Examensarbete
”Respektfulla möten, ödmjuka möten…”
En kvalitativ intervjustudie om socialsekreterarens uppfattning om den goda relationen
”Respectful meetings, humble meetings…”
A qualitative interview study on the social secretary´s perception of the good relationship
Författare: Sanna Ångbäck Handledare: Susanne Gustafsson Examinator: Thomas Strandberg Ämne: Socialt arbete
Poäng: 15 HP
Examinationsdatum: 2021-01-08
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera uppsatsen i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av uppsatsen.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Sammanfattning
Inom socialtjänsten används allt mer standardiseringsmanualer och bedömningsmodeller i socialt arbete samtidigt som forskning visar att relationen är en grund och en förutsättning för allt klientarbete. Det finns antydan till att relationen mellan klient och socialarbetare blivit mer administrativ och juridisk till följd av strukturella krav. Det finns därför ett behov av att undersöka hur kraven på standardiseringsmanualer påverkar klienterna och relationen mellan klient och socialsekreterare. Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterarens uppfattningar om relationens betydelse i det sociala arbetet samt om standardiseringsmanualer har en påverkan på relationen mellan socialsekreterare och klient. Studien har utgått från en kvalitativ ansats och som datainsamlingsmetod använt semistrukturerade intervjuer.
Resultatet visar bland annat att en god relation mellan socialsekreterare och klient är
betydelsefull för socialt arbete. I resultatet framkommer också att standardiseringsmanualer, trots att de är viktiga, påverkar möjligheterna att skapa en god relation.
Nyckelord: Relation, relationsskapande, standardiseringsmanualer, socialt arbete,
Abstract
The social services use of standardization manuals and assessment models are increasing at the same time as research shows that the relationship is the foundation and a prerequisite for all client work. There is a hint that the relationship between client and social worker has become more administrative and legal as a result of structural requirements. Therefore there is a need to study how the requirements for standardization manuals affect clients and the
relationship between client and social worker. The purpose of this study is to examine the social secretary's perceptions of the relationship's importance in social work and whether standardization manuals have an impact on the relationship between social worker and client. The study was based on a qualitative approach where semi-structured interviews was used as data collection method. The results show, among other things, that a good relationship between social workers and client is significant for social work. The results also show that standardization manuals, despite being important, affect the opportunities to create a good relationship.
Keywords: Relationship, relationship building, standardization manuals, social work, social
Innehållsförteckning
1 Bakgrund ... 1 1.1 Syfte ... 2 1.2 Frågeställningar ... 3 2 Tidigare forskning ... 4 2.1 Relationen ... 4 2.2 Standardiserade arbetsmetoder ... 6 3 Teori ... 8 3.1 Social interaktion ... 8 3.1.1 Främre regionen ... 8 3.1.2 Bakre regionen ... 93.2 Interaktion och samspel ... 9
4 Metodavsnitt ... 11
4.1 Vald metod ... 11
4.2 Population och urval ... 11
4.3 Datainsamlingsmetod ... 12
4.4 Databearbetning och analys ... 12
4.5 Metodreflektion ... 13
4.5.1 Förförståelse ... 14
4.5.2 Tillförlitlighet och äkthet ... 14
5 Etiska överväganden ... 16
6 Resultat ... 17
6.1 Byggstenar i relationen ... 17
6.2 Hinder och svårigheter i relationsskapande ... 18
6.3 Relationens betydelse ... 19
7 Diskussion ... 24
7.1 Byggstenar i relationen ... 24
7.2 Hinder och svårigheter i relationsskapande ... 25
7.3 Relationens betydelse ... 26
7.4 Samspelet mellan relationen och standardiseringsmanualer ... 27
8 Slutsats ... 29 Referenser ... 30 Bilaga 1 ... 32 Bilaga 2 ... 33 Bilaga 3 ... 34 Bilaga 4 ... 35
”Socialt arbete är en praktikbaserad profession och en akademisk disciplin som verkar för social förändring och utveckling, social sammanhållning, skydd och stöd för utsatta, Empowerment och frigörelse av människors resurser. Mänskliga rättigheter, social rättvisa,
barnets bästa, kollektivt ansvar samt respekt för mångfald är centrala principer för socialt arbete. Med utgångspunkt i teorier för socialt arbete, samhällsvetenskap, humaniora och urfolkens kunskap strävar professionen efter att involvera människor och påverka strukturer,
för att möta utmaningar i livet och öka välbefinnandet. Ovanstående definition får utvecklas på nationell eller regional nivå”
Definitionen antogs av International Federation of Social Workers (IFSW) General Meeting och IASSW:s General Assembly i juli 2014 (IFSW, u.å)
1 Bakgrund
I socialt arbete framställs relationens betydelse som ett grundläggande element och som ett bärande inslag i det praktiska arbetet. Socialarbetare inom socialtjänsten, omges av
strukturella förutsättningar som sätter ramar för hur relationen skall se ut. Det är
socialarbetaren som tillsammans med klienten skapar och utvecklar relationen men det är socialarbetaren som ansvarar för den professionella aspekten i en relation vilket också ställer krav på socialarbetaren utifrån etiska överväganden (Sjögren, 2018).
Oavsett hur det diskuteras kring socialarbetaren och klientens relation förklaras den ofta som en grund för hur ett framgångsrikt och professionellt socialt arbete bör bedrivas (Payne, 2006). Att understryka relationens betydelse inom socialt arbete är inget nytt, varken i Sverige eller internationellt (Sjögren, 2018). Howe (1998) menar att relationen mellan klient och socialarbetare alltmer har kommit att vara administrativ eller juridisk, men att goda relationer bör vara en central del i arbetet med förändringar i människors liv.
Verksamheter som bedriver myndighetsutövning, har genomgått stora förändringar ihur arbetet skall utföras i verksamheterna (Dybicz, 2012). I takt med förändringarna i samhället, lanseras åtgärder och insatsmodeller för utredning och behandling inom ramen för det som har kommit att benämnas för evidensbaserad praktik (EBP) – ”en rörelse med rötter i det
medicinska vetenskapsfältet” (Bruhn & Källström, 2018, s.11). Modellerna bygger på standardisering och objektifiering av klienter, där klienterna klassas efter kategoritillhörighet och på förhand bestämd åtgärd sätts in (Bruhn & Källström, 2018).
Socialtjänsten använder specifika arbetsmodeller som har beröringspunkter till
medicinska vetenskapsfält, några exempel på det är Structured Assessment of Violence Risk in Youth (Savry), barns behov i centrum (BBIC), Addicition Severity Index (ASI), Alkohol Drog Diagnos Instrument (ADDIS) (Socialstyrelsen, 2020).
Socialstyrelsen är tydlig med att socialtjänsten i Sveriges kommuner skall använda metoder som bygger på bästa befintliga kunskap - evidensbaserad praktik samt
standardiserade bedömningsmetoder (Socialstyrelsen, 2020). Standardiserade
bedömningsmetoder skall användas som ett stöd för att samla information rörande en individ och på så sätt ge underlag för bedömning rörande en hel målgrupp (Socialstyrelsen, 2012).
utifrån de förändringar som sker i samhällets välfärdspolitik. Parallellt med förändringarna i samhället, upplever människor försämrade sociala villkor, bristande skydd gällande ohälsa, arbetslöshet och andra sociala problem.
Det finns mycket forskning kring betydelsen av relationen inom socialt arbete och kring användandet av standardiseringsmanualer inom socialt arbete. Forskning har tagit fram faktorer som utgör en god relation (Perlinski, Blom och Moréns, 2012), det finns forskning som visar hur organisatoriska strukturer kan försvåra relationsskapandet (Hasenfeld, 2015) och socialstyrelsen genomför konstanta implementeringar och utvärderingar av olika bedömningsinstrument (Socialstyrelsen, 2020). Dock har det varit svårt att hitta forskning som undersöker en god relation mellan socialarbetare och klient kopplat till standardiserade arbetsmetoder. Det är därför viktigt att inom ämnet socialt arbete studera hur användandet av standardiseringsmanualer påverkar relationen mellan socialarbetare och klient.
Bruhn och Källström (2018) menar att det är viktigt att komma ihåg att varje individ är unik i sin kontext och kan inte generaliseras och genom att använda alltför standardiserade metoder riskerar man att bortse från det unika. Istället menar Bruhn och Källström att det behövs metoder som kombinerar möjligheten att nå kunskap om det generella och samtidigt se det unika och för att uppnå detta krävs ett väl fungerande relationsarbete.
Det blir paradoxalt, när man inom socialt arbete lyfter fram relationen som ett
grundläggande verktyg och framgångsfaktor för klienter att hitta lösning på sina problem och i nästa andetag betonar användandet av standardiseringsmodeller som ett verktyg inom
socialtjänsten. Detta då dessa båda verktyg i den sociala praktiken motverkar varandra (Bruhn & Källström, 2018).
Med anledning av detta, avser denna studie undersöka om socialarbetaren får en distanserad relation till sin klient och om, och i så fall hur, detpåverkar klienten. Det är angeläget att belysa eventuella effekter av en ökad användning av standardiserade
arbetsmetoder samt om det påverkar, inte bara relationen mellan socialarbetare och klienten, utan även klienten och dennes förutsättningar att tillägna sig socialtjänstens insatser och stöd.
1.1 Syfte
Syftet med studien är att undersöka socialsekreterares uppfattningar om relationens betydelse i det sociala arbetet samt om standardiseringsmanualer har en påverkan på relationen utifrån socialsekreterarens perspektiv.
1.2 Frågeställningar
Hur beskriver socialsekreterare ”en god relation” i möten med klient?
Vilka hinder upplever socialsekreterare med när det gäller relationer till klient? Vad betyder standardiseringsmanualer för skapandet av goda relationer i
2 Tidigare forskning
I detta kapitel kommer tidigare forskning som är relevant för studien att presenteras. Utifrån de vetenskapliga artiklarna, böckerna och avhandlingen kommer en kort redogörelse utifrån två teman: den goda relationen och standardiserade arbetsmetoder.
2.1 Relationen
I Perlinski, Blom och Moréns (2012) studie framkommer att socialsekreteraren lägger mer tid på relationsskapandet och att relationen blir bra, än på vilken arbetsmetod som anses bäst för den enskilde. Författarna menar att relationen ibland ses som en allians, både arbetsmässig och terapeutisk, mellan socialsekreterare och klient. Denna starka allians ses ofta som
socialsekreterarens viktigaste verktyg, ett verktyg som alltid finns socialsekreteraren till hands även om andra insatser eller stöd ej kan erbjudas.
Under åren har socialarbetarens roll förändrats, från tidiga 1800-talets filantropi där människokärlek och en vilja att hjälpa var gott nog, till slutet av 1800-talet då en
implementering av formaliserad utbildning och arbetsmetoder skedde där socialarbetaren blev expert på socialt arbete, till dagens övergång där man ser klienten som specialist på sin
livssituation (Meeuwisse & Swärd, 2006; Dybicez, 2012). Historiskt sätt har socialarbetarens relation till klient och socialarbetare både berömts och hyllats men det är först på senare tid som relationens betydelse för det sociala arbetets effektivitet belyses (Dybicez, 2012).
Hasenfeld (2015) hävdar i sin artikel att organisationer inom socialt arbete oundvikligt arbetar utifrån två områden. Den första är relationell och syftar till att tillgodose människors behov av hjälp och främja människors sociala rättigheter genom att öka människans
värdighet, neutralisera social stigma och diskriminering samt minska social ojämlikhet i dennes tillvaro. Det andra området är strukturell och syftar till att arbetet utförs utifrån
organisatoriska metoder för att effektivisera organisationens tillväxt genom olika strategier för att minska kostnader och utveckla arbetet. Författaren menar att dessa områdesinriktningar är i konflikt med varandra, då den relationella organisationen bygger på ömsesidiga interaktioner mellan individer och den strukturella organisationen bygger arbetet på hierarkiska relationer med makt. Relationen mellan den yrkesverksamma och klienten skall vila på den senaste forskningen om de mest effektiva insatserna (Hasenfeld, 2015). Det Hasenfeld menar är att i de strukturella organisationerna sker detta på bekostnad av relationen då allt arbete bygger på att maximera fördelar för organisationen. Konkret menar Hasenfeld att genom ökad
produktivitet och ökat antal klienter vill organisationen att den yrkesverksamma påskyndar processen vilket minskar kostnaderna och resulterar i positiva värden för ledningen.
Att välja yrket socialarbetare handlar många gånger om att bry sig om människor och har en önskan att vilja hjälpa, samtidigt befinner sig yrkesgruppen i en professionalisering och i en mer effektiv fas, där det sociala arbetet kräver mer än goda intentioner och ett gott hjärta (Dybicez, 2012). Dybicez (2012) skriver i artikeln att allt för mycket expertis ses som själlöst medan för mycket ömmande underminerar den goda relationen vilket kan leda till mindre bra beslut om insats. Dock har omtanke blivit en central och viktig del i socialarbetarens arbete med klienten men socialarbetaren skall vara medveten om att den goda relationen lätt kan gå över till en vänskaplig relation, det handlar om professionell gränsdragning (Dybicez, 2012).
Billquist och Skårner (2017) beskriver den generella konflikten inom socialt arbete och dess tvångssituationer så som LVM-vården (Lag om vård av missbrukare i vissa fall, SFS 1988:870) hanteras med både stöd och kontroll samtidigt som behandlaren skall motivera till vård och behandling. Inom den svenska tvångsvården av personer med missbruksvård har den goda relationen mellan klient och anställd visat positiv betydelse för resultatet i behandlingen (Billquist & Skårner, 2017). Dock belyser artikeln komplexiteten mellan relationsskapande kontra situationer som utmärks av tvång. Det blir viktigt i analysen av en god relation att ta i beaktan maktperspektivet i relation till klient kontra organisationen, det vill säga myndigheten och därmed tvånget (Billquist & Skårner, 2017). Makt ingår i alla sociala relationer, den pastorala makten är välvillig och individuell och fungerar som en guide för den som vill hjälpa och vårda (Billquist & Skårner, 2017). Komplexiteten i Billquists och Skårners (2017) artikel belyser resultatet av relationsskapandet och tvånget samt hur relationsmässiga
situationer uppstår när en av parterna (klient eller personal) väljer att undvika eller närmas sig den ena. När känslor som makt och maktlöshet, tilltro och misstro bollas runt i klientens process visar artikeln att det bästa för klienten är att personen med ”makten” bryr sig om klienten och vill hen väl.
Sjögren (2018) skriver i sin avhandling att relationen mellan socialarbetare och klient betyder allt. I en relation skapas möjligheter och förändring, ansvaret för relationen är
socialarbetarens och relationen skall byggas av tillit och förtroende. Relationen skall ses som ett tolknings- och handlingsredskap, där socialarbetaren bedömer och tolkar klientens
2.2 Standardiserade arbetsmetoder
I en artikel skriven av Perlinski, Blom och Morén (2012), presenteras en studie, med insamlad data från tre socialtjänster i Sverige, där undersökningssyftet var att se vilka arbetsmetoder socialsekreterarna använder i sitt arbete. Allt för ofta frångår socialsekreterarna en specifik arbetsmetod och koncentrerar sig mer på att skapa relation och tillit till klienten, samt har ett improviserande arbetssätt istället för att använda de evidensbaserade arbetsmetoderna som finns på de olika socialtjänsterna. Perlinski, Blom och Morén (2012) menar att fast det finns lite kunskap om de svenska socialsekreterarnas arbetssätt, så kritiseras dem utifrån sina arbetsmetoder. Författarna menar att socialsekreterarnas förhållningssätt anses vara riskabla, osammanhängande och oregelmässiga istället för professionella arbetsmetoder som är medvetna och utvecklande. Perlinski, Blom och Morén (2012) menar vidare att en av socialsekreterarens viktigaste arbetsuppgift i kontakten till klienten är att medvetengöra klienten om vilken arbetsmetod som används och varför den används.
Hasenfeld (2015), som i sin artikel belyser relationella och strukturella organisationer, menar att olika arbetsmetoder också har en effekt på det sociala arbetet. I en strukturell organisation, med hög belastning, begränsade resurser och press att uppfylla orealistiska prestationer, finns en förväntning att utföra organisationens framtagna arbetsmetoder, vilket sätter socialarbetaren i en ständig kamp mellan klient och organisation. En annan negativ effekt i det dagliga sociala arbetet, i den strukturella organisationen, är den tid som läggs på pappersarbete och rapportering av resultat till ledning. Detta genererar inget värde varken för socialarbetare eller klient, utan gynnar enbart organisationen.
Under 1950-talet skedde det en professionalisering av socialt arbete, som resulterade i att socialarbetaren studerade, behandlade och diagnostiserade människor och blev expert på individen (Dybicez, 2012). I Dybicez artikel återfinns ett citat skrivet av Biestek (1957, citerad i Dybicez, 2012) ”The relationship is the soul of social casework, while the processes of study, diagnosis, and treatment have been called the body” (s. 4).
Inom tvångsvård menar kontaktpersonerna till klienterna att de i större utsträckning använder sig av att skapa en god relation, än de specifika arbetsmetoderna som framtagits till statens institutionsvård där vuxna personer vårdas med tvång för sina missbruksproblem (Billquist & Skårner, 2017).
Sjögren (2018) skriver i sin avhandling om hur socialarbetarens professionella kunskapsbas förändrats, där förändringarna från stat och kommuner ställer ökade krav på resultat och standardiseringsmetoder, därigenom faller relationsarbetet i skymundan.
Staten har gjort en stor satsning inom socialtjänstens individ och familjeomsorg, genom att kunskapsutveckla och kvalitetssäkra arbetet med evidensbaserade och
standardiseringsmetoder som hjälper socialarbetaren med utredningsarbete, bedömning och behandlingsarbete (Sjögren 2018). Sjögren skriver om att relationen ställts emot
standardiserade arbetsmetoder i diskussionen om vad som anses vara det mest centrala i socialt arbete. Sjögren (2018) menar att det inte är så enkelt att det antingen handlar om metod eller relation. Standardiserade bedömningsmetoder är inte det som ger socialarbetaren ett meningsfullt arbete, utan det är relationsarbetet som även fungerar som en bidragande källa för socialtjänstens slutgiltiga bedömning och anses vara det viktigaste.
3 Teori
I detta avsnitt presenteras de teorier som anses lämpliga utifrån studiens syfte och
frågeställning som förankras i den enskilde socialsekreterarens upplevelse. Teorierna ses som ett komplement till tidigare forskning som beskriver vikten av relationen men saknar aspekten av hur relationen skapas. Val av teorier har därför fokuserat på samspel, social interaktion men också på relationens innebörd. Teorierna beskrivs utifrån individnivå vilket också förankras i studiens frågeställningar. Den första teorin är en av Erving Goffmans beskrivning av social interaktion. Den andra är Björn Erikssons fördjupning och vidare tolkning av Goffmans interaktionsperspektiv med tyngden på samspel.
3.1 Social interaktion
Det teoretiska ramverket för denna studie utgår från Erving Goffman (1922-1982), en
betydelsefull amerikansk sociolog som studerade människors vardagliga interaktion utifrån ett dramaturgiskt perspektiv.
Goffman (2000) beskriver samhället utifrån begreppet teaterscen, där beteendet och interaktionen mellan människor som intar olika roller, i olika situationer, kan ses som skådespelare. I boken Jaget och maskerna: en studie om vardagslivets dramatik, beskriver Goffman hur människan framhäver sig själv genom sitt agerande inför andra. Goffman försöker förstå människors sociala interaktion utifrån begreppen den främre och bakre regionen (eng. frontstage, backstage).
3.1.1 Främre regionen
Den främre regionen menar Goffman (2000) är scenen för social interaktion, där individen är synlig inför andra, individen spelar en roll för andras beskådning. Goffman (2000) drar liknelsen människa som en skådespelare som står på scenen, där hens uppträdande sker. Skådespelarens normer och värdering avspeglas i uppträdande, gentemot åskådarna.
Goffman (2000) talar om två grupper av normer inom den främre regionen, det vill säga hövlighetsnormer och anständighetsnormer. Hövlighetsnormer syftar på hur
skådespelaren talar samt behandlar sin publik under uppträdandet och anständighetsnormer förklaras utifrån skådespelarens moraliska och instrumentella krav. De moraliska kraven, handlar exempelvis om att inte ofreda andra, inte beblanda sig i andra människors
arbetsnormer. Genom att inta ett anständig beteende, visar skådespelaren respekt för den region som hen befinner sig i och viljan att göra ett gott intryck på sin publik.
3.1.2 Bakre regionen
I den bakre regionen, kan även kallas bakom kulisserna, är skådespelaren mindre synlig för publik, där kan aktören andas ut och samla de intryck som framträdandet gett. Goffman (2000) har ett målande exempel på när skådespelaren gått bakom kulisserna, andats ut och står där bland rekvisita, scenkostymer och vilande från sina repliker. Där kan skådespelaren
koppla av med vetskapen om att ingen i publiken kan tränga sig in.
Ännu ett exempel som Goffman (2000) lyfter fram är illusionen som visas upp för den sörjande, att den döde befinner sig i djup fridfull vila. För att detta skall vara möjligt kan begravningsentreprenören inte tillåta den sörjande att vara med på behandlingen av den döde i den bakre regionen, där liket görs iordning, sminkas och töms på vätska för att
slutligen ”visas upp för det sista framträdandet” (s.103).
Ett annat exempel som Goffman (2000) talar om är att den bakre regionens bekymmer kan ses utifrån arbetsförhållandena på radio och tv-stationer. Där menar författaren att den bakre regionen kan definieras av allt som kameran inte filmar, eller mikrofoner som inte direktsänder, och skulle det filmas eller direktsändas i ovetskap för den som inte är menad att framträda, kan det ge negativa konsekvenser utifrån icke genomtänkta uppträdanden bakom kulisserna.
3.2 Interaktion och samspel
Björn Erikssons bok Social interaktion: flöden-positioner-värden (2007) fördjupar sig i temat social interaktion och vad det är som styr människors handlande i samspel med andra.
Eriksson menar att det finns två huvudtyper av interaktion, värdeskapande och
instrumentella. Den värdeskapande interaktionen bygger på det sociala bandet som innehåller ett interaktivt värde som genererar något för båda parterna. Eriksson menar att utan ett
värdeskapande konstant samspel mellan parterna, uppfattas livet som meningslöst och
värdelöst. Den instrumentella typen av interaktion handlar i motsats till värdeskapande om en handling som endast genererar för den ena parten. Det finns ett egoistiskt ändamål med
Social interaktion består av möten, relationer och band mellan människor, om varför man möts och vad som sker i dessa möten och hur människor agerar i olika
situationer (Eriksson, 2007). Eriksson menar att under ett och samma samtal förändras individen och ändrar sin roll beroende på vad som sker i samtalet. Författaren delar upp individer främst utifrån två agerande positioner, subjektiv och objektiv. Individer som befinner sig i en subjektsposition agerar utifrån sitt jag, sin fastställda roll, som mamma, pappa, bror, syster, barn, arbetskamrat, granne eller dylikt (Eriksson, 2007). Individer som befinner sig i en objektposition, måste nedtona sitt subjekt, jaget, alltså mina känslor, mina värderingar
och mitt tyckande (Eriksson, 2007). En profession (objekt) kan bytas ut medan en mamma (subjekt) är fast och oföränderlig. En profession skall enligt Eriksson inte
bemöta individer utifrån sina känslor utan skall inta den professionella rollen som neutral och värderingsfri.
4 Metodavsnitt
I detta avsnitt presenteras studiens utförande utifrån underrubrikerna vald metod, population och urval, datainsamlingsmetod, databearbetning och analys, metoddiskussion samt
tillförlitlighet och äkthet.
4.1 Vald metod
Utifrån studiens syfte och frågeställning har en kvalitativ forskningsstrategi valts som bidrar till ökad kunskap utifrån deltagarnas upplevelse på ett djupare plan. Bryman (2011) menar att den kvalitativa forskningen är tolkningsbar, då forskaren observerar både kroppsspråk och det som sägs mellan raderna. Inom den kvalitativa metoden är urvalet begränsat till färre
deltagare än i en kvantitativ metod, det gör att resultatet studien kommer fram till, inte kan generaliseras på alla socialsekreterares uppfattning om relationens betydelse i det sociala arbetet (Bryman, 2011). Bryman beskriver hur kvalitativa ansatser ofta tenderar att vara induktiva i angreppssätt där teori genereras av resultatet. Denna studie har ett deduktivt angreppssätt, det vill säga att analysen av resultatet styrs av den teoretiska ram och tidigare forskning som presenterats.
4.2 Population och urval
Deltagare till studien har identifierats med hjälp av bekvämlighetsurval i kombination med målstrategiskt urval (Bryman 2011). Enligt Bryman (2011) beskrivs bekvämlighetsurval av personer som finns tillgängliga för forskaren. Detta kriterium har uppnåtts genom att välja deltagare som det sedan tidigare finns en yrkesrelation till. Alla deltagare arbetar idag inom olika verksamheter men det finns en bibehållen kontakt vilket också gör att det finns en tillgänglighet. Målstrategiskt urval är enligt Bryman (2011) ett sätt för forskare att välja deltagare utifrån det område som ämnas undersökas och som är relevanta för syfte och forskningsfrågor. Då studiens syfte och frågeställningar är relaterat till socialsekreterares uppfattning har urvalet avgränsats till yrkesverksamma socialsekreterare. På så sätt har ett målstrategiskt urval uppnåtts vilket skapar förutsättningar för att resultatet speglar studiens syfte.
inom socialt arbete och har tidigare arbetat som socialsekreterare. Tre deltagare är verksamma socialsekreterare inom IFO och har 1,6 månader, 10,5 år och 20 års erfarenhet inom socialt arbete. Två av socialsekreterarna är socionomer och den tredje är beteendevetare. Alla deltagare är kvinnor, där den yngsta är 30 år och den äldsta 56 år. Alla fem deltagare är yrkesverksamma inom socialtjänsten i Mellansverige.
4.3 Datainsamlingsmetod
För att besvara studiens syfte och frågeställningar har fem semistrukturerade intervjuer genomförts som datainsamlingsmetod. Bryman (2011) beskriver semistrukturerade intervjuer som en datainsamlingsmetod utformad för att få kunskap om deltagarnas professionella uppfattningar. Genom att använda semistrukturerade intervjuer har deltagarna getts frihet att besvara intervjufrågorna på sitt eget sätt.
Som utgångspunkt har en intervjuguide (Bilaga 1) använts som är utformad utifrån studiens syfte. Innan intervjuerna genomfördes utfördes en pilotintervju för att testa
frågeställningarna. Genom detta omformulerades några frågor och andra frågor tillkom och vissa ströks. Intervjuguiden har använts som en struktur i intervjun samtidigt som utrymme funnits för att ställa följdfrågor, kompletterande frågor eller att utesluta frågor om deltagaren redan svarat på dessa i ett tidigare svar.
Samtliga intervjuer har spelats in på en inspelningsapparat för att säkerställa att inget glömts bort eller missats. Tre av intervjuerna har genomförts i deltagarens kontorsrum, en intervju har genomförts i deltagarens hem och den sista har, på grund av rådande
samhällssituation med en pågående pandemi, utförts genom Skypesamtal.
4.4 Databearbetning och analys
I denna studie har tematisk analys valts för att analysera insamlad data. För att underlätta analysen har alla inspelade intervjuer först transkriberats i text. Braun och Clarke (2006) förklarar tematisk analys genom sex steg där forskaren först läser igenom det insamlade materialet. Detta har gjorts genom noggrann och upprepad läsning, vilket Braun och Clark hävdar är ett viktigt första steg. Steg två i analysprocessen är kodning där organiseras
insamlade data (Braun & Clark). Genom att söka efter repetitioner, likheter samt teorirelaterat material identifierades återkommande termer som tillit, ärlighet, ödmjukhet, respekt,
irritation, frustration, erfarenhet och så vidare vilket skapat analysens koder. Braun och Clarke (2006) beskriver detta tillvägagångssätt, analysen av insamlade data, generera i idéer
om teman och mönster som kan kopplas till studiens syfte och frågeställningar vilket utgörs av steg tre i processen. Identifierade koder har analyserats och kombinerats för att formulera teman. Koderna representerar viktiga begrepp i relation till studiens frågeställning där det identifierats paraplybegrepp som representerar kodernas innebörd. Koder som tillit, förtroende och allians pekar på viktiga fenomen inom en relation varpå mönstret idéen om den goda relationen skapats. Koder som ödmjukhet, respekt, empati och så vidare generarede i mönster av förhållningssätt och bemötande. Båda dessa mönster syftar till relationen och viktiga element däri vilket genererade i ett huvudtema, Byggstenar i relationen. Steg fyra i processen handlar om att revidera teman (Braun & Clark, 2006). Braun och Clark beskriver hur detta steg går ut på att se över och eventuellt revidera teman. Genom att gå igenom koder och se att teman representerar koderna och att inte någon kod är kompatibelt med temat har steg fyra uppfyllts. Alla koder har kombinerats, bildat mönster och slutligen skapat teman vilket genererat i fyra teman. Dessa teman har, enligt steg fem i analysprocessen (Braun & Clark, 2006), tilldelats namn, Byggstenar i relationen, Hinder och svårigheter i relationsskapandet, Relationens betydelse och Samspelet mellan relation och bedömningsmanualer, som
representerar respektive tema, se tabell 1, bilaga 2.
I resultatet tolkas dessa teman, steg sex i processen, i relation till studiens syfte och frågeställningar utan förankring till teori och tidigare forskning som diskuteras och analyseras under diskussionskapitlet. Citat som återges i resultatet har ej modifierats utan representerar materialet i sitt ursprung.
4.5 Metodreflektion
En kvalitativ ansats har valts, då studiens syfte är att undersöka enskilda socialsekreterares självupplevda uppfattning av klientrelationens betydelse. Genom att använda
semistrukturerade intervjuer, har deltagarna en större frihet och forskaren en större möjlighet att samla in mer djupgående data vilket är en förutsättning för att uppnå studiens syfte. Dock finns begränsningar, då resultatet inte redogör för en absolut sanning, därmed går det inte att säkerställa en hög validitet i studiens resultat. Utifrån att jag valt att intervjua fem personer kring deras egen erfarenhet och kunskap, blir studien inte objektiv. Hade istället en kvantitativ ansats valts, med ett större urval av socialsekreterare genom en enkätundersökning, hade resultatet troligtvis blivit mer mätbart, men då hade djupet i frågorna försvunnit, samt
4.5.1 Förförståelse
Författaren har en förförståelse som bygger på egna erfarenheter inom socialtjänsten, arbete med bedömningsinstrument, klienter och relationer. Erfarenheten som bidrar till förförståelsen har också varit en bidragande orsak till denna studie då det finns ett genuint intresse från författarens sida, av relationen och dess betydelse för socialt arbete. Det finns en medvetenhet att förförståelsen kan påverka tolkningen av databearbetningen och analysen. Detta har hanterats genom att ständigt i processen hålla ett objektivt förhållningssätt under datainsamlingen, bearbetningen, presentationen och analysen.
4.5.2 Tillförlitlighet och äkthet
Inom forskning används begreppen validitet och reliabilitet för att bedöma kvaliteten. Termerna lämpar sig väl i kvantitativa ansatser men är svårare att tillämpa i relation till
kvalitativa forskningsansatser då möjligheterna att uppnå absolut relativ sanning är begränsad. Bryman (2011) beskriver alternativa termer i form av tillförlitlighet och äkthet för att bedöma kvaliteten i kvalitativa ansatser och baseras på fyra delkriterier. Dessa är trovärdighet,
överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera och äkthetskriteriet. I denna studie har dessa kriterier eftersträvats.
Trovärdighet i resultatet baseras enligt Bryman (2011) på att studien förts enligt de regler som finns samt om betraktare accepterar resultatet. Detta kriterium har säkerställts genom att följa den forskningsprocess som finns samt genom att resultatet inte presenteras som en sanning utan att den är baserad på deltagarnas uppfattningar.
Överförbarhet relaterar till hur pass resultatet kan överföras till en annan miljö, utifrån redogörelsens fyllighet och beskrivning av den verklighet som forskaren studerat (Bryman, 2011). Resultatet i denna studie baseras utifrån ett mindre antal socialsekreterares uppfattning. Detta innebär att resultatet inte kan överföras till andra kontexter i sin helhet men kan ses som en anvisning för liknande miljöer.
Pålitligheten och möjligheten att styrka och konfirmera handlar enligt Bryman (2011) om att forskaren säkerställer en fullständig beskrivning av forskningsprocessen samt att densamme inte låter personliga värderingar eller åsikter påverka processen. Genom att tydligt beskriva tillvägagångsätt i metodavsnittet har kriteriet pålitlighet uppnåtts. Möjlighet att styrka och konfirmera säkerställs genom att i studien använda sig av en intervjuguide med öppna frågor. Inga personliga eller ledande frågor har ställts utan alla svar bygger på deltagarnas egna tankar och uppfattningar.
Äkthet som kriterie belyser mer generella frågor om forskningsmetodens konsekvenser. Bland annat ska en rättvis bild och ontologisk autenticitet presenteras samt bidra till ökad förståelse för deltagarna i den miljö de befinner sig i (Bryman, 2011). Deltagarna i denna studie är aktiva i sina yrkesroller och får genom denna studie en möjlighet att reflektera kring hur relationen till klienter utvecklas och påverkas i den kontext de idag befinner sig i. Detta innebär också en möjlighet till att utveckla sitt förhållningssätt till klienter i relation till andra faktorer.
5 Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2007) har tagit fram fyra forskningsetiska principer vilka är; Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet.
Informationskravet handlar om forskarens skyldighet att informera deltagare om frivillighet till deltagande, rätt att avbryta utan närmare förklaring samt delge deltagare om studiens syfte. För att säkerställa att informationskravet är uppfyllt, har deltagarna fått ett informationsbrev (bilaga 3) där det framgår syfte och bakgrund till studien. I
informationsbrevet står också att deltagaren har rätt att avbryta sin medverkan när som helst och att informationen behandlas med sekretess, anonymitet och att deltagarna får ta del av studiens resultat.
Samtyckeskravet handlar om att deltagarna skall bestämma över sin egen medverkan i studien. Detta har säkerställts innan varje intervju genomförts genom att deltagaren tillfrågats om samtycke till att påbörja intervjun samt informerat om att när som helst avbryta.
Konfidentialitetskravet handlar om deltagarens anonymitet gällande alla uppgifter som kan kopplas till deltagarna. Alla uppgifter skall bevaras på så sätt att ingen obehörig kan ta del av informationen. Materialet har i anslutning till transkriberingen, skrivits ut och förvarats på ett säkert sätt som uppfyller konfidentialitetskravet. Alla anteckningar samt ljudupptagningar raderas direkt efter att studien är inlämnad och godkänd.
Ytterligare en forskningsetisk princip är nyttjandekravet och innebär att allt material som insamlats endast får användas för studiens ändamål, det vill säga besvara studiens syfte och frågeställning. I informationsbrevet har deltagarna delgivits vilka som får ta del av den färdiga studien.
Slutligen har jag genomfört blanketten ”etisk egengranskning” som tillhandahålls av forskningsetiska nämnden vid Högskolan Dalarna, se bilaga 4. Utifrån att inga etiska svårigheter existerat i denna studie, har ansökan till forskningsrådet inte varit aktuellt.
6 Resultat
I detta avsnitt kommer författaren att redogöra för de resultat som framkommit.
Resultatkapitlet är strukturerat med utgångspunkt i analysens fyra teman som alla relaterar till klientrelationen i det sociala arbetet. Dessa teman är: Byggstenar i relationen, hinder och svårighet i relationsskapande, relationens betydelse och samspelet mellan relationen och bedömningsmanualerna.
6.1 Byggstenar i relationen
Att relationen mellan socialarbetare och klient är en viktig del i det sociala arbetet är alla deltagare ense om. Alla deltagare beskriver relationen som viktig eller som kärnan och det absolut viktigaste i det sociala arbetet. Deltagarna pratar också om att det är det första steget i det framtida arbetet och hur relationen kan vara avgörande för arbetets fortskridande.
Jag ser det som första steget, alltså första steget till att kunna jobba vidare med någonting. Alltså att skapa en relation och hur den skapas, kommer vara talande för resten av jobbet. Hur det blir och vilken relation man får. (Intervju 2)
För att en relation ska vara god och för att det ska finnas förutsättningar för att komma framåt i arbetet tillsammans med klienten beskriver deltagarna flera kännetecken som är nödvändiga. Deltagarna pratar bland annat om tillit, om förtroende och om en allians.
Det är jätteviktigt. Att man har en relation eller någon sorts allians med klienten för annars kommer man ingenstans /…/ och att det är tillitsbaserat, de ska ju kunna känna att det finns en tillit till oss som de möter som socialsekreterare. (Intervju 4)
I relationen, både i skapandet och för att bibehålla den, uttrycker alla deltagare olika
förhållningssätt som viktiga. Bland annat lyfts ödmjukhet, ärlighet, rak kommunikation och att under möten förhålla sig mentalt närvarande. Flera av deltagarna pratar också om vikten av att kunna möta klienten där klienten är och kunna vara empatisk inför det klienten står i.
att man kan inte bara göra på samma sätt för alla, utan man måste vara väldigt flexibel och möta varje enskild individ på sitt sätt. (Intervju 5)
Utöver dess viktiga byggstenar i skapandet av relationen, lyfter flera deltagare fram förmågor hos socialsekreterare som kan bidra till relationens betydelse och funktion. De talar om egenskaper som ”att vara sig själv”, hålla löften och att vara en god lyssnare. Deltagarna beskriver bland annat hur dessa egenskaper kan underlätta förtroende och öka klientens känsla av delaktighet vilket gör att klienten har lättare att öppna sig och uttrycka sina behov.
Jag försöker vara mig själv och vara avslappnad. Försöka läsa av situationen, vad finns det för oro, vad finns det för förväntningar, så man kan möta dom där dom är just då. För det tror jag är viktigt. Och lyssna. Men framförallt vara sig själv, det känner dom. (Intervju 1)
6.2 Hinder och svårigheter i relationsskapande
Utöver vad som är viktigt ien relation och hur den byggs upp, beskriver flera av deltagarna hinder och svårigheter, både vad gäller skapandet av och bibehållande av en god relation. Initialt belyser flera deltagare egenskaper hos socialsekreterare som kan påverka relationen i en negativ riktning. De två viktigaste faktorerna som deltagarna är samstämmiga i handlar om dåligt bemötande och socialsekreterarens värderingar.
När det blir för nära sina egna värderingar, om något man absolut inte tycker om. Då blir det fan ett hinder i relationen. Man blir ultraprofessionell och alldeles för fyrkantig. Usch det blir inte bra för klienten men, där måste man vara vaksam. (Intervju 3)
I relation till värderingar så pratar deltagarna också om hur detta kan generera i dåligt bemötande som i sin tur kan skapa stora hinder i relationen. En av deltagarna uttrycker sig som att ens egna värderingar och erfarenheter kan krocka med klientens värderingar vilket väcker känslor och en oprofessionell situation kan uppstå.
Det är hemskt att säga egentligen men jag tror inte att, ja alla bär vi med oss saker som jobbar inom socialtjänsten, så är det! Å vissa saker har kanske inte bearbetats och vissa socialsekreterare hos alla socialsekreterare och så bär man med sig det när man träffar klienten, och det kan blir katastrof. (Intervju 4)
Deltagarna lyfter även fram yttre faktorer som kan ses som hinder i relationsprocesser. Nästan alla deltagare talar om en förändrad kultur inom socialtjänsten. Deltagarna pratar om ökad dokumentation, mindre klientkontakt, stress, tidsbrist, krav, arbetsmiljö och personalbrist. Alla dessa faktorer talar om en förändring som också påverkar socialsekreterarens möjligheter att skapa goda relationer.
Stress, arbetsmiljön på jobbet, kraven på mig som handläggare. Skriva, skrivandet och allt jäkla skrivande. Vi skriver mer än vad vi träffar folk idag. Känns ibland att man måste ursäkta sig om man lämnar kontoret för att träffa människor. Tiden, bristen på tiden hindrar absolut skapandet med klienter (Intervju 3)
Den sista gemensamma nämnaren, som samtliga deltagare lyfter fram, är okunskap och oerfarna socialsekreterare. Detta i sig behöver inte vara ett hinder för relationsskapandet, men kan bidra till svårigheter. En av deltagarna beskriver detta utifrån egen erfarenhet i mötet med en klient, där det hade varit svårt att skapa en relation.
Jag tror också att det bygger på en stark misstänksamhet och att man kanske helt enkelt inte var skicklig nog, att det kanske är så att hade det varit en annan person med mer erfarenhet och mer kunskap, hade nått fram. (Intervju 1)
6.3 Relationens betydelse
Relationens betydelse kan ses utifrån två perspektiv, socialsekreterarens och de som
socialsekreteraren uppfattar som klientens. Deltagarna är nästintill samstämmiga i synen på relationens betydelse för klienten och är eniga i att det verkar som att betydelsen är större för klienten än för socialsekreteraren.
Jag tror att, jag tror att det är väldigt olika utifrån varför, vad du är där för, om man ska säga så. Vissa är där för att dom verkligen vill hjälpa och vill att det ska gå bra och lägger sig på en bra nivå. Vissa gör det utifrån att, ja eller det kan man fundera över många gånger, men att man sitter i en maktposition och egentligen inte är ute efter att hjälpa på de sättet utan mer att få bestämma. (Intervju 4)
Nästan alla deltagarna berättar att de har erfarenheter av andra socialsekreterare som inte värdesätter relationsarbetet till klient och deras gemensamma uppfattning av bristande relationsskapande är att det är trist och dåligt. En av deltagarna berättar följande
Det finns tyvärr socialsekreterare som inte bryr sig alls. Om relationen, det är skit. På riktigt skit. Men för klienter som kommer till oss, betyder det allt. Helt klart. (Intervju 3)
Flera deltagare beskriver betydelsen av relationen för klienterna som en förutsättning för att kunna komma vidare i klientens process. Myndighetsförakt och bristande förtroende menar många av deltagarna, är ett av de största relationshindren.
Jag tror att tillit tillexempel för många personer, åtminstone personer som kanske i missbruk och kriminalitet har en misstro till myndigheter inbyggt i sig och jag tror att den är större nu för tiden …. Och bara attityden i övrigt alltså om man lyssnar på musiken idag, så är den liksom, man fylls ju liksom av skit gentemot socialtjänsten, så att jag tror att tillit och förtroende tror jag är viktigt för klienten för att kunna ta emot hjälp. (Intervju 1)
6.4 Samspelet mellan relationen och bedömningsmanualerna
Alla deltagare använder eller har använt någon form av standardiseringsmanualer för att utreda och bedöma behov. Samtliga deltagare har också erfarenhet av att det både gynnar och hämmar relationsskapandet med klienten. Begrepp som majoriteten av deltagarna använder gällande manualerna är att de kan upplevas stela, styltade, onaturliga och kan skapa irritation och frustration hos klienter. En av deltagarna uttrycker sig så här vad det gäller ADDIS som bedömningsmanual.
Jag tror det är skitdrygt för dom, jag tror det /…/ Jag tycker att den tar längre tid och det kan skapa mer irritation hos klienterna, det blir inget naturligt samtal med klienterna. Och då blir det väldigt konstigt för klienten också. (Intervju 4)
Alla deltagare beskriver likande hinder och svårigheter kring användandet av manualerna. Deltagarna menar att vana och erfarenhet kring standardiseringsmanualerna, är avgörande för klienternas upplevelse kring manualerna. En deltagare berättar om en specifik händelse där socialsekreteraren känt sig mer positiv när de valt att använda manualerna i ett senare skede i
klientkontakten. Utifrån att då finns relationen där och manualerna blir lättare att förklaras bort om reaktionen från klienten blir negativ.
Alltså jag tror att det beror på hur den används för att det är så olika från person till person. /…/ jag har suttit med personer [socialsekreterare] som har gått ifrån formuläret och verkligen använt sig utifrån kunskapen personen har om klienten sedan innan och skapat en situation där klienten har känt sig sedd. Så när jag själv har använt den så har jag sett att okej det här blev inte bra, det blev väldigt såhär uppstyltat och då har jag varit ärlig för klienten och sagt att det är väldigt uppstyltat, ett uppstyltat möte, stelt. (Intervju 2)
En annan deltagare beskriver manualanvändandet som ett hinder i relationsskapandet. Dock antyder flera av deltagarna att om relationen inte finns så avvaktar deltagare att använda sig av manualerna.
Jag börjar inte med dom torra frågorna i första samtalet. Nej, relationen måste finnas där redan, tror jag. Men skulle jag följa manualen, slaviskt /…/ då skulle jag nog bränna relationen, för att sen få arbeta upp den efteråt. (Intervju 3)
Oavsett att de flesta deltagarna upplever manualerna som stela, onaturliga och så vidare, så berättar deltagarna att manualerna absolut kan gynna både relationen till klienten men också tydliggöra behovet av insats. Dock är deltagarna samstämmiga i att relationen är viktigast och att socialsekreteraren redan skapat en relation till klienten innan användandet av manualerna är en förutsättning, annars blir mötet inte bra för klienten. Samtidigt menar deltagarna att socialsekreteraren troligtvis upplevs professionella inför klienten, när de använder
manualerna. Deltagarna menar att socialsekreterarna som använder sig av manualerna, får hjälp via dem att inte glömma bort viktiga frågor, som i sin tur kan vara avgörande i
utredningsarbetet. En deltagare berättar följande om användandet av standardiseringsmanualer
Genom att man använder och använder det på ett bra sätt alltså på ett positivt sätt också upplevs professionellt /…/ det professionella i det, skapar förtroende /…/ man tappar inte bort saker i ett samtal eller utredning utan man har också koll på att man pratar om alla delar som är viktiga. (Intervju 5)
Detta beskrivs återigen, gällande erfarenhet och vana samt upplevelsen om att det både är bra men också att använda manualerna som ett komplement.
Det har blivit bättre, man har släppt på regler och det runtomkring, det är inte lika uppstyrt längre men från början tror jag att det var ett instrument som man gav till ganska oerfarna socialsekreterare för att kunna veta att dom gör samma jobb som en erfaren socialsekreterare som förmodligen ställer fler frågor och tar reda på mer information. Informationen kan nog bli mer komplett med hjälp av det /…/ Men jag tror nog inte att man ska lägga ner all sin tillit på det här med manualer. (Intervju 1)
Andra aspekter som lyfts fram i deltagarnas intervjuer är att en del av deltagarna har en förförståelse om att manualerna kan bidra till klienternas upplevelse av myndigheten, framförallt där klienten ser myndigheten som en auktoritet. Beroende på hur en
socialsekreterare presenterar manualerna kan det bli avgörande för hur klienten väljer att svara på frågorna samt om klienten får sin negativa syn på myndigheten förstärkt. Deltagarna berättar att de mött klienter som haft negativa erfarenheter av standardiseringsmanualer, vilket har lett till att en misstro och ett förakt förs med in i mötet. Flera deltagare har denna
erfarenhet av klienter med misstro, berättar likande historier om hur de fått sätta manualen åt sidan och börjat prata om manualernas frågor, innehåll och en del av deltagarna berättade hur de fått vänta till nästkommande möte innan användandet av manualerna.
Men det är inte anpassat från klienten tycker jag, inte för fem öre, faktiskt. För här återkommer vi till det här /…/ socialt utsatt familj som har en väldig misstro till socialtjänsten, då undrar jag vad är det jag ska skriva på här? Vad är det jag går in i? Är det här något slags kontrakt? Eller vad är det här för något, jag tror inte att det är bästa ingången /…/ att be om en underskrift det första man gör tycker inte att det är klient anpassat även om jag förklarar vad det är, så jag fick ju alltid sitta och förklara att; det här är ingenting som är bindande /…/ Jag fick liksom sitta och förklara bort den här underskriften på nått vis, i vartenda möte som jag gjorde, så tillslut så /…/ bad jag inte om en underskrift. (Intervju 1)
Samtliga deltagare har belyst vikten av standardiseringsmanualer i utredningsarbetet men samtidigt beskrivit hur manualerna kan ha en negativ påverkan på relationsskapandet.
Förutsättningarna för att en god relation skall kunna upprätthållas upplevs av deltagarna vara avhängt på huruvida en god relation antingen redan är etablerad eller hur socialsekreteraren
presenterar standardiseringsmanualerna. Det finns således en uppfattning om att dessa faktorer bör ses i relation till varandra.
7 Diskussion
I detta avsnitt presenteras en diskussion av studiens resultat utifrån de fyra teman som
identifierats. Resultatet analyseras också i relation till tidigare forskning och teori. Syftet med studien har varit att undersöka socialsekreterares uppfattningar om relationens betydelse i det sociala arbetet samt om standardiseringsmanualer har en påverkan på relationen mellan socialsekreterare och klient. Frågeställningarna som studien ämnat att svara på är hur socialsekreterare beskriver en god relation i mötet med klienter, vilka hinder som socialsekreteraren brottas med när det gäller relationer till klienter och vad
standardiseringsmanualer betyder för skapandet av goda relationer i socialsekreterares arbete med klienter.
Sammanfattningsvis visar resultatet att det finns flera faktorer som kännetecknar en god relation, där kärnan däri relaterar till egenskaper och förmågor hos socialsekreteraren så som tillit, förtroende och god kommunikation. Resultatet påvisar hinder som kan försvåra
skapandet av en god relation men också att upprätthålla en. Dessa hinder utgörs av socialsekreterarens värderingar, organisatoriska aspekter och förekommande
myndighetsförakt. Standardiseringsmanualernas betydelse visar sig i resultatet utgöra en bristande funktion om inte en god relation redan är etablerad, samtidigt visar resultatet att manualerna är viktiga utifrån bedömning av stödinsatser.
7.1 Byggstenar i relationen
Resultat visar att relationen mellan socialsekreterare och klient är en av de viktigaste
faktorerna för det sociala arbetet. Det visar också att relationen är en förutsättning för att det sociala arbetet överhuvudtaget skall kunna fortskrida på ett gynnsamt sätt. Detta bekräftas av Sjögren (2018) som i sin avhandling lyfter fram att relationens betydelse är primär vad det gäller socialarbetare och klient och det fortskridande arbetet. I Dybicez (2012) artikel lyfts också denna aspekt om relationens vikt i det sociala arbetet, där refereras relationen som ”själen” i det sociala arbetet.
För att relationen skall vara av kvalitet och gynnsam för både klient och
socialsekreterare visar resultatet att det finns vissa element som måste finnas. Deltagarna beskriver det som egenskaper eller som kännetecken hos socialsekreteraren men även i alliansen mellan socialsekreteraren och klient. Vad det gäller egenskaper hos
socialsekreteraren är ödmjukhet, empati, ärlighet, förmåga att lyssna och att kunna möta klienten var denne befinner sig. Eriksson (2007) skriver att man i en relation antingen är
objektiv eller subjektiv. Eriksson betonar också att en profession alltid skall vara objektiv, att inte bemöta individer utifrån sina egna känslor och värderingar. I relation till resultatet i studien, som visar att värderingar och egenskaper hos socialsekreteraren är en viktig faktor i relationsskapandet, blir det utifrån Erikssons teori (2007) till viss del motsägelsefullt då många av de egenskaper som deltagarna lyfter fram ligger i socialsekreterarens,
professionens, subjekt. Denna form av objekt versus subjekt dikotomi tas även upp i
forskningen (Dybicez, 2012) där det beskrivs utifrån gränsdragning och menar att omtanke är en viktig del i alliansen mellan socialsekreterare och klient men att professionen bör vara uppmärksam på vad som är en god och vad som är en vänskaplig relation.
När det gäller alliansen mellan socialsekreteraren och klienten samt egenskaperna däri visar resultatet att det behöver finnas tillit, förtroende och delaktighet för att relationen och det sociala arbetet ska genereras i bästa möjliga riktning. Detta bekräftas av Sjögren (2018) som skriver att relationen skall ses som ett handlingsredskap för socialsekreterare att arbeta fram lösningar tillsammans med klienten. För detta krävs enligt Sjögren (2018) att relationen bygger på tillit och förtroende. Denna förutsättning, tillit och förtroende, bekräftas också av Billquist och Skårner (2017) som i sin artikel lyfter fram konsekvenser för klienter när det uppstår maktpositioner och därtill känslor av makt och maktlöshet, tilltro och misstro.
7.2 Hinder och svårigheter i relationsskapande
Resultatet i studien indikerar att det finns flera områden som kan påverka relationsskapandet i en negativ riktning, bland annat dåligt bemötande och socialsekreterarens värderingar.
Deltagarna i intervjuerna beskriver hur socialsekreterarnas egna värderingar kan krocka med klienters, det kan väcka känslor hos socialsekreteraren vilket kan generera i ett oprofessionellt förhållningssätt. Enligt Goffman (2000) så finns två former av normer som kan kopplas till den främre regionen, där den sociala interaktionen är synlig för andra. Goffman beskriver hur vi använder oss av hövlighetsnormer och anständighetsnormer när vi befinner oss i det offentliga rummet. Vad det gäller anständighetsnormer beskriver Goffman detta handla om moraliska och instrumentella krav som bygger på att inte ofreda andra inte beblanda sig i människors angelägenheter. I relation till det som deltagarna beskriver som hinder och
svårigheter kopplat till socialsekreterarens värdering och förhållningssätt, kan en koppling till det Goffman beskriver som anständighetsnormer göras. Resultatet antyder att hindret utgörs
förklaring utifrån detta med att beskriva socialsekreteraren agera utifrån sitt eget subjekt, där socialsekreteraren styrs av sina egna känslor och egna värderingar.
Andra hinder som resultatet antyder finns i en förändrad kultur inom socialtjänsten med ett ökat dokumentationskrav som leder till mindre klientkontakt. Andra faktorer som resultatet visar är stress, tidsbrist, ökad personalfrånvaro och andra arbetsmiljörelaterade aspekter. Hasenfeld (2015) menar att liknande påverkansfaktorer ofta återfinns inom strukturella organisationer där det är vanligt med hög arbetsbelastning, begränsade resurser och krav på att prestera. Denna typ av organisation värderar inte det relationella arbetet utan endast att uppnå goda resultat för ledning och organisationen. Resultatet i studien indikerar inte att socialtjänsten är en strukturell organisation, men effekterna av ökad frånvaro, tidsbrist och stress är desamma som Hasenfeld beskriver inom den strukturella organisationen.
7.3 Relationens betydelse
I studien visas att förutom relationens betydelse som primär i det sociala arbetet har den också en större betydelse för klienten än socialsekreteraren. Det ter sig som en förutsättning, för att klienten skall komma vidare i processen, att relationen finns och att den bygger på tidigare beskrivna byggstenar. Betydelsen för socialsekreteraren verkar kunna kopplas till
socialsekreterarens syfte av yrkesval samt synen på sin egen maktposition. Maktperspektivet i socialt arbete beskrivs av Billquist och Skårner (2017) i deras artikel om LVM-vården där dem lyfter fram den goda relationens betydelse i behandlingen. Billquist och Skårner menar att makt ingår i alla sociala relationer men relationsskapandet påverkas mer av
socialsekreterarens syn och förhållningssätt till makt än på själva maktens förekomst. Så länge det finns en välvilja och en intention att hjälpa klienten, påverkar inte makten resultatet för klienten.
Denna studies resultat antyder att en del socialsekreterare saknar välvilja och goda intentioner med fördel för maktpositioner. Enligt Billquist och Skårner (2017) skulle detta innebära att resultatet för klienten blir negativ då det är socialsekreterarens inställning till maktutövning som är avgörande och inte makten i sig.
Resultatet visar att relationen är betydligt viktigare när det sedan tidigare finns ett myndighetsförakt hos klienten. Relationens betydelse i det sociala arbetets process framträder i resultatet vid återkommande tillfällen men om det sedan tidigare finns ett myndighetsförakt kommer detta påverka både relationen och resultatet för klienten. Beroende på hur
socialsekreteraren kommunicerar och interagerar med klienten kommer relationen utvecklas och kunna bryta barriären i myndighetsföraktet. Eriksson (2007) beskriver social interaktion
utifrån värdeskapande och praktiskt instrumentella samspel med andra. Eriksson beskriver att individen under ett och samma samtal kan ändra sin roll utifrån vad som sker i mötet. Det ligger ett stort ansvar på socialsekreteraren att använda sig av dem tidigare beskrivna
byggstenarna i möten med klienter som har ett stort myndighetsförakt. Genom att vara en god lyssnare, bygga på tillit och skapa förtroende kan man förändra klientens syn på myndigheten i mötet och istället för att bygga på förakt så skapar socialsekreteraren en god relation som är avgörande för klientens fortsatta process. Detta förhållningssätt, byggt på tillit, beskriver även Sjögren (2018) som en möjlighetsfaktor i socialt förändringsarbete. Vidare beskriver Sjögren att det framförallt är socialsekreterares ansvar att upprätta och bibehålla en god relation med klienten. Detta knyts således an till studiens resultat utifrån socialsekreterarens
förhållningssätt när det finns ett myndighetsförakt.
7.4 Samspelet mellan relationen och standardiseringsmanualer
Resultatet gällande användandet av standardiseringsmanualer indikerar att det finns en större negativ påverkan på relationsprocessen än vad det finns positiv. Dock är det viktigt att påtala att det i resultatet framkommer att det har betydelse om relationen redan är etablerad eller ej när man använder standardiseringsmanualer. Den negativa påverkan, är mindre om en god relation redan är etablerad samtidigt som det är svårare att upprätta en god relation om första kontakten innefattar användandet av någon form av standardiseringsmanual.
Det som resultatet visar är att manualerna ofta tenderar att uppfattas som stela, onaturliga och kliniska. Upplevelsen är också att det kan skapa en frustration och irritation hos klienten. I Erikssons (2007) presentation av social interaktion kan detta kopplas till det Eriksson benämner instrumentell interaktion. Att manualerna uppfattas som onaturliga och kliniska skulle enligt Eriksson kunna förklaras med att socialsekreteraren använder en instrumentell interaktion, där syftet med standardiseringsmanualerna är att generera svar till socialsekretaren, inte ingå i en värdeskapande interaktion. Upplevelsen av manualerna styrs enligt resultatet till viss del även av hur socialsekreteraren presenterar dem. Klienter som har negativa erfarenheter av standardiseringsmanualer upplever ofta en misstro och ett förakt som kan försvåra arbetet med manualerna. Detta går att tolka med hjälp av Goffmans (2000) teori om den bakre regionen, där ”skådespelaren” går bakom kulisserna för att andas ut och träna på sina repliker fri från beskådning av publik. I detta fall skulle då socialsekreteraren innan
standardiseringsmanualer. Beroende på hur socialsekreteraren instruerats att använda
manualen kommer presentationen påverkas. En instruktion om att aldrig frångå de förtryckta frågorna kan bidra i skapandet av en formell situation som befäster socialsekreterares tillgång till kontroll och auktoritet. Därmed återskapas distans i mötet med klient som också kan skapa en styltad och strikt upplevelse för klienten. Beroende på vad som hänt i den bakre regionen kan utfallet i den främre regionen, mötet mellan socialsekreterare och klient antingen bli positiv eller negativ.
Resultatet av studien visar att det är viktigt att vara vaksam över hur manualerna bidrar i formandet av förutsättningarna för socialt arbete. Det framkommer att
standardiseringsmanualer är viktiga verktyg i socialsekreterarens arbete, samtidigt visar resultatet att manualerna kan ha negativa effekter på relationen som är det primära i socialt arbete. Detta går dock att motverka genom att antingen etablera en relation innan man tillämpar någon form av standardiseringsmanual eller att man presenterar manualerna på ett flexibelt sätt.
8 Slutsats
Studien visar att relationen mellan socialsekreterare och klient är avgörande för socialt arbete. Utan en god relation försvåras både utredningsarbete för socialsekreteraren och möjligheten att bidra till en förändringsprocess hos klienter. Studien visar att en god relation mellan socialsekreteraren och klienten i möten kännetecknas utifrån tillit, förtroenden och allians. Av resultatet framgår viktiga egenskaper och förhållningssätt i socialt arbete. Empati, ärlighet, ödmjukhet och kommunikativa förmågor är egenskaper som behöver finnas för att kunna utveckla en god relation och skapa en allians.
Utöver vikten av relationen framkommer det att socialsekreteraren hanterar vissa hinder när det kommer till att skapa och upprätthålla en relation till klienten. Det är framförallt tre faktorer som lyfts fram, socialsekreterarens värderingar, organisatoriska faktorer och myndighetsförakt hos klienten. Hinder som uppstår i relation till socialsekreterarens egna värderingar, förförståelse eller förutfattade meningar, kan generera i dåligt bemötande eller oprofessionellt agerande. De organisatoriska faktorerna handlar om tids- och personalbrist, ökad dokumentation, stress hos socialsekreteraren vilket ofta leder till mindre klientkontakt. Studien visar att det finns en viss form av hinder i myndighetsförakt och misstro hos klienter men att detta utgör endast ett hinder om socialsekreteraren är oförmögen att bemöta detta förakt. Genom att bygga tillit och förtroende hos klienten kan socialsekreteraren bidra till och aktivt medverka till att klienten bryter med sitt myndighetsförakt.
Studien ämnade att svara på hur standardiseringsmanualer påverkar skapandet av en god relation. Resultatet visar entydigt att socialsekreterare inte kan skapa en god relation med endast manualer men också att manualernas funktion inte blir effektiva utan en god relation. Samtidigt visar studien att standardiseringsmanualerna är viktiga och en förutsättning för att säkerställa bedömningen av behovet i utredningsarbetet.
Detta indikerar att det finns behov av mer kunskap kring evidensbaserad praktik såsom standardiseringsmanualer generellt och dess effekter på klienternas upplevelse kring dem. Utförandet av standardiseringsmanualerna skulle enligt slutsatsen av denna studie kunna skapas utifrån ett relationellt perspektiv där det också finns fokus på ett relationsskapande moment. För att kunna göra det krävs mer kunskap på området som sätter fokus på goda relationer, dess kännetecken men som också innefattar maktperspektivet vilket bör utredas
Referenser
Billquist, L & Skårner, A. (2017). En Påtvingad Relation: Stöd och Kontroll i
Kontaktmannarelationen Inom LVM-Vården. Nordisk alkohol- och narkotikatidskrift, 26 (3), 243-263, https://doi.org/10.1177/145507250902600302
Braun, V. & Clarke, V. (2006) Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3 (2), 77-101,
http://dx.doi.org/10.1191/1478088706qp063oa
Bruhn, A. & Källström, Å. (red.) (2018). Relationer i socialt arbete: i gränslandet mellan profession och person. (Första upplagan). Stockholm: Liber.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Dybicz, P. (2012). The Ethic of Care: Recapturing social work´s Voice. Social work
57(3):271-280, doi: 10.1093/sw/sws007
Eriksson, B. (2007). Social interaktion: flöden - positioner - värden. (1. uppl.) Malmö: Liber Goffman, Erving (2000) Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Stockholm:
Prisma
Hasenfeld, Y. (2015). What Exactly Is Human Services Management? Human Service Organizations: Management, Leadership & Governance, 39 (1), 1-5. Doi: 10.1080/23303131.2015.1007773.
Howe, D. (1998). Relationship-based Thinking and Practice in Social Work. Journal of Social Work Practice, 12 (1), 45–56. doi:10.1080/02650539808415131.
Meeuwisse, A. & Swärd, H. (2006). Vad är socialt arbete? I ”Meeuwisse, A., Sunesson, S. & Swärd, H” (red.) Socialt arbete: en grundbok. (2., [rev. och utök.] utg., s. 27-74) Stockholm: Natur och kultur.
Payne, M. (2006). What is professional social work? (2 uppl.) Bristol: Policy Press
Perlinski, M., Blom, B. & Morén, S. (2012). Getting a sense of the client: Working methods in the personal social services in Sweden. Journal of Social Work, 13 (5), 508-532, https://doi.org/10.1177/1468017311435047
SFS 1988:870. Lag om vård av missbrukare i vissa fall. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 21 oktober, från
https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-1988870-om-vard-av-missbrukare-i-vissa-fall_sfs-1988-870
Sjögren, J. (2018). Med relation som redskap? Om Socialsekreterare, klientarbete och professionalitet i socialtjänsten. Linköping: Linköpings universitet,
(doktorsavhandling). Från
http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1247214&dswid=-1247 Socialstyrelsen. (15 oktober 2020) Att arbeta evidensbaserat.
https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/arbeta-evidensbaserat/
Socialstyrelsen. (26 oktober 2020) Sök i metodguiden för socialt arbete. https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/
Socialstyrelsen. (2012) Om standardiserade bedömningsmetoder (Artikel nr 2012-12-9). Hämtad från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2012-12-9.pdf
Vetenskapsrådet (2007). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Bilaga 1
1. Den goda relationen
- Berätta, hur ser du på skapandet av relationer med de klienter du möter i ditt arbete? - Vad tycker du kännetecknar en god relation?
- Vilken betydelse har relationen tror du för klienterna?
- Vilken betydelse har relationen tror du för socialsekreterarna? (Tror du alla sekreterare vill ha en god relation till sin klient?)
- Upplever du att ditt jag (den du är) har betydelse för din relation till klienten? - Hur gör du för att underlätta för klienter att få förtroende för dig?
- Berätta, vad får klienter att våga öppna sig? Berätta, vad har du för strategier?
- Mer precis hur gör du för att använda dig själv som verktyg i skapandet av relationer med klienterna
- Tror du, att relationen har betydelse för beslut om insats?
2. Hinder i relationsskapandet
- Kan du berätta om en händelse, där det var svårt att skapa en relation till klient? - På vilket sätt, tror du att ditt eget förhållningssätt kan vara ett hinder?
- Ser du andra hinder i ett skapande av en god relation?
3. Standardiserade arbetsmetoder
- Har du standardiseringsmanualer i klientarbetet?
- Hur påverkar standardiseringsmanualerna relationen till klienten?
- Kan du berätta hur du tror att standardiseringsmanualerna upplevs av klienten?
- På vilket sätt tror du att standardiseringsmanualer kan gynna skapandet av relation med klienten?
- På vilket sätt tror du att standardiseringsmanualer kan hindra skapandet av relation med klienten?
- Har standardiseringsmanualer betydelse för beslut om insats?
4. Efterfrågor
- Är det något du vill tillägga som du anser är viktigt som jag inte har frågat? - Kön, ålder
