En offentlig mötesplats – en jämlik
mötesplats?
En kvalitativ studie om den fysiska planeringen av
jämlika mötesplatser i Linköpings kommun
Anastasia Savchenko
Sofia Jonsson
Handledare: Eric Snodgrass Examinator: Anna Storm
Linköpings universitet SE-581 83 Linköping
013-28 10 00, www.liu.se
Upphovsrätt
Detta dokument hålls tillgängligt på Internet– eller dess framtida ersättare– under 25 år från publiceringsdatum under förutsättning att inga extraordinära omständigheter uppstår. Tillgång till dokumentet innebär tillstånd för var och en att läsa, ladda ner, skriva ut enstaka kopior för enskilt bruk och att använda det oförändrat för ickekommersiell forskning och för undervisning. Överföring av upphovsrätten vid en senare tidpunkt kan inte upphäva detta tillstånd. All annan användning av dokumentet kräver upphovsmannens medgivande. För att garantera äktheten, säkerheten och tillgängligheten finns lösningar av teknisk och administrativ art. Upphovsmannens ideella rätt innefattar rätt att bli nämnd som upphovsman i den omfattning som god sed kräver vid användning av dokumentet på ovan beskrivna sätt samt skydd mot att dokumentet ändras eller presenteras i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. För ytterligare information om Linköping University Electronic Press se förlagets hemsida https://ep.liu.se/ .
Copyright
The publishers will keep this document online on the Internet – or its possible replacement – for a period of 25 years starting from the date of publication barring exceptional circumstances. The online availability of the document implies permanent permission for anyone to read, to download, or to print out single copies for his/hers own use and to use it unchanged for non-commercial research and educational purpose. Subsequent transfers of copyright cannot revoke this permission. All other uses of the document are conditional upon the consent of the copyright owner. The publisher has taken technical and administrative measures to assure authenticity, This Photo by Unknown Author is licensed under CC BY urity and accessibility. According to intellectual property law the author has the right to be mentioned when his/her work is accessed as described above and to be protected against infringement. For additional information about the Linköping University Electronic Press and its procedures for publication and for assurance of document integrity, please refer to its www home page: https://ep.liu.se/.
Sammanfattning
Offentliga mötesplatsers riskerar att bortprioriteras i den fysiska planeringen, trots sitt värde för den sociala sammanhållningen i staden. Uppsatsens syfte är att undersöka offentliga mötesplatsers roll för en socialt hållbar stadsutveckling med fokus på jämlikhet i Linköpings kommun. Frågeställningarna berör kommunens arbete, kvaliteter samt utmaningar gällande jämlika mötesplatser. Tidigare forskning lyfter främst upp social hållbarhet utifrån jämlikhet samt problematiken kring planering av offentliga mötesplatser. Frågeställningarna besvaras genom kvalitativa intervjuer med en politiker och tjänstepersoner från Linköpings kommun, samt en kompletterande dokumentanalys. Resultatet redovisar kommunens arbete med jämlika mötesplatser samt en brist på utvärderingsmetoder. Tillgänglighet, tillhörighet, trygghet samt mångfunktionalitet är viktiga vid utformningen av jämlika mötesplatser. Utmaningarna som betonas är förtätning, privatisering samt intressekonflikter. Det går att konstatera att den tidigare forskningen återfinns i Linköpings kommuns arbete med frågan. Dock finns det utvecklingsmöjligheter gällande medborgardialog, utvärderingsmetoder för jämlika mötesplatser samt bättre definitioner av mål och begrepp.
Abstract
Despite the value of public spaces for creating greater social cohesiveness, they risk not being prioritized in urban planning. This thesis aims to investigate the role of public spaces for a social sustainable urban development, focusing on equality in Linköping. The research questions concern the municipality's work, qualities and challenges regarding equal public places. Previous research highlights social sustainability based on equality and problems surrounding planning of public places. The study is based on qualitative interviews, with a politician and employees at the planning department of Linköping, and a supplementary document analysis. The results highlight the municipality's work with equal public spaces and a lack of evaluation methods. Accessibility, security and multifunctionality are important in the design of equal public places. The challenges are densification, privatization and conflicts of interest. It can be stated that Linköping’s work with the issue is reflected in previous research. However, there are development opportunities regarding citizen dialogue, evaluation methods for equal meeting places and better definitions of goals and concepts.
Förord
Följande kandidatuppsats tillhör den avslutande delen av samhällsplanerarprogrammet vid Linköpings universitet. Omfattningen är 15 högskolepoäng och uppsatsen är skriven under våren 2021.
Först och främst vill vi tacka intervjupersonerna på Linköpings kommun som har ställt upp med tid, tankar och åsikter. Intervjuerna har lagt grunden för uppsatsen samt gett oss en större insyn och förståelse för kommunens arbete med jämlika mötesplatser. Det har varit väldigt intressant att diskutera frågorna om jämlika mötesplatser med er, vilket vidare har gett oss otroligt värdefull information. Utöver det vill vi även rikta ett stort tack till vår handledare Eric Snodgrass som har hjälpt oss framåt i arbetet. Tack för din vägledning och uppmuntran, din feedback och ditt engagemang har varit väldigt viktiga för både oss och uppsatsen!
Linköping i maj 2021
Innehållsförteckning
1.Inledning... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Avgränsningar ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Mötesplatser ... 3
2.2 Linköpings kommun... 3
2.2.2 Nämndmål ... 4
3. Teori och tidigare forskning ... 5
3.1 Social hållbarhet ... 5
3.1.1 Jämlikhet inom social hållbarhet ... 5
3.2 Offentliga mötesplatser ... 6
3.2.1 Tillgänglighet, trygghet och tillhörighet ... 6
3.3 Planering och utmaningar ... 7
4. Metod och material ... 9
4.1 Intervju ... 9 4.1.1 Urval ... 9 4.1.2 Intervjuguide ... 10 4.1.3 Genomförande ... 10 4.1.4 Analys av materialet ... 10 4.2 Metoddiskussion ... 11 4.2.1 Etiska överväganden ... 13 4.2.2 Källdiskussion ... 13 5. Resultat ... 15
5.1 Arbetet med mötesplatser ... 15
5.2 Säkerställandet av jämlika mötesplatser... 17
5.3 Lokalisering och utformning ... 18
5.4 Intressekonflikter ... 19
6. Analys och diskussion ... 22
6.1 Jämlika mötesplatser i planeringen ... 22
6.2 En tydlig utvärdering ... 23
6.3 Sociala, ekologiska och ekonomiska värden ... 25
7. Slutsatser ... 27 7.1 Vidare forskning ... 28 8. Referenser ... 29 8.1 Intervjuer ... 31 9. Bilagor ... 32 9.1 Intervjuguide ... 32
1
1.Inledning
En hållbar stadsutveckling är en utveckling som tillgodoser dagens samt framtida generationers behov. Den innefattar ekonomiska, ekologiska och sociala dimensioner. Begreppet myntades i en rapport skriven av Brundtland (1987) som la grunden för dagens hållbara utveckling. År 2015 tog FN fram Agenda 2030 med 17 hållbarhetsmål med utgångspunkt i Brundtlands rapporten samt milleniemålen, som skapades 15 år tidigare och bestod av endast åtta hållbarhetsmål (Fakuda-Parr, 2018). Ett av målen handlar om minskad ojämlikhet, vilket innebär att grunden i ett hållbart samhälle består av en rättvis fördelning i samhället. Jämlikhet beskrivs minska risken för konflikter och bidra till en större möjlighet för invånare att delta och påverka samhällsutvecklingen (UNDP, 2021). En avsmalnad definition av social hållbarhet beskrivs i relation till jämlikhet. Social hållbarhet som jämlikhet fokuserar på individers lika tillgång till olika typer av ytor, en känsla av tillhörighet, trygghet samt inkludering (Forsberg, 2019), vilket kan kopplas till jämlika mötesplatser.
År 2012 togs delegationen för hållbara städer fram som lyfte upp Femton hinder för social
hållbar stadsutveckling. Ett av hindren som nämns är ökad social och rumslig uppdelning i städerna, då olika samhällsgrupper möts i mindre omfattning med varandra (Delegationen för
hållbara städer, 2012). En mötesplats är en viktig rekreationsyta där människor kan mötas och integrera, vilket stärker den sociala sammanhållningen i staden. För interaktion på en jämlik nivå är det viktigt att mötesplatser är attraktiva och erbjuder aktiviteter för alla samhällsgrupper (Regionplanekontoret: Stockholms läns landsting, 2010). Samhällsgrupperna innefattar bland annat män och kvinnor, unga och äldre samt människor med funktionsvariation och olika etnicitet (Carmona et al., 2010). Mötesplatsens existens är dock inget som på förhand garanterar att platsen är jämlik för alla samhällsgrupper. Exempelvis tenderar majoritetsgrupper att känna sig mer trygga på offentliga platser än minoritetsgrupper (Valentine, 2008). Grindar och betalda entréer är också faktorer som skapar hinder för en socialisering på en jämlik nivå (Carmona et al, 2010). Problematiken ligger i, förutom att en offentlig mötesplats inte alltid är en jämlik mötesplats, en minskning av mötesplatserna i samband med förtätning och privatisering (Kruize et al.,2019; Banerjee, 2001).
Enligt Plan- och bygglagen är det Sveriges kommuner som ansvarar för den fysiska planeringen och även för planeringen av mötesplatser (Boverket, 2021). En av Sveriges kommuner som har tagit ställning till mötesplatser är Linköpings kommun, som år 2019 tog fram ett tillägg till översiktsplanen, Linköpings mötesplatser: innerstadens parker och torg. Kommunen belyser i plandokumentet behovet av nya och blandade typer av mötesplatser som bidrar till stadens attraktivitet och rekreation.
På grund av offentliga mötesplatsers betydelse för den sociala sammanhållningen i staden är det problematisk att de riskerar att bli ojämlika eller försvinna helt. En jämlik mötesplats är en offentlig mötesplats som är attraktiv, tillgänglig och inbjudande. Den är trygg och skapar en känsla av tillhörighet oberoende av vem eller var du är (Carmona et al., 2010; Fincher, 2003), vilket vi beskriver mer djupgående under teoriavsnittet. Det finns en del forskning om jämlika
2
mötesplatser både i och utanför Sverige, men forskningen relaterad till svenska kommuner anser vi är begränsad. Vi tycker därför att det är viktigt att uppmärksamma ämnet jämlika mötesplatser samt undersöka hur en av Sveriges kommuner förhåller sig till det.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka offentliga mötesplatsers roll för en socialt hållbar stadsutveckling med fokus på jämlikhet i Linköpings kommun. För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar att besvaras:
• Hur arbetar Linköpings kommun med fysisk planering av mötesplatser utifrån begreppet jämlikhet?
• Vilka kvaliteter bedöms av kommunen vara betydelsefulla vid utformning av jämlika mötesplatser?
• Uppstår det utmaningar vid fysisk planering av jämlika mötesplatser i kommunen, och i sådana fall vilka?
1.2 Avgränsningar
Denna uppsats är skriven ur en svensk kontext baserad på ett planeringsperspektiv i relation till mötesplatser. Definitionen av begreppet mötesplats som vi använder i uppsatsen har avgränsats till endast offentliga och fysiska mötesplatser, som därmed är varken privata eller digitala. Vidare avgränsas forskningsområdet till att undersöka offentliga mötesplatser utifrån social hållbarhet som jämlikhet. I uppsatsen valde vi att använda oss av begreppet jämlika mötesplatser eftersom det sammankopplar social hållbarhet som jämlikhet med offentliga mötesplatser.
Geografiskt avgränsas forskningsområdet till Linköpings kommun samt kommunens arbete med offentliga mötesplatser inom den fysiska planeringen. Anledningen till det är att kommunen har upprättat ett plandokument som fokuserar på mötesplatser samt att förkunskap om kommunen finns hos oss som uppsatsförfattare. Studien behandlar därmed alla typer mötesplatser i Linköpings kommun både i innerstaden och ytterstaden. Baserat på den geografiska avgränsningen valdes intervjupersoner som arbetar inom Linköpings kommun och är sakkunniga inom ämnet. Vi avgränsade dokumentanalysen till endast plandokumentet
Linköpings mötesplatser: innerstadens parker och torg (Linköpings kommun, 2019b), för att
3
2. Bakgrund
I följande avsnitt beskrivs betydelsen och användningen av mötesplatser ur ett historiskt perspektiv. Därefter lyfts information om Linköpings kommun, plandokumentet Linköpings
mötesplatser: innerstadens parker och torg samt kommunens nämndmål.
2.1 Mötesplatser
Carmona et al. (2010) beskriver att städer har gått igenom tre epoker. Städernas huvudsyfte har ändrats från att vara marknadsplatser, till att bli industriella centrum, till att idag vara främst fokuserade på kunskap, konsumtion och tjänster. Den ursprungliga tanken med städer var att samla människor, i säkerhetssyfte, för informationsutbyte, handel, att delta i aktiviteter och för att få tillgång till specifika resurser och sakkunniga individer. Sammanfattningsvis har följaktligen städer fungerat som mötesplatser med flera olika funktioner genom de historiska epokerna.
Offentliga platser beskrivs av Banerjee (2001), speciellt under tidiga 1900-talet, ha haft en stor roll i demokratin och politiken. Dessutom förklaras det varit en fri träffpunkt där människor med olika bakgrund hade möjlighet att interagera. Tillgången till dessa offentliga ytor var dock delvis begränsad för socioekonomiskt svaga grupper. Författaren menar vidare att mötesplatser historiskt sett har haft en viktig roll för den sociala integrationen i städer. Idag har offentliga mötesplatser delvis förlorat sin roll som sociala träffpunkter. Det sociala livet har flyttats till internet och mycket aktivitet sker på bestämda andra typer av ytor, snarare än offentliga mötesplatser. Exempelvis använder människor idag snarare en fotbollsplan eller en dansstudio som mötesplatser och platser för aktiviteter. Författaren förklarar vidare att användningen av offentliga ytor idag snarare vara förknippad med rekreation, fysisk och psykisk hälsa, integrering med natur och som en allmän tillgång för samhället (Banerjee, 2001).
2.2 Linköpings kommun
Tagesson (2002) skriver att Linköping är en stad som har präglats av kyrkan. Staden växte fram under 1200-talet och tinget, marknaden och domkyrkan gjorde att orten utvecklades till en stad. Den växte med tiden och under 1600-talet beskrivs bland annat Storgatan och Ågatan vara betydelsefulla. Enligt arkeologiska fynd är det också troligt att Storgatan har använts som en marknadsgata. Linköpings universitet och Östergötlands museum (u.å) beskriver att stadsdelskyrkorna som växte fram i Linköping under 1900-talet fick en central roll som social mötesplats. Mycket ideellt arbete gjordes i kyrkorna med syfte att stärka inkludering av en bred grupp av invånare, bland annat genom syföreningar, scouter, musikgrupper och körer.
Idag är Linköping Sveriges femte största stad med 160 000 invånare. Eftersom kommunen ligger mitt i Östergötland, beskrivs den vara en central nod som är viktig för tillväxten i regionen (Linköpings kommun, 2016). Linköping är en stad med lång historia som tydligt har växt sedan 1900-talets början. Den framtida Ostlänken beskrivs bidra till en förmodad fortsatt tillväxt eftersom Linköpings position i både Östergötland och i den utvidgade storstadsregionen stärks
4
med hjälp av höghastighetsbanan. Framtida visioner syftar till att Linköping som stad ska växa inåt och att fokus ska vara på den befintliga staden för att locka invånare och näringslivsinvesteringar. Goda stadskvaliteter som aktiviteter och intryck blir därmed viktiga konkurrensmedel för att vara en attraktiv stad (Linköpings kommun, 2016).
2.2.1 Linköpings mötesplatser: innerstadens parker och torg
Linköpings kommun (2019b) har tagit fram ett plandokument kallat Linköpings mötesplatser:
innerstadens parker och torg, vilket är ett tillägg till Översiktsplan för staden Linköping. Syftet
med dokumentet är att ange inriktning för den fortsatta utvecklingen av innerstadens parker och torg. I dokumentet uppmärksammas offentliga mötesplatsers viktiga roll i en sammanhållen stad som erbjuder olika typer av möten. Det kan röra sig om allt från möten med tystnaden till möten med andra människor, naturen eller oss själva. Behovet av bra och olika mötesplatser är stort eftersom de beskrivs viktiga i en socialt hållbar och blandad stad. Mötesplatser som är trygga och inkluderade ger både individen och staden bättre förutsättningar. Kommunen beskriver mötesplatser som ett samlingsbegrepp för stadens offentliga rum, som erbjuder både aktiva och passiva aktiviteter samt möten. Plandokumentet belyser vidare behovet av flera mötesplatser i form av nya kvalitativa parker och torg, som det i dagsläget finns en brist på enligt kommunen själva (Linköpings kommun, 2019b).
För att skapa attraktiva och bra mötesplatser utgår kommunen från fyra olika perspektiv: tillgång, nåbarhet, kvalitet och tillhörighet. Tillgång syftar till mängden mötesplatser i förhållande till invånarantal. Nåbarhet relaterar till tillgänglighet, både upplevd och faktisk, samt geografiska avstånd till närmsta offentliga yta. Karaktär, funktion samt ekologiska, kulturhistoriska och sociala aspekter hör till kvaliteter. Slutligen syftar tillhörighet till att alla invånare är inkluderade och känner sig välkomna. Tanken är att mötesplatser ska fungera som stadens demokratiska byggstenar (Linköpings kommun, 2019b).
2.2.2 Nämndmål
Nämndmål beskrivs av Linköpings kommun (2019a) som mål och beslut respektive nämnd på kommunen fattar. Förvaltningarnas uppdrag i relation till målen är dels att ta fram beslutsunderlag för nämnden och dels att därefter verkställa besluten.
I förhållande till mötesplatser har samhällsbyggnadsnämnden (Linköpings kommun, 2018) satt upp ett flertal nämndmål. Trygga och tillgängliga offentliga miljöer samt Att skapa en attraktiv
innerstad är några av nämndmålen som berör mötesplatser. Samhällsbyggnadsnämnden skriver
vidare att det anses vara viktigt att fortsätta satsa på gröna mötesplatser trots att innerstaden förtätas. Genom att prioritera ekosystemtjänster och ekologisk kompensation ska detta uppnås. Mötesplatser nämns även vara en del i skapandet av en attraktiv innerstad och kommunen hänvisar till att realisera mötesplatsplanen genom fysisk planering (Linköpings kommun, 2018).
5
3. Teori och tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras teoretiska begrepp och tidigare forskning som ligger till grund för vidare analys av resultatet. Specifikt lyfts social hållbarhet samt social hållbarhet som jämlikhet. Vidare fördjupas den tidigare forskningen om offentliga mötesplatser med trygghet, tillgänglighet samt tillhörighet. Slutligen presenteras forskning om planering och utmaningar angående mötesplatser.
3.1 Social hållbarhet
Enligt De Fine Licht och Folland (2019) har social hållbarhet varit ett omtalat begrepp sedan Brundtlandsrapporten togs fram. Författarna menar att den ekologiska och ekonomiska hållbarheten har funnit konkreta definitioner medan den sociala hållbarheten har varit svårdefinierad och saknat en enhetlig beskrivning. Det poängterar även Dempsey et al. (2011) som har skapat en lista med fysiska respektive icke-fysiska begrepp och fenomen som är kopplade till social hållbarhet. De fysiska faktorerna berör bland annat grannskapets och stadsrummets utformning, tillgänglighet till exempelvis grönområden samt lokal service och attraktiva offentliga ytor. De icke fysiska faktorerna berör gemenskap, trygghet, tillhörighet, inkludering och social interaktion. I likhet med det definieras social hållbarhet av Goosen & Cilliers (2020) som mänskligt välbefinnande i termer om social interaktion, trygghet, förbättrad livskvalité samt en känsla av gemenskap. Boverket (2010) beskriver vidare att den sociala hållbarheten bör vara prioriterad i den fysiska planeringen och handlar om att främja integration och motverka boendesegregation. Konkret berör det att ta hänsyn till olika gruppers behov, att möjligheter för individers möten förbättras och att jämställdhet främjas.
3.1.1 Jämlikhet inom social hållbarhet
Forsberg (2019) poängterar att den sociala hållbarheten behöver integreras i den fysiska planeringen och det krävs medvetenhet kring ämnet från samhällsplanerarna. Författaren beskriver social hållbarhet utifrån begreppet jämlikhet och menar att det handlar om inkludering, trygghet, tillgänglighet samt tillhörighet i staden. Invånarnas lika tillgång till offentliga platser samt ytor står i centrum. Det handlar både om individens fysiska möjlighet att vistas på en plats men även individens jämlika tillgång att besöka den. Platsen behöver därmed vara fysisk tillgänglig samt generera känslan av lika rätt att vistas på den.
Vidare lyfter Forsberg (2019) att det inte behövs uppenbara faktorer som hindrar människan att vistas på en specifik plats. Faktorer som bland annat trygghet, tillhörighet, inkludering är viktiga att ha i åtanke vid planeringen av offentliga miljöer. Ju fler perspektiv och aspekter som vägs in desto bättre tillgodoses social hållbarhet i relation till jämlikhet. Författaren poängterar att:
För att uppnå en inkluderande och trygg plats, behövs det således också en öppen och inkluderande planeringsprocess. (Forsberg, 2019, s. 84)
Viktigt är även att ha i åtanke att saker och ting förändras och vad som för ett tag ansågs vara hållbart, kanske inte är hållbart idag (Forsberg, 2019).
6
3.2 Offentliga mötesplatser
En offentlig och fysisk mötesplats ska vara tillgänglig för alla, under stora delar av dygnet samt vara välkomnande och bekväm att vistas på. Platsen ska ha god insyn, vara väl upplyst och ge möjlighet till aktivitet för att öka trygghet. För att en plats ska vara attraktiv behöver den ha något som attraherar alla (Carmona et al., 2010). Gehl (2011) menar att människor och det sociala samspelet är viktiga vid utformning av en mötesplats. En mötesplats bör därför ha möjlighet till att både passivt och aktivt interagera med människor. Författaren menar vidare att en god mötesplats ska vara av den art att individen vill besöka platsen för att höja sin livskvalitet. Likaså skriver Oldenburg (1989) att socialisering på jämlik nivå är viktig för en mötesplats utformning. Det sker exempelvis inte på en skola, en arbetsplats eller i ett hem, då det naturligt finns maktstrukturer.
Metha (2014) lyfter också att mötesplatser är viktiga som en träffpunkt för olika sociala grupper och offentligt liv. Författaren har därför tagit fram ett index för offentliga platser (Public space index, PSI). Det för att kunna utvärdera offentliga mötesplatser utifrån fem dimensioner:
inkludering, meningsfulla aktiviteter, trygghet, komfort och trivsel. Resultatet från
forskningsstudien visar på samband mellan platsens kvaliteter, användningen och användarna av ytan.
3.2.1 Tillgänglighet, trygghet och tillhörighet
Tillgänglighet och inkludering beskriver Carmona et al. (2010) vara två nyckelelement i relation till offentliga mötesplatser. Trots att förutsättningen för offentliga mötesplatser är att de ska vara tillgängliga för alla, är en del mer eller mindre exkluderande. Anledningar till det kan exempelvis vara viljan att styra och kontrollera en viss plats, alternativt skydda den. Tillhandahållande av lika tillgång till inkluderande offentliga mötesplatser handlar om balansen mellan kollektiva och individuella intressen. Vidare menar författarna att tillgängligheten kan vara visuell, fysisk och symbolisk. Visuell tillgänglighet innebär att människor känner sig välkomna till platsen genom att i förväg kunna se den. Fysisk tillgänglighet innebär att det är fysiskt möjligt för alla att ta sig in till platsen och att det inte finns några fysiska hinder. Symbolisk tillgänglighet handlar om en visuell bild av platsen och vilka signaler den skickar om vem som är välkommen och inte, exempelvis grindar och betalda entréer (Carmona et al. 2010).
Liksom Carmona et al. (2010) beskriver Madanipour (1999) att en offentlig mötesplats ska vara öppen för alla med få restriktioner och barriärer. Platsen ska vara av den karaktär att både främlingar och vänner kan mötas och interagera med varandra. Mötesplatser med möjlighet till olika typer av aktiviteter sammanför olika människor, vilket är eftersträvbart. Genom mötesplatsers politiska, ekonomiska och estetiska värden förväntas dessa platser fungera som en grundpelare för det sociala samspelet i städer.
Social jämlikhet i förhållande till mötesplatser menar Boverket (2010) handlar om integration. Genom att fler människor använder och har tillgång till det offentliga rummet bidrar det också
7
till en större trygghetskänsla och att fler känner sig välkomna. Mötesplatser används för att länka samman staden, skapa social sammanhållning och skapa platser där människor med olika bakgrund kan interagera. Sammanfattningsvis beskrivs mötesplatser vara ett sätt att stärka sammanhållningen. Vidare beskriver Boverket (2010) jämlikhet som en möjlighet till deltagande oberoende av kön, ålder, ursprung eller social status. I förhållande till det ska mötesplatser vara inkluderade och alla invånare ska vara tänkta som användare. Fincher (2003) utvecklar det och skriver om planering för en mångfald. Den inkluderar sådana grupper som unga, äldre, människor med olika etnicitet och socioekonomisk status, nyligen ankomna till platsen samt människor med funktionsnedsättning.
3.3 Planering och utmaningar
Enligt Delegationen för hållbara städer (2012) finns det femton övergripande och framträdande hinder för en hållbar stadsutveckling. Bland annat betonas en ökad social och rumslig
uppdelning i städerna, otillräcklig dialog med medborgare om stadens utveckling samt bristande samordning inom och mellan olika nivåer. En ökad uppdelning av samhällsgrupper
bidrar till ökad segregation, en minskad sammanhållning och ökad ohälsa, vilket är problematiskt för den sociala hållbarheten. Bland annat nämns goda mötesplatser som ett sätt att gynna integration. Otillräcklig medborgardialog medför en brist i demokratin och bidrar till en mindre känsla av delaktighet och kunskap hos medborgare. Prioritering av medborgardialog samt tilldelning av större resurser inom kommunerna beskrivs som förbättringsmöjligheter. En bristande samordning kan orsaka svårigheter för kommuner att förverkliga kommunövergripande lösningar, vilket kräver samsyn och ett helhetstänk hos kommuner (Delegationen för hållbara städer, 2012).
Banerjee (2001) beskriver hur planerare bör hantera utmaningar som offentliga mötesplatser står inför. Författaren lyfter bland annat att det är viktigt att upprätthålla offentliga platser tillgängliga för allmänheten eftersom privatiseringen av offentliga platser utgör ett hot. Trots att privata platser kan ge en känsla av öppenhet ägs de fortfarande av någon som har rätten till att exkludera människor från platsen. För att fortsätta behålla offentliga mötesplatser tillgängliga och öppna för alla behöver planerarna agera som advokater för parker och öppna ytor. Ett samarbete mellan privata, offentliga och icke vinstdrivande aktörer ses som en förutsättning för ett lyckat resultat. Vidare menar författaren att planerarna bland annat kan skriva om befintliga platsers historia och lyfta upp platserna på nytt.
I en rapport skriven av Boverket (1997) utvärderades planeringen av mötesplatser i relation till förnyelsebidraget som regeringen satsade på under åren 1986–1989. Syftet med bidraget var att förbättra den sociala miljön i samhället genom att rusta upp och skapa nya mötesplatser. Resultatet landade i att bidraget hade positiva inslag, men att det inte löste de sociala problemen i städerna. De tänkta användarna av platserna fick inte medverka i planeringen, som istället drevs av tjänstemän, vilket bidrog till att platserna inte användes i den förväntade utsträckningen. Därmed framgick att det inte räcker med att fysiskt utforma en mötesplats för att den ska fungera, vara uppskattad och användas. Valentine (2008) uppmärksammar också att den fysiska utformningen inte automatiskt innebär att samtliga grupper känner sig inkluderade
8
och välkomna. Tillhörighet och trygghet kan upplevas olika av olika invånare och grupper i samhället. Det är vanligare att majoritetsgrupper känner sig trygga och tillhöriga till offentliga ytor än minoritetsgrupper. Upplevelsen är i många fall snarare är baserat på samhällets normer och strukturer än den fysiska utformningen. Boverket (1997) beskriver att ett sätt att minska sociala problem är att skapa mötesplatser som skapar förutsättningar och möjligheter för sociala kontakter samt aktiva möten.
Regionplanekontoret: Stockholms läns landsting (2010) belyser skapandet av mötesplatser som ett sätt för kommuner att förhöja stadens attraktivitet. Det är viktigt att staden erbjuder både snabba samt långvariga möten och att individen ges valmöjlighet för vilken typ av social kontakt den vill skapa. Beslutsfattarnas och planerarnas ambitioner beskrivs ligga i att skapa mötesplatser som är tillgängliga, öppna och attraktiva för alla människor. Det handlar om att göra om befintliga mötesplatserna samt skapa nya där de behövs. Kommunernas roll beskrivs därmed vara viktig och tre typer av arbetssätt lyfts upp. Det första sättet är att skapa en mötesplats genom att tillhandahålla mark för exempelvis en stadspark. I sådana fall är det kommunen som är huvudman för planering, beslutsfattande samt verksamhetsskötande.
Möjliggörande för en mötesplats genom att skapa engagemang och drivkraft hos privata aktörer
att starta nya verksamheter är det andra sättet att skapa mötesplatser. Att tillåta en verksamhet eller aktivitet att ske är det tredje sättet att låta mötesplatserna växa fram. Säkerställandet av att mötesplatser uppstår där de högst önskas och av den typen som önskas beskrivs kunna genomföras med hjälp av samverkan, dialog samt analys av platsen. Viktigt att ha i åtanke att mötesplatser uppstår oavsett planering och politiskt beslutsfattande genom att människor interagerar med varandra och att de platserna senare kan skötas av kommunen (Regionplanekontoret: Stockholms läns landsting, 2010).
Mötesplatser i relation till grönområden samt problematiken kring bortprioritering av dessa lyfts av Kruize et al. (2019). Mötesplatser inkluderar, enligt författaren, olika typer av möten och förknippas därmed ofta med grönområden. En minskning av grönområden belyses har skett under senaste åren vilket beskrivs bero på markens höga värde orsakat av den kraftiga urbaniseringen och förtätningen. Grönområden prioriteras lättare bort och marken tas i anspråk för andra ändamål. En långsiktig planering lyfts upp som ett sätt att motverka krympningen av mötesplatserna samt tillgodose utvecklingen av en attraktiv stad.
Sammanfattningsvis visar tidigare forskningen att social hållbarhet och offentliga mötesplatser är komplexa begrepp. Social hållbarhet handlar om mänskligt välbefinnande och gemenskap. En offentlig mötesplats som bland annat är tillgänglig, trygg och genererar en känsla av tillhörighet för alla samhällsgrupper är också en jämlik mötesplats. Planeringen för offentliga mötesplatser handlar om att skapa, möjliggöra och tillåta. Privatisering och bortprioritering är några av utmaningarna som lyfts upp. Slutligen betonas medborgardialog och samverkan vara viktiga för att uppnå en social hållbar stadsutveckling.
9
4. Metod och material
I detta avsnitt redovisas tillvägagångssättet för materialinsamlingen och analysmetoden för de kvalitativa intervjuerna samt dokumentanalysen. Urvalet, intervjuguiden, genomförandet och den tematiska analysen förklaras mer ingående. Därefter följer en metoddiskussion där valda metoder kritiskt diskuteras. Avslutningsvis presenteras etiska överväganden och en källdiskussion.
4.1 Intervju
För att besvara uppsatsens frågeställningar valde vi att genomföra kvalitativa intervjuer. Enligt David och Sutton (2016) handlar kvalitativt intervjuande inte enbart om att ställa frågor, utan även att lyssna noggrant på svaren. Författarna skiljer på olika typer av kvalitativa intervjuer såsom strukturerade och ostrukturerade, standardiserade respektive ostandardiserade. I en strukturerad intervju framhävs reliabiliteten snarare än djupvaliditeten medan i en ostrukturerad intervju ligger fokus på djupvaliditeten samt individens personliga berättelse. Graden av standardisering innebär svarens tillslutning, det vill säga hur öppna eller slutna svaren är. Vi valde därmed att genomföra semistrukturerade samt ostandardiserade intervjuer. Det för att ha en genomgående struktur och teman i intervjuerna, men även för att behålla möjligheten för eventuella nya frågor som kunde uppkomma. Ostandardiserade intervjuer ger intervjupersonerna möjlighet för öppna samt djupa svar, vilket enligt David och Sutton (2016) ger detaljrikedom men är svårare att kvantifiera.
4.1.1 Urval
Utifrån studiens syfte samt frågeställningar, som fokuserar på offentliga och jämlika mötesplatser i Linköpings kommun, valde vi att intervjua tjänstepersoner och en politiker från Linköpings kommun. Eftersom uppsatsens frågeställningar riktas till kommunens arbete inom den fysiska planeringen bestämde vi oss för att intervjua en översiktsplanerare, en detaljplanerare samt en landskapsarkitekt från miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen. Vi valde även att intervjua en politiker på samhällsbyggnadsnämnden. Ett sådant typ av urval beskrivs enligt Bryman (2011) som målinriktat. Det är en vanlig urvalsmetod inom den kvalitativa forskningen och innebär att intervjupersonerna väljs ut på ett strategiskt sätt. Antingen eftersom de har kunskap inom ämnet eller för att de är relevanta i förhållande till forskningsämnet.
Vi valde att intervjua en översiktsplanerare och en detaljplanerare eftersom de arbetar med den fysiska planeringen i kommunen. Att få en landskapsarkitekts perspektiv ansåg vi vara relevant eftersom det är de som ansvarar för bland annat möblering samt utformning av platser och ytor. Slutligen valde vi att intervjua en politiker på samhällsbyggnadsnämnden eftersom det är politiker som verkställer planer och tar beslut om kommunens planering.
10
Två av intervjupersonerna kontaktades med hjälp av Linköpings kommuns kundservice som vidarebefordrade vårt önskemål om genomförandet av intervju till en landskapsarkitekt samt en detaljplanerare. De två andra personernas kontaktuppgifter fanns tillgängliga på kommunens webbsida.
4.1.2 Intervjuguide
För att ha en genomgående röd tråd samt struktur i intervjuerna skapade vi en intervjuguide med fyra teman baserade på syftet samt frågeställningarna. Teman delades in i
bakgrundsfrågor, planering, jämlika mötesplatser samt utmaningar (se Bilaga 1). Efter att vi
hade identifierat våra teman skapade vi frågor med utgångspunkt i relevant tidigare forskning samt de teoretiska begrepp som vi hade identifierat tidigare i arbetet.
Eftersom vi bestämde oss för semistrukturerade samt ostandardiserade intervjuer skapade vi först öppna kärnfrågor som gav möjlighet till öppna svar. David och Sutton (2016) menar att kärnfrågor återspeglar undersökningens centrala teman. Därefter skapade vi en rad följdfrågor för att på så sätt fördjupa oss ytterligare i teman. Eftersom vi visste att intervjutiden var begränsad placerade vi de viktigaste frågorna och följdfrågorna högst upp för att de skulle besvaras först. Därefter gjorde vi bedömningen vid varje intervju om resterande frågorna kunde besvaras i mån av tid.
4.1.3 Genomförande
Inför genomförandet av intervjuerna konstruerade vi ett samtyckesformulär som vi mailade ut i förväg till intervjupersonerna. Samtyckesformuläret innehöll information om personuppgiftsbehandlingen, materialhanteringen samt inspelningen av intervjuer. Vi valde att spela in intervjuerna för att inte behöva föra anteckningar under samtalets gång. Därmed hade vi möjlighet att fokusera mer på intervjupersonen samt att senare kunna transkribera intervjun noggrant. Intervjupersonerna lämnade sina skriftliga samtycke via mail innan intervjuerna genomfördes. Vi skickade även ut ett preliminärt exemplar av intervjuguiden i förväg till alla intervjupersoner, för att ge möjlighet att förbereda sig. Intervjuerna genomfördes via Microsoft Teams och Google Meet och varade mellan 45–60 minuter. Vi hann ställa alla frågor från intervjuguiden under samtliga intervjuer.
4.1.4 Analys av materialet
För att analysera det insamlade materialet från intervjuerna valde vi att genomföra tematisk analys eftersom metoden ger en hög grad av flexibilitet samt är användbar för sammanställande av flera källor (Braun & Clarke, 2006). Med hjälp av tematisk analys kunde vi identifiera samt analysera mönster och samband mellan alla fyra intervjuerna. Braun och Clarke (2006) skriver att det finns sex steg i en tematisk analys: bekanting med materialet, kodning av materialet, tematiseringen av materialet, granskning av tematiseringen, definiering och namngivning av teman samt skrivandet av det färdiga resultatet.
11
Innan vi började med tematiseringen av materialet transkriberade vi intervjuerna och bekantade oss med materialet, vilket är det första steget i en tematisk analys (Braun & Clarke, 2006). Vi valde att transkribera två intervjuer var och därefter byta intervjuerna med varandra. Vi lyssnade på den andras intervju ytterligare en gång för att säkerställa att transkriberingen var korrekt. I ett nästa steg kodade vi transkriberingarna genom att skriva ut kommentarer i form av fåtal ord/centrala begrepp som sammanfattade innehållet. Exempel på kommentarer vi använde oss av är utformning, inriktning, möblering, offentliga och privata ytor. Ett sådant sätt beskrivs av Braun och Clarke (2006) som initial kodning eftersom den redovisar en helhet. Bryman (2011) skriver att repetitioner samt upprepningar är ett sätt att identifiera relevanta teman, vilket är ett sätt som vi också använde oss av vid kodningen.
När vi var färdiga med kodningen började vi att tematisera materialet genom att grupperna kommentarerna ihop med varandra baserat på vilket ämne de handlade om. Exempelvis grupperade vi utformning, möblering, gestaltning samt platsens identitet till en grupp som fick subtema utformning. Ytterligare exempel är tillgänglighet, tillgång, inkludering som bildade en grupp, och fick subtema kvalitet. Efter att tematiseringen av materialet var färdig granskade vi subteman ytterligare en gång för att säkerställa att alla grupper passar ihop med varandra. Slutligen definierade vi våra teman samt namngav dessa. Resultat blev fyra nya teman: arbetet
med mötesplatser, säkerställandet av jämlika mötesplatser, lokalisering och utformning samt intressekonflikter.
Vi bestämde oss även för att genomföra en kvalitativ innehållsanalys av tillägget till översiktsplanen, Linköpings mötesplatser: innerstadens parker och torg. Eftersom dokumentet i skriftlig form avspeglar hur kommunen tänker rörande utveckling av mötesplatser, ansåg vi det vara väsentlig som ett komplement till intervjuerna. Anledningen till att endast ett dokument valdes för analys är eftersom kommunens andra plandokument som exempelvis översiktsplanen behandlar mötesplatser väldigt översiktligt. Det är tillägget som utgör grunderna för planeringen av mötesplatser i kommunen. Boréus och Bergström (2018) skriver att en innehållsanalys är ett lämpligt sätt för kategoriseringen av informationen för att skapa en bred, snarare än djup, förståelse för texten. Vi ansåg denna metod vara relevant eftersom vi endast ville få kompletterande information till våra intervjuer som lyfter upp kommunens arbete med mötesplatser, och inte tolka dokumentet i sig. Boréus och Bergström (2018) nämner att all innehållsanalys innehåller någon typ av kodning och att digitalisering av källorna har gjort det möjligt att söka efter specifika ord direkt. Vi kodade dokumentet genom att söka efter nyckelord som identifierades ur intervjuerna. Några av orden är mötesplatser, jämlikhet, kvaliteter och
intressekonflikter. Under kodningen av materialet avgränsade vi oss till att endast analysera de
delar av dokumentet som vi ansåg vara relevanta för studien. David och Sutton (2016) menar att en kombination av flera metoder bidrar till en högre validitet av resultatet.
4.2 Metoddiskussion
I denna studie har vi använt oss av kvalitativa metoder, både i intervjuerna samt vid dokumentanalysen. En kvalitativ metod, till skillnad från en kvantitativ metod, syftar till att
12
tolka och förstå det insamlade materialet samt betona vikten av ord, värderingar samt attityder (David & Sutton, 2016). Intervjuerna tillhör enligt David och Sutton (2016) till en konstruktionistisk tradition med objektivism som ontologi, medan dokumentanalysen tillhör till konstruktivism samt har en diskursiv antihumanism som ontologi. Det innebär att intervju som metod baseras på att sanningen finns i människors sammanvägda handlingar och det sociala livet. Syftet med intervju blir därmed att skapa en förståelse för personer. Konstruktivismen menar istället på att sanningen bör baseras på språket, därmed anses sociala värden speglas i språkliga strukturer. Syftet med en dokumentanalys blir därmed att skapa en förståelse för att det inte finns någon absolut sanning och att vad vi tror är objektivt, konkret och universellt inte är en sanning (David & Sutton, 2016). Anledningen till att vi valde intervju som metod är att vi ansåg den vara mest lämpligt baserat på att vi ville ha en djupare inblick i en kommuns arbete. Det kompletterade vi sedan med en dokumentanalys för att öka förståelsen för resultatet som framgår ur intervjuerna. Vi bedömde dessa metoder vara mest passande i förhållande till våra frågeställningar samt syfte.
Allmänt sett finns det både för och nackdelar med kvalitativa metoder och potentialen är beroende av resultatet som är eftersträvbart. Fördelar med intervju är bland annat att dessa bidrar till ett djup genom att forskaren kan ställa frågor av olika typer. Det ger intervjupersonen möjlighet till mer utvecklade svar (David & Sutton, 2016). Eftersom våra frågeställningar bygger på en djupare inblick i kommunens arbete inom ämnet har det varit en viktig aspekt för oss. En nackdel med intervjuer som metod är att resultat bygger på några enskilda individer och är därmed inte generaliserbar över hela populationen samt inte heller replikerbar (Bryman, 2011). Eftersom informationen som vi samlat in är kopplad till unika intervjupersoner kan det följaktligen vara svårt att göra en studie som visar samma resultat.
Denna studie grundar sig dessutom på endast fyra personer, vilket gör den svår att generalisera. Vi anser det viktigt att poängtera att politikern som vi intervjuat i denna studie representerar Socialdemokraterna, vilket kan ha påverkat resultatet. Under intervjuerna använde vi oss av en gemensam intervjuguide för att ha samma struktur och ge lika förutsättningar för alla intervjupersoner. Det bidrog dock till att vissa av frågor var mer respektive mindre relevanta i förhållande till sakkunskap samt avdelning personen i fråga arbetade på. Å andra sida skickades frågorna i förväg till intervjupersonerna vilket har gett möjlighet att förbereda sig. Alla frågorna ur intervjuguiden besvarades av intervjupersonerna trots olika sakkunskaper. En gemensam intervjuguide har enligt oss inte medfört någon negativ påverkan på resultatet. Genomförande av intervjuer genom videosamtal har medfört några svårigheter. David och Sutton (2016) menar att intervjuer handlar om socialt samspel, att kunna tolka varandras kroppsspråk samt känslor. Det är något som är svårt genomförbart genom ett videosamtal eftersom känslomässiga utbytet blir begränsat och möjlighet till bland annat ögonkontakt försvinner. Vi hade dessutom en del komplikationer med att vissa av intervjupersonerna inte kunde ansluta sig till Microsoft Teams direkt. Det skapade en viss fördröjning vid intervjuerna och vid ett fall var vi tvungna att byta till Google Meet. En negativ påverkan på intervju på grund av videosamtal kan därmed ha skett.
13
Något som vi reflekterade över i efterhand är dokumentanalysen. Eftersom vi genomförde en innehållsanalys av endast utvalda delar av rapporten Linköpings mötesplatser: innerstadens
parker och torg finns det en risk att vi har uteslutit eller missat relevant information. Vi upplever
dock inte det som något större problem eftersom dokumentanalysen endast är ett komplement till våra intervjuer och är därmed inte avgörande för det slutliga resultatet. I den tematiska analysen av materialet från intervjuerna gjorde vi en egen bedömning av vad som ansågs vara teman, då våra personliga föreställningar kan ha kommit till uttryck. Det minimerade vi genom att läsa igenom varandras transkriberingar ytterligare en gång.
Trots att både syftet och frågeställningarna riktar sig till Linköpings kommun är studien ett generellt exempel på relationen mellan social hållbarhet samt den fysiska planeringen. FN:s hållbarhetsmål är något som berör flera länder och vikten av att planera för social hållbarhet är stor. Resultatet ur denna studie belyser offentliga och jämlika mötesplatser som en del av en socialt hållbar stadsutveckling. Denna studie är därmed relevant både i och utanför Sverige eftersom kvaliteter och eventuella utmaningar som redovisas är kopplade till internationell forskning.
4.2.1 Etiska överväganden
Vid användande av intervju som metod är det centralt att få ett informerat samtycke. Ett informerat samtycke beskrivs av David & Sutton (2016) som att respondenten är medveten och har godkänt aspekter som vad materialet kommer att användas till. Personen deltar därmed av fritt val samt har rätt till att dra sig ur forskningen när som helst. Känsliga uppgifter och personuppgifter ska behandlas i enlighet med GDPR. Vi uppfyllde kravet om informerat samtycke genom att maila ut en samtyckesblankett till intervjupersonerna innan intervjuerna. Intervjupersonerna har även gett sina skriftliga samtycken för inspelningen av intervjuer, då inspelningen kan uppfattas som känsligt. Vi har i samband med inspelningen garanterat att den kommer endast att användas i studiens syfte samt raderas efter att transkriberingen är färdig. I denna studie ansåg vi det inte relevant för uppsatsen att personernas namn framgår i resultatet. För att avidentifiera personerna ytterligare valde vi att inte nämna exakt hur länge intervjupersonerna har arbetat på kommunen eller vilka planer de har medverkat i. I uppsatsen valde vi att använda oss av titel tjänsteperson alternativt politiker samt numrerat intervjuerna från 1 till 4 (se Referenserna 8.1), för att underlätta för läsaren. Det är inte avgörande för uppsatsen att intervjupersonernas professionella roll framgår under resultatet samt analys och diskussionen. Vi undersöker en övergripande bild av Linköpings kommun och inte hur varje avdelning specifikt arbetar med frågan. En fullständig anonymitet beskrivs av Vetenskapsrådet (2011) leda till att forskarens uppgifter blir omöjliga att kontrollera, vilket kan bidra till ett mindre trovärdigt resultat.
4.2.2 Källdiskussion
För att hitta relevant litteratur för denna studie använde vi oss av Google Scholar och Linköpings universitetsbiblioteks sökmotor. Sökorden som vi använde oss av var främst
14
En stor del av källorna i uppsatsen består av vetenskapliga artiklar som är peer-reviewed granskade. Att använda vetenskapliga artiklar har varit viktigt för att få en djupare inblick och förståelse för forskningen om jämlika mötesplatser. Majoriteten av artiklar som vi använt fokuserar dock på jämlika mötesplatser utanför Sverige. Vi ansåg dessa vara relevanta för vår studie eftersom problematiken kring jämlika mötesplatser har visat sig vara något som berör flera länder. I uppsatsen har vi även använt oss av flertalet böcker och styrdokument för att lyfta upp jämlika mötesplatser utifrån flera synvinklar. Styrdokumenten framtagna av Boverket, Regionplanekontoret, Linköpings kommun och SOU ligger till grund för informationen om den fysiska och kommunala planeringen av offentliga mötesplatser i Sverige. En del av källorna som vi använt i uppsatsen är från 90-talet samt början på 2000-talet och kan därmed uppfattas vara inaktuella. Vi ansåg dock samtliga vara relevanta för uppsatsen eftersom de innehåller informationen om bland annat mötesplatsers historia och hållbar stadsutveckling. I uppsatsen har vi kompletterat informationen med flera andra källor för att göra innehållet pålitligt.
15
5. Resultat
I kommande avsnitt presenteras det bearbetade materialet som vi har samlat in både från intervjuerna och dokumentanalysen. Resultatet är uppdelad i fyra teman som vi identifierade ur den tematiska analysen av intervjuerna. Dessa är: arbetet med mötesplatser, säkerställandet av
jämlika mötesplatser, lokalisering och utformning samt intressekonflikter.
5.1 Arbetet med mötesplatser
En sammanfattande bild från alla intervjuer visar på att offentliga och jämlika mötesplatser är viktiga delar av en stad och något som Linköpings kommun har i åtanke vid planeringen. Offentliga mötesplatser inkluderas i den fysiska planeringen främst genom arbetet med befintliga styrdokument inom kommunen samt uppföljning av nämndmålen. Nämndmålen och mötesplatsplanen (Linköpings mötesplatser: innerstadens parker och torg), som intervjupersonerna benämner den, är de grundläggande utgångspunkterna i arbetet sett till lokal nivå. FN:s milleniemål samt ökad vikt av frågorna inom social hållbarhet är något som lyfts upp av intervjupersonerna. Politikern säger i intervjun att alla handlingsplaner och policys fungerar som en tratt och bearbetas gradvis för att i slutet lämna det viktigaste (Intervju 3). Tjänstepersonen menar under intervju 2 att det är positivt att samhällsbyggnadsnämnden och politiker har satt upp målen samtidigt som de beskrivs vara abstrakta och kan därför vara svåra att följa upp (Intervju 2):
(...) vi har våra nämndmål som samhällsbyggnadsnämnden har satt upp (...) men det är sådana abstrakta mål som det är svårt att veta hur väl man uppfyller de. Det finns i alla fall uttalat att de här aspekterna är viktiga och det kan vara på ett sätt bra för då har politiker ändå satt ner foten så det finns ju argumentation till projekten att hämta (…) (Intervju 2, 2021)
Mötesplatsplanen beskrivs av intervjupersonerna som en vägledning i arbetet med offentliga mötesplatser samt ett svar mot Linköpings kommuns förtätningsstrategi. Den är framtagen genom en demokratisk process med samråd inkluderat, vilket påpekas av samtliga tjänstepersoner och politikern. I dokumentet Linköpings mötesplatser: innerstadens parker och
torg (2019b) beskriver kommunen att visionerna är att skapa offentliga miljöer av hög kvalité
med attraktivitet i grunden. Citatet nedan är taget från dokumentet och beskriver kommunens syn på arbetet med offentliga mötesplatser (Linköpings kommun, 2019b):
För att vi ska nå målet om en tät, sammanhållen innerstad med god livsmiljö krävs det ett gemensamt och långsiktigt arbete både från kommunen och privata fastighetsägarna (Linköping kommun, 2019b, s.7).
Under inriktningar och strategier i mötesplatsplanen skriver kommunen att utgångspunkten för arbetet med offentliga mötesplatser är kvalitet, tillgång, nåbarhet samt tillhörighet (Linköpings kommun, 2019b). Tjänstepersonen från Linköpings kommun menar att mötesplatsplanen
16
skapar gemensamma spelregler för alla, både för kommunen vid beslutstagande och för övriga aktörer som behöver förhålla sig till mötesplatser(Intervju 4):
När vi får en förfrågan, om vi pratar om ett torg; då kan vi se, vad säger mötesplatsplanen om det här torget eller den här platsen? Hur ska vi tänka när vi svarar på det här? Att vi alla ha gemensamma spelregler (…) Vi har något att luta oss mot när vi tar ett beslut och andra har också det. (Intervju 4, 2021)
I intervju 2 menar tjänstepersonen att bortsett från att mötesplatsplanens avgränsning till innerstadens parker och torg, finns det en del övergripande aspekter som det går att plocka med sig till andra projekt (Intervju 2). Det framgår också ur intervjuerna att trots befintliga styrdokument och mål kan inte kommunen garantera att en offentlig mötesplats blir jämlik (Intervju 1; Intervju 2). Under intervju 1 framgick det att jämlikhet alltid är ett mål i den fysiska planeringen men resultat blir snarare ett effektmål:
Det är lite knepigt, det är alltid med som ett mål, men det är mer som ett effektmål, ett mål av målet. Vi kan liksom inte, nu gör vi en jämlik plats, för det kan man inte garantera. Det är en effekt som kommer så längre de fysiska förutsättningar är hyfsade. (Intervju 1, 2021)
Tjänstepersonen menar under intervju 2 att arbetet med jämlika mötesplatser mer konkret handlar om en kombination av vilka typer av ytor det är och hur de ska möbleras. Det är alltså inte alltid uttalat från början att det är jämlikhet som de arbetar efter. Därför lyfts vikten av en tydlig kommunikation samt samarbete både internt och externt i frågan om jämlika mötesplatser. Sett till Linköpings kommun beskriver tjänstepersonen vidare att det finns samsyn i frågorna om mötesplatser och jämlikhet internt inom avdelningen (Intervju 2). I förhållande till ansvarsfördelningen gällande arbete med jämlika mötesplatser uttryckte samtliga intervjupersoner att det fanns tydliga riktlinjer för vem som ansvarar för vad. Likaså uttrycker intervjupersonerna att det finns tillräckligt med resurser inom kommunen för att bedriva arbete med jämlika mötesplatser. Politikern poängterar under intervju 3 att trots att resurserna finns handlar det om hur de förvaltas (Intervju 3). Vidare framgår det i intervjun att offentliga mötesplatser är prioriterade inom den fysiska planeringen men inte alltid utifrån ett medborgarperspektiv utan utifrån ett planerarperspektiv. Det belyses som något som behöver förbättras gällande kommunens arbete (Intervju 3):
(…) och där måste politik och planerare samverka mycket, mycket bättre tillsammans med medborgarna, för ibland saknas dialogen. (Intervju 3, 2021)
Ett behov av fler diskussioner med andra avdelningar inom kommunen som inte besitter samma kunskaper beskrevs under intervju 2. Tjänstepersonen menar att det svåra är att jämlikhet är abstrakt ämne som det inte går att mäta som exempelvis luftföroreningar. Att kunna hitta bättre sätt att följa upp och utvärdera framkom som förslag på vidare utveckling (Intervju 2, 2021).
17
5.2 Säkerställandet av jämlika mötesplatser
För att säkerställa att mötesplatser blir jämlika finns det i dagsläget inga metoder vilket alla fyra intervjuerna visade på. Det finns i nuläget ingen manual där man kan checka av punkter för hur en jämlik plats ser ut. Kommunen gör inte heller några kvalitetsmätningar eller samlar in någon data (Intervju 1; Intervju 3; Intervju 4). Det ansåg samtliga intervjupersoner vara en brist i kommunens arbete. Säkerställandet av specifikt jämlika mötesplatser är inte heller något som nämns av Linköpings kommun (2019b) i mötesplatsplanen. Där betonas endast att offentliga mötesplatser ska finnas i tillräcklig omfattning och storlek vilket ska bidra till en tät, attraktiv och sammanhållen stad. Eftersom definitionen av en jämlik mötesplats är så pass otydlig menade tjänstepersonen i intervju 2, att säkerställandet blir mer komplext (Intervju 2). För att säkerställa att platserna blir jämlika menar tjänstepersonen under intervju 4 att fokus snarare är på medborgares åsikter än kvalitetssäkring genom mätningar (Intervju 4):
Vi går inte ut och mäter i en liten manual, blev den här platsen jämlik? Utan det handlar väldigt mycket om att iaktta hur använts platsen och av vilka, att man är uppmärksam på det. Vad får vi för synpunkter från Linköpings kommun själva eller att vi märker att en plats kanske inte är så bra i och med att vi får många klagomål att folk ringer in eller mailar, nej men det här funkar inte eller att det är otryggt att gå här. Så det är mycket vad vi ser och vad vi får in för synpunkter från Linköpingsborna. (Intervju 4, 2021)
Som grund i säkerställandet av jämlika mötesplatser är därför medborgares åsikter av stor betydelse. Under intervju 1 beskriver tjänstepersonen att kontinuerlig förbättring av platserna i dagsläget ofta sker genom debatt och insändare. Det kan exempelvis handla om att medborgarna anser en plats vara obehaglig eller otrygg, alternativt att en fastighetsägare vill att det ska vara mer aktiviteter runt omkring lokalerna (Intervju 1). Citatet nedan är taget från intervju 3 och exemplifierar hur säkerställandet av jämlika mötesplatser skulle kunna förbättras:
Det finns ingen kvalitetsmätning för det idag, det finns inte. Ett sätt att säkerställa att det skulle kunna bli det, är bättre medborgardialoger och lyssna in. (Intervju 3, 2021)
Samtliga intervjupersoner lyfte på olika sättvikten av medborgardialog och insamling av åsikter för att skapa mer jämlika mötesplatser. Under intervjuerna belystes bland annat samråd, Linköpingsförslaget och feedback från medborgare. Linköpingsförslaget förklarades som en hemsida där medborgarna kan föra fram ett förslag och rösta om det anses vara ett bra förslag eller inte. När förslaget därefter når kommunen avgör de hur det kan utvecklas (Intervju 4). Det beskriver tjänstepersonen och politikern som en bra grund, men som ett otillräckligt hjälpmedel för att fullständigt samla in medborgarnas åsikter (Intervju 1; Intervju 3). Likaså beskrivs bristerna med samråd och att det främst är medborgare som lyfter specifika saker som inte är av allmänt intresse. En medlare mellan förvaltning och allmänhet lyftes under intervju 1 som en lösning för att samla in medborgarnas åsikter på ett bättre sätt. Politikern beskriver under intervjun att det finns skillnader mellan medborgardialog och samråd samt att medborgardialog är eftersträvbart (Intervju 3):
18
(...) de som kommer in i samråden är ofta arga grannar. De kan ha synpunkter om taklutning, färg, höjder, och då handlar det ju inte om att forma staden, utan då handlar det om att förhålla sig till en plan och det är två helt olika saker. Medborgardialog ska syfta till att vara med att forma staden, i ett samråd förhåller man sig till plandokument. (Intervju 3, 2021)
Mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) beskriver att kommunen ska vara öppen och uppmuntra privata initiativ som förhöjer värdet av offentliga mötesplatser. Tjänstepersonen beskriver under intervju 1 att det i nuläget inte finns sätt att följa upp medborgarinitiativ enligt riktlinjerna i mötesplatsplanen. Eftersom organisationen är stor blir det svårt att ta tillvara och uppmuntra mindre initiativ från medborgare (Intervju 1).
Under intervju 2 nämnde tjänstepersonen att säkerhetsställande av att offentliga mötesplatser förblir öppna samt tillgängliga för alla är att marken fortsatt ägs av kommunen. Det för att kommunen ska kunna tillhandahålla och planera för offentliga mötesplatser (Intervju 2).
5.3 Lokalisering och utformning
Mötesplatsers lokalisering förklaras i mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) vara viktigt för nyttjandegraden. Om platserna är synliga och tydligt integrerade i staden är möjligheten till att fler använder dessa större. Under intervju 1 beskrev tjänstepersonen att det är viktigt att offentliga mötesplatser kopplar ihop olika delar av staden och att det finns en spridning av offentliga ytor över hela staden. Likaså beskrivs en central etablering som fördelaktigt för att få fler människor att vistas på platsen (Intervju 1; Intervju 2). Mötesplatserna i ytterstaden anses också vara viktiga, men under intervju 3 förklarade politikern problematiken kring mötesplatser i ytterstaden:
(…) det klart att vi ska ha mötesplatser, offentliga ytor också i ytterstaden, men problemet är som jag sa förut, att vi inte äger mycket mark där. Men den mark vi har måste vi använda på ett sådant sätt så att människor använder den, lockas dit, känner tillhörighet. (Intervju 3, 2021)
Sambandet mellan utformning och möblering samt användarna av offentliga mötesplatser lyftes under flera av intervjuerna (Intervju 2, Intervju 3, Intervju 4). Mötesplatsens utformning påverkar vilka som rör sig på och använder platsen. Tjänstepersonerna och politikern nämnde vidare trädgårdsföreningen i Linköping som en bra mötesplats (Intervju 1; Intervju 2; Intervju 3). Trädgårdsföreningen har en omväxlande möbleringen vilket bidrar till en variation av vistelser samt samhällsgrupper (Intervju 2). Tjänstepersonen nämnde vidare att temporär möblering är ett sätt att arbeta för att lyfta en plats, sommargågatan i Linköpings innerstad nämndes som ett exempel. Nedanstående citat är taget från politikern och beskriver utformningen i förhållande till användning av en offentlig mötesplats (Intervju 3):
Utformningen påverkar jättemycket, det kan vi se på Farbror Melins torg. Där är den fysiska utformningen apkass, vilket gör att människor inte heller drar sig dit (...) (Intervju 3, 2021)
19
Under intervju 1 förklarades värdet av att en offentlig mötesplats tydligt avgränsas och har en tydlig identitet. Vidare beskrev tjänstepersonen att användare av platsen ska förstå när man är innanför respektive utanför platsen, det kan förslagsvis tydliggöras med hjälp av tydliga och bra entréer (Intervju 1). Mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) belyser tydlighet i form av yttre gränser, tydliga stråk, entréer och funktionalitet. För att tydligare definiera en plats kan bebyggelse runt omkring platserna ge en tydligare inramning.
Tillgänglighet, mångfunktionalitet samt medborgarnas känsla av tillhörighet till platsen är begrepp som nämns av samtliga intervjupersoner i samband med jämlika mötesplatser. Vidare förklarade tjänstepersonerna och politikern att en mångfald av aktiviteter på en yta bidrar till att den fungerar för alla samhällsgrupper. Mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) beskriver att mötesplatser med höga värden är variationsrika i förhållande till karaktär och innehåll. Sociala värden är nära sammankopplade till ytans natur- och kulturmiljöer. Tjänstepersonen från intervju 4 förklarar vikten av trygghet och betydelsen av att en plats upplevs trygg, inkluderande och välkomnande. Vidare menar tjänstepersonen att platser som fungerar för barn fungerar bra för andra samhällsgrupper (Intervju 4):
Det här med att en plats som fungerar bra för barn fungerar bra för många, fungerar för alla (...) Jag som vuxen kan uppleva det och lyssna på hur vatten rör sig men ett barn interagerar direkt med det på ett sätt som jag som vuxen inte skulle göra eller inte har ett behov av. (Intervju 4, 2021)
Under intervjuerna nämndes uteserveringar, parkmiljöer, naturmiljöer, gator, idrottsplatser och lekplatser som några exempel på olika typer av offentliga mötesplatser. Tjänstepersonen betonade under intervju 1 att gator är några av de viktigaste typerna av offentliga mötesplatser. På gatorna kan människor se varandra, passera förbi och ha mer direkta möten (Intervju 1). Mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) beskriver olika inriktningar som offentliga mötesplatser kan ha och hur de kan anpassas mot olika önskemål:
Stadens parker och torg har olika karaktär, de kan vara en sjudande målpunkt för hela staden men också den mer lågmälda och småskaliga platsen. Möten och mötesplatser finns i olika skalor och svarar mot olika behov. En mötesplats kan vara mer än möten med andra människor, det kan vara möten med tystnaden, med oss själva och med naturen. (Linköpings kommun, 2019b, s. 6)
5.4 Intressekonflikter
Att det finns intressekonflikter i arbetet med jämlika mötesplatser förmedlades av samtliga intervjupersoner. Under intervju 3 och 4 nämnde intervjupersonerna intressekonflikter mellan olika samhällsgruppers behov och intressen. Olika intressen nämns som en grundläggande utmaning vid planering av offentliga mötesplatser (Intervju 3). Ur dokumentanalysen framgår det att en offentlig mötesplats ska planeras efter människor med olika intressen, bakgrund, ålder, kön samt att medborgarna ska känna sig trygga och välkomna. I mötesplatsplanen lyfts barn, äldre och människor med funktionsnedsättning vara några av de samhällsgrupper som är viktiga att ha i åtanke vid planeringen (Linköpings kommun, 2019b). Politikern talade mycket
20
om uteserveringarna på Stora torget i Linköping samt att denna yta är smalt nischad mot en vit, konsumerande medelklass som har åldern inne för att dricka alkohol, men samtidigt inte är för gammal (Intervju 3). I mötesplatsplanen framgår det också att uteserveringarna vid Stora torget kan vara problematiska eftersom de innebär att den offentliga ytan privatiseras, vilket ger mindre plats för offentliga aktiviteter.
Under flera intervjuer poängterades det att intressekonflikter uppstår mellan olika samhällsgrupper i samhället. Bland annat nämner politikern att ungdomar kanske gärna vill spela hög musik i någon park vilket inte uppskattas av människor runt om (Intervju 3). Andra intressekonflikter rör social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet och vilken del som bör prioriteras. En av tjänstepersonerna lyfte ett exempel på när sociala och ekologiska intressen står emot varandra, vilket citatet nedan visar på (Intervju 4):
(…) att man väger olika frågor, perspektiv, funktioner mot varandra. Handlar det om att vi kanske inte kan belysa de här trädet eller trädkronan från basen till trädet. Det hade varit väldigt socialt bra för platsen och det hade skapat en ökad trygghetskänsla. Men ur ett ekologiskt perspektiv är det väldigt dåligt för det stör de insekter som bor i trädet, som är väldigt viktiga ur de ekologiska värdena. Vi kanske inte kan belysa det trädet och få jobba med trygghetsskapande åtgärder på ett annat sätt. Som sagt, vi väger hela tiden de olika aspekter mot varandra. (Intervju 4, 2021)
Tjänstepersonerna i intervju 1 och 4 menade att kommunen strävar efter en förtätning i innerstaden vilket kan bli en utmaning för planeringen av offentliga mötesplatser (Intervju 1; Intervju 4). Mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) beskriver att förtätning främst är aktuellt i innerstadens utkant och att väldefinierade och kvalitativa mötesplatser där är prioriterade. Ur dokumentanalysen framgår det att för säkerställandet av offentliga och kvalitativa mötesplatser behöver kommunen fortsatt vara huvudman över marken. Under intervju 1 nämndes att utvecklingen av mötesplatser inte alltid är först prioriterat i planeringen eftersom innerstaden förtätas och marken har ett högt värde. Tjänstepersonen menar vidare att mötesplatser hamnar steget efter i planeringen, först planeras det för bebyggelsen och därefter kommer mötesplatserna:
Att man planerar för bebyggelsen och sen, just det nu har vi börjat bygga nu behöver vi återställa den här parkbiten där vi har haft uppställningsplats för byggmaterial och sånt där. Att det kommer i efterhand. (Intervju 1, 2021)
Privatisering av offentliga ytor beskrivs av tjänstepersonerna som ett problem eftersom fastighetsägare främst har ett intresse i ekonomisk vinning och därför inte prioriterar mötesplatser (Intervju 1; Intervju 2). En tydlig avgränsning mellan offentlig och privat yta är enligt mötesplatsplanen (Linköpings kommun, 2019b) en grundläggande faktor. Om det är otydligt för medborgarna finns risken att platsen används i mindre utsträckning. Citatet nedan är taget från intervju 2:
21
(…) man lämnar över det till en del av samhällsbyggnaden som ser ekonomisk vinning som det största intresset och det har ju inte vi som kommun. Eller det allmänna. Det är det här som blir det svåra, å ena sida visar man på vikten av att vi behöver de här sakerna barnkonventionen, mötesplatserna men sen samtidigt också regelförändringar och man lämnar mer mark till fastighetsägarna.(Intervju 2, 2021)
