Malmö högskola
Lärarutbildningen
Studie- och
yrkesvägledarprogrammet
Examensarbete
10 poängMarginalisering i gymnasieskolan -
vilka, varför och vad göra?
Marginalization in Upper Secondary School - who, why and what to do?
Catrin Johansson
Heléne Broberg
Studie- och yrkesvägledarexamen 120 p Vårterminen 2006
Examinator: Anders Lovén Handledare:
Abstract
Catrin Johansson Heléne Broberg
Marginalisering i gymnasieskolan – vilka, varför och vad göra?
Maj 2006I syfte att skapa en översiktlig beskrivning inom området marginalisering i gymnasieskolan, undersöks och analyseras i föreliggande examensarbete hur detta uppmärksammats i offentliga utredningar och rapporter. Undersökningen omfattar perioden från slutet av 1990-talet och fram till och med tidpunkten för de utredningar som ligger till grund för den kommande utformningen av gymnasieskolan 2007.
Utifrån ovanstående syfte har vi genom en litteraturstudie velat få svar på frågan om vilka elever som anses riskera marginalisering, vilka faktorer som anges kan orsaka detta samt vilka förslag till insatser som har lagts fram för att komma till rätta med detta problem.
Vår teoretiska utgångspunkt och förförståelse grundar sig i forskning om
marginaliseringprocesser av Mats Trondman och Nihad Bunar samt en historisk förförståelse i gymnasieskolans utveckling från 1970-talet och framåt.
I resultatet av vår analys framkommer att de elever som beskrivs i större utsträckning än andra riskera marginaliseringär bl a elever som tidigare haft skolsvårigheter i grundskolan, elever på de yrkesförberedande programmen och det individuella programmet samt elever med utländsk bakgrund. Det framkommer också i vår undersökning att orsakerna till detta inte enbart kan förklaras utifrån individrelaterade faktorer såsom social bakgrund, kön, etnicitet utan även skolan som organisation och verksamhet kan orsaka marginalisering. I de förslag till insatser som föreslås betonas bl a vikten av att tidigt upptäcka och uppmärksamma de som behöver extra stöd. Andra insatser som föreslås är särskilda satsningar för att utveckla och höja kvaliteten på de yrkesförberedande programmen och det individuella programmet.
Förord
Under vår tid som studerande på studie – och yrkesvägledareprogrammet har vi som kurskamrater haft tillfälle att arbeta ihop vid ett flertal tillfällen. När vi nu ska göra det sista arbetet i denna utbildning har vi valt att än en gång göra det tillsammans.
För oss har det varit mycket intressanta, intensiva, lärorika och stundtals förvirrade veckor under tiden vårt examensarbete tagit form. Vi ser nu fram emot att få börja arbeta ute i verkligheten och praktiskt tillämpa de kunskaper vi genom denna utbildning förvärvat!
Vi passar härmed på att tacka
• Vår handledare Ann-Christine Ringström • Våra familjer för visad förståelse och tålamod
• Varandra för ett gott samarbete under hela utbildningens gång
När man läst en trave böcker och artiklar i sitt ämne, inträder ofta först ett stadium av förvirring. Denne ska uppfattas som ett tecken på att det inte finns något fast teoretiskt grepp på ämnet, inte som tecken på att det är något fel på en själv. För att komma till rätta med förvirringen måste man hålla fast vid sin problemformulering och sina definitioner av nyckelbegreppen och dessutom räkna med en till synes improduktiv period, då man går och funderar på problemet.
Innehåll
1 Inledning ... 6 1.1 Bakgrund ... 6 1.2 Syfte ... 8 1.3 Frågeställning... 8 1.4 Avgränsning ... 8 1.5 Definitioner... 9 2 Metod... 11 2.1 Val av metod... 11 2. 1. 1 Källkritik ...112. 1. 2 Tillvägagångssätt och urval...11
3 Disposition... 12
4 Teoretiska utgångspunkter ... 13
4. 1 Trondman/Bunar om ungdomar i tidens gråzon ... 13
4.1.1 Vilje- och möjlighetsstrukturer ...13
4.1.2 Begränsande dimensioner ...14
5 Historisk bakgrund och förförståelse ... 16
5.1 En gymnasieskola i ständig förändring och utveckling... 16
5.1.1 Krav på utvärdering – regel och resursstyrning ...16
5.1.2 Kunskapskrav - kvalitetssäkring ...17
5.1.3 Förändrat ansvar för skolan...17
6 Resultat- redovisning – analys ... 19
6.1 Gymnasieskola för alla --- andra (1998) ... 19
6.1.1 En studie om utslagning och marginalisering i gymnasieskolan...19
6.1.2 Skolvärde – Normalitet – Kärnämnenas betydelse ...20
6.1.3 Slutsatser och område där mer kunskap behövs...21
6.2 Utan fullständiga betyg – varför når inte alla målen? (2001) ... 21
6.2.1 Tre orsakskategorier...21
6.2.2 Individuella programmet...23
6.2.3 Huvudmännens insatser ...23
6.2.4 Skolverkets förslag till insatser ...24
6.3 Åtta vägar till kunskap – en ny struktur för gymnasieskolan (2003) ... 25
6.3.1 Gymnasieskolans uppdrag ...25
6.3.2 En analys av nuvarande gymnasieskola ...26
6.3.3 Förslag till insatser ...27
6.4 Kunskap och kvalitet – elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (2004)... 29
6.4.1 Åtta vägar blir elva steg ...29
6.4.2 De yrkesförberedande programmen ...30
6.4.3 Individuella programmet...30
7 Sammanfattande analys och diskussion ... 33
7.1 Vilka, varför och vad göra? ... 33
7.2 Våra reflektioner ... 36
8 Sammanfattning ... 39
6
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Under vår tredje termin inom studie- och yrkesvägledarprogrammet valde vi som skriver detta examensarbete att läsa Pedagogik A som fristående kurs på Örebro Universitet. Anledningen till detta var att vi båda kände ett intresse för detta område och även såg denna kurs som värdefull kunskap att ha med sig i vår kommande yrkesroll som studie- och yrkesvägledare. I det avslutade examensarbetet inom Pedagogik A analyserade vi den svenska grundskolans utveckling och hur innebörden av begreppet ”en skola för alla” förändrats från mitten av 1900-talet och fram till idag1.
Vår slutsats i detta arbete blev att innebörden av begreppet ”en skola för alla” har förändrats från målsättningen att skapa ett enhetligt skolsystem med lika tillgång till utbildning för alla barn, till krav på en likvärdig utbildning för alla genom olika kompensatoriska åtgärder och ökad hänsyn till varje elevs förutsättningar och behov.
Lika tillgång och en likvärdig utbildning har i och med skolans övergång från regelstyrd till mål- och resultatstyrd verksamhet också fått innebörden av krav på likvärdighet i resultat. Vi kunde också konstatera att målsättningen som legat till grund för grundskolans nuvarande läroplan är att genom valfrihet åstadkomma variation och mångfald och därmed också skapa en individualiserad skola för alla där hänsyn ska tas till varje elevs förutsättningar och behov och där det också betonas alla barns rätt att lyckas:
Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och att övervinna svårigheter. 2
Inom ramen för delkurserna 5.13 och 5.24 på studie- och yrkesvägledarprogrammet fick vi den följande fjärde terminen möjlighet att ännu en gång göra ett arbete tillsammans i form av ett projektarbete. Denna gång riktades vårt intresse till att studera ungdomar och arbetslöshet. En av de slutsatser vi genom denna undersökning kom fram till var bl a att ungdomar som inte hade fullständig gymnasieutbildning riskerade i större utsträckning att bli arbetslösa och återfanns därmed i större omfattning i olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder5.
1
En skola för alla – från enhetsskola till mångfaldsskola, examensarbete Pedagogik A 20 p, Örebro universitet.
2
Lpo 94, Kap 1 Skolans värdegrund och uppdrag
3
Arbete, arbetsliv och näringsliv, 10 p, Studie- och yrkesvägledarprogrammet, Malmö Högskola
4
Yrkesvärld och utbildning, 5 p, Studie- och yrkesvägledarprogrammet, Malmö Högskola
5
7 I gymnasieskolans läroplan finns det en tydlig målsättning att ungdomar ska få en fullständig utbildning som ska bidra till deras utveckling och förbereda för en plats i arbetsliv och samhälle:
Gymnasieskolan […] syftar till att ungdomar skall genomgå en fullständig gymnasieutbildning. Utbildningen skall inom ramen för den utbildningsväg ungdomarna valt ge var och en möjlighet till en harmonisk och allsidig utveckling. De skall få en sådan grund för ett livslångt lärande att de har beredskap för den omställning som krävs när betingelser i arbetsliv och samhällsliv förändras 6
Trots dessa klart uttalade målsättningar i ovan nämnda läroplaner visar dock statistik från skolverket att ca 10 % av grundskolans elever inte klarar målen för att bli behörig till gymnasieskolans nationella program7 och var fjärde 20-åring uppnår inte heller kraven för slutbetyg från gymnasieskolan8 .
Som en följd av dessa tidigare nämnda arbeten och utifrån ovanstående fakta började vi således fundera över vad detta kan bero på och om det är särskilda elevgrupper som i större utsträckning än andra riskerar att inte uppnå målsättningen om en fullständig
gymnasieutbildning. Det vi kanske framförallt även blev intresserade av var hur man från myndigheternas sida ser på dessa frågor och vilka insatser som föreslås för att komma till rätta med detta problem.
Med utgångspunkt i forskning om marginaliseringsprocesser hos ungdomar i 1990-talets gråzon 9, grundar vi vår förförståelse och uppfattning att det finns anledning till även idag, när vi befinner oss i mitten av 2000-talet, att reflektera över detta särskilt med tanke på den kommande utformningen av gymnasieskolan som träder ikraft under 2007.
Som blivande studie - och yrkesvägledare ser vi det som angeläget att därför ägna detta arbete till att undersöka och skapa en översikt kring frågan om marginalisering i gymnasieskolan. I vår kommande yrkesroll anser vi att kunskaper inom detta område är värdefulla då det är vår uppfattning att många av oss med all sannolikhet kommer att möta dessa ungdomar och därför också behöver reflektera över denna problematik.
6
Lpf 94, Kapitel 1.3, Särskilda uppgifter och mål för olika skolformer
7
www.skolverket.se Skolverkets pressmeddelande 050818
8
www.skolverket.se Skolverkets pressmeddelande 051219
9
8
1.2 Syfte
Syftet med detta examensarbete är att undersöka marginalisering i gymnasieskolan. Vår avsikt är att skapa en översiktlig beskrivning av hur detta har uppmärksammats i offentliga
utredningar och rapporter. Undersökningen omfattar perioden från slutet av 1990-talet och fram till och med de utredningar som ligger till grund för den kommande utformningen av gymnasieskolan 2007. Vår förhoppning är att vi på detta sätt kan bidra till ökad kunskap och förståelse kring detta område som kan vara värdefull för oss och andra blivande studie- och yrkesvägledare.
1.3 Frågeställning
Utifrån ovanstående syfte vill vi söka svar på följande frågeställningar:
• Vilka elever beskrivs riskera marginalisering • Vilka faktorer anges kan orsaka marginalisering
• Vilka insatser föreslås för att komma till rätta med detta problem
1.4 Avgränsning
Ungdomar och marginalisering är ett område som kan studeras utifrån en rad olika perspektiv och infallsvinklar. Då vi är väl medvetna om omfattningen av detta kunskapsområde kommer vi här att redogöra för de avgränsningar vi i denna undersökning har valt att göra.
Till skillnad från Mats Trondmans och Nihad Bunars forskning10 som har ett
underifrånperspektiv med utgångspunkt i ungdomars egna erfarenheter och upplevelser väljer vi istället att undersöka detta område med vad vi kallar ett ”ovanifrånperspektiv”. Med detta menar vi att denna undersökning inte utgår ifrån ungdomarnas synvinkel utan vi vill istället närma oss denna fråga genom en litteraturstudie med utgångspunkt i hur denna fråga uppmärksammats i offentliga utredningar och rapporter av myndigheter som har ansvar för uppföljning, utvärdering samt även fattar beslut som berör utbildningsväsendet.
Vi har även avgränsat denna undersökning till att omfatta ungdomar som är elever i
gymnasieskolan. Det hade varit intressant att även undersöka marginalisering bland ungdomar som av olika skäl lämnat eller inte påbörjat studier i gymnasieskolan, men med hänsyn till
10
9 arbetets omfattning har vi valt att göra denna avgränsning. Vi har också, av samma skäl, valt att utesluta gymnasiesärskolan.
1.5 Definitioner
Vi kommer i detta avsnitt att redogöra för några av de begrepp och förkortningar som förekommer i vår undersökning.
Marginalisering: enligt nationalencyklopedins nätupplaga ges följande definition ”göra överflödig i arbets- och samhällslivet, särsk. med avs. på (långtids) arbetslös el. mer eller mindre utslagen person” 11
I vår undersökning använder vi detta begrepp för att beskriva en process i gymnasieskolan som kan leda till att vissa elever riskerar att avbryta och/eller inte fullfölja sin
gymnasieutbildning, vilket kan få till följd att de även riskerar ett utanförskap i samhälle och arbetsliv
Behörighet till gymnasieskolans nationella och specialutformade program: har de elever som har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och har godkända betyg i svenska alternativt svenska som andraspråk, engelska och matematik eller på annat sätt förvärvat likvärdiga kunskaper12
Gymnasiepoäng: ett mått på studieomfattningen av en kurs; en fullständig
gymnasieutbildning på ett nationellt eller specialutformat program består av 2 500 gymnasiepoäng13
Kärnämnen: De ämnen som ingår i alla nationella och specialutformade program, dvs. svenska eller svenska som andraspråk, engelska, samhällskunskap, religionskunskap, matematik, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetisk verksamhet14
(Från 2007-07-01 tillkommer ämnet historia)
Slutbetyg : Elever skall få slutbetyg när de har gått igenom ett nationellt program eller ett specialutformat program och har fått betyg på alla kurser och det projektarbete som ingår i
11
Nationalencyklopedin: www.ne.se
12
Skollag 5 kap, 5 § punkt 1.
13
Gymnasieförordning, 1 kap 2 §
14
10 elevens studieväg. En elev som har gått ett individuellt program skall få slutbetyg efter att ha fullföljt den studieplan som har lagts upp för eleven15
Offentliga utredningar och rapporter: I vår undersökning menar vi offentliga utredningar och rapporter i huvudsak gjorda av skolverket som har ansvar för nationell uppföljning och utvärdering av det svenska skolväsendet, samt betänkanden och propositioner gjorda av regering och riksdag som bl a har till uppgift att tillsätta utredningar och fatta beslut om frågor som berör skolväsendet.
Reducerat program: En elev kan befrias från undervisning i en eller flera kurser, om eleven önskar det och har påtagliga studiesvårigheter som inte kan lösas på något annat sätt
(reducerat program). En elev får befrias från kurser som motsvarar högst tio procent av det antal gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt nationellt eller specialutformat program. Beslut enligt denna paragraf fattas av rektorn16
Specialutformat program: Genom att kombinera karaktärsämnen från olika program kan en kommun inrätta specialutformade program. Dessa tillgodoser lokala och regionala behov. Ett specialutformat program innefattar även de åtta kärnämnena och projektarbete och motsvarar ett nationellt program i fråga om utbildningens nivå och omfattningen i timmar.
Specialutformat program kan även utformas individuellt för en elev för att tillgodose den enskilda elevens behov av kunskaper17
IV: Det individuella programmet. Ett individuellt program kan ha olika längd och innehåll och bestäms av den enskilda elevens behov. Målsättningen är att eleven senare ska gå över till ett nationellt eller specialutformat program. I annat fall får eleven slutbetyg från individuellt program, när eleven fullföljt den studieplan som lagts upp.17
PRIV: Förkortning för ett programinriktat individuellt program, speciellt inriktat på de elever som inte kommer in på de nationella programmen eftersom de inte uppfyller kraven på godkänt betyg i svenska, engelska och matematik.17
15 Gymnasieförordning, 7 kap 8 § 16 Gymnasieförordning, 5 kap 23 § 17
11
2 Metod
Begreppet metod kan förklaras som ett ”vetenskapligt sätt att närma sig det ämne man skall skriva om och hur man ämnar behandla ämnet” 18. I detta avsnitt kommer vi därför att redogöra för vilken metod vi har valt och även varför vi har valt denna. Vi beskriver även hur vi har gått tillväga att samla material till vårt arbete och till sist även för urvalet och den bearbetning av litteraturen vi har valt att göra i denna undersökning.
2.1 Val av metod
Den metod som vi har valt för detta arbete är litteraturstudier. Denna metod anses vara lämplig då arbetet syftar till att göra en deskriptiv studie och där frågeställningarna är av en allmän art19. Rolf Ejvegård skriver i sin bok Vetenskaplig metod att göra ett medvetet val av metod är en viktig utgångspunkt för att uppnå vetenskaplighet i sitt arbete20. Alla metoder är inte lika användbara i alla typer av vetenskapliga arbeten, därför måste val av metod alltid göras med hänsyn till arbetets syfte och frågeställning.
Med anledning av att vi med ett ”ovanifrånperspektiv” vill skapa en översiktlig beskrivning av hur frågan om marginalisering i gymnasieskolan har uppmärksammats i offentliga utredningar och rapporter anser vi därför att litteraturstudier är en lämplig metod för vårt arbete.
2. 1. 1 Källkritik
För att uppnå en hög validitet, dvs. att vi undersöker det vi har haft för avsikt att undersöka, har vi strävat efter att hitta relevant litteratur utifrån vårt syfte och vår frågeställning och med anknytning till utbildningsväsendet och som behandlar frågan om marginalisering i
gymnasieskolan. Genom att använda oss av primärkällor i form av myndigheternas offentliga utredningar och rapporter, skollag och styrdokument har vi också försökt att säkerställa kravet på reliabilitet, dvs. att materialet vi använt oss av ska ha hög tillförlitlighet.
2. 1. 2 Tillvägagångssätt och urval
För denna undersökning har vi använt oss av bakgrundslitteratur som beskriver
gymnasieskolans utveckling, litteratur som utgör vår teoretiska utgångspunkt och förförståelse samt material som behandlar frågan om marginalisering i gymnasieskolan.
18
Ejvegård Rolf, 2003, Vetenskaplig metod, s. 31
19
Ejvegård Rolf, 2003, Vetenskaplig metod, s. 32
20
12 Det tillvägagångssätt vi använt oss av för att samla in denna litteratur var till att börja med sökning dels bland litteratur vi sedan tidigare kurser hade hemma men också via biblioteken i Mariestad, Lindesberg samt Malmö Högskolas bibliotek. Detta ledde oss bl a fram till
litteratur med ett skolhistoriskt perspektiv. Med hjälp av källförteckningen i denna litteratur kunde vi sedan få fram ytterligare relevant litteratur inom området såsom offentliga
utredningar och betänkanden.
Vi har också använt oss av en mer systematisk sökning via framförallt skolverkets databas i vilken samtliga utredningar och rapporter gjorda under åren 1998 och fram till idag finns samlade. Vi har också använt oss av databasen Libris och sökmotorn Google.
I dessa ovanstående databaser har vi med hjälp av sökord som bl a ”gymnasieskola”,
”skolreformer”, ”ungdomsforskning”, ”skolhistoria”, ”marginalisering” och ”betyg” därefter försökt att begränsa antalet sökträffar till en överskådlig mängd.
De ”glasögon” vi sedan använt oss av för att dels göra ett relevant urval men också i sättet att bearbeta den valda litteraturen har varit med utgångspunkt i vårt syfte och frågeställning. I urvalet och bearbetningen har vi också strävat efter en kronologisk ordning för att skapa en lättöverskådlig struktur och även beskriva hur frågan har uppmärksammats över tid.
3 Disposition
Vi kommer inledningsvis att redogöra för en del av den forskning som vi i denna
undersökning använder som en teoretisk utgångspunkt och förförståelse. Som en ytterligare förförståelse vilken även underlättar för läsaren att följa vårt arbete och analysdel följer därefter en kort historisk bakgrund av gymnasieskolans utveckling från 1970 och fram till slutet av 1990- talet som är utgångspunkten i vår undersökning. Vi övergår sedan till vår resultatredovisning där vi i fyra olika avsnitt redogör för vår analys av de rapporter och offentliga utredningar vi tagit del av med fokus på frågan om marginalisering i
gymnasieskolan. Därefter ger vi en sammanfattande analys av vad vi tolkar som de
väsentligaste delarna där vi också återkopplar till såväl den historiska bakgrunden men också till vår teoretiska utgångspunkt och förförståelse. Efter den sammanfattande analysdelen för vi en diskussion om våra egna tankar och reflektioner kring detta arbete. Till sist avslutar vi med en sammanfattning av hela examensarbetet.
13
4 Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt redogör vi för en del av den forskning som Mats Trondman/Nihad Bunar m fl. presenterar i boken Varken ung eller vuxen21 vilken vi använder som en teoretisk
utgångspunkt för vår undersökning och som således även ligger till grund för vår förförståelse för frågan om ungdomar och marginalisering.
4. 1 Trondman/Bunar om ungdomar i tidens gråzon
Mats Trondman och Nihad Bunar inleder ”Varken ung eller vuxen” med att beskriva hur 1990-talets höga arbetslöshet, nedskärningar och sociala problem ledde till försämrade levnadsvillkor, såväl ekonomiskt som socialt, för många människor. Enligt Trondman/Bunar var det ungdomar ur framförallt arbetarklassen som drabbades särskilt hårt av dessa
förändrade livsvillkor. Detta i sin tur försvårade också möjligheterna för dessa ungdomar att få inträde i arbetsliv och vuxenvärlden. Trondman/Bunar menar också att det tidigare under 1980-talet för dessa ungdomar räckte med att man skötte skolan någorlunda och att det fanns en möjlighet att välja en kortare praktisk yrkesutbildning för de som inte var studiemotiverade och på så sätt komma ut i arbetslivet och skapa sig en ekonomisk och social tryggad framtid. Trondman/Bunar menar att tillvaron i dessa försämrade livsvillkor och förändringar i arbetsliv och samhälle kan liknas vid en ”gråzon” vilken bör uppfattas som:
En strukturellt betingad livsvillkorsmässig situation - en samhällelig tillvaro för främst
arbetarklassungdomar präglad av försämrad materiell, social och existentiell tillvaro i samhället, familjen och i de samhälleliga institutionerna…22
4.1.1 Vilje- och möjlighetsstrukturer
Som en följd av den ovan nämnda ekonomiska och sociala nedgång som skedde under 1990-talet menar Trondman/Bunar att det också uppstod ”ett tragiskt gap” mellan vad de kallar personligt upplevda viljestrukturer och faktiska möjlighetsstrukturer23. Definitionen av personligt upplevda viljestrukturerna kan förklaras med vad ungdomarna utifrån sitt sociala ursprung själva uppfattar sig vara och vilja göra och de faktiska möjlighetsstrukturerna som vad för dessa ungdomar också faktiskt är möjligt att nå. Det tragiska gapet kan således symbolisera den bristande överensstämmelsen mellan dessa två skilda poler.
21
Trondman Mats, Bunar Nihad m fl. 2001, Varken ung eller vuxen
22
Trondman Mats, Bunar Nihad m fl. 2001, Varken ung eller vuxen, s. 124
23
14 I ett särskilt avsnitt diskuterar Trondman och Bunar även hur det från samhällets sida under 1990-talet gjordes försök att hantera detta ”tragiska gap” i form av satsningar inom det utbildningspolitiska området med bl a en utbyggnad av högskolan och en förlängning av gymnasieutbildningen till 3 år. Trondman/Bunar uttrycker detta enligt följande:
Med hjälp av denna utbildningspolitik har politiker försökt skapa förutsättningar för att överskrida det tragiska gapet mellan vad ungdomar till följd av sina villkor är och vill vara och tidens förändrade möjlighetsstrukturer.24
4.1.2 Begränsande dimensioner
Med hjälp av 13 olika fallstudier som presenteras i boken analyserar därefter
Trondman/Bunar även vad som begränsar och möjliggör ungdomarnas förmåga att hantera tillvaron i denna ovan nämnda ”gråzon” och även hur deras framtidsperceptioner, dvs. föreställningar om framtiden, resulterar i olika former av val som antingen innebär att de riskerar att bli kvar i gråzonen eller leder till en transformativ kapacitet dvs. förmåga att ta sig ur denna tillvaro.
De redogör därefter i sin analys av vad som kan begränsa och försvåra denna transformativa kapacitet med hjälp av indelning i följande fem olika dimensioner25:
Individualisering – med detta menar dem att en del ungdomar som befinner sig i gråzonen har en tendens till att göra samhällsproblem till sina egna personliga problem. De ser sig själva som ansvariga för den situation de befinner sig i och har svårt att förstå hur den personliga situationen påverkas av samhället i övrigt.
Kulturalisering – detta begrepp symboliserar hur vissa ungdomar kategoriserar sig själv och andra utifrån en uppdelning i ”vi” och ”dem”. På detta sätt skapas generaliserande
föreställningar att en viss grupp är på ett särskilt sätt vilket kan förklaras utifrån vilken kultur denna grupp kommer ifrån.
Förmedling – detta begrepp används för att förklara hur möten mellan ungdomar och personal inom olika samhällsinstitutioner som exempelvis skola eller arbetsförmedling, beroende av på vilket sätt det sker på, kan innebära en begränsande faktor för ungdomars förmåga att ta sig ur gråzonen
24
Trondman Mats, Bunar Nihad m fl. 2001, Varken ung eller vuxen, s. 103
25
15 Isolering – betydelsen av isolering i detta samanhang innebär att avsaknad av ett informellt socialt nätverk i form av familj, släkt och vänner är ytterligare en faktor som enligt
Trondmans/Bunars analys kan utgöra en begränsande dimension
Stigmatisering- detta begrepp används i analyser för att förklara hur stadsdelar eller bostadsområden som av övriga samhället ses som ”sämre” i olika avseenden kan på ett negativt sätt kan bidra till en stigmatiserande effekt i form av en allmän uppfattning att ungdomar som bor i dessa områden också är på ett visst sätt.
I motsats till ovanstående begränsande dimensioner som negativt påverkar den transformativa kapaciteten menar Trondman/Bunar i sin analys att det också finns faktorer som istället kan påverka och möjliggöra förmågan att ta sig ur gråzonen på ett positivt sätt. Som en särskild betydelsefull faktor i detta avseende framhåller de vikten av en social och existentiell grundtillit. Mot bakgrund av de 13 olika fallstudierna menar de även att sättet att hantera de begränsande dimensionerna och samspelet mellan ungdomarna och betydelsefulla vuxna runt omkring dem är andra faktorer som har betydelse för ungdomarna förmåga att hantera och även att så småningom ta sig ur ”gråzonens” tillvaro.
16
5 Historisk bakgrund och förförståelse
För att skapa en bättre förståelse för utformningen av dagens och morgondagens
gymnasieskola, krävs en historisk tillbakablick. Vi kommer därför i detta avsnitt att ge en beskrivning i stora drag av gymnasieskolans utveckling fram till slutet av 1990- talet utifrån litteratur av Gunnar Richardson 26 och Henry Egidius27. En naturlig början blir början av 1970- talet, vid tidpunkten för uppkomsten av ett enhetligt gymnasium och starten för det reform- och utredningsarbete som ligger till grund för den ”nya” gymnasieskola som började införas läsåret 1992/93.
5.1 En gymnasieskola i ständig förändring och utveckling
Innan 1970 hade utvecklingen utav skolan bestått i en successiv centralisering där skolan var en del i ett regelstyrt system och utbildningens inriktningar utformats genom uppsatta regler som måste följas. Omkring 1970 påbörjades så de första förändringarna till utveckling utav gymnasieskolan som innebar en minskad statlig reglering av skolan.
Gymnasiereformen 1968 innebar att de äldre skolformerna: gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan sammanfördes 1971 till en gemensam integrerad skolform nämligen gymnasieskolan. Gymnasieskolan kom att innehålla ett tjugotal linjer med allmänna
skolämnen där den största förändringen kom att gälla yrkesutbildningen som blev tvåårig och som förlorade en hel del av kontakten med den praktiska verkligheten som funnits i tidigare skolformers yrkesutbildningar. De teoretiska linjerna blev treåriga och den teoretiskt tekniska fyraårig. Förutom de längre utbildningarna kom det nya gymnasiet även att innehålla ett stort antal specialkurser. Den ”nya” enhetliga gymnasieskolan fick så 1970 en läroplan28 som innehöll gemensamma mål och riktlinjer för samtliga studievägar.
5.1.1 Krav på utvärdering – regel och resursstyrning
Under 1970- talet uppstod det även allt tydligare uttalade krav på uppföljning och utvärdering, något som saknats i de tidigare beslutande reformerna. Riksdagen fattade bland annat beslut om en offentlig skolutredning 1974 ”Skolans arbetsmiljö” 29 som fick stor betydelse för utvecklingen utav hela det svenska skolväsendet. Till skillnad från de skolreformer skolan hittills hade genomgått som i huvudsak behandlat de yttre organisatoriska förutsättningarna
26
Richardson, Gunnar 2004: Svensk utbildningshistoria
27
Egidius, Henry 2001: Skola och utbildning
28
Lgy70, Läroplan för gymnasiet.
29
17 för den svenska skolan var huvudsyftet med denna utredning att göra en översyn av skolans inre arbete och arbetsmiljö, därav förkortningen ”SIA”. Utredningen kom fram till att det med den dåvarande regelstyrningen inte var möjligt att utnyttja resurserna effektivt och gav som förslag en övergång till en mer problemstyrd resursfördelning och ökad frihet för
kommunerna att styra verksamheten. Detta påverkade och ledde också till ökade krav på utvärdering och resultat i skolorna.
Strax efter SIA- utredningen tillsattes 1976- års gymnasieutredning som hade till uppgift att se över gymnasieskolans organisation. Arbetet tog fem år och resulterade i huvudförslaget: ”En reformerad gymnasieskola”30 som presenterades 1981. Utredningen gav förslag till successiva förändringar och drog upp riktlinjer för en totalreformering av skolan. Dessa förslag kom dock inte att leda till någon regeringsproposition eller riksdagsbeslut förrän 198431 då en femårig försöksverksamhet kom att genomföras med start läsåret 1984/85.
5.1.2 Kunskapskrav - kvalitetssäkring
Under 1980- talet fick så även kunskapskraven ett starkare genomslag. Under denna tid framfördes även utbildningsmålet ”en gymnasieskola för alla” med syftet att alla ungdomar skulle fortsätta till gymnasieskolan. 1991 lade så regeringen fram förslag till ny gymnasieskola i propositionen ”Växa med kunskaper” 32 även kallad
kunskapspropositionen. Det hade gått tjugo år sedan gymnasieskolan infördes och några större förändringar hade inte genomförts sedan dess. Begrepp som återkom och gavs stor betydelse i propositionstexten var bland annat kunskapssamhälle,
kunskapsexplosionen, internationalisering. 5.1.3 Förändrat ansvar för skolan
Den ovanstående propositionen ”Växa med kunskaper” och propositionen ”Ansvaret för skolan”33 låg till grund för det beslut riksdagen fattade 1991 om en mer genomgripande reform av gymnasieskolan mellan 1991 till 1993. Reformeringen framkallades av krav på utveckling utav gymnasieskolan, vilket i huvudsak kom att omfatta två olika förändringar. Dels förändring genom att säkerställa en högre kvalitet på utbildningen i skolan och större flexibilitet, dels hade reformen även till syfte att se över och genomföra förändringar gällande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Förändringen innebar att riksdag och regering
30 SOU 1981:96 . 31 Prop. 1983/84 32 Prop.1990/91:85 33 Prop 1990/91:l8
18 styr skolverksamheten genom att ange nationella mål där grundläggande mål anges i lag och övriga mål och riktlinjer anges i läroplaner.
Förändringen innebar att staten stod för bidrag till skolan men styrde inte genom dessa. Det blev kommunen eller annan huvudman som fick ansvaret för verksamheten som också blev skyldiga att se till att verksamheten skulle följas upp och utvärderas. Den förändrade ansvarsfördelningen medförde att skolan gick från statlig regel- och resursstyrning till mål- och resultatstyrning med färre regler och tydligare mål att jobba mot. Den nya styrningen utav skolan innebar även en större frihet och ett ökat ansvar för kommunerna att utforma den pedagogiska verksamheten för att på så sätt säkerställa kvaliteten på utbildningen.
Förändringen som berörde ökad flexibilitet medförde att de tidigare linjerna och specialutbildningarna ersattes utav treåriga kursutformade program: nationella och
specialutformade program, samt de individuella programmen. Det kom även att innebära att gymnasiet fick en helt ny uppbyggnad och struktur där alla program kom att innehålla en gemensam andel kärnämnen då alla program skulle vara behörighetsgivande till högre studier.
I 1993 års gymnasiereform drogs också riktlinjer för en ny läroplan34 och ett nytt mål- och kunskapsrelaterat betygssystem. Det nya betygssystemet kom så att innebära en fyrgradig bokstavsskala som ersatte det tidigare femgradiga sifferbetygssystemet.
Gymnasiereformen 1992/93 genomfördes under en fyraårsperiod framåt och sedan 1995/96 skedde all antagning enbart till de nya programmen. Från och med läsåret 1998/99 infördes krav på godkända betyg i svenska, engelska och matematik från grundskolan för att vara behörig till gymnasieskolans nationella och specialutformade program. De elever som inte nådde denna nivå blev fr.o.m. denna tidpunkt hänvisade till det individuella programmet.
34
19
6 Resultat- redovisning – analys
Vi övergår här till vår resultatredovisning där vi i fyra olika avsnitt redogör för vår analys av de rapporter och offentliga utredningar vi tagit del av med fokus på frågan om marginalisering i gymnasieskolan.
6.1 Gymnasieskola för alla --- andra (1998)
6.1.1 En studie om utslagning och marginalisering i gymnasieskolan
Denna rapport från skolverket är en slags kunskapsöversikt där framförallt allt skolverkets egna studier och skrifter använts. Avsikten var att lyfta fram aktuell kunskap kring området som gäller ungdomar med ofullständiga gymnasieutbildningar, vilket ofta benämns med utslagning eller marginalisering. Meningen var så även att belysa vilka områden där det finns behov av att veta mera. Uppdraget startade utifrån frågan om vilka elevgrupper som riskerade att bli utslagna i gymnasiet men kompletterades med en fråga om vad det är i skolan som bidrar till att marginalisera elever eller elevgrupper?35
De texter som rapporten baserats på tar upp och behandlar frågan om elevers ”misslyckande” och utslagning i skolan, där två olika perspektiv framträtt tydligt. Dessa två perspektiv kan ses som två olika modeller för att förstå skolsvårigheter. Den första modellen utgår ifrån
sambandet mellan marginalisering och individuella samt sociala förhållanden, vilka ligger utanför skolans kontroll. Det gäller intressen, begåvning, social bakgrund etc. där det är elevens begåvning som avgör vad denne klarar av, men även att de val som eleven gör påverkar och avgör elevens framtid. Även dessa val styrs så av personliga förhållanden och såväl utifrån sitt kön, sin etnicitet och sin sociala bakgrund väljer man utbildningsvägar och strategier i skolarbetet. Många gånger antyds också att den sociala bakgrunden är nära sammankopplad med begåvning eller med förutsättningar att klara skolan.
Utmärkande för den andra modellen är att det till stor del är skolan som skapar
marginaliseringen där elevens framgång respektive misslyckande avgörs utifrån skolans organisation och verksamhet. Den andra modellen intresserar sig för sådana förhållanden i skolan som har samband med utslagning gällande betygssättning, gruppstruktur,
undervisningsformer, agerandet och attityderna hos dem som arbetar i skolan etc.
35
20 Framträdande för denna modell är att den framställer att det är skolan som har
undervisningssvårigheter, inte eleven som har skolsvårigheter.
När det gäller vilka elevgrupper som riskerar att bli marginaliserade i gymnasiet visar studien på att de elever som tidigare haft skolsvårigheter är överrepresenterade. Men det förefaller även skilja sig åt mellan olika program när det gäller avbrottsfrekvensen, där avhoppen är fler på de yrkesförberedande programmen än på de studieförberedande.
6.1.2 Skolvärde – Normalitet – Kärnämnenas betydelse
Studien har via sitt genomgångna material påträffat tre olika spår som kan användas för att följa och skapa förståelse för marginaliseringens processer. Det första spåret berör området skolvärde vilket innebär ett uttryck för den skillnad i status som finns mellan olika
utbildningsvägar. Både lärare och elever tycks betrakta vissa program som mer värda än andra vilket även verkar slå igenom när det gäller uppfattningen av dem som går där och deras prestationer. Höga betyg är mindre vanligt förekommande på de yrkesförberedande
utbildningarna och det verkar som om betygen dras ner utav den lägre status som utbildningen har. Det förefaller som om elevernas prestationer på de yrkesförberedande programmen undervärderas på grund av det låga skolvärde som utbildningarna har.
Det andra spåret handlar om normalitet viket syftar till att skolan ofta beskrivs som en normal skolverksamhet som är utformad och anpassad till normala elever. De elever som har svår att anpassa sig till verksamheten betraktas ofta som annorlunda och definieras redan tidigt som avvikare. Detta innebär att många elever redan är marginaliserade redan när de kommer till gymnasiet. I gymnasiet kan så även de olika studieinriktningarna marginaliseras, det gäller de yrkesförberedande programmen men framför allt det individuella programmet som befinner sig i utkanten utav skolverksamheten. I studien framträder tydliga tecken på särbehandling av elever som går på de yrkesförberedande programmen där flertalet av de berörda eleverna märker av situationen. De flesta utav dessa ungdomar klarar sig igenom gymnasiet ändå och har en positiv inställning till sin utbildning. För några utav dessa elever, som redan tidigare känner sig i underläge, kan situationen att gå på ett marginaliserat program istället innebära att dessa hoppar av utbildningen.
Det tredje spåret omfattar kärnämnenas betydelse där de senaste årens betygsstatistik visar att flertalet icke godkända betyg finns på de yrkesförberedande programmen. Kärnämnena är
21 utformade på samma sätt oberoende om du går ett yrkesinriktat eller studieförberedande men det förefaller inte ämnena i sig som utgör problem utan snarare vilket arbetssätt som används samt inriktningen av undervisningen.
6.1.3 Slutsatser och område där mer kunskap behövs
Marginalisering och misslyckande i skolan är enligt studien en följd av samspel mellan den enskilda eleven och skolan som arbetsplats. Det framkommer därav att det inte är möjligt att presentera en generell förklaring till att elever slås ut i gymnasieskolan, med anledning av att det finns så många olika former av utslagning så ingen beskrivning kan täcka dem alla. Statistik visar t e x på att elever till föräldrar med låg utbildning klarar skolan sämre men i studien framhålls att det inte är föräldrarnas låga utbildningsbakgrund som är orsaken till att man blir marginaliserad. Det beror snarare på att det finns något i skolans organisation och arbetssätt som slår ut elever med ovanstående bakgrund i högre grad än andra. Även om man tittar på en speciell grupp av elever och en viss form av avhopp så framkommer det att ganska lite kunskap finns. I studien konstateras att det saknas kunskap om de mekanismer som ligger bakom utslagning och marginalisering inom gymnasieskolan och särkilt saknas kunskap om själva marginaliseringsprocessen.
6.2 Utan fullständiga betyg – varför når inte alla målen? (2001)
Skolverket fick år 2000 i uppdrag av regeringen att genomföra en studie utifrån orsaker som kunde ligga bakom att elever lämnar både grund- och gymnasieskolan med ofullständiga betyg. Särskild uppmärksamhet skulle ges till elever med utländsk bakgrund och elever med funktionshinder, men även till de elever vid det individuella programmet som inte går vidare till ett nationellt eller specialutformat program. Skolverkets uppdrag bestod även i att
uppmärksamma huvudmännens insatser för att öka andelen elever med fullständiga betyg. Skolverket valde att genomföra uppdraget genom sex delstudier där både elevers, föräldrars uppfattningar såväl som lärares, rektorers och huvudmännens uppfattningar om ovanstående problematik skulle ”komma till tals”.
6.2.1 Tre orsakskategorier
Resultatet av studien redovisades därefter utifrån tre olika orsakskategorier:
Processrelaterade faktorer – handlar först och främst om sådant som ligger inom skolan och skolpersonalens ansvarsområde som t e x arbetssätt, attityder och relationer till elever, föräldrar m.m.
22 Individrelaterade faktorer – är sådana faktorer som direkt kan relateras till eleven själv eller elevens sociala förhållande.
Systemrelaterade faktorer – avser faktorer som den enskilda skolan inte på kort sikt kan påverka t e x det nationella styrsystemet.
Resultatet som skolverkets studie kom fram till visade på att det fanns fler sammanhängande orsaker till att elever går ur skolan med ofullständiga betyg och de faktorer som framträdde tydligast var de processrelaterade faktorerna. Dessa faktorer är sådana som skolans personal i stor grad kan vara med och påverka och det framgick bland annat brister i relationer mellan skolans personal och elever, föräldrar. Vidare brister gällde hur arbetssätt anpassas till elevens förutsättningar och behov där förlegade arbetsmetoder lyftes fram som en bidragande orsak, samt avsaknaden av kompetensutveckling för lärare. Det framkom även skillnader i
ambitionsnivå och resultatnivå där skolans sätt att tydliggöra krav och förväntningar i många fall brister.
Utifrån uppdraget att särskilt uppmärksamma elever med utländsk bakgrund och elever med funktionshinder framkom att modersmålsundervisningen och studiehandledning på
modersmålet hade låg prioritet i många skolor. För funktionshindrade elever framkom det att det oftast krävdes någon diagnos för att eleverna skulle vara berättigade till någon form av stödundervisning över huvud taget.
De individrelaterade faktorer är svårare för skolans personal att påverka och studien visade att bland annat elevens sociala situation har betydelse för elevens studieresultat. Det gäller t e x familjens sociala problem, vilken utbildningsbakgrund elevens föräldrar har, utländsk bakgrund, inlärningssvårigheter samt bristande motivation.
När det gällde studieresultat för elever med utländsk bakgrund så har den etniska bakgrunden betydelse och hur lång tid eleverna vistats i Sverige, samt eventuell bristande skolbakgrund sedan tidigare. För elever med funktionshinder framkom inga specifika individorsaker mer än svårighet att lära på grund av sitt handikapp.
När det gäller Systemrelaterade faktorer vilka innefattar t e x betygssystem, de nationella styrdokumentens krav m.m. så har de inte i studien angetts som några orsaksverkande faktorer till att elever avslutar skolan med ofullständiga betyg. En viss koppling finns till de följder som kommer av behörighetsregler till t ex gymnasieskolan och därav viss förklaring till de ovanstående stödinsatserna i de prioriterade behörighetsgivande ämnena.
23 6.2.2 Individuella programmet
I uppdraget angavs så även att studera orsaker till varför en liten grupp elever på det individuella programmet inte går vidare till ett nationellt- eller specialutformat program. Skolverket ringade in tre olika grupper av elever nämligen 1) de elever som vill, men har bristande kunskap sedan tidigare, har svårigheter att lära och har av den anledningen svårt att komma in på något nationellt program. Här omfattas även de elever med utländsk bakgrund som inte har tillräckliga kunskaper i svenska och/eller engelska. 2) denna grupp omfattas av elever som inte vill gå över till ett nationellt program utan har andra mål som t e x att arbeta eller studera i annan skolform. 3) i denna grupp ingår elever som inte är lika motiverade och är osäkra på och vet inte vad de vill när det gäller inriktning och val av studier.
6.2.3 Huvudmännens insatser
När det gäller vilka insatser som huvudmännen uppger att de gör för att öka andelen elever med fullständiga betyg så är utgångspunkt de processrelaterade faktorerna. Insatserna består i att elever ibland erbjuds stöd i framför allt i vissa ämnen som t e x svenska, matematik, engelska, även om svårighet att uppnå målen är i andra ämnen. Andra insatser är att ibland inrätta mindre studiegrupper för elever som behöver extra stöd. Insatser som görs för elever med utländsk bakgrund är bland annat att öka den språkliga medvetenheten men även ett ökat samarbete med föräldrar samt införandet av ett interkulturellt perspektiv. Skolverket finner det noterbart att endast ett fåtal huvudmän hade uppgivit insatser i form av utveckling av arbetsmetoder och arbetssätt för den berörda elevgruppen, trots att många framhöll just bristen på förnyelse som en viktig orsak till att elever lämnar skolan utan fullständiga betyg.
I en av delredovisningarna visar man på att förvaltningschefer och rektorer snarare understryker individrelaterade än processrelaterade orsaker till att elever inte når kunskapsmålen och får fullständiga betyg. Skolverket påpekar dock möjligheten till att individrelaterade orsaksförklaringar kan bero på hur skolan fullgör sitt uppdrag, dvs. de kan kopplas till processrelaterade faktorer. Skolverket menar att huvudmännens insatser inte alltid hänger samman med orsaksförklaringarna och det är sällan åtgärder vidtas som rör det inre arbetet i skolan.
24 6.2.4 Skolverkets förslag till insatser
Några utav skolverkets förslag bestod i att inom ramen för utvecklingsdialog med kommunerna diskutera bland annat rätten för elever att erhålla stöd i samtliga ämnen där målen inte uppnås. Med fokus på kärnämnenas betydelse för behörighetskraven till gymnasiet får dock inte:
”… medföra att eleverna inte får tillfredsställande undervisning i andra ämnen. Eleverna har rätt att få god utbildning i ”alla grundskolans ämnen.”
(Skr. 1998/99:121, s. 24).36
Diskussion föreslogs även gällande vikten av att tidigt upptäcka och uppmärksamma de elever som har svårighet att uppnå målen och betydelsen av att tidigt kunna påbörja kontinuerliga stödinsatser samt att kraven på en diagnos inte får vara en förutsättning för att erhålla stöd.
Vidare förslag gäller att utifrån läroplanerna Lpo 94; Lpf 94 föra en diskussion angående betydelsen av förtroendegivande relationer mellan skolpersonal, elever och föräldrar. Skolverket betonar även betydelsen av att elever och föräldrar är delaktiga i utarbetandet av åtgärdsprogram. Vidare ses det som en nödvändighet att med skolans alla intressenter föra kontinuerliga och öppna diskussioner kring mål och resultat på alla nivåer. När det gäller elever med utländsk bakgrund anser skolverket att det finns skäl för skollagskommittén att se över bestämmelserna vad gäller modersmålsundervisning och möjlighet till studiehandledning på modersmålet. Vidare förslag gäller att uppmärksamma kompetensutveckling hos lärare som undervisar såväl elever med utländsk bakgrund som elever med funktionshinder, där skolverket kommer att följa den nya lärarutbildningen.
Skolverket ämnar så även undersöka möjligheterna att erbjuda redan yrkesverksamma lärare kompetensutveckling när det gäller basfärdigheter i vid bemärkelse samt värdegrundsfrågor i teori och praktik
Förslag när det gäller det individuella programmet menar skolverket att det inom skolans ram behövs insatser för att utveckla det individuella programmet gällande: innehåll och arbetssätt, introduktionssamtal, kontakter med föräldrar samt upprättandet av en individuell studieplan. Skolans personal bör vidare, i så hög utsträckning som möjligt, försöka entusiasmera och motivera dessa elever att gå vidare till ett nationellt eller specialutformat program.
36
25
6.3 Åtta vägar till kunskap – en ny struktur för gymnasieskolan (2003)
Samma år som skolverket fick i uppdrag av regeringen att genomföra tidigare nämnda studie ”Ofullständiga betyg- varför når inte alla målen” fattades beslut om att tillsätta enparlamentarisk kommitté, Gymnasiekommittén 2000, vars uppdrag var att utreda och lämna förslag till ny utformning av gymnasieskolan. Uppdraget slutfördes i januari 2003 då
kommittén presenterade sitt förslag till en framtida gymnasieskola i betänkandet ”Åtta vägar till kunskap –en ny struktur för gymnasieskolan”37.
6.3.1 Gymnasieskolans uppdrag
Behovet av en förändring av gymnasieskolans utformning motiverades mot bakgrund av de snabba samhällsförändringar som skett under 1990-talet. Dessa krävde en utveckling av gymnasieskolan för att bättre förbereda ungdomarna på de nya krav som ställdes i samhälle och arbetslivet i form av kunskaper som oftast krävde utbildning motsvarande lägst
gymnasienivå. Det framhölls också att den svenska gymnasieskolan varit framgångsrik i den bemärkelsen att så många som 98 % av grundskolans elever påbörjar en gymnasieutbildning. Men med anledning av detta poängterades också särskilt vikten av åtgärder för att fler också skulle få möjlighet att slutföra sin gymnasieutbildning med uppfyllda kunskapsmål38.
I kapitlet om gymnasieskolans uppdrag konstaterar kommittén hur faktorer som kön, social bakgrund och föräldrars utbildningsnivå fortfarande är faktorer som påverkar ungdomars val av gymnasieutbildning mycket starkt. Kommittén framhåller också att skolan har ett särskilt kompensatoriskt uppdrag för att motverka skillnader mellan tillhörande socialgrupp och studieresultat. Ungdomar med invandrarbakgrund, framförallt pojkar, är också en grupp av elever där kommittén framhåller vikten av att komma till rätta med problemet att de i högre utsträckning än andra inte fullföljer sin gymnasieutbildning och därmed löper risk att marginaliseras i arbetsliv och samhälle. Kommittén uppmärksammar i samband med detta frågan om det svenska utbildningssystemet inte lyckas med målsättningen att fungera kompensatoriskt för de ungdomar med ett annat etniskt ursprung. De redogör även för
statistik som visar att invandrarelever är överrepresenterade på det individuella programmet.39
37 SOU2002:120 38 SOU2002:120, s.52 39 SOU2002:120. s 76
26 Kommittén hävdar därav att gymnasieskolans kompensatoriska uppdrag måste
uppmärksammas tydligare och även tilldelas mer utrymme och resurser i den framtida gymnasieskolan för att uppnå målet att vara en gymnasieskola för alla elever.
6.3.2 En analys av nuvarande gymnasieskola
I betänkandet redogörs även för erfarenheter av dagens gymnasieskola med utgångspunkt från 1992/1993 då den senaste reformeringen av gymnasieskolan trädde i kraft. I detta avsnitt uppmärksammas särskilt undersökningar som visar tendenser till alltfler elever avslutar sin gymnasieutbildning utan slutbetyg och att många elever redan tidigt planerar att fullfölja sin gymnasieutbildning på komvux. Kommittén redogör också för en utvärdering gjord av skolverket 2002 där det framkommer tydliga skillnader i avbrottsfrekvens mellan olika program, där den största andelen avhopp finns inom yrkesförberedande program. Samma undersökning visar även på ett samband mellan avbrottsfrekvens och elevernas
genomsnittliga betygsmedelvärde från grundskolan. Det framkommer även att flickor uppnår ett bättre studieresultat än pojkar och att avbrottsfrekvensen är särskilt hög för de elever som tillhör minoritetskönet på ett könssegregerat program40.
Erfarenheter av det individuella programmet, som tillkom i samband med
gymnasiereformeringen 1991, uppmärksammas också av kommittén i ett särskilt kapitel. Det huvudsakliga syftet med det individuella programmet tydliggörs med hänvisning till gällande skollag där det framgår att:
Ett individuellt program skall först och främst förbereda eleven för studier på ett nationellt eller ett specialutformat program. 41
Kommittén redovisar även statistik som visar att andelen elever som går sitt första år på IV har ökat markant vilket gjort att programmet växt till att bli det tredje största programmet. Däremot sjunker elevantalet kraftigt om hänsyn istället tas till andel elever som går år 2 och 3 då IV istället är ett av de mindre programmen på gymnasiet. Kommittén understryker dock att detta inte ska tolkas att målsättningen i skollagen har uppnåtts eftersom undersökningar visar att många elever väljer att avbryta sina gymnasiestudier helt efter ett år på IV istället för att söka till ett nationellt eller specialutformat program.
40
SOU2002:120, s.125
41
27 Kommittén redogör även för konsekvenser av behörighetsreglerna till gymnasieskolan som infördes 1998 med krav på godkända betyg i matematik, engelska och svenska vilket inneburit en kraftig ökning av det individuella programmet. Erfarenheterna visar också på problem med anknytning det individuella programmets låga status och en tendens till att många grundskolor satsar all stödverksamhet i de tre behörighetsämnena med följden av att eleverna får stora kunskapsbrister i övriga ämnen. Andra brister med anknytning till det individuella programmet som kommittén uppmärksammar är att det råder stora skillnader mellan kommunernas sätt att erbjuda programinriktade individuella program, PRIV, till elever som saknar behörighet till ett nationellt program.
6.3.3 Förslag till insatser
Det förslag som kommittén ger i sitt slutbetänkande är att den tidigare uppdelningen i program ska i den framtida gymnasieskolan ersättas av en ny struktur i form av åtta olika sektorer som alla kan leda till både yrkesverksamhet och högre studier. På detta sätt vill kommittén göra ingången till gymnasieskolan bredare och med möjlighet för eleverna att med tiden göra successiva val. I betänkandet förtydligar man det kompensatoriska uppdraget att försöka komma till rätta med den könsmässiga obalansen och påverkan av social bakgrund på följande sätt:
om den framtida gymnasieskolans struktur ger elever bättre kunskaper om vilka valmöjligheter som finns och vad de innebär, så har skolan en chans att påverka elevernas val till att bli mindre könsmässigt och socialt traditionella. En struktur med successiva val ger utrymme för detta.42
Kommittén menar också att den nya strukturen ska gagna elever med invandrarbakgrund då undersökningar visar att dessa elevers studieresultat och val av utbildning mer är kopplat till den sociala bakgrunden än till etnicitet43.
När det gäller att motverka avbrottsfrekvensen föreslår kommittén en förändring gällande bestämmelserna om rätten till slutbetyg. Kommitténs förslag är att införa rätten till avgångsbetyg för alla elever som avslutar sina gymnasiestudier oavsett hur många poäng de har uppnått44. Detta motiveras utifrån tanken att det är bättre att eleverna går kvar i gymnasiet och försöker nå så långt som möjligt utifrån sina individuella förutsättningar än att de avbryter sina gymnasiestudier helt. Kommittén föreslår också att införa en särskild gymnasieexamen som ska motsvara kraven på grundläggande behörighet för högskolestudier, där kraven ska 42 SOU2002:120 s. 201 43 SOU2002:120 s. 190 44 SOU2002:120 s. 272
28 vara minst godkänt i lägst 2250 poäng, inklusive godkänt betyg i gymnasiearbetet vilket ersätter nuvarande projektarbete.
I kapitlet ”Individuell studiegång i gymnasieskolan” redogör kommittén också för frågan om individuella programmets vara eller inte vara i den nya framtida gymnasieskolan. Kommittén har förutom de erfarenheter som vi ovan redogjort för även i sitt utredningsarbete kommit fram till att det råder stora variationer mellan kommunerna hur individuella programmet organiseras, tilldelningen av resurser och framförallt hur mycket undervisning och vilket utbud som eleverna på detta program erbjuds. Eftersom det är kommunerna själva som fattar beslut om detta menar kommittén att det i värsta fall kan leda till att vissa kommuner väljer att inte satsa så mycket resurser på programmet och erbjuder istället billigare alternativ som 5 dagars praktik eller enbart några timmars undervisning i veckan i de behörighetsgivande ämnena45. Andra aspekter som lyfts fram är att programmet har fått en negativ stämpel att vara en plats för de ”misslyckade”. Trots det dåliga ryktet och programmets låga status så framkommer även i kommitténs utredning att eleverna upplever att relationen till lärarna på programmet är bra. Eleverna känner sig sedda och hörda vilket kan leda till ett bättre självförtroende och känsla av att någon tar dem på allvar.
Det förslag som kommittén slutligen lägger fram i sitt betänkande är att behörighetskraven till gymnasieskolan ska behållas men att det individuella programmet ska tas bort i den nya framtida gymnasieskolan. Kommittén har i denna fråga tagit fasta på forskning som förordar ett inkluderat synsätt vilket resulterar i att de föreslår att de elever som inte uppnår
behörighetskraven ska istället få rätten att söka och bli preliminärt antagna till någon av de åtta föreslagna sektorerna. En individuell studiegång ska erbjudas med möjlighet att komplettera med betyg i de behörighetsgivande kurserna samtidigt som eleven följer undervisningen för övrigt i den omfattning som bedöms möjlig utifrån egna förutsättningar och behov. Kommittén framhåller också vikten av att tillvarata den kompetens, i form av flexibla arbets- och synsätt och otraditionella metoder, som utvecklats hos framgångsrika individuella program och föra det vidare till lärarna i den framtida gymnasieskolan.
45
29
6.4 Kunskap och kvalitet – elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan
(2004)
Efter de förslag som ovanstående gymnasiekommitté lämnade i betänkandet ”Åtta vägar till kunskap –en ny struktur för gymnasieskolan”46 , skedde ett omfattande remissförfarande som utmynnar i propositionen Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan47. Propositionen som skrivits i samarbete med MP och V överlämnades av regeringen till
riksdagen i april 2004, och beslut fattades i oktober samma år.
6.4.1 Åtta vägar blir elva steg
Majoriteten av remissinstanserna ställde sig i huvudsak positiva till gymnasiekommitténs förslag om en ny organisatorisk reform av gymnasieskolan med indelning i åtta sektorer men uttryckte samtidigt en viss tveksamhet inför utformningen av successiva val vilket en del menade skulle försämra möjligheten för eleverna att garanteras en viss inriktning.
I kapitlet ”Principiella utgångspunkter” uttrycks det också en oro för att den arbetsinsats som skulle krävas för att genomföra en ny struktur med åtta sektorer skulle bli alltför omfattande. Regeringen valde således till slut att gå emot gymnasiekommittén i denna fråga och istället lägga fram ett förslag med utgångspunkt i det nuvarande programgymnasiet men med fokusering på särskilda insatser inom områden som bedöms vara i behov av utveckling och kvalitetsförbättring. Detta innebär attett systematiskt kvalitetsarbete i alla skolor behövs, med kontinuerlig uppföljning. Det framhålls bland annat vikten av tidig uppföljning av resultaten, där stöd och stimulans bör sättas in tidigt.
I propositionen betonas allvaret i att var fjärde elev idag inte slutför en gymnasieutbildning med slutbetyg följande:
När gymnasiekompetens har blivit den etablerade grundkompetensen är det en allvarlig nackdel och risk för utanförskap att inte ha de kunskaper som en slutförd gymnasieutbildning ger48.
För att komma till rätta med detta anges det därför i propositionen att särskilda insatser måste göras främst inom de yrkesförberedande programmen och det individuella programmet med anledning av att en stor del av dessa elever finns inom dessa program.
46 SOU2002:120 47 Prop. 2003/04:140 48 Prop. 2003/04:140 s. 12
30 Det konstateras också att gymnasieskolan har gått alldeles för mycket mot fragmentisering och negativ stress, vilket anses har blivit framdrivet av en rad korta kurser med betygssystem som belönar det kortsiktiga. För att skapa en mer helhet behöver gymnasieskolan
moderniseras och fokusera mer på sammanhang och fördjupning och för att motverka dagens splittrade studier och ge bättre förutsättningar för fördjupning behöver kurserna förlängas. Utöver fyra kärnämnen ska därför grundprincipen vara att inga kurser ska omfatta mindre än 100 gymnasiepoäng. Förslaget att införa ämnesbetyg istället för dagens kursbetyg syftar även det till att minska stressen för både elever och lärare samt att fokus hamnar på sammanhang istället för på delar.
6.4.2 De yrkesförberedande programmen
I ett särskilt avsnitt redogör regeringen för de förslag som läggs fram för att stärka kvaliteten på de yrkesförberedande programmen. Målsättningen är bl. a att skapa en bättre koppling till arbetslivet genom att införa obligatoriska samråd på lokal nivå mellan kommuner och arbetsmarknadens parter. Regeringen aviserar även att införa en särskild yrkesdelegation på nationell nivå som ska ha en rådgivande roll i yrkesutbildningsfrågor.
Ett annat utav regeringens förslag är att kärnämnena bör präglas av utbildningens inriktning s.k. infärgning. Denna möjlighet har funnits även i nuvarande läroplaner sedan
programgymnasiets tillkomst, men nu vill man förtydliga detta och betonar samtidigt starkt att det dock inte är frågan om att sänka kunskapsambitionerna för dessa elever. Eleverna måste se att kärnämnena behövs ute i yrkeslivet och då kan man få en starkare och tydligare koppling där emellan.
I propositionen framhävs även att det idag existerar alldeles för få alternativ till skolförlagd utbildning och föreslår därför att införa en ny gymnasial lärlingsutbildning.
Gymnasiekommittén hade i sitt betänkande endast föreslagit att den tidigare möjligheten till lärlingsutbildning inom nuvarande gymnasieskola skulle behållas, men i propositionen går man ett steg längre och föreslår att lärlingsutbildningen ska utvecklas och bli ett attraktivt och valbart alternativ inom alla yrkesinriktade program.49
6.4.3 Individuella programmet
När det gäller frågan om individuella programmets vara eller inte vara visar svaren från remissinstanserna att ca hälften av de 90 tillfrågade var positiva till kommitténs förslag att det
49
31 individuella programmet skulle tas bort i den nya gymnasieskolan50. Bland de remissinstanser som istället hade negativa synpunkter på förslaget framkom bl. a en rädsla för att kvaliteten på gymnasieutbildningen skulle försämras om förslaget gick igenom och att det också skulle innebära krav på omfattande resurser. Några instanser menade även att obehöriga elever borde ligga under grundskolans ansvar och inte gymnasieskolans.
Bland remissinstanserna framkommer även ”en oro för i vilken utsträckning det finns en beredskap att möta och ge de aktuella elevgrupperna en utbildning som är individualiserad och av hög kvalitet”51.
Denna åsikt återfinns också i en särskild utredning gjord 2003 av Ungdomsstyrelsen52 på uppdrag av regeringen där de i sina slutsatser bl a förordar att det individuella programmet ska behållas.
I propositionen väljer regeringen att även i denna fråga att gå emot kommitténs förslag att ta bort det individuella programmet och föreslår istället att det ska behållas. Däremot betonas att kvaliteten på programmet måste stärkas och eleverna som går där måste få bättre förutsättningar för att fler skall fullfölja sin gymnasieutbildning. Detta kan ses mot bakgrund av gymnasiekommitténs utredning som visade på stora skillnader bl a mellan kommunerna vad gäller organisation och resursfördelning till de individuella programmen.
För att höja kvaliteten och säkerställa elevernas rätt till likvärdig utbildning som för elever på nationella program föreslås i propositionen att införa en skyldighet för kommunerna att erbjuda även elever på individuella program utbildning på heltid. En ändring i skollagen föreslås gälla redan från 1 juli 2006.
Det betonas särskilt också att det individuella programmet inte ska ses som en fortsättning på grundskolan, utan målet måste vara att så många som möjligt går vidare till studier på ett nationellt eller specialutformat program. Innehållet i utbildningen på det individuella programmet ska vara utifrån den enskilde elevens förutsättningar och behov med fortsatta möjligheter att inom ramen för PRIV kombinera studier på grundskolenivå med kurser på ett nationellt program. 50 Prop. 2003/04:140 s. 50 51 Prop. 2003/04:140 s. 53 52 SOU2003:92
32 I propositionen framhålls också vikten av att stärka kvaliteten och tydliggöra målsättningen för elever som kombinerar studier med praktik. I detta fall gör en skillnad på praktik som är kopplad till mål i en kursplan eller övrig praktik som i propositionen benämns miljöpraktik. Vikten av målsättning även för denna praktik uttrycks enligt följande:
I de fall miljöpraktik ingår skall den utgöra ett medvetet led i elevens studier och bidra till att förstärka elevens framtida förutsättningar att följa gymnasiekurser. De moment som bedrivs på en arbetsplats skall för alla elever i första hand utgöras av arbetsplatsförlagt lärande och därmed kunna generera betyg och gymnasiepoäng... 53
6.4.4 Avgångsbetyg – slutbetyg – gymnasieexamen
Gymnasiekommitténs förslag att motverka avbrottsfrekvensen genom att införa rätten till avgångsbetyg för alla elever oavsett hur många poäng som uppnåtts stöter även detta på motstånd. I propositionen stöds visserligen tanken som uttrycks i betänkandet att så många elever som möjligt ska motiveras att gå kvar på det programmet man påbörjat men däremot vill man inte införa rätten till avgångsbetyg för alla elever utan behålla det nuvarande betygssystemet.
Insatser som föreslås istället är att erbjuda extra stödinsatser utifrån varje elevs situation och behov inom programmen. Som en nödvändighet för att detta ska kunna fungera uttrycks även behov av att utveckla det pedagogiska arbetet och att utgångspunkten ska vara utifrån elevens uppfattning av situationen. Särskilt betonas också vikten av att stödinsatser och
åtgärdsprogram ska dokumenteras i den individuella studieplanen som enligt 1 kap. 12 § gymnasieförordningen ska upprättas för alla elever i gymnasieskolan54.
Förslaget om gymnasieexamen som framfördes av gymnasiekommittén vinner däremot gehör och föreslås därför i propositionen att införas för elever som påbörjar studier from
höstterminen 2007. Målsättningen är att denna skall fungera som ett tydligt bevis på att studierna är framgångsrikt fullföljda. Tanken är att denna examen också skall bli ett attraktivt mål att sträva mot och på så sätt sporra elever att vilja fullfölja sin utbildning.
53
Prop 2003/04:140 s. 53. 54
33
7 Sammanfattande analys och diskussion
Frågan om varför en del elever inte uppnår läroplanens målsättning om en fullständig gymnasieutbildning55 är ett relativt stort och mångfacetterat område som kan ge upphov till många olika tankar och infallsvinklar. I vår tolkning av de utredningar och rapporter vi har tagit del av visar sig vissa aspekter framträda tydligare än andra. Vi kommer i detta avsnitt att ge en sammanfattande analys utifrån våra frågeställningar av vad vi tolkar som de mest
centrala delarna i vår undersökning och även göra kopplingar till vår historiska bakgrund samt vår teoretiska utgångspunkt och förförståelse. Vi avslutar därefter med ett diskussionsavsnitt där vi redogör för våra reflektioner kring detta arbete.
7.1 Vilka, varför och vad göra?
Vad vi kan urskilja i vår analys av de rapporter och utredningar vi tagit del av framkommer att några elevgrupper i större utsträckning än andra riskerar marginalisering. Framförallt är det de som tidigare i grundskolan haft skolsvårigheter som även i gymnasiet får fortsatta svårigheter att fullfölja sin utbildning.
Vi kan också se att i de förslag till insatser som presenteras betonas vikten av att tidigt upptäcka och uppmärksamma de som behöver extra stöd, oberoende om de har en fastställd diagnos eller inte. Dessutom föreslås det att rätten till stöd ska dokumenteras i elevens individuella studieplan vilken också ska följas upp kontinuerligt. Bestämmelsen om den individuella studieplanen återfinns i 1 kap 12 § gymnasieförordningen med följande lydelse:
För varje elev skall det upprättas en individuell studieplan. Den skall innehålla uppgifter om elevens studieväg och om de val av kurser eleven gjort. Vidare skall det av studieplanen framgå om eleven följer ett fullständigt, utökat eller reducerat program56.
Som framgår så har alltså förslaget om krav på dokumentation av stöd i den individuella studieplanen inte inneburit någon förändring i lagbestämmelsen och det finns heller inte ännu någon notering i gymnasieförordningen som antyder att en sådan förändring är på gång i den kommande utformningen av gymnasieförordningen.
55
Lpf94, Kap 1.3 Särskilda uppgifter och mål för olika Skolformer
56
