samverkansarbetet?
Samverkan som begrepp, dess syfte och innebörd i form av där tillhörande aktiviteter, har som vi beskrivit i kapitel 2, varit föremål för debatt och omformulering de senaste decennierna. Många aktörer såväl inom som utom akademin har ett intresse i och påverkas av vad man i slutändan väljer att inkludera i begreppet.
Från politiskt håll kommuniceras och styrs uppdraget att samverka och i synnerhet dess syfte i första hand genom forskningspropositioner och Högskolelagen, samt i viss mån via resursallokering till exempel genom forskningsfinansiärer såsom Vinnova. Detta representerar vad man kan kalla de externa kraven på och förutsättningarna för samverkan. Värt att notera är här den senare tidens utveckling på området där kraven på akademin att samverka får ett allt större genomslag i den forskningspolitiska debatten. För forskare vid Malmö universitet innebär det bland annat att resurstilldelningen i allt större utsträckning kommer att styras av vår förmåga att följa upp och visa på samhällsnyttan av vår forskning. För Malmö universitets del framgår målsättningen av den nyligen framtagna men ännu inte antagna strategiska planen ”2018 – 2022”. Av denna går det att utläsa att forskningssamverkan vid Malmö universitet i första hand ska främja kvaliteten och relevansen i forskningen och genomföras som en integrerad del i forskningen. Samverkan sker vidare samtidigt som vi värnar akademiska värden såsom akademisk frihet, integritet, kvalitet och kollegialitet. Den sammantagna bilden är att Malmö universitet genom samverkan aktivt strävar efter att delta i det offentliga samtalet och i samhällsutvecklingen.
Strategi 2018 – 2022 har tillkommit genom en process som initierats av ledningen med stort fokus på inkludering och kollegialitet, varför man kan säga att den åskådliggör lärosätets syn på samverkan i generella termer. Samtidigt kan vi konstatera att det inte råder intern samsyn kring innebörden i begreppet. För oss har det därför varit viktigt att utgå ifrån principen att det i första hand tillkommer forskaren och forskarkollegiet att göra bedömningar och prioriteringar inom forskningssamverkan, men att det ibland kan finnas anledning för lärosätet centralt att göra en samlad och avväg bedömning där man tar hänsyn till så väl interna som externa krav och förväntningar.
Här erbjuder våra egna intervjuer med representanter för lärosätet oss möjlighet till nyansering och inte minst en ökad förståelse för att begreppet kan ha olika
innebörd för olika forskare samt inom olika akademiska discipliner.
I många hänseenden speglar den syn på samverkan som framkommer i våra intervjuer synen presenterad i strategi 2018 – 2022. Flertalet av våra intervjuade forskare påpekar till exempel vikten av att inte se samverkan som en separat och från kärnverksamheten åtskild aktivitet. Istället bör samverkan ses som en naturlig och integrerad del i forskning och utbildning. Man menar vidare att samverkan har ett stort värde men inte bör betraktas som ett självändamål utan i första hand sker för att stärka relevansen och kvaliteten i forskningen.
Intervjuerna med våra forskare visar även på att man inte bör se forsknings- och utbildningssamverkan som helt separata och av varandra oberoende verksamheter. Snarare kan man peka på många goda exempel där samverkan inom forskning har gynnat och lett till samverkan inom utbildning, och vice versa. Likaså beskrivs nyttiggörande i bemärkelsen att återföra resultatet av forskningen till samhället som speciellt viktigt samt att samverkan bidrar till att rekrytera studenter och leder till folkbildning och demokratiutveckling.
Idag finns ingen nationell samsyn kring begreppets innebörd i termer av en allmänt vedertagen och nationellt gällande definition. Vinnova har dock presenterat ett alternativt kategoriseringsförslag i form av en aktivitetsbaserad definition av samverkan. Vi ser det som en möjlig väg framåt. En nationell samsyn skulle underlätta dialogen mellan lärosäten, och mellan lärosäten och extern part vare sig det rör sig om forskningsfinansiärer eller representanter från näringsliv, offentlig eller idéburen sektor. En gemensam förståelse av begreppet är vidare nödvändig för att underlätta meritering och rekrytering och mobilitet mellan lärosätena.
Vinnovas kategorisering är dock primärt näringslivsinriktad och teknikorienterad och förmår därmed inte fullt ut fånga den samverkan som sker på Malmö högskola med tydligt fokus på bland annat samhällsutmaningar såsom segregation, åldrande befolkning, klimatförändringar och ökad psykisk ohälsa. Som alternativ till Vinnovas aktivitetsbaserade definition har vi även presenterat ett förslag från Stockholms universitet där man utöver forsknings- och utbildningssamverkan har man valt att framhålla samverkan inom samhällsutveckling som en egen kategori. Denna definition framstår som mer allmängiltig och kan, menar vi, utgöra ett underlag för vidare diskussion inom Malmö universitet.
Som utgångspunkt har projektgruppen valt att grafiskt illustrera Stockholms universitets definition i form av tre cirklar snarare än som en tabell. Härigenom synliggör vi samtidigt att det rör sig om tre olika former av samverkans som samtidigt relaterar till och kan förstärka varandra vilket pilarna illustrerar.
Figur 1. Modell över olika typer av samverkan.
Med ovan presenterade figur vill vi synliggöra tre saker. För det första att det föreligger ett grundläggande problem i det att inblandade aktörer blandar ihop olika former av samverkan varför vi gärna ser en tydlig uppdelning i tre olika former av samverkan: Forskningssamverkan, utbildningssamverkan och samverkan inom samhällsutveckling. För det andra att olika former av samverkan påverkar varandra vilket pilarna illustrerar. Kontakter upparbetade inom utbildningssamverkan kan således leda till framgångsrik forskningssamverkan. I praktiken kan det vara svårt att särskilja när en form av samverkan övergår i en annan. För det tredje att det inte råder någon hierarkisk relation mellan de olika formerna av samverkan utan samtliga tre former på olika sätt ingår i uppdraget så som det är formulerat i t.ex. högskolelagen.
Ett aktivitetsbaserat förhållningssätt i definitionen av samverkan fyller en viktig funktion för att identifiera relevanta stödåtgärder. Uppdelning i tre olika sammanverkansformer fyller samma funktion.
I syfte att främja en förståelse av begreppet samverkan som underlättar och stärker samverkansarbetet vid Malmö universitet föreslår vi därför följande åtgärder:
• Ledning, reglering och styrdokument: (1) Vice rektor för samverkan och central samverkanskoordinator genomför regelbundet uppsökande verksamhet vid respektive fakultet och diskuterar samverkan med forskar- och lärarkollegiet. (2) Samarbete med övriga lärosäten i framtagandet av en gemensam begreppsförståelse.
• Kompetensutveckling och utbildning: (3) Utveckla och erbjud en sam- verkans kurs för forskare och lärare vid Malmö universitet som adresserar innebörden i begreppet samverkan.
• Resurser och incitament: (4) Resurser avsätts centralt för att finansiera ovan föreslagna åtgärder.