande boken om uppfostran Émile, som menade att alla barn föds med en inneboende godhet och att deras beteenden är ett resultat av deras uppfostran. Enligt Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) talade Rousseau om ”original innocence” som innebar att barn betraktades som oskuldsfulla och sårbara men med kapacitet till stordåd. De hävdar även att Rousseaus romantiska idé om barndomen har utgjort en viktig grund för förskolans pedagogik. Tallberg Broman (1995) lyfter Rousseau som en viktig inspiration för Fröbel och hans lära i samband med Comenius och Pestalozzi. Fröbels lära beskrivs vara den huvudsakliga pedagogiska och ideologiska inspiration för de verksamheter som vuxit till att idag vara Sveriges förskolor. Teman som genomsyrade Fröbels lära berörde bland annat naturen. Barnet skulle vändas mot och frigöras i naturen. Motsatsen är kulturen som ledde till fördärvelse. Kunskap om barnets natur var också viktig för god uppfostran. Naturupplevelser var betonade inslag i verksamheten och leken hade ett centralt värde. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) lyfter Fröbels lära och Rousseaus romantiska idéer i sitt resonemang om synen på barnet som natur och som förankrat i förskolans tradition.

13

3.4.2 Förskolan idag

Ärlemalm-Hagsér (2008) menar att naturen som innehåll och tema lever kvar i förskolans verksamhet och att den nu existerar som ett pedagogiskt innehåll i förskolans styrdokument. Hon menar att den romantiska syn som spreds i Sverige lever kvar och att naturen idag står som en representation för det äkta, naturliga och opåverkade gentemot stadens onaturliga miljöer. Ärlemalm-Hagsér hävdar att denna syn på naturen är stark i Sverige men inte nödvändigtvis i andra länder. Brodin & Lindstrand (2008) lyfter naturen som en motsats till den förutbestämda och planerade institutionaliserade barndomen som är utbredd i Sverige och att naturen därmed får en innebörd rörande hälsa och rekreation. Utomhusverksamheten beskrivs som gynnsam för barnen och betonas även i läroplanen (2010) där det beskrivs att vikt i förskolan ska läggas vid miljöfrågor och att barnen ska förstå sin roll i kretsloppet. Utomhusverksamhet menar Ärlemalm-Hägsér ska bidra till naturvetenskaplig kunskap och lek och lärande. Hon diskuterar utomhusverksamheten ur ett genusperspektiv och menar att skogen tas för given som god, hälsosam och utvecklande utan att ifrågasättas. Brodin & Lindstrand (2008) beskriver uteleken som kreativ, att den stimulerar sinnena, främjar barns informella lärande och menar att barn visar intresse för att leka med naturmaterial. De menar att det hos forskare, föräldrar och personal finns en medvetenhet om att utomhusleken äger ett stort värde för barns motoriska och sociala utveckling. Utemiljön menar de bidrar till att skapa frihet och möjligheter för lek som annars är förbjuden och utforskandet i naturen, som är viktigt för barnen i deras tidiga år.

3.5 Barndom i ett paradigmskifte

Tallberg Broman (2010) menar att förskolan under andra halvan av 1900-talet blivit en viktig del av den svenska välfärdsstaten. UR i deras serie som behandlar när barnet blev barn (2011) lyfter Ellen Keys roll för hur barns villkor belyses och förbättras i vad de beskriver som barnets århundrade. Sommer (1998, 2007) menar att det har skett ett paradigmskifte i synen på barn och menar att barn numera framstår som oberoende, individuella och med demokratiska rättigheter, från att tidigare ha framstått som noviser; som bräckliga och beroende av vuxna. UR (2011) menar att detta skifte skedde under 1980-talet och att synen på barnet som ett tomt kärl som skulle fyllas med kunskap, förändrades till en syn på barn som kompetenta. Istället för barnets sårbarhet

14

och omvårdnadsbehov betonas nu istället barnets förmågor och möjligheter att klara av att leva komplexa liv i olika sociala sammanhang.

15

4. Metod

Här beskrivs analysmetoden, valet av material och motivering till dessa.

4.1 Analysmetod

Syftet med denna undersökning är att undersöka föreställningar av barn inom I Ur och Skur. Detta har jag valt att göra genom en form av idé- och ideologi analys som beskrivet av Bergström och Boréus (2012). De menar att en idé kan ses som en tankekonstruktion som utmärks av en viss stabilitet och kontinuitet, som uttrycks genom normativa påståenden. Ideologier kan ses som samlingar av idéer. När det kommer till ideologi inom skolväsendet så kan det avse synsätt eller föreställningar som genomsyrar skolväsendet. Idé- och ideologi forskning kan ta sig olika riktningar, till exempel ideologi kritik men för denna undersökning kommer jag att fokusera på att analysera förekomsten av idéer.

Bergström och Boréus menar att det inte finns någon given mall för idé- och ideologi analys. De presenterar dock två analysverktyg, med idealtyper och med dimensioner. Jag har valt att använda mig av dimensioner vilka beskrivs som mer allmänt hållna. Exempel på dimensioner skulle kunna vara inom människosyn (optimistisk – pessimistisk) och moralsyn (kollektivistisk – individualistisk). Gemensamt för undersökning med både idealtyper och dimensionser är att den måste följas av en diskussion där analysresultatet relateras till forskningsfrågan. Dimensionerna jag använder mig av kommer kopplas till perspektiv på barn tagna från tidigare forskning.

4.2 Material

Jag kommer att bedriva analysen av material från Friluftsfrämjandets hemsida som är representativ för I Ur och Skur. Sidan innefattar information riktat till föräldrar, vanliga frågor, allmän information om pedagogiken och dess mål samt forskning som presenteras relaterat till pedagogiken.

16

4.3 Motivering

Med tanke på vilka kulturella innebörder naturen ges för barn och barndom i Sverige så anser jag att användandet av ide- och ideologi analys blir intressant. Resultatet av analysen skulle därmed gå att förstå relaterat till hur barndomen formats till att se ut som den gör; som en del av ett kulturellt, socialt och historiskt sammanhang. Detta skulle kunna förstås som en ingång för att förstå normativa tankar som existerar angående barn för I Ur och Skur och bidra till att kunna definiera en bild av önskvärda barn. Jag har valt att använda mig av mer allmänt hållna dimensioner eftersom jag tror att de går att relatera till föreställningar om barn som går att känna igen från tidigare forskning. Detta tror jag skulle kunna ge resultat av analysen större relevans i ljuset av annan forskning utgått från tanken att jag då kan använda mig av begrepp som redan äger en innebörd i forskningsvärlden. De dimensioner som valts bidrar till att begränsa undersökningen. Dimensionerna har valts med utgångspunkt i vad jag mött i forskning under förskollärarutbildningen, och speciellt under detta arbetes gång samt vad jag anser vara relevant utifrån studiens syfte.

Friluftsfrämjandet är organisationen som ligger bakom I Ur och Skur och dess pedagogiska idé. Jag använder mig av Friluftsfrämjandets hemsida för att den är representativ för I Ur och Skur pedagogiken och på en plats innehåller mycket information för den som är intresserad av verksamheten och skulle vilja använda sig av internet för att lära sig mer. Då analysen görs genom en idé- och ideologi analys så anser jag att det är en fördel att hålla sig till enbart ett material, då syftet i detta arbete inte är att göra en jämförande studie. Ett sådant tillvägagångssätt hade dock vidare kunnat problematisera resultatet av denna studie, men dock också gjort den avsevärt mycket längre.

17

4.4 Dimensioner

De dimensioner jag använder mig hör till syner på barn och är:

 Barn som kultur- och kunskapsskapare – barn som kultur- och kunskapsåterskapare

 Barn som kompetenta – barn som icke kompetenta

 Normala barn – naturliga barn

 Barn som varande – barn som projekt

Dimensionerna kommer att definieras i analyskapitlet. Jag använder mig av dimensioner som för den här studien kan förstås som motsatta varandra och kommer analysera förekomsten av dem i materialet.

18

5. Material

Här ges en beskrivning av den information som presenteras på Friluftsfrämjandets hemsida om I Ur och Skur i en mer sammanfattad form. Sidan innefattar allmän information om pedagogiken, information riktat till föräldrar med svar på vanliga frågor, information om I Ur och Skurs ”mission” och forskning om friluftsliv och pedagogiken. Rubrikerna i detta kapitel kommer att spegla hemsidans innehåll.

5.1 Friluftsfrämjandet

Friluftsfrämjandet beskriver sig själva som Sveriges största friluftsorganisation med ca 82 000 medlemmar. Deras mål är att guida deras medlemmar på äventyr och att på ett glädjande vis uppleva friluftsliv. De erbjuder aktiviteter utomhus för barn, vuxna och ungdomar men för denna analys så ska jag titta huvudsakligen på den del av hemsidan som riktar sig mot I Ur och Skur pedagogiken för skola och förskola. I ett informationsblad tillgängligt på hemsidan beskrivs I Ur och Skur som en pedagogik som utvecklats sedan 1985 med sin bas och pedagogiska idé i Friluftsfrämjandets friluftsskolor. Grundidén i pedagogiken är att barns behov av kunskap, rörelse och gemenskap till stor del erbjuds i utemiljö. Den pedagogiska metoden i arbetet sker med läroplanens mål, friluftsliv, utomhuspedagogik och upplevelsebaserat lärande som utgångspunkt. Det menas att I Ur och Skurs friluftsliv bjuder på spänning, skönhet upplevelser och rörelse utan krav på prestation och konkurrens.

19

I informationsbladet presenterar de en modell med de olika delar som ska vara en del av pedagogiken i from av en cirkel, i vars mitt barnet befinner sig. Dessa delar inkluderar teman, samverkan med föräldrar, medforskande pedagoger, upplevelsebaserat lärande, olika uttrycksmedel, olika lekar, åldersblandade grupper och Friluftsfrämjandets barn- och ungdomsverksamhet. Det menas att I Ur och Skur så ses naturen som en fantastisk lekplats och lärmiljö där det ges oanade möjligheter för barns välbefinnande och utveckling. Målen med pedagogiken som det beskrivs är att barnen ska tillägna sig kunskap om naturen. Detta innefattar miljömedvetenhet, att veta hur man ska uppträda i naturen, förståelse för samband i naturen, naturkänsla och att värna om allemansrätten. För att detta ska uppnås så står det att det är viktigt att barnen trivs och tycker det är roligt året runt var som helst i naturen.

Det beskrivs även hur lärandet ska ske och hur pedagogerna ska bete sig. Ledarna i pedagogiken ska ta till vara på barns erfarenheter och kunskaper och ska finna sig på barnens nivå, på huk. Det nämns även att alla barn lär på olika sätt och att detta ska visas förståelse för. Karaktäristiskt för pedagogiken är även pedagogernas roll som medforskare. Det nämns även att det är viktigt med det upplevelsebaserade lärandet, bland annat som en del i syftet att konkretisera det abstrakta. Detta lärande ses som mycket viktigt för barnen och det måste ske genom att de använder kroppen och alla sina sinnen. Genom arbete i teman och reflektion kan barnen se sammanhang och helheter. Leken i naturen ses som ett utlopp för barnens kreativitet och fantasi och fungerar även för att gynna barns utveckling när det kommer till sociala, motoriska, emotionella, språkliga och kunskapsmässiga färdigheter. Även föräldrarna anses spela en stor roll i pedagogiken där verksamheten ses som ett komplement till hemmet och där samverkan är nödvändigt. Utemiljön ses i pedagogiken som världens mest kreativa lekplats och lärmiljö och det menas att närmiljön ska fungera som utgångspunkt för utevistelsen. I bladet tas även fördelarna med barns utevistelse upp och backas upp med källor baserat på vetenskapliga efterforskningar. Detta inkluderar barns välmående genom till exempel mindre sjukdomar och barns utevistelse anses både gynna barnen under tiden som de befinner sig ute samt att den även lägger grund för välmående på längre sikt. Sammanfattningsvis anses målet med pedagogiken vara att stimulera barnen genom naturbaserat lärande året runt som en metod för att stärka barnens självkänsla, sociala kompetens och empatiska förmåga och för detta så är pedagogernas medagerande och vägledande arbetssätt viktigt. Utspritt på hemsidan hänvisas till

20

undersökningar som rörs barn och ungdomars utevistelse och utemiljön som pedagogisk arena. Det lyfts enbart forskning som får utemiljön att framstå som positiv och bra för barnen.

5.2 För föräldrarna

I denna del besvaras frågor som enligt sidan brukar komma upp från föräldrarnas sida. Frågorna kretsar huvudsakligen kring att barnen är ute så mycket och rör hur pedagogiken fungerar, vad man kan förvänta sig och effekter av pedagogiken. I svaren på frågorna tas praktiska element upp kring hur saker går till väga (till exempel toalettbesök utomhus) och hänvisningar till läroplanen och forskning för att backa upp ståndpunkter. Det går att läsa av många positiva aspekter av barns utomhusvistelse när det kommer till bland annat deras hälsa. Det nämns att barn och även vuxna blir starkare, friskare och mer fysiskt aktiva när de deltar i I Ur och Skur verksamhet, att det är nyttigt att vara utomhus och att färre sjukdomar sprids. Barnen tränar sin motorik när de rör sig mer än på andra förskolor och det lägger en grund för fortsatt hälsosamma och aktiva liv. Detta anses leda till bättre förmåga att fokusera inomhus vilket är sägs vara fördelaktiga i både skola och förskola. Det beskrivs att en del av verksamheten sker inne men att ett mål med pedagogiken är att barnen ska tycka om att vara ute och komma ihåg verksamheten med glädje. Detta ska enligt svar på sidan leda till att barnen genom växelverkan inom- och utomhus beroende på årstid, väder, aktivitet och barngrupp utvecklar en naturkänsla och miljömedvetenhet på sikt. Det anses även naturligt för barnen att vara ute och på frågan om barnen vill vara ut och leka på fritiden efter att ha varit ute det mesta av dagen på förskolan så uttrycks att detta kan variera från barn till barn men att många vill det.

På frågan om I Ur och Skur förskolor har samma tyngdpunkt som övriga förskolor eller om man bara går i skogen påpekas det att I Ur och Skur förskolor följer läroplanen precis som andra förskolor men att den stora del som är utomhusvistelse tillåter för vissa lärandemöjligheter. Detta beskrivs ske med hjälp av pedagoger som alla har kompetens inom utomhuspedagogik och som genom som det beskrivs ”autentiska miljöer” kan hjälpa barnen uppleva lärande med kroppen och sinnena. Barnen anses även utveckla trygghet och säkerhet i naturen. Detta beskrivs ske genom att de får förtroende till sin egen motoriska förmåga och kan till exempel avväga ifrån hur högt de kan hoppa. De ska även lära sig vad som kan vara farligt, i texten nämns huggormar

21

som exempel. Pedagogerna i I Ur och Skur ska även ha intresse för säkerhet och utomhusliv och kunna göra avväganden baserat på förutsättningar. På frågan om vilka som väljer att placera sina barn i den här typen av förskola nämns att en del gör det för att de själva är intresserade av friluftsliv eller för att de vill att deras barn ska bli det. Andra anledningar som tas upp är närhet till boendet eller pedagogernas och pedagogikens engagemang.

5.3 I Ur och Skurs mission

Det återges på sidan även pedagogikens mission, grunden i pedagogiken och forskning som rör I Ur och Skur. Missionen beskrivs som vad pedagogiken innebär utifrån fyra delar: individen, gruppen, samhället och världen. För individen ska det innebära lustfyllt lärande med kroppen och alla sinnen vilket ska leda till bestående fakta, färdighet, förtrogenhet och förståelse. Det ska för gruppen innebära tillhörighet, trygghet, kreativitet samt empatisk och social utveckling. Detta ska uppnås genom gemenskap i och kring naturen. Det beskrivs att delaktighet och närvaro i naturen leder till ett samhälle som är friskare, mer miljömedvetet, mer samverkande och nyfiket. För världen ska pedagogiken leda till gemensamt ansvarstagande och en i praktiken hållbar utveckling. Grunden med I Ur och Skur pedagogiken beskrivs ha sin grund i friluftsliv, utomhuspedagogik och upplevelsebaserat lärande. Komponenter av detta beskrivs som nöjet i att röra sig, att känna lugn och ro och ha kunskap kring hur man kan göra det i olika miljöer. Här inkluderas även kunskap om allemansrätten, kunskaper om naturen och hållbar utveckling. Pedagogikens mål är att barnen i autentiska miljöer ska uppleva lärande genom att uppleva med sinnena. Det upplevelsebaserade lärandet är för att befästa kunskaper i kroppen enskilt eller tillsammans med andra. I reflektion ska man även få förståelse för sina egna och andras tankar.

22

6. Analys

Syftet med denna studie är att undersöka föreställningar om barn inom I Ur och Skur. Detta kommer ske genom användandet av dimensioner som analysverktyg. Dimensionerna kommer här i analysen att definieras och sedan kommer förekomsten av dem från Friluftsfrämjandets hemsida att analyseras. Jag kommer sedan med bakgrund från resultatet av vilka dimensioner som framträder argumentera för en bild av önskvärt barn i en I Ur och Skur kontext.

De dimensioner som kommer att tas upp och ställas mot varandra är:

 Barn som kultur- och kunskapsskapare – barn som kultur- och kunskapsåterskapare

 Normala barn – naturliga barn

 Barn som kompetenta – barn som icke kompetenta

 Barn som varande – barn som projekt

6.1 Barnet som kultur- och kunskapsskapare – barnet som

kultur- och kunskapsåterskapare

Dessa sätt att se på barn beskrivs av Dahlberg och Lenz Taguchi (1994). Barnet som återskapare beskrivs som en tradition representerad i skola, och barnet som skapare en pedagogisk vision för både skola och förskola. Dahlberg och Lenz Taguchi menar att synen på barnet som återskapare finns representerad i skolan och pekar på fenomen i skolan som understryker detta. De menar att skolan har en tydlig framtidsinriktning, är ämnescentrerad och har ett fokus på att vara samhället till nytta. De menar även att det är utmärkande att ämnena i skolan bestämts av andra än barnen själva. Synen representeras även i skolan då läraren dominerar i klassrummet där innehållet, aktiviteterna och strukturen styrs av läraren och barnens roll blir att svara på lärarens frågor. Förväntningarna på barnen är att de i så god mån som möjligt ska kunna ta till sig och återge den kunskap som läraren utdelar. Denna syn beskrivs som i huvudsak representerad i skolans tradition, men Bjervås (2003) menar att denna syn på barn även går att finna i förskolan. Hon menar att detta sker vid samlingsstunder där pedagoger utgår ifrån sig själva och sin egen planering och då redogör för kunskaper som barnen

23

förväntas ta till sig. Barnens roll blir vid de här tillfällena ofta att försöka lista ut vilket svar läraren vill ha på sina frågor. Kunskapen som anses viktig utgår också mer från lärarens frågor än barnens. Bjervås menar även att framtidssynen som finns representerat i synen på barn som återskapare existerar i förskolan gällande vad barnet behöver ha med sig från förskolan inför skolstarten.

I synen på barn som skapare av kunskap och kultur hyser den vuxne stor respekt för barnets förmåga till kunskapande och den vuxnes roll blir att huvudsakligen fungera som medforskare till barnen (Bjervås 2003). Snarare än att ”överföra” kunskap blir läraren i denna syn en resurs för barnets läroprocesser. Dahlberg och Lenz Taguchi menar att i denna syn ses barnet som en aktiv skapare av kunskap och kultur. De benämner även i sitt resonemang kring detta barn barnet som kompetent. Barnet som kompetent förstås då som drivet av nyfikenhet och fött med förmågor för att aktivt kunna tillägna sig kunskap. Dahlberg och Lenz Taguchi menar att pedagogens roll i denna syn på barn ibland kan beskrivas som präglad av en ”aktiv passivitet”, där pedagogens roll är föränderlig och beror på situationen. Pedagogen måste i denna roll behärska lyssnandets och frågandets konst för att kunna stimulera, lyfta och utmana barnens lärande. Beroende på om barnet ses som återskapare- eller skapare- av kultur och kunskap så kommer det att ge olika betydelser för både barnets och den vuxnes roll i samspelet och helt olika pedagogiska konsekvenser.

6.1.1 Vad framstår för I Ur och Skur?

Det finns på Friluftsfrämjandets hemsida uppfattningar som relaterar till synen på barn både som återskapare- och som skapare av kunskap och kultur. Det beskrivs värderingar och kunskaper på förhand angivna vilka framstår som önskvärda att barnen tar till sig. Dessa kunskaper rör naturen och är bland annat kunskap om allemansrätten, hållbar utveckling och samband i naturen. Dessa på förhand skrivna mål för barnens lärande och den kunskap som värderas skulle kunna kopplas till en syn på barnen som kultur- och kunskapsåterskapare. Dock så kan det med tanke på det fokus som finns på lärande i utomhusmiljöer ifrågasättas i hur hög grad språket kring dessa ämnen styrs av pedagoger och även i hur hög grad barnen förväntas kunna återge dessa kunskaper, då miljön knappast liknar ett klassiskt klassrum. Det lyfts även en framtidssyn angående barnen där det framstår som önskvärt att barnen tar med sig kunskaper och värderingar

24

in i vuxenlivet. Detta inkluderar ett fokus på miljömedvetenhet och en aktiv hälsosam livsstil.

Synen på barn som kultur- och kunskapsskapare är den syn som huvudsakligen framstår på Friluftsfrämjandets hemsida. Barns upplevelsebaserade lärande betonas starkt och pedagogen beskrivs fungera som en medforskare som tar till vara på barnens erfarenheter och utmanar dem. Pedagogernas roll beskrivs som viktig och de måste vara utbildade och kunniga i det tillvägagångssätt som I Ur och Skur använder. Det beskrivs även att reflektion är ett inslag i pedagogiken som ska leda till förståelse för både egna och andras tankar. Även lustfyllt lärande, lek och utforskning ska prägla verksamheten. På grund av att så mycket tid spenderas utomhus ges inte samma utrymme för vad som skulle kunna förstås som en traditionell arena (klassrum) för en syn på barn som återskapare av kultur och kunskap. Barnen rör sig i naturen och tillåts mer frihet vilket oundvikligen måste leda till att deras eget initiativtagande till att lära och vad de tycker är intressant hamnar i större fokus. Det framstår även en tilltro till barnen i verksamheten som kompetenta. Dessa ideal och tankar om barn går att relatera till uppfattningar om barnets och pedagogens roll i synen på barnet som kultur- och kunskapsskapare.

6.2 Barn som kompetenta – barn som icke kompetenta

Det kompetenta barnet är enligt Bjervås (2003) ett begrepp som blivit väldigt vanligt i förskolan och används ofta som ett honnörsuttryck för att beskriva barnen i verksamheten. Barns kompetens kan ta sig uttryck i form av komplexa sociala förmågor och personliga färdigheter med en drift av nyfikenhet och lärande i socialt samspel (Bjervås 2003, Sommer 1998). Innebörden i begreppet är dock inte självklar. Det verkar finnas två skilda sett att förstå vad som skulle kunna ses som ett kompetent barn. Å ena sidan verkar uppfattningen om vad som är ett kompetent barn hänga samman med en föreställning om barns natur. Då ses barnen med en egen drivkraft och förmåga att lära i olika sammanhang. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) beskriver barnet som kompetent när de talar om barnet som kultur- och kunskapsskapare, vilket hänger samman med denna syn på kompetenta barn. Å andra sidan går det att finna en syn där vad som kan ses som ett kompetent barn beror på sammanhanget och är kontextuellt bundet. Detta kan utläsas från Bjervås (2003) fråga där hon menar att utgått ifrån vad svaret blir på frågan om hur man förhåller sig till barnets sårbarhet, beroende och kompetens samt vad

25

det får lov att utveckla och använda så skapas en egen bild av vad ett kompetent barn är. Detta tyder på en syn där vad som beskrivs som ett kompetent barn skulle vara en subjektiv uppfattning och se olika ut beroende på vem man frågar och hur verksamheten ser ut. Dessa skilda sett att för att förstå vad som är ett kompetent barn skapar också skilda föreställningar om vad som skulle kunna förstås som ett icke kompetent barn. Sommer (1998) menar att det paradigmskifte som skett i synen på barn har lett till att barn numera framstår som oberoende, individuella och med demokratiska rättigheter. Barnets förmågor och möjligheter ligger i fokus och det menas inte längre att barnen ska ”fyllas med kunskap”, från att ha setts som tomma kärl. Detta hänger samman med en universell uppfattning i vår kultur om att alla barn har en egen drivkraft och förmåga till att lära och att de till sin natur är kompetenta. Motsatsen till detta och vad som skulle kunna förstås som ett icke kompetent barn är vad Sommer (2007) benämner som föreställningar som barn som noviser. Han menar att denna syn på barn rådde före barn började betraktas som kompetenta och att synen på barn som noviser istället betonar barns bräcklighet och beroende av vuxna.

Det andra sättet som beskrivs ovan för att förstå vad som kan vara ett kompetent barn har sin utgångspunkt i subjektiva uppfattningar. Detta innebär att beroende på vem man frågar så kan ett barn vara, eller inte vara kompetent beroende på om det uppfyller vissa kriterier. Detta skulle kunna förstås med hjälp av utvecklingspsykologiska tankar. Ett barn kan till exempel förväntas klara av vissa saker vid en viss ålder och beroende på om det klarar, eller inte klarar av detta så skulle barnet kunna uppfattas som kompetent eller icke kompetent. Utifrån Bjervås (2003) fråga, som nämns ovan, skulle det antyda att bilden av ett kompetent barn beror på vem man frågar och verksamheten som barnet befinner sig i. Med denna tanke skulle alltså barns kompetens vara kulturellt och kontextuellt bundet och bero på vad som förväntas av barnen. Motsatsen till vad detta innebär skulle i så fall kunna förstås som ett icke kompetent barn. Ett icke kompetent barn är då troligtvis ett barn som inte uppfyller eller klarar vad som normalt sett förväntas av barnen i verksamheten.

6.2.1 Vad framstår för I Ur och Skur?

Som tidigare framkommit är synen på barn som kultur- och kunskapsskapare framstående inom I Ur och Skur. Denna syn hör ihop med den universella uppfattningen om barn som till sin natur är kompetenta. Utifrån detta resonemang framstår barn inom I

26

Ur och Skur som kompetenta. Den mer intressanta frågan borde därför troligtvis vara att fråga sig vad ett kompetent barn, respektive icke kompetent barn är om man utgår ifrån att idén om vad som är ett kompetent barn är kulturellt och kontextuellt bundet. Med utgångspunkt i att barns kompetenser kan ta sig form i personliga färdigheter och sociala egenskaper så kan man utifrån vilka egenskaper som betonas som viktiga för barnen I Ur och Skur skapa en bild av ett kompetent barn respektive ett icke kompetent barn. På Friluftsfrämjandets hemsida lyfts mål som relaterar till utevistelsen och naturen samt arbetssätt som kräver ett visst socialt samspel från barnen.

Kunskapsmålen beskrivs som att tillägna sig kunskaper om naturen och det lyfts egenskaper på individ-, grupp-, samhälls- och världsnivå. Här och nu beskrivs det som att barnen ska lära sig till exempel att huggormar är farliga och ifrån hur högt barnen kan hoppa. På sikt ska de fungera som miljömedvetna vuxna och bidra till hållbar utveckling. Detta skulle kunna tolkas som att barnet dels ska fungera som kompetent här och nu men även att det ska utvecklas till att bli en kompetent vuxen. Barnens lärande sker även på gruppnivå med åldersblandade grupper där det beskrivs som att de ska reflektera tillsammans och att barnens sociala kompetens och empatiska förmåga ska stärkas. Dessa kunskapsmål beskrivs som att de ska uppnås via pedagogers medforskande tillvägagångssätt till barnens upplevelsebaserade lärande. Barnens egen drivkraft till att lära kan alltså kännas igen även inom en för I Ur och Skur kontextuellt bunden idé om kompetenta barn. Johansson (1999) menar att miljön signalerar tilltron vi hyser till barnens kompetens. Miljön för I Ur och Skur beskrivs som en väldigt gynnsam lärandearena för barnens kroppsliga kunskaper, att den främjar barns sociala lärande och är direkt anknuten till de lärandemål som betonas. Det är därför rimligt att anta att en stor tilltro sätts till barns kompetetens för I Ur och Skur. Sammanfattningsvis skulle ett kontextuellt bundet kompetent barn för I Ur och Skur kunna beskrivas som ett barn som frodas i utemiljön, trivs i olika sociala konstellationer och som aktivt tar till sig de av I Ur och Skurs på för hand givna värderingarna som barn, samt även bär dessa med sig in i vuxenlivet.

Det skulle kunna sägas att tankar om barnet som kultur- och kunskapsskapare går att känna igen även i denna kontextuella idé om vad som framstår som kompetenta barn. Det återges dock på Friluftsfrämjandets hemsida värden som är på förhand definierade och det kan framstå som paradoxalt att barn ses som skapare av kunskap men att barns kompetens värderas efter hur högt de tar till sig av vuxnas definierade mål och

27

värderingar. Trots detta är en syn där barnen direkt ”tilldelas” kunskap av vuxna inte förenlig med I Ur och Skurs idé om kompetenta barn, eftersom fokus i verksamheten läggs på barnens upplevelsebaserade lärande och den vuxnes roll som medforskare. Det skulle kunna påstås att om man vill finna en bild av icke kompetenta barn inom I Ur och Skur kan man utgå från vad som kan beskrivas som motsatsen till synen på barnen som skapare av kultur och kunskap, synen på barn som återskapare. Återigen tar barnet då till sig av de värderingar och mål som är på förhand angivna men här är barnet beroende av den vuxnes planering och intar en mer passiv roll i pedagogiken. Ett icke kompetent barn skulle för I Ur och Skur kunna beskrivas som passivt, vuxenberoende och ointresserat av vistelsen i naturen. Det framstår dock på Friluftsfrämjandets hemsida en utbredd tro på barnet som kompetent. Denna bild av barnet som kompetent stämmer överens med både den universella uppfattningen om ett till naturen kompetent barn, och ett kontextuellt bundet och kulturellt sett kompetent barn vars kompetenser betraktas utifrån verksamhetens mål och värderingar.

6.3 Normala barn – naturliga barn

Barnet som natur är en konstruktion som beskrivs av Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) som uppkommen ur Fröbels lära och tankar från Rousseaus romantiska syn på barnet. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) menar att begreppet kan ses som ett ingångsbegrepp som finns representerat i förskolans tradition. Markström (2007) hänvisar till begreppet men talar sedan om naturliga barn och barns naturliga utveckling. Jag kommer att förstå dessa begrepp som hophörande och i vad jag beskriver som naturliga barn dra mening från beskrivningar av båda två. Kjørholt (2001) talar om att se barn som nära naturen i synen på det naturliga barnet. Detta kan förstås i förhållande till Fröbels tankar om barndom och naturen, där naturen äger en innebörd som frigörande för barnen. Även idag äger naturen en stark innebörd i svensk förskoleverksamhet (Ärlemalm-Hagsér 2008). Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) talar om att i konstruktionen av barnet som natur finns allt naturligt nedlagt i barnet och att detta måste få frihet att uttryckas, bearbetas och utvecklas. Detta skulle kunna förstås som samma tanke som det Markström (2007) benämner som barns naturliga utveckling och står som motsatt till tankar om barns normala utveckling. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) hävdar att det i förskolan finns en strävan efter att utveckla fria och självständiga människor och menar att synen

28

präglas av en ”här och nu”- inställning. Denna syn på barn karaktäriseras även av tankar om barnet som oskyldigt och sårbart och i behov av skydd från samhällets kommersialism och korruption. De menar att denna syn utmärker sig i förskola eftersom förskolan traditionellt sett betonar leken och skapandet och det anses att barnet inte kan ha fel när det uttrycker sig själv

Det normala barnet kommer här att förstås som en motsats till det naturliga. Då Brodin & Lindstrand (2008) lyfter naturen som en motsats till den institutionaliserade barndomen så skulle det normala barnet kunna ses som ett som i högre grad rör sig på institutioner och förväntas anpassa sig till dem. Gentemot synen på naturliga barn där barnen frigörs i naturen kan det normala barnet förstås som att det istället vänds till kulturen och förväntas bli en del av den. Markström (2007) talar om att förskolan kan förstås som en normaliseringspraktik och att det innanför dess väggar skapas föreställningar om normalitet. Normaliteter beskrivs även som önskvärda och har i förskolan enligt Marklund ofta att göra med sociala egenskaper. Markström fann att det i förskolan talades positivt om att barn betedde sig typiskt för deras kön trots att det går emot förskolans uppdrag. När hon resonerar kring normala barn talar hon även om barn som går i förskolan men som benämns som att de inte är förskolebarn. Detta beror på förväntningar angående vad ett barn normalt sett ska vara och klara av i förskolan, vilket antyder att det i viss mån förväntas att barnen ska anpassa sig efter verksamheten och inte tvärtom. Hon menar att synen på barnets utveckling som naturlig sker efter vissa mönster men att dessa tankar upphävs när ett problem uppstår. Detta skulle kunna förstås som att när barns ”naturliga” utveckling avviker ifrån vad som anses vara normalt och önskvärt instiger tankar om barns normala utveckling. Detta innebär dock att barns naturliga utveckling alltid bedöms utefter vad som är normalt oavsett om den följer den naturliga utvecklingen eller inte. Det normala barnet kan gentemot tankar om det naturliga barnet förstås som institutionellt bundet och styrt av en agenda gällande vad ett barn bör vara utifrån vad som betonas i verksamheten och kulturen.

6.3.1 Vad framstår för I Ur och Skur?

I Ur och Skur är en pedagogik som troligtvis kännetecknas i hög grad av ett fokus på utomhusverksamhet. Pedagogiken införlivas i ”institutioner” som Markström (2007) beskriver som normaliseringspraktiker och måste därmed förstås som kulturellt bundna där barn tar del av en vardag i vilken normaliteter skapas. Dahlberg och Lenz Taguchi (1994) menar att synen på barnet som natur är starkt representerad i förskolans tradition

29

och även Markström finner synen på barnet som naturligt som framstående i sina undersökningar. Markström beskriver dock hur föreställningar om normala barn framstår i förskolor och pekar på hur tankar om barns naturliga och normala utveckling framstår som motsatta men existerarar parallellt. Normala barn framstår som barn som huvudsakligen vänds till kulturen och förväntas bli en del av den.. I Ur och Skurs verksamhet blir därmed intressant att förstå som kultur eftersom dess kultur i hög grad betonar naturens betydelse, hur barnen vänds till den och även i hög grad gynnas av detta. En ingång kan vara att försöka förstå hur en institution som I Ur och Skur förespråkar tankar om naturliga barn och sedan jämföra detta med vad som framstår som kulturellt betingat, normalt och önskvärt.

Det naturliga barnet är ett som föga förvånande hör naturen till. Synen på hur dessa två hör samman är inte svår att utläsa från Friluftsfrämjandets hemsida då hela pedagogiken kretsar kring barns vistelse i naturen och mycket information ges om varför detta är bra. Änggård (2009) undersökte föräldrars föreställningar om barn i förskola med utomhusprofil och fann att naturligheten och vad det innebar för barnen underströks. Detta menade de yttrade sig att naturen responderar mot barns sätt att vara och leder till frihet och harmoni för barnen. Verksamheten fungerade även som motvikt till det urbana livet med dess kommersialism och materialism och inbjöd även till könsneutrala lekar. Även på Friluftsfrämjandets hemsida yttras dessa värderingar i verksamhetens mål, i presenterad forskning och i föräldrars frågor angående verksamheten. Änggård använde sig av begreppen barnet som varande och projekt och fann att varandesynen dominerade i hennes undersökning. Denna syn på barn, skriver hon, korresponderar med tankar om barns naturliga utveckling. Naturen beskrivs av I Ur och Skur som en gynnsam lekplats och lärmiljö för barnen och det beskrivs som viktigt att barnen trivs och tycker det är roligt att vara utomhus året runt. Detta kan förstås i relation till tankar om hur en ”här och nu”- inställning är representerad i synen på naturliga barn. Barnets omedelbara välbefinnande ses som viktigt och synen förstärks tydligare då detta sker just i utemiljö. Barnens lek i naturen ses i I Ur och Skur som utvecklande och som ett utlopp för barns kreativitet och fantasi. Detta överensstämmer med förskolans tradition där lek och lärande hör ihop och även lekens roll enligt traditionen i synen på naturliga barn. Effekterna av barns utevistelse kan även tolkas som att den på Friluftsfrämjandets hemsida beskrivs som frigörande, eftersom barns genusneutrala lekar tas upp som en

30

möjlighet i verksamheten samt att öppna och icke förutbestämda miljöer beskrivs som företrädande för dessa förskolor och gynnsamma för barnen.

En ingång för att förstå vad som kan beskrivas som normala barn kan vara att definiera vad som i det här sammanhanget är ett barn som befinner sig i verksamheten men som beskrivs som att inte vara ett förskolebarn. Detta kan vara barn som inte uppfyller vad som förväntas av dem i förskolan. Det framstår en tro på barnen som kompetenta och ett arbetssätt bestående av upplevelsebaserat lärande i naturen förespråkas. Detta kan förstås som indikativt för ett kompetent barn i en I Ur och Skur kontext. Det beskrivs även som önskvärt och viktigt att barnen ska trivas i naturen, och i svar på föräldrars funderingar uttrycks försäkringar om att de flesta barn gör detta. Intresset för och gemenskapen i och kring naturen, stora möjligheter för rörelse och fysisk aktivitet, är ideal som betonas i pedagogiken och som beskrivs som gynnsamma för barnen att ta till sig här och nu - men även för att bära med sig in i vuxenlivet. Dessa tankar skulle kunna förstås som ledande till en uppfattning om hur barnen bör vara i verksamheten och således skapa uppfattningar om barn som inte är förskolebarn när de inte lever upp till dessa ideal. Det normala barnet är ett som vänds till kulturen, förväntas fungera i den och anpassa sig till den. För I Ur och Skur förefaller detta vara ett barn som trivs i naturen, med upplevelsebaserat lärande och som är fysiskt aktivt. Bilden av ett normalt barn verkar även överensstämma med de ideal som verkade för att beskriva ett för en I Ur och Skur kontext kompetent barn. Då det verkar som I Ur och Skur hyser en stark tilltro till barns kompetens kan det normala barnet även beskrivas som kompetent. Tron på barn som kompetenta framstår som stark för I Ur och Skur och går även att känna igen i vad som kan beskrivas som ett normalt barn inom i Ur och Skur. Det verkar alltså som att dessa sätt att se på barn hör ihop och att synen på ett normalt barn därför borde vara framträdande för I Ur och Skur, gentemot en syn på barn som naturliga. Hur korresponderar då tankar om barn som kompetenta med synen på naturliga barn? Synen på barn som naturliga hör ihop med tankar om barn som bräckliga gällande deras behov av skydd från samhällets kommersialism och korruption. Detta står i kontrast med den universella bilden av ett till naturen kompetent barn och härleder istället till tankar om barnet som icke kompetent eller som novis. Dock så kunde det för en I Ur och Skur kontexts bild av kompetenta barn utläsas tankar om barn vars kompetens sågs i relation till de egenskaper och värderingar som de förväntas ta till sig från vistelsen i naturen. Detta inkluderar individens frihet och kan förstås gentemot I

31

Ur och Skurs fokus på öppna miljöer och odefinierat material vilket ska leda till genusneutralitet. Synen på kompetenta barn kan alltså utläsas även i det naturliga barnet där dess kompetenser betraktas i formen av ett fritt barn när det tar avstånd från korruption och motverkar normer i samhället.

Relationen mellan naturliga och normala barn för I Ur och Skur framstår som paradoxal. Barnet som kompetent går att känna igen i båda dessa föreställningar men betonar å ena sidan barnets förmåga att fungera och utvecklas i naturen utifrån en normativ bild. Å andra sidan finns en bild där barnets kompetens återigen ses i relation till naturen men istället betonas frihet från normativitet och korruption från samhället. Dessa sätt att se på barn flyter in i varandra och precis som i Markströms (2007) undersökning framstår dessa föreställningar som motsatta men existerar parallellt. Dock så ses normala barn för I Ur och Skur ändå i relation till naturen och naturliga barn. Det leder till tankar om hur naturen spelar en stor roll för barns frihet vilket utmanas av den kultur som råder för I Ur och Skur men samtidigt oundvikligen blir motsägelsefull. I Ur och Skur är en verksamhet var arbetssätt kretsar kring arbete i naturen och synen på naturliga barn är den mest framträdande. Verksamheten blir som normaliseringspraktik en arena för att skapa normer men strävar samtidigt efter att motverka dem genom en kultur som strävar efter barns frihet från normer och korruption.

6.4 Barn som varande - barn som projekt

Änggård (2009) har i sin undersökning kring barn i förskola med utomhusprofil använt sig av begreppen barn som varande och barn som projekt. Hon hänvisar till Halldén (1992) när hon beskriver dessa sätt att se på barn. I synen på barnet som varande råder en ”tids nog”- inställning gällande barns utveckling och mognad och både Markström (2007) och Änggård menar att denna syn korresponderar med tankar om barns naturliga utveckling. Den vuxnes roll i denna barnsyn ses som att vara barnet till hands och inte planera för mycket. I projektsynen ses barnet som en bärare av framtiden och den vuxnes roll blir att planera barnets utveckling. Här betonas även i högre grad vad barnet behöver som vuxen än vad det behöver för att ha det bra just nu och det ses som viktigt att barnets förmågor och utveckling ska både styras och stödjas. I Änggårds undersökning beskrivs synen på barnet som varande som den mest framträdande. Änggård menar dock att de båda synsätten inte är renodlade från varandra och att även tankar om barnet som projekt framträdde i hennes undersökning. Med utgångspunkt i att

32

varandesynen hör ihop med idéer om barns naturliga utveckling skulle det vara rimligt att anta att tankar om att barnet som projekt, vars utveckling styrs av en vuxens agenda, kan liknas med idéer om barns normala och önskvärda utveckling.

6.4.1 Vad framstår för I Ur och Skur?

Mycket av vad som beskrivs för I Ur och Skur gällande barn korresponderar med resultaten från Änggårds (2009) undersökning. De båda synsätten är för I Ur och Skur inte renodlade från varandra och barnens vistelse i naturen ska leda till mål som responderar mot både en syn på barn som varande och som projekt. Dessa egenskaper kretsar, som så mycket annat för I Ur och Skur kring vistelsen i naturen. Synen på barn som projekt går att känna igen i vad som för i I Ur och Skur kan ses som en framtidstro på barnen. Det beskrivs att barnen ska tillägna sig kunskaper om naturen på flera sätt och att detta ska leda till att barnen kan agera på samhälls- och världsnivå för hållbar utveckling och miljömedvetenhet. För individen ska pedagogiken även befästa vissa värden som det uttrycks som önskvärt att barnen tar till sig och har med sig på sikt. Dessa värden yttrar sig i form av välmående som en effekt av en hälsosam livsstil och färre sjukdomar genom ett intresse för vistelse i naturen. Pedagogiken beskrivs också erbjuda gynnsamma effekter för barnens senare skolgång i form av att barnens vistelse utomhus ska leda till bättre förmåga att fokusera inomhus. Det uttrycks även som mål att barns erfarenheter ska befästa kunskaper i kroppen som leder till bestående fakta och förståelse. Dessa tankar om barns utveckling kan beskrivas som en del av en agenda från I Ur och Skurs sida att på sikt skapa individer som fungerar bättre i skola och som vuxna fungerar som hälsosamma och miljömedvetna. Dessa ideal är på förhand angivna som positiva för barn att utveckla och nämns som mål med verksamheten och relateras till forskning som presenteras på Friluftsfrämjandets hemsida. Tankarna leds då till föreställningar om normala barn där det finns uppfattningar om hur barnen ska utvecklas optimalt kopplat till verksamhetens kultur, vilket skulle kunna höra samman med en syn på barn som projekt.

Det finns dock på Friluftsfrämjandets hemsida mycket som överensstämmer med en syn på barn som varande. Vikt läggs vid verksamhetens mål att se till att barnen mår bra i naturen här och nu, vilket beskrivs som ett kriterium för att pedagogiken ska fungera. De gynnsamma effekter som friluftslivet har för barns välmående och som barnet förväntas ta med sig in i vuxenlivet beskrivs som viktiga för barn även i nuet. Starka,

33

friska och rörliga barn framstår som ett slagord för I Ur och Skur och kan sägas kopplat till tankar om barns naturliga utveckling, föreställningar om kopplingen mellan natur och barn, samt naturens effekter för barnens välmående. Det uttrycks som önskvärt och hälsosamt för barnen att vara aktiva i naturen och pedagogiken ger barnen direkta förutsättningar för det. Barnens förmåga att fokusera bättre inomhus nämns som en effekt av pedagogiken som kan kopplas till synen på barnet som varande då det ska hjälpa barnen när verksamheten inte sker utomhus.

En syn på barn som projekt och barn som varande verkar existera parallellt. Mycket av vad som beskrivs angående barn som projekt framstår som goda bieffekter som tar fasta på att barnen befinner sig i en pedagogik som fokuserar på att de ska må bra här och nu. Denna tanke gör sig tydlig i resonemang där det beskrivs som önskvärt att barnen har ett aktivt friluftsliv för att främja deras hälsa och välmående och att det ses som positivt att barnen tar detta med sig in i vuxenlivet. Dock så existerar projektsynen troligtvis även utanför denna tanke när det beskrivs att barnen ska utvecklas till att bli ansvariga vuxna som verkar för en hållbar miljö. Det verkar troligt att barnen utsätts för sådana värderingar även under pedagogiken men det kan knappast ligga förväntningar på att barnen ska införliva detta i samhället och världen. En syn på barn som varande verkar vara den mest framträdande. Vissa mål på Friluftsfrämjandets hemsida kan ses som direkt relaterade till en projektsyn. Ofta går dess mål dock att förstå som en önskad bieffekt som denna pedagogik ska ha på barnen där barnens omedelbara lärande och välmående trots allt står i fokus.

6.5 Sammanfattning

Analysen har kantats av paradoxer och motsatta värderingar där dimensionerna har glidit in i varandra. De mest framträdande dimensionerna har dock varit barnet som kultur- och kunskapsskapare, barnet som kompetent, det naturliga barnet och barnet som varande. Tillsammans bidrar dessa tankar till att skapa en bild av hur barnet framstår för I Ur och Skur där det genomgående temat i I Ur och Skurs verksamhet är vistelsen utomhus. Naturen verkar ges en starkt romantisk innebörd för I Ur och Skur och uppfattningar om barn och natur och hur dessa hör samman är mycket starka. Miljön beskrivs som gynnsam och full av möjligheter för I Ur och Skur och synen på barn som skapare av kunskap och kultur är rätt stark jämfört med synen på barn som återskapare av kunskap. I synen på kompetenta barn kan uppfattningar om naturens