FAKTORER SOM ENLIGT PATIENTEN UPPLEVS INVERKA PÅ
KOMMUNIKATIONEN I MÖTET MED AMBULANSPERSONAL
PREHOSPITALT
En litteraturöversikt
Factors that according to the patient are perceived to affect
communication in the encounter with the ambulance staff in the
prehospital environment
A literature review
Specialistsjuksköterskeprogrammet inriktning ambulanssjukvård, 60 högskolepoäng Självständigt arbete, 15 högskolepoäng
Avancerad nivå
Examensdatum: 2021-04-04 Kurs: Ht20
Författare: Handledare:
Angelica Liss Tano Jason Murphy
Linnea Barsk Examinator:
SAMMANFATTNING
Ambulanssjuksköterskor träffar dagligen patienter i olika situationer. Varje situation är unik och ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans kommunikativa förmåga, både icke-verbalt och verbalt. God kommunikation är en förutsättning för en bra vårdrelation mellan patienten och vårdaren och har visat sig vara en central del för att uppnå personcentrerad vård.
Bristande kommunikation i vården är ett av de vanligaste klagomålen från patienter och har visat sig kunna leda till sämre vård, ökade risker för vårdskador samt ökade socioekonomiska kostnader.
Syftet var att identifiera vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt.
Metoden som valdes var en litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar
genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. 16 kvalitativa vetenskapliga studier användes i föreliggande litteraturöversikt efter att de kvalitetssäkrats och analyserats.
I resultatet framkom fyra huvudkategorier som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal: Inge trygghet, Bekräftelse, Dialog, Information. Under kategorin Inge trygghet framkom tre subkategorier: Bemötande, Paralingvistiska element samt Empati.
Slutsatsen var att de nyckelfaktorer som enligt patienten upplevdes inverka på
kommunikationen med ambulanspersonal var vitala för att möjliggöra personcentrerad vård och ökad patientsäkerhet. Ytterligare forskning inom området är nödvändigt för att säkerställa vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med
ambulanspersonal prehospitalt.
ABSTRACT
Ambulance-nurses meet patients on a daily basis in different situations. Every situation is unique and places high demands on the ambulance nurse’s communicative ability, both non-verbally and non-verbally. Good communication is a prerequisite for a good care relation between patient and carer and has proven to be a central part of achieving person-centered care. Deficient communication in healthcare is one of the most common complaints from patients and has been shown to be able to lead to inadequate care, increased risks of adverse events and also increased socio-economical costs.
The aim was to identify which factors according to the patient are perceived to affect the communication in the encounter with ambulance personnel in the prehospital environment.
The method that was chosen was a literature review where searches for scientific articles were made in the databases Cinahl and PubMed. 16 qualitative scientific studies were used in this literature review after they were quality assured and analyzed.
The results emerged in four main categories which, according to the patient, were perceived to influence the communication in the meeting with ambulance personnel: Provide security, Confirmation, Dialogue, Information. Under the category Provide safety three subcategories emerged: The encounter, Paralinguistic elements and Empathy.
The conclusion was that the key factors, which according to patients were perceived to affect the communication with ambulance personnel were vital in enabling person-centered care and increased patient safety. Further research within this field is necessary to ensure which factors influence on the communication in the encounter with the ambulance personnel in the
prehospital environment.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ... 1 BAKGRUND ... 1 Prehospital akutsjukvård ... 1 Ambulanssjuksköterskan ... 2 Omvårdnad ... 4 Kommunikation ... 4
Hinder för kommunikation och dess effekter ... 6
Bristande kommunikation ... 8 Patientsäkerhet ... 8 Personcentrerad vård ... 9 PROBLEMFORMULERING ... 10 Syfte ... 10 METOD ... 11 Ansats ... 11 Design ... 11 Urval ... 11 Datainsamling ... 12 Dataanalys/Databearbetning ... 14 Forskningsetiska överväganden ... 15 RESULTAT ... 16 Inge trygghet ... 16 Bekräftelse ... 18 Dialog ... 19 Information ... 20 DISKUSSION ... 21 Resultatdiskussion ... 21 Metoddiskussion ... 26 SLUTSATS ... 29 KLINISK TILLÄMPBARHET ... 29
REFERENSER ... 30 Bilaga A: Bedömningsmall
INLEDNING
Kommunikation är en av de viktigaste delarna inom omvårdnad och en kunskap gällande detta är en av de mest vitala kompetensområden en sjuksköterska bör besitta. En av de största riskerna för vårdskador är brist på kommunikation och klagomål från patienter gällande kommunikationen från hälso- och sjukvårdpersonal har ökat och fortsätter att öka. Utöver detta är bristande kommunikation ett hot mot patientsäkerheten och möjliggörandet av personcentrerad vård.
BAKGRUND
Prehospital akutsjukvård
Enligt Socialstyrelsen (SOSFS 2009:10) 1a kap §2 definieras en ambulans som ett transportmedel för sjuka och skadade personer där ambulanssjukvård bedrivs.
Ambulanssjukvård definieras som hälso- och sjukvård som utförs i eller i anslutning till en ambulans av hälso- och sjukvårdspersonal som i sin tur kan utföra medicinska åtgärder. De omedelbara åtgärder som utförs i miljön utanför sjukhus benämns prehospital akutsjukvård (SOSFS 2009:10). Förutsättningarna för prehospital vård skiljer sig från vård på sjukhus eftersom den är först i vårdkedjan (Nyström & Herlitz, 2016).
Vården i ambulanserna har under de senaste årtiondena utvecklats från att främst genomsyras av “load and go”-principen, som innebär att lasta in patienten i ambulansen så snart som möjligt och åka till sjukhus istället för att behandla på skadeplats, till mer avancerad akutsjukvård. I samband med breddade befogenheter för ambulanspersonalen och användandet av läkemedel, blev istället ambulansverksamheten en typ av avancerad
akutsjukvård där patienten vårdas mer på plats innan avfärd till sjukhus, även kallat ”stay and play” (Bremer, 2016). Under 1990-talet började grundutbildade sjuksköterskor och
specialistsjuksköterskor att anställas till ambulansen (Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor [RAS], 2012).
Akut omhändertagande av patienter i den prehospitala miljön kräver samverkan med olika instanser (Shields & Flin, 2013). Patienten behandlas utifrån de medicinska kompetenser som ambulanspersonalen besitter och de medicinska kunskaperna kompletteras av icke-tekniska kunskaper som erhålls efter år av erfarenheter av olika möten med människor i olika situationer (Shields & Flin, 2013). En utmärkande egenskap och en viktig icke-teknisk kunskap hos ambulanspersonal är förmågan att kommunicera på ett effektivt sätt, i synnerhet med patienten. Shields och Flin (2013) menar att ambulanspersonal i sin yrkesroll tvingas ta fler beslut angående hur de bäst ska hantera en situation. Omhändertagandet kan innefatta beslut beträffande hur en patient ska behandlas samt huruvida en patient ska transporteras till sjukhus direkt eller om det finns utrymme för att behandla mer på plats innan avfärd (Shields & Flin, 2013).
Vidare utspelas den prehospitala vården under en kort tid varför det ställs krav på både medicinsk och vårdvetenskaplig kunskap hos vårdteamet för att möjliggöra lämplig vård för patienten (Nyström & Herlitz, 2016). Enligt Nyström och Herlitz (2016) bör vårdteamet bestå av en ambulanssjukvårdare och en sjuksköterska med specialistutbildning inom prehospital vård. År 1997 beslutades att en specialistutbildning inom ambulanssjukvård för
sjuksköterskor behövdes (RAS, 2012). År 2001 utformades därför en
specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård. Därefter kom kravet från Socialstyrelsen år 2005 att endast sjuksköterskor skulle handskas med läkemedel inom ambulansen. Detta medförde i sin tur även krav på att minst en i ambulansbesättningen behövde vara legitimerad sjuksköterska (RAS, 2012).
Ambulanssjuksköterskan
I 4 kap. 4 § i Patientsäkerhetsförordningen stadgas att yrkestiteln specialistsjuksköterska är en skyddad arbetstitel som endast får användas av den som är legitimerad sjuksköterska och genomgått specialistutbildning inom något område (SFS 2020:1052). I Sverige är det, som tidigare nämnt, krav på att minst en i ambulansbesättningen är legitimerad sjuksköterska (RAS, 2012). I Stockholm är kravet att minst en i ambulansbesättningen är
specialistsjuksköterska (Stockholms läns landsting [SLL], 2017). Sjuksköterskan med högst formell medicinsk kompetens i ambulansbesättningen besitter det medicinska
ledningsansvaret (SLL, 2020). Den specialistutbildade sjuksköterskan avgör vem i besättningen som är mest lämplig att vårda patienten och tar även beslut om medicinska bedömningar, prioriteringar och vårdbehov (SLL, 2020). Ambulanssjuksköterskan ska förmå att ge avancerad omvårdnad som innefattar att bland annat leda och organisera vården kring patienten samt omhänderta patienten genom ett systematiskt stödjande och reflekterande sätt (RAS, 2012).
Ambulanssjuksköterskan förväntas ha kompetens inom 44 olika områden (Wihlborg et al., 2014). De tio huvudområdena som utsetts är ledarskap, generiska färdigheter, interpersonell kommunikation, institutionellt samarbete, pedagogiska färdigheter, innehavandet av relevant kunskap, professionellt omdöme, yrkesfärdigheter, forskningsaktiviteter samt tekniska färdigheter (Wihlborg et al., 2014). Ambulanssjuksköterskan ska förmå att känna igen symtom och tecken på ohälsa och sjukdom, anpassa vårdtempot, involvera närstående i vården samt inneha den medicinska kompetens som krävs för att bedöma symtom i det akuta skedet och därefter utföra adekvata åtgärder (RAS, 2012). Vidare beskrivs att
ambulanssjuksköterskan ska ha ett professionellt och etiskt förhållningssätt gentemot
patientens hemmiljö och på skadeplats, att kunna samverka med övriga samhällsinsatser och vårdgivare, arbeta evidensbaserat samt involvera sig i forskning. Ambulanssjuksköterskan ansvarar även för att omvårdnad och behandling utförs utifrån patientens autonomi, värdighet och rättigheter samt att vården är personcentrerad, evidensbaserad, jämlik och tillgänglig (RAS, 2012). Högre kompetens hos sjuksköterskor i ambulansen har visat sig inverka positivt på den prehospitala bedömningen av patienten (Falk et al., 2014).
Ambulanspersonalens beslutsfattande och dess påverkan
Gunnarsson och Stomberg-Warrén (2009) undersökte i sin studie faktorer som påverkar beslut hos ambulanssjuksköterskor i akuta situationer och fann att patientens fysiska och psykiska mående var en stor del i beslut som fattades. Även patientens ålder samt
ambulanssjuksköterskors egna känslor spelar in i beslut som tas (Gunnarsson & Stomberg-Warrén, 2009).
Vidare undersökte Ebben et al. (2017) i sin litteraturöversikt faktorer som inverkar på ambulanspersonalens beslut huruvida en patient medföljer i ambulansen eller inte. och de personliga rättsliga riskerna för ambulanspersonalen samt erfarenhet och intuition.
Holmberg och Fagerberg (2010) menar att sjuksköterskor i ambulansen strävar efter att förstå hur deras ageranden kan påverka patienten och dess anhöriga i syfte att respektera och
bekräfta patientens egna upplevelser. Detta kräver att sjuksköterskor tror på sig själva, vilket kan uppnås i en lugn och säker vårdmiljö (Holmberg & Fagerberg, 2010). I en studie av Lawn et al. (2020) framkommer att vad som skapar oro hos ångest hos en i ambulansteamet inte nödvändigtvis behöver göra det hos den andre. Av de olika situationer som
ambulanspersonalen utsätts för har trauman bland annat en inverkan på ambulanspersonalens psykologiska välmående i form av sömnsvårigheter, irritation, minskat socialt samspel privat och en ökad känsla av isolering. Även aggressiva utbrott och ambulanspersonalens hantering av vardagliga händelser förändras (Lawn et al., 2020). Bohström et al. (2016) beskriver i sin studie faktorer som ökar ambulanspersonalens stress. Bristande information, otillräcklighet i form av begränsat antal resurser eller den egna otillräckligheten för patienten samt bristande kontroll över situationen anses vara bidragande till ökad stress. Även ambulanssjuksköterskor i Svensson och Fridlunds (2007) studie bekräftar att känslan av otillräcklighet skapar oro hos dem (Svensson & Fridlund, 2007). Ett kollegialt stöd och debriefing i slutet av passet anses vara två av flera faktorer för att hantera stress (Bohström et al., 2016). I studien av Svensson och Fridlund (2007) menar ambulanssjuksköterskor att de genom övning av olika scenarier kan minska oro inför eventuella kommande situationer.
Holmberg och Fagerberg (2010) menar att sjuksköterskor i ambulansen strävar efter att förstå hur deras ageranden kan påverka patienten och dess anhöriga i syfte att respektera och
bekräfta patientens egna upplevelser. Detta kräver att sjuksköterskor tror på sig själva, vilket kan uppnås i en lugn och säker vårdmiljö (Holmberg & Fagerberg, 2010). I en studie av Lawn et al. (2020) framkommer att vad som skapar oro hos ångest hos en i ambulansteamet inte nödvändigtvis behöver göra det hos den andre. Av de olika situationer som
ambulanspersonalen utsätts för har trauman bland annat en inverkan på ambulanspersonalens psykologiska välmående i form av sömnsvårigheter, irritation, minskat socialt samspel privat och en ökad känsla av isolering. Även aggressiva utbrott och ambulanspersonalens hantering av vardagliga händelser förändras (Lawn et al., 2020). Bohström et al. (2016) beskriver i sin studie faktorer som ökar ambulanspersonalens stress. Bristande information, otillräcklighet i form av begränsat antal resurser eller den egna otillräckligheten för patienten samt bristande kontroll över situationen anses vara bidragande till ökad stress. Även ambulanssjuksköterskor i Svensson och Fridlunds (2007) studie bekräftar att känslan av otillräcklighet skapar oro hos dem (Svensson & Fridlund, 2007). Ett kollegialt stöd och debriefing i slutet av passet anses vara två av flera faktorer för att hantera stress (Bohström et al., 2016). Enligt
ambulanssjuksköterskor i Svensson och Fridlunds (2007) studie menar dem att genom övning av olika scenarier kan minska oron inför eventuella kommande situationer.
Enligt RAS (2012) ska ambulanssjuksköterskan anpassa information och undervisning till varje patient som hen vårdar samt stimulera patienten till delaktighet i vården. Höga krav ställs på ambulanspersonalens förmåga att samtidigt värdera symtom, ge rätt behandling samt inge lugn hos oroliga patienter och anhöriga (Nyström & Herlitz, 2016).
Omvårdnad
Omvårdnad på avancerad nivå skiljer sig från omvårdnad på grundläggande nivå och riktar sig till i synnerhet specialistsjuksköterskor (Edberg et al., 2013). De sex kärnkompetenser som innefattas under avancerad omvårdnad är personcentrerad vård, teamarbete i vården, evidensbaserad vård, kvalitetsutveckling, säker vård samt informations- och
kommunikationsteknik (Edberg et al., 2013). Utförandet av omvårdnad prehospitalt beskrivs i en studie av Wireklint-Sundström och Dahlberg (2012). De menar att ambulanspersonal ska vara öppna och flexibla, alerta och medvetna i sitt möte med patienten eftersom vården i den prehospitala miljön kan förändras och överraskningar kan uppkomma. De menar även att ambulanspersonal möjliggör detta genom att de föreställer sig olika scenarier innan de möter patienten både de väntade och oväntade samt att de anpassar sig till varje patient och situation (Wireklint-Sundström & Dahlberg, 2012).
Upplevelsen av hälsa påverkas av psykiskt, fysiskt och socialt välbefinnande och behöver nödvändigtvis inte handla om att ha drabbats av sjukdom eller handikapp (World Health Organisation [WHO], 2021). Enligt Waldenström (2020) krävs ett hälsofrämjande arbete för att stärka hälsan i befolkningen. Detta innefattar att individens hälsa, behov, livssituation, förmåga och resurser bibehålls och att genom dialogens del i kommunikation stärka individens tro på sin egen förmåga.
Enligt Feo et al. (2018) kan två grundläggande aspekter inom omvårdad definieras: empati och basal vård. Empati handlar om sjuksköterskans moraliska egenskaper och dess förmåga att skapa god kontakt med patienten. Basal vård beskrivs både som en förteckning över omvårdnadsaktiviteter samt en beskrivning av att det är en komplex och flerdimensionell sammansättning av flera delar (Feo et al., 2018). Vidare framgår i International council of nurses [ICN] etiska kod för sjuksköterskor att sjuksköterskan ansvarar för att korrekt,
tillräcklig och lämplig information på ett kulturellt anpassat sätt tillhandagås patienten och ska ligga till grund för samtycke till vård och behandling (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Eide och Eide (2009) menar att det inom omvårdnad används begrepp ”omvårdnadsprocess” som utformats av olika teoretiker. De tar bland annat upp teoretikern Ida Orlando som beskrivit sin omvårdnadsprocess med tyngd på kommunikationens innebörd för omvårdnad. Enligt denna teori menas att det finns tre grundläggande element i en omvårdnadssituation: hur patienten beter sig och uttalar sig, hur sjuksköterskan reagerar samt sjuksköterskans handlingar för att tillgodose patientens bästa. Detta kallas för reflekterande
omvårdnadsprocess som kräver både kunskaper både verbalt och icke-verbalt och är starkt knuten till sjuksköterskans professionella uppgift att ge stöd åt patienten (Eide & Eide, 2009).
Kommunikation
Eide och Eide (2009) beskriver kommunikation som något som görs gemensamt med andra. Att kommunicera med andra kan ske antingen verbalt eller icke-verbalt genom kroppsspråk, beröring, ansiktsuttryck, ögonkontakt, aktivt lyssnande och så kallade icke-ord som
exempelvis ”mm” för att bekräfta att man följer med i berättelsen. Att inneha en professionell kommunikation beskrivs dock inte vara densamma som en vardaglig kommunikation. I sjuksköterskans fall innebär detta att hen kommunicerar professionellt och
omvårdnadsorienterat (Eide & Eide, 2009). Tidigare forskning visar att
ambulanssjuksköterskans kommunikationsförmåga kan vara avgörande i utmanande kliniska situationer (Wihlborg et al., 2017).
Ambulanssjukvården i Stockholm använder sig av ett koncept som kallas Advanced Medical Life Support [AMLS] vilket är ett styrdokument för att samla information tillika anamnes från en patient. När en första bedömning genomförts och om situationen tillåter vidare
undersökning kan verktyget SAMPLER och OPQRST användas för informationsinsamling. SAMPLER står för Situation, Allergies, Medication, Past medical history, Last oral intake, Events preceding och Risk factors. Denna information tillhandahåller alltså
bakgrundsinformation beträffande patienten och vad som föranledde insjuknandet. Opqrst är förkortning för Onset, Provocation/palliation, Quality, Radiation/region, Severity och Time och ger då information beträffande den aktuella situationen (SLL, 2020). Efter
informationssökning har inga vedertagna styrdokument hittats beträffande hur ambulanspersonal bör kommunicera med patienter.
Effektiv kommunikation handlar även om att visa medkänsla och ge patienten förutsättningar för självbestämmande. Dessa förutsättningar innebär att vårdaren är uppmärksam och
osjälvisk (Constand et al., 2014). Kommunikation har visat sig vara avgörande för att
åstadkomma en god relation mellan sjuksköterska och patient och som bidrar till att patienten blir delaktig i sin vård (Wiechula et al., 2016). Kommunikation kan ses som en nyckeldel i tillhandahållandet av hög-kvalitativ hälso- och sjukvård, vilket leder till patientnöjdhet och förbättrad hälsa (Norouzinia et al., 2016).
Information
Att kommunicera information kan anses vara en av de viktigaste kommunikativa uppgifterna en sjuksköterska kan ställas inför. Genom att kommunicera med patienter så kan en
tillhandahålla patienten med information eller så kallad omvårdnadsorienterad information. Detta innebär information som patienten är i behov av samt förmår att ta emot. Informationen som kommuniceras ska anpassas till patienten och detta kräver att den som informerar gör detta med omtanke (Eide & Eide, 2009). Strategier för att uppnå ett effektivt utbyte av information handlar om att ställa öppna frågor och aktivt lyssnande (Constand et al., 2014). De främsta uppgifterna en sjuksköterska står inför beträffande att kommunicera information är att förstå vilken information patienten är i behov av, att ta fram den informationen samt att delge denna på ett bra sätt genom dialog och samspel (Eide & Eide, 2009).
Patienten måste förstå informationen som denne får och det är hälso- och sjukvårdens ansvar att anpassa denna för varje individ (Socialstyrelsen, 2020a). Tolk ska därför erbjudas till de patienter som har svårt att förstå språket, är hörsel- eller talskadad (Socialstyrelsen, 2020a). Ambulanspersonal använder sig ofta av tolk i möten med patienter som inte talar deras språk (Tate et al., 2016). Typ av tolk som används är i dessa fall de som är i närheten av patienten vid händelsen, ofta barn eller andra närstående. Ambulanspersonalen hävdar att detta är ett hot mot patientsäkerheten (Tate et al., 2016).
Etablera kontakt
En viktig del i kommunikationen är att etablera kontakt med en patient (McCabe och Timmins, 2015). Detta beskrivs som en central del för att bygga förtroende i vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient. Enligt Molina-Mula och Gallo-Estrada (2020) har
vårdrelationen mellan patient och sjuksköterska visat sig ha en direkt inverkan på
vårdkvaliteten. Att etablera kontakt handlar främst om de icke-verbala meddelanden som sjuksköterskan utsänder till patienten i bemötandet med denne (McCabe & Timmins, 2015). Detta handlar om intrycket och framtoningen sjuksköterskan har gentemot patienten. Det kan handla om att sjuksköterskan presenterar sig eller hur denne framför sitt kroppsspråk mot
Paralingvistiska element är en typ av icke-verbal kommunikation som används för att
förmedla förhållningssätt eller känslor. Det handlar om hur sjuksköterskan använder sitt ton- eller röstläge och/eller dialekten i kommunikationen med patienten för att förstärka eller motsäga det verbala som sjuksköterskan uttalar. Detta påverkar i sin tur patientens upplevelse av kommunikationen från sjuksköterskan i negativ eller positiv riktning. Paralingvistiska element handlar om hur människan kommunicerar snarare än vad denne säger (McCabe & Timmins, 2015).
Empati
Eide och Eide (2009) beskriver att det inom omvårdnadsorienterad kommunikation finns delar som är helt nödvändigt för att god kommunikation ska vara möjlig. Empati är en av de delar som beskrivs vara essentiell för att skapa en god kontakt och ömsesidig förståelse mellan vårdare och patient. Empati beskrivs som den professionella personens förmåga att leva sig in någon annans tillvaro och att den förståelsen, tillika empatin, förmedlas till patienten antingen verbalt eller icke-verbalt (Eide & Eide, 2009).
Specialistsjuksköterskestudenter inom ambulanssjukvård intervjuades i en studie av Abelsson och Lindwall (2017) där det beskrivs att ambulanssjuksköterskor arbetar för att bevara
patientens värdighet på olika sätt, vilket kan handla om att exempelvis se patienten utan att döma den och att skydda patienten från förbipasserande och utomstående.
Williams et al. (2017) menar att empati är en central del av hälso- och sjukvård och det framkommer att empati också är en central del av kommunikation och att ambulanspersonal i hög utsträckning påträffar svåra patientfall och har ett stressfullt arbete. Detta kan resultera i att ambulanspersonalen slutligen blir utbrända. Om ambulanspersonal förmår att visa
patienten empati minskar risken för framtida utbrändhet och ambulanspersonalen kan således hantera högre nivåer av stress (Williams et al., 2017).
Hinder för kommunikation och dess effekter
Ambulanssjuksköterskor beskriver att hinder för kommunikation finns i både patientens medicinska tillstånd, exempelvis vid psykisk ohälsa eller vid påverkan av droger samt i de språkförbistringar som kan förkomma (Sjölin et al., 2020). Ofta används anhöriga som tolk till patienten, vilket Eide och Eide (2009) menar gör att det inte kan säkerställas att
informationen som tas emot eller förmedlas når fram eller stämmer överens med det som sades från början. Det menas vidare att personlig information kan undanhållas om patienten inte känner sig bekväm med att dela med sig av den informationen till en anhörig, varför en professionell tolk bör användas istället (Eide & Eide, 2009). Bauer och Alegría (2010) menar att undersökningen av patienter med ett annat förstaspråk kan försvåras,
kommunikationsmissar kan uppstå och vårdkvaliteten för dessa patienter kan äventyras trots att tolk används.
Eide och Eide (2009) beskriver vikten av att informationen och kommunikationen till
patienten anpassas eftersom för mycket eller för lite information kan föranleda att förståelsen och kommunikationen blir bristande. Det beskrivs vidare att kulturella skillnader både
avseende verbala och icke-verbala handlingar kan skapa förvirring och på så vis skada vårdrelationen om missförstånd uppstår (Eide & Eide, 2009). Forskning gjord i intrahospital miljö, gällande patienters upplevelse av patientsäkerhet, visar att en känsla av att information undanhålls resulterar i en känsla av att något är fel, vilket kan uppkomma om
kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är bristfällig (Bishop & Cregan, 2015). I en studie av Norouzinia et al. (2016), där sjuksköterskors och patienters upplevelser av
för god kommunikation. Dessa barriärer innefattade skillnader i patientens och
sjuksköterskors språkval, att sjuksköterskorna är överarbetade samt familjens inblandning i patientens vård. Patienter upplever att sjuksköterskorna på sjukhus har en ovilja till
kommunikation och att patientens ångest, smärta och fysiska obehag hämmar
kommunikationen. I samma studie av Norouzinia et al. (2016) framkommer att effektiv kommunikation inte kan uppnås om patienten och sjuksköterskan talar olika språk samt att icke-verbal kommunikation kan tolkas olika beroende på kultur.
Ambulanspersonal beskriver i studien av Alm-Pfrunder et al. (2018) att de i mötet med patienter som inte pratar svenska, istället använder sig av andra strategier än att prata svenska för att få fram information samt förmedla information. Detta kan innebära att använda
kroppsspråk, strukturerade bedömningar för att identifiera medicinska tillstånd, exempelvis genom att använda A-E bedömningar, anpassa tonläge för att skapa en relation med patienten genom att tala lugnt eller användningen av tolk i samtalet med patienten (Alm-Pfrunder et al., 2018). I en studie av Ali och Johnson (2016) framkommer att vårdpersonal som talar
patientens språk, enligt sjuksköterskorna själva, anses vara fördelaktigt eftersom detta möjliggör ökad förståelse för patienten samt att en adekvat bedömning av patienten kan genomföras.
En förutsättning för att god och effektiv kommunikation uppnås är beroende av
omkringliggande miljö, där bland annat buller kan ha negativ inverkan på kommunikationen mellan patient och sjuksköterska (Norouzinia et al., 2016). McCabe och Timmins (2015) menar att ojämlika maktförhållanden kan utgöra hinder för effektiv kommunikation vilket bland annat kan handla om att patienten känner sig “underlägsen” eftersom denne är i en beroendesituation gentemot sjuksköterskan och att brist på delaktighet kan finnas i vårdrelationen. I en studie gjord på ett vårdboende, där faktorer inom dialog och kommunikation undersöktes, framkommer att vårdpersonal har olika strategier för att
genomföra en dialog och kommunicera med personerna på boendet (Stans et al., 2018). Dessa innefattar att ha en lugn omkringliggande miljö, goda förberedelser inför mötet, tillräckligt med utsatt tid, användandet av icke-verbal kommunikation, förenklat språk, samtala på ett strukturerat sätt, ställa en fråga i taget, ställa öppna och slutna frågor, samt att personer erhåller nedskriven information (Stans et al., 2018). Det har visat sig finnas hinder hos sjuksköterskan som försvårar kommunikationen vilket kan handla om exempelvis bristande kommunikationsförmågor eller underskattning av kommunikationens del i omvårdnaden för att möjliggöra personcentrerad vård (McCabe och Timmins, 2015).
I en svensk studie av Oxelmark et al. (2018), där sjuksköterskors erfarenheter av patientens delaktighet i sin omvårdnad undersöktes, framgår att sjuksköterskor upplever att patientens delaktighet hindras av att en medicinsk jargong används vid rapporter samt att personal pratar över huvudet på patienten (Oxelmark et al., 2018). Ett hinder inom personcentrerad vård uppmärksammas i studien av Rantala et al. (2019), vilket innefattar kravet att följa de tillhandahållna medicinska behandlingsriktlinjerna eftersom detta istället gör att fokus ligger på det medicinska tillståndet snarare än på patienten.
Ambulanspersonal som vårdat patienter med långvarig cancer intervjuas av Nordby och Nøhr (2013) och de beskriver att kommunicera ut faktabaserad information inte anses som svårt utan snarare som frankt mot patienten. Svårigheterna inom kommunikationen upplevs istället vara den interpersonella relationen och de känslomässiga delarna av situationen (Nordby & Nøhr, 2013). Den icke-verbala kommunikationen spelar en väsentlig roll för tilliten i relationen mellan patient och vårdgivare (Lorié et al., 2016).
I en studie av Foá et al. (2016) där man intervjuade intensivvårdssjuksköterskor, är icke-verbal kommunikation det vanligaste sättet i kommunikationen mellan patienter och
sjuksköterskor, bland annat ansiktsuttryck och läpprörelser. Det har visat sig finnas en brist på utbildning gällande kommunikation hos sjuksköterskor och de önskar ytterligare utbildning gällande detta för att uppnå en bättre kommunikation med patienter (Foá et al., 2016).
Bristande kommunikation
Klagomål från patienter gällande kommunikationen har ökat på senare tid och fortsätter att öka (Inspektionen för vård och omsorg [IVO], 2016). År 2018 handlade 17 procent av klagomålen om kommunikation, vilket var det näst vanligaste ämnet (Patientnämnden Stockholm, 2018). Klagomålen har främst visat sig handla om bemötande och information (IVO, 2016). När kommunikationen brister skapas missnöje och oro hos patienterna samt bidrar till att patienter söker vård återkommande gånger (IVO, 2016).
En av de största riskerna för vårdskador har visat sig vara brist på kommunikation och information (Socialstyrelsen, 2020a). Sveriges kommuner och regioner [SKR] (2014) genomförde en rapport som belyser merkostnader efter vårdskador och menar att olika vårdskador kostar olika mycket. Sammantaget kostar vårdskador, utifrån över 19000 vårdtillfällen som granskats, ungefär 11,5 miljarder kronor per år. Vårdskador medför att patienten drabbas ekonomiskt med eventuell sjukskrivning och därmed drabbas även skatteintäkterna och samhället (SKR, 2014). Patienter i intrahospital miljö beskriver att de drabbats av vårdskador relaterat till bristande kommunikation (Mazor et al., 2012).
Patientsäkerhet
Socialstyrelsen (2020b) beskriver att god vård bland annat innebär att patientens integritet respekteras samt att patientens trygghet och säkerhet tillgodoses. Hälso- och
sjukvårdspersonal har skyldighet att upprätthålla hög patientsäkerhet i sitt arbete med
patienter (SFS 2010: 659, 6 kap, §1 §6). Detta innebär att de ska kommunicera ut information på ett adekvat sätt samt utföra sitt arbete baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vidare är det hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar att rapportera risk eller tillbud av vårdskador (SFS 2010:659, 6 kap, §1 §6).
Bringham et al. (2012) menar att patientsäkerheten kan hotas när ambulanspersonal utsätts för att genomföra arbete som de inte är tränade för som exempelvis vid beslutsfattande omkring vissa medicinska tillstånd. Ambulanssjuksköterskor i studien av Sjölin et al. (2020) beskriver att de uppskattar möjligheten att använda sig av standardiserade behandlingar som exempelvis vid hjärt- och lungräddning och tillgången till sina medicinska behandlingsriktlinjer i sin vård och behandling av patienter. De menar även att tidigare erfarenhet av en viss situation
förenklar arbetet omkring om en liknande situation skulle uppstå och att kunskap bidrar till möjligheten att ge god vård (Sjölin et al., 2020). Sjuksköterskor som vårdar patienter med psykisk ohälsa menar att öppen kommunikation gynnar patientsäkerheten (Kanerva et al., 2015). De menar även att beskyllande av patienten hotar patientsäkerheten och således skapas svårigheter i att skapa en öppen kommunikation (Kanerva et al., 2015). Förutsättningar för att tillgodose hög patientsäkerhet är många men att personalen som träffar patienten har adekvat kompetens för uppdraget samt att patienten görs delaktig i sin vård så långt det är möjligt beskrivs (Socialstyrelsen, 2020b).
Personcentrerad vård
I denna litteraturöversikt kommer begreppet personcentrerad vård användas utifrån
beskrivning av patientcentrerad vård i inkluderade studier, i bakgrund, resultat och diskussion.
Enligt Svensk sjuksköterskeförening (2010) beskrivs personcentrerad vård som en vård där hela personen synliggörs och där andliga, existentiella, sociala, psykiska och fysiska behov ombesörjs. Personcentrerad vård innebär att visa respekt för- och bekräfta personens egen upplevelse av ohälsa och sjukdom för att främja individens egen uppfattning om vad hälsa är (Svensk sjuksköterskeförening, 2010). En stark vårdrelation mellan vårdare och patient kan uppnås genom att patientens autonomi ombesörjs och att patienten har tillit för vårdaren (Constand et al., 2014). Ross et al. (2015) undersökte sjuksköterskors förståelse och vad som främjar personcentrerad vård på akutvårdsavdelning. I studien framkommer att sjuksköterskor upplever att avgörande delar för att gynna den personcentrerade vården handlar om att ha förståelse om personen och dennes egna integritet, ha en god vårdrelation med patienten, vara tillmötesgående, ge patientanpassad information samt visa empati för patienten.
Patientlagen 1 kap. §1 (SFS 2014:821) fastställer att all verksamhet inom hälso-och sjukvård ska främja ökad delaktighet i vården för den enskilda patienten. Vidare beskrivs att hälso- och sjukvården ska utformas och genomföras i samråd med patienten så långt det är möjligt (SFS 2014:821, 5 kap, 1 §). Patientens önskemål och individuella förutsättningar ska vara
utgångspunkten för alla vård- och behandlingsåtgärder (SFS 2014:821, 5 kap, 2 §). I Hälso- och sjukvårdslagen [HSL] (SFS 2017:30) stadgas i 5 kap. 1 § att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet (SFS 2017:30). Att ta hänsyn till patientens behov handlar om att anpassa vården för varje individs förutsättningar vilket kan innefatta beaktande av olika kommunikationsbarriärer som exempelvis hörselnedsättningar eller fluktuerande
medvetandegrad (Constand et al., 2014). Rantala et al. (2019) menar att ambulanspersonal endast vårdar en person åt gången vilket ger ökade förutsättningar för personcentrerad vård. Att ambulanspersonalen får möjlighet att ta del av individens hem och sociala situation, medför att förståelsen förenklas för dennes livssituation i förhållande till sjukdomstillståndet (Rantala et al., 2019).
Ambulanspersonal möter patienter i olika situationer som kan inskränka på en patients integritet (Torbani et al., 2018). Tidigare forskning visar att ambulanspersonal önskar skydda patientens integritet samt respektera patientens önskningar och åsikter. Ambulanspersonalen upplever själva att behandlingar som utförs görs i samförstånd och med respekt för patientens egna önskningar (Torbani et al., 2018). Enligt Sandman och Nordmark (2006) kan etiska konflikter uppkomma från ambulanspersonalens synvinkel. Detta kan bland annat handla om att se till patientens bästa och patientens rätt till självbestämmande. De fall som diskuteras är de gånger som patienten inte vill medfölja till sjukhus trots att detta anses nödvändigt av ambulanspersonalen eller om ambulanspersonalen anser det nödvändigt men inte patienten (Sandman & Nordmark, 2006).
Tidigare forskning som syftar till att identifiera attityder, antaganden och möjliga barriärer för att uppnå patient- och familjecentrerad vård i prehospital miljö, visar att ambulanspersonalen tycker att det är viktigt att ge emotionellt stöd innehållande empati, uppträda lugnt och få familjer att känna sig delaktiga (Ayub et al., 2017).
Forskning gjord i intrahospital miljö visar även att tydlig, inbjudande och multimodal kommunikation från sjuksköterskor till patienter tycks ge störst möjlighet till
patientdelaktighet (Walters & Duthie, 2017). Forskarna menar att sjuksköterskor bör ta hänsyn till patientens perspektiv för att främja patientdelaktighet (Walters & Duthie, 2017).
Den mest konsekvent definierade komponenten av personcentrerad vård tycks vara kommunikation (Constand et al., 2014). De tre komponenterna av personcentrerad vård beträffande kommunikation är utbyte av information, medkännande, självbestämmande och hänsyn till patientens behov (Constand et al., 2014). Enligt Ulin et al. (2015) påverkas användandet av personcentrerad vård av bland annat patientens möjlighet till att delta i sin egen vård. Detta har visat sig öka det egna ansvaret hos patienten som i sin tur kan bidra till kortare vårdtider.
PROBLEMFORMULERING
Ett möte mellan patient och ambulanspersonal ställer krav på ambulanspersonalens kommunikativa förmåga. Kommunikation är en av de viktigaste komponenterna inom personcentrerad vård, en förutsättning för en god relation mellan vårdare och patient samt en av de viktigaste faktorerna för hälso- och sjukvård med god kvalité. Studier visar att
kommunikation till patienter ibland kan vara bristfällig som i sin tur bidrar till ökad risk för vårdskador. Klagomål gällande kommunikation från patienter är vanligt, har ökat och fortsätter att öka. Sjuksköterskans förmåga att kommunicera med patienter har visat sig vara komplext. Metoder för effektiv anamnestagning finns utformade i den prehospitala vården. Det saknas däremot riktlinjer beträffande hur ambulanspersonal bör kommunicera med patienter. Ett första steg för att utveckla riktlinjer inom ambulansverksamheten, är att få förståelse för patientens upplevelse av faktorer som inverkar på kommunikationen med ambulanspersonal prehospitalt. Kunskap om detta skulle kunna medföra att ambulanspersonal blir bättre på att kommunicera med patienten, vilket i sin tur skulle kunna resultera i en ökad patientsäkerhet, ökade möjligheter för personcentrerad vård och förbättrad hälsa hos
patienten, minskade socioekonomiska kostnader och minskad risk för vårdskador.
Syfte
Syftet var att identifiera vilka faktorer som enligt patienter upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt.
METOD
För att möjliggöra en överblick av problemet användes PEO som står för population, exposure och outcome (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Forsberg & Wengström, 2015).
Författarna till föreliggande litteraturöversikt strukturerade upp detta i en tabell som undersökningsgrupp, område och resultat i en tabell (se tabell 1), detta i enlighet med
Willman et al. (2016). Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) bör PEO även inkludera typ av studie som granskas för att insamla data där ett T därför läggs till och PEO blir istället PEOT. När områden tydligt definieras möjliggörs ett klarare sökområde för relevant forskning inom ämnet (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Willman et al., 2016).
Tabell 1. PEOT (Bettany-Saltikov, J., & McSherry, R. 2016)
Undersökningsg rupp
Område Resultat (outcome) Typ av studie
Patienter i en prehospital miljö Upplevelser av kommunikation Beskrivningar av kommunikation med ambulanspersonal Kvalitativ
En litteraturöversikt genomfördes och beskrivs under rubrikerna syfte, urval, datainsamling samt dataanalys/databearbetning.
Ansats
Kvalitativ ansats.
Design
En litteraturöversikt är en sammanställning av befintliga data inom ett specifikt
forskningsområde (Polit & Beck, 2012). Föreliggande litteraturöversikt kommer att ha en beskrivande design, som syftar till att beskriva upplevelser inom det aktuella området (Forsberg & Wengström, 2015).
Urval
Bettany-Saltikov och McSherry (2016) beskriver att det är lämpligt att illustrera inklusions och exklusionskriterier i en tabell. För att illustrera inklusions och exklusionskriterier i den föreliggande litteraturöversikten se tabell 2.
Inklusionskriterier till föreliggande litteraturöversikt var studier med kvalitativ ansats samt att de beskrev patientens upplevelse av faktorer som inverkar på kommunikationen med
ambulanspersonal prehospitalt. Eftersom ny forskning inom området är önskvärt (Polit & Beck, 2012), bestämdes att dessa studier skulle vara mellan år 2010 och 2020. Studierna skulle vara skrivna på svenska eller engelska. Den patientgrupp som inkluderades var vuxna personer (se tabell 2). Både Cinahl och PubMed har begränsningsmöjligheter beträffande vilken åldersgrupp som ska inkluderas. I denna litteraturöversikt valdes begränsning i form av vuxna över nitton år vilket de båda databaserna definierar som vuxen. Bettany-Saltikov och McSherry (2016) beskriver att det är av vikt att tydligt beskriva vilken population som önskas undersökas.
Exklusionskriterer var patienter som varit medvetslösa eller nedsövda i samband med mötet med ambulanspersonal prehospitalt. I de fall där studier påträffades som inte var tillgängliga i fulltext gjordes försök att kontakta författarna till dessa för att försöka få tillgång till studierna utan framgång. Även studier där det inte gick att urskilja om patienterna syftade till
personalen på akutmottagning eller i ambulansen exkluderades. Litteraturöversikter och kvantitativa studier exkluderades. Bettany-Saltikov och McSherry (2016) menar att det är lämpligt att illustrera inklusions och exklusionskriterer i en tabell.
Tabell 2. Inklusions- och exklusionskriterer.
Inklusionskriterer Exklusionskriterer
Patienters upplevelser av kommunikation med ambulanspersonal prehospitalt
Studier som författarna inte kommer åt i fulltext Vuxna personer över 19 år Medvetslösa eller nedsövda patienter
Studier skrivna på svenska Litteraturöversikter Studier skrivna på engelska
Kvalitativa studier
Datainsamling
Innan sökningen för relevanta artiklar gjordes en plan gällande sökstrategi där lämpliga databaser valdes ut (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Forsberg & Wengström, 2015; Polit och Beck, 2012; Willman et al., 2016). Databasen PubMed och Cinahl valdes eftersom dessa huvudsakligen innehåller studier med inriktning på omvårdnad och medicinsk vetenskap (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Forsberg & Wengström, 2015; Polit & Beck, 2012; Willman et al., 2016). Bettany-Saltikov och McSherry (2016) menar att det är fördelaktigt att söka i flera databaser för att öka sannolikheten att påträffa så många relevanta studier som möjligt relaterat till sitt syfte.
Ämnesord identifierades genom att söka på ord i karolinska institutets databas för MeSH termer (https://mesh.kib.ki.se) som sedermera valdes ut till sökningarna: Communication, Emergency medical service och Qualitative research. I databasen Cinahl användes:
Communication och qualitative studies som MW word in subject headings. Sökningarna blir på detta sätt mer precisa efter vad som efterfrågas (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Polit & Beck, 2012; Willman et al., 2016). Bettany-Saltikov och McSherry (2016) menar att fritextsökningar är ett bra komplement till MeSh termer eftersom det ibland kan vara svårt att hitta exakt allt inom området med endast ämnesord. Trunkeringar i form av asterisk användes för att samla all information beträffande patientens upplevelse eftersom detta möjliggör att samla begrepp som avslutas på olika sätt (Forsberg & Wengström, 2015; Willman et al., 2016) vilket i detta fall möjliggjorde påträffandet av studier innehållande både experience och experiences samt ambulance och ambulances. De fritextord som användes i sökningarna var ambulance, prehospital och emergency medical service.
Sökningar gjordes med den booleska operatorn OR för att inkludera alla träffar som innehåller någon av söktermerna som kombinerades. På detta sätt ökar sensitiviteten för sökningarna. Genom att använda sökoperatorn AND kombineras sökord och för att avgränsa området (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Forsberg & Wengström, 2015; Polit & Beck, 2012; Willman et al., 2016). Sökningarna i Cinahl genomfördes med begränsning peer-review. Detta innebär att en artikel har expertgranskats av någon som har expertis inom området (Willman et al., 2016). Möjligheten att sätta denna begränsning i PubMed finns inte. Där begränsades det istället genom att författarna gick igenom studierna och noterade om dessa var översiktsartiklar eller inte.
En bred sökning med få sökord gjordes vilket resulterade i ett för stort antal träffar varför studierna inte gick att gå igenom. Därefter gjordes sökningar med fler sökord i syfte att precisera sökningarna och möjliggöra ett mindre antal träffar, se tabell 3.
Sökningarna genomfördes i flera omgångar. För att säkerställa att sökningarna ansågs vara adekvata kontaktades Sophiahemmet högskolas bibliotek och en bibliotekarie togs till hjälp vid tre tillfällen. Att kontakta en bibliotekarie rekommenderas i sitt sökarbete (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016; Forsberg & Wengström, 2015). Bibliotekarien kontaktas innan, under och efter sökningarna för att säkerställa att sökningarna gått till på rätt sätt, i detta fall bekräftades detta av bibliotekarien.
Tabell 3. Sökmatris. Databas /
Datum
Sökord Begränsningar Träffar Lästa abstract Lästa artiklar Valda till resultat (dubblett) 14/12- 2020 Cinahl
Patient experience* AND Communication (MW) AND (ambulance* OR prehospital) 10 år Sve/Eng Peer reviewed All adult 1 1 1 #1 14/12-2020 Cinahl (Ambulance* OR prehospital OR emergency medical service*) AND qualitative studies (MW) 10 år Sve/Eng Peer reviewed All adult 193 30 12 #2,3,4,5,6,7, 8,9 (#1) 14/12- 2020 Cinahl
Patient experience* AND (ambulance* OR prehospital OR emergency medical service*) 10 år Sve/Eng Peer reviewed All adult 54 10 7 #10,11 (#1,4,7,9) 14/12-2020 PubMed
(Patient Experience*) AND (emergency medical service[MeSH Terms]) 10 år Sve/Eng Adult +19 3077 - - - 14/12-2020 PubMed
((patient experience*) AND (prehospital)) AND (qualitative research[MeSH Terms]) 10 år Sve/Eng Adult 19+ 37 15 7 #12 (#1,8) 14/12- 2020 PubMed
((Patient Experience*) AND (emergency medical service[MeSH Terms])) AND (qualitative research[MeSH Terms]) 10 år Sve/Eng Adult 19+ 241 44 5 (#1,5,8,12) 14/12- 2020 PubMed
((Patient experience*) AND (Communication[MeSH Terms])) AND (Emergency medical service[MeSH Terms]) 10 år Sve/Eng Adult 19+ 119 36 4 #13 (#1,12)
Manuell sökning
Manuella sökningar genomfördes och enligt Forsberg och Wengström (2015) kan detta se ut på olika sätt för att hitta artiklar som berör det aktuella ämnet. Bland annat rekommenderas att titta i referenslistor till litteratur som är aktuell. Manuella sökningar är ett bra sätt att
komplettera informationssökningen (Bettany-Saltikov & McSherry., 2016; Willman et al., 2016).
Till föreliggande litteraturöversikt hittades tre studier genom att titta på liknande artiklar från egna sökningar i PubMed, dessa presenteras i tabell 4.
Tabell 4. Urvalstabell för manuella sökningar.
Liknande artiklar i PubMed #14,15,16
Dataanalys/Databearbetning
Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) bör analysen av insamlade data i
litteraturöversikter ske i tre steg. Detta genom att läsa titlar, läsa artiklar och skapa teman. Dessa ska därefter presenteras tydligt.
Vid sökningarna gicks samtliga titlar igenom av båda författarna till föreliggande litteraturöversikt. Därefter lästes de relevanta titlarnas abstract och samtliga studier som valdes ut till litteraturöversiktens resultat lästes upprepade gånger av båda författarna för att säkerställa att varje enskild studie svarade på syftet vilket genererade nio inkluderade artiklar (se tabell 3). När databassökningarna ansågs färdiga gjordes manuella sökningar och
ytterligare tre artiklar inkluderades i den föreliggande litteraturöversikten (se tabell 4). Samtliga inkluderade artiklar redovisas i Bilaga B. För att öka förståelsen för innehållet i studierna användes i omgångar översättningsprogram och hjälp togs av engelsktalande personer med engelska som modersmål.
Därefter kvalitetsgranskades varje enskild artikel utifrån Sophiahemmet högskolas rekommenderade granskningsformulär för kvalitativa och kvantitativa studier, vilket i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016) rekommenderas för att säkerställa kvaliteten på de inkluderade studierna. Varje studie erhöll ett visst antal poäng där 14 studier ansågs vara av mycket god kvalitet och endast två studier ansågs vara av god kvalitet. Granskningen genomfördes av båda författarna till föreliggande litteraturöversikt.
Granskningsformuläret som användes är bifogat i Bilaga A. Samtliga inkluderade studiers innehåll sammanställdes sedan i en artikelmatris (se Bilaga B).
Innehållet i de utvalda artiklarna som tog upp patientens upplevelser av ambulanspersonalens kommunikation kodades utifrån likheter och skillnader. En litteraturöversikt ska inte innehålla citat utan endast presentera inkluderade studiers resultat (Polit & Beck, 2012), vilket har genomförts i den föreliggande litteraturöversikt. Polit och Beck (2012) menar att det är önskvärt att se till att ha en kopia på de aktuella studierna istället för att endast ta noteringar utifrån dessa. Detta genomfördes av författarna till föreliggande litteraturöversikt genom att skriva ut samtliga inkluderade artiklar i pappersformat för att sedan gå igenom dessa.
Kodningen till föreliggande litteraturöversikt genomfördes genom markeringar med olika färger som fick samma färg om de uppgav samma sak eller annan färg om de istället belyste något annat inom kommunikation. Färgerna namngavs sedan till preliminära namn. Därefter skrevs innehållet som markerats upp i punktform i ett dokument under rubriker utifrån de namn som angivits i artiklarna. Båda författarna till föreliggande litteraturöversikt gick igenom både färgkodningen samt punkterna och rubrikerna i dokumentet. En tematiserande analys handlar enligt Polit och Beck (2012) och Willman et al. (2016) om att hitta mönster och likheter men även olikheter mellan de inkluderade studiernas resultat. Däremot menar Polit och Beck (2012) att det inte är möjligt att analysera samtliga teman som framkommit, varför det istället är viktigt att se mönster som kan användas. De framtagna kategorierna presenteras under en resultattabell (se tabell 5).
Forskningsetiska överväganden
Enligt Helsingforsdeklarationen handlar forskningsetik om hur personer som deltar i forskning får behandlas (Vetenskapsrådet, 2017). Innehållet som redovisas i forskningen, bland annat metoden, resultatet och referenshanteringen, ansvaras av författaren själv (Vetenskapsrådet, 2017). Polit och Beck (2012) beskriver att det finns tre principer inom forskningsetik: att göra gott, rättviseprincipen och respekt. Genom att göra gott menas att patienten eller deltagaren i studien inte ska utsättas för onödiga risker eller komma till skada samt att deras deltagande ska vara viktigt med avseende till att få fram ny forskning som annars inte hade kunnat uppnås. Att visa respekt för deltagaren innebär att varje deltagare har rätt till självbestämmande där deltagande ska vara frivilligt och att patienten samtycker till att delta, men även att information om studiens innehåll från forskaren ska vara väl beskrivet för deltagaren. Rättviseprincipen innebär att forskaren bör beakta rätt och fel och skydda patienter som är särskilt utsatta samt skydda deltagarens identitet (Polit & Beck, 2012).
Dessa tre principer kan uppnås genom att ha flera olika delar i åtanke. Dels bör forskare beakta deltagarens rätt till integritet det vill säga att deltagarnas information som
tillhandahålls en studie ska hanteras på ett konfidentiellt sätt. Utöver detta bör deltagarnas identitet vara anonym för att säkerställa total konfidentialitet och när anonymitet inte är görbart i en studie bör forskarna försäkra deltagaren om att informationen som utlämnats inte hamnar hos obehöriga. En kan göra på flera olika sätt för att uppnå detta, exempelvis genom att tillhandahålla deltagaren ett identifikationsnummer, låsa in filer som kan identifiera deltagaren, att bara lämna ut uppgifter till ett fåtal individer vid ett fåtal tillfällen så som vid ytterligare forskning, att inte förvara information som kan identifiera någon på en dator, så fort som möjligt förstöra information som kan identifiera en deltagare, att forskarna själva skriver under på att de har sekretess och om informationen i en studie kräver ett namn bör ett fiktivt namn användas istället (Polit & Beck, 2012).
I kvalitativa studier kan informerat samtycke vara svårt att uppnå i ett första skede i en studie. Detta eftersom forskarna har kontinuerlig kontakt med deltagarna och inte i förhand vet hur studien kommer att utveckla sig i form av innehåll, vilka risker eller fördelar för deltagarna det blir eller hur stort deltagande som krävs från deltagaren. Detta kallas därför för process-samtycke vilket innebär att deltagaren erbjuds kontinuerligt informerat process-samtycke och att deltagaren själv spelar en stor roll i sitt eget deltagande (Polit & Beck, 2012). Informerat samtycke innebär att deltagaren ska informeras om adekvat information gällande studien, så som: status, mål, typ av data, procedurer, tiden avsatt för deltagande, sponsorer, urvalet av deltagare, risker, fördelar, alternativ, kompensationer, sekretess, frivillighet, möjligheten att lämna studien och undanhålla information samt information om hur forskarna kontaktas. Det informerade samtycket bör även dokumenteras (Polit & Beck, 2012).
Författarna till föreliggande litteraturöversikt har varit noggranna med att samtliga inkluderade studier har beaktat forskningsetiska principer och varit följsamma i sin
beskrivning från början till slut, från val av ämne till presentation av resultat. Utöver detta har samtliga fynd i de inkluderade studierna presenterats under litteraturöversiktens resultatavsnitt utan att göra avsteg från att inkludera information. Av 16 inkluderade studier har 12 studier etiskt godkännande (Ahl & Nyström., 2012; Aléx et al., 2011; Ferguson et al., 2019;
Holmberg et al., 2014; Iqbal et al., 2012; Jangland et al., 2016; Lindström et al., 2019; Svedberg et al., 2020; Togher et al., 2013; Togher et al., 2014; Venesoja et al., 2020; Vicente et al., 2013). Fyra studier har diskuterat sina etiska överväganden men har inget etiskt
godkännande (Ahlenius et al., 2016; Aronsson et al., 2014; Leggio et al., 2019; Péculo-Carrasco et al., 2020).
RESULTAT
Resultatet i denna litteraturöversikt kommer att presenteras under totalt fyra huvudrubriker och tre subkategorier under en huvudrubrik, se tabell 4.
Tabell 4. Resultattabell. Huvudkategori Subkategori Inge trygghet Bemötande Paralingvistiska element Empati Bekräftelse Dialog Information Inge trygghet
Patienter upplevde att ambulanspersonalens förmåga att inge trygghet var en central faktor som inverkade på kommunikationen. Detta kunde se ut på olika sätt genom både icke-verbal och verbal kommunikation. De subkategorier som framkom var bemötande, paralingvistiska element och empati.
Bemötande
Flera studier visade på att ambulanspersonalens bemötande tycktes vara en nyckelfaktor i kommunikationen med patienter (Ahl & Nyström, 2012; Aléx et al., 2011; Aronsson et al., 2014; Ferguson et al., 2019; Holmberg et al., 2014; Iqbal et al., 2012; Jangland et al., 2016; Leggio et al., 2019; Lindström et al., 2019; Togher et al., 2013, 2014; Péculo-Carrasco et al., 2020; Svedberg et al., 2020; Venesoja et al., 2020). Ambulanspersonalens bemötande gjorde att patienter kände sig lugnade (Aléx et al., 2011; Péculo-Carrasco et al., 2020), tryggare (Venesoja et al., 2020; Jangland et al., 2016) och säkrare (Venesoja et al., 2020) samt bidrog till att smärtupplevelsen hos dem minskade (Aléx et al., 2011).
Ambulanspersonalens bemötande handlade i de flesta fall om att de uppträdde lugnt (Ahl & Nyström, 2012; Aléx et al., 2011; Svedberg et al., 2020; Venesoja et al., 2020). Bemötandet av ambulanspersonalen tedde sig på olika sätt, bland annat genom att inge patienter en känsla av tillit till ambulanspersonalen och att de var beskyddande (Péculo-Carrasco et al., 2020) samt genom att de hade ett professionellt bemötande (Ahl & Nyström, 2012; Iqbal et al., 2012). I studien av Ahl och Nyström (2012) kände sig patienter delaktiga i sin egen vård och blev då även lugnare. Om känslan av delaktighet inte uppnåddes skapades istället en känsla av exkludering (Ahl & Nyström, 2012). I en studie där kvinnor genomgick oplanerade
förlossningar prehospitalt upplevde patienter att ambulanspersonalen hade ett lugnt och tryggt bemötande vilket beskrevs som viktigt för dem (Svedberg et al., 2020).
Genom att ambulanspersonalen presenterade sig upplevdes detta, av patienter som drabbats av en stroke eller hjärtinfarkt, som en bidragande faktor till förbättrat mående (Togher et al., 2013). Patienter upplevde att när blev tilltalade vid tilltalsnamn ingavs en känsla av tröst (Togher at al., 2014). Vidare beskrevs att när ambulanspersonalen verkade intresserade av patienten ingavs en känsla av säkerhet (Venesoja et al., 2020). I studien av Iqbal et al. (2012) framkom att patienter uppskattade när personalen vidrörde dem eller gav ögonkontakt
eftersom detta medförde ökat självförtroende hos patienterna och var tröstande. Även patienter i studien av Holmberg et al. (2014) beskrev att fysisk närhet från
ambulanspersonalen skapade en känsla av bekvämlighet och lugn. Aronsson et al. (2014) menade i sin studie, där patienter misstänktes ha drabbats av höftfraktur, att när
ambulanspersonalen vidrörde patienten upplevdes mötet mer personligt och en känsla av välbefinnande skapades. Patienter i studien av Lindström et al. (2019) beskrev att de blev lyssnade på avseende sina behov och sin historia. Genom att ambulanspersonalen lyssnade noggrant på patientens svar medfördes en känsla av att de var viktiga (Holmberg et al., 2014). Patienter i flera studier uppskattade när ambulanspersonalen var trevliga emot dem (Ferguson et al., 2019; Leggio et al., 2019; Jangland et al., 2016), vilket patienter i Leggio et al. (2019) studie upplevde som professionellt.
En del patienter beskrev att deras frågor förblev obesvarade och att ambulanspersonalen istället var upptagna med andra uppgifter (Aronsson et al., 2014). Om ambulanspersonalen hade ett otrevligt bemötande där de verkade arga, upplevdes det enligt patienter vara negativt för vårdmötet (Leggio et al., 2019).
Paralingvistiska element
Patienter i tre studier uppskattade när ambulanspersonalen hade ett lugnt tonläge gentemot dem (Ferguson et al., 2019; Holmberg et al., 2014; Jangland et al., 2016). Patienter som tillkallat ambulans på grund av alkohol eller drogrelaterade besvär beskrev att ett lugnt tonläge i samtalet från ambulanspersonalen hade en lugnande effekt (Ferguson et al., 2019). Lugnt tonläge från ambulanspersonalen uppmuntras även från patienterna i studien av Holmberg et al. (2014) där ambulans tillkallats av patienter med kirurgiska, medicinska och ortopediska besvär. De beskrev att ett lugnt tonläge hos ambulanspersonalen ingav en känsla av delaktighet (Holmberg et al., 2014). En patient som sökt vård för buksmärta i studien av Jangland et al. (2016) beskrev att när sjuksköterskan i ambulansen talade lugnt kände hen sig nöjd med vården som gavs. Patienter beskrev även i en studie av Ahlenius et al. (2016) att när ambulanspersonalen hade ett aggressivt tonläge, genom att exempelvis höja rösten, skratta åt patienten, låta arg eller avvisande, kort, barsk eller brysk, upplevdes det vara nonchalerade (Ahlenius et al., 2016). Även patienter i studien av Holmberg et al. (2014) upplevde det som negativt när ambulanspersonalen hade en hård ton.
Empati
I flertalet studier framkom att empati hade en inverkan på patienters upplevelse av
kommunikationen i mötet med ambulanspersonalen (Ahl & Nyström, 2012; Aléx et al., 2011; Aronsson et al., 2014; Ferguson et al., 2019; Holmberg et al., 2014; Iqbal et al., 2012;
Jangland et al., 2016; Leggio et al., 2019; Lindström et al., 2019; Péculo-Carrasco et al., 2020; Svedberg et al., 2020; Venesoja et al., 2020).
Patienter i två studier beskrev att det var uppskattat när ambulanspersonalen visade att de brydde sig om dem (Iqbal et al., 2012; Vicente et al., 2013) vilket skapade en känsla av trygghet och säkerhet (Vicente et al., 2013). I studien av Aléx et al. (2011) där patienter drabbats av höftfrakturer, framkom att omtänksamhet från ambulanspersonalen upplevdes minska lidandet hos patienten. Vidare beskrev patienter att de upplevde ett mänskligt intryck av sjuksköterskorna i ambulansen (Aléx et al., 2011). När patienter kände sig omhändertagna ökades tilliten till ambulanspersonalen (Ahl & Nyström et al., 2012). Ambulanspersonalen upplevdes professionella när patienter uppfattade att de visade omsorg (Ferguson et al., 2019; Leggio et al., 2019). Vidare uppskattade patienter när ambulanspersonalen hade en icke-dömande attityd (Leggio et al., 2019).
Patienter beskrev att ambulanspersonalen försökte förstå dem vilket i sin tur skapade en känsla av att vara viktig (Holmberg et al., 2014). I studien av Aronsson et al. (2014) beskrev patienter att de uppskattade ambulanspersonalens förmåga att kombinera empati och deras medicinska kunskaper. Patienter beskrev också att de involverades i besluten avseende dem (Venesoja et al., 2020). Kvinnor som genomgick oplanerade förlossningar i hemmet ansåg att det var viktigt med det emotionella stöd som visades från ambulanspersonalen (Svedberg et al., 2020). När ambulanspersonalen visade empati och var förstående ingavs en känsla av lugn hos patienter (Ferguson et al., 2019). I studien av Lindström et al. (2019), där patienter fått ambulans på grund av psykisk ohälsa, beskrev patienter att vårdmötet upplevdes positivt när ambulanspersonalen visade empati. Detta kunde göras genom att de värderade patientens känslor och anpassade vårdmötet till patientens förutsättningar (Lindström et al., 2019). Om ambulanspersonalen istället uppträdde på ett grovt eller hårt sätt beskrev patienter att de kände sig rädda och osäkra (Holmberg et al., 2014). Det framkom också att när patienter upplevde att ambulanspersonalens förmåga att visa empati saknades (Péculo-Carrasco et al., 2020; Ferguson et al., 2019) medfördes en känsla av att de kände sig mindre säkra i
situationen (Péculo-Carrasco et al. (2020) och vårdmötet upplevdes generellt som negativt (Ferguson et al., 2019).
Bekräftelse
Flera studier visade att patientens upplevelse av bekräftelse var en viktig faktor i
kommunikationen med ambulanspersonalen (Ahl & Nyström, 2012; Ahlenius et al., 2016; Ferguson et al., 2019; Holmberg et al., 2014; Iqbal et al., 2012; Leggio et al., 2019; Lindström et al., 2019; Togher et al., 2013, 2014; Vicente et al., 2013).
När patienter fick uppmuntran av ambulanspersonalen beskrevs det ge patienter en känsla av lugn samt upplevdes vara smärtlindrande (Iqbal et al., 2012). Genom att de erhöll uppmuntran i form av att de gjort rätt som tillkallat ambulans beskrev patienter i studien av Togher et al. (2013) att de kunde lämna över ansvaret från sig själva till ambulanspersonalen. I en senare studie av Togher et al. (2014) beskrevs att genom uppmuntran minskades rädslan och oron över sin sjukdom (Togher et al., 2014). Patienter kände sig bekräftade, uppmuntrade och omhändertagna när ambulanspersonalen använde icke-dömande kommunikation, medan dömande kommentarer ansågs negativt (Ferguson et al., 2019).
Patienter som drabbats av psykisk ohälsa beskrev att de inte kände sig avvisade, dömda eller ignorerade av ambulanspersonalen i den psykiatriska ambulansenheten (Lindström et al., 2019). När ambulanspersonalen visade respekt och att patienter kände sig betrodda och lyssnade på bidrog till en känsla av delaktighet i sin egen vård (Ahl & Nyström., 2012; Holmberg et al., 2014). När patienter blev lyssnade på samt när vården som bedrevs var personcentrerad ingavs en känsla av att bli respekterad av ambulanspersonalen (Ferguson et al., 2019; Holmberg et al., 2014). Upplevelsen av ambulanspersonalen tycktes bry sig om patienten och dess känslor bidrog till en känsla av uppriktighet, att bli tagen på allvar samt en känsla av säkerhet (Vicente et al., 2013).
Patienter i flertalet studier upplevde att de inte blev bekräftade eller tagna på allvar i
situationen (Ahl & Nyström, 2012; Ahlenius et al., 2016; Holmberg et al., 2014; Leggio et al., 2019; Togher et al., 2013). Om ambulanspersonalen var ifrågasättande upplevdes detta som negativt och patienter fick minskat förtroende för ambulanspersonalen (Ahl & Nyström, 2012). Vidare infann sig en känsla av obetydlighet hos patienter om ambulanspersonalen upplevdes ignorant eller inte var närvarande emotionellt och socialt (Holmberg et al., 2014). När patienter däremot ansåg att de inte blev tagna på allvar medfördes en känsla av att deras ångest förvärrades (Togher et al., 2013). Att inte bli tagen på allvar beskrevs även av patienter som att bli objektifierade vilket i sin tur gav ökat lidande (Ahlenius et al., 2016). Att inte bli betrodd av ambulanspersonalen kunde i studien av Leggio et al. (2019) handla om att
ambulanspersonalen uppträdde dömande mot patienter, att de pratade med folk runt omkring istället för med patienten själv eller att de antog att patienter var påverkade av alkohol eller droger. Detta fick patienter att känna sig skamsna, dömda och hemska. Dessa upplevelser stämde inte överens med vad patienter förväntade sig från ambulanspersonalen (Leggio et al., 2019).
Dialog
Patientens upplevelse av dialogen med ambulanspersonalen framkom i flertalet studier vara väsentlig i kommunikationen (Aronsson et al., 2014; Holmberg et al., 2014; Lindström et al., 2019; Togher et al., 2013, 2014; Venesoja et al., 2020). Dialog mellan patient och
ambulanspersonal ansågs viktig och patienter upplevde att det ökade delaktigheten i sin egen vård (Aronsson et al., 2014; Holmberg et al., 2014; Togher et al., 2013) samt upplevdes smärtlindrande när det handlade om vardagliga saker (Aronsson et al., 2014). Betydelsen av att småprat framkom i tre studier (Aronsson et al., 2014; Holmberg et al., 2014; Lindstöm et al., 2019; Venesoja et al., 2020). I en studie av Holmberg et al. (2014) menade patienter att småprat ingav en känsla av delaktighet. Patienter som träffat ambulanspersonal i den psykiatriska ambulansenheten i Lindström et al. (2019) studie upplevde att småprat kunde skapa en distraktion från deras hallucinationer samt ingav en känsla av trygghet och säkerhet. Detta skapade i sin tur möjligheter till en öppen dialog.
