AFASI En litteraturstudie om kommunikation vid afasi orsakad av stroke

Hälsa och samhälle

AFASI

EN LITTERATURSTUDIE OM

KOMMUNIKATION VID AFASI ORSAKAD AV

STROKE

JESSICA JÖNSSON

THERÉSE PERSSON

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

46-55 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

AFASI

EN LITTERATURSTUDIE OM

KOMMUNIKATION VID AFASI ORSAKAD AV

STROKE

JESSICA JÖNSSON

THERÉSE PERSSON

Jönsson, J & Persson, T

Afasi. En litteraturstudie om kommunikation vid afasi orsakad av stroke.

Examensarbete i omvårdnad 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle,

utbildningsområde omvårdnad, 2007.

Afasi är ett samlingsnamn för språkliga skador och kan drabba människor i alla åldrar. Cirka 12 000 personer drabbas årligen i Sverige av afasi vilket är en vanlig åkomma efter stroke. Individen med afasi och dennes anhöriga känner en

frustration då de inte kan kommunicera med varandra, sjuksköterskan går här in och stöttar både patient och anhöriga. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa kommunikationen mellan sjuksköterska och patient med afasi.

Frågeställningarna var: vilka metoder använder sjuksköterskan för att

kommunicera med patienten? Hur upplever sjuksköterskan kommunikationen med patienter med afasi? Hur upplever patienten sin situation vid

kommunikationssvårigheter? Litteraturstudien omfattar både kvalitativa och kvantitativa studier. Resultatet visade att sjuksköterskans kommunikations -metoder består av att skapa en relation med patienten, visa empati, använda fysisk beröring, kroppsspråk samt humor. Sjuksköterskan känner empati för patienten och hon upplever patientens situation som tragisk och stöttar honom genom att visa uppmärksamhet och uppmuntran. Patienten kan känna sig frustrerad och deprimerad av att inte kunna uttrycka sig verbalt. Resultatet diskuteras utifrån Virginia Hendersons omvårdnadsteori. En konversation behöver inte innehålla ord, utan en förståelse kan även nås genom att använda kroppsspråk och fysisk beröring.

Nyckelord: afasi, kommunikation, patient, relation, sjuksköterska, stroke,

APHASIA

A LITERATURE REVIEW ABOUT

COMMUNICATION AT APHASIA CAUSED BY A

CEREBROVASCULAR ACCIDENT

JESSICA JÖNSSON

THERÉSE PERSSON

Jönsson, J & Persson, T

Aphasia. A literature review about communication at aphasia caused by a cerebrovascular accident.

Degree Projekt, 10 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Health

and society, Department of Nursing, 2007.

Aphasia is a common name for several speech disabilities and this can affect people in all ages. Approximately 12 000 people develop aphasia every year in Sweden and it is a common sequel after a cerebrovascular event. The patients and their relatives feel a frustration when they can not communicate with each other, and the nurse needs to support both parties. The aim of this review-study was to illuminate the communication between the nurse and the patient with aphasia. The questions at issue were: which methods does the nurse use when communicating with the patient? How does the nurse experience the communication with patients who have aphasia? How does the patient experience the situation when having difficulties to communicate? This literature study is based on qualitative and quantitative studies. The results show; that methods used by the nurse to communicate include the ability to create a relationship with the patient, show empathy, use physical touch, body language and humour. The nurse experience sympathy for the patient and find the situation most tragic. She or he supports the patient by showing attention and encourage. The patient can be frustrated and depressed by not being able to verbally express himself/herself. The results are discussed on the basis of Virginia Henderson’s theory. A conversation does not necessarily need words, comprehension might also be achieved by using body language and physical touch.

Keywords: aphasia, cerebrovascular accident, communication, experience, nurse,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Symtom vid hjärninfarkt 6

Symtom vid hjärnblödning 6

Behandling 7

Komplikationer efter en stroke 7

Lagar 7 Sjuksköterskans ansvarsområde 7 Teoretisk referensram 8 Kommunikation 8 Afasi 9 Talterapi 10

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 11

METOD 11 Artikelsökning 11 Avgränsningar 12 Artikelgranskning 13 Databearbetning 13 RESULTAT 14

Skapa en relation mellan sjuksköterska och patient 14

Att visa empati 15

Påverkan vid stress 16

Fysisk kontakt 16 Kroppsspråk 17 Humor 17 Patientens upplevelser 17 DISKUSSION 18 Metoddiskussion 18 Resultatdiskussion 20 SLUTORD 23 REFERENSER 24 BILAGOR 26

INLEDNING

Stroke utgör en av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden och det är oftast äldre personer som insjuknar. Det är ovanligt att personer insjuknar i yngre åldrar. Cirka 10 000 personer avlider årligen i stroke i Sverige och hälften av dessa är över 75 år (Hamilton, 2000). Stroke orsakas av en störning i hjärnans

blodförsörjning och till följd kan individen drabbas av afasi vilket är en dold funktionsnedsättning och innebär att personen har svårt att förstå, tala, läsa och/eller skriva. Sjukdomen kan även orsakas av trafikolyckor, idrottsskador eller traumatiska skador. Även om personen inte kan uttrycka sina tankar språkligt och skriftligt, så är intellektet oftast normalt. Afasi är ett samlingsnamn för språkliga skador och kan drabba personer i alla åldrar. I Sverige drabbas årligen cirka 12 000 personer av afasi varav cirka 35 % (4000 personer) drabbas i yrkesverksam ålder (Afasiförbundet, 2006).

Efter att ha gjort denna litteraturstudie hoppas vi kunna få en god insikt i hur sjuksköterskans kommunikation kan se ut med patienter som drabbats av afasi på grund av en stroke. Som blivande sjuksköterskor tycker vi att det är viktigt att öka förståelsen i bemötandet av patienter med afasi.

BAKGRUND

Stroke som också benämns slaganfall eller cerebrovaskulär sjukdom (CVS) innebär en hastigt inträffande cirkulationsrubbning i hjärnan (Widén, 1995). Genomsnittsåldern för att drabbas är 75 år. Män drabbas i större utsträckning än kvinnor i samma ålder, men det finns ändå fler kvinnor som drabbas av stroke eftersom kvinnor lever längre än män. Medelåldern för att insjukna i stroke är för kvinnor 77 år och för män 73 år (Hernborg, 2006).

Stroke

I detta avsnitt om stroke kommer patofysiologi, riskfaktorer, symtom, behandling samt komplikationer efter en stroke beskrivas.

Patofysiologi

Människan föds med ett åtskilliga neuron vilka man långt ifrån kommer att kunna använda. Hjärnan har en hög reservkapacitet vilket kommer till användning när det av någon anledning finns behov att ersätta funktionen i de skadade neuronen. Det har påvisats att hjärncellerna kan utökas genom att det finns aktiva stamceller i hjärnan vilka kan mogna och det då bildas nya nervceller (Ericsson & Ericsson, 2002).

Vid födseln har båda hjärnhalvorna lika förmågor och under de första åren sker en specialisering där den ena hjärnhalvan står för mer finmotorik än den andra. När denna procedur är färdigutvecklad blir individen mer känslig för neurologiska bortfall och skador (a a).

Hos 80-90 % av befolkningen dominerar vänster hjärnhalva vilket innebär att dessa personer är högerhänta. Språkförmågan är belägen i vänster hjärnhalva, en

skada i denna del medför att talförmågan påverkas och man drabbas av afasi. Personen kan även bli deprimerad (a a).

Höger hemisfär är hos de flesta den ickedominerande delen. Denna del styr individens emotioner. Perceptionsproblem till exempel neglect kan uppkomma vid skada på höger hemisfär (a a). Neglectfenomenen innebär omedvetna uppmärksamhetsbrister på vänster sida eller förnekelse av den vänstra kroppshalvan vilket kallas anosognosi (Nyman & Bartfai, 2000). Även

psykologiska besvär såsom bekymmerslöshet och bristande sjukdomsinsikt kan förekomma (Ericson & Ericson, 2002).

En hjärninfarkt uppstår om blodtillförseln till hjärnan inte räcker till på grund av en trombos eller en kärlförträngning. Trombosen kan bildas direkt i hjärnan men kan också vandra med blodet (embolier) från hjärtat eller från de större

pulsådrorna till hjärnan. Hjärnans ämnesomsättning är väldigt hög och behöver en ständig tillförsel av blod, syre och glukos eftersom det inte finns några

energireserver i hjärnan. Vid en hjärninfarkt är blodcirkulationen inte helt

upphävd och därför drabbas endast en del av hjärnan. 85 % av patienterna drabbas av en hjärninfarkt och 15 % av en hjärnblödning (Widén, 1995).

Hjärnblödning kan orsakas av att ett blodkärl brister inuti hjärnan (intracerebral blödning) eller på ytan mellan hjärnans mjuka hinnor (subaraknoidalblödning). Om en person utsätts för ett slag mot huvudet räknas detta inte in i

strokebegreppet (a a).

Riskfaktorer

Det finns ett flertal riskfaktorer att drabbas av stroke. Dessa är hypertoni, hyperlipidemi, koagulationsrubbningar, hjärtrytmrubbningar, övervikt och diabetes mellitus vilka är fysiologiska riskfaktorer. En individs levnadsstil påverkar också risken av att drabbas såsom rökning, alkohol, kost och p-piller samt även biologiska faktorer som hög ålder och kön (Hamilton, 2000).

Symtom vid hjärninfarkt

Symtomen beror på skadans omfattning, var den är och hur utvecklingen skett. Varje hjärnhalva sänder ut och mottar nervimpulser till och från den motsatta kroppshalvan, detta innebär att skador i ena hjärnhalvan drabbar motsatt kroppshalva genom förlamning och känselrubbningar. Vid skador i vänster hjärnhalva framför allt i pann- och tinninglob uppkommer symtom som dysfasi (talstörning) och afasi (förlust av talförmåga), vilket innebär att individen har svårigheter med att förstå eller uttrycka sig verbalt. Skador i lillhjärnan och hjärnstammen yttrar sig i dysartri vilket medför förlamning i talmuskulaturen. Andra symtom vid skador på lillhjärnan är yrsel, illamående och

balansrubbningar. Slaganfall kan drabba båda hjärnhalvorna men vid högsidig hjärninfarkt får patienten svårigheter med rums -och kroppsorientering. Symtom som ofta uppkommer är neglect och negleringssyndrom vilket leder till

svårigheter att uppfatta stimuli på den drabbade kroppshalvan eller inom synfältet som är på hjärnskadans motsatta sida (Widén, 1995).

Symtom vid hjärnblödning

Insjuknandet vid hjärnblödning kommer plötsligt och symtomen försämras snabbt. Det blir en skada på nervceller och nervbanor vilka kan slitas sönder. Vid

större blödningar får man huvudvärk och kräkningar på grund av det ökade intrakraniella trycket (Widén 1995).

Behandling

I den akuta fasen läggs patienten in på en strokeenhet för att noggrant kunna övervaka symtomutvecklingen. Det viktiga är att kontrollera patientens medvetandenivå, sensorik, språk, motorik och ögonrörelse. Man skiljer mellan progredierande stroke och manifest stroke där den förstnämnda innebär att tillståndet är under utveckling och att symtomen förvärras. Vid manifest stroke är tillståndet fullt utvecklat (Almås, 2002).

Komplikationer efter en stroke

Efter stroke kan olika personlighetsdrag hos patienten uppkomma och bli mer framträdande. Däribland finns aggressiviteten som beror på både hjärnskadan och den situation som patienten befinner sig i. Aggressionerna går oftast ut över de anhöriga. Patienten har lätt att såra sina nära och kära utan att mena det och här behöver patienten lära sig att sätta gränser. Initiativlösheten träder fram vid skador i hjärnans främre del (a a).

Den drabbade kan bli deprimerad men det behöver inte bero på hjärnskadan utan kan vara en del av sorgereaktionen som patienten går igenom. Det som bör uppmärksammas är att en depression kan komma senare i sjukdomsförloppet. En annan komplikation kan vara hallucinationer som särskilt uppkommer den första tiden. Framför allt är hörsel –och synhallucinationer mest framträdande och försvinner inom några dagar eller veckor (a a). Ytterligare en komplikation är afasi som yttrar sig i att patienten har svårt att förstå eller att använda språket (Widén, 1995).

Lagar

Enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1993:17) om omvårdnad inom hälso- och sjukvården ska vården ske med god kvalitet och tillfredsställa patientens behov av trygghet. Patienterna erhåller omvårdnad på lika villkor utifrån vars och ens behov oberoende av kön, ålder, religion, ekonomi, etisk bakgrund och utbildning. Omvårdnad ska ges på ett respektfullt sätt, den ska även planeras och genomföras så att patientens säkerhet, självständighet och integritet respekteras och tillgodoses.

Sjuksköterskans ansvarsområde

Sjuksköterskan har förstahandsansvaret för omvårdnaden och ansvarar för planering av omvårdnadsåtgärder och att de genomförs och utvärderas på ett lämpligt sätt, samt ser till att omvårdnadsåtgärder utförs i samarbete med andra personalgrupper. Sjuksköterskan ansvarar även för att de etiska och

omvårdnadsteoretiska grunderna samt omvårdnadsåtgärderna ska bli tydliga i det dagliga arbetet (SOSFS 1993:17).

Ett respektfullt patientbemötande är grundläggande för omvårdnaden.

Omvårdnadsarbetet ska främja hälsa och förebygga ohälsa. Efter avslutad vård är det viktigt med vägledning och rådgivning för både patient och anhöriga. Omvårdnadsåtgärderna kan beskrivas på följande sätt:

• att stödja patienten i sitt dagliga liv med handlingar som han/hon inte kan utföra själv

• samordna och planera åtgärder och behandlingar för att kunna uppnå en hälsobefrämjande miljö

• informera patienten och närstående om de åtgärder som föreslås och planeras samt

• informera om åtgärderna som vidtas för att främja hälsa eller förebygga ohälsa och försämring i hälsotillståndet (SOSFS 1993:17).

Teoretisk referensram

Virginia Hendersons teori om omvårdnadens grundprinciper beskriver

sjuksköterskans speciella funktion. Sjuksköterskans specifika arbetsuppgifter är att hjälpa individen, frisk eller sjuk, genom att utföra de åtgärder vilka befordrar hälsa och tillfrisknande. Hon ska även utföra åtgärder som individen i det friska tillståndet själv kunnat göra. Arbetsuppgifterna ska genomföras på ett sätt som hjälper individen att återfå sitt oberoende så snart som möjligt (Kirkevold, 1994). I Hendersons teori har alla individer grundläggande behov, friska så väl som sjuka. Dessa behov innefattar mat, husrum, kläder, uppskattning, kärlek, samhörighet och en känsla av att känna sig behövd. Dessa behov upplevs av människor olika och tolkas på olika sätt beroende på social och kulturell bakgrund. Målet för omvårdnaden är enligt Henderson att främja hälsa och tillfrisknande. Sjuksköterskans uppgift är att hjälpa individen att åstadkomma det som han/hon upplever som hälsa och välbefinnande (a a).

Henderson använder följande riktlinjer i omvårdnaden:

1. Tolka och försöka förstå patientens kroppsliga och känslomässiga behov genom att använda sig av ödmjukhet, inlevelse och att aktivt lyssna. 2. Att sjuksköterske-patient relationen ska utvecklas på ett naturligt och

konstruktivt sätt.

3. Planera omvårdnaden genom att använda en skriftlig vårdplan. 4. Genom åtgärder tillgodose individens behov.

5. Åtgärder ska anpassas till aktuella faktorer och patientens tillstånd. 6. Planera omvårdnaden efter patientens vanor (sömn, måltid etc.) 7. Emotionellt stöd (lindra, trösta etc.)

8. Undervisa patient och närstående om vilka omvårdnadsåtgärder som krävs för att upprätthålla universella behov.

9. Vidta åtgärder som tillgodoser patientens behov samt behandling. 10. Medicinska ordinationer utförs i samband med patientens behov (a a). Henderson ser människan som en självständig och aktiv individ. Vid normala förhållanden tillgodoser personen själv sina behov men vid sjukdom kan en oförmåga inträffa och individen får svårt att utföra handlingar som krävs för att tillgodose behoven, han är då i behov av omvårdnad. Det finns en begränsning av hur mycket en människa kan förstå andra individers behov, där förståelse är en förutsättning för att kunna utföra omvårdnad. Sjuksköterskan måste göra sitt yttersta för att uppnå en bra förståelse för hur patienten upplever sina behov. Oavsett patientens tillstånd eller diagnos så finns ändå de grundläggande behoven kvar (a a).

Kommunikation

Ordet kommunikation betyder ”gemensam” och kommer från latinets

dela något, det som delas blir då en gemensam egendom såsom erfarenheter, iakttagelser, tankar och reflektioner (Hård af Segerstad, 2002).

Kommunikation och informationsbehandling är det vanligaste och äldsta

beteendet hos människan. Ett ständigt informationsutbyte pågår från att vi vaknar på morgonen tills vi somnar på kvällen. Kommunikationen äger oftast rum mellan smågrupper och oftast är det samtal mellan två personer t.ex. mellan

sjuksköterskan och patienten. Därutöver ses tänkande och reflektion som en slags inre kommunikation, vilket är fullt sannolikt (a a).

Kommunikation är också människans roligaste beteende där vi förverkligar oss själva och tillgodoser våra sociala och psykologiska behov. Vi hämtar glädje och tröst de gånger det finns motgångar i livet. Kommunikationen är det dominerande i alla kulturyttringar såsom musik, litteratur, konst samt det sociala livets

sedvänjor (a a).

Kommunikationer delas in i olika kategorier däribland intrapersonell-,

interpersonell - och gruppkommunikation. Den förstnämnda uttrycks att vi genom en tanke kommunicerar med oss själva t.ex. vid bearbetning av olika problem som inträffat under dagen. Den interpersonella är en kommunikation mellan olika personer som vanligen äger rum mellan två personer. Det som karakteriserar denna kategori är kroppsspråk, mimik och tal, och yttrar sig i situationer där man talar ansikte mot ansikte. I gruppkommunikationen deltar personer som tillhör samma grupp eller grupper som kommunicerar sinsemellan. Människor i grupp handlar annorlunda än vid kommunikation mellan två personer, detta kan bero på att de större grupperna har samlats av andra anledningar än vad en mindre grupp brukar göra (Dimbleby & Burton, 1995).

För att kunna utföra en konversation krävs att man får en tanke som växer och där nervimpulser överförs till språkcentrum i hjärnbarken. I språkcentrum formuleras tanken om till ord och meningar för att sedan aktivera läppar, tunga,

andningsmuskler och stämband via de motoriska nerverna. När detta är genomfört blir talet klart och begripligt. Vid hjärnskador iakttas en förbättring lång tid efter skadans inträffande. Det är viktigt att ha en stimulerande miljö för att få en bra läkning (Ericsson & Ericsson, 2002).

Afasi

Afasi innebär att det är fel i språkfunktionen vilket gör att personen får svårigheter med att tala och/eller förstå ett skrivet eller talat ord. Ordet afasi kommer från grekiskan phasis som betyder tal. Svårighetsgraden beror på skadans omfattning. Det finns olika sorters afasiformer och vi har valt att belysa tre av dessa (Ericsson & Ericsson, 2002).

Med motorisk afasi (Brocas afasi eller expressiv afasi) menas att främre delen av språkcentrum drabbas och man får svårigheter att uttrycka sig. Patienten gör pauser och blandar ihop bokstäver. Vissa kan endast svara ja eller nej eller har ett automatiskt tal vilket innebär att uttrycka enkla faser och att ha fasta uttryck som t.ex. olika svordomar (Almås, 2002).

Sensorisk afasi (Wernickes afasi eller impressiv afasi) innebär att patienten har bristande språkförståelse. Talet flyter lätt och obehindrat men har en tendens att bestå av felaktiga och nybildade ord (Ericson & Ericson, 2002). Denna skada är

belägen i bakre språkcentrum. Patienten har svårt att genomföra saker som han blir ombedd att göra (Almås, 2002).

Global afasi orsakas av en stor skada i språkcentrum och patienten har svårigheter med de språkliga funktionerna. Patienten har svårt att uttrycka sig och svårt att förstå tal. De flesta har en blandning av sensorisk och motorisk afasi och många av dem har svårighet med läsning och skrivning. En del reagerar med ångest eller aggressivitet (a a).

Det är mycket viktigt för patienten att ha en trygg miljö på grund av att all energi krävs till rehabiliteringen. Det är viktigt att personalen lär känna patienten, hans vanor och behov. Många får dåligt självförtroende och tycker det är jobbigt att träffa andra. Patienten blir lätt isolerad och för att det ska undvikas krävs att anhöriga får information om problemet om att patienten behöver stöd. Efter en sådan här händelse har patienten svårt att kontakta sina vänner på grund av sina svårigheter med språket. Vid hemgång är det speciellt viktigt att kontakt upprätthålls. Att gå till affären kan vara svårt genom bristande

kommunikationsförmåga och det kan vara till stor hjälp om den drabbade har en lapp där det står att han har afasi och vad innebörden är (a a).

Den som har drabbats av afasi och de som är anhöriga kan ofta känna en

frustration över att inte kunna tala med varandra på samma sätt som tidigare. Det blir en svår omställning både för patienten och dennes närstående och det är då viktigt att de kan få stöd av andra som har liknande erfarenhet t.ex. av en afasiförening. Det är mycket viktigt att patienten får en lugn miljö vilket är en förutsättning för att de ska kunna medverka i familje- och samhällslivet (Afasiförbundet, 2006).

Talterapi

Tal och språkstörningar behandlas och diagnostiseras av logoped, afasipedagog och arbetsterapeut. Även vårdpersonal har en viktig uppgift där de i olika

vårdsituationer kan hjälpa patienten med talträning. Med hjälp av patientens olika sinnen kan han/hon finna orden på nytt t.ex. genom att känna, dofta, lyssna till ordet parfym och sedan försöka uttala ordet (Ericson & Ericson, 2002).

Innebörden med afasiträning är att patienten ska lära sig tala på nytt vilket är en stor skillnad från att lära sig tala för första gången. Afasipedagog, arbetsterapeut och logoped utreder patientens talfunktion, testar intellektuella och

kommunikativa funktioner samt bedömer patientens motivation. Det är av stor betydelse att ett individuellt talträningsprogram påbörjas så tidigt som möjligt där även anhöriga har en betydelsefull roll (a a).

Enligt Léger et al (2002) kan talterapi hjälpa patienten att förbättra talfunktionen efter att ha drabbats av afasi, speciellt om ett intensivt träningsprogram följs. Programmet kan innehålla varierande uppgifter som att läsa högt och namnge bilder. Exempelvis visas bilder på olika föremål där det under bilden står ett ord (t.ex. bild på en kyckling med ordet barn) och om ordet överensstämmer med bilden svarar patienten ”ja” annars ”nej”.

SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med undersökningen var att belysa kommunikationen mellan sjuksköterska och patient som har drabbats av afasi efter en stroke. De frågor vi ville få svar på var:

1. Vilka metoder använder sjuksköterskan för att kommunicera med patienten? 2. Hur upplever sjuksköterskan kommunikationen med patienter som har afasi? 3. Hur upplever patienten sin situation vid kommunikationssvårigheter med sjuksköterskan?

Med ”metoder” i fråga 1 avses sjuksköterskans tillvägagångssätt vid kommunikation med patienten.

METOD

En litteraturstudie gjordes för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Litteratur till bakgrunden söktes på Hälsa och samhälles bibliotek. Artiklarna till bakgrunden och resultatet har sökts i databaserna PubMed, Cinahl samt Elin på Malmö högskolas bibliotek.

Artikelsökning

Tillvägagångssättet för att finna relevanta artiklar under denna litteraturstudie har baserats på Goodmans sju steg, vilka är:

1. Problemet preciseras för utvärdering

2. Studiernas inkluderings- och exkluderingskriterier preciseras 3. En plan formuleras för litteratursökningen

4. Litteratursökningen genomförs och studier samlas in som berör inkluderingskriterierna

5. Bevisen tolkas från de individuella studierna 6. Bevisen sammanställs

7. Rekommendationer formuleras baserande på bevisens kvalitet. (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2002)

Studien inleddes enligt de sju punkterna med diskussion angående syfte, frågeställningar och inklusions- och exklusionskriterier. Inklusionskriterierna innefattade att artiklarna inte skulle vara äldre än 15 år, att de skulle vara engelskspråkiga, vetenskapliga samt besvara syftet och frågeställningarna. Därefter gjordes en tidsplan för litteratursökning där två veckor avsattes men fick utökas med en vecka på grund av svårigheter att finna artiklar. Sedan

genomfördes litteratursökningen där studierna samlades in enligt

inkluderingskriterierna. Totalt användes åtta artiklar som innehöll relevant information och detta tolkades och sammanställdes sedan i resultatet.

Fyra av de åtta artiklarna som används i resultatet hittades i PubMed och Cinahl, dessa fyra artiklar var skrivna av samma författare. Dessa berörde vårt syfte och frågeställningar därför inkluderades dem.

Svårigheter uppstod med att finna relevanta artiklar därför söktes i artiklarnas referenslista efter andra artiklar att använda, som berörde vårt syfte och

frågeställningar. I Sundins artiklar från 2001 och 2003 hittades två artiklar som söktes i tidskriften ”Journal of advanced nursing” i Elin, vilka sedan användes i resultatet. En av dessa var Hafsteinsdóttirs & Grypdoncks artikel som är en review-studie, men eftersom vi hade få artiklar valde vi att ta med denna. Den andra var Jones studie från 1997. Vi är medvetna om att endast åtta artiklar har använts varav fyra är från Sundin et al och förstår att detta kan vara en svaghet i uppsatsen men kan även vara positivt då författaren har gjort en

doktorsavhandling i ämnet (Medicinska fakulteten, 2006). Sundins et al fyra artiklar har använts mer än de andra därför att de innehöll mest relevant information som besvarade syftet och frågeställningarna.

Avgränsningar

När det gäller valet av artiklar gjorde avgränsningarna att artiklarna inte fick vara äldre än 15 år, att de skulle vara vetenskapliga, engelskspråkiga, besvara syftet och frågeställningarna. Databassökning började i PubMed med sökorden: ”cerebrovascular accident”, ”aphasia” och ”communication” med limits ”middle age + age 45 + years” och ”english” (tabell 1). En del abstracts lästes inte i PubMed och Cinahl på grund av att det inte fanns tillgängliga i databaserna. De artiklar som inte gick att nå i databaserna, beställdes via Malmö högskolas bibliotek. Sammanfattningsvis beställdes fem artiklar där ingen av dessa gick att använda därför att fyra inte uppfyllde kraven för vetenskaplig artikel och den femte innehöll inte relevant information i förhållande till denna studies syfte. Sammanfattningsvis har tjugotvå artiklar lästs varav endast åtta artiklar har berört syftet och frågeställningar. Dessa artiklar är från Sverige, Kanada, England och Nederländerna.

Resultat av sökord - tabell 1

Artikelgranskning

Artikelgranskningen är gjord utifrån Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2002) protokoll för kvalitativa och kvantitativa metoder (bilaga 1 och 2). De vetenskapliga artiklarna bedömdes utifrån; om de innehöll abstract, metod, resultat, diskussion och om de var accepterade för publikation. Artiklarna lästes enskilt igenom, sedan granskade vi dem tillsammans utifrån protokollen.

Artiklarna betygsattes utifrån betygsgraderna bra, medel eller dålig. Alla artiklar var kvalitativa utom en som var kvantitativ. En sammanfattning och en kritisk granskning av artiklarna redovisas i matriserna (bilaga 3).

Databearbetning

Artiklarna lästes igenom enskilt för att kontrollera att de var relevanta utifrån inklusionskriterierna vilka innefattade att artiklarna inte skulle vara äldre än 15 år, att de skulle vara engelskspråkiga, vetenskapliga samt besvara syftet och

frågeställningarna. Därefter lästes artiklarna ännu en gång enskilt där var och en av författarna kategoriserade resultaten i studierna utifrån vad resultatet hade gemensamt. De olika kategorierna numrerades och gavs rubriker. Därefter träffades författarna och jämförde de olika kategorierna och satte därefter

Databas Sökord/Mesh-termer Limits Antal träffar Antal beställda Lästa abstracts Lästa artiklar Använda artiklar Pubmed Cerebrovascular accident, aphasia, communication Middle-age + age 45+years, english 183 45 2 2 Cerebrovascular accident, aphasia, communication 247 36 6 0 Aphasia, empathy, communication 3 1 1 1 Aphasia, communication, facial expression 24 4 0 0 Cerebrovascular

accident, aphasia, nurse-patient relations 6 1 1 1 Cerebrovascular accident, aphasia, emotions, family 0 0 0 0 Cerebrovascular

accident, aphasia, family 8 7 1 0 Aphasia, family 74 11 2 1 Cinahl Communication, aphasia, cerebrovascular accident 31 4 5 4 0 Aphasia, Family 74 1 4 1 0 Cerebrovascular

accident, aphasia, nurse-patient relations 7 1 1 1 Family, aphasia, communication 6 3 0 0 Family, aphasia, cerebrovascular accident, communication 2 0 0 0

Elin Journal of advanced

nursing 3 2

Samman-ställning

gemensamt ihop dem till nya rubriker. Författarna kom fram till samma kategorier och därför har inga uteslutits. Rubrikerna namngavs av båda författarna.

RESULTAT

Syftet med studien var att belysa kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten som drabbats av afasi efter en stroke. I resultatet redovisas sju kategorier: skapa en relation mellan sjuksköterska och patient; att visa empati; påverkan vid stress; fysisk kontakt; kroppsspråk; humor och patientens

upplevelser. I resultatet redovisas inte sjuksköterskans upplevelser som en rubrik utan har tagits med i olika stycke. I resultatet benämns sjuksköterskan som hon och inte han på grund av att i fyra av artiklarna var det endast kvinnliga

sjuksköterskor och i de andra fyra artiklarna framgick inte om det var manliga eller kvinnliga.

Skapa en relation mellan sjuksköterska och patient

Det viktigaste när det gäller kommunikation är att det ska finnas en god relation mellan patient och sjuksköterska. Att vara på samma nivå gör det lättare för sjuksköterskan och patienten att kunna öppna sig för varandra och därmed utföra en god kommunikation. Det krävs att en bra relation etableras mellan dem för att de lättare ska kunna uttrycka sina känslor för varandra och därmed kommer omvårdnaden att utföras naturligt. En kommunikation som inte fungerar bra mellan vårdgivare och patient, leder till att omvårdnaden fungerar sämre. När relationen har vuxit och den icke-verbala kommunikationen fungerar, blir därmed också omvårdnaden självklar (Sundin et al 2001).

I Sundins artikel (2001) berättar en sjuksköterska om relationen med patienten:

”Efter ett tag när patienten och jag har etablerat en kontakt med varandra och utvecklat en bättre relation, så börjar patienten känna sig säker och vågar uttrycka sina önskningar utan att känna sig rädd för att vara till besvär. Det gör att jag känner mig säker med att lära känna patienten, och patienten känner sig säker med att bekanta sig med mig.”(s 315)

Översatt av författarna, 2007.

Enligt Sundin et al (2002) är det viktigt för personer med afasi att de blir förstådda och att vårdpersonalen förstår patienten så att en vård kan utföras på ett adekvat sätt utifrån en patients önskemål. Gemenskap är en viktig del i den tröstande situationen. Att vara engagerad är en förutsättning för gemenskap och det är en grund till att kunna förstå varandra. Sjuksköterskan måste visa självstyrka genom att vara öppen, ärlig och tillförlitlig. Dessa positiva egenskaper förmedlar

pålitlighet och sensitivitet till patienten.

Sjuksköterskan har lättare för att kommunicera om hon känner sig trygg

tillsammans med sina arbetskamrater och sina arbetsuppgifter vilket leder till en bra vård - och arbetsmiljö. Patienterna behöver känna trygghet, förtroende, värdighet och att de kan lita på vårdpersonalen samt att de känner att de bryr sig om dem (Sundin et al, 2000). Att vara engagerad i patienten är en förutsättning för att uppnå förståelse och därmed få bättre relation. Det är viktigt att det byggs upp

närhet mellan parterna men även att en distans hålls för att den personliga integriteten inte ska bli hotad. En balans mellan dessa är önskvärt om en adekvat kommunikation ska kunna uppnås (a a).

Personalen beskriver att deras relation till patienterna växer mer och mer och därmed lär de känna varandra bättre. De uppträder inte överlägset utan sätter sig in i patientens situation och försöker bete sig så som de tror att patienterna vill. En av sjuksköterskorna i studien anser att hon och patienten är på samma nivå och att de har samma människovärde. Enda skillnaden dem emellan är att hon kan hjälpa patienten. Sjuksköterskan känner var hon måste sätta gränser i vårdrelationen. Hon kan känna antingen att hon är för nära patienten eller känna sig skyldig att hon inte är tillräckligt nära (a a). Det är också viktigt att visa patienten respekt genom att sjuksköterskan är på samma nivå som patienten, annars kan detta uppfattas av patienten som överlägset (Sundin et al, 2003). När kommunikationen upplevs svår dem emellan spenderar sjuksköterskan mer tid med både patient och anhöriga för att uppnå en bättre förståelse (Jones et al, 1997).

När man kommunicerar med en person med afasi måste man tala klart och tydligt och sitta ansikte mot ansikte och endast fråga en fråga i taget, eftersom de har svårt med språket och behöver mer betänketid. Sjuksköterskan ställer först en fråga till patienten så att han får mer tid på sig att tänka och sedan följa upp frågan med en närmare beskrivning (Sundin et al, 2002).

Personalen strävar efter att få vårdmiljön till en mer avslappnad och hemlik miljö för individen. När patienten inte vågar eller vill kommunicera kan det hjälpa om sjuksköterskan småpratar med patienten och på så sätt skapas en positiv atmosfär. Genom att ställa en fråga till patienten som denne inte besvarar, accepterar hon detta och ger ett svar i patientens ställe för att åstadkomma en trevlig miljö (Sundin et al, 2003). Personen är ofta rädd för att tala när han vet att han har svårt för att uttrycka sig, vilket kan leda till att det kan ta lång tid innan han vågar försöka. Att vara omgiven av nya människor gör det ännu svårare (Sundin et al, 2002). Sjuksköterskan ger patienten tid vid och väntar på att denne ska försöka kommunicera utan att tjata. När han försöker prata förblir sjuksköterskan tyst. Detta leder till att patienten får tid på sig att svara utan att bli avbruten (Sundin et al, 2003).

Att visa empati

Enligt Sundin et al (2002) är vårdpersonalen lyhörda till patientens lidande och de är medvetna om tragedin i dennes liv och känner en frustration när de inte kan dela patientens upplevelser.

En sjuksköterska berättar:

”Jag såg patienten med afasi sitta i sin rullstol som försökte göra sig hörd. Jag kände verkligen för honom. Han tyckte det var svårt att kommunicera och han försökte verkligen säga någonting och jag tyckte så synd om honom. Jag tror att han hade mycket inombords som han inte kunde få ur sig, det måste vara svårt.”(a a, s 98)

Sjuksköterskan känner medlidsamhet för patienten som förlorat den

självständighet som han en gång hade. Sjuksköterskan hjälper patienten att lindra detta lidande genom att vara uppmärksam och stödja hans självförtroende, värdighet och ge honom skäl till att fortsätta att kämpa. Hon sätter sig in i patientens sjukdomssituation och uppfattar den som hemsk mot honom. Han måste ta sig igenom lidandet och börja acceptera den nya situationen, detta med hjälp av att hon är ett stöd och visar uppmärksamhet och uppmuntran (Sundin et al, 2001). Sjuksköterskan uppmuntrar patienten och strävar efter att denne ska känna hopp och trygghet genom att få honom att se ljust på framtiden (Sundin et al, 2003).

I Sundins artikel (2000) berättar en sjuksköterska om sin upplevelse av att känna sig hjälplös:

”Jag blir glad om jag kan göra henne belåten. Därför att hon verkligen var olycklig och sorgsen när hon bara låg i sängen och inte en enda förstod henne. Man kan se hennes sorgsenhet i ögonen, det är mycket jobbigt att se. Jag kände mig otillräcklig och

missnöjd. Det är inte roligt att lämna henne, man vill inte lämna henne. Jag kände mig mycket nöjd och det var en härlig känsla att kunna förstå henne.” (a a, s 485)

Översatt av författarna, 2007. Påverkan vid stress

För att kunna bygga upp förtroende och tillit till varandra är det viktigt att kunna prata med patienten om dennes erfarenheter, vilket är en förutsättning för att vårdpersonalen ska kunna ha en förståelse och lättare kunna kommunicera. Patienten kan därmed få förtroende och tillit till sjuksköterskan. Här är det viktigt att ta sig tid till patienten även om det är stressigt på vårdavdelningen (Jones et al, 1997).

Sjuksköterskan kan känna att stressen hindrar henne från att förstå patienten därför behöver de båda en lugn miljö. När patienten har många frågor men har svårt att uttrycka dem verbalt, bör sjuksköterskan undvika att pressa honom att få fram det han vill ha sagt. En patient med afasi behöver ha en lugn omgivning och få mer tid vid kommunikation, detta gäller även sjuksköterskan när hon talar till patienten (Sundin et al, 2002). Han ska tycka att det är värt att kommunicera och det är viktigt att han inte känner att sjuksköterskan är irriterad, stressad och står med en fot i rummet och en utanför. Patienten känner av stressen och vågar därför inte försöka att kommunicera. För att patienten inte ska känna av stressen så är det en fördel att personalen till exempel sätter sig ner hos patienten så att denne känner att man tar sig tid (Sundin et al, 2000).

Fysisk kontakt

Fysisk kroppskontakt är en form av tyst dialog och bildar en kommunikations-kanal mellan sjuksköterska och patient. När de kommunicerar håller de varandras händer och sjuksköterskan strävar efter att patienten ska känna välbefinnande men även underlätta kommunikationen mellan dem. Beröring ger en känsla av närvaro vilket gör att patienten inte känner sig övergiven (a a).

Ur en intervju med en sjuksköterska berättar hon om den fysiska kontakten med patienten (Sundin et al, 2003):

”Det är positivt att vidröra en patient när du pratar med honom, de

lägger märke till en mer då, det skapas en kontakt, en närhet, men det är inte något jag tänker på när jag gör det, men det är vad man vill...det är viktigt att inte vidröra patienten om han inte vill det, man vet direkt.” (a a, s 111)

Översatt av författarna, 2007.

Fysisk beröring, både från sjuksköterska och patient, öppnar upp möjligheter till en förståelse där känslor överförs via kroppslig kontakt särskilt genom att hålla hand och att stryka kinden. Även om patienten kan tala ytterst lite så är fysisk kontakt värdefullt för att kunna förstå varandra (Sundin et al, 2000).

I Sundins et al (2003) artikel berättar sjuksköterskan att de under morgonarbetet inte pratar mycket med patienten, i stället använder de händerna som beröring för att kommunicera. Att prata stör patientens koncentrationsförmåga då det är svårt för denne att både lyssna och göra andra saker samtidigt. Sjuksköterskans erfarenhet är att patienten förstår beröringen som ett budskap med visat intresse. Beröring är ömsesidigt både för personen som vidrör och den som blir vidrörd. Kroppsspråk

Kroppsspråket och tonläget på rösten är viktiga och har mer betydelse än själva orden. Sjuksköterskan försöker förstå patientens attityd i olika situationer genom att tolka och observera patientens kroppsspråk och därmed sträva efter att hamna på samma våglängd som patienten (Sundin et al, 2003).

Sjuksköterskan tillförlitar sig mest på uttrycket i individens ögon. En kombination av fysisk beröring och ögonkontakt skapar förståelse utan att använda ord (a a). När patienten inte kan utrycka sig verbalt, fäster sjuksköterskan mer vikt vid blicken. De tittar på uttrycken i ögonen och när blicken är tom och ”död” upplever sjuksköterskan att kommunikationen blir näst intill omöjlig (Sundin et al, 2000). Humor

Uppmuntran med hjälp av humor leder till avslappning. Sjuksköterskan anser att humorn måste anpassas till patientens personlighet och de måste vara överens så att ingen av dem tar illa vid sig. Humorn minskar avståndet mellan

sjuksköterskans professionella roll och patienten så att det blir en jämn nivå mellan dem vilket gör det lättare för patienten att känna sig hemma (Sundin et al, 2002).

Humor hjälper patienten att slappna av och är ett stöd i relationen mellan sjuksköterska och patient. När de har lärt känna varandra har de lättare för att prata om sina misstag och kan även skratta åt det tillsammans, vilket hjälper patienten att slappna av och uttrycka sina behov och önskemål (Sundin et al, 2001).

Patientens upplevelser

Afasi är en frustrerande åkomma och innefattar psykologiska och sociala konsekvenser. Patienterna beskriver deras oförmåga att kommunicera som extremt frustrerande och deprimerande (Sundin et al, 2000).

I Hafsteinsdóttir & Grypdonck (1997) artikel berättar de att patienten upplever frustration på grund av afasin vilket medför avsevärda psykiska och sociala

konsekvenser varav depression kan vara en följd. Det är då ytterst viktigt att sjuksköterskan nyttjar användbara kommunikationsmetoder och lär patienten effektiva tekniker så att han kan uttrycka sina känslor.

Att förlora både fysisk och psykisk förmåga, att vistas i en okänd miljö med okända människor gör att patienten känner sig sårbar och osäker. Han känner sig rädd för att bli övergiven och vill att sköterskan ska finnas tillhands. Hon känner av patientens sårbarhet och osäkerhet vilket gör att hon känner att hon måste tillhandahålla den bästa möjliga vården (Sundin et al, 2001).

Individens sociala funktion påverkas av afasin, där de sociala förändringarna medför att patienten måste vara beroende av andra för sina personliga och sociala behov. Hans sociala liv är plötsligt reducerat till en liten cirkel bestående av nära familjemedlemmar och sjukvårdspersonal (Hafsteinsdóttir & Grypdonck, 1997). Croteaus & Le Dorzes (1999) studie beskriver vad en makes/makas

överbeskyddande roll kan innebära i vårdsituationen till den drabbade. Denna grupp jämfördes med en kontrollgrupp där ingen av parterna hade afasi och därmed utövades inget överbeskydd. I situationer där makan vårdar sin make kan vården upplevas som överbeskyddande vilket kan leda till negativ effekt på patienten. Hans motivation till rehabilitering blir sämre när partnern har en tendens att vara överbeskyddande och de känner även att de blir deprimerade och osjälvständiga. Ett antal par från studien upplevde att deras maka tog över och utförde sysslor som individen klarar själv eller att de inte behandlade dem som vuxna människor. I Van der Gaags et al (2005) studie berättar patienter om sina upplevelser om att det har blivit en positiv förändring i deras livskvalitet sedan de ankommit till ett rehabiliteringscenter för patienter med afasi, även deras anhöriga upplevde det. Patienten upplevde bättre självförtroende, självständighet och hade lättare att kommunicera med nya människor men även med familj och vänner, samt försökte engagera sig mer i sociala möten som inträffade varje dag.

DISKUSSION

Detta avsnitt är indelat i metod - och resultatdiskussion. Metoddiskussion

En litteraturstudie valdes på grund av att den bedömdes kunna besvara vårt syfte och frågeställningar.

Abstracts lästes i databaserna för att finna relevanta artiklar som berörde syfte och frågeställningar. En del artiklar gick inte att få fram i fulltext. De som verkade intressanta beställdes via Malmö högskolas bibliotek. Totalt beställdes fem artiklar där ingen av dessa kunde användas på grund av att fyra av dem inte var vetenskapliga och en berörde inte syftet. Det kan tyckas vara lite att endast ha läst till exempel 45 abstracts till 183 sökträffar som det står i första raden i söktabellen (tabell 1), men detta beror på att titlarna lästes först och därefter gjordes ett urval av de artiklar som verkade intressanta och först då lästes abstracts till dem. Författarna valde endast åtta artiklar utav 118 lästa abstracts därför att dessa besvarade syfte och frågeställningar. Att många artiklar exkluderades beror på att många var äldre än 15 år samt att de innehöll forskning allmänt om stroke, det vill

säga om de motoriska funktionshinderna och inte specifikt om afasi. Under litteraturstudiens gång har vi arbetat tillsammans, förutom under artikelsökningen då artiklar söktes självständigt. Det som var positivt var att kunna diskutera och reflektera direkt när ett hinder uppstod. Det hade varit önskvärt om det hade forskats mer inom området afasi, vilket vi hade förväntat oss.

Artiklarna lästes igenom enskilt och granskades sedan tillsammans utifrån Willmans, Stoltzs & Bahtsevanis (2002) två protokoll (bilaga 1 & 2) för kvalitativa och kvantitativa studier. Utifrån protokollen betygsattes artiklarna utifrån bra, medel eller dåligt. Artiklarna som fick betyget bra uppfyllde alla våra krav vilka var att de skulle innehålla abstract, metod, resultat, diskussion samt att de skulle vara accepterade för publikation i en vetenskaplig tidskrift. Artiklarna fick inte vara äldre än 15 år, de skulle vara engelskspråkiga och besvara antingen syftet eller någon av frågeställningarna. Betygsgraden medel användes i fyra artiklar på grund av att de inte innehöll tillräckligt med relevant information som önskades för att besvara någon av frågeställningarna. Därefter lästes artiklarna enskilt igenom ännu en gång och olika kategorier framtogs ur texten. Tillsammans sammanställdes kategorierna och resultatet påbörjades. Under granskningen upptäcktes att i Sundins artiklar från 2002 och 2003 hade dylika urval där antalet sjuksköterskor och patienter var exakt samma. Det framgår inte ur artiklarna varför de har samma urval, men artiklarna är från två olika studier eftersom de har olika syften.

I sökschemat (tabell 1) redovisas nollor på ”sökträffar”, ”lästa abstracts”, ”antal lästa artiklar” och ”använda artiklar”. Dessa redovisas för att visa att mycket arbete har lagts ner på sökningar. En del sökord som inte gav resultat har inte redovisats i sökschemat på grund av att tabellen skulle bli för omfattande.

Eftersom vi hade svårigheter med att hitta artiklar om relevant information tänkte vi utöka frågeställningarna med anhörigas upplevelser men inom det ämnet fanns få artiklar. I Pubmed fick vi 74 sökträffar på ”aphasia” och ”family” varav en artikel användes som endast besvarade de två första frågeställningarna men inte frågan om anhörigas upplevelser.

Som teoretisk referensram användes Virginia Hendersons omvårdnadsteori. Som källa till henne har vi refererat till Kirkevold vilket är en andrahandskälla.

Sökningar efter Hendersons bok gjordes på Malmö högskolas bibliotek men fanns inte tillgänglig. Därför refereras hennes teori till Kirkevold.

I Sundins et al artiklar nämner de nurse vilket menas att det är både

sjuksköterskor och undersköterskor, de nämner också care providers vilket har översatts till vårdgivare av författarna. I resultatet har både vårdgivare, personal och sjuksköterska använts. I Sundins et al (2000; 2001; 2002; 2003) artiklar framgår att de intervjuat både sjuksköterskor och undersköterskor men i deras resultat framgår inte om det var en sjuksköterska eller en undersköterska som besvarade frågeställningarna.

I Hafsteinsdóttir & Grypdoncks artikel används care providers och i Jones (1997) studie används staff där de intervjuat både läkare och sjuksköterskor. Eftersom vi vill belysa sjuksköterskans kommunikation har vi endast skrivit sjuksköterska genom studien och inte undersköterska eller läkare. Vi har även benämnt

och 2003) artiklar var det endast kvinnliga sjuksköterskor och i de andra artiklarna framgick inte om det var manliga eller kvinnliga.

I efterhand kan det tyckas att författarna skulle ha ställt lägre krav på artiklarna, det vill säga att de som var äldre än 15 år skulle ha inkluderats för att få ett bredare resultat eftersom det fanns många artiklar som var från 1980 – talet. Samtidigt ville författarna ha nya rön kring ämnet vilket var svårt att tillförskaffa då det var brist på forskning om afasi.

Det hade varit intressant om en empirisk studie om patienters upplevelser genomförts där man exempelvis intervjuar patienter på en afasiförening som genomgått rehabilitering och på så sätt förbättrat språket. Då hade man förmodligen fått ett mer trovärdigt resultat.

Resultatdiskussion

Litteraturstudiens syfte var att belysa kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienten med afasi orsakad av stroke.

Resultatet visar att sjuksköterskans viktigaste roll är att skapa en relation med patienten genom att enligt Sundin et al (2002) vara öppen, ärlig och tillförlitlig. Sjuksköterskan använder sig även av fysisk kroppskontakt där de håller varandras händer vilket leder till att patienten inte känner sig ensam och övergiven. Enligt Sundin et al (2000) använder de sig även mycket av ögonkontakt för att uppnå bättre förståelse. Henderson berättar att sjuksköterskan ska göra sitt bästa för att uppnå förståelse. En förutsättning för att utföra en god omvårdnad är att

människan ska förstå andra individers behov (Kirkevold, 1997).

Det är viktigt med uppmuntran där man använder sig av humor vilket leder till avslappning. Humor är en viktig del av kommunikationen vilket bidrar till en bättre relation och avslappnande miljö för både patient och sjuksköterska enligt Sundin et al (2002). I två artiklar togs det upp ytterst lite om humor, därför är det endast ett kort stycke med i resultatet om detta men vi tyckte att det var en viktig del att ta med. Det är viktigt att man kan skämta med varandra vilket leder till en mer lättsam stämning.

Sjuksköterskan känner empati för patienten när han förlorat den självständighet han hade innan sjukdomen. Hon visar empati genom att ge stöd och uppmuntra patienten och sträva efter att denne ska känna trygghet (Sundin et al, 2001). Henderson anser att sjuksköterskan ska ge emotionellt stöd genom att till exempel lindra och trösta samt att hon ska försöka förstå och tolka patientens

känslomässiga behov, det är då viktigt att sjuksköterskan visar ödmjukhet och inlevelse (Kirkevold, 1997). En av sjuksköterskans uppgifter enligt SOSFS (1993:17) är att stödja patienten i det dagliga livet med åtgärder som patienten inte klarar av på egen hand. Detta kan liknas vid Hendersons teori (Kirkevold, 1997) då hon förespråkar att åtgärder ska anpassas till vilket tillstånd patienten är i. Sjuksköterskan måste göra sitt bästa för att en bra förståelse ska kunna uppnås för hur patienten upplever sina behov. Hon ska även undervisa patient och anhöriga om vilka åtgärder som behövs för att upprätthålla behoven (a a). Detta visar att sjuksköterskan har en betydelsefull roll inom vården och det är viktigt att han/hon är öppen och lyhörd samt har känsla och förmåga att sätta sig in i andra människors situationer.

Sjuksköterskan upplever att hon har lättare med kommunikationen om hon känner sig trygg med sina kollegor och arbetsuppgifter vilket i sin tur leder till god vård och arbetsmiljö (Sundin et al, 2000). Detta kan leda till att patienten känner mer trygghet vilket medför att han vågar kommunicera och känner mindre stress. En individ med afasi behöver en lugn och trygg omgivning men det behöver även sjuksköterskan för att stressen inte ska ta över vilket därmed kan försämra

kommunikationen dem emellan (Sundin et al, 2002). När sjuksköterskan upplever konversationen svår spenderar hon mer tid hos patienten och därmed får hon bättre förståelse (Jones et al, 1997). Hon känner av den oro som patienten har vilket gör att hon känner att hon måste tillhandahålla den bästa möjliga vården (Sundin et al, 2001). Att sjuksköterskan spenderar mer tid hos patienten när kommunikationen upplevs som svår tror vi kan bero på att patienten behöver mer tid på sig att få fram det han vill säga. Samtidigt utvecklas en kemi mellan dem vilket gör det lättare att bygga upp förtroende och lära känna varandra bättre. Enligt Henderson måste sjuksköterskan göra sitt yttersta för att uppnå en bra förståelse för hur patienten upplever sina behov. Sundin et al (2000) menar att patienten behöver känna att sjuksköterskan bryr sig om honom, även att han kan lita på personalen och känna ett förtroende. Detta kan tänkas leda till att patienten inte vågar uttrycka sig och kan i sin tur leda till att patienten känner frustration och depression. Även Hafsteinsdóttir & Grypdonck (1997) anser att patienten påverkas både psykiskt och socialt av afasin vilket kan bidra till depression. Detta kan jämföras med Sundins et al (2000 & 2001) artiklar där samma sak tas upp att patienten beskriver att bristen på att kunna utföra en konversation är extremt frustrerande och deprimerande. Patienten känner också en rädsla av att bli övergiven av sjuksköterskan på grund av vistelsen i en ny miljö men även att han förlorat fysisk och psykisk förmåga. Hafsteinsdóttir & Grypdonck (1997) nämner även att patientens sociala liv har blivit mer begränsat och är plötsligt bestående av familj och sjukvårdspersonal, vilket kan vara frustrerande för patienten. Dessa tre artiklar (Hafsteinsdóttir & Grypdonck, 1997, Sundin 2000; 2001) tar upp patientens känsla av att känna sig deprimerad och frustrerad på grund av afasin vilket stärker denna studies trovärdighet. Även Almås (2002) förespråkar att patienten får dåligt självförtroende och tycker det är besvärligt att träffa andra människor vilket kan leda till isolering. Detta kan undvikas genom att informera anhöriga om problemet samt att det är av stor betydelse att stötta patienten. Att drabbas av afasi leder till att patienten får svårt att ta kontakt med sina vänner på grund av talsvårigheten. Vi tror att detta kan leda till att vännerna tar avstånd då de kan uppleva det svårt att utföra en konversation med patienten. Det kan

upplevas besvärligt att inte veta vad de ska säga eller att det känns meningslöst att tala till patienten när de kanske inte blir besvarade.

Även anhöriga känner frustration över att inte kunna tala med patienten på samma sätt som tidigare och det blir en svår omställning för dem. Här kan det vara en god idé att få stöd av andra som är i samma situation till exempel i en afasiförening (Afasiförbundet, 2006). Vi anser att det är viktigt att sjuksköterskan informerar patient och anhöriga om att det finns stödgrupper att vända sig till men även upplysa dem om att de kan vända sig till henne/honom om de skulle ha några funderingar.

Croteaus & Le Dorzes (1999) artikel handlar om hur patienten med afasi blir behandlad av partnern när det gäller överbeskydd. De menar att patienten kan uppleva överbeskydd från sin partner där de inte får göra saker som de klarar

själva, detta gällde endast några få manliga deltagare från studien. Kvinnorna med afasi ansåg sig inte vara överbeskyddade av sina makar. Att partnern har en överbeskyddande roll gentemot den afasidrabbade kan leda till en negativ effekt på rehabiliteringen, patienten har då ingen motivation och blir mer deprimerad och osjälvständig. Vi förmodar att det ligger i kvinnans natur att vara mer överbeskyddande än vad mannen är, men självklart finns det män som också är överbeskyddande, men just i Croteaus & Le Dorzes (1999) studie upplevde kvinnorna inget överbeskydd. Vi anser att det är viktigt att patienten försöker göra så mycket som möjligt själv annars finns risk att han förlorar både sin motivation och självständighet om makan tar ifrån honom hans sysslor. Även rehabiliteringen kan bli lidande vilket är viktigt att fullfölja för att återfå sitt tal så mycket som möjligt, annars finns det risk enligt Almås (2002) att patienten blir deprimerad och isolerar sig vilket kan undvikas om anhöriga har förståelse för honom och får information om hans problem.

Det är viktigt att personalen lär känna patienten, hans vanor och behov. Många får dåligt självförtroende och tycker det är jobbigt att träffa andra. Patienten blir lätt isolerad och för att det ska undvikas krävs att anhöriga får information om problemet och att han behöver stöd. Efter en sådan här händelse har patienten svårt att kontakta sina vänner på grund av sina svårigheter med språket. Vid hemgång är det speciellt viktigt att kontakt upprätthålls. Att gå till affären kan vara svårt genom bristande kommunikationsförmåga och det kan vara till stor hjälp om den drabbade har en lapp där det står att han har afasi och vad innebörden är med det (Almås, 2002).

I Croteaus & Le Dorzes (1999) studie tyckte vi att det var märkligt att ett bortfall gjordes ur kontrollgruppen på grund av att en man hade för hög utbildning för att få delta i studien. Det framgår inte vilken typ av utbildning mannen hade men det är underligt att utbildningen hade en sådan stor betydelse när studien handlade om överbeskydd gentemot sin partner.

I Van der Gaags (2005) artikel hade även de ett märkligt urval där deltagarna inte fick vara beroende av hjälpmedel, inte ha några hörsvårigheter, kunna vårda sig själva samt att kunna åka till rehabiliteringscentret själv. Det är underligt att de har så höga krav på deltagarna med tanke på att de har drabbats av en stroke och det är då vanligt att de har svårigheter med rörligheten och blir därmed beroende av hjälpmedel.

I artiklarna anges inte vilken sorts afasi patienterna har, det vill säga om det är impressiv eller expressiv afasi. Sundins et al artiklar refereras till alla

språkförsvagningar. I de andra fyra artiklarna skrivs allmänt om afasi och någon speciell form presenteras inte vilket kan tyckas vara underligt på grund av att det är stor skillnad mellan de olika formerna. Enligt Almås (2002) innebär den expressiva afasin att patienten har svårigheter att uttrycka sig och den impressiva afasin medför en bristande språkförståelse dvs. patienten kan tala men talet består av felaktiga och nybildade ord. Vid global afasi har patienten både expressiv och impressiv afasi.

I Sundins et al artiklar (2002; 2003) är det endast manliga patienter och därför står det han och inte hon i resultatet. Det hade varit positivt om det hade varit både män och kvinnor i studien vad gäller sjuksköterskor och patienter samt att de skulle ha valt att ha med fler deltagare. Att det endast var tre patienter med i

studierna kändes svagt. Det skulle kunna bero på att forskarna hade problem med att finna patienter som ville delta eftersom de har svårigheter med talet, men detta är endast spekulationer från vår sida. I dessa artiklar valdes sköterskorna ut av sina arbetskamrater, där de valde ut de som var skickligast på att kommunicera. Det hade varit intressant att läsa om hur oerfarna sjuksköterskor hanterar situationen. Hade de varit med i studien hade resultatet förmodligen sett annorlunda ut med tanke på att de kanske inte har någon större erfarenhet av patienter med afasi.

SLUTORD

Efter att ha gjort denna litteraturstudie om afasi där det granskats åtta artiklar så har vi fått mer förstående inblick om hur en patient upplever att inte kunna

uttrycka sig men även hur sjuksköterskan kan uppleva situationen kring patienten. Vi förstår att det måste vara extremt frustrerande för den som drabbats men även för de anhöriga att inte kunna förstå individen på samma sätt som förut. Det negativa har varit att det har funnits en begränsning på material och har därmed inte fått det vi har strävat efter. Vi hade hoppats på att det skulle ha funnits mer forskning inom området framför allt om patientens upplevelser av afasin. Vi menar att forskningen kan utföras efter rehabiliteringen när patienten är på bättringsväg och har lättare för att genomföra en konversation.

Det är viktigt att alla yrkeskategorier inom vården har kunskap om afasi och vad det innebär att ha detta både för patientens men även för sitt eget bästa. Detta även för att undvika att hamna i en svår situation där sjuksköterskan inte vet hur man på bästa sätt för en konversation med patienten.

Att använda ord är inte det enda sättet att utföra en konversation, utan genom att använda kroppsspråk och fysisk beröring kan en förståelse skapas mellan individer. Det hade varit intressant att läsa en studie där det hade varit manliga sjuksköterskor med eftersom det framgick i artiklarna att det endast var kvinnliga. Detta är ett förslag till fortsatt forskning, men även att forska mer inom patientens upplevelser kring afasi. Det hade även varit intressant om en empirisk studie genomförs där man exempelvis intervjuar patienter på en afasiförening som genomgått rehabilitering och på så sätt förbättrat språket.

REFERENSER

Afasiförbundet i Sverige > http://www.afasi.se/vad2.shtml> 2006-10-03. Almås, H (2002) Klinisk omvårdnad del 2, Liber AB Stockholm.

Crouteau, C, Le Dorze, G (1999) Overprotection in couples with aphasia

Disability and rehabilitation Vol 21 No 9: 432-437.

Dimbleby, R & Burton, G (1995) Kommunikation är mer än ord Studentlitteratur: Lund.

Ericson, E & Ericson, T (2002) Medicinska sjukdomar, Studentlitteratur: Lund. Hafsteinsdóttir, T & Grypdonck, M (1997) Being a stroke patient: a review of the litterature Journal of advanced nursing 26: 580-588.

Hamilton, I (2000) Leva med stroke – lära av erfarenheter, University of Lund, the Malmö school of education, and society of psychology and pedagogy, Doktorsavhandling.

Hernborg, A (2006) Stroke – slaganfall/vad hander I kroppen

>http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=19927< 2006-09-07.

Hård af Segerstad, P (2002) Kommunikation och information, en bok om

människans förmåga att tänka tala och förstå, Uppsala Publishing House AB.

Jones, M, O´neill, P, Waterman, H & Webb, C (1997) Building a relationship: communications and relationships between staff and stroke patients on a rehabilitation ward Journal of advanced nursing 26: 101-110.

Kirkevold, M (1994) Omvårdnadsteorier – analys och utvärdering Studentlitteratur: Lund.

Léger, A, Démonet, J-F, Ruff, S, Aithamon, B, Touyeras, M, Puel, K, Boulanouar, K & Cardebat, D (2002) Neural substrates of spoken language rehabilitation in an aphasic patient: An fMRI study NeuroImage 17: 174-183. Medicinska fakulteten

>http://www.umu.se/medfak/forskning/avhandlingarSZ.html > 2006-12-04. Nyman H & Bartfai, A (2000) Klinisk neuropsykologi Studentlitteratur: Lund. SOSFS1993:17 (2004) Socialstyrelsens allmänna råd Författningshandbok för

personal inom hälso – och sjukvård, Liber AB Stockholm.

Sundin, K, Norberg, A & Jansson, L (2000) Communicating with people with stroke and aphasia: understanding through sensation without words Journal of

Sundin, K, Norberg, A & Jansson, L (2001) The meaning of skilled care providers´ relationships with stroke and aphasia patients Qualitative health

research Vol 11 No 3: 308-321.

Sundin, K, Norberg, A & Jansson, L (2002) Understanding between care providers and patient with stroke and aphasia: a phenomenological hermeneutic inquiry Nursing inquiry Vol 9 No 2: 93-103.

Sundin, K & Jansson, L (2003) Understanding and being understood as a creative caring phenomenon – in care of patients with stroke and aphasia Journal of

clinical nursing 12: 107-116.

Van der Gaag, A (2005) Therapy and support services for people with long-term stroke and aphasia and their relatives: a six-month follow-up study Clinical

rehabilitation 19: 372-380.

Widén, L (1995) En bok om hjärnan 32 svenska forskare om hjärnan och dess

sjukdomar, Tidén/Rabén Prisma Gummerus printing Finland.

Willman, A, Stoltz, P & Bahtsevani, C (2002) Evidensbaserad omvårdnad – en

BILAGOR

Bilaga 1: Kriterier för granskning av kvalitativ artikel, enligt Willman, Stoltz & Bahtsevani (2002)

Bilaga 2: Kriterier för granskning av kvantitativ artikel, enligt Willman, Stoltz & Bahtsevani (2002)

BILAGA 1. Kriterier för granskning av kvalitativ artikel, enligt Willman, Stoltz & Bahtsevani (2002)

Beskrivning av studien

Tydlig avgränsning/problemformulering? □ Ja □ Nej □Vet ej Patientkarakteristika Antal...

Ålder... Man/kvinna...

Är kontexten presenterad? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Etiskt resonemang? □ Ja □ Nej □Vet ej

Urval

– relevant? □ Ja □ Nej □ Vet ej

– strategiskt? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Metod för

- urvalsförfarande tydligt beskrivet? □ Ja □ Nej □ Vet ej - datainsamling tydligt beskriven? □ Ja □ Nej □ Vet ej

- analys tydligt beskriven? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Giltighet

- är resultatet logiskt, begripligt? □ Ja □ Nej □ Vet ej

- råder datamättnad? □ Ja □ Nej □ Vet ej

- råder analysmättnad? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Kommunicerbarhet

- redovisas resultatet klart och tydligt? □ Ja □ Nej □ Vet ej - Redovisas resultatet i förhållande

till en teoretisk referensram? □ Ja □ Nej □ Vet ej Genereras teori?

□ Ja □ Nej □ Vet ej Sammanfattande bedömning av kvalitet

□ Bra □ Medel □ Dålig

BLAGA 2. Kriterier för granskning av kvantitativ artikel, enligt Willman, Stoltz & Bahtsevani (2002)

Beskrivning av studien

Forskningsmetod □ RCT □ CCT □ multicenter, antal center... □ kontrollgrupp/er

Patientkarakteristika Antal... Ålder... Man/kvinna...

Kriterier för exkludering adekvata exklusioner □ Ja □ Nej Intervention

... Vad avsågs studien att studera?

...

Urvalsförfarandet beskrivet? □ Ja □ Nej

Representativt urval? □ Ja □ Nej

Randomiseringsförfarande beskrivet? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Likvärdiga grupper vid start? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Analyserade i den grupp som de randomiserades till? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Blinding av patienter? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Blinding av vårdare? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Blindning av forskare? □ Ja □ Nej □ Vet ej

Bortfall

Bortfallsanalysen beskriven? □ Ja □ Nej

Bortfallsstorleken beskriven? □ Ja □ Nej

Adekvat statistisk metod? □ Ja □ Nej

Etiskt resonemang? □ Ja □ Nej

Hur tillförlitligt är resultatet?

Är instrumenten valida? □ Ja □ Nej

Är instrumenten reliabla? □ Ja □ Nej

Huvudfynd (Hur stor var effekten?, Hur beräknades effekten?, NNT,

konfidensintervall, statistisk signifikans, klinisk signifikans, powerberäkning) ...

Sammanfattande bedömning av kvalitet

□ Bra □ Medel □ Dålig

BILAGA 3. En vetenskaplig och kvalitetsmässig granskning av artiklarna

Författare, år, titel, land

Syfte Metod Urval Resultat Typ &

Kvalitet Croteau, C & Le Dorze, G (1999) Overprotection in couples with aphasia Kanada

Att utvärdera vad olika par har för uppfattning om den överbeskyddande rollen vid afasi efter en stroke, jämfört med en kontrollgrupp.

Frågeformulär till patient och anhörig (make/maka).

66 deltagare varav 21 stycken par. 13 män med afasi och deras 13 makar. 7 kvinnor med afasi och deras 8 makar Bortfall = 1 p.g.a. svårigheter med att kommunicera. Deltagarna har haft afasi i minst 1 år. 13 kontrollgrupper varav 13 kvinnor och 12 män. Bortfall = 1 man p.g.a. hans utbildning var för hög jämfört med de andra deltagarna.

Hustrur till män med afasi är mer överbeskyddande jämfört med kontrollgrupp där ingen afasi existerar och därmed inget överbeskydd. En del män med afasi upplevde överbeskydd från frun men de flesta gjorde inte det. Makarna med afasi upplevde inget överbeskydd från sina män. Kvalitativ Betyg: MEDEL Hafsteinsdóttir, T & Grypdonck, M (1997) Being a stroke patient: a review of the literature Nederländerna Undersöka patientens

upplevelser av stroke. Litteraturstudie. I litteraturstudien har forskarna gjort en reviewstudie på 4 kvalitativa studier där patienter som nyligen insjuknat i stroke intervjuades under 3, 6 och12 månaders period beroende på vilken studie som har studerats.

Studien visar att upplevelsen efter en stroke har psykisk påverkan där patienten upplever både stress och depression på olika nivåer.

Kvantitativ

Betyg: MEDEL