Rättvisande bild av intellektuellt kapital i kunskapsföretag

Örebro universitet Handelshögskolan

Företagsekonomi C, Uppsats Handledare: Sven Helin

Examinator: Andréas Hansen Nilsson HT15/14 januari 2016

Rättvisande bild av intellektuellt kapital

i kunskapsföretag

Kajsa Nilsson 890721 Sofia Sten 920203

Abstract

The title of this paper is ”A true and fair view of intellectual capital in knowledge-intensive business services” (KIBS). The starting point for this paper was the common expression that human resource is the most important resource for companies. Intellectual capital consists of human, structural and relational capital. These are the key components for this type of company and a highly contributing factor for success and development. Since intellectual capital is such a crucial part of these companies it should be natural to disclose of this in the annual reports. The annual reports aim to give a true and fair view of companies’ financial status. Because the value creation in KIBS is made up by a somewhat hidden asset this complicates the possibility to achieve a true and fair view.

The paper has through an initial quantitative content analysis searched for the extent of

disclosure of the three parts of intellectual capital for one group of KIBS and one group of none-KIBS in order to compare these. none-KIBS report on their intellectual capital in a higher degree than the none-KIBS. The study found that human capital was the capital disclosed in the highest degree in both groups. In order to measure the achievement of true and fair view, a qualitative content analysis has also been made. The results from this show that KIBS provide a lower degree of true and fair view in the annual reports. A possible explanation for this is that KIBS contain of intellectual capital in a higher degree which is difficult to identify and therefore difficult to provide information about.

Innehållsförteckning

2. RÄTTVISANDE BILD I KUNSKAPSFÖRETAG ... 5

2.1KUNSKAPSFÖRETAG ... 5 2.1.1 Identifiera kunskapsföretag... 6 2.2INTELLEKTUELLT KAPITAL ... 7 2.2.1 Humankapital ... 8 2.2.2 Strukturkapital ... 9 2.2.3 Kundkapital ... 9

2.2.4 Redovisning av intellektuellt kapital ... 9

2.3RÄTTVISANDE BILD ... 11

2.3.1 Redovisningsteori ...12

2.3.2 Redovisningsinformationens kvalitativa egenskaper ...12

2.4HUR BEGREPPEN RELATERAS ... 15

3. METOD ... 17

3.1IDENTIFIERING AV KUNSKAPSFÖRETAG ... 17

3.1.1 Genomförande av identifiering ...18

3.2INNEHÅLLSANALYS AV INTELLEKTUELLT KAPITAL ... 19

3.2.1 Insamling av data – tillvägagångssätt ...20

3.2.2 Reflektion kring kvantitativ del ...21

3.3MÄTNING AV KVALITATIVA EGENSKAPER ... 22

3.3.1 Avgränsning...23

3.3.2 Insamling av data – tillvägagångssätt ...23

3.3.3 Reflektion kring kvalitativ del ...24

4. RESULTAT OCH ANALYS ... 25

4.1RESULTAT AV GRUPP 1 OCH GRUPP 2 ... 25

4.2ANALYS AV GRUPP 1 OCH GRUPP 2 ... 27

4.3RESULTAT OCH ANALYS AV DE KVALITATIVA EGENSKAPERNA ... 29

4.3.1 Tillförlitlighet ...29

4.3.2 Relevans ...30

5. SLUTSATS ... 32

5.1SKILLNADER I INTELLEKTUELLT KAPITAL... 32

5.2RÄTTVISANDE BILD ... 32 5.3AVSLUTNING ... 33 KÄLLFÖRTECKNING ... 34 ARTIKLAR ... 34 ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 35 LAGRUM... 35 LITTERATUR ... 36 TIDSKRIFTER ... 37 ÅRSREDOVISNINGAR ... 37 BILAGA ... 39

1

1. Inledning

I detta inledande kapitel redogörs för bakgrund till ämnet och varför detta är intressant att studera. Inledningen avslutas med vad vi syftar att bidra med samt vilken frågeställning som ska besvaras för att uppnå detta.

1.1 Problematisering

Verksamhetens medarbetare beskrivs ofta som ett företags viktigaste tillgång och resurs (Annell et al. 1989). Det intellektuella kapitalet är dels summan av medarbetarnas kunskaper och färdigheter, men det är också samarbetet mellan medarbetarna och företagets kunder som påverkar kunden i positiv bemärkelse och ger denne anledning att återkomma (Stewart 1999). Med detta skapar företaget en konkurrensfördel (Fragouli 2015: Stewart 1999). Kunskaperna hos medarbetarna går inte att fysiskt ta på och är dessutom svåra att identifiera och utveckla. Lyckas dock företaget med detta så uppstår ytterligare konkurrensfördelar eftersom dagens ekonomi till stor del är annorlunda gårdagens. Då dominerade industriföretagen där det finansiella kapitalet var den huvudsakliga källan till intäkter, nu är det istället kunskap som är i fokus (Stewart 1999).

Intellektuellt kapital är grundstenen i så kallade kunskapsföretag då företagen lever på medarbetarnas kompetens och förmåga att använda denna för att generera intäkter. Det som kännetecknar ett kunskapsföretag är att produktionen är icke standardiserad, starkt individberoende, kreativ och har en hög grad av komplext problemlösande. Kunderna som vänder sig till dessa företag söker en individuell lösning för sina problem, snarare än en standardiserad lösning som kan användas och anpassas till flera olika kunder. Det är problemlösningsförmågan och kompetensen hos kunskapsföretagens anställda som kunderna är intresserade av (Annell et al. 1989). Ytterligare ett karaktärsdrag är att kunskapsföretag kan undvika fysiska tillgångar eftersom de ändå genererar intäkter och därmed slipper kostnader för anläggningar och även krav att förvalta dem (Stewart 1999). Intellektuellt kapital beskrivs som allt viktigare för ett företags framgång (Fischer & Marsh 2014).

Ett företags tillgångar tas upp i balansräkningen som även visar företagets skulder och egna kapital. Syftet med en sådan finansiell rapport är att ge en bild av företagets ekonomiska ställning. Årsredovisningen ska förmedla väsentlig information i form av konkreta siffror och text till företagets intressenter såsom exempelvis befintliga eller potentiella aktieägare samt kreditgivare. Intressenterna har olika krav på vilken information som ska ges men ett generellt intresse är företagets förmåga att generera intäkter och i sin tur vinst (Frostenson 2015). Då

2 individerna i kunskapsföretaget är den värdeskapande komponenten är det av vikt att redovisningen mer utförligt visar personalens kompetens i denna typ av företag. Detta skiljer sig från den traditionella redovisningen där utgångspunkten istället är det finansiella kapitalet (Annell et al.1989). Medarbetare beskrivs många gånger som en tillgång för företaget i årsredovisningar och företagspresentationer men medarbetare kan inte ses som en tillgång i redovisningssammanhang. En tillgång definieras som “en resurs som ett företag har kontroll över

till följd av inträffade händelser, och som förväntas ge företaget ekonomiska fördelar i framtiden”

(IAS 38, 2008, p. 8) Ett företag kan inte sägas ha det bestämmande inflytande över enskilda individer, eftersom de anställda själva kan välja om de vill stanna eller inte hos företaget. Därmed kan inte personal ses som en tillgång i redovisningssammanhang.

Sedan intellektuellt kapital började studeras i början av 1990-talet har studier kommit fram till olika definitioner av begreppet men majoriteten av studierna påvisar att innebörden av begreppet är densamma. Keong Choong (2008) presenterar en samlad bild av vad tidigare studier gett för förklaringar av intellektuellt kapital. Dessa vävs ihop till vad som kan ses som en generell definition som menar att intellektuellt kapital är en “icke-monetär tillgång utan fysisk

substans men det innehar värde som kan generera framtida fördelar” (Keong Choong 2008, s.

613). Denna definition av intellektuellt kapital har därmed vissa likheter med definitionen av tillgångar ovan, vilket Keong Choong (2008) menar ska finnas. Den huvudsakliga skillnaden är dock det bestämmande inflytandet som inte finns över medarbetarna och därmed inte finns över det intellektuella kapitalet

Kunskapsföretagets intäkter genereras av det intellektuella kapitalet vilket belyser att företaget har värdeskapande tillgångar men som inte redovisas i den traditionella balansräkningen. Dessa tillgångar som kan ses som dolda, medför att det verkliga värdet överstiger värdet som visas i företagets balansräkning (Fischer & Marsh 2014). Den del som överstiger det redovisade värdet beror på att företaget har värdeskapande komponenter som inte syns i den traditionella balansräkningen. Dessa värdeskapande komponenter består vanligen av intellektuella tillgångar exempelvis kundrelationer och medarbetarnas kompetens (Stewart 1999). Då information om de dolda tillgångar saknas uppstår ett glapp där utomstående intressenter kan ta del av företagets ställning men de får inte en fullständig bild av hur värdet har skapats. Dock innehåller årsredovisningarna nu mer information om intellektuellt kapital än tidigare (Vergauwen, Bollen & Oirbans 2007).

Det verkliga värdet av företagets tillgångar uttrycks tydligt när ett företag förvärvar ett annat och köpeskillingen jämförs med marknadsvärdet på samtliga förvärvade nettotillgångar

3 (Rehnberg 2012). Den differens som kan uppstå benämns som goodwill i det förvärvade företagets balansräkning (Stewart 1999). När det finansiella kapitalet är förhållandevis litet jämfört med det intellektuella kapitalet, blir denna skillnad i värde påtaglig. Det medför att de redovisade tillgångarna i företagets balansräkning kan uppfattas för små i förhållande till det verkliga värdet. Problemet ligger alltså i att dessa företag i regel har få tillgångar till skillnad från tillverkande företag, och dess kapital till största del består av ett intellektuellt kapital. Detta gör att tillgångssidan i företagets balansräkning kan tänkas ge en missvisande bild av företaget.

Årsredovisningen där balansräkningen ingår ska upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat enligt Årsredovisningslagens andra kapitel (ÅRL 1995:1554). Begreppet rättvisande bild beskrivs just som en central grundläggande princip som ska genomsyra hela årsredovisningen (Frostenson 2015). Förenklat kan detta ses som en princip som syftar till att visa vad som ekonomiskt har skett i företaget (Thorell 1993). Den rättvisande bilden kan också ses som en övergripande målsättning för företaget som i vissa fall går före standarder för redovisning (Thorell 2008). Den rättvisande bilden ska alltså ge företagets intressenter så mycket riktigt information som möjligt för att de beslut som intressenterna tar ska vara så riktiga som möjligt (Frostenson 2015). Att företag som är direkt beroende av det intellektuella kapitalet inte får ta upp denna som en tillgång, kan tänkas vara problematiskt om syftet att ge en rättvisande bild av företagets ställning ska uppfyllas. Idag redovisas företagets i många fall mest värdeskapande kapital som en ”negativ” kostnadspost i resultaträkningen istället för en ”positiv” post i balansräkningen. Redovisningslagstiftningen ses i sin helhet som ett ramverk med allmänna principer och inte exakta regler (Holmström & Lindholm 2011). Elliott (1992) menar att det traditionella regelverket och sättet att redovisa på inte lämpar sig för kunskapsföretag, utan för ett industriföretag. Han menar vidare att eftersom dagens företagsklimat inte längre ser ut som det gjorde när dagens regler och ramverk utvecklades så behöver de förändras, vilket han menar inte har skett. Stewart (1999) resonerar också kring detta och säger att visserligen har regler tillkommit men ingen av dessa har egentligen förändrat redovisningen i grunden.

Antalet kunskapsintensiva företag ökar i förhållande till traditionella tillverkande företag, och i dagens företagssamhälle är det svårt att hitta företag som inte är i stort behov av den kompetens som medarbetarna besitter (Stewart 1999). Kunskapsföretag har till skillnad från tillverkande företag en mindre andel finansiellt kapital vilket medför att balansräkningen kan anses ge otillräcklig information till intressenterna. Hur påverkar detta möjligheten att ge en rättvisande bild av företagets ställning? Om det finns en skillnad mellan företagets verkliga värde och det bokförda värdet vilket påstås bestå av det intellektuella kapitalet, bör också detta kapital

4 redovisas likt annat kapital för att uppnå en rättvisande bild. I en artikel i tidningen Balans påpekas att det är naturligt att redovisa de olika värdeskapande kapitalen som finns när medvetenhet om den affärsmässiga betydelsen av dessa finns, däribland det intellektuella kapitalet (Lennartsson 2015).

1.2 Syfte

Eftersom att företag som är direkt beroende av sitt intellektuella kapital inte får redovisa sin personal som en tillgång i balansräkningen där företag i vanliga fall redovisar tillgångarna, kan det tänkas vara problematiskt om syftet med redovisningen är att ge en rättvisande bild av företagets ställning. I Vergauwen, Bollen och Oirbans (2007) studie studeras endast kunskapsintensiva företag och genom att ta deras studie ett steg längre kan istället en jämförelse göras. Syftet med denna uppsats är att se hur frekvent kunskapsintensiva respektive icke-kunskapsintensiva företag redovisar om sitt intellektuella kapital för att sedan kunna jämföra dessa två grupper. Genom att identifiera och finna mönster kan jämförelse göras och skillnader kan påvisas. Eftersom det tidigare nämnts att kunskapsföretag har ett större behov av att just lyfta fram företagets intellektuella kapital och borde därmed också göra det.

Ett andra syfte är att se om rättvisande bild uppfylls olika och på vilket sätt mellan kunskapsföretag och icke-kunskapsföretag eftersom företagens intäkter genereras av olika kapital som har olika möjligheter att redovisas. Det intellektuella kapitalet vilket kan ses som en dold tillgång anses därmed svårare att identifiera och förmedla. Utgångspunkten är Chatterjee, Tooley, Fatseas och Browns (2011) studie där en mätning görs av några kvalitativa egenskaper som rättvisande bild kan sägas utgöras av.

1.3 Avgränsning

Studien är avgränsad till börsnoterade företag eftersom dessa har fler intressenter och högre krav på att ge en mer omfattande årsredovisning. Företagen är listade på Small och Mid Cap-listorna vid Stockholmsbörsen.

1.4 Frågeställning

 Hur skiljer sig redovisningen av det intellektuella kapitalet mellan kunskapsföretag och icke-kunskapsföretag?

 I vilken utsträckning uppfyller kunskapsföretag rättvisande bild jämfört med icke-kunskapsföretaget?

5

2. Rättvisande bild i kunskapsföretag

I detta kapitel presenteras en teoretisk bakgrund till de olika nyckelbegreppen. Modell 1 visar tankegången för studien och de huvudsakliga delar som ingår. Inledningsvis ges en bild av begreppen och hur dessa ska kunna tillämpas i studien. Därefter kommer begreppen att brytas ner och förklaras i enskilda avsnitt i syfte att ge svar på de frågeställningar som presenterats i inledningen.

2.1 Kunskapsföretag

Dagens företag blir allt mer beroende av sin personal och dess kompetens. Medarbetarnas kompetens är den centrala värdeskaparen som bidrar till företagets överlevnad och utveckling. Dessa företag klassificeras som kunskapsföretag vilket kan sägas vara en underkategori och en utveckling av de traditionella tjänsteföretagen. I de traditionella tjänsteföretagen är kunderna centrala och utgångspunkten för verksamhetens arbete, hur tjänsteföretagets produkt ser ut skiljer sig dock mycket åt (Sveiby 1995). Kunskapsföretagens grundidé är att verksamheten byggs på medarbetares förmåga att förstå och realisera kundernas önskemål. Kunskapsföretagen sägs ofta sälja en kunskap som inte finns, vilket är att definiera som den kompetens som medarbetarna besitter. Kunderna som vänder sig till dessa företag söker en lösning för att själva kunna utvecklas i sina verksamheter. Dock är inte alltid problemet som kunden söker lösning på självklart och kunden vet inte alltid själv vad problemet är. Detta gör att kunskapsföretagets medarbetare ställs inför ett komplext problemlösande, vilket är ett kännetecken för kunskapsföretaget. Detta skiljer sig från det traditionella tillverkande företaget där kunderna köper en färdig produkt som framställts genom en standardiserad process (Blomé 2000). Kunskapsföretagets viktigaste tillgång är alltså personalen, och det är personalens kunskap som genererar företagets intäkter. Eftersom intäkterna genereras av personalen kan

6 kunskapsföretagen i hög grad undvika fysiska tillgångar och därmed undgå vissa kostnader som uppstår vid innehav av materiella anläggningstillgångar (Stewart 1999).

2.1.1 Identifiera kunskapsföretag

Den akademiska världen anses ha haft svårt att definiera vad en kunskapsintensiv organisation är. Forskningen tog fart under mitten av 90-talet och har resulterat i ett flertal försök till förklaring. De första grundläggande studierna som fortfarande anses aktuella handlar om kunskapsföretag (knowledge-intensive firms, KIF). Trots deras betydande påverkan på det som nu istället benämns som KIBS (knowledge-intensive business services) saknas det en tydlig och klar definition av begreppet. Det är även oklart vart gränsen går för vilka företag som passar in. Ett hinder i vägen mot en definition anses bland annat vara svårigheten i att definiera vad kunskap är. Det hävdas hur det är möjligt att säga att ett företag är mer kunskapsintensivt än ett annat, men vad som faktiskt är utmärkande verkar problematiskt att sätta fingret på (Käpylä, Laihonen, Lönnqvist & Carlucci 2011). Både Muller och Doloruex (2009) samt Käpylä et. al. (2011) tar upp tre principiella kännetecken för ett KIBS-företag. Dessa tre är;

 Ett starkt beroende av professionell kunskap

 Företaget är själva antingen den primära källan till information eller kunskap (avlämnar rapporter, konsultande) eller använder sin kunskap för att verka som en mellanhand i kundens produktionsprocess (utformar datasystem som används i kundens verksamhet)

 Det är viktiga för konkurrensen och riktar sig främst till andra företag.

Det finns alltså flera olika förklaringar till begreppet kunskapsföretag men i grunden menar de samma sak, hur medarbetarnas kunskap och innovationsförmåga löser kundernas problem. Dessa företag ses i regel inte som en egen bransch utan de verkar för företag på alla marknader där efterfrågan finns av kunskapsföretagets kompetens till exempel jurister, arkitekter och IT-konsulter.

Ett annat sätt att identifiera dessa företag är genom de olika kategorisystemen som delar in företag efter deras olika näringsgrenar. NACE (Nomenclature Générale des Activités Économique) är EU:s system för att dela in verksamheter efter vilken näringsgren de verkar i. Den svenska motsvarigheten, SNI (Standard för svensk näringsgrensindelning) utgår ifrån detta internationella system (Statistiska Centralbyrån). När verksamheter bildas och registreras hos Skatteverket anger grundaren till företaget de SNI-koder som motsvarar verksamhetens inriktning. SNI-koden består av 5 siffror som kan ses som fem olika nivåer; avdelning,

7 huvudgrupp, grupp, undergrupp och detaljgrupp. NACE och SNI är identiska på de fyra första nivåerna, detaljgruppen finns endast i Sverige. I dessa statistiska system finns vissa huvudgrupper som normalt anses innehålla framförallt KIBS men detta är öppet för tolkning eftersom det inte finns några uteslutande kriterier för vilka organisationer som ses som KIBS eller inte (Käpylä et al. 2011).

Användningen av NACE är inget nytt, men det finns de som menar att det inte används på rätt sätt när det kommer till kunskapsföretag och att klassificeringen inte lämpar sig för KIBS:s företag. Det finns också de som menar att det inte lämpar sig att klassificera KIBS med hjälp av NACE eftersom den utgår ifrån industriella definitioner och därmed inte passar för kunskapsföretag. För KIBS inom servicesektorn föreslås istället att de förklaras som företag “som karaktäriseras av möjligheten att ta in information utanför företaget och att omvandla informationen tillsammans med kunskapen som finns i företaget för att ge värdefull användbar information till deras kunder (Muller & Doloreux 2009). Som tidigare nämndes finns flertalet definitioner till vad ett kunskapsföretag/KIBS-företag är men Muller och Doloreux (2009) menar att det inte finns en generellt accepterad definition till begreppet. Möjligheten att komma fram till en sådan försvåras av att KIBS är i ständig utveckling och de system för klassifikation som används idag inte kommer att lämpa sig i framtiden. Deras litteraturgenomgång av tidigare forskning menar däremot att en viss överensstämmelse finns hos forskare kring vilka företag som är kunskapsföretag. Men det är identifieringen via system som NACE och andra som behöver utvecklas för att passa för de kunskapsföretag som finns på marknaden.

2.2 Intellektuellt kapital

Det intellektuella kapitalet spelar en central roll inom kunskapsföretagen som anses vara den största värdeskaparen och viktigaste produktionsfaktorn hos dessa företag. Det intellektuella kapitalet är kort sagt den kompetens som medarbetarna besitter och utgörs som tidigare nämnts av medarbetarnas problemlösningsförmåga och innovation. Företagens konkurrensfördelar finns alltså inte i de finansiella eller fysiska tillgångarna utan i företagets kunskapsbas eller i personalstyrkan. Men att lokalisera det intellektuella kapitalet kan förklaras med följande: “Att identifiera och förvalta kunskapstillgångar är som att försöka fånga fisk med

bara händerna. Det går, men det är svårt att få grepp om föremålet för ansträngningen” (Stewart

1999 s. 87). En utgångspunkt är genom att se till de individer som finns i organisationen, hur organisation ser ut eller vilka kunder de har. Detta synsätt kan också förklaras enligt en indelning i tre delar; humankapital, strukturkapital och kundkapital (Stewart 1999).

8 Vid en litteraturgenomgång som handlar om hur intellektuellt kapital klassificeras är den gemensamma åsikten att en kategorisering ska ske enligt den av Sveiby (1997) föreslagen; humankapital, strukturkapital och kundkapital. Alla företag innehar intellektuellt kapital och kunskap. För att nå framgång behöver detta omhändertas och utvecklas i de tre beståndsdelarna; human-, struktur samt kundkapital (Fragouli 2015). Dock finns det kritiker som menar att kategoriseringen är för bred och oklar (Keong Choong 2008).

2.2.1 Humankapital

Med humankapital menas människorna i företaget och deras kompetens och kreativitet som är den bidragande orsaken till varför kunderna väljer ett visst företag framför andra. Förutom kompetens relateras också skicklighet, fallenhet och attityd hos medarbetarna till humankapitalet (Keong Choong 2008). Humankapitalet kan i vissa fall tas för att vara alla medarbetare i en organisation oavsett vilken position eller befattning de har. Sett ur ett intellektuellt synsätt menas att humankapitalet är de individer som bidrar mest till företagets förädlingsvärde. Modellen 2 visar på olika nivåer av humankapital inom ett företag och vilken betydelse de har för företagets förädlingsvärde. Medarbetarna som befinner sig i det vänstra nedre hörnet har en viss betydelse för företaget. Dessa medarbetare behövs men deras kompetens och kunskap är inte avgörande för företagets framgång. Arbetsuppgifterna för dessa är ofta standardiserade vilket gör att ingen kärnkompetens behövs och uppgifterna kan enkelt läras ut. I den övre vänstra boxen finns de medarbetare som utför ett avancerat arbete men som inte har möjlighet att påverka organisationen och har egentligen ingen synlig påverkan för framgången i företaget. Men dessa är ändå svårare att ersätta eftersom arbetsuppgifterna är avancerade. Medarbetarna i den undre högra boxen är istället lättare att ersätta men de har ändå ett högt förädlingsvärde. Kunderna sätter värde på det arbete som utförs men arbetet i sig är till en viss grad standardiserat och kan därmed ersättas och utföras av flera. Det intellektuella humankapitalet befinner sig i det högra hörnet och beskrivs som svårt att ersätta med ett högt förädlingsvärde. Individerna i denna kategori besitter kompetens som företaget är beroende av och det är denna kompetens som gör att företaget har konkurrensfördelar (Stewart 1999).

9

2.2.2 Strukturkapital

Strukturkapitalet förvaltar medarbetarnas kunskaper och förmedlar dem till företagets kunder och dess uppgift är att se till att kunskapen hos företaget blir dess egendom. Det kan också hjälpa medarbetarna i deras arbete genom att förmedla den information de behöver för att kunna göra ett bättre arbete. Dock kan ett överflöd av information till medarbetarna vara ett hinder snarare än en tillgång. Strukturkapitalet finns i hela organisationen och kan ta sin form i teknologier, uppfinningar och data. Men kan också ses i organisationens strategier, system och arbetsprocesser (Stewart 1999). Detta kapital beskrivs som det mest komplexa vilket har genomgått flera förändringar och som även föreslås ska utgöras av innovation, kultur och processer (Keong Choong 2008).

2.2.3 Kundkapital

Ett företags kundkapital består av de fortlöpande relationer som företaget har med sina kunder. Kundkapitalet sägs ofta vara den viktigaste delen av det intellektuella kapitalet eftersom det är kunderna som ser till att företaget överlever. Det är kunderna som betalar för företagets tjänster och om kunderna inte är nöjda kommer relationen inte att fortlöpa. Den viktigaste beståndsdelen i den relation som finns mellan företaget och kunden är kunskap. Kunskapen är det som kunderna köper och det som företaget ska tillhandahålla (Stewart 1999). Kundkapital kan i en vidare bemärkelse benämnas som relationskapital där relationen till företagets alla intressenter ingår (Keong Choong 2008).

2.2.4 Redovisning av intellektuellt kapital

Det är en svår uppgift att kommunicera företagets kunskap och intellektuella kapital. Fischer & Marsh (2014) slår fast att systemen som används för att samla in och rapportera data behöver förändras om dagens företag ska uppnå framgång i framtiden. Detta kan uppfyllas genom att företag identifierar vilka intellektuella tillgångar de har som bidrar till framgång. Sedan är det nödvändigt att utveckla tillvägagångssätt för att kunna tillgodogöra sig dessa tillgångar och slutligen skapa vägar för att kommunicera detta till sina intressenter. Uppgiften att kommunicera försvåras också av att olika intressenter har olika behov vilket kan kräva olika metoder för att nå ut med informationen. Fischer & Marsh (2014) föreslår att i den kommenterande delen där Vd:n har ordet kan en kortfattad och lättförståelig analys tas upp som innehåller en diskussion kring arbetstagarinflytande, innovation, kundservice och produktivitet för att redogöra för företagets humankapital och andra intellektuella tillgångar. Å ena sidan framkommer att information om human resource knappt tar upp sju procent av årsredovisningen och den information som ges anses bristfällig både i kvalitet och utsträckning

10 (Olsson 2001). Guthrie, Petty och Ricceri (2006) menar att det faktiska innehållet i företags årsredovisningar inte stöttar uttalandet att personalen är vår viktigaste resurs. Resultatet av studien visar att det finns ett gap mellan hur viktig personalen anses vara och det utrymme som ges. Å andra sidan anses årsredovisningar vara en god källa för information om redovisning av intellektuellt kapital eftersom årsredovisningen är ett verktyg för kommunikation som legitimerar företagets verksamhet (Lang & Lundholm, 1993) Större företag som syns mer och granskas av både allmänhet och stat vill legitimera sin verksamhet mot omvärlden genom att delge information för att bekräfta sin existens (Abdulrahman, Abdul-Hamid & Abdul Rashid 2012).

Det finns ett ökat intresse och har blivit en växande trend hos både företag och statliga myndigheter i framförallt de skandinaviska länderna att ta upp immateriella tillgångar i årsredovisningar. Men den traditionella redovisningen anses bristfällig och oförmögen att lyckas med detta. Eftersom årsredovisningen anses sakna upplysningen av värdet på det intellektuella kapitalet uppstår ett informationsgap mellan de som har kännedom om företaget och de som står utanför. Inget lagstadgat tvång finns men företag kan själva välja att informera om det intellektuella kapitalet i sina årsredovisningar av olika anledningar. Till exempel kan det ha en positiv effekt på företags rykte och kan inge förtroende hos intressenterna att företaget sköts på ett ordentligt sätt. Årsredovisningarna anses fortfarande innehålla lite information på det här området men det har skett en ökning över tid (Vergauwen, Bollen & Oirbans 2007). Företag anses vara mer benägna att rapportera om sitt intellektuella kapital om de har särskilda anledningar, till exempel när de materiella tillgångarna inte ger en tillräcklig bild av företagets ställning (Guthrie, Petty & Ricceri 2006). Således anses revisionsbyråer ha incitament för att deras klienter ska ge mer information om intellektuellt kapital för att uppfylla syftet med att ge en rättvisande bild. Detta upprätthåller företagets rykte och skickar signaler om kvalitet till omvärlden (Inchausti 1997).

Det framkommer att ju mer intellektuellt kapital som finns i företaget desto mer tas också upp. Dock finns det skillnader i de studier som gjorts där vissa delar av det intellektuella kapitalet tas upp mer än andra. Skillnaderna antas bero på tillgänglighet och kostnader för att ta fram den nödvändiga informationen. Exempelvis kan kundkapitalet vara det dominerande i de fall då det redan finns information om kunder och leverantörer i de befintliga systemen i företaget. Att ta fram motsvarande information om human- och strukturkapital kan ses som svårtillgängligt och kostsamt. En annan förklaring är att företaget väljer att lyfta fram de delar som är mest relevanta för värdeskapandet. Resultatet av deras studie visade att ord som kunde kopplas till kundkapitalet var de mest förekommande (Vergauwen, Bollen & Oirbans 2007). Svenska

11 företag har generellt sett en hög grad av intellektuellt kapital och har varit det EU-land som presterar högst andel. Sveriges ledande roll förklaras också av att intellektuellt kapital i högre utsträckning rapporteras än i andra länder men en viss begränsning finns. Denna förklaras inte enbart av kostnader och tillgänglighet för att redovisa informationen utan hänsyn tas till konkurrensen där företag inte vill avslöja för (Bounfour 2003).

2.3 Rättvisande bild

Den rättvisande bilden är en grundläggande central princip inom den finansiella redovisningen, dock är den relativt ny inom den svenska redovisningen. Rättvisande bild introducerades i och med att Sverige gick med i EU 1994 och har inneburit vissa förändringar för svensk redovisning. Begreppet är en översättning av det engelska uttrycket “true and fair view” som finns inskrivet i EG:s fjärde bolagsdirektiv. EG-rätten är det regelverk som är styrande för medlemsländernas lagstiftning och det fjärde direktivet redogör för hur redovisningen bör ske enligt de rättsliga standarder som EG-rätten står för (Thorell 2008). Redovisningen i de olika EU-länderna ser således relativt lika ut, ofta uppbyggt av ramkaraktär där tillämpning sker efter någon form av rättslig standard med ett antal kompletterande normer (Frostenson 2015).

En rättslig standard kan ses som grunden för hur redovisningen ska ske och vilka krav lagen ställer. God redovisningssed är den rättsliga standard som finns inom svensk lagstiftning medan inom engelsk rätt tillämpas ”true and fair view” (Thorell 2008). Detta anses argumentera för att redovisningsnormerna ska frångås i ett enskilt fall om det anses nödvändigt för att ge en “true” och “fair” bild (Artsberg 2011). Artsberg (2011) samt Martens och McEnroe (2003) menar att rättvisande bild och ”true and fair view” har diskuterats och tolkats i stor utsträckning utan att ha resulterat i en allmänt accepterad definition. I Sverige har det diskuterats om huruvida god redovisningssed och rättvisande bild är två begrepp med samma betydelse (Artsberg 2011). Holmström (2003) menar att om redovisningen följer god redovisningssed enligt de lagar, regler och praxis som finns uppfylls normalt även kravet på rättvisande bild. I Danmark har samma diskussion varit aktuell där god redovisningssed refererar till hur företaget faktiskt har redovisat (standard) och rättvisande bild istället handlar om det motsatta perspektivet, att läsaren av årsredovisningen inte vilseleds av informationen. Trots att likheter finns i hur begreppen uppfattas har lagstiftarna i Sverige och Danmark kommit fram till olika slutsatser. Danmark anser att innebörden endast har en marginell skillnad vilket medfört att enbart rättvisande bild finns i lagtext medan Sverige har bägge begreppen i ÅRL.

12

2.3.1 Redovisningsteori

Informationen som ges ut i de finansiella rapporterna har olika funktioner exempelvis ska de kunna fungera som beslutsunderlag för externa intressenter men också internt inom företaget. Det är således viktigt att informationen som ges ut i rapporterna ska kunna fungera som underlag för detta. Detta uppnås av den rättvisande bilden genom god redovisningssed. Dock saknar den rättvisande bilden en tydlig definition och kan stället ses som ett övergripande mål för den finansiella redovisningen att uppnå. Vilka värderingar och önskemål som användarna av redovisningen har styr vilken målsättning redovisningen bör ha. De gemensamma önskemålen kan ändå sägas vara företagets förmåga att gå med vinst, därmed bör redovisningsinformationen vara utformad så att den kan agera underlag för beslut kring detta (Falkman 2001).

Redovisningsnormer har idag en allt större betydelse för redovisningen och de traditionella redovisningsprinciperna har till viss del fått stå åt sidan. Orsaken till detta är redovisningen allt mer har gått åt att vara informerande istället för att vara konstaterande. Dock spelar redovisningsprinciperna fortfarande en central roll men kombineras med normerna.

Även föreställningsramar fått en allt mer central roll och det är i dessa som normgivarna ofta tar sin utgångspunkt för framställningen av nya normer eller vid utveckling av gamla. När normer ska tolkas eller om dessa helt saknas ska föreställningsramarna vara ett hjälpmedel. Företag och revisorer kan använda sig av detta för att uppnå kraven på god redovisningssed och rättvisande bild. En annan viktig funktion med föreställningsramarna är att de kan fungera som hjälpmedel för oss som läsare av en årsredovisning (Artsberg 2005). Redovisningen är därmed mer användarorienterad och normerna (standarderna) som används ska utvecklas i samarbete för att acceptans ska nås. Dessutom ska informationen kunna tas fram till en rimlig kostnad (Frostenson 2015).

2.3.2 Redovisningsinformationens kvalitativa egenskaper

De informerande delarna i årsredovisningen där exempelvis VD och/eller styrelseordföranden har ordet beskrivs innehålla två gånger så mycket information som de finansiella rapporterna (Smith & Taffler 2000). Men informationen är inte nödvändigtvis av högre kvalitet utan Chatterjee et al. (2011) hävdar att en stor del av denna information endast är till för att försköna företagets prestation. För att redovisare och företag ska kunna uppnå de övergripande målen för redovisningen behövs ytterligare förhållningspunkter. De kvalitativa egenskaperna återfinns i IASB:s (International Accounting Standards Board) föreställningsram men också i en rad

13 litteratur på området. IASB, vilket är ett normgivande organ för redovisningsstandarder har gett ut en föreställningsram med vissa kvalitativa egenskaper som den finansiella redovisningen ska kännetecknas av. Dessa egenskaper kan anses vara mer eller mindre viktiga, dock menar IASB att de viktigaste kvalitativa egenskaperna är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet (Frostenson 2015). Dessa kvalitativa egenskaper behövs som ett komplement till redovisningens målsättning som presenterades innan för att redovisningsteorins syfte ska uppnås (Falkman 2001).

2.3.2.1 Begriplighet

Begreppet innebär att de finansiella rapporternas information ska vara lätt att förstå för en utomstående, men inte alltför förenklat så att viktig information inte finns med. Det kan förutsättas att läsaren har en viss grundläggande kunskap om vad redovisning är (Frostenson 2015). Anses informationen i rapporterna alltför komplex för vissa användare beror det förmodligen på användarens okunskap snarare än rapportens komplexitet. Den bör således inte tas bort på grund av detta utan den utomstående bör istället tillgodogöra sig kunskap för att kunna tyda vad som skrivs (Artsberg 2011). Det har visat sig att begriplighet är ett brett och svårt begrepp att mäta eftersom det påverkas i så hög grad av läsarens kunskap och subjektiva förmåga att ta till sig information (Chatterjee et al. 2011).

2.3.2.2 Relevans

Informationen som ges ut i de finansiella rapporterna ska fungera som ett relevant beslutsunderlag för intressenterna (Eckestein 2004). All relevant information ska ges och inget får utelämnas. Detta ska underlätta vid bedömningar och för att ta beslut om händelser som har ägt rum eller kan komma att ske (Frostenson 2015). Den relevanta informationen kan således ha ett korrigerande eller bekräftande syfte. Relevant information behöver inte nödvändigtvis innehålla både fakta och prognoser om framtiden utan läsaren kan med hjälp av en historisk information få bilda sig en egen uppfattning om vad som kan hända (Artsberg 2011). Om det finns information innehållande något som intressenten inte vetat om sedan tidigare, och som kommer att få konsekvenser om den inte förmedlas ut, ska detta presenteras. Informationen ska också kunna fungera som analysunderlag för de beslut som kan komma att tas (Falkman 2001); (Kam 1990). Chatterjee et al. (2011) menar att när meningar innehåller antingen en utvärdering av tidigare eller nuvarande händelser, eller kommentarer om kommande händelser är informationen relevant. Även bekräftelse eller rättningar av tidigare givna utvärderingar anses uppfylla krav på relevans. I deras studie delas meningarna in i olika kategorier och totalt sett ansågs ungefär 30 procent av meningarna innehålla information som uppfyller relevans. Kategorierna information till investerare och miljöinformation var inte de kategorier som flest meningar hänförs till men de stod för högre kvalitet än snittet, mer än hälften av informationen ansågs relevant (Chatterjee et al. 2011).

14 Relevansbegreppet kompletteras med två underbegrepp; väsentlighet och användbarhet. Väsentlighet avgör relevansen av informationen, att den faktiskt påverkar och är till nytta för den bedömning intressenten gör (Frostenson, 2015). Avgörandet om informationen är väsentlig eller inte det kommer inte av informationen i sig utan omständigheterna kring informationen. Den som ansvarar för utgivningen har som uppgift att göra en professionell bedömning av omständigheterna baserad på sin erfarenhet för att kunna ge en rättvisande bild. Användbarhet innebär att informationen kan användas och ges i rätt tid för att underlätta vid beslutsfattande (Cheung, Evans & Wright 2010).

2.3.2.4 Tillförlitlighet

Intressenterna ska kunna lita på att informationen som ges är rätt och inte innehåller felaktigheter som ger en skev uppfattning och leder läsarna i fel riktning (Frostenson 2015). Är informationen tillförlitlig blir beslutsfattarens beslutsprocess enklare eftersom denne vet att informationen stämmer och att fel har eliminerats (Falkman 2001). Tillförlitlighet kan också benämnas som validitet vilket innebär att det som mäts verkligen är det som ska mätas (Artsberg 2011). Validiteten kan sägas vara det som avgör om information som förmedlas ger en rättvisande bild av företagets ställning. Detta försvåras om företaget har en hög grad av komplexitet men samtidigt blir tillförlitlighetsbegreppets innebörd desto viktigare för att kunna visa en rättvis bild. Dock ska det sägas att tillförlitlighetskravet ser olika ut för olika intressenter eftersom dessa i olika grad kan acceptera olika nivåer av tillförlitlighet. Tillförlitlighet tar sig rent praktiskt uttryck i olika mätsituationer och därför är det viktigt att detta blir korrekt och visar på validitet (Falkman 2001). Kvaliteten förbättras när uttalanden stöttas med fakta och i de fall när det handlar om framtida händelser ska det göras med försiktighet. I Chatterjee et al (2011) studie ansågs i snitt nära 26 procent av alla meningar i de kommenterande delarna av årsredovisningarna uppnå kravet av tillförlitlighet men det var stor spridning av resultatet mellan de olika kategorierna. Finansiell information var den kategori som uppvisade högst procentuell kvalitet vilket även var väntat då denna information i många fall kan vara enklare att stötta med fakta och mätbara siffror (Chatterjee et al. 2011). Om en mätning skulle ge ett felaktigt resultat kan detta få stora konsekvenser både för företaget och intressenten. För att mätningar av olika slag ska kunna utföras korrekt måste de kunna verifieras, det vill säga bekräftas stämma. Görs detta kommer tillförlitligheten öka (Falkman, 2001).

Försiktighet är ytterligare ett underbegrepp till tillförlitlighetsbegreppet och tar sin form som försiktighetsprincipen. Det tillämpas vid bedömningar av intäkter och tillgångar som inte ska överskattas samt kostnader och skulder som i sin tur inte får underskattas. Men bedömningen får inte heller vara alltför försiktig (Frostenson 2015). Det finns en debatt om försiktighet

15 verkligen ska vara med som en kvalitativ egenskap eftersom försiktighetsprincipens nackdel är att den kan förvränga viss information, dessutom går den emot ett annat underbegrepp till tillförlitlighet; korrekt bild. IASB har med försiktighet i sin föreställningsram men den motsvarande normgivaren i USA, FASB har inte med den. Motivet till att ha med försiktighet som en kvalitativ egenskap är att kvaliteten kan försämras om man inte uppfyller försiktighetsprincipen (Artsberg 2011).

2.3.2.5 Jämförbarhet

Den finansiella information som företagen förmedlar i sina finansiella rapporter blir mer användbar om den kan jämföras. Jämförbarhet kan sägas vara kärnan i ett beslutsfattande, och kan en intressent jämföra information från företag med varandra blir den informationen mer användbar (Gordon & Gallery 2006). Informationen som finns i rapporterna ska vara presenterad på ett sådant vis att intressenterna ska kunna följa företagets utveckling över tid för att kunna skapa sig en tydlig uppfattning om företagets ställning. Att tillgångar till exempel värderas enligt samma princip är därmed nödvändigt för att kunna göra jämförelser mellan olika företag eller i ett och samma företag under en viss tid (Frostenson 2015). Följs detta blir informationen som presenteras mer användbar för intressenterna (Falkman 2001). För att jämförelsekravet ska kunna uppfyllas är det viktigt att reglerna som finns är enhetliga och detta ligger på normgivarnas bord (Artsberg 2011). Eftersom att jämförelsebegreppet är beroende av en rad underliggande faktorer finns svårigheter med att identifiera och kvantifiera begreppet (Gordon & Gallery 2006).

De fyra kvalitativa egenskaperna med underbegrepp som presenterats ovan har en central roll inom redovisningsteorin. Från företagets sida kan det dock vara svårt att uppfylla alla egenskaperna samtidigt. (Artsberg, 2011).

2.4 Hur begreppen relateras

Då kunskapsföretag till stor del består av intellektuellt kapital anses det naturligt att dessa också ska redovisa om sitt värdeskapande kapital för att just visa hur värde skapas (Lennartsson 2015). Enligt Fischer och Marsh (2014) står företag dock inför en svår uppgift att kommunicera sitt intellektuella kapital. Årsredovisningarna har med tiden blivit längre, däremot behöver inte mer information i ett kvantitativt mått betyda att informationen tillför substans för beslutsfattande utan kan istället vara ett sätt att förbättra bilden av företagets prestation (Chatterjee et al. 2011). Enligt Vergauwen et al. (2007) ska kunskapsföretagen ha svårare att

16 uppfylla de kvalitativa egenskaperna som rättvisande bild kan sägas bestå av då dessa företag i högre grad utgörs av en dold tillgång i form av intellektuellt kapital.

Modell 3 visar hur begreppen relateras till varandra och det synsätt som senare tillämpas i studien. Till en början kommer kunskapsföretag att identifieras för att dessa sedan ska utgöra en grupp med kunskapsföretag som kan jämföras med en annan grupp som består av andra företag; icke-kunskapsföretag. Jämförelsen syftar till att påvisa eventuella skillnader i vilken utsträckning grupperna redovisar om intellektuellt kapital. Avslutningsvis kommer rättvisande bild att tillämpas i grupperna för att se i vilken utsträckning den uppfylls och hur det eventuellt skiljer sig mellan grupperna.

17

3. Metod

I följande kapitel presenteras hur studien har genomförts, vilka val som har gjorts samt argument för dessa val. Metoden beskriver hur frågeställningarna ska kunna besvaras med hjälp av den teori som presenterats samt den empiri som samlas in. Motiveringar förs fram till de val som gjorts samt fördelar och nackdelar med dessa val.

Kunskapsföretag identifieras genom en kategorisering efter de NACE-koder som tidigare nämnts för att verka som underlag till studien om det intellektuella kapitalet. Denna del sker genom en kvantitativ insamling. Den andra delen av metoden tar upp rättvisande bild i kunskapsföretag jämfört med icke-kunskapsföretag där en kvalitativ insamling istället genomförs.

3.1 Identifiering av kunskapsföretag

Urvalet till studien kommer att bestå av två grupper, en grupp med kunskapsföretag och en grupp icke kunskapsföretag. Identifiering av kunskapsföretag till grupp 1 kommer ske efter tillvägagångssättet i två studier; Käpylä et al. (2011) samt Muller och Doloreux (2009). Dessa studier har använt sig av NACE-koder för att sammanställa och identifiera typiska kunskapsföretag. Företag till grupp 2 kommer att väljas ut efter vad som inte passar in i detta tillvägagångssätt, alltså företag som inte kan klassificeras som kunskapsföretag enligt de NACE-koder som söks efter till grupp 1. Orsaken till två urvalsgrupper är att möjligheten till jämförelse ska finnas för att kunna identifiera eventuella skillnader urvalsgrupperna emellan. NACE-koderna har översatts till den svenska motsvarigheten SNI.

Urvalet kommer att bestå av börsnoterade företag från Mid Cap och Small Cap-listan vid OMX Stockholm. Anledningen till att Mid Cap och Small Cap väljs är att dessa är marknadsnoterade och därmed har ett större behov av att nå ut med information om sitt företag till både befintliga och potentiella aktieägare samt andra intressenter. Samtidigt är dessa företag inte stora nog att ha flera divisioner inom företaget som gör att de fortfarande passar in vår klassificering av ett kunskapsföretag. I och med detta valdes Large Cap-listan bort eftersom dessa företag är så pass stora så dessa inte kan sägas vara typiska kunskapsföretag utan har en högre grad av standardisering. Dock kan dessa företag ha vissa divisioner som är kunskapsintensiva, forskning och utvecklingsavdelningar till exempel men eftersom företagen består av flera olika divisioner och olika verksamhetsinriktningar kan den kunskapsintensiva delen vara svår att identifiera genom denna studie.

18

3.1.1 Genomförande av identifiering

I ett första steg översattes och sammanställdes NACE-tabellerna till modell 4. Översättningen skedde med hjälp av företagsdatabasen Retriever Business som finns tillgänglig via Örebro universitetsbibliotek. Under fliken “utökad sökning” finns en lista över SNI-koder där en matchning gjordes mellan de tidigare presenterade NACE-koderna och de motsvarande SNI-koderna. Resultaten av översättningen presenteras i tabell nedan.

SNI-kod och huvudgrupp

58. Förlagsverksamhet

59. Planering och sändning av program

60. Dataprogrammering, datakonsultverksamhet 62. Juridisk och ekonomisk konsultverksamhet 69. Verksamheter som utövas av huvudkontor 70. Arkitekt och teknisk konsultverksamhet 71. Vetenskaplig forskning och utveckling 72. Reklam och marknadsundersökning

74. Annan verksamhet inom juridik, ekonomi, vetenskap och teknik. Modell 4, SNI-koder

För att identifiera kunskapsföretag till grupp 1 användes Retriever Business återigen. Där är det möjligt att söka efter företag med de specifika SNI-koder som angetts om företagets verksamhet. I en utökad sökning i databasen valdes aktiebolag, Mid Cap respektive Small Cap och sedan en SNI-kod från tabellen ovan för varje sökning. Resultatet av sökningarna sammanställdes i ett separat dokument och finns i en bilaga. De företag som matchades i två eller flera SNI-koder har kommit med i urvalet, totalt nio företag kallad grupp 1. De företag som ingår i den jämförande gruppen kallad grupp 2 har valts ut efter samma marknadsnoterade listor. Samma antal Small Cap-företag finns i både grupp 1 och grupp 2, och detsamma gäller för Mid Cap-listan. Således hör fyra kunskapsföretag till grupp 1 och fyra icke kunskapsföretag till grupp 2 medan det i Mid Cap finns fem från varje grupp. Urvalet till grupp 2 skedde genom en sökning på respektive börslista men med undantaget att inga SNI-koder söktes efter. Kriteriet för grupp 2 är alltså att dessa företag inte ska matcha de SNI-koder som används till grupp 1. Därför valdes endast aktiebolag och Mid Cap respektive Small Cap. De första träffarna i listan utgör grupp 2 och en avstämning gjordes av de företagens angivna SNI-koder för att säkerställa att dessa inte angett

19 koder som matchar med kriteriet för grupp 1. Tabell 1 visar vilka företag som ingår i respektive grupp.

Kunskapsföretag Icke kunskapsföretag

B&B Tools SAS

Medivir Bilia

Gränges Capio

Tobii Bravida

CLX Eltel

Prevas Transatlantic Viking

Aspiro Elous

Vitec AllTele

Rejlers Bergs timber (Tabell 1, Identifierade företag)

3.2 Innehållsanalys av intellektuellt kapital

Den aktuella delen av studien där det intellektuella kapitalet är i fokus genomförs i form av en innehållsanalys av kvantitativ karaktär. En innehållsanalys är en undersökningsmetod som innebär att dokument och texter granskas och analyseras av individer kvantitativt eller kvalitativt. Metoden anses lämplig för att finna mönster i stora material (Bergström & Boréus 2005). Innehållsanalys har i flera studier använts för att granska årsredovisningar i syfte att redogöra för hur intellektuellt kapital uttrycks och avslöjas (Guthrie, Petty, Ricceri 2006). Användbarheten i denna del av studien är just att finna mönster i hur intellektuellt kapital redovisas i företags årsredovisningar.Det finns två centrala egenskaper som bör beaktas för att undersökningen ska visa samma resultat oavsett vem som genomför den; objektivitet och systematik. Med objektivitet menas att i ett tidigt stadie av undersökningen ska det vara klart vad som ska undersökas, vilket material och hur detta ska ske. Detta behövs för att skapa en objektivitet av undersökningen eftersom den kommer att utföras av individer med olika preferenser och synsätt. Är undersökningsdesignen utformad efter detta ska individerna som genomför undersökningen kunna utesluta dess subjektiva bedömningar. Systematiken innebär att undersökningen ska ske konsekvent för att de subjektiva bedömningarna ska undvikas i så hög grad som möjligt. Uppfylls båda dessa ”krav” ska subjektiviteten utelämnas och undersökningens resultat ska då kunna uppnås även om olika individer genomför

20 undersökningen (Bryman & Bell 2011). Innehållsanalys är den mest förekommande vid studier som syftar till att förstå hur intellektuellt kapital redovisas om (Vergauwen, Bollen, Oirbans 2007).

Eftersom målet med analysen är att finna mönster och jämföra två grupper behöver texterna bedömas konsekvent för attbedömningarna som görs inte ska spegla resultatet (Bergström & Boréus 2005). Ju mer konsekventa bedömningarna är, desto större är möjligheterna för andra individer att återupprepa undersökningen och nå samma resultat vilket ökar en undersöknings reliabilitet. Validitet innebär att mäta det som avses att mäta. Dessa två begrepp är grundläggande och är en förutsättning för att en undersökning ska vara tillförlitlig och därmed noggrann (Bryman & Bell 2011).

3.2.1 Insamling av data – tillvägagångssätt

Insamlingen av data har skett genom en elektronisk innehållsanalys av företagens senaste tillgängliga årsredovisningar. Vissa av företagen har haft brutet räkenskapsår men detta bedömdes inte vara avgörande för resultatet i denna undersökning. Årsredovisningarna har öppnats i PDF-form i programmet Adobe Acrobat Reader där det finns en sökfunktion som räknar det antal gånger och redogör för var i dokumentet en sökning har träffar. En elektronisk innehållsanalys som användes i Vergauwen, Bollen, Oirbans (2007) studie har varit en utgångspunkt för denna undersökning. De anser att detta tillvägagångssätt ökat reliabiliteten i deras studie. Begreppen i tabell 2 på nästkommande sida är ett urval av de ord som användes i deras studie av de aktuella årsredovisningarna. De presenterade orden är de som genererade flest träffar i deras studie och ligger till grund för denna studie. Anledningen till att 15 av orden från varje kategori togs med var att nära hälften av orden som användes inte visade någon träff och ansågs därför inta vara relevanta. Denna ordlista är analysinstrumentet för denna del av studien eftersom det är en datorbaserad analys (Bergström & Boréus 2005).

21

Humankapital Strukturkapital Kundkapital

Anställd/medarbetare Nätverk Kunder

Kunskap Forskning och utveckling Joint venture

Personal Telekommunikation Märken

Expertis Patent Marknadsandel

Kompetens Innovation Partnerskap

Utbildning Ledarskap Kundnöjdhet

Specialist Metoder Supply chain

Personalförmån Immaterialrätt Distributionskanaler Sakkunskap (know-how) Varumärken Lojalitet

Personalbelåtenhet Filosofi Distributionsnätverk Motivation Ledningsprocesser Kvalitetsnormer

Karriärutveckling Företagskultur Varumärkesigenkänning Egenmakt (empowerment) Informationssystem Forskningssamarbete Humankapital Kunskapsdelning Varumärkesutveckling

Intelligens Kunskapsresurser Kundkännedom

Tabell 2, ordlista

Orden har översatts till svenska eftersom årsredovisningarna är skrivna på svenska. På grund av översättningen har en del av orden sökts efter på olika sätt. Forskning och utveckling är ett exempel som kan uttryckas på olika sätt och därför har sökning skett även efter forskning &

utveckling, F o U samt fou. Då personnel kan översättas till både medarbetare och anställd har

båda sökorden använts.

3.2.2 Reflektion kring kvantitativ del

Ett argument för att tillämpa en kvantitativ innehållsanalys vid denna del av studien är för att kunna säga något generellt om vilka ord som kan anses dominerande och därmed viktiga. Men hänsyn kan inte tas till hur orden uttrycks eller vad som menas mellan raderna, det vill säga det som ska tolkas underförstått. Eftersom insamlingen sker av kvantitativ karaktär tas ingen hänsyn till i vilket sammanhang orden nämns. Vid analys av en stor mängd information och speciellt när det sker vid en datorbaserad analys kan inte avvägningar göras på samma sätt som om individer skulle läsa materialet och då kunna fånga upp sammanhang och tolkningar

22 (Bergström & Boréus 2005). Fördelen med en kvantitativ innehållsanalys är att finna mönster som i detta fall går att jämföra grupperna emellan. En kvalitativ studie ställer högre krav på bedömningarna som ska göras och ökar även den subjektiva påverkan på studiens resultat på grund av utförarens tidigare erfarenheter. Dock har objektiviteten i studien påverkats av de ord som eftersökts. Under den första insamlingen framkom att en del av orden behöver sökas efter med olika uttryck, till exempel “forskning och utveckling”. För att öka objektiviteten har insamlingen därför utförts två gånger. Ett konsekvent samarbete har lett till att även systematiken kring insamlingen har skett konsekvent då en ansvarat för sökningen och den andra för dokumentering av resultat.

En osäkerhet som finns med i denna del av studien är översättningen av sökorden. Det kan finnas en mer lämpad översättning än den som har använts. Detta kan ha lett till att ord har missats som skulle ha gett högre antal träffar och därmed ett annat resultat. Företagen är inte utvalda efter en specifik bransch således kan det finnas specifika uttryck i de olika företagens årsredovisningar som inte uppmärksammats i ordlistan som använts. Sökningen har skett direkt i ett program men inte sammanställningen vilket kan ge ett mer eller mindre felaktigt resultat på grund av den mänskliga faktorn. För att minska den risken har sökningen genomförts två gånger.

3.3 Mätning av kvalitativa egenskaper

I denna del av metoden presenteras hur de kvalitativa egenskaperna kommer att mätas i en kvalitativ innehållsanalys av de företag som tidigare presenterats i grupp 1 och grupp 2.

Chatterjees et al. (2011) studie ligger till grund för metodiken som följs. De kvalitativa egenskaperna kartläggs genom en insamling där varje mening först kategoriseras efter vilken del av verksamheten de hör till, exempelvis produktinformation eller human resource. Därefter poängsätts dessa meningar utifrån huruvida de uppfyller de förutsättningar som tillämpas av Chatterjee et al. (2011). Deras studie består en grupp börsnoterade företag och denna studie ämnar istället jämföra två grupper för att se om det föreligger skillnader. Ett argument för varför mätning av de kvalitativa egenskaperna är av intresse är eftersom årsredovisningarna har blivit längre, men det väcker frågan om den ytterligare information som förmedlas uppfyller kvalitet (Deloitte 2006). Chatterjee et al. (2011) anger att kategoriseringen som används har utvecklats efter vad tidigare studier av bland andra Thompson och Cowton (2004) samt Abeysekera och Guthrie (2004) kommit fram till. En förstudie av årsredovisningar gjordes även för att få ett brett perspektiv av kategorier. Kriterierna för poängsättningen av egenskaperna kommer ifrån IASB som är det normgivande organ som ansvarar för att ta fram standarder för redovisning.

23

3.3.1 Avgränsning

Tillförlitlighet och relevans är de två egenskaper som kommer att mätas. Jämförbarhet och begriplighet anses som tidigare nämnts vara problematiska att mäta och kommer därför inte att ingå i innehållsanalysen. Chatterjee et al. (2011) genomförde sin studie i de kommenterande delarna av företagens årsredovisningar. Fischer och Marsh (2014) menar att i det stycket där Vd:n har ordet kan en diskussion föras för att redogöra om humankapital och andra intellektuella tillgångar. Av den anledningen kommer den kvalitativa delen att avgränsas till detta stycke i årsredovisningarna. Om detta saknas kommer den årsredovisningen att räknas som bortfall.

3.3.2 Insamling av data – tillvägagångssätt

Meningarna har kategoriserats efter de som anges i tabell 3. Därefter har de meningar som uppfyller förutsättningarna fått poäng, en och samma mening kan därmed uppfylla båda egenskaperna. Relevans uppfylls när meningar syftar till tidigare, pågående eller kommande händelser. Tillförlitlighet uppfylls när det i meningen finns fakta eller information som stöttar påståendet. Ett exempel på en mening som ger poäng för relevans är ”Till exempel flyttar vi hem

vår kundtjänst från Madeira till Sverige och stänger vårt kontor i Luxemburg” (AllTele 2014, s. 2).

Relevans uppfylls genom en hänvisning till en händelse vilket i detta fall är flytten av kundtjänsten. En mening som ger poäng för tillförlitlighet är ”Totalt ökade vi omsättningen från

412 MSEK till 621 MSEK och antalet anställda från 360 till 570 personer” (Tobii 2014 s. 6).

Tillförlitlighet uppfylls i detta fall genom att konkreta siffror nämns. En mening som inte får poäng är ”Vårt mål är att skapa tillväxt genom att ta marknadsandelar inom våra olika

kundsegment och marknadskanaler under året” (B&B Tools, 2014/2015 s. 2). För att uppnå

relevans krävs som tidigare nämnts att en händelse tas upp och under året är inte tillräckligt specificerat. Tillförlitlighet kräver stöttning av konkret fakta vilket inte heller ges och därmed ges inga poäng.

Kategorier

Företagets profil

Information om produkt eller tjänst Investerarinformation Human resource Social information Miljöinformation Finansiell information Bolagsstyrning Annan Tabell 3, Kategorisering

24 3.3.2.1 Bortfall

Under insamlingen har det visat sig att Aspiro och Bilia saknar den kommenterande del där Vd:n har ordet och därför räknas dessa som bortfall. Aspiro tillhör grupp 1 och Bilia grupp 2 vilket betyder att båda grupperna har varsitt bortfall. Bortfallen bedöms inte påverka studien i en större utsträckning eftersom de tillhör olika grupper.

3.3.3 Reflektion kring kvalitativ del

Eftersom den kvantitativa delen av studien endast gav svar i vilken utsträckning det intellektuella kapitalet redovisades i de två olika grupperna behövdes ytterligare en innehållsanalys för att besvara frågeställningen. För att kunna ge en bedömning om i vilken utsträckning årsredovisningarna uppfyller den rättvisande bilden, behövdes en kompletterande kvalitativ innehållsanalys som mäter de kvalitativa egenskaperna. Relevans och tillförlitligt är enbart två av de fyra presenterade egenskaperna och därför kan inte en helhetsbild av rättvisande bild ges. Eftersom företag kan anse att de olika egenskaperna är olika viktiga och att det även kan vara svårt att uppfylla alla samtidigt (Artsberg 2011), kan det därför vara så att exempelvis begriplighet är den som fokuserats på vilket å ena sidan sänker validiteten i denna studie. Å andra sidan kan inte denna studie gå tillräckligt djupt och i tillräcklig utsträckning i årsredovisningarna för att mäta jämförbarhet. Begriplighet anses inte heller intressant då det är av sådan subjektiv karaktär och kräver tillgång till de intressenter som läser årsredovisningen.

Denna kvalitativa innehållsanalys är endast en del av en studie och därmed finns endast möjlighet till ett begränsat antal årsredovisningar vilket minskar möjligheten till att göra generaliseringar. ”Vd:n har ordet” kan vara en av flera kommenterande delar i en årsredovisning vilket innebär att det kan finnas andra kvalitativa delar som inte uppmärksammas.

En kvalitativ innehållsanalys är till skillnad från en kvantitativ i högre utsträckning påverkad av de som utför den. För att graden av subjektivitet ska vara så låg som möjligt har Chatterjees et al. (2011) studie följts med de kategorier som använts samt de förutsättningar som använts för att uppfylla egenskaperna. De kriterier som ställts för mätningen av egenskaperna i denna studie bygger således på en annan studie som i sin tur använt sig av kriterierna från IASB. Chatterjees et al (2011) subjektiva bedömning av kriterierna kan därmed ha påverkat den bedömning som gjorts i denna studie.

25

4. Resultat och analys

Resultat och analys för den kvantitativa samt den kvalitativa innehållsanalysen kommer att presenteras efter varandra i detta avsnitt. De olika intellektuella kapitalen redovisas separat i tabeller för att tydliggöra resultatet av studien. De kvalitativa egenskaperna presenteras också separat.

4.1 Resultat av grupp 1 och grupp 2

Inledningsvis visas resultatet av insamlingen för grupp 1 och grupp 2 uppdelat efter de olika kapitalen. Samtliga sökord presenteras för att fullständigt redogöra för resultatet i de båda grupperna. Först visas orden för respektive grupp i antal och följs av en sammanställning för kapitalet. Därefter visas den procentuella fördelningen för grupperna.

Humankapital Grupp 1 Grupp 2 Total % grupp 1 % grupp 2

Anställd/medarbetare 520 475 995 52 % 48 % Kunskap 59 53 112 53 % 47 % Personal 187 143 330 57 % 43 % Expertis 15 7 22 68 % 32 % Kompetens 136 89 225 60 % 40 % Utbildning 76 138 214 36 % 64 % Specialist 23 18 41 56 % 44 % Personalförmån 170 39 209 81 % 19 % Sakkunskap (know-how) 1 1 2 50 % 50 % Personalbelåtenhet 0 0 0 0 % 0 % Motivation 2 8 10 20 % 80 % Karriärutveckling 5 5 10 50 % 50 % Egenmakt (empowerment) 0 0 0 0 % 0 % Humankapital 0 1 1 0 % 100 % Intelligens 2 0 2 100 % 0 % Summa 1196 977 2173 55 % 45 %

Tabell 4, Samanställning av humankapital för grupp 1 och grupp 2

Sammanställningen i tabell 4 visar att det vanligaste uttrycket i båda grupperna är

anställd/medarbetare. Generellt har grupperna ett relativt jämnt antal träffar. Personalförmån är

det sökord som klart står ut där grupp 1 står för 81 procent av träffarna och gruppen har dessutom högre andel träffar av expertis och kompetens. Grupp 2 har däremot ett klart högre antal träffar av Utbildning jämfört med grupp 1. Men totalt sett står grupp 1 för 55 procent av de totala träffarna. Humankapital och intelligens visar stor skillnad procentuellt räknat mellan grupperna men antalet träffar är lågt, 1 respektive 2 träffar.

26

Strukturkapital Grupp 1 Grupp 2 Total % grupp 1 % grupp 2

Nätverk 19 42 61 31 % 69 %

Forskning och utveckling 212 7 219 97 % 3 %

Telekommunikation 4 5 9 44 % 56 % Patent 78 1 79 99 % 1 % Innovation 77 1 78 99 % 1 % Ledarskap 24 48 72 33 % 67 % Metoder 13 25 38 34 % 66 % Immaterialrätt 0 0 0 0 % 0 % Varumärken 123 27 150 82 % 18 % Filosofi 4 1 5 80 % 20 % Ledningsprocesser 0 1 1 0 % 100 % Företagskultur 23 5 28 82 % 18 % Informationssystem 10 0 10 100 % 0 % Kunskapsdelning 1 0 1 100 % 0 % Kunskapsresurser 60 13 73 82 % 18 % Summa 648 176 824 79 % 21 %

Tabell 5, Sammanställning av strukturkapital för grupp 1 och grupp 2

I tabell 5 finns den största skillnaden procentuellt räknat mellan grupperna där 79 procent av träffarna finns hos företagen i grupp 1 mot 21 procent för grupp 2. Forskning och utveckling,

patent, innovation samt kunskapsresurser är ord som sticker ut där det är klart fler träffar i grupp

1 än grupp 2. Nätverk, ledarskap samt metoder är de sökord som grupp 2 har högre antal träffar i.

Kundkapital Grupp 1 Grupp 2 Total % grupp 1 % grupp 2

Kunder 676 333 1009 67 % 33 % Joint venture 38 43 81 47 % 53 % Märken 0 0 0 0 % 0 % Marknadsandel 28 17 45 62 % 38 % Partnerskap 18 15 33 55 % 45 % Kundnöjdhet 1 11 12 8 % 92 % Supply chain 3 0 3 100 % 0 % Distributionskanaler 7 0 7 100 % 0 % Lojalitet 3 8 11 27 % 73 % Distributionsnätverk 2 0 2 100 % 0 % Kvalitetsnormer 0 1 1 0 % 100 % Varumärkesigenkänning 1 0 1 100 % 0 % Forskningssamarbete 1 1 2 50 % 50 % Varumärkesutveckling 0 0 0 0 % 0 % Kundkännedom 1 0 1 100 % 0 % Kundbas 16 8 24 67 % 33 % Summa 795 437 1232 65 % 35 %