Örebro Universitet
Samhällsvetenskapliga institutionen, Statskunskap C-Uppsats VT -07
Varför har högerpopulismen uppnått framgång
i Norden?
En komparativ studie av Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och
Danske Folkepartiet
Handledare: Joakim Ekman Författare: Omid Sulayman
Abstract
The purpose of this study is to present populism as a political phenomenon and to impose focus on the rightwing populist parties that are active in Scandinavia. This essay begins with a presentation of the three rightwing political parties in Scandinavia. The rightwing populist parties have successfully developed their rhetoric and effectively influenced the political establishment in Sweden, Norway and Denmark. The parties that the essay focuses on are the Swedish democrats (SD), the Norwegian Progress party (FRP) and the Danish People`s party (DF). These parties are interesting in the sense that they share many opinions and are active in comparable political atmospheres, but also that they use approximately the same rightwing populist rhetoric as a way of exerting leverage on political policy.
The theoretical segment is constructed on a descriptive historical background of populisms three different phases. It begins with the classic populism then the “dissatisfaction party” and in conclusion, today's rightwing populism. The theoretical segment also addresses populisms ideological foundations and its contents. This includes the country of birth, the people, welfare “chauvinism” on ethnic national grounds, targeted dissatisfaction, criticism against representative democracy, populisms dynamic structure, hostility to foreigners and stranger distrust. The empirical analysis of the political parties is based on seven starting points:- basic values, views on peoples worth, most important unit in society, method for social change, political forms of managing, economic organization and utopia. To illustrate these points a comparison between the average parties is done, by examining their respective party agendas. The conclusion is drawn that there are few resemblances between the political parties examined; the differences considered are clearly stronger than the resemblances. The differences lie mostly in basis values, most important unit in society and political forms of managing. Furthermore are the resemblances only partial. The parties were most similar in relation to the family’s position in the society. SD and DF can be said to have similar ideologies while FRP’s ideology differs somewhat. SD and DF can be described as conservative nationalist parties, while FRP is a mixture of neoliberalism and conservatism. After studying each party’s principle agendas it can be established that all three parties utilize rightwing rhetoric.
Keywords: rightwing populist parties, Swedish democrats, Norwegian Progress party and Danish People`s party, theoretical and analytical structure, empirical analysis.
Innehållsförteckning
1. Inledning _______________________________________________________________________ 1 1.1 Syfte och frågeställning ______________________________________________________ 2 1.2 Bakgrund och ämnesval ______________________________________________________ 2 2. Metod och material ______________________________________________________________ 6 2.1 Tidigare forskning ___________________________________________________________ 7 2.2 Källkritik __________________________________________________________________ 8 2.3 Struktur för den empiriska analysen ____________________________________________ 8 2.4 Avgränsning ______________________________________________________________ 10 2.5 Disposition _______________________________________________________________ 10 3. Teoretiskt och analytiskt ramverk _________________________________________________ 12 3.1 Klassisk populism __________________________________________________________ 12 3.2 Missnöjesparti ____________________________________________________________ 14 3.3 Högerpopulism ____________________________________________________________ 15 3.4 Populismens ideologiska fundament __________________________________________ 16 3.4.1 Ideologins innehåll ________________________________________________________ 17 3.4.2 Fosterlandet och Folket ____________________________________________________ 17 3.4.3 Välfärdschauvinism på etnisknationell grund ___________________________________ 19 3.4.4 Riktat missnöje __________________________________________________________ 20 3.4.5 Kritik mot den representativa demokratin _____________________________________ 21 3.4.6 Populismens dynamiska struktur_____________________________________________ 22 3.4.7 Främlingsmisstro och främlingsfientlighet _____________________________________ 23 Tabell 1: Analysram ___________________________________________________________ 25 4. Empirisk analys av de tre partierna ________________________________________________ 26 Sverigedemokraternas ideologiska grund ____________________________________________ 26 4.1 Bakgrund _________________________________________________________________ 26 4.2 Grundvärderingar: ideologiskt innehåll _________________________________________ 27 4.3 Människosyn: _____________________________________________________________ 27 4.4 Viktigaste enhet i samhället: folket, familjen och nationen (kollektivism) ______________ 27 4.5 Metoder för samhällsförändring: demokrati accepteras formellt och konservativa drag __ 28 5.6 Politisk styrelseform: direktdemokrati __________________________________________ 28 4.7 Ekonomisk organisation: småborgerliga intressen ________________________________ 28 4.8 Utopi: ett etniskt rent folkhem _______________________________________________ 295. Fremskrittspartiets ideologiska grund ______________________________________________ 30 5.1 Bakgrund _________________________________________________________________ 30 5.2 Grundvärderingar: ideologiskt innehåll _________________________________________ 31 5.3 Människosyn: _____________________________________________________________ 31 5.4 Viktigaste enhet i samhället: individen och familjen _______________________________ 31 5.5 Metoder för samhällsförändring: kritik mot etablissemanget, individen är viktigast ______ 32 5.6 Politisk styrelseform: decentraliserad demokrati _________________________________ 32 5.7 Ekonomisk organisation: Välfärdsstaten ________________________________________ 33 5.8 Utopi: individen är den ultimata i samfundet ____________________________________ 33 6. Danske Folkepartiets ideologiska grund _____________________________________________ 34 6.1 Bakgrund _________________________________________________________________ 34 6.2 Grundvärderingar: ideologiskt innehåll _________________________________________ 35 6.3 Människosyn ______________________________________________________________ 35 6.4 Viktigaste enhet i samhället: nationen och familjen _______________________________ 36 6.5 Metoder för samhällsförändring: demokratiska val och konservatism_________________ 36 6.6 Politisktstyrelseform ________________________________________________________ 36 6.7 Ekonomisk organisation: välfärdsstat __________________________________________ 37 6.8 Utopi: Danskheten _________________________________________________________ 37 7. Jämförelseanalys av de tre partierna _______________________________________________ 38 7.1 Grundvärderingar: ideologiskt innehåll _________________________________________ 38 7.2 Människosyn ______________________________________________________________ 38 7.3 Viktigaste enhet i samhället: kollektivism och familjen _____________________________ 39 7.4. Metoder för samhällsförändring: konservatism (långsamma förändringar) ____________ 39 7.5 Politisk styrelseform: decentralisering av makten _________________________________ 39 7.6 Ekonomisk organisation: Välfärden ____________________________________________ 40 7.7 Utopi: individen, familjen och nationen _________________________________________ 40 7.8 Sammanfattning av jämförelsen ______________________________________________ 41 8. Slutsatser och Diskussion ________________________________________________________ 43 8.1 Slutsatser ________________________________________________________________ 43 8.2 Egna reflektioner __________________________________________________________ 45 9. Referenslista ___________________________________________________________________ 47
1
1. Inledning
I riksdagsvalet 2006 fick Sverigedemokraterna (SD) 2.9 % av rösterna, vilket innebär en ökning med 1,5 procentenheter jämfört med förra riksdagsvalet. Sverigedemokraterna har fått 280 kommunala mandat i hälften av Sveriges alla kommuner. De har dessutom kommit in i tre olika landsting och är i särklass det största partiet utanför riksdagen. Trots detta undviker de övriga riksdagspartierna SD med förklaringen att de är ”odemokratiska” och ”främlingsfientliga”. Regeringen och övriga partier har under mandatperioden och i synnerhet under senaste valkampanjen systematiskt ignorerat Sverigedemokraterna i debatter och media.
Det norska Fremskrittspartiet (FRP) är till skillnad från Sverigedemokraterna ett etablerat och mindre kontroversiellt parti. FRP fick i Stortingsvalen 2005 22,1 % av rösterna och blev därmed det näst största partiet i Norge. Partiet har, i bland annat media och politiska forum, kritiserats hårt för att vara icke-toleranta mot till exempel andra religiösa grupper. Detta har lett till att de övriga borgerliga partierna inte vill samarbeta med Fremskrittspartiet. Värt att påpeka är också att även om utomstående bedömare placerar partiet långt ut till höger på den politiska skalan så anser FRP sig tillhöra det traditionella mittenblocket.
Danske Folkeparti (DF) är likt Fremskrittspartiet ett etablerat parti i Danmark. Partiet fick i senaste parlamentsvalet 13,2 % av rösterna. Danske Folkparti har haft en stark plats i det danska folketinget sedan 2002 och också fungerat som stödparti för regeringen tillsammans med Venstre och det konservative Folkeparti. Fram till 1998 så bestod partiet av nyliberala element, men numera framställer partiet sig själva som ett nationalistiskt, EU-skeptiskt parti som arbetar för en ökad välfärd och är mot invandring. Partiet har många gånger blivit hårt kritiserade av utomstående för att föra en stark invandrarfientlig politik. Danske Folkeparti står längst till höger på den traditionella politiska vänster-högeraxeln och har på senare tid i allt högre grad kommit att påverka den danska politiken.
Dessa partier har alla framställs som ”populistiska” partier i någon mening inom den politiska sfären. I denna uppsats ska jag se närmare på detta fenomen.
2
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att redogöra för populismen som ett politiskt fenomen samt att lägga fokus på de högerpopulistiska partierna som är verksamma i Norden. De högerpopulistiska partierna har utvecklat sin retorik på så sätt att man på ett framgångsrikt sätt lyckats påverka det politiska etablissemanget i Norge, Danmark och Sverige.
Jag har valt Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Danske Folkeparti, dels för att de delar många ståndpunkter, dels för att dessa partier använder ungefär samma populistiska retorik för att utöva inflytande på politiken samt för att dessa är verksamma i ett snartlikt politiskt klimat. Jag vill pröva eventuella fördomar mot dessa tillsynes högerpopulistiska eller främlingsfientliga partier och förhoppningsvis skapa nya uppfattningar om respektive parti. Uppsatsen avser att jämföra partierna enligt komparativ metod för att sedan identifiera dess likheter och olikheter, för att sedan kunna placera dessa partier under respektive tidsepok.
Denna uppsats bygger på två frågeställningar, vilka tillsammans utgör uppsatsens struktur: • Vad är ”högerpopulism” och hur har detta fenomen uppstått?
Den andra centrala frågan i denna uppsats är:
• Vilka grundläggande ideologiska likheter och skillnader finns det mellan
Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Danske Folkeparti?
1.2 Bakgrund och ämnesval
Det är intressant att forska om dessa partier med tanke på att högerpopulismen stärkt sina ställningar i den västeuropeiska politiken. Det finns tecken på en ökad legitimitet av högerpopulismen Västeuropa samtidigt som väljarstödet ökat avsevärt. Vad man kan konstatera är att högerpopulismen inte som tidigare är lika mycket politiskt isolerad.1 Det är tydligt att populistiska partier och rörelser har slagit genom på en bred front i Norden och i övriga Europa. Dessa partier kommer fram med en politisk retorik som riktar sig till samtliga samhällsklasser. Något som alla populistiska partier systematiskt utnyttjat i sin retorik är användningen av främlingsfientliga och rasistiska uttalanden.
Dock så har populismen inte tidigare uppmärksamts som ren ideologi, man började först tala om detta politiska fenomen i sådana termer för bara ett par år sedan då samhällsforskare runt om i världen fick upp ögonen för detta.
1
Rydgren, Jens, 2004, ”Från Le Pen till Pim Fortuyn – Populism och parlamentarisk högerextremism i dagens Europa”, Malmö, Liber AB, s. 15
3 I Europa finns ett stort antal verksamma högerpopulistiskt partier som i allra högsta grad påverkar det politiska beslutfattandet i de respektive nationella parlamenten. Några exempel på verksamma partier är Vaalms Belang i Belgien, Front National i Frankrike och Lega Nord i Italien. I Norden så är det Danske Folkeparti i Danmark och Fremskrittspartiet Norge har haft störst framgång med att lyckats etablera sig på den politiska plattformen. Danske Folkeparti och Fremskrittspartiet är utifrån detta bra exempel på hur populistiska rörelser växer sig starka och lyckats påverka politiken i det egna landet till den grad att de numera snarast betraktas som ”rumsrena” partier.2
I Sverige har de populistiska rörelserna med främlingsfientliga eller rasistiska åsikter inte haft samma politiska framgångar som nordiska varianterna, med undantag för Nydemokratis kortvariga existens mellan 1991 och 1994 då partiet med Bert Karlsson i spetsen lyckades kom in på den svenska politiska arenan. Därefter är Sverigedemokraterna det enda högerpopulistiska partiet i Sverige som nått någon framgång då de mobiliserade inför valet 2006. Detta tyder på, även om man bortser från de specifika omständigheterna, att Sverige befinner sig mitt i ett skede av den västeuropeiska högerpopulismens frammarsch.3
Många forskare och samhällsvetare, där i bland Jens Rydgren som forskar om populismen i Norden, menar att det har skett markanta förändringstendenser i högerpopulismens sätt att bedriva politik. Dessa partier har inriktat sin politik på att utnyttja de etablerade partiernas misslyckande i dagens politik för att vinna väljarstöd. De traditionella partierna har misslyckats med bland annat invandrarfrågan vilket dessa partier utnyttjat. Rent konkret kan en förklaring till detta vara att de etablerade traditionella partierna inte har lyckats få väljarna att identifiera sig med dess ideologiska tankar. Detta kan bero på att de traditionella partierna från vänster till höger använder sig av liknande politisk retorik i sina respektive partiprogram, där man endast behandlar frågor som alla berörda partier tar upp. Vilket tillsammans med det faktum att samtliga av de etablerade partierna under de senare åren har fört sin politik mot mitten av den traditionella höger – vänster skalan inte får politiken att variera särskilt mycket mellan partierna. Det är inom detta område som högerpopulistiska partierna lyckats ta sig in på bred front. De populistiska partierna vågar ta upp frågor som de traditionella partierna inte tar upp i sin propaganda. Populistiska partier har med hjälp av främlingsfientliga och rasistiska åsikter kunnat hitta sitt väljarstöd, väljarna tar man från de traditionella partierna som har allt svårare att hålla kvar sina väljare. Jens Rydgren, som forskat i populismen som
2
Integrationsverket rapport 2006, Främlingsmisstro Sverige i Europa, s 22-24;Rydgren Jens, 2004, s. 14-15
3
4 fenomen både i Norden och i övriga Europa, menar att de populistiska partierna har ändrat strategi för att komma att föra fram sin politiska retorik på ett mera metodiskt och framgångsrikt tillvägagångssätt. Han beskriver hur Danske Folkeparti utnyttjar den politiska uppbyggnaden och dess situation tillsammans med nya metoder för att övervinna den politiska ställningen i Danmark. Partiet har framgångsrikt lyckats påverka den danska politiska dagordningen med tyngdpunkt på invandrarpolitiken. Danske Folkeparti lyckas med detta genom att föra en politik som bygger på en främlingsfientlig inställning, man är också emot ett samhälle som bygger på kulturell mångfald eftersom detta sägs hota den traditionella danska kulturen. Som högerpopulistiskt parti har Danske Folkeparti med olika metoder framgångsrikt lyckats framföra sitt politiska ställningstagande mot de etablerade politiska partier vilket är tydligt i tillexempel det senaste valet då partiet fick 13.3 procent av rösterna.4
Andra samhällsvetare och journalister menar att förfarandet skiljer sig i hur de populistiska partierna samlar sitt stöd, exempelvis så har Danske Folkeparti och Fremskrittspartiet uppnått stora framgångar genom främlingsfientliga åsikter medan detta koncept inte varit lika lyckat för Sverigedemokraterna. De påpekar även att det finns en rad tydliga skiljelinjer mellan de nordiska populistiska partierna. Den första skillnaden som de pekar på är att sedan demokratin slog igenom så har de grundläggande skiljelinjerna varit mellan arbete och kapital. Här har väljarna identifierat sig med antingen vänsterblocken eller högerblocken. Däremot har det funnits sociala skiljelinjer hos våra nordiska grannländer. I Danmark har jordbruket haft stor betydelse och det har fört med sig att människor varit klassificerade mellan landsbygden och staden. Skiljelinjerna i Norge har varit mellan centralmakten och dess periferi.5
Finska landbygdspartiet (FLP) lanserades (tidigare hette partiet småbondepartiet) av Veikko Vennamo 1965 som ett missnöjesparti och samtidigt skulle den fungera som ett alternativ för landsbygdbefolkningen. Man ansåg att Agrarförbundet och Centerpartiet försummat folket på landsbygden.6 Det var alltså klasskillnaderna i samhället och den sociala klassen, mellan storstaden och landsbygden som spelade avgörande roll för partiets framgång. Industrialiseringsprocessen var ett stor bidragande orsak, effektivare metoder ledde till att bönderna fick det svårare och hamnade i bakgrunden, då tidigare man har haft avgörande roll
4
Rydgren Jens, Radical Right-wing populism in Sweden and Denmark, The centre for the study of European politics and Society, 2004.
5
Lönnaeus, Söderberg och Magnusson, Sydsvenskan, Högerpopulismen i Skandinavien: Sverigedemokraterna satsar hårt för ..att nå riksdagen, 2006-05-28.
6
Fryklund Björn & Peterson Tomas 1981. Populism och missnöjespartier i Norden, studie av småborglig klassaktivitet 1981. s 158
5 i den samhälliga utvecklingen.7 Orsaken till att man betraktar partiet som ett populistiskt parti är den kritik som fördes mot det nuvarande parlamentariska styret, storfinansen och kommunisternas försök till att avskaffa fria företagen och angreppen på små jordbruken. Partiet har ändrat mycket av sin retorik under ledning av Vikko Vennamos son Pekka och medverkade i den finska regeringen mellan 1983 och 1990. Partiet bytte namn 1995 till Perussuomalaiset (Sannfinländarna) och i riksdagsvalet 2003 fick man 3 mandat.8
Marie Demker, professor i statskunskap menar att när de grundläggande skiljelinjerna ökar i samhället så blir det lättare för populistiska partier att uppstå och därmed mobilisera väljare.9 Både samhällsvetare och forskare är överens om är att det inte går att isolera eller nonchalera de populistiska partierna, de menar att det kanske behövs någon form av anpassning och justering av institutionen inom det politiska systemet. För att kunna förstå populismens frammarsch i Norden och i västvärlden så måste man göra en tillbakablick i historien och undersöka dess utveckling. Forskarna är överens om att populismen har utvecklats i tre faser och man har använt sig av olika material och metoder inom de olika faserna. De har övergått till olika sätt att uttryck sig och bytt skepnader beroende på var i historien den befunnit sig.10
7
Fryklund B & Peterson T. 1981 s 170-172
8
Rydgren 2004. s 12-14
9
Lönnaeus, Söderberg och Magnusson, Sydsvenskan, Högerpopulismen i Skandinavien: Sverigedemokraterna satsar hårt för ..att nå riksdagen, 2006-05-28.
10
6
2. Metod och material
Jag har valt att göra en komparativ studie av Sverigedemokraterna (SD), Norska Fremskrittspartiet (FRP) och Danske Folkeparti (DF). Studien är empirisk uppbyggd, där partiprogrammen är konstruerade på en idéanalytisk form och den teoretiska delen bygger på en genomgripande litteraturstudie med tyngdpunkt på populism, missnöjesparti och högerpopulism som teoretiskt föreställning inom den västereuropeiska kontexten.
En komparativ studie som metod är ett verktyg för forskare att jämföra likheter och skillnader och sedan försöka förklara dess orsaker och verkan. En av två huvudlinjer i den komparativa forskningen är att jämföra två eller fler till synes likartade länder, institutioner och partier etcetera. Intresset är således att undersöka samt förklara skillnaderna. Jag har även undersökt och förklarat likheterna enligt den andra huvudlinjen i komparativ forskning som behandlar två olikartade fenomen. I den andra huvudlinjen är likheterna det stora intresset. Följaktligen ger den komparativa metoden oss tre möjligheter. En möjlighet som uppstår efter jämförelser mellan länder är ökad förståelse för det egna landets politik. Jag får också möjlighet att pröva hypoteser och teorier om de premisser som exempelvis leder till stöd för främlingsfientliga partier. Den sista möjligheten som den komparativa metoden ger mig är möjligheten att upptäcka mönster och därmed eventuellt kunna förutsäga framtida företeelser samt att generalisera.11
I analysen av partierna har jag använt mig av sju begrepp som jag anser ger en klar och rättvis bild av partiernas ideologiska likheter och skillnader. Dessa begrepp är hämtade från Reidar Larssons bok ”Politiska ideologier i vår tid”. Jag har utöver dessa sju begreppen först valt att redogöra kort för dem tre partiernas historiska bakgrund då det också är viktigt att ha kunskapen om respektive partiernas uppkomst och händelser i det förflutna. Jag avser för att analysen ska vara externt giltig i bemärkelsen verklighetsanknuten, rimlig och samhällsrelevant kritiskt granska samt värdera allt data. Trots mina förutfattade meningar om dessa tre partier har jag ansträngt mig för att vara objektiv i mitt framförande.
11
7 Materialet som jag framförallt använt mig av till den första delen av studien är en bok av Jens Rydgren, ”Från Le Pen till Pim Fortyn – populism och parlamentarisk högerextremism i dagens Europa”. Jag har också använt Stig-Björn Ljunggrens ”Ideologier” som beskriver vad den populistiska ideologin grundpelare består av, samt Jens Rydgren “Political Protest and Ethno-Nationalist Mobilization”. I denna avhandling har Rydgren studerat framväxten och etableringen av högerpopulistiska partier utifrån ett sociologiskt perspektiv.
Björn Fryklund & Tomas Peterson, ”Populism och missnöjespartier i Norden”, som behandlar populismen och dess ursprung men också hur missnöjespartierna uppkommer. Utöver dessa så har jag även använt Hans-Georg Betz och Stefan Immerfalls ”The new politics of the Right, neo-populist parties and movements in established democracies”. I denna bok beskriver de hur populismen som påverkade de flesta västerländska demokratiska länder på 1980-talet, det vill säga hur dessa partier etablerades genom motstånd mot immigrationen, minoriteter och det politiska etablissemanget.
Materialet som jag tagit till hjälp av för den andra delen är respektive partis principprogram och partiprogram från 2005. Reidar Larssons två böcker, ”Jämförande politik” och ”Politiska ideologier” i vår tid, Jens Rydgren och Anders Widfeldts text i ”Från Le Pen till Pim Fortyn – populism och parlamentarisk högerextremism i dagens Europa” och slutligen Richard Slätts ”Sverigedemokraterna från insidan” är böcker jag använt flitigt under mitt skrivande.
Principprogrammen är de senaste enligt partiernas hemsidor på nätet, dessa utgör en viktig del av min studie och utgår jag från att håller en hög grad av pålitlighet. Som stöd har jag använt ”Sverigedemokraterna från insidan”12 ska sägas att jag är medveten om att dess författare är starka motståndare till Sverigedemokraterna som parti och organisation.
2.1 Tidigare forskning
Uppsatsen knyter till forskningen om fenomenet ”högerpopulism”. Jag uppfattar detta som någonting annat än högerextremism. Jag har således inte använt forskningslitteratur om nynazistiska eller rasistiska grupper eller partier i denna uppsats. Istället bygger jag vidare på det lilla men snabbt växande forskningsfältet om högerpopulistiska partier i Norden och Europa. En översikt av denna forskning är själva verket en viktig del av denna uppsats vilket jag presenterar i kapitel tre.
12
8
2.2 Källkritik
Den teoretiska utgångspunkten kommer främst från Sverigedemokraternas, Fremskrittspartiets och Danske Folkepartis respektive principprogram som jag har hämtat från respektive hemsida. Jag utgår från att principprogrammen från respektive parti håller hög tillförlitlighet, då de presenterar partiernas ideologiska ställning. Kritiken mot principprogrammen är att respektive partier givetvis inte publicerar en sanning som missgynnar deras popularitet. Jag har dock kompletterat mitt skrivande med litteratur som förhåller sig mer kritiskt till partierna än jag avsett att redogöra för. Reidar Larssons två böcker ”Politiska ideologier i vår tid” och ”Jämförande politik” är litteratur som jag har flitigt använt mig av under arbetets gång.
Jag har också att använt mig av litteratur och artiklar som forskaren Jens Rydgren författat. Han är en av de få forskare som skriver om populismen i Norden, hans rapporter och litteratur förutsätter jag håller stor tillförlitlighet då många hänvisar till honom som källa. Jag har också givetvis använt mig av internet. Följaktligen innebär detta en ökad osäkerhet när det gäller trovärdigheten, för att avhjälpa detta avser jag att noggrant att redogöra för internetkällornas ursprung och vad det kan innebära för dess trovärdighet. Jag har till exempel använt mig av http://www.expo.se vilket är en demokratisk tidskrift. Hemsidan drivs av stiftelsen Expo vilket är en privat forskningsstiftelse från 1995, vilkas syfte är att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska utvecklingar i samhället.
2.3 Struktur för den empiriska analysen
Jag har i denna uppsats utgått från mig av Reidar Larssons huvudpunkter i jämförelsen av ideologiska grunder. Ideologiska (politiska) grunder är idéer om hur samhället bör organiseras och styras eller inte styras, hur människor bör samarbeta med varandra och hur samhällets institutioner bör vara utformade. För att redogöra för respektive partis ideologiska grund har jag, som ovan nämnt, tagit hjälp av Reidar Larssons sju olika begrepp som tillsammans utgör mina verktyg för att skildra en ideologisk plattform i politiken. Dessa begrepp är grundvärderingar, människosyn, viktigaste enhet i samhället, metoder för samhällsförändring, politisk styrelseform, ekonomisk organisation och utopi.
Den första utgångspunkten Larsson presenterar i sin modell är ”grundvärderingar”. Med det avses de värderingar i ideologier som kan beskrivas som de absolut mest betydelsefulla. En övertygelse som fungerar som en norm när man sedan fattar beslut.13 Feminismens grundvärderingar är exempelvis jämlikhet och frigörelsekrav och motsvarande värderingar för
13
9 den katolska samhällsläran är den katolska naturrätten som utgör den absolut viktigaste grundvärderingen.
Larsson tar sedan upp ”människosyn” som nästa punkt. Den syftar på hur man ser på människan, om den synen är positiv eller negativ.14 Dessa föreställningar eller teorier handlar i allmänhet om människans psykologiska samt moraliska egenskaper och inte om utseende. Det finns även mer eller mindre primitiva människosyner som vi kallar för fördomar, till exempel de av rasistisk karaktär.
Den tredje punkten ”viktigaste enhet i samhället” syftar på något i en ideologi som av förespråkarna själva anses vara oumbärligt. I till exempel den katolska samhällsläran är kyrkan den viktigaste enheten,15 i t.ex. nationalismen är staten den allra viktigaste enheten och tvärtemot nationalister så anser liberaler att individen ska vara i fokus.16
Fortsättningsvis skriver Reidar Larsson om ”metoder för samhällsförändring” som han menar är det tillvägagångssätt som respektive ideologi vill arbeta på för att nå sitt idealsamhälle. Fascismen till exempel menar att metoden för samhällsförändring är våld, man förkastar i den ideologin parlamentariska och reformistiska metoder,17 den sistnämnda, reformistiska metoden är till exempel socialreformismens metod för samhällsförändring.18
Reidar Larsson betonar samhällets ekonomiska organisation, ”ekonomisk organisation”, och menar att denna punkt hör till en av de mest omstridda i politiken. Genom dem avgörs frågor om makt- och inkomstfördelning.19
Den näst sista utgångspunkten ”politisk styrelseform” innebär hur en nations statsstyre skall vara utformad, vilka som ska vara med och styra nationens politiska utveckling.20 Det finns olika styrelseformer, som t.ex. auktoritära, totalitära, demokratiska stater. Alla dessa styrelseformer har olika grad av demokratiska influenser.
14
Larsson, Reidar, ”Politiska ideologier i vår tid”, s. 20
15
Larsson, Reidar, ”Politiska ideologier i vår tid”, s. 109
16
Larsson, Reidar, ”Politiska ideologier i vår tid”, s. 28
17
Larsson, Reidar, ”Politiska ideologier i vår tid”, s. 91
18
Larsson, Reidar, ”Politiska ideologier i vår tid”, s. 78
19
Larsson, Reidar, ”Politiska ideologier i vår tid”, s. 21
20
10 Slutligen redovisar Larsson utopi ”idealsamhälle” som han betecknar som ett slutmål för hela politiken.21
Denna analysram kommer att kompletteras och delvis att konkretiseras, genom att jag utifrån forskningen om högerpopulism lägger specifika dimensioner (se kapitel 3) som sedan styr den emiriska analysen och jämförelsen av de tre partierna. Sammankopplingen av dessa två teorier illustreras i tabell 1 på sidan 29.
2.4 Avgränsning
Det senaste decenniet har det spekulerats mycket om högerpopulismens utvecklingsperspektiv i hela Europa. Eftersom ämnet är väldigt stort och har en bred omfattning har jag därför valt att avgränsa mig till att konkret studera högerpopulismens utveckling i Norden. I den teoretiska del som då omfattar början av arbetet beskriver jag de högerpopulistiska partiers utveckling i Norden. I den andra delen av uppsatsen har jag valt att avgränsa mig till dem senaste partiprogrammen, SD år 2006, FRP år 2005 och Danske Folkeparti år 2005, dessa partier klassificeras av forskare för högerpopulistiska partier. Viktigt att punktera att jag inte studerat det finska Landsbygdspartiets principprogram då partiet inte är lika omtalad som de övriga partierna jag har valt att studera.
2.5 Disposition
Uppsatsen börjar med att redogöra vad populistisk ideologi står för, sedan redogöra för den teoretiska historien om vad klassisk populism, missnöjesparti och högerpopulism, samtidigt lyfta fram och poängterar vilken roll dessa tre modeller har haft under de tre olika faserna. I den andra delen av uppsatsen studeras partiprogrammen för de populistiska partierna som verkar nu. Partierna som studeras är Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Danske Folkeparti. Resultaten av denna studie skall då leda till en översikt av likheter och olikheter mellan Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Danske Folkeparti .
Frågan besvaras deskriptivt i kapitel 3, där jag utifrån forskningslitteraturen på området ger en historisk tillbakablick på populism som ett politiskt fenomen. Denna tillbakablick leder till en beskrivning av populismens ideologiska fundament, vilken också fungerar som uppsatsens analytiska ramverk.
21
11 Denna fråga besvaras empiriskt genom en kritisk granskning av de tre partiernas partiprogram i (kapitel 4, 5 och 6). Den kritiska granskningen och jämförelsen bygger på den analysram som utvecklas i kapitel 3.
Avslutningsvis vill jag diskutera högerpopulistiska strategier, i ljuset av uppsatsens resultat. Hur viktigt är det för ett nordiskt högerpopulistiskt parti att anpassa sig till en politisk mittfråga? Kommer exempelvis Sverigedemokraterna att bli allt mer ”rumsrena” i den svenska politiska kontexten framöver? Har högerpopulismen en framtid i Norden och
Europa? Denna sista diskussion svarar inte mot en distinkt frågeställning, utan har inkluderats i uppsatsen som en mer resultat. Dessa resultat redovisas i kapitel 7 och med avslutande slutsatser och fristående diskussionen följer i ett avslutande kapitel 8.
12
3. Teoretiskt och analytiskt ramverk
Vi ska nu se på hur populismen växt fram i världen i tre faser, enligt forskningslitteraturen på området.
3.1 Klassisk populism
Den första fasen dominerades av klassisk populism som utvecklades från 1850 och ända fram till 1960-talet. Dagens moderna populism har utvecklats ur den klassiska populismen, som i sin tur bygger både på den ryska narodismen och på den amerikanska populismen. Både den ryska narodismen och den amerikanska populismen fungerade som rörelser, och dessa rörelser var i allra högsta grad framstående under slutet av 1800-talet. Den ryska populismen hade sin höjdpunkt mellan 1870 och 1917. Narodismen kopplas väldigt stark ihop med Lenins analys av småborgerligheten och utvidgandet av kapitalismen. Lenin ansåg att idealiseringen av den kapitalistiska ekonomin och de nya sociala skiljelinjerna som gick tvärtemot socialismens grundtankar.22
Aleksandr Herzen, som var en framstående person inom den ryska narodismens utveckling, förespråkade en radikal idealistiskt ideologi som utgjordes av en blandning av västerländsk socialism och ett starkt band till samhället i sin helhet, ett koncept som gick helt emot Lenins ideal om hur populisms skall utvecklas. Många anser att Aleksandr Herzen var grundaren till den ryska populismen.23
Den ryska populismen huvudsaklig uppgift var att skapa en stark rörelse som framhävde ett folkligt intresseperspektiv vars syfte var att distansera sig från den befintliga kulturella elitens teoretiska perspektiv. Lenin däremot ansåg att kapitalismen gynnade enbart den borgerliga eliten samtidigt som den oroväckande snabbt delade samhället i olika klasser. Han utförde populistiska manifestationer för att protestera mot småborligheten och ansåg att protesten i sig var det primära verktyget mot det kapitalistiska samhället och dess ett redskap för reformer. Den ryska populismens största mål var att skapa företrädde till jordbrukarna, de skulle få en del av den ryska jorden. Det skulle leda till att de småjordbrukarsamhällena bli mer självbestämmande, syftet var att det ryska folket bli ett fritt folk som inte styrdes av genom en elitistisk form av centralmakt.24
22
Fryklund Björn & Peterson Tomas 1981. Populism och missnöjespartier i Norden, studie av småborglig klassaktivitet, s. 18 & Targgart P 2000. s 46-47
23
Canovan Margaret, 1981. Populism. New York, Harcourt Brace Jovanovich, s 63-67 & Taggart P 2000. s 48
24
13 Den amerikanska populismens uppkomst på 1890-talet var en folklig protest mot den växande kapitalistiska utveckling som påverkade samhället. Orsaken till detta berodde på storbolag och karteller, vars syfte var att kunna behålla den enkla varuproduktionen och de rådande arbetsförhållandena som alltmer knäcktes av den kapitalistiska utvecklingen. Den grundades och hade sin bas hos de amerikanska jordbrukarna. Det kom att bli viktigt i det amerikanska samhället att vara självständig, samtidigt som varje individ var ämnad att arbeta hårt för att lyckas med sitt liv vilket krävs för att driva nationen framåt. Det kan förklaras att det finns en likartad grundtanke som är förenad med dualistisk generalisering av samhällsmotsättningar som omfattar folkets intresse mot eliten. Här kan folket ses som en homogen grupp, det viktigt med den enskildes rättighet och förverkligande men man får inte glömma att det är lika viktigt med det gemensamma intresset, det man menar här är att det inte skall finnas någon skillnad att vara proletär, farmare, affärsmän eller handlare. Den amerikanska populismen hade sina rötter hos jordbrukarna som var majoriteten av befolkningen som man ansåg förtrycktes av den lila skalan eliten. Folket (jordbrukarna) upplevde att man tappat kontrollen över sitt självstyrande, då eliten och den byråkratiska strukturen bara agerat utifrån sina intressen. 25
Det första politiska parti som bildades var Peoples Party som utgick från en populistisk retorik, i vissa fall var partiet en form av radikalism. Missnöjet som man agerade mot var uppdelningen som fanns mellan de norra delarna av USA. Det mesta av USA ekonomiska och politiska institutionerna var stadgade i norr. Peoples Party med sin populistiska retorik lyckades nå framgångar snabbt på den politiska arenan.26
Det går att konstatera att både den ryska och amerikanska populismen utvecklades inom samma tidsepok. De kom visserligen fram med samma politiska framtoning, men använde sig olika uttrycks sätt för att nå sitt väljarstöd. Det går att säga att det finns många likheter mellan båda dessa modeller, till exempel att båda former förenas sig med folket, man betonar folket som en stor idealiserad aspekt. Samtidigt som det går att hitta tydliga elementer som skiljer de åt. En klar skillnad som kan framtonas är att den ryska narodismen och den amerikanska populismen anses hade sitt stöd jordbrukande gräsrotsbefolkningen, tvärtemot narodismen som expanderade inom den ryska intelligentian.27
25
Fryklund B & Peterson T.1981. s 20-22
26
Canovan Margaret. 1981, s 17-19
27
14 Den ryska populismen företrädde det folkliga intresset (småborgerligheten) och motarbetade den ryska tsaren (den styrande eliten). Man ville förändra den konstitutionella statsapparaten. Lenin använde den ryska populistiska ideologin för att få med småborgligheten och för att förändra det ryska samhället. Detta kunde enbart ske med hjälp av revolutionära metoder. Den amerikanska populistiska retoriken gick ut på att vinna tillbaka de amerikanska värdena som tidigare fungerat som grundpelare i uppbyggnaden av den amerikanska nationen. Uppbyggnaden av nationen och staten kunde ske tillsammans med jordbrukarna, som kämpade för att återta makten från den korrupta politiska eliten. Detta skapades genom att ta till de olika politiska instrument som fanns för att genomföra reformer, lagstiftningar och öka deltagandet i den politiska urvalsprocessen.28
3.2 Missnöjesparti
Den andra fasen präglades av populistiska missnöjespartier som uppkom i västvärlden där nationen var byggd på en demokratisk princip. Dessa partier började utvecklas från mitten av 1950-talet och framåt. Missnöjespartier var i själva verket inget nytt fenomen utan hade återskapats i olika former och skepnader över en mängd olika områden. Den här formen av missnöjespartier utvecklades främst i Västeuropa under efterkrigstiden.29
Inom den socialpolitiska forskningen har man teorier om vilka motiv som låg till grund för uppkomsten av missnöjespartier och senare nytt fenomen av högerpopulism som skapades runt 1955 och tidigt 1960. Det gjordes efterforskningar för att kunna förstå om det fanns olika underliggande distinktioner i förhållande till fascism och nazism ideologisk retorik, då dessa ideologier varit framträdande på den europeiska politiken. Rydgrens har lagt fram en rad förklaringar och orsaker som har varit utmärkande för uppkomsten till missnöjespartier och senare högerpopulismen som i vissa avseende utvecklats ännu längre till radikal högerpopulism.30
Några orsaker som Rydgren har presenterat som påverkat uppkomsten av missnöjesparti och högerpopulismen i Norden och västvärlden är: en postindustriell ekonomi, uppluckringen av etablerade identiteter, fragmenteringen av kulturen, den multikulturella utvecklingen, ekonomisk kriser och arbetslöshet, främlingsfientlighet och rasism, ett proportionellt röstsystem, utbrett politisk missnöje, en reaktion mot uppkomsten av nya vänster och/eller
28
Fryklund B & Peterson T. 1981, s 22-23
29
Rydgren Jens. 2004, 147
30
Pippa Norris,2005., Radical Rights, Voters and Parties in the Electoral Market, Cambridge university press, s 9 -10
15 gröna partier och rörelser, sammanstrålning mellan de etablerade partierna i den politiska sfären, uppkomsten eller ökade fokus på den sociokulturella klyftan.31
Fremskridtspartiet som numer heter Danske folkparti i Danmark och Fremskrittspartiet i Norge är exempel på denna typ av missnöjespartier som uppstod i början av 70-talet, men som nu mera håller sig till högerpopulistiska retoriken. Båda dessa partier påverkade och utmanade på olika sätt det egna landets statsapparat. De aktiva missnöjespartierna under 70-talet var mer eller mindre inriktade på en retorik som gick ut på att kritisera det politiska etablissemanget och därtill också hur statsapparaten och de offentliga skatterna och utgifterna skulle minska.32
3.3 Högerpopulism
Det som karaktäriserade denna period var skapandet av olika uttrycksformer som kom att bli viktiga för populismen. Dessa uttrycksformer skapade senare en ny form av populism som nu kallades högerpopulism. Högerpopulismen utvecklades under den tredje fasen, runt 1980-talets mitt och framåt. De populistiska partierna formulerade sig annorlunda på politiska arenan i jämförelse med de tidigare faserna. Det är under det senaste decenniet som ett stort antal nya högerpopulistiska partier etablerats och som utskiljer sig på många sätt från tidigare perioder och i framförallt tre punkter. Det som skiljde högerpopulistisk ideologi från sina föregångare var att högerpopulistiska partier och rörelserna fått sina genombrott nästan samtidigt i samtliga demokratiska västeuropeiska länder. De kan i många avseenden se strukturerade och samordnade ut på så sätt att de uppkom i många länder inom samma tidpunkt. Den andra skillnaden är att högerpopulistiska partier påverkar den politiska arenan med andra medel, numera angriper man viktiga frågor av sociokulturella och sociopolitiska sammanhang. Tredje skillnaden är att den nya högerpopulismen systematiskt lyckats etablera sig i den politiska sfären och därmed också kommit åt inflytelserika positioner. Detta har i sin tur lett till utökade möjligheter till den reella politiken. En gemensam sak för alla de nya högerpopulistiska partierna, som uppkommit under den senaste tiden, är att de har fört en skarp kritik mot det mångkulturella samhället.33
Högerpopulistiska partier och rörelser använder sig idag av en helt ny strategi, dessa partier kombinerar en verbal radikalism, symbolisk politik och politisk marknadsföring för att nå ut med sin ideologiska retorik. Dessa partier har också mål att införa ett auktoritärt samhällssystem, där de individuella rättigheterna ska grundas på speciella faktorer som ras, 31 Pippa Norris 2005. S 10 32 Rydgren Jens. 2004, 171-172 33
16 etnicitet eller religion. Samtidigt är det viktigt för högerpopulismen att man ses som demokratisk och solidarisk mot den representativa demokratin.34
3.4 Populismens ideologiska fundament
Det råder ingen konsensus inom forskarvärlden om att de populistiska partierna till viss mån kan ha någon form av ideologiskt förankring eller inte. Många forskare anser att det är tydligt att populismen har en form av ideologiskt fundament. Intresset att undersöka populistiska partier har ökat stort på senare tid. Även om den vetenskapliga uppmärksamheten varit stor under en lång period så har det populistiska fenomenet inte utforskats i någon större utsträckning . Det går på många sätt att få en klar bild av den ursprungliga klassiska populistiska ideologin med dagens högerpopulistiska ideologi. Man det som håller isär dagens högerpopulistiska ideologi med populismen är fokusen på viktiga punkter samt att högerpopulisterna konstruerar sin politik kring ideologiska fundament som tidigare inte varit aktuellt i den populistiska framställningen. Framställning av populismens ideologiska fundament och dess ställningstagande kan stärkas genom att utgå från Michael Freedens teori kring ideologiska grundläggande uppfattningar. Han menar att ideologin är en sammanslutning av struktur och sammanförande förbindelseelement. Margret Canovan menar att teorin om den populistiska ideologins sammanvävda struktur omfattas av utgångspunkter som folket, demokratin och självständighet.35 För att förstå den populistiska ideologins fullständighet så har man utgått från sju punkter som skall fungera som bas i den populistiska ideologin. Vi ska se på dessa punkter i tur och ordning.
34
Betz i Betz & Immerfall S. 1981. s 1-2
35
17
3.4.1 Ideologins innehåll
En politisk ideologi har som utgångspunkt ett sammanhängande av enhetlighet. Denna enhet kan innefatta både antaganden om den verkliga sammansättningen som värderingar och handlingsnormer. Att vara sympatisör av en ideologi innebär att man godtar dess verklighetsbeskrivning, delar dess elementära värderingar och stöder dess handlingsprogram.36 Det går att konstatera att den politiska ideologin har en avgörande funktion i det demokratiska systemet på så vis att den ger systemet legitimitet bland väljarna och fungerar som en orsak till att få väljare att ställa i de demokratiska sammansättningarna.37 Forskarnas beskrivning av de populistiska partierna skiftar. Fryklund & Peterson beskriver dessa partiers organisation och struktur som förhållandevis ostrukturerad, men man har en stark ledargestalt som framför en sammanhållande kraft. Ledaren skall fungera samtidigt som ett uttryck såväl för partiet som för folkviljan.38
Forskaren Paul Taggart menar att dessa partiers organisation är starkt centraliserad och partiledaren kan kännetecknas som ett karismatiskt ledarskap. Han anser att det finns klara likheter mellan ett karismatiskt ledarskap i populistiska partier och de religiösa rörelserna. Med det menas att en karismatisk ledare kan samla till enhet och leda mot gemensamma mål. Ett exempel på en karismatisk ledare är Pia Kjaersgaard, partiledare för Danske Folkepartiets, hennes framtoning som ledare har gynnat stort partiets framgångar. Det går att se en tendens i de populistiska partierna när det gäller starka ledare, vid ett ledarbyte förlorar väljarstöd och i vissa fall så leder detta till att partier försvinner helt på den politiska planet.39
3.4.2 Fosterlandet och Folket
Fosterlandet och folket är två begrepp som har en stark förankring och används väldigt flitigt i den högerpopulistiska retoriken, något som är viktigt för att få ett stort väljarstöd bland folket. Fosterlandskänsla är ett viktigt begrepp inom högerpopulismen. Fosterlandet utgör ett historiskt idealiserad perspektiv av samhället och nationen, där värderingar och moralen ska utgå från folkets sunda förnuft. Målet för högerpopulismen är att det forna fosterlandet ska återskapas. Något som alla högerpopulistiska partier förespråkar är att fosterlandet ska innefattas av en homogen befolkning. Här blir tanken om de tillhörande och icke tillhörande
36
Nationalencyklopedin, sökord: ideologi
37
Integrationsverket, 2006, s. 38
38
Fryklund B & Peterson T. 1981, s. 81
39
18 elementen explicita. Dessa partier anser att om den enskilde medborgaren inte har någon historisk koppling till fosterlandet, så skall denne bli utesluten. 40
Inom den populistiska ideologin har folket en viktig funktion, något som populister som den högerpopulistiska ideologin framförhåller som en avgörande element för att bevara nationen harmoniskt och homogent. Något som dessa partier har som en gemensam ståndpunkt är de säger sig framträda folket. Man vill skilja mellan eliten och etablissemanget, där man företräder det vanliga folkets intresse gentemot etablissemangets. Parterna på denna sida försöker vinna sin legitimhet genom att man säger sig företrädda folket röst. Man vill skapa någon form av gemenskap som folket kan förknippas sig med. 41
Det påstås att denna gemenskap omfattas av småborgerligheten och det är i denna samhällsklass med dess intressebehov som populismen har sin utgångspunkt. Den småborgerliga omfattas av många olika samhällsgrupper och det är dessa grupper som sluter samman folket. Samhällsgrupperna skapar i sin tur två olika grupper, en grupp består av folket och den andra gruppen bestås av eliten eller politiska etablissemanget.42 De populistiska och högerpopulistiska partierna framhäver folket som ett stor idealiserad element som är utvalt folk som hemmahörande på ett lika idealiserat geografiskt område.43 Folket framhävs som bärare med dess värderingar och normer och något som de populistiska partierna utnyttjar i sin politiska retorik.44
Man kan se två tydliga huvudpunkter i populismens samhällssyn, de anser att samhället är uppdelad i två grupper, folket och eliten. Man är väldigt kritiskt till eliten samtidigt som man ser folket som det avgörandet elementet, det ultimata. Populismen anser att etablissemanget är korrupt och orättvis mot folket, folket ses med ett helt annat perspektiv, folket är här ärliga, goda och behandlas illa av dess politiska makthavare.45 Man är stark kritiskt till överheten då de lever gott på andra gruppers bekostnad. De anser att majoritetsfolket är den grupp som är den tysta gruppen, de betalar skatt, arbetar och som medverkar till samhällsutvecklingen utan
40
Rydgren Jens, 2002, Political protest and ethno-nationalist mobilization: the case of the French Front National, Stockholm, s.15
41
Rydgren Jens, 2004, s. 19-20
42
Fryklund & Peterson, s 59-61 & 111
43
Rydgren Jens, 2004. s 21
44
Rydgren Jens, 2002, s 91
45
19 att säga emot. Majoriteten engagerar sig inte särskild mycket i politiken och dessa ses som bra medborgare.46
Populismen framhäver en ytterligare konsekvens av den monolitiska perspektiv av ”folket” där man påpekar att det inte finns några klasskillnader och/eller klasskonflikter. Populismen anser att klassintressen kan ses som särintressen, populistiska partier och rörelser betonar sig själva som försvarare av folkets bästa, enligt dessa partier ska det inte finnas någon form av klassamhälle. Populister uttrycker som de ”vanliga folket” eller den ”lilla människan” istället för begreppet ”arbetare”.47
Ett annat begrepp som de högerpopulistiska partierna använder i sin propaganda är ”vårt folk”, med detta avses att nationen ska bestå av en nationellt och kulturellt homogen enhetlighet, därmed poängterar man direkt vilka som tillhör ”vårt folk”.48 Konkret man säga att de politiska skiljelinjerna inte har någon avgörande roll, de populistiska partierna påstår att folket inte behöver någon ytterligare vägledning.49
3.4.3 Välfärdschauvinism på etnisknationell grund
Populismen i synnerhet de högerpopulistiska partierna lägger stor vikt vid två extrema förhållningssätt, de närande och tärande grupperna i samfundet. Dessa partier urskiljer visa grupper i samhället som den tillförande till den allmänna välfärden och landets välstånd, denna grupp är de närande. Den andra gruppen består av tärande, den här gruppen anser högerpopulismen bara utnyttjar välvärden utan att bidra med något. Den tärande gruppen innefattas inte i folket, eftersom den består enbart av arbetslösa, socialbidragstagare, byråkrater, akademiker och invandrare. Välfärden ses här som ett system med inbyggda uteslutande mekanismer.50
Högerpopulismen menar att det statliga sociala nät strukturen är tillför att vidta åtgärder när medborgaren är i behov. Men man poängterar på samman gång att skyddet är tillför de som anses tillhöra samhället, som är grundad på kulturella, nationella och etniska preferenser. Den grupp man utpekar är den närande gruppen som har skapat och byggt upp välfärdsapparaten. De som hamnar utanför är den tärande gruppen som inte bidragit till att bygga välfärdstaten, en konkret grupp som utpekas är invandare, man anser att den gruppen bara utnyttjar fördelarna med välfärdssystemet utan att bidra med något själva. En del Forskare väljer att kalla det välfärdschauvinism. Skillnaden från tidigare populistiska partier och 46 Stig-Björn Ljunggren 2002, s. 88-89, 94-95, 104 47 Rydgren Jens, 2004, s 21 48 Canovan Margaret, 1999, s 5-6 49 Canovan Margaret, 1981 s 262 50
20 högerpopulistiska partier som dominerar dagens politik är att de lägger tyngdpunkt på välfärdschauvinism på etniska nationella grundkonstruktioner.51
3.4.4 Riktat missnöje
Ett riktat missnöje av olika inslag finns i den politiska retoriken, den dyker upp kontinuerligt i den populistiska ideologin. Den riktade missnöjet förs framförallt gentemot etablerade politiker och partier, i såväl populismen som i högerpopulismen och man använder ofta ett gemensamt begrepp för att beskriva dessa partier (anti- etablissemangspartier). Den etablissemangskritiken har en väldigt stark grund i den populistiska retoriken, begreppet återkommer ofta när man framställer sin politik, men den uttrycks olika variationer och precisringar.52 De populistiska partierna som ibland också kallas missnöjespartier är missnöjda med politiska elitens bearbetning av dess handlande i viktiga frågor, politiska sakfrågor, som till exempel skatte- och invandrarfrågor.53 Populisterna menar att många sakfrågor ofta är enklare än de etablerade politikern påstår. Dessa politiker framställer politiken som något komplext och krångligt och syftet är här att hålla ”folket” på distans samtidigt som vill behålla makten för sig själv.54
Rydgren framställer en modell av hur de populistiska partierna formar en bild av att vara en opposition gentemot hela den politiska etableringen samtidigt måste dessa partier visa att man inte är anti-demokratiska och framförallt inte framstå som ett högerextrem partier.55 De populistiska partierna försöker skapa en väg mellan sig själva som parti och det vanliga etablerade partierna är att förneka den pluralitet av politiska inställningar som de olika partierna representerade. Man uppvisar sig själv som en enda homogent betingad politiskt klass. Populisterna anser att det behövs ett nytt politiskt parti som sätter folkets intresse och behov först.56
Dessa partier menar på att det inte är tillräckligt med enbart politiska institutioner som då ska representerar folket för att därmed få legitimitet, utan de politiska institutionerna måste kunna likställas med folkets vilja. Det går att säga dessa partier mobiliserar sin strategi med hjälp av folkets missnöje för att nå framgångar på enhetligt folkligt missnöje, det är därifrån som dessa partier har fått sitt smeknamn missnöjesparti. Många av dagens etablerade högerpopulistiska
51
Kitschelt, Herbert. The radical right in Western Europe: a comparative analysis. Ann Arbor : University of Michigan Press, 1997, s 5: Rydgren Jens, 2004, s. 49
52
Rydgren Jens, 2004 s. 10-11
53
Betz & Immerfall 2002 s 13-14
54 Rydgren Jens, 2004, s 22 55 Rydgren Jens, 2002 s.280-282 56 Rydgren Jens, 2004 s. 23
21 partier har sina rötter till en början som missnöjesparti, exempelvis Danske Folkeparti. Dessa partier framställer oftast invandrargrupper som främlingar, dessa är främmande i det nuvarande samhället och det här oftast denna grupp som anklagas för de samhälliga problemen, något som dessa partier menar att man vill bekämpa genom sin politik.57
3.4.5 Kritik mot den representativa demokratin
Den populistiska ideologin utmärks ofta som rent fientlig inställd till alla former av representativ demokrati. Populismen menar att det har skapats klyfta mellan ”folket” och eliten. De populistiska partierna föredrar direktdemokti, där samhället, ”folket” ska vara homogent och harmoniskt, där ”eliten” eller politiska ”etablissemanget” är främmande för ”folket”. Det är viktigt att det egna partiet eller ledaren förespråkar och för fram ”folkets” intressen. Det moderna demokratisystem menar att ”folket” väljer eliten som återspeglar ”folkets” val. Till skillnad från den populistiska demokratisynen som menar att man inte är antidemokratiskt, något som skiljer dem från nyfascism och andra strukturer av utomparlamentarisk högerextremism. De populistiska partierna skapar sin legitimitet genom att påstå att man för majoritetens talan, det man menar är att man representerar ”folkviljan”.58 Högerpopulistiska partierna kritiserar den representativa demokratin genom att påstå att byråkratiseringen av de demokratiska strukturerna och det avstånd som finns mellan ”folket” och den styrande ”eliten”.59
Populistiska partier och rörelser menar att alla statliga institutioner och andra samhälliga institutioner i regel är korrupta, dessa partier anser att institutionerna gynnar enbart eliten och inte det ”vanliga folket” och att den politiska eliten saknar det ”sunda förnuftet” något som det ”vanliga folket” har. Dessutom anser populisterna att politiker som besitter olika institutionella poster inriktar sig på ”specialintressen”, detta har resulterat i att politiker bortsett från allmänintresset när politiska beslut fattas.60 I högerpopulismens politiska retorik menar man att invandrare och andra etniska minoriteter, homosexuella och feminister är orsaken till de samhälliga problemen. Tvärtemot högerpopulister så påpekar vänsterpopulister att skulden för samhällsutvecklingen ligger på storkapitalet, de multinationella företagen och bankirerna.61 Populistiska och högerpopulistiska partier hävdar att den representativa
57 Integrationsverket 2006 s 42 58 Rydgren Jens, 2004. s 19-20 59
Taggart i Meny & Surel 2002. s 63-65
60
Rydgren Jens, 2004. s 20;Taggart Paul 2000. s 92-93
61
22 demokratin står som en bariärr för den sanna demokratin, och sättet för att förändra samhället är att man har direktdemokrati där folket är med direkt och bestämmer sin framtid.62
Det är inom den representativa demokratin som de populistiska partierna finner utrymme och möjligheten att systematisera sina värderingar och politiska frågor samtidigt som man skapar politiskt motstånd mot de vanliga etablerade partierna. Paradoxalt nog så är den inom den representativa demokratin och dess politiska strukturer som populistiska partier framförallt utövar sin politik.63
Det finns andra alternativ för att förstå populismens och dess funktion inom det demokratiska politiska systemet genom andra synvinklar. Man måste först förstå populismens olika uttryck som politisk fenomen. Man menar att det går att se det postmoderna demokratisystemet ur två olika perspektiv, det pragmatiska perspektivet och det frälsande perspektivet. Den pragmatisk politiska systemet är tillför att det demokratiska systemet skall hantera de olika konkurrerande intressena och åsikter, det förutsätter att det finns fler partisystem och fria val där medborgarna skall kunna vara med att påverka politiken. Den befriande formen tillför att politiken tillkänna ge demokratin som en funktion som ger folket makten för att kunna vara med och bestämma och utveckla samhället på deras sätt. De pragmatiska och den befriande synen ger upphov till att den demokratisynen stöter ihop. Den befriande synen ger den utvalda (eliten) utövningsmakten och därmed beslutar de hur samhället ska utvecklas. Canovan menar att populismen uppstår mellan två konkurrerande perspektivens friktioner det leder till att man växer fram, utvecklas och mobiliserar. Slutsatsen av det demokratiska systemets bieffekter ger upphov till, det är bättre säga att det fungerar som en motvillig och provisoriskt uppblossande effekt mot själva systemet.64
3.4.6 Populismens dynamiska struktur
Det är viktigt att studera de högerpopulistiska partierna när man väljer att forska dess grund fundament, inte minste när det gäller populismens dynamiska struktur med stark ledare. Den dynamiska strukturen kan på många sätt tillämpas på de högerpopulistiska partierna, på så sätt att populismens kan vara rörlig i sin dynamiska struktur. Den negativa effekten blir att den har förmåga att ändra skepnad både utseende och innehålls mässigt, med detta menas hur naturens kontext ser ut och vad är orsakerna är till kontexten. Den kan ses ibland som att den innehar
62
Rydgren Jens, 2004. s 20
63
Betz & Immerfall 1998. s 5;Taggart Paul, 2000. s 3-4
64
Canovan, Margaret, 1999, trust the people! Populism and the two faces of democracy “Political Studies”, 42:2, Oxford, Blackwell Publishers. s 2-3 & 9-11
23 någon form av ”kameleontegenskap” denna egenskap är inte enbart ett karaktärsdrag för populisms utan alla ideologier innehar denna egenskap. Det som utmärker populismen från andra ideologier är användandet av olika skepnader i form av symboler, berättelser och myter som då är direkt kopplad till fosterlandet. Resultat blir att populismen utnyttjar den nuvarande samhälliga problemen, populismen har förmåga att ändra utseende, och således även innehåll, beroende på hur den omgivande kontexten ser ut och beroende på vilka strömningar som återfinns inom denna kontext. Slutsatsen blir att de populistiska partierna är starkt bunden av den kontextuella strukturen.65
De högerpopulistiska partierna utsätts ofta för hård kritik, man anklagas för att vara realpolitiker som inte har någon eget politiskt ställning utan den kan ändra sitt politiska ställningstagande till olika sakfrågor i det bemärkelse att de följer ”vågens väg”. Dessa partier utnyttjar de aktuella samhälliga problemen.66
3.4.7 Främlingsmisstro och främlingsfientlighet
Det som särskiljer dagens högerpopulistiska partier från andra ideologiska partier och rörelser som finns på högerkanten, är att dagens högerpopulister handlar efter en helt annan retorik än sina föregångare. Dessa partier har övergått från en främlingsmisstro till en allt mer direkt främlingsfientligt syn gentemot invandrargrupper och människor som dessa partier inte anser höra hemma enligt speciella kontexter. Man har lyckats med detta genom att retoriskt använda en etno- pluralistisk filosofi, det har föranlett till att högerpopulistiska partier på ett framgångsrikt sätt fört en främlingsfientligt politisk retorik utan att bli stigmatiserade som ”gamla” rasister.67 Högerpopulistiska partier är starkt kritiska till mångkulturalismen, beteckningar som ”invandringsfientliga” eller ”invandrarfientliga” används flitigt i dess partiprogram och dess budskap.68
Dessa partier karaktäriseras av en starkt nationalistiskt identitetsanda, utifrån detta vill man skapa ett samhälle där formeringen är inkludering och exkludering av individer som då inte tillhöra eller uppfattas kunna ta del av den nationellt grundade identiteten. Metoden som dessa partier handlar efter och vinner väljarestöd är genom att trycka på de socioekonomiska förändringar som samhället kommer att bidra till. Andra metoder som högerpopulismen använder är byggandet av nationen, där man framhåller ett antal punkter som är avgörande för
65
Meny & Surel, 2002. s 70-71;Taggart Paul, 2000. s 4
66
Meny & Surel, 2002. s 17-19
67
Rydgren Jens, 2004. s 25
68
24 nationen, många av dessa punkter är uteslutande i sin form. Formens karaktär ser på så sätt att individer nekas inkludering och en innehavande av medlemskap i den nation de återfinns. Högerpopulismen anser att nationens tillgångar endast gynnat invandrare och inte de infödda medborgarna. Syndabockarna för nationens misslyckande är flyktingar och invandare, och det är en effekt som återfinns i det postindustriella samhället. Att förespråka en mix av främlingsmisstro och etniskt- nationellt där basen är hämtad ur välfärdschauvinismen, dessa partier menar att invandringen förbrukar resurserna som annars kunde användas till ökad välfärd eller bevara den nuvarande situationen.69 De högerpopulistiska partier har störst väljarstöd bland arbetarklassen och den lägre medelklassen i unga män och bland människor som på något sätt hamnat utanför samhället.70
Jag har valt att sammanfatta genomgång av högerpopulismen utmärkande drag genom att visa på likheter mellan dessa utmärkande drag – som lyfts fram i forskningen om högerpopulism – och Reidar Larssons dimensioner (tabell 1). Denna kombination av utmärkande demissioner kommer att fungera som uppsatsens analytiska ramverk. I kapitel 4, 5 och 6 struktureras analysen av partiprogrammen och jämförelsen av de tre partierna (kapitel 7) utifrån denna analysram.
Det här ska motsvara att de olika dimensionerna i någon mening kan överlappa varandra. Vidare kan man konstatera att Reidar Larssons dimension är framtagen för att jämföra traditionella politiska ideologier, och att vissa dimensioner hör därför inte ihop och kan ses som problematisk. Rubriken ”människosyn” används inte för att diskutera exempelvis skillnaden mellan konservatismens ljusa och mörka människosyn, utan för att försöka ge en sida av partiernas olikhet och likheter.
Se Tabell på nästa sida
69
Rydgren Jens, 2004. s 24-26
70
25
Tabell 1: Analysram
Reidar Larssons dimensioner Forskning om högerpopulismen
Grundvärderingar Ideologiskt innehåll
Människosyn ”Det vanliga folket”
Metod för samhällsförändring Demokratiska val Viktigaste enhet i samhället Kollektivism
Välfärdschauvinism på etnisknationell grund Politisk styrelseform Populismens dynamiska struktur
Välfärdschauvinism på etnisknationell grund Riktat missnöje
Kritiskt mot den representativa demokratin Direktdemokrati
Ekonomisk organisation Småborgerliga intressen/ Välfärdsstaten
Utopi Ett homogent samhälle
Det ideologiska innehållet som fundament Etnisk ”ren” välfärdsstat
26
4. Empirisk analys av de tre partierna
Sverigedemokraternas ideologiska grund 4.1 Bakgrund
Det råder olika uppfattningar om när Sverigedemokraterna bildades. SD själva skriver på sin hemsida att partiet bildades februari månad 1988 medan Expo menar att SD har sin grogrund i organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS) som grundades 1976. BSS var en organisation med rasistiska medlemmar som kritiserade den rådande invandrarpolitiken. SD nämner dock inget om BSS på sin hemsida.71
Istället för partiledare använde man två talesmän fram till 1992 då man valt Anders Klarström som partiledare. Fram till valet 1994 var partiet relativt svagt och hade inga större framgångar. Man satsade stort, rent ekonomiskt, på riksdagsvalet 1994 vilket resulterade i 13 954 riksdagsröster och partiet fick sammanlagt fem kommunala mandat. Men den stora satsningen försatte partiet i stora skulder och krisen som kom fick många aktiva medlemmar att hoppa av. Den förre centerpartisten Mikael Jansson från Örebro blev partiordförande när han tog över Anders Klarströms uppgifter och påbörjade vad SD själva kallar för en ”uppstädning av partiet”. Valet 1998 kan man beskriva som en stor valseger för SD, 19 624 riksdagsröster och i de kommunala valen vann partiet hela åtta mandat.
Mikael Janssons utrensning fortsatte även efter valet och 2001 uteslöts hela lokalavdelningen i Haninge efter motsättningar med moderpartiet. Utrensningen tros vara den största orsaken till att riksdagsvalet 2002 gick bättre. SD fick. År 2005 valdes en ny ordförande, Jimmie Åkesson, tidigare ordförande i Sverigedemokratisk ungdom. Åkesson tog reformerna till en högre nivå och anses idag stå för en mer öppen och mindre hård politik än vad den tidigare partiledaren Mikael Jansson bedrev. Riksdagsvalet 2006 är den senaste och största valsegern i SD historia. Partiet fick 2,9 % av rösterna, en ökning med 1,5 % från valet 2002.72
71
Expo, 2003, Sverigedemokraterna fakta: http://expo.se/www/inf_1_2.html (070318)
72
