Samarbetet med jobbcoacher - ur ett arbetsförmedlarperspektiv

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Samarbetet med jobbcoacher

- ur ett arbetsförmedlarperspektiv

Cooperation with job coaches

- from an adviser perspective

Josefina Backman

Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp

Slutseminarium 2012-03-26

Examinator: Niklas Gustafson

Handledare:Nils Andersson Fakulteten för

3

Sammanfattning

Jobbcoach är idag ett väl använt begrepp i vårt samhälle. Att vara coach kan betyda mycket. Denna uppsats avgränsar sig till de jobbcoacher som slutit ett avtal med arbetsförmedlingen och förväntas bidra med nya kunskaper och angreppssätt till den arbetssökande för att öka deras chanser på arbetsmarknaden. Syftet är att få en inblick i arbetsförmedlarnas förväntningar kring de externa jobbcoachernas insatser, samt hur de upplevdes och även vilka skillnader respektive likheter man ser på vägledning och coaching. Genom min utbildning till studie- och yrkesvägledare har jag kommit i kontakt med begreppet coach och skapat ett intresse för vad som skiljer våra yrkesroller åt. Då både studie- och yrkesvägledare och jobbcoacher arbetar för att hjälpa människor med motivation till att hitta sin egen inre kraft, för att nå olika mål i livet, började jag fundera på varför det just är jobbcoacher som ska delge arbetsförmedlingen nya angreppssätt och lösningar.

Med hjälp av en semistrukturerad intervjumall, som var uppdelad i tre teman, utfördes intervjuer med arbetsförmedlare på fem olika arbetsförmedlingar i Skåne. Då fick man även möjligheten att se hur pass olika arbetsuppgifterna prioriteras i de olika kommunerna. Intervjuerna analyserades och transkriberades för att synliggöra gemensamma nämnare och för att finna likheter och olikheter.

Resultat presenteras utifrån de tre teman som rör arbetsförmedlare, jobbcoaching och vägledning. Resultatet visade att de förväntningar som fanns angående jobbcoachernas insatser varierade, men att i det stora hela fanns en önskan om ökade möjligheter till ett arbete och att på något sätt vara en sorts ambassadör för de arbetssökande gentemot arbetsgivare ute i samhället. Genom arbetets gång framkom, att på grund av olika definitioner av de två yrkesrollerna från arbetets informanter, uppfattades bland annat coachingen som en yrkesroll som vågade ta kontakt med människor och hade mer kunskaper om arbetslivet och att studie- och yrkesvägledningen var en yrkesroll som hade mest kunskap om skolsystemet.

En bättre marknadsföring av studie- och yrkesvägledare och dess profession kan ge andra möjligheten att skapa sig en ny uppfattning om yrket.

4

Förord

How far you go in life depends on you being tender with the young, compassionate with the aged, sympathetic with the striving and tolerant of the weak and strong because someday

in your life you will have been all of these. George Washington Carver

5

Innehåll

1 Inledning ... 7

1.1 Bakgrund ... 8

1.2 Syfte och Frågeställning ... 9

1.3 Disposition ... 10 1.4 Begreppsdefinition ... 10 1.4.1 Jobbcoach ... 10 1.4.2 Extern jobbcoaching ... 10 1.4.3 Arbetsförmedlare ... 12 1.4.4 Inriktning jobbcoaching ... 13 1.4.5 Kompletterande aktörer ... 13 1.4.6 Coaching ... 14

1.4.7 Studie- och Yrkesvägledning ... 14

1.4.8 Arbetslinjen ... 16

1.4.9 Valfrihetssystemet ... 16

2 Tidigare forskning ... 17

2.1 Coaching i arbetsmarknadspolitiska aktiveringsprojekt... 17

2.2 Att få dem att förändras – Jobbcoaching för arbetslösa i socialfondsprojekt. ... 18

2.3 Sammanfattning ... 18 3 Teorier ... 20 3.1 Värderingsteorin ... 20 3.2 Rollteorier ... 21 3.3 John Krumboltz ... 21 3.4 Sammanfattning ... 22 4 Metod ... 23 4.2 Urval av undersökningsenheter ... 23 4.3 Datainsamlingsinstrument ... 24 4.1 Genomförande ... 24 4.4 Analysmetod ... 25 4.5 Etiska ställningstaganden ... 25 5 Resultat ... 26 5.1 Arbetsförmedlarnas professionalitet ... 26

5.2 Extern jobbcoaching som samarbetspartner. ... 28

5.3 Studie- och yrkesvägledning kontra jobbcoaching. ... 31

5.4 Sammanfattning ... 33

6

5.4.2 Extern jobbcoaching som samarbetspartner ... 34

5.4.3 Studie- och yrkesvägledare kontra jobbcoaching ... 34

6 Analys ... 36 7 Diskussion ... 39 Litteraturförteckning ... 41 Bilaga 1 ... 44 Bilaga 2 ... 46 Bilaga 3 ... 47 Bilaga 4 ... 48

7

1 Inledning

I dagsläget är Arbetsförmedlingen för många den enda möjliga aktören för en arbetssökande. Många gånger är det tillräckligt, men alltför många personer får inte ett tillräckligt stöd. Det viktiga är att vi får till en bättre matchning, inte vem som hjälper den arbetssökande. Att få till en matchning utifrån en persons unika förutsättningar är avgörande. En del personer behöver lite hjälp medan andra som varit utanför arbetsmarknaden länge kan behöva betydligt större stöd (Regeringsmotion 2008/09:353).

Att ha ett arbete har stor betydelse i vårt samhälle idag och tar en stor plats i våra liv (Angelöw, Jonsson, 2000). Arbetet bidrar med en starkare självkänsla, en identitet och en status i samhället där vi kan visa vad vi duger till och ett sätt att framhäva våra kunskaper. Arbetslöshet kan bidra med motsatsen. En rollkonflikt kan uppstå då rollen i både hemmet och samhället förändras. Ett tecken på en maktlöshet och en förlorad kontroll över sin livssituation kan inträda (Angelöw, Jonsson, 2000).

För många kan begreppet ”arbetslös” vara skamligt och något som kanske tidigare inte existerat i individens närmsta sfär och därför bli extra svår att anamma. För andra kan arbetslöshet vara något som är vanligt och något som förväntas då arbetslösheten stiger i samhället. En persons habitus påverkar hur individen upplever okända, men även välbekanta begrepp, beroende på vilken historik som finns i individens omgivning.

En individs habitus kan göra det lättare eller svårare för honom eller henne att inta en position på ett fält (Engdahl, Larsson, 2006).

Angelöw och Jonsson (2000) menar att om man befinner sig i arbetslöshet en längre tid kan konsekvenserna bli allvarliga då arbetet har en central plats i dagens samhälle. Enligt regeringen ska alla ha rätt till en gemenskap och en samhörighet. Ett mer effektivt arbete måste införas inom ramen för stärkt jobblinje så att individen snabbare kommer i sysselsättning och därmed minskar på sitt (Alliansen 2010).

Regeringens politik under den kommande mandatperioden inriktas på att stötta återhämtningen av den svenska ekonomin, arbeta för att nå full sysselsättning genom ytterligare stärkt jobblinje och minskat utanförskap samt att fortsätta värna den offentligt finansierade välfärden. Detta förutsätter fortsatt ordning och reda i de offentliga finanserna (Alliansen 2010).

8

Arbetsförmedlingen är den största medlaren av arbete i Sverige med en uppgift att föra samman arbetsgivare och arbetssökande på ett avgiftsfritt vis. Arbetsförmedlingens ska med ett matchande arbete hjälpa arbetslösa ut på arbetsmarknaden så fort det går och jobbcoaching är en av de viktiga insatser som arbetsförmedlingen bidrar med i sitt stöd i arbetet mot en sysselsättning för arbetssökande. Jobbcoachingen ska tillföra ett nytt sätt att se på den arbetssökandes behov, och ger möjligheten till ny kunskap och nya synsätt för den arbetslöse men även bidra med en avlastning i arbetet till arbetsförmedlarna. (GP, 2012)

Från och med augusti 2009 till december 2011 har det betalats ut ca 1,7 miljarder kronor till de externa jobbcoacher som samarbetar med Arbetsförmedlingen och uppfattningen av insatsen varierar. Helena Perlerot, ordförande för fackförbundet ST menar att arbetet i första hand ska utföras av arbetsförmedlare och inte av olika privata aktörer (Davidsson, 2011). En del arbetsförmedlare anser att de skulle kunna utföra arbetet bättre själv och tror att mer resurser till arbetsförmedlare skulle leda till bättre resultat. (Davidsson, 2011) På arbetsförmedlingens hemsida är uppfattningen annorlunda och via pressmeddelande (2011) meddelas arbetssökande att 37 % hade arbete 90 dagar efter dem avslutat en coachinginsats. Det procenttalet ska enligt arbetsförmedlingen vara ungefär den samma som för övriga insatser som erbjuds på arbetsförmedlingen.

Jobbcoachernas uppdrag är att med en kunskap om arbetsmarknadens behov och efterfråga av arbetskraft, coacha den arbetssökande mot ett arbete och kunna matcha individer till en anställning eller praktikplats. Individen ska även få hjälp med att utveckla sina färdigheter och kunskaper i att söka ett arbete och motivera den arbetssökande till att bli mer engagerad i sitt arbete mot en självförsörjning (Arbetsförmedlingen, 2007).

1.1 Bakgrund

Genom min utbildning till studie- och yrkesvägledning har jag kommit i kontakt med coaching och dess metoder. Jag vill genom denna uppsats utforska mer om hur jobbcoaching upplevs i jämförelse med studie- och yrkesvägledning, av arbetsförmedlare på arbetsförmedlingen. Även vilka förväntningar de hade på den nya yrkesgruppen.

Enligt Susanne Gjerde (2004) kan orealistiska förväntningar på vad coaching innebär medföra hinder i den kommande processen. Genom lagen om valfrihetssystem (Regeringen,

9

2009) och enligt arbetslinjen har den arbetssökande själv möjlighet att välja den jobbcoach som anses kunna erbjuda den bästa kvalitén för individen i fråga genom ett urval från Arbetsförmedlingens hemsida. Även möjligheten att välja en arbetsförmedlare med inriktning jobbcoaching på Arbetsförmedlingen finns.

Tillgängligheten om vilken kunskapsbakgrund så som utbildning och tidigare erfarenheter, som finns hos de angivna kompletterande aktörerna varierar. Informationen om jobbcoacherna består mest av vilka insatser som de kan erbjuda och ingen information om kunskapsbakgrund. Kan detta påverkar de arbetssökandes förväntningar inför mötet är en fråga man kan ställa. Enligt ett pressmeddelande på Arbetsförmedlingens hemsida (Arbetsförmedlingen 2011) framgår det, att enligt enkätundersökningar om jobbcoachernas insatser, är det 77 procent som är ganska eller väldigt nöjda med jobbcoachernas insatser. Men i ett annat pressmeddelande på Arbetsförmedlingens hemsida (Arbetsförmedlingen 2011) rapporteras, att de effekter som jobbcoachernas insatser ger är oklara och skillnaderna på resultaten mellan de som fått stöd och hjälp och de som inte har fått denna insats är minimala. Vilken syn har då arbetsförmedlarna på Arbetsförmedlingen på detta?

1.2 Syfte och Frågeställning

Syftet med denna studie är att få en inblick i arbetsförmedlarnas förväntningar angående de externa jobbcoachernas insatser men även vilka skillnader respektive likheter man ser på studie- och yrkesvägledning och jobbcoaching.

 Vilken kunskapsbakgrund anser arbetsförmedlarna krävs i arbetet med arbetslösa?

 Hur upplever arbetsförmedlarna samarbetet med de externa jobbcoacherna och har deras förväntningar på deras insats uppfyllts?

 Vilka likheter respektive olikheter anser arbetsförmedlarna coaching har med en studie- och yrkesvägledare?

10

1.3 Disposition

Uppsatsen är disponerad på följande vis. Kapitel 1 börjar med inledning och bakgrund som förklarar studiens område detta följs av syfte, frågeställning och begreppsdefinition. Kapitel 2 behandlar tidigare forskning, där två relevanta studier presenteras. Kommande kapitel presenterar tre utvalda teorier och dess relevans till studien. Kapitlet 4 innefattar metod och tillvägagångssättet som följts under arbetets resa. Kapitel 5 behandlar det empiriska resultatet utifrån tre teman som svarar på syfte och frågeställningar. Vidare kommer analys och diskussion av resultatet och av egna funderingar och uppfattningar av uppsatsen.

1.4 Begreppsdefinition

1.4.1 Jobbcoach

Genom individuella samtal eller gruppsamtal utgår jobbcoachernas arbete på att utifrån individens möjligheter hitta vägar som i första hand leder till ett arbete men även för att uppmuntra och utmana individen till att våga ta nästa steg. Jobbcoaching erbjuds bland annat från många olika coaching och rekryteringsföretag där olika variationer av utbildning tenderar. De flesta utbildningar finansieras av egna medel eller av det företag som man arbetar för och den längsta utbildningen är på ett år. ICF (International Coach Federation) garanterar en certifiering av diplomerad coach när elva coaching färdigheter har genomgåtts och godkänts (Coachfederation, 2011)

1.4.2 Extern jobbcoaching

Efter ett kartläggande samtal på arbetsförmedlingen kan ett gemensamt beslut från arbetsförmedlaren och den arbetssökande tas om att hjälp av en jobbcoach ska startas. Individen kan vara så pass nära arbetsmarknaden att andra insatser så som kurser i ”söka arbete” eller ”förbättra ditt arbetssökande” inte är det som den arbetssökande behöver.

11

Samarbetet mellan arbetsförmedlingen och kompletterande aktörer ska ge den arbetssökande ett extra stöd för att komma ut på arbetsmarknaden. Jobbcoacherna ska utföra en effektiv matchning som ska leda till anställning för den arbetssökande men även utveckla den arbetssökandes metoder i att själv söka ett arbete.

Jobbcoachen ska ge ett stöd i CV-skrivande, intervjufärdigheter, olika möjligheter till sökvägar som t.ex. internet, tidningar osv. och motivera individen i sitt eget arbete mot en fast anställning.

En handlingsplan ska vara utförd av den arbetssökande gemensamt med arbetsförmedlingen och innehålla ”aktuellt geografiskt och yrkesmässigt sökområde” (Ekström, 2010) innan mötet med jobbcoachen sker. Jobbcoachen och arbetssökande tar sen fram en handlingsplan på vilka åtgärder som behövs för att ett arbete ska göras möjligt. Handlingsplanen ska vara tydlig och innehålla insatser för matchning, personlig coaching och ramar för möten och kontakter. Väl påskriven av både jobbcoach och arbetssökande skickas sedan denna handlingsplanen till arbetsförmedlingen som ett bevis på att jobbcoachingen har påbörjats. Under insatsens gång används handlingsplan även till uppföljning, utvärdering och kvalitetsgranskning

Om insatsen önskas avslutas måste detta ske av en giltig anledning, t.ex. att man gjort fel bedömning och den arbetssökande och jobbcoachen är överens om att den arbetssökande är i behov av annan insats än jobbcoaching. Detta måste i så fall ske inom 10 arbetsdagar från och med startdatumet.

Jobbcoachens arbete ska dokumenteras från dag ett och lämnas till arbetsförmedlingen så rätt handläggning av ärendet kan ske. En kontakt mellan Arbetsförmedlingen och de kompletterande aktörerna är viktig då det är Arbetsförmedlingen som är myndighetsutövaren och ansvarar för t.ex. meddelande eller avanmälning till arbetslöshetskassan om t.ex. avbrott förekommer i sysselsättningen.

Innan den kompletterande insatsen avslutas ska jobbcoach och arbetssökande gemensamt utveckla en slutredovisning som överlämnas som underlag till ersättning.

Ersättning sker via 2 steg. Steg 1: När påbörjad insats startat sker första ersättningsutbetalningen om inte insatsen avbryts inom 10 arbetsdagar av någon anledning.

Steg 2: Om den arbetssökande har fått en anställning inom den kompletterande insatsperioden

eller senast 2 veckor efter avslutade insats sker ytterligare en ersättningsutbetalning. Om fortsatt kontakt krävs efter avslutade kompletterande insats är det arbetsförmedlingen som tar över ansvaret (Arbetsförmedlingen, 2010).

12

1.4.3 Arbetsförmedlare

Utifrån riksdagen och regeringens uppdrag till Arbetsförmedlingen utformas arbetsförmedlarens arbetsuppgifter. Det är arbetsförmedlingschefen och sektionschefen som har ansvar för att verksamheten följer de riktlinjer, uppdrag och mål som de blivit tilldelade från uppdragsgivaren. Arbetsförmedlarens roll är något som förändras kontinuerligt då uppdragen ändras och för att samarbetet med andra aktörer och samarbetspartners på arbetsmarknaden ökar.

Arbetsförmedlaren har ett ansvar över att ha kunskap om Arbetsförmedlingens uppdrag och tjänster, kunna utföra kvalitativa behovsanalyser och kunna verkställa kundens behov. Möten mellan arbetssökande, arbetsgivare och arbetsförmedlare ska planeras, genomföras, uppföljas och administreras av arbetsförmedlaren. Arbetsförmedlaren ska även vara insatt i hur arbetsmarknaden fungerar och de olika sätt som finns på marknaden t.ex. rekryteringsprocessen, prognoser, olika branscher och yrken men även lagar och riktlinjer som Arbetsförmedlingens verksamhet och arbetsmarknaden måste följa. Arbetsförmedlingen ska också med en god service, coaching, vägledande arbetssätt samt ett relevant utbud skapa och utveckla goda relationer.

Som arbetsförmedlare ska man vilja ”bidra med att skapa en attraktiv arbetsplats där uppdraget och dess betydelse för en effektiv fungerande arbetsmarknad och för samhällets välfärd är väl känt (Ekström, 2010).

En självkännedom med väl grundade och tydliga värderingar önskas hos en arbetsförmedlare. Ett viktigt krav om man ska kunna arbeta som arbetsförmedlaren är att ha högskoleutbildning på minst 180 poäng och två års arbetslivserfarenhet. Då arbetet består av mycket kommunikation och administration är det även viktigt att ha kunskaper inom det svenska språket, internet, Excel och PowerPoint. En arbetsförmedlare får inte vara rädd för att ta initiativ till olika aktiviteter som bidrar till att uppnå målen i arbetet. En arbetsförmedlare ska även vara förändringsbenägen, ha en god samarbetsförmåga och en personlig mognad. Arbetsförmedlaren kan ha specifika uppdrag med olika inriktningar som t.ex. arbetslivsinriktad rehabilitering, nyanländas etablering och jobbcoaching. (Ekström, 2010)

13

1.4.4 Inriktning jobbcoaching

Inriktning jobbcoaching innebär att arbetsförmedlaren lägger mer fokus på att sammanföra arbetssökande med arbetsgivare så detta kan leda till en ökad sysselsättning. Arbetsförmedlaren utför ett starkare arbete i matchningsprocessen genom att coacha och vägleda den arbetssökande med att hitta och söka arbete, skriva CV och förberedas inför intervjuer.

Arbetsförmedlaren med inriktning jobbcoaching ska ha erfarenhet eller kunskap om ett lösningsinriktat arbetssätt. Vara en socialt aktiv person som har lätt för att skapa nya kontakter och värna om dessa relationer på ett respektfullt vis. En strukturerad och driven person som bidrar med lösningar på ett kreativt sätt. Meriterande är att ha ett stort nätverk på lokala arbetsmarknaden från föregående arbetsplatser eller studier. (Ekström, 2010)

1.4.5 Kompletterande aktörer

De kompletterande aktörerna är ett gemensamt begrepp för de företag som samarbetar med arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens syfte med att ha samarbete med kompletterande aktörer är för att matchningsarbetet ska förbättras, minska på det utanförskap som kan drabba en arbetslös, kunna anpassa tjänster och service till individen och ge de arbetssökande möjlighet att ta del av andra aktörers kunskaper och erfarenheter. De kompletterande aktörerna ska ha en förmåga att hitta nya angreppssätt och nya lösningar som kan förbättra individens möjligheter till att få ett arbete (Arbetsförmedlingen, 2012).

Om man vill bli kompletterande aktör hos Arbetsförmedlingen ska man vara tillgänglig på marknaden för en upphandling där de offentliga medlen kan finansiera ett inköp.

Syftet med upphandlingsreglerna är att upphandlande myndigheter, som till exempel statliga myndigheter, kommuner och landsting, på bästa sätt ska använda de offentliga medel som

finansierar offentliga inköp, genom att uppsöka och dra nytta av konkurrensen på aktuell marknad för att göra bra affärer. Samtidigt syftar regelverket till att ge leverantörerna möjlighet att tävla på lika villkor i varje upphandling (Upphandlingsregler – en introduktion, Konkurrensverket 2011).

Genom en överenskommelse med skatteverket kan arbetsförmedlingen begära t.ex. ekonomiska uppgifter och redovisningar av skatter som en del av kvalitetssäkring av planerade avtal och för att säkerställa att de krav som ställs följs.

När man blivit leverantör får man presentera sig genom en tjänstedeklaration som finns tillgänglig via länk på arbetsförmedlingens hemsida (Arbetsförmedlingen, 2012).

14

1.4.6 Coaching

Coaching är ett begrepp som är väl använt i dagens samhälle. Det finns många inriktningar och många olika utbildningar för att bli coach. Redan på 1500-talet definierades coach som ”någon som fraktade människor från där de var till dit de ville komma” (S, Gjerde, 2004:15). Syftet med coaching enligt Susann Gjerde (2004) är att frigöra människans inre kraft, kunskap, individens värderingar, motivation och mål och genom detta hitta de rätta handlingarna. ”Genom att arbeta med det som motiverar, upplever utövaren ofta en större mening i vardagen.” (S Gjerde 2004:68)

I coaching ska man inte sätta problemet i centrum utan man ska se framåt med positiv syn för att hitta lösningar som individen inte kunnat drömma om tidigare. Att få fram de känslor individen har inför kommande val är viktiga men inte för att behandlas utan för att användas som informationskälla. Att skapa en förändring för deltagaren är stort i coachingen. Denna förändring ska skapas av motivation och inte av något som tvingas på individen då det kan leda till en motsatt effekt om känslan av att den egna valmöjligheten försvinner. Här är det viktigt att individen får en medvetenhet om sitt undermedvetna som kan ha skapat en nedtryckande effekt på individen i fråga. Coaching menar att individen kan påverka sig själv och sin omgivning. (S, Gjerde, 2004:79)

Det finns olika metoder som man använder sig av i coaching t.ex. GROW-modellen, lösningsinriktad metodik, processcoaching, coaching för ett meningsfullt liv, balanscoaching och inre kartläggning. (S, Gjerde, 2004)

Varje individ har själv svaren inom sig eller kunskapen om var svaren går att finna och det är coachens uppgift att göra denna process lättare som att hjälpa personen med att ta reda på vad han vill och vilket mål han har.

Perhaps one of the powerful ways of understanding coaching is from the end. If we know what we are intending to accomplish, we can correct ourselves as we go along and be able to evaluate our success at the end. (J, Flaherty, 2005:3)

1.4.7 Studie- och Yrkesvägledning

Genom professionella samtal hjälper studie- och yrkesvägledaren individer med kartläggning, perspektivvidgning, handlingsplaner och informationshantering.

Studie- och yrkesvägledningens definition är väldigt bred och kan innebära allt från att hjälpa väletablerade individer att hitta nya metoder att nå framgång, men även hjälpa elever i

15

skolan. (Gunnel Lindh, 2009) En studie- och yrkesvägledare är någon som kan vara tillgänglig genom individens hela karriär och socialisationsprocess men namnet varierar dock utifrån vilken verksamhet och vilket problem samspelsprocessen fokuserar på. T.ex. studievägledare, yrkesvägledare, arbetsvägledare, livsvägledning osv.

Enligt Lindh (2009) är vägledningen en interaktionsprocess. Interaktionsprocess innebär en utveckling som sker i samspel mellan individen i fråga och vägledaren.

Lindhs (2009) definition av en vägledning i snäv bemärkelse är en personlig vägledning som bedrivs ensam eller i grupp av en vägledare som stöttar och hjälper en individ utifrån dennes unika situation för att hantera de vägskäl individen står inför när det gäller utbildning, yrke, arbete och karriärproblem. Vägledningen har under historiens resa uppfattats på olika sätt, som att gynna arbetsmarknaden men även som något som garanterar individer sin rätt för att få välja själv. Trots olika uppfattningar angående detta så har Sverige genom styrdokument gett vägledningen en väsentlig och fullständig roll (Lindh, 2009).

Enligt Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa (2007) är syftet med vägledning att stötta förmågan som ger individen förtroendet till att få fram sin egen vilja och kraft till att utforska olika versioner och våga prova på olika alternativ för att nå den önskade förändringen. En vägledare får inte bedöma individens historia som korrekt eller felaktigt utan ska tro på individens förmåga att själv ta ansvar över sina beslut och handlingar. ”Den professionella hjälparens uppgift är att stödja den förmågan” (Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa, 2007:21)

Hos en vägledare kan man få hjälp med att finna olika metoder och tillvägagångssätt som kan hjälpa till med att handskas med de nackdelar eller fördelar som kan påverka den situation individen befinner sig i. Vägledaren ska vara en god lyssnare som har kontrollen på sina egna gester, känslor och kommentarer som annars kan hindra samtalets gång. Enligt Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa (2007) utgår man ifrån tre faser.

Fas 1 – Klargöra situationen ur klientens perspektiv Fas 2 – Vidga perspektiv och sätta upp mål

Fas 3 – Göra en handlingsplan, ge stöd för genomförande och utvärdera.

Det är vägledarens uppgift att samtalet har en god struktur och att ett förtroendefullt klimat skapas redan i början då detta annars kan påverka fortsättningen.

Det som händer under de första fem minuterna av ett möte påverkar ofta den fortsatta utvecklingen (Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa, 2007:53).

16

Vägledningen ska kunna vidga den sökandes perspektiv och de ska tillsammans prova olika möjligheter och undersöker de hinder som kan finnas eller uppstå för att gemensamt få fram de mål och utgångspunkter som till slut kommer leda individen mot den önskade målet. Vägledaren stöttar den sökande till att själv kunna handskas med sin aktuella situation på ett bättre sätt och våga utmana sig själv för att kunna tänka i nya banor och upptäcka sådant individen inte trodde kunde vara möjligt innan (Kerstin Hägg, Svea Maria Kuoppa, 2007).

1.4.8 Arbetslinjen

Enligt den arbetsmarknadspolitik som följs i vårt samhälle idag utgår man ifrån en grundsyn om att alla människor som kan och vill arbeta ska ha möjligheten till att få göra det utifrån de förutsättningar de har, kunna få delta i en arbetsgemenskap, en tillhörighet och en delaktighet (Allians för Sverige 2006). Detta ska leda till att varje individ ska få makt över sitt eget liv genom att kunna försörja sig själv genom att ha en anställning eller vara egen företagare.

Arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift är att matcha arbetssökande med lediga arbeten och hjälpa människor att byta spår (Allians för Sverige 2006).

1.4.9 Valfrihetssystemet

Lagen om valfrihetssystemet innebär att varje individ som är inskriven på arbetsförmedlingen har rätt att själv välja kompletterande aktörer som t.ex. jobbcoacher som tecknat ett avtal med arbetsförmedlingen om de vill ha deras hjälp med att bli coachade mot i första hand en anställning. Arbetsförmedlingens uppgift i detta ärende är att delge rätt information om leverantörerna som den arbetssökande kan välja mellan. (Regeringskansliets rättsdatabas 2008)

17

2 Tidigare forskning

2.1 Coaching i arbetsmarknadspolitiska aktiveringsprojekt.

Mats Lundgren och Ina von Schantz Lundgren nämner i ”Coaching i arbetsmarknadspolitiska aktiveringsprojekt” (2011) att trots att coaching har blivit ett konkret exempel på arbetsrehabiliteringsåtgärder, så är kunskaperna om coachningens prestationer svåra att definiera. Författarna till artikeln har granskat två aktiveringsprojekt som arbetat med långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa individer för att kunna utforska coachens roll. Rapporten visar att synen på coacherna varierade och en del av aktiveringsprojektets deltagare kände i början en rädsla för coachingen då de utmanades mer än tidigare. Coachingen fokuserade på framtiden för att kunna arbeta med det som gick att utveckla för att deltagarna sen i sin tur skulle kunna få kontroll på situationen. Då samtalen ofta ledde in på deltagarnas sjukdomar ställde detta höga krav på coachernas kunskaper om att styra syftet med samtalet åt rätt riktning.

Relationen till arbetsmarknaden var inte något som förbättrades enligt författarna trots att ändå 22 % av deltagarna startade någon form av utbildning efter aktiveringsprojektet. Då livssituationen för deltagarna ansågs vara så pass invecklad var det svårt för coacherna att hitta rätt anknytning för dem till arbetsmarknaden.

Den slutsats som författarna kom fram till är att coaching kan fylla en funktion genom att motivera den långtidsarbetslöse eller den långtidssjukskrivne för arbetsmarknaden men coachingen anses inte som någon lösning för att minska på arbetslösheten (Lundgren, von Schantz Lundgren, 2011).

18

2.2 Att få dem att förändras – Jobbcoaching för arbetslösa i

socialfondsprojekt.

I den vetenskapliga rapporten med namnet, ”Att få dem att förändras - Jobbcoaching för arbetslösa i socialfondsprojekt” av Åsa-Karin Engstran och Viktor Vesterberg (2011) diskuteras begreppet jobbcoaching och författarna anser att jobbcoaching är något som kommit från Amerikas företagsvärld och som nu fått en stor roll i den svenska offentliga sektorn t.ex. projekt som inriktar sig mot arbetslösa. Syftet med rapporten är att få en bredare inblick i kopplingar mellan coaching och arbete, hur den fungerar i praktiken och vilka skillnader coaching har med andra metoder som t.ex. vägledning. En kvalitativ undersökning har utförts med fem coacher från fyra olika projekt som samarbetat med Arbetsförmedlingen och Socialkontoret. Den jobbcoaching som författarna anser drivs i projekten uppfattas bli en mix av ”idéer och tankesätt från beteende, kognitiv och humanistisk coaching samt traditionell yrkesvägledning” (Å-K, Engstrand och V, Vesterberg, 2011)

Författarna anser att den nämnda jobbcoachingen inte engagerar sitt arbete åt orsakerna till arbetslösheten utan blickar framåt. Denna metod anser författarna inte kan förändra de mönster som leder individen in i arbetslösheten utan att individen ska lära sig att anpassa sig till de normer som samhället anser gör en individ anställningsbara. Författarna föreslår en modell som utgår ifrån ”flerdimensionellt förhållningssätt till arbetslöshetsproblematiken” (Engstrand, Vesterberg, 2011) Modellens syfte var att individ och arbetsliv skulle gå hand i hand. Yttre faktorer som t.ex. miljö, organisation och politikens inflytande påverkar individens möjligheter och resultat och därför enligt författarna var detta något som inte fick glömmas bort i arbetet mot en förändring för individen vilket lätt kunde bli fallet om man bara arbetat med att styra individen. Slutsatsen blir bland annat att den omtalade jobbcoaching i projekt som rapporten studerar är inte något som anses vara tillräcklig för att öka tillväxten eller för att starka individens roll i dagens samhälle.

2.3 Sammanfattning

Mycket information om jobbcoachernas insatser har gått att finna, en del med relevans för denna studie. Gemensamt har de jag hittat en tveksamhet till hur effektiv jobbcoachernas

19

insatser egentligen är i det långa loppet. Då ovanstående forskning även rör arbetet med arbetslösa och skillnader med vägledning valde jag att fördjupa mig i dem. De slutsatser som framgick är att en tveksamhet finns för att jobbcoaching ska vara tillräcklig i arbetet med att få arbetslösa ut på arbetsmarknaden. Jobbcoaching anses vara en metod som kan bidra med motivation i arbetet av arbetslösa men, en djupare kartläggning av individen och ett arbete med de påverkande faktorer till arbetslösheten, är något som det anses behövs mer av. Utvärderingar från av jobbcoachernas insatser, utfört av Arbetsförmedlingen, ger varierande svar och denna tidigare forskning har bidragit med en förberedande förståelse för hur jobbcoachernas insatser kunde uppfattas.

20

3 Teorier

3.1 Värderingsteorin

Människor värderar på olika vis enligt filosofen Robert S. Hartman (1967). Att värdera är en process där människor med sina egna föreställningar och normer utgår ifrån hur saker skall vara för att uppfattas som något bra. Första mötet med det aktuella ses i den så kallade konkreta världen och den uppfattningen som då bildas sker sedan utifrån den privata värderingsnormen. Beroende på vilken grad normerna uppfylls uppfattas saken som positiv eller negativ. Vid för höga eller orealistiska normer kan förmågan till att värdera bli sämre. Begreppet jobbcoach är något som är väl använt i dagens samhälle och är ett omdiskuterat ämne så finns det fortfarande en risk att förväntningar på deras kunskaper och kompetenser kan variera. Kvaliteter blir svåra att se och förväntningar blir orealistiska. Vid mer realistiska normer eller en bättre uppfattningsförmåga får samma sak bättre omdöme. Möjligheten till att förbättra värderingsförmågan går om en bättre iakttagelseförmåga eller ändring av normerna sker.

Robert S. Hartman anser att människor värdera utifrån tre olika avseenden, intrinsic som innebär känslomässigt/intuitiva värderingar som delges i ord, extrinsic som innebär värderingen om sakens eller människans funktion eller roll i ett sammanhang och tillslut systemic som innebär den logiska och fyrkantiga bedömningen. Alla tre avseendena är lika rätta då de ses utifrån individens verklighet som bara finns inom individen själv.

Hartman menar att denna vetenskap är viktig i hjälpandet av människor då man måste möta individen utifrån deras sätt att värdera för att få de till att förstå innebörden av det hjälpande mötet. (Anders Engquist, 2009) Men även vetenskapen om hur man själv värderar är viktig för att kunna förmedla innebörden av det hjälpande som i detta fallet handlar om jobbcoachernas insatser på Arbetsförmedlingen.

21

3.2 Rollteorier

Då individen värderas i vilken utsträckning deras beteende stämmer överrens med förväntningarna på den innehavande rollen är rollförväntningarna viktiga. T.ex. om en taxichaufför ber oss att köra taxin själv dit vi ville komma hade vår rollförväntning av en taxichaufför inte uppfyllts.

Rollförväntningar kan vara allmänna eller detaljerade. En detaljerad roll är ofta styrd av formella regler och befattningsbeskrivningar medans t.ex. föräldrarollen är mer allmän och det finns mer möjligheter att själv utforma den. (Bosse Angelöw, Thom Jonsson, 2000) På grund av den mer fördelade samhället med mer flytande positioner är det idag svårare att tala om de förr givna rollerna. (Nils Hammarén, Thomas Johansson, 2009)

3.3 John Krumboltz

Krumboltz menar att precis som en individ har lärt sig saker genom livet har en individ även förmågan att lära sig nya saker och genom detta skapa en förbättring i karriärutvecklingen. Olika faktorer som t.ex. omgivning och erfarenheter har betydelse i din utveckling och ditt karriärval. Omgivning och miljö är något som anses vara det som man själv som individ inte kan styra över men som ändå påverkar hur man går till väga. Erfarenheterna är mer personliga med egna mönster som påverkar de beslut en individ fattar. (N E, Amundson, J, Harris- Bowlsbey, S G, Niles, 2009)

Enligt Krumboltz kan man alltid få ut något gott ur en situation i livet som inte upplevs positivt från början. Även ifall det inte uppfattas så från början så kommer det leda till något som kan vara givande i slutändan. Som individ kan man styra sitt liv åt det håll man vill, bara man ser på situationen på rätt sätt. För att se på en situation på rätt sätt menar Krumboltz att man inte bara ska utgå ifrån sin inre önskan utan försöka se situationen utifrån vad man kan få ut av den oavsett ifall det är dåligt eller bra (S, Krumboltz John D & Levin Al, 2004)

22

3.4 Sammanfattning

Begreppet jobbcoach är något som är väl använt i dagens samhälle. Jobbcoach är ett omdiskuterat ämne men med olika definitioner på vad de förväntas utföra, och vilka kunskaper och kompetenser de har. Begreppet och dess syfte kan tolkas olika beroende på vem man frågar, de roller som jobbcoacherna förväntas ha blir då även varierande och utifrån detta även förväntningarna och utvärderingar. Kvaliteter blir svåra att se och förväntningar blir orealistiska.

Då både förväntningar och även individers värderingsförmåga varierar gällande jobbcoachernas insatser kan det enligt R S Hartman tolkas på olika sätt, intrinsic, extrinsic och systemic. Arbetsförmedlingen kan uppfattas innehålla alla tre avseenden, då det känslomässiga får en betydelse för både de arbetssökande och arbetsförmedlarna i det ibland stressiga arbetet för att hitta ett arbete. Detta kan visa sig i besvikna eller positiva upplevelser och uppfattningar av jobbcoachernas arbete. Misstro av att rätt kunskap existerar, då rollen som jobbcoach höjts till skyarna, men kanske upplevts som en besvikelse då jobbcoachernas nya metoder och angreppssätt redan anses utföras sedan länge av arbetsförmedlingens arbetsförmedlare.

Som arbetsförmedlare kan den nya insatsen som jobbcoaching erbjuder medföra olika känslor och förväntningar men som Krumboltz nämner så kanske det ändå leder till något gott i slutändan beroende på från vilket sätt man ser på det.

23

4 Metod

Valet av den kvalitativa metoden har hjälpt uppsatsen att kunna förtydliga och förstå den uppfattning som finns av begreppet jobbcoach och dess samarbete med Arbetsförmedlingen. Den kvalitativa metoden gav möjligheten till att kunna ställa följdfrågor när detta kändes behövligt och undvika eventuella tolkningsproblem. Då intervju som metod är ett samspel mellan mig och en informant var det viktigt för mig att skapa ett bra klimat som skulle få informanten att känna sig väl bemött. Att vara tydlig med syftet av intervjun för att kunna få mer ingripande svar och även en bättre förståelse i syftet av undersökningen. Risken med den kvalitativa metoden är att informanten kan förvränga svaren då en viss press kan införas av att sitta mitt emot varandra, detta har tagits med i beräkningen i arbetet av intervjusvaren (Larsen 2009).

4.2 Urval av undersökningsenheter

Utifrån en tillgänglighet valde jag de utvalda kommunerna i Skåne. De fem arbetsförmedlare jag blev tilldelad valdes utifrån de krav jag önskade av respektive sektionschef på varje enhet via mitt mail. .(Bilaga 3) I mailet framgick det en önskan av att få kontakt med en arbetsförmedlare som arbetat igenom den förändring som skedde på Arbetsförmedlingen då vi gick från en socialdemokratisk regering till en borgerlig regering, med inriktning på jobblinjen, och var insatt i processen med kompletterande aktörer. Fem olika arbetsförmedlingar kontaktades och en arbetsförmedlare valdes ut på varje enhet. Då mitt syfte bland annat var att få reda på uppfattningen om jobbcoachernas insatser blev valet av intervjuer i olika kommuner bestämt för att få en bild av de olika prioriteringar som finns i de olika kommunerna i arbetet med arbetslösa. Detta är enligt mig något som kan prioriteras och värderas olika från kommun till kommun och då även förväntningarna på jobbcoachernas insatser.

24

4.3 Datainsamlingsinstrument

Då jag valt att intervjua en arbetsförmedlare på varje arbetsförmedling är jag införstådd med att validiteten kan fallera men utifrån de väletablerade arbetsförmedlare jag har fått kontakt med och träffat, har jag enligt mig fått en bild av hur deras arbete kan se ut och uppfattas.

Intervjuguiden är framtagen efter en genomgång av information och litteratur som rör det valda ämnet. Detta för att vara så förberedd som möjligt och kunna ge en starkare inlevelse och förståelse för de svar som intervjun sen gav. Denna information hittade jag dels via arbetsförmedlingens hemsida och i litteratur men även på internetsidor som jag fick via ett mail (Bilaga 2) av en handläggare inom arbetsmarknadspolitiken på moderaternas riksdagskansli styrde mig in på regering och riksdagens hemsidor och gav mig möjlighet att finna olika propositioner, skrivelser och utredningar m.m.

4.1 Genomförande

Samtliga informanter är först kontaktade via mail (Bilaga 4) där jag förklarade mitt syfte med arbetet. Kontaktuppgifterna fann jag via arbetsförmedlingens hemsida där jag valde utifrån tillgängligheten fem olika kommuner och sände mitt mail (Bilaga 3) till varje arbetsförmedlings sektionschef. Via svar från sektionschefen fick jag därefter kontaktuppgifter till de utvalda arbetsförmedlarna. Efter mailkontakt (Bilaga 4) med de utvalda arbetsförmedlarna där syftet med intervjun förtydligades bokades det in träffar där intervjuerna tog plats. Kvalitativa intervjuer genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjumall där frågorna var uppdelade i tre olika teman som var av intresse för mitt arbete. Intervjuerna spelades sen in via en voice recorder och tog mellan 30 till 45 minuter att genomföra. Avlyssning utfördes och efter en andra avlyssning transkriberades intervjuerna. Varje tema sorterades för att synliggöra gemensamma nämnare och för att finna likheter och olikheter.

25

4.4 Analysmetod

Det empiriska materialet som samlats in har analyserats utifrån en innehållsanalys. Innehållsanalys innebär att man kodar det empiriska materialet man samlat in för att hitta gemensamma mönster och förlopp som besvarar den problemformulering och det syfte som arbetet bygger på. När de meningsfulla mönster eller processer identifierats jämförs de med den forskning och de teorier som valts för att besvara syftet med undersökningen. (Ann Kristin Larsen, 2009) Det empiriska material som samlats in har genomgåtts i sin helhet ett flertal gånger för att hitta intressanta delar som markerades samtidigt som små anteckningar gjordes. Vid nästa genomgång söktes det efter likheter och olikheter som kunde leda till gemensamma nämnare inför resultatet. Denna metod har gett mig fler möjligheter att återuppleva intervjutillfällena och därigenom gett mig fler tillfälle att uppmärksamma olika känslor, oväntade pauser och olika röstläge hos informanterna.

4.5 Etiska ställningstaganden

Innan intervjuerna utfördes blev informanterna informerade om de etiska regler som följdes och en tillåtelse till inspelning mottogs (A K, Larsen, 2009). Genom den mailkontakt (Bilaga 4) som utfördes innan intervjutillfället upplystes mina informanter om arbetets syfte samt tillvägagångssättet av intervjun. Informanterna fick genom egen frihet själv bestämma om inspelning skulle ske eller inte. Enligt samtyckeskravet fick informanterna möjligheten att själv bestämma om de ville delta i undersökningen och de hade friheten att under arbetets resa själv välja om de ville avbryta samarbetet. För att följa konfidentialitetskravet är det enbart jag som har lyssnat på det inspelade materialet. När transkribering och färdigställt arbete är slutfört kommer detta material att kasseras så det inte ska finnas någon möjlighet att den anonymitet som överrenskommits ska kunna brytas. Även de olika kommuner och arbetsförmedlingar som jag besökt kommer att hållas anonyma då möjligheten att få fram vem informanterna är annars kan ske. Enligt nyttjandekravet kommer det insamlade materialet som jag tagit del av har sammanställas och inte användas eller lånas ut till icke vetenskapliga syften.

26

5 Resultat

Resultatet är uppdelat utifrån de tre teman som varit av intresse för mitt arbete. Första temat är om arbetsförmedlarna generellt och deras professionella uppfattning om vad som krävs för att arbeta med arbetslösa. Detta gav mig en bredare bild om informanten ifråga och nivån i engagemang för sitt arbete. Andra temat rör uppfattningen av den externa jobbcoaching som samarbetar med arbetsförmedlingen. Tredje temat är synen på likheter respektive olikheter mellan coaching och studie- och yrkesvägledning, då det utifrån informanternas olika definitioner om respektive roll även framkom olika uppfattningar på vad varje rolls arbetsuppgifter och kunskaper innefattar.

5.1 Arbetsförmedlarnas professionalitet

Arbetet som arbetsförmedlare anses vara tidskrävande och mer tid till möten av de arbetssökande är det som önskas mest, framför allt för de individer som inte klarar ta tag i saker själv, de behöver mer stöd. Enligt Arbetsförmedlare 2 är det en tuff situation att vara arbetslös. Informanten uttrycker även att känslan av en stigmatisering kan uppstå och här krävs det mer tid för att inspirera individen ”Det är här jag önskar att jag skulle räcka till lite mer” (Arbetsförmedlare-2, 2011). Det är viktigt att hitta de positiva egenskaper som redan finns för att bygga upp självkänsla och självförtroendet så individen i fråga kan komma vidare ur sin ansträngda situation.

Arbetsförmedlarna brinner för sitt arbete och upplever trots tidsbristen arbetet som givande och stimulerande. Arbetsförmedlingen är en arbetsplats med möjligheten till att variera sitt arbete då många olika inriktningar på rollen som arbetsförmedlare finns. Platsförmedlare, livsinriktad rehabilitering, arbetskonsulent, inom samverkan och även som vägledare dessa var något enligt arbetsförmedlare 2 som förr namngavs, men idag är benämningen, trots de olika inriktningarna, lika för alla, dvs. arbetsförmedlare. ”Förr skiljde man på dessa roller med nu är vi alla arbetsförmedlare” (Arbetsförmedlare-2, 2011)

27

Uppfattningen om vad som är viktigt, i arbete med arbetslösa, är framförallt att man är lyhörd, har förmågan för sunt förnuft, tycka det är roligt och är intresserad av människor.

Det är viktigt enligt arbetsförmedlare 4 att inta bara köra på utan att verkligen lyssna och visa intresse för individen som sitter framför då arbetsförmedlingen är en myndighet och utgör en viss maktposition. En nyfikenhet på människor är viktigt och framför allt empati vilket, enligt arbetsförmedlare 3, inte är att man ska tycka synd om individen utan att man ska kunna förstå och kunna lyssna. Arbetsförmedlare 4 tycker att om man tidigare har varit arbetslös kan detta underlätta arbetet med en större förståelse för den utsatta situationen en arbetslöse befinner sig i. Om arbetsförmedlaren har en invandrarbakgrund kan detta även vara meriterande i vissa situationer, som exempelvis att man har en förförståelse för de upplevelser en nyanländ invandrare har gått igenom och genom detta verkligen kunna förstå och visa empati.

att kunna sätta sig in i den situationen och verkligen kunna säga, jag vet hur du känner (Arbetsförmedlare-4, 2011).

För att kunna utföra sitt arbete så professionellt som möjligt krävs det att man har en kunskap om vad den enskilde individen ska göra och vad man själv som arbetsförmedlare ska göra och inte göra allt arbetet åt dem.

Att kunna motivera, vara positiv och kunna hitta möjligheter, men även att arbeta fram en fungerande handlingsplan till den arbetssökande då ibland den arbetssökande tror att arbetena ligger och väntar. ”Många tror att vi ska ha ett jobb i byrålådan” (Arbetsförmedlare-3, 2011)

I arbetet på arbetsförmedlingen är det viktigt att prioritera med sin tid rätt, då det är ett tidskrävande arbete med många viktiga arbetsuppgifter som t.ex. kontakten med arbetsgivare. Ett fungerande samarbete mellan arbetsförmedlare och arbetsgivarna är viktig för den arbetssökandes framtid. ”Har vi inte arbetsgivarna så kan vi inte hjälpa de arbetssökande” (Arbetsförmedlare-4, 2011)

Då arbetet prioriteras olika utifrån varje arbetsplats som uppsatsen utgått ifrån framgår det att tid för mötet med arbetsgivare och potentiella arbetsplatser för den arbetslöse är något som varierar. En del arbetsförmedlare har mer möjlighet att åka ut till olika företag och skapa en närmre kontakt som i sin tur kan skapa större chanser för den arbetssökande. Detta är dock något som, även det, önskas mer tid för på de andra arbetsplatserna där kontakten ofta sker via

28

telefon och rekryteringsträffar. Mötet med de arbetssökande är den arbetsuppgiften som informanterna anser ta mest tid och känslan av att inte räcka till är något som existerar då även mycket administrativt arbete finns. Möjligheten till att kunna lära känna de arbetssökande för att kunna ge rätt stöd är någon som kommer i skymundan då andra arbetsuppgifter måste prioriteras vilket anses vara synd då denna kontakt är mest effektiv enligt informanterna. ”Ju mer stöd man kan ge en arbetssökande desto bättre effekt får det.” (Arbetsförmedlare-2, 2011)

5.2 Extern jobbcoaching som samarbetspartner.

En viss frustration med samarbetet med de kompletterande aktörerna förekommer och arbetsförmedlarna anser sig inte ha samma kontroll på vad som verkligen händer under den perioden den arbetssökande omhändertas av en jobbcoach. I grund och botten är uppfattningen av jobbcoachernas insatser för de arbetssökande baserade på olika faktorer som t.ex. individbundet eller hur många kontakter de har på arbetsmarknaden så därför varierar utfallet.

I grunden kan man ha en bra coachingmetod men sen blir det individbundet, vem är det som coacher, är detta en bra coach, har denna mycket kontakter, får den en bra relation till den arbetssökande osv, så därför varierar detta (Arbetsförmedlare-1, 2011).

Trots att jobbcoacherna medverkar till en avlastning för arbetsförmedlarna krävs ändå ett visst engagemang av dessa för varje individs ärende. Arbetsförmedlarna måste involveras när en anställning av något slag ska införas då det är arbetsförmedlingen som är den myndigheten som fattar de olika besluten som rör t.ex. ersättning. Detta kräver att arbetsförmedlaren ändå är involverad med de individer som jobbcoacherna tagit över.

vad händer nu där under de 6 mån när man har en extern coach var tar de vägen o sen många gånger blir vi involverade ändå om det ska bli någon anställning för vi är ju då myndigheten som ska fatta olika beslut om stöd o så, så man kan säga att det blir ingen direkt avlassning, lite blir det givetvis (Arbetsförmedlare-2, 2011).

Informanternas förväntningar på jobbcoachernas nya metoder och idéer varierade men förhoppningen var att de skulle ge de arbetssökande fler möjligheter till ett arbete, att jobbcoacherna skulle vara ett stöd för de arbetssökande i förhållande till arbetsgivare och

29

kunna ge hjälp med att hitta intressanta företag utifrån deras kompetens. Kort sagt att vara den arbetssökandes ambassadör.

regeringens tanke är att det ska komma upp nya idéer om hur man kan jobba med arbetssökande för att hitta effektivare metoder o så kan det ju bli, det känns inte som att vi har sett det ännu från arbetsförmedlingens sida, men så kan det ju blir, givetvis (Arbetsförmedlare-1, 2011).

Via arbetsförmedlingens hemsida kan de arbetssökande hitta jobbcoachernas tjänsteförsäkring där information om den insats som erbjuds. Informanterna anser att tydligheten av vilken kunskapsbakgrund som jobbcoacherna har varierar och kan ha påverkat de förväntningar som skapats innan insatsen påbörjats. Arbetsförmedlarna anser att den kunskapsbakgrund som krävs för att bli anställd som arbetsförmedlare även ska gälla jobbcoacherna. För att coacha individer framåt, är arbetsförmedlarna överens om, att en kunskap krävs om metoder och teorier, för att kunna se helheten . Att ha arbetat med människor och ha någon sorts erfarenhet med beteendevetenskap är något som informanterna anser är positivt för en jobbcoach. Att ha många olika kunskapsbakgrunder är något som är bra då arbetet med likriktade tankesätt och handlande inte leder arbetet lika snabbt framåt.

De krav som ställs via den upphandling som sker då ett avtal påbörjas är inte något som arbetsförmedlarna riktigt är insatt i då denna sköts på huvudkontoret uppe i Stockholm. Enligt arbetsförmedlare 4 uppfattas upphandlingen som väldigt liberal och de särskilda kraven rör hur frekvent jobbcoacherna ska träffa den arbetssökande och att de är skyldiga till att lämna en redovisning till arbetsförmedlingen.

De redovisningar som jobbcoacherna är skyldiga att lämna in har varierande innehåll och arbetsförmedlare 4 anser att dennes daganteckningar ofta är mer kartläggande om den arbetssökande med mer förståelse för de bakomliggande behoven än vad redovisningen från jobbcoacherna är ”man får ibland uppfattningen att de inte begriper vad den arbetssökande söker för sorts arbete” (Arbetsförmedlare-4, 2011).

En jobbcoach ska kunna peppa, motivera, ta fram de goda sidorna hos individen, se den kompetens som finns och vad man kan bygga vidare på. Kunskap om arbetsmarknaden och omvärldsorientering är något som informanterna hade förväntningar på att jobbcoacherna hade, så att möjligheterna kunde ökas för den arbetssökande att komma ut på arbetsmarknaden. Uppfattningen om vad som de arbetssökande fick med sig efter jobbcoach insatsen varierade och majoriteten av arbetsförmedlare ansåg att i vissa fall skrevs det bara CV vilket inte var något som fick den arbetssökande att verkligen få visa vad den kunde.

30

inte bara sitta och skriva CV för det har många gjort hur mycket som helst och vissa klarar det bra och andra lär sig aldrig men kanske kan vara jättebra på att jobba (Arbetsförmedlare-1, 2011).

Enligt arbetsförmedlare 3 har många arbetssökande varit besvikna efter möte med en jobbcoach. De råd och alternativ som önskades för situationer som t.ex. att inte kunna återgå till samma yrke som tidigare och att hur man kan använda de färdigheter som man redan har,, är något som inte riktigt har existerat. Informanterna önskar att jobbcoacherna kunde ”nischa” sig mot det som arbetsmarknaden och de arbetssökande är i behov av. De arbetssökande hade då kunnat välja de jobbcoacher som innehar den kunskap och inriktning som den arbetssökanden har och genom detta kunna få hjälpa med mer handfasta verktyg för att få den arbetssökande ut på arbetsmarknaden igen. Den arbetssökande ska ha fått något med sig efter mötet med en jobbcoach enligt arbetsförmedlare . Det är inte alltid det leder till ett arbete men vissa arbetssökande behöver ett bollplank och någon som kan peppa och ge stöd vid nederlag i arbetssökandet. Här har jobbcoacherna haft en positiv inverkan.

Sen så styr lite vad man har för förväntningar. Det finns ju dem som har gått till en jobbcoach för de har behövt det här bollplanket. Vet dem som har känt att de har kunnat gå dit o bli uppeppad igen. Det finns ju många jobbcoacher så det finns ju säkert de som är jätte bra. Kanske inte alltid gett jobb men man har fått något med sig som gör att man känner sig nöjd (Arbetsförmedlare-2, 2011)

Uppfattningen är att de som kan få bäst hjälp av en jobbcoach är de som kan sköta sig själv, vet vad de vill och som tar för sig. Är man långt ifrån arbetsmarknaden tror majoriteten av informanter inte att en jobbcoach är rätt lösning. Yrkesrollen arbetsförmedlare med inriktning jobbcoaching är även en insats som är tillgänglig och uppskattad. De interna jobbcoacher som fick utbildning av och inom arbetsförmedlingens system togs senare bort och detta är något alla informanter känner saknad av. Samarbetet och en större tillgänglighet att ha jobbcoacherna nära till hands var något som uppskattades av arbetsförmedlarna Informanterna anser att det viktigast är att individen får det stöd som behövs och uppfattningen om att det kanske inte alltid är en jobbcoach som är den rätta lösningen är något som informanterna är överens om. Även ifall den arbetssökande inte är attraktiv på arbetsmarknaden anser arbetsförmedlare 1 att det är viktigt att rätt stöd kan ges och att insatsen jobbcoaching inte är lösningen men är det som arbetsförmedlingen har att erbjuda.

Jobbcoacher är ju både bättre o sämre precis som arbetsförmedlare är bättre och sämre så e det ju, och det är inte så lätt att veta vad det är som behövs för den här personen, ibland kan det vara så att den här personen inte har tillräckligt på fötterna som är tillräckligt intressant på arbetsmarknaden o då hjälper det inte att träffa 20 jobbcoacher så det är ju att ge stöd utifrån vad individen behöver o

31

det är inte alltid att en jobbcoach är lösningen. Men det är kanske detta vi har att tillgå just då (Arbetsförmedlare-1, 2011)

Arbetsförmedlarna känner ett tryck från högre positioner på Arbetsförmedlingen att de platser som finns tillgängliga hos en jobbcoach måste fyllas vilket kan påverka arbetet som ska utföras. Arbetsförmedlarna är överens om att man ändå lyssnar på den arbetssökande i första hand och utgår ifrån vilken insats denne behöver. Finns det en tillgänglighet och möjlighet till det som önskas så försöker man möta den arbetssökande med rätt och önskad hjälp.

Efter en ”snabb” kartläggning om vad den arbetssökande arbetat med tidigare och vilken bakgrund denna har kan en bedömning ibland göras att det är en självgående arbetssökande som då erbjuds att gå in och titta på hemsidan där den sökande kan välja fritt mellan de jobbcoacher som finns. Om bedömningen görs att individen är långt ifrån arbetsmarknaden, väljer man oftast inte en kompletterande aktör. Skulle den arbetssökandes inriktning dessutom vara den samma som arbetsförmedlarens verksamhet är specialiserad på, väljs automatiskt de egna arbetsförmedlarna med inriktning jobbcoaching. Det anses att de är mer kunniga inom området i fråga och det ger även en större möjlighet att kunna lära känna den arbetssökande, vilket underlättar arbetet att få ut individen på arbetsmarknaden.

Informanterna är överens om, att de ekonomiska resurserna från regeringen hellre skulle placerats på arbetsförmedlingens anställda. Möjligheten till fler anställda och att coaching och vägledning utfördes inom verksamheten skulle vara att föredra, trots att detta tar tid, pengar och energi att åter igen införa. Uppfattningen är att större resultat nås på detta vis då detta redan har praktiserats enligt arbetsförmedlare 3.

jag kan väl tycka att de ska läggas på arbetsförmedlarna, blev ju så dumt när vi innan anställde egna jobbcoacher inne på kontoret som fungerade jätte bra o sen fick de inte vara där efter en lång process med upplärning, mycket att kunna om datorsystemet osv. Detta tar tid o pengar o energi, lite synd (Arbetsförmedlare-3, 2011).

5.3 Studie- och yrkesvägledning kontra jobbcoaching.

Vägledning mot arbete anses vara något som utförs dagligen på olika vis inom Arbetsförmedlingen. Definitionen av en studie- och yrkesvägledares arbetsmetod variera mellan arbetsförmedlarna, men arbetet för att främja det ”fria aktiva valet” för en arbetssökande är något som en del arbetsförmedlare anser tillhör studie- och yrkesvägledarnas

32

metoder. Man anser att den filosofin inte är något som fungerar på dagens arbetsmarknad då den är mer att matcha fort ut mot ett arbete. Det är ett lönearbete som man strävar efter så varje individ kan bli självförsörjande och inte att de ska självförverkliga sig . ”Vill man förverkliga sig själv så kanske man inte ska göra det via jobbet” (Arbetsförmedlare-3, 2011)

Definitionen av studie- och yrkesvägledningen är blandad men att inriktningen mest gäller utbildning och skola är en av de största uppfattningarna och att kunskapen och kompetensen om att skapa kontakter på arbetsmarknaden är mindre men anser att det beror på individen.

man måste komma ut på arbetsplatser och det är ju en annan kompetens för att våga ta kontakt med företag och sälja in personer där och hitta praktikmöjligheter, det är säkert många studie- och yrkesvägledare bra på men inte nödvändigtvis alla (Arbetsförmedlare-1, 2011).

Arbetsförmedlarnas arbetsuppgifter innebär ofta ett motivationsarbete och att kunna ge en insyn i vilka möjligheter och vilken verklighet man står inför i sitt arbetssökande.

en vägledning kring dessa bitar är viktigt men detta är så svårt, det är det här psykologiska, först måste man diskutera så man klargör förutsättningar sen måste individen också acceptera verkligheten.” (Arbetsförmedlare-2, 2011)

En kunskap inom arbetslivet är något som arbetsförmedlarna tror studie- och yrkesvägledarutbildningen skulle behöva mer av. Majoriteten anser dock att den kunskapen som en studie- och yrkesvägledarutbildning ger är något som är väl meriterat inom Arbetsförmedlingen och hade fungerat väldigt bra då denna yrkesroll ändå har en stor kunskap som önskas på arbetsförmedlingen.

Samarbete med en studie- och yrkesvägledare under samma former som med jobbcoacher är något som majoriteten hade tyckt kunnat vara positivt. En studie- och yrkesvägledare anses ha mer kunskap om att kunna hjälpa arbetssökande med att vidga vyer och byta inriktning i livet än vad dagens jobbcoacher har. Jobbcoachernas inriktning anses mer handla om att skriva CV och matcha arbetssökande till olika yrkesområden utifrån arbetsmarknadens behov. Arbetsförmedlare 4 ser fram emot nästa års budget som kommer att lägga mer vikt på vägledning och leda till en del nya yrkesroller som t.ex. arbetsförmedlare med inriktning vägledning mot arbete. Denna insats kommer då bli möjlig att få tillgång till som arbetssökande, vilket upplevs som positivt. Informanterna önskar hellre en studie- och yrkesvägledare för denna roll eftersom vägledning inte anses utföras av en coach. ”vi skickar inte de vi tror behöver vägledning till en coach” (Arbetsförmedlare-4, 2011).

33

En studie- och yrkesvägledare anses även ha ett större förtroende enligt arbetsförmedlare 5 då de kan skapa sig en större helhet utifrån sin kunskap om teorier, än vad jobbcoacherna uppfattas göra.

man kan förankra sig i något, verktyg, metoder osv. jag tror man har en mycket större helhet än en jobbcoach (Arbetsförmedlare-5, 2011).

Jobbcoachen anses fokusera mer på att hitta ett nytt arbete, att förbereda den arbetssökande med en motivation till att nå en självförsörjning. Vid en del fall ska jobbcoachen fungera som ett bollplank som stöttar och peppar, se framåt och plocka fram den sökandes potential. Med sina kontakter ute på arbetsmarknaden anses jobbcoacherna vara bättre på det matchande arbetet som eftertraktas i dagens arbetsmarknadspolitik. Jobbcoachingen är dock inget som arbetsförmedlarna anser har bidragit med några nya angreppssätt eller nya lösningar för arbetet med långtidsarbetslösa, uppfattningen är att det mest bara skrivs CV. Arbetsförmedlarna anser även att jobbcoachernas arbetssätt och metoderna är detsamma som de själva anses utföra i sina dagligen arbetsuppgifter.

5.4 Sammanfattning

5.4.1 Arbetsförmedlarnas professionalitet.

Trots tidsbristen som dominerar arbetsuppgifterna på Arbetsförmedlingen anses arbetet i sig som givande och stimulerande av arbetsförmedlarna. De egenskaper som anses vara viktiga i arbetet med arbetslösa är framförallt att man är lyhörd, har förmågan till ett sunt förnuft, tycker det är roligt och intressant att arbeta med människor och att man har empati. Man ska kunna motivera den arbetssökande, vara positiv och kunna hitta möjligheter till nya sätt för att individen i fråga ska komma ur sin arbetslöshet. Men man får inte glömma att det är viktigt att kunna utveckla en fungerande handlingsplan till varje individ. Arbetsförmedlarna är överens om att de önskar mer tid för kontakten med de arbetssökande, möjligheten till att verkligen kunna lära känna dem då detta har stor betydelse i att kunna ge rätt stöd. De andra arbetsuppgifterna som tar av arbetsförmedlarnas tid är t.ex. all administration som måste prioriteras vilket anses som synd då den viktiga kontakten kommer i skymundan.

34

5.4.2 Extern jobbcoaching som samarbetspartner

En viss frustration med samarbetet med de kompletterande aktörerna är något som förekommer och arbetsförmedlarna anser sig inte ha samma kontroll på vad som verkligen händer när en arbetssökande påbörjat en insats hos en jobbcoach. Sammanfattningsvis är uppfattningen på jobbcoachernas insatser på arbetsförmedlingen likartad från varje verksamhet. Att arbetet som utförs till viss del kan ses som avlastande men ändå som något man ofta väljer bara för att man måste.

Trots att jobbcoacherna medverkar till en avlastning för arbetsförmedlarna krävs ändå ett visst engagemang från arbetsförmedlarnas sida, då de är den myndighet som har det slutgiltiga beslutet i varje individs ärende som t.ex. ersättning.

De förväntningar som arbetsförmedlarna hade på jobbcoachernas insatser varierade men den största önskan var att jobbcoachernas nya metoder och angreppssätt skulle hjälpa de arbetssökande till fler möjligheter på arbetsmarknaden och att de skulle vara som en ambassadör för den arbetssökande på arbetsmarknaden. En önskan om att varje jobbcoach skulle ”nischa” sig inom olika områden var även något som framkom då detta ansågs kunna hjälpa den arbetssökande för att få förståelse och hade kunnat ge möjligheten till mer handfasta verktyg i arbetssökandet.

Arbetsförmedlarna anser att kunskap om metoder och teorier är något som är viktigt i det coachande arbetet med arbetssökande, då detta ger större möjlighet till att kunna se helheten. Detta är dock något som de anser jobbcoacherna har för lite kunskap kring om. Arbetsförmedlarna ansåg till sist att det som hade störst vikt i frågan, var att den arbetssökande fick något med sig efter mötet med den jobbcoach de träffat, då det kanske inte alltid ledde till ett arbete men att den arbetssökande i alla fall hade fått möjligheten till ett bollplank och någon som stöttade dem i den krävande situationen de befann sig i. Rörande denna punkt ansågs jobbcoacherna vara en positiv insats ha tillgång till.

5.4.3 Studie- och yrkesvägledare kontra jobbcoaching

Trots att olika definitioner om studie- och yrkesvägledare framkom var den gemensamma uppfattningen att studie- och yrkesvägledare var någon som hade mest kunskap om utbildning och skola. Arbetsförmedlarna ansåg att studie- och yrkesvägledare behövde mer kunskap om arbetsmarknaden och att skaffa viktiga kontakter. En studie- och yrkesvägledareutbildning

35

ansågs ändå vara en merit inom Arbetsförmedlingen då kunskapen och kompetensen ändå är något som önskas och värderas.

Om möjligheten hade funnits till att samarbetet med en studie- och yrkesvägledare under samma former som med jobbcoacher så hade majoriteten tyckt att detta hade varit positivt. En studie- och yrkesvägledare anses ha mer kunskap om hur man hjälper arbetssökande med att vidga sina perspektiv och hitta nya möjligheter i livet än vad en jobbcoach har.

Förtroendet för en studie- och yrkesvägledare är i helhet större än för en jobbcoach då en studie- och yrkesvägledare innehar en större kunskap om olika beteendevetenskapliga teorier som hjälper till att kunna se helheten i en arbetssökandes situation.