Akademin för hälsa, vård och välfärd
KOMMUNALA VERKSAMHETERS
ARBETE MED VÅLD I NÄRA
RELATIONER
- Ur socialarbetares perspektiv
FRIDA ARVIDSSON
KAJSA GYLLHAMN
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt
arbete
Kurskod: SAA056
Handledare: Martha Kesthely
Seminariedatum: 2021-06-03 Betygsdatum: 2021-06-14
KOMMUNALA VERKSAMHETERS ARBETE MED VÅLD I NÄRA RELATIONER - Ur socialarbetares perspektiv
Författare: Frida Arvidsson och Kajsa Gyllhamn Mälardalens högskola
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2021
SAMMANFATTNING
Studien undersöker kommunala verksamheters arbete med våld i nära relationer med både våldsutsatta och våldsutövare. Studien undersöker även socialarbetares upplevelser av arbetets möjligheter samt bakomliggande orsaker som kan leda till våld i nära relationer. Det tillämpades en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes.
Intervjupersonerna var socialarbetare som arbetar med våld i nära relationer som
handläggare, samtalsbehandlare, kurator och samordnare. För att analysera insamlad empiri har en tematisk analys utförts där tre huvudteman kunde identifieras. De tre huvudteman var
arbetets organisering, bakomliggande orsaker för våld i nära relationer och upplevelser av arbetets möjligheter. Resultatet visar att samtliga verksamheter organiserar arbetet i
specialiserade enheter. Syftet är att effektivisera arbetet och öka möjligheterna att erbjuda adekvat hjälp till våldsutsatta och våldsutövare. Utmärkande bakomliggande orsaker var dysfunktionella uppväxtförhållanden, missbruk, psykisk ohälsa och försämrad
känslohantering. Intervjupersonerna upplever att arbetet med klienter är psykiskt
påfrestande och det krävs professionellt stöd för att hantera det. Vidare visade resultatet att det finns ett flertal förbättringsområden trots att verksamheterna ansåg att de har goda resurser.
Nyckelord: Våld i nära relationer, partnervåld, våldsutsatta, våldsutövare, socialarbetare, stödinsatser.
MUNICIPAL ACTIVITIES WORK REGARDING VIOLENCE IN CLOSE RELATIONSHIPS - From the perspective of social workers
Authors: Frida Arvidsson and Kajsa Gyllhamn Mälardalen University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2021
ABSTRACT
This study examines municipal activities work regarding violence in close relationships both with victims of violence and perpetrators. The study also examines social workers'
experiences of work opportunities and underlying causes that can lead to violence in close relationships. A qualitative method was applied where five semi-structured interviews were conducted. The interviewees were social workers who work with violence in close
relationships as administrators, conversation processors, counselor and coordinator. To analyze collected empirical data, a thematic analysis was performed where three main
themes were identified. The three main themes were the organization of work, the underlying causes of violence in close relationships and experiences of work opportunities. The results showed that the work is organized in specialized units. The purpose is to streamline work and increase the opportunities to offer adequate help to victims of violence and perpetrators. Distinctive underlying causes were dysfunctional growth conditions, substance abuse, mental illness and impaired emotional management. The interviewees experience that the work with clients is psychologically stressful and professional support is required to handle it. The results showed that there are areas for improvement, despite the fact that the operations considered that they had good resources.
Keywords: Violence in close relationships, intimate partner violence, victims of violence, perpetrators of violence, social workers, support measures.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
1.1 Bakgrund... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
1.3 Centrala begrepp ... 3
1.3.1 Våld i nära relation ... 3
1.4 Disposition och avgränsningar ... 4
2 TIDIGARE FORSKNING ...4
2.1 Tillvägagångssätt ... 4
2.2 Arbetets organisering ... 5
2.3 Bakomliggande orsaker för våld i nära relationer ... 6
2.4 Upplevelser av arbetets möjligheter ... 7
2.5 Sammanfattning och relevans för studien ... 8
3 TEORETISKT PERSPEKTIV ...8
3.1 Systemteori ... 9
3.2 Resiliens ...10
3.3 Empowerment ...10
3.4 Betydelse för föreliggande studie ...11
4 METOD OCH MATERIAL ... 11
4.1 Val av metod ...11
4.2 Urval ...12
4.3 Datainsamling och genomförande ...13
4.4 Databearbetning och analysmetod ...14
4.5 Tillförlitlighet och äkthet ...15
4.6 Etiskt ställningstagande ...16
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 17
5.1.1 Stöd till våldsutsatta ...19
5.1.2 Stöd till våldsutövare ...22
5.1.3 Samverkan ...23
5.2 Bakomliggande orsaker för våld i nära relationer ...24
5.3 Upplevelser av arbetets möjligheter ...26
5.3.1 Resurser till våldsutsatta ...26
5.3.2 Resurser till våldsutövare ...28
5.3.3 Emotionella upplevelser av arbetet ...29
6 DISKUSSION... 30
6.1 Resultatdiskussion ...30
6.2 Metoddiskussion ...33
6.3 Etikdiskussion ...34
7 SLUTSATSER OCH FORTSATT FORSKNING ... 35
REFERENSLISTA ... 36
BILAGA A – MISSIVBREV BILAGA B – INTERVJUGUIDE
1
INLEDNING
1.1 Bakgrund
Fem kvinnor har bragts om livet på tre veckor under april månad i Sverige. Samtliga misstänkta gärningsmän är män, varav fyra av dem haft någon typ av relation med den aktuella kvinnan. Händelserna har väckt starka reaktioner i samhället och det debatteras och diskuteras på alla nivåer, inte minst politiskt (Stahle, 2021). Arbetet med våld i nära
relationer är därmed högst relevant att studera.
Våld i nära relationer är ett aktuellt samhällsproblem som drabbar båda könen men kvinnor utsätts i större utsträckning (Socialstyrelsen, 2019). Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå, 2020) var närmare 20% av de anmälda misshandelsbrott under 2019 våld som utövats mellan partners. Enligt Socialstyrelsen (2016) utsattes drygt var fjärde kvinna för våld i nära relationer under 2014, medan var sjätte man utsattes för denna typ av våldsbrott. Kvinnor löper även högre risk för att våldet sker vid upprepade tillfällen.
Justitieombudsmannen beskriver ett fall från 2011 (diarienummer: 1703–2011) där en kvinna i Jönköpings län mördades av sin före detta man. Kvinnan vände sig till polisen och berättade att hon och hennes barn hotats till livet av hennes före detta man. I förhör lämnade kvinnan flertalet uppgifter och uppgav att hon var rädd. Kvinnan berättade även att mannen i
samband med hoten misshandlat barnen. Polisen ingrep inte men kontaktade jouråklagaren som bedömde att åtgärder inte behövde vidtas under jourtid. Morgonen därpå mördades kvinnan av mannen. Polismyndigheten kritiseras för att inte undersökt situationen ordentligt och för att inte fullföljt sitt uppdrag att säkerställa kvinnan och barnens säkerhet. Utifrån exemplet är det viktigt att betona att myndigheter och kommuner enligt 5 kap. 11 §
Socialtjänstlagen (2001:453) har ett ansvar för sina medborgare och ska hjälpa den som blir utsatt för våld. Den som utövar våldet ska också tas om hand enligt allmänna råd i 7 kap. SOSFS 2014:4. Detta för att våldet inte ska upprepas och kunna upphöra.
Våld i nära relationer kan uttryckas i olika former så som fysisk, psykisk och sexuellt våld (Socialstyrelsen, 2019). Det kan leda till bland annat social och ekonomisk utsatthet. Våldet är ofta en kombination av de olika formerna. Fysiskt våld kan innebära att partnern blir utsatt för knuffar, slag eller sparkar, medan psykisk våld kan innefatta direkta eller indirekta hot, förföljelse eller förlöjligande av person. Sexuellt våld innebär påtvingade sexuella
handlingar, till exempel våldtäkt. Den våldsutsatta vågar oftast inte säga nej. Social utsatthet kan innebära att våldsoffrets frihet begränsas och hen isoleras från sin omgivning. I en ekonomisk utsatt situation är individen i en beroendeställning då våldsutövaren kontrollerar ekonomin och den våldsutsatta har svårt att lämna en destruktiv relation. Den materiella
utsattheten kan handla om att våldsutövaren hotar att förstöra den våldsutsattas tillhörigheter.
Enligt en nationell kartläggning om brott i nära relationer under 2012 som Brå utförde (2020) löper kvinnor större risker att bli utsatta för grova våldsbrott än män. Det ökar behovet av professionell hjälp i form av myndigheters stödinsatser och sjukvård. Män löper större risk att bli utsatta för psykisk än fysisk våld, till exempel i form av trakasserier (Brå, 2o09). Av de personer som blev utsatta för grov misshandel i en nära relation under 2012 (Brå, 2020) uppsökte 29,1 procent av kvinnorna sjukhusvård medan 2,4 procent av männen gjorde det. Enligt Socialstyrelsen undersökning (2016) är det vanligare att kvinnor utsätts för sexuellt våld i jämförelse med män. Det framkommer att var femte kvinna har någon gång under sitt liv har utsatts för sexuella övergrepp medan var tjugonde man utsattes för det. Nilsson & Lövkrona (2015) förklarar att det sker en normaliseringsprocess i nära relationer där våld förekommer. Det innebär att den våldsutsatta anpassar sig till våldet genom våldsutövarens olika handlingar och beteenden. Det kan handla om kontroll, isolering samt växling mellan våld och värme. Det kan vara svårt att lämna en våldsam relation utan hjälp från utomstående om våldet blivit normaliserat. Den som är utsatt för våld kan således behöva professionell hjälp för att lämna relationen.
Enligt 5 kap. 11 § Socialtjänstlagen (2001:453) ska socialnämnden verka för att den som utsätts för brott samt dess närstående får hjälp och stöd. Socialnämnden ska även särskilt beakta kvinnor som är eller har varit utsatta för våld av närstående. De kan vara i behov av stöd för att kunna förändra sin livssituation. Socialstyrelsen (2016) menar vidare att både de som lämnar en våldsutövande partner och de som inte gör det kan känna sig kluvna inför de svårigheter ett uppbrott kan innebära. Det händer att den våldsutsatta som lämnat relationen senare återvänder till våldsutövaren och då på nytt söker hjälp från socialtjänsten. Det finns personer som inte vill bryta upp i första hand utan önskar stöd och hjälp för hela familjen. Socialtjänsten har ett övergripande ansvar att stödja den våldsutsatta oavsett om denne väljer att stanna eller lämna en våldsam relation.
Enligt Socialstyrelsen (2016) är det den enskildes bosättningskommun som har det yttersta ansvaret för att personen får det stöd som behövs. I praktiken kan detta bli problematiskt (Nilsson & Lövkrona, 2015). Exempelvis får kvinnojourer ofta ta ansvar för att ge akut stöd till våldsutsatta kvinnor. Kvinnojourer är ideella föreningar som driver verksamheterna med ekonomiskt stöd från kommunala instanser. Utöver kvinnojourer finns vanligtvis ingen hjälp att få för våldsutsatta kvinnor och vissa kommuner saknar dessutom kvinnojourer. Nilsson & Lövkrona (2015) menar vidare att det borde vara kommunernas ansvar att se till att
våldsutsatta kvinnor får den hjälp de behöver för att kunna lämna en våldsam relation. Även den som utsätter sin partner för våld kan behöva professionell hjälp för att sluta utöva våld. Insatser som riktar sig till våldsutövare är en betydande del i förebyggande arbete (Socialstyrelsen, 2016). Våldsutövaren kan själv fara illa av sitt beteende och kan gynnas av stöd för att förändra sitt beteende. Socialtjänsten har ett ansvar för att se till att hela familjen får den hjälp och stöd de behöver. Socialtjänsten ska erbjuda våldsutövare insatser som leder till att de förändrar sitt beteende (Allmänna råd i 7 kap. SOSFS 2014:4).
Insatser till våldsutövare är avgörande för att våldet upphör (Socialstyrelsen, 2016). Den vanligaste behandlingsformen är individuella behandlingssamtal. Vid vissa verksamheter kan våldsutövaren även få behandling i grupp. Behandlingen anpassas efter individens behov. Socialstyrelsen (2020) förklarar att det fysiska våldet brukar upphöra snabbt men att det psykiska våldet kan ta längre tid för våldsutövaren att sluta med.
Inom temat våld i nära relationer har flera studier genomförts och de belyser problematiken på olika sätt. Det finns studier om bakomliggande faktorer som påverkar våldet samt vilket stöd våldsutsatta och våldsutövare ofta behöver. Det saknas dock studier om hur det sociala arbetet med våld i nära relationer fungerar samt vilka brister och resurser som kan finnas att tillgå för våldsutsatta och våldsutövare. Även om viss forskning studerat professionellas uppfattningar av arbetet med våld i nära relationer finns ytterligare behov att undersöka detta för att få en djupare förståelse. Bryman (2011) menar att samhällsvetenskaplig forskning kan drivas av motiv för samhällelig utveckling och sociala förändringar.
Författarna har även valt att undersöka ämnet av den anledning att det finns ett personligt intresse.Ämnesområdet är högst relevant att studera, inte minst på grund av att våld i nära relationer har uppmärksammats ytterligare i samhället efter flertalet dödsfall i närtid. Föreliggande studie syftar således till att bidra med ytterligare kunskap om detta
uppmärksammade ämne och det komplexa arbete som studien antar behövs för att arbeta med våld i nära relationer.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur socialarbetare inom kommunala verksamheter arbetar med våld i nära relationer. Studien syftar också till att undersöka de stöd och resurser socialarbetaren kan erbjuda både till våldsutsatta och våldsutövare samt upplevelsen av det.
- Hur är arbetet organiserat gällande våld i nära relationer inom kommunala verksamheter?
- Vilka bakomliggande orsaker kan det finnas i våldsamma relationer?
- Hur upplever socialarbetare sina möjligheter att kunna ge adekvat hjälp till både våldsutsatta och våldsutövare?
1.3 Centrala begrepp
1.3.1 Våld i nära relation
Socialstyrelsen (2016) menar i sin handbok för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer, att våld är ett mångtydigt begrepp som i forskning och praktik kan definieras på olika sätt. I socialtjänstlagen (5 kap. 11 § SoL) beskrivs vilket ansvar socialtjänsten har för de som utsätts för våld. Med våld eller andra övergrepp av närstående
avses i detta sammanhang systematiskt genomförda handlingar som kan orsaka skada. Våld kan ta sig många olika uttryck. Det kan röra sig om grovt fysiskt våld, sexuella våld men också om handlingar som enligt lagstiftning inte definieras som brott, men som kan ingå i ett mönster av utsatthet. Detta kan innebära verbala sexistiska kränkningar, isolering från familj, vänner och omgivning, ekonomiskt utnyttjande eller emotionell utpressning. I föreliggande studie används begreppet våld i nära relation för att benämna våld mellan partners.
1.4 Disposition och avgränsningar
Studien inleds med en kunskapsöversikt inom ämnesområdet och sedan presenteras de teoretiska utgångspunkter som ska vara behjälpliga i förståelsen av resultat och analys. Vidare presenteras ett metodavsnitt där författarna reflekterar över metodvalet samt redogör för tillvägagångssätt och genomförandet av studien. Därefter presenteras studiens resultat som analyseras med koppling till tidigare forskning och det teoretiska ramverket. Studien avslutas med en diskussion över resultat, metod samt etiska överväganden. Avslutningsvis presenteras författarnas slutsatser med koppling till syfte och frågeställningar samt idéer över fortsatt forskning inom ämnesområdet.
Studien begränsar sig till fem intervjuer med socialarbetare som i sin yrkesutövning arbetar med våld i nära relationer i fyra kommuners verksamheter.
2
TIDIGARE FORSKNING
2.1 Tillvägagångssätt
I detta avsnitt presenteras åtta vetenskapliga artiklar i syfte att inhämta en bred
kunskapsöversikt över forskningsområdet. Den tidigare forskningen som redogörs är både kvalitativ och kvantitativ. De vetenskapliga artiklarna har inhämtats genom Mälardalens högskolas sökmotor Primo. De sökord som användes var domestic violence (våld i hemmet),
intimate partner violence (våld i nära relationer, social services responsibilities for perpetrators (socialtjänstens ansvar för våldsutövare), social services responsibilities for victims of violence (socialtjänstens ansvar för våldsutsatta) och underlying causes of intimate partner violence (bakomliggande orsaker för våld i nära relationer). Resultatet
2.2 Arbetets organisering
Karakurt, Dial, Korkow, Mansfield & Banford (2013) utförde en kvalitativ studie i USA med syftet att undersöka familjeterapeuters arbete med våldsamma relationer. Data inhämtades genom en fokusgruppsintervju med fem familje- och äktenskapsrådgivare. Resultatet visar att det är av vikt att identifiera bakomliggande orsaker som provocerar våldsbeteendet för att därefter arbeta med paret och bemöta problematiken. Känslohantering förklaras vara viktigt att arbeta med för att förebygga upprepade våldshandlingar.
En noggrann bedömning av den våldsamma relationens ursprung ansågs vara viktig för att få förståelse för dynamiken och vem som utövar våld. Detta för att i sin tur kunna bestämma den bästa behandlingsformen. Bedömningen utgår ifrån allvarlighetsgraden och intensiteten i våldet. I relationer där våld förekommer och situationen bedöms som allvarlig, prioriteras behandlingen. Vid upprepade våldstillfällen visar det att situationen behöver hanteras på ett annat sätt än om våldet är en engångsföreteelse. Allvarlighetsgraden i en våldsam relation bedöms även utifrån om det finns ett narkotikamissbruk. Resultatet visar att det finns en uppfattning om att våld och missbruk har ett starkt samband (Karakurt et al., 2013). Ekström (2017) utförde en studie i Sverige med syftet att undersöka socialarbetares
uppfattningar om vilket stöd utsatta kvinnor i våldsamma relationer behöver samt vilket stöd socialtjänsten kan erbjuda. Data samlades in genom 16 semistrukturerade intervjuer.
Resultatet visar att verksamheternas resurser samt kvinnans egna resurser påverkar vilken form av hjälp som erbjuds. Vad klienten blir erbjuden för hjälp, beror även på
socialarbetarens tillgänglighet och tid till förfogande. Det finns ett stort behov av boende och psykologiskt stöd för våldsutsatta kvinnor. En vanlig insats är därför boende på kvinnojourer, som kan vara ett alternativ även om det inte finns en tydlig hotbild mot kvinnan. Detta då det kan finnas behov av emotionellt stöd i form av samtal med volontärerna. Vidare visar
resultatet att ekonomiskt stöd är viktigt för många. Ett flertal kvinnor har även behov av praktisk hjälp, till exempel hjälp att flytta tillhörigheter från hemmet och stöd med kontakter till olika myndigheter.
Det är även viktigt att arbeta med våldsutövare för att förebygga upprepade våldshandlingar. Crane & Easton (2017) utförde en studie i USA genom att granska litteratur inom området partnervåld. Syftet var att undersöka lämpliga behandlingsmetoder för manliga våldsutövare i en relation. Resultatet visar att behandlingsmetoder som involverar motivationsinriktade samtal är lovande för att förebygga upprepade våldshandlingar. Detta kopplar an till en studie som Soleymani, Britt & Wallace-Bell (2018) utförde i Nya Zeeland med syftet att undersöka effekten av motiverande samtal (MI) i behandling med våldsutövare. Data inhämtades genom undersökning av fem studier inom ämnesområdet. Resultatet visar att motiverande intervjuer kan ha positiva effekter i behandlingen av intimt partnervåld. Wemrell, Stjernlöf, Aenishänslin, Lila, Gracia & Ivert (2019) utförde en studie i Sverige genom att undersöka 116 kvalitativa studier där deltagarna var våldsutsatta, våldsutövare eller professionella inom arbetet våld i nära relation. Syftet med studien var att få ökad förståelse om våld i nära relationer. Resultatet visar att faktorer som makt och kön påverkar förekomsten av intimt partnervåld mot kvinnor. Det är viktigt att yrkesverksamma är medvetna om dessa faktorer i arbetet med klienter.
Ekström (2016) utförde ytterligare en studie med syftet att undersöka socialtjänstens organisering av arbete inom våld i nära relation. Data inhämtades genom 16 kvalitativa intervjuer med socialarbetare tillhörande 11 kommuner. Resultatet visar att majoriteten av kommunerna har en enhet för att stödja våldsutsatta kvinnor. Omfattningen av denna typ av specialisering, således satsningar i form av personal, påverkar dock socialtjänstens
möjligheter. Kommunerna organiserar arbetet utifrån inflöde av antal ärenden. I en del kommuner har verksamheterna i huvudsak två socialarbetare som ansvarar för arbetet med våld i nära relationer men de arbetar även med andra arbetsuppgifter. Större kommuner har specifika enheter som erbjuder både utredning, rådgivning och behandling.
Resultat i Ekströms (2016) studie visar även att i större kommuner är det vanligt att
socialtjänsten erbjuder utbildningar för att kompetensutveckla de yrkesverksamma. Det ökar möjligheterna att bemöta problematiken på ett bättre sätt. Begränsningar för kommunerna är bland annat ekonomin vilket gör skillnad mellan en mindre och större kommun att specialistutbilda personal i ämnet. Ärenden inom våld i nära relationer är en lång handläggning- och behandlingsprocess. Genom att prioritera specialisering ökar professionellas möjligheter att hjälpa de våldsutsatta.
2.3 Bakomliggande orsaker för våld i nära relationer
Bakomliggande faktorer till våld i nära relationer är något ett flertal artiklar studerat för att undersöka vad som kan vara utmärkande och öka risken för våld. Yakubovich, Stöckl, Murray, Melendez-Torres, Steinert, Glavin & Humphreys (2018) utförde en studie där data insamlades från tidigare studier ifrån 16 databaser. Syftet var att undersöka bakomliggande faktorer som anses utgöra en risk för våld i nära relationer mot kvinnor. Resultatet visar att kvinnor som lider av depression, aggressivt beteende eller är beroende av partnern
ekonomiskt, har hög risk att bli utsatta för våld. Vidare kan vissa personlighetsegenskaper innebära ökad risk av förekomsten av våld i relation. Till exempel kan en partner ha ett aggressivt beteende, och den andra bristande självkontroll, vilket lättare kan leda till en våldsam situation. Ytterligare faktorer som kan utgöra risk för att bli utsatt, är om kvinnan har antisocialt beteende där det sociala nätverket är begränsat. Resultatet visar vidare att män kan utöva våld mot kvinnan om han känner en låg tillfredsställelse inom relationen. Resultatet i Yakubovich et al. (2018) studie visar att alkoholkonsumtion som tenderar till att vara missbruk ökar risken för våld i nära relation. Detta överensstämmer med resultatet i Wemrells et al. (2019) studie där mäns våldsutövande kopplades till arbetslöshet, alkohol- eller narkotikamissbruk, psykologiska problem och försämrade uppväxtförhållanden. Yakubovich et al. (2018) studie visar också att försämrade uppväxtförhållanden ökar risken för våldsutövande.
Vidare menar Yakubovich et al. (2018) att partners attityder om könsroller kan påverka förekomsten av våld. Ojämlikhet mellan könen kan även kopplas till mäns våld mot kvinnor (Wemrell et al., 2019). Det finns även en koppling mellan maskulinitet och mäns
våldsutövande. Det finns antaganden om att män är aggressiva och har bristande empati samt bestämmer i relationen. Upplever mannen att kvinnan är dominant kan mannen
uppleva att maskuliniteten är hotad vilken kan leda till våld. Detta för att återigen känna sig överordnad utifrån de normer som finns om maskulinitet men även för att känna kontroll och makt. För att försvara utövandet av våld ansåg män att deras kvinnliga partner inte var en bra fru vilket uppfattades som provocerande.
Även om mäns våld mot kvinnor är ett mer utbrett samhällsproblem, utsätts även män för våld i nära relationer. Kolbe & Büttner (2020) utförde en studie i Tyskland med syftet att undersöka riskfaktorer för våld i nära relation riktat mot män. Data inhämtades genom analys av 17 artiklar. Resultatet indikerar på liknande bakomliggande orsaker till våldet mot män som våld mot kvinnor. I enlighet med Yakubovich et al. (2018) visar Kolbe & Büttners (2020) studie att försämrade uppväxtförhållanden, partnerns alkoholmissbruk, svartsjuka, psykiska ohälsa eller psykiska störningar samt mental sjukdom ökar risken för män att bli utsatta för våld. Ett flertal våldsutsatta män var själva beroende av alkohol, påverkades av psykiska störningar eller hade själva utövat våld. Vidare visar resultatet att vanliga utlösande faktorer för våldet är anklagelser gällande otrohet och oro över ekonomin. Det kan kopplas till Crane & Eastons (2017) studie som visar att psykologiska tillstånd, till exempel
personlighetsstörningar, trauma, humör syndrom eller missbruk ökar risken att utöva våld.
2.4 Upplevelser av arbetets möjligheter
I Ekströms studie (2017) framkommer det att deltagare upplever att verksamheters resurser är av betydelse för att kunna erbjuda klienter bra stöd och hjälp. Det framkommer skillnader mellan kommuner kring omfattningen av stöd som ges till klienter. Socialarbetare anser att de kunde erbjuda bättre stöd om det fanns mer resurser. Det är oftast svårt att placera våldsutsatta kvinnor på kvinnojourer och det kan vara tidskonsumerande. Vid platsbrist kan kvinnor behöva placeras på hotell. Ännu svårare kan det vara att hitta boenden till kvinnor med flera barn eller särskilda behov. I akuta situationer kan boendesituationen hanteras men det finns brister i det långvariga stödet i fråga om boende (Ekström, 2017).
En del kommuner erbjuder inget samtalsstöd enligt Ekström (2017) utan klienter hänvisas istället till kvinnojourer. Vissa kommuner erbjuder kontakt med terapeuter som har kunskap om att hantera våldssituationer. I andra kommuner får kvinnor söka sådan hjälp på egen hand genom kontakt med psykiatrin eller privata verksamheter. Resultatet visar att deltagare påtalar brister i samverkan mellan verksamheter. Deltagare upplever även att de kan sakna information om vad dessa verksamheter erbjuder för stöd vilket kan försvåra samverkan. Resultatet i Karakurt et al. (2013) studie visar att det kan vara svårt för professionella som arbetar med våld i nära relationer att hantera sin egen ångest i mötet med klienterna. En deltagare förklarar att det finns en rädsla för att behandlingen enbart hjälper under sessionen. Arbetet med våldsutövare kan vara svårt och terapeuten kan tona ner
allvarlighetsgraden med våldet för att inte förolämpa klienten. Ett flertal deltagare upplevde även att det kan vara ett dilemma mellan att utföra arbetet utifrån de bestämmelser som finns och vad de själva anser är individens bästa. Detta kopplar an till Ekströms (2016) studie där resultatet visar att socialarbetare kan uppleva att de måste kämpa för klienternas
bistånd, som i sin tur leder till att socialarbetaren behöver involvera sig även i den processen som egentligen inte är en del av arbetsuppgifterna. Vidare uttrycker socialarbetare att samarbete med kollegor är avgörande för att kunna hantera denna typ av arbete.
2.5 Sammanfattning och relevans för studien
Våld i nära relationer mellan partners är ett utbrett problem i samhället. Forskning visar att det är viktigt med en noggrann bedömning av våldet i relationen för att kunna hjälpa
klienter. Arbetet med våldsutsatta personer fokuserar på att ge olika typer av stöd där emotionellt stöd, praktiskt stöd samt ekonomisk hjälp var utmärkande. För att förebygga fortsatta våldshandlingar är det av betydelse att motivera våldsutövare till andra beteenden samt arbeta för att främja klienternas känslohantering. Svårigheter att hantera känslor ökar risken att utöva våld liksom även missbruk, psykisk ohälsa, psykiska störningar och
försämrade uppväxtförhållanden.
Forskningen visar också att arbetet med våld i nära relationer kan vara svårt att hantera emotionellt för socialarbetare. Det är även en svår balans att inte förolämpa våldsutövare samtidigt som socialarbetare behöver tydliggöra att beteendet behöver förändras. Arbetet kan upplevas svårt om det inte finns tillräckliga resurser inom verksamheten att bemöta klienters behov. Stödet varierar mellan kommuner men brister generellt när det gäller långvariga behov av boende.
De presenterade forskningsresultaten berör således vilka bakomliggande orsaker som kan leda till våld i nära relation samt vilken typ av stöd som klienter, både våldsutsatta och våldsutövare, ofta är i behov av. Detta kan bidra med större förståelse till föreliggande studie om hur resultat kan tolkas. Den tidigare forskningen berör även professionellas
uppfattningar om vilka brister som finns i arbetet samt upplevelser av det. Samtliga studier berör ämnesområdet på olika sätt och påvisar likheter mellan internationella och nationella studier.
3
TEORETISKT PERSPEKTIV
Teorierna har valts utifrån de teman som genererats från den insamlade empirin för att kunna förstå utsagorna på en djupare nivå. Teorierna kan vara behjälpliga för att kunna analysera betydelsen av arbetets organisering, bakomliggande faktorer för våld i nära
relationer och upplevelser av arbetets möjligheter. Empowerment begreppet kan användas
till att förstå hur vissa stödåtgärder kan ändra individens uppfattning om sig själv samt dennes förmåga att förändra sin situation. Resiliens handlar mer om att medvetandegöra ens egna styrkor och arbeta upp en motståndskraft att hantera överväldigande känslor. I ett systemteoretiskt perspektiv kan sådana styrkor analyseras i förhållande till de olika system individen är involverad i.
3.1 Systemteori
Socialt arbete involverar arbete med individer, grupper, myndigheter och verksamheter. En central del inom socialt arbete är att ta hänsyn till klienten inom en större kontext och se klienten i ett större sammanhang (Teater, 2019). Ett sätt att göra det är genom att använda ett systemteoretiskt perspektiv i arbetet. Systemteori grundar sig i idéen att samhället och sociala samspel innefattar olika system som kan förstås på olika nivåer (Payne, 2015). Teorin grundar sig även i en önskan om att förklara det komplexa samspelet mellan olika delar i ett system och hur dessa tillsammans bildar en helhet. Ett system definieras som en komplex uppsättning komponenter som indirekt eller direkt är relaterade till varandra. Delarna i ett system fungerar genom att samspela med varandra för att skapa ett helt system. Samtliga delar i systemet påverkar varandra och har ett samband med varandra. Detta innebär att helheten rubbas om något av systemets delar inte fungerar. Inom ett system kan det även finnas mindre system, således subsystem som interagerar och påverkar varandra (Buckley, 1967; Forder, 1976).
En viktig del inom systemteori är energiflödet inom och mellan system. System verkar genom att bearbeta energi som tillkommer genom exempelvis handlingar, resurser eller insatser. Genom att erbjuda hjälp, information eller öka den sociala tryggheten för en familj så förs energi in i familjesystemet och möjliggör en förändringsprocess. Trots att det sker
energiflöden in i systemet, är målet att skapa ett stabilt tillstånd. Det är av betydelse att systemet kan ta till sig inflöde av energi utan att systemets grundläggande identitet förändras, således bibehåller systemet en jämvikt (Payne, 2015).
Systemteori innefattar system på olika nivåer som bidrar till en djupare förståelse av ett fenomen. Dessa är makrosystem, mesosystem och mikrosystem. Mikrosystem är det systemet som är närmast individen som innebär relationer till exempelvis familj eller grannar. Mesosystem innebär istället relationer i närsamhället hos personen, exempelvis relationer med arbetskollegor. Makrosystemet är det system som är på en mer övergripande nivå och innefattar exempelvis lagar, ekonomi, policys och samhällsstrukturer.
Makrosystemet influerar övriga system och påverkar bland annat exempelvis individens socioekonomiska status (Bronfenbrenner, 1979).
Det finns även olika typer av system, öppna eller stängda. Ett öppet system interagerar med omgivningen och influeras ständigt av dessa interaktioner samt anpassar sig därefter. Det finns två olika typer av öppna system. Antingen kan systemet vara öppet för att ny
information inkommer från omgivningen eller så är systemet öppet för att ny information cirkulerar inom systemet. Ett öppet system är målinriktat för att åstadkomma stabilitet genom utveckling och förändring. I kontrast är istället ett stängt system generellt ovilligt att utvecklas och interagerar inte med omgivningen eller påverkas av den (Andreae, 2011;
Forder, 1976; Teater, 2019). Ett sådant stängt system omfattar till exempel en isolerad familj, en övervakad och styrd parrelation eller en släkt som inte släpper in myndigheter i sin
kontext.
Det systemteoretiska perspektivet är användbart inom socialt arbete för att utifrån ett helhetsperspektiv kunna identifiera inom vilka områden professionella behöver ingripa för att den enskildes situation ska förbättras (Teater, 2019). Genom att ha ett multidimensionellt
synsätt och ett helhetsperspektiv bemöts de sociala problemen både i individens
sammanhang och utifrån samhället i stort (Payne, 2015). Dock menar Teater (2019) att yrkesverksamma inom socialt arbete kan uppleva att handlingsutrymmet är begränsat för att kunna hjälpa den enskilde. Till exempel kan socialarbetare få en inblick i klientens situation utifrån systemteori men det kan saknas tillräckliga resurser för att fullständigt kunna ingripa i de system där det behövs. Professionella kan således finna sig i system som inte tillåter att ingripa på de sätten som de kanske önskar. Systemteorin kan även vara applicerbar på till exempel en verksamhet inom socialt arbete. Delarna i ett sådant system skulle kunna vara handläggare, arbetsgruppen och de riktlinjer som existerar inom verksamheten.
3.2 Resiliens
Människor kan möta krävande och påfrestande situationer i livet. Förmågan att hantera dessa situationer kan se olika ut. Individen kan i samband med negativa skeenden arbeta upp en motståndskraft, således resiliens. Det kan hjälpa individen i framtiden att bemöta
svårigheter på ett mer konsekvent sätt. Det är av vikt för individen att se något positivt i de negativa situationerna för att bygga upp en förmåga att klara av en förändring och
vidareutvecklas (Gitterman & Germain, 2008). Att bli mer resilient kan därmed förbättra livskvaliteten (APA, 2020).
Vidare betyder inte resiliens att individen inte kommer uppleva svårigheter i livet. Alla människor upplever både positiva och negativa känslor genom livet. Människor som upplever trauma eller kriser upplever vanligtvis känslomässig smärta. Att vara resilient innebär således att individen kan hantera känslor och situationer utan att de blir för överväldigande (APA, 2020).
Vissa människor kan ha lättare att uppnå resiliens. Dock är resiliens något som alla kan bygga upp men med olika förutsättningar. Resiliens innefattar beteenden, tankar och handlingar som vem som helst kan lära sig och utveckla. Det tar tid för en människa att utveckla resiliens. För att kunna bemöta svårigheter och kunna hantera svår känslomässig stress finns olika faktorer som en person kan fokusera på. Dessa är att bilda kontakter, arbeta på både den fysiska och psykiska hälsan, hitta mening i livet, söka hjälp samt omfamna hälsosamma tankar (APA, 2020).
Professionell hjälp kan vara ett alternativ vid svårigheter att bygga sin resiliens. En traumatisk eller stressande livserfarenhet kan påverka de grundläggande förmågorna att bearbeta händelsen. Den professionellas uppgift är att hjälpa individen att utveckla strategier som brister och som kan vara av nytta (APA, 2020).
3.3 Empowerment
Enligt Askheim (2007) beskrivs empowerment vara en process där människor, grupper och samhällen tar kontroll över sina liv. Empowerment är tillämpbar inom flera områden och
används av olika professionella aktörer. I socialt arbete kan empowerment användas som metod och teori.
I socialt arbete syftar empowerment till att öka klienternas möjligheter att få en förståelse och förändra deras situation. Socialarbetarens uppgift är att utforma stöd anpassat efter klientens förmågor, behov och stärka makten hos klienter som saknar den. Det kan innebära att hjälpa individen med att öka sin självkänsla, personliga färdigheter och relationer.
Socialarbetaren utformar verktyg som den enskilde upplever är användbara för att förbättra sitt välmående. Empowerment syftar till att stärka och bekräfta den enskildes känslor och erfarenheter (Dominelli, 2009; Payne, 2015).
Begreppet är även tillämpbar vid obalanserade maktförhållanden i socialt arbete.
Socialarbetarens uppgift är hjälp till självhjälp för att den enskilde ska komma till insikt över sin situation och agera. Socialt arbete riktar sig huvudsakligt till utsatta grupper och en viktig aspekt i praktiken är klienternas delaktighet. I syfte att stärka makten hos de utsatta
grupperna kan självhjälpsgrupper tillämpas. Gruppen innehar klienter som har samma problematik där de stödjer varandra. Genom empowerment får klienter verktyg som kan användas för att förändra sin situation och öka maktpositionen (Gitterman & Shulman, 2005; Adams, 2008).
Det är viktigt att socialarbetare har medvetenhet över sin yrkesroll och makten som denne besitter. Det är viktigt att den professionella är reflexiv och tänker på sitt eget beteende i möte med klienter. Detta för att undvika att klienter känner sig hjälplösa och maktlösa i sin situation (Askheim, 2007).
3.4 Betydelse för föreliggande studie
I föreliggande studie används de teoretiska perspektiven för att tolka och förstå empirin. Systemteorin kan bidra med förståelse för verksamheternas arbete och organisering för att skapa en fungerande helhet som gynnar arbetet med våld i nära relationer. Begreppet resiliens möjliggör för en förståelse av hur bakomliggande orsaker kan påverka förekomsten av våld i nära relationer. Empowerment används för att tolka verksamheternas stödinsatser och effekterna av dessa.
4
METOD OCH MATERIAL
4.1 Val av metod
I föreliggande studie används en kvalitativ metod för att kunna uppfylla studiens syfte och frågeställningar. Kvalitativ metod grundar sig i tolkningar och upplevelser och används för
att få en förståelse för deltagarnas subjektiva verklighet genom att ta del av upplevelser, erfarenheter och uppfattningar (Bryman, 2011). En kvalitativ ansats är således lämplig i föreliggande studie då syftet är att undersöka socialarbetares upplevelser av arbetet med våld i nära relationer. För att kunna genomföra det användes semistrukturerade intervjuer. Bryman (2011) förklarar att semistrukturerade intervjuer innebär att intervjun utgår från en intervjuguide som innehåller teman och frågor. Tonvikten ligger dock på intervjupersonens uppfattningar och det som denne anser är viktigt att samtala om. Således har
intervjupersonen möjlighet att styra samtalet så denne får berätta om sina upplevelser utan att någon information missas. Intervjupersonen kan även formulera följdfrågor utifrån information som framkommer och som kan vara av intresse att inkludera.
Forskare kan i samhällsvetenskaplig forskning utgå från olika vetenskapsteoretiska ansatser. Till exempel en deduktiv, abduktiv eller induktiv ansats. En deduktiv ansats innebär att insamlingen av empiri utgår från hypoteser som formulerats med grund i vald teori. En induktiv ansats innebär istället att forskaren först undersöker ämnesområdet utan att ha hypoteser eller en bestämd teori innan datainsamlingen. Det teoretiska ramverket bestäms istället efter insamlad empiri. En abduktiv ansats innebär en kombination av de tidigare nämnda ansatserna där en studie utgår från både befintlig teori och empiri (Bryman, 2011). I föreliggande studie används en abduktiv ansats då författarna genomgående under
empiriinsamlingen reflekterat över teoretiska perspektiv.
En hermeneutisk utgångspunkt användes i föreliggande studie. Hermeneutik innebär en tolkningslära där samhället och sociala relationer kan förstås genom att studera och förstå människors beteenden, handlingar och uttryck (Payne, 2015). Förståelsen av arbetet med våld i nära relationer bygger således på tolkningar av utsagor från socialarbetare som berättar om sina upplevelser.
Inför studiens genomförande reflekterade författarna över förförståelse av ämnesområdet. En förförståelse var bakomliggande orsaker som kan leda till våld i nära relationer. Alvesson & Sköldberg (2017) menar att forskare har förförståelse av de objekt som studeras som kan påverka empiriinsamlingen. Författarna var således medvetna om det och har försökt att förhålla sig objektivt i den utsträckning som går.
4.2 Urval
Deltagare till studien valdes genom ett målstyrt urval. Bryman (2011) menar att ett målstyrt urval är fördelaktigt att använda för att hitta intervjupersoner som kan bidra med
information som kan besvara studiens frågeställningar. Ett målstyrt urval kan innebära olika angreppssätt. Till exempel kan snöbolls- eller kedjeurval användas för att få kontakt med personer som i sin tur används för att initiera kontakt med ytterligare personer. Totalt 26 kommunala verksamheter kontaktades för att söka efter intervjupersoner.
Inklusionskriterierna för att delta i studien var att intervjupersonerna skulle arbeta med våld i nära relationer och möta både våldsutsatta och våldsutövare i sin yrkesroll. Av de 26
bli intervjuade och delta i studien. Intervjupersonerna arbetar både med myndighetsutövning som socialsekreterare eller handläggare och som utförare med behandling.
4.3 Datainsamling och genomförande
Kontakt initierades med ett flertal kommunala verksamheter via mejl. Detta genom
kontaktuppgifter som fanns på respektive kommuns hemsida med förfrågan om intresse att delta i studien. I mejlet som skickades ut bifogades ett missivbrev (bilaga A) där information om studien framgick utifrån de fyra forskningsetiska kraven i enlighet med Bryman (2011). I missivbrevet framgick att intervjuerna kommer att spelas in. Vid val att delta i studien informerades intervjupersonen att denne godkänner att inspelning sker.
Två av intervjupersonerna hade författarna en direktkontakt med. Övriga intervjupersoner kontaktades genom en gemensam mejladress för verksamheterna, som därefter
vidarebefordrade informationen till yrkesverksamma som uppnådde inklusionskriterierna. Tre personer återkopplade och var intresserade att delta i studien. Efter återkoppling bestämdes datum och tid för intervjuer. Respektive intervjuperson informerades om att intervjun kommer genomföras via konferenssamtal för att alla parter ska kunna delta.
Inför de semistrukturerade intervjuerna formulerades en intervjuguide (bilaga B) med teman och frågor i enlighet med studiens syfte och tidigare forskning som fungerade som
utgångspunkt i samtalen. Intervjuguiden utformades enligt Brymans (2011) beskrivning av intervjuguidens struktur. Intervjuguiden organiserades utifrån tre teman, arbetets
organisering, bakomliggande orsaker för våld i nära relationer och upplevelser av arbetets möjligheter.
Intervjuerna inleddes med en kort presentation av författarna. Intervjupersonerna informerades om att en av författarna genomför intervjun och den andra ansvarar för att spela in intervjun och föra anteckningar. Detta för att skapa ett mer lättsamt samtal och undvika att samtalet blir förvirrande med två intervjuare. Samtliga intervjupersoner ansåg att detta sätt var ett bra sätt att genomföra intervjun på. Att gemensamt delta i samtalet var viktigt för att kunna ta del av studiens alla moment. Samt för att kunna reflektera och diskutera tolkningar av resultat som i sin tur ökar tillförlitligheten. Ytterligare en anledning till att genomföra intervjuerna med en intervjuare var för att ta hänsyn till maktförhållandet som Kvale & Brinkmann (2014) beskriver är påtagligt i intervjuer. Författarna turades om att intervjua och observera. Intervjuerna varade mellan 45 minuter och en timme.
Inledningsvis i intervjun ställdes bakgrundsfrågor till intervjupersonen i enlighet med Bryman (2011) för att personens svar ska kunna sättas i ett sammanhang. Syftet att inleda med bakgrundsfrågor var även för att intervjupersonen skulle uppleva en trygghet under samtalet. Efter samtal kring bakgrundsfrågorna berördes de huvudteman och frågor som formulerats i intervjuguiden. Följdfrågor ställdes löpande under intervjun för att fånga upp intressant information som intervjupersonen delade med sig av. Avslutningsvis fick den författare som haft en mer observativ roll ställa eventuella frågor och intervjupersonen fick möjlighet att ställa frågor eller ge synpunkter. Efter avslutad intervju fick de intervjupersoner
som önskade ta del av transkribering av inspelningen göra det innan informationen
presenterades i resultatet. Detta ökar trovärdigheten som enligt Bryman (2011) innebär att forskaren säkerställer att deltagarnas upplevelser uppfattats på ett korrekt sätt genom att deltagarna får ta del av materialet.
4.4 Databearbetning och analysmetod
För att analysera materialet som insamlats har en tematisk analysmetod tillämpats. Tematisk analys innebär att forskaren granskar intervjumaterialet för att tyda mönster och
upprepningar för att identifiera teman (Bryman, 2011). Utifrån hermeneutiken har författarna tagit del av intervjupersonernas utsagor och fått en förståelse över
problemområdet (Payne, 2015). Genom förståelsen har författarna kunnat identifiera likheter och skillnader och därefter strukturerat resultatet. Vidare beskriver Braun & Clark (2006) att analysmetoden anses vara lämplig vid analys av kvalitativ data då den är flexibel. Den tematiska analysen består av sex steg och som den föreliggande studien följde.
Braun & Clark (2006) förklarar att det första steget i en tematisk analys innebär att forskaren transkriberar informationen från inspelning av intervjuer då detta är av betydelse för att kunna genomföra en tematisk analys. Det är viktigt att transkriberingen innehåller all information som insamlats på ett korrekt sätt. Författarna har i föreliggande studie
inledningsvis i dataanalysen transkriberat samtliga intervjuer och sammanfattat dessa för att få en överblick över data. Transkriberingarna lästes även noga igenom av båda författarna för att säkerställa att informationen återgivits på ett korrekt sätt. Detta ökar även studiens äkthet i enlighet med Bryman (2011).
Andra steget innebär att materialet ska kodas utifrån ord, meningar och stycken (Braun & Clark, 2006). Data som kodas ska vara av intresse för forskaren och studien. Författarna har utifrån granskningar av det transkriberade materialet valt ut delar från respektive intervju och sammanställt det. Delarna innehöll information som var av relevans för att kunna besvara syfte och frågeställningar.
Det tredje steget innebär att koderna som skapats analyseras för att sorteras in i potentiella teman med liknande koder. Vissa koder sorteras in i huvudteman medan andra sorteras som underteman eller inte tas med (Braun & Clark, 2006). Författarna har i föreliggande studie gemensamt granskat koderna som sammanställts och diskuterat om vilka koder som liknar varandra. Författarna har även diskuterat kring vilka koder som inte är viktiga att ha med i studien och utelämnat dessa från vidare analyssteg.
I det fjärde steget ska forskarna bearbeta de övergripande teman och underteman som framställts (Braun & Clark, 2006). Det kan innebära att det inte finns tillräckligt underlag för ett tema, om de uppgifter som kodats skiljer sig för mycket eller två separata teman kan sammanställas till ett. Författarna har i denna studie övervägt och diskuterat det. Författarna valde att ta bort underrubriker som framkommit i temat bakomliggande orsaker för våld i
nära relationer. Informationen som framkom under respektive underrubrik påvisade
I det femte steget definieras och fastställs de teman som i tidigare steg bearbetats (Braun & Clark, 2006). Steget innebär även att organisera material under respektive tema i en sammanhängande ordning. Författarna i föreliggande studie säkerställde även att samtliga teman kopplar an till syftet.
Det sista steget i tematisk analys börjar när det konkreta teman har utarbetats och innebär en slutgiltig analys av resultatet. Det är av betydelse att analysen är sammanhängande, logisk, intressant och inte upprepande (Braun & Clark, 2006). Författarna har i det sista steget redovisat de huvudteman samt underteman som framkommit. Därefter har författarna analyserat dessa med hjälp av tidigare forskning och det teoretiska ramverket. Slutligen har analysen genomlästs och bearbetats för att informationen ska upplevas sammanhängande och inte upprepande.
4.5 Tillförlitlighet och äkthet
Inom kvalitativ metod kan alternativa kriterier användas i en bedömning av kvaliteten av en studie. Dessa kriterier är tillförlitlighet och äkthet som i en kvantitativ metod motsvarar reliabilitet och validitet. För att studien ska vara tillförlitlig behöver studien uppfylla fyra delkriterier som är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att kunna styrka och konfirmera (Bryman, 2011).
Trovärdighet uppfylls genom att deltagare får ta del av studiens resultat för att bekräfta att forskaren uppfattat informationen korrekt (Bryman, 2011). I föreliggande studie har författarna följt de fyra forskningsetiska kraven vilket ökar trovärdigheten för studien. Författarna har även gett möjlighet till intervjupersonerna att läsa igenom transkriberingen av intervjun de deltog i för att ge återkoppling om någon information är felaktig.
Pålitlighet innebär att forskare antar ett granskande synsätt och säkerställer att det finns en fullständig samt tydlig beskrivning av studiens alla delar och tillvägagångssätt (Bryman, 2011). I föreliggande studie uppnås pålitlighet genom att det finns en tydlig och fullständig beskrivning över tillvägagångssättet i studiens moment. Beskrivningen har noga granskats av författarna för att säkerställa att informationen är tillräcklig samt utförlig.
Överförbarhet innebär att resultaten beskrivs djupgående utifrån den sociala verkligheten som deltagarna upplever som i sin tur skapar transparens (Bryman, 2011). I föreliggande studie har intervjupersonernas svar granskats och presenterats. Författarna har kunnat urskilja gemensamma nämnare trots att studien inkluderar intervjupersoner från både myndighetsutövning och behandling för våld i nära relation. Genom att likheter har påvisats i resultatet trots att intervjupersonerna har olika yrkesroller samt arbetar inom olika typer av verksamheter har studien uppnått överförbarhet till viss del. Resultaten kan även delvis generaliseras till den tidigare forskningen som presenterats vilket ytterligare styrker överförbarheten för studien.
Det sista kriteriet för att en studie ska vara trovärdig är att det finns möjlighet att styrka och konfirmera. Detta innebär att forskaren utgår från att det inte går att uppnå fullständig
objektivitet i samhällsvetenskaplig forskning utan försöker säkerställa att denne agerat i god tro. Således ska inte forskaren medvetet låta personliga värderingar eller teoretisk inriktning påverka utförandet av studien eller slutsatser som görs (Bryman, 2011). För att kunna styrka och konfirmera har författarna noga granskat intervjuguiden för att undvika ledande frågor. Till exempel frågor som indikerar på att till våldsutövaren är ett kön och våldsutsatta ett annat kön. Frågorna som ställts syftar till att vara öppna för intervjupersonens tolkning och det har genomgående skett diskussioner mellan författarna för att säkerställa att resultatet återspeglar informationen på ett så objektivt sätt som möjligt.
För att föreliggande studie ska uppnå äkthet har intervjuerna transkriberats och granskats utförligt. Detta för att säkerställa att resultatet tolkats på rätt sätt och ge en rättvis bild av intervjupersonernas upplevelser. Författarna har säkerställt att samtliga intervjupersoners utsagor om ämnesområdet inkluderats och uppmärksammats i resultatredovisningen och är i enlighet med det som intervjupersonernas uttryckt. Detta är i enlighet med Bryman (2011) som menar att äkthet uppnås genom att studien ger en tillräckligt rättvis bild av de åsikter och uppfattningar som finns bland deltagarna.
4.6 Etiskt ställningstagande
I studien har de fyra forskningsetiska principerna beaktats för att uppfyllas. Bryman (2011) menar att dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetkravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera deltagarna om studiens syfte och villkor. Detta uppfylldes genom att ett missivbrev (bilaga A) skickades ut i samband med förfrågan om intresse att delta i studien. I missivbrevet tydliggjordes studiens syfte och villkor. Samtyckeskravet innebär att intervjupersonen även ska bli
informerad om att deltagandet i studien är frivilligt och kan avbrytas när som helst (Bryman, 2011). Informationen förmedlades till intervjupersonerna om detta i missivbrevet som skickades via mejl. I missivbrevet framkom det att intervjuerna kommer att spelas in och deltagaren samtycker till det och sitt deltagande i studien genom att tacka ja till intervjun. Nyttjandekravet innebär att insamlad data enbart kommer användas i forskningssyfte till den föreliggande studien (Bryman, 2011). I missivbrevet tydliggörs att informationen som
insamlas endast kommer användas i föreliggande studie samt att den data som kan röja intervjupersonernas identitet ska avkodas, som är i enlighet med konfidentialitetskravet (Bryman, 2011). Intervjupersonerna benämns därav som socialarbetare i studien och ingen information som kan kopplas till respektive intervjuperson har lämnats ut till någon annan part. Deltagarnas personuppgifter har undanhållits av enbart författarna för att säkerställa anonymitet.
5
RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt redovisas resultat och analys efter insamling av empiri. Avsnittet består av tre huvudteman med ett flertal underteman. Det första temat är arbetets organisering som består av tre underteman som är stöd till våldsutsatta, stöd till våldsutövare och samverkan. Det andra temat är bakomliggande orsaker för våld i nära relationer. Det tredje temat är
upplevelser av arbetets möjligheter som består av tre underteman som är resurser till våldsutsatta, resurser till våldsutövare och emotionella upplevelser av arbetet.
Resultatet bygger på fem intervjuer med socialarbetare som arbetar med våld i nära relation. För att uppnå konfidentialitet (Bryman, 2011) kommer samtliga intervjupersoner benämnas som socialarbetare följt av en bokstav. Detta för att läsaren ska få ett sammanhang till respektive utsaga. Efter resultatredovisningen under respektive tematiseringrubrik genomförs analys med stöd av tidigare forskning och teoretiska perspektiv.
Socialarbetare A är samtalsbehandlare för våldsutsatta i en större kommun och har arbetat inom verksamheten i tre år. I verksamheten finns det två samtalsbehandlare som arbetar med våldsutsatta, två som arbetar med våldsutövare och två som arbetar med våldsutsatta barn. Det arbetar även sex myndighetsutredande socialsekreterare inom verksamheten. Socialarbetare B är socialsekreterare i en större kommun och har arbetat inom verksamheten sedan hösten 2020. Socialarbetare C tillhör samma verksamhet och har arbetat som
socialsekreterare under fem år. Socialarbetare B och C tillhör en enhet avsedd för barn och familj. De är endast två i yrkesrollen som hanterar ärenden gällande våld i nära relationer för vuxna. De insatser som de handlägger och beviljar är samtalsstöd och skyddat boende. Vid behov av samtalsstöd skickar socialarbetare B och C en beställning till kommunens
Kriscentrum. Där arbetar sju samtalsbehandlare för att ge stöd till våldsutsatta och våldsutövare.
Socialarbetare D arbetar som samordnare i en mindre kommun och har arbetat inom
verksamheten i fem år. Socialarbetaren erbjuder samtalsstöd till våldsutsatta klienter och en kollega arbetar med våldsutövare. De tillhör en enhet avsedd för barn och familj. Utöver det arbetar två vuxenutredare som bedömer behovet av till exempel skyddat boende.
Vuxenutredarna tillhör en utredningsenhet.
Socialarbetare E arbetar som kurator i en mindre kommun och har arbetat ett och ett halvt år i verksamheten. Personen arbetar ensam med stödsamtal till våldsutsatta medan en kollega arbetar med våldsutövare. Socialtjänstens mottagningsenhet bedömer behovet av stöd. Därefter skickas en beställning om behovet av samtalsstöd finns till Socialarbetare E.
5.1 Arbetets organisering
Samtliga socialarbetare, trots att de arbetar inom olika verksamheter, har organiserat arbetet mot våld i nära relationer på liknande sätt. Inom deras kommuner finns en utredningsenhet avsedd för handläggning av dessa ärenden. De beslut som kan beviljas är skyddat boende och
samtalsbehandling. Samtliga uppger att ärenden där skyddat boende kan vara aktuellt ska en risk- och skyddsbedömning utföras. Denna bedömning innefattar personens situation och hur våldet ser ut. Den våldsutsatta informeras i samband med bedömningen om alternativ och möjligheter till skydd uppger socialarbetare C. Därefter skrivs ett uppdrag till enheten eller verksamheten som ska ansvara för behandling. Samtliga socialarbetare uppger att majoriteten av klienterna initierar kontakt själva vid behov av stöd. Det kan även vara rekommendationer från närstående och vårdcentral.
Utöver en utredningsenhet uppger samtliga att kommunerna har en avsedd enhet för behandling i form av samtalsstöd. Det som skiljer sig är dock kravet om biståndsbeslut. Socialarbetare A uppger att klienter kan kontakta verksamheten och därefter få stöd
omgående. Medan socialarbetare B och C uppger att det krävs en utredning och ett beslut vid varje insats. Detta kommer dock förändras och övergå till något som benämns som öppen ingång. Syftet med öppen ingång är att öka möjligheterna att få stöd snabbare. Socialarbetare D förklarar att deras kommun kräver biståndsbeslut beroende på insats. Vid behov av
samtalsstöd finns det två typer och dessa benämns som konsultativ kontakt och
servicekontakt. Konsultativ kontakt kräver inget bistånd men innefattar ett begränsat antal samtal. Om behovet kvarstår blir klienten hänvisad till att ansöka om servicekontakt som fortlöper fram tills klienten är redo att avsluta kontakten.
Samtliga socialarbetare förklarar att de har specialiserade enheter inom verksamheterna för att effektivisera arbetet. Socialarbetare A uppger att kommunen har delat upp samtalsstödet. Det är två personer som arbetar med våldsutsatta och två i arbetet med våldsutövare.
Socialarbetare E är yrkesverksam i en mindre kommun och är själv i arbetet med våldsutsatta och har en kollega som arbetar med våldsutövare. Socialarbetare B och C förklarar att sju samtalsbehandlare arbetar med båda parter inom deras verksamhet. Samtliga uppger att det bör vara fler anställda inom området.
Flera socialarbetare uppger att de tillhör en enhet avsedd för barn och familj. Anledningen är att många klienter har barn. Socialarbetare C förklarar att det ger möjlighet till ett tätt
samarbete med barnhandläggare ett helhetsperspektiv.
“Det finns många fördelar med att samarbeta tätt och att man är samsynta i ärenden, till exempel när vi har skyddat en familj, för det behövs mycket arbete kring dem.” (Socialarbetare C).
Det finns dock olika uppfattningar avseende effektiviteten av specialisering. Socialarbetare E uttrycker att det kan uppfattas som splittrat och rörigt för klienten när stödet är uppdelat. Socialarbetare D anser istället att specialisering är positivt.
“[...] man gör liksom kompetensförstärkningar i frågan på nåt sätt. Och jag tycker också att det handlar om nån form av rättssäkerhet också, att vi pratar samma språk på nåt sätt. [...] Så ja jag tycker det är viktigt att man specialiserar sig och organiserar sig för att på nåt sätt fokusera på problemet på ett annat sätt, på ett bättre sätt” (Socialarbetare D).
Samtliga socialarbetare i föreliggande studie arbetar i huvudsak med våld i nära relationer men vissa har även andra arbetsuppgifter. Det som skiljer respektive kommun är att ett flertal valt att dela upp behandlarna i arbetet med målgrupperna. I mindre kommuner är de
färre som arbetar med problematiken. Utifrån Ekströms (2016) studie kan detta tolkas som att det i mindre kommuner inte finns lika många som behöver hjälp som i större städer. Detta för att organiseringen av arbetet med våld i nära relationer ofta utgår från inflödet av ärenden (Ekström, 2016). Författarna gör tolkningen att det kan begränsa möjligheterna att hjälpa klienter på grund av hög arbetsbelastning. Samtliga socialarbetare anser att det krävs ytterligare personal för att kunna bemöta klienters behov på bästa sätt. I Ekströms (2016) studie framkommer det att verksamheter i större kommuner valt att göra större satsningar. Till exempel fler behandlare för att kunna hjälpa fler klienter. Utifrån socialarbetarnas upplevelser i föreliggande studie anses ytterligare satsningar krävas för att resurserna ska vara tillräckliga oavsett kommun.
Flera socialarbetare tillhör en enhet för barn och familj vilket effektiviserar arbetet då det möjliggör att få en helhetsbild av klientens situation. I enlighet med detta kan ett
systemteoretiskt perspektiv (Teater, 2019) appliceras. Socialarbetare arbetar tillsammans med barnhandläggare i syfte att få en överblick och helhet över problematiken. Tillsammans kan de granska faktorer som påverkar klienten, partner och barn. Därefter kan ett beslut fattas som hjälper både den enskilde och hela familjen som i sin tur bidrar till förändring. Detta utifrån ett systemteoretiskt angreppssätt där energi, således hjälp och insatser, förs in i systemet för att åstadkomma förändring (Payne, 2015).
Ekström (2016) förklarar att i större kommuner har socialtjänsten valt att implementera utbildningar. Syftet är att öka möjligheterna att bemöta problematiken. Detta kan kopplas till socialarbetare D upplevelser om betydelsen att utveckla kompetensen inom problemområdet. Genom kompetenshöjningar menar socialarbetare D att rättssäkerheten ökar. Verksamheten kan ses som ett öppet system (Andreae, 2011; Forder, 1976; Teater, 2019). Detta genom att verksamheten är mottaglig för ny information. Utbildningar och kompetensutveckling implementeras i verksamheten för att på något sätt uppnå mål. Ett mål kan vara att verksamheten ska erbjuda så bra stöd som möjligt. Det kan ses ett samband till ett öppet system (Andreae, 2011; Forder, 1976; Teater, 2019) genom strävan efter en så stabil och hållbar verksamhet som möjligt, således en verksamhet som är gynnsam för klienterna.
5.1.1 Stöd till våldsutsatta
För att klienter ska erbjudas så bra stöd som möjligt krävs en bedömning av våldet. Flera socialarbetare använder bedömningsinstrumentet FREDA inledningsvis. Handläggare undersöker våldsformer, om det är pågående våld och när senaste våldshändelsen var. Därefter utförs en farlighetsbedömning. Den enskilde erbjuds stöd efter de behov som framkommit. Socialarbetare C förklarar att arbetet med våldsutsatta utgår från motiverande samtal. Fokuset är på öppna frågor och ett ödmjukt bemötande, specifikt vid första
kontakten.
“Vi har väldigt stor respekt för de som söker som utsatta för att vi vet att det är oerhört svårt med första kontakten till oss, så vi kan ha ett ganska ödmjukt sätt för att tillmötesgå dem för att inte tappa dem, för att ibland ringer de i stundens hetta och sen så ångrar de sig.” (Socialarbetare C).
Samtliga socialarbetare förklarar att emotionellt stöd i form av samtal är den vanligaste behandlingsformen. Socialarbetare A och D förklarar att efter samtalsstöd är de ofta i behov av andra delar som praktisk, ekonomisk eller juridisk stöd.
“[...] men om du vill lämna, du har inte ekonomin, för den är ju oftast ett stort bekymmer tänker jag för våldsutsatta att gör att man inte kan lämna eller känner att man inte klarar det, okej men hur kan du, kan du kontakta ekonomiskt bistånd, att man kan få stöd i att tänka vart kan man vända sig för att få den typen av stöd isåfall.” (Socialarbetare B).
Det är viktigt att begreppsliggöra våldet för den enskilde uppger samtliga socialarbetare. Socialarbetare A förklarar att klienter har ett stort behov att prata om våldet för att kunna förstå sin situation. Det är viktigt att få kunskap om våldets karaktär och vilka följder samt konsekvenserna av våld.
“[...] Många som kommer till oss behöver ju först och främst prata om våldet, det är det basala att få kunskap om våldet för att förstå vad det är jag är med om, vad är det jag är utsatt för, vad är det som händer?” (Socialarbetare A).
Socialarbetare E berättar att samtalsbehandling utgår från att lyssna på klientens berättelser. Socialarbetare D betonar vikten att klienten känner sig hörd. Vidare förklarar socialarbetaren att det krävs mod att ta steget till att berätta om sin situation. Klienter upplever ofta någon form av förvirring över hur de hamnat i den destruktiva situationen och är psykiskt
nedbrutna. Socialarbetare D menar att den enskildes kunskap om våldet ger ökade
möjligheter för personen att fatta ett beslut gällande relationen. Klienter kan få emotionellt stöd och kunskap om våldet antingen genom enskilda samtal eller i grupp.
Socialarbetare B och C förklarar att två typer av samtalsstöd erbjuds i deras verksamhet. Den första typen är ett här och nu-spår som klienten får när denne fortfarande lever i våldet men funderar på att lämna relationen. Det kan även vara att klienten lämnat relationen men behöver stöd för att skydda sig. Bearbetande-spåret pågår under en längre period. Det erbjuds när klienten har behov att samtala om det som denne varit med om för att kunna komma vidare i livet.
Även om det emotionella stödet är utmärkande i samtliga verksamheter erbjuds inte detta stöd till alla. Samtliga socialarbetare förklarar att de personer som är i akut fara i första hand erbjuds exempelvis skyddat boende. Ett alternativ till skyddat boende menar socialarbetare B kan vara att personen bor hos någon närstående. Socialarbetare C berättar att klienter med akuta behov främst behöver praktisk eller ekonomisk hjälp. Detta för att snabbt kunna ta sig ur den akuta situationen.
“[...] När det handlar om skydd, de som söker skydd hos oss, då är inte det emotionella stödet viktigast, utan då är det viktigaste att man får stöd med ekonomin och praktiska saker, för att man kan inte reda i det själv, det är alldeles för mycket känslor att hantera så då är det de som är det viktigaste istället.” (Socialarbetare C).
När klienter placerats på skyddat boende förklarar socialarbetare C att två
bedömningsinstrument kan användas för att se hur klienten vidare behöver stöd. Dessa är SARA eller PATRIARK. SARA innebär bedömning av relationsvåld medan PATRIARK används för att bedöma hedersrelaterat våld. Bedömningsinstrumenten kräver mycket
kunskap om klientens situation. Bedömningen tar således lång tid vilket gör att de inte används i första skedet när det handlar om akut skydd.
I syfte att erbjuda en behandlingsform anpassad efter klientens behov utförs en bedömning av allvarlighetsgrad och intensitet av våldet (Karakurt et al., 2013). Det går i enlighet med flertalet av socialarbetarnas berättelser om att de utför risk- och skyddsbedömningar för att synliggöra våldet. Till exempel kräver ett flertal kommuner utredning vid ansökningar om samtalsstöd. Informationen som framkommer under utredningen vidarebefordras när handläggare skickar uppdraget till behandlare förklarar socialarbetare C. Genom att behandlaren får ta del av informationen kan denne anpassa sitt bemötande och
behandlingsform. Detta kan i sin tur resultera i att klienten får så bra hjälp som möjligt utifrån sina behov.
Vid en bedömning av våldet undersöks även den enskildes helhetssituation för att tydliggöra vad klienten är i behov av. Detta kan ses i enlighet med systemteori (Teater, 2019) där grunden är att flera komplexa delar samspelar och bildar en helhet. Flera socialarbetare i föreliggande förklarar att klienter har stora behov av exempelvis ekonomiskt stöd. Detta för att kunna komma från den destruktiva situationen, exempelvis genom att flytta till egen bostad. Genom att den enskilde får ekonomisk hjälp stärks klientens egen förmåga och självständighet. Detta kopplar även an till empowerment (Askheim, 2007) genom att klientens resurser stärks för att denne ska kunna hjälpa sig själv.
Det framgår av socialsekreterarna att det är viktigt för den våldsutsatta personen att samtala om våldet för att kunna begreppsliggöra det. Genom samtalsstöd kan klienter få strategier för att kunna bearbeta sina känslor. I enlighet med resiliens (APA, 2020; Gitterman & Germain, 2008) går det att tänka att den enskilde utifrån det emotionella stödet stärks och bygger upp en motståndskraft mot ytterligare negativa känslor. Det kan även ske i samband med att klienten får kunskap om våldet. Genom kunskap kan det bli enklare att hantera
överväldigande känslor.
Genom att klienter får kunskap om våldet och dess konsekvenser menar socialarbetare D att det blir lättare för personen att ta ett beslut kring relationen. Detta kan ses i enlighet med empowerment (Askheim, 2007). Individen genom kunskap för att öka möjligheterna att hjälpa sig själv i situationen
Wemrell et al. (2019) menar även att dimensioner av makt och kön samt ojämlikheten mellan könen påverkar förekomsten av våld i nära relationer. Utifrån det går det att tänka att arbete utifrån empowerment (Askheim, 2007) kan stärka den underordnade parten. Således den våldsutsatta, för att balansera maktförhållandet i relationen. Wemrell et al. (2019) betonar vikten av att professionella är medvetna om hur ojämlikhet och maktförhållandet påverkar våld i nära relationer. En tolkning utifrån systemteori och makronivå (Bronfenbrenner, 1979) är att socialarbetare bör vara medvetna om att det är ett strukturellt problem i samhället. Detta för att förstå den våldsutsattas svårigheter att till exempel lämna relationen. Till en början kan det vara svårt att lämna våldsutövaren på grund av maktdimensioner i relationen utifrån maskulinitetsnormer. På en mesonivå (Bronfenbrenner, 1979) är det således viktigt att professionella får en helhetsbild över klientens situation i relation med partnern.
