Barns behov av en lugn stund i förskolan

§

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Barns behov av en lugn stund i förskolan

Childrens need of a calm moment in preschool

Cecilia Cederholm

Sofia Gullwi

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och Ungdomsvetenskap

Abstract

Examensarbetets titel är Barns behov av en lugn stund i förskolan. Författare är Cecilia Cederholm och Sofia Gullwi.

Syftet är att undersöka barns behov av lugna aktiviteter i förskolan. Vi avser att synliggöra barnens tankar om viloplatsen genom frågeställningen:

• Hur vill barnen som är mellan tre och fem år att platsen där de vill vara för sig själva ska utformas för att de ska trivas bra där?

Genom intervjuer med pedagoger, studiebesök och kursdeltagande har vi fokuserat på vilans effekter och barnens delaktighet i verksamheten. Detta ska belysas genom frågeställningarna:

• Vilken betydelse har vilan för barnens välbefinnande?

• Hur påverkas barnens inlärningsförmåga av vilan? Teoretiska utgångspunkter är valda delar av Freinet-, Waldorf-,

Montessoripedagogiken, Vygotskij samt aktuell forskning och facklitteratur. I uppsatsen används både kvantitativ och kvalitativ metod. Empiriinsamlingen har skett genom sex intervjuer med pedagoger och 21 intervjuer med barn i tre till fem årsåldern.

Resultatet visar att både barn och pedagoger har bekräftat vikten av lugna aktiviteter. Ofta beskriver barnen andra platser än de, av pedagogerna, utsedda rummen för vila. Andra slutsatser är att det behöver finnas en balans mellan aktivitet och vila för att barnen ska må bra.

Förord

Vi vill passa på att tacka alla pedagoger och barn som vi fått samtala med under detta arbete. Hjärtligt tack till de förskolor och skolor som tagit emot oss på studiebesök. Tack till förskolorna där vi haft vår avslutande VFT-termin för att vi fått göra vår undersökning hos er. Vi hoppas att ni alla får användning för resultatet i ert arbete med barnen.

Vi vill även tacka vår handledare för stort stöd i vårt fortlöpande arbete och alla personer som inspirerat oss genom att ge förslag till fortsatt utveckling av denna text. Även ni andra anhöriga vill vi tacka för att ni stöttat oss med hemmets sysslor och mat på bordet.

Malmö i mars 2010

Innehåll

1 Inledning...7

1.1 Läroplanen för förskolan och skollagen...8

1.2 Syfte och frågeställningar...9

1.3 Övrig disposition...10

2 Teori och tidigare forskning...11

2.1 Barnens välbefinnande...11

2.1.1 Snoezelen och andra lugna rum...12

2.1.2 Massagen påverkar välbefinnandet...13

2.1.3 Lugna barn kan hantera konflikter bättre...13

2.2 Inlärningsförmågans påverkan ...14

2.2.1 Självkänsla och självförtroende...15

2.2.2 Hög ljudnivå kan störa barns inlärningsförmåga...16

2.3 Att lyssna till barnen...17

2.3.1 Barns rättigheter...17

2.3.2 Freinet-, Montessori- och Waldorfpedagogikerna...18

3 Tillvägagångssätt och empirisk studie...19

3.1 Metodval...19

3.2 Urval...21

3.3 Genomförande...22

3.3.1 Besök hos specialpedagog i Malmö samt intervju...23

3.3.2 Tvådagars kurs i hjärngymnastik...24

3.3.3 Samtalen med barnen...25

3.3.4 Observationerna...26

3.3.5 Studiebesök på Reggio Emilia inspirerad förskola...26

3.3.6 Intervjuer med fem yrkesverksamma pedagoger...27

3.4 Forskningsetiska överväganden...27

3.5 Analysbeskrivning...28

4 Analys...30

4.1 Barnens tankar om platsen där de vill vara för sig själv inomhus...30

4.1.1 När och vart drar sig barnen undan?...31

4.1.2 Platsernas innehåll är betydelsefulla för barnen...32

4.1.4 Övrigt som barnen vill tillägga...34

4.2 Kort sammanfattning av barnens tankar kring utomhusmiljön...34

4.3 Pedagogers syn på en lugn stund ...37

4.3.1 Lugnare barn...37

4.3.2 Hur kan en lugn stund se ut på förskolorna?...37

4.3.3 Självkänsla och självförtroende...38

4.3.4 Konflikter...39

4.4 Påverkas barnens inlärningsförmåga och koncentration av en lugn stund?...40

4.5 Sammanfattning och slutsatser...41

5 Diskussion och kritisk reflektion...43

5.1Var befann vi oss under samtalen...43

5.2 Följdfrågor...43

5.3 Att hitta relevant litteratur...44

5.4 Olika intervjumetoder...44

5.5 Fortsatt forskning...44

1 Inledning

Barnens välbefinnande, inlärningsförmåga, koncentration och stress påverkas mycket i stora och stökiga barngrupper. När barnen får tillgång till en harmonisk och lugn stund kan de återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Som rekreationsplats behövs ett ställe där barnen får varva ner och ta det lugnt, enskilt eller i liten grupp. Vi menar att barnen själva känner när de behöver lugn omkring sig och då väljer de att gå till en lugnare plats för att få balans mellan aktivitet och vila. På dagens förskolor har vi sett att antalet rum som används för vila och återhämtning ökar. Frågan är om barnen använder sig av rummen när de vilar eller väljer de andra platser?

Detta examensarbete handlar om barns tankar kring hur ett lugnt utrymme ska

utformas. Genom samtal med barn försöker vi förstå barnens tankar kring hur de vill att en plats för lugn och ro ska se ut. Återhämtning kräver inte alltid tystnad utan kan även innefatta lugna lekar och aktiviteter, enskilt eller tillsammans med andra barn.

De vuxnas tankar kring vilans betydelse ska även belysas genom intervjuer av verksamma pedagoger, föreläsningar, en kurs och två studiebesök. Våra

empiriinsamlingar ska därefter jämföras med vad vi har funnit i facklitteraturen. Barnens vila kan ske på många olika platser och behöver inte ske just i ett rum. Ett rum begränsas av flera väggar, men en viloplats kan vara en del av ett rum (Halldén, 2007). Den kan också vara belägen utomhus.

När barnen är på den lugna platsen är de oftast där för att finna harmoni. Harmoni är individuellt men för oss innebär det att man känner att man funnit en balans och lugn i sitt inre. Man kan också finna harmoni när man gör exempelvis rörelseövningar som samtidigt är avslappnande. Ett exempel på detta är när vi vuxna utövar yoga. Vi tror inte att barnen finner harmoni i alltför stökiga lekar och när de ständigt är aktiva, utan behöver träna sig på att vara lugna emellanåt.

Vi valde detta ämne eftersom vi själva har upplevt att barn har behov avlugna stunder varje dag. Barnen behöver lära sig att finna ro redan i förskolan för att kunna må bättre i sitt fortsatta liv (Setterlind, 1983). Vi vuxna behöver lugn och avslappning för att må bra. Varför skulle inte barnen behöva detsamma? I dagens förskola diskuteras ofta vilka aktivitetsövningar som ska göras med barnen för att de ska utvecklas. Vi anser att det läggs för lite fokus på vikten av barns återhämtning efter aktiviteterna. I

styrdokumentet, Lpfö 98, står det om betydelsen av lek och aktivitet men vi har tyvärr inte funnit något skrivet om vikten av att ta det lugnt.

Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att det är mindre vanligt att pedagogerna reflekterar över barnens tankar, det är ett delvis outforskat område. Halldén (2007) menar att det är ett nytt forskningsfält att bedriva forskning för och tillsammans med barnen istället för att beskriva forskning om barn. Därför anser vi att om man lyssnar till vad barnen tycker och tänker kan vi pedagoger förändra barnens villkor till det bättre. Vårt arbete är till stor del uppbyggt på barnintervjuer.

Ämnet valdes eftersom det fanns få undersökningar gjorda kring varför barn behöver vila. Aktivitet behövs för att barnen ska bli trötta och känna ett behov av att vila. Uvnäs Moberg (2005) menar att det måste finnas en balans mellan aktivitet och vila. Ellneby (1999) bekräftar våra tankar om att dagens alltmer stressade barn mår bättre genom återhämtning och vila.Vår förhoppning är att vi ska få stor användning av detta arbete i vår framtida yrkesroll som förskollärare. Vi hoppas då bli mer vaksamma på och känsliga för barnens behov av att varva aktiva lekar med lugnare aktiviteter för att bli mer harmoniska människor.

Intervjuerna som vi valt att göra med barnen på våra respektive VFT-platser

(verksamhetsförlagd tid) är frågor kring hur barnen vill att platsen där de vill vara för sig själv ska se ut både om den är inomhus eller utomhus (se bilaga B).Vi vill lyfta fram barnens syn på var och när de vill vara på just de platserna. Frågor som kommer att belysas är när de vill vara för sig själva och beskrivningar kring hur det ska se ut på deras valda plats för att barnet skulle kunna trivas där.

I facklitteraturen har vi försökt finna användbar och relevant litteratur till vårt ämne. Men det har varit lite svårt eftersom det inte fanns så mycket skrivet om just detta. Vi ville även genom våra intervjuer ta reda på hur barns psykiska och fysiska hälsa påverkas av att får varva ner. Kanske kopplar de av en stund på sin lugna plats?

Under hela arbetet har vi inte lagt någon vikt vid genus. Vi anser inte att det varit väsentligt att särskilja pojkars och flickors svar i våra frågeställningar.

1.1 Läroplanen för förskolan och skollagen

I Läroplan för förskolan betonas betydelsen av att aktivera barnen och utmana dem ”… till lek och aktivitet.”(Lpfö 98:5). Som pedagog ska man inspirera barnen till att

mångsidigt utvecklas till att bli kreativa, erövra nya kunskaper och färdigheter och på så sätt utveckla sin egen identitet och känna trygghet i denna (Lpfö 98). Läroplanen

viktigt. Pedagoger ska främja barnens utveckling på alla plan enligt Skollagen (1 kap 2 §).

Förskolans läroplan (Lpfö 98) beskriver inte barnens behov av lugn och ro specifikt. Däremot finns det information att finna kring pedagogens uppgift att ge barnen den omsorg (Skollagen, 2a kap 3 §) och trygga miljö som de behöver så att individen ska få känna välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande både psykiskt och fysiskt (Lpfö 98). Detta ”…skall vägas samman på ett balanserat sätt.”(Lpfö 98:7).

När barnen får chansen att själva växla mellan olika aktiviteter utifrån sina egna behov så tar pedagogerna hänsyn till alla barns olika förutsättningar och behov (Skollagen, 2a kap 3 §). Uvnäs Moberg (2005) hävdar att det är viktigt att kunna återhämta sig efter aktiviteter genom vila. Förskolepersonalen måste därför låta barnen få möjlighet att vila under dagen. På så sätt stödjer förskolan hemmet och tar ansvar för barnens mångsidiga utveckling och växande som individer (Lpfö 98). Får inte barnen återhämtning har de svårt att koncentrera sig och då även svårt att lära sig nya saker (Ellneby, 1999). Några sätt att vila och ta det lugnt kan vara att läsa, ge varandra massage eller göra någon annan lugn aktivitet. Vi tror att barnen lär sig att ta hänsyn till varandra genom att de låter sina kamrater vara ifred när de vill ta det lugnt.

1.2 Syfte och frågeställningar

Vårt syfte är att utifrån barnens perspektiv beskriva hur deras lugna plats ska vara utformad.Genom samtalen vill vi ta reda på när barnen tycker att de har ett behov av att vara för sig själva och vilken plats barnen då föredrar att vara på.Barnen får i samtalet tankemässigt inreda platsen så som de själva skulle vilja att den skulle se ut. Resultatet hoppas vi kan inspirera andra pedagoger till att lyssna till barnens tankar när de ska planera hur olika platser ska utformas för att barnen ska trivas bättre.

Genom intervjuer med verksamma pedagoger ville vi ta reda på deras tankar kring varför barn behöver vila. Intervjuerna kopplade vi till facklitteraturen för att se samband och dra slutsatser mellan olika teorier och hur verksamheten ser ut i praktiken.

Vi har också en ambition att kunna få användning av våra erfarenheter av arbetet med denna uppsats för att lära oss lyssna ännu mer till barnens tankar i vår framtida

yrkesroll. Arbetet kanske även inspirerar andra pedagoger till att reflektera över betydelsen av balans mellan aktivitet och vila för barnen i förskolan.

Frågeställningar:

1. Hur vill de äldre förskolebarnen att platsen där de vill vara för sig själva ska utformas för att de ska trivas bra där?

2. Vilken betydelse har lugn aktivitet för barns välbefinnande? 3. Hur påverkas barns inlärningsförmåga av vila och återhämtning?

1.3 Övrig disposition

I Teori och tidigare forskning beskrivs kortfattat vilken litteratur som vi anser vara relevant för ämnet. Kapitlet har delats upp i underrubriker såsom Barnens

välbefinnande, som beskriver Snozele-pedagogiken, massage och konflikthantering. Därefter kommer avsnittet Inlärningsförmågas påverkan. Där framställs fakta kring självkänsla och självförtroende och hur alltför hög ljudnivå kan störa barnens

inlärningsförmåga. Att lyssna till barnen handlar om barns rättigheter och vi tar även upp delar av pedagogerna Freinet, Waldorf och Montessori.

Kapitel tre innehåller Tillvägagångssätt och empirisk studie. Där beskrivs hur vi gjort vårt urval och valet av metod. I Genomförandet beskrivs hela vårt empiriska underlag mer ingående. Därefter belyses de Forskningsetiska överväganden som gjorts i samband med undersökningen. Analysbeskrivning redogör för hur vi har gått tillväga i

analysarbetet.

Resultaten analyseras i kapitlet Analys. Där jämförs den empiriska insamlingen med referenslitteraturen. Överrubrikerna på avsnitt 4.1 till 4.3 är arbetets tre frågeställningar. I avsnittet 4.1 redovisas resultaten från barnsamtalen inomhus. 4.2 redovisar kortfattat i diagramform barnens svar på våra intervjufrågor kring deras rekreationsplats utomhus. 4.3 och 4.4 jämför vi, analyserar och drar slutsatser från pedagogintervjuerna,

studiebesök och kurs i hjärngymnastik. Dessa resultat jämförs sedan med

facklitteraturen. Därefter följer Sammanfattning och slutsatser av undersökningen och dess resultat.

I den sista delen av arbetet, kapitel fem, försöker vi kritiskt granska vårt arbete samt föra diskussioner kring hur arbetets undersökning hade kunnat fördjupats. Där finns även förslag till vidare forskning inom området.

2 Teori och tidigare forskning

Vila behöver alla och den påverkar kroppen på många positiva sätt. Allt hänger ihop som en helhet, därför är det svårt att kortfattat beskriva vikten av att barnen får vila i förskolan. Ofta har vi vuxna lärt oss när vi behöver arbeta eller vila för att må bra. Även barnen behöver lära sig hur man hittar en balans mellan vila och aktivitet (Woxberg, 2005). En orsak till att barn behöver vila kan vara stress. Ellneby (2008) skriver att stressnivåerna hos barnen minskar markant när de får vara på en lugn plats. Om barnen lär sig att känna igen kroppens signaler på när den behöver vila kommer de

förhoppningsvis att må bättre. Ellneby (1999) anser att det finns för lite litteratur och forskning kring barn och stress, speciellt kring mindre barn.

Det finns mycket annat i kroppen som främjas av att vara i ett harmoniskt lugn.

Exempel på detta är bland annat att när barnen slappnar av ökar koncentrationen, barnen kan lättare hantera konflikter och de kan få en bättre självkänsla, vilket beskrivs mer ingående nedan.

I en del av litteraturen vi valt, beskrivs betydelsen av att ha en lugn stund i skolan (jmf. Setterlind, 1983; Bjurström & De Jong, 2006). Den övriga litteraturen beskriver vikten av lugn och ro för barn i allmänhet (von Sivers & Sjönell, 2007; Hammerström, 2006; Ivarsson Jansson, 2001). Men det finns alltför lite litteratur skrivet om förskolan, vilket vi anser gör vår undersökning ännu mer relevant. Förskolan är inte obligatorisk, vilket kan vara en av anledningarna till att det finns mindre litteratur kring det lugna utrymmets betydelse där. Även barns syn på den lugna platsen beskrivs sällan, vilket är en anledning till att vi valt att fokusera på även det i detta examensarbete.

2.1 Barnens välbefinnande

Svenska barn mår inte så bra som de borde göra och de psykologiska problemen ökar enligt Bjärvall (2005). Kanske beror det sämre välbefinnandet på tidens stress och alla ”måsten” som föräldrar och barn vill göra. Alla människor behöver en lugn stund om dagen för att må bra betonar Uvnäs Moberg (2005). Genom att ge barnen tid till vila kan vi hjälpa fler barn att bli välmående. Pedagoger bör dagligen ta tillvara barnens olika behov och utvecklingsmöjligheter (Socialstyrelsen, 1990).När vi låter barnen berätta vad de behöver så kan vi hjälpa dem att utvecklas mer. Vygotskij (Strandberg, 2006)

anser att barnen behöver den lugna platsen för att reflektera kring vad de upplevt. Då kan de lära sig nya saker lättare.

Enligt Setterlind (1983) tar det lång tid att lära sig att slappna av. Hans studie med avslappningsband för elever i högstadiet visade att eleverna mådde bättre och orkade mer när studien avslutats. Barn i högstadieåldern med sömnbesvär fick ett lyckat resultat när de behandlades med avslappningsträning. Om vi redan i förskolan börjar lära barnen att ta det lugnt kanske vi kan uppnå ännu fler välmående barn som orkar mer i skolan och i sitt fortsatta liv. Kanske slipper de att få sömnbesvär i högstadiet.

Uvnäs Moberg (2005) påpekar att om barn själva hittar sitt inre lugn redan i förskolan borde det främja barnens välbefinnande. När de väl lärt sig att hitta egen harmoni har de lättare att hitta tillbaka dit nästa gång. Följer vi barnens tidsrytm kommer de även att må bättre (von Sivers & Sjönell, 2007). Detta kan göras genom att ha mindre strikt

planering av när aktiviteter ska ske på förskolan så att barnen kan välja när de vill ha vila respektive aktivitet utifrån sina individuella behov. Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) menar att om man utgår från barnens tankevärld, deras synsätt, kan man få en bild av deras känslotillstånd och sociala kompetens. Kan detta innebära att barnen mår bättre när de får sina behov tillfredsställda genom att de får vara med och påverka förskolans miljö?

2.1.1 Snoezelen och andra lugna rum

Snoezele-teorin beskriver hur barn med funktionsnedsättningar påverkas genom sina sinnen. Man bygger bland annat upp det vita sinnesrummet för att där kunna ge ökad sinnesstimulering. Ordet Snoezelen betyder snusa/dåsa. I detta rum ska man både vila och aktiveras på samma gång. Barnen mår bättre av att både koppla av och stimulera sina sinnen i det avgränsade utrymmet. Ofta är rummet mörklagt, målat helt vitt med kala väggar. När barnen är i rummet får de själva välja vad de vill utforska. De kan därför använda rummet till både avslappning och sinnesstimulering som komplement till det vardagliga livet. Man kan inreda rummet med discokula, vattenrör med bubblor, uppvärmd vattensäng, lugn musik och en projektorlampa som lyser på väggarna och skiftar i olika färger. Sinnesstimulering skapar känslor av välbefinnande och egenvärde hos barnen (jmf. Bosaeus & Mossberg, 1997; Sjösvärd Mölnlycke & Nederstam, 1993). Idag använder många förskolor och grundskolor idén för att få barnen att varva ner och

därmed bli mer lugna och harmoniska. Rummet används för att barnen ska vila, inte sova, utan använda alla sina sinnen och njuta helt kravlöst.

Resultatet av att ha tillbringat en stund i det lugna rummet sägs vara att stressen minskar och koncentrationen ökar, vilket bidrar till ökad inlärningskapacitet, samt att man lär sig att bearbeta intryck (jmf. Ellneby, 2008). Rummet skapar således känslor av egenvärde, främjar kommunikationen och bygger upp relationer (jmf. Bosaeus & Mossberg, 1997). Barngruppen blir då lugnare och mer rofylld. Hur de vuxna

strukturerar miljön i förskolans lokaler påverkar barnens agerande och kan avgöra om vidare utveckling kommer att ske menar Lindahl (1998). Detta kan tolkas som att barnen på något sätt behöver visa pedagogerna hur de vill att rummen ska användas. Genom dokumentation, bild, observation eller samtal och på många andra sätt kan man se hur barnen vill ha verksamheten. Endast fantasin sätter gränser.

2.1.2 Massagen påverkar välbefinnandet

Ellneby (2008) menar att det är ett grundläggande behov hos oss människor att bli berörda, det ger tryggare och lugnare barn. Därav kan massage vara bra att införa på förskolan för att få mer välmående barn. Även hjärnans bearbetning av sinnesintryck ökar när människor fått beröring, vilket gör att barnen lär sig snabbare.

Woxberg (2005) skriver att bara några minuters massage om dagen ger positiva effekter. Kontakten och kommunikationen ökar mellan de som ger och får massage. Hon beskriver att när man utfört en enkel massage i förskolan har man märkt att barnen blivit lugnare, koncentrerat sig bättre och fått lättare för inlärning samt att de gått in i färre konflikter. När barnen gav varandra massage ökade även sammanhållningen. Andra forskare har dokumenterat effekter som att man blir mindre stressad och irriterad, lugnare, nöjdare och piggare av massage (jmf. Orlick & Solin 1998; Ellneby, 2008; Sjösvärd Mölnlycke & Nederstam, 1993; Lindahl, 1998).

2.1.3 Lugna barn kan hantera konflikter bättre

Aggressivitet kan vara ett tecken på stress och kan motverkas genom beröring och närhet exempelvis genom massage på en lugn plats, se avsnitt 2.1.2. Barnen har lättare för att ta konflikter och finna ett lugn i sig själv om de får tillgång till en lugn och harmonisk plats.

Genom metoden ART lär sig barnen att lugnt och sansat tala ut om och lösa konflikten via ord och inte genom våld eller aggressivitet, såsom Hammerström (2006) skriver i sin bok. När barnen sätter ord på sina känslor och därmed kan prata om dem har de även lättare att minska sin egen aggressivitet. Det är viktigt att barnet vet att de är älskade trots att de betett sig illa beskriver hon. Det är beteendet som medmänniskorna inte gillar, personen tycker de om. Om barnen vet detta lär de sig att ta hand om sina kamrater bättre.

Orlick och Solin (1998) menar vidare att barnen får färre utbrott och kan koncentrera sig bättre när de hittat lugnet inom sig. Då främjas förskolans miljö och barnen kan koncentrera sig på att samspela med sina medmänniskor istället för att utöva

aggressivitet. Miller (1982) skriver att det är viktigt att alltid se de positiva sidorna i barnens beteende och lyfta upp dessa istället för att alltid klaga på barnen. På samma sätt menar Lindahl (1998) när hon skriver att när barnen känner att de duger får de en bättre social, känslomässig och intellektuell utveckling. Pedagoger bör sträva mot att få lyckliga barn som leker eftersom olyckliga barn ofta går till angrepp (jmf. Miller, 1982).

Setterlind (1983) anser att barn som är hyperaktiva kan dämpa sina utbrott genom avslappningsträning. När barnen får tillgång till sinnessimulering ökar deras förmåga att bygga upp relationer (Bosaeus & Mossberg, 1997). Då minskar konflikterna bland barnen.

2.2 Inlärningsförmågans påverkan

På ett rikt och mångsidigt sätt ska barn få tillgång till att utveckla sina känslo- och tankemässiga tillgångar. När barnen får balans mellan aktivitet och vila stärks inlärningsförmågan. Det är därför viktigt att lära sig att slappna av i tidig ålder så att man kan känna ro (jmf. Uvnäs Moberg, 2005; Socialstyrelsen, 1990). Relationen mellan rum och välbefinnande på skolan är viktig då det främjar inlärningsförmågan menar Bjurström och De Jong (2006), vilket även borde innebära att barnen på förskolan behöver en lugn plats för att utvecklas mer intellektuellt. För att de flesta av oss ska må bra behöver vi en balans mellan de olika stresshormoner som finns i kroppen och antistresshormonet oxytocin (jmf. Uvnäs Moberg, 2005).

Enligt Vygotskij behöver barnen den lugna platsen för att reflektera kring vad de upplevt och diskuterat. Vygotskij menar att det behövs två olika rum för att främja barnens inlärning, ett rum för samtal och diskussion och ett rum för inre tankearbete

(Strandberg, 2006). Att vilan är en viktig del för att barnen ska utvecklas optimalt borde man tänka på när man utformar en förskola. När barnen får tid till reflektion bearbetar de den nya informationen och då lär de sig lättare (Knutsdotter Olofsson, 1992). Det är även viktigt att ge barnen möjlighet till reflektion för när barnet ges tid att tolka

omvärlden kan det även förstå sig själva (Ellneby, 2008).

Barnen kanske hittar lugnet inom sig själva när de tar det lugnt och kan då även koncentrera sig bättre när hjärnan är redo för ny information i klassrummet (jmf. Orlick & Solin, 1998). Det är även viktigt att tänka på att barn uppfattar aktiviteternas innebörd på olika sätt. Till exempel ser vissa barn aktiviteter som ett tillfälle för inlärning medan andra barn bara ser det som en rolig aktivitet (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000). När barnen ser aktiviteten som en lek slappnar de av och kan då lättare lära sig nya saker. Detsamma gäller när barnet får tid, närhet och beröring, se avsnitt 2.1.2.

2.2.1 Självkänsla och självförtroende

När barnen blir mer medvetna om sin kropp och dess möjligheter kan de också lära sig bättre (Setterlind, 1983). Även känslor kan blockera för nya intryck (Lindahl, 1998). Därför är det viktigt att lyssna till vad barnen känner så att de förstår vad de behöver för att må bra. När någon person i barnens närhet lever sig in i barnets känslor kan de utvecklas mer känslomässigt (Ellneby, 2008).

Koncentrationsövningar och övningar som aktiverar båda hjärnhalvornas kommunikation med varandra gör att barnen slappnar av och lär sig effektivare (Gustavsson, 1989). Även Woxberg (2005) skriver om denna metod som kallas brain gym, hjärngympa. Hon beskriver hur båda hjärnhalvorna måste aktiveras för att man ska kunna ta in ny kunskap. Tekniken går ut på att man genom enkla, fysiska rörelser

aktiverar och stimulerar nervförbindelserna mellan höger och vänster hjärnhalva. Barnen får bättre självförtroende när de känner att de lär sig snabbare (Bjurström & De Jong, 2006). På så sätt kan de som arbetar med barnen i exempelvis förskolan hjälpa och stödja barnen i deras inlärning.

Taktil stimulans påverkar barnens självkänsla (jmf. Sjösvärd Mölnlycke & Nederstam, 1993). Genom att exempelvis låta barnen massera varandra kan de bli mer välmående. Empatiska, trygga och lugna barn har ofta en bättre självkänsla. Uvnäs Moberg (2005) skriver att vi måste balansera den stress som vi möter runt om oss med tillräckligt mycket lugn och ro. ”Beröring i allmänhet är en viktig källa till lugn, och i synnerhet

gäller detta massage.” (Uvnäs Moberg, 2005:151). Hon berättar om en svensk studie där man genom att införa tio minuters massage i samband med barnens vilostund på

förskolan tydligt kunde märka att barnen fungerade bättre socialt tillsammans. Både föräldrar och förskolepersonal märkte tydligt att aggressiviteten i gruppen minskade. Alla som arbetar med barn strävar mot att få mer sociala barn som är mindre aggressiva. Woxberg (2005) skriver att det bara behövs en kort stunds kamratlig massage på

förskolan för att få lugnande effekter. Efter massagen kan man med fördel påbörja lugna koncentrationskrävande aktiviteter. Setterlind (1983) menar att avslappningsövningar ger barnen ökad självkontroll. Dessutom finns det många andra färdigheter barnen kan lära sig genom lugna lekar såsom att respektera varandra och få ett bättre samarbete (Knutsdotter Olofsson, 1992).

2.2.2 Hög ljudnivå kan störa barns inlärningsförmåga

Med de allt större barngrupperna stiger ljudnivån på förskolorna. För arton år sedan fanns det riktlinjer om att det skulle finnas två anställda på fem barn i grupper med barn i ett till treårsåldern och för barnen mellan tre till fem år skulle det finnas en personal på fem barn (Socialstyrelsen, 1990). På alla förskolor vi har besökt har barnantalet per vuxen ökat med 100 procent bland de små barnen (ett till tre år) och med cirka femtio procent bland de lite äldre barnen (tre till fem år).

Eftersom barn ofta är högljudda kan man som vuxen tro att barn gillar hög ljudnivå (jmf. Ellneby, 2008). Däremot har barn mindre hörselgång än vuxna och ljudvågorna får en annan styrka och frekvens när de når trumhinnan. Detta innebär att ju yngre barnen är desto känsligare öron har de (jmf. Lukács, 1993). Enligt riktlinjer från Socialstyrelsen (1990) bör förskolan utformas så att ljud dämpas i största möjliga mån.

Hörseln återhämtar sig i den lugna miljön (Ellneby, 1999). Hon menar vidare att barnens ljudnivå sänks när vuxna är i närheten av deras lek. Små barn avvisar alltför högljudda leksaker (Lukács, 1993) och kanske är det så att barn drar sig undan platser med höga ljudnivåer för att inte skada sin hörsel.Inlärningsförmågan minskar i bullrig miljö och förbättras när antistresshormonet oxytocin utsöndras i en lugnare atmosfär (Uvnäs Moberg, 2005). Vi kan känna igen oss i att det är svårt att koncentrera sig när det är oljud runt omkring (jmf. Ellneby, 2008).

2.3 Att lyssna till barnen

När man är lyhörd för barnens behov blir de mer säkra som individer (Ellneby, 2008). När man intar ett barnperspektiv blir avsikten att hitta metoder som låter barnen komma till tals. Det är barnen som skapar förskolan genom sitt agerande (Halldén, 2007). Det är då viktigt att de vuxna hör och vill se barnens signaler och kan då lättare stimulera barnen (jmf. Evenshaug & Hallen, 2001).Johansson & Pramling Samuelsson (2002) menar att pedagoger lider brist på kunskap och metoder att jobba utifrån ett

barnperspektiv. Har pedagogernatid till att aktivt lyssna till varje barn? Vygotskij menar att vi vuxna behöver lyssna till barnens åsikter och anpassa miljön efter barnens behov. Då mår barnen mycket bättre (Strandberg, 2006).

Halldén (2007) hävdar att gemenskap utvecklas när barnen ingår i ett socialt samspel och får respons från andra människor. När barn känner tillit så utvecklas nära relationer då barnutvecklas ochblir sociala med hjälp av andra människor. Relationer är

förutsättningen för att barnen ska fortsätta vara sociala.

Hon (a.a.) menar vidare att varje plats är en del av en lokal, men varje lokal behöver inte vara en plats eftersom barnen skapar platsen genom att knyta an till den. När barnen skapar platsen tillsammans med andra människor blir den meningsfull och gemenskap kan bildas. Platser kan bilda minnen. Minnesplatser betyder mer för oss människor än ställen utan minnen när vi utforskat världen. Vuxna tilldelar ofta platser till barnen, men får barnen själva kontrollera och ta egna initiativ i hur verksamheten ska se ut? Identitet och självbild utvecklas i relationen till ett viktigt ställe. En plats på förskolan är inte bara till för barn utan behöver göras av barnen för att bli meningsfull (Halldén, 2007). På detta sätt får barnet självtillit och utvecklar sin personlighet (Regeringskansliet, 2005). Lekkompetenta barn kan leka var de än är (Ellneby, 2008). Hade den lugna platsen sett annorlunda ut om barnet fått vara med och utforma den, undrar vi?

2.3.1 Barns rättigheter

FN:s barnkonvention beskriver att barnen har rätt till att alla beslut som tas ska beakta barnets bästa. Detta kan göras genom att barnen får vara aktiva i hur verksamheten ska utformas. På så sätt får barnet tillgång till fortsatt utveckling utifrån vad samhället kan erbjuda (Regeringskansliet, 2005).

Rädda Barnen (2008) strävar efter att alla barn ska ha inflytande över sin situation, precis som Barnkonventionen menar. Barnen ska få tillgång till en trygg och hälsosam

uppväxt där de lär sig att ha självtillit och andra livsviktiga kunskaper. När vi samtalade med barnen fick de en möjlighet att göra sin röst hörd och vi lyssnade till deras åsikter och tankar kring vila.

Vi anser att pedagogerna borde se mer till dessa riktlinjer och lyssna mer aktivt till barnens behov i förskolan. När barnen får tillgång till ett harmoniskt rum kan de få tid att ta in relevant kunskap i lugn och ro. Detta är ett sätt att få självtillit och utveckla barnets personlighet (Regeringskansliet, 2005). Det är speciellt viktigt att de barn som inte ”syns” och ”hörs” får lov att ta för sig trots att barngrupperna är stora och utrymmet är begränsat (Johansson & Pramling Samuelsson, 2002).

2.3.2 Freinet-, Montessori- och Waldorfpedagogikerna

Gemensamt för dessa pedagogiska synsätten är att barnen kan ha inflytande på sin vila och utöva den närhelst de behöver det för att kunna lära sig lättare (Egidius, 2002; Maltén, 1981). Barnen lär sig att respektera andra människor och låter exempelvis någon vara för sig själv om de vill vila sig en stund (Maltén, 1981; Montessori, 1998). Ett annat sätt att respektera sina kamrater är att göra övningarna under tystnad så att man inte stör sina vänner, såsom Montessori (1998) menar. Dessa pedagogiker menar även att barnen får använda vilan när de behöver det och därmed ha inflytande i sitt egna välbefinnande. Barnen får utifrån sitt egna behov bestämma när, hur och vilken aktivitet som ska ske för att de ska kunna må bättre (Maltén, 1981).

3 Tillvägagångssätt och empirisk studie

Huvudsakligen har arbetet byggts upp på barnintervjuer. Med dessa samtal med barnen kan man förstå deras situation, vad de lärt sig och hur de resonerar kring olika frågor menar Rubinstein Reich och Wesén (1986).

3.1 Metodval

De metoder vi valt att använda för att besvara vår första frågeställning är strukturerade samtal med och observation av barn i åldern tre till fem år. Utöver att barnen beskrev var och när de ville vara själva gjorde vi även intervjuer med fem yrkesverksamma pedagoger om deras syn på barns utveckling genom vila. Innan vi observerade och samtalade med barnen och pedagogerna var vi noggranna med vilket syfte samtalen hade för vår undersökning (Trost, 1994). Vårt syfte var att synliggöra barnens

perspektiv på hur de vill att deras plats där de vill ta det lugnt på ska se ut.Pedagogers syn på hur barnens utveckling påverkas av en lugn stund var även intressant att belysa. Vi var på två studiebesök för att se hur vilan används i praktiken, dels på en förskola och dels på en grundskola. Vi har också deltagit i en kurs kring hur man kan arbeta med balansen mellan hjärnhalvorna i vila och aktivitet för att öka barnens inlärningsförmåga och välbefinnande. Intervjuerna och besöken kunde besvara vår andra och tredje

frågeställning och knyta an resultaten till litteratur och tidigare forskning inom området. Barnen vi samtalade med kan varken skriva eller läsa därför valde vi att istället för enkät genomföra strukturerade samtal med barnen. De strukturerade samtalen går ut på att leda barns uppmärksamhet och tänkande mot ett specifikt innehåll och på så sätt hjälpa barnen så att de får lättare att svara på frågorna (Johansson & Svedner, 2001). Frågorna anpassades till barnens språknivå och utformades så att barnen fick tips om vad de kunde svara, se bilaga B. Genom innehållet på frågorna tänker och reflekterar barnen kring ämnet (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000).

Vi valde att prata med ett barn i taget eftersom de då blir mindre påverkade av

varandras åsikter, vilket Rubinstein Reich & Wesén (1986) bekräftat. Det blev då lättare för oss att analysera resultatet för att se samband mellan de olika individernas åsikter. När man samtalar enskilt med barnen kan man lättare se just det barnets kroppsspråk och vår koncentrationen ligger på det enskilda barnet. I en gruppintervju hade barnen blivit fler i antal än intervjuaren och på så sätt fått styra mer över samtalet. Det hade

kanske varit en fördel om vi hade använt oss av bandspelare vid samtalen för att kunna anaysera barnens svar mer ingående istället för att, som vi gjorde, snabbt anteckna vad de sade.

Från början hade vi tänkt göra enkäter med barnen, men eftersom de var så små valde vi att göra strukturerade samtal istället. När samtalen utfördes hade vi en färdig

frågemall, men vi kunde även ställa följdfrågor, för att få mer utförliga svar. Termen enkät betyder rundfråga, enligt Trost (1994), det tolkar vi som att flera intervjuer eller samtal kan ses som enkäter. Vi tror att man alltför sällan använder sig av denna form av samtal med mindre barn, vilket är ännu en motivering till varför vi valde att använda oss av en strukturerade samtal (jmf. Johansson & Svedner, 2001). Vi har undvikit att ställa ja- eller nejfrågor (jmf. Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000) eftersom vi ville att barnen mer utförligt skulle berätta vad de tyckte kring sin miljö. När vi hade våra samtal med barnen använde vi oss i stället av öppna frågor (se bilaga B). Detta gjorde det möjligt för oss att få enbart barnens syn på hur det harmoniska utrymmet skulle utformas utan att svaren präglades av våra egna värderingar.

Syftet med samtalen var att undersöka barnens syn på hur den plats de brukar vara på när de vill vara för sig själva skulle kunna inredas. De fick även fantisera kring hur de skulle vilja inreda platsen ytterligare för att göra den ännu mysigare. Kan det vara så att barnen påverkades av vilken plats som samtalet var på? Hade svaren blivit annorlunda om barnen fått välja och visa sin favoritplats?

Våra strukturerade samtal med barnen är kvalitativa eftersom våra frågor används som ett mätinstrument för att komma fram till ett resultat (Repstad, 1999). Vi ser samtalen som kvalitativa då de ger mer information om vad barnen tänker än vad endast en enkät skulle gett (Klerfelt, 2002). Både observation och intervju är de vanligaste kvalitativa forskningsmetoderna. Den kvantitativa aspekten utgörs av antalet intervjuer och samtal. Vi har kategoriserat och sammanställt materialet vi samlat in och på så sätt kunnat analysera svaren. Motiveringen till varför vi använder oss av både kvalitativa och kvantitativa inslag i vårt arbete är att arbetet får ett bredare dataunderlag och säkrare forskningsgrund (jmf. Repstad, 1999). Vi vill jämföra barnsamtalen med forskning, facklitteratur, kursinformation, observationer och intervjuerna med både barn och vuxna i den mån det går, för att få fram relevanta antaganden kring hur barnens harmoniska viloplats bäst skulle utformas på förskolan.

Observationerna av barnen och pedagogerna genomfördes via en dold observation, det vill säga att personerna inte visste om att de blev observerade (Repstad, 1999). På så sätt stördes inte barnens lek eller pedagogernas arbete.

Vi har även valt att göra två studiebesök, se avsnitt 3.3.1. Det första var hos en

verksam specialpedagog i Malmö som arbetar med barns inlärning genom koncentration enligt några av Gustavssons (1989) arbetssätt. Under vårt besök gjorde vi även en kort intervju för att få en bättre inblick i pedagogens arbete med barnen. Här använde vi oss av bandspelare, vilket visade sig vara bra eftersom vi efteråt lätt kunde lyssna till

intervjun igen, men valet av platsen måste vara så tyst som möjligt (Rubinstein Reich & Wesén 1986). Specialpedagogens arbetsrum, där intervjun ägde rum, gränsar mot skolgården. Då det ibland kom in ljud utifrån som störde var det efteråt stundtals svårt att höra vad specialpedagogen sade.

Det andra studiebesöket var på en förskola som inspirerades av arbetssättet som används i Italien i staden Reggio Emilia, som beskrivs ytterligare i avsnitt 3.3.5. Vi fick en rundvandring på förskolans olika avdelningar som är uppbyggda av att i olika rum utövas olika saker exempelvis fanns där ett verkstadsrum, vilorum och ateljé.

Vidare har vi deltagit på en tvådagarskurs kring hur kommunikationen mellan

hjärnhalvorna kan förbättras genom rörelser kontra vila. Där fick alla kursdeltagare testa på övningar som skulle främja hjärnhalvornas kommunikation för att förbereda hjärnan för inlärning. Mer utförligt om detta står det beskrivet i avsnitt 3.3.2.

Slutligen har även intervjuer och enkäter med fem yrkesverksamma pedagoger genomförts där de fått svara på frågor angående deras tankar om vad som händer med barnen när de får återhämta sig med lugnare aktiviteter. De fick svara på vad de trodde hände med självförtroendet, om konflikterna ökade eller minskade samt om de tyckte att barnen mådde bättre av att få en lugn stund dagligen. Läs mer om detta i avsnitt 3.3.6. Intervjuerna gjordes inte på pedagoger som arbetade med barnen vi samtalade med i undersökningen.

3.2 Urval

Eftersom vi båda två läser med inriktning mot förskola blev vårt första val att göra undersökningen i förskolan. Därefter valde vi att samtala med barnen i förskolan, då det är förståelsen för hur barnen vill ha det i förskolan som är viktig för oss. Senare under

arbetets gång valde vi att intervjua även verksamma pedagoger för att komplettera med deras åsikter.

Vi ansåg att det fanns mycket information i litteraturen kring barnen i skolåldern men alltför lite var skrivet om förskolebarnen. Detta gjorde oss ännu mer intresserade av denna tidiga del av barnens liv.

Nästa urval vi gjorde var att välja var vi skulle göra undersökningen. Eftersom barn i förskolan kan vara blyga för nya vuxna (Hjorth, 1996) ansåg vi att det var bäst att göra undersökningarna i samband med vår sista verksamhetsförlagda tid (VFT). Därmed hann vi lära känna barnen bra innan vi hade samtal med dem. Eftersom barnen kände trygghet och tillit till oss fick vi till exempel under samtalen information om var de hade sina hemliga kojor och gömställen. Detta tror vi inte att barnen hade förmedlat till oss om de inte litat på oss (Johansson, 2003). Vi har båda våra VFT-platser på

”invandrarfattiga” områden. Med invandrarfattigt område menar vi att förskolorna har huvudsakligen barn med svensk bakgrund i barngrupperna. Detta medförde även att den kulturella mångfalden blev liten. Förskolorna är placerade på mindre orter med närhet till skog och natur och inte i storstadsmiljö.

Vi valde att samtala med barn i åldrarna två och ett halvt till fem år eftersom yngre barn inte hunnit att utvecklats lika mycket språkmässigt och det är lättare att förstå svaren vi får av de lite äldre barnen (Lindahl, 1998). De barnen som valdes var de barn som gick på den förskoleavdelningen som vi hade vår avslutande VFT på. Samtal kunde tyvärr inte genomföras med alla 29 barnen då endast 21 av barnens föräldrar ville godkänna att vi gjorde dem.

Vi valde att intervjua fem verksamma pedagoger, både från skolan och förskolan, för att kunna koppla deras svar till litteraturen vi läst. Urvalet av studiebesök gjordes på platser där det arbetades med att ha en lugn stund om dagen. Detta för att vi skulle kunna se hur en sådan verksamhet kan se ut och koppla det till denna undersökning.

3.3 Genomförande

När vi har samlat in materialet från förskolorna har vi först och främst talat med de ansvariga pedagogerna och visat dem frågorna för att få godkännande.

Den första veckan vi var på förskolorna lämnade vi information kring vårt arbete till föräldrarna (se bilaga A). Vi ville veta om vi fick samtala med deras barn. Föräldrarna blev även informerade om att de skulle få ta del av arbetet när det var färdigt genom att

vi hänger upp den färdiga versionen på respektive förskola. Eftersom vi endast fick godkänt att ha samtal med 21 av 29 barn så blev här ett bortfall på åtta barn. På den ena förskolan blev tretton barn intervjuade och på den andra förskolan åtta barn. Barnens ålder var mellan två och ett halvt till fem år och sammanlagt intervjuades tjugoen barn. Vi hade tur att alla barnen var närvarande de dagar då vi gjorde våra samtal, så att bortfallet av barn inte blev ännu större. Dessa samtal är en stor del av vår empiriska insamling. Vi känner oss nöjda med antalet barn som vi har samtalat med.

Vi valde även att själva observera var barnen lekte ensamma för att kunna jämföra det med barnens svar. Eftersom så få barn lekte helt ensamma blev denna observation svårtolkad. Däremot kunde pedagogernas, som arbetade med barnen, syn på barnen att urskiljas när de dolda observationerna genomfördes. Alla barn blev intervjuade kring både utomhus och inomhusfrågorna vid samma tillfälle trots att valet av samtalsplatser var olika på de båda förskolorna.

Sambanden mellan barnsvaren och litteraturen var svåra att finna så vi valde att komplettera med intervjuer med fem verksamma pedagoger för att på så sätt koppla resultaten till den litteratur vi läst. Två av pedagogerna arbetar i grundskolan och tre på förskolan.

Vi har även varit på två studiebesök. Det ena besöket var hos en specialpedagog verksam i Malmö och det andra besöket var på en Reggio Emilia inspirerad förskola i centrala Skåne. Vi genomförde även en tvådagarskurs om bla hjärngymnastik och kring hur inlärning kan påverkas av vila kontra rörelse.

3.3.1 Besök hos specialpedagog i Malmö samt intervju

På vårt studiebesök i Malmö hos en mycket erfaren specialpedagog fick vi uppleva hur hon använde sig av olika och lite annorlunda hjälpmedel för att stimulera barnen till inlärning. Pedagogen hade bland annat med hjälp av projektpengar inrett ett Snoezelen-rum med de flesta av de tillbehör som vi beskrev mer ingående i avsnitt 2.1.1. Hennes elever älskade att gå in dit för att få vila och återhämta sig efter cirka 30 minuters rörelseträning och läsinlärning. Hon hade också en massagebänk som var placerad i hennes arbetsrum. Där kunde hon utöka sinnesnjutningen genom att massera

exempelvis barnens fötter för att få bort blockeringar av bland annat stress. Detta förstod vi att barnen uppskattade eftersom ett barn direkt påpekade att pedagogen lovat att massera barnet under vårt besök.

Specialpedagogen började oftast med rörelseövningar där båda hjärnhalvorna

aktiverades genom att man korsade mittlinjen, exempelvis genom att höger hand tas på vänster knä (Gustavsson, 1989). Då menade specialpedagogen att barnens kroppar blev beredda och laddade inför ny inlärning. Övningarna innehåller både grov- och

finmotoriska rörelser. Under den dag vi var hos specialpedagogen fick vi också tydligt uppleva hur mycket beröm och positiv respons hon gav till de barn som hon arbetade med. Specialpedagogen berättade att detta också är en viktig del i arbetet för att stärka barnens självkänsla och självförtroende. ”När barnen blir bemötta på ett positivt sätt öppnas deras sinnen upp och de lär sig mycket lättare”, menade hon. Specialpedagogen berättade även att det måste finnas en balans mellan avslappning och koncentration. Hon ansåg att det var viktigt att redan i tidig ålder lära känna sin egen kropps signaler.

Vi valde att under besöket göra en kort intervju med henne som vi senare har

transkriberat. Specialpedagogen beskriver själv hur hon samlat många olika hjälpmedel till sitt arbete med barnen genom inspiration från ett flertal olika kurser. Föräldrarna har ofta varit positiva till förändringarna hos sina barn, säger pedagogen. När barnen finner glädjen med att lära sig nya saker finner även pedagoger stor egenglädje i sitt arbete. Tyvärr finns det många fler barn som behöver hjälp, men på grund av tidsbrist kan inte alla barn tas om hand. Denna specialpedagog fungerar även som handledare till andra lärare på skolan som behöver extra stöd för att hjälpa sina elever på rätt sätt. Som specialpedagog lägger hon stor vikt vid att bekräfta barnen och göra dem medvetna om hur deras kropp känns när den är lugn och harmonisk.

3.3.2 Tvådagars kurs i hjärngymnastik

Under två heldagar deltog vi i en kurs i hjärngymnastik som ovanstående

specialpedagog höll i. Vi lärde oss mycket om hur man som pedagog kan förbättra hjärnhalvornas kommunikation genom att aktivera kroppen på speciella sätt. Detta gör specialpedagogen, som höll i kursen, först och främst med barn som är i behov av särskilt stöd eller behöver en extra ”knuff” för att komma vidare med sitt lärande. Naturligtvis mår alla barn bra av hjärngymnastik, berättar hon.

Kursen började med att vi fick information kring hjärnans uppbyggnad och andra teoretiska belägg för varför övningarna var bra att använda. För att komma ihåg rörelseövningarna bättre fick vi själva prova på dem. En del av dessa övningar finns beskrivna i Gustavssons (1989) häfte. Specialpedagogen utgår ofta från övningar där

man upprepade gånger ritar och gestaltar siffran åtta i liggande position. Vi lärde oss många övningar där ben och armar korsar mittlinjen på kroppen. Dessa övningar användes för att främja kommunikationen mellan våra hjärnhalvor som på så sätt skickar fler och snabbare signaler mellan varandra. Då tar vi in mer kunskap och lär oss lättare. När man gör övningarna mår man bra i sig själv och får en sorts inre harmoni. Andra rogivande övningar beskrevs grundligt. Vi fick lära oss lite massage och avslappningsövningar samt lite om lugna punkter som man kan beröra på kroppen för att känna sig som en mer harmonisk och lugn människa.

3.3.3 Samtalen med barnen

När barnintervjuerna, vi kallar dem samtalen, skulle genomföras såg vi till att inte störa barnens lek (jmf. Strandberg, 2006) och kreativitet (jmf. Lpfö 98). Istället frågade vi barnen om de ville samtala med oss när de hade lite att göra. Vi satte oss med barnen på en lugnare plats så att vi båda två kunde koncentrera oss bättre. På båda förskolorna finns det ett rum för mys och lugn som pedagogerna inrett fint till barnen.

När vi samtalade med barnen valde den ena av oss att sitta utomhus när samtalen genomfördes eftersom barnen på den förskolan vistas mycket utomhus. Barnen beskrev på denna förskola många olika platser, både inomhus och utomhus, där de ville vara för sig själva. Inga samtal såg likadana ut, utan alla var unika. Vissa barn var bättre på att förklara verbalt vad de tyckte och tänkte medan andra barn gav korta svar.

Den andra av oss valde att sitta inomhus i en mysig vrå på förskoleavdelningens inredda lugna plats. Där valde dock barnen i hälften av fallen att beskriva just denna plats som deras avsedda plats som de drog sig undan till inomhus. Vi tror att de blev påverkade av att de just befann sig i den miljön när samtalet pågick. Kanske tänkte inte barnen på den andra förskolan på det inredda rummet eftersom de inte vistades inomhus just då? Det hade varit intressant att se om svaren blev annorlunda om intervjun gjordes på annan plats. De barn som svarade en annan plats utanför rummet kan tänkas ha större fantasi, men det kan även vara tecken på annat såsom att de gillar den platsen bättre. Barnen var även duktiga på att beskriva hur de ville att utomhusmiljön skulle utformas trots att de befann sig inomhus under samtalet.

Vi valde att intervjua barnen när det var gott om tid så att samtalen fick ta den tid de behövde ta (Ellneby, 1999). När vi ställde frågorna samtalade vi lugnt och lyssnade med intresse på barnens svar. Om det behövdes ställde vi även följdfrågor för att utveckla

svaren. Det var svårt att hinna med att skriva ner alla svar som vi fick, men vi fick ändå mycket av barnens åsikter sammanställda. Vi ångrar att vi inte använde oss av film eller inspelningsband för att underlätta vår sammanställning av materialet. Vi har sällan pratat så intensivt med barn om hur barnen vill ha miljön och vi blev inspirerade till att lyssna mer aktivt på barns tankar i framtiden.

3.3.4 Observationerna

Vi ville observera när och var barnen leker för sig själva. Barnen behöver inte ha dragit sig undan för att vila utan kanske för att leka på ett avskilt ställe. Alla barn behöver inte heller vara själva för att kunna finna ro. Det var svårt att sammanställa resultaten utifrån observationerna eftersom vi förutsatte att barnen lekte själva och det gjorde de sällan. Ofta valde de att leka med en kamrat istället. Däremot fanns ett barn som gärna lekte för sig själv. Barnet höll till där det var lite tystare och lugnare, vilket ofta var i de mindre rummen på förskolan. Vi har däremot sett i våra observationer att barnen oftast väljer att sprida ut sig på olika platser när de leker och de som vill vara mer ensamma väljer ofta ställen att vara på som de andra barnen väljer bort.

Vi observerade även pedagogernas agerande kring barnen. Båda VFT-platserna hade utformat ett speciellt rum till barnen som var avsett för lugnare aktiviteter. Rummen öppnades bara när barnen frågade om de fick vara där. Barnantalet i det lugna rummet var även begränsat om inte en pedagog var med där inne. Kanske var det på grund av alla regler som få barn vistades på dessa platser?

3.3.5 Studiebesök på Reggio Emilia inspirerad förskola

En vacker decemberdag var vi på besök på en förskola i centrala Skåne. En av pedagogerna visade oss runt på förskolans sex avdelningar och vi fick inspiration till hur förskolans miljö kan utformas. Förskolan var uppbyggd med många rum som hade olika teman i vardera och inga dörrar existerade. Barnen kunde då själva välja när de ville vara i rummen och hur länge. Förskolan hade två vilorum. Ett av dem var

inspirerat av Snoezelen, se avsnitt 2.1.1. Rummet var vitt och kalt med inslag av olika sinnesstimulerande pedagogiska redskap. Det andra vilorummet var inrett med varma färger och gav ett mysigare intryck, tyckte vi.

Vi valde att göra en kort intervju med en av pedagogerna på förskolan kring hur de arbetade Reggio Emilia inspirerat. Då beskrev pedagogen att de använde sig av

”godbitarna” i pedagogiken. De ändrade bland annat om i lokalerna efter barnens behov.

3.3.6 Intervjuer med fem yrkesverksamma pedagoger

För att kunna relatera facklitteraturen till arbetet valde vi att intervjua verksamma pedagoger. Två av pedagogerna var arbetade i skolan och tre pedagoger i förskolan. Litteraturen beskriver mycket kring skolan och därför ansåg vi det relevant att även intervjua pedagoger som arbetar med de lite äldre barnen. De fick svara på vad de trodde hände med självförtroendet, om konflikterna ökade eller minskade samt om barnen mådde bättre av att få en lugn stund dagligen. Pedagogerna svarade även på frågor kring hur balansen mellan vila och aktivitet kunde påverka verksamheten i förskolan/skolan.

Tre pedagoger intervjuades via e-mail, en pedagog via telefon och den sista pedagogen träffade vi personligen. Eftersom alla pedagoger arbetar mycket hade vi svårt att

bestämma tid för personliga intervjuer och valde därför skriftliga intervjuformer. Det innebär dock en nackdel för undersökningen då inte intervjuerna genomförts på samma sätt. Trots detta fann vi många intressanta svar som vi vidare beskriver i analysdelen av detta arbete.

3.4 Forskningsetiska överväganden

När vi skickade hem informationen kring arbetet till barnens föräldrar valde vi att få en underskrift av dem för att försäkra oss om att vi skulle kunna använda resultatet med barnsamtalen i arbetet (jmf. Verksamhetsrådet, 2002) (se bilaga A). På så sätt fick vi vårdnadshavarens samtycke till att barnen fick delta. Barnen blev även tillfrågade om de ville vara delaktiga när samtalen skulle ske och de fick lov att avstå. Under samtalet fick barnen, enligt regel 3 i samtyckeskravet, dels bestämma över vilka villkor som skulle gälla, hur länge samtalet skulle vara och de fick också avbryta samtalet när de ville utan negativa konsekvenser (a.a.).

I informationen till föräldrarna presenterade vi oss och vårt arbete och vad samtalet med barnen skulle användas till, precis som Johansson och Svedner (2001)

rekommenderar. Vi beskrev vilka sorters frågor vi skulle ställa till barnen och berättade att barnen och förskolorna kommer att avidentifieras så att de inte går att känna igen i

slutprodukten (jmf. Klerfelt, 2002). Vi informerade även om att arbetet kommer att publiceras så att det är tillgängligt för alla som vill läsa det och att ett exemplar av slutprodukten även kommer att finnas på förskolan, om föräldrarna vill låna hem för att se resultatet (Verksamhetsrådet, 2002). Detta för att ännu mer visa hur viktigt barnens deltagande var för vår undersökning. När föräldrarna godkänt samtalen så genomfördes de med barnen, även detta rekommenderades av Johansson & Svedner (2001).

Föräldrarna kunde även under arbetets gång avbryta sitt barns medverkan. Detta valde dock ingen att göra. Eftersom vi hade VFT på förskolan hade föräldrarna möjlighet att ställa frågor till oss om de undrade något (a.a.). Föräldrarna frågade bland annat ”Är samtalen gjorda än?”. Känsliga och provocerande frågor har helt undvikits i samtalen så att inget barn utsatts ”för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning.” (Vetenskapsrådet, 2002:5).

Något vi upptäckt nu i efterhand är att vi omedvetet avstått från att informera

föräldrarna om att även de hade fått lov att avbryta sin medverkan utan negativa följder (Vetenskapsrådet, 2002). Om vi gjort om undersökningen hade vi informerat om det.

3.5 Analysbeskrivning

Undersökningarna har bearbetats i kapitlet Analys och därefter jämförts med litteratur i ämnet. När resultatet med undersökningarna jämförs med tidigare forskning kan det vara intressant att se likheter och skillnader mellan dessa två. Analysen är logiskt uppbyggd genom att den första delen som analyseras är första frågan i våra

frågeställningar. Avsnitt två och tre är uppbyggda på samma sätt. Detta för att lättare se att alla frågeställningar blir besvarade utförligt. Däremot har det inte varit lätt att jämföra kapitel 4.1 med tidigare forskning då det var svårt att hitta vettig information om detta. Istället beskrivs hur undersökningen gått till, diskussioner kring denna och resultaten som framkommit. Genom att använda många relevanta underrubriker har vi försökt göra texten mer lättläst.

Uppbyggnaden av underrubrikerna i kapitlet är logiskt uppbyggda på så sätt att de i de flesta fall liknar underrubrikerna i Teori och tidigare forskning. Då är det lättare att hitta tillbaka till den delen av arbetet för att jämföra resultaten med litteratur inom området. Denna uppbyggnad gjorde det enklare att analysera resultaten eftersom det underlättat för oss att jämföra teorin med empirin.

Hela analysavsnittet genomsyras av diskussioner om huruvida syftet med

undersökningen blivit uppfyllt eller ej. Stor vikt har lagts vid syftet att få fram barnens tankar.Några av de mönster vi kunde finna var att det ibland var svårt att tolka och analysera samtalen med barnen. Det är viktigt att lyssna till barnen för att förstå hur verksamheten ska utformas för att de ska må bra (jmf. Evenshaug & Hallen, 2001). För att lättare förstå hur barnen tänkt sammanställdes resultaten och slutsatser drogs mellan de olika svar barnen gett. Detta tillvägagångssätt skulle pedagoger kunna tillämpa i sin verksamhet när de vill låta barnen vara med och påverka sin förskolemiljö. Intervjuerna med pedagogerna kan ses som ett sätt att förstå vilken syn de vuxna har på vila och avkoppling i verksamheten. För att tydliggöra de viktigaste resultaten som framkommit i undersökningen har en kort sammanfattning gjorts i slutet av arbetet. I den delen av arbetet redogörs också för vilka undersökningsresultat som kan jämföras med syftet. Resterande resultat beskrivs utförligt i resten av analystexten.

4 Analys

Samtalen med barnen analyseras utifrån syftet med undersökningen, nämligen att förstå hur barnen vill att platsen där de vill vara ensamma ska se ut. När vi samtalade med barnen såg vi till att deras åsikter och tankar om denna plats blev hörd (jmf. Rädda barnen, 2008).Vid intervjuerna med pedagogerna framkom att pedagogerna sällan hinner lyssna till barnens tankar om hur de vill utforma verksamheten på förskolan. De vuxna får därmed brist på kunskap om hur barnen vill ha det (Johansson & Pramling Samuelsson, 2002). Beror det på att de vuxna glömmer fråga barnen hur de vill utforma sin miljö eller räcker tiden inte till? Denna tidsbrist hos pedagogerna har kanske blivit en av de negativa effekterna som nerskärningarna gett i förskolan. Vi anser att

pedagogerna borde bli bättre på att ta till vara barnens tankar och behov i förskolan för att på så sätt utveckla barnens miljö så att de trivs optimalt.

I de första avsnitten, 4.1 och 4.2, har vi svårt för att relatera våra resultat till

facklitteratur eftersom få undersökningar har gjorts utifrån samtal med mindre barn. Det första avsnittet innehåller en analys av barnens svar på var de vill vara för sig själva inomhus och hur den platsen ska vara utformad. Den andra delen av analysen, avsnitt 4.2, innehåller svaren som vi fick av barnen angående var barnen vill vara själva utomhus. Dessa resultat valde vi att redovisa i diagramform. I det tredje och fjärde avsnittet, 4.3 och 4.4, redovisas resultaten från pedagogintervjuer och studiebesök. Dessa intervjuer kunde jämföras med facklitteraturen.Den avslutande delen av analysen, avsnitt 4.5, är en kort sammanfattning av resultaten i vår undersökning.

4.1 Barnens tankar om platsen där de vill vara för sig själv

inomhus

I detta avsnitt kommer en analys av de 21 barnsvaren att ske. Detta för att se samband mellan hur barnen vill att miljön inomhus ska se ut och hur den ser ut idag. Barnen gav ibland svårtolkade svar, men även detta är intressant att analysera.

Fem av barnen visste inte när de ville vara för sig själva. Detta kan tolkas som om barnen kanske inte vill eller har något behov av att vara ensamma och vila. Det kan även betyda att barnen just då inte var intresserade av att svara på frågan som vi ställde. Elva av barnen drog sig undan när de var trötta, ledsna, arga, när någon varit dum eller glada. Alla barn har kanske inte lika stort behov av att vila, utan finner sin balans under

dagen ändå. Däremot valde sex av barnen att svara att de ville gå undan när de ville ha lugn och ro. Barnen kanske har svårt att slappna av för att de är stressade, vilket ökar hos dagens barn (jmf. Ellneby, 1999). Det kan vara så att de barn som inte anser sig behöva varva ner behöver träna sig på att slappna av.

4.1.1 När och vart drar sig barnen undan?

Vårt syfte var att undersöka var barnen ville vara för sig själva för att vila eller leka lugna lekar. Vi förutsatte att barnen ville vara ensamma för att kunna ta det lugnt. De svar vi fick visar motsatsen, det vill säga att många av barnen gärna gjorde saker tillsammans med sina kamrater på den lugna platsen de beskrev. Detta beskrivs ytterligare i avsnitt 4.1.3.

Barnen behövde nödvändigtvis inte dra sig undan för att vila utan kunde utföra lugnare aktiviteter på platsen. Av barnens svar kunde vi däremot urskilja att de ville leka eller göra en aktivitet på ett ställe där det är lugnare. Kanske kopplar barnen av även när de leker och behöver inte vara själva för att kunna finna lugn och ro, tänker vi. Som en flicka på fyra år beskrev”Jag vill ha teater här inne”, vilket kanske innebär en lugnare lek för just henne.

Några av barnen svarade att de ibland ville vara för sig själva när de gick till sin plats och kunde då vila. Flicka på fem år sa ”Jag gömmer mig under vasken och drar till en stol”. Hon springer för att visa. På så sätt ser ingen annan henne och hon får vara ifred en stund. En annan flicka i samma ålder berättar att hon drar sig undan ”när de mindre barnen skriker”.

Många av barnen beskriver att de vill ha det tyst på den plats dit de drar sig undan. Till exempel berättar en pojke på fem år att han drog sig undan när han ville ha det ”HELT TYST”. En del av barnen valde att gå in i ett rum på avdelningen bredvid där det är lugnare. Många av barnen berättar att de vill ha det tyst när de vilar på platserna. Lukács (1993) skriver att små barn avvisar för högljudda platser. Kanske väljs de lugna ställena där ljudnivåerna är låga för att barnens hörsel inte ska ta skada. Tolv barn ville ha det helt tyst omkring sig. Nio av barnen ville gärna ha lite låg musik för att bättre kunna koppla av. Detta kunde ordnas på de olika förskolorna.

De flesta barnen beskriver att deras behov av att vara helt själva är störst när de vill ha lugn och ro. Några enskilda barn säger dock att de behöver dra sig undan av

En del av barnen går omedvetet till de ”mysiga” ställena för att ta det lugnt, medan andra barn förklarar att de går dit medvetet när de vill koppla av. Däremot svarade nästan alla barn att det bästa med platsen är just at man kan ta det lugnt där. Barnen valde ofta en plats där ett mindre antal barn befann sig eller de rum där barnantalet var begränsat. Dessa platser var förmodligen mer harmoniska för barnen när de hade behov av att vila från den stökiga barngruppen. Det kunde även vara platser som andra barn inte önskar vara på och barnet garanterat fick vara ifred. Vi hoppas att barnen efter samtalet reflekterar mer kring vilken plats de väljer när de vill vila och att det är skönt att ta det lugnt ibland.

På förskolorna fick inte barnen använda vilka rum de ville när de ville, vilket kan göra att de begränsades i sina svar om var de ville vara. På vårt studiebesök på en Reggio Emilia inspirerad förskola kunde vi se att pedagogerna via observation tog reda på hur barnen ville utforma miljön för att de skulle trivas. Barnen på denna förskola fick även använda alla rum fritt när de hade behov av det.

4.1.2 Platsernas innehåll är betydelsefulla för barnen

Barnen berättar att platserna som de valde är betydelsefulla för dem. Ibland för att de är mysiga eller så innehåller platserna det material som barnen just då önskar att leka med eller sitta på. När barnen beskrev dessa ställen tyckte de att leksaker, möbler och övrig inredning är viktiga anledningar till att de valt platsen. En flicka på fyra år sa ”Jag vill ha det mjukt” på stället hon valde. De som valt favoritsaker som betydelsefulla kanske kopplar av när de leker eller pysslar. Alla är vi olika och behöver olika stimuli för att må bra (jmf. Bosaeus & Mossberg, 1997).

När frågan kring om de ville ha något annat på platsen fick vi många varierande, men roliga svar. ”Jag vill ha bilar där” (pojke fyra år), ”Inga fler saker, vi får inte ha fler bilar där” (flicka tre år). Vi fick reda på av en fem årig pojke att ”Jag vill bygga lego där”. Vi fick även lite mer udda svar. En pojke på fem år berättade ”Jag vill ha ett kylskåp där”. Hälften av barnen tyckte att det var tillräckligt med saker i rummet. Resten av barnen ville tillföra nya saker för att göra platsen mer attraktiv för dem.Hos några av barnen tyckte vi oss se en tendens av att de var lite låsta i sitt tänkande kring var sakerna skulle vara, se bland annat svaret från den 3-åriga flickan ovan. Frågan är om barnens fantasi hade varit större om de fått vara delaktiga i inredningen av rummen och platserna så som Johansson och Pramling Samuelsson (2002) skriver i sin artikel.

Däremot fanns det en del barn som inte ville ha några saker alls på platsen de valt. Dessa barn kanske kopplar av bättre när det inte finns så mycket stimuli omkring dem.

4.1.3 Hur tycker barnen att den lugna platsen ska se ut?

En del av barnen berättar att de vilar när de är tillsammans med sina kamrater trots att vi frågat var de vill vara för sig själva. Kanske behöver vissa barn vara i grupp för att finna lugn och ro. Eftersom vårt syfte var att lyssna till barnens åsikter ville vi ändå att de skulle berätta hur de ville utforma sin lugna plats, trots att de inte föredrog att vara ensamma där. Uvnäs Moberg (2005) skriver om att människan blir friskare av goda relationer och därför kan det vara viktigt att barnen leker ihop även i sina lugna lekar. I sina svar bekräftar barnen att de vill leka eller göra vissa aktiviteter på ett ställe där det är lugnare. Kanske vilar barnen när de leker lugna lekar och kan slappna av då? Dessa barn verkar behöva leken för att vila och reflektera över händelser i sin omgivning.

Det finns däremot några barn som valde att svara att de vill dra sig undan för att vara för sig själva. Exempel på detta är flickan som gömde sig under vasken. Kanske är det så att hon behöver reflektera enskilt och har ett större behov av att vara själv. Vissa barn kanske vill vara för sig själva eftersom de har ett större behov av att ta det lugnt för att finna sin egen balans mellan vila och aktivitet. Detta betonar även Uvnäs Moberg (2005).

De olika barnens svar har en stor variation kring varför de valde de platser där de kan ta det lugnt. En pojke på fyra år tyckte det var viktigast med ”många kuddar”. En flicka på fem sa ”inga små barn som stör, för då kan jag inte tänka”.

Barnen valde oftast att sitta på något mjukt om miljön de beskrev innehöll detta. Eftersom det mjuka underlaget dominerar bland svaren blir vår slutsats att barnen gärna vill sitta mysigt och skönt. Där skulle ”finnas en madrass så jag kan mysa” sa en pojke, fem år. Det finns barn som beskriver sittplatser med hårt material, exempelvis en flicka, fem år: ”Jag sitter på stolen vid bordet och ritar”. Detta kanske hon gör för att kunna koncentrera sig bättre och trivs med att sitta på just den platsen vid den aktiviteten.Barn har kanske olika lätt att hitta sitt inre lugn och har inget behov av att vara på något speciellt mysigt ställe för att varva ner eller vila en stund. De barn som vill sitta på något hårt har kanske lättare för att finna sin egen harmoni att de inte bryr sig var de är och vad de sitter på.