Kultur berör vårdandet : En allmän litteraturöversikt utifrån sjuksköterskors perspektiv

KULTUR BERÖR VÅRDANDET

En allmän litteraturöversikt utifrån sjuksköterskors perspektiv

CECILIA BJÖRKSVED

JESSICA MERILÄINEN

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp

Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap med inriktning omvårdnad

Kurskod: VAE209

Handledare: Birgitta Johansson Anneli Rylander Examinator: Charlotta Åkerlind Seminariedatum: 2020-11-19 Betygsdatum: 2020-12-21

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Kultur finns i allt människor gör och påverkar hur individer definierar hälsa och ohälsa. Patienter och anhöriga förklarar att de önskar att sjuksköterskor är kulturellt

kompetenta i vården för att kunna tillgodose deras önskemål och behov. Problem: Det finns en önskan hos patienter, anhöriga och sjuksköterskestudenter att sjuksköterskor ska förhålla sig kulturellt kompetenta för att ge bästa möjliga vård som tillgodoser alla patienter. För att kunna utveckla kulturell kompetens och få insikt utifrån sjuksköterskors perspektiv behöver sjuksköterskors erfarenheter av tvärkulturella vårdmöten undersökas och beskrivas. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i tvärkulturella

vårdmöten. Metod: En allmän litteraturöversikt som omfattar sex kvalitativa artiklar, tre kvantitativa artiklar och fyra mix metodartiklar. Resultat: fyra kategorier identifierades som beskrev sjuksköterskors kulturella förhållningssätt, sjuksköterskors utmaningar i det

tvärkulturella vårdandet, sjuksköterskors kunskaper i att vårda tvärkulturellt och till sist kommunikationens betydelse vid kulturella skillnader i vården. Slutsats: Sjuksköterskor beskrev brister i kunskap som bidrog till osäkerhet i att möta patienter från andra kulturer. Sjuksköterskor var oroliga över att kränka patienter och skapa ett onödigt lidande. Det fanns en önskan hos sjuksköterskor att utvecklas inom kulturell kompetens.

ABSTRACT

Background: Culture touches every part of life and affects how individuals define health and illness. Patients and relatives explained that they want nurses to be culturally competent in order to meet their wishes and needs. Problem: there is a desire among patients, relatives and nursing students that nurses need to be culturally competent in order to provide the best possible care and satisfy all patients. In order to develop cultural competence and gain insight from nurses, nurses’ experiences with cross-cultural patient care need to be investigated and described. Aim: To describe nurses’ experiences of patient care in cross-cultural care meetings. The method: A literature review that includes six qualitative articles, three quantitative and four mixed method articles. Findings: Four categories were identified that described nurses’ cultural approach, nurses’ challenges in cross-cultural care meetings, nurses’ knowledge in cross-cultural care and finally, the importance of

communication when cultural differences occur. Conclusion: Nurses described a lack of knowledge that contributed to uncertainties in the caring relationship with patients from other cultures. Nurses were worried about offending patients and creating unnecessary suffering. There was a desire among nurses to develop in cultural competence.

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 1

2 BAKGRUND ... 1

2.1 Kultur och etnicitet ... 2

2.2 Omvårdnad och god vård ... 2

2.3 Kulturell kompetens och sjuksköterskor ... 3

2.4 Sjuksköterskors roll och ansvar ... 4

2.5 Patienter och anhörigas upplevelser av kulturell kompetens ... 4

2.6 Sjuksköterskestudenters erfarenhet av kulturella vårdmöten ... 6

2.7 Utbildning till sjuksköterskestudenter i kulturell kompetens ... 7

2.8 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 8

2.8.1 Soluppgångsmodellen ... 8

2.8.2 Emic och Etic ... 9

2.9 Problemformulering ... 10

3 SYFTE ... 10

4 METOD ... 10

4.1 Data insamling och urval ... 11

4.2 Genomförande och analys ... 12

4.3 Etiska övervägande ... 13

5 RESULTAT ... 13

5.1 Likheter och skillnader i studiernas syfte ... 13

5.2 Likheter och skillnader i metod och analys ... 14

5.2.1 Datainsamlings metod och dataanalys ... 15

5.2.2 Deltagare och ursprungsländer ... 15

5.3 Likheter och skillnader i studiernas resultat ... 16

5.3.1 Sjuksköterskors kulturella förhållningssätt ... 16

5.3.4 Kommunikationens betydelse vid kulturella skillnader i vården ... 19

6 DISKUSSION ... 21

6.1 Resultatdiskussion ... 21

6.1.1 Diskussion om studiernas metod, analys och syfte ... 21

6.1.2 Diskussion om examenarbetets resultat ... 23

6.2 Metoddiskussion ... 26

6.3 Etikdiskussion ... 28

7 SLUTSATS ... 29

7.1 Betydelse för omvårdnaden ... 29

7.2 Förslag på vidare forskning ... 30

REFERENSLISTA ... 31

BILAGA A. SÖKMATRIS

BILAGA B. KVALITETSGRANSKNING BILAGA C. ARTIKELMATRIS

1

INLEDNING

Människor är i konstant rörelse vilket gör att kulturer blandas och utformas. Kultur finns i allt människor gör och har en stor inverkan på ens värderingar, känslor och syn på hälsa. För att sjuksköterskor ska kunna ge god vård till alla patienter behöver de tillgodose kulturen hos varje enskild individ. Detta sågs på vår verksamhetsförlagda utbildning som utfördes på sjukhuset, att sjuksköterskor tar sig an tvärkulturella vårdmöten dagligen och kulturell kompetens underlättar bemötandet till alla enskilda patienter. Intresset för kulturer och tvärkulturella vårdmöten väcktes då vi dagligen under våra fem veckor träffade en mängd patienter från olika kulturer. Det uppmärksammades att patienter upplevde begreppen hälsa och välbefinnande olika. För att kunna ge god vård anser vi att sjuksköterskor ska vilja och våga bemöta varje människa oavsett bakgrund, tro, etnicitet och attityder. God vård enligt oss är även när sjuksköterskor kan se personen bakom tillhörande kultur och etnicitet. Att inte generalisera eller låta sina fördomar styra sitt sätt att vårda. För att kunna uppnå detta anser vi att det krävs förståelse, förmågor och färdigheter av olika kulturer. Det finns ett intresse hos oss att undersöka om sjuksköterskor upplever hinder i vårdandet av patienter med olika kulturella bakgrunder. Vi vill även få en inblick i hur sjuksköterskor känner kring kulturell kompetens och om de anser utbildningen som tillräcklig kring ämnet för att kunna integreras i tvärkulturella vårdmöten. Ämnet är aktuellt för oss som blivande sjuksköterskor då dagens samhälle leder till allt fler tvärkulturella möten i vården. Ämnet valdes utifrån

intresseområdet ”kulturens påverkan på hälsa/ohälsa/återhämtning” på Mälardalens högskola akademin för Hälsa, Vård och Välfärd.

2

BAKGRUND

I bakgrunden inleds stycket med centrala begrepp som är av betydelse för förståelsen av detta examensarbete. Därefter presenteras tidigare forskning under avsnitten patienter och

anhörigas upplevelser av kulturell kompetens, sjuksköterskestudenters erfarenhet av

kulturella vårdmöten och utbildning till sjuksköterskestudenter i kulturell kompetens. Sedan presenteras val av vårdvetenskaplig teori och avslutningsvis presenteras en

2.1

Kultur och Etnicitet

Kultur är ett komplext begrepp som tolkas olika (Murphy, 2011). Kultur och etnicitet är inte oproblematiska begrepp att förklara. Etnicitet är konstant och avser det personer föds in i medan kulturen är frivillig och flyktig för människor. Det betyder att människor kan byta och förändra tillhörande kultur genom livet. Etnicitet förklarar människors nationalitet,

gemensamt språk, historia och religion medan kultur är ett bredare och mer komplicerat begrepp där även subkulturer förekommer inom kulturer. Språk, ritualer, handlingar, seder, traditioner, gemensamt handlande och värderingar är ord som förklarar begreppet kultur (Holmgren, 2014). Kulturen har en inverkan i hur människor ser på hälsa och vård. Hälsa är mångdimensionellt och är en individuell uppfattning hos människor. Det betyder att den kan skilja sig från individ till individ (Dahlberg & Segesten, 2015). Mångkultur är ett begrepp som definierar att ett samhälle innehåller en eller flera kulturer, tvärkulturell är interaktionen och samspelet mellan en eller flera kulturer (DeMarinis, 1998).

2.2

Omvårdnad och god vård

Omvårdnaden ska ske på personnivå där människors individuella syn på hälsa och

omvårdnad är det centrala. Patienter som vårdas ska vara självständiga och oberoende i den utsträckning som går, för att balansera maktförhållandet mellan vårdare och patienter. Sjuksköterskor ska lyssna till patienters röst och nyttiggöra deras resurser för att möjliggöra tillfrisknande samt skapa upplevelse av hälsa och välbefinnande. Det är viktigt att

sjuksköterskor bevarar patienters integritet, värdighet, autonomi och förstå att omvårdnaden sker på patienters villkor. Patienter och anhöriga ska känna trygghet, delaktighet och uppleva respekt i omvårdnadsrelationen, samt tillåtas att vara delaktiga i beslut och val av vård. Vidare ska patienter och anhöriga mötas med empati och kunskap av sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Ett vårdmöte utgår alltid ifrån patienters berättelser men karaktäriseras av en ömsesidig öppenhet gentemot varandras kunskaper och förståelser. Därefter kan vården utformas i partnerskap mellan sjuksköterskor och patienter (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a).

Hälso- och sjukvården ska tillgodose alla patienter god vård. God vård innebär att respektera patienters integritet och självbestämmande, inge trygghet för att skapa tilltro samt tillgodose patienters enskilda behov. Vården ska bedrivas och utövas på ett patientsäkert sätt samt främja hälsa hos alla individer (SFS 2017:30). Hälsa är relaterat till den unika människan och formas utefter dennes upplevelser. Hälsa är en process som människor skapar och upplever i livet (Svensk sjuksköterskeförening, 2014).

Det kan förklaras som en inre balans och jämvikt i relation till livet och medmänniskorna. Hälsa är målet med vårdandet av patienter och syftet med att ge vård är att stärka och stödja människors hälsoprocesser (Dahlberg & Segesten, 2015). För att åstadkomma målet bör sjuksköterskor ha en förståelse att hälsa är en större dimension än bara frånvaro av sjukdom (Svensk sjuksköterskeförening, 2014).

God omvårdnad innebär att patienter försäkras en säker och tillfredsställande vård utifrån individuella behov som den aktuella situationen råder. Sjuksköterskors bemötande och omvårdnadsinsatser som genomförs avgör kvaliteten av omvårdnaden. Kvaliteten styrs av sjuksköterskors kompetens, en kompetens som omfamnar både erfarenhetsbaserade och evidensbaserade kunskaper

.

Sjuksköterskor har ett moraliskt ansvar i sina bemötanden, beslut och etiska bedömningar. Etiska bedömningar som ständigt måste belysas är vikten av att bevara patienters integritet och visa dem respekt. Att ha patienters sårbarhet i åtanke och tillvarata dennes självbestämmande är essentiellt i det dagliga omvårdnadsarbetet. Dessa aspekter skapar möjligheter till att patienter och anhöriga upplever tillit, hopp och mening. Det i sin tur kan gynna att lidande lindras hos patienter och anhöriga (Svensk

sjuksköterskeförening, 2014).

2.3

Kulturell kompetens och sjuksköterskor

Kulturell kompetens innefattar att ha kunskap och erfarenheter om människor från olika kulturella bakgrunder. Det innefattar även en förståelse av att kultur påverkar individuellt tänkande och beteenden. Att vara medveten om patienters kulturella grupper innebär att ha inblick i kulturers sedvänjor och rollfördelningar inom familjer. Kulturell kompetens betyder även att sjuksköterskor ska lära sig att använda kroppsspråket, förenkla det verbala språket och se över den grundläggande kommunikationen. Sjuksköterskor ska förhålla sig

anpassningsbara samt flexibla inför nya situationer. Stereotypiska antaganden ska undvikas och attityder avseende kulturgrupper ska medvetandegöras. Dessa aspekter stödjer

sjuksköterskor i planerandet av att ge bästa möjliga vård till patienter samt stärker medvetenheten om patienters attityder kring vård och omsorg (Murphy, 2011).

2.4

Sjuksköterskors roll och ansvar

International Council of Nursing (2017) ger verksamma sjuksköterskor riktlinjer att förhålla sig till. Sammanfattningsvis handlar det om att legitimerade sjuksköterskors roll är att respektera alla människor oberoende av vilka värderingar, sedvänjor eller tro patienter har. Sjuksköterskor har ansvar att respektera mänskliga rättigheter, familjer och allmänheten. Sjuksköterskor ska i sitt uppdrag aldrig äventyra patienters hälsa. Hon har i ansvar att vara uppdaterad på den senaste vetenskapen och arbeta utefter evidensbaserad forskning.Rollen innebär skyldigheter till att ha ett helhetsperspektiv som inkluderar patienters situation, komplexa behov och problem som syftar till exempel kommunikation, andning, kognition, cirkulation, nutrition, uttömningar, aktivitet, personlig hygien, sömn, smärta, psykosociala-, andliga- och kulturella faktorer. Den etiska koden beskriver också att sjuksköterskor ska i sitt uppdrag bidra till en etisk organisationskultur. Strävan efter att vara en god medarbetare ska ligga i fokus samt respekt av arbetskamrater. Vidare beskriver den även vikten av att

sjuksköterskor samarbetar, stödjer och vägleder varandra för att kunna ge bästa möjliga vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2017a).

Sjuksköterskor som besitter kulturell kompetens och kulturell medvetenhet har bidragit till rättvisare och säkrare vård för patienter. Det betyder att sjuksköterskor ska vara kapabla till att ta patienters kulturella bakgrunder i beaktande (Hadziabdic, Safipour,

Bachrach-Lindström & Hultsjö, 2016). Kunskap om kulturer kan bidra till att uppfylla patienters behov. Kultur är dynamiskt och innebär konstant förändring, därför bör sjuksköterskor vara flexibla och lyhörda (Jirwe, Gerrish & Emami, 2010). Strategin för jämlik vård och hälsa beskriver att det inte ska finnas skillnader i hur patienter blir vårdade beroende på nationalitet, kön, sexuell läggning, ekonomi, ålder, utbildning, boende, funktionsvariation eller tillhörande religion (Svensk sjuksköterskeförening, 2017b).

2.5

Patienter och anhörigas upplevelser av kulturell kompetens

Delat beslutsfattande, god kommunikation och skapande av förtroende beskriver patienter som tre viktiga komponenter som leder till att patienter utvecklar tillit till sjuksköterskor. Detta förklarar patienter som bidragande komponenter till att de känner sig tillfredsställda med vården. Det tar tid för patienter och anhöriga att bygga tillit, men med en effektiv

kommunikation från sjuksköterskor kan det skapa en vänlig interaktion som gör att patienter känner sig säkra och nöjda (Tang, m.fl., 2018).

Patienter föredrar att bli vårdade av någon från samma kultur, då de delar tro och

värderingar. Detta gör att de upplever att sjuksköterskor har en större förståelse för hur de önskar bli vårdade. Kunskap om kulturer är av vikt för att ge god vård (Dardas & Simmons, 2015). Anhöriga till patienter från ett annat land har också den önskan, de förklarar att de föredrar att deras anhöriga blir vårdade av sjuksköterskor som härstammar från samma land som de. De upplever dessa sjuksköterskor som mer förstående gentemot dem då de också har emigrerat en gång i livet. Det underlättar om sjuksköterskor och patienter/anhöriga talar samma språk, då de har lättare att uttrycka sig verbalt till sjuksköterskor (Tavallali, Jirwe & Nahar Kabir, 2015)

.

Patienter beskriver att när de inte delar samma modersmål som

vårdaren upplever de rädsla och oro inför den aktuella behandlingen, detta relateras till brister i att uttrycka farhågor och frågor (Jirwe m.fl., 2010). Språket kan även skilja sig på ett sjukhus bland vårdpersonal, då exempelvis läkare och sjuksköterskor uttrycker sig i olika medicinska termer. Detta kan skapa komplikationer för patienter och anhöriga som talar samma språk och ännu fler komplikationer i vårdmöten för patienter och anhöriga som har ett annat modersmål. En del känner att de får en varmare och mer personlig kontakt av sjuksköterskor som inte delar samma kultur medan vissa blir stressade och känner att dem inte får rätt eller djupgående information på grund av språkskillnaderna. Vidare påpekar anhöriga om vikten av god kommunikation för att inte skapa ångest och osäkerhet till inställningen mot vården. Dessa upplevelser är dock varierande då en del förklarar att sjuksköterskors bakgrunder och kulturella tillhörigheter inte påverkar kvalitén på

omvårdnaden. Anhöriga upplever ingen skillnad på sjuksköterskors färdigheter, medicinska kunskaper eller personliga attityder (Tavallali m.fl., 2015).

Anhöriga till patienter beskriver att grunden till att sjuksköterskor upplevs kulturellt kompetenta är att de respekterar varje människa. Sjuksköterskor ska kunna skapa en meningsfull kontakt och anhöriga ska känna sig respekterade, värderade och stöttade. Anhöriga påpekar även vikten av att sjuksköterskor lyssnar och visar intresse för individer och kulturer. Detta medför en känsla av trygghet och skapande av mod till att uttrycka funderingar och frågor.

De

hävdar att sjuksköterskor bör förhålla sig engagerade,

respektfulla, förstående, känsliga och respektera olikheter inom kulturer. En del anhöriga anser att sjuksköterskor ska känna till stora delar av migrationen i landet och bilda förståelse för skillnader inom religioner. De menar att sjuksköterskor inte ska generalisera till exempel att alla muslimer vill bli behandlade lika, utan att det finns skillnader även inom kulturer. Något som är accepterat i en kultur behöver nödvändigtvis inte vara det i en annan (Tavallali m.fl., 2015).

En del anhöriga förklarar att deras egen okunnighet om kulturen i landet de befinner sig i nu ger negativa effekter på relationen till sjuksköterskor. De undviker att ställa frågor och framföra sina funderingar då de inte vet om det ger negativa effekter eller kränker

sjuksköterskor på grund av dennes kultur. Det resulterar i att de endast försäkrar sig om att deras närstående är i goda händer men att de inte har mod att ställa fler djupgående frågor gällande sina närståendes situationer. Språkkunskaper och tillgängligheten till flerspråkiga sjuksköterskor underlättar kommunikationen i tvärkulturella möten med patienter och anhöriga (Tavallali, Nahar Kabir & Jirwe, 2013).

Ett mångkulturellt samhälle skapar utmaningar vad gäller kommunikationen mellan sjukvårdspersonal och patienter. Patienter beskriver upplevelser av att känna sig missförstådda för att de inte talar samma språk som de sjuksköterskor de vårdas av. De förklarar att det funnits tillfällen då de väntat med att söka vård på grund av rädsla och osäkerhet inför språket. De känner rädsla för att inte kunna uttrycka sig korrekt eller för att säga fel ord till sjuksköterskor. Patienter berättar om situationer där de inte talat samma språk som de sjuksköterskor de möter och behöver tid till att tänka för att få fram rätt ord, men innan de hunnit uttrycka sig blir de avbrutna och glömmer bort vad de skulle fråga. Det förekommer att patienter känner sig missuppfattade på grund av sin etnicitet, de upplever att sjuksköterskor ger uttryck för fördomar om att de inte kommer att förstå dem för att de har en brytning i språket eller pratar en annan dialekt. Detta gör att missförstånd medföljer och kan leda till att patienter känner sig kränkta (Maneze m.fl., 2016).

2.6

Sjuksköterskestudenters erfarenheter av kulturella vårdmöten

Sjuksköterskestudenter som har emigrerat, är flerspråkiga och vuxit upp i en mångkulturell miljö anammar fortare olika kommunikationsmöjligheter med patienter som inte talar samma språk. De besitter oftast en högre förståelse av kulturers olikheter.

Sjuksköterskestudenter som immigrerat till sitt land uttrycker självförtroende och uppvisar säkerhet vid möten med patienter som talar ett främmande språk. De förklarar att de finner nya vägar att kommunicera på fortare än vad sjuksköterskestudenter som inte har emigrerat gör (Jirwe m.fl., 2010; Wang, Dongxia Xiao, Yan, Wang & Yasheng, 2018).

Sjuksköterskestudenter lyfter fram att det kan vara svårt att kommunicera verbalt med patienter som pratar ett annat språk. Det orsakar både svårigheter för patienter och

sjuksköterskestudenter. De oroar sig för att informationen begränsas och att de inte kan ge all den information de önskar till sina patienter (Jirwe m.fl., 2010).

Sjuksköterskestudenter beskriver att det leder till att de utför sina arbetsuppgifter hos patienter, utan att skapa en djupare relation och ömsesidig förståelse när de befinner sig hos dem. Det gör att det vårdande arbetet brister vid avsaknad av kommunikationsmöjligheter. Sjuksköterskestudenter upplever rädsla inför att interagera med dessa patienter, då de är oroade att begå misstag och att det ska uppstå missförstånd i omvårdnadsarbetet. Det framgår att sjuksköterskestudenter inte tar initiativ till att prata med dessa patienter. De förklarar att det krävs av dem att de avsätter tid och intresserar sig i sina patienter samt ha viljan att förstå patienters kulturer, traditioner och att de har en annan världssyn än deras egna (Jirwe m.fl., 2010).

Anhöriga kan vara till nytta vid situationer när vårdare och patienter inte talar samma språk. En del sjuksköterskestudenter upplever att anhöriga tar över samtalet medan andra får en positiv syn på situationen. Vidare förklarar sjuksköterskestudenter svårigheter med att patienter riskerar att hamna utanför vid dessa samtal. De tycker även att det är svårt att veta vem de ska lägga blicken på i samtalet och vem informationen ska nå fram till först. Därmed upplever sjuksköterskestudenter att det blir en envägskommunikation (Jirwe m.fl., 2010).

2.7

Utbildning till sjuksköterskestudenter i kulturell kompetens

Det är viktigt att det finns utbildning om kulturell kompetens för att sjuksköterskestudenter ska bli medvetna om ämnet. De som inte får kunskap om kulturell kompetens har svårare att tillfredsställa patienters unika behov och drar ofta slutsatser från deras egen kultur.

Utvecklandet av kulturell kompetens är en process som måste inledas tidigt med effektiva utbildningsstrategier i sjuksköterskeprogrammet (Hadziabdic m.fl., 2016; Kohlbry, 2016). Det involverar en medvetenhet om andra kulturer, att lära sig att interagera och samarbeta med människor från varierande kulturella bakgrunder. Men också att vara flexibel i sitt beteende och utveckla relationer med patienter som inte pratar samma språk (Hadziabdic m.fl., 2016). Positiva kommunikationsstrategier, delade beslutsåtgärder och tillitsbyggande beteenden är tre faktorer som har tagits fram för att ge sjuksköterskestudenter en klarare bild i utbildningen (Tang, m.fl., 2018).

En del sjuksköterskestudenter tycker att utbildning i kulturell kompetens kan tendera till att patienter generaliseras, de menar att de får förutfattade meningar att alla från en viss kultur och bakgrund vill bli behandlade lika och att deras individuella olikheter inte tas i beaktande. Det finns kulturella och individuella överväganden som ska tas i beaktande, det individuella är alltid i första hand menar de (Jirwe m.fl., 2010).

Andra menar att utbildningen kan stödja sjuksköterskestudenter att gå utanför sin

komfortzon och expandera den övergripande synen de har på olika kulturer. Utbildningen är ett verktyg som gynnar förberedelsen till att bli kulturellt kompetent (Gillson & Cheria, 2019).

Det handlar om att ge kunskap och medvetandegöra kommunikationsmöjligheter samt uttrycka acceptans gentemot varierande definitioner av begreppen familj, livet och hälsa. Utbildning om kulturell kompetens innefattar kritiskt tänkande, praktik och utbildning på fältet men också om att öka studenters förståelse för varandra för att sedan kunna förstå patienter bättre. Det ska finnas en betoning på vikten av det i utbildningen samt en kontinuitet. Det är viktigt att blivande sjuksköterskor har förebilder som är kulturellt kompetenta för att kunna ta efter kunskaper och färdigheter (Gillson & Cheria, 2019). Sjuksköterskor i verksamheter bär ett ansvar att under praktiken främja den kulturella kompetensutvecklingen hos sjuksköterskestudenter. Om framtidens sjuksköterskestudenter besitter ökade erfarenheter av kulturell kompetens, teoretiskt som praktiskt, finns det potential att omvårdnadspraxisen förbättras (Kohlbry, 2016).

2.8

Vårdvetenskapligt perspektiv

Valt teoretiskt perspektiv till examensarbetet är Leininger (1978) som beskriver

transkulturell omvårdnad. Detta valdes eftersom den lämpar sig till examensarbetets valda ämne som handlar om kulturella vårdmöten, den har även fokus på sjuksköterskors

omvårdnad. Nedan beskrivs teorins centrala innehåll som inleder med en beskrivning av soluppgångsmodellen som används för att sjuksköterskor ska få ökad kunskap och kännedom i vårdandet av patienter med olika kulturella bakgrunder. Sedan följer en beskrivning av begreppen Emic och Etic som inkluderas för en ökad förståelse av teorins användbarhet för sjuksköterskor. Det teoretiska perspektivet kommer att användas i resultatdiskussionen som en jämförelse med examensarbetets resultat.

2.8.1

Soluppgångsmodellen

Modellen är en symbolisering av omsorg, den ska stödja och vägleda sjuksköterskor att fånga in innebörder av hälsa och vård för särskilda kulturer. Det är en visuell bild av de viktigaste komponenterna i denna teori. Den belyser hur vårdande kan nå alla oavsett kultur och etnisk tillhörighet. Solens strålar reflekterar individens världsuppfattning och

samhällsförhållanden. Människors uppfattningar om hälsa och ohälsa skiljer sig beroende på etnisk bakgrund, språk och omgivning. Sjuksköterskor som tar del av modellen/teorin kan guidas till att tillfredsställa varje individs behov och unika syn på vård (Leininger, 1978).

Det innebär att förstå patienters behov genom att lyssna och kommunicera utan fördomar, detta bidrar till att vården blir personcentrerad. kulturbaserad vårdkunskap som används på ett underlättande, hjälpande, kreativt, känsligt, meningsfullt och säkert sätt för individer och grupper är till gagn för människors hälsa och välbefinnande, men även inför döden och andra svåra livsvillkor. Hon menar att det är viktigt att ge vård som är gynnsamma och anpassade efter individers eller gruppers livsstilar. Syftet med teorin är att hjälpa forskare och kliniker att upptäcka, dokumentera, förklara och känna till det ömsesidiga beroendet av vård och kulturella fenomen samt att kunna se likheter och skillnader mellan olika kulturer. Teorin skapades för att hjälpa sjuksköterskor att upptäcka nya mönster, uttryck, betydelser och metoder relaterat till kulturvård som har en påverkan på hälsa och välbefinnande hos individer, familjer och kulturella grupper. Detta för att få omvårdnaden att upplevas meningsfull (Leininger, 1978).

2.8.2 Emic och Etic

Dessa fenomen uppkom i samband med att Leininger ville skilja på patienters uppfattningar och den utomstående professionella uppfattningen. Hon ansåg det viktigt att få fram vad som var vanligt respektive annorlunda avseende vård och omsorg inom kulturer. Emic hänvisar till den lokala, inhemska eller initierade personens kulturella kunskap och syn på vård. Det kan beskrivas med uppfattningar, uttryck, övertygelser och vanor inom grupper och förklaras som ett insiderperspektiv. Etic är det generella som observeras och beskrivs utifrån ett utomstående perspektiv, inte sällan en vårdpersonal. Kunskapen utifrån ett utomstående perspektiv ger stöd för att hålla distans vid observationer av grupper och förhålla sig neutral till rådande situationer. Relevanta frågeställningar vid observationer utifrån ett etic

perspektiv är att reflektera över det som observerats och fundera över varför det är så samt vilken betydelse det har. Emic och Etic är sammankopplade, observationer som sker utifrån den initierade personens kulturella kunskaper och övertygelser, emic, kan därefter

2.9

Problemformulering

Tidigare forskning visar att kultur har en inverkan på hur människor upplever hälsa och vården. Sjuksköterskor ska arbeta patientsäkert och tillgodose patienters behov och

önskemål, det gör att de är i behov av bredare kunskaper om kulturer för att kunna ge bästa möjliga omvårdnad. Patienter och anhöriga beskriver att sjuksköterskor som har emigrerat eller som har en insikt i sin egen kultur påvisar färre fördomar och en högre förståelse. Patienter från andra kulturer önskar att sjuksköterskor ska ta deras kultur i beaktande i vårdmötet. Grundutbildningen för sjuksköterskor om kulturell kompetens är bristfällig och detta riskerar att medföra att omvårdnaden blir felriktad utifrån patienters behov och i värsta fall hotar patientsäkerheten. Det vårdvetenskapliga perspektivet belyser att sjuksköterskor ska ta patienters kulturer i beaktande vid omvårdnaden. Det finns därför ett behov att

undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i tvärkulturella vårdmöten och genom detta skapa en utökad kunskap kring ämnet.

3

SYFTE

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i tvärkulturella vårdmöten.

4

METOD

Metoden som använts till examensarbetet är en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Metoden valdes eftersom den ger en överblick av aktuell forskning. För att kunna få en övergripande bild om sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i tvärkulturella vårdmöten ansågs det vara av vikt att använda en allmän litteraturöversikt då det innebär att både kvantitativ och kvalitativ forskning analyseras (Friberg, 2017). Avsnittet innehåller val av metod, urval och datainsamling samt genomförande och dataanalys. Avsnittet avslutas med etiska överväganden.

4.1

Datainsamling och urval

CINAHL Plus och PubMed är databaser som är särskilt lämpade för att finna

vårdvetenskapliga artiklar (Polit & Beck, 2019). Sökningen av vårdvetenskapliga artiklar till examensarbetet utfördes på dessa databaser. För att kunna få svar på syftet valdes sökorden utefter det. Sökorden som använts var “Nursning care AND cultural diffrences OR cultural diversity and nurses experience or perspective or view or attitute”, “Culture AND nursing care”, “Cultural competence AND nursing”, “Culture competence models AND nursing care”, “Culture competence AND nurse OR nurses OR nursing AND attitudes”, “Nursing OR nurses AND culture competence AND attitudes AND nurse perspective” och “Nursing OR nurses AND culture competence AND views” (Se Bilaga A). Booleska operatorer OR och AND användes under sökningen. Användningen av OR betyder att det blir en träff på något av orden. AND användes för koppla ihop två sökord, det är för att databasen ska förstå att orden hänger ihop och att sökningen inte sker på separata ord (Östlund, 2017). OR användes för att bredda sökningen och AND användes för att smalna av antal träffar, detta ökade chanserna att få fram artiklar som svarade på vårt syfte. Vid sökningen fylldes även i “peer-reviewed”, “fulltext”, skrivna på engelska och årtalen vid sökningen var 2010-2020 för att kunna avgränsa antal träffar.

Artiklar från databasen PubMed undersöktes i efterhand om de var

peer-reviewed via Ulrichsweb, samtliga godkända artiklar på Ulrichsweb är publicerade i

tidskrifter som erhåller en god vetenskaplig kvalitet (Ulrichsweb, [Elektronisk resurs], 2020).

Inklusionskriterier ska sättas upp för att veta vilka artiklar som kan inkluderas till arbetet och vilka som inte ska användas, valet av inklusionskriterier bestäms utifrån syftet (Billhult, 2017a). Vid sökningen visades ett stort antal artiklar som var icke användbara då de inte uppfyllde valda inklusionskriterier för examensarbetet. Inklusionskriterierna var att artiklar ska röra allmänna sjuksköterskors perspektiv, innehålla erfarenheter av olika kulturer samt kulturell kompetens.

Sökorden gav 709 stycken träffar varav samtliga titlar lästes. En mängd artiklar reducerades redan vid titelläsningen då det framkom att de innehöll en eller flera av författarnas

exklusionskriterier. Därefter lästes 104 abstrakt. Även här föll artiklar bort då de innefattade några av examensarbetets exklusionskriterier. De artiklar som exkluderades var artiklar som handlade om vidareutbildade sjuksköterskor, som hade översikt eller metaanalyser som analyser. Därefter lästes 28 i fulltext med ett helikopterperspektiv och ett kritiskt öga vilket Friberg (2017) beskriver är relevant att ha för att kunna få en helhetsbild av artiklarna.

Kvalitetsgranskingen (Friberg, 2017) gjordes på 22 artiklar. I kvalitetsgranskningen delades kvantitativa, kvalitativa och mixade metoder artiklarna in i skilda tabeller då de inte

granskades utefter samma frågor. Studierna med kvalitativa och kvantitativa ansatser hade 14 frågor vardera, med endast en fråga som skilde sig. Studierna med mixade metoder som ansats hade 16 frågor då det innefattade alla frågor som ställdes vid de kvalitativa och kvantitativa studierna (Se Bilaga B). Artiklarna fick sedan poäng utifrån frågorna vid kvalitetsgranskningen. Om artiklarna fick ett “ja” på en kvalitetsgransknings fråga resulterade det i ett poäng. De artiklarna som samlade in 12 eller fler poäng ansågs vara användbara i examensarbetet och därmed innehålla hög kvalitet. Till sist var det 13 artiklar som uppfyllde granskningen och kvarstod till analysen. De valda artiklarna som utgör grunden för resultatet lades in i en artikelmatris (Se Bilaga C).

4.2

Genomförande och analys

Det första steget i en allmän litteraturöversikt är att läsa de valda artiklarna flera gånger för att förstå helheten av artiklarna samt skriva en sammanfattning av artiklarna som ger stöd i analysarbetet. När detta steg har skett ska sammanfattningarna sammanställas i en

översiktstabell där syfte, metod och resultat förs in i tabellen (Se bilaga D). Val av

information som skrivs in i tabellen styrs av problemformuleringen och syftet. Detta krävs för att kunna skapa en överskådlig bild av artiklarna och för att underlätta vidare analyser. Tabellen medför även struktur över materialet och kan göras olika detaljerad beroende på vem som gör den, men dokumentationen är alltid viktigt vid en allmän litteraturöversikt. Detta för att kunna jämföra och se om fler artiklar behandlar samma område. När översikt tabellen är klar kan skillnader och likheter i artiklarnas syfte, metodologiska

tillvägagångssätt, teoretiska utgångspunkter och analyser jämföras detaljerat. Därefter kan resultaten genomgå samma analys. Efter det steget ska innehållet sorteras och lämpliga rubriker sättas på de områden som arbetats fram under jämförelserna. Sedan refereras artiklarna in under passande rubrik, för att läsarna lättare ska få en förståelse för området (Friberg, 2017).

De 13 artiklarna som valdes till examensarbetets resultat skrevs ut i pappersform. Artiklarna lästes enskilt flera gånger för att förstå studiernas helhet och införskaffa en övergripande blick gällande innehållet. Relevanta stycken i syfte, metod, analys och resultat

färgmarkerades enskilt för att sedan gemensamt diskuteras och jämföras. Efter den muntliga diskussionen delades artiklarna upp lika och skrevs sedan in i en översiktstabell för att tydligt presentera innehållet men också för att urskilja likheter och skillnader mer detaljerat. Först söktes likheter och skillnader i syfte, sedan i metoderna och till sist i resultaten.

När översiktstabellen var klar skrevs den ut i pappersform. Artiklar som beskrev liknande information färgmarkerades. Sedan sammanställdes dessa på små lappar för att enklare kunna koppla ihop och se likheter och skillnader. Jämförelserna diskuterades tillsammans och efter ytterligare analys kunde fyra kategorier identifieras.

4.3

Etiska överväganden

Under hela examensarbetet har ett kritiskt förhållningssätt erhållits och följt forskningsetiska riktlinjer utifrån Codex (2020). Friberg (2017) förklarar att ha ett kritiskt förhållningssätt innebär att vara kritiskt i urvalet av studierna, under läsningen av de vetenskapliga artiklarna samt i skrivprocessen. Förförståelse har tagits i beaktande under hela examensarbetet. Enligt Kjellström (2017) finns det risker att det sker feltolkningar när författarna talar ett annat språk än det artiklarna som ska analyseras är skrivna på. Studierna som valts är peer-reviewed vilket innebär att dem är granskade av experter inom forskningsområdet och säkerställer därmed en hög trovärdighet enligt Friberg (2017). Under analysen av valda studier och vid framskrivning av resultatet i detta examensarbete har inga egna resultat improviserats eller dokumenterats som att det vore äkta. Codex (2020) förklarar att det är viktigt att undvika oredlighet i forskning, det kan vara att personer plagierar, fabricerar, stjäl andras resultat eller förfalskar. För att undvika att detta ska ske har examensarbetet

refererats korrekt enligt APA (American Psychological Associtation, 2020).

5

RESULTAT

I detta avsnitt beskrivs likheter och skillnader avseende syfte, metod och resultat för de analyserade studierna som använts till att besvara syftet. Därefter presenteras det fyra kategorier för att vidare beskriva likheter och skillnader gällande artiklarnas resultat.

Kategorier som formulerats är: Sjuksköterskors kulturella förhållningssätt, sjuksköterskors utmaningar i det tvärkulturella vårdandet, sjuksköterskors kunskaper i att vårda

tvärkulturellt och kommunikationens betydelse vid kulturella skillnader i vården.

5.1

Likheter och skillnader i studiernas syfte

Av de 13 studierna som valdes till examensarbetet identifierades och analyserades likheter och skillnader avseende syftet. Sex studier var av kvalitativ ansats (Cai, Kunaviktikul,

Klunklin, Sripusanapan & Avant, 2017; Farber, 2018; Hemberg & Vilander, 2017; Johnstone, Hutchinson, Rawson & Redley, 2016; Markey, Tilik & Taylor, 2017; Wesolowska m.fl. 2018),

tre var av kvantitativ ansats (Bai m.fl. 2020; Papadopoulos m.fl., 2016; Riden, Jacobs & Marshall, 2014) och fyra studier använde sig av mixade metoder (Ahn, 2017; Alpers & Hanssen, 2013; Hsiang Lin m.fl. 2019; Shepherd, Willis-Esqueda, Newton,

Sivasubramaniam, och Paradies, 2019).

Tre studier som valdes hade flera syften, Hemberg och Vilander (2017) hade syftet att förstå kompetensen i kommunikationen samt det omsorgsfulla vårdandet till patienter tillhörande olika kulturer. Papadopoulos m.fl. (2016) syfte var att utforska sjuksköterskors åsikter, erfarenheter och medkänsla inom omvårdnad samt beskriva likheter och skillnader på internationell nivå utifrån de olika sjuksköterskors roller. Shepherd m.fl. (2019) hade syftet att undersöka sjuksköterskors syn på kulturell kompetens hos sig själva och på arbetsplatsen samt deras erfarenheter av att arbeta med patienter från olika kulturer. Likheter som

definierats på nio av de 13 studierna handlade om att undersöka, fastställa eller beskriva hur sjuksköterskor bedömer sin egen kulturella kompetens i tvärkulturella vårdmöten samt strategier som används för att underlätta och bidra till kulturell kompetens (Ahn, 2017; Alpers & Hanssen, 2013; Cai m.fl., 2017; Hemberg & Vilander, 2017; Johnstone m.fl., 2016; Hsiang Lin m.fl. 2019; Papadopoulos m.fl. 2016; Riden m.fl., 2014; Shepherd m.fl. 2019). En av studierna skilde sig från de nio då syftet var att undersöka sjuksköterskors syn på kulturell kompetens (Shepherd m.fl. 2019). Likheter definierades i Farber (2018) studie där syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av kulturer och kulturell kompetens. En studie skiljde sig från de andras syften då den inkluderade inte bara sjuksköterskor utan även sjuksköterskestudenters erfarenheter av att vårda patienter från olika kulturer (Markey m.fl., 2017). Två studier hade syftet att undersöka den kulturella kompetensen hos nyanlända sjuksköterskor arbetande i ett land som inte delar samma etniska eller kulturella bakgrund (Bai m.fl. 2020; Wesolowska m.fl. 2018). Skillnader som identifierades vid granskning av dessa två studiers syften var att den ena studien undersökte om det fanns skillnader i kulturell kompetens hos utländska och inhemska sjuksköterskor arbetande i ett land (Wesolowska m.fl. 2018). Medan den andra studien undersökte kulturell kompetens och utmaningar inom transkulturell omvårdnad som nyanlända sjuksköterskor bemöter (Bai m.fl. 2020). En studie skilde sig från de 13 andra studierna då syftet var att utveckla och undersöka instrument eller verktyg som bidrar till eller utvecklar kulturell kompetens hos sjuksköterskor (Hsiang Lin m.fl. 2019).

5.2

Likheter och skillnader i metod och analys

Nedan presenteras likheter och skillnader i studiernas datainsamling, dataanalys, deltagare och ursprungsländer.

5.2.1

Datainsamlings metod och Dataanalys

Av de 13 studierna utformades sex stycken av en kvalitativ ansats (Cai m.fl., 2017; Farber, 2018; Hemberg & Vilander, 2017; Johnstone m.fl., 2016; Markey m.fl., 2017; Wesolowska m.fl., 2018). Fyra studier var mixade metoder (Ahn, 2017; Alpers & Hanssen, 2013; Hsiang Lin m.fl., 2019; Shepherd m.fl., 2019). Tre studier använde en kvantitativ ansats (Bai m.fl., 2020; Papadopoulos m.fl., 2016; Riden m.fl., 2014). Fyra av de kvalitativa studierna var intervjustudier (Cai m.fl., 2017; Farber, 2018; Johnstone m.fl., 2016; Markey m.fl., 2017). Resterande av de kvalitativa studierna samlade in data med enkäter (Hemberg & Vilander, 2017; Wesolowska m.fl., 2018). Av de studier som använde mixade metod som metod bestod tre studier av enkäter i den kvalitativa delen (Ahn, 2017; Alpers & Hanssen, 2013; Shepherd m.fl., 2019). Den fjärde mixade metod studien samlade in data genom intervjuer i den kvalitativa delen (Hsiang Lin m.fl., 2019). Fem av de valda studierna utformades av en tvärsnittsstudie vilket innebär att undersökningen utfördes vid ett enda tillfälle och inte under en längre period (Ahn, 2017; Bai m.fl., 2020; Hsiang Lin m.fl., 2019; Papadopoulos m.fl., 2016; Wesolowska m.fl., 2018). Strukturerade intervjuer utformades i tre studier vilket innebär att alla frågor samt följdfrågor är förutbestämda och samma frågor ställs till alla deltagare (Anh, 2017; Farber, 2018; Wesolowska m.fl., 2018). Två studier utformade enkäter med öppna och stängda frågor (Cai m.fl., 2017; Shepherd m.fl., 2019).

Vid analys av insamlade data använde åtta studier en beskrivande statistisk analys (Ahn, 2017; Alpers & Hanssen, 2013; Bai m.fl. 2020; Farber, 2018; Hsiang Lin m.fl., 2019; Riden m.fl., 2014; Papadopoulos m.fl. 2016; Wesolowska m.fl., 2018). En så kallad SPSS (Statistical Package for the Social Sciences) modell användes för att analysera insamlade data i fyra studier, modellen sammanställer data i tabellform med jämförande statistik (Ahn, 2017; Alpers & Hanssen, 2013; Bai m.fl., 2020; Papadopoulos m.fl., 2016).Vid analys av insamlade data via intervjuer transkriberades, sammanställdes och utvärderades det i teman och

kategorier, en så kallad innehållsanalys (Alpers & Hanssen, 2013; Cai m.fl., 2017; Hemberg & Vilander, 2017; Johnstone m.fl., 2016; Markey m.fl., 2017; Shepherd m.fl., 2019).

5.2.2

Deltagare och ursprungsländer

Tre studier genomfördes i Kina (Bai m.fl. 2020; Cai m.fl., 2017; Hsiang Lin m.fl., 2019), två i USA (Farber, 2018; Shepherd m.fl., 2019) och två i Finland (Hemberg & Vilander, 2017; Wesolowska m.fl., 2018). Resterande var utspridda i världen, Norge (Alpers & Hanssen, 2013), Syd Korea (Ahn, 2017), Irland (Markey m.fl., 2017), Nya Zeeland (Riden m.fl., 2014) och Australien (Johnstone m.fl., 2016). En studie samlade in data från femton olika länder, i den studien svarade 1323 sjuksköterskor på enkäten individuellt (Papadopoulos m.fl., 2016).

En studie bestod av 300 legitimerade sjuksköterskor som svarade på enkäten men även 255 patienter som svarade på den (Bai m.fl., 2020). En studie intervjuade både sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter, 33% var sjuksköterskor (Markey m.fl., 2017), likheter hittades i en annan studie som hade 32,1% deltagare som var sjuksköterskor (Shepherd m.fl., 2019). I en studie deltog 275 legitimerade sjuksköterskor (Ahn, 2017). Antalet deltagare varierade i de valda studierna, en studie intervjuade åtta sjuksköterskor (Hemberg & Vilander, 2017), en annan intervjuade 22 sjuksköterskor (Johnstone m.fl., 2016) och en annan 20 stycken sjuksköterskor (Cai m.fl., 2017). Vid förutbestämda frågor deltog 118 legitimerade

sjuksköterskor (Farber, 2018). Vid anonyma enkäter svarade 151 sjuksköterskor arbetande på medicinska/kirurgiska avdelningar (Riden m.fl., 2014). I en av studierna deltog 744 stycken varav 212 var sjuksköterskor med en annan etnisk bakgrund än det som var i det landet som de arbetade i (Wesolowska m.fl., 2018).

5.3 Likheter och skillnader i studiernas resultat

Resultatet av de 13 studier som analyserats har formulerats i fyra kategorier för att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i tvärkulturella vårdmöten.

5.3.1

Sjuksköterskors kulturella förhållningssätt

Sjuksköterskor erfor att ett förhållningssätt som medvetandegör patienters kulturella bakgrunder i omvårdnadsarbetet bidrog till en ökad kvalité i vården. Det var lika

betydelsefullt att de var medvetna om sin egen kultur och kulturella perspektiv som att känna till patienters, detta för att kunna undvika eventuella fördomar och genomföra rättvisa

kulturella bedömningar (Cai, m.fl., 2017; Hsiang Lin, m.fl., 2019; Shepherd m.fl., 2019). Sjuksköterskor förklarade vikten av att sträva efter att åsidosätta enskilda åsikter och istället uttrycka acceptans och förståelse gentemot patienters val av omvårdnad, exempelvis vid val av behandling eller patienter som undviker att tala om döden (p<0.001)(Hsiang Lin m.fl. 2019). För att individanpassa vården och stärka patienters integritet, kultur, tro och värderingar erfor sjuksköterskor att de skulle ha attityder som uttryckte acceptans och respekt av andra kulturer samt tillgodose patienters enskilda behov och önskemål.

Sjuksköterskor menade på att de skulle utgå från detta när omvårdnadsarbetet utfördes (Cai, m.fl., 2017; Shepherd m.fl., 2019). Sjuksköterskor erfor att patienters enskilda behov med hänsyn till den kulturella bakgrunden skulle tas i beaktande och bemötas med omtanke. Detta för att individanpassa vården och utföra den med kvalité i relation till patienters kulturer (Cai m.fl., 2017). Sjuksköterskor skulle bjuda in patienter på ett kärleksfullt, empatiskt och unikt sätt där de sedan under mötet lyssnade, tog hand om och visade medkänsla (Hemberg & Vilander, 2017).

Skillnader sågs i en studie där 74% sjuksköterskor erfor att det var människor som emigrerat som skulle anpassa sig efter den kulturen i det landet de befann sig i och inte tvärtom

(p<0.005)(Wesolowska m.fl., 2018). Sjuksköterskor som ständigt vårdade patienter i tvärkulturella vårdmöten upplevde ökad kulturell kompetens. För att optimera

sjuksköterskors kompetens i tvärkulturella möten skulle sjuksköterskor uppmuntras till att utöva det i praktiken och insamla individuella erfarenheter (p=0.0029)(Bai m.fl., 2020).

5.3.2

Sjuksköterskors utmaningar i det tvärkulturella vårdandet

Sjuksköterskor erfor att det var mer utmanande att vårda, behandla och engagera sig i patienter som hade en annan kulturell bakgrund än sin egen då de kulturella skillnaderna bidrog till känslor av oro inför vårdmötet (Ahn, 2017; Johnstone, m.fl., 2016; Markey, m.fl,. 2017; Shepherd, m.fl., 2019). Brist på kulturell kompetens präglades av sjuksköterskors osäkerheter och farhågor om mångkulturen. Vidare grundade osäkerheten sig i brist på kunskap gällande attityder, beteenden och känslor samt i hur olika kulturer ser på hälsa, ohälsa och sjukdomar. Osäkerheten kunde förklaras av okunskap i hur sjuksköterskor skulle ta ställning till patienters vård relaterat till värderingar och tro hos patienter (Ahn, 2017; Johnstone, m.fl., 2016; Markey, m.fl.,2017; Shepherd, m.fl., 2019). Osäkerheten och oron kunde övergå i frustration som sedan kunde visa sig i stress, prestationsångest och sömnproblem (p<0.05)(Wesolowska m.fl., 2018). Sjuksköterskor uttryckte viss oro vid insamlande av patienters anamneser, detta relaterades till språksvårigheter och brist i kommunikationen mellan patienter och sjuksköterskor (Cai m.fl., 2017). Skillnader kunde urskiljas i tre studier där sjuksköterskor erfor positiva utmaningar i det tvärkulturella vårdmötet (Alpers & Hanssen, 2013; Farber, 2018; Wesolowska mfl., 2018). I Alpers och Hanssen (2013) studie erfor sjuksköterskor att de hade kunskap och kompetens för att utforma patientcentrerad vård oavsett patienters kulturella bakgrunder (p=0.068). Likheter identifierades i Farber (2018) studie, där sjuksköterskor menade på att de hade positiva inställningar gentemot patienter från andra kulturer och tvärkulturella vårdmöten. Likheter kunde även påvisas i Wesolowska m.fl. (2018) studie där 86% ansåg det intressant att vårda patienter från en annan kultur (p<0.05).

Ett genuint intresse av att lära sig om och förstå andra kulturer och dess skillnader respektive likheter kunde minska osäkerheter hos sjuksköterskor i tvärkulturella vårdmöten.

Sjuksköterskor som hade avsikten att lära sig om kulturers karaktäristiska drag var

betydelsefulla attityder som alla sjuksköterskor skulle sträva efter (Ahn, 2017; Cai m.fl., 2017; Wesolowska m.fl. 2018).

Sjuksköterskor beskrev vikten av att bjuda in patienter och förmedla hopp och tro samt visa medmänsklighet och medkänsla vid tvärkulturella vårdmöten (Hemberg & Vilander, 2017). 82,6% menade på att patienter önskade att bli vårdade av sjuksköterskor med interpersonell kompetens (p<0.0001)(Papadopoulos m.fl., 2016).

Sjuksköterskor erfor att de blev inkastade i rollen att utbilda internationella sjuksköterskor, detta var något som de inte var bekväma med. De erfor att organisationen gav sparsamt med stöd vid dessa tillfällen (Riden m.fl., 2014). Sjuksköterskor beskrev farhågor i att bli avvisade av kollegor om de inte ansågs vara tillräckligt kulturellt kompetenta. De beskrev även rädslor i att uttrycka sina tankar och åsikter till organisationen då det riskerade att avslås (Markey m.fl., 2017).

5.3.3

Sjuksköterskors kunskaper i att vårda tvärkulturellt

Sjuksköterskor erfor att kunskap om kulturer, kulturell kompetens och modeller för att utforma kulturellt kompetent vård underlättade det tvärkulturella vårdandet (Cai m.fl., 2017). Medkänsla sågs också vara en viktig aspekt i attityder hos sjuksköterskor, det kunde visas genom att hålla handen, sitta bredvid patienter eller skapa en känsla av hopp och tro hos patienter (Hemberg och Vilander, 2017). Sjuksköterskors kulturella bakgrunder och erfarenheter ledde till skildringar i hur de definierade medkänsla. Deltagarna definierade medkänsla som en djup medvetenhet om andras lidanden som de ville lindra och menade på att medkänsla kunde läras ut (Papadopoulos m.fl., 2016).

Ålder, titel, språkfärdigheter och humaniora hos de nyanlända sjuksköterskor var faktorer som avgjorde deras kunskap och kulturella kompetens. Yngre sjuksköterskor hade mindre kunskap och kompetens och detta relaterades till bristande erfarenheter inom tvärkulturella vårdmöten (p<0.05)(Bai m.fl., 2020). Sjuksköterskor som hade kunskaper om andra kulturer visade sig vara självsäkra inom tvärkulturella vårdmöten. Kunskapen gjorde att

sjuksköterskor vågade möta patienter från andra kulturer och i bemötandet tenderade de att vara mer kulturellt kompetenta än de med mindre kunskap. Sjuksköterskor skulle sträva efter att öka kunskapen om kulturer och kulturella skillnader (p<0.05)(Ahn, 2017).

Sjuksköterskor beskrev att för att de fortsatt skulle förhålla sig kulturellt kompetenta fanns behovet av att vara flexibla och samarbetsvilliga. De ska kunna söka upp olika resurser för att kunna ge bästa möjliga vård som tillgodoser patienters kulturella behov. När kompetensen inte räckte till skulle sjuksköterskor rådfråga eller ta hjälp av annan kunnig personal, så som religiös personal, personal med utländskt ursprung, internet-resurser, anhöriga eller ta hjälp av andra patienter (Hsiang Lin m.fl, 2019).

Likheter kunde urskiljas i Alpers och Hanssen (2013) studie där majoriteten av

sjuksköterskor ansåg att det alltid fanns någon att rådfråga när den kulturella kompetensen inte räckte till (p<0.056). Sjuksköterskor skulle aldrig se sig själva som fullständigt fullärda inom kulturer, utan insamling av kulturell information skulle fortgå. Då hälsa, ohälsa och sorg skildras på olika sätt inom kulturer bör metoder tillämpas av sjuksköterskor, så som att uppdatera sig kring den senaste forskningen och delta i kulturella- eller språkundervisning kurser. Detta kunde med fördel berika de aktuella kunskaperna och förståelsen av andra kulturer samt tydliggöra för sjuksköterskor hur patienter önskade vårdas (Cai m.fl. 2017; Hsiang Lin m.fl. 2019). Sjuksköterskor beskrev att de fick en viss ökad insikt i ämnet genom att delta i kurser och engagera sig i att läsa forskning, medan vissa sjuksköterskor agerade passivt och var ovilliga till att lära sig om kulturer och kulturell kompetens (Hsiang Lin m.fl., 2019). Strategier för att hantera tvärkulturella vårdmöten kunde istället leda till att

sjuksköterskor fick ökad kulturell kompetens (Anh, 2017). Sjuksköterskor erfor brist på kunskapsnivån om kulturer och kulturell kompetens, detta ställde krav på att

sjuksköterskeutbildningen och kliniska verksamheter utvecklades genom ett kontinuerligt lärande och reflektioner om kulturer och kulturell kompetens. Detta gav möjlighet till ökad kompetens, medvetenhet och individuella förbättringar hos sjuksköterskor (Farber, 2018).

Sjuksköterskor erfor att för att de skulle få möjligheten att utvecklas inom kulturell

kompetens behövde det läras, reflekteras över och utövas regelbundet inom utbildningen och på arbetsplatserna (Alpers & Hanssen, 2013; Markey m.fl., 2017). Vidare erfor de att stöd från organisationen kunde öka den kulturella kompetensen, exempelvis genom att

organisationen tillämpade strategier och metoder som bidrog till lärande och utvecklande (p<0.05)(Ahn, 2017).

Sjuksköterskor erfor brist på förberedelser inom den teoretiska utbildningen samt brist på kulturellt kompetenta handledare på de verksamhetsförlagda praktikplatserna. Detta ledde till hinder i att möjliggöra djupare förståelse inom ämnet kultur och kulturell kompetens (Markey m.fl., 2017). Sjuksköterskor beskrev att medkänsla var viktigt när de skulle handleda studenter och vårda patienter (Papadopoulos m.fl., 2016).

5.3.4

Kommunikationens betydelse vid kulturella skillnader i vården

När patienter och sjuksköterskor inte talade samma språk erfor sjuksköterskor att

kommunikationen underlättades av kroppsspråket, som inkluderar ansiktsuttryck, gester och teckenspråk. Sjuksköterskor beskrev att kroppsspråket kunde gynna vårdrelationen då patienter fick ökad förståelse och tillit gentemot sjuksköterskor samt att de då upplevdes som tålmodiga (Farber, 2018).

Sjuksköterskor erfor det lika viktigt att de observerade patienters kroppsspråk vid vårdsituationer, då det kunde bidra till ett ömsesidigt förtroende. Sjuksköterskor som ansträngde sig för att kommunicera med patienter som inte hade samma modersmål medförde att patienter kände sig sedda (Farber, 2018). Sjuksköterskor beskrev att grunden till en god kommunikation var att visa mänsklig kärlek till patienter och de patienter som gavs möjlighet till att vara delaktiga i sin hälsoprocess ledde till känslor av värdighet och samhörighet (Hemberg & Vilander, 2017). Ett gott bemötande handlade om att uppmuntra anhöriga till att tala först och ha möjlighet till att styra vården. Genom uppmuntran bidrog det till ett aktivt deltagande från anhöriga och det gav dem även mod till att uttrycka sina tankar och känslor. Sjuksköterskor beskrev att de även skulle sträva efter att närma sig långsamt gentemot anhöriga, detta relaterades till familjens kulturella bakgrunder och att undvika att förolämpa familjen (Johnstone m.fl., 2016).

Bristen på kunskap av att tyda andra kulturers uttryck och gester kunde relateras till kommunikationssvårigheter mellan sjuksköterskor och patienter (p=0.068)(Alpers & Hanssen, 2013). Likheter identifierades i en studie där informationen och förståelsen kring patienters kulturer var otillräcklig. Vidare beskrev sjuksköterskor att kommunikationen till patienter underlättades vid användning av tolk, bilder, gester och teckenspråk (Cai m.fl., 2017). Sjuksköterskor som visade på en vilja att interagera med patienter och anhöriga bidrog till en god kommunikation och ledde till förståelse av anhörigas behov och önskemål och därav en djupare förståelse för familjens kultur (Johnstone m.fl., 2016).

80% beskrev att vårdmöten med patienter som inte talade samma språk tog längre tid och det gjorde det svårare att diskutera om rädslor och förväntningar (p<0.005)(Wesolowska m.fl., 2018). Sjuksköterskor skulle tillhandahålla omvårdnaden utifrån behoven av patienters kulturella bakgrunder. Sjuksköterskor skulle också agera problemlösare, till exempel i det praktiska som kommunikationen. De skulle hantera eventuella missförstånd orsakade av kommunikationssvårigheter samt kunna ge omvårdnad i olika grader i efterfrågan av patienters önskan (Hsiang Lin m.fl., 2019). Att ha mod och kreativitet var essentiella egenskaper hos sjuksköterskor som skapade lösningar till att underlätta kommunikationen med patienter som talade ett annat språk (Hemberg & Vilander, 2017).

6 DISKUSSION

Här framförs diskussionen av examensarbetets metod och resultat. Avsnittet avslutas med etisk diskussion kring de etiska överväganden som gjorts.

6.1 Resultatdiskussion

I resultatdiskussionen diskuteras först studiernas metod, analys och syfte följt av en diskussion kring examensarbetets resultat.

6.1.1 Diskussion om studiernas metod, analys och syfte

I en allmän litteraturöversikt används både kvantitativa och kvalitativa studier (Friberg, 2017a). I detta examensarbete har sex kvalitativa, tre kvantitativa och fyra artiklar med mixad metod analyserats. Borglin (2017) menar att mixade metoder blir allt mer trendigt att utforma då sjuksköterskors arbete omfattar komplexa aktiviteter och interventioner.

9 av de 13 studierna handlade om att undersöka, fastställa eller beskriva hur sjuksköterskor bedömer sin egen kulturella kompetens i tvärkulturella vårdmöten samt diverse strategier som används för att underlätta och bidra till kulturell kompetens. En av studiernas syfte var att undersöka vårdpersonalens syn på kulturell kompetens. Två studier hade syftet att undersöka den kulturella kompetensen hos nyanlända sjuksköterskor arbetande i ett land som inte delar samma etnisk eller kulturella bakgrund. En studie syftade till att utveckla och undersöka instrument eller verktyg som bidrar till eller utvecklar kulturell kompetens hos sjuksköterskor. Alla dessa syften var relevanta avseende examensarbetets syfte och ansågs stärka arbetet.Studierna var utformade i olika länder, vilket ansågs höja kvaliteten i

resultatet i examensarbetet. Då syftet omfattar hela världen skulle det inte vara relevant att endast ta information från ett land. Deltagarantalet skiljde sig signifikant mellan studierna, den med lägst antal deltagare använde sig av åtta individer och den med högst hade 1323 deltagare. Kjellström (2017) förklarar att grunden till urvalet av deltagare är

forskningsproblemet, det ska finnas goda skäl varför just denna grupp ska delta.

Datainsamlingsmetoderna som användes i de 13 valda studierna varierade utifrån ansats. Intervjuer var vanligast för de kvalitativa studierna och anses vara en lämplig

datainsamlingsmetod för att få en inblick i situationer och erfarenheter (Danielsson, 2017; Polit & Beck, 2019). Om syftet i studien handlar om beskrivningar är intervjuer en lämplig metod då situationer uttrycks med deltagarnas egna ord (Danielsson, 2017).

Intervjuer med öppna frågor stärker en studies tillförlitlighet då det är svårare för den som intervjuar att styra intervjun (Polit & Beck, 2019). Till intervjuerna använde två studier sig av strukturerade frågor. Strukturerade frågor innebär att alla deltagare ställs samma

förutbestämda frågor, det kan vara frågor som endast kan besvaras med ja eller nej, men det kan även innebära frågor som det finns flera svar till eller påståenden. Svaren ska generera kvantitativ data för att kunna jämföras (Danielson, 2017). Semi-strukturerade intervjuer betyder att intervjun följer en viss struktur och även här finns det bestämda frågor,

skillnaden är att det inte behöver följa en viss ordning, utan frågorna anpassas och tas upp under intervjuns gång. Fördelen med semi-strukturerade intervjuer är att alla frågor som ställs kommer att generera öppna svar (Polit & Beck, 2019). Två studier hade utformat semi-strukturerade intervjuer.

Åtta studier använde enkäter som datainsamlingsmetod. Enkäter är ett effektivt sätt att samla in data på när det är många deltagares information som ska insamlas under en kort period och kan då bredda studiens resultat. Enkätstudier ska vara noggrant utformade för att uppnå hög pålitlighet (Billhult, 2017b). Fördelen med denna metod är att forskaren enklare kan analysera insamlade data, risken för att informationen är minimal är låg och endast det som är bestämt att mätas kommer att mätas. Nackdelen är att det inte förekommer

personliga svar utan svaren generaliseras. Vidare skapar det hinder i att identifiera känslor, upplevelser eller erfarenheter för att data som insamlas ger övergripande svar från

förutbestämda frågor (Danielsson, 2017).

Två studier utformade enkäter med öppna frågor, vilket gav möjlighet till ytterligare

betydande information då öppna frågor gav utförligare svar. En studie utformade anonyma internet enkäter och i en studie besvarade n=1323 sjuksköterskor från femton olika länder individuella enkäter. Polit och Beck (2019) skriver att en rekommendation är att eftersträva ett stort urval av deltagare. Desto större urval genererar att resultatet är representativt för en större population och ökar generaliserbarheten. De stora urvalen minskar inte risken för förekomst av bias.

Åtta studier använde sig av beskrivande statistisk analys för att sammanfatta insamlade data. Analysen på fyra av artiklarna gjordes med hjälp av SPSS. SPSS står för Statistical Package for the Social Sciences (Billhult, 2017b). Modellen sammanställer och sammanfattar data i en statistisk tabellform. Detta för att lättare kunna beskriva, jämföra och analysera data

(Billhult, 2017a). Vid analys av kvalitativa insamlade data som exempelvis intervjuer analyserades detta genom en innehållsanalys.

En innehållsanalys är när analytikern letar efter gemensamma teman som är återkommande i det insamlade materialet. De delas sedan upp i enheter, koder, trender och mönster. Sedan sammanställs insamlade data i ett större sammanhang och diskuteras i relation till tidigare forskning eller teoretiker (Wibeck, 2017).

6.1.2 Diskussion om examensarbetets resultat

I examensarbetets resultat framkom det att sjuksköterskor ska vara medvetna om såväl andras kulturer som sin egen, då det bidrar till att minska eventuella generaliseringar samt att det kan öka sjuksköterskors förståelse gentemot patienter och anhöriga. Det stämmer bra in på det som Leininger (1978) skriver, hon förklarar att vården ska nå alla individer oavsett tillhörande kultur och etnisk bakgrund. Hon menar på att kulturen aldrig kan tas ifrån en person och ska alltid tas i beaktande vid varje vårdtillfälle. Konsekvenser som blir av att sjuksköterskor generaliserar kulturer kan leda till att sjuksköterskor vårdar alla från en kultur på samma sätt. Även i tidigare forskning har denna risk påvisats, då patienter förklarar att sjuksköterskor generaliserar dem på grund av deras ursprung och kulturer. Patienter lyfter att något som är viktigt i en kultur behöver inte vara lika viktigt för en annan person med samma kultur (Tavallali m.fl., 2015). Om sjuksköterskor agerar på detta vis kan det innebära en risk att individanpassad vård inte tillämpas. Följderna av det kan vara att patienter kränks och det genererar i ett onödigt lidande. Det resultatet visade var att sjuksköterskor skulle vara medvetna om sin egen och patienters kulturer och detta kan kopplas till begreppen Emic och Etic som Leininger (1978) har identifierat som betydelsefulla för att kunna skilja på patienters och den professionella uppfattningen avseende vård och omsorg. Resultatet visade även brister i sjuksköterskors kulturella kunskaper, avsaknaden av kulturell kompetens som då skulle kunna utvecklas och förbättras med stöd av emic och etic samt öka sjuksköterskors kulturella medvetenhet. Användandet av emic och etic kan bidra till ökad kvalité vid omvårdnad och individanpassa vården ytterligare. Sjuksköterskor som stannar upp och reflekterar utifrån den egna kulturella ståndpunkten och övertygelser inom sin egen kultur kan öka medvetenheten och bidra till att det professionella perspektivet och kompetensen utvecklas till ett distanserat förhållningssätt.

Resultatet lyfter fram vikten av att respektera alla patienters behov och önskemål, detta för att individanpassa vården ytterligare och uttrycka medmänsklighet och medkänsla. Vilket stämmer in på Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) som förklarar att sjukvården ska tillgodose alla patienter god vård, det innebär att vården ska respektera patienters integritet och självbestämmande. Det stämmer även överens med tidigare forskning av Tavallali m.fl. (2015) som menar att sjuksköterskor som respekterar varje människa, skapar en meningsfull kontakt till patienter och anhöriga, aktivt lyssnar och visar intresse i dem och deras kultur

De förklarar att dessa egenskaper hos sjuksköterskor gör att patienter och anhöriga anammar mod och trygghet i att uttrycka sina tankar, känslor, behov och önskemål och därmed skapar det ett ömsesidigt förtroende mellan patienter/anhöriga och sjuksköterskor.

Utöver sjuksköterskors medvetenhet beskrivs även kommunikationen som en betydande del i resultatet. Vid tillfällen som sjuksköterskor och patienter inte talade samma språk

underlättades kommunikationen av kroppsspråket, som ansiktsuttryck, gester och

teckenspråk men även att sjuksköterskor använde sig av tolk och bilder. Detta visade på att sjuksköterskor ansträngde sig för att skapa en god kommunikation som därmed kunde gynna vårdrelationen. Sjuksköterskor menade på att strävan efter att interagera med patienter och anhöriga ledde till en god kommunikation som gav ökad förståelse av anhörigas och

patienters behov och önskemål. När kompetensen inte räckte till förklarade sjuksköterskor att de rådfrågade kollegor som hade mer kunskap och kompetens, detta kunde avse religiös personal eller personal med utländskt ursprung. Kommunikation vid tvärkulturella

vårdmöten skulle bidra till att främja patienters delaktighet i sin vård och skapa känslor av värdighet och samhörighet. Vilket stämmer in på det Tang m.fl. (2018) visar om att

kommunikationen är kärnan till att skapa ett ömsesidigt förtroende hos patienter. Patienter och anhöriga menar på att kommunikationen underlättas om sjuksköterskor talar samma språk som de, då språkskillnaderna kan leda till stress relaterat till att all information inte framkommer. En god kommunikation minskar ångest och oro hos anhöriga samt deras inställning mot vården. Patienter och anhöriga beskriver också om upplevelsen av en varmare och personlig kontakt med sjuksköterskor som inte delar samma kultur. Upplevelsen av en varmare och personlig kontakt kan relateras till att sjuksköterskor

anstränger sig mer för att interagera med patienter och anhöriga. Tidigare forskning av Jirwe m.fl. (2010) visar att sjuksköterskestudenter som är flerspråkiga eller har en annan kulturell bakgrund anammar kommunikationsmöjligheter med patienter som inte talar samma språk. De besitter oftast en högre förståelse av kulturers olikheter. Sjuksköterskestudenter som immigrerat till landet de befinner sig i visar på högre självförtroende och säkerhet vid möten med patienter som talar ett främmande språk.

I resultatet framkom det att sjuksköterskor erfor att utmaningar i vårdandet var till patienter som hade en annan kultur, de menade på att de kulturella skillnaderna bidrog till osäkerheter och känslor av oro inför vårdmöten. Språkskillnader skapade brister i kommunikationen mellan patienter och sjuksköterskor och osäkerheten kunde förklaras av brist på kulturell kompetens. Det som framträdde mest var sjuksköterskors okunskap i hur olika kulturer ser på hälsa, ohälsa och sjukdomar samt att de inte såg sig själva som tillräckligt kompetenta för att ta sig an och lära internationella sjuksköterskor.