I det följande kapitlet presenteras intervjuer med grupperna forskare, externa samverkanspartners och ledning. Det sker inte med direkta citat utan i beskrivande text, där centrala teman sedan sammanfattas. Analysen sker sedan i kapitel 6, då i relation till vad vi kommit fram till i samband med studiebesök och utifrån forskningsläget.
Forskarperspektivet
För att få forskares perspektiv intervjuades sex personer från de tre utvalda verksamheterna, Urbana studier, Centrum för sexologi och sexualitetsstudier samt Internet of Things and People Research Center.
De intervjuade personerna har som tidigare nämnts avidentifierats för att de skulle kunna tala friare kring problem och saker de är kritiska till. De omnämns med de fingerade namnen Anders, Beata och Carl från Urbana studier, Dorothea från Centrum för sexologi och sexualitetsstudier samt Evert och Frans från IOTAP.
Forskare på Malmö högskola om hur samverkan bedrivs idag
Vad är poängen med samverkan?
Med vissa variationer i hur det uttrycks betonar forskarna samverkan som ett bra sätt att se till att forskningen är relevant i relation till de tekniska och sociala utmaningar samhället står inför. Det är också något de aktivt eftersträvar. Att via samverkan återföra resultatet av forskningen till samhället, antingen via praktiska tillämningar eller som ökad kunskap som kommuniceras till de berörda, betonas som viktigt.
Anders på US lyfter fram att samverkan är en viktig komponent för att göra forskningen relevant. Evert på IOTAP ser också samverkan som ett test för att avgöra om det är relevant forskning som görs, om det finns någon tillämpning för resultaten. Frans på IOTAP säger att han tror att samverkan är viktigt för att producera bra och relevant forskning.
Beata på US menar att samhällsrelevans är det som motiverar varför man samverkar. Hon menar att samhällsrelevansen är viktig för att synliggöra problem, alla problem är inte lika uppenbara vid en första anblick. En viktig del av samhällsrelevansen ligger i att kommunicera forskningen, dels mot forskarsamhället och dels mot samhället och i synnerhet de aktörer som är särskilt berörda. Huvudargumentet är relevansen och möjligheten att lyfta reella problem/utmaningar.
Beata menar att det finns flera sätt att se på den externa nyttan av samverkan. Dels att man åstadkommer någon form av förändring, kanske i synsätt/prioriteringar. Dels att de använder de resultat som producerats inom forskningen, eventuellt efter att man anpassat det efter målgruppen. I vissa fall kan det handla om rapporter som producerats, och som används även i andra sammanhang av den externa aktören. Samverkan fyller också en funktion om det gör att man lyckas locka folk till högskolan, både som studenter eller genom engagemang i andra sammanhang
Dorothea på CSS tycker att det är jätteroligt med RFSU som samverkanspart. De har utvecklat en bra kontakt under det aktuella projektets gång. De kände inte varandra vid projektets start, utan hade enbart träffats vid en konferens. Att de är intresserade av frågeställningarna, bidrar till möjligheten att beviljas finansiering. Det ger också stimulans att arbeta med externa parter, då de kommer med andra frågeställningar, tänker annorlunda, och har andra kontaktnät. Dorothea uppfattar samverkan som viktigt för kvalitet, men det är ibland lite oklart vad samverkan betyder.
Personliga kontakter
Bra och förtroendefulla personliga kontakter framhålls i forskningsläget som centralt i forskningssamverkan. Så också av de intervjuade forskarna.
Frans på IOTAP betonar att många partners har tillkommit genom personliga kontakter, kontakter som i många fall återkommer i nya projekt, och genom den större sammansättningen av partners inom IOTAP. Frans poängterar att samarbetet sker med individerna, de förväntas också förankra uppåt i sina respektive organisationer. Han menar att det finns en särskild rytm i detta arbete:
arbetar ihop, sitter vid bordet/möten, går hem, förankra uppåt osv. I efterhand blir det tydligt att arbetet följer den proceduren. Det framgår också vid tillfällen då personal bytts ut, att man måste börja om från början. Frans arbetar helst med informella relationer, utan Memorandum of understanding (MOU) eller Letter of intent (LOI). Mycket hänger ändå på personberoendet. Den goda sidan med de informella nätverken, som är en del av innovationssystemet, är att man känner folk överallt. Det finns en stor personrörlighet i regionen, vilket är viktigt för att bygga nätverk och sprida kunskap.
Även Anders på US lyfter fram att nätverkandet bygger på personliga kontakter och informella relationer, något han exemplifierar med en middag med ledande Malmöpolitiker. Anders har ett stort nätverk genom tidigare samverkansprojekt, som successivt stärks och byggs ut. Han har en strategi att försöka hålla en linje i val av projekt och samverkanspartners, att inte hoppa på allt även om det också behövs flexibilitet.
Beata på US menar också att det finns en god kultur på institutionen av att dela med sig. Man gör det dock inte på något strukturerat sätt med seminarieserier för att skriva och kommentera ansökningar, utan mer ad hoc, i sista stund. Beata menar att det ofta är så med ansökningar.
Dorothea på CSS har en stor tilltro till det informella, men menar att det borde finnas fler beröringspunkter mellan forskare på högskolan, mellan olika discipliner. CSS har haft en punkt för nätverkande och samverkan, ”Forskning och fralla”, vilket har varit relativt bra. Dorothea menar att det finns en svårighet i att balansera mellan bred inriktning för att skapa tvärdisciplinära möten, alternativt snävare ämnesmässigt med risken att det blir ”de vanliga” som dyker upp.
Evert på IOTAP betonar att forskaren behöver ha en viss flexibilitet och anpassa forskningsagendan efter bra externa parter som denne vill samverka med. Han menar å andra sidan att det många gånger är bra att skapa lite friktion och konflikt, istället för att kompromissa.
De personliga och informella kontakterna betonas som centrala för samverkan, där dessa sedan delas genom lika informella kontakter mellan forskare i de respektive verksamheterna. De personliga kontakterna kopplas till flexibilitet, förtroende och långsiktighet (att samma kontakter återkommer i flera projekt). Uppföljning av samverkan
Att följa upp och dokumentera samverkan är viktigt i relation till externa finansiärer som ställer samverkan som krav, men även av andra skäl. Evert på IOTAP menar att de inte har någon specifik uppföljning av samverkan i sig. Det
skulle till exempel kunna bli bättre genom sampublicering, men det är också något som skulle ta tid och Evert menar att det finns en motsättning mellan samverkan och tid för forskning. På frågan om vad externa partners får ut av samverkan svarar Evert att det finns en viss uppföljning där partners inom IOTAP redogör för deras upplevelse/utfall, något som kommer fram i rapportering till KKS (Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling). De har också löpande möten med partners, där det finns utrymme för dem att kommentera.
Beata på US menar att mycket av det som hon uppfattar som nyttan med samverkan är svåra att följa upp med systematik och på ett kvantifierbart sätt. Enklast är att se om extern part kommer tillbaka.
Beata menar också att när samverkan i allt högre grad ställs som krav från forskningsfinansiärer leder det naturligtvis till att möjligheten att erhålla resurser ökar. Hon betonar att det finns trender kring hur de formulerar sig: samverkan, samproduktion, nyttiggörande, etc. Samverkan är ett väldigt brett begrepp som inkluderar väldigt olika typer av aktiviteter och väldigt varierande grad av interaktion.
Carl på US anser att de är starka på samverkan, med återkommande samverkans- partners. Något han tror att externa samverkanspartners får ut av samarbetet är att flera av medarbetarna har varit ute och jobbat på olika kommuner och därefter kommer tillbaka till akademin. Det leder till en bättre förståelse för vad man kan erbjuda.
Dorothea på CSS uppfattar inte att de har någon uppföljning, däremot har de nyligen lämnat en halvtidsrapport till finansiären. Ett tydligt resultat är att de får fram en kartläggning, och där RFSU (som de samverkar med) bidrar med den internationella utblicken. Man kan säga att de har olika arbetsuppgifter i projektet, och att det inte blir ett tydligt samverkansprojekt där de arbetar ”med varandra”. Den slutliga rapporten kommer de enligt överenskommelsen med Folk hälsomyndigheten behöva stämma av om de också vill tillgängliggöra. Frans på IOTAP säger angående publiceringar av resultat att det vanliga är att den akademiska parten skriver, sen cirkulerar texten och presenteras i någon form. Forskarna betonar den löpande dialogen och det faktum att externa partners väljer att fortsätta samverkan som den viktigaste uppföljningen, men nämner också sam- publiceringar och rapporter till bidragsgivare som olika former av uppföljning. Sammanfattning
Samverkan uppfattas av de intervjuade forskarna som ett bra sätt att försäkra sig om att forskningen är relevant i relation till de utmaningar samhället står inför,
såväl tekniska som sociala, och något de aktivt eftersträvar. Att via samverkan återföra resultatet av forskningen till samhället betonas som viktigt.
Personliga kontakter betonas som centrala för samverkan. Oftast är dessa informella och kopplas till förtroende, varför de är svåra att dela, något som i viss mån ändå sker i begränsade nätverk i de undersökta verksamheterna. Kontakterna utmärks av flexibilitet och långsiktighet, där samma kontakter återkommer i flera projekt.
Att externa partners väljer att fortsätta samverkan ses som den viktigaste uppföljningen och indikationen på att det fungerar, men forskarna nämner också sampubliceringar och rapporter till bidragsgivare som mer formella former för uppföljning.
Problem som behöver lösas utifrån ett forskarperspektiv
Personberoende, att bygga nätverk
Personliga nätverk betonas ovan som helt centralt för forskarsamverkan men upplevs också som arbetskrävande av de intervjuade forskarna. Anders på US beskriver personberoendet som ett problem även om han samtidigt nämner personkontakterna som en styrka. Det har byggts upp en personlig relation, där man har en ömsesidig förståelse för varandra. Den relationen är svår att lämna över till någon annan. Det är också någon form av förtroendefråga.
Beata på US menar också att det finns en balansgång mellan hur mycket man kan tänka sig att dela med sig av sitt nätverk, och till vem. Det är en förtroendefråga att inte bara sprida sina kontakter vind för våg. Det är också mycket arbete som ligger bakom de upparbetade relationerna. Hon menar att man kan tänka sig att dela med de närmsta som man litar på, men tillägger att hon inte har delat så mycket, och har inte fått ta del av andras nätverk.
Evert på IOTAP betonar med en ironisk vändning att många gärna vill ha ett stort nätverk, men vill inte alltid lägga ned kraften och arbetet som det tar att bygga det. Nätverket är, menar han, något som man inte bara delar med sig av hursomhelst, utan bara med dem man litar på i allra högsta grad. Det finns en informell kultur kring delning av nätverk (i hans fall inom centrumbildningen), och det är inte något som går att formalisera och likrikta för hela högskolan. Carl på US målar upp en bild av att det finns många olika kontakter med vissa samverkanspartners, som exempelvis Malmö stad. Han säger att han inte har koll på Urbana studiers alla relationer med Malmö stad, och han tror inte att staden
har det heller, inte ens per respektive förvaltningsdel. Många samarbeten hänger på enskilda individer och är därför svåra att få överblick över.
Många av forskarna betonar hur arbetskrävande det är att bygga upp nätverk som kan resultera i samverkansprojekt, och att de förtroenderelationer som byggs upp är sköra, personliga och svåra att lämna över till någon annan. Inom verksamheterna finns det en viss vilja att dela kontakterna med kollegor, men det sker restriktivt. Nätverkens personliga karaktär gör det också svårt att överblicka omfattningen.
Att mäta samverkan
Anders på US har deltagit i några försök att kartlägga samverkan, men ett problem är att avgöra vad det är vi mäter. Samverkan kan ofta ha en diffus påverkan och ibland ligger det inte i den externa partnerns intresse att publicera resultaten vilket gör att samverkan blir svår att synliggöra även om den varit produktiv. Beata på US menar likaså att det är väldigt svårt att mäta effekter av samverkan och bevisa samband mellan aktivitet och effekt. Det är väldigt svårt att följa upp och härleda effekter eller resultat till specifika aktiviteter, även om det kan finnas en magkänsla av att arbete med utsatta grupper i förlängningen också har påverkan på arbetet med exempelvis breddad rekrytering.
Carl på US säger också att man tidigare gjort försök att mäta samverkan, men det har inte lyckats. Frågan är hur viktigt det är, och vad man mäter. Det viktiga är att förstå nyttan. De tre forskarna från Urbana studier betonar svårigheten i att mäta samverkan, och ifrågasätter nyttan i att mäta.
Samverkan i relation till andra aktiviteter
Eftersom samverkan tar tid och kraft finns det i viss mån en motsättning mellan det och andra aktiviteter.
Frans på IOTAP upplever att han publicerar mycket, men också att han hade förväntat sig att han skulle ha producerat mer publikationer inom ramarna för IOTAP. Mycket tid går åt till att koordinera större projekt, med flera olika aktörer. Det arbetet har en annan rytm än att ”bara” genomföra forskning.
Anders på US ser ett problem i att samverkan inte belönas om det inte resulterar i publikationer. Anders känner att han sitter inne på mycket kunskap, men inte har tid eller möjlighet att sätta sig för att ställa samman och sprida. Han lyfter fram andra kollegor, som har förmågan att både samverka och skriva, som ett ideal. Beata på US upplever att det inom den akademiska världen inte finns några tydliga incitament för att arbeta med samverkan.
Även när det gäller textproduktion i form av ansökningar, där samverkan ofta efterfrågas, ser Evert på IOTAP stora utmaningen i att skapa möjligheter i form av tid och resurser för att skriva ansökningar och rigga projekt. Inom ramarna för IOTAP menar han att Paul Davidsson drar ett väldigt stort lass vad gäller att skriva ansökningar. Med en person som driver arbetet med ansökningar blir systemet sårbart. Det innebär också att Paul inte får tid för att forska. Det är svårt att hitta en balans mellan att professionalisera och att lämna plats för nya. Man har också fördelar som huvudsökande med en stark meritlista.
Evert på IOTAP menar att det är viktigt att från börjar försäkra sig om att alla deltagande parter är positiva till att samverkan leder till vetenskapliga artiklar och att kunskapen paketeras.
Några av forskarna lyfter fram en tidsmässig motsättning mellan att skriva text och att bedriva samverkan, där det senare efterfrågas men där det samtidigt inte riktigt finns tid för det.
Samverkan med olika aktörer
Evert på IOTAP menar att det förekommer en del slitningar mellan de olika parternas förväntningar, eller snarare deras förhoppningar av vad projekten ska leda till. Slitningarna behöver inte enbart vara mellan akademi och en extern part, utan kan mycket väl vara mellan olika externa parter som ingår i ett och samma samverkansprojekt. De parter som skapar mest problem/irritation är de som inte har tålamod med vad andra externa parter ska leverera.
Evert säger att mycket av tiden som projektledare går åt till att övertyga de externa parterna om att det blir bra, att man måste förlita sig på processen. Olika aktörer (privata och offentliga) har olika processer för hur man jobbar, exempelvis årsvis eller halvårsvis planering för vilka frågor företaget ska behandla under året. De styrs av budget, och olika grad av detaljstyrning på respektive företag/organisation. Beata på US menar att det kan bli en balansgång i att upprätthålla en forskares trovärdighet om man försöker sätta samman konsortier där olika aktörer har fundamentalt olika intresse, ingångsvärden och muskler. Exempelvis om man jobbar med frågor som rör bostadsbrist, och i samma projekt försöker ha med bostadslösa, proteströrelser och dessutom stora bostadsbolag som PEAB, JM eller Skanska. I vissa fall kan det vara möjligt med någon form av mellanhand, till exempel har White arkitekter fungerat (även om de också är ett stort bolag). Forskarna ser alltså att det kan uppstå problem mellan olika aktörer inom ett projekt, att det kan uppstå slitningar mellan dem beroende på olika intressen eller hur de är vana att jobba.
Intressekonflikter med samverkanspartner
Ibland kan det uppstå intressekonflikter med samverkanspartner. Beata på US nämner ett exempel på problematiken i samband med ett Formas-finansierat projekt som rör Rosengårdsstråket. Beatas upplevelse var att Malmö stad uppfattade det som om högskolan lyfte onödiga frågor, både i form av relevans eller i grad av kritik mot projektet. En känsla är också att Malmö stad har utvecklats till att bli lite ”oroligare”, att det finns en oro eller rädsla för vad som kan komma upp i gemensamma forskningsprojekt. Malmö stad presenterade själva rosengårdsstråket som en framgångsrik satsning, men forskningen hade en mer kritisk beskrivning.
Även Carl på US menar att det finns en balans mellan att kritiskt granska eller vårda relationer, där det finns exempel från Malmö stad där man har lite olika syn på hur framgångsrikt det har varit.
Anders på US lyfter fram att gränsdragningen kan vara svår i samverkans- situationer, mellan att själv vara aktiv för en förändring inom ett fält, jämfört med att vara kritiskt granskande oberoende expert. Han knyter det specifikt till sitt eget fält, stadsbyggnad.
I en diskussion om vad samverkanspartners får ut av samverkan nämner Beata på US att det hos olika aktörer kan finnas en väldigt stor variation i tidsperspektiv. Akademin har väldigt långa tidsperspektiv på forskningen och när eller på vilket sätt den kan ge effekter. Till stor del kan det handla om kunskapsuppbyggande, att vända debatten och att synliggöra. När man rör sig inom miljonprogrammen och vill arbeta med individer har de oftast ett konkret problem, som de vill ha en konkret lösning på. Till exempel när man arbetar med frågor som rör sysselsättning så vill individerna inom en snar framtid ha ett arbete. Där räcker det inte att problematisera, diskutera, lyfta frågor och tala om det ur ett systemperspektiv. Det handlar om variationer i förväntan på resultat och tidsperspektiv, och här finns stora olikheter mellan olika aktörer.
Forskarna nämner några exempel på när det funnits intressemotsättningar mellan dem själva och externa samverkanspartners. Det kan även finnas konflikter kring vilken roll forskaren ska ha, eller kring vilka resultat samverkansarbetet ska och kan ge, samt hur långt fram i tiden dessa ligger.
Finansiering ett problem
Beata på US har en förkärlek för att arbeta med föreningar, men det är också svårt då de inte har resurser i form av tid eller pengar. Rent krasst är det pengar som styr vilka projekt som blir av, det vill säga vilka som beviljas medel från
finansiär. Men vad som föregår en eventuell medelstilldelning är ändå att man har lyckats samla aktörer och forma ett projekt som ändå ligger i riktningen mot vad man intresserar sig för forskningsmässigt och vad som ligger inom de externa organisationernas intresseområde.
Beata på US menar vidare att det finns en problematik kring att fånga upp samhällets behov i de fall engagemanget kommer från individer som inte är organiserade i en formell organisation. Detta kan vara tydligt i viktiga samhällsfrågor, där engagemang startar i olika sociala rörelser. Detta är också problematiskt vad gäller finansieringen av sådana projekt, med små informella aktörer som inte har möjlighet att lägga resurser.
Evert på IOTAP uppfattar det som relativt enkelt att hitta partners, medan det däremot är en större utmaning att skaka fram intern medfinansiering.