Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälle
Examensarbete
10 poängDopinginformation i skolan
Dopinginformation in school
Johan
Peterson
Lärarexamen 220 poäng Höstterminen 2007Examinator: Jan Anders Andersson Handledare: Bengt Cederberg
3
Sammanfattning
Samhällsutvecklingen medför förändringar i hur människor lever sina liv. Traditioner och normer bryts ner och ifrågasätts i allt snabbare takt idag än tidigare. Den kulturella moderniseringen påverkar alla, i synnerhet ungdomar som befinner sig i en känslig livsfas där de söker sin identitet. Utseendet och kroppen har fått en central roll idag, vilket inte enbart leder till en sundare livsstil utan även till en oroande kroppsfixering. Just kroppsfixeringen tillsammans med svag självkänsla ligger många gånger bakom dopingmissbruk, ett missbruk som ökat bland ungdomar på sistone. Syftet med min undersökning är att visa hur idrottslärare på grundskolans senare år ser på dagens dopingsituation och behovet av dopinginformation i skolan, samt huruvida de förändrar denna information med hänsyn till aktuella samhällstendenser. Undersökningen grundade sig på fem intervjuer med olika idrottslärare på olika grundskolor. Det visade sig bl.a. att trots en klar insikt i dagens allvarliga dopingsituation hos samtliga idrottslärare var det endast två som berörde doping i undervisningen. Vidare hade ingen av dem förändrat sin information eller sättet att se på dopingundervisning över tiden. Mot bakgrund av det ifrågasätter jag skolans arbete med dopinginformation.
4
Förord
Jag vill först och främst tacka min handledare Bengt Cederberg för den snabba feedbacken och de givande råden. Jag vill även tacka idrottslärarna som tog sig tid att ställa upp på mina intervjuer.
5
Innehåll
1 Inledning ... 7
1:2 Syfte och frågeställningar ... 8
2 Kunskapsbakgrund och teori... 9
2:1 Doping i och utanför idrotten... 9
2:2 Skolan och skolidrotten... 11
2:2:1 Lpo-94... 11
2:2:2 Förändrad lärarroll ... 13
2:2:3 Skolverkets riktlinjer... 14
2:2:4 Informationssatsningar i skolan ... 15
2:3 Teori ... 16
2:3:1 Kulturell modernisering, identitetsskapande och kroppsfixering ... 16
3 Metodbeskrivning... 19
3:1 Val av metod och metoddiskussion... 19
3:2 Urval och genomförande... 20
3:2:1 Intervjuguide ... 21
3:3 Etisk reflektion ... 21
3:4 Bearbetning av det insamlade materialet ... 22
3:5 Reliabilitet och validitet ... 22
4 Resultat och analys... 24
4:1 Dopingsituationen idag ... 24
4:2 Dopinginformation i skolan ... 27
4:2:1 Information utifrån... 30
4:2:2 Förändring i dopinginformationen över tiden... 31
4:3 Styrdokumentens riktlinjer... 32 4:4 Slutsatser ... 34 6 Referenser ... 37 Litteratur... 37 Internet ... 38 Övriga källor ... 38
7
1 Inledning
Jag har alltid varit intresserad av idrott och fascinerad av idrottsliga prestationer, men på senare tid har mitt tvivel på elitidrottares ärlighet ökat. Anledningen till det är alla dopingavslöjanden som gjorts. Flera idrottsmän och idrottskvinnor jag imponerats av har ertappats med dopingmedel i kroppen. Dopingindustrin har blivit omfattande och nya metoder och preparat dyker ständigt upp. Trots att det görs massiva satsningar på kontroller och kartläggningar, befaras doparna ligga steget före. Det gör att man knappast ens vågar lita på att prestationer långt tillbaka i tiden gjordes med rent mjöl i påsen.
Jag har samtidigt en föreställning om att doping blivit vanligt förekommande även utanför idrottsarenan och i helt andra syften än att man vill bli bättre inom sin idrottsgren. Jag har själv, och säkert många med mig, sett att framförallt killar som varit utsatta, mobbade eller svaga i sig själva, kommit tillbaka efter en tid med enorma muskler och revanschlusta. Psykologiska faktorer bakom dopingmissbruket har visat sig vara vanliga.
Idag hör vi ständigt om det ökade våldet bland ungdomar, vi hör om våldtäkter, misshandel och rån. På skolor runt om i världen, ja till och med i Sverige inträffar vansinnesdåd genomförda av ungdomar. Finns det kanske en anledning att misstänka att anabola steroider kan ha något med våld och kriminalitet att göra? Som bekant kan man bli aggressiv av dessa preparat.
Via media har vi människor blivit mer fokuserade på vårt yttre och mer medvetna om att vi
blir vad vi äter. Ett sundhetsideal har uppstått i vårt samhälle, där en sund, vacker och
sensuell kropp blivit ett moraliskt föredöme. Alltfler människor tränar på gym, gymmen blir flera och har numera öppet tjugofyra timmar om dygnet. Allt för att vi ska kunna skaffa oss den perfekta kroppen och visa upp den. Samtidigt är dagens tillvaro allt intensivare och stressigare för många människor. Kosttillskott, proteinpulver, piller och drycker finns att tillgå för den som har bråttom. Nästa steg är att stoppa i sig ett dopingpreparat och hur avlägset är det steget egentligen?
Det är bland annat dessa funderingar samt det faktum att jag själv snart är färdig idrottslärare som föranlett mitt intresse att undersöka hur skolan idag arbetar med dopinginformation för sina elever. Jag tycker mig se ett behov av att på allvar bemöta problematiken i skolan och förmedla dopinginformationen till unga människor i förebyggande
8
syfte. Då jag själv drar mig till minnes min skoltid, kan jag inte komma ihåg att det existerade någon sådan information i samband med idrottsundervisningen på högstadiet. Har det hänt något sedan dess?
Skolidrotten har i och med Lpo-94 blivit mer hälsoinriktad vilket borde innebära att man i större utsträckning idag, behandlar sådant som påverkar kroppen och hälsan såväl positivt som negativt.
1:2 Syfte och frågeställningar
Mitt syfte är att undersöka hur idrottslärare resonerar kring dagens dopingsituation, både inom- och utanför idrotten. Jag vill också ta reda på hur idrottslärare ser på behovet av att informera om doping i grundskolan. Vilken roll spelar de själva i arbetet med att förhindra doping bland ungdomar? För mig förefaller det vara intressant att se om lärarnas syn på dagens dopingsituation speglar deras syn på behovet av information i skolan. Eftersom samhället ständigt förändras och skolungdomars förutsättningar likaså, ämnar jag även undersöka ifall idrottslärarna förändrat sin syn på dopinginformationen över tiden. Tar de i sin undervisning hänsyn till nya samhällstendenser och företeelser som kan medföra dopingmissbruk?
Frågeställningarna jag vill finna svar på är:
• Hur ser idrottslärare på dagens dopingsituation, generellt?
• Ser idrottslärare ett behov av dopinginformation på grundskolans senare år? • Har idrottslärarna, utifrån samhällsutvecklingen, förändrat sin dopinginformation?
9
2 Kunskapsbakgrund och teori
I avsnittet redovisas den fakta som jag anser ligger till grund för min undersökning. Jag presenterar vad tidigare undersökningar visat samt vad relevanta forskare och författare skrivit om doping och dopingsituationen idag. Jag redogör för dopingproblematiken utifrån skolans och idrottsämnets synvinkel. I teoridelen, stycke 2:3, presenterar jag de teoretiska utgångspunkter jag använt i arbetet.
2:1 Doping i och utanför idrotten
Doping kan något förenklat sägas vara en substans, ett preparat eller en metod som på ett onaturligt sätt förhöjer prestationsförmågan. I alla tider har människan laborerat med olika preparat för att prestera bättre. Anabola steroider förekom i idrottssammanhang redan på 1930-talet. Vid 1990-talets början uppmärksammades att dopingmissbruket inte längre enbart existerade inom idrottsrörelsen utan nu även fanns i samhället i övrigt.1 Idag visar många undersökningar att doping inom idrotten är begränsat till vissa subkulturer. Minst 80 procent av bruket idag i Sverige sker utanför idrottsrörelsen.2 Dopingen har tagit sig in i samhället via idrottsrörelsen och det kvantitativa problemet finns utanför idrotten.3
Denna typ av doping har många gånger psykologiska förklaringar. Användare vittnar ofta om att de har haft dålig självkänsla och varit mobbade. De har därför byggt upp sin kropp med hjälp av anabola steroider för att skaffa sig styrka och inge respekt. Att få större framgång i kärlekslivet genom en muskulös och attraktiv kropp är ett annat incitament för dopingbruk. Det missbrukas även strategiskt i samband med våld och annan brottslighet.4 Statliga Dopingjouren beskriver dopingsituationen idag som ”det största folkhälso-problemet någonsin” och ”en tickande bomb”. De oroas över allmänhetens och beslutfattarnas
1 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Rapport nr 107 Drogutvecklingen i Sverige 2007,
Stockholm 2007, s. 153.
2 Åke Andrén-Sandberg, Doping, tredje upplagan, HB Blentarps Idrottsmedicin, Blentarp, 2004, s. 33. 3 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 97.
10
bild av dopinganvändaren som bodybuilder eller elitidrottare, vilket resulterar i att problemet inte uppmärksammas tillräckligt.5 Medan idrottsrörelsen haft framgångar med dopingbekämp-ningen, har insatserna i samhället varit mycket små. Det är inte mycket som talar för att denna typ av doping kommer att minska, snarare tvärt om, menar Åke Andrén-Sandberg, ledamot av Dopingkommissionens medicinska kommitté. Även om problemet idag är mångdubbelt större utanför idrottsrörelsen måste denna ta en del av ansvaret för det som idag sker även utanför idrottsbanan. För att samhället i stort ska vara dopingfritt måste idrotten vara dopingfri.6
Det finns i nuläget flera faktorer som bidrar till att dopingproblemet kan betraktas som stort i det svenska samhället. Insmugglingen av dopingpreparat till Sverige ökar. Beslagen har mer än tredubblats sedan millennieskiftet. 2006 gjorde Tull och Polis över 1 300 beslag.7 1993 var antalet anmälningar för dopningbrott 564, därefter sjönk de till knappt 300 år 1998 men har därefter ökat för att uppgå till 1 053 under 2006.8 Två tredjedelar av dem som misstänkts för dopningsbrott idag är i 20–29-årsåldern. Statistik från Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning visar dessutom att 12 procent av de misstänkta var yngre än 20 år, 2006.9 Dopingjourens undersökningar visar också tydligt att missbruket ökar och den största ökningen sker i åldrarna 16-19 år. Ungefär 50 000 unga män och kvinnor i Sverige uppskattas idag använda anabola steroider. Dopingjouren upplever att fem gånger fler steroidanvändare hör av sig till dem idag än för fem år sedan.10
Ökningen i tonårsgruppen misstänks bl.a. bero på rekrytering via Internet som är den absolut största marknadsföraren av dopingmedel. Där finns idag en uppsjö av sajter som säljer både kosttillskott och dopingmedel, enligt Ann-Mari Thurelius på Dopingjouren. Hon påstår att det är lätt att få tag på billiga steroider och med tanke på de låga straffen är det inte speciellt riskabelt att bruka.11 Dopingjouren misstänker ett starkt samband mellan ökat dopingmissbruk och annan kriminalitet såsom misshandel, våldtäkt och värdetransportrån.12
Under 1980-talet aktualiserades ett sundhetsideal i samhället, skriver Andrén-Sandberg. Paradoxalt nog har detta visat sig kunna urarta till en sjuklig kroppsfixering, som resulterat i ett psykiskt beroende av att ha en välbyggd kropp. Detta har i sin tur alstrat ett intresse inte
5 Publiceringsdatum ej angivet. Hämtat från Dopingjouren:
http://www.dopingjouren.se/pdf-filer/0602-artikeldoping.pdf, 2007-11-06, Utskrift i författarens ägo.
6 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 99-100.
7 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2007, s. 154. 8 E-mail från Brottsförebyggande rådet till författaren, daterat 2007-11-06 9 Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2007, s. 155.
10 Publicerat 2007-03-20. Hämtat från Sveriges Radio: http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=1265624,
2007-11-06. Utskrift i författarens ägo.
11Sveriges Radio: http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=1265624,
11
bara för maten i sig, utan också för kosttillskott och piller av olika slag. Därifrån är steget inte långt till att använda förbjudna preparat. ”Bruk av piller är en del av vår svenska tradition”, menar Andrén-Sandberg.13 Författarna Rydberg och Sjöholm påpekar också att människans kropp mer och mer hamnat i fokus. Med konstlade medel görs ständiga försök att skapa den önskade kroppen. Undersökningar av 15-åriga pojkars steriodanvändande tyder på att det är skönhetsidealet som lockar dem. I media visas ständigt män och kvinnor med perfekta tänder, perfekt, hår och inte minst perfekta kroppar. Det skapar ideal och förebilder, men också risker, skriver Rydberg och Sjöholm. 14
I en undersökning från 2007 redovisar organisationen Ren Idrott att ungdomar idag har en dystrare syn på doping än tidigare. Bland personer i åldrarna 12-25 år har toleransen för doping ökat, fler känner till dopning och har sett preparaten bland folk i sin närhet. Dessutom tror allt färre ungdomar att elitidrottarnas prestationer är gjorda utan dopning. Nära 60 procent av 15–25-åringar tvivlar på att man kan bli världsbäst i tyngdlyftning utan att dopa sig. 48 procent av de svarande 12-14 åringarna är tveksamma till att man kan bli världsbäst på 100 m löpning utan otillåtna preparat. Det var främst de yngre, 12-14-åringarna, som misstror elitidrotten allra mest.15
2:2 Skolan och skolidrotten
2:2:1 Lpo-94
I Lpo-94 står det bl.a. att varje elev, efter genomgången grundskola skall ha grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan.16
Skolidrotten bytte i mångt och mycket skepnad då Lpo-94 trädde i kraft. Från att ha varit
mer prestationsinriktat fick ämnet ett tydligare fokus på hälsa och elevens utveckling.17
13 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 86-88.
14 Lars Rydberg, Lars Sjöholm, Idrott och hälsa – ha hälsa och må bra, Bonnier Utbildning AB, Stockholm
1994, s. 4.
15 Publicerat 2007-09-26. Hämtat från Ren Idrott: http://www.renidrott.se/nyheter.html, 2007-12-02.
16 Skolverket, 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo-94. 17 Jan-Erik Ekberg, Bodil Erberth, Fysisk bildning – om ämnet idrott och hälsa, Studentlitteratur, Lund 2000 s.
12
Ämnet Idrott och hälsa på grundskolans senare år avser att utveckla elevernas fysiska, psykiska och sociala förmåga samt ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan.18 I ämnets målformulering nämns bl.a. att eleven ska:
• utveckla kunskap om vad som främjar hälsa.
• stimuleras till ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet och ett ansvar för sin hälsa.
• utveckla kunskaper att kritiskt bemöta missförhållanden som kan förekomma i samband med olika typer av fysiska aktiviteter
• ges förutsättningar till ett personligt ställningstagande i idrotts- och hälsofrågor.
Hälsoperspektivet inrymmer såväl fysiskt och psykiskt som socialt välbefinnande. Ämnet förmedlar en syn på idrott och hälsa som har betydelse för både uppväxttiden och senare skeden i livet. Skolidrotten står för en helhetssyn på människan, dvs. att kropp, känslor, intellekt och tankar är beroende av varandra.19 Att eleverna får insikt i vad hälsa är och hur de själva aktivt kan påverka hälsan är nödvändigt både för nuet och för vuxenlivet, menar författarna Ekberg och Erberth. Genom att inom skolidrotten knyta teori till det praktiska genomförandet i olika situationer, förankras och befästs faktakunskaper, vilket ger en djupare förståelse för vad hälsa är.20
Det finns flera viktiga anledningar till varför vi aldrig kan acceptera doping bland ungdomar, enligt Andrén-Sandberg. Dopingpreparat är skadligt för hälsan i allmänhet och i synnerhet hos växande individer. Det är dessutom fusk och förvanskar bilden av vad idrott går ut på. ”Vidare skulle säkert alla sunda föräldrar hålla sina barn borta från idrotten om det behövdes doping för att få vara med, vilket skulle dra undan hela rekryteringsunderlaget för idrotten”, menar han. Ungdomarna representerar framtidens elitidrottare och måste tidigt få ärlig kunskap om doping, baserad på verkliga fakta.21
I Lpo-94 står det att det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. ”Perspektivet skall prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.”22 För att kunna göra medvetna val i vardagen måste var och en utveckla värderingsgrunder och begrepp om etik och moral. Det
18 Skolverket, 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo-94. 19 Skolverket, 1994 års kursplan för Idrott och hälsa.
20 Ekberg, Erberth, 2000, s. 127.
21 Åke Sandberg m.fl. Dopingfri idrott, SISU Idrottsböcker, Stockholm 2004, s. 25. Jfr
Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 296.
13
är skolans ansvar att eleverna får med sig den förmågan inom alla ämnesområden.23 I idrottsämnet finns många tillfällen till ställningstaganden bl.a. diskussioner om doping och fusk, skriver Ekberg och Erberth. 24
Många barn och ungdomar är idrottsaktiva eller kommer i kontakt med idrott genom massmedia. Missförhållanden inom idrotten kan vara svåra för barn och ungdomar att ta ställning till. Det är viktigt att skolan stödjer idrottsrörelsen i dess strävan att få bukt på dessa problem, genom att t.ex. inom idrottsundervisningen ta upp moralfrågor och etiska frågor i samband med idrottande.25 Genom att integrera relevant teori i den praktiska undervisningen, gärna genom samarbete med teoretiska ämnen, kan man skapa en bättre känsla av sammanhang mellan teori och praktik och mellan olika ämnen. Elever bör ges möjlighet till reflektion och eget ställningstagande i etiska och moraliska frågor. En bra grund för ett sådant resonemang är idrottens ”fair play”-tradition.26 Fair play är kanske det viktigaste begreppet inom idrotten. Det är en av stommarna och tas den bort riskerar hela idrottsbygget att falla ihop. Fair play handlar om att göra det till en ära att följa idrottens regler och normer. ”Att dopa sig är ett allvarligt brott mot idrottens fair play och detta väcker starka känslor och fördöms etiskt.”27
2:2:2 Förändrad lärarroll
Samhällets förändring och utveckling är en avgörande faktor för hur skolämnet Idrott och hälsa utvecklas. Skolan ska ge barn och unga förutsättningar att möta dagens och framtidens samhälle. Idrotts- och hälsoämnet är ett av redskapen i denna process. Ämnets mål, innehåll samt de metoder som används ska bygga på de föreställningar som finns om framtiden, och på tankarna om barn och ungas vardag och utveckling, enligt Ekberg och Erberth. 28
Idrottslärare har ett ansvar att fostra unga människor att förhålla sig kritiskt till den idrottskultur som presenteras i media. Lärare är skyldiga att uppmärksamma hur professionen och ämnet påverkas av olika sociala frågor och sätta in ämnet i ett större samhälleligt sammanhang. Med sådan uppmärksamhet kommer även moraliskt ansvar att försöka förändra 23 Ekberg, Erberth, 2000, s. 24-25. 24 Ekberg, Erberth, 2000, s. 197. 25 Ekberg, Erberth, 2000, s. 128. 26 Ekberg, Erberth, 2000, s. 214. 27 Riksidrottsförbundet, 2005, s. 28. 28 Ekberg, Erberth, 2000, s. 15.
14
vissa företeelser som exempelvis fusk och doping, skriver Claes Annerstedt, doktor i pedagogik, vid idrottshögskolan i Göteborg.29
Socialisationsforskaren och professorn i pedagogik Thomas Ziehe menar att vår samhällsutveckling medverkar till att framkalla en växande osäkerhet om existentiella frågor och den egna kroppen.30 Förutsättningarna för lärares arbete är under ständig förändring och påverkas av såväl yttre som inre faktorer, anser Ekberg och Erberth. De yttre faktorerna är samhällets nya krav på skolan, som bidragit till en förändring mot det livslånga lärandet istället för den livslånga yrkestillhörigheten. Att vara flexibilitet och beredd att lära om blir allt viktigare. Även inre faktorer innebär förändring, barn och unga är inte likadana som för bara 25 år sedan.31 Föräldrars och lärares hågkomster från sin egen uppväxt duger inte längre som tolkningsmönster.32
2:2:3 Skolverkets riktlinjer
Regeringskansliets tillsatte i början av 2002 en arbetsgrupp som arbetade fram flera förslag till åtgärder för att motverka doping.33 Den statliga undersökningen SOU 1996:126 Doping i
folkhälsoperspektiv, hade tidigare konstaterat att förebyggande åtgärder i form av information
har en central roll när det gäller att motverka missbruket. Framförallt bör särskilda insatser på detta område riktas mot ungdomar i skolan. Ett av arbetsgruppens förslag blev att Skolverket skulle förtydliga skolans ansvar gällande undervisning om ANT och doping.34
Skolverket genomförde i sin nationella kvalitetsgranskning 1999 en undersökning beträffande skolans undervisning om ANT och doping. Förslag till förbättringar lämnades i den efterföljande rapporten år 2000. Enligt regeringskansliets arbetsgrupp syntes inga förbättringar, vilket föranledde kritiken mot Skolverkets riktlinjer för skolan. Orden dopning eller anabola steroider nämndes inte ens i skolverkets rapport.35
29 Claes Annerstedt, Att (lära sig) vara lärare i idrott och hälsa, Multicare AB, Göteborg 2007, s. 17. 30 Thomas Ziehe, Kulturanalyser, tredje upplagan, Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm 1994,
Thomas Ziehe, Ny ungdom – om ovanliga läroprocesser, Norstedts, Stockholm 2003.
31 Ekberg, Erberth, 2000, s. 18. 32 Ziehe, 2003, s. 232.
33 Andrén-Sandberg m.fl. Dopingfri idrott, 2004, s. 144. 34 Publicerat 2001-12. Hämtat från Regeringskansliet:
http://www.regeringskansliet.se/content/1/c4/18/30/a37a8f62.pdf. 2007-11-08, utskrift i författarens ägo.
15
Av Skolverkets rapport framgick att den undervisning som förekom inte var effektiv. Målsättningarna på ANT-området var inte tillräckligt klart preciserade i styrdokumenten. Skolpersonalens kompetensutveckling inom ANT- och hälsoundervisningens område hade inte uppmärksammats tillräckligt i skolornas långsiktiga kompetensutvecklingsplan. Under-visningens innehåll och kvalitet var helt beroende på lärarens personliga intresse i frågan.36 Med anledning av ovanstående information kontaktade jag personligen skolverket för att få svar på vad skolan idag har för informationsansvar avseende doping. Svaret löd enligt följande: ”Det står inte skrivet i styrdokumenten om hur skolan ska arbeta med just doping, det likställs med narkotika.”37
2:2:4 Informationssatsningar i skolan
”Så länge antidopingens riktighet inte förankrats i det allmänna medvetandet kommer fullständig framgång aldrig att kunna nås”, skriver Andrén-Sandberg.38 Han menar också att man måste satsa särskilt på dopinginformation till de grupper som behöver det för sin egen fortsatta informationsgivning. Idrottslärare i grundskola och gymnasium är naturligtvis en särskilt viktig målgrupp. Det är också nödvändigt att göra informationssatsningar i skolor för högstadie- och gymnasieelever.39
På 1980-talet gjorde Riksidrottsförbundet informationssatsningar angående doping för skolungdomar. Primärt arbetar dock Riksidrottsförbundet med information och samarbete med idrottsrörelsen. ”Numera när dopingen ett samhällsproblem och nästa allt missbruk sker utanför idrotten, finns ingen skolkampanj”, påpekar en person i RF:s antidopinggrupp.40 De 21 distriktidrottsförbunden informerar däremot i skolan om deras tjänster efterfrågas.
Numera är efterfrågan mycket liten. Den var betydligt större under slutet av 80- talet och början av 90- talet, men har nu ebbat ut. Det arbetas absolut för lite med dopinginformation i skolorna idag.41
Organisationen Ren Idrott föreläser och informerar om doping i skolan, främst för grund-skolans senare år och gymnasiet, men även för yngre barn. Det görs antingen på initiativ från
36 Ibid.
37 Telefonsamtal: Skolverket, 2007-11-08.
38 Andrén-Sandberg m.fl. Dopingfri idrott, 2004, s. 49. 39 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 293.
40 Telefonsamtal: Riksidrottsförbundets antidopinggrupp, 2007-11-08.
16
skolan eller på förslag från Ren Idrott i samband med aktuella kampanjer. Organisationen har ambassadörer i hela landet bl.a. i Malmö.
Skolorna skulle kunna bli mycket bättre på att kontakta oss och be om information eller föreläs-ningar. Det finns alltid en rädsla för åtagandet i sig och för att det ska kosta pengar. Ren Idrott tar inte en krona för föreläsningarna.
När vi föreläser kopplar vi doping både till idrott men även till samhället för att få en så stor bredd som möjligt och för att åhörarna som inte är idrottsintresserade ska känna att det berör även dem. Doping är ett samhällsproblem och även om man inte själv idrottar och personligen berörs av doping kan en pojk- eller flickvän göra det eller någon man känner.
Skolorna informerar ofta om ANT men inte så mycket om doping. Det är ett svårt ämne och man behöver information och kunskap för att kunna förmedla det vidare till elever. Därför borde skolorna bli bättre på att ta vara på möjligheten att använda oss i undervisningen.42
2:3 Teori
Allteftersom samhället utvecklas får ungdomar nya förutsättningar att hantera sina liv. För att förstå på vilket sätt utvecklingen kan påverka ungdomars förhållande till dopingmedel utgår jag ifrån Thomas Ziehes teori om den kulturella moderniseringen. Ziehe är socialisations-forskare och professor i pedagogik vid universitetet i Hannover. Jag anknyter hans tankegång-ar till Per Nilssons analyser av vår tids kroppsfixering mot bakgrund av samhällsutvecklingen och de förändrade villkoren för identitetsskapande detta medfört. Nilsson är professor i pedagogik och rektor vid idrottshögskolan i Stockholm.
2:3:1 Kulturell modernisering, identitetsskapande och kroppsfixering
Med kulturell modernisering menar Ziehe de förändringar som har skett i vår tid och som gjort att gamla traditioner och normer bryts ner i allt snabbare takt, förlorar sin innebörd och ifrågasätts. Ziehe menar att alla påverkas av den kulturella moderniseringen, men i högsta grad ungdomar. De befinner sig i en rörlig och känslig livsfas, i vilken de sysslar med identitetsarbete och därför direkt berörs om samhällets utbud förändras, medan vuxna oftare tenderar att hålla fast vid gamla vanor och rutiner.43 De sociala förutsättningarna ser annorlunda ut för ungdomar idag än de gjort för tidigare generationer. Människan är mer frigjord än förut i förhållande till traditionerna, mer kulturellt friställd. Kyrkan, skolan och
42 Telefonsamtal: Ren Idrott, 2007-11-08. 43 Ziehe, 1994, s. 10.
17
föräldrar har till stor del förlorat sin auktoritet. Ungdomar formas om i ett så högt tempo att föräldrar förlorar möjligheten att bidra med relevanta råd och upplysningar om hur livet bör levas. Föräldrarna mister den roll som trygga ledsagare och normbildare de tidigare haft.44 Den kulturella friställningen innebär inte att vi allmänt sett har blivit ”friare”, påpekar Ziehe, utan bidrar snarare till en utvidgning av det vi drömmer om och längtar efter, även om detta i verkligheten inte går att nå.45 En sådan dröm kan vara den om en attraktiv kropp eller
en enastående fysisk förmåga och fördelarna detta medför. Klyftan mellan livets verklighet och de kulturellt producerade förväntningarna kan ta sig uttryck i depressioner, prestations-ångest, manier osv.46 En friställning från traditionerna innebär en mångfald av livsstilar och smaker. Frånvaron av auktoriteter har ersatts av bl.a. media. De traditionella norm- och värdesystem som tidigare varit riktmärken för individens sätt att inrätta och organisera sitt liv förändras eller försvinner.47 Det finns många exempel på att gårdagens ideal och självklara moralbegrepp inom idrotten har förändrats eller luckrats upp. För bara 30 år sedan var det moraliskt tveksamt att vara professionell idrottare och att överhuvudtaget tjäna pengar på sport.48 Tider och värderingar ändras, även inställningen till doping kan förändras, vilket redan visats i diverse undersökningar som tyder på att toleransen ökar.
Ziehe menar också att vuxenvärlden blivit avmystifierad för dagens ungdomar. Gränsen mellan ung och vuxen har suddats ut. Ungdomar får insyn i vuxenvärlden innan de själva hunnit ta del av den. De får hela tiden tillgång till sekundära erfarenheter via media. Ungdomars vetande har blivit mindre formaliserat, mindre ett resultat av skolning, snarare mångfaldigt, bildmässigt och lika obegränsat som söndersplittrat och utan sammanhang, säger Ziehe. Anpassningen till denna livssituation kan skapa kaos och vilsenhet. 49
Ziehe talar om en ökad reflexivitet då samhället idag ger oss allt fler möjligheter att uttrycka och reflektera över oss själva och vår identitet. Det skapas en görbarhet där allt upplevs som möjligt att skapa och som inte längre är medfött eller naturgivet.50 Vi har i allt högre grad blivit ansvariga för våra kroppar. ”Jag kan visa något med min kropp, jag kan göra det till ett tecken”, menar Ziehe.Samtidigt drivs vi ideligen att jämföra oss med de ideal som media förmedlar.51 Per Nilsson menar att synen på kroppen har fått en central roll i vår tid. Vi 44 Ziehe, 1994. 45 Ziehe, 2003, s. 25. 46 Ziehe, 2003, s. 29. 47 Ziehe, 1994, 2003. 48 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 53. 49 Ziehe, 1994, s. 16-17. 50 Ziehe, 1994, s. 9. 51 Ziehe, 1994, s. 24.
18
uppfattar kroppen som mer påverkbar. ”I sammansmältningen mellan kroppens yttre framtoning och dess inre egenskaper uppstår en identitet”, skriver Nilsson. Denna identitet får sin särskilda innebörd i ett samhälle där betydelsen av tidigare traditioner minskar.52
Ziehe talar om en individualisering, alla individer måste och kan välja inom allt fler områden, t.ex. livsstil. Gapet mellan drömmar och verklighet växer, på gott och ont. Det kan driva fram förändrade engagemang men även leda till frustration. Ungas oändliga val- och värderingsmöjligeter medför risken att drabbas av vilsenhet och ångest över att inte veta sin väg.53 Människors ökade kroppsmedvetenhet kan kopplas samman med en pågående individualisering, enligt Nilsson. Ett viktigt karaktärsdrag i individualiceringsprocessen är att människor successivt träder ur sina kollektiva kännetecken och synliggör sig själva som individer. De grundläggande förebilder som människor tidigare kunde luta sig mot i form av normer, traditioner och rutiner existerar inte lika tydligt längre. Människor idag uppfattar inte sina liv som lika förutbestämda som tidigare generationer gjorde. Likt Ziehe, menar Nilsson att den öppenhet och mångfald som präglar det moderna livet innebär både möjligheter och begränsningar för individen. Vi måste bedöma och hantera de olika riskbilder som, i relation till möjliga vinster, är förbundna med olika val av handlingsalternativ som står till buds vid olika tillfällen i livet. Osäkerhet kan uppstå om vad gränserna för att påverka kroppen går och vad som är ett moraliskt och hälsomässigt riktigt agerande. Det uppstår en situation där individens möjlighet att förändra sin kropp ökar och stimuleras, samtidigt som tillåtelsen av mångfald ökar känslan av valfrihet. Kroppen blir ett projekt vars resultat ska visas upp och bedömas, säger Nilsson.54 Det ansvar vi har fått för vårt utseende har genererat en medvetenhet om matvanor och kosmetisk formgivning som förstärker myten om vår formbarhet. Att vara tjock håller på att bli en av de mest skuldbelagda personliga egenskaperna, enligt Ziehe.55 När en ung, vältränad och sensuell kropp i vår tid uppfattas som
ett moraliskt föredöme och vittnar om god självdisciplin ökar också risken för exempelvis total begivenhet för träning och paranoid viktkontroll, säger Nilsson.56 Steget till att gå över
gränsen för det tillåtna blir inte så stort.
52 Per Nilsson, ”Kropp och identitet” i Pedagogiska perspektiv på idrott, red. Lars-Magnus Engström och Karin
Redelius, HLS förlag, Stockholm 2002, s. 153-154.
53 Ziehe, 1994, s. 9.
54 Nilsson, 2002, s. 157-158. 55 Ziehe, 2003, s. 35. 56 Nilsson, 2002, s. 157-159.
19
3 Metodbeskrivning
3:1 Val av metod och metoddiskussion
Min undersökning syftar till att skapa en bild av hur idrottslärare idag ser på doping-situationen samt på behovet av dopinginformation i skolan. Jag valde därmed att göra en kvalitativ studie med intervjuer. Att använda kvalitativa intervjuer föll sig naturligt då jag ville skönja ett resonemang snarare än fasta svar.
Mina intervjuer hade låg grad av standardisering. Det innebar att jag formulerade frågorna under intervjun, jag kunde precisera, utveckla och ställa följdfrågor för att få till stånd mer av ett samtal med intervjupersonen. Jag hade även möjlighet att ta frågorna i den ordning som kändes naturligast i resonemangen.57
Vidare hade intervjufrågorna en relativt hög grad av strukturering, utifrån Trosts synsätt. Enligt Trost betyder hög grad av strukturering att man vet vad man vill fråga om och att intervjun handlar om just det ämnet och inte något annat. 58 Mitt absoluta fokus låg på lärarnas tankar kring doping och dopinginformation, men jag berörde även etiska och moraliska perspektiv på skolidrott, hälsobegreppet samt skolverkets styrdokument för att fördjupa min förståelse. Enligt Patel och Davidsson handlar strukturering om vilket svarsutrymme intervjupersonen ges. En intervju med hög grad av strukturering lämnar litet utrymme för intervjupersonen att svara inom. Med sådan strukturering kan man förutspå vilka alternativa svar som är möjliga.59 Mina intervjufrågor hade inte fasta svarsalternativ, utan var av den öppnare karaktären. Jag använde oftast inte ja och nej-frågor men kunde förutsäga de svarsmöjligheter som fanns i varje fråga. Sett med Patel och Davidssons ögon skulle därmed mina intervjufrågor vara halvstrukturerade.
Fördelarna med kvalitativa intervjuerna är att intervjupersonerna kan svara med egna ord, intervjuerna kan utvecklas till samtal och jag som intervjuperson kan skönja eventuella
57 Jan Trost, Kvalitativa intervjuer, Studentlitteratur, Lund 1993, s.15. 58 Trost, 1993, s.16-18.
59 Runa Patel och Bo Davidsson, Forskningsmetodikens grunder, andra upplagan, studentlitteratur, Lund, 1994,
20
mönster eller variationer. Med följdfrågor kan diskussionen styras så att den motsvarar syftet med undersökningen. Nackdelarna är att det kan vara svårt att analysera och jämföra olika personers resonemang. Även om grundfrågorna var identiska kan samtalen och följdfrågorna skilja sig åt och därmed göra att intervjuerna blir något varierande. En annan nackdel är att jag måste begränsa antalet intervjuer och kan därmed inte presentera några generella slutsatser.
3:2 Urval och genomförande
Eftersom doping är ett fenomen som härstammar från - och är närmast förknippat med idrotten blev min urvalsgrupp idrottslärare. Jag valde att fokusera på grundskolans senare år, dels för att se hur skolan arbetar med dopingproblemet i förebyggande syfte, och dels för att tidigare undersökningar tyder på att dopinganvändarna blir allt yngre.
För att få ett förhållandevis lätthanterligt material som är överblickbart och inger möjlighet att urskilja detaljer som förenar eller avskiljer, gjorde jag fem intervjuer. Då varken kön eller ålder spelade någon roll för min undersökning blev idrottslärare den enda kategorin av teoretisk betydelse.60
Av bekvämlighet riktade jag in mig på skolor belägna i Malmöregionen.61 Via Malmö kommuns hemsida fick jag fram en lista på grundskolor i området. Många idrottslärare avböjde från att delta med motiveringen att de inte informerade om doping och inte hade något att tillföra. För att få till stånd fem intervjuer fick jag därför inkludera en skola som låg strax utanför Malmöregionen i min undersökning. De fem personerna jag kom att intervjua hade alla arbetat som idrottslärare i minst tio år, vilket var av viss betydelse då jag ämnade undersökte huruvida de förändrat sin dopinginformation över tiden eller inte.
Den första kontakten tog jag via telefon med respektive skolas rektor. Jag presenterade mitt ärende samt syftet med min studie och blev hänvisad till någon av idrottslärarna på skolan. Jag presenterade min undersökning även för idrottsläraren och frågade om jag kunde få göra en intervju. Jag klargjorde hur mycket tid jag trodde mig behöva och idrottslärarna fick själva välja lämpligt intervjutillfälle. Idrottslärarna valde också en passande plats för vårt möte och i samtliga fall kom intervjuerna att äga rum på respektive idrottslärares arbetsrum
60 Trost, 1993, s. 70.
21
Intervjuerna genomfördes mellan 2007-11-19 och 2007-11-21 och tog mellan 20 och 35 minuter. I fyra av fem fall spelades intervjuerna in med hjälp av en diktafon. På begäran av en av idrottslärarna förde jag istället anteckningar för hand. En nackdel med ljudinspelningar är att diktafonens närvaro kan påverka de svar man får. Utan diktafon kan intervjupersonen bli mer spontan och inte lika angelägen om att framstå som förnuftig och logisk.62
Inför intervjuerna konstruerade jag en intervjuguide som var identisk för alla intervjutillfällena. Utifrån den ställde jag enkla och konkreta frågor för att locka fram ett resonemang. Ibland dök det upp intressanta iakttagelser som låg utanför min intervjuguide, de inkluderades också i intervjumaterialet.
3:2:1 Intervjuguide
• Dopingproblematiken idag • Dopinginformationen i skolan • Styrdokumentens riktlinjer • Etik och moral
• Information utifrån
3:3 Etisk reflektion
I min undersökning har jag tagit hänsyn till de fyra allmänna huvudkrav som Vetenskapliga Rådet ställt upp för forskning.
Informationskravet innebär att jag som undersökare ska informera de berörda personerna om den aktuella studiens syfte.63 Jag gav den informationen både till skolornas rektorer och
till idrottslärarna. Jag upplyste samtidigt om att deltagandet naturligtvis var frivilligt.
Samtyckeskravet betyder att intervjupersonerna själva får bestämma hur länge och på vilka
villkor de ska delta.64 Idrottslärarna fick välja tid och plats för intervjuerna samt gavs friheten att avbryta samtalen om så önskades.
62 Patel och Davidsson, 1994, s. 70.
63 Vetenskapliga rådet: http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf. s. 7.
22
Konfidentialitetskravet anger att alla undersökningspersoner skall ges största möjliga
konfidentialitet.65 Eftersom jag inte var intresserad av någon specifik skolas - eller idrottslärares syn på dopinginformation, utan snarare eventuella mönster och variationer, gav jag löfte om att behandla intervjumaterialet strikt konfidentiellt. Det innebär att jag förblir den enda som vet vem svaren kommer ifrån, ingen annan får tillgång till de uppgifterna.66
Slutligen innebär nyttjandekravet att uppgifter insamlade om enskilda personer, endast kommer användas för mitt forskningsändamål.67
3:4 Bearbetning av det insamlade materialet
Vid kvalitativa studier finns inga regler för hur materialet ska bearbetas och analyseras, utan det är en smakfråga, enligt Trost.68 Min ambition var att försöka förstå och analysera helheten. Jag lyssnade på inspelningarna av intervjuerna, skrev ut dem och försökte tolka och urskilja mönster och variationer utifrån mitt syfte och mina frågeställningar. Mycket av det som framkom i intervjuerna var intressant men fick lämnas utanför undersökningen, då det inte har någon relevans för det jag ämnar undersöka. Resultaten av intervjuerna presenteras i löpande text där jag kommer att citera intervjupersonerna. Jag håller hårt på konfidentialiteten och tilldelar intervjupersonerna ett nummer motsvarande den ordning intervjuerna genomfördes i.
3:5 Reliabilitet och validitet
Det faktum att min undersökning var kvalitativ och hade låg grad av standardisering gör att jag inte kan garantera en hög reliabilitet eller tillförlitlighet. Jag presenterar inga värden och variabler, likt en kvantitativ undersökning, utan försöker förstå mer abstrakta fenomen som idrottslärarens syn, upplevelser och attityder. Vid intervjuer är undersökningens tillförlitlighet
64 Vetenskapliga rådet: http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf. s. 9. 65 Vetenskapliga rådet: http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf. s. 12. 66 Patel och Davidsson, 1994, s. 63.
67Vetenskapliga rådet: http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf. s. 12. 68 Trost, 1993, s. 74.
23
i hög grad relaterad till intervjuarens förmåga. Jag kan ha begått bedömarfel då jag granskat och registrerat intervjusvaren pga. min ringa erfarenhet av att intervjua.69
En komponent som enligt Trost ingår i begreppet reliabilitet är objektiviteten. Min undersökning kan inte tilldelas en hög objektivitet, eftersom jag var ensam undersökare och därmed inte vet om andra skulle ha tolkat samma svar likadant som jag. Det blir därför också fullt möjligt att läsaren registrerar andra mönster eller tolkar resonemangen annorlunda.70 Om
jag haft en person till hjälp som registrerat intervjusvaren parallellt med mig och spårat samma tendenser, hade intervjun haft interbedömarreliabilitet, enligt Patel och Davidsson.71 En annan av Trosts komponenter, kongruensen, är dock relativt hög i min undersökning. Frågorna var i grunden identiska. Även om vissa följdfrågor och förtydliganden gjordes avsåg intervjuerna besvara samma frågor. Ytterligare en komponent är precisionen i undersök-ningen. Hög grad av precision innebär att jag som intervjuare verkligen vet att jag förstår vad intervjupersonen menar. Självklart antar jag att jag gjort det men kan givetvis inte garantera det. Trots att jag försökt uppmärksamma tonfall, ansiktsuttryck osv. för att tolka de olika resonemangen, kan jag självfallet ha missuppfattat saker och ting.72
Validitet eller giltighet handlar om att mäta det man avser att mäta. Enligt Trost är det svårt och rent av malplacerat att försöka mäta validiteten i kvalitativa studier.73 Eftersom jag inte kan garantera fullständig reliabilitet kan jag heller inte uppvisa en fullständig validitet, menar Patel och Davidsson.74
Jag anser att intervjuer var en fördelaktig metod i min undersökning. Idrottslärarna fick utveckla sina resonemang mer än vad de hade kunnat göra i en enkätundersökning. Vad som dock kan tala mot validiteten förutom den osäkra reliabiliteten är att intervjupersonerna, trots den utlovade konfidentialiteten, skulle ha känt sig mer anonyma om jag inte använt diktafon och därmed svarat annorlunda. Eventuellt kan min blotta närvaro, som undersökande student och blivande idrottslärare spelat in. Mina värderingar kan omedvetet ha lyst igenom och påverkat intervjupersonernas svar. Det kan således ha uppstått en intervjuareffekt dvs. att intervjupersonerna förstår, medvetet eller omedvetet vad som förväntas av dem.75
69 Patel och Davidsson, 1994, s. 87. 70 Trost, 1993, s. 66.
71 Patel och Davidsson, 1994, s. 87. 72 Trost, 1993, s. 66-67.
73 Ibid.
74 Patel och Davidsson, 1994, s. 85. 75 Patel och Davidsson, 1994, s. 88.
24
4 Resultat och analys
Jag presenterar här resultatet av min intervjuundersökning. Intervjuerna resulterade i ett stort intervjumaterial. Jag redovisar endast det jag anser vara relevant för att besvara frågeställningarna och som kan kopplas till undersökningens syfte. Jag analyserar intervju-materialet utifrån min teori, tidigare undersökningar, relevant litteratur samt egna tolkningar. Intervjupersonerna är alla idrottslärare på grundskolans senare år och arbetar på olika skolor. Eftersom jag har utlovat konfidentialitet anges inga namn, varken på personer eller på skolor. Däremot har jag numrerat intervjupersonerna från 1 till 5, där jag anser det nödvändigt. Jag citerar ofta personerna för att ge mer liv åt framställningen.
Jag har identifierat tre övergripande diskussionsområden som tillsammans ska guida läsaren fram till svaren på mina frågeställningar. Det första avsnittet har fått rubriken
Dopingsituationen idag. Här resonerar idrottslärarna kring dopingsituationen idag, såväl
inom- som utanför idrotten, samt bland ungdomar. De redogör också för troliga orsaker till ungdomars dopingmissbruk.
Andra avsnittet heter Dopinginformation i skolan. I detta avsnitt förklarar idrottslärarna sin inställning till dopinginformation i skolan idag. De förklarar sin syn på etiska och moraliska diskussioner i undervisningen. Vidare argumenterar lärarna för huruvida de tar hjälp av andra informatörer i undervisningen eller inte. Till sist redogörs för hur idrottslärarna ser på eventuella förändringar i sitt eget och skolans förhållande till dopinginformationen över tiden. Den sista delen har rubriken Styrdokumentens riktlinjer. Här reflekterar idrottslärarna över styrdokumentens riktlinjer för dopinginformation. Detta kopplas slutligen samman med deras syn på hälsobegreppet inom idrottsämnet.
4:1 Dopingsituationen idag
Samtliga intervjupersoner betraktar dopingen som ett stort och växande problem inom elitidrotten idag. ”Det är absolut ett problem och det gör ju att man tappar lite tron på idrotten,
25
det tar bort lite av glädjen och skimret kring vissa prestationer”, sa intervjuperson 3. Flera lärare menade att idrottare idag måste använda doping för att kunna lyckas på elitnivå.
Jag vet att det är mycket doping på elitnivå, jag är säker på det. Jag har själv varit landslagstränare och sett mycket av det här. De är tvungna till det, sa intervjuperson 1.
Doping har alltid förekommit, det är inget nytt. Det är mer regel än undantag idag. Idrotten är inte på lika villkor och det har alltid funnits sätt att skaffa sig fördelar. När idrottare åker iväg på uppbyggnadsträning finns doping med i bilden, det är jag övertygad om.Idag måste man använda doping för att kunna prestera på elitnivå, sa intervjuperson 4.
Alla var eniga om att doping förekommit länge och samtliga uttalade stor misstänksamhet mot elitidrottares prestationer.
Överlag var synen på dopingen inom idrotten mycket dyster bland intervjupersonerna. Det måste ses som anmärkningsvärt att flera intervjupersoner ser doping som ett nödvändigt ont för att lyckas på elitnivå. Kanske gör det att idrottslärarens engagemang och arbete blir ännu viktigare. De ska stimulera barn och unga att tro på idrotten och att dess fair play – ideal. Många elever kommer i kontakt med idrott även på fritiden. Missförhållanden inom idrotten kan vara svåra för barn och ungdomar att ta ställning till. Det är viktigt att skolan stödjer idrottsrörelsen i dess strävan att få bukt på dessa problem, genom att t.ex. inom idrottsundervisningen ta upp etik- och moralfrågor i samband med idrottande.76 Det går inte att komma ifrån att framtidens elitidrottare går i skolan idag.
Alla intervjupersoner hävdade att doping blivit ett stort problem även utanför idrotten och då främst inom gymkulturen. De ansåg att problemet där var mycket utbrett och att det ökat på sistone. ”Man ser ju också våldsföljderna som är något som kan komma i kölvattnet”, påpekade intervjuperson 3. ”Det är ett stort problem med anabola på gymmen idag, värre än någonsin”, sa intervjuperson 4.
Intervjupersonerna verkade insatta i dagens dopingproblematik och dess omfattning. De hade observerat att missbruket inte längre enbart existerar inom idrottsrörelsen. Det är viktigt att förstå att det idag inte bara är elitidrottare eller bodybuilders som använder doping, det gör att problemet kan få mer uppmärksamhet.77
Intervjupersonerna var också eniga om att doping existerade även bland ungdomar. Två av idrottslärarna menade att det kunde förekomma, dock inte i så stor utsträckning. Tre lärare ansåg att det blivit ett stort problem framförallt bland gymintresserade pojkar. Några idrottslärare hade observerat eller misstänker att det ibland förekommer doping på skolan.
76 Ekberg, Erberth, 2000, s. 128.
26
Jag tycker man ser det mer idag på skolan än för fem-sex år sedan att killar är väldigt gyminriktade, de är inte mer mogna i skallen än att de är beredda att ta genvägarna, så att säga. Man ser ju även på våldet i samhället, det finns bevisat att det i många fall är anabola inblandat. Det är någonting som verkligen oroar och gör att det verkligen finns anledning att informera mer i skolorna, sa intervjuperson 3.
Jag ser tendenserna hos ungdomar som använder anabola. Jag ser ibland att vissa växer sig enorma på bara några månader. Det händer även här på skolan, Ungdomar går mer på gym idag än vad de gjorde tidigare och där förekommer anabola, sa intervjuperson 4.
”Det är klart att det förekommer doping på gym. Var tionde som går på gym håller på med narkotika eller doping, har jag hört, sa intervjuperson 2.
Jag tolkade det som att kännedomen om dopingens ökade existens bland ungdomar var tydlig hos majoriteten av idrottslärarna. Undersökningar bekräftar det faktum att dopingmissbruket bland ungdomar ökar, och det mest i åldrarna 16-19 år. Uppskattningsvis 50 000 unga män och kvinnor i Sverige använder idag anabola steroider.78
Samtliga intervjupersoner delade insikten att det är utseende- och kroppsfixeringen som ligger till grund för ungdomars dopingmissbruk. Bristande självkänsla och en önskan om respekt nämndes också.
Det finns två kategorier av dopinganvändare. De som vill bli duktiga, satsa och träna, osv. Och de som vill se bra ut, sa intervjuperson 1.
Kroppsfixeringen är väl vanligaste orsaken, sa intervjuperson 2.
Det är ren utseendefixering, för att bli någon om man har lite dålig självkänsla och är lite osäker. Man kanske då bygger på självkänslan genom att bygga upp sin kropp. Det är bara kropps-fixeringen, sa intervjuperson 3.
Det är numera utseendet som är orsaken. Ungdomar dopar sig för att få stora muskler eller för att skaffa sig respekt och makt. Förr var det mer för att prestera bättre i idrott, sa intervjuperson 4. Det är nog för att bli större och få respekt med sig, Utseendefixeringen finns överallt, man jämför mycket, både tjejer och killar gör det, sa intervjuperson 5.
Lärarnas resonemang styrker det som tidigare undersökningar visat, nämligen att
steriodanvändande bland tonårspojkar har med skönhetsidealet att göra.79 Forskning tyder också på att dopingen utanför idrotten många gånger har psykologiska förklaringar, såsom dålig självkänsla eller drömmen om en muskulös och attraktiv kropp. Missbruket kan även vara strategiskt i samband med våld och brottslighet, precis som intervjuperson 3 framhävde tidigare.80
78Sveriges radio:http://www.sr.se/Ekot/artikel.asp?artikel=1265624 79 Rydberg, Sjöholm, 1994, s. 4.
27
Jag anser att de bakomliggande faktorer som lärarna framförde är av sådan karaktär att de kan kopplas till teorin om de nya sociala förutsättningarna ungdomar står inför, med oändliga valmöjligheter som ger svårigheten att få grepp om tillvaron. Lärarna hade uppmärksammat att utseendet blivit allt viktigare för ungdomarna. Kan man då inte nå det önskade utseendet med en muskulös och vältränad kropp kan ett dopingbruk bli följden. Samtidigt nämndes dålig självkänsla som en aspekt, vilket kan ha att göra med en osäkerhet som lättare infinner sig idag. Både Ziehe och Nilsson menar att samhällsutveckling medverkar till att framkalla en växande osäkerhet om existentiella frågor och den egna kroppen.81 De obegränsade alternativen av livsstilar, en ökad kroppsfixering, ständigt närvarande idealbilder samt en känslig livsfas med pubertetens allmänna bryderier kan skapa ostadiga individer. Enligt Nilsson, står ungdomar inför en situation där möjligheten att förändra sin kropp ökar och stimuleras, samtidigt som acceptansen av mångfald ökar känslan av valfrihet. Kroppen blir ett projekt vars resultat ska visas upp och bedömas.82
4:2 Dopinginformation i skolan
Då jag frågade intervjupersonerna om deras syn på sin egen och skolans roll som informationsgivare, samt behovet av sådan information i skolan, blev svaren väldigt skiftande. Tre av idrottslärarna tog inte upp doping överhuvudtaget, åtminstone inte under planerade förhållanden i undervisningen. De antog att det gjordes först på gymnasiet. Några motiveringar var:
Det behövs inte än. Det beror på vilka elever man har. På vår skola är det inte många som pysslar med sådant. De pysslar med annan skit men inte just doping. Dessutom slösar vi inte för många lektioner på att ha teori. Misstänker att en elev använder doping, tar man ett snack, inte annars, sa intervjuperson 1.
Nej det har jag aldrig informerat om. Detta var något helt nytt för mig. Jag har inte alls tänkt i de banorna, det kanske kunde vara något för mig att ta upp. Jag kan annars tänka mig att det görs på gymnasiet, sa intervjuperson 5.
I de drogenkäter som eleverna gjort, framgår att doping i stort sett inte existerar i här. Därför bestämde vi på skolan att vi håller nere dopingdiskussionen. Märker man på skolan att det håller på att bli ett problem så tar man upp det lite, inte annars, sa intervjuperson 2.
81 Ziehe, 1994, 2003.
28
Jag reagerade över att lärarna tidigare resonerat kring doping som ett stort problem, men inte tycker att det finns anledning nog att beröra ämnet inom skolidrotten. För mig ter det sig som en paradox. En lärare hade inte ens reflekterat över att beröra doping i undervisningen, vilket är egendomligt då personen ifråga var mycket insatt i dagens dopingproblematik. En annan menade att elever höll på med annan ”skit”, vilket jag anser motiverar en dopingdiskussion i skolan. Att bemöta problemet först om det uppstår verkade gälla för några skolor. I mitt tycke är poängen med dopingupplysningen att den förmedlas i förebyggande syfte. Skolan ska, enligt Ekberg och Erberth ge barn och unga förutsättningar att möta dagens och framtidens samhälle.83 Även om vi kan förmoda att doping är sällsynt bland högstadieelever så kvarstår det faktum att den största ökningen av missbruket sker i åldrarna 16-19 år, en ålder som inte är alltför avlägsen i årskurs nio.
Som jag tolkar Ziehes och Nilssons teorier borde risken för att ungdomar dopar sig vara större idag än tidigare. Den kulturella friställningen har utvidgat det vi drömmer och längtar efter, även om det i verkligheten är orealistiskt, menar Ziehe. Det kan skapa förvirrade ungdomar med bristande självkänsla och osäkerhet. Klyftan mellan verkligheten och förväntningarna kan få förödande följder.84 Ett dopingmissbruk har, som tidigare konstaterats ofta psykologiska förklaringar. Drömmen om den muskulösa kroppen eller de respektingivande kvaliteterna kanske inte slår in, osäkerhet uppstår och lockelsen till genvägen uppenbaras. Om man därtill hänvisar till Ziehes tankar om att gränsen mellan ung och vuxen suddats ut, borde tidig dopinginformation vara att föredra. Andrén-Sandberg, menar dessutom att så länge antidopingens budskap inte förankrats hos alla kommer problemet aldrig lösas, Därför bör information ges till högstadieelever.85 Ungdomar måste tidigt få ärlig kunskap om doping, baserad på verkliga fakta.86 De tre idrottslärarnas resonemang verkar alltså inte stämma in i vår tid, enligt mina teorier.
Två av intervjupersonerna uppgav att de har dopinginformation inplanerat i sin undervisning. Intervjuperson 3 informerade i årskurs nio och menade att:
Det är absolut skolans uppgift. I den här åldern händer det ju så kolossalt mycket, vi har små vuxna som vi har att göra med och de som är extremt omogna. Idag är det är så mycket med både press utifrån vad det gäller prestationer i skolan och inom idrotten, hormonerna sprutar i puberteten och då är det lätt att hamna fel och haka på saker man inte hade gjort om man var lite mer säker på sig själv. Det handlar ju mycket om identitetssökande, sa intervjuperson 3.
83 Ekberg, Erberth, 2000, s. 15. 84 Ziehe, 2003, s. 25-28.
85 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 49. 86 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 296.
29
Intervjupersonen i fråga påpekade dock: ”svårigheten ligger i att presentera problematiken på ett nytt sätt så att eleverna blir lite omskakade” Jag tolkar det som att idrottsläraren har en tydlig förståelse för den mångfald av processer som försiggår i ungdomars liv. Jag ser en association till Ziehes tankegång att ungdomar i högsta grad påverkas av den kulturella moderniseringen. De lever i en rörlig och känslig livsfas, där identitetsarbetet är i full gång. De ökade möjligheterna för ungdomar att fundera över sig själva och sin identitet, tillsammans med ett ökat ansvar för kroppen kan leda till förvirring om man inte hittar sin väg. Samhällsutveckling bidrar till att skapa en växande osäkerhet rörande identiteten och kroppen.87
Den andra intervjupersonen som informerade om doping sa följande:
Det är viktigt att jag berättar vad doping är och vad som händer med kroppen, men moralen kan jag inte pracka på dem, de har hört det så många gånger förut, de lyssnar ändå inte på det, sa intervjuperson 4.
Idrottsläraren menade att dennes uppgift var att förmedla ren fakta om följder och risker med doping. Detta gjordes såväl i årskurs sju som i åttan och nian. Idrottsläraren sa att det är lönlöst att tala om den moraliska aspekten med eleverna. ”Alla säger hela tiden till ungdomar vad de får och inte får göra, det har aldrig fungerat.”
För att möjliggöra en annan infallsvinkel tog jag upp begreppet etik och moral. Jag ville se om det förekom sådana diskussioner i undervisningen som i sin tur kunde kopplas till dopingproblematiken. Jag frågade samtliga intervjupersoner hur de ser på idrottsundervisning kopplat till diskussioner kring etik och moral. Majoriteten poängterade vikten av att detta ständigt integrerades i undervisningen. Tyngdpunkten verkade ligga på betydelsen av att följa spelregler och att vara en god kamrat. ”Då kommer spelreglerna in och hur man beter sig mot sina kompisar”, menade intervjuperson 1. ”Vi pratar mycket om hur viktigt det är att följa spelets regler och inte fuska”, sa intervjuperson 2.
Grunden i idrottens etik är dess fair play – tradition, något de flesta idrottslärarna behandlade regelbundet i undervisningen. Samtal om etik och moral med direkt koppling till doping förekom däremot inte. De idrottslärarna som inte informerade om doping stod fast vid att de inte behövde gå in närmre på dopingdiskussionen med elever i den här åldern. De sa samtidigt att diskussioner rörande etik och moral möjligtvis kunde vara en grund för ett senare avståndstagande mot doping.
87 Ziehe, 1994, 2003.
30
Samtal kring spelregler och fair play kan förmodligen ge eleverna möjlighet till reflektion och eget ställningstagande, som indirekt utmynnar i ett kritiskt förhållande till företeelser som doping. Men att utelämna dopingdiskussionen kan förefalla omotiverat. Sådan diskussion öppnar möjligheten att beröra eleverna och underbygga ett avståndstagande. I Lpo-94 står det att det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. ”Perspektivet skall prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.”88 Även idrottsämnet bör anta detta
perspektiv, menar Ekberg, Erberth. Dopingfrågan kan vara en av många viktiga etiskdiskussioner.89
4:2:1 Information utifrån
Det framkom av undersökningen att ingen av intervjupersonerna tar hjälp av organisationer eller informatörer som besöker skolan och informerar om doping. Fyra av de fem intervjupersonerna uppgav att de aldrig gjort det tidigare heller. Endast en hade erfarenhet av sådan hjälp:
Vi har gjort det, men det var flera år sedan sist. Då tog vi hit någon kroppsbyggare som pratade om doping. Problemet när man gör det är att den stora starka killen blir häftig i elevernas ögon. Det är vetenskapligt bevisat att istället inbjuder till en motsatt effekt, eleverna tycker att det verkar spännande och häftigt. De ser bara att han är en stor och stark kille, de ser inte de negativa sidorna, sa intervjuperson 2.
Vissa lärare såg andra bekymmer:
Nej, vi skulle ta in en lokalt välkänd gymkille men det blev aldrig så. Han ville ha ersättning och det är alltid där man hamnar att det är dåligt med pengar. Men det är alltid bra att plocka in folk utifrån som har erfarenhet, eleverna lyssnar med lite andra öron om det kommer någon som inte finns här på skolan i vanliga fall, sa intervjuperson 3.
Jag gör aldrig det, den biten tar jag själv. Sådan information är till för de vuxna i så fall. Eleverna kan inte tillgodogöra sig det, man moraliserar för mycket. Eleverna måste själva ta ställning, vi kan bara informera om fakta, sa intervjuperson 4.
Distriktidrottsförbundet i Skåne, liksom organisationen Ren Idrott besöker på begäran skolor för att informera elever och lärare om doping. Ren Idrott gör det dessutom helt gratis. Både
88 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo-94. 89 Ekberg, Erberth, 2000, s. 197.
31
Distriktidrottsförbundet och Ren Idrott menar att skolors intresse för deras tjänster minskat betydligt på senare tid och att skolan idag informerar för lite om doping. ”Det arbetas absolut för lite med dopinginformation i skolorna idag”, sa en person på Skånes Distriktidrotts-förbunds antidopingenhet.90
Det är ett svårt ämne och man behöver information och kunskap för att kunna förmedla det vidare till elever. Därför borde skolorna bli bättre på att ta vara på möjligheten att använda oss i undervisningen, enligt en person på Ren Idrott.91
Möjligheterna finns och är många om idrottslärare känner behovet av att få hjälp utifrån. Är det så att svårigheten ligger i att presentera dopingproblemet på ett nytt sätt så att det berör eleverna, borde det vara ett enkelt och bra alternativ att ta hjälp utifrån, om inte annat kan idrottsläraren själv få inspiration till fortsatt undervisning.
I min undersökning framkom också att det inte heller förekom någon temadag om doping på någon av skolorna. Två av lärarna visste att det förekom temadagar om ANT men att det inte berörde idrott och doping.
4:2:2 Förändring i dopinginformationen över tiden
Ingen av idrottslärarna kunde se att det skett någon förändring över tiden i skolans dopingarbete, eller att deras egen roll som i sammanhanget förändrats. De lärare som inte informerar idag har aldrig gjort det tidigare heller. De lärare som informerar idag har alltid gjort på samma sätt och alltid avsatt lika mycket tid.
Det har nog varit ganska jämt över tiden. Dopingen har ju funnits länge och uttrycken har varit desamma. Det har funnits både bland elitidrottare och bland gemene man, sa intervjuperson 3.
Jag har alltid informerat lika mycket, riskerna är alltid desamma och det är det eleverna ska känna till, sa intervjuperson 4.
Jag ansluter till själva kärnan i min teori, att samhällets förändring och utveckling bör avspeglas i hur skolämnet Idrott och hälsa utvecklas och framställs. De idrottslärare som inte informerar om doping var ändå på det klara med att problemet idag blivit stort både inom- och utanför idrotten. Lärare är, enligt Annerstedt, skyldiga att uppmärksamma hur läraryrket och
90 Telefonsamtal: Distriktidrottsförbundet Skåne, antidopingenheten, 2007-11-08. 91 Telefonsamtal: Ren Idrott, 2007-11-08.
32
ämnet påverkas av olika sociala frågor och sätta in ämnet i ett större samhälleligt sammanhang. Det medför ett moraliskt ansvar att försöka förändra vissa företeelser.92 Jag tolkar det som att, då nya tendenser uppenbarar sig i samhället, är det nödvändigt att ta hänsyn till dem i skolundervisningen. Alla lärare, oavsett ämnesinriktning måste vara flexibla och beredda att lära om. Ungdomar är inte heller likadana generation efter generation och gamla minnesbilder och tolkningsmönster måste ständigt omprövas.93
De nya tendenser som blivit aktuella för idrottsämnet är som bekant dopingmissbrukets
ökning bland unga människor och den ökade kroppsfixeringen. Jag tror att det är viktigt att skolan observerar den utseende- och kroppsmedvetenhet som är vanligt förekommande, och som kan medföra risker. Samtidigt som idrottsämnet idag har ett tydligt hälsoperspektiv måste undervisningen bygga på tankarna om barn och ungas vardag och utveckling. Balansgången är fin mellan sundhetsideal och kroppsfixering. Sjuklig kroppsfixering kan resultera i ett psykiskt beroende av att ha en välbyggd kropp och ett intresse inte bara för vilken mat man äter utan också för kosttillskott och piller av olika slag. Därifrån är steget inte långt till att använda förbjudna preparat.94
4:3 Styrdokumentens riktlinjer
Synen på styrdokumentens riktlinjer för dopinginformation var enhetlig. Alla betraktar läroplanen och kursplanen som väldigt generella, de inte preciserar tillräckligt kring doping.
De är flummiga och nämner ingenting om doping. Det var bättre med den gamla läroplanen och kursplanen, där stod det mer precist vad som skulle tas upp, sa intervjuperson 4.
Det står inget specifikt om doping. Jag skulle vilja ha tydligare riktlinjer generellt. Som det är nu blir det ju inte en likvärdig skola över hela landet, det kan ju vara väldigt olika hur man tolkar det, sa intervjuperson 2.
I Lpo-94 står det att rektorn ska ansvara för att de ämnesövergripande områdena, som t ex. att undervisningen om droger integreras i olika ämnen. I ämnet Idrott och hälsa finns mål att utveckla kunskap om vad som främjar hälsa. Inte någonstans, vare sig i läroplanen eller i kursplanen för Idrott och hälsa står ordet doping med. Det ges därmed inte heller några
92 Annerstedt, 2007, s. 17.
93 Ekberg, Erberth, 2000, s. 18. Jfr Ziehe, 2003, s. 232. 94 Andrén-Sandberg, Doping, 2004, s. 86.
