Jag ser till barnets bästa : Socialtjänstens roll i rättsprocessen med unga lagöverträdare

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt. 2008

”Jag ser till barnets bästa”

Socialtjänstens roll i rättsprocessen med

unga lagöverträdare

Författare: Rajamäki, Eija

Smitterberg, Hanna

”Jag ser till barnets bästa” – Socialtjänstens roll i rättsprocessen med unga lagöverträdare Rajamäki, Eija

Smitterberg, Hanna Örebro universitet

Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap Socionomprogrammet

Socialt arbete, C

C-uppsats, 15 högskolepoäng Vt. 2008

Sammanfattning

Studien syftar till att få kunskap om hur socialtjänsten motiverar val av förslag till påföljd i yttranden om unga lagöverträdare.

Tidigare studier (Tärnfalk, 2007) har visat att det kan uppstå konflikt i socialtjänstens roll i rättsprocessen då de har att beakta både vad som är bäst för barnet samt ta hänsyn till de straffrättsliga principerna. Tidigare forskning (Westfelt & Öberg, 2002:19, a) har även visat att de yttranden som socialtjänsten skriver inte uppfyller de krav som finns ställda i 11 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL).

Studien har en kvalitativ ansats och empirin utgörs av en dokumentstudie och fyra semistrukturerade intervjuer. De teoretiska utgångspunkterna är utvecklingspsykologi, utvecklingsekologi och preventionsteori. Detta för att kunna ta hänsyn till de faktorer som kan tänkas påverka den unge till att begå brott.

Det framkommer med tydlighet i denna studie att ungdomens bästa är i fokus när ett yttrande skrivs, men de straffrättsliga principerna tas inte i beaktande. En slutsats som kan dras i denna studie är att socialtjänsten borde beakta ungdomens skyddsfaktorer och försöka stärka dessa i kombination med en adekvat påföljd. Då skulle återfall i brottslighet möjligtvis kunna förhindras. Förslag till vidare forskning är att utreda huruvida ett yttrande skulle kunna skrivas av både socialtjänst och frivård.

“The childs best is in my interest” – The role of the social welfare in the process of young delinquents

Rajamäki, Eija Smitterberg, Hanna Örebro University

Social- and Legal sciences Social work

Advanced course, essey, 15 p

Abstract

The purpose of this study is to gain more knowledge of how the social service is motivating the proposal of punishment in the statement about young delinquents.

Prior studies (Tärnfalk, 2007) have shown that there might be a conflict in the role of social services in the justice system. This since social service has to consider the Childs best as well as acknowledge the criminal justice principles. Prior studies (Westfelt & Öberg, 2002:19, a) have also shown that the statements that social service is writing about young delinquents do not fulfil the requirements in the law.

The research is based on two qualitative methods consisting of studying documents and four interviews. The theoretical approach is theories in psychology and prevention, that is because it is important to acknowledge the circumstances that might influence the youths to commit crime.

The result of this study shows that social service is considering what is in the youths best interest when a statement is written, but the criminal justice principles is not considered. The result also shows that social service should consider the protective elements and strengthen them and combine them with a suitable penalty. This may prevent the youth from relapse in crime. One proposal for further research is to study whether a statement could be written both by the social service and a probation officer.

Förkortningar

BrB – Brottsbalken SoL – Socialtjänstlagen

LUL – Lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare BRÅ – Brottsförebyggande rådet

Prop. – Proposition SoS – Socialstyrelsen

SOU – Statens offentliga utredningar FOU – Forsknings- och utvecklingsenheten

Förord

Vi vill tacka vår handledare Stefan Wahlberg för sitt engagemang och som utifrån sin rika

erfarenhet har väglett oss under arbetets gång. Under dessa kontakter med Stefan, som mest

skett via mail, har vi fått många glada skratt då handledaren innehar en stor portion med

humor. Dessutom har Stefan behållit ett lugn under dessa kontakter trots att vi ibland har

känt att vi har kämpat i motvind.

Vi vill även tacka receptionisterna på tingsrätten som har varit till stor hjälp under de

timmar vi har spenderat där. Tack för att Ni har tagit er tid att hjälpa oss, och alltid med

ett leende på läpparna.

Stort tack också till respondenterna som har ställt upp på intervjuer, trots att deras tid är

dyrbar.

Ett varmt tack också till våra familjer som har stått ut med högar av böcker och dokument

liggandes överallt. Tack för ert tålamod och stöd i denna process.

Stort tack även till studiekamraterna som vi har stött på i korridorerna och som bidragit

med glada tillrop och peppning.

Innehållsförteckning

Inledning

Förförståelse 9

Uppsatsens disposition 9

Syfte och frågeställningar

Centrala begrepp och definitioner 9

Avgränsningar 10

Allmän bakgrund

Tidigare forskning

Orsaksförklaringar till brottslighet 12

Socialtjänstens yttranden 14

Socialtjänstens roll 15

Kritiska reflektioner till tidigare forskning 16

Teoretiska perspektiv

Utvecklingspsykologi

Utvecklingsekologi

Preventionsteori

Metod

Metodval

Tillvägagångssätt

Resultat & analys

Behovsprinciper och straffrättsliga principer

Analys 26

Lagförändringen 1 januari 2007

Ungdomens problemtyngd

Skyddsfaktorer

Påföljder för unga lagöverträdare

Slutdiskussion

Litteraturförteckning

Inledning

Brottslighet är ett stort problem i det svenska samhället, såväl ekonomiskt som i personligt lidande både för brottsoffren och för förövarna. Brottslighet är även ett samhällsproblem som uppfattas som ett allvarligt hot mot samhället av många medborgare. Därför är ett viktigt mål för kriminalpolitiken att minska brottsligheten, och i vissa fall helt eliminera vissa typer av brott (Sarnecki, 2003). För att motverka att ungdomar nyrekryteras in i en kriminell livsstil är val av förslag till påföljd för unga lagöverträdare centralt. Detta val av påföljd grundar sig i ett yttrande som socialtjänsten skriver på åklagarens begäran och det är viktigt att yttrandet har en adekvat grund som gör att domstolen kan besluta om en påföljd som är anpassat efter vad som kan ha orsakat den unges kriminalitet.

Ungdomar mellan 15-17 år står för en stor del av brottsligheten i samhället (Socialstyrelsen, 2006), men det vanligaste är dock att brottsligheten för de flesta ungdomar är en övergående fas (Estrada, 1999). Statistiskt sett har inte ungdomsbrottsligheten ökat nämnvärt sedan efterkrigstiden och i bästa fall har den minskat sedan mitten av 1970-talet, enligt Estrada (i Estrada & Flyghed, 2007). Dock är exakta mätningar av ungdomsbrottslighet svåra att genomföra då statistiken bygger på självdeklarationsuppgifter. Utifrån ett könsperspektiv är brottslighet ett manligt fenomen både i nutid och i ett historiskt perspektiv, andelen kvinnliga lagförda har historiskt legat ganska stabilt under tio procent (a.a.). De allra flesta ungdomsbrotten begås av personer med svensk bakgrund och det finns således ingen överrepresentation av personer med utländsk bakgrund (a.a.).

Sedan åtminstone 100 år tillbaka har de flesta länder i västvärlden godtagit att barn och unga som begår brottsliga handlingar ska behandlas på annat sätt än vuxna lagöverträdare. Detta på grund av de ungas omogenhet, sensibilitet och förminskade tillräknelighet. Den allmänna uppfattningen i västvärlden är att unga lagöverträdare är lättare att påverka på ett positivt sätt än vuxna lagöverträdare (Hill m.fl., 2007). Även i svensk rätt har unga lagöverträdare särbehandlats då handläggningen av ungdomsmål styrs av särskilda bestämmelser i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) som trädde i kraft år 1965 (SoU 1999:108). Omkring 14 000 ungdomar lagförs varje år i Sverige och detta sker i form av åtal och dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse (Granath, 2002). Statistik från BRÅ år 2006 visar att 11 511 domar avkunnades mot ungdomar mellan 15-20 år i hela landet (www.bra.se). Huvudprincipen är att socialtjänsten ska bereda nödvändig vård för unga lagöverträdare mellan 15-17 år då socialtjänsten är den myndighet som enligt SoL har ansvar för att barn och unga växer upp under goda förhållanden.

För ungdomar upp till 21 år som har begått brott delas ansvaret att vidta åtgärder mellan socialtjänst och rättsväsende (SOU 2004:122). Socialtjänsten har, när det handlar om unga lagöverträdare, dubbla roller då dels behovsprinciperna i SoL ska tillgodoses, men hänsyn ska även tas till rättsväsendet i form av beaktande av de straffrättsliga principerna om proportionalitet, förutsebarhet och konsekvens (a.a.). Behovsprinciperna för barn och unga regleras i SoL 5:1 och innebär att socialnämnden skall verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom, och att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling. Proportionalitet, förutsebarhet och konsekvens är straffrättsliga principer som innebär att påföljden ska stå i proportion till brottets straffvärde, att påföljden ska vara förutsebar samt att den påföljd som döms ut måste efterföljas (Prop. 1997/98:96). En majoritet av åklagare och domare tolkar lagen som att socialtjänsten ska vidta åtgärder proportionerligt till brottets straffvärde när barn och unga har begått brott. Dock

finns det en minoritet av åklagare och domare som anser att denna tolkning är lagstridig då de menar att det endast är en domstol som kan besluta om straff (Westfelt & Öberg, 2002, b). Utifrån detta ser förväntningarna på socialtjänstens yttranden mycket olika ut vilket resulterar i att socialtjänsten tolkar sin uppgift i rättsprocessen på olika sätt (Tärnfalk, 2007).

Förförståelse

Vårt intresse för socialtjänstens roll angående val av påföljd för unga lagöverträdare väcktes när vi genomförde projektarbeten inom området unga lagöverträdare. Utifrån dessa projekt tyckte vi oss kunna se att socialtjänstens roll blir konfliktartad då socialtjänsten måste se till både barnets bästa och till de straffrättsliga principerna i processen med unga lagöverträdare. Socialtjänsten tycks hamna mellan straff och behandling och detta tror vi kommer till uttryck i yttrandena genom att de blir svårskrivna för socialtjänsten och svårtolkade för domstolen. Vi tror, att socialtjänsten till stor del tillgodoser behovsprincipen för barnet men beaktandet av de straffrättsliga principerna kommer i skymundan.

Uppsatsens disposition

Efter ovanstående allmänna inledning som också innefattar författarnas förförståelse följer syfte med frågeställningar och därefter en genomgång av centrala begrepp och definitioner och avgränsningar. Därefter följer under rubriken allmän bakgrund en bild av aktuell lagstiftning som är av relevans i denna studie, dessa återfinns i sin helhet som en bilaga i slutet av uppsatsen. Detta åtföljs av tidigare forskning som har rubrikerna; skyddsfaktorer, unga lagöverträdare, orsaksförklaringar till brottslighet, socialtjänstens yttranden och slutligen socialtjänstens roll. Därefter ges en presentation av de teoretiska perspektiven utvecklingspsykologi, utvecklingsekologi och preventionsteori. I metoddelen ges en presentation av de metodval som gjorts i denna studie, följt av tillvägagångssätten där det ges en redogörelse av hur studien har genomförts. Efter detta presenteras resultat och analysdelen som är uppdelad i teman utifrån studiens syfte, följt av slutdiskussion.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur socialtjänsten motiverar val av förslag till påföljd i yttranden till domstol för unga lagöverträdare mellan 15-17 år. Detta är intressant att undersöka på grund av att lagstiftningen som socialtjänsten har att rätta sig efter när ett yttrande skrivs kan tolkas på olika sätt. För att kunna besvara syftet används följande frågeställningar:

• Hur förenar socialtjänsten behovsprinciperna med de straffrättsliga principerna? • Hur har lagförändringen 1 januari 2007 påverkat utformningen av yttranden? • Tas hänsyn till ungdomens problemtyngd och isåfall på vilket sätt?

• Beaktas ungdomens skyddsfaktorer i yttrandena till domstolen? • Hur ser socialsekreterare på påföljderna för unga lagöverträdare?

Centrala begrepp och definitioner

• Lagöverträdare under 21 år delas in i tre kategorier: under 15 år, 15-17 år samt 18-20 år (Thunved m.fl., 2005). I denna studie avses unga lagöverträdare ungdomar mellan 15-17 år.

• Yttrande – socialtjänstens bedömning av den unges situation, tidigare åtgärder samt planerade åtgärder (11 § LUL).

• Problemtyngd – i denna studie avses om ungdomen har varit i kontakt med sociala myndigheter eller polis tidigare på grund av kriminella handlingar.

• Skyddsfaktorer – faktorer som gynnar barn och ungdomar, exempelvis individens egen förmåga, det nära nätverket samt det utökade sociala nätverket(Levin & Lindén i Meeuwisse m.fl., 2006).

• Påföljder för unga lagöverträdare – ungdomstjänst, ungdomsvård, sluten ungdoms- vård, böter, villkorlig dom (BrB kap. 32).

Avgränsningar

Studien genomfördes på Gotland och behandlar endast yttranden och domar som skrivits och avkunnats på Gotland. Domar och yttranden som studerats är begränsade till år 2004 och år 2007, detta för att kunna jämföra yttranden före och efter påföljdsreformen som trädde i kraft 1 januari 2007. Då det finns stor kunskap om riskfaktorer för barn och ungdomar att utveckla asocialt beteende med brottslighet som följd kommer denna studie att fokusera på skyddsfaktorer.

Allmän bakgrund

I detta avsnitt ges en kort redovisning av aktuell lagstiftning som socialtjänst och rättsväsende har att rätta sig efter när det gäller unga lagöverträdare. 11 § i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) regleras omständigheterna för hur ett yttrande från socialnämnden inhämtas av åklagaren, samt hur yttrandet ska skrivas. Yttrandet skall innehålla en redogörelse för den unges situation, en bedömning om den unge har ett särskilt behov av åtgärder eller insatser, omfattning samt tid av planerad insats (se bilaga 1). I kap. 32 i brottsbalken (BrB 1962:700) regleras överlämnande till särskild vård för unga. I detta kapitel framgår vilka påföljder som kan bli aktuella för unga lagöverträdare för att förhindra ogynnsam utveckling hos ungdomen (se bilaga 1). Socialtjänstlagen (SoL 2001:453) ska ta hänsyn till barnets bästa när åtgärder vidtas som berör den unge (se bilaga 2).

Lagförändring 1 januari 2007

Den 1 januari 2007 genomfördes lagförändringar med syftning till unga lagöverträdare. Bland annat infördes ungdomstjänst som en ny och fristående påföljd för unga lagöverträdare. 2007 års lagändring är en uppföljning och vidareutveckling av 1999 års påföljdsreform för unga lagöverträdare, vars syfte var att stärka de straffrättsliga principerna om proportionalitet, förutsebarhet och konsekvens. Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten förtydligades och stramades upp och sluten ungdomsvård infördes som en ny frihetsberövande påföljd (SOU 2004:122). Ytterligare en viktig förstärkning i påföljds- reformen år 1999 var att socialtjänstens yttranden och vårdplaner till domstolarna skulle bli tydligare och mer konkreta (Westfelt & Öberg, 2002:19, a). Intentionen med 2007 års lagförändring var att utveckla ett påföljdssystem för unga där innehållet har ett pedagogiskt och tydligt innehåll och utifrån den unges behov skapa bättre förutsättningar för ett återförande till ett socialt välfungerande liv och på så sätt skapa en positiv förändring (SOU 2004:122). Det fanns även ett behov av att tydliggöra socialtjänstens roll i rättssystemet för unga lagöverträdare, då socialtjänsten har ansvar för verkställigheten av båda påföljderna vård inom socialtjänsten (numera kallad ungdomsvård) och ungdomstjänst (a.a.).

Tidigare forskning

Detta kapitel behandlar delar av tidigare forskning som rör unga lagöverträdare och hur samhället väljer att se på dessa. Fokus i denna studie är vilken betydelse skyddsfaktorer har för den unge då det redan finns mycket forskning kring barn och ungas riskfaktorer. Om ett barn har tillräckligt bra skyddsfaktorer i sin omgivning kan barnet klara av ganska stora påfrestningar, detta kan i sin tur göra att riskerna för att exempelvis hamna i kriminalitet

minimeras (Levin & Lindén i Meeuwisse m.fl., 2006). Även tidigare forskning kring barn under 15 år som begår brott och vilka faktorer som kan antas hänga samman med en eventuell långvarig kriminalitet tas upp. Vidare har olika orsaksförklaringar till brottslighet studerats för att få en ökad förståelse för varför vissa individer hamnar i långvarig kriminalitet och andra inte. Forskning kring socialtjänstens yttranden har studerats för att få en allmän kunskap. Även tidigare forskning om socialtjänstens roll i rättsprocessen har studerats för att få en bild av hur socialtjänstens roll i rättsprocessen för unga lagöverträdare ser ut, både nationellt och internationellt.

Skyddsfaktorer

Alla preventionsprogram som har som syfte att förhindra eller minska ungdomars problembeteenden grundar sig på teorier om varför problemen börjar. Teorierna beskriver exempelvis attityder, styrkor, beteenden eller situationer som bedöms inverka på att problem uppstår. De här risk- och skyddsfaktorerna är utgångsläget för interventionerna (Sundell & Forster, 2005:1). Långström (2003:2) skriver att man inte kan se skyddsfaktorer endast som motsatsen till riskfaktorer, däremot kan skyddsfaktorer ses som att de minskar risken för negativa utfall när en eller fler riskfaktorer förekommer. En studie av 7000 svenska män visade på att sambandet mellan beteenderisker såsom skolsvårigheter, brottslighet och missbruk vid 18 års ålder och antalet brott vid 32 års ålder försvagades av skyddsfaktorer i form av personliga resurser som exempelvis social kompetens, förmågan att påbörja och avsluta uppgifter och stresstålighet. De som hade många beteenderisker och få skyddsfaktorer vid 18 års ålder dömdes betydligt oftare för brott senare i livet (a.a.).

Det finns ingen enhetlig definition av skyddsfaktorer, men det kan exempelvis vara god fysisk och psykisk hälsa, bra inställning till skolan, goda kompis- och vuxenrelationer, god hälsa hos modern, problemlösningsförmåga och en känsla av sammanhang och mening. Detta skapar en inre kontroll vilket har en avgörande roll för hur personens välbefinnande kommer att gestalta sig (Lundgren & Persson, 2003).

Broberg m.fl. (2005) talar om resilience eller motståndskraft vilket är en faktor som kan förklara varför en del barn och unga utvecklas väl trots att de har växt upp i riskutsatta miljöer. Författarna beskriver olika friskfaktorer såsom social kompetens, det vill säga en förmåga att relatera till andra människor på ett bra sätt, problemlösningsförmåga och en bra förmåga att kunna reflektera över vad som händer, jag-styrka, det vill säga att ha en stark känsla av ett självständigt jag som ingen kan förstöra och en känsla av sammanhang. Att det finns skyddande faktorer i familjen är viktigt, men även att dessa finns utanför familjen såsom lärare eller släktingar, speciellt om föräldrarna sviktar i sin förmåga att ta hand om sitt barn (a.a.).

Unga lagöverträdare

Det finns bestämmelser som tar särskilt sikte på påföljdsbestämningen för unga lagöverträdare. Bakgrunden till sådana bestämmelser är insikten om att unga människor är omogna och håller på att utvecklas. Brottsligheten betraktas som ett utslag av denna omognad, osäkerhet och de identitetsproblem som utmärker vissa ungdomar. Därför anses det betydelsefullt att erbjuda åtgärder som bedöms lämpade för att möta orsakerna till brottsligheten (Thunved m.fl., 2005). En allmän princip är att unga lagöverträdare i första hand skall bli föremål för de sociala myndigheterna då det är dessa som på ett mer ändamålsenligt sätt än kriminalvården kan ge råd och stöd åt unga personer (a.a.). Det betraktas som viktigt att påföljdssystemet är klart, enkelt och överskådligt för ungdomar så att sambandet mellan brottet och påföljden framgår. Den unge måste ta ansvar för sina

handlingar för att gynna den fortsatta utvecklingen mot ett ordnat liv (a.a.). Det finns ett flertal regler i brottsbalken som avser att mildra påföljdsbestämningarna jämfört med vad som gäller för vuxna lagöverträdare. Bland annat har domstolen att ta hänsyn till den unges förmåga att inse brottets effekter (a.a.). Domstolen måste beakta den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, men också vad gärningsmannen har insett eller borde ha insett om detta (BrB 29:1). Thunved m.fl. (2005) menar att det måste finnas ett större utrymme för att anse att en ung person har svårare än en vuxen att inse effekterna av ett visst handlande.

Sundell m.fl. (2007) anser att barn innan 15 års ålder som aktualiseras vid socialtjänsten på grund av snatteri eller annan grövre kriminalitet är en riskgrupp som bör utredas. Detta då forskning visar att en faktor som kraftigt ökar risken för framtida kriminalitet, våld och missbruk är när det normbrytande beteendet debuterar tidigt. En viktig förklaring till att barn återaktualiseras hos socialtjänsten är att det finns brister i utredningarna när det gäller att värdera risken för barn och unga att fara illa i framtiden (Sundell m.fl., 2004:4). Ett stöd i utvecklandet av bättre utredningsmetoder kan vara att förbättra kunskapen om risk- och skyddsfaktorer för psykosociala problem. Sundell m.fl. (a.a.) menar att socialarbetare som arbetar med barn är mindre benägna att inleda en utredning av yngre barns brottslighet än äldre barns. Detta strider mot forskning som visar att tidig brottslig debut ökar risken att utveckla en asocial personlighet. Men att endast samla in information om barnets risk- och skyddsfaktorer räcker inte, om utredningen ska leda fram till en lämplig insats krävs en modell för hur informationen ska vägas samman. För att minska risken att socialarbetarens personliga uppfattning påverkar utfallet behövs insyn i utredningsarbetet och att familjen och barnet involveras (a.a.).

Tham (i Estrada & Flyghed, 2007) ger en beskrivning av de slutsatser som två engelska forskare kom fram till för att möjligtvis i tidigt skede predicera och framgångsrikt gripa in mot unga i riskzonen att begå allvarliga brott. En del av slutsatserna var att unga som börjar begå allvarliga brott tenderar att börja tidigt och fortsätta länge och det finns många prediktioner för kommande allvarlig brottslighet som skulle kunna användas för att i ett tidigt skede identifiera potentiella lagöverträdare. Slutsatserna tyder även på att myndigheter inte ingriper tillräckligt effektivt mot presumtiva lagöverträdare före 12 års ålder trots att forskning visar att det aldrig är för tidigt att ingripa. Den kriminalpolitiskt centrala frågan är om det är möjligt att genom individprediktion och tidiga ingripanden påverka volymen på brotten och dess utveckling i samhället på ett väsentligt sätt (a.a.). Vidare menar Tham (a.a.) att för att tidiga insatser ska kunna bli ett framgångsrikt tillvägagångssätt kriminalpolitiskt, krävs att en del premisser är uppfyllda. Det måste bland annat vara möjligt att utifrån tidiga riskfaktorer göra prediktioner om kriminalitet som vuxen, att man genom individprediktion kan fånga in en ansenlig del av brottsligheten och att hitta verksamma åtgärder mot unga som visat upp riskbeteenden.

Orsaksförklaringar till brottslighet

Forskning visar att det finns olika skäl till brottslighet, det kan vara allt från biologiska till strukturella förklaringar. Sarnecki (2003) och Andershed & Andershed (2005) listar ett antal faktorer såsom biologiska, föräldrars förhållningssätt, ekonomisk fattigdom, det sociala arvet, könsskillnader och olika typer av neuropsykologiska problem som en del av dessa olika orsaksförklaringar. Sarnecki (2003) har gjort uppföljningsstudier på tidigare gjorda medicinska, psykologiska, socialpsykologiska samt sociologiska undersökningar och kommit fram till att det är svårt att förutsäga den framtida sociala utvecklingen bland ungdomar. Han menar dock att den bästa prediceringen man kan göra är att studera tidiga beteendestörningar i kombination med övriga faktorer i ungdomens omgivning.

Andershed & Andershed (2005) menar att normbrytande beteende i barndomen är den enskilt starkaste faktorn för att förutsäga normbrytande beteende i ungdom och vuxen ålder, vilket majoriteten av vuxna med allvarlig och utpräglad kriminalitet har uppvisat tidigt i barndomen. Aggression, hyperaktivitet, antisocialt beteende och kriminalitet är vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor. En förklaring till detta skulle kunna vara föräldrarnas förhållningssätt till och lek med pojkar respektive flickor i tidig ålder. En mer hårdhänt och fysisk lek med pojkar kan medföra att de lär sig ett aggressivt beteende som en del i sitt könsrollsschema. Detta kan orsaka att de förväntar sig att ett aggressivt beteende ska ge dem konkreta fördelar och färre negativa reaktioner (Evenshaug & Hallen, 2001). En annan teori är att tjejer på grund av sin generellt sett tidigare mognad har en bättre social anpassningsförmåga i tidig ålder vilket snarare främjar ett prosocialt beteende än ett normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2005). Det finns även biologiska teorier som ofta grundar sig på evolutionsteorin som menar att det historiskt sett har varit mer praktiskt för människans överlevnad och fortplantning för män och pojkar än för kvinnor och flickor att vara aggressiva. Det har då framförts att den biologiska mekanismen bakom det kan vara mäns betydligt högre exponering för hormonet testosteron (a.a.).

För barn och unga som växer upp i arbetarklasshem är risken att begå kriminella handlingar tre gånger så stor jämfört med de som växer upp i ett överklasshem (Estrada i Estrada & Flyghed, 2007). Ekonomisk fattigdom är således en grundläggande faktor som samspelar med andra faktorer. Estrada (a.a.) menar vidare att det inte alls är oväntat att uppväxtförhållandena för den absoluta majoriteten av de personer som slutligen hamnar i fängelse och långvarigt missbruk är präglade av ekonomiska svårigheter under sin uppväxt.

Moffitt (1993) har utvecklat en teori om tonårstidsbegränsad och långvarig kriminalitet. Hon menar att individer med svagt utvecklad språklig förmåga kan vara mer benägna att ta till våld i konfliktsituationer. Dessutom riskerar de att få skolproblem, vilket i sin tur är förknippat med risker för kriminalitet. De ungdomar som tillhör gruppen med tonårstidsbegränsad kriminalitet har till skillnad mot de med långvarig kriminalitet ofta en bra uppväxt tills att de i tonåren börjar begå brottsliga gärningar. Moffitt (a.a.) menar att anledningen till att de här ungdomarna börjar begå brott kan vara att de har svårt att finna sin plats i det tomrum som de upplever att de befinner sig i mellan deras biologiska mognad och tills att de har en plats i vuxenlivet. Moffitt (a.a.) beskriver vidare att på grund av att de här ungdomarna oftast har haft en god uppväxt, så har de mycket bättre individuella förutsättningar att sluta begå brott och leva ett bra vuxenliv. Trots det kan det för en del ungdomar innebära i den tonårstidbegränsade kriminaliteten att klivet ut ur den kriminella banan kan försvåras om de exempelvis har hamnat i brottsregistret eller misslyckats i skolan (a.a.).

Utifrån forskning om kamratgrupper har det visat sig att det finns fyra olika kategorier av barn, de populära, de avvisade, de negligerade och de kontroversiella. De populära är utåtriktade, vänliga, entusiastiska och igångsättande. De negligerade barnen är mindre aggressiva och mer stillsamma och de kontroversiella barnen är omtyckta av några men avvisas av andra. De avvisade barnen vill bli accepterade men avvisas på grund av sitt bråkiga och omogna beteende, och detta förstärks också genom att de försöker hävda sig genom att vara aggressiva. Dessa barn har även oftast ett nätverk av vänner som fungerar som de själva. Barn som är impopulära i kamratgruppen har ofta en bakgrund med konflikter i hemmet och en dålig relation till föräldrarna. De barn som löper risk att få anpassningsproblem längre fram i livet är de avvisade barnen (Evenshaug & Hallen, 2001).

Socialtjänstens yttranden

Tärnfalk (2007) finner påfallande brister i informationen som lämnas i de yttranden som han har granskat. I två tredjedelar av yttrandena finns ingen information om föräldrarnas socioekonomiska förhållanden och huruvida den unga får komma till tals om sin situation och informationen om den brottsliga handlingen varierar mycket. Flertalet av de huvudsakliga insatser som socialtjänsten beskriver är mycket otydliga eller inte beskrivna alls. Tärnfalk (a.a.) sammanfattar resultaten av yttrandena som att det finns en omfattande osäkerhet inom socialtjänsten om vad yttrandet ska inbegripa, vad som anses betydelsefullt för en bedömning av barnets situation, om och hur något ska göras. Yttrandena är mycket svårtolkade i förhållande till vad som är grunderna för olika interventioner, vem som kommer till tals, vad socialtjänsten egentligen har uttalat sig om och på vilka grunder. De insatser som föreslås är mycket otydliga och vaga, det finns ingen systematik i yttrandena vilket gör att det är svårt att tala om socialtjänsten som en enhetlig myndighet (a.a.).

Westfelt & Öbergs (2002:19, a) utvärdering av påföljdsreformen år 1999 visar att den har haft vissa effekter. Dock konstateras att socialtjänstlagens behovsprincip är svårförenlig med de straffrättsliga principerna gällande insatser för unga lagöverträdare. Westfelt & Öberg (a.a) konstaterar att detta bidrar till att göra socialtjänstens roll i rättssystemet oklar. Vidare visar utvärderingen att i två tredjedelar av yttrandena saknas uppgifter om den eventuella insatsens omfattning och/eller hur länge den är tänkt att pågå. Detta förklaras med att socialtjänsten tar hänsyn till individuella vårdbehov (a.a.). I den övervägande delen av yttrandena preciseras inte innehållet i den vård som är planerad vid ett överlämnande. Utvärderingen visar även att en förhållandevis stor andel av de 15-17 åringar som åtalas för brott återfaller. Cirka 70 procent av de ungdomar som dömdes till överlämnande till vård inom socialtjänsten hade inom en tvåårsperiod dömts i domstol igen (a.a.).

Det framkommer i en studie av Gleisner (2005) att yttrandena är uppbyggda i termer av antingen eller, positivt eller negativt. Han menar att yttrandena är en redovisning av uppgifter som talar till klientens fördel eller nackdel eller faktiskt förstärker en positiv eller en negativ bild av ungdomen. Gleisner (a.a.) menar att det kan finnas risker med att socialsekreteraren lyfter fram sådan information som anses stödja den bedömning som har gjorts, resultatet kan då bli att vissa sidor hos ungdomen klarläggs, medan andra faller bort. Studien visar med stor tydlighet att yttrandena skiljer sig åt beroende på hur ingripande den föreslagna insatsen är och att information om den unge presenteras på olika sätt då en mer ingripande insats föreslås.

Sundell m.fl. (2007) anser att utredningsmetodiken inom socialtjänsten behöver utvecklas för att på ett bättre och säkrare sätt kunna identifiera barn som har behov av insatser. Ett stöd i den utvecklingen är att förbättra kunskapen om risk- och skyddsfaktorer hos barn. Om man kan utveckla ett strukturerat bedömningsinstrument kan det även bidra till att utveckla ett gemensamt språk för kommunikation mellan olika uppdragsgivare såsom socialtjänst, rättsväsende, psykiatri och andra behandlande institutioner. Sundell m.fl. (a.a.) menar vidare att detta ökar möjligheterna till likhet inför lagen och stärker rättssäkerheten, dessutom ökar möjligheterna att kunna utvärdera socialtjänstens insatser till barn och unga. För att ett en utredning ska leda till ett riktigt beslut är det av vikt att den insamlade informationen vägs samman på ett bra sätt.

Edvardsson (2003) anser att det är viktigt i utredningsarbetet att kontrollera grundläggande fakta då det kan finnas värderingar och föreställningar som kan göra att information skapas medan annan information undviks på grund av de förhandsuppfattningar som kan finnas om den enskilde. Exempelvis kan det ibland i utredningstexter, enligt Edvardsson (a.a.), stå att

utredaren känner oro för personen ifråga. Detta sätt att skriva lider brist på sakligt intresse, men det fungerar som en psykologisk faktor som skulle kunna förvanska sakligheten i utredningsarbetet. Om en utredare påstår något om verkligheten, så måste det finnas ett redovisat sakligt underlag för det i form av en godtagbar utredningsmetodik, preciserade och säkerställda uppgifter eller hållbara resonemang utifrån uppgifterna till bedömningar (a.a.). Författaren anser att precis som i vetenskapligt arbete bör kritiskt och sakligt utredningsarbete sträva efter samma grundprinciper, där framförallt de två övergripande kraven om explicitet och expansivitet bör eftersträvas. Med explicitet åsyftas att det finns en systematik i förfarandet och att man är övertydlig så att resultatet blir lättförståeligt och kommunicerbart och att man inför sig själv klargör sina egna värderingar i utredningsarbetet. Med expansivitet menas att man i arbetet breddar och fördjupar utredningen så långt det är möjligt och att man försöker se sammanhangen utifrån så många perspektiv som möjligt (a.a.).

Socialtjänstens roll

Tärnfalk (2007) menar att socialtjänstens roll präglas av motstridiga krav på att både beakta barns behov och brottets allvar och att införandet av barnsperspektivet i SoL är komplicerat och svårtolkat, men förväntas vara en central utgångspunkt för socialtjänsten. Resultaten i Tärnfalks studie (a.a.) visar att principen om barnets bästa inte utreds, beaktas eller redovisas i yttranden. I de flesta av yttrandena hänvisas inte till några försök att klarlägga barnets perspektiv eller att den som utreder försöker att sätta sig in i barnets situation. Westfelt & Öberg (2002:19, a) urskiljer fyra förändringar som socialtjänsten har behov av för att på ett bra och tydligt sätt fullfölja sitt uppdrag vad gäller påföljden överlämnande av unga lagöverträdare. För det första behövs ett tydliggörande kring hur socialtjänstens roll inom rättssystemet ska vara, en vårdande eller skyddande insats eller en verkställare av straffliknande insatser. För att socialtjänsten ska ha en rimlig chans att skriva yttranden och vårdplaner som uppfyller de krav som lagstiftningen ställer, så behöver socialtjänsten mer tid att utreda. Socialtjänsten behöver vidare få bättre kunskap om vilka insatser som är effektiva, då det inte finns en gemensam kunskapsbas om vilka problem bland unga som ska åtgärdas av vilka insatser. Westfelt & Öberg (a.a.) påpekar även att det finns behov av ett större utbud av relevanta insatser.

Tärnfalks (2007) undersökning visar att socialtjänstens yttranden har en mycket stor betydelse för domstolarnas val av påföljd och att vad socialtjänsten än gör och hur det motiveras, så följer domstolen socialtjänstens förslag i de flesta fallen. Även utvärderingen av Westfelt & Öberg (2002:19, a) visar att domstolarna i hög utsträckning beaktar socialtjänstens förslag till insatser, detta även i ofullständiga yttranden.

I Finland är det, liksom i Sverige, inte kriminalvården utan de sociala myndigheterna som ansvarar för vård och handläggning av unga lagöverträdare (Korpinen & Pösö i Hill m.fl., 2007). När unga lagöverträdare misstänks för ett brott, begär domstolen in ett yttrande från socialtjänsten där den unges sociala situation och omständigheterna kring brottet beskrivs. Dessa yttranden har fått mycket kritik för att innehållet i dem skiljer sig åt i hög grad beroende på var i landet yttrandena skrivs då de sociala myndigheterna inte har en enhetlig mall (a.a.). Dessa yttranden kritiseras även för att vara alltför brottsfokuserade vilket gör att det skrämmer de unga lagöverträdarna. Ett förslag av ungdomskommittén i Finland har varit att omforma yttrandet på så vis att man istället har två yttranden, där den ena utformas av socialtjänsten med fokus på den unges sociala situation och den andra utformas av övervakare med fokus på brottet och den rekommenderade påföljden (a.a.). Författarna anser att det finländska påföljdssystemet för unga lagöverträdare balanserar mellan å ena sidan att se till barnets bästa och å andra sidan reagera med straffrättsliga medel mot själva brottet. Korpinen

& Pösö (a.a.) anser att risken är stor att huvuduppgifterna inom socialtjänsten och domstolarna grumlas på det viset.

På Irland strävar man efter att utveckla nätverken mellan olika myndigheter såsom domstol, polis, socialtjänst och skola för att förbättra samarbetet kring barn och unga (Buckley & O’Sullivan i Hill m.fl., 2007). Detta framförallt för att det finns få eller inga länkar mellan de olika myndigheterna som handhar barn och unga. Vidare menar Buckley & O´Sullivan (a.a.) att de myndigheter som arbetar med barn och unga på Irland gör det på olika sätt både mellan och i olika regioner. Detta tolkar Buckley & O´Sullivan (a.a.) som att det även gäller rättsväsendet som arbetar med unga lagöverträdare. På Irland finns det olika uppfattningar om hur den nu existerande lagen som berör barn och unga ska kunna förbättras när det gäller barns välfärd och hur man kan gå tillväga för att skydda dem från ogynnsamma omständigheter, såsom att de slutar skolan för tidigt och att de etablerar kriminalitet. Men detta är beroende av om man på Irland kan nå en enhetlig överrenskommelse att genom universella medel omsluta det i ett brett välfärdssystem. Som det ser ut på Irland idag så prioriteras barn och unga som ligger i riskzonen, vilket innebär att det långsiktiga preventiva arbetet får stå tillbaka (a.a.).

Kritiska reflektioner till den tidigare forskningen

Forskning om påföljdssystemet för unga lagöverträdare är relativt överens. Det handlar om att ungdomar som begår brott ska särbehandlas i lagen då de inte anses vara mogna och inte fullt ut kan se konsekvenserna av sitt handlande. Även forskningen kring vilka faktorer som ger ökad risk för långvarig brottslighet är enstämmig. De centrala riskfaktorerna är tidig brottslig debut och antisocialt beteende. Dock ställer vi oss tveksamma till individprediktion då risken för stämpling är stor. Individer tvingas ibland in i sociala system med risk för att bli stämplade som avvikande eller kriminella, vilket kan innebära att individen försöker leva upp till den rollen (Payne, 2002). Då det handlar om de olika orsaksförklaringarna till brottslighet tror vi inte att det endast finns en orsaksförklaring. Vi tror att det är flera olika faktorer som samspelar på såväl individ-, grupp- och samhällsnivå och att tidig prediktion av potentiella lagöverträdare endast kan ske på grupp- och samhällsnivå. Detta på grund av att forskning visar att en del barn och ungdomar har så kallad resilience, eller motståndskraft, vilket gör att de utvecklas väl trots miserabla omgivande förhållanden (Broberg m.fl., 2005).

Teoretiska perspektiv

Tänkbara teoretiska perspektiv till denna studie kan bland annat vara KASAM, social- psykologisk teori, kognitiv teori eller symbolisk interaktionism. KASAM är ett salutogent synsätt som handlar om att stärka skyddsfaktorerna runt individen. På så sätt minskas risken att utveckla social problematik (Ander m.fl., 2005). Trots att denna studie har fokus på skyddsfaktorer har inte KASAM valts på grund av att det är många andra faktorer i den unges liv som kan påverka hur väl denne utvecklas och i vilken kontext. Socialpsykologisk teori behandlar bland annat sociala relationer och stämpling, vilket har viss betydelse i denna studie (Payne, 2002). Den kognitiva teorin handlar om perception eller tolkning av omgivningen, vilket skulle vara relevant för denna studie då socialsekreterarna som skriver yttrandena i viss mån tolkar den information som de får (a.a.). Symbolisk interaktionism skulle vara passande då denna teori tar hänsyn till människans sociala förmåga att relatera till andra och det är således i den sociala relationen som människan skapas (Johansson, 2004). De teorier som nämnts ovan är alla relevanta för denna studie, de analysredskap som dock företrädesvis används är utvecklingspsykologi, utvecklingsekologi och preventionsteori. Utvecklingspsykologi och utvecklingsekologi används då det är ungdomsbrottslighet som är i fokus i denna studie och att analysera utifrån dessa teorier ger en förståelse för de faktorer

som kan påverka den unges utveckling. En förståelse för hur barns utveckling normalt sett ser ut och även vilka faktorer som kan påverka utvecklingen negativt uppnås (Evenshaug & Hallen, 2001, Bronfenbrenner, 1979). Preventionsteori innebär att straffet är medlet för att förhindra brottslighet. De förebyggande effekterna delas in i allmänprevention och individualprevention. Allmänprevention innebär att de gemensamma värderingar och normer som finns i samhället gör att den tänkbara brottslingen avstår, individualprevention innebär att den individ som straffas låter bli att begå brott i framtiden och att denne lär sig en läxa av straffet (Granath, 2002).

Utvecklingspsykologi

Barns utveckling sker i samspel med den sociala omgivningen. Det är genom samspel och anknytning till vuxna under spädbarnstiden som grunden till social och personlig utveckling läggs (Evenshaug & Hallen, 2001). Barns förståelse av sig själva och andra fortsätter att utvecklas in i ungdomsåldern och benämns som självexponering. Detta innebär att barn och ungdomar ger ut information om sig själva för att få föräldrarnas eller vännernas godkännande. I ungdomsåren är det viktigare för de flesta att få acceptans från vännerna (von Tetzchner, 2005). Självexponering fyller viktiga funktioner för barn och ungdomar, bland annat uppnås ett självförtydligande genom att uttrycka vad de menar. I ungdomsåren bidrar självexponering till att etablera gemensamma attityder inom kamratgruppen (a.a.). Att förstå hur olika faktorer bidrar till barns utveckling är målet för utvecklingspsykologin och antaganden görs om vilka riskförhållanden som kan leda till avvikelser för individen (a.a.). Utvecklingspsykologin tar hänsyn till faktorer som sårbarhet, risk och skydd. Dock finns det alltid bland barn som löper allvarlig risk för felutveckling några som klarar sig bra. Detta förklaras med att dessa barn är motståndskraftiga mot negativa influenser och har en förmåga att anpassa sig till förändringar i omgivningen. De använder också flexibla strategier när de möter sociala och personliga utmaningar (a.a.).

Identitetsutveckling

Identiteten utvecklas som ett resultat av ett ökande socialt deltagande och förståelse av sig själv, sina relationer och sin plats i samhället. Det handlar således om att konstruera en personlig mening vilket är en tolkning av sociala sammanhang och relationer till andra människor. Ju äldre individen blir desto större delar av omvärlden omfattas av detta meningsskapande och därmed blir även det sociala sammanhang, som individen anser sig vara en del av, större. Identitetsbildningen är en del av en mer omfattande process där individen skapar mening och sammanhang i sin omvärld och även finner sin plats i samhället. Detta synsätt tar fasta på hur individen tolkar och reagerar på de sociala händelserna och det är inte det som faktiskt händer som är avgörande. Identitetsprocessen är en del av den personliga och sociala utvecklingen från småbarnsåldern och genom hela livet, även om det som sker i ungdomsåldern kan vara starkt styrande för vilka sammanhang en individ kommer att ingå i som vuxen (von Tetzchner, 2005).

Moralutveckling

För ungdomar vars moralutveckling är relativt välutvecklad är risken för långvarig kriminalitet tämligen liten, dock kvarstår risken att lockas, övertalas eller luras till att begå lagbrott vid enstaka tillfällen då moraluppfattningen inte är färdigutvecklad (Gråberg & Klefbom, 2007). Med moral menas en förmåga att förstå och bete sig i enlighet med vissa regler. Moralutvecklingen under barndomen är nära relaterad till både den kognitiva och emotionella utvecklingen, och i tonåren bör föreställningarna om vad som är rätt och fel integreras i identiteten (Frisén & Hwang, 2006). Moralen har tre dimensioner; kunskap, beteende och känsla och dessa är beroende av varandra, dock inte på något entydigt sätt. Man

kan exempelvis veta att man gör fel men behöver för den skull inte få skuldkänslor (Carlsson, 1987). Intensiteten i barnets skuldkänslor avgörs till stor del av vilka värderingar som grundlagts i familjen och i kamratgruppen (Havnesköld & Risholm Mothander, 2002). Även om individen inte känner skuld inför ett begånget normbrott, kan det dock förekomma en omedveten bestraffning av sig själv. Det kan även hända att individen försöker neutralisera normbrottet så att det personliga ansvaret inte behöver tas (a.a.). Kohlberg (von Tetzchner, 2005) menar att moralutvecklingen hänger samman med barnets mognad och miljö. Kohlberg (a.a.) konstruerade en utvecklingslinje för moral som består av sex olika nivåer. I de senare stadierna i utvecklingslinjen börjar barnet, eller ungdomen, att förstå att regler är till för att följas och nästa steg blir att inse lagarnas och reglernas relativa karaktär, alltså att en lag kan uppfattas som orättvis men den måste ändå följas.

Utvecklingsekologi

Bronfenbrenner (1979) ansåg att utvecklingspsykologin endast tog hänsyn till individuella faktorer och att kontexten inte hade betydelse för individens utveckling. Bronfenbrenner skapade utifrån detta en vidareutveckling av teorin, denna innebär att utveckling sker i en kontext och i samspel med omgivande faktorer. Människor ingår således i skilda kulturella och sociala sammanhang som vi påverkar och blir påverkade av (von Tetzchner, 2005). Bronfenbrenner utarbetade en modell som beskriver de omgivande faktorerna runt individen och hur de interagerar med varandra (Broberg m.fl. 2005). I modellen beskrivs fyra olika system; mikro-, meso-, exo- och makrosystemet. Mikrosystemet innefattar individen och det närmaste nätverket, såsom familj, kamrater och skola. De olika små systemen inom mikrosystemet samspelar med varandra och denna interaktion får betydelse för vilken relation de olika mikrosystemen får till varandra (a.a). Utifrån de olika mikrosystemens interaktion med varandra formas mesosystemet. I exosystemet ingår större sociala kontexter där barnet inte direkt utgör en del av men som är viktig för barnets och familjens fungerande. Den innefattar exempelvis familjens sociala nätverk och föräldrarnas arbetsplatser (von Tetzchner, 2005). Makrosystemet omfattar samhällets institutioner samt normer och värderingar på nationell nivå vilken påverkar de andra systemen i barnets omgivning (Meeuwisse & Swärd, 2002). Det är den inbördes påverkan i de olika systemen som fungerar som varje barns alldeles särskilda uppväxtmiljö. Med tiden sker förändringar inom systemen och i relationen mellan systemen och barnets sociala nätverk blir allt större och mer komplext (Bronfenbrenner, 1979).

Preventionsteori

De flesta som begår brott är tillfällesbrottslingar, dock finns det en liten grupp som är återfallsförbrytare och de står också för den största delen av de begångna brotten (Wikström m.fl., 1994). Att samhället ska reagera på kriminellt beteende och att reaktionen är riktad mot den som förövat brottet anses som självklart (Sarnecki, 2003). Brottsprevention syftar till att förebygga att brott begås och även att avgränsa brottsligheten från andra sociala och individuella problem (Sahlin, 2000). Sarnecki (2003) framhåller tre olika preventionstyper och dessa är; primär, sekundär och tertiär prevention. Primär prevention riktar insatserna mot hela befolkningen, sekundär prevention riktas mot riskgrupper och då identifieras exempelvis personer i riskzonen för framtida kriminalitet. Den tertiära preventionen riktas mot personer som redan har begått kriminella handlingar, denna typ av prevention syftar till att avskräcka individen från fortsatt kriminalitet (Sarnecki, 2003). Sahlin (2000) beskriver ytterligare två typer av prevention, situationell och social. Den situationella preventionen innebär att tillfällena att begå brott minskas, exempelvis genom bättre bevakningsinsatser. Den sociala preventionen syftar till att minska benägenheten att begå brottsliga handlingar, till exempel genom strukturella åtgärder såsom insatser i socialt utsatta stadsdelar (Sarnecki, 2003). Den

teori som är den mest framträdande inom detta område är det preventionsteoretiska perspektivet. Detta innebär att straffet är ett medel för att förhindra brottsligt beteende. De preventiva effekterna som straffen normalt sett delas in i är allmänprevention och individualprevention (Granath, 2002).

Allmänprevention

Det allmänpreventiva synsättet går ut på att förebygga de kriminaliserade handlingarna i allmänhet genom hot om straff som riktas mot hela befolkningen (Sarnecki, 2003). Allmänprevention kan verka både direkt och indirekt där den direkta handlar om avskräckning och den indirekta gäller lagstiftningens normbildande karaktär (a.a.). Samhällets normer och värderingar fastställs ofta i lagar och införlivandet av dessa normer hos individen sker oftast mycket tidigt (Wikström m.fl., 1994). Avskräckning från brott bygger på tanken att kriminellt beteende är rationellt och att en presumtiv lagöverträdare beräknar risken inför en kriminell handling och kommer fram till att straffet för att begå brottet är för högt. Hotet om bestraffning medför att befolkningen antar gemensamma normer och värderingar kring rätt och fel (Granath, 2002). Sahlin (2000) beskriver primär prevention såsom att motverka att problem utvecklas i framtiden, och detta kan likställas med allmänprevention. Den primära preventionen ska främja en god utveckling hos barn och ungdomar i allmänhet (a.a.). Det allmänpreventiva syftet är också sammankopplat med de straffrättsliga principerna om proportionalitet, förutsebarhet och konsekvens. Straffet ska följaktligen stå i proportion till brottet, lagöverträdaren ska kunna förutse hur länge straffet ska fortgå och en konsekvens ska utdelas i nära anslutning till brottet (Granath, 2002).

Individualprevention

Individualprevention syftar till att avskräcka den eller de personer som redan har begått kriminella handlingar så att de inte återfaller i brott (Sarnecki, 2003). Det svenska påföljdssystemet för unga lagöverträdare utgår främst från individualpreventiva åtgärder (Granath, 2002). Sarnecki (2003) beskriver dessa tre åtgärder; individuell avskräckning, inkapacitering och behandling. Den individuella avskräckningen innebär att genom att uppleva vad bestraffning för ett brott medför förväntas individen avhålla sig från att fortsätta den kriminella banan. Dock kan detta medföra vissa problem, om individen exempelvis har begått ett flertal brott och klarat sig utan bestraffning eller om den bestraffning som utdöms inte är obehaglig för individen är det inte säkert att denne avhåller sig från att fortsätta att begå brottsliga handlingar. Inkapacitering handlar om att frihetsberöva individen, på så sätt begränsas individens frihet och möjligheterna att begå brott inskränks. De behandlingsåtgärder som vidtas mot en individ bör bero på vad som orsakar det brottsliga beteendet (Sarnecki, 2003). Granath (2002) menar att de skärpningar som har gjorts i LUL mer syftar till att avskräcka ungdomar från brottslig verksamhet än att vårda och behandla dem.

Metod

Kvalitativa och kvantitativa metoder är i grunden lika på det viset att de har gemensamma mål, båda tillvägagångssätten är inställda på att ge en bättre förståelse av samhället och av hur individer på mikro-, meso- och makronivå påverkar varandra (Holme & Solvang, 1997). Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa två metoder är att i kvantitativa metoder ombildas den insamlade informationen till mängder och siffror och utifrån det görs statistiska analyser. I kvalitativa metoder är det forskarens tolkning och uppfattning av den insamlade informationen som är det primära, och forskaren kan eller bör inte omvandla tolkningar av dessa till siffror (a.a.). Kvalitativa data och metoder har sin styrka i att de visar på helhetsbilder som ger bättre förutsättningar för en större förståelse för sociala processer och

kontexter. Utifrån den nära kontakt kvalitativa metoder skapar till undersökningsenheterna, så öppnar den även upp för en bättre uppfattning av den enskilda individens livssituation. Kvantitativa metoder däremot har sin styrka i att forskaren kan göra statistiska generaliseringar (a.a.). Anledningen till att kvantitativa metoder inte valdes som metod är att de ger information som inte ger utrymme för individuell anpassning. Man begränsas till frågor och kategorier som gäller alla enheter i undersökningen (a.a.).

Metodval

Till den här studien har två kvalitativa forskningsmetoder valts för att försöka förstå hur socialtjänsten motiverar val av förslag till påföljd för unga lagöverträdare. Målet är följaktligen att få så uttömmande beskrivningar som möjligt kring det specifika i ämnet och inte söka efter allmänna åsikter (Kvale, 1997). Utifrån denna studies syfte är en kombination av dokumentstudie och semistrukturerade intervjuer ett bra sätt för att få en fördjupad kunskap om hur socialtjänsten motiverar val av förslag till påföljd för unga lagöverträdare. Metodvalet är således triangulering av två kvalitativa metoder. Triangulering innebär att två eller flera olika metoder kombineras för att uppnå en djupare förståelse, och Silverman (2005) menar att genom att exempelvis kombinera observationer med intervjuer ger en mer heltäckande bild av det man studerar. Om man använder sig av flera olika metoder och resultaten blir ungefär desamma kan undersökningens analytiska slutsatser stärkas (Ejvegård, 2003). Genom dessa två metoder hoppas vi kunna få en mer övergripande bild av hur socialtjänsten motiverar sina val av förslag till påföljd, och på så sätt uppnå en fördjupad kunskap. Dokumentstudien och de semistrukturerade intervjuerna kompletterar varandra med empiri.

Dokumentstudie

I denna studie är avsikten med dokumentstudien att försöka få en bild av om, och i så fall hur, lagförändringen 1 januari 2007 påverkat yttrandets utformning och val av förslag till påföljd, därför användes domar och yttranden som källor (Holme & Solvang, 1997). Vi har studerat 31 yttranden och domar från år 2004 och 27 yttranden och domar från år 2007. Dessa kommer att redovisas utan variabler såsom kön och ålder, detta på grund av att inom urvalet har dessa variabler ingen betydelse för denna studie. Detta eftersom kunskap vill erhållas generellt om hur socialtjänsten motiverar val av förslag till påföljd för unga lagöverträdare. När en källgranskning genomförs är det viktigt att få klarhet i om källan verkligen är vad den utger sig för att vara, detta kan vara beroende av faktorer som upphovsman, tid och plats, förhållande till andra källor, språklig stil och så vidare (a.a.). Då det är tingsrättsdomar och yttranden från socialtjänsten som granskats anser vi källan vara av äkta art. Vidare menar Holme & Solvang (a.a.) att källans ursprung och upphov bör undersökas. En granskning av vilket förhållande nedtecknaren står i till det innehåll denne berättar om är viktig, liksom om informationen är självupplevd eller om det är information denne har fått från andra. Yttrandena som socialtjänsten skriver är källor med information som kan betraktas som en andrahandskälla. Socialsekreteraren som skriver yttrandet använder information som delgivits av den unge och dennes familj, och i det fall det finns tidigare kännedom om ungdomen inom socialtjänsten tas den informationen också i beaktande. Det är således inte självupplevd information som skrivs.

Intervjuer

I en kvalitativ intervju är syftet att få beskrivningar av den intervjuades kunskaper, för att sedan tolka dessa hermeneutiskt, vilket syftar till att förstå textens mening och en strävan efter att se helheten. Semistrukturerade intervjuer är särskilt lämpliga då beskrivningar och självuppfattningar av vissa nyckelpersoner är intressanta för undersökningen (Kvale, 1997).

Detta stämmer väl med denna studies syfte då kunskap ville erhållas om hur socialsekreterarna som skrivit yttranden i ungdomsmål resonerar kring uppdraget. Socialsekreterarna är således respondenter då de har berättat om en företeelse som de själva är, eller har varit, delaktiga i (Holme & Solvang, 1997). Semistrukturerade intervjuer används för att få ett rikare empiriskt material vilket man kan få med frågor som har en högre grad av öppenhet (Hartman, 2004). Enligt Kvale (a.a.) är den viktigaste fördelen med kvalitativa intervjuer öppenheten, och med det menar han att det inte finns någon standardteknik för att genomföra intervjuer. Dock finns det ett antal beslut som måste fattas i samband med de olika stadierna av en intervjuundersökning. Det kan exempelvis röra frågor som; hur många intervjuer behövs, hur intervjuerna ska analyseras och så vidare. Kvale (a.a.) menar vidare att den största delen av intervjuprojektet bör ha ägt rum innan själva intervjuerna genomförs. Han menar med detta att forskarna bör ha en teoretisk förståelse av det fenomen som skall undersökas och att det krävs kunskap om ett fenomen för att kunna ställa viktiga frågor.

Tillvägagångssätt

Litteratursökning

För att insamla lämplig litteratur till studien användes databaser såsom Libris, Diva, Google, Google Scholar och Science Direct. Sökorden och begreppen har bland annat har varit; ungdomskriminalitet, unga lagöverträdare, socialtjänstens roll i straffprocessen för unga lagöverträdare, yttranden, brottsprevention och juvenile delinquents. Fjärrlån har gjorts från exempelvis biblioteken i Kalmar, Stockholm och Jönköping. På Almedalsbiblioteket i Visby har relevant litteratur lånats. Rapporter har skrivits ut från hemsidor på Internet som tillhör FoU, Socialstyrelsen, BRÅ, SIS och Svenska kommunförbundet. Propositioner har vi kunnat läsa på riksdagens hemsida på Internet. Utifrån litteraturlistor i C- och D-uppsatser, och andra relevanta rapporter för denna studie, har tidigare forskning sökts och då även internationell litteratur.

Urval

Till dokumentstudien har brottmålsdomar och yttranden avseende unga lagöverträdare undersökts från Gotlands tingsrätt. Urvalet till dokumentstudien var alla unga lagöverträdare som var mantalsskrivna på Gotland och mellan 15-17 år. Vi har även begränsat urvalet till att gälla endast åren 2004 och 2007, detta för att få en bild av hur domarna utfaller och om det går att skönja en förändring sedan lagförändringen 1 januari 2007. Då vi har med alla domar och yttranden från dessa två år anser vi att detta är en totalundersökning av det specifika urvalet. Patel & Tebelius (1987) menar att totalundersökning innebär att man samlar information om alla individer i en viss grupp, organisation eller samhälle.

Kvale (1997) anser att antalet nödvändiga respondenter beror på studiens syfte. Utifrån denna studies syfte borde ett lämpligt urval vara en handfull intervjupersoner, då det även framkommer av yttrandena att det endast är ett begränsat antal personer som skriver yttranden i ungdomsmål. Vi har intervjuat fyra respondenter som har skrivit yttranden de aktuella åren. Enligt Holme & Solvang (1997) är urvalet till intervjuerna en avgörande del för att kunna uppnå syftet med studien. Det kriteriet för urval som vi använt oss av är att respondenterna ska ha skrivit yttranden. När vi studerade yttrandena skrev vi ner alla namn på socialsekretare som skrivit under yttrandena från båda de jämförande åren och utifrån detta blev det ett slumpmässigt urval (Marlow, 2000).

Genomförande

Insamling av domar och yttranden gjordes hos Gotlands tingsrätt. Då domar och yttranden är offentliga handlingar när de vunnit laga kraft så fanns inget hinder att gå igenom dem. Domar där den tilltalade var mellan 15-17 år samlades in från åren 2004 och 2007 och kopierades för att senare kunna gå igenom dem. De yttranden som socialsekreterare har skrivit till dessa domar kunde beställas av receptionisten hos tingrätten. Dessa gick vi sedan igenom för att få en bild av hur socialtjänsten har utformat yttrandena. Vi hade sammanställt en frågemanual som vi beaktade när vi gick igenom yttrandena (se bilaga 3). Utifrån dessa frågor tolkade vi innehållet i yttrandet och de båda åren jämfördes med varandra.

Inför intervjuerna sammanställdes en intervjuguide (se bilaga 3). Holme & Solvang (1997) menar att en intervjumanual är en bra handledning till intervjun, detta för att säkerställa att alla frågor kommer med, dock är det inte så viktigt att den följs exakt, det kan under intervjun komma upp andra tankar som fördjupar de frågor som manualen innehåller. Vid samtliga intervjutillfällena deltog båda forskarna, detta för att få en större och bredare informationsmängd. Det negativa med att vara två intervjuare är dock att respondenterna kan uppleva en ojämn maktfördelning (Skau, 2001). Dock antas att respondenterna i denna studie inte skulle få några negativa konsekvenser av att intervjuas av två personer då de endast refererar till sitt arbete och inte till personliga angelägenheter.

Intervjuerna som gjordes med de fyra respondenterna ägde rum på deras respektive arbetsplatser, detta föll sig naturligt då frågan kom upp när de hade tid till förfogande och för respondenterna var det enklast att vi kom till dem. Även att intervjuerna genomfördes på deras respektive arbetsplatser borde ha medverkat till att de känt sig säkrare i intervjusituationen. Vi hade inför intervjuerna lånat en kassettbandspelare på högskolan på Gotland. När man tänker använda en bandspelare är det viktigt att tänka på att respondenterna kan bli besvärade och hämmade i situationen (Silverman, 2005). Dock upptäckte vi, när den första intervjun skulle genomföras och vi fick tillstånd av respondenten att spela in intervjun på band, att bandspelaren var trasig, vilket gjorde att vi antecknade istället. Detta gjorde vi även till den andra intervjun som ägde rum samma dag. Till den tredje intervjun hade vi med oss bandspelare, men efter att ha frågat om respondenten godkände bandinspelning och denne svarade nej så antecknades även denna intervju. Likaså den fjärde intervjun antecknades.

Nackdelen med att anteckna vid intervjutillfällena är att intervjuarna inte fullt ut kan koncentrera sig på frågorna och svaren. Detta försökte vi avhjälpa genom att en av oss ställde frågorna och den andra antecknade. Fördelen med att inte använda bandspelare är att respondenterna kan känna sig bekvämare i situationen (Silverman, 2005). Intervjuerna tog cirka en timme vardera att genomföra och direkt efter att intervjuerna var färdiga överfördes anteckningarna till en enhetlig text. Att överföra anteckningarna omedelbart är ett bra sätt för att inte förlora något ur minnet (Marlow, 2000).

Metodkritik

När man värderar skriftliga källor så är fyra kriterier viktiga att beakta. Dessa är äkthet, tidssamband, oberoende och tendensfrihet. Med äkthet menas att källan ska vara den som den utger sig för att vara (Thurén, 2005, Holme & Solvang, 1997). Då vi inhämtat domar och yttranden från tingsrätten anser vi att de är pålitliga. Med tidssamband avses att vara medveten om att ju längre tid som har gått mellan en händelse och källans berättelse om det som den berättar om, desto större anledningar finns att ifrågasätta källan (Thurén, 2005). Då syftet var att göra en jämförelse av yttranden skrivna år 2004 och år 2007 för att få en bild av om lagförändringen haft någon inverkan på val av påföljd för unga lagöverträdare så är

tidssambandet medvetet och relevant för den här studien. Med oberoende menas att källan inte ska vara ett referat eller en kopia av en annan källa (a.a.). Eftersom vi inhämtat domar och yttrande från tingsrätten så är de originaldokument. Med tendensfrihet avses att man inte ska behöva tvivla på källans bild av verkligheten på grund av någons personliga, ekonomiska eller andra intressen att snedvrida verkligheten.

En nackdel med studiet av skriftliga källor är risken att källorna bygger mer på författarens tolkningar än på en objektiv bild av verkligheten (Thurén, 2005). Vi har varit medvetna om detta i dokumentstudien då det i tidigare forskning har framkommit att objektiviteten i yttranden är problematiskt (Edvardsson, 2003). Dessutom finns det ingen enhetlig eller standardiserad mall för hur yttranden ska skrivas vilket medför att utformningen varierar mycket. En annan nackdel med att använda dokument som källa är att man inte kan ställa kompletterande frågor till materialet. En fördel kan dock i en dokumentstudie vara att man som forskare kan använda sig av flera källor för att få bredare information om det som är av största betydelse för studiens syfte (Holme & Solvang, 1997).

Kvalitativa liksom kvantitativa forskningsprocesser har en sak gemensamt och det är att inget av dessa tillvägagångssätt är förutsättningslösa, däremot utgår de båda tillvägagångssätten från vissa val och förutsättningar som kan variera från forskare till forskare. Dessa förutsättningar innebär för det första att en forskare har en förförståelse av den företeelse som de ska studera där man utifrån förförståelsen kommer fram till olika definitioner av problemet. För det andra har forskaren med sig en del socialt baserade fördomar eller förutfattade meningar när man närmar sig problemet, vilka kan bestå av värderingar som resulterar i en inbördes överrensstämmelse (Holme & Solvang, 1997). Då vi har en viss förkunskap om ämnet unga lagöverträdare finns risk för att vår förförståelse påverkar hur vi närmar oss studiens syfte. Vår förhoppning och strävan är dock att vi genom hela arbetet ska kunna förhålla oss neutrala, objektiva och inte lägga värderingar i den information som framträder. Vi är medvetna om att denna förkunskap kan leda till förhastade slutsatser och att det även finns risk för att man tolkar materialet i enlighet med förförståelsen.

Triangulering som metod kan ge ett rikare empiriskt material, dock bör beaktas att när metoden används så utgår man ofta från tanken att den ska kunna ge en bredare bild av det fenomen som studeras (Silverman, 2005). Djurfeldt m.fl. (2006) betonar att de metoder som används måste reflekteras över på ett betydelsefullt sätt för att forskningen inte ska bli trivial. Vi har använt oss av två kvalitativa metoder som är tänkta att komplettera varandra med kunskap. Dokumentstudien har använts för att undersöka om förslagen till val av påföljd har förändrats mellan de två jämförande åren. Intervjuerna har använts för att söka förståelse om hur socialtjänsten motiverar val av förslag till påföljd för unga lagöverträdare. Vår uppfattning är att metoderna kompletterar varandra på ett bra och relevant sätt och risken för att studien ska bli trivial bedöms som liten.

Att inte använda bandspelare vid intervjuerna kan ha gjort att vi missat nyanseringar i intervjuerna, såsom korta ord och uttryck som kan vara betydelsefulla, pauser under intervjuerna där det till exempel framgår att respondenten funderar eller är tveksam, röstläget på respondenten och så vidare. Kvale (1997) menar att en intervjuutskrift är avkontextualiserad, en intervju äger rum i ett sammanhang vilket kan vara svårt att fånga upp om det endast förs anteckningar vid intervjutillfället. Vi är medvetna om att dessa faktorer har betydelse för hur ingående det empiriska materialet kan tolkas, det som talar till studiens fördel vad gäller detta är att samtliga intervjuutskrifter har verifierats av respondenterna.