I skuggan av nomineringsprocessen
- och betydelsen av kontaktkapital
AKAM AZIZ
Kurs: Statsvetenskap 61–90, SKA204 Högskolepoäng: 15 hp
Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Lotta Gröning
ABSTRACT
To be able to climb the political hierarchy, careers on a local level is crucial, because local experiences are considered positive and desired in order to succeed. Sweden has a party-dominant electoral system, which means that election results are a product of the parties' internal nomination process. The latest research shows that nomination committees give preference to candidates whom they themselves believe can be associated with. This study intends to investigate which formal and informal rules can affect nominations for the party's election lists. Furthermore, what is desired by the parties' nomination committees in the selection of candidates, and the importance of contact capital in the nomination process. The study has been based on a qualitative research approach and the empirical material has been obtained through semi-structured interviews. The participants in the study have been three electoral commissioners and three full-time politicians with at least one trust assignment. The results have been analyzed with the help of the theory of contact capital, homosociality and previous research. The study result shows that the nomination process is not completely self-sufficing of the nomination committee's subjective premises. Where it is clearly observable that there are a number of qualities that are meritorious, and that can assist candidates in the nomination process. It has proved to be important that candidates have a network, and a confidence to be able to succeed.
Keyword: Characteristics, Contact Capital, Nomination committee, Homosociality, Nomination process, Selection list.
SAMMANFATTNING
För att kunna klättra i den politiska hierarkin är karriären på lokal nivå avgörande eftersom lokala erfarenheter anses vara positivt, och eftertraktat för att kunna lyckas. Sverige har ett partidominant valsystem, vilket innebär att valresultat i princip är en produkt av partiernas interna nomineringsprocess. Den senaste forskningen visar att valberedningar ger företräde åt kandidater som de själva anser att de kan likställas med. Varav denna studie har ämnat till att studera vilka formella och informella regler som kan påverka nomineringar till partiets vallistor. Vidare vad som eftertraktas av partiernas valberedningar i urvalet av kandidater och vilken betydelse kontaktkapital har för nomineringsprocessen. Undersökningen har grundat sig i en kvalitativ forskningsansats och det empiriska materialet har inhämtats genom halvstrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien har varit tre valberedare och tre heltidspolitiker med minst ett förtroendeuppdrag. Resultatet har analyserats med utgångspunkt i teorin om kontaktkapital, homosocialitet och tidigare forskning. Studien har vidare mynnat ut i ett resultat som visar på att nomineringsprocessen inte är helt oberoende av valberedningens subjektiva premisser. Där det tydligt går att urskilja att det finns en rad egenskaper som är meriterande, och som kan hjälpa kandidater i nomineringsprocessen vid tilldelning av uppdrag och topplaceringar i vallistor. Det har visat sig vara viktigt att kandidaterna har ett nätverk, och ett förtroende för att lyckas och tilldelas uppdrag.
Nyckelord: Egenskaper, Homosocialitet, Kontaktkapital, Nomineringsprocess, Valberedning, Vallista
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ...7
1.1 Bakgrund ... 8
1.1.1 Tidigare forskning ... 9
1.2 Problemformulering ... 12
1.3 Syfte och frågeställningar ... 12
2 TEORETISK REFERENSRAM ... 13 2.1 Kontaktkapital ... 14 2.2 Homosocialitet ... 16 2.3 Användning av teorier... 17 3 METOD ... 18 3.1 Kvalitativ forskningsansats... 18 3.2 Datainsamling ... 19
3.2.1 Urval av intervjupersoner och avgränsning ... 20
3.2.2 Om respondenterna ... 20
3.3 Intervjuguide ... 21
3.3.1 Frågor ... 21
3.4 Tillvägagångssätt och genomförande... 22
3.4.1 Kontakt med respondenterna ... 22
3.4.2 Utförandet av intervjuer ... 22 3.4.3 Transkribering av intervjuer ... 23 3.4.4 Databearbetning av material ... 23 4 RESULTAT ... 25 4.1 Socialdemokraterna ... 25 4.2 Liberalerna ... 25 4.3 Centerpartiet ... 26 4.4 Egenskaper ... 26 4.5 Personliga likheter ... 28 4.6 Tid ... 29
4.7 Nätverk ... 31
5 DISKUSSION ... 33
5.1 Resultatdiskussion ... 33
5.1.1 Organiseringen av nomineringsprocessen ... 33
5.1.2 Egenskaper och personliga likheter ... 34
5.1.3 Tid ... 35
5.1.4 Kontakter och nätverk ... 36
5.2 Metoddiskussion ... 38
5.3 Vidare forskning ... 38
6 SLUTSATSER ... 40
REFERENSER ... 41
BILAGA 1: MISSIVBREV ... 45
BILAGA 2: INTERVJUGUIDE – VERKSAMMA POLITIKER ... 46
1 INLEDNING
Inledningskapitlet innehåller en övergripande presentation om studien och bakgrunden till nomineringsprocessen samt valberedningarnas betydelse i just denna process. Vidare presenteras tidigare forskning, och slutligen kommer kapitlet att avslutas med en introduktion av vikten att studera nomineringsprocessen, och ambitionen med studien samt syfte och frågeställningar.
Det är givet att det råder konkurrens om väljarnas röster för att erhålla makt, och inflytande över det politiska styret mellan partier i demokratiska länder som har ett flerpartisystem. Även om det finns konkurrens mellan partierna råder det konkurrens även inom partierna. Kandidater vill inom det egna partiet kunna få förtroendet för att representera sitt parti genom att hamna på partiets vallistor, hamna på en valbar plats och i efter valet kunna bli nominerad till viktiga uppdrag (Widenstjerna, 2020 sid.1). Kandidatnominering är därför en central del i det politiska systemet. Att bli vald till politiska församlingar innebär ökade möjligheter till att utveckla sin politiska karriär till att nå höga poster såsom minister, partiledare eller regeringschef (Fransson, 2018 sid 9).
I jämförelse med omvärlden är Sverige ett av världens länder som har hög partidominans i valsystem. Det utesluter dock inte väljarnas möjlighet till personkryss för att påverka vilka som slutligen utses till parlamentariska församlingar (Fransson, 2018 sid 14). Möjligheten till att personrösta kom i samband med personvalsreformen 1998, vilket gav svenska medborgare möjligheten till att personrösta för en kandidat som var uppsatt på vallistan. Sverige tog på så sätt ett steg från stängda partilistor till ett flexibelt listsystem (Fransson, 2018 sid 15). För de länder med system som tillämpar flexibelt listsystem, finns det starka bevis för att få kandidater vinner genom just personröster. På så vis tilldelas många av partiplatserna i den ordning som kandidaterna visas på valsedeln (André et al, 2017 sid 589). Att personrösta är heller inte folkkärt bland svenska röstare och andelen personröster har visat sig minska med åren sedan personröstning tillämpades i val. Således blir effekten av personröster låg. I samband med det senaste valet 2018 var det endast 24,1% som valde att kryssa i en kandidat på vallistan. På kommunalnivå har personrösterna inte varit lägre vid någon annan tidpunkt tidigare sedan personvalsreformen (Oscarsson, 2019 sid 108). Följaktligen gynnas inte de kandidater som ligger på botten av vallistan av personröster. De som får flest personröster har vanligtvis en valbar plats på sina partiers listor i alla fall. Just därför blir resultatet av kommunvalet ett utfall av nomineringsprocessen (Oscarson & Berg, 2015 sid 28). Gruppen av kandidater som tar en plats i exempelvis kommunfullmäktige efter val, är gruppen som i nomineringsprocesserna redan har placerats på en valbar plats på valsedeln. De valbara platserna är exempelvis; om ett parti vanligtvis har fem mandatplatser i kommunfullmäktige, utgör de fem första namnen valbara platser. Kandidater vars namn står längst ner har på så sätt en låg chans att bli valda. Vanligtvis väljer partier att ha dessa ”symboliska” kandidater för att visa en bra bild (Hazan & Rahat, 2010 sid 13–14).
Den senaste forskningen av Widenstjerna (2020) visar på att valberedningar har en viktig roll i nomineringsprocessen inför val. Varav författaren i sin studie under rubriken “framtida utmaningar”, redogör för att det idag finns bristande information om hur partiernas valberedningar arbetar. Samt hur och om personliga egenskaper hos kandidaterna påverkar nomineringsprocessen (Widenstjerna, 2020 sid. 179). Således har denna studie inspirerats av den senaste forskningen och där ett intresse väckts för att närmare undersöka valberedningar
och nomineringsprocessens förlopp lokalt. Varför den lokala nomineringsprocessen har valts ut grundar sig i att partier på kommunal nivå har en viktig funktion för medlemsförsörjningen. Det är på lokala nivåer som partier producerar nya politiker, vilka som senare gör karriär på regional och nationell nivå. Med anledning av det, har forskaren i föreliggande studie valt att studera hur nomineringsprocessen ser ut till kommunfullmäktige.
1.1
Bakgrund
Länder som likt Sverige utmärks av flernivåstyrning nominerar kandidater till politiska uppdrag på nationell, regional och lokala nivå (Oscarson, 2008 sid 73). För kandidater kan den politiska karriären på lokal nivå senare vara avgörande för att kunna klättra inom den politiska karriären på nationell nivå, då lokala erfarenheter oftast betraktas som positiva och eftertraktade (Widenstjerna 2020, sid 3). Kandidatnominering och rekrytering av kandidater har ofta benämnts som ”the secret garden of politics”, en process som inte är synlig och som regleras av interna partiregler, informella rutiner och maktrelationer (Bjarnegård & Kenny 2015 sid. 752). Nomineringsprocessen utmärks av flertal informella strukturer och personliga nätverk. Dessutom ser processen olika ut för de politiska partierna. Partier ska ta hänsyn till flera faktorer, exempelvis könskvotering och representativet. Varav kvinnor generellt sätt haft det svårare att sticka ut i partiers nomineringsprocesser på grund av bristande interna kontakter inom det egna partiet, samtidigt som kvinnans privatliv kan ha hindrat dem från att växa i deras politiska karriär (Fransson, 2018 sid 28).
En aktör som har en viktig roll i partiernas nomineringsprocesser är dess valberedning. Valberedningarna har i uppdrag att lägga fram förslag på lämpliga kandidater till valsedel som har nominerats av exempelvis partimedlemmar och partiledningen. Förslaget bearbetas sedan och läggs fram i beslutande nomineringsstämmor med andra partimedlemmar. Valberedningen har en stor roll i processen eftersom kandidaters möjlighet till att bli nominerade då måste gå genom valberedningens bedömning. Således utgör valberedningarna en central del i vem som får möjligheten till att sticka ut (Fransson, 2018 sid 29). Samtidigt kan valberedningens roll begränsas om partier tillämpar provval. När partier genomför provval kan det begränsa valberedningen till att anpassa sig till resultatet. Exempelvis om en kandidat får stort stöd i provvalet där medlemmarna från det egna partiet röstar så minskar motivet för valberedningen att inte nominera just den kandidaten (Rahat & Hazan 2006, sid 117). Organiseringen av valberedningens arbete ser olika ut beroende på parti. Detta gör att arbetet i praktiken kan variera beroende på partikultur, ideologi och annan praxis (Murray, 2015 sid 772)
I allmänna val har valberedningarna två befattningar, dels utser de potentiella kandidater på olika nivåerna innan valet och utser även kandidater till olika uppdrag och poster inom styrelser och nämnder (Widenstjerna, 2020 sid 9). Nomineringsproceduren börjar vanligtvis med att en valberedning utses av partiledningen i ett parti eller av dess medlemmar. Valberedningen får sedan in nomineringar om potentiella kandidater, vilka efter intervju och bedömningar sedan sorteras. Valberedningens uppgift blir att sätta samman ett urval av kandidater som sedan ska röstas fram av samtliga partimedlemmar för att vidare kunna fastställa den slutgiltiga vallistan. Det sker på olika partimöten eller partistämmor (Widenstjerna, 2020 sid 59). Efter valet sker en eftervalsprocess där valberedningen startar bedömningar av invalda kandidater till olika uppdrag och ger förslag på lämpliga kandidater till dess positioner. Partierna ställer sedan sina förslag till kommunfullmäktige där ett formellt
beslut tas om vilka som ska utses. Detta är dock en formalitet eftersom uppdragen tillsätts efter det har kommit förslag från partierna som delas proportionellt utifrån mandatutdelningen (Widenstjerna, 2020 sid 9). Wide (2015:96, sid. 137) problematiserar nomineringsprocessen enligt följande;
“Indirekt valda uppdrag i kommunerna tillsätts proportionellt i relation till mandatfördelningen i fullmäktige. Partierna nominerar sina kandidater till de olika posterna, kommunfullmäktiges valberedning lägger ett förslag och kommunfullmäktige fattar sedan slutligt beslut om sammansättningen. Nomineringen och valet till indirekt valda poster är inte alls synlig för väljarna på̊ samma sätt som till kommunfullmäktige” (Wide 2015:96, sid. 137).
För att förstå hur processen går till är det viktigt att belysa att processen präglas av både informella och formella regler. De formella reglerna är medvetet utformade och finns skriftliga. Det faktum att det finns formella regler innebär nödvändigtvis inte att det kommer spegla rekryteringsprocessens verklighet. Många politiska partier har tillvägagångsättet för rekryteringen skrivet i textböckerna vilket även är offentlig handling. Offentliga partiförordningar och valstadgar ger däremot inte en helhetsbild av rekryteringsprocessen, då det även råder en informell process. Den informella processen vid kandidaturvalet är oskrivna och uppsatta på sociala grunder som också har visat sig vara genusdrivna (Bjarnegård & Kenny, 2015). Bedömningsfasen som är informell och sker hos rekryteraren som bedömer potentiella kandidater innan urvalet (Widenstjerna, 2020 sid 6). Lipman–Blumen (1967 sid. 22) tar upp att bedömningen av andra i organisationsmiljöer baseras på igenkännande av personliga egenskaper som upplevs lika. Författaren kallar det för homosocialitet vilket handlar om idén att män föredrar män, och att män därför är överordnade i organisationer och högt uppsatta positioner. Ytterligare förhållningssätt som är omtalat i samband med rekrytering och strävan att nå elitpositioner är kontakter. Genom kontakter kan en kandidat få tillgång till så kallad
kontaktkapital som stöd, information och nomineringar som är viktiga för att komma in den
politiska eliten (Niklasson 2008, sid 122). Således blir det viktigt att även studera hur den informella praxisen ser ut inom partierna.
1.1.1
Tidigare forskning
Tidigare internationell forskning hävdar att den politiska skalan utgör en betydande del för nomineringsprocesser. Där partier vänster om den politiska skalan visar en större benägenhet till att nominera kvinnliga kandidater i större utsträckning. Förklaringen till detta ter sig vara att grupprepresentation, jämlikhetsvärderingar och jämställdhet har en stor betydelse för partier vänster om skalan. Varav partier höger om skalan istället lyfter individuella kandidaters befogenhet och meriter (Kittilson, 2006). I en publicerad studie av Widenstjerna (2020, sid. 151) om den svenska nomineringsprocessen på kommunal, regional och nationell nivå, visade resultatet av studien att valberedningarna föredrog kandidater som de själva ansåg att de kunde likställas med. Där faktorer som kön, ålder och geografiskt ursprung hade betydelse. Vidare lyfter Widerstjerna i sin studie kontaktkapitalets betydelse och benämner det som elementär faktor inom urvalsprocessen och som en förklaring till att en del personer når elitpositioner inom politiken (Widenstjerna, 2020 sid. 164). Detta lyfts även i Palgi & Moore (2004, sid. 462) där författarna redogör för kontaktkapitalets betydelse och lyfter att forskningen under de tre senaste decennierna visat på att nätverk har en framstående funktion
för att främja enskilda individers karriärer. Individer som är knutna till nätverk med inflytelserika personer har visat sig ha en större sannolikhet för att inkluderas.
I en studie genomförd av Bjärnegård (2009, sid. 204–205) redogör författaren att kontaktkapital och homosocialitet har en outtalad avsikt att bibehålla och skydda sin egen organisation. Det handlar i korthet om att fastställa överlevnad av sin egen politiska karriär där politiker kan ha ett allmänt intresse och behov av att rekrytera sådana inom sitt eget nätverk för att uppnå säkerhet. Niklasson (2005, sid. 45) beskriver kontaktkapital som en resurs som ofta återfinns hos de som når elitpositioner inom politiken, jämfört med de som inte får högre positionerade poster. Studien belyser även hur och när kontaktkapital har en betydande roll. Det framkommer att politiker anser att kontakter är en naturlig och betydande del inom den politiska karriären som mynnar ut i fördelar för den enskilde inom rekryteringsprocessen. Dock har inte kontaktkapital lika stor betydelse under hela rekryteringsprocessen. Författaren menar att det är inom steget för när det avgörs vem partiet kommer att rekommendera som främsta kandidat som kontaktkapital har en dominerande betydelse. Detta med anledning av att kandidater i detta steg behöver redogöra för och bevisa vilka färdigheter de besitter som är i enlighet med vad partiet önskar, för att i sin tur övertyga om att de är lämpade. Dessa färdigheter menar författaren ofta är baserade på kunskap från just kontakter (Niklasson 2005, sid. 181).
Nomineringsprocessen är en central del inför val, där processen kan ha inflytande över maktfördelning internt inom partierna. Utöver nomineringsprocessens centrala del uppfattas processen även vara känslig och betydelsefull, detta med anledning av att processen är genomsyrad av förbindelser till personbedömningar (Soinen & Etzler 2006:53, sid. 120). I Soinen & Etzler (2006:53, sid. 143) framkommer det att utöver formella regler som kännetecknar partiernas nomineringsprocesser, så finns det även uttryckta riktlinjer och åtgärder som påverkar vallistornas slutliga sammansättning. Resultatet har visat att det främst centrala var personliga kvaliteter följt av politisk erfarenhet och sedan grupptillhörighet, särskilt i form av kön och ålder som påverkat urvalet av kandidater. Enligt traditionella politiker bör den ypperst lämpade politikern nomineras även om det leder till extrem obalans mellan könen i parlamentariska församlingar (Murray, 2015 sid. 770). Likaså om den ideala politikern är subjektiv finns det forskning som visar att rekryteringsgrupper inom partier har gemensamma förväntningar på deras kandidater. Bland annat förväntar sig partier att kandidaterna stödjer deras budskap och visar partilojalitet. Ytterligare önskvärda attribut som förväntas av kandidater är karisma, vältalighet, tala inför publik, synlig i media, intelligens och inte minst ett kontaknätverk. Dessa attribut döljer dock socialt konstruerade fördomar mot kvinnor och gynnar framförallt män. Samtidigt är kvinnor exkluderade i manliga nätverk eftersom män främst samverkar med varandra (Murray, 2015 sid 772–773). Vidare beskriver Göransson (2006, sid.526) att rekryteringsprocessen kan se olika ut men att det inom alla processer uppstår skilda kulturella koder, hierarkier och informella traditioner. Där den enskilde oavsett område behöver konstruera ett kapital i form av exempelvis ett nätverk, meriter och kunskap.
Soinen & Etzler (2006:53, sid. 171) skildrar även nätverkets betydelse. Det är inte enbart formella riktlinjer som reglerar partimedlemmars möjlighet till att bli nominerade till elitpositioner och förtroendeuppdrag, utan nätverk har en avgörande roll. Ett nätverk kan generera och vidmakthålla en särskild identitet som bygger på ett antal kriterier. För att ett nätverk ska kunna skapas finns ett grundläggande kriterium om att det ska inrymma individer som bedömer att de delar gemensamma intressen och utvecklar en tillit, ömsesidighet och
gemenskap till varandra. Maloney, Smith & Stoker (2000 sid. 802) beskriver att nätverk kan kännetecknas av exkludering och inkludering, där de som tillhör nätverket blir belönade medan de som ”avviker” istället står utan någon form av gratifikation. I Soinen & Etzler (2006:53, sid. 173) studie framkommer det att Socialdemokraternas företrädare i Örebro skildrar nätverk som en central del i nomineringsprocessen, där personliga relationer med övriga medlemmar i partiet kan påverka. Kontakter beskrivs vara en grundförutsättning för valberedningars arbete, där nätverkets konstruktion har en viktig roll eftersom det anses vara en bidragande faktor till att vissa grupper är underrepresenterade i just nomineringsprocessen (Soinen & Etzler, 2006:53, sid. 174). Författarna lyfter vidare kandidaters möjlighet att nå elitpositioner och beskriver, att ha en plattform och skapa sig ett namn som centrala delar. Att besöka möten kan vara ett möjligt tillvägagångssätt för den enskilde att skapa sig ett namn, eftersom denne även då får tillfälle till att interagera med betydande personer. I större partier så som moderaterna och Socialdemokraterna har det visat sig att det är svårt för nomineringsansvariga att inneha kunskap om samtliga tänkbara kandidater, då ordförande inom valberedningen inte själv möter kandidater innan de placeras. Detta har i sin tur bidragit till att man inom valberedningarna ofta litar på rekommendationer från andra individer som bedöms vara pålitliga (Soinen & Etzler, 2006:53, sid. 175). Dessa rekommendationer beskrivs som problematiska eftersom individer har en tendens att i första hand rekommendera sådana personer som man har ömsesidiga intressen med eller som påminner om en själv (Soinen & Etzler, 2006:53, sid. 176). Informella processer beskrivs vidare vara betydande inom förloppet för vilka som blir utsedda till listorna såväl som möjligheten att utnyttja nätverk. Vid sidan av detta är kandidaters kvalifikation beroende av mer personliga relationer till just medlemmar (Soinen & Etzler, 2006:53, sid. 201). Det finns studier kring arbetsmarknaden som visat att kontakter är en stor tillgång till när en individ söker sysselsättning. Det gäller även för den politiska karriären där flertal politiker hävdat att kontakter är en naturlig del av rekryteringsprocessen för att nå den politiska eliten (Niklasson 2005, sid 13–15).
I Niklassons (2005) studie som är baserad på nomineringsprocessen för regeringskansliet och riksdagen mynnade resultatet i att det inom politiken är avgörande att ha olika former av kontakter för att nå ledande politiska positioner. I studiens undersökning uppgav flera respondenter att de själva har fått denna typ av stöd för att nå en specifik position. Studien som bygger på hypotesen om att kontaktkapital spelar en större roll i politisk rekrytering visade sig vara sanningsenlig med de empiriska uppgifterna (Niklasson 2005, s.175). Studien redogör för att kontaktkapital är ämnad till att skapa en förståelse för hur kapitalet kan vara en tillgång för individen vid politisk rekrytering. Resultatet av studien har visat att den potentiella betydelsen av kontaktkapital i politiska karriärer inte kan avvisas. Tvärtom indikerar resultatet att kontaktkapital spelar en avgörande roll för politisk rekrytering (Niklasson, 2005 sid 15). Den mest uppenbara anledningen till att kontakter är viktig för politiker är att de representerar information och makt. I stora och komplexa system är det nästan nödvändigt att makten ska komma från sociala anslutningar. Nätverk erbjuder möjligheten till att utöva inflytande över mäktiga aktörer. Många kontakter signalerar också att personen i fråga är en individ att räkna med. Vidare medger politiker att kontakter har ett stort värde för deras karriär och ägnar mycket av sin tid för att upprätthålla dem (Niklasson, 2005 sid. 19).
I en studie av Holgersson (2003) undersöktes rekrytering till svenska bolagsstyrelser. Undersökningen har påvisat hur långvariga nätverk mellan män ofta är bakgrunden till att en rekryteras till chefspositioner. Holgersson drar samband mellan gruppsammanhållning och homosocial omsorg. Utgångspunkten är att de som ingår i grupper hjälper varandra till nya positioner och hävdar att män i homosociala sammanhang utövar omsorg men då enbart för
gruppmedlemmarna. Exempelvis om en man inte har gjort ett bra jobb exkluderas den personen inte ur gruppen. Snarare hjälper man personen och hittar en annan position som är lämplig. Ett annat exempel är om personen inte blir vald i rekryteringsprocessen så tilldelas mannen ett likvärdigt jobb. Men på grund av att kvinnor står utanför manliga grupper så påverkas de negativt och exkluderas (Holgersson, 2003 sid 197). En annan viktig aspekt som Holgersson lyfter är att kvinnor ofta inte ses som passande i normen för en ledare och i organisationen. Betydelsen av normer påverkar därför kvinnor negativt då kvinnor inte anses ha rätt profil eller förolämpar män när de försöker efterlikna männen för mycket (Holgersson, 2003 sid 187).
1.2 Problemformulering
Det framkommer i studiens inledning och bakgrund att Sverige har ett partidominant valsystem, vilket innebär att valresultat i princip är en produkt av partiernas interna nomineringsprocess. Ur tidigare forskning framgår det att formella regler och informella processer påverkar nomineringsprocessen. Sociala och personliga resurser har visat sig öka sannolikheten för att en kandidat ska kunna bli utsedd till elitpositioner (Palgi & Moore, 2004 sid 1). Varav nätverk och kontaktkapital under de senaste decennierna haft en eminent funktion som gynnat karriären för enskilda individer (Palgi & Moore, 2004, sid. 462). Det finns vidare riktlinjer som påverkar den slutgiltiga sammansättningen av vallistorna där politisk erfarenhet, personliga kvalitéer och grupptillhörighet varit utmärkande i nomineringsprocessen. Vidare eftersöks attribut i form av karisma, intelligens och kontaktnätverk hos samtliga kandidater (Soinen & Etzler, 2006:53, sid. 143). Slutligen visar den senaste forskningen på att valberedningar ger företräde åt kandidater som de själva anser att de kan likställas med (Widenstjerna, 2020 sid. 151). Det som dock inte uppmärksammats i lika stor utsträckning som ovannämnda studier är forskning som fokuserar på nomineringsprocessen på kommunalnivå. Internationell forskning visar på att nätverk och kontakter har en utomordentlig betydelse inom politiken på flera nivåer. Författaren till denna studie anser däremot att det finns en generell forskningslucka i och med det saknas forskning kring just nätverk, och kontakter inom den kommunala partiorganisationen ur svensk kontext. Således blir ambitionen i föreliggande studie att kunna bidra med underlag och information kring kontakter och nätverk på kommunalnivå. Vidare är det viktigt att undersöka nomineringsprocesser med anledning av att personröster inte utnyttjas i så stor utsträckning. Därför blir det intressant att studera vad som avgör hur kandidater hamnar på valbara platser utan att behöva personröster. För att kunna undersöka detta kan kommunala valberedningar studeras, eftersom dessa har en central roll i processen. Genom att studera hur valberedningar motiverar kring varför vissa kandidater bedöms lämpligare än andra, kan kunskapen kring valberedningars bedömningsfas förstärkas. Studien kan även bidra med en ökad förståelse för vilka faktorer som har en avgörande roll i nomineringsprocessen.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka nomineringsprocessen inom Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalernas valberedningar i Västerås stad, för att undersöka vilka formella och informella regler som påverkar nomineringar till partiets vallistor. Studien ämnar vidare till att studera vad som eftertraktas av partiernas valberedningar i urvalet av kandidater, och vilken betydelse kontaktkapital har för nomineringsprocessen. Målsättning är att uppfylla syftet genom nedanstående frågeställningar som har använts som utgångspunkt i arbetet:
• Hur ser nomineringsprocessen ut inom respektive parti och vilka faktorer påverkar urvalet av kandidater?
• Vilken betydelse har kontaktkapital haft för valberedningen samt för kandidater som tidigare varit en del av nomineringsprocessen och som idag har ett politiskt uppdrag?
2 TEORETISK REFERENSRAM
I följande kapitel redovisas de teoretiska utgångspunkterna som använts i studien. Den första teorin handlar om kontaktkapital varav den andra om homosocialitet. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av de centrala delarna i teorierna samt hur dessa kommer att appliceras i följande studie.
Inom politiska system finns aktörer som har en avgörande auktoritet över hur politiska uppdrag ska fördelas till olika personer. Bland annat har partier en betydande och avgörande roll för vem som ska tilldelas ett politiskt uppdrag. Partier tillsätter en valberedning inom sitt eget parti för att förbereda förslag på kandidater som partimedlemmarna sedan kan rösta på. Förslaget kan likställas en meny där valberedningens förslag har betydelse för vem som slutligen kan tilldelas uppdraget. Därför har valberedningen en viktig roll för processen (Widenstjerna 2020, sid 17). Två teorier som kan förklara hur urvalet kan påverkas och aktörers inflytande i urvalsprocesser är homosocialitet och kontaktkapital. Teorin om homosocialitet lyfts upp i Jean Lipman–Blumens (1976) artikel om segregation inom sociala institutioner. Författaren lyfter betydelsen av igenkännandet av egenskaper, och att karaktärsdrag som anses finnas hos den som själv rekryterar spela roll för urvalet. Inom teorin framgår även innebörden av nätverk som en betydelsefull aspekt i urvalsprocessen där fokus främst ligger på igenkännandet av likheter (Lipman–Blumens, 1976 sid.16). Teorin har sin utgångspunkt i ett genusperspektiv som kan förklara den yrkesmässiga segregeringen av kvinnor i den västerländska världen (Lipman-Blumens 1976, sid. 15). Förklaringen till mäns överordning är att män i urvalsprocesser tenderar att föredra personer med samma kön vilket påverkar kvinnan. Förklaringen till detta ter sig vara att män känner igen egenskaperna hos det manliga könet och i större utsträckning därför också uppskattar dessa, än egenskaper hos kvinnor. Igenkännandet av denna tendens och syn på könsroller kan märkas redan i tidig ålder där “pojkar föredrar att leka med pojkar” (Holgersson 2003, sid 199). Detta kanaliseras senare på sociala institutioner där män befinner sig. Det är dock viktigt att understryka att urvalet inte helt beror på kön, utan att det har sin grund i igenkännandet av liknande egenskaper (Lipman–Blumens, 1976 sid. 16).
Niklasson (2005, sid 155 – 156) redogör för betydelsen av nätverk och kontakter i teorin om kontakkapital. I studien om Contact Capital in Political Carrers. Gender and Recruitment of
Parliamentarians and Political Appointees (Niklasson, 2005), förklaras det hur personliga
kontakter är till fördel för personer som har koppling till bland annat rekryterare. (Niklasson 2005, sid 45). Enligt författaren finns det flertal begrepp som används för att beskriva de resurser som människor får tillgång till genom deras kontakter, exempelvis socialt kapital. Dock anses termen vara breddad och svår att använda på individnivå (Niklasson, 2005 sid. 54). Niklasson lyfter Robert Putnams definition av socialt kapital om att allt från nätverk, normer och socialt förtroende underlättar samarbete till ömsesidig nytta, och det kan verka som tillgång för en större enhet såsom grupper och ett helt samhälle (Niklasson, 2005 sid 47). Med andra ord handlar socialt kapital om att det sker på gruppnivå och att det främjar normer
och ömsesidighet som leder till människor interagerar med varandra. Socialt kapital handlar även om tilliten människor har för varandra, inte bara vänner och nära kontakter utan i allmänhet (Niklasson, 2005 sid 48). Kontaktkapital används för att förstå hur kontakter brukas som resurs och hur det kan användas för att uppnå vissa mål. Kontaktkapital definieras som uttrycksfulla och instrumentella resurser som en individ får tillgång till genom familjer, arbetskontakter eller andra sociala band som en kan använda av för att försöka sig på en politisk karriär. Med andra ord definieras kontaktkapital som individuella tillgångar i form av både yrkesmässiga, familjära och privata kontakter med andra individer som kan komma till nytta vid rekrytering av kandidater (Niklasson, 2005 sid 54). Begreppet kontaktkapital prefereras eftersom det anses passa kontexten bättre då socialt kapital är allt för brett och omfattar förtroende, ömsesidighet och samarbete mellan samhällsgrupper i stort (Niklasson 2005, sid 45–46). Däremot fokuserar kontaktkapital endast på den humana resursen. Således utgår föreliggande studie från Niklassons definition av begreppet kontaktkapital.
2.1 Kontaktkapital
Niklassons (2005) definition av begreppet kontaktkapital lyder;” I define contact capital as
expressive and instrumental resources that an individual gains access to through family, social, and work contacts and which she can make use of in attempting a political career”
(Niklasson 2005, sid 54). Niklasson har systematiserat innehållet och värdet av personliga kontakter i två huvudformer. Den första kallas för ”expressive” och den andra ”instrumental” (se figur 1). Expressive kontaktkapital är kontakter som kommer i form av personligt stöd som uppmuntrar till att engagera sig och stanna i politiken (Niklasson, 2005 sid. 146). Den expressiva formen av kontaktkapital verkar genom politisk inspiration, politisk självtroende och säkerhet. Kontakter som påverkar den politiska viljan till engagemang kommer oftast från privata kretsar såsom familj och vänner och även yrkesmässiga kollegor eller förebilder (Niklasson, 2005 sid 147). Kontakter som bidrar till uppmuntran påverkar även det politiska självförtroendet hos individen. Niklasson (2005, sid 148) menar att verbal uppmuntran från människor omkring spelar en viktig roll. Exempelvis vid de tillfällen en individ är osäker kan kontakter uppmuntra till att acceptera uppdrag som den enskilde annars inte skulle ha modet att godta. Med beröm och uppmuntran följer även förväntningar. För att leva upp till förväntningarna krävs kvalité i prestationen. Långa politiska år i ledande positioner skapar således press och stress vilket leder till att individen blir beroende av kontakter att vända sig till för trygghet (Niklasson, 2005 sid 149). Känslan av trygghet härrör från vetskapen om att individen kan förlita sig på kontakten som erbjuder personen säkerhet oavsett personens politiska prestation. Kontakter som visar denna typ av lojalitet härstammar från nära vänner eller en partner (Niklasson, 2005 sid 150).
Den så kallade instrumentala kontaktkapital består av två huvudkategorier, ”political craft” och ”political space”. Den instrumentala formen till skillnad från den expressiva inverkar inte i första hand på en persons känslomässiga inställning till politisk karriär. Istället fokuserar den på praktiskt stöd (Niklasson, 2005 sid 146). Inom political craft finns två underkategorier som stärker individens profession. Dessa två underkategorier benämns som retoriska färdigheter och taktiska färdigheter. Kontakter med erfarna och rutinerade personer kan hjälpa mindre erfarna personer till att navigeras i den politiska omgivningen. Den retoriska färdigheten kan utvecklas genom diskussioner med professionella kontakter, exempelvis kollegor som pressar en till att alltid utveckla sina uttalanden som en politiker. De kan exempelvis bidra till att en hanterar media på ett bättre sätt. Den taktiska erfarenheten kan utvecklas via erfarna kontakter som hjälper en att förstå hur en organisationskultur, exempelvis ett parti, arbetar
formellt och informellt (Niklason, 2005 sid. 152). Författaren drar en liknelse mellan political craft och en guidebok. Kontakter beskrivs fungera som en guide som ger en allmän uppfattning, dock där kontakter inte kan erbjuda stöd under alla omständigheter eftersom alla situationer är unika (Niklasson 2005, sid 153).
Den andra huvudkategorin, political space är kärnan av kontaktkapital. Kontakter i denna form kommer i fyra olika underkategorier. Dessa är nätverk, tid, position och auktoritet. Tiden en person har att spendera på sin politiska verksamhet är en form av resurs som kan påverka personens möjlighet till politiska utrymme. Politisk karriär är en lång process som inte uppnås på ett ögonblick. Därför behövs det tid för att kunna utveckla sin politiska karriär genom flera år av hårt arbete. Kontakter med familj och kollegor kan både möjliggöra tid för politiska aktiviteter och även begränsa tiden, exempelvis tillbringa tid familjen. Nätverk är också en viktig del av kriterierna eftersom det är via kontaktnätverk som andra kontakter skapas (Niklasson 2005 sid 154). Niklasson (2005 sid 155) beskriver det enligt följande;” Networks
facilitate the accumaulation of further resources,”. Kärnan i kontaktkapital kan upptäckas i
politiska positioner, där samtliga informanter i Niklassons studie hävdat att det har hjälpt dem i deras politiska karriär. Denna typ av kontakt spelar en viktig roll i själva rekryteringen till politiska positioner. Dessa kontakter erbjuder information om olika politiska uppdrag som finns att ansöka till från första början. Vidare kan kontakter med personer som besitter höga politiska positioner hjälpa kandidater att sticka ut genom att nominera och rekommendera dem under rekryteringsprocessen. En del kontakter har till och med makt över att själva rekrytera (Niklasson 2005, sid 156).
Fig (1.) illustration av en sammanfattning för samtliga huvudformer och underkategorier (Niklasson, 2005, sid. 156)
2.2 Homosocialitet
Begreppet homosocialitet definieras som sökandet av njutning eller preferens för sällskapet av samma kön. Det är viktigt att urskilja begreppet från homosexualitet då begreppet inte är ett uttryck för erotisk sexuell interaktion av samma kön. Den grundläggande bakgrunden för homosociala syn på sexroller tyder på att män lockas till, stimuleras av och är intresserade av andra män (Lipman–Blumen, 1976 sid. 16). Som tidigare nämnt är detta en process som märks redan i barndomen och sedan kanaliseras i sociala institutioner där män finns. Män tenderar ofta att söka tillfredställelser av deras behov från andra män. Underlaget är att män upplever tillfredställelser i enkönade miljöer eftersom enkönade miljöer bidrar till att uppnå statusbehov, ekonomiska och politiska fördelar. Anledningen till att män oftast befinner sig i dominerande position är på grund av att män har kontroll över resurser, politiskt nätverk och inflyttande. Homosociala miljön medför därmed närvarandet av personer med likadana egenskaper. Således upplevs egenskaper som återfinns hos rekryterarna, gynna den som skall rekryteras (Lipman–Blumen, 1976 sid. 16). Det är också viktigt att benämna att homosocialitet även kan komma i uttryck i miljöer bland det kvinnliga könet. Om kvinnor tenderar besitta resurser som det manliga könet, börjar även kvinnor utveckla en homosocial värld, där kvinnor vänder sig till kvinnor (Lipman–Blumen, 1976, sid 18). I en svensk kontext kan vi dock se att höga positioner oftast är mansdominerande. Exempelvis är kommunstyrelseordförande inom den kommunala politiken den mest mansdominerande positionen (Jämställdhetsmyndigheten, 2019 sid. 4). Kvinnors underrepresentation tenderar att öka med politiska uppdragens rang och därför har män bättre resurser än kvinnor. (Widenstjerna, 2020 sid. 19).
I vidareutvecklingen av fenomenet homosocialitet introducerade Kanter år 1977 att män föredrar män och hur det ses som en förklaring till varför män dominerar på toppositioner. I likhet med Lipman–Blumen (1967) motiverade även Kanter om mäns självreproduktion. Författaren menar att organisationer faller på sociala meriter vid rekryteringar eftersom höga poster som chefsposter, präglas av osäkerhet. Exempel på sociala meriter är att ha rätt social bakgrund, examenstitlar från elitskolor och vara representativ för att minska osäkerheten vid val av chefspositioner. Sociala likheter med rekryteraren blir därmed viktig. Det är också viktigt att passa in socialt i organisationer och accepteras av andra kollegor för att nå höga positioner. Kravet för att passa in i leder till likformighet, alltså att gruppen som rekryterar reproducerar sig själva. De som ansvarar för tillsättning av höga poster reserverar det för individer av sin egen sort för att minska osäkerhet i valet (Holgersson, 2003 sid 45).
Utifrån det tidigare nämnt teorierna i avsnittet indikerar homosocialitet som upplevelsebaserade indikationer som påverkar relationen mellan människor. Kontaktkapital däremot handlar om faktiska relationer. Dock finns det förbindelse mellan teorierna. Kontakter har visat sig vara bidragande till vilka individer som kommer få möjligheter till att rekryteras till olika maktpositioner. Genom kontakter kan en person få tillgång till så kallad kontaktkapital som erbjuder individen information, stöd och nomineringar som är viktiga för att nå den politiska eliten. Forskningen har visat att alla medborgare inte har samma möjligheter till att nå makteliten på grund av bristen på tillgång till rätta kontakter. Grupper som är underrepresenterade har i större utsträckning låg kontaktresurs (Niklasson, 2008 sid 122). Den ena förklaringen är att det tar lång tid för grupper att komma in i den politiska eliten eftersom de saknar viktiga informella nätverk (Niklasson, 2008 sid 122). Den politiska eliten förklaras som ”grupper av individer som utmärker sig genom att ha större makt över hur
förklaringen är homosocialitet. Här finns samband mellan hur homosocialitet kan förekomma bland kontakter. Människor tenderar att trivas i grupperingar som efterliknar de själva och kan förstås lättare. Detta medför därför att människor ofta umgås med samma kön, utbildning, etnicitet och klass där gruppen har liknande värderingar och intressen. Valet behöver inte alltid vara medvetet men det segregerar grupper från varandra. När det finns brist på kontakter med personer som har politiska erfarenheter från politiska eliten blir det således svårt att bygga upp kontakter som kan vara till stöd för att nå politiska positioner (Niklasson, 2008 sid 122–123).
2.3 Användning av teorier
Enligt teorierna går det konstatera att valberedningarna kan påverkas av homosociala miljöer samt att kandidaters kontakter påverkar möjligheten till att nå ledande positioner inom politiken. På så sätt har dessa två teorier valts ut för att undersöka vilken betydelse det haft för lokala politiker. Politiska kontakter beskrivs utifrån Niklasson (2005) ha en central roll och handlar om sådana kontakter som kommer från personer med ”political position”. Även nätverk har betydelse för att en kandidat ska växa i sin politiska karriär. Nätverk och kontakter kan ha en politisk funktion i den mening att den har hjälpt en kandidat till att få politiska uppdrag eller att nå en topplacering i vallistan. Även tid som är en underkategori till political space anses vara viktig. En enskild måste kunna vara tillgänglig för att kunna kombinera det med den politiska karriären. På så sätt är det viktigt att undersöka ifall tid kan påverka om en kandidat kan bli nominerad till vallistan och politiska uppdrag.
För att studera huruvida homosocialitet kan påverka urvalsprocessen i valberedningens bedömning kan två indikatorer, personliga egenskaper och personliga likheter användas. Den första indikatorn, personliga egenskaper är antagandet om att ha rätt profil. För att kunna få ledande positioner krävs det att man har rätt profil. Profil är oftast skapade utifrån normer inom den egna organisationen. Utifrån tidigare forskning anses rätt profil kunna avgöras av valberedningen och därför är det viktigt att ta fasta på det när partiers urvalsprocess ska studeras. Rekryteringar till ledande positioner präglas av egenskaper som anses vara viktiga. En kandidat har rätt profil när denne besitter de egenskaper som eftertraktas av valberedningarna. Den andra indikatorn, personliga likheter, är utifrån homosocialitet en indikator som också spelar roll under urvalsprocessen. Kandidater som upplevs lika och har homosociala kontakter kan enligt teorin ha fördel till att bli nominerade. Personliga likheter kan exempelvis vara ålder och kön samt gemensamma värderingar i sakfrågor. När bedömningsfasen präglas av kandidatens personliga egenskaper och personliga likheter får värderingar och normer en roll i nomineringsprocessen. Utifrån tidigare forskning och teorierna framgår det att det finns en interaktion mellan homosocialitet och kontaktkapital. Därför har framträdande indikatorer valts för att studera hur det påverkar nomineringsprocessen.
Figur 2: Illustration av indikatorerna.
3 METOD
I följande kapitel redovisas vilken metod som har använts för att genomföra studien och vilka forskningsetiska principer som beaktats. Övergripande har studien haft utgångspunkt i en kvalitativ forskningsansats, där datainsamlingen skett via halv-strukturerade intervjuer. Urvalet har avgränsats till 3 valberedare och 3 verksamma politiker med minst ett förtroendeuppdrag. Två intervjuguider har upprättats inför datainsamlingen varav intervjufrågorna bestått av olika teman. Samtliga intervjuer har transkriberats och kodats utifrån Granheim & Lundman (2014) kvalitativa innehållsanalys. I studien har även Vetenskapsrådets forskningsetiska överväganden beaktats.
3.1 Kvalitativ forskningsansats
Med anledning av att studien har sitt primära fokus på att undersöka hur olika partiers valberedningar bedömer sina kandidater innan de tillsätts inför val och uppdrag, blir den kvalitativa intervjumetoden relevant för studien. Den kvalitativa forskningsansatsen blir även relevant i studien med grund i den forskningslucka som tidigare identifierats i studiens problemformulering. Där det anses råda en avsaknad av forskning om nätverk och kontakter på kommunalnivå ur en svensk kontext. Genom den kvalitativa forskningsansatsen och intervjuer som genomförs kan författaren skapa sig en djupare inblick i vilken betydelse, nätverk och kontakter har i relation till den nomineringsprocess som sker innan val. Enligt Esaiasson et al (2017, sid 262) är intervjuer ett signum för att beskriva människors vardagserfarenheter och uppfattningar. Författaren menar att intervjuer fungerar effektivt när det finns bristande kunskap inom ett specifikt område och om vi vill förstå fenomenet utifrån människors upplevelser. Det som eftersträvas i denna studie är att undersöka tre partiers valberedningar i syfte att få kunskap om hur nomineringsprocessen inom respektive parti går till och vad som påverkar processen. För att förstå och studera hur de valda partiernas valberedningar motiverar deras urval inför vallistan men också till förtroendeuppdrag, har en kvalitativ forskningsansats varit främst lämpad. Det som har lett till urvalet av kandidater till
vallistan finns hos valberedningars motivering och därför måste informationen eftersökas där. Därmed anses intervju med personer som har haft en viktig roll i valberedningen som ett lämpligt och effektivt verktyg att använda i studien. Redan i början av studien framkom det att större delen av nomineringsprocessen sker informellt och därför saknas det skriftliga redogörelser för hur valberedningarna har bedömt sina kandidater på grund av sekretess. I tidigare framkommen information går det att urskilja att flera valberedningar har intervjuer med kandidaterna innan valsedeln fastställs. För att då komma åt information kring vilka faktorer som påverkat processen föll valet på att intervjua centrala personer i valberedningen inom just olika partier i Västerås Stad. Den intervjumetod som användes i denna studie har varit halv-strukturerade intervjuer även ofta benämnd som semistrukturerad intervju. Strukturen för en halv-strukturerad intervju förutsätter att som forskare hålla sig till en intervjuguide som görs innan intervjuns gång. Strukturen erbjuder ett stort utrymme till att svara fritt utifrån frågor som ställs. En sådan intervju bidrar till många fördelar, exempelvis att det ger forskaren möjligheten till att förtydliga frågor som upplevs otydliga och ställa uppföljning- och sonderingsfrågor (Bryman, 2018 sid 301).
3.2 Datainsamling
Datainsamlingen har bestått både av halv–strukturerade intervjuer och inhämtade källor från vetenskapliga databaser och dylikt. En halv-strukturerad intervjuform söker beskrivningar av respondenternas upplevda värld och intervjun liknar ett vardagssamtal som ändå hålls professionellt utifrån studiens syfte. Intervjuformen förutsätter att samtalet varken känns som ett förhör eller ett vanligt vardagssamtal. Samtidigt finns det en rödtråd i samtalet då intervjun utförs enligt en intervjuguide som innehåller olika teman och förslag på frågor. Halv– strukturerade intervjuer ger frihet till både forskaren och intervjupersonerna kan ställa frågor och svara så som den önskar. Detta förutsätter att samtalet känns behagligt och att de finns möjlighet att komma närmare respondentens subjektiva erfarenhet (Kvale & Brinkmann, 2014, sid 45) Valet av halv-strukturerade intervjuer låg i att få självständighet och frihet till att ställa frågor för att samla in tillräckligt mycket med material. Exempelvis behövdes mycket information kring valberedarnas och de verksamma politikernas erfarenheter. Huvudkällan till det empiriska materialet har bestått av intervjuer. Intervjuerna har använts för att besvara frågeställningen och uppnå forskningssyftet. Totalt har 6 intervjuer genomförts med 3 olika partiers valberedningar för att redogöra för nomineringsprocessens tillvägagångssätt och bedömningsfas. Från varje parti har även en kandidat som har genomgått nomineringsprocessen valts ut. Intervjuer med dessa personer har bidragit till att se båda sidorna av myntet och inte enbart tillfråga valberedningen om betydelsen av olika indikatorerna.
Den sekundära källan för inhämtning av materialet har varit partiernas stadgar. Partistadgarna har varit till hjälp för att redogöra vilka de formella reglerna är för hur nomineringsprocessen går till i varje parti. Partistadgarna finns på partiernas hemsida där information om nomineringsprocessen förekommer och dessa är då offentliga. Vid otydlighet i stadgarna har intervjuerna med valberedningarna kunnat kompromissats. Annat material som har används i föreliggande studie har varit tidigare forskning. Dessa har varit bidragande för att öka förkunskapen kring vad som kan påverka nomineringsprocessen och vid redogörelsen av teorikapitlet. Vid datainsamlingen har vetenskapliga databaser och relevant
litteratur använts. Databaserna har exempelvis varit; IBSS: International Bibliography of the Social Sciences, Google scholar (Google) och ABI/Inform Global databas (Proquest).
3.2.1
Urval av intervjupersoner och avgränsning
Enligt Kvale & Brinkmann (2014 sid 56) beror antalet respondenter på vad syftet med studien är samt hur mycket tid och resurser som föreligger för forskaren. I den här studien har syftet varit att undersöka Socialdemokraterna, Centerpartier och Liberalernas valberedningar i Västerås stad, för att se hur nomineringsprocessen inom respektive parti går till och vad som påverkar processen. Valet att undersöka Västerås stad grundar sig i att staden är en typiskt mellanstor stad i förhållande till andra städer. På så vis kan resultatet eventuellt tillämpas på andra medelstora städer i resten av Sverige. Urvalet har även avgränsats med anledningen av att det funnits ett genuint intresse för att undersöka den stad som legat författaren närmast, detta i syfte för att i framtiden kunna bygga vidare på studien. Att studien genomfördes under en pågående pandemi har även det påverkat urvalet och avgränsningen. Studien har ämnat till att undersöka vad som eftertraktas av partiernas valberedningar i urvalet av kandidater och vilken betydelse kontaktkapital har för nomineringsprocessen. En avvägning av urvalsförfarandet har varit nödvändigt för att hålla tidsramen. Studien har avgränsats till de valda partierna med anledning av att samtlig är invalda i kommunfullmäktige. Urvalet av valberedningarna vilade på att välja partier som hade olika valresultatet i valet 2014. Beroende på valresultat från tidigare år kan valberedningen räkna ut ungefär hur mandatfördelningen kommer att se ut återigen i nästa val. Socialdemokraterna var det största partiet utifrån valresultatet i Västerås kommunfullmäktige 2014, med 34,40 procent. Liberalerna fick 8,61 procent i valet och var bland de mellanstora partierna. Centerpartiet fick 5,56 och betraktades som ett av de mindre partierna (Västerås Stad, 2014:3). Ytterligare har valet av partier baserats på det som framkom i Kittilsons (2006) forskning om att den politiska skalan utgör en betydande del i nomineringsprocessen. Partier höger om skalan är mer benägna att ställa krav på individualism och kvalifikationer. Medan partier vänster om skalan som Socialdemokraterna utmärks av kollektivism och gemenskap. På så vis har ambitionen varit att välja ut partier med olika partikulturer för att få olika perspektiv av nomineringsprocessen. Därför har författaren också valt Socialdemokraterna som befinner sig höger om skalan och Liberalerna som dess motpol. Centerpartiet ses i viss utsträckning befinna sig mellan dessa partier. Gällande urvalet var centralitet en viktig urvalsprincip då vikten låg i att nå ut till personer som har haft en bidragande roll inom valberedningen. Centralitet innebär enligt Esaiasson et al (2017 sid 267) att den primära källan är central, och att viktig information kan inhämtas då källan står nära det som ska undersökas. Sökljuset föll på personer som var valberedare i de senaste kommunvalen och haft en roll i bedömningsfasen vid urvalet av kandidater till vallistan. Ytterligare en avgränsning som har gjorts i studien är valet av tidsperiod. Studien grundar sig på nomineringsprocessen under det senaste valet till kommunfullmäktige, vilket var 2018. Valet av period har grundats sig i samtidighet. Det är en kort perioden mellan när intervjuerna i föreliggande studie utförts och när organiseringen av valberedningen skedde.
3.2.2
Om respondenterna
Samtliga intervjupersoner har haft erfarenheter inom det egna partiet och har varit partimedlem under en längre period. Därmed har alla god insyn i hur partiorganisationen fungerar. En del respondenterna har varit valberedare mer än en gång och har också haft en
långvarig karriär inom politiken. Detta har inneburit att de besitter erfarenhet om hur bedömningsfasen och urvalsprocessen går till. Inom respektive valberedning har en ledamot eller valberedningsordförande valts ut. Andra gruppen som har varit centrala inom föreliggande studie har varit verksamma politiker. Respondenterna från gruppen har genomgått nomineringsprocessen och är verksamma politiker idag. Samtliga inom den gruppen har haft en topplacering i vallistan för sina partier. Samtliga är också heltidspolitiker som har minst ett förtroendeuppdrag.
3.3 Intervjuguide
Studie har utgått från två olika intervjuguider (bilaga 2 och 3). Anledningen till detta var att studien avsett att inhämta information från två olika målgrupper inom nomineringsprocessen. Därmed har det varit väsentligt att utforma intervjuguiden utifrån respondentens position. För en hållbar planering och inför intervjugenomförandet sammanställdes intervjuguiderna innan intervjuerna ägde rum. Esaiasson et al (2017 sid.273) betonar vikten av intervjuguidens form och innehåll. Innehållet måste vara anknuten till studiens problemställning men samtidigt måste det finnas en dynamik i samtalet. I samband med utformning av intervjuguiden låg fokus därför på både innehållet och intervjuformen. För att inte avledas från studiens problemställning har innehållet knutits till både teorin och studiens forskningsfråga. För att vidare upprätthålla dynamiken i samtalet valdes frågor som var lätta att begripa. En annan viktig aspekt har varit att inte ställa ledande frågor som kan påverka resultatet. Vid formulering av frågor har inspiration tagits från tidigare forskning. Esaiasson (2017 sid 250) menar att frågor som tidigare är använda av forskare har fördelar, då dessa är granskade frågor som har resonerats i vetenskapliga sammanhang med andra forskare. Det ger möjligheten till att jämföra studiens empiriska resultat med tidigare forskning.
3.3.1
Frågor
De viktigaste frågorna i intervjuguiden är de deskriptiva frågorna som är teoridrivna frågor och består av 10–16 frågor. Frågorna har inte alltid ställts i kronologisk ordning vilket heller inte är ett krav inom en halv–strukturerad intervju. Detta har gett intervjupersonerna frihet att öppna samtal. I denna studie upprättades två intervjuguider. Frågorna i intervjuguiden till valberedningarna har varit kopplad till hur indikatorerna som har nämnts i teorin om kontaktkapital och homosocialitet kan förekomma nomineringsprocessen. Det som skiljts i intervjuguiden för de verksamma politikerna som har kandiderat i processen, är att frågorna varit mer inriktade på deras subjektiva upplevelser om deras karriär och rekrytering etc. Intervjuguiderna har således varit uppbyggda utifrån olika teman. Intervjun har startat med en kort introduktion relaterad till studiens huvudsyfte samt en påminnelse om missivbrevet. Första teman har bestått av inledande frågor som har handlat om intervjupersonens bakgrund och profession. Syftet med inledningsfrågorna har varit att framkalla spontana beskrivningar som baseras på intervjupersonens verklighet. Inledningsfrågornas funktion har varit att öppna upp samtalet mjukt och skapa dynamik innan intervjun trätt in i teoridrivna frågor, vilket även beskrivs som viktigt enligt Esaiasson et al (2017 sid 274). Det andra temat i intervjuguiden för verksamma inom valberedningen har handlat om nomineringsprocessen. Där det andra temat i intervjuguiden för kandidaterna berört frågor om deras karriär och rekrytering. Vidare består intervjuguiden för de kandiderade av ytterligare två teman som berör kontakter, och sedan avslutande frågor.
3.4 Tillvägagångssätt och genomförande
3.4.1
Kontakt med respondenterna
Förprocessen innan intervjuerna startade med att en intervjuguide och ett missivbrev upprättades. Dessa två diskuterades med handledare för bedömningen innan användning. Efter att dessa två godkändes sattes kontaktprocessen igång där de lokala partierna kontaktades. I vissa fall kontaktades politiska sekreterare för att erhålla kontaktuppgifter till valberedarna inom respektive parti och i andra fall kontaktades partiombudsman. Detta gjordes för de partier som inte hade direkta kontaktuppgifter till valberedningen. I kontakt med dessa personer upptäcktes också att alla partier inte väljer att benämna arbetsgruppen för valberedning. Betäckningen kunna benämnas som nomineringskommitté eller valkommitté men innebörden var densamma. I denna studie kommer endast valberedning användas för att inte skapa förvirring. Efter tillgång till valberedningarnas kontaktuppgifter etablerades kontakt via e–mejl eller telefonsamtal. I samband med detta utvaldes även verksamma politiker som genomgått urvalsprocessen själva och som även har ett förtroendeuppdrag. Även de verksamma politikerna kontaktades via e–mejl och telefon. Efter kontakt med berörda respondenter besvarades förfrågan om intervju med information om tid för genomförandet.
3.4.2
Utförandet av intervjuer
Innan intervjuerna informerades samtliga respondenter om studiens syfte och varför just personerna har valts ut till intervjun. Intervjupersonerna informerades även om att personliga uppgifter som kan spåras till dem kommer att behandlas konfidentiellt. Detsamma gäller information som framkommer om andra kandidater i intervjun. Exempelvis om citat redovisats i resultatdelen och då innehåller könstillhörighet eller personnamn ska då även dessa behandlats konfidentiellt. Många av intervjupersonerna hade inte problem med offentligheten men av etiska skäl så har jag valt att hålla sådan information konfidentiellt för att inte utelämna känsliga uppgifter. All information kring sekretess och forskningsetiska principer framställdes i det missivbrev som skickades till samtliga respondenter vid första e– mejlkontakt. I brevet framkommer även information om att intervjun spelas in och att materialet enbart används i studieändamål. I inledningen av intervjun utfrågades personerna om de hade tagit del av missivbrevet. Det gjordes för att säkerställa att respondenten var införstådd med den viktiga informationen om att samtalet skulle spelas in och att de kunde avsluta intervjun om de så önskade. Samtliga intervjuer skedde över telefon för att respondenten skulle känna sig så bekväma som möjligt med tanke på den rådande pandemin COVID-19. Efter intervjun tillfrågades intervjupersonerna om de kunde kontaktas igen för komplettering av frågor. Enligt Esaiasson et al (2017 sid 266–267) är det viktigt att överväga de etiska principerna och vara vaksam både före och efter intervjun. Exempelvis är det viktigt att intervjupersonerna får information om att hen kan ångra sig om intervjun även i efterhand. Därmed skall materialet inte användas och som forskare är det viktigt att respektera det (Kvale & Brinkmann, 2014 sid 99). Redan i tidigt skedde av studien gjordes en planering med hänsyn till de etiska aspekterna.
3.4.3
Transkribering av intervjuer
Efter intervjufasen var det dags att genomgå utskriftsfasen vilket skedde tidigt efter varje intervju. Genom transkribering av materialet struktureras intervjumaterialet i en form som är lämplig inför analysfasen. För att registrera samtliga intervjuer spelades samtalen in. Det var inte problematisk att få samtycke till inspelning eftersom samtliga intervjupersoner gick med på det utan några hinder. Ett komplement till intervjuerna var även att anteckningar fördes vid behov under intervjuns gång. En viktig aspekt att ta hänsyn till i utskrivningen är de verbala uttalandena av utskrivningen. En formell skriftspråklig karaktär är vad som är viktig i utskriften och därför är detaljer av upprepningar, pauser eller betoningar i intonationen inte viktiga (Kvale & Brinkman, 2014 sid 221).
3.4.4
Databearbetning av material
Det första steget i databearbetningen i föreliggande studie har handlat om att sammanfatta det transkriberade materialet, för att inte ha ett överflöd av information som inte är relevant för studiens ändamål. Sammanfattningen sker på ett systematiskt sätt för att identifiera förekommande mönster som är viktiga för analysen. Granheim och Lundmans (2004) redogör för innehållsanalys vilket är ett sätt att systematisera samtliga transkriberade material. Utifrån en innehållsanalys bryts det transkriberade materialet ner i meningsbärande enheter. Meningsbärande enheter är uttalanden från intervjupersonerna som anses innehålla viktiga innebörder. Sedan kommer meningsbärande enheter kondenseras till meningsenheter vilket då är beskrivningar nära texten. De kondenserade meningarna omvandlas sedan till koder. Vidare kommer koderna att förses till huvudkategorier (Granheim & Lundman, 2004 sid 108). Kodningen har gjorts utifrån meningskoncentrering. Det innebär att man trycker ihop intervjupersonens yttrande till kortare ordalag. Långa uttalande formuleras om till några få ord som sedan kategoriseras (Kvale & Brinkman, 2014 sid 246). I studien har varje intervju sammanfattats utifrån nedanstående kodningsschema för de viktiga frågorna som har ställts i intervjun. Det sammanfattade materialet har använts för att upptäcka övergripande mönster i varje partis valberedning och har sedan jämförts. Nedan visas en sammanställning av kodningsschema och exempel på hur materialet har kodats. Huvudkategorierna är baserade på de indikatorer som identifierats i teorin om kontaktkapital och homosocialitet. Detta benämner Kvale & Brinkman (2014, sid 283) som en teoretisk tolkning. Varav den teoretiska tolkningen inneburit frekvent läsning av intervjuerna, reflektion över specifika teman och tolkningarna som har gjorts är utifrån teorin. Eftersom föreliggande studie grundar sig på kontakters betydelse och homosociala uppfattningar, har den teoretiska tolkningen av materialet varit relevant. Det har underlättat att dra kopplingar mellan intervjuerna och till centrala teman inom kontaktkapital och homosocialitet.
Meningsbärande enheter Kondensering av meningsenheter Kod Huvudkategorier ” …personliga nätverk är viktigt…, de är ju liksom en förtroende bransch och relations bransch politiken”
Ett personligt nätverk kan ge förtroende bild av vad flera personer tycker
Kändisskap inom partiet
“...när man blir
bedömd, så är den som bedömer, dennes bakgrund som då finns med”
Vid bedömning finns rekryterarens
förförståelse med.
Subjektiv bedömning
Personlig likhet
” Egentligen inte men
det klart…det bästa är trots allt det är nån som man känner gett rekommendation
Egentligen inte men det bästa är trots allt det är nån som man känner gett rekommendation Rekommendation från personer nära valberedaren Politiska kontakter
3.5 Kvalitetskriterier
För att säkerställa kvalitet i studien har två olika kvalitetskriterier tillämpats. Begreppen validitet och reliabilitet används frekvent inom kvalitativ forskning och används i syfte för att säkerställa kvalitet i studien. Reliabilitet hänvisar till studiens konsistens och pålitlighet. Begreppet avser vidare att mäta hur tillförlitligt något är och om samma resultat kan konstateras vid andra tillfällen. I en studie med hög reliabilitet så ska andra forskare kunna mäta samma variabler och få ett liknande resultat. Förutsatt att respondenterna förhåller sig till de svaren som givits och inte ändrar sina antaganden vid en annan tidpunkt. För att en studie ska anses vara pålitlig ska undersökningsprocessen ske på ett korrekt sätt, där resultatet i så hög grad som möjligt också ska stämma överens med det respondenterna uppgivit (Kvale & Brinkmann, 2014 sid 295). För att säkerställa reliabiliteten i resultatet, har forskaren varit medveten om att inte ställa ledande frågor, eller åtminstone med en viss försiktighet. Frågorna har varit tydliga vilket har redovisats i intervjuguiderna. Dessutom har forskaren beaktat transparens i studien och alla delar i det metodologiska tillvägagångssättet har varit tydligt redovisad. Kvalitetskriteriet validitet handlar om att studera det som avser att studeras och hänvisar till trovärdighet och giltighet i studien (Kvale & Brinkmann, 2014 sid 296). För att uppnå validitet bör studien vara väl motiverad med teoretiska antaganden. Det redovisade resultatet ska vara adekvat och stämma överens med intervjudesignen och intervjumetoden i förhållande till studiens syfte (Kvale & Brinkmann, 2014 sid 297). För att säkerställa trovärdigheten i materialet har mer än en person inom varje parti intervjuats, exempelvis har utöver valberedare även tidigare kandidater intervjuats för att fånga ett så heltäckande perspektiv så möjligt. Syftet med att ha två parter inom varje parti grundar sig på att kunna jämföra svaren och kontrollera ifall de två olika parterna beskriver nomineringsprocessen och betydelsen av kontaktkapital på skilda sätt. Validitet i studien har också uppnåtts genom att undersökningen har klara underbyggda teoretiska antaganden.
3.6 Forskningsetiska överväganden
I denna studie har de forskningsetiska övervägande gjorts utifrån vetenskapsrådets huvudkrav gällande individskyddskravet. Det är utgångspunkten i forskningsetiska överväganden (Vetenskapsrådet, 2002 sid 5). Individskyddskravet delas in fyra huvudkrav. Dessa är informationskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet och samtyckeskravet. Det förstnämnda handlar om att forskare ska informera intervjupersonerna om studiens syfte, varför de har valts, deras rätt till att frivilligt delta och rätten till att avbryta sin medverkan när som helst. Det är även önskvärt att lämna in uppgifter om hur och var resultatet av studien
