Sveriges mäktigaste
kvinnor är fortfarande
underordnade män
En kvalitativ studie om hur kvinnor i Sveriges riksdag upplever
maktförhållanden inom politiken i relation till det globala
delmålet 5.5
KURS: Examensarbete i Globala studier, 15 hp
PROGRAM:Internationellt Arbete- inriktning globala studier FÖRFATTARE: Ellen Ericsson, Joanna Jarlén
HANDLEDARE:Ann-Sofie Kall
EXAMINATOR: Johanna Bergström
JÖNKÖPING UNIVERSITY Examensarbete 15 hp Högskolan för Lärande och Kommunikation Globala Studier
Internationellt arbete VT 2020
Sammanfattning
Ellen Ericsson och Joanna Jarlén Antal sidor: 32
Sveriges mäktigaste kvinnor är fortfarande underordnade män
En kvalitativ studie om hur kvinnor i Sveriges riksdag upplever maktförhållanden inom politiken i relation till det globala delmålet 5.5
Jämställdhet är någonting som diskuteras flitigt i politiska debatter. Det blir bättre och bättre världen över men kvinnor ses fortfarande inte ha lika mycket inflytande över beslutsfattande processer som män. Maktpositionerna domineras än idag av män och Sverige är ett av de länder som ännu inte har haft en kvinnlig statsminister. Den här studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod genom semistrukturerade intervjuer utförda med kvinnor i Sveriges riksdag. Studien identifierar vilka upplevelser kvinnor i Sveriges riksdag har gällande förväntningar på kvinnor, bemötande mot kvinnor samt deras möjligheter till höga positioner i politiken. Den ser också över hur de själva upplever sin maktposition samt hur makten är könad. Studien undersöks med de Globala Målen, närmare bestämt delmål 5.5, som grund. Tidigare forskning visar hur kvinnor har det betydligt svårare än män gällande att både ta sig in och stanna kvar i politiken samt uppnå ledarskapsroller. Ett intersektionellt perspektiv är i stort sett frånvarande i den tidigare forskningen, därför har den här studien ett fokus på det. Genom en analys utifrån de teoretiska utgångspunkterna homo- och heterosocialitet, glastak, intersektionalitet, ojämlikhetssystemet samt genussystemet identifieras problematik kring det motstånd kvinnor inom politiken möter samt den rådande könsmaktsordningen. Resultatet visar bland annat att kvinnor i riksdagen i stort begränsas inom politiken men att de trots detta ändå är de mäktigaste kvinnorna i Sverige. Studien bidrar till en ökad förståelse för olika maktförhållanden inom svensk politik samt ger en insyn i hur det egentligen kommer sig att Sverige ännu inte har haft en kvinnlig statsminister.
Nyckelord: Jämställdhet, Politik, Makt, Könsmaktsordning, Genus, Könad, Genussystem,
Glastak, Ojämlikhetssystem, Intersektionalitet, Homosocialitet, Globala Målen
Postadress Gatuadress Telefon Webbplats
Högskolan för Lärande och Gjuterigatan 5 +46 36 10 10 00 https://ju.se Kommunikation (HLK)
Box 1026 551 11 Jönköping
JÖNKÖPING UNIVERSITY Bachelor Thesis 15 credits School of Education and Communication Global Studies
International Work Spring semester 2020
Abstract
Ellen Ericsson och Joanna Jarlén Number of pages: 32
Sweden's most powerful women are still subordinate men
A qualitative study on how women in the Swedish Parliament perceive power relations in politics in relation to The Sustainable Development Goal 5.5
Gender equality is something that is frequently discussed in political debates. It’s getting better all over the world, but women are still not seen to have as much influence over decision-making processes as men. The positions of power are still dominated by men and Sweden is one of the countries that has not yet had a female prime minister. This study is based on a qualitative research method through semi-structured interviews conducted with women in the Swedish Parliament. The study identifies what experiences women in the Swedish Parliament have regarding expectations of women, treatment towards women and their opportunities to reach high positions in politics. It also focuses on how the women themselves perceive their position of power as well as how the power is gendered. The study is examined with The Sustainable Development Goals, more specifically sub-goal 5.5, as the basis. Previous research shows how women have a much harder time than men in terms of both entering and stay in politics and achieving leadership roles. An intersectional perspective is to a high degree absent in previous research, so this study has a specific focus on it. An analysis based on the theoretical principles of homo- and heterosociality, glass ceiling, intersectionality, the inequality system and the gender system identifies problems regarding the resistance women in politics encounter and the prevailing gender power system. The results show, among other things, that women in the Swedish Parliament are largely limited in politics, but that they are nevertheless the most powerful women in Sweden. The study contributes to an increased understanding of different power relations in Swedish politics and gives an insight into why Sweden has not yet had a female prime minister.
Keywords: Equality, Politics, Power, Gender, Gendered, Gender system, Glass Ceiling, The
Inequality System, The Sustainable Development Goals, Intersectionality, Homosociality
Mailing Address Address Telephone Website
Högskolan för Lärande och Gjuterigatan 5 +46 36 10 10 00 https://ju.se Kommunikation (HLK)
Box 1026
Förord
Vi vill börja med att tacka vår fantastiska handledare Ann-Sofie Kall som har stöttat, hjälpt och guidat oss genom uppsatsskrivandet. Tack för tips, inspiration och för att du trodde på oss från start!
Vi vill även rikta ett stort tack till de kvinnor som ställt upp på intervjuer och alltså gjort denna studie möjlig. Tack för att ni, trots fullspäckade scheman, tog er tid för oss och lät oss lyssna på era historier. Vi är så tacksamma för våra mycket intressanta konversationer, ni har inspirerat oss och gett oss lärdomar för resten av livet.
Tack!
Innehållsförteckning
1. Inledning
………..11.1 Syfte och frågeställning………..2
1.2 Disposition………..2
2. Bakgrund
………...33. Tidigare forskning
………....43.1 Grundläggande begrepp i genusforskning………..4
3.2 Kvinnors makt och ledarskapsroller inom politiken………...4
3.3 Jämställdhet i svensk politik………..……….5
4. Teoretiska utgångspunkter
………....64.1 Homo- och heterosocialitet……….6
4.2 Glastak………7
4.3 Intersektionalitet……….8
4.4 Ojämlikhetssystem………..8
4.5 Genussystem………...10
5. Metod och material
………..105.1 Val och beskrivning av metod………10
5.2 Avgränsningar och urval………....11
5.3 Intervjuprocess………...11
5.4 Bearbetning av intervjuerna………...12
5.5 Etiska riktlinjer………...13
5.6 Metoddiskussion………13
6. Resultat och analys
………..146.1 Syn på jämställdhet………... 14
6.2 Förväntningar på kvinnor inom politiken………..15
6.3 Bemötandet mot kvinnor inom politiken………...20
6.4 Kvinnor i ledarskapsroller……….24
6.5 Makten som ledamot i Sveriges riksdag………... 28
7. Avslutande diskussion
……….301. Inledning
Angela Merkel och Édith Cresson. Kim Campbell, Ana Jara och Theresa May. Erna Solberg, Helle Thorning-Schmidt, Mari Kiviniemi och Jóhanna Sigurðardóttir.
Alla de här kvinnorna har någonting gemensamt. Kvinnorna har nämligen alla varit regeringschef i sina respektive länder. Trots att detta bara är ett litet urval av alla världens kvinnor som styrt så går det inte att hitta någon svensk kvinna bland alla namn världen över. Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder och placeras högt upp på alla listor gällande jämställdhet. Sverige betraktas internationellt som ett föredöme i jämställdhetsfrågor och får ständiga lovord, hyllningar och beröm för landets arbete med jämställdhet (World Economic Forum, 2018). Vi är själva inte heller sena med att bekräfta Sverige som ett fantastiskt jämställt land fastän vi på många plan ligger efter flera andra länder. Till exempel har alla våra nordiska grannländer haft, och i vissa fall har, en kvinna som statschef. De fyra sistnämnda namnen ovan är alla exempel på regerande kvinnor från Norge, Danmark, Finland och Island. Vad är det som gör att Sverige inte släppt fram kvinnor i politiken på samma sätt som i dessa länder?
Om det tittas på hur det ser ut i olika regioner världen över så har norden den högsta genomsnittliga procentsiffran av representation för kvinnor i parlament. Andra regioner efterföljer på betydligt lägre siffror vilket ytterligare förtydligar att norden och därav Sverige är ett föredöme när det kommer till jämställdhet. Globalt så har dock andra länder i världen ändå fler kvinnor i sina parlament än vad Sverige har, Rwanda är till exempel det land med högst representation av kvinnor i världen med en procent på hela 61,3. Det här kan låta helt fantastiskt men det är också så att i stora delar av världen saknas det kvinnor i beslutsfattande processer. Genomsnittssiffran för kvinnor i nationella parlament är endast 24,3 procent och i 27 länder i världen är siffran så låg som under tio procent, dessutom finns det i tre länder ingen representation av kvinnor alls. Det här är någonting som måste förändras då det tydligt går att se att med ett jämställt parlament där kvinnor finns med i beslutsfattande processer går det att åstadkomma större och viktigare förändringar. (UN Women, 2019)
Sverige har en feministisk regering som jobbar med jämställdhet på alla nivåer, vilken också har integrerat de globala jämställdhetsmålen i sina egna jämställdhetsmål (Regeringskansliet, 2019). Det här är ett pågående arbete som ska få kvinnor in i politiken och Sverige har faktiskt lyckats med det. Inom Sveriges politiska väggar ryms många kvinnor. Svenska riksdagen kan ses som jämställd när det kommer till representations sett och det är en bra start, att ha ungefär lika många män som kvinnor (Sveriges Riksdag, 2019). Oavsett kön finns, på pappret, samma möjligheter till ledarskapsroller inom Sveriges riksdag. Ändå återfinns i allra högsta grad män på majoriteten av maktpositioner (Säll, 2019).
Svensk politik har uppenbarligen svårt att släppa fram kvinnor. Förväntningarna är höga, bemötandet skiljer sig i stort från det mot männen och möjligheterna till utveckling för
kvinnor är för låga. Genom flertalet gjorda intervjuer med kvinnor i Sveriges riksdag har en övergripande bild av hur de reella maktförhållandena ser ut för kvinnor i svensk politik tagits fram. Dessutom med ett intersektionellt perspektiv, vilket kan hjälpa till att förklara hur olika maktordningar samspelar då maktförhållanden även skiljer sig åt mellan olika kvinnor generellt i samhället. Sverige är som sagt ett av världens mest jämställda länder, men har fortfarande lång väg kvar att gå. Hur ser kvinnor som är politiker i Sverige på det här? 1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med den här studien är att genom kvalitativ forskning och med det globala delmålet 5.5 som grund undersöka hur kvinnor som ledamöter i Sveriges riksdag upplever olika maktförhållanden i svensk politik. Det här besvaras utifrån kvinnor i riksdagens egna erfarenheter kring förväntningar, bemötande, ledarskapsroller och ansvar i förhållande till tidigare forskning samt teoretiska utgångspunkter. Fokus ligger även på uppfattningen kring den makt man som politiker och ledamot har i samhället. Syftet ämnas besvaras utifrån följande frågeställningar;
● Hur är maktförhållandena i svensk politik könade?
● Hur är det att som kvinna vara riksdagsledamot i Sverige?
● På vilka sätt upplever kvinnor i riksdagen sin egen maktposition? 1.2 Disposition
Efter det inledande avsnittet, som har till avsikt att ge en första inblick i ämnet, följer syfte och frågeställningar ämnade för studiens genomgående innehåll. Därefter följer avsnittet bakgrund där de Globala Målen samt Sveriges egna jämställdhetsmål förser läsaren med nödvändig grundläggande information kring hur världen globalt och Sverige nationellt jobbar med kvinnors rättigheter. Bakgrundsavsnittet ger även läsaren en förförståelse kring studiens relevans och innehåll eftersom att studien med hjälp av bakgrundsinformationen sätts i en kontext. Studiens tredje avsnitt behandlar tidigare forskning som gjorts inom studiens område. Både forskning gällande politiken världen över och svensk politik har hanterats. Sedan följer de teoretiska utgångspunkterna vilket är studiens fjärde avsnitt. Här beskrivs de teoretiska begrepp som är relevanta för studiens genomförande samt hur de kommer att användas i resultatanalysen. Efterföljande avsnitt behandlar studiens metod och material, där metodval, avgränsningar, empiri samt utmaningar som stötts på under studiens gång beskrivs. Resultat och analys presenteras därefter i studiens sjätte avsnitt där det behandlade och bearbetade empiriska material som samlats in resoneras kring. I det sjunde och sista avsnittet återfinns en avslutande diskussion där studiens syfte och frågeställningar besvaras samt en reflektion kring studiens resultat och förslag till framtida forskning. Slutligen följer en referenslista med studiens alla källor samt relevanta bilagor.
2. Bakgrund
Ett sätt att säkerställa alla kvinnors rätt till deltagande i politiken är genom olika delegationer och mål. År 2015 tog Förenta Nationernas medlemsländer den 25 september sig an Agenda 2030, en universell agenda som innefattar Globala Målen för hållbar utveckling. Globala Målen har 17 olika mål tillsammans med 169 delmål och 230 globala indikationer. Agenda 2030 och Globala Målen har världens ledare tillsammans antagit och är den mest ambitiösa överenskommelsen för hållbar utveckling någonsin. Det finns tre dimensioner inom hållbarhet vilka är social, ekonomisk och miljömässig, och inom dessa dimensioner återfinns det bland annat att uppnå minskade ojämlikheter och orättvisor i världen (Globala Målen, 2017).
Mål nummer 5 i Globala Målen heter “Jämställdhet”. Målet är att uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt. Målet, jämställt mellan kvinnor och män, beskrivs som en förutsättning för att nå en hållbar och fredlig utveckling. En rättvis fördelning av resurser, inflytande och makt är det jämställdhet handlar om och det är bevisat gång på gång att politisk, ekonomisk och social jämlikhet mellan könen bidrar till alla dimensioner av hållbar utveckling. Delmål 5.5 innebär att fullt och faktiskt säkra kvinnors deltagande och lika möjligheter till ledarskap på alla beslutsnivåer i det politiska, ekonomiska och offentliga livet (Globala Målen, 2020).
Sverige jobbar genom de Globala Målen med egna jämställdhetsmål. Det finns ett övergripande mål i de svenska jämställdhetspolitiska målen som uttalas att “kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”. Fokus ligger delvis på strukturer, processer och villkor i samhället men även den enskilda individens frihet, kopplat till kön och makt. Sveriges regering har därefter sex delmål som de arbetar efter för att uppnå jämställdhet, där det också blir tydligt att maktbegreppet är centralt i jämställdhetspolitiken. Ett av dessa delmål Sverige har formulerat gäller formella politiska rättigheter och fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män inom samhällets alla sektorer. Sveriges regering vill att halva den reella makten ska uppnås av kvinnor, detta kan direkt kopplas till delmål 5.5. Såväl som att målet strävar efter en ökad kvinnlig representation i samhällets maktområden, så strävar det för kvinnor och mäns lika möjlighet att delta och påverka i beslut (Regeringskansliet, 2017).
I Sverige görs alltså mycket för att uppnå jämställdhet, vilket också har gett resultat när det kommer till representation inom politiken. Sveriges politik är det område i samhället som är mest jämställd när det gäller könsfördelning (SOU, 2007:108). Även om representationen i den svenska politiken visar på en god jämställdhet behöver det inte nödvändigtvis betyda att maktfördelning och inflytande är jämnt fördelat mellan män och kvinnor. Det ligger mycket fokus på den formella jämställdheten och således mindre fokus på den reella jämställdheten, som innebär lika förutsättningar oavsett kön (Säll, 2019).
3. Tidigare forskning
I kommande avsnitt har en litteraturgenomgång gjorts för att få en överblick av tidigare forskning gällande fokus på kvinnor i politiken. Både forskning som fokuserar på hur det ser ut inom politiken världen över men även forskning som endast fokuserar på politiken i Sverige har bearbetats.
3.1 Grundläggande begrepp i genusforskning
De två centrala och betydelsefulla begreppen inom genusforskning är kön och genus. Det är viktigt att tidigt inom genusforskningen skapa en förståelse för skillnaden mellan det sociokulturella och skapade könet, genus, och det biologiska könet. I Sverige introducerades en åtskillnad mellan kön och genus på 1980-talet, där genusbegreppet snabbt vann politiskt gehör (Lykke, 2009). Att genusbegreppet introducerades underlättade att på ett systematiskt sätt kunna tala om kvinnor och män, om manligt och kvinnligt, utan att behöva koppla detta till biologiska skillnader mellan könen (Ambjörnsson, 2003). Genus är en social och kulturell konstruktion som skapar föreställningar om hur en kvinna och en man ska vara, det syftar till en fördelning mellan kvinnligt och manligt. Genus används vanligtvis för att understryka det relationella och föränderliga i maskulinitet och femininitet. Kön däremot beskrivs som biologiska skillnader mellan människor (Dahl, 2016).
Precis som att genus blev en reaktion på könsbegreppet så utvecklas och fördjupas även genusbegreppet. Intersektionellt perspektiv är ett begrepp inom genus och syftar till att sätta maktförhållanden mellan könen parallellt med andra maktskillnader. Ofta är detta en kritik mot just genusbegreppet, att det inom forskning saknas en intersektionell aspekt (Lykke, 2003).
3.2 Kvinnors makt och ledarskapsroller inom politiken
De senaste decennierna har det skett en global förändring som i många länder inneburit att kvinnor har fått förbättrad tillgång till politiskt makt. Kvinnor har större möjlighet att nå maktpositioner och ledarskapsroller än någonsin tidigare och till representation sett så är det ofta jämställt, trots detta så kvarstår fortfarande utmaningar för att uppnå reell jämställdhet (Alexander, Bolzendahl & Jalalzai, 2016). Forskning har visat att länder med större politisk frihet och där medborgare har rätt till och är uppmuntrade att yttra sina rättigheter ger kvinnor större möjligheter till högre deltagande i politiken (Bullough, et al., 2012). O’Brien (2015) har undersökt hur kön och politiskt ledarskap i tio länder har sett ut de senaste 50 åren och menar att kvinnor och män ofta har olika möjlighet att uppnå ledarskapsroller, såväl som makt. De olika könen har alltså olika förutsättningar där kvinnor generellt har det svårare. Kvinnor kan ofta få de ledarskapsroller som inte anses lika attraktiva, bland annat inom områden såsom vård, omsorg och kultur. Detta styrks av Alexander, Bolzendahl och Jalalzai (2016) som menar att detta kan leda till att kvinnor blir uteslutna från mycket av de viktiga besluten och att de därför inte når samma makt som män.
Folke och Rickne (2016) menar att idén om ett glastak kan förklara bristen på kvinnor i högre positioner inom politiken. Deras forskning fastställer att kvinnor hålls tillbaka från de övre nivåerna i politiska organisationer med ett så kallat glastak. Det finns alltså idag hinder för kvinnor inom politiken i Sverige. Detta menar forskarna på är anmärkningsvärt, då Sverige anses som ledande inom jämställdhet i politiken och det skulle då tyda på att det troligtvis är så i andra delar i världen också. Deras forskning pekar även på att det låga antalet kvinnor i beslutsfattande processer och samhällets frånvaro av kvinnor på betydelsefulla positioner får en saknad av kvinnliga preferenser i politiska beslut. Detta är någonting som Gains och Lowndes (2014) styrker i sin studie då de menar att fler kvinnor i beslutsfattande processer skulle gynna kvinnor, som alltså nu hamnar i skymundan. Om kvinnor inte finns med i politiska beslutsfattande processer försvinner en stor samhällsgrupps syn på viktiga beslut som ska tas, vilket i stort missgynnar en nation (Folke & Rickne, 2016). O’Brien (2015) är i sin studie inne på samma spår och pratar om kvinnor som finns med i beslutsfattande processer. Hon menar på att kraven på kvinnor i betydelsefulla positioner är betydligt högre än kraven på män i samma positioner. I forskningen tas det även upp att kvinnor i högre grad, på grund av press, hoppar av betydelsefulla positioner och missar sin chans att få vara med i beslutsfattande processer. Erlandsson (2019) har gjort en studie kring om kvinnor och mäns chanser att nå en viss roll påverkas av vilket kön den som rekryterar har. Erlandsson fokuserar på hur det ser ut i Sverige och hon visar på att män föredrar att rekrytera andra män framför kvinnor. Studien visar att överlag så ger män företräde till andra män, men att samma mönster inte visas för kvinnor. Erlandsson menar att detta tyder på könsdiskriminering inom rekryteringsprocesser.
3.3 Jämställdhet i svensk politik
Erikson (2017) har utfört forskning inom svensk politik, där hon har fokuserat på jämställdheten i Sveriges riksdag. Med hjälp av intervjuer med manliga och kvinnliga riksdagsledamöter har Erikson undersökt om de oavsett kön har samma möjligheter att bedriva sina uppdrag. Det är viktigt att påpeka att överlag visade forskningen att många av ledamöterna benämnde riksdagen som jämställd. Forskningen visade dock trots det på att politiken länge varit ett manligt domän vilket ställer det till det för kvinnor inom politiken. Det blir för det första svårare att ta sig in som kvinnlig politiker, men sedan har också kvinnor en tendens, när de väl har kommit in i politiken, att lättare utsättas för diskriminering då kvinnor inte självklart passar in i den givna rollen i hur en politiker förväntas vara. Detta är någonting som påverkar kvinnors makt och inflytande i politiken (Erikson, 2017).
Trots att det tycks verka jämställt inom den svenska politiken, enligt respondenterna i tidigare nämnda studie, så är det också mycket som talar emot att det skulle vara så. Kvinnor har det generellt sett svårare och ett exempel på det är att kraven på kvinnor alltid är högre i förhållande till hur det ser ut för männen. Detta påverkar kvinnors makt i politiken på det sättet att det är svårare för kvinnor att visa sig kompetenta, svårare att bli tagna på allvar och kvinnor har det tuffare att ge sig in i debatter. Andra exempel är att kvinnliga politiker i stort
utsätts för härskartekniker och blir förlöjligade samt tas för att vara sekreterare eller assistent vilket försvårar kvinnors roll i politiken (Erikson, 2017).
Liinasson (2017) förklarar att kvinnor ofta benämns som en homogen grupp och att det är något som kan vara problematiskt. Något som, enligt henne, är viktigt att ha med när det talas om jämställdhet är ett intersektionellt perspektiv. Hon menar att det blir problematiskt att inte ta in andra faktorer än bara kön, såsom klass och etnicitet. Det framgår i hennes studie att Sveriges regering inte har en intersektionell förståelse av begreppet kön i jämställdhetspolitiken och deras delmål, utan att de utgår från vita, svenskfödda medelklasskvinnor och -män. Detta är värt att ta upp för att visa på att det finns olika dimensioner av jämställdhetsproblemet.
Vikten av ett intersektionellt perspektiv kommer fram i den statliga utredningen Låt fler
forma framtiden! (SOU 2016:5), en utredning som fokuserar på politisk påverkan.
Utredningen handlar både om möjligheten att som förtroendevald kunna utöva inflytande men även om att som enskild individ eller grupp kunna påverka politiska beslutsfattare. Det understryks även att det är av stor vikt att alla grupper ska representeras inom politiken, för att på så sätt kunna inkludera allas lika möjligheter till inflytande och delaktighet. Det vill säga att faktorer som exempelvis bakgrund, ålder eller kön inte ska göra någon skillnad i hur möjligheten att delta i politiska beslut ser ut. I utredningen diskuteras det utifrån teorin intersektionalitet att kvinnor utsätts för mer diskriminering om de dessutom har en svagare socioekonomisk position i samhället eller är utrikesfödda. Det understryks dock att detta även gäller män, då det finns fler utrikesfödda kvinnor än män som är fullmäktigeledamöter. Det framkommer även att det finns en maktkoncentration där vissa samhällsgrupper är underrepresenterade. Denna utredning visar på att det finns en medvetenhet om att ett intersektionellt perspektiv är viktigt inom politiken och dess beslutsfattande processer.
4. Teoretiska utgångspunkter
De teoretiska utgångspunkterna för denna studie bygger på fem begrepp med utgångspunkt i den tidigare forskningen, homo- och heterosocialitet, glastak, intersektionalitet,
ojämlikhetssystem samt genussystem.
4.1 Homo- och heterosocialitet
Wahl, Holgersson, Höök och Linghag (2011) beskriver homosocialitet som segregeringen mellan män och kvinnor i organisationer, framförallt hur könsordningen på maktpositioner alltjämt återskapas. Det här innebär att män till följd av överordnad och dominans på maktpositioner har en benägenhet att inställa och identifiera sig med andra män. Detta leder till att män ofta väljer män till högre positioner, vilket i sin tur kan vara hindrande för kvinnor. Dock framgår det även att avsikten med att män bekräftar varandra ej behöver vara att utesluta kvinnor men att det får den effekten (ibid., 2011). Homosocialitet är alltså centralt för att förstå rekryteringen av ledare som en könsordnande process, där män är överordnade
kvinnor. Det förklarar varför män dominerar på maktpositioner i samhället samt i organisationer (Holgersson, 2003). En central del i homosocialiteten är det känslomässiga inslaget som beskrivs som homosocialt begär. Det här blir synligt i känslomässiga relationer mellan äldre och yngre män, det vill säga den omsorg män visar varandra, exempelvis vid ledarsuccessioner (Wahl et al., 2011).
Med synsättet homosocialitet följer begreppet heterosocialitet, som förklarar på vilket sätt kvinnor också är delaktiga i processen. I många situationer är även kvinnor en viktig del av homosocialitet, detta visar sig på så sätt att kvinnor verkar som bekräftande publik till män. Begreppet heterosocialitet beskriver alltså kvinnors sätt att relatera till och bekräfta män och samtidigt söka bekräftelse från män. Det här sker bland annat genom att aktivt uttrycka sitt gillande mot män och visa att man som kvinna inte stödjer kvinnor genom att öppet ignorera eller motarbeta andra kvinnor. Heterosocialitet beskrivs som en könsneutral strategi, där mäns överordning i de homosociala processerna legitimeras genom att kvinnor förnekar eller tonar ner betydelsen av kön. Kvinnor är underordnade män från maktsynpunkt och försöker därför orientera sig mot män för att klara sig bättre, något som är gemensamt för alla uttryck för heterosocialitet. Förklaringen är att både män och kvinnor orienterar sig mot makten för att överleva och detta innebär oftast att visa lojalitet med män (Wahl et al., 2011).
Med utgångspunkt i studiens syfte kan begreppen homo- och heterosocialitet användas för att identifiera och analysera varför männen sitter på de högsta maktpositionerna i svensk politik. Dessa begrepp tillsammans med intervjuerna kan bidra till att ge en förklaring till varför kvinnor i politiken fortfarande är underordnade män.
4.2 Glastak
Glastak är något som när det talas om maktskillnader mellan män och kvinnor beskrivs som ett osynligt men mycket påtagligt hinder som kvinnor i karriären möter när de når en viss nivå (Göransson, 2007). Glastaket innebär alltså strukturer som hindrar kvinnor från att avancera och detta sker på grund av systematisk könsdiskriminering. Alltså kan män obehindrat göra framsteg i sin karriär medan kvinnor mot samma mål stöter på ett dolt tak. Det här betyder att kvinnor inte bedöms utifrån sina kvalifikationer utan snarare bedöms utifrån sitt kön (Wahl, 2003). Ofta uppkommer ett glastak till följd av att kvinnor är en minoritet i organisationen, detta just för att män visar en tendens på att välja andra män (Sjögren & Sällvik, 2006). Glastaket kan bli lätt att identifiera när män och kvinnor ska ta ställning till huruvida begreppet glastak förekommer. De allra flesta män påstår nämligen att män och kvinnor har samma villkor i arbetet, medan detta är någonting som endast en liten andel av kvinnor håller med om. Män ser inte att det finns systematiska hinder för kvinnor och anser att ansvaret ligger hos kvinnan själv. Genom detta blir glastaket extra tydligt (Wahl, 2003).
Många kvinnor anser att en gemenskap med andra kvinnor verkar som kontakter och förebilder och blir som ett stöd och en trygghet för kvinnorna. Därmed kan gemenskapen motverka glastaket. Att stödet som ges kommer från kvinnor i samma position blir också extra effektivt (Blomqvist, 1994). Genom chanserna att utbyta och samtala kring erfarenheter menar kvinnorna att det gör det enklare att se sin egen förmåga och skicklighet (Kanter, 1993).
Begreppet glastak kan användas till hjälp för att uppfatta och påvisa de anledningar bakom svårigheterna att för kvinnor i politiken komma upp till vissa positioner samt på vilket sätt det går att komma igenom glastaket. Begreppet tillsammans med homo- och heterosocialitet kan ge en djupare förståelse till företeelserna gällande mäns överordning över kvinnor.
4.3 Intersektionalitet
Begreppet intersektionalitet avser skärningspunkter mellan olika maktstrukturer och hur dessa spelar en roll i formationen av makt. Begreppet infördes för att förstå hur ras- och könsdiskriminering ofta sker parallellt och att de därför kan vara svåra att särskilja. Intersektionalitet handlar om hur genus krockar och samverkar med andra sociala grupperingar, såsom etnicitet, klass, religion och sexualitet (Molina, 2016). I Sverige representeras ofta kvinnor som grupp av vita “svenska”, heterosexuella kvinnor från medelklassen. Kvinnor som grupp kan användas för att synliggöra maktrelationer dem emellan och för att analysera gruppen ur ett intersektionellt perspektiv. Det här kan vara till stor hjälp för att synliggöra samspelet av olika maktordningar (Wahl et al., 2011).
Utifrån studiens syfte används begreppet intersektionalitet som utgångspunkt för att förtydliga olika maktrelationer kvinnor emellan. Detta för att peka på maktstrukturer andra än den mellan könen, och visa på att det finns ytterligare faktorer som spelar in i att nå högre positioner.
4.4 Ojämlikhetssystem
Ojämlikhetssystemet är någonting som Acker (2011) definierar som “löst sammankopplade praktiker, processer, handlingar och meningar som skapar och upprätthåller klass-, genus-och rasojämlikhet” genus-och berättar att det är uppenbart att ojämlikhet förekommer överallt, att dessa finns inom alla organisationer. I denna studie ligger fokus på ojämlikhetssystemets del kring könsskillnader och en av de första sakerna som tas upp är att kön och genus är ett faktum i alla organisationer. Förutom detta tycks det vara så att ålder är en betydelsefull anledning till ojämlikhet men att det trots det ej är lika djupt rotat som kön.
Ojämlikhetssystemet tar upp att arbeten och yrken kan vara internt könssegregerade. Med detta menas att om en uppdelning mellan kvinnodominerade och mansdominerade områden har blivit mindre skarp så handlar det om att uppdelningen angivit nya former. Omvandling och särskiljning har alltså skett när kvinnor tagit sig in på mansdominerade yrken. Detta leder
till att kvinnor och män inom samma yrke ofta har olika arbete. En annan företeelse som ojämlikhetssystemet identifierar är att även om det existerar både män och kvinnor som är chefer så är de båda könen inte alltid på jämlik fot med varandra. Det är nämligen ideligen så att män förbereds till ytterligare steg uppåt i karriären medan kvinnor inte förbereds för avancemang och därmed hämmas och hålls tillbaka. En anledning är att kvinnor anses vara stödjande och ompysslande. Kön är därmed en viktig faktor vid bedömning av maktskillnader (Acker, 2011).
Ytterligare en faktor till förhindrande mot kvinnliga professionsutövare och chefer är att de stöter på motstånd när de försöker utöva makt på samma sätt som män. En framgångsrik ledare identifieras med egenskaper som styrka, aggressivitet och tävlingslystnad, vilka anses som manligt. Den kvinna som utövar makt bryter mot den sociala regel som lyder att kvinnan är underordnad mannen. Det förklaras att i och med detta riskerar kvinnan att bli stämplad som exempelvis “kärring” eller “bitch”. Vidare påvisar ojämlikhetssystemet att när det kommer till att avancera inom arbete så är kompetenskriterier ingen garanti för könsneutrala beslut. Det förefaller nämligen så att kompetens är en bedömningsfråga och beslutet påverkas ofta av att vita män anses mycket mer kompetenta och bättre lämpade än kvinnor. Ojämlikhetsystemet visar också på att vita män tenderar att stänga ute kvinnor på olika sätt. Detta genom bland annat att inte lyssna, inte bjuda med och inte vara intresserade av dess åsikter. Även sexuella trakasserier förekommer, dessa beskrivs också som att de är uppenbara för offret men inte uppenbara för andra (Acker, 2011).
Vidare förväntas kvinnor uppträda och klä sig som sexuellt attraktiva kvinnor, särskilt inför män. Ojämlikhetsystemet urskiljer även att informell utestängning och outtalad nedvärdering är något som sker mot kvinnor och att de är utbredda företeelser vilka är svåra att bevisa och bekräfta, samt är svåra att förhindra. Avslutningsvis menar Acker på att ojämlikhetsystemet kan bekämpas och förändras men att det är svårt. En anledning till det är att det är svårt för de redan privilegierade vita männen att ge upp sina förmåner. Ökad jämlikhet kan uppfattas och kännas som ett påhopp mot ens värdighet och manlighet. Sedan är det också så att ojämlikheten är osynlig för de privilegierade och det är inte lätt att öppna deras ögon för vad som sker, det intima bandet mellan privilegium och könsidentitet gör det speciellt svårt att rubba privilegiet (Acker, 2011).
Ojämlikhetsystemet kan med grund i syftet för studien ge en beskrivning kring de systematiska ojämlikheter som finns mellan de båda könen. Begreppet ger en bred förståelse kring hur förväntningar på kvinnor och bemötande mot kvinnor skiljer sig i förhållande till män. Ojämlikhetssystemet bidrar även till djupare insikt i hur maktförhållanden är könade. Detta är viktigt för studiens kommande analys.
4.5 Genussystem
Varje samhälle upprätthåller enligt Hirdman (1988) ett ordningssystem där kvinnor och män tillskrivs olika uppgifter, roller och positioner. Detta systemet kallas för genussystem. Genussystemet består av två olika logiker, där det första är isärhållandet mellan manligt och kvinnligt, och det andra är hierarkin där mannen är norm och kvinnan står för det avvikande (Gemzöe, 2014).
Den första logiken, isärhållandet, menar till att manligt respektive kvinnligt inte bör blandas med varandra och att de ses som varandras motsatser. Detta medför att kvinnor och män finns på olika arenor i samhället, där ett tydligt exempel är att kvinnor och män befinner sig inom olika sektorer, samt på olika positioner inom organisationer. Logik nummer två, den manliga hierarkin, tar sig uttryck bland annat genom att det män gör betraktas som mer värdefullt än det kvinnor gör. Detta medför att män ofta väljs framför kvinnan och på så vis når högre maktpositioner i samhället. Ur isärhållandet av manligt och kvinnligt så legitimeras den manliga normen, eller som Hirdman uttrycker det, den generella underordningen av kvinnor. I genussystemet framgår det också att kvinnor har funnit sig i sin underordnade position (Hirdman, 1988).
Genussystem som teoretisk utgångspunkt används för att analysera könsmaktsordningen inom svensk politik samt framställa de processer och strukturer som skapar och upprätthåller ojämlikheter och diskriminering. Detta med en grund i studiens syfte och frågeställning.
5. Metod och material
I nedanstående avsnitt följer en beskrivning av studiens tillvägagångssätt för hur syfte och frågeställningar besvaras. Avsnittet innehåller beskrivningar av metodval, avgränsningar, insamling samt bearbetning av data och följs av en metoddiskussion.
5.1 Val och beskrivning av metod
Denna studie består av kvalitativa semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med tolv kvinnor i Sveriges riksdag. Valet av denna metod har ansetts bäst lämpad för att uppnå studiens syfte, då fokus i studien ligger på intervjupersonernas personliga upplevelser. I semistrukturerade intervjuer är det stort fokus på intervjupersonens förståelse av beteenden, mönster och händelser, vilket är av stor vikt i den här studien. Semistrukturerade intervjuer bygger på öppna frågor som ger respondenten en möjlighet att uttrycka sina egna tankar och åsikter. Denna typ av intervjuer ger också utrymme för flexibilitet och följdfrågor. Tack vare flexibiliteten blir intervjun mer naturlig då det inte krävs ett strikt manus och följdordningen på frågorna kan skifta från intervju till intervju (Bryman, 2011).
5.2 Avgränsningar och urval
Syftet med den här studien är att få en överblick på kvinnors uppfattning kring deras egen makt och inflytande i politiken. I studien har väl avvägda och tydliga avgränsningar gjorts för att få fram relevant empiriskt material. En tidig avgränsning gjordes genom valet att fokusera på enbart Sverige, dock med en grund i de Globala Målen med fokus främst på delmål 5.5. Studien har även en avgränsning till att endast ha med kvinnor som respondenter då målet med studien är att få fram just kvinnors upplevelser och tankar om olika maktförhållanden. Urvalet smalnades sedan av ytterligare genom att fokusera på endast ledamöter inom Sveriges riksdag. Ett introduktionsmail (se bilaga 1) skickades ut till 24 potentiella intervjupersoner som uppfattades som relevanta för studien. Respondenterna valdes ut genom ett obundet slumpmässigt urval, vilket innebär att varje kvinnlig ledamot hade samma möjlighet att komma med i urvalet (Bryman, 2011). Introduktionsmailet skickades till tre slumpmässigt utvalda kvinnor från vardera parti som representeras i Sveriges riksdag. Utifrån dessa 24 personer svarade 14 stycken att de kunde och ville delta. Dock blev ett fåtal senare inställda och till följd av detta skickades ytterligare mail ut till sex möjliga respondenter inom de partier där det saknades intervjupersoner. Till sist kunde tolv intervjuer utföras med minst en respondent från varje parti (se tabell 1, s. 12-13).
5.3 Intervjuprocess
Inför intervjuerna utformades en intervjuguide (se bilaga 2), vilken innehåller en lista över relevanta teman med tillhörande frågor relaterat till studiens frågeställningar. Intervjuguiden har utformats med hänsyn till utrymme för möjliga följdfrågor och ändring av frågornas ordningsföljd. Intervjuerna startas med kortare introduktionsfrågor om respondentens bakgrund inom politiken för att värma upp och på så sätt, om möjligt, göra intervjusituationen mer bekväm (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014). Intervjuguiden är sedan uppdelad i två huvudteman som vardera har tre ytterligare teman, detta för att underlätta intervjuprocessen genom att få en logisk ordningsföljd. De två valda huvudtemana är kopplade till studiens frågeställningar och fokuserar på kvinnors upplevda makt i svensk politik samt det privilegium och den maktposition det innebär att vara riksdagsledamot. De följande frågorna är kopplade till dessa två huvudområden.
Intervjuerna var från början planerade att göras genom ett fysiskt möte, men på grund av den situation som infann sig under våren 2020 med Covid-19 så var inte detta längre en möjlighet. Istället blev videosamtal via Zoom att föredra då det i mångt och mycket närmast kan likställas med fysiskt möte. När intervjuerna utfördes var därför elva intervjuer via Zoom samt Skype, och en intervju kunde utföras fysiskt vilken tog plats i riksdagen. Genom fysiska intervjuer går det lättare att urskilja reaktioner och ansiktsuttryck hos respondenten och det är enklare att skapa en tillitsfull situation. Det kan förstås som att det skulle ha gynnat studien att endast utföra fysiska intervjuer, men videointervjuer är i stort ett lika bra alternativ (Bryman, 2011). Alla tolv intervjuer utfördes inom loppet av en vecka och i genomsnitt tog intervjuerna 45 minuter att genomföra. Vid samtliga intervjuer deltog båda författarna för att
stärka kvalitén av intervjuerna samt att en kunde föra anteckningar under intervjuns gång. Samtliga intervjuer spelades in med respondenternas godkännande och transkriberades senare.
5.4 Bearbetning av intervjuerna
Efter att det empiriska materialet samlats in så transkriberades varje inspelning av intervjuerna så nära inpå intervjutillfället som möjligt. Detta för att intryck, detaljer och kontext från vardera genomförd intervju ska vara så likt den verkliga intervjun som möjligt då det finns ett intresse, dels av vad respondenten säger, men också hur den säger det (Bryman, 2011). Varje intervju transkriberades ordagrant, vilket resulterade i att de slutliga transkriberade intervjuerna blev åtta till fjorton sidor långa dokument.
Efter transkribering påbörjades kodning av det empiriska materialet, där varje intervju kodades var och en för sig. Studien har använt sig av en induktiv tematisk analysmetod vilket innebär att under bearbetningen av datamaterialet har teman fastställs och identifierats (Kvale och Brinkmann, 2009). När samtliga intervjuer kodats så delades de relevanta delarna in i olika teman och i sökandet har återkommande och liknande teman, samt teman som består av samhällsvetenskapliga begrepp identifierats. Studiens syfte och frågeställning har också agerat utgångspunkt för att hitta teman relevanta för studiens ändamål. Genom det kodade och tematiserade materialet har det sedan kunnat dras slutsatser och utläsas ett resultat. Relevanta citat har valts ut från intervjuerna för att förstärka förståelsen kring vad som sägs. Citaten har tagits från samtliga personer utifrån valda teman. Alla intervjupersoner har efter kodning anonymiserats och fått nya namn i studien. Detta för att det inte ska framkomma vem intervjupersonen är och vad hon uttryckt eftersom studien kan betraktas behandla känsliga ämnen. Även respondenternas partitillhörighet har anonymiserats men för att vara så transparent som möjligt visar nedanstående tabell hur många av respondenterna som tillhör samma parti. Namn Partitillhörighet Agnes Parti 1 Amanda Parti 5 Charlotte Parti 5 Evelina Parti 3 Hanna Parti 3 Jessica Parti 7 Johanna Parti 2 Karin Parti 8
Katarina Parti 6 Nora Parti 1 Pernilla Parti 2 Tina Parti 4
Tabell 1: Respondenternas fiktiva namn samt partitillhörighet
5.5 Etiska riktlinjer
För att studien ska förhålla sig till de etiska riktlinjer som finns så har respondenterna informerats om studiens forskningssyfte och vad för metod som använts både inför själva intervjun men också genom mail. De har även informerats om att studien var frivillig, detta för att fullgöra såväl informationskravet samt samtyckeskravet. Konfidentialitetskravet uppfylldes genom att ge information angående att deras personuppgifter endast skulle hanteras av studiens författare samt möjligtvis handledare. Det har då också förklarats att respondenternas namn samt deras partitillhörighet kommer att anonymiseras i den färdiga studien, detta för att de ska känna sig trygga och fria att uttrycka sig. Genom att även informera om att materialet endast används för forskningsändamålet uppnåddes slutligen nyttjandekravet. Studien följer på så sätt de etiska principerna som gäller för samhällsvetenskaplig forskning (Bryman, 2011).
5.6 Metoddiskussion
En fördel hade för studien varit att utföra pilotstudier. Detta för att säkerställa att intervjufrågorna fungerar för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Hade det varit problem med frågorna för intervjun hade det genom en pilotundersökning gått att åtgärda dessa, samt att rätta till frågor som verkar svåra att förstå (Bryman, 2011). En pilotstudie prioriterades dock bort i brist på tid. Trots detta fungerade de allra flesta intervjufrågor som tänkt och ett rikt empiriskt material framtogs utan att en pilotstudie genomförts.
Tanken med studien är att i största möjliga mån ha ett intersektionellt perspektiv. Dock finns medvetenhet kring att studien till stor del bara tar hänsyn till två kön och att de som inte identifierar sig inom de biologiska könen kan komma att känna sig missgynnade. Studien betraktas dock vara en mindre sådan och utrymme till annat än de biologiska könen gick inte att ta hänsyn till.
Reliabilitets- och validitetskraven är begrepp som främst används inom kvantitativ forskning och eftersom den här studien är en kvalitativ sådan är dessa begrepp svåra att följa. Exempelvis kan denna studie vara svår att replikera eftersom det är svårt att återuppta en social situation (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014). Alla kvinnor har olika upplevelser och svaren kommer därav i genomförande av intervjuer alltid skilja sig. Det är därför av största vikt i studien att visa sig så transparent som möjligt genom både uppvisande av
introduktionsmail samt intervjuguide. Studien behandlar tolv kvinnors upplevelser vilket gör det är svårt att dra slutsatser kring om det som sägs representerar alla kvinnor i riksdagen. Dock har dessa tolv intervjupersoner liknande svar och erfarenheter vilket gör att det går att anta att studien har hög validitet. Detta eftersom att även teorier stämmer överens med kvinnornas uttalanden.
6. Resultat och analys
I följande avsnitt presenteras det insamlade och bearbetade empiriska material som tagits fram med hjälp av intervjuer. Med resultatet följer analys som kommer att resonera kring och besvara studiens syfte och frågeställning samt tydligt återkoppla till den tidigare forskning och de teoretiska utgångspunkter som lagts fram. Resultat och analys är indelade i kategorierna syn på jämställdhet, förväntningar på kvinnor som politiker, bemötande mot
kvinnor inom politiken, kvinnor i ledarskapsroller och avslutas med makten som ledamot i
Sveriges riksdag.
6.1 Syn på jämställdhet
Jämställdhet var något som diskuterades med respondenterna och svaren var relativt likartade. Samtliga av de som intervjuades uttryckte att Sverige är ett av världens mest jämställda länder och att jämställdheten ser bättre ut än vad den tidigare har gjort. Trots det är de eniga kring att Sverige har lång väg att gå innan det är riktigt jämställt. Hanna och Nora berättar att Sverige har stora utmaningar kvar och Amanda pekar på liknande, att landet inte är färdig med jämställdhetsarbetet, det finns mycket kvar att göra och att det kommer ta tid. Något som både Johanna och Agnes menar på är att svenska medborgare verkar sätta sin stolthet i landets jämställdhet och Johanna uttrycker “Jag tror svenska folket vill anse sig jämställt och skulle man se att man inte är det så kommer de protestera livligt för man vill uppfattas och man vill vara jämställd”. Huruvida Sverige är jämställt är även någonting som Tina pratar om.
Det är någonting som är väldigt eftersatt, att vi gärna slår oss över bröstet för att vi är så himla bra, fast vi inte är det. Så relativt sett i jämförelse med andra länder så är vi ganska bra, men jag tycker det är en ganska orättvis jämförelse att göra. Vi måste alltid jämföra oss med oss själva, det har varit små steg hela tiden när man kommer till jämställdhetsområdet, men de största stegen som har tagits är ju långt innan jag blev aktiv. Det som har gett störst effekt på jämställdhet och på män och kvinnors möjligheter att delta i arbetslivet, men också att ha en vardag som faktiskt är rättvis. Det är ju det det handlar om. (Tina, 2020)
De allra flesta respondenter är dock eniga att riksdagen är betydligt bättre jämställt än hur svenska samhället generellt ser ut. Vissa understryker också att det är viktigt att se männens del i jämställdheten och inte glömma bort att det finns problem även för män.
Även i den tidigare forskningen nämns det att Sverige anses som ett utav de mest jämställda länderna globalt, såväl i politiken som i samhället i stort. Det mesta av fokuset i den här studien ligger på Sveriges riksdag, vilket den tidigare forskningen inte går lika djupt in på. Erikson (2017) säger dock att riksdagen i stort är jämställd och att det är viktigt att understryka. Många av respondenterna nämner att jämställdheten är bättre i riksdagen än i det svenska samhället. Det här är någonting som tyder på att jämställdheten i den svenska riksdagen inte återspeglar hur jämställdheten i Sverige i stort ser ut. Det går också att utläsa ur intervjusvaren att en kvinnas position i riksdagen är starkare än en kvinnas position i samhället.
6.2 Förväntningar på kvinnor som politiker
De här männen oftast, det här har de jobbat med i 30-40 år, förstår ni vilket underläge man har. Och det är det jag menar med att kunna frågan . Sen kan man inte vara expert men att kunna behärska frågorna, för annars blir man bortdribblad som kvinna. Det är det som de förväntar sig också, att du som kvinna inte ska ha lika mycket kunskap. Men herregud, alla har vi väl fått varsin hjärna tänker jag. (Agnes, 2020)
Agnes uttrycker att det inte finns lika högt förtroende för kvinnor som för män och att det är lätt att bli bortdribblad som kvinna. De andra respondenterna pratar även de om förväntningar på kvinnor inom politiken. Samtliga upplever att det skiljer sig mellan män och kvinnor, dock olika mycket. Katarina och Evelina menar på att det inte finns större skillnader, men att “könsmaktsordningen”, enligt Evelina, ändå måste utmanas. Katarina berättar att förväntningarna som skiljer sig från de på män, är att kvinnor i politiken har en förväntan på sig att få in andra kvinnor i politiken, något som hon upplever inte läggs på män.
Att det nämns att männen lägger ansvaret att få in andra kvinnor i politiken på kvinnorna själva kan kopplas till homosocialitet. Eftersom att män följer ett mönster där de hellre väljer andra män så kan alltså denna inställning förefalla vara någon underliggande förmodan hos dem. Alltså att de tänker att ansvaret att få in nya kvinnor i politiken ligger på kvinnorna själva, trots att den tidigare forskningen inte visar att samma mönster som tidigare nämnts stämmer in på kvinnor. Könsmaktsordningen, som beskrivs måste utmanas, går lätt att förstå genom både ojämlikhetssystemet och genussystemet där det tydligt går att se att männen är överordnade kvinnor. Att bland andra Evelina pratar om könsmaktsordningen får en att förstå att det här är ett problem även inom politiken.
Att det råder skiljaktigheter mellan könen är något som majoriteten av respondenterna har mycket erfarenhet av. Pernilla menar på att kvinnor måste göra ett bättre jobb än män för att synas och höras, något som hon dock upplever har blivit bättre med tiden. Hanna är inne på samma spår där hon berättar att det förväntas mer av kvinnor och beskriver hur man som kvinna vill vara väldigt påläst, på grund av vetskapen om att kvinnor på ett annat sätt än män måste bevisa sig. Agnes beskriver det som att kvinnor alltid mäts med helt andra måttstockar
än män. Jessica menar på att skillnaderna grundar sig i att det redan från ung ålder har förväntats olika från de båda könen, något som alltså genomsyrar samhället än idag. Även Charlotte tar upp förväntningar hon upplever finns på kvinnor i riksdagen.
Det kan nog va två stycken förväntningar, det ena är att man antingen förväntar sig mycket mer för att man liksom har gett en kvinna chansen och en position och då måste man liksom överbevisa att man platsar där, den andra är att man kanske ibland förväntas att inte leverera. (Charlotte, 2020)
Vidare berättar Tina utifrån egna iakttagelser att hon själv har olika förväntningar när det gäller kvinnor och män. Hon kan komma på sig själv med att lyssna mer på om en man pratar än om en kvinna pratar vilket hon uppger själv är något hon aktivt jobbar på att undvika. Förklaringen till beteendet beskrivs som att hon, precis som alla andra, är en produkt av samhället. Tina upplever att människor i allmänhet verkar tycka att det som kommer från en man väger tyngre än samma ord från en kvinna. Tina fortsätter “ofta brukar jag försöka själv såhär att, jag menar om det är något jag retar mig på hos en kvinnlig ledare, så brukar jag försöka se det som om det hade varit en man som hade gjort motsvarande. Hade jag retat mig på samma sätt då? Och om det hade varit så, då vet jag ju att det här är legitima anmärkningar, men jag tycker att det är tufft att jag ser det hos mig själv”. Amanda har även hon gjort iakttagelser hos sig själv och berättar att hon själv faller för de förväntningar som finns på kvinnor, hon exemplifierar det med användandet av smink och vilken typ av kläder hon väljer att ha på sig. Amanda upplever att kvinnor förväntas se ut på ett visst sätt för att bli tagna seriöst, något som skiljer sig från förväntningarna på män. Tina beskriver hur hon ser på det nedan.
Men om jag ska lyfta blicken lite grann och se rent generellt så tror jag absolut att det finns förväntningar som kanske inte alltid är helt realistiskt. Och att man som kvinna också måste på något sätt göra upp med kvinnobilden och på något sätt, vad ska jag säga, man måste jobba på männens spelplan något vis för att vara godkänd, samtidigt som det också är suspekt om man inte är en kvinnlig kvinna. Men som kvinnlig kvinna har man inte alltid en plats i politiken om det inte är så att det är en viss kvot som ska fyllas. Och då är det en piffig kvinna som ska ha den kvoten men hon förväntas egentligen inte göra någon nytta. (Tina, 2020)
Det framgår tydligt att förväntningarna på kvinnor och män i politiken ter sig olika, det förväntas mer av kvinnor. Både genussystemet och ojämlikhetsystemet bekräftar respondenternas konstateranden kring detta. Det här grundar sig i strukturella problem. Mannen är högst upp i maktordningen och anses mer värdefull och i och med det väljs kvinnan sällan före en man. Alltså har kvinnan mer att bevisa. Både från intervjuerna, i den tidigare forskningen och i de teoretiska ramverken tas det upp att kvinnan redan i tidig ålder haft högre förväntningar på sig än mannen. Detta tyder på att det är ett stort problem som präglar alla delar av samhället, från barnsben genom hela livet. Till följd av det här kan det slås fast att det krävs förändring på synen av könsmaktsordningen redan i tidig ålder.
Samtliga respondenter pratar om att de kan se stora skillnader mellan vad som anses manligt och vad som anses kvinnligt, där det som beskrivs som manligt i stor utsträckning också bedöms som bättre. Detta beskriver Jessica tydligt när hon förklarar att kvinnor inom politiken måste bete sig på ett visst sätt för att anpassa sig efter den rådande miljön som hon uppfattar som manlig. Hon tydliggör begreppet manligt som att det är en särskild jargong där det gäller att “hävda sig själv”. Jessica säger också att om man som kvinna beter sig manligt går det att ta sig längre och fortsätter “vi förväntar oss att kvinnor ska göra samma saker som männen alltid har gjort. Rätt eller fel”. Det här styrker bland andra Tina och berättar att hon själv har präglats av att hon som kvinna jobbar inom mansdominerad sektor och alltid har gjort det. Samtidigt vittnar flertalet av respondenterna att det ses som tvetydigt om en kvinna beter sig för manligt, bland andra Johanna.
Det är sällan en man börjar gråta, det händer ju att en kvinna börjar gråta. Och om en kvinna gör det så ses det som ett svaghetstecken, en man kanske snarare reagerar med att vara väldigt arg. Då uppfattas det som bra, alltså det är ett positivt uttryck. Jag har ingen åsikt om vilket man gör men det är väldigt uppenbart att man värderar det ena som positivt och det andra negativt, som uttryck när nånting händer. Och det där är ju direkt diskriminerande. Och det är fortfarande så att om en kvinna är väldigt bestämd så är det negativt, är en man bestämd så är det något positivt när man är ledare. Så där tycker jag ju fortfarande att man ser samma problem som vi alltid har haft. (Johanna, 2020)
Karin delar Johannas åsikt och menar på att det är stor skillnad på hur kvinnor respektive män uppmärksammas. Hon menar på att mäns röst väger tyngre och att män absolut inte vill lyfta en duktig kvinna och att en kvinna som är medgörlig är “lättare att hantera”, som Karin uttrycker det. Hon menar att detta grundar sig i de patriarkala strukturer och normer som finns i samhället, något som påverkar kvinnor likaväl som män. Detta menar Karin i sin tur leder till att kvinnor upplevs mätas med andra måttstockar än män, där kvinnors misstag alltid finns kvar hos dem, medan männens misstag snabbt glöms bort. Tina delar dessa åsikter.
Kvinnor tillåts inte göra samma mängder tabbar och få fortfarande fortsätta och få fortsatt utrymme, utan det är förbehållet männen. Man kan bortse från att man har gjort tio tabbar om man gör ett rätt, medan för en kvinna är det snarare så att man måste göra tio rätt för att kompensera för ett fel. Så det är en väldigt skev måttstock skulle jag säga. (Tina, 2020)
Det pratas och utvecklas alltså resonemang kring vad som anses manligt respektive vad som anses kvinnligt inom politiken. Det här är någonting som tydligt går att koppla till Hirdmans (1988) teori om genussystem där hon berättar om ett åtskiljande mellan vad som anses vara manligt och vad som anses vara kvinnligt. Enligt genussystemet är mannen norm och det är någonting som uppenbart framgår från respondenternas egna utsagor även stämmer i politiken. På grund av det så upplever kvinnorna att de ska in på männens domäner. Det här resulterar i att det finns en förväntan på kvinnor att bete sig mer manligt, men genussystemet
trycker tydligt på att manligt och kvinnligt inte ska blandas. Därav går det att förstå att det blir kontraproduktivt, å ena sidan krävs det av dig som kvinna att du ska bete dig på ett visst sätt, i detta fall manligt. Å andra sidan ses det som märkligt och besvärande att du inte är en kvinnlig kvinna.
Ett stort antal av respondenterna pratar även om förväntningarna kring vilka frågor kvinnor respektive män ägnar sig åt inom politiken. Agnes menar på att det slentrianmässigt tenderas att göra val kring detta utifrån kön. Hon säger att de könsstereotypa valen syns tydligt inom politiken och att kvinnor återfinns, som hon uttrycker det, i de mjuka sektorerna medan männen finns inom de tuffare. Agnes tror att valen är både medvetna och omedvetna och trycker på att vi har mycket att jobba på. Katarina är inne på samma spår som Agnes och menar på att det finns förväntningar på att kvinnor ska vara intresserade av en viss typ av frågor och en bild av vad man som kvinna driver för frågor. Hon menar dock på att det överlag ses som positivt om en kvinna vill driva andra frågor än det som förväntas. Jessica pratar också om det här och säger att när det tittas på vilka frågor och sakfrågor politiker väljer så finns det omedvetna förväntningar på de olika könen och det avgör vilka val man som kvinna gör. Hanna är av samma mening som ovanstående respondenter och menar på att förklaringen till att det är på det här sättet inom politiken är för att det är ett efterspel av hur det ser ut i samhället, där det tydligt återfinns kvinnodominerade områden och mansdominerade områden. Hon fortsätter “vi förväntar oss att vi kvinnor ska vara mjuka och bry oss mer om människor och tycka att det är intressantare att hjälpa de svaga och så vidare, och så är det ju inte, det finns ju inget som säger att det ska vara så, men normen gör ju det”. Charlotte beskriver utifrån egna erfarenheter att det finns klassiska kvinnliga och manliga områden och har upplevt att när hon kommer in i ett manligt dominerat område så möter hon ett visst motstånd, genom att det alltid finns någon man som inte tycker att hon inte hör hemma där och inte tror att hon har rätt kunskaper. Något som Johanna trycker på är att män ses som bättre i och med att de frågor de dominerar i anses vara viktigare.
Ibland är vi lite konstiga tycker jag, där vi säger att det är bättre om vi lyckas bli chef inom mansdominerat yrke än om man blir chef i ett kvinnodominerat och jag själv är kvinna. Nej jag vet inte om jag tycker det för då har vi återigen sagt att om det… om mäns arena du befinner dig då är det bättre. [...] men att värdera och säga att när du har tagit dig in där och faktiskt är synlig på ett mansdominerat yrke då är du viktigare än den kvinna som tar lika mycket ansvar i vården och är enhetschef för hemvården exempelvis, jag tycker att det är ett diskriminerande synsätt. [...] Och det kan ju inte vara så att man får mer beröm för att man blir det i en mansdominerad sektor, det kan inte va det. Då har jag ju sagt att män är viktigare. (Johanna, 2020)
Att kvinnor respektive män förväntas ägna sig åt skilda saker i politiken är någonting som kan kopplas till ojämlikhetssystemet. Där förklaras det att kvinnor som tagit sig in på mansdominerade yrken ändå tillskrivs andra typer av arbeten och att kvinnor särskiljs från det männen gör. Vidare bekräftas detta även av genussystemet då det förklaras att det är tydligt att kvinnor och män återfinns inom olika sektorer. Det här är något som också nämns i
O’Briens (2015) studie, att kvinnor får en annan typ av roll som ofta anses mindre eftertraktad. Mer djupgående skulle det kunna förstås som homosocialitet då män inom sina sakfrågor tenderar att föredra att få in andra män på samma område som sig själva. Det finns såklart de som skulle förklara detta som att män och kvinnor biologiskt är intresserade av olika saker, men att det här skulle vara någonting som stämmer överens med verkligheten är svårt att tro.
En annan typ av förväntning som återfinns inom politiken berättar många av respondenterna är den kvinnor emellan. Nora förklarar det som att kvinnor märker andra kvinnors problem, vilket gör att kvinnor stödjer kvinnor på ett annat sätt och tidigare än vad män gör. De flesta vittnar om att det finns en förväntan på att det ska finnas ett systerskap. Nora fortsätter berätta att detta kan bli problematiskt då det måste få finnas en konkurrens kvinnor emellan också och att kvinnor automatiskt inte ska behöva lyfta varandra, systerskapet ska inte handla om krav menar hon. Nora uttrycker att systerskapet inte ska innebära att “man ska inte vara mer schysst mot en kvinna än mot någon annan”. Agnes uttrycker att systerskapet behöver förbättras, något som också Karin menar på. Karin säger att det behövs ett systerskap för att bekämpa patriarkatet och att det inte går att göra det själv. Hanna delar denna åsikt genom att säga att kvinnor måste backa varandra och beskriver det som att “om inte vi gör det så är det ingen annan som kommer göra det heller”.
Talesättet “det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor” är något som används flitigt bland respondenterna. Trots att systerskapet är så omtalat menar Jessica på att det inte är så viktigt och förklarar att positionerna i politiken är så få och prestigefyllda att det inte finns rum för systerskap. Charlotte är av samma mening och menar också på att det inte finns något systerskap i politiken.
Och det blir nog ganska tydligt i politiken därför att, eftersom att många kvinnor får kämpa hårdare för att ta sig in i riksdagen och också kämpa på mäns villkor så blir det lätt så att man tar häv på andra kvinnor för att själv ta sig uppåt, alltså trycker man ner alla andra runt sig så ploppar man ju upp högre själv. (Charlotte, 2020)
Karin vittnar också om detta och berättar att kvinnors misslyckande inom politiken ser andra kvinnor som sitt eget lyckande.
Det så kallade systerskapet är någonting som går att identifiera i begreppen homo- och heterosocialitet samt i glastaket. Att många av intervjupersonerna uttrycker att kvinnor behöver bli bättre på att stötta varandra har de faktiskt rätt i. Kvinnor som ger varandra stöd och trygghet har lättare att ta sig uppåt i sin karriär då utbytet mellan varandra leder till att man själv har lättare att se sin egen förmåga och skicklighet. På det sättet kan glastaket krossas med hjälp av ett, som benämningen är, systerskap. Att flertalet av kvinnorna som intervjuas dock säger att det inte finns rum för systerskap i politiken kan enkelt förklaras med heterosocialitet. Kvinnor beskrivs nämligen som delaktiga i mäns framgång genom att de
själva har närmare att stötta män än andra kvinnor. Generellt så besitter män betydligt mer makt, och för att överleva i politiken så behöver kvinnor uttrycka sitt gillande mot män och visa dem tillgivenhet. Det i sin tur leder till att synen på systerskap från kvinnor är att den ej behövs. Att ta häv på andra kvinnor, som det beskrivs, är ett sätt att visa lojalitet mot männen genom att inte framstå som deras hot. Återigen, för att ändra denna bild behövs det ett “systerskap” för att på så vis hjälpa kvinnor att nå högre maktpositioner. Genom teorin kring intersektionalitet och det som sagts kring systerskap går det att förstå att systerskapet även är viktigt för att lyfta kvinnor inom olika samhällsgrupper. Om en vit medelklasskvinna har det lättare att ta sig in och uppåt i politiken krävs det av henne att hon inte tar häv på de kvinnor som inte har samma privilegier. Det här går även att koppla till den statliga utredningen “Låt fler forma framtiden!” (SOU 2016:5) där det tydligt framgår att de kvinnor som har en svagare socioekonomisk position eller är utrikesfödda har svårare att ta sig till högre maktpositioner. Det går alltså att förstå att om de kvinnor som har det lättare att ta sig fram i politiken inte har ett “systerskapstänk” så kommer endast samma grupp av kvinnor återfinnas i politiken och representationer från andra grupper kommer att gå förlorade i beslutsfattande processer.
6.3 Bemötandet mot kvinnor inom politiken
Generellt så uttrycker alla respondenter att de blir bra bemötta inom politiken, att det inte är några konstigheter och att många stöttar dem. Vid första anblick finns inga större skillnader i bemötande mellan könen, att det snarare beror på kemi och person än något annat, men när respondenterna går djupare in på ämnet så återfinns ändå skiljaktigheter.
Vid en mer djupgående reflektion så uttrycker faktiskt Karin att det är ett samhällsproblem hur kvinnor bemöts, hon menar att detta inte bara är ett problem inom svenska politiken utan även globalt, i alla samhällen och kulturer. Hanna beskriver vidare att det är väldigt tydligt att män snackar ner kvinnor som sitter på maktpositioner och hon “upplever att de tror att det är lättare att sticka hål på min bubbla och låta mig falla”. Pernilla säger på samma spår att desto större hot du som kvinna utgör mot en mans position, desto sämre bemött blir du inom politiken, något som både Tina, Johanna och Katarina styrker.
Sen har jag också märkt av, jag har aldrig varit ett hot för någon politiskt, eller sällan i vart fall, och det har gjort att män inte har vänt sig emot mig. Jag har ju inte kandiderat mot en man på någon position som gjort att jag ansetts vara ett hot. Däremot så är jag helt medveten om vilka personer som kommer göra allt de kan för att jag som kvinna inte ska ta deras berättigade position som de har bara utifrån att de är män och att de har varit med länge. (Tina, 2020)
Karin menar på att trots att alla i Sveriges riksdag har samma möjligheter oavsett kön eller position så sker det ändå diskriminering inom partierna mot ledamöter. Hanna trycker på att skillnaden mellan män och kvinnor är angreppssättet. Hon menar på att kvinnor angrips till hur de är som person och hur de beter sig medan män angrips mer för konkreta saker som hör
