HUVUDOMRÅDE: Examensarbete, 15 högskolepoäng, magisterexamen i Omvårdnad FÖRFATTARE: Roba Babil & Najmah Kroes Anuar
HANDLEDARE: Malin Lindroth
JÖNKÖPING: 2017/ juni
Sjuksköterskors upplevelser och
erfarenheter av att vårda personer
med psykisk ohälsa
En Kvalitativ Intervjustudie
1
Nurses experience in caring for patients with mental illness
Roba Babil
Najmah Kroes Anuar
Nursing Science, Thesis, One year Master
15 Credits
Jönköping, june 2017
Author: Roba Babil & Najmah Kroes Anuar
____________________________________________________________________
Jönköping University
School of Health and Welfare
Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING
2
Sammanfattning
När problematik med psykisk ohälsa är bestående eller återkommande utgör det ett hinder för den drabbade att fungera i det dagliga livet. Att vårda patienter med psykisk ohälsa förekommer inte enbart inom psykiatrisk sjukvård utan även i den allmänna sjukvården, på rehabiliteringscenter och i hemsjukvården. Många sjuksköterskor upplever att de saknar kunskap, kompetens och stöd från arbetsgivaren.
Syfte: Syftet med studien är att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda
personer med psykisk ohälsa.
Metod: Forskningsområdet angrips med en kvalitativ design med induktiv ansats. Informanterna i
studien valdes ut genom strategiskt urval. Datainsamling genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med 11 sjuksköterskor. Med tanke på syftet valdes en kvalitativ innehållsanalys.
Resultatet: En förutsättning för ett gott bemötande var att respektera personen, vara öppen och att
kunna se helheten. Tidsbrist hindrade sjuksköterskorna att tillfredsställa personernas psykiska och somatiska behov. Det fanns ett stort önskemål om flera interna utbildningar om bra bemötande och vårdande, och inte enbart kunskap om säkerhetsfrågor.
Slutsatserna: Vikten av att vara lyhörd för patientens önskemål och behov samt att hitta lösningar
tillsammans med patienten eftersträvades. Att hålla sig lugn och prata tydligt upplevdes som väldigt viktigt. Ökad kunskap inom psykisk ohälsa ansågs kunna förbättra sjuksköterskornas färdigheter och samtidigt bidra till att minska stigmatisering.
3
Summary
Nurses experience in caring for patients with mental illness
Mental illness can limit the person's ability to function in daily life. Caring for patients with mental illness not only occurs in psychiatric care but also in general care, rehabilitation centers and in home care. Many nurses experienced several difficulties such as lack of knowledge, skills and support to effectively care for people with mental illness.
Aim: To describe the experiences of nurses when caring for patients with mental illness.
Method: The study was performed using a qualitative design with an inductive approach. The
informants in the study were chosen by strategic selection. Data collection was done by semistructured interviews with 11 different nurses. In view of the purpose, a qualitative content analysis was chosen.
Result: It is important to respect, be open and see a person for who they are, beyond their diagnosis
to achieve a good relationship with the patients. The lack of time prevented nurses from satisfying the psychological and somatic needs of the persons. There was a great desire for internal training courses on better treatment and care, and not only knowledge about safety issues. Person-centered care is conducted as much as possible at the different workplaces.
Conclusion: Nurses strived on importance to be sensitive to the patient's wishes, needs and finding
solutions together. Keeping calm and with clear communication was important in caring for patients. Improved knowledge in mental health could improve the skills among nurses while helping to reduce stigmatization.
4
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Bakgrund ... 5
Psykisk ohälsa ... 5 Patienternas perspektiv ... 5Omvårdnad vid psykisk ohälsa ... 6
Negativa attityder, stigmatisering och bristande kunskap ... 6
Vårdandet ... 7 Personcentrerad vård ... 7
Syfte ... 8
Metod ... 8
Design ... 8 Urval ... 8 Datainsamling ... 9 Dataanalys ... 9 Förförståelse ... 10 Etiska överväganden ... 10Resultat ... 11
En utmanande vård ... 11Ett komplext fenomen ... 11
Att ha ett gott bemötande ... 12
Att känna sig otillräcklig ... 12
Att ha personen i centrum ... 13
Diskussion ... 14
Metoddiskussion ... 14 Resultatdiskussion ... 15Slutsatser ... 17
Kliniska implikationer ... 17
Referenser ... 17
Bilagor
Bilaga 1a
.
Informationsbrev till verksamhetschef Bilaga 1b. Information till deltagaren5
Inledning
Allt fler människor drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa (WHO, 2001). Detta har lett till att forskning inom området psykisk ohälsa har uppmärksammats och hälsofrämjande insatser har prioriterats (Socialstyrelsen, 2007; WHO, 2013). Syftet bakom denna studie grundar sig i ett stort intresse för psykisk ohälsa och avser belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda vuxna personer med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan innebära nedsatt förmåga att fungerar i det vardagliga livet och för patienten kan behandlingsprocessen innebära en känsla av maktlöshet.
Problemet bör därför uppmärksammas för att få en djupare förståelse och kunskap inom området för att bland annat lindra och främja psykisk hälsa. Studien fokuserade på sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter inom olika vårdformer. Författarna i föreliggande studie är inte psykiatrisjuksköterskor och att studera perspektivet utifrån olika vårdformer gör att resultatet kan vara användbart inom alla hälso- och sjukvård. Studien kommer därför inte att avgränsas till någon speciell psykisk sjukdom utan det som kommer studeras är psykisk ohälsa mer generellt.
Här följer examensarbetets inledning.
Bakgrund
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa innebär störningar i psyket eller frånvaron av psykiskt välbefinnande, det vill säga att något avviker från vad som anses vara normalt (Borgå, 2008; Ottosson & Ottosson, 2010). Psykisk ohälsa kan också innebära störningar i personligheten, emotionen eller kognitionen (Keyes, 2005; WHO, 2001). Enligt WHO:s diagnosmanual, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD)10 är psykisk ohälsa och beteendestörningar ohälsa i den psykologiska utvecklingen (WHO, 2001). Ett liv innehåller psykiskt lidande och smärta, och att psykiskt reagera på negativa situationer är normalt. Gränsen mellan sådant som är normalt och psykisk ohälsa är diffust. Ett vanligt kriterium är när ett psykiskt tillstånd har övergått från att vara lindrig till att bli svår och kräver mer avancerad behandling (Skårderud, Haugsgjerd & Stänicke, 2010). Det är viktigt att veta skillnaden mellan begreppen psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Dessa särskiljs genom att psykisk ohälsa är psykiska symtom som inte uppfyller sjukdomskriterierna (Eklundh, 2013).
Psykisk ohälsa kan uppstå i samband med olika händelser i livet. Händelser som får människan att ifrågasätta meningen med livet eller känna sig vilse i tillvaron (Rehnsfeldt, 2014; Wagner, Torrez- González, Geidel & King, 2011). Psykisk ohälsa kan också uppträda till följd av missbruk eller andra kroppsliga sjukdomar (Borgå, 2008). Vidare kan även psykosocial stress, ökad press i arbetslivet och försämrad arbetsmiljö vara bidragande faktorer till ökad psykisk ohälsa (Erdner, Magnusson, Nyström och Lützén, 2005; Hedelin, Jormfeldt & Svedberg, 2014; Nyström, Dahlberg, & Segesten, 2002). Utbrändhet, spel- eller sexmissbruk kan också orsaka att personer får problem med livssituationen, dock betraktas inte det som psykisk ohälsa eftersom orsaken inte är en dysfunktionell personlighet (WHO, 2001).
När problematik med psykisk ohälsa kvarstår under en längre tid eller återkommer kan det begränsa personens förmåga att fungera i det dagliga livet (Barker, 2001; Ruggeri, Leese, Thornicroft, Bisoffi, & Tansella, 2000; Woods, Willison, Kington & Gavin, 2008). Undersökningar visar att psykisk ohälsa är den vanligaste sjukskrivningsorsaken i Sverige (Försäkringskassan, 2013). Detta innebär att ytterligare krav ställs på sjuksköterskan, därför att förebygga ohälsa och främja hälsa ingår i sjuksköterskans arbetsuppgifter (Socialstyrelsen, 2005; Moonen, Lemiengre & Gastmans, 2016).
Patienternas perspektiv
Diskriminering är en känsla som ofta förekommer hos personer med psykisk ohälsa och som också har en stor påverkan på personens identitet (Lundberg, Lundqvist, Hansson, Wentz, Sivberg 2013). Dels bidrar den politiska, ekonomiska och sociala makten till att forma fördomar om personer med psykisk ohälsa, vilket ger en känsla av diskriminering (Link & Phelan, 2001), dels upplever sig personerna ofta diskriminerade på grund av att sjukvårdspersonalen inte lyssnar på de och att de dessutom inte får komma till tals (Bolton, 2003; Sayce, 2003; Chamberlain, 2005). Familjen och samhället kan se
6
personen som funktionshindrad, vilket också kan resultera i en känsla av diskriminering (Barker, 2001; Link & Phelan, 2001). Bekräftelse från vårdgivare, familj, arbetsgivare och vänner spelar en stor roll för att känna sig delaktig i samhället, sociala relationer och sociala aktiviteter. För dessa personer medför processen med behandling ofta en känsla av maktlöshet, vilket kanske kunde underlättas om de får möjlighet att delta i planeringen av sin egen vård. Funderingar som uppstår hos personerna med psykisk ohälsa är att varje människa har ett egenvärde, men ändå höjs frågan, om varje människa har ett jämlikt värde? Personer med psykisk ohälsa hävdar att de känner självförtroende och betraktas sig själva som personer med värde, oberoende av deras psykiska sjukdomshistoria (Lundberg et al, 2013).
Omvårdnad vid psykisk ohälsa
Sjuksköterskans huvuduppgifter är att förebygga sjukdom, främja och återställa hälsa samt lindra lidande (International Council of Nurses (ICN), 2005). Omvårdnadens riktning och interaktionen som uppstår med patienten påverkas till stor del av professionens förståelse av innebörden av definitionen hälsa (Hwu, Coates & Boore, 2001). Detta kan jämföras med Travelbees omvårdnads teori som bygger på samspelet mellan sjuksköterskan och patienten samt vilka konsekvenser denna kan få för patienten. Teorin menar att omvårdnad är en mellanmänsklig process där sjuksköterskan hjälper patienten att genomgå sin sjukdom och sitt lidande genom att finna en mening i dessa upplevelser (Kirkevold, 2000). Att se omvårdnad ur perspektivet psykisk ohälsa innefattar också att stärka personens förmåga till egenvård och att värna om personers rättigheter och möjligheter (Jormfeldt & Svedberg, 2011). Psykisk ohälsa förekommer inte enbart inom psykiatrisk sjukvård utan även i den allmänna sjukvården, på rehabiliteringscenter och i hemsjukvården (Wynaden, O’Connell, McGowan & Popescu, 2000). Det är vanligt att personen lider av både fysiska och psykiska besvär, det vill säga samsjuklighet vilket har en negativ inverkan på dödlighet, livskvalitet och kostnader för hälso- och sjukvård (Zolnierek, 2009).
Även det salutogena perspektivet behandlar hälsofrämjande insatser, där sjuksköterskan utifrån detta förhållningssätt fokuserar på delaktighet, självbestämmande och samarbete (WHO, 2013). Enligt Mental health promotion (MHP) skapar det salutogena perspektivet möjligheter och underlättar olika processer vid arbetet med människor. Processerna inbegriper skapandet av individuella, sociala och miljömässiga förutsättningar, för att stärka och möjliggöra personens hälsa och utveckling. För att kunna utgå från denna process och uppnå psykisk hälsa samt förbättrad livskvalitet krävs att personen själv är involverad i processen (Jane-LIopis & Andersson, 2006). En förutsättning för att en person ska kunna bearbeta sina besvär är att samspelet mellan sjuksköterskan och patienten bygger på tillit, ömsesidighet och god personkemi. En annan förutsättning är sjuksköterskans förmåga att vara naturlig. För patienten är det också betydelsefullt att sjuksköterskan är engagerad och närvarande i samtalet, liksom att uppmärksamheten riktas mot patienten som person och inte i huvudsak mot symtom och diagnos (Svedberg, 2011).
Negativa attityder, stigmatisering och bristande kunskap
Attityder och stigmatisering vid psykisk ohälsa kan förklaras på olika sätt. Attityden handlar om hur personer bemöter varandra, medan stigmatisering är det som en person upplever (Lilja & Helizen, 2012). Det är välkänt att negativa och stigmatiserande attityder gentemot personer med psykisk ohälsa är mycket vanliga i den allmänna befolkningen, dock ses stigmatisering, och diskriminering också som ett stort hinder inom psykiatrisk vård. Detta har pekats ut som ett huvudproblem i arbetet med psykisk ohälsa (Angermeyer & Dietrich, 2006, Rao, Mahadevappa, Pillay, Sessay, Abraham & Luty, 2009; Ross & Goldner, 2009). Det förekommer att sjukvårdspersonal bemöter patienter på ett nedvärderande sätt på grund av fördomar (Lilja & Helizen, 2012; Rao et al, 2009). Sjuksköterskor utan specialistutbildning i psykiatrin tenderar att se psykisk ohälsa som något negativt, svårt och problematiskt, störande, mer komplicerade än andra fall och oförutsägbar (Atkin, Holmes & Martin, 2005; De Jonge, Zomerdijk, Huyse, Fink, Herzog, Lobo & Rigatelli, 2001: Lethoba, Netswera & Rankhumise, 2006). Tidigare studier har visat att sjuksköterskor var rädda för att bli skadade av patienter med psykisk ohälsa. Dessa känslor grundar sig i avsaknad av förtroende i relationen till patienten samt brist på kunskap. Kompetens och stöd behövs för att effektivt vårda personer med psykisk ohälsa (Atkin et al, 2005; MacNeela et al, 2012; Reed & Fitzgerald, 2005). Barker förklarade att sjuksköterskan ska kunna uttrycka en nyfikenhet, och sträva efter kunskap för att kunna ge den bästa vården (Barker, 2001). De senaste decennierna har
7
psykiatrisk vård utsatts för olika utmaningar och förändringar. Personer med psykisk ohälsa sågs tidigare liktydig med sin diagnos och sina beteenden och sjuksköterskor förde i huvudsak vårdens talan. Nu finns det en ambition för att förändra synen på detta (Lilja & Helizen, 2012).
Vårdandet
Vårdvetenskap ses som en autonom vetenskap eller som en självständig disciplin med egna begrepp, teorier och motiv (Wiklund, 2014; Eriksson, 2001). Dessa söker kunskap om ett specifikt område - vårdandet och vad som är verksamt i relation till personens hälsoprocesser (Wiklund, 2014; Eriksson, 2001; Skott, 2004). Vårdvetenskapen fokuserar på personen, symtomen kommer därför främst att vara intressanta i relation med deras betydelse för personen. Grundläggande teori för vårdvetenskapen berör människan, hälsan och vårdandets grundmotiv, vilket utgör en utgångspunkt för vårdvetenskapens generella struktur (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003; Skott, 2014; Stolt, 1997). Några av vårdandets viktigaste mål är att upprätthålla, igångsätta eller stödja hela hälsoprocesserna (Eriksson, 1995). Ett vårdvetenskapligt betonande av patientperspektivet har sin motsvarighet i den humanvetenskapliga medicinen, ofta omtalad som konsten att behandla och bota sjukdomar. Det är först i mötet med patienten som begreppen empati, lindrande och tröstande får substans (Stolt, 1997).
Ett vårdvetenskapligt livsvärldsperspektiv innebär en betoning av öppenheten och följsamheten för patientens levda värld (Dahlberg et al, 2003). Att vara öppen för en annan persons unikhet innebär att möta den andre så förutsättningslöst som möjligt, i medvetande av att vi aldrig är helt förutsättningslösa (Gadamer, 1995). Detta kan förankras i Barkers tidvattenmodell som är en omvårdnadsteori som speciellt inriktar sig mot den psykiatriska omvårdnaden. Teorin lyfter principer som kan användas som vägledning för vårdpersonalen i omvårdnadsarbetet. Modellen bygger på sex filosofiska antaganden och tio förpliktelser för att vårdpersonalen ska veta vilken hållning de bör ha till patienten. De sex antagandena som vårdpersonalen ska ha i åtanke är att människor är experter på sina egna liv och genom att vara nyfiken kan den professionella lära sig något om den andres liv samt att fokus ska läggas på att avslöja personens tillgångar. Värdet av att respektera den vårdades önskningar, snarare än att vara paternalistisk och föreslå att vi vet vad som är bäst för någon annan. Enligt modellen och dess antaganden ska kriser ses som möjligheter då en kris är en signal på att någonting behöver göras,vilket kan öppna upp en möjlighet för förändring. De två sista antagandena är att målen representerar personens lilla steg mot återhämtning och att den minsta möjliga insatsen som behövs för att frambringa förändring hos den vårdade eftersöks. De tio förpliktelserna ger vårdpersonalen tips om att bland annat värdera rösten, utveckla genuin nyfikenhet, använda den tillgängliga verktygslådan, avslöja personlig visdom samt vara medveten om att förändring är konstant och vara transparent (Barker & Buchanan-Barker, 2005; 2008).
Personcentrerad vård
Personcentrerad vård definieras som att: Patienterna bör "behandlas som personer" (Entwistle & Watt, 2013). Personcentrerad vård innefattar bland annat att bekräfta personligheten, respektera individen, identifiera och understödja personens styrkor och behov snarare än svagheter och problem. Att arbeta personcentrerat kan ha stor betydelse för hur vårdpersonal förstår värdet och den etiska betydelsen av deras interaktioner med patienten. Hälso- och sjukvården och dess ledare har på en nationell och internationell nivå kämpat i årtionden för att förbättra patienternas upplevelser av vården och hur den levereras (Slater, 2006). Även tidvattenmodellen som används i det dagliga arbetet i vården eftersträvar god vårdkvalité med patientens välmående i fokus (Barker, 2001; Barker & Buchanan-Barker, 2011). Modellen ser på psykisk ohälsa som en process och inte ett tillstånd. Fokus hos vårdpersonalen ska ligga på att ge ovillkorligt stöd, att alltid finnas till hands och ge den drabbade förutsättningar att kämpa sig ur sin förtvivlan. Hela teorin bygger på att det finns psykiska behov, att omvårdnad kan vara ett sätt att möta dessa behov, att människan redan har lösningen på sina livsproblem och att omvårdnad handlar om att ta fram dessa lösningar (Barker, 2001). Tidvattenmodellen utgår från att vi alla är människor och att patienten ska därmed i första hand ses som en person (Barker, 2001; Barker & Buchanan-Barker, 2010).
8
Syfte
Syftet med denna studie är att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda personer med psykisk ohälsa.
Metod
Design
Studien har en kvalitativ design där data inhämtats via kvalitativa intervjuer. Denna design valdes för att lyfta fram det mänskliga fenomenet som till exempel uppfattningar, erfarenheter och upplevelser (Berg, 2004; Bryman, 2011; Malterud, 1998). Studien hade en induktiv utgångspunkt, vilket används med fördel när det inte finns tillräckligt med kunskap om fenomenet eller om denna kunskap är fragmenterad. En induktiv metod bygger på information som flyttas från det specifika till det allmänna, så att särskilda fall observeras och därefter kombineras till en större helhet eller allmän förklaring (Elo & Kyngäs, 2008).
Urval
Informanterna som valdes var personer som man kände sedan tidigare och som lättast fanns till hands. Denna urvalsstrategi kallas för bekvämlighetsurval (Henricson & Billhult, 2012). Denna metod är inte baserad på sannolikhet utan här har forskarna mer eller mindre påverkat urvalet. Informanterna valdes eftersom det fanns kännedom om var de arbetade, arbetslivserfarenhet och att de kunde svara på frågeställningen. Då en kvalitativ studie fokuserar på ett begränsat urval av respondenter anses det vara av vikt att använda sig av ett fåtal personer som kan representera ett flertal individer som respondenter. Utifrån detta tankesätt valdes sjuksköterskor från olika vårdformer. Prioritering lades på att hitta personer med olika erfarenheter som kunde ge bredare beskrivning av upplevelsen och erfarenheten av att vårda personer med psykisk ohälsa (Marshall & Rossman, 2011). Informationsbrev angående studien skickades till verksamhetscheferna samt informanterna (se Bilaga 1). Muntligt samtycke från verksamhetscheferna erhölls innan författarna inledde en kontakt med informanterna. Informanterna bestod av 11 yrkesverksamma legitimerade sjuksköterskor, inom Hälso- och sjukvården, med tjänster inom olika vårdformer i Regionerna Västmanland samt Jönköping (se Tabell 1). Anledningen till att dessa regioner valdes var på grund av praktiska skäl. Sex respektive fem intervjuer genomfördes var. Arton sjuksköterskor tillfrågades om att delta i studien, 11 tackade ja, och 7 tackade nej på grund av olika anledningar. Samtliga informanter som ingick i studien var kvinnor mellan 25 och 65 år och hade 1 till 22 års arbetserfarenhet (se Tabell 1).
Tabell 1. Antal år av erfarenhet hos informanter, intervjulängd samt arbetsplats
Informant Antal års erfarenhet Intervjulängd Arbetsplats/arbetsplats
SSK 1 1 år 18 min MAVA
SSK 2 9 år 20 min Äldreboende
SSK 3 2,5 år 25 min Njuravdelning
SSK 4 3 år 26 min Öron/näsa/hals avdeln.
SSK 5 5 år 20 min Psykiatrimottagning
SSK 6 3 år 24 min Psykiatrimottagning
9 SSK 8 11 år 15 min Ortopedavdelning SSK 9 22 år 18 min Asylteam SSK 10 14 år 20 min GAVA SSK 11 17 år 25 min Vårdcentral
Datainsamling
Datainsamling genomfördes med hjälp av intervjuer med 11 sjuksköterskor. En semistrukturerad intervjuguide skapades, vilket innebar att frågorna var formulerade i förväg (se Bilaga 2). Intervjuguiden utgjorde ett stöd och bidrog med en viss struktur för intervjuaren, vilket främjande fokus på det väsentliga. Samtidigt tillförde den en flexibilitet som att frågornas ordningsföljd kunde anpassas utifrån informanternas svar (Danielsson, 2012). Intervjuerna utfördes enskilt, av var och en av författarna och genomfördes omgående efter en godkänd intervjuguide (av handledaren) och ett godkännande av enhetscheferna/sjuksköterskorna. Öppna och förståelsefördjupande frågor ställdes efter huvudfrågeställningen till informanten. Förståelsefördjupande frågor gav ytterligare möjlighet till reflektion (Ståhl, Carlsson & Nyström, 2014). Exempel på förståelsefördjupande frågor som ställdes under intervjun var: Kan du berätta mer hur du känner? Vad tänkte du? Hur tänkte du? Hur hanterade du situationen? Kan du berätta lite mer om…? Vad innebär…? Det där var intressant, kan du utveckla det lite…? Kan du hjälpa mig att förstå skillnaden mellan…? Skulle du kunna ge mig ett exempel…/ge exempel på vad det inte är…? Vilken betydelse har…? Intervjuerna genomfördes på respektive informants arbetsplats och spelades in med mobiltelefon. Samtliga inspelningar var av god kvalitét. Intervjuerna varade mellan 15 och 30 minuter. Datainsamlingen genomfördes under februari och mars 2017. Under intervjun var det även av vikt att lyssnade till det som avvek från den egna förförståelsen. Detta gjordes genom att vara väl medveten, öppen och förhålla sig neutral under hela processen. Oftast är det just i lyssna efter “annatheten” som den egna förförståelsen blir tydlig för författarna själv, vilket i sin tur gör den möjligt att kontrollera förförståelse inverkan på det fortsatta datainsamlings- och analysarbetet (Gadamer, 1997).
Dataanalys
Med tanke på syftet valdes en kvalitativ innehållsanalys då det är en lämplig metod för att analysera bland annat skriven, verbal och skriftlig kommunikation (Cole, 1988; Elo & Kyngäs, 2008). Efter att ha genomfört intervjuerna på var sitt håll var det dags att transkribera, vilket gjordes omgående efter varje enskild intervju. Intervjuerna lästes på flera gånger för att skapa en helhet och djup förståelse för vad som sades inför analysarbetet. Intervjuerna transkriberades direkt efter att varje enskild intervju var genomförd. Både det sagda ordet och det latenta, exempelvis tystnad och skratt analyserades för att nå kärnan i syftet. Efter transkriberingen var det dags att fånga meningsbärande enheter som svarade på syftet/frågeställningen. Datan analyserades genom att ord/meningsbärande enheter som upprepades ströks under. Datan sattes sedan ihop med hjälp av en tabell (se Tabell 1). Tabellen omfattade rubrikerna kodning/meningsbärande enheter, subkategorier, generiska kategorier samt huvudkategori (Elo & Kyngäs, 2008). Först skrevs kodning/meningsbärande enheter, därefter abstraherades materialet till subkategorier. De subkategorier som bildades slågs ihop till generiska
kategorier och dessa till en huvudkategori (se Tabell 2) (Danielsson, 2012; Elo & Kyngäs, 2008). Var
och en av författarna identifierade kodningen/meningsbärande enheterna och kategorierna enskilt i samtliga intervjuer, därefter jämfördes och diskuterades dessa tills konsensus uppnåddes mellan författarna. Denna metod gör det möjligt att destillera ord till färre innehållsrelaterade kategorier. Det antas att när orden klassificeras in i samma kategorier och fraser delar de samma innebörd (Cavanagh, 1997). Målet är att uppnå en kondenserad och bredare beskrivning av fenomenet. Vanligtvis är syftet med dessa kategorier att bygga upp en modell eller ett system (Elo & Kyngäs, 2008; Kyngäs & Vanhanen, 1999). Sjuksköterskorna betecknades med en siffra bakom som kom att användas efter tillhörande citat i resultatet (se Tabell 1).
10
Tabell 2. Utdrag från innehållsanalysen.
Kodning/meningsbärande enheter Subkategorier Generiska
kategorier Huvudkategori
“Patienten mår inte bra, kan ej sova, har ångest, depression, oro, kan ej äta och man känner sig inte behövd eller upplever obalans i sin hälsa.”
Sjuksköterskans upplevelse av psykiska symtom Ett komplext fenomen En utmanande vård
Förförståelse
Under analysprocessen går det inte att undgå att sjuksköterskor som forskare bär med sig en förförståelse av det som avser studeras och varför det är intressant att studeras. Förförståelsen innebär att vi som människor genom våra erfarenheter är förinställda på att världen är på ett visst sätt. Även människans teoretiska kunskap ingår i begreppet (Gadamer, 1997). Förförståelsen utgör sjuksköterskans subjektiva forskningsperspektiv och är en förutsättning för att se något nytt. Författarnas förförståelse är en förutsättning för att få syn på och utveckla en ny kunskap och förståelse (Rosberg, 2008). Förförståelse fanns inom området, dels i teoretisk kunskap och dels i erfarenheter som sjuksköterskor har av olika vårdformer. För att minska inflytandet på analysen försökte det bortses från egen förförståelse i stor uträckning som möjligt. Författarna försökte även att undvika och vägleda informanten in i samtalet eller påverka svaren (Elo & Kyngäs, 2008; Danielson, 2012).
Etiska överväganden
För att undvika eventuella etiska problem i studien utgick studien från vetenskapsrådet forskningsetiska principer. Den första principen berör informationsbrevet till enhetscheferna och sjuksköterskorna som skickades per brev. Brevet redogjorde bland annat för vilka som genomförde studien, syftet med studien, att resultatet skulle behandlas konfidentiellt, att det var frivilligt att delta och att han/hon kunde avbryta när som helst (Dalén, 2015) (se Bilaga 1). Därefter krävdes också ett samtycke från sjuksköterskorna om deltagandet som inhämtas muntlig, vilket motiverades med studiens karaktär, dess omfattning samt att studien inte behandlat ett etiskt känsligt ämne. Principen om största möjliga konfidentialitetskravet följdes då personuppgifter inte fick komma till obehöriga. Informanternas identiteter hölls hemliga och data från samtliga intervjuer avidentifierades så att möjlighet till igenkännande av informant eller arbetsplats inte uppstod. Eftersom det transkriberade materialet inte innehöll personuppgifter ansågs det inte finnas ett behov av förvaring i låst utrymme. Därefter fick sjuksköterskorna även information om nyttjandekravet, det vill säga att insamlade uppgifter från enskilda endast fick användas för forskning. Materialet från informanterna nyttjades enbart till studien och kommer inte att användas eller utlånas efter avslutad magisteruppsats (Dalén, 2015; Vetenskapsrådet, 2002)
Ett etiskt underlag förutsättas och genomsyrade hela intervjun (Henricson, 2012). Det innebar att sjuksköterskorna som intervjuades informerades om att deltagandet var frivilligt, att de kunde avbryta sin medverkan om de önskade och att materialet behandlades konfidentiellt (Respekt för autonomin). Sjuksköterskorna fick information om sina rättigheter att bestämma om och hur de vill delta i studien. Vidare fanns det genomgående i åtanke att inte skada deltagarna samt att maximera möjliga fördelar (Göra- gott principen). Att intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser motiveras med denna princip, vilket bland annat syftar till att öka deltagarnas välbefinnande och minimera skada. Förhoppningsvis var informanterna mer bekväma i en välkänd miljö, vilket troligtvis också gynnade samtalet. I studien har samtliga sjuksköterskor behandlats lika (Rättviseprincipen) (Belmontrapporten, 1979; Kjellström, 2012; Wallén, 1996).
11
Resultat
Den huvudkategori som efter analysen framkom var: En utmanande vård. Nedan presenteras studiens resultat utifrån de fyra generiska kategorierna: Ett komplext fenomen; Att ha ett gott bemötande; Att känna sig otillräcklig samt Att ha personen i centrum.
Figur 1. Resultatredovisning
En utmanande vård
Ett komplext fenomen
Informanterna beskrev psykisk ohälsa i form av oro, ångest, depression och obalans i hälsan medan andra beskrev det som att det kunde vara allt från stress till schizofreni. En del menade att psykisk ohälsa kunde bero på att människor inte fick ihop “livspusslet” eller stress på arbetet. Dessa påfrestningar ledde till att människor inte orkade med tillvaron och att de inte kunde komma ur problemen. Psykisk ohälsa kunde även ses i patiens anamnes eller läkemedelslista, där till exempel ett beroende av sömntabletter kunde anas. Vissa informanter som hade arbetat på olika arbetsplatser upplevde att människors psykiska symtom varierade från den ena arbetsplatsen till den andra. Personen som sökte till psykiatrin sökte dit på grund av psykisk ohälsa. Den som sökte till en annan avdelning sökte för demensutredning, njurbesvär, höftfraktur och så vidare, det var inte alltid lika tydligt att personen mådde psykiskt dåligt om inte personen själv uppgav det. Några informanter
12
upplevde att psykisk ohälsa i sin tur kunde ge somatiska konsekvenser, till exempel högt blodtryck i samband med oro och ångest.
“För mig är det de som har någon störning i tankarna eller hjärnan som påverkar livet och deras välbefinnande” (SSK 3).
Vissa informanter upplevde en ökning av psykisk ohälsa på arbetet, i samband med att patienter med psykisk ohälsa hade blivit fler och fler och att överbeläggningar på psykiatriska avdelningar förekom alltmer. För andra var det “bara” något de hade läst om i massmedia. Både informanter som träffar patienter och de som sitter i telefonrådgivningen upplevde att det är fler och fler yngre som sökte för psykisk ohälsa.
“... fler och fler yngre mellan 30 och 50 års ålder som ska vara aktiva i sitt arbetsliv som inte mår väl. Vi lever i ett samhälle som kräver väldigt snabba svar och man ger sig själv inte tålamod i att det här kommer gå bra” (SSK 11).
Att ha ett gott bemötande
Bemötandet vid psykisk ohälsa beskrevs som något viktigt. För informanterna var det viktigt att vara lyhörd och att lyssna in personen. Att våga stanna kvar och lyssna på vad personen har att berätta resulterade i ett skapande av förtroende, vilket gjorde att personen lättare delade med sig av sina problem. Att våga fråga motfrågor under ett samtal kunde också leda till nyttig och viktigt information i omvårdnaden, även om personen själv inte prioriterade den informationen.
”... men hur mår du nu? Och då kom alla problem fram. Hon mådde förmodligen rätt dåligt, när hon under ett kort möte bestämde sig för att berätta om sina problem till en främmande...” (SSK 7).
En förutsättning för ett gott bemötande enligt vissa informanter var att vara öppen och att se helheten. Flera informanter nämnde även att de var bekymrade över de fall som fortfarande inte var upptäckta och att mycket av arbetet gick ut på att få personen som mår dåligt att avslöja sig och ta emot hjälp. Vissa personer kanske inte vill avslöja sin psykiska ohälsa på grund av att de upplevde att det var skamligt eller på grund av kulturella aspekter samt att de inte vill göra sina anhöriga oroliga. Det sistnämnda leder i sig till oro och ångest.
“Jag tänker inte på de vi vet har en psykisk diagnos utan här är det människor som går igenom en livskris, förhållande som raserat till barnfamiljer som inte får ihop livspusslet till graviditet- och förlossningsdepressioner”(SSK 11).
Många informanter upplevde att alla ska behandlas lika oavsett vilken orsak de söker för. Andra upplevde att bemötandet inte var det lättaste eftersom de inte visste hur personen skulle reagera. Trots detta var det viktigt att som professionell sjuksköterska respektera personen och inte heller döma personen. Informanterna var enade om, att hålla lugnet och att prata tydligt var det mest optimala vid psykisk ohälsa. Vissa informanter såg många gånger att personen behövde motiverande och stödjande samtal vid inskrivningen eller utskrivningen.
”... och försöka att bemöta dem med värdighet och respekt” (SSK 1).
Att känna sig otillräcklig
Mottagningssjuksköterska berättade att det finns organisatoriska aspekter, där patienterna inte ses på samma sätt. Fokus ligger istället på effektiviteten, där sjuksköterskorna ska pressa sitt schema och boka så många patienter som möjligt på en dag, vilket resulterade i att de inte kände sig tillräckliga. Informanterna upplevde att tidsbrist spelade en stor roll i vårdandet och bemötandet av personer med psykisk ohälsa. Tidsbristen hindrade informanterna att tillfredsställa personernas psykiska och somatiska behov. Upplevelsen av hjälplöshet uppstod när möjligheten inte fanns att sätta sig ner och lyssna och samtala med patienterna som mådde dåligt.
13
”… ibland kommer situationer där man agerar väldigt fort och det kan hända att personer med psykisk ohälsa inte prioriteras” (SSK 8).
Sjuksköterskorna uppgav brist på utbildning om psykisk ohälsa under grundutbildningen. Därför ansågs det vara viktigt att ha välutbildade sjuksköterskor som kan ge ett bra bemötande, göra relevanta bedömningar samt ge säker vård. Informanterna berättade att det syntes tydligt när kunskap och kompetens saknades till exempel där sjuksköterskor hade svårare att göra en bra bedömning av olika symtom. Önskemålet var att få mer interna utbildningar om hur bra bemötande och vård ska ges till personer med psykisk ohälsa, och inte enbart kunskap om säkerhetsfrågor gällande dessa personer. Personalen kunde vara rädda för personer med psykisk ohälsa på grund av okunskap och felbedömning. Personer med ångest skickades till akuten på grund av tryck över bröstet, där personal trodde att det var hjärtinfarkt. Många har inte förståelse för kopplingen mellan fysiska symptom som grundar sig i psykiska problem.
’’ Sjuksköterskor får inte tillräcklig med utbildning i grunden och det är man själv som måste ta tag i och läsa vidare’’ (SSK 2).
En del informanter upplevde att de saknade erfarenheter av psykisk ohälsa innan de började arbetar som sjuksköterska. En informant hade tidigare erfarenhet som skötare inom psykiatrin och upplevde att hon hade lättare att bemöta, hantera och vårda personer med psykisk ohälsa jämfört med andra “oerfarna” kollegor. Några erfarna informanter berättade att antal år inom yrket gjorde att de var mer förberedda vid mötet av personer med psykisk ohälsa.
“Det blir svårt för de när de när de hamnar på andra avdelningar än i psykiatrin, eftersom personalen kan sakna erfarenhet för att kunna ge rätt vård’’ (SSK 4).
Att ha personen i centrum
Målet var alltid att försöka bedriva omvårdnad utifrån personens perspektiv. Vårdpersonalen representerade patientens talan i teamet på så vis att personalen var lyhörda för patientens önskemål och behov. Tanken var att försöka hitta lösningar för patientens bästa. Vårdplanen genomfördes alltid tillsammans med patienten och i vissa fall tillsammans med anhöriga som ingår i informations och skapande av vidare planering. Informationen som inhämtades om den drabbade kunde omfatta deras livssituation som sedan användes i olika skalor för bedömning. Utifrån informationen formades hjälpen så att den passade just den individen menade sjuksköterskorna.
’’Man utgår alltid utifrån patienten och ordination. Varför och vad man tänker göra. Man ska prata och ha diskussion med patienten. Patienten ska också kunna uttrycka egna åsikter ‘’ (SSK 4).
Sjuksköterskorna beskrev att de strävade efter att ge omvårdnad utifrån personcentrerad vård. Att fråga och ge information till patienten ansågs bidra till delaktighetskänsla. Syftet var att inte frånta personens resurser utan patienterna motiverades istället till att göra det de kan göra själva och be om hjälp när de behöver det. Att skapa en bra interaktion och mål leder till personcentrerad vård. Det var av vikt att se vem man hade framför sig och vilken grad av psykisk ohälsa det handlade om samt att ta tag i problemet i ett tidigt skede. Trots detta uppgav vissa sjuksköterskor att vården inte alltid bedrivs personcentrerad på grund av olika anledningar. Målet var att fånga upp i alla fall de personer som sökte hjälp.
“De kan uttrycka hur de vill ha det. Helt enkelt fråga dem hur de vill att man ska hjälpa dem’’ (SSK 1).
14
Diskussion
Metoddiskussion
Då syftet med studien var att belysa upplevelser och erfarenheter, valdes en kvalitativ design. Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts vilket anses vara en styrka då syftet var att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda personer med psykisk ohälsa (Ahrne, 2011; Henricson & Billhult, 2012; Polit och Beck, 2008; Polit & Beck 2012). Den kvalitativa metoden används med fördel när det finns lite kunskap om ett fenomen(Malterud, 2014). Nackdelen med induktiv ansats är att det finns en risk att slutsatserna bara blir beskrivande upprepningar av det empiriska materialet och inte ökar förståelsen för fenomenet eller förklarar fenomenet som studeras eftersom data baseras på ett urval speciella iakttagelser (Priebe & Landström, 2012). Trots detta upplevdes en ökad förståelse för fenomenet.
Studien använde sig av bekvämlighetsurval. En fördel med vald metod var att sjuksköterskorna valdes efter hand under denna process, det vill säga det var en flexibel metod. En annan fördel med detta kan ses för småskaliga forskningsprojekt där budgeten var begränsad för både tid och kostnad. Då valdes helt enkelt denna urvalsmetod som var enkelt, snabbt och billigt (Denscombe, 2014). Ytterligare fördel med denna metod var att resultatet kunde stärkas på grund av att informanter valdes som bäst kunde svara på syftet (Trost, 2010). Att deltagare som representerade det som ämnades studera var följaktligen något som positivt påverkade giltigheten i studien. Att sjuksköterskorna arbetade med olika vårdformer var önskvärt för att få bättre och bredare perspektiv om fenomenet, som också upplevdes kunde stärka trovärdigheten i studien. Att sjuksköterskorna kände de som utförde studien sedan tidigare var till en fördel för studien, eftersom de kände sig trygga och bekväma under intervjun och hade lättare att öppna upp sig. Nackdelen kunde vara att sjuksköterskorna kände sig tvungna att ställa upp på intervjun. Anledningen till bortfallen berodde bland annat på tidsbrist på arbetsplatserna och av andra okända anledningar. Totalt deltog 11 sjuksköterskor i studien. Syftet var att använda sig av ett fåtal informanter men som ändå kunde representera ett flertal individer. Studier med kvalitativ design omfattar oftast ett fåtal informanter, cirka sex till tio personer eftersom undersökningen är så detaljerad och inte heller syftar till statistisk generaliserbarhet (Polit & Beck, 2012). För att undvika etiska problem under studiens gång har vetenskapsrådets forskningsetiska principer och Belmont rapportens etiska underlag lästs på och varit vägledande. Att dessa principer användes i studien innebar att urvalet och datainsamlingen har genomförts på “rätt sätt” utan tveksamheter, vilket gav ett lugn för fortsatt arbete.
Studien använde sig av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Denna struktur ansågs passade väl för att svara på studiens syfte och stärkte resultatets trovärdighet (Forsberg & Wengström, 2016). En fördel med vald metod var möjligheten att få ett dagsfärskt resultat, vilket stärkte trovärdigheten i hur studiens resultat speglar fenomenet såsom det upplevs idag. Att säga att insamlad data är trovärdig innebär då att man på goda grunder säger att de data man har är rimligt. En god grund är till exempel att man försäkrat sig om att insamlad data är tolkad på rätt sätt, frågan ställdes till informanterna i efterhand om man har tolkat de svar han eller hon angav korrekt. För att lita på de resultat som presenteras i denna studie, har genomförandet av datainsamlingen redovisats noggrant (Descombe, 2014). Fördelen med intervjguiden och dess följdfrågor var att informanterna fick möjligheter att utveckla sina svar, tankar och känslor samt säkra att samtliga områden behandlats (Danielson, 2012; Jonsson, Heuchemer & Josephsson, 2012; Polit & Beck, 2008). Med hjälp av följdfrågorna söktes ett djup i svaren. Författarna ville utgå från en intervjuguide (se Bilaga 2) för att alla intervjuer skulle ha samma förutsättningar, till exempel att samma frågor ställdes till alla informanter. Fördelen med det var att risken för att frångå syftet minskade. Även tillförlitligheten stärktes av att liknande innehåll framkom i intervjuerna (Polit & Beck, 2012). En nackdel med intervjuerna var att det var tidsmässigt kostsamt, vilket gjorde att mängden material, eller snarare informationskällor, behövde begränsas. Intervjuerna begränsades till ett fåtal för att materialet ska vara hanterligt att bearbeta. Trovärdigheten i studien påverkades av intervjuernas kvalité före längden eller antalet. Få intervjuer upplevdes tillräckliga för att uppnå mättnad och svara på studiens syfte. Intervjuerna spelades med fördel in digitalt för att vara säkra på att allt som sades under intervjun kom med. Det var mer praktiskt än att föra ner allt skriftligt och samtidigt smidigare under analysarbetet, då uppspelningen kunde stoppas, spelas fram och tillbaka. Även lyhördhet för det som deltagarna berättar och författarnas förförståelse påverkade trovärdigheten i studien (Kvale, 1996).
15
Med tanke på det sistnämnda strävade författarna efter att i största möjliga mån medvetandegöra och åsidosätta sina förförståelser vid intervjutillfällena. På detta sätt framfördes inga åsikter under intervjuerna för att undvika att påverka samtalet eller svaren.
Att intervjua en informant i taget innebar att varje informant fick tillräckligt med tid och möjlighet för att kunna beskriva sina egna upplevelser, då det kan tänkas att det i fokusgrupper kan vara att vissa informanter som kommer mer till tals än andra. Det som eftersträvades var att skapa en behaglig samtalsmiljö, för att deltagarna skulle våga berätta om sina upplevelser och på så vis bidra med ett rikt intervjumaterial (Kvale, 1996). Ytterligare en fördel var att informanterna inte behövde känna sig underlägsna och pressade till att svara “rätt” på frågorna snarare än att berätta hur de faktiskt upplevde, vilket skulle kunna sänka resultatets trovärdighet. En annan aspekt som beaktades i valet av att använda sig av enskilda intervjuer var de eventuella praktiska möjligheterna att kunna hitta en tid som passade enbart den sjuksköterskan. En nackdel med att utföra intervjuerna på arbetsplatsen var att informanterna kunde känna sig stressade över väntande arbetsuppgifter och att intervjuerna inte fick ta den tid som skulle behövas. För att undvika detta försäkrade sig författarna om att informanterna skulle ha slutfört alla uppgifter för dagen innan intervjun påbörjades (Forsberg & Wengström, 2015).
Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Det finns inte direkt ett enkelt sätt för att utföra en innehållsanalys utan analysarbetet strukturerades efter det som kändes mest bekvämt (Polit & Beck, 2004; Hoskins & Mariano, 2004; Weber, 1990). Att följa en tabell (se Tabell 2) av Elo och Kyngäs för utförandet av dataanalysen upplevdes vara mest lämpligt för det särskilda problemet och för att uppnå trovärdigt resultat (Elo & Kyngäs, 2008). En grundläggande princip i en kvalitativ forskning är att dataanalys bör ske samtidigt som datainsamlingen (Coffey & Atkinson, 1996). Detta fanns i åtanke och följdes i föreliggande studie. Efter elva genomförda intervjuer upplevdes en teoretisk mättnad, där djupet i upplevelserna och erfarenheterna fångades. Även att samma tankar och berättelser återkom i de olika intervjuerna innebar det att studien fick tillräcklig djup och syn på upplevelserna och erfarenheterna, vilket bidrog till en teoretisk mättnad. Inför analysarbetet lästes även den andras intervjuer på, vilket hade en positiv inverkan på förberedelsefasen. Syftet med det var att få en helhetsbild inför analysarbetet. Att använda sig av kodning var nödvändigt för att strukturera upp datamaterialet och för att utveckla en allmän förståelse av insamlad data. Kodning ses som den viktigaste kategoriseringsstrategi i kvalitativ forskning (Strauss, 1987).
Resultatdiskussion
Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med psykisk ohälsa. Resultatet redovisas utifrån en huvudkategori; En utmanande vård med dess generiska kategorier; Ett komplext fenomen; Att ha ett gott bemötande; Att känna sig otillräcklig; Att ha personen i centrum. De psykiska symtomen som reflekterades över av sjusköterskorna bekräftas som starka prediktorer för psykisk ohälsa (Ringbäck & Rosén, 2005). Psykisk ohälsa kunde uppstå till av följd av bland annat stress i vardagen under en längre tid och att de inte fick ihop “livspusslet” för att sedan inte komma ur dessa problem. Psykisk ohälsa defienieras som att det är kännetecken av symtom som orsakats av konsekvenser i personens dagliga/sociala liv (Forsell, Wicks & Airaksinen, 2004). Att må psykisk dåligt kunde även misstänkas vid läkemedelsberoende, till exempel då personen tog sömntabletter jämt och ständigt. Enligt socialstyrelsen har försäljningen av antidepressiva och sömnmedel ökat kraftigt (25 %) mellan åren 1997 och 2001, särskilt bland unga vuxna 18-24 år (Socialstyrelsen läkemedelsstatistik 2004). Informanterna resonerade kring att psykisk ohälsa också kunde uppstå till följd av somatiska besvär eller att somatiska besvär uppstod på grund av psykisk ohälsa. En svensk studie baserad på data från tio länder visar ett samband mellan arbetsmarknadssituationen och den psykiska hälsan bland unga människor. Det vill säga att under lågkonjunkturen ökar psykisk ohälsa och viceversa (Lager & Bremberg, 2009). Det sistnämnda var något som inte alls diskuterades av någon informant.
Sjuksköterskorna upplevde en ökning av psykisk ohälsa mestadels hos unga människor men ibland även bland äldre också. Sjuksköterskorna diskuterade kring om ökningen bland yngre människor berodde på att samhället kräver snabba svar, unga människor ger sig själv inte en möjlighet till tålamod och lugn och ro och att de kände sig tvungna att vara tillgängliga hela tiden via till exempel mobilen. Sjuksköterskorna fundera på att, fler och fler insjuknar kunde också bero på att fler och fler
16
vågade berätta öppet om sin psykiska ohälsa. Undersökningar om levnadsvanor genomförda av Statens folkhälsoinstitut och Statistiska Centralbyrån (SCB) visade att under 90-talet var det 20 % av alla kvinnorna och 16 % av alla männen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande. Under 2000-talet hade detta ökat till var tredje kvinna och var fjärde man. Den största ökningen hade skett bland unga. Även antalet öppenvårdade personer ökade under samma tid och unga vuxna var den grupp som sökte vårdkontakten mest (Statens folkhälsoinstitut, 2011; Statistiska Centralbyrån, 2003).
Att skapa ett förtroende mellan personen och sjuksköterskan är en förutsättning för att en person som besväras av psykisk ohälsa ska kunna prata ut om sina problem. För att skapa förtroende var det viktigt att ge personen den tid den behöver, att lyssna på vad personen hade att säga. En oro upplevdes för de fall som ännu inte var upptäckta. Att bemöta en person med öppenhet och att kunna se helheten var en förutsättning vid omvårdnad. Ett gott bemötande var dels att visa respekt och dels att inte döma personen. Detta belyses även i en studie som sätter vikt på respekten till dessa personer (Fossum, 2007). Sjuksköterskorna tyckte också att det var väldigt viktigt att hålla lugnet och prata tydligt med den drabbade. Personer med psykisk ohälsa visade ett behov av motiverande och stödjande samtal.
Tidsbristen hindrade informanterna från att tillfredsställa personernas psykiska och somatiska behov, vilket resulterade i hjälplöshetskänslor. Informanter beskrev otillräcklighetskänslor vid stort patientflöde och samtidigt brist på tid och resurser. Tidsbristseffekten har tidigare beskrivits av sjuksköterskor som att vårda patienter med psykisk ohälsa krävde mer tid och tålamod (Arnold & Mitchell, 2008; Mavundla, 2000; Plant & White, 2013; Poggenpoel, Myburgh & Morare, 2011; Reed & Fitzgerald, 2005). På grund av otillräcklighetskänslor tenderar sjuksköterskor att ha negativa attityder till personer med psykisk ohälsa (Reed & Fitzgerald, 2005). Sjuksköterskor upplevde svårigheter med att skapa en vårdrelation med patienterna på grund av tidsbrist som sedan kunde innebära mindre tid för omvårdnadsåtgärder hos andra patienter (Mavundla, 2000). Tidsbristen hindrade sjuksköterskorna att organisera sitt arbete, vilket resulterade i mindre tid till att sätta sig ner med patienterna (Haigh och Ormandy, 2011). Enligt informanter, kunde vården förbättras om det fanns mer resurser för att ta hand om patienterna och för att ge stöd till kollegorna i arbetet.
Informanterna uppgav brist på utbildning inom psykisk ohälsa under grundutbildningen. De önskade mer utbildning inom psykisk ohälsa, dels för att kunna visa ett bra bemötande och för att ge god vård. Många sjuksköterskor kände sig oförberedda och otillräckligt utbildade för att identifiera omvårdnadsbehov och ge bra vård (Reed & Fitzgeralds, 2005). Informanter i studien märkte att många sjuksköterskor inom somatisk vårdform saknar kunskap inom psykisk ohälsa som resulterade till osäkerhet och rädsla. Ökad kunskap inom psykisk ohälsa skulle kunna förbättra sjuksköterskornas färdigheter och samtidigt bidra till att minska stigmatisering. För sjuksköterskorna från akutsjukvård som delade med sig av sina erfarenheter av att vårda personer med psykisk ohälsa var utbildning ett centralt tema. Önskemål var att omvårdnad av psykisk ohälsa ska få mer plats i sjuksköterskans grundutbildning (Arnold & Mitchell, 2008). En annan studie visade att sjuksköterskor upplevde begränsade möjligheter till kompetensutveckling på arbetsplatsen och de flesta sjuksköterskorna önskade mer utbildning inom kommunikation och omvårdnad för att känna sig mer trygga i sina arbetsroller (Conlon & O’Tauathail, 2012).
En del informanter upplevde att de saknade erfarenheter inom psykisk ohälsa. Nyutexaminerade sjuksköterskor ställs ofta inför olika situationer inom vården som kan kännas skrämmande på grund av brist på erfarenhet. Sjuksköterskor med psykiatrisk erfarenhet hade bättre kommunikation med personer med psykisk ohälsa jämfört med sjuksköterskor inom övrig somatisk vård (Björkman, Angelman & Jönsson, 2008). Bemötandet av personer med psykisk ohälsa upplevdes mindre obehaglig och lättare bland erfarna sjuksköterskor (Reed & Fitzgerald, 2005). Sjuksköterskornas ålder hade också en stor koppling och betydelse i omvårdnadsprocessen av personer med psykisk ohälsa. Yngre sjuksköterskor med mindre erfarenhet kände sig mer osäkra än äldre. De äldre var mer erfarna på att etablera bra relation och hitta det rätta omvårdnadsbehovet (Lethoba, Netswera & Rankhumise, 2006).
Att bedriva omvårdnad utifrån personens perspektiv var målet. Analysen visade vikten av att vara lyhörd för patientens önskemål och behov samt att hitta lösningar tillsammans med patienten. Det salutogena perspektivet behandlar det sistnämnda, där sjuksköterskan ska fokusera på delaktighet, självbestämmande och samarbete (WHO, 2013). Att se patienten som en person bakom sin sjukdomsdiagnos var det centrala i personcentrerad vård enligt Edvarsson (2010). Detta kan jämföras med tidvattenmodellen som utgår från att vi alla är människor och att patienten ska därmed i första
17
hand ses som en person (Barker, 2001; Barker & Buchanan-Barker, 2010). Patientdelaktighet är en del av personcentrerad vård, vilket stämmer överens med Hälso- och sjukvårdslagen från 1980-talet (SFS 1982: 763). Bra kommunikation och tydliga mål mellan vårdgivare och patienter anses leda till personcentrerad vård enligt informanterna. Grunden för patientdelaktighet i sin vård är att hjälpa patienten att göra sig hörd (Eldh, 2009). Jämlik relation mellan sjuksköterskan och patienten leder till att patienten kände delaktighet trots obalans i maktförhållandet (Willman, 2010). Sjuksköterskorna lyfter betydelsen av bra relation till vårdgivaren vid personcentrerad vård. En bra relation bygger på tacksamhet, rutin anpassning samt följsamhet till direktiv och rutiner (Wolf, Ekman & Dellenborg, 2012).
Slutsatser
Utifrån studien kan slutsats dras om att en förutsättning för god omvårdnad var att bemöta en person med respekt, öppenhet och att kunna se helheten. Att hålla sig lugn och prata tydligt upplevdes som väldigt viktigt. Vikten av att vara lyhörd för patientens önskemål och behov samt att hitta lösningar tillsammans med patienten togs också upp som något viktigt. Tidsbristen hindrade sjuksköterskorna att tillfredsställa personers psykiska och somatiska behov, vilket resulterade i hjälplöshetskänslor. Sjuksköterskorna vittnade om att, vårda patienter med psykisk ohälsa krävde mer tid och tålamod. Många sjuksköterskor kände sig oförberedda och otillräckligt utbildade för att identifiera omvårdnadsbehov och ge bra vård.
Kliniska implikationer
Författarnas förhoppning med föreliggande studie är att informationen kan användas för att lyfta ämnet. Studiens resultat kan bidra till en ökad förståelse för vad som krävs för att sjuksköterskan skall kunna skapa förutsättningar för att vårda personer med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor behöver ges möjlighet att prioritera psykisk ohälsa i sitt arbete. Vidare ligger det också på arbetsgivare att främja så att all vårdpersonal får utveckla sin kompetens inom ämnet, vilket även var önskvärt enligt sjuksköterskorna. Studien kan inspirera till att sjuksköterskor skall våga tala om psykisk ohälsa och känna sig mer trygga i mötet med patienterna. Att forska vidare kring sjuksköterskors attityder och relationen mellan sjuksköterskan och personen med psykisk ohälsa är av stor vikt då mellanmänskliga relationer är känsliga och dynamiska.
Referenser
Ahrne, G; & Svensson, P. (2011). Handbok i kvalitativa metoder (1:a uppl.). Malmö: Liber.
Angermeyer M.C; & Dietrich S. (2006) Public beliefs about and attitudes towards people with mental illness: a review of population studies. Acta Psychiatrica Scandinavica, 113(13), 163–179.
Arnold, M; & Mitchell, T. (2008). Nurses' perceptions of care received by older people with mental health issues in an acute hospital environment. Nursing Older People, 20(10), 28-34. Hämtad från: http://login.bibl.proxy.hj.se/login?url=http://search.proquest.com/docview/218634767?accountid=1 1754
Atkin, K; Holmes, J; & Martin, C. (2005). Provision of care for older people with co-morbid mental illness in general hospitals: General nurses’ perceptions of their training needs. International Journal
of Geriatric Psychiatry, 20 (11), 1081–1083.
Augustinsson, S. (2012). Vetenskapsteori och vetenskapsfilosofi. I Granskär, M & Höglund-Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur AB.
18
Barker, P. (2001). The tidal model: the lived-experience in person-centred mental health nursing care.
Nursing Philosophy, 2(3), 213–223.
Barker, P. & Buchanan-Barker, P. (2005). The Tidal Model: A Guide for Mental Health Professionals. Hove: Routledge
Barker, P. & Buchanan-Barker, P. (2008). The Tidal Commitments: extending the value base of mental health recovery. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 15(2), 93–100,
doi: 10.1111/j.1365-2850.2007.01209.x
Barker, P. & Buchanan-Barker, P. (2010). The Tidal Model of Mental Health Recovery and Reclamation: Application in Acute Care Settings. Issues in Mental Health Nursing, 31(3), 171-180, doi: 10.3109/01612840903276696
Barker, P; & Buchanan-Baker, P. (2011). Archives of Psychiatric Nursing, 25(5), 350–358
Belmontrapporten (1978) Ethical principles and Guidelines for the Protection of Human Subjects,
Government Printing Office.
http://www.hhs.gov/ohrp/humansubjects/guidance/belmont.html (2017.03.26)
Berg, B. L. (2004). Qualitative research methods for the social sciences. (5.uppl.). Boston: Allyn & Bacon Pearson Education, Inc.
Björkman, T; Angelman, T; & Jönsson, M. (2008). Attitudes towards people with mental illness: a cross-sectional study among nursing stuff in psychiatric and somatic care. Scandinavian Journal of
Caring Science, 22, 170-177.
Bolton, J. (2003). Code of ethics for social work: British Association of Social Workers.
Borgå, P. (2008). Psykisk ohälsa och kultur - erfarenheter och epidemiologi. Socialmedicinsk tidskrift,
85(2), 129-137.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2.uppl.). Malmö: Liber AB.
Cavanagh S. (1997) Content analysis: concepts, methods and applications. Nurse Researcher, 4(3), 5–16.
Chamberlain, J. (2005). User/consumer involvement in mental health service delivery.
Epidemiologicae Psichiatria Sociale, 14(1), 10-14.
Coffey, A; & Atkinson, P. (1996). Making sense of qualitative data: Complementary research
strategies. Thousand Oaks, CA: Sage Publications.
Cole, F.L. (1988). Content analysis: process and application. Clinical Nurse Specialist 2(1), 53–57. Conlon, M; & O’Tuathail, C. (2012). Measuring emergency department nurse’s attitudes towards deliberate self- harm using the Self- Harm Antipathy Scale. International Emergency Nurse, 21(1), 3-13.
Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström M., Suserud, B-O., Fagerberg, I. (2003). Att förstå
vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Dalén, M. (2015). Intervju som metod (2., utök. uppl.. ed.). Malmö: Gleerups utbilding.
Danielson, E. (2012). Kvalitativ forskningsintervju. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och
metod (s.163-176). Lund: Författarna och Studentlitteratur AB.
Denscombe, M. (2014). The Good Research Guide: For Small-scale Research Projects. (5. uppl.). Maidenhead, Berkshire: McGraw-Hill Education
19
De Jonge, P. D; Zomerdijk, M. M; Huyse, F. J; Fink, P; Herzog, T; Lobo, A; Rigatelli, M. (2001). Mental disturbances and perceived complexity of nursing care in medical inpatients: Results from a European study. Journal of Advanced Nursing, 36 (3), 355–363.
Edvarsson, D. (2010). Personcentrerad omvårdnad-definition, mätskalor och hälsoeffekter. I D. Edvarsson(red.), Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik (s. 29–37). Lund: Studentlitteratur Eldh, AC. (2009). Delaktighet och gemenskap. I Wijk, H; A-K, E (Red.), Omvårdnadens grunder Hälsa och ohälsa (s. 45–62). Kristianstad. Studentlitteratur.
Elo, S; & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing,
62(1), 107-115.
Eklundh, T. (2013). Psykiatri för primärvården. Lund: Studentlitteratur.
Entwistle, V. A; & Watt, I. S. (2013). Treating Patients as Persons: A Capabilities Approach to Support Delivery of Person-Centered Care. The American Journal of Bioethics, 13(8), 29-39.
Erdner, A; Magnusson, A; Nyström, M; & Lützén, K. (2005). Social and existential alienation experienced by people with long-term mental illnes. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 19, 373–380.
Eriksson, K. (1995). Den mångdimensionella hälsan - verklighet och versioner. Vasa sjukvårdsdistrikt, institutionen för vårdvetenskap, Åbo Akademi: slutrapport.
Eriksson, K. (2001). Vårdvetenskap som akademisk disciplin. Vasa: Åbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.
Forsberg, C; & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering analys och
presentation av omvårdnadsforskning (4. utg). Stockholm: Natur & Kultur.
Forsell, Y; Wicks, S; & Airaksinen, E. Social funktionsnedsättning i Stockholms län, 2004. http://www .folkhalsoguiden.se/templates/Publication_550.aspx
Fossum, B. (2007). Kommunikation: samtal och bemötande i vården. Lund: Studentlitteratur.
Försäkringskassan. (2013). Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Hämtad 3 mars, 2017, från
http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/3657c36b-1dbf455aba3b1ac0f4a11df9/regeringsuppdrag_sjukfranvaro_i_psykiska_diagnoser.pdf?MOD=AJPER ES<
Gadamer, H.G. (1995). Truth and method. New York: The continuum Publishing Company. Gadamer, G.H. (1997). Sanning och metod(i urval). Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Haigh, C; & Ormandy, P. (2011). Evaluation of the organisation and delivery of patientcentred acute nursing care. Contemporary Nurse: A Journal For The Australian Nursing Profession, 37(2), 253-264.
Hedelin, B; Jormfeldt, H; & Svedberg, P. (2014). Hälsobegreppet- Synen på hälsa och sjuklighet. I F. Friberg., J. Öhlén & A. Edberg (Red.), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt (s. 361-385). Lund: Studentlitteratur.
Henricson, M. (2012). Vetenskaplig teori och metod: Från idé till examination inom omvårdnad (1. uppl.. ed.). Lund: Studentlitteratur.
20
Henricson, M; & Billhult, A. (2012). Kvalitativ design. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och
metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 129–137). Lund: Studentlitteratur.
Hoskins, C. N; & Mariano, C. (2004). Research in Nursing and Health: Understanding and Using
Quantitative and Qualitative Methods (2. Uppl.). New York: Springer Publishing Company.
Hwu, Y-J; Coates, V.E; & Boore, J.R.P. (2001). The evolving concept of health in nursing research: 1988 – 1998. Patient education and Counselling, 42(2), 105- 114.
International Council of Nurses. Svensk sjuksköterskeförening (2005). ICN:s etiska kod för
sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
Jané-Llopis, E. & Anderson, P. (2006). Mental Health Promotion and Mental Disorder Prevention. A
policy for Europe. Nijmegen: Radboud University Nijmegen.
Jonsson, H; Heuchemer, B; & Josephsson, S. (2012). Narrativ analys. I M Granskär; & B, Höglund-Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvården (s. 223-224). Lund: Studentlitteratur
Jormfeldt, H; & Svedberg, P. (2011). Perspektiv på hälsa och ohälsa i psykiatrisk omvårdnad. I L. Wiklund-Gustin (Red.), Vårdande vid psykisk ohälsa- på avancerad nivå (s. 64–85). Studentlitteratur: Lund.
Keyes, C.L.M. (2005). Mental Illness and/or Mental Health? Investigating Axioms of the Complete State Model of Health. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 73(3), 539–548.
Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier: Analys och utvärdering (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Kjellström, S. (2012). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé
till examination inom omvårdnad (s. 69–92). Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. (1996). Interviews: an introduction to qualitative research interviewing. Calif: Sage: Thousand Oaks.
Kyngäs, H; & Vanhanen, L. (1999). Content analysis. Hoitotiede, 11(4), 3–12.
Lager, A.C; & Bremberg, S.G; (2009). Association between labour market trends and trends in young people's mental health in ten European countries 1983-2005. BMC Public Health, 8(9), 1-6.
Lethoba, K. G; Netswera, F. G; & Rankhumise, E. (2006). How professional nurses in a general hospital setting perceive mentally ill patients. Curationis, 29 (4), 4–11.
Lilja, L; & Helizen, O. (2012). Vårdares attityder och stigmatisering. I I. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa- på grundläggande nivå (s. 384–396). Studentlitteratur: Lund.
Link, B.G; & Phelan, J.C. (2001) Conceptualizing stigma. Annual Review Sociology, 27(3), 363-385. Lundberg, B; Lundqvist, P; Hansson, L; Wentz, E; & Sivberg, B. (2013). Experiences of rejection by mental health patients. A qualitative study. Health, 5(10), 1553-156.
MacNeela, P; Scott, P: Treacy, M; Hyde, A; & O'Mahony, R. (2012). A risk to himself: Attitudes toward psychiatric patients and choice of psychosocial strategies among nurses in medical-surgical units. Research In Nursing & Health, 35(2), 200-213.
Malterud, K.(1998). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Malterud, K. (2014). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning: en introduktion (3.e uppl.). Lund: Studentlitteratur.
