FÖRÄLDRASAMVERKAN
UNDER PANDEMIN
En kvalitativ studie om förskollärares och vårdnadshavares perspektiv på samverkan och kommunikation under pandemin
JESSICA LILJA
MIRELLE LUNDKVIST
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Tuula Vuorinen Examinator: Ingrid Engdahl
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp
Termin VT21 År 2021
SAMMANFATTNING
______________________________________________________________________ Jessica Lilja & Mirelle Lundkvist
Föräldrasamverkan under pandemin
En kvalitativ studie om förskollärares och vårdnadshavares perspektiv på samverkan och kommunikation under pandemin
Parental cooperation during the pandemic
A qualitative study about preschool teachers’ and guardians’ perspectives on parental cooperation and communication during the pandemic
Årtal 2021 Antal sidor: 37
______________________________________________________________________ Syftet var att utveckla en djupare förståelse för de förändringar som pandemin medfört gällande föräldrasamverkan och kommunikation mellan förskolan och hemmet utifrån ett förskollärar- och vårdnadshavarperspektiv. Studien utgår från en kvalitativ ansats där fem förskollärare och fem vårdnadshavare intervjuats. Frågeställningarna innefattar perspektiv från både förskollärare och vårdnadshavare där de beskriver sin syn på hur samverkan och kommunikationen sett ut innan och under pandemin. Studien har sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin där begrepp som mediering och artefakter ligger till grund för analysen. Det framkommer i resultatet att viktiga aspekter i samverkan och kommunikationen mellan hem och förskola är tydlighet, möjlighet till dialog och fysiska möten. Slutsatsen är att samverkan och kommunikation är i förändring i och med pandemin, de restriktioner och riktlinjer som finns medför olikheter i hur förskolans verksamhet bedrivs. Förändringarna bestod av en begränsad insyn för vårdnadshavare eftersom de inte bjuds in i lokalerna på samma sätt som innan pandemin. Kommunikationen mellan förskolan och hemmet har även förändrats till att bli mer digital.
______________________________________________________________________ Nyckelord: Förskola, Samverkan, Föräldrar, Pandemi, Kommunikation, Digitalisering
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Uppsatsens disposition ... 2
1.3 Begreppsdefinition ... 2
2 Bakgrund ... 2
2.1 Databassökning ... 3
2.2 Styrdokument och lagar ... 3
2.3 Samverkansformer i förskolan ... 3
2.3.1 Introduktion i förskolan ... 4
2.3.2 Den dagliga kontakten ... 5
2.3.3 Utvecklingssamtal ... 5 2.3.4 Föräldramöte ... 5 2.3.5 Digital kommunikation ... 6 2.4 Förskollärares ansvar ... 6 2.5 Föräldrainflytande ... 7 2.6 Relationsskapande ... 7 2.7 Tidigare forskning... 8 3 Teoretiskt perspektiv ... 9 3.1 Sociokulturellt perspektiv ... 9 4 Metod ... 10 4.1 Kvalitativ forskningsansats ... 10 4.2 Metodval ... 10 4.3 Urval... 11 4.4 Genomförande ... 12
4.5 Bearbetning och analys ... 12
4.6 Studiens tillförlitlighet ... 13
4.7 Etiska ställningstaganden ...14
5 Resultat ...14
5.3 Insyn och delaktighet... 18
5.4 Digital kommunikation ...19
6 Analys ... 21
6.1 Relationsskapande och samverkansformer ... 21
6.2 Insyn och delaktighet genom digitala hjälpmedel ... 23
7 Diskussion ... 24
7.1 Resultatdiskussion ... 25
7.2 Metoddiskussion ... 27
7.3 Slutsats ... 27
7.4 Förslag på fortsatt forskning ... 28
Referenser ... 29
Bilaga 1 – Missivbrev. ... 31
Bilaga 2 – Intervjuguide Förskollärare ... 32
1 Inledning
Förskolan är en plats där barn, personal och vårdnadshavare möts, interagerar och samspelar med varandra. Sedan mars 2020 ser förskolans värld annorlunda ut i och med covid-19-pandemin. Pandemin har gjort att alla måste hålla avstånd till varandra samt begränsa sina rörelsemönster och sätt att umgås. Förskolan är en verksamhet som har varit öppen under pandemin då den anses vara samhällsviktig. Arbetsmiljöverket (2021) skriver att det är en svårighet att hålla fysisk distans i förskolan och att det därför är ännu viktigare att personal informerar vårdnadshavare att följa de råd och riktlinjer som finns för att minska smittspridningen. Skolverket (2021) nämner att det gäller bland annat att hålla social distansering ochavstånd till andra vuxna, både personal och vårdnadshavare, med undantag för barnen eftersom omsorg, utveckling och lärande fortfarande behöver bilda en helhet för dem. Verksamheten ska till största del förläggas utomhus och olika förskolor harformulerat olika riktlinjer för hur hämtning och lämning ska ske på ett smittsäkert sätt med hänsyn till de rekommendationer som finns. I och med de genomförda förändringarna har även villkoren för föräldrasamverkan förändrats. Vårdnadshavare får inte längre komma in på avdelningarna utan introduktionen sker utomhus, föräldramöten sker digitalt och andra samverkansformer och möten har ställts in för att fokusera på att bedriva verksamheten (Skolverket, 2021).
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står det att förskolan ska ge vårdnadshavare möjlighet till delaktighet i förskolans verksamhet, förskolan ska skapa tillitsfulla relationer mellan hem och förskola och vårdnadshavare ska få fortlöpande information om barnets utveckling, lärande och trivsel. Förskolan ska ha ett nära samarbete med hemmet och vårdnadshavare ska ges möjlighet till insyn och inflytande över utbildningen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet var att utveckla en djupare förståelse för de förändringar som pandemin medfört gällande föräldrasamverkan och kommunikation mellan förskolan och hemmet utifrån ett förskollärar- och vårdnadshavarperspektiv.
• Vilka utmaningar och möjligheter upplever förskollärare och vårdnadshavare i samverkansituationerna under pandemin?
• Hur uppfattar vårdnadshavare och förskollärare att samverkan i förskolan förändrats i och med pandemin?
1.2 Uppsatsens disposition
I kapitel två skriver vi om studiens bakgrund, litteratur, styrdokument och lagar som vi funnit relevanta för studiens syfte. Vi lyfter begreppet samverkan och de olika samverkansformer som finns inom förskolan. I kapitel tre går vi igenom tidigare forskning och det teoretiska perspektiv som studien utgår från. I kapitel fyra går vi igenom studiens metod där vi redogör för studiens forskningsansats, metodval, urval, genomförande, bearbetning och analys, studiens tillförlitlighet och etiska ställningstaganden. I kapitel fem presenteras resultatet av det insamlade materialet som vi genom den tematiska analysen fann relevant för studiens syfte. I kapitel sex analyseras resultaten utifrån studiens teoretiska utgångspunkt samt tidigare forskning inom området. Kapitel sju består av resultatdiskussion, metoddiskussion, slutsats och förslag på fortsatt forskning.
1.3 Begreppsdefinition
Lärplattform: Innefattar de digitala forum där förskollärare, rektorer och vårdnadshavare kan logga in för att sköta administrativt arbete och kommunicera i både text och bild.
Pandemi: Syftar till covid-19-pandemin som bröt ut våren 2020.
Personal: Innefattar förskollärare och barnskötare som arbetar i barngruppen på förskolan.
Vårdnadshavare: Avser en person med juridiskt ansvar för barnet.
2 Bakgrund
I detta kapitel kommer vi att gå igenom hur vi gått tillväga i vår databassökning samt litteratursökning. Vi kommer gå igenom vad styrdokument och lagar nämner om samverkan, samt litteratur som är relevant och berör ämnet. Vi kommer även redogöra för de artiklar som vi finner relevanta för studien. Artiklarna berör ämnen som samverkan, relationsskapande och föräldrainflytande i förskolan. Eftersom covid-19 är
ett nytt virus har det varit svårt att finna relevanta studier kring covid-19 i förskolan och hur det påverkar samverkan. Därför har vi valt att fokusera på studier som berör samverkan mellan hem och förskola generellt.
2.1 Databassökning
I studien har vi valt att begränsa vårt sökande efter tidigare forskning och avhandlingar till enbart Peer Review-granskade artiklar för att få så tillförlitliga källor som möjligt. I sökningen har vi använt oss av databaser som SwePub, ERIC och DIVA. Svenska sökord vi använt på de olika databaserna har bland annat varit: samverkan, samarbete, föräldrar, vårdnadshavare, föräldrasamverkan, föräldrasamarbete, förskola och covid-19, Corona, pandemi. Engelska sökord vi använt har bland annat varit: preschool, involvement, collaboration, cooperation, parental cooperation, guardian, pandemic, covid-19. Orden har vi böjt och kombinerat i olika konstellationer under sökningarna och de har skrivits både på svenska och engelska för att öka chanserna till relevanta träffar. Sökningarna som inkluderade ord som pandemi eller covid-19 genererade inga sökträffar som var relaterade till föräldrasamverkan. Desto fler träffar blev det när vi enbart sökte på föräldrasamverkan och kommunikation mellan förskola och hemmet.
2.2 Styrdokument och lagar
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) står det att ett nära och förtroendefullt samarbete mellan hemmet och förskolan bidrar till att barnet får de bästa förutsättningarna för utveckling och lärande. Förskollärare ansvarar för att vårdnadshavare ges möjlighet att utvärdera utbildningen samt bjuder in till ett meningsfullt utvecklingssamtal (Skolverket, 2018). Även skollagen (SFS 2010:800) slår fast att personalen i förskolan kontinuerligt ska föra dialog med barnets vårdnadshavare kring barnets utveckling. Vårdnadshavare ska, utöver den dagliga kontakten, minst en gång per år bjudas in till utvecklingssamtal med fokus på barnets trivsel, utveckling och lärande. Förskolan ska också se till att ge vårdnadshavare ett eller flera forum för inflytande och samråd. Dessa forum är till för att behandla frågor som rör verksamheten och som kan ha betydelse för barnen eller vårdnadshavarna (SFS 2010:800). Barnkonventionen (SFS 2018:1197) tydliggör barns rättigheter och beskriver att föräldrar eller vårdnadshavare är de som har det yttersta ansvaret för barnets uppfostran och utveckling men att staten och dess myndigheter ska finnas som stöd. Förskolan kan ses som en del av det stöd som staten och kommunerna kan tillhandahålla och verksamheten fyller därför en nyckelfunktion.
2.3 Samverkansformer i förskolan
Samarbetet mellan förskolan och hemmet har utökats till att innefatta flera olika samverkansformer under de senaste åren. Begreppet samverkan används av Sandberg och Vuorinen (2020) som ett paraplybegrepp för all kontakt som sker mellan hem och förskola. Begreppen samverkan och samarbete används ofta synonymt även om det finns skillnader mellan begreppen. Samverkansformer som nämns är till exempel den
dagliga kontakten, utvecklingssamtal, föräldramöten, föräldrainflytande samt inskolning. Enligt Eckeskog (2019) är kommunikation en förutsättning för att samverkan ska kunna fungera. Samverkan kan även beskrivas som ett relationsarbete eller som en professionell kompetens som enligt Tallberg Broman (2017) utvecklas genom utbildning och erfarenhet hos personalen. Alla vårdnadshavare uppfattas inte alltid som intresserade av samverkan och Eckeskog (2019) ser att dessa föräldrar beskrivs som ointresserade föräldrar och föräldrar som är omöjliga att nå. Eckeskog menar att det ofta är i socioekonomiskt utsatta områden som intresset tenderar att vara svagare än i områden som ses som socioekonomiskt starka. Hon poängterar dock att den ointresserade vårdnadshavaren symboliserar en av två ytterligheter där motsatsen är de vårdnadshavare som gärna kommer båda två till föräldramöten eller utvecklingssamtal. En av anledningarna till det bristande intresset tycks vara att vårdnadshavarna är nöjda med förskolan och inte ser ett behov av samverkan. Eckeskog ser dock att det inte alltid kan ses som positivt eftersom nöjdheten hos vårdnadshavarna kan bero på att de har lägre krav på förskolan än vårdnadshavare som kräver mer insyn och samverkan. Skillnader i krav kan bero på vilka förväntningar vårdnadshavare har på förskolan samt om de ser förskolan som en plats för barnomsorg eller en plats för utbildning (Eckeskog, 2019).
2.3.1 Introduktion i förskolan
Introduktionen i förskolan, vilken vi kommer benämna som inskolning, är enligt Sandberg och Vuorinen (2020) den första formen av samverkan som vårdnadshavarna kommer i kontakt med i förskolan och är också starten för det kommande samarbetet mellan hem och förskola. Inskolningen kan se ut på många olika sätt men de vanligaste är den traditionella- och föräldraaktiva modellen. Alla inskolningsmetoder passar dock inte alla barn och det är därför viktigt att involvera vårdnadshavarna i beslutet om vilken metod som ska användas. Den traditionella inskolningen beskrivs som en process på två veckor där en pedagog har ansvar för att lära känna och knyta an till barnet, vårdnadshavaren förväntas agera passivt och ta ett steg tillbaka. Ansvaret ligger på förskolläraren att introducera det nya barnet för förskolans rutiner, aktiviteter och barngrupper. Den traditionella inskolningen syftar till att skapa en trygghet mellan förskolan och barnet, barnet ska övas i att lämnas kortare till längre stunder (Sandberg & Vuorinen, 2020). En föräldraaktiv inskolning pågår under tre hela dagar och vårdnadshavaren är närvarande med sitt barn under alla situationer på förskolan. Simonsson (2018) beskriver att vårdnadshavaren har ett aktivt ansvar för omsorgen, att byta blöja eller mata vid lunchen, och att utforska miljöerna på förskolan tillsammans med barnet. Vidare beskriver Simonsson att barnet tillsammans med sin vårdnadshavare skapar relationer till både barn, förskollärare och verksamheten. Sandberg och Vuorinen (2020) nämner att den föräldraaktiva inskolningen bidrar till att förskolan personal både kan observera och samtala med vårdnadshavaren kring barnets omvårdnad. Att skapa trygga relationer till vårdnadshavare kan bidra till att en känsla av trygghet förs över till barnet vilket även kan bidra till att barnet vänjer sig vid att vara i förskolan.
2.3.2 Den dagliga kontakten
Relevant information som berör barnets vardag är en del av den dagliga kontakten mellan vårdnadshavare och förskollärare. Jensen och Jensen (2008) menar dock att det finns en fin gräns som förskollärare och vårdnadshavare måste hitta där utbytet av information inte blir för litet eller för mycket. De menar att behovet av att utbyta daglig information kring barnets dag är som störst när barnet är yngre och inte kan prata själv eller vid speciella händelser. Sandberg och Vuorinen (2020) visar hur den dagliga kontakten i hallen vid hämtning och lämning är en av de mest uppskattade samverkansformer bland vårdnadshavare, tillsammans med utvecklingssamtal. Hallen är vanligtvis den plats där informationsutbytet sker, här byggs broar mellan hem och förskola och Sandberg och Vuorinen ser också att det är i detta möte som ett relationsskapande sker.
2.3.3 Utvecklingssamtal
Ett utvecklingssamtal är ett möte mellan vårdnadshavare och personal på förskolan som enligt Jensen och Jensen (2008) består av att utbyta information och beskrivningar av barnets utveckling i olika situationer på förskolan. De menar att genom ett positivt samtal, där vårdnadshavare också får ge sin bild av hur barnet har det hemma, kan bidra till att barnets utveckling gynnas. Markström och Simonsson (2013) bekräftar också att det positiva samtalet är eftersträvansvärt och menar att utvecklingssamtalet är både ett relationsskapande verktyg och en form av utvärderingsverktyg. Markström och Simonsson visar i sin studie hur utvecklingssamtalet blir den arena där personalen kan skapa en djupare och bättre relation till vårdnadshavarna vilket kan leda till en aktiv och interagerande förälder, vilket enligt författarna är en förutsättning för att kunna samarbeta kring barnet. Eftersom förskollärare och vårdnadshavare möter barnet i olika slags miljöer menar Sandberg och Vuorinen (2020) att bådas perspektiv kommer bidra till en helhet under utvecklingssamtalet. Markström och Simonsson (2013) menar att vårdnadshavare och förskolans personal kompletterar varandra och att det är viktigt att förskolläraren inte skriver fram sin bild av barnet och dess utveckling som en sanning bara för att hen besitter en viss kompetens. Utvecklingssamtalet är inte heller menat som en arena där enbart förskolan ska dela med sig av sin bild av barnet utan det förväntas även att vårdnadshavare är aktiva och deltagande i samtalet. För att kunna uppnå det finns det olika strategier som Markström och Simonsson beskriver i termer av yttre och inre förutsättningar. De yttre förutsättningarna handlar om hur personalen försöker skapa en trevlig samtalsmiljö genom att till exempel bjuda på fika, medan de inre förutsättningarna handlar om hur de försöker skapa en avslappnad ton i samtalet där de kan samtala om annat också.
2.3.4 Föräldramöte
Det finns olika sätt att anordna ett föräldramöte på men det traditionella sättet är att förskolan bjuder in till en fysisk träff på kvällstid (Ottosson, 2014). Föräldramötets innehåll kan variera beroende på vilket syfte som finns, det kan vara allt ifrån att
förmedla information, ge vårdnadshavare tid att lära känna varandra eller ha ett utbildande syfte med föreläsning och diskussioner (Ottosson, 2014; Sandberg & Vuorinen, 2020). Mötets innehåll vill gärna vårdnadshavare få reda på i god tid då de ibland har brist på tid och måste prioritera. Vårdnadshavare ser gärna att mötet handlar om något mer än vad de kan läsa sig till på ett papper för att de ska känna att det är värt att gå på (Sandberg & Vuorinen, 2020). Många vårdnadshavare uppskattar också föräldramöten för det ger dem möjlighet att umgås och socialisera med andra föräldrar och de kan då utbyta tankar och erfarenheter rörande föräldraskapet (Ottosson, 2014).
2.3.5 Digital kommunikation
Det finns olika slags lärplattformar som används av förskolorna runt om i landet. Digitala kommunikationsformer används för att komplettera de traditionella samverkansformerna som exempelvis föräldramöten och utvecklingssamtal. Tallberg Broman (2017) nämner begrepp som medialiserande, att olika slags digitala medier används i kontakten med hemmet. Eckeskog (2019) lyfter i sin avhandling att arbetet med det digitala verktyg har en given plats i arbetet tillsammans med barnen eftersom att det skrivs fram med större fokus i förskolans läroplan. Hon menade dock att kommunikationen mellan hem och förskola fortfarande domineras av den muntliga kontakten jämfört med den digitala kommunikationen. Eckeskog visar i sin studie andra digitala kommunikationskanaler som används i kommunikationen mellan förskola och hem, bland annat Instagram, Facebook, bloggar eller digitala månads- och veckobrev. Vecko- och månadsbreven kan enligt Eckeskog skickas ut både via e-post till vårdnadshavarna och sättas upp i hallen, breven innehåller varierande information om barnens aktiviteter, personalsituationen, organisatoriska frågor eller vad som har hänt och kommer hända inom den närmsta tiden.
Möjligheten till mer delaktighet, samverkan och inflytande kan öka i och med de digitala verktygen men det är inte en självklarhet enligt Eckeskog (2019). Hon menar att det styrs av vårdnadshavarnas språkliga och sociala resurser, förskollärarens egen förmåga och attityd samt hur verksamheten har tagit sig an de olika digitala verktygen. Vidare skriver Eckeskog att vårdnadshavare i socialt utsatta områden, där invånarna tenderar att vara både lågutbildade och lågavlönade, ofta har mer begränsade digitala kunskaper. Särskilt utsatta är nyanlända vårdnadshavare som ej bemästrar det svenska språket och som kommer från länder där den digitala utvecklingen inte är lika utbredd. Eckeskog beskriver vidare hur dessa grupper ofta hamnar i skymundan när de nya digitala kommunikationskanalerna utvecklas vilket även bidragit till att åtkomsten till tjänsterna blivit ännu svårare. De digitala verktygen inom förskolan riskerar därför att upprätthålla klyftorna mellan resursstarka och resurssvaga vårdnadshavare (Eckeskog, 2019).
2.4 Förskollärares ansvar
Jensen och Jensen (2008) visar på en viss maktförskjutning i relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare eftersom förskollärare befinner sig i
sin professionella yrkesroll medan vårdnadshavare samverkar i egenskap av privatpersoner. De menar vidare att förskollärare besitter en viss makt då de har ett politiskt och organisatoriskt system att stödja sig mot. Förskollärare besitter en viss makt i sin yrkesroll men det krävs också att förskollärare har en social kompetens. Sheridan et al. (2015) beskriver social kompetens som en förmåga att kunna hantera och bemöta olika individer i olika sammanhang. Sandberg och Vuorinen (2020) beskriver personalens sociala kompetens, vilja och förankring i sin yrkesroll som avgörande i den kommunikativa kontakten och samverkan med hemmet. Sheridan et al. (2015) betraktar förskollärares kommunikativa kompetens som en del i en flerdimensionell kommunikation där de menar att förskollärare behöver kunna anpassa sitt språk beroende på situation, sammanhang och person. Enö (2013) påpekar att förskollärare i relationsskapandet bör använda ett språk som är begripligt för vårdnadshavaren. Hon menar att relationen kan ta skada av att förskolläraren använder ett för akademiskt språk eller avancerade begrepp relaterade till yrket.
2.5 Föräldrainflytande
En grund för att vårdnadshavare ska kunna ha inflytande i förskolans utbildning är att de känner till vilket innehåll och vilka mål som finns i verksamheten. Det är arbetslagets ansvar att se till att vårdnadshavare har tillgång och kännedom om de mål och riktlinjer som finns i förskolans läroplan (Skolverket, 2018). Inflytande i förskolans verksamhet kan enligt Tallberg Broman (2009) ske genom att vårdnadshavare får delta på föräldramöten och utvecklingssamtal där de genom demokratiska former kan vara med och påverka barnets villkor för utveckling och lärande. Inflytande kan även handla om att vårdnadshavaren får svara på enkäter om verksamheten, dock påpekar Sandberg och Vuorinen (2020) att det kan vara svårt om vårdnadshavare inte har någon kunskap eller insyn i det frågorna handlar om, samt att förskollärarna behöver agera utifrån svaren.
2.6 Relationsskapande
Enligt Jensen och Jensen (2008) ligger ett övergripande ansvar för relationens kvalitet hos förskolläraren eftersom förskolan ofta i sin verksamhetsplan har en tydlig bild av hur kvaliteten i en god relation bör se ut. Ord som beskriver ett önskvärt och gott samarbete återfinns även i värdegrunden i förskolans läroplan (Skolverket, 2018) och beskrivs i termer av respekt, lika värde, öppenhet och tillit. Sandberg och Vuorinen (2020) lyfter att samarbetet och relationen mellan förskolan och vårdnadshavare är viktig eftersom verksamheten ska anpassas utifrån varje barns förutsättningar och behov. De lyfter också att samverkan mellan hem och förskola kan underlättas om båda parter är intresserade och har en egen motivation att samverka. Frelin (2012) beskriver begreppet funktionell relation som kan ses som en relation som definieras av sitt syfte, i detta fall förskollärare och vårdnadshavare, att utbyta information och kunskap kring barnets utveckling och lärande samt kring förskolans utbildning. Frelin lyfter även begreppet relationellt perspektiv, som hon menar handlar om att förskollärare ska sträva efter att skapa goda relationer till barnen genom att vara nyfikna och
intresserade. Hon tydliggör att den relationella aspekten inom lärarprofessionaliteten handlar om att ständigt arbeta med relationerna så att barnen utvecklas och lär, vilket även gynnas genom att utveckla relationen till barnets vårdnadshavare.
2.7 Tidigare forskning
Tidigare forskning som finns på ämnet föräldrasamverkan har lyft relationens betydelse för en god samverkan mellan hem och förskola (Eckeskog, 2019; Vuorinen, 2020; Bartolome et al., 2020). Vuorinen (2020) skriver att vårdnadshavare har samarbetet i åtanke redan vid valet av förskola och att en god kontakt och kommunikation med förskolepersonalen beskrivs som en viktig byggsten för en god samverkan. För vårdnadshavare är också barnets trivsel och omsorg en stor del när det kommer till samverkan och Vuorinen menar att vårdnadshavare eftersöker främst en indivisualisering av deras barn i kontakten med förskolan. Vårdnadshavares fokus är att få en inblick i hur deras barn trivs på förskolan och hur deras behov av omsorg och tillsyn blir tillgodosett, i dessa fall blir relationen mellan personal och vårdnadshavare extra betydelsefull (Vuorinen, 2020).
I en studie undersöker Bartolome et al. (2020) förskollärares perspektiv på föräldrasamverkan och föräldraengagemang i förskolan. I studien framkom det att förskollärarna upplevde att relationen till vårdnadshavarna stärktes genom att de såg att förskollärarna hade kunskap om och ett genuint intresse för just deras barn. Den dagliga muntliga kontakten ansågs vara av stor vikt eftersom den bidrog till en öppen och personlig relation mellan förskollärare och vårdnadshavaren. Digital kommunikation nämns som komplement till den muntliga kommunikationen, vilket används i gruppchattar och vid brådskande kontakt. En slutsats var att både förskollärare och vårdnadshavare behöver utbildas i användningen av digitala kommunikationsverktyg och sedan uppmuntras till att använda de (Bartolome et al., 2020). Eckeskog (2019) menar i sin tur att kommunikationen behöver utvecklas för att inkludera alla vårdnadshavare, annars riskerar samverkan och inflytande att bli endast en möjlighet för resursstarka vårdnadshavare som vet hur de ska föra fram åsikter och ta till sig information. Enligt Bartolome et al. (2020) kan relationen mellan förskollärare och vårdnadshavare ses som ett ömsesidigt ansvar för barnets utveckling och lärande. Förskollärare beskrivs ha en viss makt i att övertala och uppmuntra vårdnadshavare till att bli mer delaktiga. En öppen och god relation till hemmet tycktes även gynna barnets utveckling och lärande. En av slutsatserna i studien var att begreppet föräldraengagemang kan tolkas som ett brett begrepp, och enligt studien bygger samverkan på en tillitsfull tvåvägskommunikation mellan hemmet och förskolan (Bartolome et al., 2020).
Eckeskog (2019) visar i sin avhandling hur den digitala kommunikationen kan bidra till missförstånd då den oftast är enkelriktad och opersonlig, en konsekvens är också att informationen då kan misstolkas av vårdnadshavarna. Resultatet visar att den direkta och muntliga kontakten som sker mellan förskollärare och vårdnadshavare kan utvecklas under samtalets gång vilket även ger möjlighet till följdfrågor, tydligare svar
och färre missförstånd. En slutsats är att digitala kommunikationsvägar behöver användas som ett komplement till både lappar och muntlig kommunikation för att tillgodose de olika behov som finns inom verksamheten (Eckeskog, 2019).
3 Teoretiskt perspektiv
I detta kapitel kommer vi att gå igenom det sociokulturella perspektivet som ligger till grund för vår studie. Vi kommer att ta upp bärande begrepp kopplade till det teoretiska perspektivet som vi finner relevanta.
3.1 Sociokulturellt perspektiv
Vår studie har utgångspunkt i Lev Vygotskijs sociokulturella teori i syfte att utveckla en djupare förståelse för de förändringar som pandemin medfört gällande föräldrasamverkan i förskolan utifrån ett förskollärar- och vårdnadshavarperspektiv. Vi vill med stöd av sociokulturellt bärande begrepp få syn på hur förskollärare använder sig av medierande verktyg för att samverka och kommunicera information mellan förskolan och hemmet samt ge insyn till vårdnadshavare. Säljö (2000) menar att människan blir delaktig genom kommunikation, samspel och medierande verktyg, vilket vi beaktat och reflekterat kring under studiens gång.
Enligt Säljö (2011) handlar den sociokulturella teorin om hur samspel och kommunikation mellan individer, miljö och kulturella redskap bidrar till utveckling och lärande. Säljö (2000; 2011) skriver att all interaktion bidrar till utveckling och lärande. Samspel och interaktion mellan barn och barn, vuxen och barn, och även mellan vuxen och vuxen bidrar således till att ny kunskap, förståelse och förmågor skapas. Kommunikation kan se olika ut beroende på varden sker samt vid vilken tid. Säljö (2000) beskriver kommunikation som något som är kontext- och kulturellt bundet där miljön och kulturen påverkar hur människor kommunicerar med varandra, hur de agerar och hur de tar till sig kunskap.
Inom den sociokulturella teorin benämns de fysiska redskapen (Säljö, 2000; Säljö, 2011) som artefakter. Artefakter är redskap tillverkade av människan tänkt att användas som ett verktyg för stöd eller förlängning av den egna kroppen, exempelvis penna, papper, lärplatta eller dator. Artefakterna tillskrivs inom det sociokulturella perspektivet en stor betydelse i människans sätt att utvecklas och lära (Säljö, 2000; 2011). De fysiska redskapen som människan skapat för att kunna göra vissa aktiviteter eller lösa problem spelar en stor roll i vår vardag. Säljö lyfter även att dessa artefakter bidrar till att människan kan kommunicera, skriva ner, ta emot och sprida information utan att vi behöver komma ihåg allting utantill. Därför kan exempelvis kalender, dator eller lärplatta ses som en förlängning av tänkandet och i användningen av hjälpmedlet skapas mening, innebörd och betydelse genom samspelet mellan artefakten och människan. Ett av de viktigaste psykologiska redskapen är enligt Säljö (2011) språket eftersom människan genom språket kan bli delaktig i andras perspektiv. Människan kan även förmedla sina sociokulturella erfarenheter med hjälp av språket. Genom
språket uppfylls flera funktioner eftersom människan kan kommunicera både utåt och även inom sig när hen tänker vilket gör språket till ett viktigt redskap (Säljö, 2011). Jakobsson (2012) lyfter att Vygotskij använde begreppet signs för att beskriva de psykologiska redskapen som till exempel språk, siffror och symboler. Signs är alltså de mentala hjälpmedel som människan skapat för att kunna förstå sig på och bemästra kunskap till skillnad mot de tekniska verktyg som kan vara datorer, smartphones eller miniräknare (Jakobsson, 2012). Ett exempel på signs kan vara en ramsa för att minnas, som ”en ball groda dansar aldrig ensam” för att komma ihåg strängarna på en gitarr ”E, A, D, G, B, E”. Det är alltså en form av tankeverktyg som tillsammans med tekniska verktyg och artefakter kan användas medierande i vad och hur vi tänker. Mediering som begrepp beskriver människans samverkan med artefakterna i både tänkande och handling som då syftar till utveckling och att driva tänkandet och handlingen framåt (Jakobsson, 2012). Säljö (2000) påpekar att mediering inte enbart sker genom artefakter utan det viktigaste medierande redskapet som människan har finns i språkets resurser. Han menar att språket bidrar till kommunikation mellan människor som i sin tur bidrar till att omvärlden medieras och blir meningsfull genom delaktighet i varandras perspektiv.
4 Metod
I detta kapitel kommer vi att gå igenom vår valda forskningsansats och beskriva proceduren för vår studie med så stor transparens som möjligt inom de etiska ramarna. Vi kommer att gå igenom urvalet och presentera intervjupersonerna. Vi kommer även att förtydliga de etiska aspekter som vi tagit hänsyn till och informerat respondenterna om.
4.1 Kvalitativ forskningsansats
En kvalitativ forskningsansats innebär att analysera ord eller visuella bilder och enligt Bryman (2018) används den ofta för att ta reda på hur människor uppfattar sin sociala verklighet. Den kvalitativa forskningsstrategin är enligt Bryman (2018) induktiv, tolkande och förknippas enligt Descombe (2018) med ett holistiskt perspektiv. De datainsamlingsmetoder som är de vanligaste inom den kvalitativa ansatsen är observationer och intervjuer. Eftersom vi i denna studie ville undersöka förskollärares och vårdnadshavares perspektiv på samverkan under pandemin bedömde vi att den kvalitativa ansatsen rätt för studiens syfte. Den kvalitativa ansatsen gav oss möjligheten att få ta del av vårdnadshavares samt förskollärares egna berättelser och deras upplevelser av föräldrasamverkan, både tiden innan och under pandemin.
4.2 Metodval
Vi valde att samla in data till studien genom kvalitativa intervjuer. En kvalitativ intervju är enligt Bryman (2018) ett sätt att samla in kunskap och erfarenheter från
respondenterna muntligt. Denscombe (2018) menar att kvalitativa intervjuer syftar till att gå på djupet med ett färre antal deltagande intervjupersoner och synliggör flera sidor av verkligheten. Därför ansåg vi att kvalitativa intervjuer passade för att undersöka hur förskollärare och vårdnadshavare upplever hur samverkanssituationen förändrats innan och under pandemin. Intervjuerna genomfördes via Zoom i och med de restriktioner som råder i samhället på grund av covid-19. Vi ansåg att videosamtal ändå möjliggjorde för oss att kunna ha bra och givande trepartssamtal. Inom den kvalitativa forskningen finns det två typer av intervjuformer som Bryman (2018) beskriver som ostrukturerade och semistrukturerade. Enligt Bryman är semistrukturerade intervjuer flexibla och frågorna är formulerade så att respondenten har möjlighet att svara fritt, samt att intervjuaren kan ställa följdfrågor vid det som uppfattas som viktiga svar (Bryman, 2018). Vi formulerade två separata intervjuguider (se Bilaga 2 & 3) beroende på om det var förskollärare eller vårdnadshavare som intervjuades. Varje intervjuguide bestod av fem bakgrundsfrågor och sex intervjufrågor och dessa fick respondenterna ta del av i förväg eftersom vi ansåg att samtalet skulle bli mer givande om respondenterna hade tid att reflektera och tänka till kring sina svar i förväg. Bryman (2018) nämner att inom den kvalitativa intervjuformen anses det vara av stor vikt att få respondenterna att känna sig trygga och få dem att dela med sig av sin egen uppfattning eller upplevelse samt att respondenternas värderingar och attityder om ämnet är av intresse för forskaren. Bryman menar även att flexibiliteten i de kvalitativa intervjuerna öppnar upp för att forskaren kan få insikt i respondenternas upplevelser kring ämnet som undersöks (Bryman, 2018).
4.3 Urval
Vårt val av intervjupersoner gjordes utifrån ett ändamålsenligt urval då vi eftersökte personer som besatt den erfarenhet från förskolan som vi efterfrågade. Ett ändamålsenligt urval liknar Denscombes (2018) beskrivning av ett subjektivt urval där respondenterna är handplockade till studien utifrån specifika kriterier. Vi valde att intervjua både förskollärare och vårdnadshavare för att få olika perspektiv på samverkan före och under pandemin. För att kunna besvara frågor kring samverkan både före och under pandemin efterfrågade vi intervjupersoner som har erfarenhet från förskolan under en längre tidsperiod. Lång erfarenhet var därför ett kriterium när vi valde våra respondenter. Kriteriet för förskollärare var att det skulle ha arbetat minst två år inom förskolan och kriteriet för vårdnadshavare var att de skulle ha haft barn i förskolan minst ett år innan pandemin bröt ut våren 2020. För att få en bredare representation valde vi att ha förskollärare och vårdnadshavare från olika förskolor och kommuner. Det betyder att vårdnadshavarna i studien inte har sina barn på de förskolor där förskollärarna arbetar.
I studien deltog fem utbildade förskollärare i åldrarna 26 - 50 år. De har varit verksamma inom förskolläraryrket mellan 3 - 30 år. Förskollärarna arbetar på tre olika kommunala förskolor inom samma kommun i en medelstor stad i Mellansverige men har även erfarenhet av andra kommuner samt privata förskolor. Fyra av förskollärarna
arbetar med barn i ålder 3 - 6 år och en av förskollärarna arbetar med barn i ålder 1 - 3 år. Samtliga förskolor ligger centralt i områden med varierande socioekonomiska förutsättningar och på samtliga förskolor finns många olika språk och kulturer representerade.
I studien deltog även fem vårdnadshavare i åldrar 29 - 40 år. Vårdnadshavarna hade mellan 1 - 3 barn i åldrarna 1 år och 10 månader - 8 år, det betyder att de hade erfarenhet av att ha barn på förskolan både före och under pandemin. Fyra av vårdnadshavarna har barn som går på kommunala förskolor och en vårdnadshavare har barn på ett privat föräldrakooperativ. Vårdnadshavarna hade sina barn på tre olika förskolor i två olika kommuner i Mellansverige.
4.4 Genomförande
Vi kontaktade både förskollärare och vårdnadshavare som har erfarenhet av samverkan i förskolan både före och under pandemin för att skicka en förfrågan om deltagande i studien. På grund av den rådande pandemin i samhället så hölls alla intervjuer digitalt via Zoom. Intervjuerna med förskollärare varade i 20–34 minuter och intervjuerna med vårdnadshavarna varade i 16–25 minuter. Vi valde att genomföra semistrukturerade intervjuer eftersom vi ville ha möjlighet att ställa följdfrågor samt formulera frågorna olika beroende på om det var en förskollärare eller vårdnadshavare som intervjuades. Vi skickade vårt missivbrev (se Bilaga 1) till respondenterna via mail innan intervjun där vi bland annat gick igenom studiens syfte och villkoren för deltagandet. Respondenterna fick även tillgång till intervjuguiden (se Bilaga 2 & 3) i förväg för att de skulle kunna förbereda sig inför intervjun. Vi skickade intervjufrågorna i förväg då vi ville ta del av fördjupade svar och vi ville också att respondenterna skulle känna sig bekväma med att ha vetskapen om vad intervjun skulle handla om.
Vi frågade förskollärarna i förväg om de gav samtycke till att vi båda deltog under intervjun. Vi ville under intervjuerna med förskollärare vara närvarande båda två för att få fler infallsvinklar på respondenternas svar. Intervjuerna med vårdnadshavare gjorde vi enskilt eftersom vi antog att det kunde kännas tryggare för vårdnadshavaren. Intervjuerna spelades in efter samtycke från respondenterna, för att sedan transkriberas och analyseras. Vi valde även att transkribera varandras intervjuer, så den av oss som satt med och lyssnade under intervjuns gång var även den som transkriberade materialet. Under de intervjuer som skedde enskilt transkriberade den som inte hade deltagit eftersom vi upplevde att vi fick ta del av allt material på ett noggrannare sätt än att endast läsa transkriptionerna efteråt.
4.5 Bearbetning och analys
Trost (2010) beskriver tre steg i arbetet med kvalitativa data. Det första steget är insamlandet, det andra steget är analysen och det tredje steget är att tolka med hjälp av de teoretiska verktyg som finns att tillgå. Att analysera insamlat material handlar
om att läsa igenom transkriptioner och fundera över vad som sades under intervjuns gång (Trost, 2010). Vi påbörjade vår analysprocess med att bearbeta det transkriberade materialet genom att läsa det flera gånger både enskilt och tillsammans. När vi analyserade materialet gjorde vi det utifrån en tematisk analys då vi markerade de delar eller begrepp vi fann intressanta och meningsbärande samtidigt som vi noterade våra tankar inför analysprocessen (Bryman, 2018). Hjerm et. al (2014) beskriver kodning av insamlat material som en väsentlig del i arbetet med att skapa struktur och för att reda ut vad resultatet i studien säger. Vi valde att använda oss av olika färgkoder och markera de teman vi hittade för att vi skulle få en tydligare struktur över intervjuinnehållet. I Brymans (2018) beskrivning av analysprocessen kan ett tema vara kopplat till forskningens fokus och syfte eller bestå av en eller flera kategorier som analytikern identifierat utifrån sin insamlade data. De teman vi identifierade är relevanta utifrån syftet och frågeställningarna och därför används följande rubriker i resultatdelen, 1) den goda relationen, 2) samverkansformer i förändring, 3) insyn och delaktighet samt 4) digital kommunikation. Vi fann dessa delar extra intressanta i förhållande till våra frågeställningar och enligt Trots (2010) är det av stor vikt att vi kan göra resultatet och analysen även intressant för andra.
4.6 Studiens tillförlitlighet
Vi har tagit utgångspunkt i Brymans (2018) alternativa kriterier för att bedöma trovärdigheten inom kvalitativ forskning. Bryman delar in trovärdighet i två kategorier tillförlitlighet och äkthet. Tillförlitligheten består av fyra underkategorier trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. För att styrka trovärdigheten menar Bryman att respondenterna ska få ta del av resultatet för att bekräfta att deras svar tolkats rätt i studiens resultat. Vi använde oss av öppna frågor och under intervjun frågade vi respondenterna ifall vi uppfattat deras svar rätt för att stärka vår tillförlitlighet i studien. Vi intervjuade även förskollärare samt vårdnadshavare för att få olika perspektiv på samverkan.
Överförbarheten i en kvalitativ studie handlar enligt Bryman (2018) om att vara så detaljerad som möjligt i beskrivningen av deltagare och kontext så läsaren kan bedöma om det går att applicera resultatet på andra miljöer. I vår studie har vi försökt vara så detaljerade och transparanta som möjligt när det kommer till vilken kontext som studien genomförts i. Vidare menar Bryman (2018) att det krävs en fullständig och tillgänglig redogörelse för alla faser i processen för att styrka studiens pålitlighet. Därför har vi under studiens gång försökt vara så transparenta som möjligt och detaljerat redogjort för alla moment. Slutligen har vi genom arbetet försökt vara så opartiska och sakliga som möjligt och intervjuerna har spelats in och transkriberats ordagrant för att undvika missförstånd och tolkningar från vår sida. Bryman (2018) skriver om möjligheten att konfirmera och menar på att det är svårt att bedöma en kvalitativ forskning utifrån det kriteriet då det inte går att vara fullständigt objektiv i en samhällelig forskning. Därför är det extra viktigt att vi är transparenta genom vår studie och visar att vi inte medvetet försökt lägga in egna värderingar eller låta vår teoretiska inriktning påverka vårt arbete eller vår slutsats.
4.7 Etiska ställningstaganden
För att kunna säkerställa studiens kvalitet och genomförande har vi under arbetets gång beaktat individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2017). Vi har kontinuerligt under studiens gång granskat vårt material och gjort bedömningar för att säkerställa att vi följt de etiska riktlinjerna. Vi har valt att förtydliga de etiska aspekterna som Bryman (2018) redogör för och som vi beaktat i vår studie.
• Informationskravet innebär att studiens deltagare i förväg blir informerade om studiens syfte samt villkoren för deltagandet, till exempel att deltagandet är frivilligt.
• Samtyckeskravet innebär att de som deltar i studien samtycker till ett deltagande och de har också rätt att avbryta sin medverkan när som helst. • Konfidentialitetskravet innebär att allt insamlat material
behandlas konfidentiellt och materialet har bearbetats så att enskilda deltagare, kommuner eller förskolor inte går att identifiera i studien.
• Nyttjandekravet innebär att materialet som samlas in används i enighet med vad som i förväg angetts i missivbrevet, alltså examinationen i kursen samt publicering på Diva. Samt att allt material kommer att raderas när kursen är slut och betyg är satt.
Vi har beaktat informationskravet genom att vi skickade ut ett missivbrev till deltagarna där information om studiens syfte framgick. Det framgick även i missivbrevet att deltagandet i studien var frivilligt och de kunde när som helst under studiens gång dra tillbaka sitt deltagande. Vi ställde även frågan om samtycke till varje deltagare innan vi startade intervjun. Där gick vi även igenom att allt de sa under intervjuerna skulle behandlas konfidentiellt i bearbetningen och att innehållet skulle anonymiseras. Deltagarna fick även via missivbrevet, samt en muntlig genomgång innan intervjun, reda på hur studien kommer att användas samt var den kommer publiceras. Nyttjandekravet har vi beaktat genom att endast använda det insamlade materialet i det ändamål som tidigare angetts.
5 Resultat
I följande kapitel kommer vi att redogöra för studiens resultat. Resultatet har delats in i fyra underkategorier utifrån vår tematiska analys: 1) den goda relationen, 2) samverkansformer i förändring, 3) insyn och delaktighet samt 4) digital kommunikation. Resultatet kommer att inkludera både förskollärare och vårdnadshavares perspektiv på samverkan och kommunikation mellan hem och förskola innan och under pandemin.
5.1 Den goda relationen
Något som framkom i intervjuerna med både förskollärarna och med vårdnadshavarna var vikten av att skapa en god relation mellan hem och förskola. En rak och tydlig kommunikation från båda håll ansågs vara viktig men den skulle samtidigt vara inlyssnande och respektfull. Inskolningen lyftes fram som starten för relationen mellan vårdnadshavare och personal på förskolan, att samtala om förväntningar och ansvar från bådas håll framkom som en viktig byggsten. En förskollärare berättar:
Jag försöker att vara så tydlig som möjligt i kommunikation med föräldrarna för att förhindra missförstånd och även vara väldigt öppen och lära känna föräldrarna. Min chef sa alltid att man ska vara ”personlig men inte privat” att man ändå får en personlig kontakt med föräldrarna.
Den goda kontakten och relationen mellan förskola och hem verkar vara en grundpelare i tryggheten som vårdnadshavare känner för förskolan. Om vårdnadshavare upplever att de har en god relation till personalen, att de blir lyssnade på och att de kan kommunicera med förskolans personal ses det som tillitsstärkande. Pandemin ses som en bidragande orsak till ett ökat personalbortfall med fler vikarier i omlopp vilket har bidragit till att vårdnadshavares relation till förskolepersonalen blivit lidande. En vårdnadshavare berättar:
Det är säkert på grund av pandemin att dom är färre pedagoger, att dom inte får in tillräckligt med vikarier. Men jag känner att jag inte har någon relation med pedagogerna och på ena avdelningen där har det varit extremt mycket byten av pedagoger så jag vet ju aldrig vilka som jobbar på den avdelningen känns det som.
I resultatet framkom det att en god relation ofta skapas via den dagliga kontakten vid lämning och hämtning men att den också förändrats jämfört med hur det var innan pandemin. En förändring som lyfts fram är att vårdnadshavare har blivit begränsade i var de får vistas i förskolans lokaler. En del får fortfarande komma in i hallen på vissa förskolor, men då är det ofta en gräns på två personer åt gången, och en del får inte komma in alls. Innan pandemin beskrevs hämtningar som en stund där vårdnadshavare kunde komma in på avdelningen och kanske sitta ner med sitt barn medan personalen berättade om dagen och vårdnadshavare kunde lyfta eventuella frågor. Nu upplevs istället hämtningarna som stressade. En förskollärare berättar:
Förut när föräldrarna kom och hämta kom dom in på avdelningen och kunde sitta ner med sitt barn i 5 minuter medan man pratar om dagen och de kunde visa om de hade gjort någonting, de fick en helt annan insyn i verksamheten. (…) istället för att stå rakt upp och ner i en hall så kunde vi tillsammans ha en 10 minuters bollning fram och tillbaka medan barnen kunde få avsluta det dom gör. Det blev en helt annan naturlig process på något vis. Just nu känns det nästan bara så att dom kommer och ska hämta ut barnen, de ringer på klockan och vi kommer och levererar ett barn medan det står andra föräldrar utanför hallen och väntar på att få komma in. Det känns lite stressigare på ett sätt.
Även i intervjuerna med vårdnadshavare beskrivs den dagliga kontakten som förändrad under pandemin vilket påverkat relationen till personalen. En del av vårdnadshavarna nämnde att informationsutbytet vid lämning och hämtning blivit kortare eller uteblivit helt på grund av att det ska gå snabbare, vilket bidragit till en frustration hos vårdnadshavarna, speciellt de som har barn som ännu inte utvecklat sitt talspråk och själva kan berätta om sin dag. Svaren om hur dagen hade varit blev
ofta korta och det där lilla extra som gjorde att vårdnadshavarna upplevde att personalen hade sett deras barn under dagen missades helt. En vårdnadshavare berättar:
Jag upplever att den förändrats att den så att jag inte får fortlöpande information om barnets utveckling utan bara korta statusuppdateringar ”det har gått bra idag” och så är det bra så. Det är liksom ingen detaljinfo utan det får man fråga om själv, det förekommer inget småprat som förut om till exempel idag har vi pysslat med det här eller gjort det här experimentet, utan det kommer mer sällan.
5.2 Samverkansformer i förändring
Inskolningen är ofta den första kontakten som vårdnadshavare har med förskolan. Det är här som grunden läggs för hur relationen mellan personal och vårdnadshavare kommer att bli menade flera av förskollärarna. Inskolningarna har också förändrats under pandemin och flera av förskollärarna som deltog i studien upplevde det som en större utmaning att skapa trygghet när all inskolning sker ute på gården. Bland annat vistas många barn från flera avdelningar ute på gården samtidigt, vilket gjorde det till en utmaning för förskollärarna att skapa mindre sammanhang och ett lugn kring inskolningarna. I vintras ställde vädret till det under flera inskolningar vilket framkom i resultatet som en negativ aspekt. När det var mellan -10 och -20 grader kallt kunde inte ettåringarna vara ute mer än en timme vilket gjorde att inskolningarna drog ut på tiden. Det framkom i resultatet att inskolningar innan pandemin brukade vara i cirka tre till sju dagar och under pandemin har en del inskolningar pågått i upp till en månad. En av vårdnadshavarna i studien skolade själv in sitt barn under pandemin och menade att det inte var en lika bra upplevelse som med hens äldre barn. Då fick vårdnadshavaren vara inne tillsammans med barnet och uppleva rutinsituationer som sångsamling, måltider och liknande. Det beskrevs som en kontrast till barn nummer två som enbart vistades utomhus på gården. Hen upplevde att barnet som skolades in under pandemin inte var lika trygg när det sedan var dags att lämna för hon hade aldrig tidigare varit inomhus tillsammans med sin vårdnadshavare.
Jag upplevde att min dotter som skolades in innan pandemin kändes tryggare när hon sen skulle testa på att vara på förskolan utan mig, medan min andra dotter som skolades in där vi enbart gick runt på gården och där vi satt utomhus och åt med bara en pedagog, hon kändes orolig när hon skulle lämnas inomhus sen. Hon var ju inte van, hon hade inte varit där med mig.
Den dagliga kontakten är den samverkansform som ansågs vara central både hos vårdnadshavare och förskollärare. Som vi tidigare nämnt har kommunikationen under pandemin upplevts som kortare och mindre informativ. Bidragande faktorer som nämns till att den dagliga kontakten känts mer stressad under pandemin är en ökad sjukfrånvaro eller brist på vikarier. I resultatet togs frånvaro bland ordinarie personalen upp som en anledning till att den dagliga kontakten kan ha förändrats. Flera av vårdnadshavarna vittnade om stressad personal och att överlämningar av information mellan personalen ibland varit bristfällig. Vårdnadshavare upplevde att personalen inte kommunicerade viktiga saker som hänt under dagen till varandra och därför blev det svårt att få barnets dag återberättad vid hämtning. En förskollärare beskrev även att andra kommunikationsvägar blivit lidande då det varit mycket
vikarier i omlopp, veckobrev som uteblir och uppdateringar i sociala medier eller plattformar som V-klass. En förskollärare berättar:
V-klass är ju också ett verktyg där vi ska lägga ut dokumentation, och det har vi fått en återkoppling nu från en vårdnadshavare. För det har missats en del nu, eftersom pandemin, och jag och min kollega har vart borta väldigt mycket på grund av sjukdomar och kurser och sånt, så det har varit mycket vikarier inne hos oss och det har påverkat att vi inte lagt ut på några veckor.
Även andra samverkansformer har förändrats under pandemin bland annat föräldramöten och utvecklingssamtal. Förskolorna har varit tvungen att ställa om då det varit hårda restriktioner under pandemin. Resultatet visar att både föräldramöten och utvecklingssamtal har gått över till digitala former och i vissa fall uteblivit helt. Övergången från fysiska till digitala möten har varit en utmaning både för vårdnadshavare och förskollärare. Förskolan har även ställts inför ytterligare krav då GDPR samt riktlinjer från kommunen gjort det svårt att ha vissa samtal via Teams eller Zoom på grund av att de inte setts som säkra. Utvecklingssamtal och andra samtal har av den anledningen hållits utomhus eller via telefon, vilket även upplevts som en svårighet från både förskollärare och vårdnadshavares perspektiv. Vårdnadshavare med bristfälliga kunskaper i svenska blev också en större utmaning nu under pandemin än innan. Möjligheten att använda sig av kroppsspråk blev begränsad liksom användning av olika översättningsappar eller tolkstöd. En förskollärare berättar:
En annan utmaning är ju utvecklingssamtal, utomhus kan man ju göra men om det är vinter. Dom får ju inte ens komma in. Hur gör man med ögonkontakten då, försöka sitta i telefon och när vi dessutom har föräldrar med annat språk som behöver tolk. (..) jag hade ett med föräldrarna i en telefon och tolken i en, och hon hade en tolk i sin telefon. Så det blev lite snurrigt. Och jag vet ju inte hur bra det blev egentligen.
En annan utmaning som beskrevs var att hålla ett utvecklingssamtal utomhus när Ipaden skulle användas. Om till exempel solen sken kunde vara svårt att se vad som visades på skärmen och om det regnade blev istället Ipaden blöt. Ett kallt klimat med minusgrader har också varit en utmaning enligt flera förskollärare. En annan fråga som lyfts är hur förskollärarna kan skapa en plats utomhus som känns avskild och trygg för både vårdnadshavare och personal om samtalet är av en svårare karaktär:
Jag känner mig lite skeptisk till att ha privata samtal eller vad man ska säga, det handlar ändå om barnen, utomhus. Vi behöver tänka till vart vi sitter utomhus för utomhus är ändå en offentlig miljö och det är inte självklart att man vill sitta där och prata om sitt barn.
Förskollärarna lyfter att före pandemin bjöds vårdnadshavare in till föräldramöten på förskolan under kvällstid tillsammans med personalen. Under pandemin har föräldramötet ändrat form då det till exempel skett via Teams i realtid eller lagts ut som en förinspelad video som vårdnadshavarna kan titta på när de passar dem bäst. Det som lyfts fram som positivt är att vårdnadshavare som tidigare inte har kunnat delta på kvällstid nu har fått chansen att ta del av den information som delges under mötet. Det blir, enligt en förskollärare, mer flexibelt med förinspelade möten för då kan vårdnadshavare titta när det passar dem, pausa eller spola tillbaka. Däremot finns inte chansen att ställa frågor under själva mötet på samma sätt som på plats i förskolan och enligt en vårdnadshavare försvinner också tillfället att ta frågor vid sidan av. Om
mötet sker i realtid via Teams eller Zoom uppfattas möjligheten att ställa frågor men det blir svårare att ställa frågor till enskilda personer i personalen eller ställa privata frågor utan att andra vårdnadshavare hör.
Vårdnadshavare nämnde också att kontakten till de övriga föräldrarna försvunnit och det är något som de saknat under pandemin. Att kunna interagera tillsammans med andra föräldrar, diskutera sina barn och deras utveckling och samtidigt kunna jämföra och höra andras uppfattningar är något som framkom som viktigt i relation till samverkan mellan föräldrar. En vårdnadshavare berättar om hur uppskattade förskolans temadagar och öppet hus var. Där kände hen att det gick att prata med både föräldrar och personal på ett mer avslappnat och vardagligt sätt:
Då kunde man komma på något som man ville ta upp och typ jag har tänkt på det här, det faller sig inte lika naturligt när man ska sätta sig ner och skriva ett mejl. Det tycker jag är en skillnad, det här spontana.
5.3 Insyn och delaktighet
Resultatet visar att insynen för vårdnadshavare har begränsats i den meningen att de på de flesta förskolor inte längre är välkomna in i förskolans lokaler rent fysiskt. En del förskolor har riktlinjer som möjliggör för vårdnadshavare att komma in i hallen medan en del förskolor inte tillåter det alls. På de sistnämnda förskolorna sker all lämning och hämtning utomhus. Att förutsättningarna för insyn och delaktighet förändrats på grund av pandemin synliggörs när dokumentation flyttas från avdelningarnas väggar ut i entrén, till gården eller läggs på olika digitala lärplattformar. En dokumentationsvägg i hallen som tidigare inte funnits där sågs möjliggöra för samtal och delaktighet bland vårdnadshavare.
Vårt resultat visar att förskollärares möjlighet att skapa insyn och delaktighet i verksamheten för vårdnadshavarna under pandemin stärks av de digitala verktygen som finns att tillgå. En önskan om att, som förskollärare, kunna göra mer med de digitala verktygen eftersom förutsättningarna finns. Möjligheten att lägga ut dokumentation, bilder och veckobrev på lärplattformarna kan ses bidra till att barnen och vårdnadshavarna samtalar om det som hänt under dagen hemma.
Vårdnadshavares möjlighet till insyn och delaktighet kan utifrån resultatet ses som mer begränsat än innan pandemin. Insyn i vad barnen gör under dagarna har i stor utsträckning uteblivit, dock kan inte vårdnadshavarna säga om det uteslutande beror på pandemin. Att insynen i lokalerna är begränsad upplevs av vårdnadshavare som tidigare kunnat gå in på avdelningarna som negativt i den meningen då de inte riktigt vet vilka relationer barnet har eller vad de leker med inne på avdelningen. En vårdnadshavare beskrev bristen på insyn på följande sätt:
Innan pandemin kunde man sitta ner och småprata med både barn och förskollärare. Insynen i hur hon har det, vem leker hon med vad hon leker med det försvinner ju och det är ju jättetråkigt.
En del förskolor har valt att flytta fram och presentera olika saker de gjort i fönstren vilket möjliggör för vårdnadshavarna att titta tillsammans med sina barn vid lämning
eller hämtning. Det har setts som positivt av vårdnadshavare på de förskolor där det förekommit, att förskolan är innovativ i sitt sätt att skapa insyn.
Under intervjuerna framkom ett förslag från vårdnadshavare relaterat till insyn och delaktighet. De efterfrågade fler digitala möten med möjlighet att ställa frågor i förväg via mejl. På en förskola hade ett sådant möte förekommit men det uttrycktes också en besvikelse då en del av de frågor som blev ställda i förväg inte togs upp. Flertalet vårdnadshavare påpekade att det var svårt att hinna ställa frågor vid hämtning och lämning på grund av restriktioner. Restriktionerna handlade om att hålla avstånd och att inte överskrida maxantalet personer i ett rum eller ute på gården. Vissa tider, när många hämtningar och lämningar sker samtidigt, försvåras möjligheten att ställa både spontana och planerade frågor. Det upplevdes snarare som en press av vårdnadshavare att snabbt lämna eller hämta för att sedan ge utrymme för nästa familj som står och väntar. En stress upplevs även omvänt från förskollärare vid dessa situationer då det plingar på klockan i hallen och barnet ska hämtas in på avdelningen eller ska ut och klä på sig. Om det står en eller flera vårdnadshavare utanför och väntar ges inte lika mycket utrymme till att samtala med vårdnadshavarna. Innan pandemin, när vårdnadshavare var välkomna in på avdelningarna, kunde vårdnadshavare och personal om dagen medan barnet plockade undan vad hen hade lekt med, vilket gav en helt annan insyn i verksamheten.
Resultatet visar att det finns en skillnad i hur mycket insyn som vårdnadshavare får via de olika lärplattformarna beroende på om barnen går i en kommunal eller privat förskola. Resultatet visar att samtliga förskolor lägger ut bilder som är beskurna och inte visar barnens ansikten när bilder publiceras som visar delar av verksamheten. Vårdnadshavare till barn i privata förskolor får däremot enskilda uppdateringar med bilder och filmer på sitt eget barn i en portfolio inne i lärplattformen. Den formen av insyn gjorde att vårdnadshavare i privata förskolor upplevde att de hade en större insyn i barnets vardag än de med barn i kommunala förskolor.
5.4 Digital kommunikation
Ett sätt för förskollärare att skapa insyn trots restriktioner är att bjuda in vårdnadshavare via digitala kommunikationsvägar. Under intervjuerna beskrivs olika digitala lärplattformar som förskolor och vårdnadshavare i studien använder sig av bland annat V-klass, Tyra och Infomentor. Användningen av olika lärplattformar beror på att förskolorna ligger i olika kommuner och att respondenterna relaterar till både kommunala och privata förskolor.
Pandemin har omöjliggjort att fysiskt bjuda in och hålla föräldramöten inne i förskolans lokaler eftersom restriktioner inte tillåter större folksamlingar. Resultatet visar att förskolepersonal har fått tänka om när det gäller de traditionella föräldramötena då de istället erbjudit vårdnadshavare digitala föräldramöten. Intervjuerna visar på variationer i hur de olika förskolorna gått tillväga för att genomföra digitala föräldramöten. En del förskolor har anordnat möten som en PDF-fil med en PowerPoint som vårdnadshavarna kunnat se på hemifrån, andra har skapat
en film med frågor att besvara i slutet samt ett livesamtal via Teams där vårdnadshavare i förväg kunnat ställa frågor till personalen. I vilken omfattning de olika förskolorna får använda sig utav digitala kommunikationskanaler som Teams eller Zoom i kontakten med vårdnadshavare varierar mellan kommunerna.
Utifrån förskollärarnas perspektiv fanns både positiva och negativa aspekter i att nå ut till vårdnadshavare via de digitala lärplattformarna. Positiva aspekter som nämndes var att dokumentation blir tillgänglig för samtal i hemmet, att vårdnadshavare kan titta i lärplattformarna när de har tid och att det upplevs som kul när vårdnadshavare ger feedback på den dokumentation de sett. De negativa aspekterna som nämndes var att det blir opersonligt, dialogen uteblir, personalen får mindre feedback på informationen som de lägger ut och förskollärare vet inte alltid vilka som ser informationen eller bilderna. Resultatet visar att både förskollärare och vårdnadshavare upplever att de digitala kommunikationsvägarna ofta blir en envägskommunikation. Förskollärare påpekar att när de lägger ut en förinspelad film eller ett veckobrev försvinner möjligheten till dialog. Även vårdnadshavare nämner att de saknar dialogen och möjligheten att svara direkt i appen eller lärplattformen. Vårdnadshavare betonar också att dialogen kring det som förskollärarna lägger ut på lärplattformarna riskerar att utebli helt eftersom de kanske glömmer att skriva ner och formulera ett mail som de sedan ska skicka till förskolan.
Den förskola som la ut en film istället för ett fysiskt föräldramöte kunde dock se att antalet visningar på filmen var högre än den uppslutning som vanligtvis brukar vara på ett fysiskt möte vilket sågs som positivt. Förskolläraren betonade dock att de inte kunde se vilka som hade sett filmen eller om det var samma person som sett den flera gånger vilket också kunde ses som negativt. En utmaning som framkom i resultatet var att få vårdnadshavare i socioekonomiskt utsatta områden, med till exempel bristfälliga kunskaper svenska, loggat in på de lärplattformar som förskolan erbjudit. Olika utbildningsnivå bland vårdnadshavarna lyftes också som en svårighet när det gällde att nå ut till alla, det framkom också som en svårighet i att möta vårdnadshavare på deras nivå.
Några föräldrar vet vi ju inte ens om de kan läsa och då kan det ju vara svårt att ta sig in i en digital plattform och de känns som att man kanske behöver vara väldigt försiktig i att hjälpa till i de. Där kanske inte riktigt möjligheterna har funnit i hallen utan vi försöker, men några vet vi inte säkert om de kommer in eller inte. Det krävs ju också Bank-ID med mera.
Även vårdnadshavarnas perspektiv på den digitala kommunikationen innehöll positiva och negativa röster. Positiva aspekter som nämndes var att vecko- eller månadsbrev blev lättillgängliga via lärplattformarna, friheten att titta när man har tid och det uppfattades också som roligt att se bilder eller filmer från verksamheten. Negativa aspekter som nämndes var att vårdnadshavare uppfattade att personalen lagt ut mindre information under pandemin gentemot hur det var innan. Vårdnadshavare lyfte också att det blir opersonligt, lite tråkigt att bara se bilder som är beskurna samt att den digitala kommunikationen inte kan ersätta den sociala kontakten när de är välkomna in i rummen och kan se och prata samtidigt.
Andra sätt att använda sig utav digitala hjälpmedel i kontakten med vårdnadshavare är att ta med lärplattan till hallen för att visa vad barnet gjort under dagen vid hämtning. En förskollärare berättar:
Jag försöker också alltid, eftersom vi inte alltid har gemensamt språk, att ta med Ipaden och visa bilder för att ändå få fram det jag vill säga och förmedla.
Förskollärare nämner att de blivit tvungna att tänka om och bjuda vårdnadshavare in i förskolans inomhusmiljöer med hjälp av digitala resurser eftersom de inte får ta del av inomhusmiljön alls på grund av restriktionerna. Vårdnadshavare som aldrig tidigare skolat in ett barn i förskolan och enbart känner till en covid-19 anpassad förskola får av den anledningen begränsad kunskap om förskolans verksamhet. En förskollärare beskriver hur de försöker förmedla en bild av verksamheten till vårdnadshavare:
Sen så gjorde vi även en dag på förskolan i bilder till exempel vid 07:30 äter vi frukost så då tog vi en bild på frukostbordet och sen brukar vi göra aktiviteter och så tog vi kort på det för att vissa föräldrar som aldrig ens har varit in på förskolan. Dom har ju bara lärt känna en corona-förskola, just att se hur vardagen går till, vart vi äter frukost, vart vi äter lunch. Hur det ser ut när vi sitter inne i ateljén.
Resultatet visar att personalen tänkt till hur de med hjälp av digitala hjälpmedel kan möjliggöra för kommunikation med vårdnadshavare samt ge dem insyn i verksamheten genom nya digitala former. Digitala rundvandringar inne på avdelningarna kan läggas ut som filmer på lärplattformarna eller filmer kan projiceras på fönstret mot gården, till exempel på luciatåg eller andra aktiviteter som barnen gjort. Dessa filmer möjliggör för vårdnadshavare att få ta del av barnets dag på förskolan samtidigt som de minskar trängseln i hallen.
6 Analys
Vi har i detta kapitel valt att frångå de rubriker vi använde oss av i resultatkapitlet, istället har vi valt att komprimera rubrikerna till 1) relationsskapande genom samverkansformer samt 2) insyn och delaktighet genom digitala hjälpmedel. Vi kommer att analysera studiens resultat utifrån ett sociokulturellt perspektiv, tidigare forskning samt återkoppla till studiens frågeställningar.
6.1 Relationsskapande och samverkansformer
I resultatet synliggörs och betonas vikten av en god och öppen relation mellan förskolans personal och barnets vårdnadshavare. Samspelet och kommunikationen som sker mellan förskolan och hemmet ansågs utifrån både förskollärares- och vårdnadshavares perspektiv gynnas av att innefatta tydlighet, respektfullhet och inlyssnande som led i att stärka tilliten. Interaktionen och samspelet mellan människor ses utifrån ett sociokulturellt perspektiv som en viktig byggsten i relationsskapande och utvecklande av ny kunskap (Säljö, 2000). Det betyder att ett öppet, nyfiket och inbjudande förhållningssätt kan ses som väsentligt för att skapa en god relation mellan
