Samverkan inom forskning
MALMÖ UNIVERSITETS ARBETE FÖR ATT UNDERSTÖDJA,
FÖLJA UPP OCH UTVECKLA FORSKNINGSSAMVERKAN
Författare: Pål Brunnström och Daniel Gustafsson
Projektledare: Sandra Jönsson
© Författarna och projektledare
Författare: Pål Brunnström och Daniel Gustafsson Projektledare: Sandra Jönsson
Projektfinansiär: Vinnova
Grafisk design och layout: Josefin Björk
Innehåll
Kapitel 1: Projektets bakgrund och disposition av rapporten 4 Kapitel 2: Samverkan i dåtid och nutid – framgångsfaktorer och 13 utmaningar
Kapitel 3: Så har vi arbetat – metod och material 25 Kapitel 4: Presentation av intervjuer med forskare, externa 33 samverkanspartners och ledning
Kapitel 5: Lärdomar från studiebesök 68
Kapitel 6: Analys 79
Kapitel 7: En satsning för att understödja, följa upp och 88 utveckla samverkan?
Kapitel 1: Projektets bakgrund och
disposition av rapporten
Den 1 januari 2018 övergår Malmö högskola från att vara högskola till att bli universitet, vilket även medför att lärosätet framöver årligen kommer att tilldelas ett utökat statligt anslag för forskning. Visionen för det nya lärosätet återfinns i utkastet till Malmö universitets kommande strategiska plan för 2018 – 2022, framtagen under 2016/2017 genom en process som initierats av ledningen och genomförts med stort fokus på inkludering och kollegialitet:
”Malmö universitet använder kunskap, kritisk reflektion och kreativi-tet för att utmana och utveckla samhället och bidra till en bättre och mer jämlik värld – såväl globalt som lokalt.”
Malmö universitet fortsätter på den väg som Malmö högskola utstakat sedan sin tillblivelse 1998, en väg som bygger på öppenhet mot omvärlden och en uttalad ambition att delta i samhällsutvecklingen genom att i hög grad samverka med andra delar av samhället både när det gäller forskning och utbildning.
Ur ett akademiskt perspektiv är samverkan inte helt oproblematisk och kan om felaktigt hanterad äventyra lärosätets och forskningens oberoende och självständighet, och därmed i förlängningen allmänhetens förtroende. Den strategiska planen för 2018 – 2022 betonar vikten av att lärosätet fortsätter värna grundläggande akademiska värderingar gällande akademisk frihet, integritet, kvalitet och kollegialitet.
Strategi 2018 – 2022 lyfter även fram vikten av att se samverkan som en integrerad del av utbildning och forskning och något som ytterst sker till gagn för kvalitet och relevans i båda dessa kärnverksamheter.
Forskning och samverkan: En strategi för ett starkare
lärosäte
I denna rapport presenteras resultatet av projektet ”Forskning och samverkan: En strategi för ett starkare lärosäte” som genomförts vid Malmö högskola under åren 2014 – 2017 i syfte att ta fram förslag för att bättre understödja, följa upp och utveckla forskningssamverkan. Projektet har finansierats av Vinnova som en del i myndighetens satsning att stödja svenska lärosäten i arbetet med att utveckla samverkan med andra delar av samhället.
När projektet planerades tog det avstamp i Malmö högskola dåvarande strategiska plan ”Strategi 2020”. Under projektets gång har, som framgår ovan, Malmö högskola tilldelats universitetsstatus varför det förslag på satsning vi presenterar snarare bör ses i ljuset av den kommande strategiska planen för Malmö universitet ”2018 – 2022”.
Projektet står på egna ben men kan också förstås i ljuset av andra Vinnovafinansierade projekt där Malmö högskola deltagit. Ett exempel är projekten Pilot 1 och Pilot 2, som genomfördes under år 2015 och 2016 i syfte att testa ett antal grundläggande principer och förhållningssätt till utvärdering av samverkan (www.vinnova.se/m/universitet-och-hogskolors-strategiska-sam-verkan/program-for-okad-samverkan/).
Lärosätets deltagande i Pilot 1 och 2 har gett värdefull feedback vilken vi tagit med in i detta projekt. Resultaten från piloterna synliggör att det finns förbättringspotential bland annat gällande uppföljning av samverkan. Vinnova uppmuntrar även högskolan att i större utsträckning arbeta strategiskt med samverkan med utgångspunkt i de egna prioriteringarna för att ytterligare stärka lärosätets profilområden.
Parallellt med projektet Forskning och samverkan pågår vid Malmö högskola även ett utvecklingsarbete omnämnt som ”processen att stödja forskare”. Som en del i denna process har man i bred bemärkelse utvärderat de behov av forskningsstöd som forskare på högskolan ger uttryck för. Vi kan därför förvänta oss att en del av de rekommendationer som skrivs fram som ett resultat av föreliggande projekt delvis kommer att överlappa och komplettera föreslagna åtgärder av det ovannämnda processarbetet.
Vid årsskiftet 2016/2017 presenterade regeringen forskningspropositionen Kunskap i samverkan. Regeringen aviserade en höjning av basanslaget och poängterar samtidigt att denna höjning återföljs av en förväntning på att lärosätenas samverkan med andra delar av samhället ska öka i syfte att stärka vår konkurrenskraft och förmåga att möta de samhällsutmaningar landet står inför.
Av propositionen framgår också att regeringen ämnar införa tydligare ekonomiska incitament för lärosätenas samverkan genom att revidera systemet för fördelning av nya basanslag. Från och med 2018 kan därför samverkansprestationer ges samma vikt som publiceringar, citeringar och erhållna externa medel. Sammantaget finns det således all anledning för Malmö högskola att förbättra stödet till våra forskare i deras samverkansuppdrag.
Disposition
I kapitel ett avhandlar vi kort bakgrunden till projektet och beskriver syfte och målsättningar.
I kapitel två beskriver vi utifrån litteraturen hur synen på samverkan har förändrats över tid och vilka aktiviteter som kan sägas ingå i dagens samverkan. Med stöd i litteraturen beskriver vi även utmaningar och framgångsfaktorer för samverkan.
I kapitel tre beskrivs projektets metod och frågeställningar, vilket även inkluderar en redogörelse för urvalet av verksamheter, intervjupersoner och platser för studiebesök.
I kapitel fyra presenteras ett antal intervjuer som genomförts med forskare och ledning vid Malmö högskola samt externa samverkanspartners.
I kapitel fem beskrivs lärdomar från de studiebesök vi genomfört vid andra lärosäten.
I kapitel sex väver vi samman litteratur, intervjuer och studiebesök i en analys och presenterar våra konkreta rekommendationer.
I kapitel sju presenteras med utgångspunkt i vår analys, förslag på en satsning gällande hur forskningssamverkan vid det framtida Malmö universitet kan utvecklas, understödjas och följas upp.
Sammanfattning av undersökningen och dess resultat
Syftet med undersökningen är att ta fram ett förslag på en satsning för att understödja, följa upp och utveckla Malmö högskolas forskningssamverkan. Forskningsläget visar att det finns stora skillnader i hur samverkan bedrivs vid olika institutioner och olika lärosäten. Utifrån det övergripande syftet genomförs därför två olika undersökningar: Dels undersöks de samverkansaktiviteter som Malmö högskola och forskare vid högskolan är inblandade i idag, genom
intervjuer med forskare, ledning och externa samverkanspartner. Dels undersöks exempel på framgångsrik forskningssamverkan som bedrivs vid andra lärosäten, via studiebesök på dessa och intervjuer med centrala personer.
För att genomföra den första undersökningen valdes tre verksamheter vid Malmö högskola ut, och urvalet baserades på att de skulle kunna inkludera och spegla bredden i högskolans forskning. Grundtanken är inte att göra en jämförande analys mellan dessa, men att olikheter mellan vetenskapliga discipliner, individer och storleken på verksamheten ska finnas med. Verksamheterna som valdes ut för att vara del i studien är institutionen för Urbana studier, samt forsknings-centrumen Centrum för sexologi och sexualitetsstudier och Internet of Things and People Research Center.
För att undersöka framgångsrik forskningssamverkan vid andra lärosäten har representanter från Malmö högskola och projektgruppen genomfört studiebesök hos samverkansansvariga kollegor vid andra svenska lärosäten. Vi har begränsat oss till att besöka fem lärosäten som är erkänt framgångsrika i sin samverkan med andra delar av samhället, samt arbetar aktivt med att lösa för uppgiften i fråga tillhörande utmaningar. Valet av lärosäten har även skett utifrån i sammanhanget relevanta teman identifierade i litteraturen och i vår löpande dialog med forskare på Malmö högskola samt de intervjuer vi genomfört specifikt som en del av detta projekt. Ett tema rör hur högskolor och universitet kan premiera samverkan, där vi besökt Lunds universitet och Sveriges lantrbuksuniversitet (SLU) som på olika sätt har implementerat samverkansfrämjande incitament. Ett annat tema rör hur man mer långsiktigt och institutionellt kan säkra forskningsfinansiering, och här har vi besökt i Högskolan i Halmstad som sedan 2010 är utnämnd till en så kallad KK-miljö. Ett tredje tema rör relationen till externa partners, och här har vi besökt Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Linköpings universitet som arbetar aktivt med modeller för strategiska partnerskap. Ett fjärde och sista tema rör uppföljning av samverkan där det finns utrymme för förbättring inte bara vid Malmö högskola utan även vid andra lärosäten i Sverige. Vi har därför slutligen besökt Lunds universitet som arbetar aktivt med uppföljning och bland annat har infört ett IT-system till stöd för uppföljning av samverkan.
Undersökningarna utkristalliserar sex frågeställningar som vi menar framstår som angelägna att adressera i Malmö högskolas fortsatta arbete med forskningssamverkan:
• Hur kan vi inom lärosätet främja en förståelse av begreppet samverkan som underlättar och stärker samverkansarbetet?
• Hur kan forskare bevara sin akademiska integritet under sin samverkan med extern part?
• Hur kan lärosätet och forskare möta kraven från finansiärer?
• Hur kan lärosätet och den enskilde forskaren stärka relationen till externa partners?
• Vad kan lärosätet göra för att premiera samverkan och göra det mer meriterande för den enskilde forskaren?
• Hur kan lärosätet och den enskilde forskaren möta de forskningspolitiska kraven kring samverkan?
Utifrån våra svar på dessa frågor presenteras nedan ett antal åtgärder och aktiviteter som vi förslår ska genomföras vid Malmö universitet. Arbetet med analysen av intervjuer, studiebesök och litteratur har också gjort att vi identifierat sju utgångspunkter som vi menar behöver vara vägledande för dessa och för högskolans fortsatta arbete med forskningssamverkan. Dessa utgångspunkter är:
• Samverkan inom forskning är något som gynnar forskningen och akademin så väl som andra delar av samhället.
• Samverkan inom forskning är inte en konfliktfri verksamhet utan olika aktörer deltar med olika perspektiv, förutsättningar, mål, utgångspunkter och intressen.
• Samverkan inom forskning ska i huvudsak utgå ifrån forskaren och forskarkollegiets bedömningar och prioriteringar. Initiativ från universitetsledningen bör i hög grad utgå ifrån existerande samverkan och kontakter.
• Föreslagna åtgärder får inte hindra, hota eller begränsa den akademiska friheten och integriteten.
• Föreslagna åtgärder får inte motverka varandras syfte.
• Samverkan inom forskning sker, utifrån lärosätets intresse, i första hand för att gynna kvaliteten och relevansen i forskningen.
• Satsningen och de föreslagna åtgärderna ska utgå från universitetets kommande strategiska plan 2018 – 2022.
De åtgärder rapporten förslår är följande, grupperade efter sex områden vilka vi finner karakteristiska för organisationer som den akademiska miljö och kontext vi befinner oss i: Kommunikation, Organisatorisk förändring och stödåtgärder, Resurser och incitament, Ledning, reglering och styrdokument, Kunskapsutveckling samt Kompetensutveckling och utbildning.
Kommunikation
• Utveckla ett informationsmaterial som i ett initierande skede underlättar kommunikationen mellan forskaren och den externa parten kring frågor rörande akademisk integritet och forskningsetik.
• Lärosätet bör undersöka möjligheterna att införa ett IT-system som möjliggör uppföljning av forskningssamverkan och sammanställning av uppgifter som kan användas som stöd vid forskningsansökningar.
• Utveckling och uppdatering av hemsida för att underlätta för externa besökare att hitta rätt forskare vid Malmö universitet att samverka med. • Utveckling av ett informationsmaterial för forskare att använda i sin
första kontakt med potentiella samverkanspartners. Materialet bör vara utformat för att passa näringslivet så väl som offentlig- och idéburen sektor. Materialet bör innehålla frågor och svar relaterade till möjliga sätt att hantera finansiering och avtal, samt illustrativa exempel från tidigare forskningssamverkan och dess resultat. Till materialet bör även en PPT-presentation tas fram som enskilda forskare kan utgå ifrån och anpassa efter sina behov.
Organisation och stödåtgärder
• I större utsträckning nyttja den existerande etikrådgivande och bedömande kommittén vid Malmö universitet i bedömning av samverkansprojekt. • Stärk det juridiska stödet vid lärosätet genom att tillgängliggöra
avtals-juridisk kompetens.
• Tillsätt centralt placerade kontaktpersoner med uppgift att bygga och underhålla lärosätets relation till olika forskningsfinansiärer (Vinnova, KK-stiftelsen, Vetenskapsrådet etc.).
• Inrätta ett råd centralt eller vid varje fakultet som granskar och ger feedback på forskares ansökan. Rådet bör beså av seniora forskare med erfarenhet av att söka medel för forskningssamverkan, samt av ovan nämnda kontaktpersoner. Om möjligt kan rådet även inkludera externa representanter från respektive forskningsfinansiär och näringsliv, offentlig- och idéburen sektor.
• Utveckla och implementera en Malmö universitetsspecifik modell för strategiska partnerskap. Utgå ifrån redan etablerade partnerskap.
Ledning reglering och styrdokument
• Vice rektor för samverkan och central samverkanskoordinator genomför regelbundet uppsökande verksamhet vid respektive fakultet och diskuterar samverkan med forskar- och lärarkollegiet.
• Samarbeta med övriga lärosäten i framtagandet av en gemensam begreppsförståelse.
• Tydliggör kravet på akademisk integritet, frihet och oberoende i mål- och policy dokument.
• Tillgängliggör centrala medel som forskare på ett inledande och tidigt stadium kan använda för att förutsättningslöst undersöka möjligheten till finansiering av forsknings- och samverkansprojekt, gärna i samråd med extern part. Som motprestation bör forskare, även i de fall där det inte leder vidare till en konkret ansökan eller ett projekt, skriva en rapport om resultatet av undersökningen.
• Lärosätet bör utreda möjligheten och den potentiella vinsten med att bli en KK-miljö.
• Planera och avsätt tid för att ledningen ska kunna delta aktivt i dialogen och mötet med strategiska partners.
• Revidera universitetets anställningsordning och lönekriterier så att man vid rekryterings- och befordringsärenden, samt vid löneförhandlingar, kan ta större hänsyn till samverkanserfarenhet.
• Ledningen bedriver ett aktivt uppsökande påverkansarbete i relation till politiker och myndigheter i syfte att förändra den förda forskningspolitiken och resurstilldelningen för forskningssamverkan i en mer Hum/Sam vänlig inriktning.
Kunskapsutveckling
• Tillsätt en arbetsgrupp som löpande analyserar forskares erfarenheter av integritetsproblem vid samverkan. Samma arbetsgrupp publicerar en årlig rapport på temat ”Akademisk integritet och samverkan” utformad för att också kunna användas som utbildningsmaterial (se även nedan).
• Tillsätt en arbetsgrupp som har till uppgift att löpande och systematiskt analysera resultatet av och feedback på inskickade beviljade och avslagna ansökningar. Arbetsgruppen bör också ha till uppgift att publicera en årlig rapport på temat ”Finansiering av forskningssamverkan” utformad för att också kunna användas som utbildningsmaterial.
• Tillsätt en arbetsgrupp som analyserar externa partners och forskares behov, förutsättningar och förväntningar vad gäller samverkan samt försöker hitta matchningar av intressen. Arbetsgruppen bör också ha till uppgift att publicera en årlig rapport på temat ”externa partners behov och förutsättningar för samverkan med akademin” utformad för att också kunna användas som utbildningsmaterial.
• Kartlägg möjligheterna att söka finansiering för forskningssamverkan med idéburen sektor.
Kompetensutveckling och utbildning
• Utveckla och erbjud en samverkanskurs för forskare och lärare vid Malmö universitet som:
– adresserar innebörden i begreppet samverkan.
– adresserar forskningsetiska dilemman och förslag på lösningar. Kursen avhandlar vidare hur man redan på planeringsstadiet av ett nytt forskningsprojekt kan integrera ett samverkansperspektiv och samtidigt trygga den akademiska integriteten och kvaliteten.
– avhandlar kraven från forskningsfinansiärer. Lämpliga lärare på kursen är ovan nämnda kontaktpersoner och inbjudna representanter från respektive finansiär.
– avhandlar externa partners behov och förutsättningar för samverkan med akademin. Lämpliga lärare på kursen är deltagarna i ovan nämnda arbetsgrupp samt representanter från våra strategiska partners.
– syftar till att stärka forskarna i deras förmåga att följa upp sin samverkan och dokumentera sina samverkansmeriter.
• Utveckla och erbjud en samverkanskurs speciellt riktad till Hum/Sam forskare och lärare vid Malmö universitet som avhandlar frågor kring hur man i finansieringsfrämjande syfte kan påvisa och presentera den samhällspåverkan den egna forskningen har. Kursen kan med fördel även inkludera alternativa sökstrategier för Hum/Sam forskare intresserade av samverkan med idéburen sektor.
• Erbjuda fakulteter och institutioner kompetensutveckling för att främja samverkan.
Resurser och incitament
• Resurser avsätts centralt för att finansiera föreslagna åtgärder.
• Malmö universitet avsätter centrala medel för medfinansiering av forsknings projekt med samverkansinslag där samverkan med idéburen sektor prioriteras.
Kapitel 2: Samverkan i dåtid och nutid
– framgångsfaktorer och utmaningar
För att kunna göra en satsning på att understödja, följa upp och utveckla forsknings samverkan behövs som utgångspunkt en grundläggande förståelse för samverkans begreppets innebörd. Redan inledningsvis kan vi konstatera att forskarens uppdrag att samverka med andra delar av samhället ständigt har varit föremål för debatt och omformulering. Som ett första steg på vägen mot en ökad begrepps förståelse behöver vi således diskutera hur förhållandet mellan akademin och andra delar av samhället har förändrats över tid. Detta kapitel inleds därför med en historisk tillbakablick som mynnar ut i en samlad bild av anledningen till varför vi samverkar. Därefter presenteras två förslag på en aktivitets baserad kategorisering av samverkan vilka vi diskuterar vidare i kapitel 7. Avslutningsvis tittar vi närmare på de utmaningar och framgångsfaktorer för samverkan som omnämns i litteraturen.
Akademin och andra delar av samhället: Ett förhållande
i ständig förändring
Samverkan är inget nytt fenomen – samverkan före 1977 års högskolelag
Uppdraget till svenska högskolor och universitet att samverka med andra delar av samhället kan måhända framstå som en relativ modern och nutida företeelse, inte minst då kraven på att samverka under senare år framhävts allt tydligare i den forskningspolitiska debatten och i därtill hörande styrdokument, regleringsbrev och lagtexter t.ex. högskolelagen och forskningspropositioner (Bjursell m.fl. 2016:17, Gustafsson och Ramsten 2015:11 och Riksrevisionen 2005:11). Faktum är dock att svenska lärosäten har en lång tradition av samverkan med andra delar av samhället, även om syftet med samverkan och dess former har förändrats över tid (Rigné 2006:15).
Således kan man finna konkreta exempel på samverkan mellan akademin och andra delar av samhället under hela 1900-talet. I synnerhet har tidiga forskningspolitiska åtgärder syftat till att främja samverkan mellan akademin och det privata näringslivet och industrin. Därtill har forskare under hela efterkrigstiden iklätt sig rollen av experter och har, inte minst i egenskap av statsvetare, jurister, ekonomer och historiker, enrollerats i det offentliga utredningsväsendet (Östling m. fl. 2016:17, Benner och Sörlin 2015:11, och Kasperowski och Bragesjö 2011:15).
1977 års högskolelag och ”tredje uppgiften” – Kravet att samverka formaliseras för första gången i lagtexten
I 1977 års högskolelag formaliserades för första gången i lagstiftning kravet på att samverka. Utöver de två huvudsakliga uppdragen att forska och utbilda tilldelades akademin en ”tredje uppgift” att sprida forskningsinformation formulerat som:
”... sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete. Känne-dom skall också spridas om vilka erfarenheter och kunskaper som har vunnits och hur dessa erfarenheter och kunskaper ska tillämpas” (Svensk författningssamling 1977:218).
Syftet var att kunskaper och erfarenheter genererade inom akademin och finansierade genom skattemedel skulle spridas i samhället. Den tilltänkta mottagaren för denna form av samverkan var allmänheten och uppdraget avspeglade statsmaktens ambition att även universitet och högskolor skulle bidra till folkbildning i bred bemärkelse och i mer långsiktiga, formaliserade och beständiga former än vad som tidigare skett. Genom att på så sätt skapa en större folklig medvetenhet kring universitetens och högskolornas verksamhet med fokus på forskning hoppades man samtidigt främja demokratiutveckling och en bredare rekrytering till högre utbildning (Högskoleverket 2008:16 och, Bjursell 2016 och Kasperowski och Bragesjö 2011:15 - 17).
Allt eftersom har benämningen av samverkan som en ”tredje uppgift” kommit att kritiseras då det signalerar att samverkan ses som en uppgift vid sidan av eller utöver utbildning och forskning, och därmed är av mindre dignitet (NUTEK 2007:9).
Som en avslutande reflektion över 1970- och 1980-talets samverkan är det värt att notera att ”tredje uppgiften” huvudsakligen var/är en form av envägs-kommunikation, det vill säga är enkelriktad från universiteten och högskolorna och ut i samhället. Tanken att högskolorna och universiteten skulle lyssna på
andra delar av samhället och i någon mening låta sin verksamhet influeras av företag, myndigheter och allmänheten var således under denna tidsperiod inte framträdande. Detta kom dock att ändras i och med införandet av 1997 års högskolelag.
1997 års högskolelag: Från en enkelriktad till en dubbelriktad syn på samverkan
Den tidigare enkelriktade synen på samverkan kom med tiden att revideras och med 1997 års budgetproposition aviserade regeringen en förändring i lydelsen gällande uppdraget ifråga. Istället för att enbart informera om sin verksamhet, det vill säga samverka i enlighet med principen för ”den tredje uppgiften” skulle universitet och högskolor hädanefter även samverka med andra delar av samhället i bemärkelsen att aktivt motta input utifrån (Högskoleverket 2001:9 och Riksrevisionen 2005:11).
”Högskolans tredje uppgift bör vara att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. Uppgiften böra omfatta spridning av forskningsinformation, samverkan med det omgivande samhället för att utveckla högskolans utbildning och forskning samt att högskolan skall vara till direkt nytta för allmänheten. Uppgiften ska genomföras inom ramen för högskolans ordinarie resurser.” (Re-geringens proposition 1996/97:1).
Revideringen medförde en rad förändringar:
• Premiering av en ny syn på kunskapsproduktion där kunskap generas i interaktion mellan akademin och andra delar av samhället, med fokus på näringsliv. Tidigare primärt inomvetenskapliga mål ersätts i ökad utsträckning av nyttomål och gör därmed forskningen mer tillämpad och problemorienterad (KK-stiftelsen 2008:25).
• Uppdraget att samverka får (i teorin) samma dignitet som att forska och utbilda.
• Märk väl att samverkansuppgiften förblir ofinansierad i den bemärkelsen att den inte tilldelas några extra anslag utan förväntas finansieras inom ramen för ordinarie anslag. Uppgiften kom inte heller att åtföljas av några uppföljningskrav (Gustafsson och Ramsten 2015:11, Kasperowski och Bragensjö 2011:18, UNILINK 2009:8, och Bjursell m.fl. 2016:20).
• Samverkansformer så som kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknik-parker, kompetenscentrum, materialkonsortier och holdingbolag för kom-mersialisering av forskningsresultat sanktioneras juridiskt (Kasperowski och Bragensjö 2011:18).
• Samverkan ska ske i syfte att utveckla lärosätenas forskning och utbildning (Högskoleverket 2001:9 och Riksrevisionen 2005:11).
Samtidigt som regeringen betonade ökad samverkan med näringslivet och övriga samhällssektorer var man noga med att betona att samverkan inte fick inskränka forskarfriheten eller på något sätt stå i motsats till högskolelagens inskrivna principer gällande forskarnas frihet att självständigt välja forskningsproblem, metod och i vilken form forskningsresultatet ska publiceras (Högskoleverket 2001:9).
2009 års Högskolelag: Forskning ska nyttiggöras och främja tillväxt och innovation
Efter millennieskiftet tillskrevs lärosätena genom sitt samverkansuppdrag en allt större och tydligare roll i det nationella innovationssystemet, och förväntades hädanefter bidra till utveckling och tillväxt framförallt på regional nivå. Enligt samma intentioner förändrades även systemet och organisationen för forskningsfinansiering varvid bland annat Vinnova bildas år 2001 med uppdrag att ge stöd till innovations- och tillväxtfrämjande forskning (Bjursell m.fl. 2016:21 – 22 och Högskoleverket 2008:22, 25).
Genom de forskningsmedel som regeringen gjorde tillgängliga och sökbara för lärosätena via bland annat Vinnova återfanns ofta ett samverkanskriterium, varför man i någon mening kan hävda att uppdraget att samverka hädanefter i viss begränsad utsträckning var resurssatt. I 2009 års högskolelag infördes formuleringen:
”I högskolans uppgift ska ingå att samverka med det omgivande sam-hället och informera om sin verksamhet samt verka för att forsknings-resultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.” (SFS 2009:45).
2012 års forskningsproposition
Kraven på lärosätena att forskningsresultaten ska komma till nytta påtalades återigen i 2012 års forskningsproposition (Forskning och innovation):
”Regeringen presenterar i denna proposition ett antal åtgärder för att öka nyttiggörandet av den kunskap som genereras i den offentligt fi-nansierade forskningen. Dessa åtgärder syftar till att främja kvalitet och prestation i universitetens och högskolornas nyttiggörande.” (Regeringens proposition 2012/13:30).
I propositionen signalerade regeringen att lärosätenas samverkansprestationer i bemärkelsen forskningens relevans och samhällsnytta i framtiden kunde komma att bli utslagsgivande även för fördelningen av resurser (basanslaget).
2016 års forskningsproposition
Vid årsskiftet 2016/2017 presenterade regeringen sin forskningsproposition
Kunskap i samverkan. Regeringen aviserade här en höjning av basanslaget och
poängterade samtidigt att denna höjning skulle återföljas av en förväntan på att lärosätenas samverkan med andra delar av samhället ska öka i syfte att stärka Sveriges konkurrenskraft och förmåga att möta de samhällsutmaningar landet står inför. Av propositionen framgår även att regeringen ämnar införa tydligare ekonomiska incitament för lärosätenas samverkan genom att revidera systemet för fördelning av basanslag för forskning. Från och med 2018 kan därför samverkansprestationer komma att ges samma vikt som publiceringar, citeringar och erhållna externa medel.
Varför ska dagens universitet och högskolor samverka?
Den historiska tillbakablicken ovan tydliggör att synen på varför svenska lärosäten ska samverka varierat över tid i takt med att uppdraget har omformulerats och utvidgats. Nya målsättningar har tillkommit utan att tidigare målsättningar i någon större utsträckning har nedtonats.
Ett sätt att få en aktuell bild av den nu rådande samlade målsättningen för samverkan blir därför att summera tidigare uppdragsbeskrivningar för samverkan så som de formulerats över tid i framförallt forskningspolitiska propositioner och högskolelagen (se SFS 2009:45, Regeringens proposition 1996/97:1 och Svensk författningssamling 1977:218). Utifrån ett sådant tillvägagångssätt kan dagens
målsättning för högskolornas och universitetens samverkan med andra delar av samhället beskrivas på följande sätt.
• Att informera allmänheten om den forskning som bedrivs vid högskolan i syfte att bidra till folkbildning och demokratiutveckling i bred bemärkelse samt främja en bredare rekrytering till högre studier.
• Att samverka med andra delar av samhället för att utveckla högskolans
forskning och utbildning och för att motta problem och erfarenheter från företag och offentlig sektor.
• Att samverka med andra delar av samhället så att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta i samhället och därigenom
bidra till tillväxt och innovation.
Vad är då samverkan?
Frågan har varit och är föremål för ständig diskussion inom akademin. Detta till trots saknas idag en allmänt vedertagen definition av samverkan. Avsaknaden av en tydlig gränsdragning för vad som kan och bör räknas som samverkan är på samma gång ett problem och en möjlighet. Det är ett problem så till vida att en gemensam definition behövs för att underlätta samtalet kring samverkan inom såväl som utom högskole- och universitetssfären samt för att mäta och studera resultatet av lärosätenas samverkansaktivitet. Samtidigt medför samma avsaknad av en styrande och allmängiltig definition en möjlighet för enskilda forskare att anpassa sin samverkan efter den egna verksamhetens realiteter och behov, vilka bevisligen kan variera påtagligt mellan olika discipliner och ämnesområden. Ett sätt att komma närmare en definition av samverkan är att lista och därmed klassificera vilka aktiviteter som vanligtvis räknas in som samverkan vid svenska högskolor och universitet.
I litteraturen återfinns flera försök att kategorisera samverkan genom att lista samverkansaktiviteter utifrån pågående aktiviteter vid universitet och lärosäten och därigenom empiriskt definiera fenomenet som sådant (Bjursell 2016:24). I detta sammanhang har vi som utgångspunkt valt att referera till en omfattande och i högsta grad aktuell litteraturöversikt genomförd år 2014 av Vinnova ”Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter” (Perez Vico m.fl. 2014). Här har man valt att dela in samverkansaktiviteter, benämnt som samverkansmönster i fyra olika kategorier:
• Samverkan vid tekniköverföring förstått som utveckling och spridning av
• Forskningssamverkan i bemärkelsen samverkan i forskning, uppdrags-
och aktionsforskning som inkluderar samverkan, delade faciliteter och forskningsinfrastruktur, och personrörlighet.
• Utbildningssamverkan i form av uppdragsutbildning och fortbildning,
behovsanpassad utbildning, praktik och fallstudier i samverkan, och samverkan i undervisning och handledning.
• Övrig utåtriktad samverkan genom nätverkande, arenautveckling och
partnerskap, formellt deltagande i samhällsutveckling, deltagande i publika event och popularisering av forskning och konsultverksamhet.
(Perez Vico m.fl. 2014:11)
Rapporten är framtagen på uppdrag av Vinnova, som i egenskap av en innovations- och tillväxtfrämjande myndighet av naturliga skäl prioriterar samverkan med näringslivet vilket kan förklara den framlyfta position samverkan vid tekniköverföring ges. Den sistnämnda kategorin ”Övrig utåtriktad samverkan” har vidare varit föremål för kritik utifrån invändningen att just benämningen ”Övrig” riskerar att signalera att denna typ av samverkan inte tillskrivs samma dignitet och värde som samverkan enligt de tre förstnämnda kategorierna. Redan här finns det således anledning att befara att ovan presenterade kategorisering inte förmår fånga och rättvisandegöra den stora bredd av samverkansaktiviteter som sker vid lärosäten med starkt Hum/Sam forskning.
I samband med en nyligen genomförd och offentliggjord undersökning och kartläggning av samverkansmönstren vid Stockholms universitet har man därför istället valt att använda sig av termen ”Samverkan inom samhällsutveckling ” vilket inkluderar ”samverkan vid tekniköverföring” såväl som ”övrig utåtriktad samverkan”.
Samverkansform Underkategori
Forskningssamverkan • Forskningsprojekt • Forskarutbildning • Uppdragsforskning
• Personrörlighet inom forskning
• Forskningsinfrastruktur och delade faciliteter Utbildningssamverkan • Externa lärare
• Studiebesök, externa projekt och moment
• Självständiga arbeten, verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och praktik
• Extern representation i programråd • Uppdragsutbildning Samverkan inom samhällsutveckling • Expertuppdrag – Formaliserad samhällsutveckling – Förtroendeuppdrag • Forskningskommunikation – Media, TV, radio och tidskrifter
– Deltagande i publika event, utställningar och annan popularisering av forskning
– Samverkan med ungdomsskolan (Ej rekryteringskampanjer)
– Föreläsningar för allmänheten och författande av populärvetenskap
• Innovation, kunskapsöverföring och nyttiggörande – Utveckling och spridning av innovationer och
andra paketerade idéer i samhället – Företagsbildningar och licensieringar Tabell 1. Samverkansmönster (Stockholms universitet 2017).
Vi nöjer oss här med att konstatera att det finns olika sätt att klassificera samverkan. Vart sätt har sina fördelar och nackdelar. I kapitel 7 utvecklar vi vår syn på hur samverkan kan och bör klassificeras och definieras vid det framtida Malmö universitet.
Utmaningar och framgångsfaktorer
Vårt förslag på satsning för att understödja, följa upp och utveckla samverkan behöver även förhålla sig till i andra studier redan identifierade utmaningar och framgångsfaktorer. Vi har därför gjort en genomgång av litteraturen på området och kan i ljuset av denna presentera följande utmaningar och framgångsfaktorer.
Utmaningar
Bristande finansiering: Samverkansuppdraget har som nämnts ovan varit inskrivet
i högskolelagen sedan 1977. Uppdraget att samverka har samtidigt förblivit ofinansierat trots att uppdraget har breddats och tillskrivits mer vikt under årens lopp. I 1997 års högskolelag återfinns således lydelsen: ”Uppgiften ska genomföras
inom ramen för högskolans ordinarie resurser” (Regeringens proposition 1996/97:1).
Avsaknaden av för ändamålet öronmärkta statliga medel utgör en uppenbar utmaning och nämns ofta som ett av de främsta hindren för framgångsrik samverkan. En del forskare ser samtidigt avsaknaden av öronmärkta statliga medel för samverkan som en drivkraft för att söka extern finansiering (uppdrags forskning inkluderat) för att finansiera sin forskning där samverkansinslag ingår. De reella möjligheterna att säkra externfinansiering varierar även mellan såväl lärosäten som ämnesområden (Högskoleverket 2001:24 - 25).
Efter skapandet av bland annat Vinnova och Vetenskapsrådet har finansierings-möjligheterna ökat för projekt som sker i samverkan, då dessa organisationer utlyser statliga medel för forskning där samverkan med extern part ofta är ett av grundkraven för att bli beviljad finansiering. Samtidigt är det värt att notera att detta riskerar att ytterligare missgynna humaniora och andra fält där traditionen av extern finansiering och samverkan är svag.
Konkurrens mellan inom- och utomvetenskapliga prioriteringar: Samverkan inom
forskning riskerar att hota den akademiska integriteten, och i förlängningen också allmänhetens förtroende för forskningen. Högskoleverket betonar därför i en analys att det är av största vikt att respektive samverkanspart hyser respekt och förståelse för varandras särart och specifika samverkanspremisser, samt målsättningar med samverkan. Inte sällan råder det olika kulturer inom akademin och till exempel näringslivet vad gäller vinstintresse och sekretess i relation till öppenhet, medbestämmande och kollegial förankring. För att hantera dessa utmaningar har vissa lärosäten vidtagit åtgärder för att säkerställa forskningens fortsatta oberoende och frihet även i samverkanssamanhang. I vissa fall har man tydliggjort kravet på frihet, integritet och oberoende i policy-
och måldokument. I andra fall har man inrättat kommittéer som bedömer integritetsfrågor relaterade till samverkan. Slutligen har vissa lärosäten stärkt sin juridiska kompetens vad gäller forskningssamverkan (Högskoleverket 2001:25, Högskoleverket 2008:43 och Högskoleverket 2004:32).
Samverkan mellan Hum/Sam och näringslivet ej prioriterad i forskningspolitiken:
Tvärtemot rådande föreställningar har det visat sig att näringslivet, i synnerhet i form av tjänsteföretag, gärna vill samverka med Hum/Sam forskare. Den förda forskningspolitiken och det etablerade innovationssystemet har av tradition dock prioriterat samverkan mellan akademin och näringslivet inom produkt/ industrirelaterade sektorer så som teknik, medicin och naturvetenskap före samverkan med tjänsteföretagen. Ett tydligt exempel på denna prioritering är att etablerade forskningsfinansiärer i första hand stödjer näringslivsrelaterad forskning (och samverkan) inom teknik, medicin och naturvetenskap (KK-stiftelsen, Vinnova, Mistra och Nutek) (Unilink 2009:40).
Ett förändrat medielandskap och nya publiceringsmönster utmanar Hum/Sam samverkan: Under efterkrigstiden var dagspressen det främsta verktyget för
detta uppdrag och i synnerhet Hum/Sam forskare kunde på ledar-, nyhets- och kultursidor komma till tals eller refereras till. Denna kanal till omvärlden har dock i allt större utsträckning, tack vare internet och ny teknologi, utmanats och ersatts av andra mediala arenor med tillhörande förändrade skriv- och läspraktiker vilka inte alltid ger utrymme för den mångbottnade kunskapsförmedling som humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning utgör. En annan utmaning för Hum/Sam forskare är förändrade akademiska publiceringsmönster, en utveckling som främst karakteriseras av övergången från svenskspråkiga till engelskspråkiga sakkunniggranskade vetenskapliga artiklar. Att med framgång publicera sig i dessa anglosaxiska sammanhang, vilket är en förutsättning för resurstilldelning, främjar per automatik inte Hum/Sam forskningens (nationella) folkbildande, demokratiutvecklande och samhällskritiska ansvar och uppdrag (Östling m.fl. 2016:10 - 16).
Premiering och meritering: Samverkansuppdraget är som ovan nämnts sedan
1997 inskrivet i högskolelagen. Resurstilldelningen för samverkan har, som påpekas i litteraturen, dock inte prioriterats i motsvarande utsträckning varför många upplever att samverkanserfarenhet och prestationer ger lite eller inget meritvärde varför man får samverka på bekostnad av andra mer karriärfrämjande arbetsuppgifter (forskning, publicering, handledning och undervisning). Litteraturen beskriver det som att samverkan är värt mycket i teorin men lite i den forskningsfinansierade och karriärutvecklande praktiken som varje forskare
är underställd (Högskoleverket 2001:24, Högskoleverket 2008:35 och Östling m.fl. 2016:15).
På samma sätt som man i litteraturen kan identifiera hinder för samverkan kan man identifiera framgångsfaktorer, det vill säga förutsättningar som främjar möjligheten att samverka framgångsrikt.
Framgångsfaktorer
Behovet av naturliga och neutrala mötesplatser: Tillgången till mötesplatser
där parterna i fråga möts under former som skapar förståelse och respekt för varandras behov och förutsättningar har visat sig främja samverkan. Litteraturen framhåller därför att det behövs mötesplatser som upplevs som naturliga och neutrala (Högskoleverket 2001:21).
Ömsesidighet i relationerna med externa partner: Ömsesidighet i relationen
mellan högskolan och externa partners är en annan aspekt som har visat sig främja framgångsrik samverkan. Det har således visat sig viktigt att samtliga parter upplever att de inte bara bidrar/ger utan även upplever att de får lika mycket tillbaka i samverkansammanhang (Högskoleverket 2001:22).
En tydlig organisation och tydliga ingångar till högskolan: Samverkan underlättas
också av tydlig samverkansorganisation och tydliga ingångar till högskolan (Unilink 2009:20 – 21, Högskoleverket 2001:22, Sveriges Ingenjörer 2013:11).
En tydlig strategi kring samverkan och intern samsyn: En genomtänkt och tydlig
samt internt kommunicerad strategi för samverkan underlättar för lärosätets forskare att samverka med andra delar av samhället. Detta inkluderar även tydlighet i hur anställda förväntas bemöta och agera i förhållande till externa kontakter. En grundläggande princip är att följa upp de kontakter som är tagna samt se till att de överenskommelser som är gjorda hålls. (Unilink 2009:20, 32).
Engagemang från ledningen: Ett reellt och tydligt kommunicerat engagemang
från högskoleledningen har tydligt visat sig främja lärosätets samverkan med andra delar av samhället. Likaså krävs engagemang från flera nyckelpersoner i verksamheten för att inte samverkan ska stå eller falla med enskilda forskares insatser (Unilink 2009:20, 32, Bengtsson 2013:20 och Högskoleverket 2008:47).
Tidigare samverkanserfarenhet: Tidigare samverkanserfarenhet har visat sig
inverka positivt på förutsättningarna för framgångsrik samverkan. Parter som har en tidigare framgångsrik relation och samverkanserfarenhet har således bättre förutsättningar för fortsatt framgångsrik samverkan kring nya projekt (Bengtsson 2013:19 och Mora-Valentin m.fl. 2004:19).
Geografisk närhet mellan partners: Att välja partners för samverkan i lärosätets
geografiska närhet har visat sig främja framgångsrik samverkan (Mora-Valentin m.fl. 2004:21, Sveriges Ingenjörer 2013:11 och Bengtson 2013:19).
Mottagarkompetens: Samverkan underlättas om den externa parten har
erfarenhet från akademin och vet hur forskning ”går till”. Idealt har den externa parten disputerade medarbetare (UniLink 2009:40).
Kapitel 3: Så har vi arbetat – metod
och material
Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att ta fram ett förslag på en satsning för att understödja, följa upp och utveckla Malmö högskolas forskningssamverkan. Utifrån det övergripande syftet genomförs två olika undersökningar.
• Dels undersöks de samverkansaktiviteter som Malmö högskola och forskare vid högskolan är inblandade i idag, genom intervjuer med forskare, ledning och externa samverkanspartner.
• Dels undersöks exempel på framgångsrik forskningssamverkan som bedrivs vid andra lärosäten, via studiebesök på dessa och intervjuer med centrala personer.
I den första undersökningen, att undersöka det samverkansarbete som bedrivs idag och hur det kan utvecklas i framtiden, ställs följande frågor:
• Hur ser forskare vid Malmö högskola på den samverkan de bedriver idag, samt problem och utvecklingsmöjligheter?
• Hur ser samverkanspartners till Malmö högskola på den samverkan de bedriver idag, samt problem och utvecklingsmöjligheter?
• Hur ser ledningen vid Malmö högskola på den samverkan som bedrivs idag, samt problem och utvecklingsmöjligheter?
• Hur uppfattar olika forskare, samverkanspartners och högskoleledning de stödfunktioner för samverkan som högskolan erbjuder?
Genom frågeställningarna vill undersökningen synliggöra att det finns olika perspektiv och olika intressen i samverkan. Vi har valt att sammanföra dessa i grupperna ”forskare”, ”ledning” och ”externa samverkanspartners”, vilket naturligtvis är konstruerade grupper som inom sig kan innehålla mängder av olika perspektiv. Gruppen forskare är den grupp som mest noggrant kommer diskuteras utifrån sina olikheter i relation till de olika verksamheter som
de representerar (se nedan), medan gruppen ”externa samverkanspartners” kontextualiseras mer skissartat men där det tydligt framgår att intervjupersonerna är delar av väldigt olika verksamheter. Gruppen ”ledning” inkluderar både delar av högskolans yttersta ledning och föreståndare för olika verksamheter. Att ändå lyfta fram de tre grupperna som representanter för olika perspektiv har fördelen att det synliggör att samverkan inte är en konfliktfri aktivitet utan att olika aktörer går in med olika förväntningar och intressen.
I den andra undersökningen, som studerar exempel på framgångsrik forskningssamverkan som bedrivs vid andra lärosäten, ställs frågan:
• Vilka lärdomar kan vi dra från hur andra lärosäten har arbetat med forskningssamverkan?
Urvalet av platser för studiebesöken har skett utifrån ett antal särskilt intressanta problemområden som identifierades utifrån forskningsläget och Vinnovas piloter (se kap 1), mer om det urvalet nedan.
Dessa båda undersökningar skapar ett underlag som tillsammans ligger till grund för att ta fram former för att understödja, följa upp och utveckla Malmö högskolas forskningssamverkan. Vi återkommer till det i kapitel 6. Nedan beskrivs kort de tre undersökta verksamheterna, hur urvalet av intervjupersoner gått till, urvalet av lärosäten för studiebesöken samt Malmö högskolas nuvarande stödorganisation för samverkan.
Beskrivning av de tre undersökta verksamheterna
Ovan refererade forskning visar att det finns stora skillnader i hur samverkan bedrivs vid olika institutioner och olika lärosäten. Vinnovas pilot för Malmö högskola visade att så även var fallet för Malmö högskola. Tre verksamheter vid Malmö högskola valdes ut, och urvalet baserades på att de skulle kunna inkludera och spegla bredden i verksamheten. Grundtanken är inte att göra en jämförande analys mellan dessa, men att olikheter mellan vetenskapliga discipliner, individer och storleken på verksamheten ska finnas med. Projektet sattes upp för att fånga in bredden inom samverkan, och vilka behov och utvecklingsmöjligheter som är identifierbara.
Verksamheterna som valdes ut för att vara del i projektet är institutionen för Urbana studier, och forskningscentrumen Centrum för sexologi och sexualitets-studier och Internet of Things and People Research Center.
bland annat hållbar stadsutveckling, arkitektur, urbanisering, miljöfrågor, ledning och organisation, transport management, fastigheter och resurshushållning. Inom institutionen finns en stark forskningsmiljö med en forskarutbildning och ett stort antal doktorander. Eftersom det är de forskningsrelaterade samverkansaktiviteterna som är i fokus för undersökningen är det den delen som kommer diskuteras i det följande (www.mah.se/us).
Centrum för sexologi och sexualitetsstudier (CSS) är ett fakultetsöverskridande forskningscentrum som arbetar för att möjliggöra nya samarbeten inom Malmö högskola, och mellan lärosäten nationellt och internationellt. CSS fungerar som en nätverksorganisation med olika forskningsprojekt och verksamheter knutna till sig, men har ingen egen undervisning (www.mah.se/css).
Internet of Things and People Research Center (IOTAP) är likaså en fakultetsöverskridande centrumbildning som studerar hur människor kan få ut det mesta av de ökade möjligheterna att koppla upp och digitalt styra föremål. Arbetet inkluderar datavetare, interaktionsdesigners, professionella och användare. Genom tillämpad forskning arbetar IOPTAP med ett brett fält av samhällsutmaningar, med målet att nå internationellt erkännande som en forskningsmiljö som förmår integrera tekniska och mänskliga aspekter (www. mah.se/iotap).
Urval av intervjupersoner och genomförande av
intervjuer
För att fånga upp forskarnas perspektiv har ett urval av intervjupersoner skett utifrån en vilja att hitta forskare som kan sägas vara nyckelpersoner gällande samverkan inom de tre här undersökta verksamheterna, vilket naturligtvis är en subjektiv urvalsprocess. Urvalet gjordes på rekommendation av prefekt respektive centrumföreståndare. För att ge forskarna möjlighet att prata mer fritt har de avidentifierats i undersökningen. Från US har tre personer intervjuats, två från IOTAP och en från CSS. De omnämns här med de fingerade namnen Anders, Beata och Carl från Urbana studier, Dorothea från CSS samt Evert och Frans från IOTAP.
Utöver en spridning mellan olika verksamheter inom Malmö högskola har det varit viktigt för undersökningen att inkludera perspektivet från de aktörer som Malmö högskola idag samverkar med. Därför har ett antal samverkanspartners som de tre utvalda verksamheterna har kontakt med intervjuats, även dessa har fått fingerade namn och deras företagstillhörighet har avidentifierats:
Tre personer som har samverkat med IOTAP: • Adam, VD på ett mindre mjukvaruföretag.
• Bertil, forskningschef på världsledande bolag för kommunikationsteknik • Cesar, teknisk chef vid ett företag som erbjuder kompletta lösningar av
hård- och mjukvara
Två personer som har samverkat med US:
• David, chefstjänsteman i en större kommun • Erik, chefstjänsteman i en större kommun Två personer som har samverkat med CSS:
• Filip, expert inom en ideell organisation
• Gustav, Sverige-chef för en mindre ideell organisation
För att fånga ledningens perspektiv har sju personer intervjuats. Som diskuterats ovan är gruppen ”ledning” en i hög grad konstruerad grupp som inkluderar både delar av högskolans yttersta ledning och föreståndare för olika enheter. Personerna som kommer från de respektive verksamheterna har naturligtvis även i några sammanhang ett forskarperspektiv på samverkan, men det är i deras roll som ledning som de här intervjuats. De personer som intervjuats är:
• Sandra Jönsson, Prefekt US
• Paul Davidsson, Föreståndare IOTAP
• Charlotta Löfgren-Mårtensson, Föreståndare CSS
• Anna-Karin Alm, avdelningschef Innovation och utveckling inom Gemensamt verksamhetsstöd
• Paula Pragert, avdelningschef Utbildnings och forskarservice vid Gemensamt verksamhetsstöd
• Hans Lindquist, Vicerektor forskning
• Charlotte Ahlgren Moritz, Vicerektor samverkan
Intervjuerna har genomförts vid olika tillfällen och över en längre tidsperiod. Intervjuer med ledningen genomfördes oktober 2015. Forskarna intervjuades maj 2016 och intervjuer med externa samverkanspartner genomfördes oktober till december 2016, förutom en som genomfördes februari 2017. Intervjuerna genomfördes relativt tidigt under projektet och sedan dess har flera organisationsförändringar genomförts varför vissa svar framstår som daterade. När så är fallet tydliggörs det i materialet.
Intervjuerna har genomförts av en eller två forskare i samarbete. I några men inte alla fall har de spelats in, i andra fall har anteckningar förts över
intervju-personernas svar. I analysskedet har materialet i huvudsak bestått av anteckningar varför de utsagor som redogörs för här inte är direkta citat.
Projektgruppens sammansättning och styrning och
ledning
Projektarbetet och intervjuerna har genomförts av projektgruppens sekreterare Mattias Esbjörnsson, samverkanskoordinator, samt Natalija Buza-Vidas, forskningshandläggare. På grund av förändrade arbetsuppgifter ersattes de från hösten 2016 av Pål Brunnström, forskare vid institutet för studier i Malmös historia, och Daniel Gustafsson, samverkanskoordinator, som genomfört analysarbetet, kompletterande studiebesök och skrivit rapporten. Att det inte är samma forskare som genomfört materialinsamling och analys är naturligtvis en metodologisk brist och har också givit upphov till vissa praktiska problem i överföring av anteckningar och ljudfiler från intervjuerna.
Styrgruppen för projektet har bestått av:
• Hans Lindqvist, vicerektor forskning (ordförande från feb 2015 till juni 2016)
• Charlotte Ahlgren Moritz, vicerektor samverkan (ordförande från juni 2016 till juni 2017)
• Sandra Jönsson, Prefekt US
• Paul Davidsson, Föreståndare IOTAP
• Charlotta Löfgren-Mårtensson, Föreståndare CSS (feb 2015 till dec 2016) • Pernilla Ouis, vikarierande föreståndare CSS (okt 2016 till juni 2017) • Anna-Karin Alm, avdelningschef Innovation och utveckling.
Malmö högskolas samverkans- och stödorganisation
I redovisningen av intervjuerna diskuteras Malmö högskolas organisation för att stödja samverkan, och för att läsaren ska kunna orientera sig i dessa diskussioner följer här en redogörelse för hur den organisationen ser ut nu och vid tidpunkten då intervjuerna genomfördes.
Malmö högskola har en vicerektor med speciellt ansvar för samverkansfrågor. Vicerektorn för samverkan ingår i högskoleledningen och arbetar på uppdrag av rektor för att utveckla högskolans kontakter och samverkan med andra
delar av samhället, det vill säga näringsliv, offentlig- och idéburen sektor i enlighet med högskolans vision och strategier. I arbetsuppgifterna ingår även att utveckla samverkan internt inom högskolan samt externt med andra lärosäten och forskningsinstitut, därtill att främja resursmobilisering, uppföljning och uppdragsutbildning (Dnr MaHr 11-2014/216).
Vicerektorn för samverkan är även ordförande i samverkansberedningen, en referens- och arbetsgrupp som på olika sätt ger stöd till och samordnar övergripande frågor och aktiviteter rörande högskolans samverkan med andra delar av samhället. Detta inkluderar bland annat att utveckla högskolans samverkanskompetens och bidra till att utbildning och forskningsresultat från Malmö högskola kommer till nytta i samhället. Samverkansberedningen fungerar även som en brygga mellan ledningen (och det gemensamma verksamhetsstödet) och fakulteterna och institutionerna (www.mah.se/Om-Malmo-hogskola/styr-ning/Beslutsvagar/).
I samverkansberedningen sitter, utöver vicerektorn, representanter från respektive fakultet, centrumbildningar, biblioteket, studentorganisationerna och facket.
För att stödja och utveckla samverkan på fakultets- och institutionsnivå har högskolan allokerat medel motsvarande en halvtidstjänst för att anställa en lokal samverkanskoordinator vid varje fakultet. I vissa fall har dekanen för respektive fakultet valt att fördela dessa medel ytterligare för att möjliggöra anställandet av en samverkanskoordinator på varje institution. Ett uppdrag som ofta upptar 10 – 20 procent av en heltidstjänst.
Utöver lokala samverkanskoordinatorer har högskolan även en central samverkanskoordinator placerad på universitetskansliet med uppgift att ge stöd till vicerektor och högskoleledningen samt fakulteterna. Den centrala samverkanskoordinatorn är även vanligtvis sekreterare i samverkansberedningen. Organisationen och stödet för samverkan utgår också ifrån det gemensamma verksamhetsstödet. Tidigare har detta varit organiserat i två för samverkansstödet relevanta avdelningar.
• Utbildnings- och forskningsstöd (UFS) med en tillhörande funktion benämnd Forskarservice (FS)
UFS har ansvar för verksamhetsområdet, inkluderande framtagandet av policys, planer, riktlinjer och tillämpningsbeslut. UFS huvudsakliga verksamhetsområde är att ansvara för att erbjuda stöd och service inom ansvarsområdena:
– Forskning och forskarutbildning
– Utbildning på grund- och avancerad nivå – Uppdragsutbildning
– Enskilda forskare (forskarservice) – Planering och uppföljning
– Underlag för rapportering till departement och myndigheter inom
ovanstående ansvarsområden.
(Malmö högskola Dnr: LED 1.3-2016/463) • Innovation och utveckling (IU)
Innovation och utveckling har ansvar för verksamhetsområdet, inkluderande framtagandet av policys, planer, riktlinjer och tillämpningsbeslut. Innovation och utvecklings huvudsakliga verksamhetsområde är att ansvara för att erbjuda stöd och service inom ansvarsområdena:
– Nyttiggörande och innovation inom utbildning och forskning i. Rådgivning för nyttiggörande och innovation
ii. Stöd till utveckling av entreprenörskap inom utbildningarna och studenters entreprenörskap
iii. Stöd till Malmö högskolas arbete inom Skånes tre innovations-områden
– Utveckla och driva mötesplatser för samverkan och innovation – Ledningsstöd för samverkan
– Externa relationer för samverkan och entreprenörskap – Alumni & Vänner
– Underlag för rapportering till departement och myndigheter. (Malmö högskola Dnr LED 1.3-2016/463)
Sedan juni 2017 är dessa verksamheter/avdelningar samlade i ett nybildat universitetskansli.
Avgränsningar och reservationer
Projektet är begränsat i sin generaliserbarhet, och syftet är att ta fram ett förslag på en satsning för att understödja, utveckla och följa upp samverkansaktiviteter inom forskningen vid Malmö högskola. Det gör att undersökningen haft ett tydligt fokus på forskningssamverkan så som det bedrivs på Malmö högskola idag och hur samverkan skulle kunna bedrivas på högskolan i framtiden.
Resultaten är därför inte utan kontextualisering applicerbara på samverkan i andra organisationer eller sammanhang.
Undersökningen har vidare fokuserat på tre specifika forskningsmiljöer och även om de är valda för att fånga den bredd i forskning som finns inom högskolan finns det naturligtvis en mängd olika sammanhang och variationer i samverkanspraktiker som inte synliggörs här.
Slutligen är urvalet av intervjupersoner så litet att det inte kan utgöra underlag för särskilt vittgående generaliseringar, än mindre jämförelser mellan de olika verksamheter som inte lika gärna kan ses som utslag av olikheter hos individer. För att främja undersökningens generaliserbarhet relateras våra egna undersökningar vid Malmö högskola till forskningsläget och till erfarenheter från andra lärosäten.
Med dessa reservationer och avgränsningar menar vi att undersökningen ger ett intressant bidrag då den i sitt breda angreppssätt och sin mångfald av perspektiv fångar den komplexitet som finns inom fältet forskningssamverkan.
Kapitel 4: Presentation av
intervjuer med forskare, externa
samverkanspartners och ledning
I det följande kapitlet presenteras intervjuer med grupperna forskare, externa samverkanspartners och ledning. Det sker inte med direkta citat utan i beskrivande text, där centrala teman sedan sammanfattas. Analysen sker sedan i kapitel 6, då i relation till vad vi kommit fram till i samband med studiebesök och utifrån forskningsläget.
Forskarperspektivet
För att få forskares perspektiv intervjuades sex personer från de tre utvalda verksamheterna, Urbana studier, Centrum för sexologi och sexualitetsstudier samt Internet of Things and People Research Center.
De intervjuade personerna har som tidigare nämnts avidentifierats för att de skulle kunna tala friare kring problem och saker de är kritiska till. De omnämns med de fingerade namnen Anders, Beata och Carl från Urbana studier, Dorothea från Centrum för sexologi och sexualitetsstudier samt Evert och Frans från IOTAP.
Forskare på Malmö högskola om hur samverkan bedrivs idag
Vad är poängen med samverkan?
Med vissa variationer i hur det uttrycks betonar forskarna samverkan som ett bra sätt att se till att forskningen är relevant i relation till de tekniska och sociala utmaningar samhället står inför. Det är också något de aktivt eftersträvar. Att via samverkan återföra resultatet av forskningen till samhället, antingen via praktiska tillämningar eller som ökad kunskap som kommuniceras till de berörda, betonas som viktigt.
Anders på US lyfter fram att samverkan är en viktig komponent för att göra forskningen relevant. Evert på IOTAP ser också samverkan som ett test för att avgöra om det är relevant forskning som görs, om det finns någon tillämpning för resultaten. Frans på IOTAP säger att han tror att samverkan är viktigt för att producera bra och relevant forskning.
Beata på US menar att samhällsrelevans är det som motiverar varför man samverkar. Hon menar att samhällsrelevansen är viktig för att synliggöra problem, alla problem är inte lika uppenbara vid en första anblick. En viktig del av samhällsrelevansen ligger i att kommunicera forskningen, dels mot forskarsamhället och dels mot samhället och i synnerhet de aktörer som är särskilt berörda. Huvudargumentet är relevansen och möjligheten att lyfta reella problem/utmaningar.
Beata menar att det finns flera sätt att se på den externa nyttan av samverkan. Dels att man åstadkommer någon form av förändring, kanske i synsätt/prioriteringar. Dels att de använder de resultat som producerats inom forskningen, eventuellt efter att man anpassat det efter målgruppen. I vissa fall kan det handla om rapporter som producerats, och som används även i andra sammanhang av den externa aktören. Samverkan fyller också en funktion om det gör att man lyckas locka folk till högskolan, både som studenter eller genom engagemang i andra sammanhang
Dorothea på CSS tycker att det är jätteroligt med RFSU som samverkanspart. De har utvecklat en bra kontakt under det aktuella projektets gång. De kände inte varandra vid projektets start, utan hade enbart träffats vid en konferens. Att de är intresserade av frågeställningarna, bidrar till möjligheten att beviljas finansiering. Det ger också stimulans att arbeta med externa parter, då de kommer med andra frågeställningar, tänker annorlunda, och har andra kontaktnät. Dorothea uppfattar samverkan som viktigt för kvalitet, men det är ibland lite oklart vad samverkan betyder.
Personliga kontakter
Bra och förtroendefulla personliga kontakter framhålls i forskningsläget som centralt i forskningssamverkan. Så också av de intervjuade forskarna.
Frans på IOTAP betonar att många partners har tillkommit genom personliga kontakter, kontakter som i många fall återkommer i nya projekt, och genom den större sammansättningen av partners inom IOTAP. Frans poängterar att samarbetet sker med individerna, de förväntas också förankra uppåt i sina respektive organisationer. Han menar att det finns en särskild rytm i detta arbete:
arbetar ihop, sitter vid bordet/möten, går hem, förankra uppåt osv. I efterhand blir det tydligt att arbetet följer den proceduren. Det framgår också vid tillfällen då personal bytts ut, att man måste börja om från början. Frans arbetar helst med informella relationer, utan Memorandum of understanding (MOU) eller Letter of intent (LOI). Mycket hänger ändå på personberoendet. Den goda sidan med de informella nätverken, som är en del av innovationssystemet, är att man känner folk överallt. Det finns en stor personrörlighet i regionen, vilket är viktigt för att bygga nätverk och sprida kunskap.
Även Anders på US lyfter fram att nätverkandet bygger på personliga kontakter och informella relationer, något han exemplifierar med en middag med ledande Malmöpolitiker. Anders har ett stort nätverk genom tidigare samverkansprojekt, som successivt stärks och byggs ut. Han har en strategi att försöka hålla en linje i val av projekt och samverkanspartners, att inte hoppa på allt även om det också behövs flexibilitet.
Beata på US menar också att det finns en god kultur på institutionen av att dela med sig. Man gör det dock inte på något strukturerat sätt med seminarieserier för att skriva och kommentera ansökningar, utan mer ad hoc, i sista stund. Beata menar att det ofta är så med ansökningar.
Dorothea på CSS har en stor tilltro till det informella, men menar att det borde finnas fler beröringspunkter mellan forskare på högskolan, mellan olika discipliner. CSS har haft en punkt för nätverkande och samverkan, ”Forskning och fralla”, vilket har varit relativt bra. Dorothea menar att det finns en svårighet i att balansera mellan bred inriktning för att skapa tvärdisciplinära möten, alternativt snävare ämnesmässigt med risken att det blir ”de vanliga” som dyker upp.
Evert på IOTAP betonar att forskaren behöver ha en viss flexibilitet och anpassa forskningsagendan efter bra externa parter som denne vill samverka med. Han menar å andra sidan att det många gånger är bra att skapa lite friktion och konflikt, istället för att kompromissa.
De personliga och informella kontakterna betonas som centrala för samverkan, där dessa sedan delas genom lika informella kontakter mellan forskare i de respektive verksamheterna. De personliga kontakterna kopplas till flexibilitet, förtroende och långsiktighet (att samma kontakter återkommer i flera projekt). Uppföljning av samverkan
Att följa upp och dokumentera samverkan är viktigt i relation till externa finansiärer som ställer samverkan som krav, men även av andra skäl. Evert på IOTAP menar att de inte har någon specifik uppföljning av samverkan i sig. Det
skulle till exempel kunna bli bättre genom sampublicering, men det är också något som skulle ta tid och Evert menar att det finns en motsättning mellan samverkan och tid för forskning. På frågan om vad externa partners får ut av samverkan svarar Evert att det finns en viss uppföljning där partners inom IOTAP redogör för deras upplevelse/utfall, något som kommer fram i rapportering till KKS (Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling). De har också löpande möten med partners, där det finns utrymme för dem att kommentera.
Beata på US menar att mycket av det som hon uppfattar som nyttan med samverkan är svåra att följa upp med systematik och på ett kvantifierbart sätt. Enklast är att se om extern part kommer tillbaka.
Beata menar också att när samverkan i allt högre grad ställs som krav från forskningsfinansiärer leder det naturligtvis till att möjligheten att erhålla resurser ökar. Hon betonar att det finns trender kring hur de formulerar sig: samverkan, samproduktion, nyttiggörande, etc. Samverkan är ett väldigt brett begrepp som inkluderar väldigt olika typer av aktiviteter och väldigt varierande grad av interaktion.
Carl på US anser att de är starka på samverkan, med återkommande samverkans-partners. Något han tror att externa samverkanspartners får ut av samarbetet är att flera av medarbetarna har varit ute och jobbat på olika kommuner och därefter kommer tillbaka till akademin. Det leder till en bättre förståelse för vad man kan erbjuda.
Dorothea på CSS uppfattar inte att de har någon uppföljning, däremot har de nyligen lämnat en halvtidsrapport till finansiären. Ett tydligt resultat är att de får fram en kartläggning, och där RFSU (som de samverkar med) bidrar med den internationella utblicken. Man kan säga att de har olika arbetsuppgifter i projektet, och att det inte blir ett tydligt samverkansprojekt där de arbetar ”med varandra”. Den slutliga rapporten kommer de enligt överenskommelsen med Folk hälsomyndigheten behöva stämma av om de också vill tillgängliggöra. Frans på IOTAP säger angående publiceringar av resultat att det vanliga är att den akademiska parten skriver, sen cirkulerar texten och presenteras i någon form. Forskarna betonar den löpande dialogen och det faktum att externa partners väljer att fortsätta samverkan som den viktigaste uppföljningen, men nämner också sam-publiceringar och rapporter till bidragsgivare som olika former av uppföljning. Sammanfattning
Samverkan uppfattas av de intervjuade forskarna som ett bra sätt att försäkra sig om att forskningen är relevant i relation till de utmaningar samhället står inför,
såväl tekniska som sociala, och något de aktivt eftersträvar. Att via samverkan återföra resultatet av forskningen till samhället betonas som viktigt.
Personliga kontakter betonas som centrala för samverkan. Oftast är dessa informella och kopplas till förtroende, varför de är svåra att dela, något som i viss mån ändå sker i begränsade nätverk i de undersökta verksamheterna. Kontakterna utmärks av flexibilitet och långsiktighet, där samma kontakter återkommer i flera projekt.
Att externa partners väljer att fortsätta samverkan ses som den viktigaste uppföljningen och indikationen på att det fungerar, men forskarna nämner också sampubliceringar och rapporter till bidragsgivare som mer formella former för uppföljning.
Problem som behöver lösas utifrån ett forskarperspektiv
Personberoende, att bygga nätverk
Personliga nätverk betonas ovan som helt centralt för forskarsamverkan men upplevs också som arbetskrävande av de intervjuade forskarna. Anders på US beskriver personberoendet som ett problem även om han samtidigt nämner personkontakterna som en styrka. Det har byggts upp en personlig relation, där man har en ömsesidig förståelse för varandra. Den relationen är svår att lämna över till någon annan. Det är också någon form av förtroendefråga.
Beata på US menar också att det finns en balansgång mellan hur mycket man kan tänka sig att dela med sig av sitt nätverk, och till vem. Det är en förtroendefråga att inte bara sprida sina kontakter vind för våg. Det är också mycket arbete som ligger bakom de upparbetade relationerna. Hon menar att man kan tänka sig att dela med de närmsta som man litar på, men tillägger att hon inte har delat så mycket, och har inte fått ta del av andras nätverk.
Evert på IOTAP betonar med en ironisk vändning att många gärna vill ha ett stort nätverk, men vill inte alltid lägga ned kraften och arbetet som det tar att bygga det. Nätverket är, menar han, något som man inte bara delar med sig av hursomhelst, utan bara med dem man litar på i allra högsta grad. Det finns en informell kultur kring delning av nätverk (i hans fall inom centrumbildningen), och det är inte något som går att formalisera och likrikta för hela högskolan. Carl på US målar upp en bild av att det finns många olika kontakter med vissa samverkanspartners, som exempelvis Malmö stad. Han säger att han inte har koll på Urbana studiers alla relationer med Malmö stad, och han tror inte att staden
