Samkönade relationer
– Hur rättssäkra är civilståndshandlingar vid EU-medborgares
gränsöver-skridningar inom EU?
Masteruppsats i affärsjuridik (familjerätt)
Författare: Thalia Nunez Olsson
Handledare: Anneli Linhard
Framläggningsdatum: 2012-05-14 Jönköping maj 2012
Masteruppsats i affärsjuridik (familjerätt)
Titel: Samkönade relationer - Hur rättssäkra är civilståndshandlingar vid EU-medborgares gränsöverskridningar inom EU?
Författare: Thalia Nunez Olsson
Handledare: Anneli Linhard
Datum: 2012-05-14
Ämnesord Familjerätt, EU-rätt, nationell rätt, samkönade relationer, samkö-nade äktenskap, registrerat partnerskap, gränsöverskridningar, fri rörlighet av
EU-medborgare, diskriminering, sexuell orientering, ömsesidigt erkännande, automatiskt er-kännande av civilståndshandlingar.
Sammanfattning
I dag är det vanligt att EU-medborgare företar en gränsöverskridning med sin familj inom EU. Samkönade par har möjlighet att ingå äktenskap i fem medlemsstater, men eftersom äktenskapet inte erkänns i övriga 22 medlemsstater riskerar det samkönade paret att motta-garstaten ser äktenskapet som ogiltigt i rättslig mening vid en gränsöverskridning inom EU. Samkönade par som redan är gifta kan dock erhålla visst skydd för de fall en medlemsstat föreskriver samkönat registrerat partnerskap. EU-rätten föreskriver inga minimikrav för hur registrerat partnerskap bör utformas i medlemsstaters nationella rättssystem. Det har i sin tur vilket lett till att rättskyddet för samkönat registrerat partnerskap ser olika ut bland medlemsstaterna. Samkönade civilstånd är därför rättsosäkert vid gränsöverskridningar sett ur ett helhetsperspektiv.
Familjerätten är ett rättsområde där medlemsstaterna har suveränitet. Medlemsstaterna har därför själva rätten att besluta hur familjerätten utformas i det nationella rättssystemet, men det finns vissa restriktioner. Medlemsstaternas utövande av sin suveränitet måste ske i kon-formitet med etablerade EU-principer och annan relevant EU-rätt. Kommissionen har kommit med ett förslag om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar och upp-satsens syfte är därför att utreda om ett automatiskt erkännande är kompatibelt med gäl-lande EU-rätt. För att besvara syftet i uppsatsen utreds gälgäl-lande EU-rätt med direkt eller indirekt inverkan på samkönade relationer. Vidare utreds förslaget om ett automatiskt er-kännande av civilståndshandlingar i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna tillsammans med de yttranden som grönboken mottagit från olika organisat-ioner.
Genom att ställa ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar mot gällande EU-rätt leder slutsatsen fram till vilka hinder och möjligheter som föreligger vid genomförandet av förslaget. De hinder och möjligheter som föreligger talar för att ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar är genomförbart. EU-rätten ställer vissa krav på medlemsstaterna även om medlemsstaterna har suveränitet inom familjerätten. Följden blir att EU måste samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa rättssäkerheten av civilståndshandlingar när EU-medborgare vidtar gränsöverskridningar inom EU.
Master Thesis in Commercial and Tax law (family law)
Title: Same-sex relationships – Is there a legal certainty for civil status records when EU-citizens cross the borders within the EU?
Author: Thalia Nunez Olsson
Tutor: Anneli Linhard
Date: 2012-05-14
Subject terms Family law, EU law, national law, sex relationships, same-sex marriage, cross-border, free movement of EU-citizens, discrimination, same-sexual orienta-tion, mutual recogniorienta-tion, automatic recognition of civil status records.
Abstract
Today it’s common for EU-citizens to move across borders with their families within the EU. Same-sex couples have access to marriage in five Member States, but because their marriage is not recognized in the other 22 Member States the same-sex marriage might be void in a legal sense in another Member State. Same-sex couples who are already married may benefit from some protection in the event that a Member State provides same-sex reg-istered partnership. EU law does not provide a minimum requirement when Member States develop legal protection for same-sex couples through registered partnership in their legal system. This in turn has led to the differences among the Member States when it comes to same-sex registered partnership. Therefore, a same-sex civil status doesn’t pro-vide a legal certainty in cross-border situations when looked upon from a broader perspec-tive.
Family law is an area of law where Member States have sovereignty. Therefore, the Mem-ber States have the right to shape the family law themselves in their national legal system, although there are some restrictions. When Member States exercise their sovereignty they must still exercise it in conformity with established EU principals and other relevant EU law. The Commission has now proposed an automatic recognition of civil status records and the purpose for this thesis is therefore to analyze whether an automatic recognition of civil status record are compatible with existing EU law. In order to answer the purpose in the thesis, EU law with direct or indirect impact on same-sex relationships is analyzed. Fur-thermore, the proposal of an automatic recognition of civil status records in the Commis-sions Green Paper on less bureaucracy for citizens is analyzed together with the opinions the Green Paper received from different organizations.
When looking at the compatibility of an automatic recognition of civil status records and existing EU law, the conclusion highlights the obstacles and opportunities that exist with the implementation of the proposal. The obstacles and opportunities that exist suggest that an automatic recognition of civil status records is achievable. EU law imposes certain re-quirements on Member States, although Member States have sovereignty over their nation-al family law. The previous suggests that the EU must work together with the Member States in order to ensure the legal certainty of civil status records when EU-citizens cross the borders within the EU.
Innehåll
1
Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och problemformulering ... 2
1.3 Avgränsning ... 3
1.4 Metod och material ... 3
1.5 Disposition ... 5
2
EU:s medlemsstater och samkönade relationer ... 7
2.1 Inledning ... 7
2.2 Ett historiskt perspektiv ... 7
2.3 Religiösa, kulturella och politiska aspekter ... 10
3
EU-rätt... 11
3.1 Inledning ... 11
3.2 FEU och FEUF ... 11
3.2.1 Fri rörlighet av personer ... 11
3.2.2 EU:s kompetens över familjerätten ... 12
3.2.3 Ömsesidigt erkännande ... 13
3.3 Rättighetsstadgan ... 14
3.3.1 Likabehandlingsprincipen ... 14
3.3.2 Rätt till privat- och familjeliv ... 15
3.3.3 Rätt att ingå äktenskap och bilda familj ... 16
3.4 Förordning om tjänsteföreskrifter för tjänstemän inom EU ... 16
3.5 Direktiv om unionsmedborgares fria rörlighet ... 19
3.6 Rättspraxis – EU-domstolen ... 20 3.6.1 Inledning ... 20 3.6.2 Grant ... 20 3.6.3 Maruko ... 21 3.7 Rättspraxis – Europadomstolen ... 22 3.7.1 Inledning ... 22
3.7.2 Schalk and Kopf... 22
4
Framtiden för samkönade par inom EU ... 25
4.1 Inledning ... 25
4.2 Stockholmsprogrammet ... 25
4.3 Minskad byråkrati för medborgarna ... 26
4.4 Yttranden som grönboken om minskad byråkrati för medborgarna mottagit avseende ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar ... 29 4.4.1 Inledning ... 29 4.4.2 ILGA ... 29 4.4.3 EDW ... 30 4.4.4 Regionskommittén ... 32
5
Slutlig analys ... 33
5.1 Medlemsstaternas rättsystem och samkönade relationer ... 33
5.2 Gällande EU-rätt och samkönade relationer ... 34
5.2.1 Den fria rörligheten ... 34
5.2.3 Likabehandlingsprincipen ... 35
5.2.4 Rätten att ingå äktenskap ... 37
5.3 Automatiskt erkännande av civilståndshandlingar ... 38
6
Slutlig diskussion ... 41
7
Slutsats ... 45
Förkortningslista
EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rät-tigheterna och de grundläggande friheterna
EP Europaparlamentet
EU Europeiska unionen
EU-domstolen Europeiska unionens domstol EU-medborgare Europeiska unionens medborgare
Europadomstolen Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna EUT Europeiska unionens officiella tidning
FEU Fördraget om Europeiska unionen
FEUF Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Kommissionen Europeiska kommissionen
Rådet Europeiska unionens råd
Rättighetsstadgan Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättig-heterna
1 Inledning
1.1
Bakgrund
Familjerätten är ett känsligt rättsområde för varje enskilt land, eftersom familjerättens ut-formning bygger till stor del på kulturella, politiska samt religiösa värderingar.1
Familjerät-ten och därmed även äkFamiljerät-tenskap är ett av de rättsområden där medlemsstaterna inom Euro-peiska unionen (hädanefter kallat EU) har nästan uteslutande förbehållit för mer tradition-ella relationer, d.v.s. en relation mtradition-ellan en man och en kvinna. Samkönade relationer är en del av familjerätten, men inom EU saknas en konsensus bland medlemsstaternas nationella lagstiftning.2
I dagens samhälle är det ytterst vanligt för EU-medborgare att förflytta sig över landsgrän-serna inom EU, s.k. gränsöverskridningar, och det händer att familjära relationer skapas mellan EU-medborgare från olika medlemsstater.3 Avsaknaden av harmoniserad familjerätt
inom EU påverkar och berör alla medborgare, men det påverkar främst EU-medborgare i samkönade relationer. EU har sammanlagt 27 medlemsstater, vilket innebär att 27 olika länders kultur, politik och religiösa övertygelser återfinns under samma tak.4
Detta leder till att familjerätten ser olika ut från medlemsstat till medlemsstat och leder därmed även till en rättsosäkerhet för EU-medborgare som företar gränsöverskridningar med sina familjer inom EU.5
När ett land går med i EU innebär det att landet frånsäger sig sin suveränitet på många rättsområden för att ge EU-rätt företräde. Familjerätten är däremot ett rättsområde där medlemsstaterna själva har kompetens att bestämma över utformningen av den nationella
1 Boele-Woelki, Katharina, The legal recognition of same-sex relationships within the European Union, Tulane law review, Vol. 82, Issue: 5, 2008, s. 1963.
2 Boele-Woelki, The legal recognition of same-sex relationships within the European Union, s. 1961.
3 Grönbok om minskad byråkrati för medborgarna: att underlätta fri rörlighet i fråga om officiella handlingar och erkännande av verkningar av civilståndshandlingar, Bryssel den 14.12.2010, KOM (2010) 747 slutlig, s. 2.
4 1 st. Ingressen till Konsoliderade versioner av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europe-iska unionens funktionssätt, EuropeEurope-iska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, (EUT C 83, 30.3.2010). Fördraget om Europeiska unionen kallas hädanefter FEU och fördraget om Europeiska union-ens funktionssätt kallas hädanefter FEUF.
familjerätten, det måste dock ske i konformitet med EU-rätt.6 En av de främsta
rättigheter-na är den fria rörligheten för personer, med hänvisning till EU-rätten. Den fria rörligheten för personer innebär att EU-medborgare har rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaternas gränser, d.v.s. inom EU, enligt artikel 20.2.a och 45 i FEUF. Sanningen är dock den att det fortsatt föreligger flertalet hinder om man ser till samkönade relationer.
Samkönade relationer precis som heterosexuella relationer känner inte till några gränser, men gränserna är tydliga. I vissa medlemsstater har samkönade par möjlighet att ingå äkt-enskap, men vid gränsöverskridningar inom EU ges inga garantier för att äktenskapet er-känns i andra medlemsstater. Det föreligger en enorm diskrepans bland EU:s medlemssta-ter vad gäller den nationella familjerätten och beror till större delen på medlemsstamedlemssta-ternas suveränitet på rättsområdet. För de fall där gifta samkönade par väljer att företa gränsöver-skridningar, riskerar de att bli utan de förmåner som de tidigare har kunnat åtnjuta i med-lemsstaten där äktenskapet ingicks. Rättosäkerheten som samkönade par står inför, där-ibland rätten att kunna ingå äktenskap, ställer till med problem vid gränsöverskridningar och får omfattande konsekvenser för samkönade par.
Kommissionen har nu föreslagit i sin grönbok om minskad byråkrati för medborgarna att EU bör inför ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar. Samkönade civilstånd är den tryckpunkt som omöjliggjort ett automatiskt erkännande av civilstånd bland samtliga medlemsstaterna inom EU hittills, medan heterosexuella civilstånd redan erhållit ett inter-nationellt erkännande. Av den anledningen är det viktigt att söka svar för framtiden samt försöka att kartlägga den framtida rättsutvecklingen för samkönade par inom EU.
1.2
Syfte och problemformulering
Uppsatsens syfte är att utreda huruvida förslaget om ett automatiskt erkännande av civil-ståndshandlingar i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna är kompatibel med gällande EU-rätt. För att besvara syftet kommer en utredning att ske av gällande EU-rätt, med direkt eller indirekt inverkan på samkönade relationer. Vidare utreds förslaget om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar i grönboken om minskad byråkrati för medborgarna tillsammans med de yttranden som grönboken mottagit av olika organisationer.
1.3
Avgränsning
I uppsatsen lägger författaren fokus på samkönade relationer i samband med rätten att ingå äktenskap och bibehållandet av sitt civilstånd vid gränsöverskridningar inom EU. Därmed utelämnas lagstiftning som behandlar andra familjerättsliga områden, däribland skiljsmässa, vårdnad och dylikt. Endast för de fall författaren anser att det är nödvändigt för vidare ana-lys av rättsläget, berörs även andra familjerättsliga områden såsom registrerat partnerskap. Avsikten med uppsats är att ge en mer ingående redogörelse av de nuvarande rättsreglerna som återfinns på EU-nivå i förhållande till samkönade relationer. För de fall författaren an-ser att det är nödvändigt för vidare analys kommer uppsatsen även redogöra för de rätts-regler med inverkan på samkönade relationer, men som inte står i direkt relation till sam-könade relationer.
Uppsatsen omfattar ett stort geografiskt område och det är därför inte möjligt att göra en uttömande redogörelse för varje enskild medlemsstat och dess rättssystem p.g.a. utrym-messkäl. Författaren kommer därför enbart att redogöra och kartlägga medlemsstaternas förhållande till samkönade relationer i den nationella familjerätten relativt kortfattat.
Författaren kommer vidare avgränsa sig till att redogöra för kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna, med avstamp i ett automatiskt erkännande av civil-ståndshandlingar. EU har inte företagit alltför många initiativ med direkt eller indirekt på-verkan på samkönade relationer och det är därför som författaren har lagt fokus på försla-get om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar. Därefter ställs grönboken mot de yttranden som grönboken mottagit av tre organisationer inom EU, Internationella orga-nisationen för lesbiska, homosexuella, trans- och intersexuella föreningen (hädanefter kallat ILGA), European Dignity Watch (hädanefter kallat EDW) och Regionskommittén.
1.4
Metod och material
Genomgående i hela uppsatsen kommer författaren att referera till de benämningar och ar-tiklar som används i dag inom EU, vad gäller rättsakter samt arar-tiklar i Lissabonfördraget. Detta för att det lätt ska gå att finna det material som författaren kommer att använda sig av i uppsatsen. I uppsatsens andra kapitel redogörs för medlemsstaternas nationella familje-rätt med utgångspunkt i familje-rättsskyddet för samkönade relationer. Författaren använder sig av relevant doktrin och artiklar för att belysa de skillnader och likheter som finns mellan med-lemsstaternas rättsskydd för samkönade relationer inom EU. Vidare används relevant
dokt-rin och artiklar för att redogöra för de underliggande faktorer som påverkar utformningen av den nationella familjerätten.
Vid fastställande av gällande EU rätt i kapitel tre följer författaren den hierarki som är upp-ställd bland rättskällorna inom EU i den mån det varit möjligt. Hierarkin bland rättskällorna inom EU är som följer; primärrätten, sekundärrätten och subsidiärrätten. Författaren kommer att använda sig av primärrätten inom EU i första taget, vilket innebär användandet av relevanta artiklar i Lissabonfördraget7. Huvudsakligen ligger tyngdpunkten på artiklar
som berör den fria rörligheten för EU-medborgare, kompetensfördelningen inom EU, öm-sesidigt erkännande, likabehandlingsprincipen, rätten till privat- och familjeliv samt rätten att ingå äktenskap och bilda familj.
Därefter kompletterar författaren Lissabonfördraget med sekundärrätt. Sekundärrätten som författaren använder sig av i uppsatsen utgör förordning nr 723/20048 för att belysa hur
EU agerat på EU-nivå vad gäller samkönade pars civilstånd. Vidare använder författaren sig av direktiv 2004/38/EG9 för att belysa den fria rörligheten för EU-medborgare och
EU-medborgarens familj vid gränsöverskridningar. Artiklarna i Lissabonfördraget är inte fullt uttömande och det är därför som författaren även kompletterar med subsidiärrätt. Subsidiärrätten utgörs av praxis från EU-domstolen och därmed används relevant praxis från EU-domstolen med utgångspunkt i samkönade relationer. Eftersom Europeiska kon-ventionen om de mänskliga rättigheterna (hädanefter kallat EKMR) inkorporerats i Lissa-bonfördraget genom Rättighetsstadgan kommer författaren även att använda sig av ett rättsfall från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (hädan efter kallat Euro-padomstolen) som berör samkönade äktenskap. I sista hand använder sig författaren av re-levant doktrin och artiklar för komplettering för de fall det är nödvändigt.
7 FEU, FEUF och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna EUT (2010/C 83/ 02) (Hädanefter kallat Rättighetsstadgan).
8 Rådets förordning (EG, EURATOM) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska ge-menskaperna (EUT L 124, 27.4.2004).
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och de-ras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordningen (EEG) nr 1612/68 och om upphävandet av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 124, 27.4.2004).
I kapitel 4 i uppsatsen redogör författaren för Stockholmsprogrammet10 som utgör en
ut-gångspunkt för kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna som för-fattaren även redogör för i kapitel 4. Därefter redogörs för förslaget om ett automatiskt er-kännande av civilstånd i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna. Ett automatiskt erkännande av civilstånd är utgångspunkten i uppsatsen och därför lägger författaren stor vikt på detta förslag. Grönboken har mottagit ett antal yttranden från orga-nisationer runt om i EU, men det saknas yttranden från medlemsstaterna. Det är därför som författaren valt att redogöra för de yttranden som inkommit från ILGA, EDW och Regionskommittén. Yttrandena används för att belysa hur grönboken mottagits och vad dessa organisationer anser om förslaget om ett automatiskt erkännande samt vilka konse-kvenser förslaget kan få.
I uppsatsens slutskede har författarens valt att göra en slutlig analys för att analyserar gäl-lande rätt inom EU i relation till samkönade relationer samt förslaget om ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar i kommissionens grönbok om minskad byråkrati för medborgarna. Författaren har valt en slutlig analys för att kunna dra paralleller till mer än ett kapitel. För att författaren ska kunna kommentera uppsatsens innehåll mer fritt har för-fattaren med ett diskussionskapitel i slutet av uppsatsen.
1.5
Disposition
Kapitel 2 i uppsatsen redogör för medlemsstaternas rättssystem i förhållande till samkönade
relationer. Vidare redogörs de grundläggande faktorer som påverkar familjerättens utform-ning.
Kapitel 3 i uppsatsen utgör en grundläggande redogörelse för EU-rätt med direkt eller
indi-rekt inverkan på samkönade relationer. Författaren utgår från de rättigheter som härrör sig från Lissabonfördraget, men har kompletterats med EU-förordningar, EU-direktiv och praxis från EU-domstolenoch Europadomstolen.
Kapitel 4 i uppsatsen redogör först kortfattat för Stockholmsprogrammet. Därefter ger
för-fattaren läsaren en mer utförlig redogörelse för grönboken om minskad byråkrati för med-borgarna, med särskilt avstamp i ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar. Vi-dare redogörs för de yttranden som grönboken om minskad byråkrati för medborgarna fått
10 Europeiska rådet, Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, EUT (2010/C 115/01).
utav organisationer inom EU. De tre organisationers, vars yttranden redogörs, som berörs är ILGA, EDW samt Regionskommittén.
Kapitel 5 i uppsatsen utgör en slutlig analys av medlemsstaternas position vad gäller
samkö-nade relationer, gällande EU-rätt samt förslaget om ett automatiskt erkännande av civil-ståndshandlingar i grönboken om minskad byråkrati för medborgarna.
Kapitel 6 utgör ett diskussionskapitel där författaren diskuterar uppsatsens innehåll mer fritt.
Sist i kapitel 7 redogör författaren för sin slutsats och därmed sammanvävs uppsatsen i ett avslutande sammanhang.
2 EU:s medlemsstater och samkönade relationer
2.1
Inledning
Läsaren behöver få förståelse över hur rättsutvecklingen för samkönade par sett ut bland EU:s medlemsstater. Det är en viktig grund för att läsaren ska få en djupare förståelse inför vidare läsning. Författaren börjar med att återge den historiska utvecklingen bland EU:s medlemsstater, där medlemsstaternas initiativ och lagförändringar utgör en större del av den historiska utvecklingen. Vidare i kapitlet redovisar författaren kort för de faktorer som präglat familjerätten bland medlemsstaterna samt olika kritikers syn på dessa faktorer. Läsa-ren kommer få vidare förståelse för att EU:s aktioner inte föranlett till medlemsstaternas rättsutveckling, utan medlemsstaterna har själva tagit det sista steget genom att tillåta sam-könade par att ingå äktenskap. Medlemsstaternas val av att ta ett kliv framåt eller bakåt vad gäller samkönade relationer och dess rättigheter har till stor del skett utan yttre påverkan av EU-rätt.
2.2
Ett historiskt perspektiv
Före år 1989 hade samkönade par inga legala rättigheter, avseende självaste relationen, sett över hela världen. Danmark var det första land att anta en rättsakt där samkönade par tilläts registrera sitt partnerskap. Efter år 1989 har mer än hälften av EU:s medlemsstater antagit någon form av nationell lagstiftning där samkönade par får registrera sitt partnerskap.11
Danmark har inte gjort ytterligare framsteg sedan dess, däremot var Nederländerna det första land att ta det första steget inget annat land någonsin gjort tidigare. Nederländerna antog en könsneutral äktenskapslagstiftning år 2001.
Anledningen till att Nederländerna antog en könsneutral äktenskapslagstiftning började med en domstolsprövning av den dåvarande äktenskapslagstiftningen i Nederländerna. Det ledde till att den Nederländska regeringen föreslog en lagförändring vad gällde äktenskaps-lagstiftningen år 1998. Lagförslaget om en könsneutral äktenskapslagstiftning antogs år 2001.12 De framsteg Nederländerna nått vad gäller samkönade relationer har föranlett till att
andra medlemsstater inom EU antagit en könsneutral äktenskapslagstiftning.
11 Spencer, Kate, Same-sex couples and the right to marry – European perspectives, Cambridge student law review, 2010, s. 155.
När det kommer till samkönade äktenskap följde Belgien, Spanien, Sverige och Portugal i Nederländernas fotspår. I dagsläget finns totalt fem medlemsstater inom EU med könsneu-tral äktenskapslagstiftning. I Belgien strävade regeringen efter jämställdhet mellan alla dess medborgare, inte enbart mellan män och kvinnor utan mer generellt. Fullständig jämställd-het innebar även antagandet av en könsneutral äktenskapslagstiftning. År 2003 var Belgien det andra landet i världen att anta en könsneutral äktenskapslagstiftning.13
Spanien är indelat i olika regioner och flertalet av dessa regioner hade redan introducerat möjligheten för samkönade par att registrera sitt partnerskap före Spanien antog en könsneutral äktenskapslagstiftning. Trots den katolska kyrkans influenser, valde den spanska regeringen att gå emot den katolska kyrkan vad gällde samkönade relationer. Spa-nien var därmed det tredje landet i världen att anta en könsneutral äktenskapslagstiftning år 2005.14 De tre första länderna att anta en könsneutral äktenskapslagstiftning låg således
inom EU:s gränser.
I Sverige var däremot det publika och politiska stödet för samkönade relationer utbrett, vil-ket ledde till en naturlig förändring av den svenska äktenskapslagstiftningen. År 2009 antog Sverige en könsneutral äktenskapslagstiftning.15 Portugal ändrade sin äktenskapslagstiftning
året efter en domstolsprövning av den dåvarande äktenskapslagstiftningen i Portugal. Por-tugal antog en könsneutral äktenskapslagstiftning år 2010.16
Det finns dock en baksida till de framsteg som vissa medlemsstater gjort. Det finns en av-saknad av lagstiftning med syfte till att motverka olikheter i flertalet medlemsstater, speciellt om man ser till samkönade par. Det finns de medlemsstater som infört ett förbud mot samkönade äktenskap i den nationella konstitutionen. År 2005 införde Lettland ett förbud mot samkönade äktenskap i sin grundlag.17 Den konstitutionella domstolen i Italien
beslu-tade år 2010 att förbudet mot samkönade äktenskap var förenligt med Italiens konstitution.
13 Spencer, Same-sex couples and the right to marry – European perspectives, s. 170. 14 Spencer, Same-sex couples and the right to marry – European perspectives, s. 170. 15 Spencer, Same-sex couples and the right to marry – European perspectives, s. 170.
16 Curry-Summer, Ian, Same-sex relationships in Europe; trends towards tolerance, Amsterdam Law Forum, Vol. 3, Nr. 2, 2011, s. 47.
Den franska konstitutionella domstolen kom med ett liknande beslut år 2011, där förbudet mot samkönade äktenskap ansågs vara förenligt med den franska konstitutionen.18
Kort sammanfattat tillåter fem medlemsstater samkönade äktenskap, Nederländerna, Bel-gien, Spanien, Sverige och Portugal. Nederländerna erbjuder dock fortfarande registrerat partnerskap, men det är ett alternativ för både samkönade och heterosexuella par. Elva medlemsstater erkänner samkönade par i form av registrerat partnerskap. Dessa medlems-stater är Österrike, Tjeckien, Tyskland, Ungern, Slovenien, Danmark, Finland, Irland, Stor-britannien, Frankrike och Luxemburg. Varje enskild medlemsstat har dock ett eget system för vilka rättigheter och skyldigheter som åläggs ett par vid ett registrerat partnerskap. En-skilda rättssystem är tillåtet inom EU eftersom det inte finns en bestämmelse i EU-rätten som ställer upp vissa minimikrav för ett registrerat partnerskap. Elva medlemsstater erkän-ner inte samkönade relatioerkän-ner i sin nationella familjelagstiftning. Dessa medlemsstater är Polen, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Estland, Lettland, Litauen, Cypern, Grekland, Ita-lien och Malta. Vidare har sju av 27 medlemsstater antingen förbjudit samkönade äktenskap i sin konstitution eller så har medlemsstaterna definierat äktenskap som en union mellan en man och en kvinna. Dessa medlemsstater är Ungern, Frankrike, Italien, Litauen, Lettland, Bulgarien och Polen.19
Det rättssystem som medlemsstaterna enskilt byggt upp, vad gäller skyddet av relationer, kan delas in i tre olika system, pluralistiskt, monistiskt och dualistiskt. Det pluralistiska sy-stemet ger både samkönade och heterosexuella par möjligheten att ingå flertalet olika för-bund med varandra. Par, oavsett samkönade eller heterosexuella par, har möjligheten att ingå äktenskap eller registrerat partnerskap, där båda typer av relationer erkänns som offici-ella av medlemsstaten.20 Nederländerna praktiserar ett pluralistiskt system.21 Det monistiska
systemet ger par möjligheten att enbart ingå äktenskap där äktenskapet är den enda institut-ion som officiellt erkänns av medlemsstaten. I detta fall behöver det inte betyda att med-lemsstaten tillåter samkönade äktenskap, utan äktenskap kan snarare vara ett alternativ för enbart heterosexuella par.22 Det finns även de medlemsstater där både samkönade och
18 Curry-Summer, Same-sex relationships in Europe; trends towards tolerance, s. 48. 19www.servat.unibe.ch/icl/index.html, (hämtad 2012-03-22).
20 Curry-Summer, Same-sex relationships in Europe; trends towards tolerance, s. 60.
21 Boele-Woelki, The legal recognition of same-sex relationships within the European Union, s. 1956. 22 Curry-Summer, Same-sex relationships in Europe; trends towards tolerance, s. 60.
heterosexuella par kan ingå äktenskap, såsom i Sverige.23 Det dualistiska systemet ger
heterosexuella par möjlighet att enbart ingå äktenskap, medan samkönade par ges enbart möjligheten att ingå registrerat partnerskap. Frankrike praktiserar det dualistiska systemet.24
2.3
Religiösa, kulturella och politiska aspekter
Det var redan vid sent 1960-tal som kritiker hävdade att enskilda länders familjerätt präglats och influerats av moral, religion, kultur, politik och psykologiska faktorer. Det är dock re-ligion, kultur och politik som varit och fortfarande är de styrande faktorerna inom familjer-ätten. Religion, kultur och politik har därmed gett upphov till olika familjerättsliga system bland alla världens länder. Det finns de som hävdar att det i många fall inte är möjligt att övervinna skillnaderna vad gäller olika nationella familjerättsliga system, i alla fall inte ge-nom en spontan harmonisering.25
Alla världens länder har präglats av skilda religioner, kulturer och politik, men inom EU ställs dessutom krav på att 27 medlemsstater måste samarbete trots detta. Inom EU har medlemsstaterna olika politiska partier, socialistiska och liberalistiska, men även skilda relig-ioner som influerat, såsom katolicism, protestantism och den kristna ortodoxa kyrkan.26
Boele-Woelki har tidigare hävdat att den politiska viljan präglar familjerätten främst om man ser till samkönade äktenskap inom EU. Religion och kultur är inte de största faktorer-na som präglat familjerätten. Boele-Woelki anser att Spanien är det tydligaste exemplet ef-tersom den politiska viljan kan överkomma starkt religiösa och kulturella rötter i en med-lemsstat.27
23 Äktenskapsbalk (1987:230).
24 Curry-Summer, Same-sex relationships in Europe; trends towards tolerance, s. 60.
25 Antokolskaia, Masha, Harmonisation of family law in Europe: A historical perspective; A tale of two mil-lennia, Intersentia, Oxford, 2006, s. 4.
26 Katzenstein, Peter J., Byrnes, Timothy A., Religion in an expanding Europe, Cambridge University Press, 2006, s. 2.
3 EU-rätt
3.1
Inledning
Familjerätten är ett område som många medlemsstater anser bör förbli en nationell angelä-genhet. Jämställdhet och gränsöverskridande relationer gör det till en omöjlighet för EU och medlemsstaterna att inte försöka hantera frågan om samkönade relationer och samkö-nade äktenskap i en större utsträckning. Det finns dock ännu inget föreskrivet i EU-rätten för hur medlemsstaterna bör hantera samkönade relationer i fråga om familjerättsliga aspekter.
Kapitlet behandlar därmed EU-principer som i teorin bör påverka samkönade relationer. Här tar författaren även upp andra rättsakter inom EU där samkönade relationer tillerkänts vissa rättigheter. Det är viktigt att påvisa hur EU hanterat samkönade relationer samt sam-könade äktenskap och för att kunna påvisa de brister och styrkor EU-rätten har i relation till samkönade relationer.
3.2
FEU och FEUF
3.2.1 Fri rörlighet av personer
I artikel 18 i FEUF stadgas ett strikt förbud mot diskriminering i förhållande till nat-ionalitet. Det innebär att medlemsstaterna inte tillåts diskriminera EU-medborgare med hänsyn till nationalitet. Vidare stadgas i artikel 20.2 och 21 i FEUF att en EU-medborgare ska kunna åtnjuta den fria rörligheten inom EU. Den fria rörligheten innebär inte enbart att EU-medborgare kan röra sig fritt mellan gränserna utan vidare tillstånd, utan innebär även att EU-medborgare har rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat. I Baumbast28 fastslog
EU-domstolen att artikeln om den fria rörligheten för EU-medborgare, numera artikel 21 i FEUF, har direkt effekt.29 Direkt effekt innebär att EU-medborgare har rätt att åberopa en
viss bestämmelse i EU-rätt för de fall EU-domstolen fastslagit att sådan bestämmelse har direkt effekt, enligt rättsfallet Van Gend en Loos.30
28 Mål C-413/99 Baumbast och R. mot Secretary of State for the Home Department [2002] ECR I-7091. 29 Baumbast, p. 84-86.
30 Mål C-26/62 NV Algemene Transporten Expeditie Ondernemning van Gend en Loos mot Nederlandse Administratie der Belastingen [1963] ECR 1.
Medlemsstaterna kan dock införa vissa restriktioner och begränsningar vad gäller den fria rörligheten för EU-medborgare, men det måste ske i konformitet med proportionalitets-principen i artikel 5.4 i FEU. Den nya medlemsstaten kan neka EU-medborgaren från en annan medlemsstat för de fall EU-medborgaren saknar de ekonomiska resurserna som krävs för att EU-medborgaren ska tillåtas bosättning.31
Principen om fri rörlighet av personer betonas även i artikel 45 i FEUF, dock gäller artikeln arbetstagare. Vidare betonas även att arbetstagare inte får diskrimineras p.g.a. nationalitet. Artikel 21 i FEUF tillåter vissa inskränkningar från medlemsstaternas sida för de fall stöd återfinns i Lissabonfördraget. Enligt artikel 45.3 i FEUF får inskränkning ske med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa. En inskränkning kan komma att anses vara förenlig med Lissabonfördraget, efter en bedömning av EU-domstolen.
3.2.2 EU:s kompetens över familjerätten
EU:s kompetens bestäms enligt principen om tilldelade befogenheter, subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen, enligt artikel 5 i FEU. Principen om tilldelad befogenhet i arti-kel 5.2 i FEU fastställer vilken befogenhet som EU har och artiarti-keln innebär vidare att EU endast får agera för de fall Lissabonfördraget tillåter sådan befogenhet. Inom de rättsområ-den som Lissabonfördraget inte tilldelar EU någon befogenhet är det i stället medlemssta-terna som har befogenhet eller suveränitet som det även kallas för.
Subsidiaritetsprincipen i artikel 5.3 i FEU fastställer hur utövandet av EU:s befogenheter bör ske. Vidare tillåter subsidiaritetsprincipen EU att vidta åtgärder på de områden där EU saknar befogenhet, men endast för de fall där medlemsstaterna inte själva förmår att uppnå önskat resultat. Det är därför som EU enbart får vidta åtgärder om dessa åtgärder får bättre effekt på EU-nivå än på nationell nivå.
Proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 i FEU fastställer, i tillägg till subsidiaritetsprincipen, hur utövandet av EU:s befogenheter bör utövas. Proportionalitetsprincipen innebär att de åtgärder som företas inom EU inte får ha större omfattning än nödvändigt för att garantera målet med åtgärden.
EU har ingen direkt kompetens vad gäller familjerätten. Artikel 81 i FEUF tillåter EU viss kompetens för de fall Europeiska Rådet (hädanefter kallat Rådet) tar ett enhälligt beslut
31 Mål C-408/03 Commission of the European Communities mot Kingdom of Belgium [2006] ECR I-02647, p. 40-41.
seende rättakter där EU saknar kompetens. Det har tidigare fastslagits i flertalet rättsfall, med hänvisning till EU-domstolen, att medlemsstaterna anses ha den övergripande kompe-tensen över det familjerättsliga området. Med varje EU-fördrag sker förändringar och det är därför viktigt att se till både tidigare och senare avgöranden från EU-domstolen.
I rättsfallet Maruko applicerade EU-domstolen analogt vad som tidigare fastslagits inom familjerättsliga området. I Maruko slog EU-domstolen fast medlemsstaternas kompeten över familjerätten. Medlemsstaterna får själva utforma lagstiftning inom det civilrättsliga området, vilket innebär att familjerätten faller inom medlemsstaternas kompetens och inte EU:s. Vidare påpekade EU-domstolen på det faktum att medlemsstaterna måste trots detta följa EU-rätt när de utövar kompetensen över familjerätten.32 I rättsfallet Peerbooms33 från
2001 fastslog EU-domstolen medlemsstaternas kompetens inom områden där EU valt bort harmonisering. Familjerätten var inte harmoniserad inom EU och därav hade medlemssta-terna fortsatt kompetens över familjerätten. I Peerbooms påpekade EU-domstolen även på det faktum att diskrepansen mellan medlemsstaterna vad gäller familjerätten beror på med-lemsstaternas suveränitet.34
3.2.3 Ömsesidigt erkännande
Principen om ömsesidigt erkännande innebär, enligt artikel 67 i FEUF, att det inom EU måste finnas en respekt mellan medlemsstaterna. Respekten åsyftar till att medlemsstaterna måste respektera en var medlemsstats grundläggande rättigheter, rättssystem och rättsliga traditioner. Vidare innebär principen att medlemsstaterna måste erkänna domar och beslut i brottsmål som kommer ifrån en annan medlemsstat, samt rättsliga och utomrättsliga avgö-randen avseende civilrättsliga områden som kommer ifrån en annan medlemsstat.
32 Maruko, p. 59.
33 Mål C-157/99 B.S.M. Geraets-Smiths mot Stichting Ziekenfonds VGZ and H.T.M. Peerbooms mot CZ Groep Zorgverzekeringen [2001] ECR I-5473.
3.3
Rättighetsstadgan
3.3.1 Likabehandlingsprincipen
Likabehandlingsprincipen är en etablerad EU-princip och i det nya Lissabonfördraget stad-gas likabehandlingsprincipen i artikel 21 i Rättighetsstadgan. Artikel 21 i Rättighetsstadgan är inte enbart en likabehandlingsprincip, men utgör även en icke-diskrimineringsprincip. Rättighetsstadgan blev officiellt bindande för EU och medlemsstaterna när Lissabonför-draget trädde i kraft år 2009, enligt artikel 6 i FEU. Artikel 21 i Rättighetsstadgan stadgar ett förbud mot all diskriminering med hänvisning till personers ”kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder el-ler sexuell läggning”. Vidare förbjuds diskriminering p.g.a. nationalitet mer specifikt i artikel 18 i FEUF. EU måste även verka för att motverka den diskriminering som anges i artikel 21 i Rättighetsstadgan, enligt artikel 10 i FEUF.
Diskrimineringsförbudet innebär en möjlighet för en EU-medborgare att åberopa artikel 21 i Rättighetsstadgan för de fall en EU-medborgare anser sig blivit diskriminerad i relation till EU-rätt eller nationell rätt.35 Likaså har medlemsstaters nationella domstolar rätt att begära
ett förhandsavgörande från EU-domstolen med hänvisning till Rättighetsstadgan, i enlighet med artikel 267 i FEUF.
Diskrimineringsförbudet syftar till att stadga rätten för människors lika värde genom att människor behandlas lika och har tillgång till rättigheter på samma premisser som andra.36
Vidare får inte medlemstaterna behandla individer annorlunda i likartade situationer, enbart till följd av att individen tillhör någon av de nämnda faktorerna i artikel 21 i Rättighetsstad-gan. I förevarande fall kallas diskrimineringen för direkt diskriminering.37
För att diskrimineringen ska klassificeras som direkt diskriminering förutsätts att individen inte behandlats på samma premisser i förhållande till en annan person i samma situation.38
35 Handbook on European non-discrimination law, European Agency for fundamental rights and European Council, Publication Office of the European Union, 2010, s. 15.
36 Handbook on European non-discrimination law, s. 21. 37 Handbook on European non-discrimination law, s. 21. 38 Handbook on European non-discrimination law, s. 22-23.
Därefter krävs en koppling mellan den ogynnsamma situationen och någon av de faktorer-na som omnämns i artikel 21 i Rättighetsstadgan.39 Indirekt diskriminering är även möjligt
och innebär en olikartadbehandling, men åsyftar snarare på den effekt som den olikartade behandlingen får till följd av en olikartad behandling. Ett exempel är positiv diskriminering, där en person får en positiv som omfattas av artikel 21 i Rättighetsstadgad en särställning gentemot en person som inte omfattas av artikel 21 i Rättighetsstadgan.40
Uppsatsen behandlar samkönade relationer och utesluter därmed en mer ingående förkla-ring av andra faktorer än den som åsyftar sexuell läggning i artikel 21 i Rättighetsstadgan. Sexuell läggning syftar på personers förmåga att skapa en djup emotionell och intim relat-ion eller sexuell attraktrelat-ion till en person av samma kön, motsatt kön eller flera än ett kön. De flesta rättsfall där sexuell läggning berörs, består mestadels av situationer som berör personer med en relation till en person av motsatt kön eller till fler än ett kön, s.k. bisexuell. Det måste dock påpekas att även om de flesta rättsfall inte berör heterosexuella relationer omfattas även heterosexuella relationer av diskrimineringsprincipen i artikel 21 i Rättighets-stadgan, med hänvisning till sexuell läggning.41
3.3.2 Rätt till privat- och familjeliv
Enligt artikel 7 i Rättighetsstadgan har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familje-liv. Det finns dock ingen uttömmande lista för vilket typ av privat- och familjeliv som om-fattas samt hur och när denna artikel är tillämplig. Europadomstolen beslutar och vidgar i stället konceptet från fall till fall. Vad gäller privat- och familjeliv är det möjligt att Europa-domstolen i framtiden förändrar omfattningen genom att antingen bredda eller göra om-fattningen snävare.
Det var inte förrän nyligen som Europadomstolen fastslog att även samkönade par omfat-tas av rätten till privat- och familjeliv. I rättsfallet Kerkhoven vidgade Europadomstolen omfattningen av privatliv till att omfatta även samkönade relationer.42 I rättsfallet Schalk
and Kopf år 2010 vidgade Europadomstolen omfattningen av familjeliv till att omfatta
39 Handbook on European non-discrimination law, s. 26. 40 Handbook on European non-discrimination law, s. 29. 41 Handbook on European non-discrimination law, s. 97.
42 Case of Kerkhoven and Hinke v. the Netherlands, Application no., 15666/89, Council of Europe: Europe-an Court of HumEurope-an rights, 19 May 1992.
även samkönade relationer. 43 I rättsfallet påpekade däremot Europadomstolen att artikeln i
sig inte förpliktigar medlemsstaterna att erkänna samkönade relationer i den nationella fa-miljerätten. Rättsfall, med hänvisning till Europadomstolen, påvisar två olika förpliktelser, tillkännagivandet av familjära band samt bevarandet av familjelivet.44
3.3.3 Rätt att ingå äktenskap och bilda familj
I artikel 9 i Rättighetsstadgan stadgas följande; ”Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättig-heter”. I detta avseende finns ingen uttömmande lista för vad denna rätt omfattar mer in-gående, utan vägledning måste hämtas ur praxis från Europadomstolen. Författaren be-handlar rätten att ingå äktenskap och bilda familj mer ingående i rättsfallet Schalk och Kopf i avsnitt 3.7.2.
3.4
Förordning om tjänsteföreskrifter för tjänstemän inom EU
Före år 2004 hade EU-medborgare med anställning hos en av EU:s institutioner inte till-gång till bl.a. hushållsersättning, men enbart för de fall där den anställde var i ett registrerat partnerskap med en samkönad. Definitionen av familjemedlem var mer begränsad än vad den är i dag. År 2001 konstaterade EU-domstolen i rättsfallet D and Sweden att, vad gällde äktenskap inom EU är det inte möjligt att likställa registrerat partnerskap med äktenskap på EU-nivå.45 Detta i enlighet med förordningen om tjänsteföreskrifterna för tjänstemän.46Rättsfallet D and Sweden handlade om en tjänsteman, D, med medborgarskap i Sverige och som hade ingått ett registrerat partnerskap med sin manliga partner i Sverige. Sverige hade tidigare antagit en lag om registrerat partnerskap vilket ledde till att registrerat partner-skap likställdes med äktenpartner-skap i nästan alla avseenden i Sverige.47 D som levde i ett
43 Case of Schalk and Kopf v. Austria, Application no., 30141/04, Council of Europe: European Court of Human rights, 24 June 2010.
44 Roagna, Ivana, Protecting the right for respect for private and family life under the Convention on human rights: Council of Europe human rights handbook, Council of Europe, 2012, s. 28.
45 Mål C-122/99 P och C-125/99 P, D and Kingdom of Sweden mot Council of the European Union [2001] ECR I-4319.
46 Rådets förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 45, 14.6.1962).
rat partnerskap nekades hushållsersättning i samband med sin anställning vid Rådet. Rådet hänvisade till bestämmelsen om hushållsersättning i anställningsavtalet där enbart äkten-skap omfattades.48 D and Sweden ansåg att Rådet brutit mot likabehandlingsprincipen för
män och kvinnor. Sverige, Danmark och Nederländerna ansåg att EU-domstolen bör se till medlemsstaternas nationella lagstiftning vid en bedömning.49
I sin bedömning underströk EU-domstolen att endast fåtalet medlemsstater antagit en lag-stiftning där registrerat partnerskap tillåts.50 EU-domstolen ansåg att det krävdes mer än ett
fåtal medlemsstater med lagstiftning om registrerat partnerskap för att kunna jämställa regi-strerat partnerskap med äktenskap.51 EU-domstolen ifrågasatte därmed inte den allmänt
vedertagna definitionen av äktenskap bland medlemsstaterna där äktenskap anses vara ett förbund mellan en man och en kvinna.52
EU-domstolen kommenterade att för de fall där konceptet om likabehandling för män och kvinnor riskerar att utvidgas krävs det först en utredning av de legala samt budgetära kon-sekvenserna. Det är dock för EU-lagstiftaren att företa en sådan utredning och därefter ta ett beslut gällande likabehandling för samkönade.53 Det kan således inte vara upp till
EU-domstolen att utvidga likabehandlingsprincipen för män och kvinnor på EU-nivå, enligt EU-domstolen själv.54
EU-domstolen underströk vidare att likabehandlingsprincipen enbart är tillämpbar på per-soner i en jämförbar situation. Likheten mellan ett registrerat partnerskap och äktenskap jämfördes för att kunna etablera en eventuell jämförbar situation.55 I det i frågavarande
fal-let kunde EU-domstolen inte frångå den övervägande syn som fanns bland medlemsstater-na. Bland medlemsstaterna fanns en tydlig diskrepans vad gällde samkönade relationer,
48 D and Sweden, p. 31. 49 D and Sweden, p. 29. 50 D and Sweden, p. 28. 51 D and Sweden, p. 39. 52 D and Sweden, p. 34. 53 D and Sweden, p. 31. 54 D and Sweden, p. 37. 55 D and Sweden, p. 48.
gistrerat partnerskap och samkönat äktenskap. Av den anledningen ansåg EU-domstolen att det inte förelåg en jämförbar situation.56
I sitt domslut avslog EU-domstolen D:s begäran med hänvisning till anställningsvillkoren för D. Anställningsvillkoren drog ingen skiljelinje mellan män och kvinnor, utan såg enbart till civilståndet som den anställde hade, en officiell relationsstatus i egenskap av äktenskap. EU-domstolen ansåg därmed att Rådets aktioner inte utgjorde en diskriminering enligt dis-krimineringsprincipen.57
År 2004 skedde dock en ändring av de tidigare tjänsteförskrifterna för tjänstemän med an-ställning vid en EU institution. I ingressen till den nya förordningen stadgas att en förord-ning såsom denna, måste återspegla de förändringar och den utveckling som skett i sam-hället.58 En av EU:s hörnstenar är diskrimineringsprincipen, vilket innebär att
icke-diskrimineringsprincipen måste återspeglas i personalpolitiken på EU-nivå. Alla måste kunna ges lika möjlighet oavsett kön, funktionshinder, ålder, ras, etnisk tillhörighet, sexuell läggning eller civilstånd.59 Tjänstemän som inte är gifta och inte har tillgång till rättslig
möj-lighet att ingå äktenskap, men som lever i ett förhållande där förhållandet erkänts som en stabil levnadsform av medlemsstaten tjänstemannen kommer ifrån, bör likställas med äkt-enskap i fråga om tillgång till förmåner.60
Numera stadgas att gifta tjänstemän har rätt att ansöka och beviljas hushållsersättning i samband med sin tjänst och äktenskapet som åsyftas är könsneutralt. Vidare stadgas att även en tjänsteman som lever i ett förhållande, men saknar tillgång till rättslig möjlighet att ingå äktenskap har även möjlighet att ansöka och beviljas hushållsersättning i samband med sin tjänst.61
56 D and Sweden, p. 49-50. 57 D and Sweden, p. 46-47 och 51.
58 Skäl 1 i förordningen (EG, EURATOM) nr 723/2004. 59 Skäl 7 i förordningen (EG, EURATOM) nr 723/2004. 60 Skäl 8 i förordningen (EG, EURATOM) nr 723/2004. 61 Förordningen (EG, EURATOM) nr 723/2004, p. 97.a.
3.5
Direktiv om unionsmedborgares fria rörlighet
Direktiv 2004/38/EG kallas även för rörlighetsdirektivet och syftar till att underlätta för EU-medborgare, s.k. unionsmedborgare, att kunna röra sig fritt inom EU:s gränser.62 Den
fria rörligheten anses vara en primär och individuell rätt för EU-medborgare och är en av EU:s grundläggande friheter. Vidare gynnas den inre marknaden av den fria rörligheten, inte enbart för EU-medborgare, men även för medlemstaterna och den ekonomiska kon-kurrenskraften.63
Det nya rörlighetsdirektivet avsåg att både förenkla och förstärka den fria rörligheten för EU-medborgare genom att ta tidigare gemenskapsinstrument och kodifiera dessa.64 En av
de nya åtgärderna var att underlätta även för familjemedlemmar till EU-medborgare för att säkra den fria rörligheten för EU-medborgare. Av den anledningen breddades den tidigare definitionen av familjemedlemmar till att omfatta även registrerat partnerskap.65 År 2008
rapporterades att över åtta miljoner EU-medborgare hade bosatt sig i en annan medlems-stat än ursprungsmedlems-staten.66
Registrerat partnerskap omfattas enbart av definitionen familjemedlem för de fall där den medlemstat dit EU-medborgaren reser eller bosätter sig, erkänner civilståndet.67 Enligt
Europeiska Kommissionens (hädanefter kallat kommissionen) rapport till Europaparla-mentet och Rådet omfattas registrerat partnerskap av definitionen familjemedlem i 13 med-lemsstater.68 Direktivet uppmuntrar medlemsstater att omfatta även ogifta och
icke-registrerade relationer i definitionen familjemedlem.69
Enligt rapporten från 2008 hade rörlighetsdirektivet inte införlivats varken effektivt eller korrekt ur ett helhetsperspektiv. Den enda artikel kommissionen ansåg blivit
62 Artikel 2 i direktiv 2004/38/EG. 63 Skäl 1 och 2 i direktiv 2004/38/EG. 64 Skäl 3 i direktiv 2004/38/EG.
65 Skäl 5 och artikel 2 i direktiv 2004/38/EG.
66 Rapport från Kommissionen till Europaparlamentet och Rådet om tillämpningen av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom med-lemsstaternas territorier, Bryssel den 10.12.2008, KOM (2008) 840 slutlig, s. 2.
67 Artikel 2.b i direktiv 2004/38/EG. 68 KOM (2008) 840 slutlig, s. 4.
rad på ett tillfredsställande sätt, var den artikel i rörlighetsdirektivet som berörde definition-en av familjemedlemmar.70
3.6
Rättspraxis – EU-domstolen
3.6.1 InledningI detta avsnitt får läsaren en inblick i EU-domstolens förhandsavgöranden avseende sam-könade relationer. I de föregående avsnitten i kapitel 3 har författaren klargjort för rättsreg-lerna inom EU som har en inverkan på samkönade relationer. EU-domstolen har exklusiv kompetens att tolka EU-rätt. Förhandsavgörandena tas upp var för sig i avsnittet för att tydliggöra för läsaren hur EU-domstolen har resonerat i tidigare rättsfall. Dessvärre har inte EU-domstolen avlagt ett förhandsavgörande vad gäller samkönade äktenskap, utan för-handsavgörandena i avsnitt 3.6 berör likabehandlingsprincipen avseende samkönade relat-ioner.
3.6.2 Grant
I rättsfallet Grant ansökte Grant om reseersättning från hennes arbetsgivare för sin kvinn-liga partner. 71 Arbetsgivaren avslog hennes ansökan med hänvisning till bestämmelsen om
reseersättning i anställningsavtalet. Bestämmelsen berättigar reseersättning enbart för per-soner i äktenskap och för heterosexuella par där relationen pågått i mer än två år. Samkö-nade relationer var därmed överhuvudtaget inte berättigade reseersättning enligt anställ-ningsavtalet.72
I sin bedömning medgav EU-domstolen att Europadomstolen tagit starkt avstånd från all diskriminering, i synnerhet diskriminering baserat på sexuell läggning.73 Vidare underströk
EU-domstolen att EU ännu inte hade antagit någon lagstiftning där sexuell läggning skyd-das.74 Med hänvisning till medlemsstaternas nationella lagstiftning kommenterade
EU-domstolen vidare att medlemsstaterna använder sig av olika system vad gäller samkönade
70 KOM (2008) 840 slutlig, s. 4.
71 Mål C-249/96 Lisa Jaqueline Grant mot South-West Train Ltd. [1998] ECR I-621. 72 Grant, p. 4-8.
73 European Parliament, Resolution on equal rights for homosexuals and lesbians, EGT (1994/C 61). 74 Grant, p. 31.
relationer. Erkännandet av samkönade relationer ser olika ut bland medlemsstaterna och därmed fanns heller ingen konsensus bland medlemsstaterna vad gäller samkönade relat-ioner, enligt EU-domstolen.75
EU-domstolen, med hänvisning till praxis från Europadomstolen, påpekade att rätten till familjeliv enligt artikel 8 i EKMR inte omfattar samkönade relationer. Medlemsstaternas nationella lagstiftning har varit mer tillmötesgående för heterosexuella relationer, men enligt Europadomstolen kan det inte anses vara oförenligt med artikel 14 i EKMR gällande köns-diskriminering.76 Enligt EU-domstolen har Europadomstolen vidare fastslagit att artikel 12
i EKMR, rätten till giftemål, gäller enbart för heterosexuella par.77
Slutligen kom EU-domstolen fram till att det inte förelåg ett hinder för en arbetsgivare att diskriminera arbetstagare där arbetstagaren hade en samkönad relation om man ser till EU-rätten. Samkönade relationer kunde därmed inte jämställas med äktenskap eller stabila heterosexuella relationer utanför äktenskap.78 Det var därför enbart upp till den nationella
lagstiftaren att anta lagstiftning där samkönade relationer regleras och skyddas.79
3.6.3 Maruko
I rättsfallet Maruko hade Maruko ansökt om änkepension efter hans manliga partner avli-dit, men fick avslag eftersom registrerade partnerskap inte omfattades av bestämmelsen om änkepension i fråga.80 År 2005 hade Tyskland antagit en paragraf i lagen om social trygghet
där registrerat partnerskap likställdes med äktenskap i relation till änkepension.81 Maruko
ansåg därför att han utsatts för diskriminering enligt likabehandlingsprincipen av män och kvinnor.
Den nationella domstolen hade redan uttryckt att de ansåg att det förelåg en jämförbar si-tuation i samband med likabehandlingsprincipen.82 För att likabehandlingsprincipen av
75 Grant, p. 32. 76 Grant, p. 33. 77 Grant, p. 34. 78 Grant, p. 35. 79 Grant, p. 36. 80 Maruko, p.22. 81 Maruko, p.68. 82 Maruko, p. 69.
kvinnor och män ska vara aktuell måste det föreligga en jämförbar situation, ett kriterium EU-domstolen ställt upp i ex. rättsfallet D and Sweden. I sitt förhandsavgörande uttryckte EU-domstolen att för de fall där den nationella domstolen kommer fram till att situationer utgöt en jämförbar situation föreligger det en direkt diskriminering. Vidare konstaterade EU-domstolen att det därmed ankommer helt suveränt på den nationella domstolen att av-göra huruvida det föreligger en jämförbar situation.83
3.7
Rättspraxis – Europadomstolen
3.7.1 Inledning
Till skillnad från EU-domstolen behandlar Europadomstolen situationer med hänvisning till EKMR. Europadomstolen har exklusive kompetens att tolka EKMR.84 Det som skiljer
sig från tidigare år är att EKMR inkorporerats i Lissabonfördraget som Rättighetsstadgan och Rättighetsstadgan har samma rättsliga värde som FEU och FEUF, enligt artikel 6 i FEU. Europadomstolen hade inte behandlat konkreta fall av samkönade pars rätt att ingå äktenskap fram tills år 2010. I avsnittet tar därför författaren enbart upp det rättsfall som är av störst betydelse för samkönade pars rätt att ingå äktenskap, Schalk and Kopf.
3.7.2 Schalk and Kopf
Rättsfallet handlade om ett manligt samkönat par från Österrike där paret hade nekats möj-ligheten att ingå äktenskap med varandra, i enlighet med Österrikisk lag.85 Paret, Schalk och
Kopf, hävdade att Österrike brutit mot EKMR, med hänvisning till artikel 12 i EKMR som stadgar rätten till äktenskap och rätten att bilda familj. Vidare hävdade paret att Österrike brutit mot artikel 8 i konjunktion med artikel 14 i EKMR som stadgar rätten till respekt för privat- och familjeliv respektive likabehandlingsprincipen.86
I sin utredning ansåg Europadomstolen att artikel 12 i EKMR säkerställer rätten för en man och en kvinna att ingå äktenskap och bilda familj. Vid en analys av ordalydelsen man och kvinna i artikeln, fann Europadomstolen att det inte nödvändigtvis behövde betyda
83 Maruko, p. 72.
84 www.echr.coe.int/NR/rdonlyres/AF8917BB-DF47-4040-8705-358A9437D307/0/SWE_QR.pdf (hämtad 2012-04-06).
85 Schalk and Kopf, p. 7. 86 Schalk och Kopf, p. 13.
mellan en man och en kvinna. Resterande artiklarna i EKMR använder däremot ordalydel-sen alla eller ingen och det är av den anledningen som Europadomstolen ansåg att ordaly-delsen en man och en kvinna hade använts avsiktligen. Europadomstolen gjorde en histo-risk tillbakablick. och påvisade att medlemsstaternas inställning vid tillkomsten av EKMR på 1950-talet var i betydande utsträckning konservativ. Äktenskap under 1950-talet ansågs vara ett förbund mellan en man och en kvinna.87
Med hänvisning till rättsfallet Christine Goodwin konstaterade Europadomstolen att det inte var nödvändigt att kunna få barn den naturliga vägen för att tillåtas ingå äktenskap.88
Det innebar att samkönade par i teorin, för de fall den nationella lagstiftningen tillät, kunde ingå äktenskap.89 Vidare, med hänvisning till rättsfallet Christine Goodwin, konstaterade
Europadomstolen att EKMR måste anses vara ett föränderligt fördrag. EKMR måste där-för hela tiden tolkas i ljuset av hur samhället ser ut vid tillfället.90
I sin bedömning av acceptansen bland medlemsstaterna vad gäller samkönade relationer, vid tidpunkten för bedömningen, kom Europadomstolen fram till att majoriteten av med-lemsstaterna inte tillät samkönade äktenskap. Det fanns enbart fem medlemsstater som till-ät samkönade par att ingå äktenskap. Europadomstolen ansåg att artikel 9 i Rtill-ättighetsstad- Rättighetsstad-gan, där orden man och kvinna tagits bort, avspeglade den varierande syn medlemsstaterna hade på äktenskap. Äktenskap kunde därför även omfatta samkönade äktenskap, men det är inget som medlemsstaterna var tvungna att lagfästa i den nationella lagstiftningen, enligt Europadomstolen, med hänvisning till kommentarerna till artikel 9 i Rättighetsstadgan.91
Artikel 9 i Rättighetsstadgan kan därför vara tillämplig på även samkönade äktenskap.92
Europadomstolen ansåg dock att medlemstaterna måste själva få avgöra hur frågan om samkönade äktenskap hanteras i den nationella familjelagstiftningen. I detta rättsfall ansågs därför inte Österrike agerat oförenligt med artikel 12 i EKMR.93
87 Schalk och Kopf, p. 55.
88 Case of Christine Goodwin v. The United Kingdom, Application no. 28957/95 Council of Europe. Euro-pean Court of Human Rights, 11 July 2002.
89 Schalk och Kopf, p. 56. 90 Schalk and Kopf, p. 57. 91 Schalk och Kopf, p. 60. 92 Schalk och Kopf, p. 61. 93 Schalk och Kopf, p. 62.
Vad gäller artikel 14 i EKMR kom Europadomstolen fram till att artikeln inte kan ses som en fristående artikel, utan situationen måste falla in under en annan artikel i EKMR.94 I
Europadomstolens utredning av artikel 8 i EKMR ansågs artikeln omfatta äktenskap, men den ansågs även omfatta relationer utanför äktenskap.95 Vid tidpunkten för rättsfallet
re-flekterade EU-rätten den historiska utvecklingen och acceptansen av samkönade relationer, enligt Europadomstolen.96 Vidare, enligt Europadomstolen, kan avvikelser från artikel 14 i
EKMR enbart ske för de fall avvikelsen hänför sig till underliggande faktorer i relation till ekonomiska eller social förhållanden. Huruvida en medlemsstats rättfärdigande sanktion-eras beror helt på hur rättsläget för situationen ser ut vid en sammanlagd bedömning av medlemsstaternas lagstiftning, enligt Europadomstolen.97 Artikel 14 i konjunktion med
ar-tikel 8 EKMR ålägger inga skyldigheter för medlemsstaterna att sanktionera samkönade äktenskap. Österrike hade därmed inte agerat oförenligt med 14 och 8 i EKMR.98
I en slutlig kommentar till rättsfallet markerade Europadomstolen att medlemsstaterna är suveräna i fråga om äktenskap. Det är helt upp till medlemsstaterna att själva bestämma om de vill lagfästa en könsneutral äktenskapslagstiftning eller inte. Vidare är det upp till med-lemsstaterna att själva utforma familjerätten med hänsyn till samkönade relationer.99
94 Schalk and Kopf, p. 89. 95 Schalk och Kopf, p. 91 och 94. 96 Schalk och Kopf, p. 93. 97 Schalk and Kopf, p. 97-98. 98 Schalk and Kopf, p. 101. 99 Schalk and Kopf, p. 108.
4 Framtiden för samkönade par inom EU
4.1
Inledning
I kapitlet tar författaren upp Stockholmsprogrammet som utgör en handlingsplan för hur EU och medlemsstaterna bör agera på bl.a. det civilrättsliga området, däribland familjerät-ten. Stockholmsprogrammet förklaras kortfattat i relation till underlättandet av den fria rör-ligheten och ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingar. I kapitlet tar författaren hu-vudsakligen upp EU:s tyngsta initiativ, ett automatiskt erkännande av civilståndshandlingar, som härrör sig från grönboken om minskad byråkrati för medborgarna. Initiativet åsyftar att låta civilståndshandlingar få samma rättsliga verkan i mottagarstaten, precis som den har i ursprungsstaten.
4.2
Stockholmsprogrammet
Stockholmsprogrammet utgör ett flerårigt program för perioden 2010-2014, med syfte att öka bl.a. det civilrättsliga samarbetet inom EU för att underlätta EU-medborgarnas vardag-liga liv. Stockholmsprogrammet är till för att främja samarbetet mellan medlemsstater och se till att samarbetet mellan medlemsstaterna ökar. Stockholmsprogrammet reflekterar därmed en övergripande handlingsplan för att uppnå målen som är utsatta i programmet. EU anser att Lissabonfördraget ger nya möjligheter för EU och medlemsstaterna att företa åtgärder för att kunna tillgodose EU-medborgarnas intressen och behov. Civilrättsligt är målet med Stockholmsprogrammet att säkerställa EU-medborgarnas privatliv och rättig-heter som tillkommer familjelivet. Enligt Stockholmsprogrammet bör EU och medlemssta-terna ta särskild hänsyn till personer som är särskilt utsatta vad gäller familjelivet.100
Ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna är en grundsten för ett lyckat samarbete. En ökad tillit mellan medlemsstaterna kan dock komma att bli en utmaning, enligt EU. EU-medborgarnas intressen och behov måste bemötas mer omgående genom lämpliga åt-gärder vidtas i ett tidigare skede.101 EU bör fastställa minimirättigheter för att utveckla
prin-cipen om ömsesidigt förtroende. Enligt Stockholmsprogrammet, på uppmaning av Rådet,
100 EUT (2010/C 115/01), s. 4. 101 EUT (2010/C 115/01), s. 5.
bör EU:s medlemsstater företa nödvändiga åtgärder för att säkerställa att EU:s grundläg-gande principer reflekteras i den nationella lagstiftningen.102
Principen om ömsesidigt erkännande bör kunna omfatta rättsförhållanden som ännu inte omfattas, speciellt delar i den familjerättsliga sfären. Enligt Stockholmsprogrammet bör EU och medlemsstaterna överväga huruvida ett ömsesidigt erkännande bör omfatta även civil-ståndshandlingar. För de fall där EU-medborgare reser eller bosätter sig i en annan med-lemsstat och principen om ömsesidigt erkännande tillämpas, kommer civilståndshandling-arna få samma rättsliga verkan även i mottagarstaten.103
4.3
Minskad byråkrati för medborgarna
Kommissionen konstaterade i första hand att gränsöverskridningar för EU-medborgare mellan EU:s medlemsstater är ett faktum i dagens samhälle. År 2010 hade över tolv miljo-ner EU-medborgare har valt att studera eller arbeta i en annan medlemsstat. Det innebär att över tolv miljoner EU-medborgare är bosatta i en annan medlemsstat. År 2010 rappor-terades att 13 procent av alla äktenskap inom EU har ingåtts mellan EU-medborgare från olika medlemsstater. De 13 procent utgör vidare 16 miljoner gränsöverskridande äktenskap. 32 miljoner EU-medborgare var därmed gifta med en EU-medborgare från en annan med-lemsstat.104
Vid en hänvisning till grönboken om rapport om EU-medborgarskapet 2010 påvisade kommissionen att flertalet EU-medborgare ansåg att rättsosäkerheten för civilståndshand-lingar är ohållbar vid gränsöverskridningar inom EU. Det föreligger för många hinder för att EU-medborgare ska kunna tillgodogöra sig alla de rättigheter som tillkommer vid ett medborgarskap inom EU. Enligt rapporten om EU-medborgarskapet 2010 bör fokus läg-gas på medborgarskapsfrågor genom ett samarbete mellan kommissionen och andra EU-institutioner, samt de nationella parlamenten. För att möjliggöra en samverkan krävs att den schematiska syn som existerar inom EU och bland medlemsstaterna åsidosätts.105
102 EUT (2010/C 115/01), s. 112. 103 EUT (2010/C 115/01), s. 12. 104 KOM (2010) 747 slutlig, s. 2.
105 EUT (2010/C 115/01), s.2 och Grönbok om rapport om EU-medborgarskapet 2010; Att undanröja hind-ren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter, Bryssel den 27.10.2010, KOM (2010) 603 slutlig, s. 3 och 4.
