Lika barn leka bäst? En intersektionell studie av maktstrukturer bland barn

Examensarbete

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Lika barn leka bäst?

En intersektionell studie av maktstrukturer bland barn

Two birds of a feather flock together?

An intersectional study of structures of power among children

Camilla Almér

Christina Nilsson

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare Barndoms- och ungdomsvetenskap

2013-11-08

Examinator: Magnus Wikdahl Handledare: Sara Berglund

Lärande och samhälle Barn unga samhälle

2

Sammanfattning

Individers skapande och vidmakthållande av maktstrukturer sker hela tiden. Skolan är en viktig arena för socialt samspel där varje barn bär med sig sin individuella bakgrund och således har olika förutsättningar i skolan. Bland de jämnåriga sker en identitetskonstruktion där tillägnande av normer och värderingar sker. Syftet med vår studie är att lyfta fram hur barn i ett mångkulturellt område utifrån ett intersektionellt perspektiv skapar och reproducerar en social ordning. Teorin kring det intersektionella perspektivet avser att studerande av maktstrukturer inte kan ske utifrån endast ett perspektiv utan att olika perspektiv samverkar i en hierarki.

Vår empiriska data är hämtad från observationer och intervjuer i en andraklass i en skola i en större stad. Observationerna fokuserar på interaktionen mellan elever och hur de skapar och upprätthåller maktstrukturer. Intervjuerna inriktar sig på elevernas syn på de faktorer som samspelar i den sociala ordning de befinner sig i.

Resultatet visar att normer lägger grunden för hierarkin där de barn som ligger närmst normerna i klassen är de vars status är högre. Perspektiven klass, genus och etnicitet samverkar för att en maktstruktur upprätthålls. Hierarkin i sig bevaras genom barnens normbevakande vilket leder till att vissa barn riskerar att bli stigmatiserade. I förhållande till det övriga samhällets rådande hegemoni är den stadsdel där skolan är belägen stigmatiserad. De barn i klassen som i den här klassen är stigmatiserade representerar det som är normerande inom den rådande hegemonin i samhället.

Nyckelord: etnicitet, habitus, intersektionellt perspektiv, klass, kön, maktstruktur, normer, skola, stigma, social struktur.

4

Förord

Som blivande förskollärare och grundskollärare fann vi denna studie vara mycket lärorik och intressant. Att ingående studera barns relationer på detta vis är en stor förmån som vi troligtvis inte kommer att ha möjlighet till när vi väl är ute i verksamheten som pedagoger. Resultaten och lärdomarna ifrån denna studie ser vi därför som ovärderliga för oss i vår framtida yrkesroll.

Observationerna och intervjuerna som ligger till grund för den här studien har vi utfört tillsammans. Materialet som utvanns har vi sedan transkriberat tillsammans för att därefter dela upp delar av skrivandet inom de teman vi fann. Litteraturen som ligger till grund för tidigare forskning och teori har även den delats upp mellan oss. Detta för att därefter bearbeta både empiri och teori tillsammans och därefter skriva en analys och diskussion.

Arbetet har varit mycket lärorikt och intressant tack vare de underbara barn som vi under flera dagar hade glädjen att få vistas bland. Under kort tid vann vi ett förtroende och det tillmötesgående de visat oss har gjort att vi kunnat samla in stora mängder data som varit till gagn för vårt arbete. Därför vill vi ge dem ett stort tack för att de på ett så öppet och hjärtligt sätt tagit emot oss. Ett tack vill vi även rikta till pedagogerna i klassen som tog sig tid och samarbetade med oss för att vi skulle kunna utvinna så mycket material som möjligt under dessa dagar. Till sist vill vi rikta ett stort och hjärtligt tack till vår handledare Sara Berglund för all stöttning och engagemang under arbetets gång.

Malmö 2013-11-08

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 9

2. Tidigare forskning ... 10

2.1 Hur ser en ”utlänning” ut? ... 10

2.2 Vad gör man inte för att tillhöra? ... 11

3. Teoretiska perspektiv och begrepp ... 13

3.1 Skolan som arena för konstruerandet av makt ... 13

3.2 Intersektionalitet ... 14

3.2.1 Klass ... 15

3.2.2 Kön ... 16

3.2.3 Etnicitet ... 17

3.3 Habitus och det symboliska kapitalet ... 18

3.4 Stigma ... 20 4. Metod ... 22 4.1 Kvalitativ metod ... 22 4.2 Induktiv metod ... 23 4.3 Observation ... 23 4.4 Fokussamtal ... 24 4.5 Urval ... 25 4.6 Presentation av klassen ... 25 4.7 Genomförande... 27 4.8 Forskningsetiska överväganden ... 27 4.9 Dataanalys ... 28

5. Analys av det empiriska materialet ... 29

5.1 Gemenskap och uteslutning ... 29

5.1.1 Rörelse mot gemenskap? ... 29

5.1.2 Relationers uteslutande effekt ... 31

5.1.3 Grupperingar, konflikter och kön ... 32

5.2 Status och hierarkier ... 34

5.2.1 Statuslurarna ... 34

5.3 Den betydelsefulla bakgrunden ... 36

5.3.1 Kan krig förena? ... 36

5.3.2 Etnicitet som analysverktyg ... 37

5.4 Normer och normbrott... 39

5.4.1 De materiella tingen betydelse ... 39

5.4.2 Intressen och normer ... 40

5.4.3 Normerande klass ... 41

5.4.4 Talet som norm ... 41

6. Synliggörande av hur perspektiven samverkar ... 43

6 7. Sammanfattning ... 46 8. Diskussion ... 47 8.1 Metoddiskussion ... 47 8.2 Resultatdiskussion ... 49 8.3 Vidare forskning ... 50

7

1. Inledning

Vi har under vår tid på lärarutbildningen gjort vår verksamhetsförlagda del av utbildningen på två olika orter. En av oss har gjort den verksamhetsförlagda delen av utbildningen på en skola i ett mindre samhälle där majoriteten av eleverna är av svenskt ursprung. De med helt eller delvis annan etnisk bakgrund är uteslutande från andra nordiska länder. Den andre av oss har gjort praktik i ett segregerat område i större stad där samtliga elever i klassen, helt eller delvis, har en annan etnisk bakgrund. Diskussionerna vi fört kring våra olika upplevelser har bland annat rört hur sociokulturella skillnader kan påverka rådande normer och sociala koder. Med det som utgångspunkt så har intresset växt för om de sociokulturella skillnaderna och tillhörande normer kan påverka barns socialisering samt deras sociala stratifiering och placering i maktstrukturer. Den här uppsatsen handlar därför om hur sociala strukturer och makt skapas och upprätthålls i en skolklass, belägen i ett mångkulturellt område.

Identiteter som konstrueras i skolan tenderar att överföras till andra arenor och påverkar framtida relationer och sociala samspel, menar antropologen Helle Schjellerup Nielsen (2006, s. 26ff). Om det följer barnet genom livet och färgar av sig på andra arenor, så tror vi att det är av stor vikt att synliggöra hur maktstrukturer styrs och upprätthålls genom social stratifiering redan i de tidiga skolåren. Perspektiven klass, genus och etnicitet används parallellt i uppsatsen som verktyg för att synliggöra hur barnens maktstrukturer ter sig. Dessa perspektiv studeras, enligt ekonomiprofessorerna Ulla Eriksson-Zetterquist och Alexander Styhre (2007, s.12) ofta separerade från varandra, vilket blir ofullständigt då de alltid samverkar. Att låta olika perspektiv samverka benämns som ett intersektionellt perspektiv och används här som ett teoretiskt redskap för analys.

Skolväsendet har i uppgift att främja aktning för varje människas egenvärde samt att låta varje enskild elev finna sin unika egenart. Detta som en förutsättning för individen att kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet (Lgr 11). Som pedagog möter man mångfasetterade barngrupper där de olika perspektiven klass genus och etnicitet ständigt korsar varandra i ett dynamiskt samspel. Vi som pedagoger ställs inför etiska dilemman rörande bland annat normer och marginalisering. Varje enskild elev måste ges rätt till sin egen identitet och alla ska ges samma förutsättningar att utveckla den. Då skolan och dess värdegrund löper parallellt med samhällsutvecklingen, innebär det att läraruppdraget åläggs ett stor ansvar i konstruerandet

8

av ett samhälle med tolerans mot olikheter. Därför är det viktigt att man som lärare är medveten om de maktstrukturer som råder mellan barnen, för att på så sätt försöka motverka att marginalisering uppstår. Genom att uppmärksamma strukturerna ökar möjligheten för en pedagog att rikta sina insatser och stöttning där det behövs. Pedagogik- och demokratiprofessorn Bernt Gustavsson (2009, s. 21) påpekar hur makt utövas av det som karakteriserar sig som det normala vilket i grunden är upprättat av en norm. Det är på detta vis som andra identiteter marginaliseras.

9

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att utifrån ett intersektionellt perspektiv studera hur makt och sociala strukturer konstrueras och upprätthålls i en barngrupp i ett mångkulturellt område. Vi vill ta reda på vad som är normerande i den grupp vi undersöker samt hur detta gestaltas i relationen mellan barnen. Frågeställningarna lyder enligt följande:

 Hur synliggörs sociala strukturer och symboler i barngruppen/klassen?

 Hur gestaltas genus, etnicitet och klass i relationer i skolmiljö?

 Hur uttrycker barnen själv att de sociala relationerna fungerar?

10

2. Tidigare forskning

Under denna rubrik kommer vi att presentera och kartlägga en del av den tidigare forskning som har relevans för vår studie. Forskningen beskriver hur barn förhåller sig till rådande normer, allt för att få tillhöra en gemenskap och inte riskera ett utanförskap. Perspektiven klass, genus och etnicitet används om utgångspunkt för dessa studier och nedan ställer vi dem emot varandra för att illustrera hur dessa olika perspektiv samverkar och fungerar som normerande. Detta för att på så vis lättare kunna koppla den tidigare forskningen till vår studie och det intersektionella perspektivet vars syfte är att se hur klass, genus och etnicitet samverkar i en maktstruktur.

2.1 Hur ser en “utlänning” ut?

Etnologen Åsa Andersson (2003) har gjort en intervjubaserad studie med syfte att analysera de identifikationsprocesser som bland annat utgår ifrån plats, kön och etnicitet hos en grupp tonårsflickor i en multietnisk och socialt stigmatiserad stadsdel. Hon problematiserar kring platser och områden i syfte att se om det finns områden som innehar en högre eller lägre status än andra. Områdena benämner hon som klassade platser och använder sig av ett citat från en av hennes informanter, för att genom detta illustrera hur barn klassificerar varandra och hur bostadsområdenas normer får individer att anpassa sig.

Jag lovar dig, dom svenskarna som bodde i Näsby, man trodde inte att dom var svenskar eftersom dom liksom med mening talade med brytning för att ändå passa in i samhället. (Andersson, 2003, s.59)

Några av flickorna som Andersson (2003) intervjuar ger en bild av sina vänner med “nedåtgående” samhällsklass och beskriver hur de har en mer “utlänningaktig” stil. De förklarar hur de med stor möda anstränger sig för att visa på att de tillhör, vad de benämner som, en grupp som “går uppåt”. Hon tolkar informanterna och menar att de med en klassisk klädstil symboliserar ordentlighet och svenskhet. I studien framgår det hur flickor tenderar att generalisera “utlänningar” och “svenskar” till att beskriva vilken samhällsklass man tillhör.

11

Andersson menar att stil för flickor symboliserar en social ordning och menar att eleverna anstränger sig för att passa in i den svenska medelklassen rent stilmässigt (s. 14f & s. 60ff).

2.2 Vad gör man inte för att tillhöra?

Pedagogen och forskaren Ann-Sofie Holm (2009) har i sin avhandling studerat skolbarns relationer i förhållande till genus och lyfter fram att barnen målar upp en bild av den populära flickan eller pojken. En populär individ ser, enligt de barn hon studerat, bra ut, är utåtriktad, heterosexuell, har ett bra självförtroende och är framgångsrik vad gäller både relationer och prestationer. Den person som i högsta grad lever upp till dessa ideal är därmed den person som uppnår högst status i klassen. Holm poängterar att det förekommer viss skillnad mellan vad som är normerande för pojkar respektive flickor. Normen för utseende lyfts fram som viktig av båda könen, men med vissa skillnader. Det är mer accepterat för en flicka att visa att hon bryr sig om sitt utseende, medan det för pojkar anses mer tabubelagt. Vidare lyfter Holm fram hur flickor tenderar att få högre status ju närmre normen de förhåller sig. Det är viktigt att ha en egen stil samtidigt som den inte ska ligga för långt ifrån rådande normer. Pojkar har däremot ett större svängrum, vilket gör att de kan förflytta sig en liten bit längre bort ifrån “lagomgränsen”. Hon poängterar att de med en redan etablerad plats i hierarkin kan sticka ut mer än de vars plats inte är given (s. 32ff & s113ff).

Ingrid Karlson, lektor inom pedagogik (2003) menar, i sin avhandling om skolbarn och deras möjligheter att gestalta sitt kön, att behovet av att tillhöra blir så starkt att det driver barnen till att vara på ett sätt som gör att de blir accepterade socialt. Detta är återkommande hos både flickor och pojkar i studien. Hon problematiserar kring detta och menar att det är normerna för hur man, på rätt sätt, är som flicka respektive pojke som avgör om man blir socialt accepterad eller ej. Karlson (2003) poängterar, precis som Holm och Andersson hur barn förhåller sig inom vissa normerande gränser för att nå status och makt och menar att man av rädsla för utanförskap förhåller sig inom dessa gränser. Vidare beskriver hon hur barnen i studien uteslutande konkurrerar om makten inom kamratgruppen, bestående av samma kön. Barn av det andra könet anses vara “oviktiga” och ett slags “vi och dem” uppstår. Inom dessa grupper skapas och upprätthålls gränser för vad som är accepterat och inte. Av rädsla för att inte ingå i en gemenskap

12

så rättar barn sig efter de normer som måste uppfyllas för att ingå i gruppen. Det är framförallt inom dessa grupper som gränserna skapas och upprätthålls. Baktaleri och ryktesspridning är ett, för flickor, subtilt men markant sätt att uttrycka missnöje när någon begår ett gränsöverträdande. Det baktalande som sker skapar och vidmakthåller en normativ feminitet och klassen (s. 81f). Holm (2009) framhåller hur det gränsbevakande arbetet skiljer sig åt mellan könen och menar att pojkar till skillnad från flickor uttalar högt vad problemet är. Holm beskriver hur pojkar på ett eller annat sätt konstruerar en manlighet som uppfyller normen för den hegemoniska maskuliniteten, eller ligger i närheten av normen och hur vissa gör ett val av att ta avstånd ifrån den. Hon refererar här till psykologiprofessorn Stephen Frosh som beskriver hur pojkars syn på maskulinitet varierar beroende på social bakgrund. Bland annat så värderar medelklasspojkar ledarskap, sociabilitet och intelligens högre än vad arbetarpojkar gör. Dessa värdesätter mer förmågan att demonstrera styrka, attrahera flickor och att se coola ut (s. 36f).

13

3. Teoretiska perspektiv och begrepp

Kapitlet beskriver kortfattat den teori som är relevant för vår studie i skolan, och som löpande genom analysen kommer att användas för att tolka empirin. Teorierna används också för att beskriva hur stor del barnens skolgång har, för konstruerandet av status och maktstrukturer, som i förlängningen kan vara avgörande för barnens identitetsskapande. Begreppen som tas upp i detta avsnitt är applicerbara i vår studie och kommer att användas som ett analysredskap för att synliggöra hur maktstrukturerna ter sig.

3.1 Skolan som arena för konstruerandet av makt

Utvecklingsmässigt är alla individer beroende av social kontakt och gemenskap med andra. Det är enbart genom aktiv samvaro med andra som individen kan anamma förutsättningar för att kunna hantera sociala samspel och därmed också sin egen vardag, menar Schjellerup Nielsen (2006, s. 9ff, 79f). Social samvaro omfattar både hur relationer hanteras och hur människor i förhållande till varandra uttrycker kontroll och makt. Skolan, som den sociala arena den är, utgör en betydande del i skapandet och upprätthållandet av barnens utveckling av social kompetens menar Schjellerup Nielsen (2006, s. 26ff). Särskilt betonar hon de jämnårigas betydelse i denna utveckling. Att synliggöra barns olika maktstrukturer i skolan är betydelsefullt, eftersom det är här en stor del av individers identitetskonstruktion äger rum. Barn tillägnar sig successivt normer och värderingar, vilket formar den personliga identiteten och självuppfattningen. I det sociala samspelet intar och tilldelas barn olika positioner som kan leda till social stratifiering menar Schjellerup Nielsen (2006, s. 79). Lalander och Johansson (2007, s. 88) anser att mönster av över- och underordningar skapas genom olika faktorer såsom klass, genus och etnicitet. Dessa faktorer korsar och komplicerar varandra. Vikten av att problematisera betydelsen av dessa faktorer är stor då dessa bidrar till att klassificera och definiera individer. På ett liknande vis menar Eriksson-Zetterqvist & Styhre (2007, s. 12ff), att perspektiven klass, genus och etnicitet både samverkar och påverkar varandra. Förståelsen för maktordningar ökar om man vid ett studerande av dem skiftar fokus mellan de olika perspektiven.

14

Olikheter mellan elever i en klass kan vara sociokulturella och påverkade av yttre omständigheter, hävdar Schjellerup Nielsen (2006, s. 79ff). Den mångfald som skapas kan leda till en grupperande gemenskap och till värdeladdade olikheter som i sin tur kan resultera i en social hierarkisk struktur. Alla olikheter behöver dock inte leda till stigmatisering utan vissa av barnens olikheter betraktas av de andra barnen som likvärdiga varianter. Vilket innebär att det inte nödvändigtvis måste leda till inbördes rangordning och en ojämn fördelning av status och position.

3.2 Intersektionalitet

Genom att tillämpa ett intersektionellt synsätt, menar Ove Sernhede som är professor i socialt arbete (2010, s. 163), att man kan synliggöra tanken om ojämlikhet och orättvisor som i sin tur består av ett antal olika skiktningsdimensioner. Dessa tydliggör hur olika former av makt kan sammanfalla eller ställas mot varandra och bidra till ett stort antal möjliga kombinationer mellan klassmotsättningar, könsordningar samt relationer mellan etniska grupper.

Professor i sociologi Göran Ahrne (2010, s. 149) visar hur begreppet intersektionalitet fått sitt genomslag inom samhällsvetenskapen i Sverige först under de senaste åren. Begreppet handlar om hur individers erfarenheter, identiteter och möjligheter grundas i ett flertal olika positioner i det sociala landskapet. En intersektionell analys är användbar för att studera det som sker i skärningspunkten mellan olika konstellationer av social skiktning samt när olika former av maktrelationer korsar varandra. Till exempel då klasskillnader bryts mot etniska skillnader eller när könsmaktsordning korsar klassmässiga och etniska gränser.

För att förstå maktrelationer och hur till exempel genus, klass och etnicitet styr vår förståelse av makt så menar Paulina De los Reyes som är professor i ekonomisk historia och Diana Mulinari, som är professor i genusvetenskap, (2005, s. 7) att man måste resonera kring det system av privilegier och underordning som präglar bland annat sociala och kulturella relationer. De lyfter fram hur intersektionalitet som ett begrepp är nödvändigt för att kunna problematisera och synliggöra hur relationer av över- och underordning uttalas i skilda sammanhang. Den samtidiga effekten av kön, klass och etnicitet är enligt dem en central del i konstruerandet av makt.

15

De los Reyes och Mulinari (2005, s. 9) menar att det intersektionella perspektivet ifrågasätter hur makt och ojämlikhet sammanflätas med allmänt vedertagna uppfattningar om till exempel vithet, manlighet, könstillhörighet, heterosexualitet, klasstillhörighet. Dessa uppfattningar skapas genom ett oavbrutet reproducerande av nya markörer som utgör olikheten mellan “vi” och “dem”.

Det intersektionella perspektivet använder vi oss av i studien för att, inom de olika analyserna, skifta fokus mellan perspektiven klass, genus och etnicitet. Detta för att synliggöra hur dessa perspektiv korsar varandra och samverkar för att konstruera och upprätthålla maktstrukturerna i skolklassen.

3.2.1 Klass

Klassförhållanden grundläggs, enligt sociologen Stefan Svallfors (2010, s. 37ff), i materiella villkor och de positioner människor innehar i arbetslivet. Med andra ord innebär det att klass handlar om vad vi gör, eller har tillgängligt för vårt uppehälle. Klassdimensionens relation till arbetsmarknaden består till exempel i att den har en stor betydelse för individers resurser och risker, såsom inkomst och arbetslöshet. Vilka risker en individ är utsatt för och vilka resurser den förfogar över påverkas av individens klassposition. Dessutom påverkar klass människors betraktelser av sig själva och av andra samt hur de ställer sig i olika frågor om samhället som till exempel i fördelningsfrågor. Dessa uppfattningar kan sedan i sin tur inverka på de faktiska förhållandena. De sätter ramar för vad som anses vara ”normalt” eller lämpligt beteende i olika sammanhang.

Vidare lyfter Svallfors (2010, s. 37f) fram hur begreppen klass och status ofta blandas ihop. Det finns en relation dem emellan men de går inte att reducera till varandra. Han framhåller hur klassbegreppet bör åtskiljas från begreppet status. När klass refererar till människors positioner i arbetsliv och försörjning så refererar status till vem som betraktas som underordnad och överordnad i ett samhälle. Statusdimensionen har stor relevans för människors kulturkonsumtion och för deras åsikter om auktoritet och frihet i samhället. Begreppet status är till nytta i analysen gällande vilka individer som besitter det kulturella kapital som ger dem möjlighet att vidmakthålla sin högre position.

16

Eftersom klass som begrepp refererar till arbetsdelning och materiella villkor så anser inte Svallfors (2010, s. 37) det som meningsfullt att benämna till exempel invandrare eller kvinnor som klasser. Det är däremot av intresse att förhålla sig till hur etnicitet, kön eller ålder, i samhällets sociala skiktning, samverkar med klassförhållanden.

Skillnader i utbildningsval och utbildningsframgångar är enligt Svallfors (2010, s. 40) en betydande faktor bakom klasskillnader. Klassbakgrunden påverkar bland annat framgångar i skolan. De barn vars föräldrar som räknas som högre tjänstemän har i genomsnitt högre betyg än vad de barn vars föräldrar som räknas som arbetare har. Även då barn från olika socioekonomiska förhållanden erhåller likvärdiga betyg så har de barn vars föräldrar som räknas som högre tjänstemän en större sannolikhet att gå vidare till en högre utbildning, vilket i sin tur ofta leder till högre klasspositioner. Svallfors menar att en anledning till detta är att barnen till högre tjänstemän ofta har tillgång till information som främjar en positiv bild av studier.

3.2.2 Kön

Sociologen Marie Evertsson (2010, s. 56) pekar på hur vi från den dagen vi föds definieras utifrån kön, vilket konstrueras och återskapas i sociala sammanhang som utspelas i vardagslivet. De allra flesta anstränger sig för att kunna passa in i den könskategori man anvisats. De som avviker från rådande normer gällande kön straffas vilket, Evertsson menar, i förlängningen gör det svårt att undvika återskapandet av kön. Hon menar att det är få som uppskattar en kvinna som till exempel är dominant eller alltför högljudd men samtidigt anser en man med samma beteende vara ”normal”. Vidare lyfter Evertsson (2010, s. 57) fram Butlers tanke om hur individers handlingar inte styrs av det biologiska könet utan av en upplevelse av sig själv som man eller kvinna vilket förankras i upprepade handlingar som till exempel kroppsspråk och uttryck. Butler menar att det på så sätt sker en reproduktion och legitimering av identifierbara kön. Det som anses vara manligt och kvinnligt är sociala och normativa strukturer grundade på en heterosexuell tolkningsram.

17

3.2.3 Etnicitet

Begreppet etnicitet är enligt Philip Lalander som är professor i pedagogik och Thomas Johansson som är professor i socialt arbete (2007, s.176) något som är både kontextberoende och svårdefinierat. Det kan inte definieras som homogent eller statiskt då individer är mer nyanserade och komplexa än stereotyper. Etnicitet beskriver snarare en identitet än ett ursprung och kan inte knytas till föreställningar om kultur och identitet. Enligt Sernhede (2010, s. 74ff), har begreppet etnicitet kommit att bli ett sätt upprätta skillnader och tillskriva egenskaper. Han framhåller hur det i debatten i dagens svenska samhälle finns en ny form av lägermentalitet, vilken under senare år delat in Sverige i ett ”vi” och ”dem”. Den debatten menar han är ett av det mest påtagliga uttrycket för social frustration i samhället. Vidare beskriver han hur Sverige på så vis delats upp i, som han uttrycker det, a- och b-lag. Sveriges rikes lag uttrycker att alla medborgare står lika inför den. Sernhede menar dock att det i praktiken fungerar annorlunda. Det är skillnad i de villkor och förutsättningar som utgör grunden för svenskars och invandrares möjligheter i samhället. Han problematiserar kring det ytterligare genom att påpeka att stora delar av dem som i vardagligt tal benämns som invandrare i själva verket är födda i Sverige. Dessa människor benämns ibland som andra generationens invandrare. Begreppet i sig uttrycker visserligen att de är födda i Sverige men, Sernhede menar, att det på samma gång förmedlar att de inte fullt ut betraktas som riktiga svenskar utan har sin tillhörighet i en annan etnicitet. Begreppet invandrare har, enligt honom, utvecklats till att bli ett begrepp som inte bara beskriver en individs ursprung och etniska tillhörighet utan även något som indikerar social position eller klass. Han exemplifierar det genom att lyfta fram hur människor som invandrat från till exempel. USA eller Tyskland ofta inte går under epitetet invandrare trots att de är det.

Begreppen klass, genus och etnicitet används som analysverktyg i denna studie och ämnar för att ge en bild av hur perspektiven samverkar för en hierarkisk ordning i klassen. Perspektiven ska ses som en del i det intersektionella perspektivet som ingår i vårt syfte.

18

3.3 Habitus och det symboliska kapitalet

Sociologen Pierre Bourdieu (Carle, 2003) beskriver hur samhället är hierarkiskt uppbyggt i skikt med hjälp av olika maktpositioner. Han använder begreppet elit för att beskriva individer i toppen av hierarkin. Han redogör också för vikten av att studera de olika aspekter som bidrar till att individer underkastar sig eliten och att det därmed sker en reproduktion av deras maktställning. Mest betydelse för detta upprätthållande är utbildningssystemet och dess krav på att eleverna ska anpassa sig. Han problematiserar kring hur barn från enklare förhållanden inte bara får kämpa för en kunskapsbildning, utan också för att kunna tillägna sig de olika sociala mönster som krävs för att “passa in”. Han beskriver hur omfattande ett anpassningsarbete kan te sig för någon som kommer ifrån de lägre samhällsskikten och som vill klättra i hierarkin. Han menar att många barn inte har förmågan att omforma de erfarenheter de har med sig från sitt sociala arv, till något som de från andra samhällsklasser är infödda i. Det handlar om att uppfatta vilka de symbolvärden som gäller i ett givet sammanhang. Han använder sig av reproduktionsbegreppet, vilket innebär att det inte räcker med att lära sig något utantill. Det måste istället formas om och förankras flera gånger i de sociala sammanhang varifrån symbolvärdena härstammar (s. 384).

En central tanke i Bourdieus (Carle, 2003) teori innebär att en människas handlingar alltid är av social och kollektiv karaktär. Begreppet Habitus används för att förklara varför individer agerar på vissa sätt. Habitus är något som individer tillägnar sig genom hela livet och som utvecklas genom de olika sociala miljöer en individ vistas i. Individens sätt att agera är därför ett resultat av de tidigare erfarenheterna hon tillägnat sig under sitt liv. Han poängterar hur särskilt de tidiga uppväxtår speciellt präglar en individs habitus och menar att det därför är det sociala ursprunget som utgör grunden i en människas habitus. Bourdieu problematiserar hur konflikter kan uppstå när det habitus som införlivats i en individ, i en viss kultur, inte är i samklang med den sociala verklighet individen möter. Det kan då ske avsevärda brott mellan primära och sekundära erfarenheter. När en individ träder in i nya sociala omgivningar stöter hon på nya människor och deras olika handlingsmönster och symboliska kapital. Det symboliska kapitalet kan manifesteras i till exempel kläder, språk och gester. Dessa kategoriseras då in i individens habitus och en ny del bildas i individens habitus. Vidare menar han att alla människor inte har samma förmåga att tillägna sig ett nytt habitus som faktiskt innebär en anpassning till en ny

19

livsstil. Det sociala ursprunget kan ha en avgörande faktor för hur en individ anpassar sig. Bourdieu hävdar att det är uppväxtfamiljen som konstruerar förmågan att tillägna sig nya symboliska kapital. Han menar också att det inte bara är individens inneboende förmåga till anpassning som spelar in här, utan också den kollektiva omgivningen och deras olika habitus spelar en viktig roll för en individs möjlighet till anpassning och acceptans. Centralt för förståelsen av detta fenomen är hur klass- och könsstrukturer reproduceras i ett samhälle. På så sätt förändras ett habitus av en social kamp om olika sociala positioner. För att beskriva hur omgivningen är med och påverkar hur och om en individs habitus förändras, använder Bourdieu sig av begreppet kapital. Han delar in detta begrepp ytterligare; socialt, ekonomiskt, kulturellt och symboliskt. Syftet med dessa begrepp är att förklara hur makt och position reproduceras och hur olika sociala grupper tillskrivs mer makt än andra. Det sociala kapitalet innefattar de olika sociala kontakter man skaffat sig genom livet och som därigenom också bidragit till att omforma habitus hos en individ. Att ha många olika sociala kontakter ökar chanserna till att delta vid olika sociala sammanhang där individen också kan tillägna sig ett kulturellt kapital. Genom de sociala kontakterna möter man också olikasymboliska attribut som till exempel innebär ett kännetecken för tillhörande i en viss grupp. Att kunna visa på att man tillhör en grupp ökar chanserna till att kunna konkurrera om makten. Att ha ett stort ekonomisk kapital ökar också chanserna till att tillskrivas makt, då det ofta innebär en ökad chans till fler sociala tillgångar (s. 405ff).

Att inneha makt eller befinna sig överst i maktskiktet genererar enligt Bourdieu (Wilken, 2006) ett tolkningsföreträde. Detta på så sätt att individen överst i maktskiktet använder sig av, som Bourdieu benämner det, symboliskt våld. Utgångspunkten i begreppet är att få sin omgivning att tro på den bestämda tolkning som makthavaren skapat. När omgivningen anammat makthavarens fastställda bild av verkligheten säkras en reproduktion av de maktrelationer som finns. Att acceptera den fastställda bilden stänger dessutom dörren för alternativa verklighetsförståelser. Både de som bestämmer verklighetstolkningarna och de som undertrycks av dem accepterar den villkorliga sociala ordningen som en ofrånkomlig naturlig ordning. Den bestämda verkligheten säkras bland annat genom namngivning eller klassificering (s. 80ff).

Bourdieus teori används i vår studie, för att synliggöra de olika processer som sker i den aktuella skolklassen. Begreppen återkommer och förklarar hur mönster av över- och

20

underordning konstrueras och upprätthålls genom en förmåga att anamma de olika kapital som finns klassen.

3.4 Stigma

Stigma beskriver Erving Goffman, professor i sociologi och antropologi (Persson, 2012), som något som har att göra med relationen mellan individen och samhällets normer, det vill säga de samhälleliga förväntningar och föreställningar som finns om hur individer ska vara, bete sig, se ut och så vidare. En stigmatiserad individ avviker på något sätt ifrån normerna och därigenom även synliggör normerna som ställs i kontrast till avvikelsen. Goffmans grundläggande tanke är att om det finns normer i ett samhälle, då finns det också avvikelser som i sin tur kan leda till stigmatisering. Det är interaktionen mellan det ”normala” och stigmatiserade som Goffman undersöker för att kunna greppa stigmatiseringens betydelse. Försöken att dölja sitt stigma leder dock ofta till att större fokus hamnar på det som täcks över och således bli just det som då uppmärksammas. Begreppet stigma management använder Goffman för att beskriva det arbete den stigmatiserade individen utför för att kunna passera som lika god som andra. Det handlar om att undanhålla det som orsakat stigmatiseringen och att om möjligt vända stigmat till något gynnsamt. I ett vidare led eventuellt utöva ett aktivt motstånd tillsammans med andra mot de stigmatiserade identitetsvärden som existerar i samhället (s. 130ff). På ett liknande vis beskriver Lalander och Johansson (2007, s. 177ff) hur unga människor som lever i segregerade förorter förhåller sig till den allmänna bild av förorten som, särskilt media, skapar. Bilden är ofta präglad av dramatik och utanförskap och ställs som en problematisk motpol till det övriga samhället. Individerna i förorten utvecklar strategier för att kunna hantera bilden av dem som underordnade i samhället. Ett sätt att bemöta bilden kan vara att skapa en motdefinition till den. Detta kan ske genom att grupper utvecklar en solidaritet och stolthet i utanförskapet och marginaliseringen. Vidare menar de att det inte är en lätt bild att vara bärare av och försöka skapa en motidentitet baserad på stolthet över sin identitet vilket ger möjlighet till bekräftelse. Detta är enligt dem en grundläggande mänsklig process grundad i existentiella skäl där individen försöker ta kontrollen över sin egen självdefinition. Kamratgruppen är här av stor betydelse eftersom det är i just den som motidentitet kan bli bekräftad.

21

I vår studie använder vi begreppet stigma för att bland annat belysa hur några av barnen som utmanar normerna i klassen, medvetet eller omedvetet kämpar för att tillhöra gemenskapen och dem med hög status i klassen. Berättelserna som inleder varje kapitel illustrerar hur detta arbete ter sig klassen. I analyserna lyfts begreppet stigma fram för att tolka och sätta ord på händelserna.

De los Reyes & Mulinari (2005, s. 42f) tolkar filosofen Michel Foucaults tanke om hur, konstruerandet av normalitet och stigmatisering av avvikelser bidrar till en form av maktutövande. En social förståelse över definitionen av det rätta och naturliga leder till en stigmatisering av dem som befinner sig utanför samhällets normer och därmed ses som avvikande. Vidare påpekar de att en underordnads position inte tvunget medför att individen betraktas som avvikande eller stigmatiserad. Så länge underordnade grupper eller individer anpassar sig till en situation av underordning och inte gör några försök till att förändra den rådande, hierarkiska ordningen så är de ett “normalt” inslag i maktstrukturen. De som är underordnade blir avvikande först när de vägrar att acceptera sin position och då börjar utgöra ett störande element i maktordningen. Följaktligen är stigmatisering och avvikelse associerat till handlingar som bryter mot och utmanar den samhälleliga normen. Sernhede (2010, s. 154) beskriver detta på ett liknande vis med sitt begrepp beroendeförhållande. Han menar att maktrelationer grundas i social skiktning vilket i sin tur gör det möjligt att utnyttja ett maktövertag där den som är mest beroende således har minst makt. Genom att använda sig av belöning eller bestraffning så kan den som innehar kontroll över de resurserna reglera tillgångarna gentemot den som är beroende. Detta gör det dessutom möjligt för aktören med mest makt att få andra aktörer att göra som man vill trots att det kanske går emot den andre partens intressen. Ett beroendeförhållande mellan parterna måste finnas för att en maktrelation ska kunna uppstå. Social skiktning och ojämlikhet uppvisar stabila mönster och är tämligen stabila och beständiga inslag i den sociala strukturen. Att försöka ändra den sociala skiktningen stöter ofta på motstånd och framkallar konflikter. Det finns några som har att vinna på att den sociala skiktningen bevaras eftersom den grundas i en över- och underordning. Andra skulle vinna på att den upphävdes eller minskades.

22

4. Metod

Nedan följer en genomgång av hur det empiriska arbetet har genomförts och varför vi har valt att göra på följande vis. Avsnittet har för avsikt att ge en bild av hur vår tid i klassen sett ut och innehåller också en beskrivning av klassen och de barn som i form av nyckelpersoner som löpande återkommer genom arbetet.

4.1 Kvalitativ metod

När mänskliga fenomen man inte känner till så väl ska beskrivas, är en kvalitativ ansats användbar menar Johannessen och Tufte (2003, s. 21ff). De poängterar vikten av ett litet urval och menar att intervjuer, observationer och analyser av exempelvis texter ofta resulterar i detaljerade och fylliga beskrivningar av det studerade fenomenet. En kvalitativ metod används ofta vid undersökningar som har för avsikt att klassificera efter egenskaper, menar Hartman (1998, s. 238). Han påpekar också att denna metod är bäst lämpad då man vill undersöka den livsvärld människor har och den mening de tillskriver sig själv i förhållande till sin omgivning. Detta kan inte studeras endast med hjälp av observationer utan måste även tolkas. Inom den kvalitativa metoden, hävdar Hartman (1998, s. 234f) att det finns olika inriktningar baserade på vad det är som skall studeras. Den metod som för vår undersökning har valts ut benämns som etnografi. Metoden är utvecklad i studiet av olika kulturer. Inom etnografin menar man att förståelsen för individer förutsätter en insikt i den kultur som individerna tillhör. Kulturen avgör individens agerande, tänkande och talande. Hur gruppen/individen handlar styrs av koder och föreställningar som är gemensamma och accepterade av just denna grupp. Det är också dessa som visar på tillhörigheten i gruppen (Hartman, 1998, s. 234f).

Eftersom syftet med vår studie bland annat är att studera hur det normativa i just denna barngrupp gestaltas, har vi valt att göra en kvalitativ, etnografisk studie. Fokus ligger på hur barn konstruerar och upprätthåller sina relationer i den vardagliga skolmiljön.

23

4.2 Induktiv metod

En analytisk induktion, beskriver Hartman (1998, s. 241) som en metod då man under datainsamlingen undviker teoretiserande. Detta för att inte medvetet eller omedvetet påverka informanterna med sin förförståelse genom teorierna. Thurén (1991, s. 20f, 53ff) menar dock att man genom denna metod aldrig kan åstadkomma en hundraprocentig reliabilitet, det vill säga en tillförlitlighet. Detta eftersom analytisk induktion bygger på empirisk data utifrån ett mindre urval. Vidare redogör han för den förförståelse alla människor besitter. Här menar han att förförståelse är en förutsättning för förståelse. Både samhälle och kultur i en individs uppväxt är avgörande faktorer för socialisering av förförståelse. Allt en människa ser, upplever, hör, tycker och tänker bygger på förförståelse. Det innebär att varken observatör eller informant är helt opåverkade, vilket måste finnas med i beräkningen vid bearbetning av det insamlade materialet.

4.3 Observation

Syftet med vår studie är att studera hur sociala strukturer konstrueras och upprätthålls. För att synliggöra hur barnen gestaltar det som är normerande i barngruppen har vi valt att bland annat göra icke deltagande observationer, eftersom vi på så sätt hoppas få syn på hur barnen omedvetet agerar i olika situationer.

Hartman (1998, s. 253f) menar att avsikten med observation ofta är att uppmärksamma det som sker mellan de individer som befinner sig i den utvalda gruppen. Föremål för observation kan vara individers olika sätt att kommunicera på, till exempel med hjälp av gester. Hartman (1998, s. 89ff) beskriver också hur denna metod ofta är det naturliga valet vid en etnografisk studie. Under observationerna kan ett stort fokus läggas på olika slags handlingar, samt det som sker då en ny person försöker bli socialt accepterad.

Observation möjliggör, menar Johannesson & Tufte (2003, s. 89ff), att information kommer fram som inte andra tekniker kan ge. Observatören väljer en plats som är av relevans för studien och antecknar de iakttagelser han eller hon gör. Om observatörens deltagande riskerar att göra mer skada än nytta kan det vara aktuellt med icke-deltagande observation. Vidare lyfter de dock

24

fram, att denna benämning inte är klanderfri, då det inte finns några garantier för att de som observeras inte påverkas av observatörens närvaro.

De observationer som genomfördes vid vår undersökning var av icke deltagande karaktär. Vi presenterade syftet med besöket och observationen, för att därefter enbart iaktta eleverna på avstånd. Under observationstillfällena skedde ingen aktiv interaktion mellan oss och de observerade personerna, eftersom vi ville minimera riskerna för att vår närvaro skulle påverka barnen att agera annorlunda.

4.4 Fokussamtal

Johannesson & Tufte (2003, s 68ff, 76) redogör för de datainsamlingsmetoder som är relevanta för kvalitativa studier. De lyfter fram hur kvalitativa intervjuer ofta innefattar öppna frågor av samtalskaraktär och där en stor flexibilitet föreligger. Den som intervjuar använder sig av en intervjuguide som inte nödvändigtvis följs till punkt och pricka, utan strukturen på intervjun kan ändras beroende på informanternas svar. Vidare menar de att mottagaren är beroende av sin förmåga att registrera och analysera det insamlade materialet, då det föreligger en risk att undersökningen blir av ytlig karaktär. Fokusgrupper, lyfter Johannesson & Tufte (2003, s. 101), fram som ett intressant komplement till observationer. De menar att själva samtals- och diskussionsprocesserna är minst lika intressanta som själva svaren. Vidare hävdar de att sammansättningen i gruppen är av stor vikt då även samspelet i gruppen bör ligga till grund för samtalet.

Fokussamtalen utfördes i grupper om fyra elever och ambitionen med dessa var att synliggöra hur barnen interagerar med varandra i styrda situationer. Frågorna som ställdes under samtalet berörde elevernas syn på sin fritid samt hur de uppfattar samhörigheten i klassen. Inte sällan ledde samtalen in på sidospår, vilket vi enbart såg på med stor nyfikenhet, eftersom avsikten med samtalet inte enbart var att få svar på de ställda frågorna. Av den anledningen hade vi få förberedda frågor och samtalsämnen. Istället lät vi samtalen vara av öppen karaktär.

25

4.5 Urval

En kvalitativ undersökning tar ofta avstamp i ett urval där informanterna är utvalda beroende på deras lämplighet, hävdar Johannessen & Tufte (2003, s.84f). Denna metod benämns som ett strategiskt urval där den undersökande gör ett avsiktligt val av informanter. Kategorin för strategiska urval innefattar dock olika sätt att få fram urvalet. En av dessa urvalsmetoder benämns som urval med mycket liten variation i fråga om centrala kännetecken. Denna strategi innebär, enligt Johannessen & Tufte (2003, s 84ff), att informanterna som väljs ut ingår i en tämligen enhetlig grupp. Detta anses vara optimalt vid undersökningar där man vill upptäcka ömsesidiga eller skilda erfarenheter inom en tämligen homogen grupp. De belyser också att denna metod är optimal vid gruppintervjuer, då man där oftast vill att informanterna ska kunna kommunicera på ett okomplicerat sätt. Detta var också fallet i vår undersökning då de gruppintervjuer som hölls var av varianten fokussamtal. Avsikten med dessa var att avläsa hur barnens relationer till varandra tog sig uttryck i en given situation.

Önskvärt för vår studie var att den aktuella klassen innefattades av en etnisk och kulturell mångfald, då syftet med studien var att se hur perspektiven klass, genus och etnicitet samspelar med varandra. Åldersgruppen valdes ut ifråga om hur och vid vilken ålder barnen blir medvetna om de olika roller som förekommer inom relationerna. I den aktuella årskursen förutsatte vi att de redan besatt ett invant beteende ifråga om relationer och dess maktstrukturer, men att de vid denna ålder sannolikt inte var riktigt är medvetna om dem. Dessa egenskaper var önskvärda då svaren troligtvis tenderar att bli mer spontana. Vilket förhoppningsvis säger mer om varför de agerar på vissa sätt ifråga om makt och status. Där av föll valet på en årskurs två i ett storstadsområde med en mångfald av olika kulturer och etniciteter.

4.6 Presentation av klassen

Skolan ligger i en mångkulturell stadsdel och i den aktuella klassen går det 41 elever varav 19 är flickor och 22 är pojkar. Fyra barn har föräldrar som bägge är födda i Sverige, vilket gör gällande att 37 elever, helt eller delvis, har en annan etnisk bakgrund än svensk. Majoriteten av

26

barnen är själva födda i Sverige men har föräldrar som är utlandsfödda. Ett fåtal av barnen är själva utlandsfödda.

Under våra observationer tyckte vi oss kunna urskilja några barn som ur ett forskningsperspektiv hade en mer utmärkande roll i klassrummet än sina kamrater. Dessa barn kommer att figurera som nyckelpersoner i texten och kommer på så sätt att illustrera de olika processer i klassrummet som synliggör hur makt och sociala strukturer upprätthålls. Vi lyfter fram dem som varandras motpoler för att gestalta konstruerandet av makt på ett tydligt vis. Nedan följer en kortare presentation av de barn som valts ut som nyckelpersoner till vår text. Samtliga namn är fingerade.

Ali är ett år äldre än de andra barnen i klassen. Han har ett stort fotbollsintresse och anses, av

de andra, vara en av de bästa i klassen på fotboll. Ali är född i västra Afrika och kom till Sverige som litet barn. Han förefaller ha många vänner i klassen, både pojkar och flickor. Ali ger uttryck för att vara uppmärksam på sina kamrater. Han är ofta fysisk i den bemärkelsen att han kramar om sina killkompisar. Både på rasterna och i klassrummet tar Ali ett stort utrymme. Hans klädstil skiljer sig inte avsevärt från de andra pojkarnas i klassen.

Deana är en nyanländ flicka från östra Europa. Hon kom till Sverige för ett par månader

sedan och började då i klassen. Hon förstår betydligt mer svenska än hon pratar och har på grund av detta svårt att kommunicera med klasskamraterna. Hon har en feminin klädstil med tighta toppar, kjolar och kläder som lyfter fram figuren och särskiljer sig också på detta sätt i klassen.

Jon är en pojke som förefaller vara intresserad av skolan och är oftast aktiv i skolarbetet. Jon

har ett stort ordförråd och är välartikulerad. Kläderna han bär, indikerar på en kvalitetsmedvetenhet hos föräldrarna. Hans frisyr är längre än de andra pojkarnas och faller i en lite ojämn page som hans mamma har klippt till. Han talar rikssvenska och båda föräldrarna är födda i Sverige. Genom sitt breda vokabulär ger han uttryck av att komma från ett välutbildat hem. Tillsammans med tre vänner spenderar han rasterna med att leka lekar som är baserade på tv-program och datorspel, ofta i form av rollekar.

Nadifa är en flicka vars båda föräldrar är födda i östra Afrika, själv är hon född i Sverige. Hon

har en klädstil som påminner om de andra flickornas i klassen. Hon är en av två flickor i klassen som bär slöja. Nadifa tar stor plats både under lektionstid och på rasterna. Hon är högljudd och blir ofta tillsagd eller tillrättavisad av både pedagoger och kamrater. Nadifa leker sällan i en bestämd grupp utan är med i olika konstellationer bland flickorna.

27

Patricia är blond och har glasögon. Hennes klädstil liknar de flesta andra flickors i klassen.

Hon är den enda flickan i klassen vars båda föräldrar är födda i Sverige. Patricia har en något tillbakadragen roll i klassen och förefaller inte vara en given deltagare i någon kamratgrupp i klassen.

4.7 Genomförande

Vår studie med att kartlägga barns konstruerande och upprätthållande av makt inleddes med observationer av klassen. Under första dagen observerade vi samtliga lektioner från början till slut. När vi, nästföljande dag, hade tillägnat oss en överblick över barnens olika positioner i relation till varandra, stämde vi av våra intryck med lärarna. Inför de fokussamtal som vi ville hålla med elevgrupperna, gjorde lärarna ett strategiskt urval baserat på önskvärd gruppdynamik och lämplighet. Vi började då med att varva observationerna och fokussamtal. Elevgrupper om fyra kom in i ett avskilt rum där vi båda deltog. Samtalens längd varierade mellan 15 minuter och 30 minuter. De sex fokussamtal som vi hade transkriberades sedan innan vi tematiserade innehållet. Den sammanlagda tiden för observationer och intervjuer i klassen omfattade fyra dagar. Under våra besök lade vi märke till texter med tillhörande bilder som barnen skapat. Dessa satt upphängda längs med klassrummets väggar. Vi fann dem då mycket intressanta ur våra samtliga perspektiv, genus, klass och etnicitet. Vi valde dock, under arbetets gång, att sålla bort dem från materialet då tanken från början var att dessa skulle utgöra en egen materialkategori. Anledningen till att de föll bort är att de tillslut upptog en så stor del av arbetet att de i sig skulle kunna utgöra ett eget arbete.

4.8 Forskningsetiska överväganden

Vi har med utgångspunkt i Vetenskapsrådets forskningsetiska principer reflekterat över etiska forskningsdilemman samt över de risker som kan påverka vårt resultat, som till exempel den förförståelse som både vi och eleverna bär med oss.

28

Innan vi besökte skolan skrev vi samman ett dokument som meddelade vår ankomst och syftet med vår studie. I det framgick även att samtliga barn som studerades skulle vara anonyma. Dokumentet kompletterades med våra telefonnummer och delades, av lärarna, ut till barnens vårdnadshavare. Deltagarna informerades om vårt projekt och avsikten med studien samt att deras deltagande var frivilligt. Inför de fokussamtal som ägde rum förtydligade vi att det inte fanns några rätta eller felaktiga svar på våra frågor.

Vi informerade elever och lärare om deras rättighet att återkalla sitt samtycke och de blev även informerade om att det insamlade materialet enbart är avsett att användas i forskningssyfte. Berörd personal kommer att delges färdigt resultat av uppsatsen.

Några av barnen är så pass viktiga personer i det sociala spelet i klassrummet, att deras karaktärer är oumbärliga för skeendena i maktkonstruktionen och de övriga barnens strävan i den sociala stratifieringen. Då beskrivningen av barnens samspel även återger en del av barnens egenskaper så föreligger det naturligtvis en risk att de som arbetar nära barnen kan identifiera dem. Vi har samtalat med pedagogerna kring detta och vi har reflekterat över hur vi i längsta möjliga mån kan skydda barnens anonymitet (Vetenskapsrådet 2011).

4.9 Dataanalys

Själva bearbetningen av den insamlade datan, benämner Johannesson & Tufte (2003, s. 72f) som kvalitativ dataanalys. Detta innebär att forskaren bearbetar och tolkar det insamlade materialet i form av bland annat observationsanteckningar, ljudupptagningar och texter. För kvalitativa undersökningar är just tolkningen det centrala och bör enligt dem ske kontinuerligt. Inte sällan förekommer det att man vid kvalitativa studier ändrar frågeställningar och teorier under arbetets gång.

Dataanalysen för vår studie har skett genom ett transkriberande av observationsanteckningar och ljudupptagningar. Dessa har sedan bearbetats genom en kategorisering utifrån de olika teman vi har kunnat urskilja och som faller under ramen för vårt syfte. Därefter har analyser gjorts löpande med hjälp av de olika begrepp och den litteratur som redovisats i tidigare avsnitt.

29

5. Analys av det empiriska materialet

I detta kapitel ryms ett flertal berättelser vars syfte, tillsammans med en analys, är att ge läsaren en bild av hur barns konstruerande och upprätthållande av maktstrukturer ser ut. Perspektiven klass, genus och etnicitet används som analysredskap för att förhoppningsvis skänka en djupare förståelse för barnens agerande. De ovan beskrivna begreppen och teorierna används löpande genom analysen för att på ett vetenskapligt vis beskriva hur mönster av makt ter sig. Nyckelpersonerna används för att illustrera hur mönster av status och hierarkier arbetar för ett bevarande av den maktstruktur som finns inom klassen.

5.1 Gemenskap och uteslutning

Under denna rubrik följer en inledande berättelse där några av nyckelpersonerna gestaltar hur de i klassen utesluter varandra för att inte riskera att falla i hierarkin. En analys följer där vi med hjälp av begrepp synliggör hur både barnens konflikter och deras upprätthållande av makt ter sig.

5.1.1 Rörelse mot gemenskap?

En stående aktivitet på klassens schema är ett rörelseprogram. Det fina vädret gör att pedagogerna väljer att hålla i aktiviteten utomhus och tillsammans med barngruppen tar de sig ut på skolgården. Musiken som fyller skolgården är uppenbarligen bekant för barnen som ler igenkännande och snabbt kommer i takt till musiken. Den pigga rösten på det förinspelade bandet ger tydliga instruktioner om hur rörelserna ska utföras. De två pedagogerna förtydligar genom att demonstrera sina egna rörelser medan de tar sig runt bland barnen. Några barn söker ögonkontakt eller fysisk kontakt med sina kamrater. Vissa barn ignorerar den egentliga uppgiften och tar istället tillfället i akt till att dansa efter egenkomponerad koreografi. Av dem som inte är fullt så engagerade i rörelseaktiviteten är en större andel pojkar.

30

Rörelsepasset har pågått en stund och barnen ser ut att ha roligt tillsammans. En ny låt startar och nya instruktioner delas ut. Nu ska barnen söka en kamrat att utöva uppgiften med och de rör sig, i takt till musiken, allt närmre varandra. De flesta hittar snabbt någon som de kan utföra uppgiften med. Deana ser sig om bland klasskamraterna och får syn på Patricia som, liksom Deana, än så länge gör rörelserna på egen hand. Långsamt och rytmiskt rör hon sig mot Patricia. Hennes leende är brett och inbjudande, kanske rent av frågande. I samma sekund som hon når Patricias privata sfär så kommer reaktionen. Patricia rör sig fortfarande i takt och utför uppgifterna men backar under tiden. Under förflyttningen tittar Patricia stint framför sig för att efter en stund oroligt börja se sig om i den omgivande gruppen. Blicken landar då och då med snabba intervaller på Deana vars ansiktsuttryck kan tolkas som lite snopet. Deana fortsätter ändå att följa instruktionerna och utför övningarna på egen hand. Det gör Patricia med, men nu på ett behörigt avstånd. För den som då hade klivit in på skolgården hade inget av det som nyss skett varit synbart.

Efter rörelseaktiviteten är det åter dags för samling inne i klassrummet. Barnen trängs ihop på de bänkar som är placerade framför whiteboarden. De grupperingar bland pojkarna och flickorna som sker vid återsamlingen ger sken av ett mönster. Det är, om inte samma så snarlika de grupperingar som gjorts vid de andra samlingarna. Patricia är en av dem som sist kommer in i klassrummet och hon börjar leta efter en plats. Till skillnad mot de andra grupperna av flickor och pojkar som verkar ha självskrivna medlemmar så verkar inte Patricia ha en självklar plats. Hon närmar sig den grupp av flickor som inte bara, till antalet personer, är störst utan även den som är ganska framträdande i klassen. Den lediga plats som hon finner bredvid en av flickorna tar hon utan tvekan. Efter att ha suttit ner en stund och studerat flickorna så vänder hon uppmärksamt hela sin kropp mot gruppen och imiterar de andras gester och uttryck. Hon skrattar när de andra skrattar och himlar med ögonen när de andra gör det med. Efter ett tag lägger hon armen om en av flickorna. Patricias arm tas inte bort och flickan säger inte ett ljud till henne för att bryta den konversation hon är uppslukad i tillsammans med sina vänner. Istället lutar hon sig helt enkelt bort från henne vilket tillslut innebär att hon i princip ligger ned i kamratens knä som sitter på andra sidan om henne. Rörelsen gör att inte Patricias arm längre räcker runt flickan och hon följer flickans lutning. Efter en liten stund låter Patricia sin arm falla. Samtalet i flickgruppen fortgår som om ingenting hade hänt och ingen av dem skänker Patricia en blick.

31

Patricia förblir kvar på platsen bredvid flickorna och tittar länge på dem och när lektionen väl startar är både blicken och kroppen fortfarande vänd mot dem.

5.1.2 Relationers uteslutande effekt

Berättelsen ovan skildrar hur två av flickorna i klassen på olika vis förefaller försöka ta del av en gemenskap. Båda flickorna har ont om vänner och verkar inte fullt ut besitta eller behärska de symboliska kapital som är gångbara i klassen, vilket ger dem en låg status. Patricia tar först distans till Deana eftersom ett associerande med henne hade fått Patricia att falla ytterligare i rang. Strax därpå blir hon själv avvisad av de flickor hon försöker närma sig. Flickornas beteende kan tolkas som gränsbevakande arbete där gränsöverskridandet tydligt markeras genom uteslutning. Det förefaller finnas en tydlig hierarki i klassen där Deana befinner sig i botten strax under Patricia. Att Patricia själv befinner sig långt ner i hierarkin gör det extra viktigt för henne att tydligt markera att hon inte vill umgås med Deana. Genom att utesluta henne på ett liknande vis som hon själv blir utesluten av de andra flickorna så riskerar hon inte att falla ytterligare.

Pedagogerna kommenterar vid ett tillfälle situationen som uppstått i och med Deanas ankomst till klassen. De berättar om hur Deana, när hon anlände, var väldigt fysisk mot de andra barnen. Hon pussades och kramades vilket mottogs med ett avståndstagande från de andra barnen. Det fysiska framträdandet, menar pedagogerna, har nu tonats ned men effekten av det tycks kvarstå. Deanas habitus är till största del införlivat i henne i en annan kultur än den hon nu befinner sig i. Möjligen sker det ett brott här där hennes grundlagda habitus inte är i samklang med den sociala verklighet som de andra barnen i klassen under en längre tid har tagit del av. Majoriteten av Deanas klasskamrater är födda i Sverige och har därigenom möjligen fått en större chans till att kunna förstå och anamma det samhälle de befinner sig i.

Barnen beskriver Deana som äcklig och uttrycker ett avståndstagande gentemot henne. Vi upptäcker ganska omgående att det är särskilt Patricia och Nadifa som gång på gång lyfter fram hur konstig Deana är. Nadifa är den flicka som ger sken av att befinna sig strax ovanför Patricia i hierarkin. Flickorna i klassen uppger att de från början hade bestämt att de skulle ta sig an Deana och hjälpa henne med språket och få henne att komma in i “sammanhållningen”. Dock har flickorna blivit ovänner om detta och två grupperingar har uppstått. Deana blev i sammanhanget övergiven av båda grupperna och har nu inga vänner i klassen. Dessutom cirkulerar det ett rykte i

32

klassen om hur Deana ska ha dragit ner byxorna och visat trosorna inför två pojkar. Flickorna i klassen framhåller incidenten under intervjuerna och använder sig av ryktesspridning och baktal som ett gränsbevakande arbete för att upprätthålla den normativa feminiteten för flickgruppen. De lyfter fram det avvikande med Deana för att på så sätt befästa att hon överskrider det som är normativt. Under intervjun där Nadifa närvarar är det övervägande hon som styr samtalet och äger det mesta av talutrymmet. Hon berättar ivrigt om hur Deana burit sig åt och hur de andra barnen upplever Deana. Hon betonar flera gånger att alla faktiskt tycker likadant. Nadifa förefaller försöka framhålla Deanas beteende som avvikande och lyfter fram en kollektiv uppfattning av vad som är “normalt”. Deana å sin sida ses aldrig lyfta fram någon av kamraterna på ett ofördelaktigt vis. Konstruerandet av normalitet och därigenom stigmatisering av det som avviker, menar Foucault, gynnar en form av maktutövande. När en grupp individer gemensamt definierar vad som är “rätt och normalt” skapas en hierarki som legitimeras genom ett samförstånd i gruppen (De los Reyes och Mulinari, 2005, s. 42f). Begreppet symboliskt våld är applicerbart då det sker en reproduktion av klassificeringen av Deana. Genom att befästa bilden av Deana som äcklig säkerställer barnen i den aktuella klassen den sociala ordningen.

Patricia nämns inte under några intervjuer och vi kan inte heller höra barnen omtala henne på det vis de talar om Deana. Under en mattelektion blir Patricia kallad fram till tavlan av pedagogen för att lösa ett problem. Stämningen är hög i klassen och barnen som redan varit framme har mött sina kamrater på tillbakavägen med utsträckta händer för att kunna göra en ”high five”. Patricia löser problemet och pedagogen meddelar att hon åter kan sätta sig. På vägen tillbaka sträcker även hon ut sin hand för att möta klasskamraterna i en ”high five”. De andra flickorna låter sina handflator möta hennes men när Patricia väder sin rygg till dem bryter ett lågmält fnitter ut bland flickorna. Nadifa som tolkas ovan och utövar ett gränsbevakande arbete liksom Patricia själv gjorde gentemot Deana innan. Nadifa som själv deltar i flickornas fnitter är något mer högljudd i det och när det är på väg att ebba ut ställer hon sig upp och gör grimaser åt Patricia. Ingen annan av flickorna följer hennes exempel och efter en stund så sätter hon sig ner.

5.1.3 Grupperingar, konflikter och kön

Flickorna återkommer flera gånger under intervjuerna till att det förekommit och fortfarande pågår intriger dem emellan i klassen. Det handlar ofta om vem som sagt eller gjort vad och vem

33

som får vara med och leka och inte. Flickorna är i majoritet om att samtala kring relationsproblem under intervjuerna. Stämningen bland dem blir ofta upprörd när de diskuterar dessa intriger och de namnger flera gånger dem som är taskiga eller utanför på något sätt. Under tiden som flickorna berättar om händelserna så sitter pojkarna mest och tittar uttråkat på dem. Vid ett tillfälle skrattar de rakt ut och flickorna reagerar starkt på detta och menar att det faktiskt inte är roligt. När samtalet rör pojkars konflikter, avbryts pojkarnas svar av flickorna. De påpekar att pojkarnas bråk alltid handlar om fotboll och en fullständig rapport följer där flickorna redogör för vem som tacklar vem på fotbollsplanen. Omfattar flickornas uttalade intresse för relationer även en insikt i pojkarnas relationer till varandra? Flickorna är efter en kort stund åter i full gång med att beskriva sina egna intriger. Barnen uppger själva att de kan se skillnader i konflikter mellan flickor och pojkar. De konflikter som uppstår pojkar mellan, menar de, har oftast ett snabbt förlopp. Konflikterna mellan flickorna ser de däremot snarare som något ständigt pågående. Barnen beskriver dem som svårlösta och som något som kan pågå under en lång tid.

Under klassrumsobservationerna fick barnen ofta själva dela in sig i par, eller grupper när detta behövdes, beroende på aktivitet. Barnen grupperar sig oftast om flicka/flicka och pojke/pojke. De undantag som skedde från den placeringen rörde de pojkar som stod helt utanför den gemenskap som fotbollen utgör. Dessa pojkar fanns inte med i beräkningen när de andra barnen skulle räkna upp sina kamrater. De här pojkarna sitter ofta med flickor istället. Deana sitter själv när det är parvisa samarbeten. Pedagogerna inleder med att gruppera barnen men vid flera tillfällen så blir det högljudda protester från dem som hamnar tillsammans med Deana. De vägrar helt enkelt att utföra uppgiften tillsammans med henne. Det slutar då med att hon sitter själv och får genomföra uppgifterna på egen hand. De gånger hon är i ett parvist samarbete så är det ofta när hon blivit grupperad tillsammans med en pojke.

Samarbete mellan flickor hade oftast ett inledande skede av fnitter och trams innan de kom till skott. Vid något tillfälle är de uppe och sitter i varandras knä och skrattar högt vilket inte har något alls att göra med den uppgift de ska samarbeta kring. När pedagogen väljer att separera flickorna och omgruppera till könsblandade grupper blir resultatet av detta ett tyst samarbete. Det fysiska avståndet är då så långt att de knappt kan höra varandra. När de löst uppgiften, vilket gick snabbt, sitter de tysta och bläddrar i sina papper. De grupper som innehåller par av samma kön, sätter ofta igång med småprat när de blir klara.

34

Hierarkin bland flickorna förefaller vara mer utstuderad och synliggörs mer än pojkarnas både vid observationerna och vid intervjuerna. Det finns även bland flickorna stor vikt vid relationer, främst vad gäller dem själva men även vid pojkarnas relationer.

Barnens grupperande visar hur de själva föredrar att umgås och arbeta tillsammans med någon av samma kön. De visar ett stort ointresse och motstånd, om än ett subtilt sådant, när de placeras könsblandat. Detta till trots så förekommer det mindre trams och de blir oftast fortare klara när de placeras i könsblandade grupper.

5.2 Status och hierarkier

Detta avsnitt inleds med ytterligare en berättelse där status och hierarkier gestaltas med hjälp av nyckelpersonerna. I analysen reflekterar vi över vilka faktorer som bidrar till över- och underordningar och använder oss här av relevanta begrepp.

5.2.1 Statuslurarna

I en låda i klassrummet finns det hörselskydd med stora kåpor. Dessa används av barnen i syfte att utesluta eventuella störande ljud omkring dem. Hörselskydden är dock inte så många i antalet att de räcker till alla barn i klassen. Under dagens mattelektion har de en strykande åtgång och när Ali och en annan pojke, på samma gång, når fram till lådan så är den tom. Högljudda utrop hörs från dem båda när de inser att de blir utan. En pojke som uppmärksammat deras upplevda orättvisa viftar med sitt eget hörselskydd i luften. “Här Ali, ta mina!” Ali susar bort och snappar åt sig hörselskyddet med ett glatt tack. Han tar dem dock inte på sig utan går tillbaka till den pojke som nådde lådan samtidigt som honom. Ali räcker dem till honom och säger “det är du som ska ha dem, du ville ha dem först.” Ali beger sig till det rum som finns avgränsat till klassrummet och sätter sig där tillsammans med några flickor.

Pojken som fått hörselskydden är nu inte längre intresserad av dem utan står kvar vid lådan ett tag. Han har ett ambivalent ansiktsuttryck och efter en kort stunds funderande så går han mot det rum där Ali sitter. På vägen passerar han en flicka som säger till honom att hon faktiskt skulle