Vissa lärosäten har satsat på att bygga upp mer långsiktiga, strategiska och institutionella relationer till forskningsfinansiärerna.
Ett exempel är Halmstad högskola som sedan 2012 erhållit status som KK-miljö. Även högskolan i Skövde, Mittuniversitetet, Jönköping University och Högskolan Väst huserar KK-miljöer.
Syftet med KK-stiftelsens satsning på KK-miljöer som metod är att stödja strategisk utveckling och profilering av ”nya” lärosäten. I detta ingår bland annat att utveckla ”tydligt profilerade och forskningsintensiva lärosäten med en stark
och bärkraftig forsknings- och utbildningsverksamhet baserad på samproduktion inom tydligt definierade områden”. Därtill att rekrytera framgångsrika forskare och duktiga studenter och på ett strukturerat och långsiktigt sätt bidra till kunskaps- och kompetensutveckling som gynnar näringslivets utveckling. Tanken är vidare inte att enskilda lärosäten ska konkurrera med varandra utan att varje lärosäte ska utveckla en egen unik profil.
De konkreta målen för de enskilda KK-miljöerna är i sin tur att utveckla ett tydligt ledarskap inom lärosätet i stort och inom den specifika KK-miljön samt att utveckla en framgångsrik strategisk samverkan med näringslivet. Därtill att utveckla ett effektivt kvalitetssäkringssystem som inkluderar externa vetenskapliga representanter och företagsrepresentanter. Syftet är vidare att stärka den vetenskapliga kvaliteten inom respektive profilområde, stärka och integrera forskningen och utbildningen genom samverkan och att bedriva forskning i samproduktion med företagspartners.
Vid högskolan i Halmstad är det forskningsmiljön ”Forskning för innovation” som har tilldelats status som KK-miljö och således har ett 10-årigt avtal med KK-stiftelsen. Alla forskningsprojekt som bedrivs inom ramen för Forskning för innovation sker i samarbete med näringslivet genom så kallad samproduktion där forskare och företag tillsammans genomför forskningsprojekt och delar på finansieringen.
Vid Forskning och innovation finns i sin tur tre forskningsområden: info rmations- teknologi, innovationsvetenskap samt hälsa och livsstil. Det är vidare inom dessa områden som högskolan har sina master- och forskarutbildningsrättigheter.
Potentiella fördelar med att erhålla status som KK – miljö:
• En mer långsiktig finansiering
• Kontinuerlig kvalitetsdrivande feedback från KK-stiftelsen • Bättre underlag för den fortsatta planeringen av verksamheten
Ovan beskrivna fördelar till trots menar representanterna från högskolan i Halmstad att man som lärosäte bör vara medveten om att det är relativt krävande att ansöka om och driva en KK-miljö. Kraven från KK-stiftelsen är höga och lärosätet måste visa på ett gott strategiskt tänkande och kunna uttrycka det på ett vinnande sätt. Man bör även vara medveten om att det är svårt att få förlängning av enskilda projekt och man kan bli återbetalningsskyldig om inte kraven anses uppfyllda. Därtill presenterar KK-stiftelsen nya kravlistor varje år och arbetar ofta med korta deadlines.
Projektgruppen reflekterar
En avslutande reflektion och medskick från besöket i Halmstad är att ansträngningen för och satsningen på att bli en KK-miljö måste vägas mot det enskilda lärosätets historiska framgång i att söka och erhålla finansiering från KK-stiftelsen. Med andra ord, upplever man sig nöjd med sin nuvarande förmåga att rekrytera medel från KK-stiftelsen kanske det inte finns någon anledning att sträva efter att bli en KK-miljö?
Partnerskap
Svenska lärosäten har en lång tradition av att ingå partnerskap med representanter från andra delar av samhället. Dessa partnerskap, som kan vara av såväl formell som informell karaktär, bidrar på olika sätt till relevans och kvalitet i både forskning som utbildning. De bidrar vidare till att kunskap och forskningsresultat som tillkommit inom akademin kommer samhället till del och leder till en positiv samhällsutveckling.
Man kan samtidigt skilja mellan vad man kallar ”vanliga” partnerskap och ”strategiska” partnerskap. Båda formerna av partnerskap bidrar till ovan nämnda mål. Vanliga partnerskap är ofta projektbaserade och tidsbegränsade och behöver inte involvera engagemang från respektive deltagande partners högsta ledning. Strategiska partnerskap är ofta mer långsiktiga, formella och lärosätesövergripande samt bygger på ett engagemang från så väl ledning som representanter från fakulteter, institutioner och centrumbildningar.
Såväl Kungliga tekniska högskolan som Linköpings universitet har lång erfarenhet av att ingå strategiska partnerskap med näringslivsrepresentanter och representanter från offentlig sektor.
KTHs strategiska partnerskaps program startades 2011 och inkluderar idag elva partners, varav nio representerar näringsliv/privat sektor och två representerar offentlig sektor: ABB, Skanska, Ericsson, Bombardier, Saab, Scania, Vattenfall, Sandvik, Stora Enso, Stockholms stad och Stockholms läns landsting.
LiUs strategiska partnerskapsprogram inkluderar idag åtta partners: ABB, Ericsson, Linköpings kommun, Norrköpings kommun, Region Östergötland, SAAB, Tekniska verken och VTI.
Syftet med KTHs strategiska partnerskap är dels att komplettera och stärka befintliga partnerskap samt etablera långsiktig samverkan som, i något abstrakta termer, bidar till ömsesidig utveckling, höjer kvaliteten i KTHs utbildningar och
forskning samt stärker partnerorganisationernas innovativa kapacitet. I något mer konkreta termer ska de strategiska partnerskapen främja personrörlighet och kompetensförsörjning, sampublicering och utbildningssamarbete, samt generera underlag så att KTH kan fatta bättre och mer långsiktiga beslut för utveckling av forskning och utbildning.
LiUs strategiska partnerskapsprogram syftar till att utveckla och upprätthålla långsiktiga och goda relationer för att stärka lärosätets forskning och utbildning och främja kunskapsutveckling, kunskapsuppbyggnad och innovation.
Vid KTH utgår det strategiska partnerskapet från ett Memorandum of understanding (MOU). Ledorden för de strategiska partnerskapen är öppenhet, tillit, respekt och förståelse för varandras roller i samhället. Värt att notera att inga ekonomiska åtaganden gör på denna nivå, dock förväntas samtliga parter avsätta resurser för samarbetet. Därtill upprättas en målbeskrivning vilken klassas som arbetsmaterial och därmed inte offentliggörs.
I LiUs fall tecknar ledningen konkreta avtal med ledningen för den externa parten. Dessa avtal tycks vara mer detaljerade än i fallet med KTHs MOU, men innehåller även tydliga inslag av en gemensam avsiktsförklaring gällande samarbetet kring ett begränsat antal utvalda och för båda parterna relevanta teman och samhällsutmaningar. I vissa fall åtar båda parterna att avsätta medel för den löpande administrationen av samarbetet.
I KTHs fall inkluderar det strategiska partnerskapet ett för varje partner årligt dialogmöte med ledningen, samt flera möten med styrgruppen och arbetsgrupperna för att bygga och stärka relationen. Därutöver träffas samtliga partners en gång om året på KTH.
• Styrgruppen bemannas med representanter från de skolor på KTH där flest samarbeten kan förväntas uppstå.
• Partneransvarig utses för varje partnerskap i form av en representant från någon av KTHs skolor.
• Partnerledare utses för varje partnerskap och utgörs av en representant från KTHs universitetsförvaltning, avdelningen för Näringslivssamverkan. • Vid ledningsdialogmötet deltar rektor, styrelseordförande, vicerektor för
samverkan, dekaner, partnerledare och partneransvariga.
För LiUs del, exempelvis i fallet med det strategiska partnerskapet med Norrköpings kommun, möts universitetsledning och kommunens ledning en gång per år i ett samverkansråd. I rådet ingår rektor, vice rektor för samverkan, samverkansdirektör och campusråd. För kommunens räkning
ställer kommunstyrelsens ordförande och förste vice ordförande upp samt kommundirektören och förvaltningschefen från kommunstyrelsens kontor. Samverkansrådet behandlar mer övergripande frågor i relation till parternas samverkan och arbetar för att skapa goda förutsättningar för fortsatt samverkan. Rådet fastställer även en årlig handlingsplan för samverkan som tar upp övergripande strategiska frågor gällande hur parterna ska samverka. Samverkansrådets möten förbereds av en samverkansgrupp som består av campusråd och förvaltningschef.
Samverkansgruppen koordinerar och leder samverkansarbetet på en strategisk nivå och utser samverkanssamordnare för varje samverkansområde. Samverkansgruppen organiserar även ett årligt seminarium under vilket partnerna har möjlighet att presentera nya förslag och idéer. Gruppen ansvarar även för att upprätta en årsrapport, vilken även fungerar som underlag för partnerns årliga gemensamma avstämning. I övrigt möts samverkansgruppen 4 – 8 gånger per år.
För LiUs del består samverkansgruppen av campusråd, koordinator, kommunikatör och studentrepresentanter. Kommunen i sin tur representeras av förvaltningschef, koordinator och kommunikatör.
Potentiella fördelar med ett strategiskt partnerskapsprogram
• Den gemensamma avsiktsförklaringen eller avtalet mellan lärosätet/ högskoleledningen och den externa strategiska partnern banar väg och underlättar för enskilda forskare och forskargrupper att på projektnivå kontakta och etablera samarbeten med respektive partner.
• Det långsiktiga åtagandet, avsaknaden av specifika finansiella åtaganden på övergripande nivå och identifieringen av för båda parter gemensamma utmaningar leder till hållbara partnerskap som blir mindre sårbara vid politiskt regimskifte.
• Ökad personrörlighet mellan akademin och näringslivet/industrin.
• Ökad forskningssamverkan genom gemensamma forskningsansökningar och delad infrastruktur och faciliteter.
• Ökad utbildningssamverkan genom ökat antal examensarbeten i samarbete med extern part, ökat antal gästföreläsningar eller inslag av utmaningsbaserat lärande.
• Ökad externfinansiering av forskning.
Projektgruppen reflekterar
Malmö högskola har inga strategiska partnerskap i den bemärkelse som framkommer ovan. I händelse av att Malmö universitet väljer att utveckla och implementera en modell för strategiska partnerskap har vi dock en god grund att stå på och flera etablerade relationer och partnerskap som bör utgöra basen för en strategisk partnerskap satsning.