Örebro Universitet
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap Kulturgeografi
Hållbara städer i praktiken
En jämförande studie mellan Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city
med utgångspunkt i planering utifrån hållbara modeller och hållbart
stadsbyggande.
Moa Halldin och Elin Helgesson
Kandidatkurs i kulturgeografi Vårterminen 2019 Handledare: Ann-Cathrine Åquist
Sammanfattning
Hållbar utveckling har sedan 1987 definierats enligt Brundtlandrapporten “Vår gemensamma framtid” som en utveckling där dagens generations behov tillfredsställs utan att äventyra framtida
generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov. Mångtydigheten i begreppet hållbar utveckling har däremot skapat en diskussion i samhället om vad som ska ingå i tolkningen av begreppet och år 1992 i Rio de Janeiro hölls en konferens där man arbetade fram ett program för en hållbar
samhällsutveckling, Agenda 21, ett handlingsprogram för det 21:a århundradet. Diskussionen om hållbar utveckling är idag ett inarbetat begrepp i samhällsutvecklingen och något som städerna i allt högre grad försöker anpassa sig efter. Det finns ett kunskapsläge som beskriver vad som ska ingå i den hållbara staden, hur man på bästa sätt planerar med hållbarhet i fokus och vilka modeller som ska användas för att integrera hållbarhetens tre delar ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Däremot finns det ett glapp mellan teoretiska ramverk och faktisk planering, där många stadsbyggnadsprojekt trots sina hållbarhetsmål inte lyckas att fullt ut bli hållbara i slutändan.
Uppsatsens huvudsakliga syfte är att dra en slutsats om det arbete som idag görs för att planera hållbara städer är tillräckligt utifrån den valda planeringsmodellen, SymbioCity, som har sina rötter i det svenska projektet Hammarby Sjöstad, som i olika avseenden används i kinesisk stadsplanering. Genom att jämföra planeringen av Hammarby Sjöstad med Tangshan Bay Eco-city i Kina har vi som mål att avgöra om man utifrån liknande mål och metoder kan planera hållbart där både ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet får ta plats.
Med utgångspunkt i en teoretisk analysram, som utarbetades efter kriterier och principer om hållbart stadsbyggande, genomförs en kvalitativ textanalys som jämför det svenska byggprojektet Hammarby Sjöstad med Tangshan Bay Eco-city i Kina för att urskilja likheter och skillnader i hur man strävar efter att bygga hållbart utifrån liknande planeringsmodeller. Analysen genomförs i två nivåer där första nivån analyserar SymbioCity som planeringsmodell och i vilka avseenden modellen kan vara ett verktyg för hållbar stadsplanering och i den andra nivån går analysen djupare och mer kritiskt in på hur Hammarby Sjöstad, Tangshan Bay Eco-city och SymbioCity förhåller sig till uppsatsens fyra kriterier för hållbar stadsplanering. Stadsdelarna är konstruerade med liknande mål om hållbarhet men den politiska skillnaden i Kina och Sverige ger olika förutsättningar för medborgardialog och social hållbarhet. Trots den sociala och politiska skillnaden mellan länderna blir arbetets slutsats att en modell trots allt kan vara en grund för planeringen av hållbara städer, men det måste visas hänsyn i arbetet till att en modell som SymbioCity ensam inte täcker in den sociala hållbarheten, vilket behövs för att långsiktigt kunna planera för hållbara städer och samhällen.
Förord
Vi vill hjärtligt tacka alla som har på något sätt bidragit och därmed gjort det möjligt för oss att skriva denna uppsats. Ett särskilt tack till vår handledare Ann-Cathrine Åquist för en god och lärorik
vägledning. Din noggrannhet, kloka kommentarer och råd under skrivprocessen har varit till stort hjälp för oss under hela processen.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INTRODUKTION ... 1
1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 2
1.2 AVGRÄNSNING ... 3
1.3 DISPOSITION ... 3
1.4 BEGREPPSFÖRKLARINGAR ... 3
2. KUNSKAPSLÄGET: VARIERANDE ASPEKTER PÅ HÅLLBARHET ... 4
2.1 HÅLLBAR UTVECKLING ... 4
2.2 HÅLLBARA STÄDER ... 6
2.3 STADSPLANERING FÖR EN HÅLLBAR STAD... 8
2.4 SOCIAL OCH KULTURELL HÅLLBARHET I PLANERINGEN ... 12
2.5 SAMMANFATTNING ... 14
3. METOD ... 15
3.1 KVALITATIV METOD ... 15 3.2 KOMPARATIV METOD ... 17 3.2 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 18 3.3 ANVÄNDNING AV SEKUNDÄRDATA ... 20 3.4 KÄLLKRITIK ... 234. PLANERINGSMODELLER I HÅLLBARA STADSDELAR ... 24
4.1 HAMMARBY SJÖSTAD ... 25
4.2 HAMMARBYMODELLEN ... 26
4.3 TANGSHAN BAY ECO-CITY ... 28
4.4 SYMBIOCITY ... 31
4.5 SAMMANFATTNING ... 34
5. HUR HAR DET GÅTT? ... 34
5.1 HAMMARBY SJÖSTAD I MASSMEDIA ... 35
5.2 TANGSHAN BAY ECO-CITY I MASSMEDIA ... 36
5.3 SAMMANFATTNING ... 39
6. ANALYS ... 39
6.1 EN HÅLLBAR PLANERINGSMODELL ... 40
6.2 STADEN UTIFRÅN FYRA KRITERIER OM HÅLLBARHET ... 42
7. AVSLUTANDE DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 46
7.1 AVSLUTANDE REFLEKTION ... 47
7.2 FRAMTIDA ARBETEN ... 47
1. Introduktion
Att bygga städer med fokus på hållbar utveckling och klimatförändringar har under de senaste åren hamnat alltmer i fokus. Begreppet har blivit populärt inom olika skolor men också inom olika diskurser men den urbana hållbarheten har hamnat efter då den genom historien har nonchalerats och stadskärnor ses istället som problem. Diskussionen om urbana policyer eller förvaltningar som möter hållbarhetsmålen är inget som lyfts och på så sätt hamnar diskussionen om hållbarheten i urbana miljöer hamnar efter. (Magnusson 2015, s. 5; Smith 2010, s. 237)
Urbanisering är idag en växande trend både i Sverige och runt om i världen, människor söker sig till staden för att leva, bo och arbeta och det är därför heller ingen trend som i framtiden förväntas avta, utan istället fortsätta att öka. Befolkningstillväxten i städerna runt om i världen har en negativ påverkan på miljön, klimatet och hållbarheten vilket har gjort att stadsutvecklingen är i behov av en hållbar omställning. Det är i staden de största utsläppen sker men det är också där ny teknik, innovationer och trender har större möjligheter att få fotfäste. (WWF 2019, s. 2; Ranhagen 2017, s. 12)
I Sverige finns det idag samhällsplanerare och landskapsarkitekter med kompetens för att klimatanpassa både städer och samhällen. Även många svenska konsultföretag besitter samma skicklighet för att främja samverkan och ett integrerat holistiskt tänkande i olika planeringsprocesser, en kompetens som har blivit efterfrågad i Kina där myndigheterna har som mål att i planeringen skapa mer hållbara boendemiljöer för den växande befolkningen. (Tillväxtanalys 2019, s. 1, 6; Liu, Zhou & Frostell 2014, s. 24-27; Sweco 2008) På den internationella marknaden har den svenska
samhällsplaneringen fått mycket uppmärksamhet, specifikt de tekniska innovationer inom energi-, avfall- och vattenhantering för hållbara urbana miljöer och kompetensen efterfrågas och används både i och utanför Sverige inom planering och samhällsutveckling. Efter den stora satsning som gjordes av Stockholms stad genom stadsbyggnadsprojektet Hammarby Sjöstad togs det enligt kommunen fram ett unikt miljöprogram som sedan utvecklades till att bli Hammarbymodellen med syfte att skapa ett hållbart cirkulärt system för energi-, avfall- samt vatten och avloppshantering. Stadsdelen beskrivs som banbrytande inom hållbar samhällsplanering, även detta av Stockholm stad. Baserat på erfarenheter från Hammarby Sjöstad har det under senare år utvecklats en ny planeringsmodell, SymbioCity, som tagits fram för att på den internationella marknaden bidra med den svenska kompetensen om ett cirkulärt och hållbart planeringsideal för att kunna anpassas efter olika
geografiska platser, samhällen, kulturer och ekonomiska situationer. (Stockholms stad 2011, s. 5; Liu, Zhou & Frostell 2014, s. 28; Ranhagen 2017; SymbioCity u.å.a) Hammarby Sjöstad ses ofta som en
I Kina har man som mål att vända på en ohållbar trend, där urbaniseringen är hög och befolkningen växer. SymbioCity och arbetet som gjorts med utvecklingen och planeringen av Hammarby Sjöstad blev därför underlag till planeringen av Tangshan Bay Eco-city som precis som Hammarby Sjöstad ska agera som pilotprojekt för hållbara städer i Kina. De båda stadsdelarna beräknas stå färdiga ungefär samtidigt och tillvägagångssättet för både Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city har varit snarlika med ett stort fokus på kretslopp och hållbar stadsbyggnad, baserad och inspirerad till stor del på och av svensk kunskap och kompetens inom området för hållbar stadsplanering. (Liu, Zhou & Frostell 2014, s. 27 - 28)
Uppsatsen kommer att belysa hållbar stadsplanering men också den svenska planeringsmodellen SymbioCity. Modellen har som mål att fungera som en integrerad plattform för hållbar stadsbyggnad och har blivit ett redskap för planering och genomförande av hållbara städer, både i Sverige men också i andra länder och stadsdelar, däribland Kenya men också Kina, där den kinesiska stadsdelen Tangshan Bay Eco-city ligger. I vårt arbete kommer vi jämföra och undersöka hur väl de två olika stadsdelarna, Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city, stämmer överens med de hållbara visioner som finns utifrån det teoretiska ramverk och det material om hållbar utveckling, hållbara städer och planering för hållbarhet som beskrivs i kapitel två.
1.1 Syfte och frågeställning
Utifrån uppsatsens definition om vad hållbar utveckling är och vad en hållbar stad innebär vill vi undersöka i vilka avseenden planeringsmodellen SymbioCity används för att planera och bygga hållbara städer, där ekologiska, ekonomiska och sociala förutsättningar varierar i olika geografiska områden. Genom att jämföra Hammarby Sjöstad i Stockholm, Sverige med Tangshan Bay Eco-City i Tangshan, Kina vill vi undersöka om den svenska planeringsmodellen SymbioCity tillsammans med kunskap och teknik inom hållbar utveckling täcker in vad som behövs för att bygga en hållbar stad. Uppsatsen frågeställningar är därför följande:
● I vilka avseenden kan planeringsmodellen SymbioCity täcka in vad som ryms inom hållbar stadsplanering?
1.2 Avgränsning
Uppsatsen kommer inte jämföra stadsbyggnadsprojektet Hammarby Sjöstad med andra svenska stadsbyggnadsprojekt då den typen av arbeten redan gjorts i större utsträckning än internationella jämförelser. Arbetet kommer behandla SymbioCity som baseras på arbetet med Hammarbymodellen, en första modell för den hållbara planering som används både i Sverige och utomlands. Med detta sagt finns det andra modeller och tillvägagångssätt som kan ligga till grund för en hållbar stadsplanering men det är inget som vår undersökning kommer belysa. Hammarby Sjöstad valdes ut då
miljöprogrammet för stadsdelen ligger till grund för den planeringsmodell som används i Tangshan Bay Eco-city som i sin tur valdes ut dels för dess likheter med Sjöstaden, där man utgår från liknande kretsloppstänk men också då de båda projekten planeras stå färdiga ungefär samtidigt, även om Tangshan Bay Eco-city är planerad i större skala och för fler invånare.
1.3 Disposition
Efter det inledande kapitlet kommer följande kapitel handla om kunskapsläget kring hållbarhet och hållbar planering. Kapitel tre behandlar metod och tillvägagångssätt följt av kapitel fyra som redovisar det empiriska materialet. Resultatet redovisas i kapitel fem och analyseras tillsammans med det empiriska materialet i kapitel sex. I det sjunde kapitlet avrundas uppsatsen där slutsats, avslutande diskussion och vidare forskning presenteras.
1.4 Begreppsförklaringar
Nedan förklaras tre begrepp som nämns i uppsatsen för att ge läsaren bättre förståelse om vad vi syftar till när begreppen omnämns.
Hållbar mobilitet: Hållbar mobilitet utgår från begreppet hållbar utveckling och enligt en rapport från Naturvårdsverket innebär begreppet hållbar mobilitet resande med en effektiv och positiv påverkan på miljön, ekonomin och hälsan. I planeringen kan hållbar mobilitet innebära att minska avstånden där hållbart resande många gånger handlar om att förflytta sig till fots eller via cykel men också i viss utsträckning att resa tillsammans i exempelvis en bilpool eller med kollektivtrafik. (Naturvårdsverket 2015, s.16)
social statushöjning. Det kan ske genom exempelvis en ombyggnation som gör att existerande invånare inte har råd att bo kvar och flyttar därifrån eller att det flyttar in invånare med en högre inkomst än de befintliga invånare och på så vis stiger områdets status. (Hedin 2010, s. 9-10)
2. Kunskapsläget: Varierande aspekter på hållbarhet
I kapitlet presenteras en definition om vad hållbar utveckling är och vad en hållbar stad innebär samt hur man i samhällsplaneringen behöver arbeta med med hållbarhet och vad man behöver tänka på för att lyckas med att konstruera hållbara städer. Det kommer också redogöras för människans plats i planeringen samt hur social hållbarhet och kultur har en påverkan på stadens hållbarhet. Kapitlet kommer avslutas med en sammanfattning över de kriterier vi har tagit fram utifrån forskning och litteratur om vad som krävs för att ett samhälle ska kunna klassas som hållbart men också vilka kriterier som behöver uppfyllas för att en hållbar stadsplanering ska lyckas. De utarbetade kriterierna baseras på tidigare forskning och kunskapsläget inom ämnet och kommer vidare utgöra den teoretiska analysram som används för att analysera det empiriska materialet i senare kapitel.
2.1 Hållbar utveckling
Hållbar utveckling är en idé om att samhällen i framtiden ska förbättras i miljösynpunkt och
hälsoperspektiv i jämförelse med hur det är i dagens samhälle och samhällen under tidigare decennier. Det kan beskrivas vara en produkt av många olika perspektiv, handlingar och världsåskådningar. Öppenheten i begreppet gör att det finns utrymme för varierande inställningar, önskningar, mål och kreativitet men också för osäkerhet och risktagande när det kommer till hur människans livsstil ska utvecklas på ett hållbart sätt. Hållbar utveckling befinner sig i och kommer alltid att befinna sig i en förändringsprocess, även i framtiden, men då möjligtvis under ett annat namn eller med andra förutsättningar. (Blewitt 2015, s. 1-2, 5)
Mångtydigheten i begreppet har skapat diskussion och olika perspektiv om vilka lösningar som är med och bidrar till en hållbar utveckling. Vissa anser att vetenskap och teknik bidrar med de lösningar som behövs för att komma ett steg närmare en hållbar utveckling och ett hållbart samhälle. Däremot finns det andra som tvivlar på om vetenskap och teknik kan lösa de globala klimatproblemen vi står inför idag och förmodligen även i framtiden. Kritiker menar att det behövs större förändringar i samhället än tilltron till vetenskap och teknik som den ultimata lösningen på hållbarhetsfrågorna.
samma ekonomiska utveckling som västvärlden, därför är det viktigt att fokusera på välmående snarare än kapitaliseringen av materiella produkter. Varje region har ett historiskt, ekologiskt och kulturellt arv och alla behöver gå en egen väg till mötes för att en hållbar utveckling ska ske på den specifika platsen. (Blewitt 2015, s. 9)
För att jorden ska kunna leva är det nödvändigt att bevara biologisk mångfald och ekosystem. Om växt- och djurarter försvinner utvecklas monokulturer som också är mottagliga för bland annat sjukdomar och global uppvärmning. Jordbrukssystem och kommersiell aktivitet är med och skapar dessa monokulturer, något som uppmärksammas av företag och regeringar där lösningen resulterar i ett försök att begränsa en negativ miljöpåverkan och bevara den biologiska mångfalden. (Blewitt 2015, s. 10 - 11) Begreppet hållbar utveckling ska inkludera både miljömässig, ekonomisk, social, kulturell och demokratisk utveckling. Alltså att vi inte bara ska värna om miljön utan även om
välfärden mellan människorna som lever och verkar på jorden, något som fastslogs i Rio de Janeiro år 1992 under Förenta Nationernas (FN) konferens om miljö och hållbar utveckling. (Johansson & Orrskog 2002, s.10 - 11; Engström 2011, s.12) Efter konferensen hade ett program arbetats fram för en hållbar samhällsutveckling med flera nationella överenskommelser, Agenda 21, ett
handlingsprogram för det 21:a århundradet. Överenskommelserna som gjordes var baserade på gemensamma internationella mål för att världens länder tillsammans ska ta ansvar och jobba för en hållbar utveckling och en hållbar framtid. Uppmärksamhet har däremot även riktats mot
utvecklingsländer som exempelvis Kina och att dessa inte inkluderas av något bindande protokoll, vilket innebär att de inte tvingas ta samma ansvar i hållbarhetsarbetet som övriga världen. (Blewitt 2015, s. 10 - 11)
Brundtlandrapporten, en rapport som egentligen heter “Vår gemensamma framtid”, publicerades 1987 och var ett underlag till FNs konferens i Rio de Janeiro 1992. Rapportens argument är att dagens generations möjlighet till att få ett gott liv inte ska påverka framtida generationers möjligheter till att få ett gott samhälle. Ett hållbart samhälle ska, enligt rapporten, inkludera ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet precis som man vid Rio konferensen 1992 fastslog. Rapporten förklarar däremot inte vad vi ska göra för att uppnå ett hållbart samhälle eller hur exempelvis planerare ska hantera olika konflikter som kan uppstå mellan ekologiska, ekonomiska och sociala samband. (Andersson & Hermelin 2012, s. 79; Johansson & Orrskog 2002, s.11)
Idag lever människan på ett sätt som förutsätter att vi har mer än en planet till vårt förfogande och fortsätter utvecklingen i samma takt kommer resurser motsvarande två jordklot krävas redan år 2030. Människan har däremot ett val och en möjlighet att förändra den negativa utvecklingen och förse
fotavtryck, minska på kemikalier i matproduktion, reducera avfall och utveckla tekniska lösningar kan tillgången till bland annat rent vatten, mat och hållbarhet säkras för alla människor. (WWF 2012, s. 6) Johansson och Orrskog (2002) redogör i sin bok Att bygga ett hållbart samhälle för fyra principer som behöver följas för att uppnå en hållbar utveckling i samhället:
1. Rättvisa mellan generationer
2. Rättvisa mellan alla människor på jorden 3. Ekologisk balans mellan människa och naturen
4. Medborgarnas deltagande i planering och beslut (demokrati) (Johansson & Orrskog 2002, s. 11)
2.2 Hållbara städer
Städerna står för runt 75 procent av världens energiförbrukning och över 70 procent av de globala koldioxidutsläppen idag kommer från just städerna. Urbaniseringen som trend förväntas inte avta och världens städer kommer därmed fortsätta växa, där livsstilen präglas av både konsumtion och andra resurskrävande aktiviteter. Mer än hälften av världens befolkning lever idag i en stad och år 2050 beräknar FN att siffran kommer stiga till 70 procent, det vill säga att städernas befolkning växer enormt parallellt med att världens befolkning ökar. I Sverige beräknas antalet invånare i
storstadsregionerna gå från 1.7 miljoner invånare år 2013 till att ha uppnått 2.4 miljoner år 2053. Befolkningstillväxten i sig orsakar inte heller bara ekologiska problem utan skapar även negativa konsekvenser för den sociala hållbarheten, där stark social polarisering och fattigdom uppstår. En konsekvens av denna utveckling innebär att städer ses ofta som ett hot mot den hållbara utvecklingen när staden i själva verket har störst möjlighet att minska sin klimatpåverkan och sitt ekologiska fotavtryck. Möjligheten att förflytta sig i staden till fots, med cykel eller med hjälp av kollektivtrafik är ett exempel på hur enkelt det är att i staden reducera utsläppen av växthusgaser. (Andersson & Hermelin 2015, s. 81; WWF 2019, s. 2; Ranhagen 2017, s. 12; Engström 2011, s. 7)
Välordnade, miljöanpassade och hygieniska miljöer är inte allt en hållbar stad innebär, städerna ska även vara vackra, dynamiska platser med spännande kulturer för att bli attraktiva platser för både människor och företag. (Johansson & Orrskog 2002, s. 192-193) Offentliga platser behöver fungera som mötesplatser för att stadens invånare ska kunna mötas och lösa problem för att på lång sikt fungera. Det finns enligt Johansson och Orrskog (2002) även här flera olika gemensamma kriterier för samhällsbyggandet i en hållbar stad oavsett var staden befinner sig någonstans i världen:
● Energisnålt byggande ● Transportsnålt byggande ● Kretsloppsanpassat
● Hänsyn till biologisk mångfald
● Blandad bebyggelse, exempelvis genom variation i upplåtelseformer, verksamheter eller boendemöjligheter.
● Visad hänsyn till naturresurser (Johansson & Orrskog 2002, s. 192-193)
Under 1980-talet uppstod en diskurs om ekologisk modernisering där visionen skildrar hur den hållbara staden ska ha en grön ekonomi och en ekonomisk lönsamhet, det vill säga att det finns ett samspel mellan ekonomisk och ekologisk hållbarhet som inte behöver stå mot varandra. Strävan efter den ekonomiska tillväxten och konkurrenskraften ses inom diskursen som en drivkraft och något som ska stärka den ekologiska hållbarheten i stadens utveckling samtidigt som den bidrar till en hållbar ekonomisk tillväxt. Genom en ökad efterfrågan på hållbara produkter och tjänster skapas denna typ av modernisering av marknadens krav på tillverkaren, ekonomiska intäkter beräknas då utvecklas
parallellt med en miljöanpassad teknik och vad man kallar för en grön tillväxt ska då uppstå. Ekologisk modernisering förlitar sig på teknologins utveckling och blir därför väldigt tilltalande för många människor då hushållen själva inte behöver göra någon större livsomställning utan kan fortsätta leva med samma livsstil och höga konsumtionsnivå som man tidigare gjort. (Andersson & Hermelin 2015, s. 86-87)
Den hållbara staden är ingen plats som byggs från noll, den är anpassad och utvecklad efter platsens enskilda historia. Den hållbara staden är anpassad efter landskapet och till lokala förutsättningar, exempelvis vattentillgången, solsken eller biologiskt attraktiva zoner. För att staden ska vara hållbar krävs det en god kontroll och försörjning av mat, värme och vatten för alla situationer, även
krissituationer. Det krävs inordnade energisnåla och effektiva nätverk, energieffektivitet för uppvärmning, resande och transporter. Grönområden ska i den hållbara staden knyta ihop bebyggelsen och skapa kretsloppsanpassade städer, där organiska restprodukter och naturens ekologiska tjänster utnyttjas på ett sätt som gör att staden organiseras utefter återanvändning och kretslopp. För människan ska den hållbara staden inte vara farlig utan hälsosam och vacker. Behovet av rekreation och skönhet ska berika invånarnas liv vilket ska bidra till människors behov av att värna om och bevara bland annat naturområden för att trygga den biologiska mångfalden. Carl-Johan Engström (2011) förklarar i antologin Urbaniserad värld - nya steg mot hållbara städer att vi kan bara skapa hållbara städer där ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv hanteras samtidigt. Tekniska lösningar och arrangemang är därför inte tillräckligt för att en stad ska vara hållbar, det
systemet rymmer en väl fungerande styrning av staden. (Johansson & Orrskog 2002, s. 207-208; Engström 2011, s. 7)
Enligt Johansson och Orrskog (2002) kan de människor som idag har en önskan om att leva hållbart göra det i nästan vilket stad som helst. Problemet som kvarstår är däremot att de människor som varken vill eller som inte bryr sig om den hållbara livsstilen förstör mer för den hållbara utvecklingen i samhället, än vad de positiva effekterna av dem med en hållbar livsstil bidrar med. En hållbar stad underlättar för det hållbara valet och gör det till det enkla och självklara valet där staden kan variera i både utformning, storlek, landskap och ordning för att attrahera invånare. (Johansson & Orrskog 2002, s. 186) För att människan ska minska sitt resande och känna en högre grad av gemenskap kan det argumenteras för att den hållbara staden ska vara en tät stad, där människor bor närmare varandra. Under många år har befolkningstätheten i de svenska städerna minskat. Johansson och Orrskog (2002, s. 203) skriver i boken Att bygga ett hållbart samhälle hur invånare per hektar mellan år 1960-1989 minskade från 33 till 29. Författarna förtydligar däremot hur det efter sekelskiftet bodde 30 personer per hektar i Stockholm och att en anledning till svängningen i befolkningstäthet kan bero på att det idag bor färre personer i varje bostad än vad det gjorde för 50 år sen men också att ett varierande behov i rörlighet, speciellt utomhus för olika trafikanläggningar kan ligga till grund för resultatet. Den täta staden ger utrymme för en hållbar mobilitet där samhällsfunktioner och service finns inom korta geografiska avstånd, vilket skapas av en högre befolkningstäthet då det är vanligare att det befinner sig mer fotgängare, cyklister eller pendlare i den täta staden. (Johansson & Orrskog 2002, s. 203-204; Andersson & Hermelin 2015, s. 83, 119-120)
Utifrån ett kretsloppsperspektiv är det däremot mer hållbart att människor bor mer glest för att komma i kontakt med naturen. En kombinationen mellan den täta och glesa staden verkar därför vara det mest framgångsrika tillvägagångssättet, vilket kan motsvara en medelstor svensk stad med ett invånarantal mellan 40 000 - 80 000 personer. En sådan stad är liten nog för invånarna att ta sig runt till fots eller via cykel men stor nog för att ha en fungerande kollektivtrafik och för att kunna samverka med andra städer i liknande storlek för att skapa en väl fungerande pendling och bredda serviceutbudet.
(Johansson & Orrskog 2002, s. 203-204) 2.3 Stadsplanering för en hållbar stad
Hållbar stadsutveckling kan förklaras som ett verktyg för att minska på resursanvändningen och miljöpåverkan för att resurserna ska räcka för kommande generationer i framtiden och för att utveckla nya metoder är det viktigt att långsiktigt planera för användandet av jordens naturresurser (Karlsson 2013, s.9). Genom att låta ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter genomsyra planeringen av städer kan alla världens städer göra en hållbar omställning. Även om staden många
gånger är platser med både stora sociala och miljömässiga problem, fungerar de som nav för
ekonomisk utveckling. Det gör att staden med sin funktionsblandning är ett utrymme där möjligheter för smarta lösningar finns, både för att minska människans ekologiska fotavtryck såväl som att bevara livskvaliteten för dess invånare. (Ranhagen 2017, s.7; WWF 2019, s. 2) Det blir viktigt för
utvecklingen av samhället och planeringen att sätta upp mål som speglar ekologiska, sociokulturella, ekonomiska och rumsliga perspektiv (Ranhagen 2017, s. 8-9). En utmaning kring hållbar
stadsplanering är att städer är komplexa och unika men också att hållbarhetsaspekterna ibland hamnar i konflikt med varandra (Jansson 2013, s. 8). Staden behöver därför planeras flexibelt för att spegla framtidens föränderliga samhälle, där arbetsmarknaden bland annat ställer högre krav på just flexibilitet och rörlighet. En anpassning i planeringen kan handla om allt från att renovera och rusta upp gamla stadsdelar eller områden men lika viktigt är det att förebygga och förutse konsekvenser av klimatet för att planera en hållbar stad. (Ranhagen 2017, s. 8-9)
Hållbar stadsplanering handlar inte bara om städerna i sig utan även om invånare som rör sig och är verksamma i staden, det vill säga social hållbarhet som också är en viktig del inom hållbar
stadsplanering. Social hållbarhet innebär kortfattat att ta hänsyn till olika gruppers behov, skapa utrymme för invånare att delta i planeringen och främja jämställdhet mellan könen (Boverket 2010, s. 21). Engström (2011, s.11) belyser att en hållbar stadsutveckling sker bäst genom offentliga beslut men samtidigt av människors egna arrangemang och intresse utifrån deras vilja, behov och drömmar. Johansson och Orrskog (2002, s. 177) argumenterar för vikten av att sätta upp lokala mål för att kunna planera för hållbarhet men de talar också om vikten av att föra en dialog mellan samhällets planering och medborgarna med inspiration från bland annat miljömålen. Ranhagen (2017, s.13) belyser precis som Johansson och Orrskog (2002, s.177) dialogen som en avgörande framgångsfaktor i planeringen av en hållbar stad på lång sikt. Det kan ge medborgarna mer inflytande i planeringsprocessen och tar tillvara på deras kunskap genom att integrera dem i utvecklingen. Den hållbara staden är med andra ord alltid i en ständig process där delaktighet från invånarna är en grundläggande förutsättning i planeringsprocessen (Engström 2011, s.11). I Sverige har kommunerna enligt plan- och bygglagen en formell samrådsskyldighet vilket innebär att kommunerna ska genomföra ett samråd med
medborgarna under planeringsprocessen, oavsett om det gäller översiktsplan eller detaljplan. Boverket rekommenderar däremot att dialogen behöver påbörjas i ett tidigare stadie än vad de flesta
medborgardialoger idag brukar göra. En tidigare medborgardialog skulle innebära att det blir lättare för medborgarna att förstå planförslaget och vidare få en större chans att påverka processen. Då planerna är mer flexibla för förändringar i början än i slutet av planprocessen är en tidig medborgardialog även något som skulle minska missförstånd och missnöjen hos medborgarna. (Boverket 2018a; Boverket 2018b; Boverket 2018c)
Hållbar stadsplanering handlar inte bara om att människan ska stå i centrum i planeringen och att det ska finnas ett samarbete mellan individer och samhället i planeringsprocessen utan det behöver även finnas ett samarbete mellan olika aktörer i samhället för att ett hållbart samhälle ska kunna utvecklas. Den samarbetsmetoden kallas för nätverksstyrning eller governance och är den vanligaste metoden att använda i arbetet med hållbara städer. Det innebär att både privata och offentliga aktörer tillsammans med forskare och organisationer samarbetar för att hitta gemensamma intressanta arbetsinsatser för att utveckla och planera för en hållbar stad. (Andersson & Hermelin 2015, s. 94) Staden bör fungera som en indikator till hållbar stadsutveckling och genom planeringen bör man kombinera ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter, detta med hjälp av ett aktivt ledarskap. Något som gör det möjligt för en kombination av både lokala och globala perspektiv. (WWF 2019, s. 12- 13) Framtidens lösningar kan därför komma att målas upp utifrån vad Ranhagen (2017, s. 14 -15) beskriver som en backcasting där man anger huvuddragen för framtidslösningar utifrån hållbarhetsmålen istället för att planeringen ska styras av prognoser och trender. Det kan vara till hjälp för att hitta lösningar på problem som ett traditionellt tänkande inte hade kunnat fånga upp. Med hjälp av dagens teknik blir det allt enklare att kliva flera år framåt i tiden och bygga upp alternativa verkligheter och visualisera konsekvenser och olika alternativa vägar. (Ranhagen 2017, s 14-15; WWF 2019, s. 12-13)
Samhällsplaneringen behöver förutom att hitta framtidslösningar utifrån hållbarhetsmålen ta ett steg bort från det kommunala planmonopolet och ge utrymme till nya förändringar, däribland aktivt politiskt ledarskap med större utrymme för att skissa och utvärdera framtidsbilder som sedan kan användas i dialogen mellan berörda aktörer. Planeringen ska bidra till att stärka kommunens roll som en aktiv deltagare i utvecklingen, något som behöver inkludera både formella och informella, synliga och osynliga processer och beslut. (Ranhagen 2017, s. 15) En grundsten för människans överlevnad och därför också för samhällsplaneringen är den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. En hållbar stad kräver därför en innovativ planering med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv för att nyttja stadens alla möjligheter att investera i ekosystemtjänster eller landskapets ekologiska
infrastruktur för att bevara och/eller skydda arter, luftkvaliteten eller jord- och skogsbruk. Utan landet kan inte staden leva och planerarens roll blir därför avgörande när det kommer till att skapa samarbete och samband mellan olika regioner, både inom och utanför Sverige. (WWF 2019, s. 6-7; Johansson & Orrskog 2002, s. 186-187)
När det kommer till stadens energiförsörjning är det viktigt att utan allvarlig påverkan på
ekosystemfunktioner och biologisk mångfald skapa en hållbar och cirkulär ekonomi som inte baseras på förbränning av fossila bränslen. Idag är städer både centrala arenor för koldioxidutsläpp men det är också plattformar för förändring när det kommer till en omställning från fossila till hållbara
innebär också att stora investeringar, satsningar, nya konstellationer och en ny samverkan mellan offentliga och privata medel görs. Idag är det endast 7-10 procent av världens finansiella tillgångar som investeras i hållbara satsningar vilket låser utvecklingen i en fossildriven ekonomi. Staden behöver därför både nya finansieringsmodeller och nytänkande för att organisera och nåla fast de behov och den flexibilitet som krävs. Inom samhällsplanering kan ett tillvägagångssätt vara att i den offentliga upphandlingen av miljö- och klimatsmarta varor och tjänster vara en bidragande del till stadens och samhällets totala material- och energiförbrukning mot ett klimatsmart och miljövänligt håll. (WWF 2019, s. 8-9)
En annan viktig del i den hållbara omställningen av staden är vad Ranhagen (2017, s. 18) beskriver är hur människan måste stå i centrum för planeringen av den goda och hållbara staden. Större och bredare grupper behöver inkluderas och nya metoder behöver tillämpas för att inte minst barn och unga ska intressera sig för planeringen och utformningen av samhället. Ranhagen (2017, s. 25- 27, 31) menar att en lösning skulle kunna vara att bland annat bygga staden inåt, något som på senare tid blivit vanligt i ett flertal kommuner och projekt, bland annat i Frihamnen i Göteborg, Västra hamnen i Malmö, Östra Sala backe i Uppsala och Arninge-Ullna i Täby där man genom olika projekt förlänger innerstaden för att skapa mer hållbara livsmiljöer. En förlängning av innerstaden innebär att även det nya området kännetecknas av samma stadsmiljö som stadens centrum med samma förutsättningar och närhet till olika samhällsfunktioner. Det ger i sin tur möjligheter att skapa attraktiva boendemiljöer på oanvända ytor, ofta med närhet till kollektivtrafik vilket bidrar till en effektiv markanvändning genom bland annat återbruk av hamn-, industri- och institutionsområden. Framtidens klimat kan komma att ställa krav på samhällsplaneringen genom exempelvis ökade vattennivåer, vilket också innebär att man som planerare för en hållbar stad måste utveckla det urbana ekosystemet där naturen får en viktig betydelse i samspelet mellan bebyggelse och infrastruktur. (Ranhagen 2017, s. 25 - 31)
Genom att förlänga innerstaden skapas större förutsättningar för områden med en blandad bebyggelse med olika upplåtelseformer, boendemöjligheter och verksamheter och som Åsa Wikberg Nilsson et. al. (2018) förklarar vidare i rapporten Tillgänglighetsdesign för stadens utveckling bör det finnas en mångfunktionell bebyggelse i staden för att uppnå en god social livsmiljö där bostäder, service och arbetsplatser blandas och gör att staden kan användas dygnet runt, vilket också gör att tryggheten och säkerheten ökar. En mångfunktionell bebyggelse i staden leder också till kortare pendlingsavstånd mellan olika samhällsfunktioner och på så sätt ökar tillgängligheten. Nilsson et. al. (2018) tydliggör i rapporten att gröna ytor och strukturer i staden är viktiga för människans hälsa och välmående men att det också är viktigt att fokus inte koncentreras allt för mycket på gröna ytor och strukturer utan att staden planeras för att vara fungerande och tillgänglig för alla. (Nilsson et. al. 2018, s. 38)
Det framgår däremot tydligt i Ranhagens (2017, s. 27) text att en förtätning av staden trots sin miljöanpassning inte kan bortse från de negativa sidor som kan komma att bli tydliga i en
gentrifiering. Sociala statushöjningar av områden kan leda till att invånare som tidigare bott i de olika stadsdelarna inte kan bo kvar på grund av en ökad kostnad och måste därför flytta. Gentrifieringen leder därför till en social segregering mellan olika delar av staden och mellan olika grupper av människor vilket påverkar både mångfalden och hållbarheten i staden. För att undvika en sådan utveckling lägger författaren fokus på vikten av samverkan mellan sektorer för att uppnå en hållbar stad och på så sätt en social hållbarhet i planeringen. (Ranhagen 2017, s. 25-27)
2.4 Social och kulturell hållbarhet i planeringen
Social hållbarhet är ett utbrett begrepp och innebär en rad olika definitioner vilket gör det till den svåraste delen av hållbar utveckling att definiera. Den sociala hållbarheten prioriteras ofta lägst där ekologisk och ekonomisk hållbarhet har företräde och de studier som finns om social hållbarhet betonas av vikten av jämlikhet, tillgång till arbete, tillgänglighet, trygghet, socialt deltagande och nätverk men även lokalsamhällets betydelse, för att beskriva ett par exempel. För att öka socialt hållbara processer är det viktigt att människor känner delaktighet och koppling till den plats som projektet gäller men det är också viktigt för varje enskilt projekt att förstå och definiera vad social hållbarhet innebär i just det specifika arbetet. (Magnusson 2015, s. 4)
Det har sedan 1990-talet skrivits mycket inom temat social hållbarhet, något som visar på en bred visshet om att stadens utveckling behöver vara socialt uthållig för att blir hållbar. Planeringen för städerna behöver därför vara långsiktig både ur sociala, ekologiska och ekonomiska perspektiv men det finns stora kunskapsluckor i den svenska forskningen om just social hållbarhet, något som sätter stopp för tillämpningen av hållbar utveckling i planeringen (Magnusson 2015, s. 4; Boverket 2010, s.21). Begreppet är, precis som Magnusson (2015, s. 4) skriver i sin rapport, brett och enligt Boverket (2010, s. 21) bidrar just det breda men samtidigt smala i tolkning och definition av social hållbarhet till att en exakt definition inte är möjlig. En social hållbar stadsutveckling menar Boverket (2010, s. 21) bör däremot kännetecknas av visad hänsyn till olika gruppers behov och att möten mellan människor får plats i planeringen men också att främja jämställdhet mellan könen.
Ett vanligt sätt att mäta stadens hållbarhet är genom användningen av ekologiska fotavtryck som i sin tur refererar till hur staden utvinner mat, vatten, energi och använder landytor men även hur
ekosystemet absorberar stadens avfall. Stadens totala resursanvändning används i relation till antalet människor som bor i den urbana miljön för att räkna ut ett fotavtryck per capita, vilket sedan kan
användas för att jämföra olika städer och regioner med varandra. Utöver ekologiska fotavtryck finns det flera andra teman som kan identifieras inom urban hållbarhet. Smith (2010, s. 238) beskriver i sin vetenskapliga artikel Sprawl, Squatters and Sustainable Cities: Can Archaeological Data Shed Light on Modern Urban Issues? olika arbeten som gjorts inom arkitektur och planering där ett stort fokus ligger på grön teknik, gröna material och marknadsföring för mer hållbara urbana former, exempelvis grönytor, för att öka hållbarheten i staden. En aspekt som blir belyst i Smiths (2010, s. 238) artikel är att ett nyckelproblem för urbana miljöer inte handlar om hållbara städer i sig utan snarare de boendes konsumtionsmönster och livsstilar i staden som inte är kompatibla med det som krävs för en hållbar utveckling. (Smith 2010, s. 238)
Konsumtionsmönster och livsstilar kommer i uppsatsen betraktas som en aktivitet baserad på kultur och kulturella skillnader mellan olika platser. From (2011, s. 29-30) och Möller (2014a, s.10, 16-17) menar att kultur är ett komplex begrepp då det är flertydig samtidigt som det också är entydigt. Kultur beskrivs vanligen som föreställningar, seder, traditioner och bruk som förenar en viss grupp
människor eller alla invånare i ett samhälle. Denna definition av kultur gör att vi människor är medvetna om olika kulturella skillnader mellan folkgrupper och samhällen, vilket gör att vi skiljer folk och samhällen från varandra. Under 1980-talet då det industriella samhället försvann och lämnade efter sig tomma fabriker, lokaler och avstannade byggnadsprojekt har kultur blivit en viktig del i lösningen av stadsutveckling. Människor har därför fått en möjlighet att tillsammans med sociala och kulturella resurser använda sin kreativitet och sitt nytänkande för att utveckla staden. En annan vanlig förekommande definition av kultur är teater, konst, musik, dans och litteratur. Kultur är alltså något som skapar närhet, utanförskap och avstånd men som också kan beskrivas som ett sätt att skapa en balans i människans tillvaro och för att balansen ska finnas kvar, måste kulturen underhållas och vårdas. (From 2011, s. 29-30; Möller 2014a, s.10,16-17)
Kulturell hållbarhet är precis som kultur ett komplex begrepp, då både kultur och hållbarhet är svårdefinierade och mångtydiga. Det gör att det inte finns en naturlig relation mellan kultur och hållbarhet utan relationen kan snarare definieras på olika sätt, beroende på vem som tolkar och definierar kulturell hållbarhet. Däremot ska inte komplexiteten i kulturell hållbarhet upplevas som ett hinder utan det är bra att medvetenheten finns kring begreppets komplexitet för att kulturbegreppet och stadsutvecklingen ska kunna ske på nya sätt. (Möller 2014a, s.9, 17; Möller 2014b, s. 67)
2.5 Sammanfattning
Utifrån den teoretiska analysram som definierar hållbar utveckling och hållbara städer samt planering för en hållbar stad så definierar Johansson och Orrskog (2002), som också senare stärks av Ranhagens (2017) rapport om planering för en hållbar stad, olika kriterier och principer som samhället och stadsplaneringen behöver ta hänsyn till och utgå ifrån i sitt arbete. Då hållbarhet precis som Blewitt (2015) beskriver det är ett komplext begrepp med utrymme för olika perspektiv, handlingar och världsåskådningar är det därför viktigt att tänka på planeringen för den hållbara staden som en dialog mellan olika samhällsaktörer men också mot medborgarna vilket både Ranhagen (2017) och WWF (2019) tydligt påpekar även i sina rapporter.
Den hållbara staden beskrivs av Johansson och Orrskog (2002) som en plats där utrymme för anpassning finns, staden behöver alltså inte vara av någon specifik storlek, utan ska gå att anpassa efter geografiska, sociala och ekonomiska förutsättningar. Det ska också finnas utrymme för en hållbar mobilitet, vilket Andersson och Hermelin (2015) talar om som en viktig del av den hållbara staden. Med detta sagt finns det däremot ett visst befolkningsantal som är att föredra för att människan ska kunna stå så nära naturen som möjligt utan att avståndet till service ska påverkas och det är enligt Johansson och Orrskog (2002) mellan 40 000 till 80 000 invånare. I kapitlet redogörs det även för social och kulturell hållbarhet där människans roll i både planeringen och staden blir viktig. Smith (2010, s. 237-238) menar att den livsstil och den konsumtionskultur som stadsbor har idag är vad som gör städerna ohållbara, samtidigt som Ranhagen (2017, s. 18) och Nilsson et. al. (2018) menar att människan istället behöver vara delaktig och stå i centrum för att planeringen av staden ska resultera i hållbara urbana miljöer, där nya metoder används för att skapa intresse och delaktighet hos
medborgarna. Uppsatsen kommer använda sig av Möller (2014) och Froms (2011) definition av kultur det vill säga, det som förenar människor i samhället, för att kritiskt analysera den kulturella
hållbarheten i projekten.
De karaktärsdrag och principer som Johansson och Orrskog (2002) definierar stämmer väl överens med vad både Ranhagen (2017), Blewitt (2015), Engström (2011) samt Andersson och Hermelin (2015) beskriver krävs för att ett hållbart samhälle ska fungera i längden. Uppsatsen kommer därför vidare att utgå från de fyra punkterna nedan som den teoretiska analysram som i senare kapitel kommer användas för att analysera det empiriska materialet. Punkterna utgår från vad de olika författarna och forskarna anser är viktigt för den hållbara stadsplaneringen och baserat på de olika författarnas material har vi gjort en egen tolkning om vad som behöver ingå i planeringen för en hållbar stad och det är följande:
● En mångfald av människor och fysisk struktur i staden ● Fokus på dialog mellan samhällsaktörer och invånare
● Stor hänsyn till relationen mellan människa och miljö, där kretslopp, biologisk mångfald och ekologi genomsyrar hela staden
● Hållbar mobilitet med energieffektiva lösningar både för transport och livsstilar
3. Metod
I kommande kapitel kommer vi beskriva de metoder som använts för att samla in, behandla och analysera det material som tagits fram och varför de valda metoderna är relevanta för uppsatsens syfte och frågeställningar. En förklaring gällande hur vi har behandlat och analyserat det teoretiska
ramverket utifrån de kvalitativ metodens tre delar kodning, tematisering och summering samt hur vi med hjälp av komparativ analys jämfört och behandlat det empiriska materialet. Metodkapitlet kommer även gå igenom för- och nackdelar med att utgå och basera uppsatsen på sekundärkällor och det tillvägagångssätt vi har använt oss av för att komma fram till svar på syfte och frågeställningar. En viktig del i uppsatsarbetet har varit källkritik och hur vi har gått tillväga för att välja ut relevanta och aktuella källor är därför något som också kommer tas med i kapitlet.
3.1 Kvalitativ metod
Metod kan förklaras vara ett redskap som används för att hitta möjliga svar till syfte och
frågeställningar. Det är med andra ord ett vetenskaplig tillvägagångssätt, vilket innebär hur kunskaps- och datainsamling rent praktiskt har behandlats och analyserat från början till slutet av
forskningsarbetet. (Hjerm & Lindgren 2014, s. 13-15)
De två mest omtalade metoder inom humaniora och samhällsvetenskap är kvalitativ och kvantitativ metod. I en grov förenkling av de olika metoderna kan skillnaden förklaras genom att kvalitativ metod främst använder analysmetoder som i första hand ska vara till för att analysera texter medan
kvantitativ metod använder statistiska mätmetoder för att framför allt analysera siffror. Det är däremot inte en självklarhet att kvalitativ metod alltid analyserar texter och kvantitativ metod siffror då det beror på varje enskilt arbetes syfte. (Hjerm & Lindgren 2014, s.14, 24) Kvalitativ analys är alltid iterativ, vilket innebär att analysen grundar sig på att forskaren går igenom sitt material flera gånger tills resultatet har blivit välbyggt och stabilt. Kvalitativ analys går på så sätt alltid genom en spiral
Kvalitativ textanalys rymmer tre delar; kodning, tematisering och summering. Kodning innebär att vi efter att materialet är ihopsamlat söker efter nyckelord eller något som har uttryckts på liknande sätt i materialet för att därefter sortera och skapa en ordning av innehållet, vidare ska vi försöka identifiera kategorier som har en koppling till uppsatsens syfte och frågeställning (Lindgren 2014b, s.45-47, 50-53). I denna uppsats har vi använt oss av de fyra kriterier som utarbetades i tidigare kapitel (En mångfald av människor och fysisk struktur i staden, Fokus på dialog mellan samhällsaktörer och invånare, Stor hänsyn till relationen mellan människa och miljö, där kretslopp, biologisk mångfald och ekologi genomsyrar hela staden och Hållbar mobilitet med energieffektiva lösningar både för transport och livsstilar) och sedan använt kriterierna genom texten för att se hur Hammarby Sjöstad, Tangshan Bay Eco-city och även SymbioCity förhåller sig till dem.
Tematisering handlar om att hitta tematiserade relationer mellan enskilda kodningar som har tagits fram för att skapa ett begreppsligt ramverk. Det handlar med andra ord om att försöka skapa en hierarkisk ordning för kategorierna där koderna blir jämförda och förenas med varandra för att sedan utvecklas till mer övergripande tematiska strukturer, mönster och relationer. Det vill säga att mängden enskilda koder minimeras till en lägre mängd teman. (Lindgren 2014c, s. 63-65) I denna uppsats använde vi oss i början av Johansson och Orrskogs (2002) kriterier och principer som även stämmer väl överens med vad Ranhagen (2017), Engström (2011), Blewitt (2015) samt Andersson och Hermelin (2015) anser krävs för att uppnå ett hållbart samhälle. Efteråt jämförde, sorterade och förenade vi de två listorna till en ny lista med fyra punkter, där de totalt åtta tidigare punkterna förenats, som vidare kommer används i uppsatsens analys.
Summering som är den tredje delen av kvalitativa textanalys går ut på hur analysen av resultatet presenteras. Det kan presenteras på olika sätt, bland annat genom tabeller, figurer, mindmaps eller med en beskrivande text. Det går även att ta med citat från exempelvis intervju under analysen, något som inte är ovanligt att ha med i en beskrivande text. Det viktiga inom summering är att vi på ett tydligt sätt ska kunna analysera och diskutera kring de teman som uppsatsen har. (Lindgren 2014c, s. 71; Lindgren 2014d, s. 80-81) I vår uppsats kommer summeringen bestå av en beskrivande text i form av en analys i två nivåer där den första delen av analysen beskriver SymbioCity och hur man i
planeringen kan använda sig av modellen. Den andra delen av analysen beskriver och analyserar stadsdelarna utifrån de fyra utarbetade kriterierna om hållbar utveckling för att till sist även kritiskt analysera SymbioCity utifrån samma kriterier.
I uppsatsen har både kvalitativ och komparativ metod används. Kvalitativ metod har använts för att vi ska få en djupare förståelse i de områden och projekt vi undersöker, från bland annat vetenskapliga rapporter, tidskrifter och tidningsartiklar. Den kvalitativa metoden är därför avgörande för vilka svar
metoden har, med hjälp av kodning, tematisering och summering arbetat fram uppsatsens teoretiska analysram utifrån kapitel två. För att komplettera och ytterligare kunna jämföra Hammarby Sjöstad med Tangshan Bay Eco-city har vi använt oss av komparativ metod, dels för att väga in och analysera hur de politiska skillnaderna i Sverige och Kina påverkar hållbarhetsarbetet och dels för att analysera och diskutera tillgången till empiriskt material men också resultatet och arbetet med de olika
stadsdelarna.
3.2 Komparativ metod
Komparativa studier kan ha tre olika syften: att beskriva, förklara eller förutsäga och metoden används vanligtvis inom statsvetenskap för att undersöka konstitutioner, institutioner eller politiska system. Kännetecknande för komparativa studier är antagandet om att det finns likheter eller skillnader mellan länder som är viktiga att studera, främst kopplat till vår förståelse av politik och politiska objekt i olika länder. (Denk 2002, s.7-8, 28)
Studiens forskningsproblem och forskningsfråga är vad som främst påverkar utformningen av komparativa studier men även den tid och de resurser, tillsammans med tidigare erfarenheter och vetenskapsteoretiska överväganden, har stor påverkan på valet av utformning av studien. Den grundstruktur som komparativa studier har motsvarar även vad som finns i andra typer av empiriska undersökningar där ett problem formuleras med både ett syfte som anger vad som önskas uppnås men också en övergripande forskningsfråga som studiens slutsats avses besvara. Det krävs att man
utvecklar analytiska kategorier för att precisera vilka objekt och egenskaper som ska studeras. Begrepp, typologier, modeller eller teorier kan beroende på studiens syfte användas som analytiska kategorier och till dessa samlas ett underlag in för att vidare i analysen relatera underlaget till kategorierna. Detta skapar då en möjlighet att utifrån logiska kriterier formulera en slutsats som förhoppningsvis besvarar studiens forskningsfråga. (Denk 2002, s. 31)
I boken Komparativ metod - förståelse genom jämförelse hänvisar Thomas Denk (2002 s. 52) till Guy Peters som på ett översiktligt sätt har sammanfattat de krav man kan ställa på en god komparativ studie:
- det ska finnas möjligheter att analysera och förklara skillnader.
- minimera felvariationen, alltså de brister i hur undersökningen genomförs.
- kontrollera exogen variation, vilket innebär faktorer utanför analysen som kan komma att påverka arbetet. (Denk 2002, s. 52-53)
Komparativ metod har i uppsatsen hjälp oss urskilja de faktorer som är jämförbara i analysen, alltså att diskursen om hållbar utveckling och hållbart stadsbyggande är beroende av kunskapsläget i de olika länderna men som också påverkas av bland annat medborgarnas inflytande i planeringen. En tredje faktor som går in och påverkar det färdiga resultatet samt medias möjligheter att rapportera om de färdiga projekten och medborgaråsikter är variationen i politisk kultur och det politiska landskapet i Kina och Sverige.
3.2 Tillvägagångssätt
Att undersöka planeringen för att bygga en hållbar stad blev av intresse för oss i och med den rådande samhällsdebatten om klimat och hållbar utveckling, något vi både nu och i framtiden måste anpassa oss och våra samhällen efter. Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city är valda då de är stora omvälvande projekt i respektive länder samt att de har som roll att agera som pionjärarbete i Sverige respektive Kina. Städerna är konstruerade efter liknande kretsloppstänk och Tangshan Bay Eco-city är planerad med hjälp av planeringsmodellen SymbioCity som är ett resultat efter forskning och
erfarenheter tagna från Hammarby Sjöstad och Hammarbymodellen.
Den teoretiska utgångspunkten i vårt arbete har varit hållbar utveckling, definitionen av den hållbara staden samt samhällsplanering för hållbarhet. Kompletterande information om social hållbarhet och kulturell hållbarhet utgjorde även en viktig grund i uppsatsen för att vidare i analysen kunna besvara syfte och frågeställningar på mer än en nivå. Blewitts bok (2015) om hållbar utveckling,
Understanding sustainable development, har fungerat som ett grundläggande ramverk för att definiera hållbar utveckling som begrepp och diskurs inom vårt arbete. Även Ranhagens rapport (2017) om Attraktiva livsmiljöer och flöden - åtta teman för planering av framtidens goda som hittades via Google med sökordet “sweco hammarbymodellen” har varit av stor betydelse tillsammans med Johansson och Orrskogs bok (2002) Att bygga ett hållbart samhälle för att kunna besvara syfte och frågeställning. För att komplettera den relativt optimistiska skildring av hållbar utveckling i Johansson och Orrskog (2002) har vi valt att hämta både rapporter och vetenskapliga artiklar från
universitetsbibliotekets databas, Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA) och SwePub där båda är nationella söktjänster för vetenskaplig publicering. Med sökorden “Social hållbarhet”, “Hållbara städer” och “Urban sustainability” tillsammans med Boverkets rapport (2010) Socialt hållbar stadsutveckling - en kunskapsöversikt, antologin Urbaniserad värld - Nya steg mot hållbara städer (2011) av Carl-Johan Engström , rapporten Forskningsöversikt - Hållbar stadsutveckling (2011) av Lena From , Dick Magnussons rapport (2015) Måluppfyllelse, medborgarinflytande och social hållbarhet i stadsutvecklingsprojekt - en forskningsöversikt, två kapitel i rapporten Hållbara städer
(2013) av Märit Jansson och Ida Karlsson, två kapitel i rapporten Kultur som fjärde dimension av hållbar stadsutveckling (2014) skriven av Per Möller, Tillgänglighetsdesign för stadens utveckling (2018) av Åsa Nilsson et.al., Michael E. Smiths (2010) vetenskapliga artikel Sprawl, Squatters and Sustainable Cities: Can Archaeological Data Shed Light on Modern Urban Issues? samt två rapporter från WWF, den ena från 2019 Fem utmaningar för hållbara städer. WWFs position för en hållbar stadsutveckling och den andra från 2012 Living planet report 2012, ger ett mer kritiskt och vetenskapligt perspektiv på hållbarhetsbegreppet men också hur man i planeringen ska jobba med hållbarhet utifrån flera perspektiv.
Utifrån tidigare forskning inom ämnet hållbar utveckling och hållbara städer valde vi att utarbeta fyra kriterier som utgör vår teoretiska analysram för att analysera det empiriska material vi samlat in via artiklar, webbsidor, myndighetsdokument, vetenskapliga skrifter och undersökningar. Vi använt oss av ett varierande material för att hitta fakta om Hammarby Sjöstad både från Stockholms stads webbsida med sökordet “Hammarby Sjöstad”, i boken Hammarby Sjöstad - BoStad02 (u.å.) av Jan Hagström - Inghe och i en rapport Hammarby Sjöstad - miljöprogram (2000) som utarbetades av Stockholms stad med sökordet “Hammarby Sjöstad miljöprogram”. Vi fann material om Tangshan Bay Eco-city via SWECOs webbsida med sökordet “Tangshan Bay Eco-city”, i en vetenskaplig artikel Analysis of sustainable urban development approaches in China (2014) av Hongling Liu, Guanghong Zhou och Björn Forstell med sökordet “Tangshan Bay Eco-city KTH”, i rapporten Klimatanpassning Kinas svampstäder (2016) skriven av Tillväxtanalys och med sökordet “Tangshan Bay Eco-city” hittade vi en vetenskaplig artikel Eco-city and eco-planning in China: Taking an example for Caofeidian Eco-city: The New Urban Question - Urbanism beyond Neo-Liberalism (2009) av Ma Qiang. Materialet om SymbioCity fann vi via SymbioCitys egna webbsida med
sökordet “Tangshan Bay Eco-city SymbioCity”, “SymbioCity” och “Hammarby Sjöstad SymbioCity” vilket vi sedan kompletterade med information om SymbioCitys olika administratörer. Den
informationen hämtades från både SymbioCitys hemsida men också via Business Swedens hemsida med hjälp av sökorden ”business sweden sveriges exportråd”.
Vi hittade nyhetsartiklar via Google men också via Mediearkivet, en plattform för svenska tidningar och tidskrifter. Vi använder oss av flera svenska artiklar från Aktuellt hållbarhet, bygga Stockholm, VVS Forum, Aftonbladet, StockholmDirekt, Miljönytta och Svenska Dagbladet med sökordet “Hammarby Sjöstad Miljö”, “Tangshan Bay”, “ Caofeidian eco-city” och “Svensk planering i Kina” för att få en överblick om hur det har gått för både Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city både ur ett planeringsperspektiv men också ur ett medborgarperspektiv. Många av artiklarna handlade om Hammarby Sjöstad och för att hitta mer information om Tangshan Bay Eco-city sökte vi vidare på
China Morning Post och Habitat international 44 med sökordet “Caofeidian eco-city” och “Tangshan Bay Eco-city”.
Vi kompletterade denna information med fakta från webbsidor som Reportrar utan gränser med sökordet “Pressfrihet Kina” och “Pressfrihet Sverige”, Nationalencyklopedin med sökord “Politik Kina” och antologin Larmar och gör sig till (2017) av Ulla Carlsson och Lennart Weibull för att förklara och jämföra hur ländernas pressfrihet ser ut och för att ge en kort förklaring om hur den kinesiska politiken fungerar. Denna information kompletterade vi till sist med en tidningsartikel Hårdare grepp om medier i Kina (2016) av Hanna Sahlberg från Sveriges Radio med sökordet “Pressfrihet Kina”.
3.3 Användning av sekundärdata
I insamlingen av empiri har vi använt oss av vad som kallas för sekundärdata, alltså data som redan behandlats och samlats in av någon annan som vi eller andra forskare kan använda sig av. Det kan exempelvis vara tidningar, publikationer, rapporter från företag, planeringsdokument men även kartor, bilder och ljudfiler tillhör kategorin sekundärdata. (Flowerdew & Martin 2005, s. 57-58) I boken Methods in human geography skriver Flowerdew och Martin (2005) hur det kan vara av nytta att både läsa och använda sig av studier och material som undersöker liknande eller samma område för att stärka och bredda vårt egna skrivande och vår kunskap om studieområdet. En litteraturstudie beskrivs även som något fördelaktigt då det går att kartlägga andra intressanta perspektiv och personer som är relevanta för vår forskning. (Flowerdew & Martin 2005, s. 49) I arbetet med Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city finns det mycket information, planer, intervjuer och arbeten gjorda vilket är till fördel för vår studie då nyckelpersoner inom projekten redan blivit intervjuade och vissa analyser och slutsatser har redan dragits om projekten. Genom att använda sekundärdata som uppsatsens empiriska material blir det tydligt vilka kunskapsluckor som finns i den redan gjorda forskningen om både Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city, vilket låg till grund för valet av syfte och frågeställningar för denna uppsats.
För att kunna besvara syfte och frågeställning om Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city har sekundärdatan bidragit med relevant information om området vi studerar. Flowerdew och Martin, (2005, s.57) skriver att den bästa typen av sekundärdata är den information som kommer från
regeringar och statliga institutioner och handlar ofta om produktion, befolkning eller annan statistik. I vårt fall är det plandokument, tidskrifter, rapporter, kartor, modeller och vetenskapliga artiklar och
texter som utgjort det empiriska materialet i undersökningen och går in under kategorin sekundärdata då det redan är färdigställa och producerade av tredje part.
Inom kulturgeografisk undersökning finns det ett brett utbud av sekundärdata och även om många undersökningar är baserad på primärdata, egen insamlad data, är det också accepterat att basera undersökningar på sekundärdata vilket ger oss specifikt tre möjligheter med undersökningen vilket beskrivs av Flowerdew och Martin (2005, s. 59) där sekundärdata ger ett brett geografiskt perspektiv och gör det möjligt att analysera och återanalysera material för att demonstrera olika relationer mellan variabler. Sekundärdatan låter oss måla upp problemet eller frågeställningarna på ett djupare sätt i vår undersökning. Det gör att det unika i vår egna studie hamnar i en större kontext, exempelvis ett historiskt perspektiv eller även en överlappning mellan exempelvis historien, geografin och socio-ekonomiska relationer. Något som gör det möjligt att undersöka och jämföra objekt över en längre tidsperiod. (Flowerdew & Martin 2005, s.59)
Den kvalitativa sekundärdatan inkluderar exempelvis nyhetstidningar, fotografier, ljudinspelningar eller dagböcker. Nyheter kan vara av stor vikt då de definierar och behandlar nyheter om
samhällsaktuella och viktiga ämnen. Det ger både ett lokalt och ett nationellt perspektiv samtidigt som det möjliggör för jämförelser mellan olika tidningar, vilket kan bli väldigt intressant i undersökningar mellan två objekt för att sedan användas i exempelvis en kvalitativ analys. (Flowerdew & Martin 2005, s.63)
Oavsett hur användbart sekundärdata kan vara och är för undersökningar så blir det viktigt att som författare och forskare att vara medveten om att sekundärdatan inte är föränderlig. Det skapas hela tiden nya informationskällor och historiska perspektiv kan förändras, något som man bör ta hänsyn till. Information som tas från olika organisationer kan komma att påverkas av förändringar inom organisationen vilket inte alltid blir tydligt för läsaren. (Flowerdew & Martin 2005, s. 59) Vissa perspektiv inom sekundärdata är inte heller alltid heltäckande och kan ofta vara tillgängliga endast under en viss period, det kan exempelvis handla om fotografier som är tagna ur specifika vinklar eller nyhetsartiklar som är skriva för ett speciellt företag för att främja en viss synvinkel. Representativitet blir alltså ett övergripande problem för denna typ av källa, det ger oss ett perspektiv men inte alltid en helhet vilket innebär att det krävs en medvetenhet om att materialet inte är producerat för att vara neutralt. (Flowerdew & Martin 2005, s. 64)
Sekundärdata speglar mål och attityder från de personer och organisationer som samlat in
representera olika fysiska kvantiteter på olika platser under olika perioder. Fraser används på olika sätt, tekniska termer kan ha olika betydelse vilket kan vara missvisande. Termer kan definieras på olika sätt som exempelvis arbetslöshet eller som i denna undersökningens fall hållbar stadsplanering. (Flowerdew & Martin 2005, s.69-70) Att ta hänsyn till skillnaden i mediekultur blir i vår
undersökning oundvikligt då det i insamlingen av empiriskt material blir tydligt att media på samma sätt inte uppmärksammar och skriver om Tangshan Bay Eco-city ur samma medborgarperspektiv som Hammarby Sjöstad skrivs om i svensk media.
Att sekundärdata inte heller alltid är speciellt tillgängligt kan bero på ett flertal faktorer vilket också är viktigt att tänka på när man i en undersökning använder mycket sekundärdata. En anledning till att material inte är lättillgängligt kan vara att ingen har prioriterat det administrativa arbetet och samlat in information på grund av exempelvis ekonomiska skäl eller av brist på intresse och engagemang i en frågeställning. Ett exempel som Flowerdew och Martin (2005, s. 70-71) använder sig av för att belysa hur brist på administrativt arbete kan påverka insamling av sekundärdata är jordbrukets miljöpåverkan som idag är ett hett ämne men som jordbrukare genom åren nödvändigtvis inte samlat in information om. Det gör det svårt att i efterhand samla in information om ämnet och det blir därför viktigt som student att i sin jämförelse mellan sekundärdata vara tydlig och argumentera väl för de slutsatser som dras. Viktigt blir även att vara säker på att den data som används faktiskt går att jämföra med varandra då rumsliga enheter kan förändras över tid, påverkas av den politiska situationen i olika länder och regeringar. Tidsaspekten av när datan är insamlad är också viktig att reflektera över och hur det kan påverka jämförelsen men även metodologin är viktig att ha i beaktning, om informationen är insamlad på samma sätt. Hur har personerna som publicerat informationen samlat in den och har de material som vi vill jämföra fått informationen på samma sätt är något som kan begränsa arbetet och göra att jämförelsen måste göras i mycket mindre skala vilket kan förhindra en exakt jämförelse.
Jämförelser mellan bilder bidrar med andra problem, det går inte att kanske på egen hand fotografera exempelvis satellitbilder eller bilder från tidigare årtal och man kan därför hamna i en situation där de bilder man vill jämföra inte har fotograferats ur samma perspektiv. (Flowerdew & Martin 2005, s. 71) Sekundärdata är slutligen oflexibelt något som man måste acceptera. Det format som datan
presenteras i till skillnad från data vi själva samlar in kan man i efterhand inte påverka eller planera för hur det presenteras. Man måste helt enkelt göra det bästa av vad man har och vad som finns att tillgå. Denna begränsning av sekundärdatan drabbar oftast dem som har nya perspektiv på gamla problem eller undersökningar. Varje kulturgeograf behöver vara medveten om potentialet i sekundärdata men också dess begränsningar. Utbudet av data är brett, det kan berika en studie samtidigt som det kan vara svårt att hitta rätt infallsvinkel till vad man själv ska undersöka. (Flowerdew & Martin 2005, s. 72 - 73)
Arbetet med sekundärdata har skapat både möjligheter och begränsningar i vårt arbete. Det har dels funnits redan bearbetat material som gav oss en möjlighet att bearbeta och analysera empirin på en djupare nivå men sekundärdata har också skapat en begränsning där en del information om Kina och Tangshan Bay Eco-city som vi sökte var svårfunnen. En anledning till svåråtkomligt material kan bero på den begränsade yttrandefriheten som råder i Kina. En konsekvens som uppstod var därför att tillgängligheten till information om de olika stadsdelarna i alla avseenden varierade och kan därför bidra till en missvisande bild i resultatet. Just denna begränsning i yttrandefrihet var något som vi genom arbetets gång var medvetna om med tanke på hur sekundärdata ofta är oflexibilitet och det är även något vi under både resultat och analysdelen av arbetet tagit hänsyn till. Trots visad hänsyn till den ibland bristfälliga informationen har det förmodligen påverkat uppsatsens resultat då det sannolikt hade blivit annorlunda om vi på samma sätt hade haft möjlighet att ta en del av dem kinesiska
medborgarnas åsikter om Tangshan Bay Eco-city som de svenska medborgarnas åsikter om Hammarby Sjöstad.
Denna studie är som tidigare nämnt baserad på sekundärdata för att bland annat ge oss ett tillräckligt brett perspektiv för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Med detta sagt hade en eventuell intervju med nyckelpersoner som jobbat med utvecklingen av både Hammarby Sjöstad och Tangshan Bay Eco-city kunnat bidragit med ytterligare perspektiv och en djupare förståelse främst kring resultatet och arbetet med valda planeringsmodeller. Det hade även kunnat ge mycket värdefull information till arbetet genom att samla in både synpunkter och synvinklar från svenska såväl som kinesiska myndigheter. För att ytterligare kunna genomföra en analys av vad som skiljer sig mellan de båda länderna när det kommer till en utveckling av hållbara städer och vilka möjligheter och
begränsningar som existerar på plats hade sekundärdata kunnat kompletteras med både intervjuer eller en eventuell fallstudie. Intervjuer med exempelvis medborgare och boende i de olika stadsdelarna hade också kunnat eliminera den varierande och i vissa fall försvagade data om främst Tangshan Bay Eco-city för att vidare genomföra en mer rättvis och i vissa fall korrekt analys av den sociala
hållbarheten i stadsdelarna.
För oss hade intervjuer först blivit en del av uppsatsen om dem hade kunnat utföras under liknande villkor, alltså genom att besöka båda stadsdelarna och träffa nyckelpersoner och eventuella
representanter för myndigheter och för att kunna möta både medborgare och eventuella besökare i stadsdelarna. Det var dessvärre inget alternativ då vi inte kunde ta oss hela vägen till Kina under arbetets gång och vi valde därför att helt avstå från intervjuer, även med personer som Ranhagen, som varit delaktig i båda projekten och även i utvecklingen av planeringsmodellen SymbioCity.
