Bantning och ätstörningar hos ungdomar i årskurs sex i två orter i skåne

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek, fritid, hälsa

Examensarbete

15 högskolepoäng

Bantning och ätstörningar hos ungdomar i årskurs sex i

två orter i Skåne

Eating disorders among teenagers in sixth grade in two villages in

Skane

Emma

Stenfell

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barndoms- och ungdomsvetenskap 2006-06-09

Examinator: Marjanna deJong/ Carolin Ljungberg

Abstract

Arbetets art: C – uppsats i Barndoms- och ungdomsvetenskap Sidantal: 32

Titel: Ätstörningar hos ungdomar i årskurs sex i två orter i Skåne Författare: Emma Stenfell

Handledare: Ann-Sofi Råstam Datum: 2006-06-08

Bakgrund: Medierna påverkar oss människor mycket. Ett budskap som förmedlas är de

kroppsideal som råder idag. Man ska vara smal och se bra ut. Flera studier visar att

värderingarna påverkar många, och framförallt de unga människorna i samhället. Ätstörningar sjunker i åldrarna och många barn bantar för att kunna leva upp till skönhetsidealen. Bantning i ung ålder kan vara en utlösande faktor till utvecklingen av ätstörningar som anorexi och bulimi. Pedagogers förebyggande arbete genom undervisning och tidig upptäckt av riskelever är en viktig del för att hindra att sjukdomarna anorexi och bulimi uppstår.

Syfte: Syftet med studien var att få en överblick över hur förekommande bantning är bland

elever i årskurs sex. Jag ville med hjälp av den här undersökningen bilda mig en uppfattning om eventuell förekomst av barns ätstörningar i årskurs sex och deras syn på sig själva. Jag vill få andra människor som arbetar med barn och ungdomar, att få upp ögonen för problem som rör bantning och ätstörningar hos elever. Jag vill även ta reda på hur man kan arbeta i

förebyggande syfte som pedagog och om pedagoger ute i skolorna gör det.

Metod: Jag har valt att använda mig av en kvantitativ undersökning i form av enkätstudie,

som jag delat ut till fyra olika klasser i årskurs sex (85 elever) med cirka 20 elever i varje klass och till sex pedagoger som undervisar i årskurs sex.

Resultat: Bantning förekom i den här åldern. 26 av eleverna hade ofta eller någon gång

bantat. Ett antal elever passar in under kriterierna för att utveckla anorexi och bulimi. Jag kan dock inte med säkerhet påstå att det förekom. Majoriteten av eleverna som bantade och var missnöjda med sin kropp var flickor. Pedagogerna i den aktuella undersökningsgruppen arbetade så att uppkomsten av sjukdomarna anorexi och bulimi skulle förhindras, genom att

stärka elevernas självkänsla, självförtroende, medvetenhet om den egna kroppen och medvetenhet om mediernas snedvridna skönhetsideal.

Diskussion: Det förekom elever i undersökningsgruppen som bantat, och som hade beteenden

som kan relateras till sjukdomarna anorexi och bulimi. Beteenden som bantning tillsammans med dålig självbild kan leda till ätstörningar. Majoriteten av de elever som jag

sammankopplade med det här, var enligt min undersökning främst flickor. Pedagogerna i min undersökningsgrupp fokuserade på det friska, samtalade om kroppen, arbetade för att stärka sina elevers självkänsla och självförtroende. Ändå är bantning och beteenden som kan

relateras till ätstörningar förekommande bland eleverna. Det tycker jag är ett tecken på att mer måste göras i skolorna och i samhället för att minska antalet elever som bantar på ett osunt vis. Vi som pedagoger måste arbeta för att förbättra situationen i skolan för våra elever

Nyckelord: Ungdomar, bantning, ätstörningar, förebyggande arbete, pedagog, självkänsla,

Innehållsförteckning

1. Introduktion 7

2. Kunskapsbakgrund 7

2.1 Vad är ätstörningar? 7

2.2 Orsaker till anorexi och bulimi 8

2.3 Hur kan man arbeta förebyggande? 10

3. Problemprecisering 11

3.1 Vad ska jag undersöka? 11

3.2 Syfte 11 3.3 Frågeställningar 11 4. Metodbeskrivning 12 4.1 Undersökningsgrupp 12 4.2 Metodval 13 4.3 Genomförande 14 4.4 Analysbeskrivning 14 4.5 Forskningsetiska överväganden 15 5. Enkätundersökning av eleverna 15

5.1 Vilken inställning har elever i årskurs sex till bantning

och den egna kroppen 15

5.2 Hur ofta förekommer det att elever i årskurs sex bantar och varför? 20 5.3 Förekommer tendenser till ätstörningar hos eleverna

som kan relateras till anorexi eller bulimi? 22

6. Enkätundersökning av lärarna 23

6.1 Hur medvetna är pedagoger om barns bantning och ätstörningar 23

6.2 Hur arbetar pedagoger i förebyggande syfte? 24

7. Undervisning om kroppen och stärkt självkänsla – en jämförelse mellan elevernas och

lärarnas enkätsvar 26

8. Slutsatser och Diskussion 27

8.1 Metoddiskussion 28

8.2 Resultatdiskussion 29

9. Källförteckning 31

1 Introduktion

Det här examensarbetet är en studie om eventuell bantning bland elever i årskurs sex. Jag har undersökt vad ett antal elever i årskurs sex har för inställning till bantning och den egna kroppen. Hur vanligt är det att elever i klasserna bantar i den här åldern? Förekommer det ätstörningar i form av anorexi eller bulimi eller finns det tendenser till ätstörningar i den aktuella undersökningsgruppen. Anledningen till att jag valt att undersöka om bantning är vanligt förekommande bland eleverna är att bantning tillsammans med andra faktorer kan vara en utlösande faktor för att utveckla ätstörningar i form av anorexi och bulimi. Det är viktigt med en medvetenhet om det bland vuxna och pedagoger. Jag har också undersökt om pedagoger som undervisar i årskurs sex berör detta i sin undervisning och hur de i så fall gör det.

Jag valde att undersöka det här problemet därför att jag ofta har hört och läst i medierna att ätstörningar sjunkit i åldrarna, och att främst flickor är drabbade. Jag uppfattade det som att människor omkring mig och även de elever som jag kommit i kontakt med, anser att man måste vara smal för att duga som människa. Det talades ofta om bantning bland eleverna på min partnerskola, främst då bland flickor.

När jag har varit ute och arbetat med barn hörde jag att eleverna ofta talade om att de ville vara smala och se ut på ett visst sätt. Många gånger har jag också blivit förvånad och

förtvivlad över hur lite somliga elever äter, och hur några inte äter alls under lunchen i skolan. Jag tycker det är viktigt att alla människor som arbetar och kommer i kontakt med barn är insatta i och har kunskap om de här problemen som faktiskt finns.

Medierna har en stor inverkan på människor idag, och medierna visar upp en viss stereotyp av hur en kropp ska se ut. Smala vackra människor som är fotomodeller och väldigt retuscherade förmedlar budskapet om hur man ska se ut idag. Vuxna människor blir påverkade, så jag tror det är ganska självklart att unga människor som är på väg att hitta sin identitet blir väldigt påverkade av medierna och vad de förmedlar. Tv-tittandet tar upp många timmar av barns liv idag, så medierna ger ju många intryck och signaler som kanske väcker funderingar eller ger en felaktig information till mottagaren, som många gånger är just barn.

Det står i Lpo 94 att det är vår uppgift som pedagoger att hjälpa och lära barnen att bli kritiska granskare av reklamens och annan medias budskap. Jag anser därför att det är vår uppgift som vuxna och pedagoger att arbeta med frågor kring bantning med våra barn och elever, och tillsammans med dem kritiskt granska mediernas budskap.

Nu när jag under min tid som student på Lärarutbildningen blivit varse de här problemen, kan jag inte låta bli att tänka på att jag faktiskt aldrig under min verksamhetsförlagda tid, varit med om att någon lärare har undervisat i eller diskuterat med eleverna om ätstörningar eller bantning. Jag har heller inte hört eller varit med om att skönhetsideal, mediernas påverkan eller förvrängd kroppsuppfattning diskuterats. Ska man som pedagog överhuvudtaget arbeta med de här frågorna? Jag tycker det var intressant att undersöka om det är vanligt att lärare undervisar sina elever om detta och i så fall hur.

Jag ville veta hur vanligt förekommande bantning är, och hur elever i den här åldern tänker kring det. Jag vill även införskaffa mig kunskap för att kunna arbeta förebyggande med de här problemen med mina framtida elever, eftersom sjukdomen oftast börjar med bantning. Jag vill ha en större insikt i problemet för att medvetenhet kan hjälpa en att arbeta vidare och bli en bättre människa och pedagog.

2 Kunskapsbakgrund

Här beskriver jag vad ätstörning är, orsaker till anorexi och bulimi och förebyggande arbete för att ätstörningar inte ska uppstå.

2.1 Vad är ätstörningar?

Ätstörningar har varit kända i flera hundra år tillbaka inom läkarvetenskapen, och det har funnits många olika teorier genom tiderna till varför sjukdomen uppstår. Det finns många olika grader av ätstörningar och oavsett hur grav ätstörning en människa har, så handlar det om att människan har en störning som ligger utanför det ”normala”. Beteendet i dennes förhållande till mat och vikt ska också vara bestående. De mest kända och även de

allvarligaste formerna av ätstörningar är bulimi och anorexi och det är dessa jag avser i min uppsats. Anorexi och bulimi är två ätstörningar som innebär självsvält respektive hetsätning. Enligt Berg (1998) som är docent vid medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet, så är

bulimi mycket vanligare och mer utbrett än anorexi, men anorexi drabbar oftare yngre människor. Problemet med bulimi är att sjukdomen är svår att upptäcka för utomstående, därför att symptomen av sjukdomen är små och inte lika tydliga utåt som anorektikernas symptom är. Enligt Ett liv av vikt (1993) utgiven av socialstyrelsen är 90- 95 % av dem som utvecklar och drabbas av sjukdomarna kvinnor som oftast är i tonåren.

Anorexi betyder aptitlöshet, men är en avsiktlig självsvält. Den som är sjuk försöker med olika metoder minska sin kroppsvikt. Detta sker i första hand genom minskning av

kaloriintaget, överdriven motion och kräkningar. Den som är drabbad av sjukdomen är oftast nöjd med sitt utseende och förnekar att något är galet eller fel med honom/henne. De

drabbade är dock ofta väldigt ambivalenta och trots att de hävdar att de är normalviktiga, så döljer de ofta sin kropp med stora kläder (Svenska föreningen för psykisk hälsovård, 1991). För att få diagnosen anorexi måste den drabbade ha en vikt som ligger 15 % under den förväntade, ha en viktfobi, ha en snedvriden uppfattning om sin kropp och ha haft minst tre uteblivna menstruationer i rad (socialstyrelsen, 1999).

Bulimi är episoder med hetsätning, alltså intagande av stora mängder mat på väldigt kort tid. Reaktionerna på det blir ofta ångest, kräkningar och missbruk av laxermedel. Personen med bulimi lider ofta av en känsla av kontrollförlust i samband med hetsätningen. Personen lider också av störd kroppsuppfattning och viktfobi. Bulimikern pendlar ofta mellan magerhet och övervikt enligt Eriksson och Carlsson (2001). I Socialstyrelsens Ett liv av vikt (1993) står det att anorektikerna har full kontroll över sitt matintag, medan de som har bulimi totalt mister kontrollen över sitt med jämna mellanrum. För att få diagnosen bulimi måste den drabbade äta stora mängder mat, vara fixerad vid sin vikt och använda sig av urindrivande medel,

laxermedel, provocera kräkningar, överdriva motionen eller hålla sträng diet (Socialstyrelsen, 1999).

2.2 Orsaker till anorexi och bulimi

Orsakerna till de här ätstörningarna är inte riktigt kända, men man tror att det är många olika faktorer som spelar in . Några anledningar är sociala och psykologiska faktorer och enligt Nancy Pedersen som är forskare vid Karolinska institutet visar studier hon gjort tillsammans med forskare från University of North Carolina att det även kan vara genetiskt betingat.

Generna kan bidra till sårbarheten att utveckla sjukdomen (Anorexi-ärftlig till viss del. Sydsvenskan 7 mars 2006 sidan A11 TT).

Patientföreningen för Anorexi och Bulimi i Göteborg skriver att studier som gjorts i familjer med störda relationer visar på en förhöjd sjukdomsrisk hos systrar, vilket tyder på att det kan vara såväl genetiskt som socialt betingat (1991). Detta påstående om att det skulle vara

vanligare ibland systrar anser däremot Socialstyrelsen i en nyare undersökning (1999) att det i svenska studier inte finns stöd för. Johnsson (1990) menar att det är socialt betingat eftersom det västerländska samhället beundrar slanka kvinnor. Slankhet anses ge lycka och framgång eftersom medierna hela tiden sänder ut de budskapen. Det är även enligt min mening det budskap som medierna förmedlar, genom modellprogram, bantningsreklamer och alla ”perfekta” människor som syns i medierna. Ätstörningar kan fungera som ångestdämpande eller som avledande metod för att omedvetet lösa en svår konflikt enligt Berg (1998).

Anorexi och Bulimi börjar med bantning i mer än hälften av alla kända fall (Svenska

föreningen för psykisk hälsovård, 1991). I min inledning, skrev jag att människor verkar ha en uppfattning om att de måste vara smala för att duga. Anorexi är en sjukdom som kan sluta med döden om den går för långt.

I en undersökning som gjorts om skolbarns hälsa har det framkommit att antalet flickor som vill bli smala har ökat i skolorna. I IDA- projektet (Investigation of dieting behaviors in adolecents) som var ett projekt som genomfördes av Sjöden vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap under åren 1994-2001. Medverkande var 3000 flickor i åldrarna mellan sju och femton år. I projektet undersöktes olika riskfaktorer och skyddsfaktorer mot framtida ätstörningar hos flickor. Där framkom att ökningen av antalet flickor som vill bli smala främst utgörs av flickor i mellanstadiet och att de som ligger i riskzonen för ätstörningar oftare blivit retade för övervikt. Detta bör man beakta då mobbing i andra studier visat sig vara relaterat till kroppsuppfattning, ätstörningar och psykiskt välbefinnande (Socialstyrelsen, 1999).

I de artiklar och böcker jag läst är de flesta överens om att sjukdomarna uppstår i en kombination mellan olika faktorer. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som utlöser beteendet. Däremot är forskarna överens om att det måste göras mer för att förebygga uppkomsten av problemen och att det behövs mer forskning om hur man kan arbeta i förebyggande syfte.

2.3 Hur kan man arbeta förebyggande?

Enligt Socialstyrelsen (1993) finns det möjligheter att arbeta förebyggande. Man vet inte riktigt vilka effekter de förebyggande insatserna har eftersom det finns lite forskning kring det. Några sätt är att arbeta för att motverka reklamens och mediernas snedvridna

skönhetsideal och förebilder. Ett av uppdragen vi som pedagoger har är att lära eleverna att bli kritiska granskare (Lpo 94). I Socialstyrelsens Ett liv av vikt (1993) anges att i förebyggande insatser ingår ökade kunskaper hos de människor som möter och arbetar med barn och ungdomar, för att möjliggöra tidig upptäckt av problemet. Åsikterna är dock delade om hur man ska gå till väga. Föräldrarna är viktigast när det gäller stöd i barnens utveckling. Då är ett bra samspel mellan hem och skola självklart viktigt.

Det arbetas en del för att försöka minska uppkomsten av ätstörningar enligt Socialstyrelsen (1993). Studier har gjorts bl.a. av en läkare vid namn Wallin som arbetar på BUP (barn och ungdomspsykiatri) i Lund. Han har försökt se vad effekterna har blivit hos elever som fått mycket information av experter i ämnet. Har det gett positiva resultat i form av minskad uppkomst av problemet? Det har inte kunnat bevisas att så skulle vara fallet eftersom

forskningen inte är så omfattande. Däremot gjordes ett skolprojekt i Norge mellan 1993-1995 (Socialstyrelsen 1999) där man hade som mål att minska ätstörningar genom att sprida

information och kunskap om ätstörningar. Det visade sig att ökad kunskap inte betydde minskad uppkomst av ätstörningar bland barnen. Det har till och med visat sig att ätstörningar ökade bland barnen sex månader efter det genomförda projektet. Folkhälsoinstitutet har på senare år fått många signaler från forskare och praktiker om att spridningen av informationen snarare ökar än minskar problemet. I stället menar projektledarna i det norska skolprojektet att man ska hjälpa eleverna att stärka kontakten med de egna känslorna, främja sunda strategier för stresshantering, stärka självkänslan hos eleverna, hjälpa dem att ställa realistiska krav på sig själv, främja möjligheten till en positiv kroppsupplevelse, förknippa självkänsla till andra saker än bara kropp, vikt och utseende och att främja sund mat och sunda aktiviteter. Man ska även försöka förmedla kunskap om biologisk och psykologisk utveckling hos barn och

ungdomar. Hur gör man då allt det här som pedagog?

I Socialstyrelsens Ett liv av vikt, fem år senare (1999 s 10) anges att ”den information som riktas till dessa grupper bör fokusera på den friska kroppens funktioner och behov”.

med fokus på det friska”. Således ska man som pedagog inrikta sig på det normala tillståndet och inte det onormala som de här sjukdomarna är.

Vidare menas att du som pedagog ska ha samtal med dina elever om människors lika värde och individuella olikheter. Detta står ju även i lärarens styrdokument Lpo 94. Här hjälper du barnen att acceptera varandras olikheter. Det är förebyggande för att ätstörningar inte ska uppstå liksom mobbing och rasism. Det står även att det är viktigt att i sin undervisning förklara för eleverna vad som händer med kroppen när den växer, alltså undervisning om kroppen och kroppsutvecklingen (Socialstyrelsen, 1999). Även det här står med i lärarnas styrdokument och kursplaner.

Något som jag tycker är viktigt att diskutera med elever är mediernas inverkan på oss

människor. I Socialstyrelsens utgåva ett liv av vikt, (1999) står det att i media undervisningen ges det tillfälle att diskutera bilden av män och kvinnor idag och olika reklambudskap. Jag tror det är viktigt att ha det som en naturlig del i undervisningen vid många återkommande tillfällen.

3. Problemprecisering

3.1 Vad har jag undersökt?

Mitt problemområde berör barn, bantning och ätstörningar. Jag har undersökt hur vanligt det är att barn bantar i fyra klasser i årskurs sex och varför. Anledningen till att jag valt årskurs sex är att jag i min kunskapsbakgrund kom fram till att elever som vill bli smala ökar i

mellanstadiet. Vidare har jag undersökt om det förekommer tendenser till anorexi eller bulimi bland eleverna. Eftersom bantning bland unga kan leda till ätstörningar är det viktigt att man arbetar med problemen aktivt i skolorna. Därför ville jag veta hur medvetna lärarna är om barns bantning och ätstörningar. Jag har läst om hur man som pedagog kan arbeta och undervisa sina elever. Det finns olika åsikter om hur man ska undervisa om det här. Därför ville jag också undersöka om pedagogerna berörde detta i sin undervisning, och hur de gick till väga.

Mitt syfte med undersökningen var att genom min studie väcka uppmärksamhet kring

problemet, och kanske få pedagoger och annan skolpersonal att börja fundera och arbeta mer med det här tillsammans med sina elever.

3.3 Frågeställningar

- Vilken inställning har elever i årskurs sex till bantning och den egna kroppen? - Hur ofta förekommer det att eleverna i årskurs sex bantar och varför?

- Förekommer tendenser till ätstörningar hos eleverna som kan relateras till anorexi eller bulimi?

- Hur medvetna är lärare i årskurs sex om barns bantning och ätstörningar, och hur undervisar de om detta?

4. Metodbeskrivning

4.1 Undersökningsgrupp

Den ena undersökningsgruppen bestod av 85 elever (1 elev avstod från att svara) fördelade på fyra klasser i årskurs sex på två orter i Skåne. En av skolorna valde jag därför att jag hade min verksamhetsförlagda tid där och hade insyn i elevernas vardag. Den andra skolan valdes på grund av min kännedom med en pedagog därifrån och genom våra tidigare diskussioner hade jag inblick i skolans verksamhet. Anledning till valet av klasserna var att det fanns två klasser i årskurs sex på varje skola. Jag valde de här skolorna medvetet, dvs. jag gjorde ett urval och en totalundersökning (Patel och Davidsson, 2003). Skolorna tillhörde två olika kommuner, för att jag ville ha en så bred undersökningsgrupp som möjligt inom den tidsram som stod till mitt förfogande.

Den andra undersökningsgruppen bestod av sex pedagoger (två avstod från att svara) som var klassföreståndare respektive klasslärare för dessa två klasser. Enkäterna delades ut till sex pedagoger som var klassföreståndare. Fyra pedagoger besvarade enkäterna, vilket resulterade ett bortfall på två pedagoger. Anledningen till bortfallet fick jag ingen förklaring till och jag hade heller inte tid att försöka få pedagogerna att svara. Båda skolorna hade en hälsoprofil. Av dessa arbetade tre på en skola med hälsoprofil med fokus på kroppen och hälsa. Den andra

skolan hade även de en hälsoprofil. Pedagogerna var i åldrarna 29 till 57 år. De hade mellan 5 och 35 års yrkeserfarenhet inom läraryrket. Hälften var män och hälften var kvinnor.

4.2 Metodval

För att få svar på frågeställningen gjordes en kvantitativ undersökning iform av en enkätstudie. Anledningen var, att jag ville ha en så stor population som möjligt, för att det skulle göra det möjligt för mig att dra eventuella slutsatser. De flesta frågorna i min frågeställning är dessutom mätbara. En annan anledning till valet att göra en

enkätundersökning är att kanske blir svaren ärligare. Många av frågorna är personliga och kan vara känsliga för den som ska besvara dem (Patel och Davidsson, 2003). Eftersom min

undersökning handlar om elever i årskurs sex, så var det de här eleverna och deras pedagoger som blev tilldelade enkäterna.

För att få ett så litet bortfall som möjligt är det enligt viktigt att man motiverar de personer som ska besvara enkäten (Patel och Davidsson, 2003). Det gjorde jag genom att skriva ett följebrev där jag skrev hur viktiga deras svar var för min undersökning och vad min undersökning handlade om. Eftersom mina frågor i enkäten kunde vara känsliga och personliga, så förklarade jag i brevet att deras svar var anonyma och att det var frivilligt att besvara frågorna.

Den ena enkäten som delades ut till 85 elever i årskurs sex innehåller 14 strukturerade frågor med fasta svarsalternativ, för att jag skulle kunna få svar som var jämförbara. Jag hade även några enstaka frågor där respondenten själv fick formulera sitt svar. Anledningen till det var att frågorna berörde respondentens uppfattningar, som det var svårt att sätta fasta

svarsalternativ på. Eftersom den ena enkäten riktade sig till elever i årskurs sex försökte jag göra frågorna enkla och lätta att förstå, för att inte trötta ut eleverna eller få felaktiga svar. Patel och Davidsson (2003) skriver att det är viktigt att i förberedelsen av enkäten anpassa frågorna till den aktuella undersökningsgruppen så att de som ska svara förstår dem. Den andra enkäten som delades ut till sex pedagoger som var klassföreståndare respektive klasslärare för ovanstående undersökningsgrupp innehöll 12 strukturerade frågor med fasta svarsalternativ.

När jag utformade mina enkäter försökte jag skriva frågor till både lärarna och eleverna med liknande innebörd, så att jag skulle kunna jämföra elevernas och lärarnas svar. Jag utformade även mina frågor på ett sådant sätt så att de skulle komma att besvara min frågeställning.

4.3 Genomförande

Jag valde att dela ut mina enkätformulär personligen till en pedagog på respektive skola. Dessa i sin tur gav information om undersökningen till respondenterna, delade ut enkäterna till eleverna och de övriga lärarna och samlade in de ifyllda enkäterna. Anledningen till att jag valde att göra så här, beror på att det blir ett mindre bortfall om man skapar en mer personlig kontakt med respondenterna (Patel och Davidsson 2003). Jag kontaktade två av de sex aktuella pedagogerna på respektive skola per telefon ett par veckor innan jag överlämnade enkäterna, för att förhöra mig om de var intresserade av att ställa upp på undersökningen och för att berätta för pedagogerna vad det var min uppsats skulle handla om.

Jag åkte ut till de båda skolorna för att lämna enkäterna ett par veckor senare och gav

formulären till pedagogerna jag talat med på respektive skola. Pedagogerna på de två skolorna lovade sedan att de skulle dela ut enkäterna till eleverna i de olika klasserna och till de andra klasslärarna. Jag bestämde ett datum med pedagogerna för när jag skulle komma tillbaka och hämta enkäterna, vilket var en vecka senare i båda fallen.

4.4 Analysbeskrivning

Vid analysen av mina rådata började jag med att markera och ställa upp svaren som en tabell, för att se hur många som hade svarat vad på respektive fråga i de slutna svarsalternativen. Därefter skrev jag ner alla de olika svaren som skrivits i de öppna frågorna. Sedan

sammanfördes svaren på de öppna frågorna under respektive frågeställning. Jag räknade samman hur många som hade svarat vad på varje fråga genom att sätta prickar framför varje svarsalternativ. Prickarna var antalet elever som svarat på frågan. Detta omvandlade jag sedan i siffror. I resultatredovisningen kommer en del av siffrorna att redovisas grafiskt för att öka tydligheten av sammanställningen.

Patel och Davidsson (2003) skriver att antalet mätvärden som understiger 50 inte bör beräknas i relativ frekvens i procent, eftersom det vid ett för litet antal mätvärden då ger ett felaktigt svar och en felaktig bild av fördelningen i undersökningsgruppen. Eftersom pedagogerna endast bestod av fyra personer i min undersökningsgrupp angav jag inte svaren i procent. Däremot anger jag elevsvaren i procent eftersom de var 84 stycken. Utifrån min frågeställning har jag analyserat mina resultat mot tidigare teorier och forskningsresultat.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Jag valde att i min enkät inte nämna och lägga tyngdpunkten på frågor som direkt berörde sjukdomarna anorexi och bulimi, eftersom forskning visat att barn som fått information och vetskap om de här problemen, i större utsträckning utvecklat medvetenhet och tendenser till ätstörningar (Socialstyrelsen 1999). Enkätundersökningen skulle således inte väcka

medvetenhet hos eleverna om ätstörning. Däremot ställde jag frågor som kunde visa på om det fanns tendenser eller beteenden som kunde sammankopplas med de här ätstörningarna. Ett annat forskningsetiskt övervägande jag gjorde innan jag delade ut enkäterna var, om föräldrarna till eleverna skulle tillfrågas. Jag bestämde mig för att pedagogerna i respektive klass fick bedöma om det skulle göras. Det var något som jag inte diskuterade tillsammans med pedagogerna. Vad pedagogerna valde att göra vet jag inte. Hade jag valt att ta med frågor som direkt berörde anorexi och bulimi, skulle jag valt att ha föräldrarnas tillstånd.

5 Enkätundersökning av eleverna.

Resultatet kommer att redovisas utifrån mina frågeställningar. Vid de öppna frågorna kommer exempel på olika svar att citeras. Procentsatserna avrundas. Fråga 2, 3 och 14 redovisas under rubrik Undervisningen om kroppen.

Fråga 4: Är du nöjd med hur du ser ut? 0 5 10 15 20 25 30 35 40

nöjd inte nöjd inte alls

pojkar flickor 0

Diagram 1

Nästan alla pojkar och mer än hälften av flickorna angav att de är mycket eller ganska nöjda med hur de ser ut. Det kan eventuellt vara ett positivt resultat av skolornas arbete med att stärka eleverna i deras självbild och kroppsuppfattning. Av de 16 elever som inte var så nöjda eller inte alls nöjda med hur de ser ut skrev 15 kommentarer. 14 av dessa var flickor. De flesta kommentarerna handlade om deras vikt, kropp och ansikte.

”jag är fet och ful”.

”tjock och jag har fula tänder tjocka lår”. ”tjock, fet näsa och allt möjligt”.

”hur jag ser ut i ansiktet från sidan”.

”mina tänder, ansiktet, midjan, magen”.

”mina ögon, mina lår och mitt utseende”.

Diagram 2

Flertalet av eleverna (55 %) var nöjda med sin vikt,20 % tycker att de väger för mycket och 8 % av eleverna att de väger för lite. 2 % trivs inte alls med sin vikt och en elev kryssade i annat men skrev ingen kommentar. Av de 20 % som tyckte att de vägde för mycket var majoriteten flickor.

Fråga 6 som var frågan efter, handlade om någon person någon gång har påpekat din vikt eller ditt utseende på något sätt som gjorde dig arg eller ledsen? 62 % hade fått sitt utseende eller vikt kommenterad ofta eller någon gång och 38 % av eleverna hade aldrig upplevt det. På den här frågan var det fler elever som hade fått sin vikt eller sitt utseende kommenterat av någon annan, fler än de som inte hade fått det. Om någon av de här eleverna har riskfaktorer för att utveckla Anorexi eller Bulimi, kan en kränkande kommentar bli en utlösande faktor enligt patient föreningen för anorexi och bulimi i Göteborg (1991)

På fråga 7 som handlade om taskiga kommentarer från andra påverkade eleven så att denne försökte ändra sitt utseende eller sin vikt, svarade 17 % att de försökte ändra sin vikt eller utseende och majoriteten var flickor. 71 % försökte inte ändra på sin vikt eller sitt utseende. 12 % visste inte om det skulle ha påverkat dem. Det verkar som att en liten del av

undersökningsgruppen blev så pass påverkade av kommentarerna de hade fått att de efter det försökt att förändra sitt utseende eller sin vikt. Här kunde jag se flickorna var de som blev mest påverkade.

Fråga 5: Vad tycker du om din vikt?

0 10 20 30 40 50 60 1 2 3 4 5

1=mycket nöjd 2=väger för mycket 3= väger för lite 4= trivs inte alls med sin vikt 5=annat

Diagram 3

60 % anser att det är mycket eller ganska viktigt att vara smal. Majoriteten var pojkar. 19 % anser att det inte alls är viktigt att vara smal.

23 % vet inte om det var viktigt.

Fråga 13: När du ser reklam på TV och i tidningar, med smala vackra människor, hur reagerar och

tänker du då? 0 10 20 30 1 2 3

1= reagerar inte 2= Önskar att de såg ut som i reklamen 3= annat

Serie1

Fråga 12: Är det viktigt att vara smal?

0 10 20 30 40 50 60 1 2 3

1= Mycket eller ganska viktigt 2= Inte alls viktigt 3= Vet ej

Diagram 4

På den här frågan kommenterade inte alla elever, men frågan kommenterades av 61 %. 23 % av eleverna uppfattade inte det som att de tänkte något eller att de brydde sig, med olika formuleringar exempel:

”överdrivet, glytigt tänker inte på det”. ”jag tänker inte på sånt”.

31 % menade att de önskade att de såg ut som de i reklamen. ”jag önskar jag såg ut så”.

”oh så vill jag också se ut”.

31 % av eleverna säger sig bli påverkade på ett sådant sätt att de vill se ut som människorna i reklamen. Här finns kanske en risk att någon av de här eleverna utvecklar Anorexi eller Bulimi. Det behöver inte bli så, men risken ökar om personerna i fråga är känsliga individer med låg självkänsla, eftersom en känslig person lättare blir påverkad av de kulturella och sociala budskap som finns i vårt samhälle. Detta gäller särskilt i kombination med att vara flicka och tonåring, enligt patient föreningen för anorexi och bulimi i Göteborg (1991). Vi människor blir påverkade av mediernas budskap, vad som är viktigt tycker jag är att vi pedagoger tar upp det i vår undervisning. Att vi hjälper våra elever att på ett sunt sätt förhålla oss till mediernas ideal.

7 % svarade annat som var varierande så som:

”varför ska det bara vara smala varför kan det inte vara några som är kraftiga?? Jag tycker det är fel!!.”

”jag tänker så smala som dom är kan vara farligt för kroppen.”

”vet inte dom bara tänker på deras vikt dom bara vill se snygga ut på reklam.” ”Att dom är smala.”

”dom hanterar sin kropp bra.”

”att personen är nöjd med hur han/hon ser ut.”

Två av eleverna menar att personen är nöjd med hur hon ser ut och en dom hanterar sin kropp bra. En sund kropp i medierna behöver inte betyda att elever blir negativt påverkade, utan det är det västerländska idealet att vara vältränad och sund. Men vi måste nå det målet på ett hälsosamt vis. 31 % av eleverna uppfattar reklamens budskap på ett sådant sätt att de vill se ut som människorna i reklamen. Här finns åter en risk att någon av de här eleverna utvecklar

anorexi eller bulimi. Det behöver inte bli så, men risken ökar om personerna i fråga är känsliga individer.

5:2 Hur ofta förekommer det att elever i årskurs sex bantar och varför?

Diagram 5

32 % svarade att de ofta eller någon gång försökt att gå ner i vikt. Av dessa var majoriteten flickor. 7 % svarade att de någon gång tänkt på det, medan majoriteten vilket var 61% aldrig hade försökt att gå ner i vikt. 26 % valde att kommentera hur de gått tillväga för att gå ner i vikt. Somliga kommentarer var mer hälsosamma än andra.

Fi-”att vara aktiv på rasterna och träna med sit-ups 50 dagligen.”

-”träna och äta mindre godis och annat.” -” ätit mindre och motionerat.”

-”tränade.”

-”inte bantat precis men ätit nyttigt och äter nästan aldrig något onyttigt.” -”jag sprang och åt frukt och grönsaker.”

-”drog ner på maten.” -”slutat äta.”

-”åt bara grönsaker.”

-”jag gör det hela tiden inget händer!” -”jag äter mindre.”

-”jag spyr när jag kan.”

-”jag kräker ibland mår bättre då.

Fråga 8: Har du någon gång försökt att gå ner i vikt?

0 10 20 30 40 50 60 1 2 3

1= ofta eller någon gång 2= har tänkt på det 3= aldrig

På fråga 5 hade 31 % av eleverna en mindre positiv på sin vikt. På frågan om de någon gång försökt gå ner i vikt var det ändå 32 % som uppgav att de försökt gå ner i vikt. Det innebär troligtvis att en av de elever som uppgett sig vara nöjd eller ganska nöjd med sin vikt ändå försökt att gå ner i vikt. Patientföreningen för anorexi och bulimi i Göteborg (1991) menar att den som drabbas av en ätstörning oftast till en början är nöjd med sin kropp, och förnekar att något är fel med dem. Jag tolkar det på två sätt, antingen är det så som patientföreningen beskriver det, eller så har eleverna inte tänkt efter ordentligt innan de svarat på frågan. Vi kan läsa i elevernas kommentarer att av de 32 % som någon gång försökt gå ner i vikt använder mer än en av eleverna en allvarlig ”metod” som kräkning. Det här kan vara ett tecken på att dessa två elever har utvecklat, eller kan utveckla någon form av ätstörning. Kräkning är en vanlig handling vid bulimi. Även kommentaren där eleven säger att han/hon slutat äta för att gå ner i vikt kan vara ett tecken på ätstörning. De flesta andra elever som kommenterat frågan verkar ha en mer hälsosam syn på hur de ska minska i vikt i form av hälsosam kost och motion. De flesta eleverna hade heller aldrig försökt gå ner i vikt eftersom de inte tyckte de behövde, vilket tyder på en sund inställning till sin kropp.

På frågan som handlade om elevernas uppfattning om det är vanligt att personer i deras ålder bantar. Svarade. 50 % av eleverna ansåg att det var vanligt eller ganska vanligt medan 25 % menar att det inte är så vanligt. 25 % menar att de inte vet någon som bantar. Jag tolkar det här som att det finns en ganska stor medvetenhet hos eleverna om vad bantning är och att det är vanligt eller ganska vanligt förekommande. Anorexi och Bulimi börjar med bantning i mer än hälften av alla kända fall enligt patientföreningen för Anorexi och Bulimi i Göteborg (1991).

5:3 Förekommer tendenser till ätstörningar hos eleverna som kan relateras till

anorexi eller bulimi?

Fråga 10: Har du någon gång låtit bli att äta i skolan eller hemma, för att du tänkt på din vikt?

0 20 40 60 1 2 3 Serie1

Diagram 6

6 % hade ofta eller ganska ofta låtit bli att äta i skolan eller hemma för att de tänkt på sin vikt och 25 % angav att det har hänt eller att det händer ibland. 69 % angav att det aldrig hänt. Det kan betyda att trots att en del elever funderar över sitt utseende och sin vikt, så är det ändå oftast så att de äter i skolan och hemma. Det betyder kanske att de är medvetna om hur viktigt det är att äta och att kroppen behöver mat och näring för att fungera.

En av mina frågor handlade om eleverna någon gång fått dåligt samvete över att de ätit svarade 11 % att de hade fått dåligt samvete över att de ätit. Av dessa var majoriteten flickor. 30 % svarade att det hände ibland och 60 % svarade att det aldrig hänt. Vid anorexi och bulimi får personen dåligt samvete när och om han/hon äter. 11 % av de tillfrågade eleverna någon gång dåligt samvete över att de har ätit. Det behöver inte betyda att de skulle ha en negativ inställning till mat, utan det är kanske något alla människor kan känna ibland.

6 Enkätundersökningen bland lärarna

Två pedagoger avstod från att svara, anledningen till det fick jag inte veta. Kanske var det pga av tidsbrist.

Nedan redovisar jag lärarnas svar på enkäten. Här anger jag inte procentsatserna eftersom antalet lärare är under 50. Frågorna 3, 4, 5 och 10 redovisas under rubriken 7 undervisningen om kroppen?

6:1 Hur medvetna är pedagoger om barns bantning och ätstörningar?

På fråga 1: Känner du till vad Anorexi och Bulimi är svarade alla fyra pedagoger ja. Deras kommentarer till det var följande:

” det är ätstörningar som det finns hjälp för tex anorexicentrum osv.”

” man börjar banta för att man tycker att man är för tjock, men kan sedan inte sluta. Man tycker att man är för tjock fast mani verkligheten är på gränsen till döden. Bulimia eller hetsätning. Här äter man emellan åt jättemycket men kräks upp maten igen.”

”Att personer med en stor önskan om att uppfylla alla krav från omgivningen+ sig själv lätt går över i att kontrollera sin vikt- matintag och sedan har svårt att sluta.”

”Tragiska tillstånd/ sjukdomar som oftast drabbar flickor.”

Alla fyra pedagoger hade mer eller mindre kunskap om vad ätstörningar är som vi ser i deras kommentarer. Det är en fördel för att kunna upptäcka den hos någon elev, för enligt (Berg 1998) så kan sjukdomarna vara väldigt svåra att upptäcka.

Frågan jag ställde om du under din tid som pedagog träffat elever som haft de här symptomen svarade tre av fyra pedagoger ja. Eftersom lärarantalet som besvarade enkäten var ganska litet så är det ganska mycket att tre pedagoger träffat elever med de här sjukdomarna.

På fråga 6 som handlade om läraren anser att det är vanligt att barn i årskurs 6 tänker mycket på vad de väger svarade alla pedagogerna ja. Enligt pedagogerna verkar det vara vanligt att eleverna tänker mycket på vikt och utseende, här framkommer det att alla pedagoger har en medvetenhet om det här. I svaren från eleverna framstod det däremot inte att det var så vanligt att de funderande mycket över sin vikt.

På följdfrågan om deras uppfattning om bantning, angav pedagogerna ganska lika svar. De ansåg att bantning oftast är något nyttigt om det görs på rätt sätt och för personer som behöver det. Men de påpekade även att det kan gå illa för somliga individer.

På fråga 7: Har du elever som du vet bantar svarade tre pedagoger ja och en pedagog nej

På fråga 8 om hur de agerar i dessa situationer svarade de tre pedagogerna som svarat ja på följande vis:

”Håller ett extra vakande öga och samtalar om det när ett naturligt tillfälle ges.” ”Kontaktar skolsköterskan och rådgör med henne om fortsatta åtgärder.”

”Försöker prata med dem.”

Majoriteten av de pedagoger som svarat på enkäten ansåg att de har eller haft elever som någon gång bantat och även här ser vi att pedagogerna i klasserna är väldigt medvetna om det. Antalet barn som bantar ökar, och det sjunker i åldrarna. Är det något som du som pedagog märkt av var också en av mina frågor, där svarade 3 av pedagogerna ja, 1 svarade nej.

6.2 Hur undervisar de om detta?

Två pedagoger ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om anorexi och bulimi för att kunna arbeta förebyggande mot ätstörningar hos elever (fråga 3). En pedagog ansåg sig inte ha tillräckliga kunskaper och den fjärde visste inte.

Det finns inte mycket forskning runt hur vi kan arbeta förebyggande, däremot finns det mycket forskning runt själva sjukdomarna. Det har visat sig i enkätsvaren att pedagogerna faktiskt arbetar i förebyggande syfte. De pedagoger som ansåg sig veta tillräckligt mycket ansåg sig inte behöva mer information.

Två av de tillfrågade lärarna hade velat få mer information om ätstörningar och hur man kan arbeta förebyggande svarade två pedagoger att de hade velat ha det, medan en pedagog inte ville ha mer information. Pedagogen som svarade nej skrev ändå i sin kommentar att alla måste hjälpas åt. Alla pedagogerna anser att det är deras ansvar, men de är också överens om att det är ett ansvar som är delat med många andra vuxna.

Alla fyra pedagogerna arbetar med uppdragen att stärka elevernas självkänsla, självförtroende och förmåga att fatta egna beslut om förhållningssätt och livsstil (fråga 4).

”Vårt arbete som pedagoger går ju mångt och mycket ut på att se till att eleverna stärks i sin självkänsla och självkännedom.” ”Vi är ju dessutom en skola med hälsoprofil på gott och on).”

”Vi har fysisk aktivitet på schemat, samt läser om kroppen och kost/ hälsa.”

”Hoppas jag!” ”Vi talar mycket om grupptryck, känna sig själv, sätta gränser för sig själv.” ”Vi skaffar oss faktakunskaper om kroppen.” ”Vi jobbar med värderingsövningar i alla möjliga sammanhang.” ”Under årskurs 4-6 har vi dessutom en fritidspedagog som jobbar enskilt med just dessa frågor.” ”Det är frågor om livsstil, ANT, sex, könsroller mm.”

Alla pedagoger anser sig arbeta för att stärka elevernas självkänsla, självförtroende och förmåga att fatta egna beslut om förhållningssätt och livsstil på olika sätt. Båda skolorna arbetar aktivt med hälsa. Det är viktigt att arbeta med detta för att förebygga bland annat ätstörningar.

”Tittar i tidningar, upptäcker ”reklamord” funderar på vilka målgrupper annonserna vänder sig till.”

”Man måste på något sätt få eleverna att förstå att alla ideal som sätts upp av dokusåpa, reklam, tidningar, modemagasin etc. är fabricerade ideal i kommersialismens tecken.” ”Vi har arbetat mycket med dagstidningar och gamla veckotidningar.” ”Tidningen i skolan TIS har många bra tips som vi har utnyttjat i vårt arbete.”

”Vi pratar om vilken näring kroppen behöver för att fungera och må bra.” ”Naturligtvis även om att bilderna oftast inte är i sitt original.”

Alla lärarna svarade att de arbetar tillsammans med sina elever kring mediernas inverkan på oss människor. Här hade jag i min fråga kunnat vara mer tydlig i vilka medier jag menar. Men jag uppfattar det som att lärarna syftar på samma medier som jag menade, som tv och

tidningar. I Lpo 94 står det att vi pedagoger har som uppgift att lära eleverna att bli kritiska granskare och alla fyra pedagoger arbetade på ett eller annat sätt med det. I Socialstyrelsens

Ett liv av vikt (1993) står det att ett sätt att arbeta förebyggande, är genom att diskutera bilden

av män och kvinnor idag och reklamens budskap.

Tre av pedagogerna ansåg att det var deras uppgift att förebygga uppkomsten av ätstörningar (fråga 12) och att det var deras ansvar som pedagoger, tillsammans med föräldrar och det övriga samhället. Pedagogen som inte ansåg att det var lärarnas uppgift kommenterade det med att ”alla måste hjälpas åt”. Pedagogen som svarade nej skrev ändå i sin kommentar att alla måste hjälpas åt. Alla pedagogerna anser att det är deras ansvar, men de är också överens om att det är ett ansvar som är delat med många andra vuxna, som fritidspedagoger,

idrottslärare, föräldrar och andra vuxna som är i kontakt med barn.

7. Undervisning om vad kroppen behöver – en jämförelse

mellan lärarsvar och elevsvar

Svaren från elevenkäten på frågorna 2, 3 och 14 ställs mot svaren från lärarenkäten på frågorna 4, 5 och 10 för att se likheter och skillnader i svaren.I enkäterna till eleverna och lärarna ställer jag frågor som liknar varandra gällande hur undervisningen ser ut i avseende av att lära sig ta hand om sin kropp. Jag ställer frågorna till båda parter eftersom jag vill kunna jämföra deras syn och svar med varandra.

På fråga 5 samtalar du ofta med dina elever om vad kroppen behöver, i form av motion, mat och näringsämnen svarade alla fyra pedagogerna att de ofta gör det.

Två liknande frågor ställdes till eleverna: Brukar ni på lektionerna tala om kroppen, hur den utvecklas och hur man tar hand om sin kropp på bästa sätt tyckte 83 % av eleverna att de ofta eller någon gång samtalade om hur kroppen utvecklas och hur man tar hand om den på bästa sätt. 17 % ansåg att de aldrig samtalar om det här på lektionerna.

På fråga 3 till eleverna som är liknande den frågan som lärarna fick, om de brukar samtala om vad som är nyttigt för kroppen, så som motion och nyttig mat svarade 73 % att de gjorde det ofta eller ibland. 27 % svarade att de aldrig gjorde det. Frågorna är liknande varandra men svaren blev lite olika procentmässigt sätt. Alla fyra pedagogerna skrev att de ofta samtalade med sina elever om det här. Majoriteten av eleverna ansåg också det, men det var ett litet antal som inte ansåg att de samtalade om det här. Det är svårt att säga varför uppfattningarna skiljer sig åt, kanske kan det vara så att eleverna inte uppfattar att det är det lärarna talar om. Att samtala om vad kroppen behöver i form av kost och motion med sina elever är ett sätt att arbeta förebyggande enligt Socialstyrelsen (1999). Som pedagog fokuserar du på det friska och hälsosamma i en positiv kontext. Som man kan utläsa från kommentarerna från

pedagogerna så är det just så de arbetar.

8 Slutsatser och diskussion

Det förekom att elever i årskurs sex bantar, trots deras unga ålder. Trots att 30 % av eleverna uppgav att de var nöjda med sitt utseende och vikt, så var det ändå 31 % av eleverna som uppgav att de försökt gå ner i vikt någon gång eller ofta. Det behöver absolut inte betyda att de här eleverna som försökt gå ner i vikt har någon form av ätstörning. Som jag tidigare skrev i min kunskapsbakgrund, finns det många olika grader av ätstörningar, och då handlar det om att människan har en störning som ligger utanför det ”normala” beteendet ska också vara bestående, Att ha försökt att gå ner i vikt någon gång är inget bestående beteende.

Slutsatserna till varför de bantar drar jag genom att ha läst deras kommentarer till varför de inte är nöjda med sitt utseende. En ofta förekommande kommentar är att de anser sig vara tjocka och ”feta” som de själv skriver. 31 % av eleverna har antagligen blivit påverkade av

medierna, på ett sådant sätt att de önskar att de såg ut som modellerna i reklamen. Här ser jag hur stark mediernas påverkan är på våra barn och elever.

Det framkommer även i undersökningen att 7 % eleverna kan ligga i riskzonen att utveckla någon form av ätstörning. Dessa visar genom sina svar att de kan ligga i riskzonen för att utveckla sjukdomen eftersom två av eleverna uppgav att de spyr upp sin mat och fyra av eleverna att de slutat äta för att minska i vikt.

Lärarna i undersökningen är också medvetna om sina elevers bantning, och arbetar på olika sätt med att granska mediernas budskap tillsammans med sina elever. Pedagogerna arbetar också på olika sätt för att stärka elevernas självförtroende och självkänsla. De talar om kroppen och kroppens behov och utveckling med eleverna och det visar på att pedagogerna arbetar för att minska förekomsten av bantning och ätstörningar hos elever. Det har visat sig genom min undersökning att lärarna jag studerat i årskurs sex är medvetna om barns bantning och deras ätstörningar, att de på olika sätt talar med sina elever om det och att de faktiskt arbetar kring det här. Det var inga synliga skillnader i elevsvaren mellan skolorna vilket är förväntat då båda hade hälsoprofil.

8.1 Metoddiskussion

Jag använde mig av en kvantitativ undersökning i form av en enkätstudie när jag genomförde min undersökning. Syftet med det var att jag hade många frågor som var mätbara, och jag ville få fram antal och mönster i deras svar som jag sedan skulle kunna analysera. Jag ansåg även att det kunde bli svårt för mig att på kort tid få eleverna att öppna sig för mig och besvara så känsliga frågor i en intervju. Därför valde jag att använda mig av enkäter. Enkäterna var också ett bra sätt för mig att få en större population.

Jag anser inte att mina frågor var otydliga eller skapade några missförstånd. Några av mina frågor i elevenkäten innehåll ganska liknande frågor, och jag inser nu i efterhand att jag möjligtvis hade kunnat ta bort någon fråga. Nu i efterhand inser jag att jag kunde ha varit med och delat ut enkäterna till lärarna och eleverna för att kontakten skulle ha blivit ännu bättre.

Jag valde att inte ställa frågor som direkt berörde sjukdomarna anorexi eller bulimi eftersom tidigare projekt som gjorts (Socialstyrelsen, 1999) visat att när ungdomar fått ökad kunskap

och medvetenhet om de här sjukdomarna ökade antalet fall av ätstörningar bland dem. Jag ville inte påverka eleverna negativt, vilket resulterade i att jag inte kunde ställa vissa frågor som hade kunnat vara bra för min undersökning.

Jag hade kunnat välja att undersöka två andra skolor men gjorde ett bekvämlighetsurval på grund av den tid som stod till mitt förfogande. Anledning till att jag fick tillbaka endast fyra av sex lärarenkäter vet jag inte, men det blev ett bortfall på två pedagoger. Jag fick emellertid väldigt utförliga svar av de fyra pedagogerna som besvarade enkäten, så bortfallet anser inte jag påverka min undersökning.

8.2 Resultatdiskussion

Tidigare studier (Socialstyrelsen 1993, Berg 1998) visar på att det är flest flickor som drabbas av anorexi och bulimi. Det kunde jag få större förståelse för genom min undersökning.

Flickorna var mest kritiska till sig själv och den egna kroppen. De var i majoritet på de flesta av svaren av negativ karaktär. Flickorna var också de som oftast blivit utsatta för kränkande kommentarer. Som det visade sig genom IDA- projektet (investigation of dieting behaviors in adolecents) var det främst flickor i mellanstadiet och som blivit retade för sin vikt som ville gå ner i vikt och bli smala. Det var något som också visade sig i min undersökning eftersom det var mest förekommande att flickorna försökt gå ner i vikt.

Det fanns pojkar som uppgav att de försökt banta och som inte var nöjda med sig själva, men de var betydligt färre än flickorna. Vad kan det bero på? Har det med uppfostran att göra, hur samhället ser på kvinnan eller kan det vara genetiskt betingat? Inte ens forskarna är helt överens eller säkra på vad det beror på. Min tanke är att det kanske inte är lika vanligt bland pojkar att de retar varandra för utseendet. Det kanske är mest flickor som utsätts för

kränkande kommentarer som rör deras utseende o vikt.

Som det framkommer i undersökningen, är bantning, missnöje med den egna kroppen och dåligt självförtroende förekommande bland elever i de här åldrarna. Jag anser att det är viktigt att studenterna under sin tid på lärarutbildningen får kunskaper om detta genom

litteraturstudier och föreläsningar. Nu menar jag inte att vi studenter ska studera det på djupet, men att vi som blivande pedagoger känner till problemen som finns och hur vi ska och kan arbeta. Vi som pedagoger måste arbeta för att förbättra situationen i skolan för våra elever. Vi måste arbeta regelbundet med att stärka våra elevers självkänsla och bygga upp den redan från

tidig ålder. Man måste tala om allas lika värde, bygga upp strategier för stresshantering och arbeta för att motverka en negativ påverkan av mediernas snedvridna ideal hos våra elever. I de referenser jag använt mig av är de flesta forskare överens om att sjukdomarna uppstår i en kombination mellan de olika faktorerna. Därför är det bra om pedagogerna har kunskap om det här och berör alla delarna i sin undervisning. Men forskarna är även överens om att det behövs mer forskning kring hur man kan arbeta i förebyggande syfte.

Något som också framkom i resultatet var att pedagoger arbetar på ett sådant sätt som forskare Socialstyrelsen 1993, Berg, 1998 anser att man ska göra med sina elever. Pedagogerna

fokuserar på det friska, samtalar om kroppen, arbetar för att stärka sina elevers självkänsla och självförtroende. Det hade ju visat sig att i ett skolprojekt i Norge, där man hade spridit information och kunskap till eleverna om ätstörningar bara hade resulterat i en ökad spridelse bland barnen. Fastän pedagogerna inte gjort det utan fokuserat på det friska, förekom det bantning och dålig inställning till den egna kroppen bland eleverna. Det måste betyda att mer måste göras i samhället för att minska antalet elever som bantar på ett osunt vis.

Det behövs mer forskning om hur man ska förhindra uppkomsten av de här ätstörningarna. Något som hade varit intressant att studera är hur flickors skol- och livssituation skiljer sig från pojkarnas? Vilka krav känner de på sig själv och vilka kommer från omgivningen och hur blev de som lider av Anorexi och Bulimi idag bemötta och hjälpta under sin skoltid?

Genom mitt arbete, har jag fått kunskaper om bantning bland unga, ätstörningar och hur jag som pedagog kan arbeta för att till en viss del minska att de här problemen uppstår bland mina elever. Jag tror inte att jag fullt ut kan förhindra att de här problemen uppstår eftersom det är många faktorer som spelar in för att en människa ska utveckla sjukdomarna anorexi och bulimi. Jag kan arbeta i förebyggande syfte och därmed bidra till att minska uppkomsten av de här ätstörningarna bland mina framtida elever eftersom jag fått en större medvetenhet om hur de kan uppstå, vem som kan drabbas och hur jag kan arbeta preventivt. Som jag skrev tidigare i min kunskapsbakgrund är det viktigt att man talar med sina elever om människors lika värde och individuella olikheter. Många skolor arbetar aktivt emot mobbing och jag tror fler skolor börjat göra det sedan skolan fick en likabehandlingsplan. Där igenom är det skolans ansvar enligt lag att sätta stopp för och förebygga/förhindra att elever utsätts för kränkande behandling. Alla pedagoger borde få ta del om kunskaper kring hur man skapar en

bra lärandesituation för eleverna och ett bra undervisningssätt om det här i klassrummet. Större kunskaper om det här problemet kan ge förutsättningar för att arbeta förebyggande och på så sätt minska problemen bland unga människor idag.

Källförteckning

Berg Kelly, Kristina (1998) Ungdomsmedicin. Stockholm: Liber AB.

Eriksson, Bengt och Carlsson, Göran. (2001) Ätstörningar: en strategisk behandlingsmodell. Lund: Studentlitteratur

Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen (1993) Ett liv av vikt. Regeringsuppdrag om

anorexi/bulimi Stockholm: Socialstyrelsen

Folkhälsoinstitutet (1999) Ett liv av vikt, fem år senare. Jönköping: Småland.

Johansson, Bo & Svedner Per Olov (2004) Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala

Johnsson, Per (1990) Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa, självbild, försvar och

differentiering. Lund: Doktorsavhandling. Lunds Universitet.

Patel Runa & Bo Davidsson (2003) Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning Lund: Studentlitteratur

Patientföreningen för Anorexi och Bulimi Nervosa. (1991). Göteborg.

Repstad, Pål (1999) Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Svenska föreningen för psykisk hälsovård (1991) Anorexia och Bulimia Nervosa- självsvält

och hetsätning- (Sfph`s monografiserie nr 27). Stockholm

Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,

förskoleklassen och fritidshemmet, Lpo 94. Stockholm

Artikel i tidning:

Bilaga 1a

Enkätfrågor till lärare i årskurs sex.

Man□ Kvinna□ Ålder?____

Yrke?___________________

Hur många år har du arbetat inom det här yrket?______

1. Känner du till vad anorexia och bulimia nervosa är?

Ja□ Nej□

Om du svarat ja på frågan, vad vet du i så fall om

det?________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

2. Har du under din tid som pedagog träffat elever som haft de här symptomen?

Ja □ Nej □ Vet ej □

3. Anser du att du som pedagog har tillräcklig kunskap om anorexi och bulimi för att kunna arbeta förebyggande mot ätstörningar hos elever?

Ja □ Nej □ Vet ej □

4. Det är viktigt att i förebyggande syfte verka för att stärka elevernas självkänsla,

självförtroende och förmåga att fatta egna beslut om förhållningssätt och livsstil. Arbetar du som pedagog med de här uppdragen?

Ja □ Nej □ Vet ej □ Om ”ja” hur i så fall?_______________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

Bilaga 1b

5. Samtalar du ofta med dina elever om vad kroppen behöver, i form av motion, mat och näringsämnen?

Ja□ Nej□ Annat□

6. Bantning ibland unga, kan vara en utlösande faktor för att utveckla anorexi och bulimi. Anser du att det är vanligt att barn i årskurs sex tänker mycket på vad de väger?

Ja □ Nej□ Vet ej□

Vad är din uppfattning om vad bantning

är?________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 7. Har du elever som du vet bantar? Om inte, gå till fråga 10 .

Ja□ Nej□ Vet ej□ 8. Hur gör du i dessa situationer?_________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ _________________________________________________________________________ 9. Antalet barn som bantar ökar, och det sjunker i åldrarna. Är det något som du som pedagog märkt av?

Ja□ Nej□ Vet ej□

10. Betoningen på en smal, stark och vältränad kropp är stor i vårt samhälle. Detta förmedlas speciellt genom medierna. Arbetar du som lärare med mediernas påverkan på oss människor tillsammans med dina elever?

Ja□ Nej□ Vet ej□

Annat______________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

Bilaga1c

Om du svarat ja på fråga 10, hur arbetar du

då?________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ 11. Har du som lärare velat få mer information om ätstörningar och hur man kan arbeta förebyggande?

Ja□ Nej□

Annat_____________________________

12. Anser du att det är din uppgift som pedagog att förebygga uppkomsten av ätstörningar bland skolelever?

Ja□ Nej□ Vet ej□

Annat______________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________

Tack för att ni svarade på min enkätundersökning! Mvh Emma Stenfell

Bilaga 2

Enkätfrågor till elever i årskurs sex.

1.Kön?

flicka  pojke

2.Brukar ni på lektionerna prata om kroppen, hur den utvecklas och hur man tar hand om sin egen kropp på bästa sätt?

Ja, ofta Någon gång Aldrig

3. Brukar ni samtala om vad som är nyttigt för kroppen, så som motion och nyttig mat? Ja ofta 

Någon gång Aldrig

4. Är du nöjd med hur du ser ut? Ja, mycket nöjd Ganska nöjd  Inte så nöjd Nej inte alls nöjd

Om du inte är nöjd, vad är det du inte är nöjd med?

Svar:____________________________________________________________ ________________________________________________________________ 5. Vad tycker du om din vikt?

Jag är nöjd och trivs med min vikt Jag tycker den är ok

Jag tycker jag väger för mycket Jag tycker jag väger för lite Trivs inte alls med min vikt Annat

6. Har någon person någon gång påpekat din vikt eller ditt utseende på något sätt som gjorde dig arg eller ledsen?

Ja, ofta Någon gång Det har hänt  Aldrig

Bilaga 2b 7. Påverkade det dig så att du försökte ändra ditt utseende eller din vikt?

Ja □ Nej □ Vet inte□

8. Har du någon gång försökt att gå ner i vikt? Om du svarar ja, skriv hur du gjorde på raderna nedanför.

Ja, ofta Någon gång Har tänkt på det Nej aldrig

På vilket sätt försökte du gå ner i

vikt?_______________________________________________________________________ ___________________________________________________________________________ _________________________________________________________________

9. Vet du om det är vanligt att personer i din ålder bantar (försöker gå ner i vikt)? Ja, det är vanligt

Det är ganska vanligt Inte så vanligt

Ingen vad jag vet

10. Har du någon gång låtit bli att äta i skolan eller hemma, för att du tänkt på din vikt? Ja, ofta

Ja, ganska ofta

Sällan, men det händer ibland Det har hänt

Aldrig

11. Har du någon gång fått dåligt samvete eller mått dåligt över att du ätit? Ja 

Ibland  Aldrig 

12. Är det viktigt att vara smal? Ja mycket viktigt Ganska viktigt Inte viktigt alls Vet ej

Bilaga 2c 13. När du ser reklam på tv och tidningar, med smala vackra människor,

hur reagerar och tänker du då? Skriv ditt svar här nedanför.

Svar:____________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ ________________________________________________________________________ 14. Hade du velat arbeta och få mer information i skolan om vad som är bra för kroppen, och hur kroppen utvecklas både inuti och utanpå?

Ja, det behövs

Får mycket information redan Nej, det behövs inte

Tack för att ni besvarade mina frågor Med vänlig hälsning Emma Stenfell

Bilaga 3 Malmö 25 April 2006

Hej!

Mitt namn är Emma Stenfell. Jag går min sista termin på Malmö högskola och studerar till lärare för de tidigare åren i skolan. Jag som student har en sista uppgift innan jag är färdig som lärare, och det är att skriva mitt examensarbete och fördjupa mina praktiska och teoretiska kunskaper i en rapport.

Undersökningen handlar om elever i årskurs sex syn på bantning, om det förekommer, hur vanligt det är och hur och om pedagoger i årskurs sex berör det här i sin undervisning. Anledningen till att jag vill undersöka det här är att när jag som färdig lärare börjar arbeta med barn, vill känna till och veta så mycket jag kan omkring det här så att jag tillsammans med mina elever kan motverka de dåliga effekter som kan uppstå genom att banta som barn. Jag har valt att avgränsa mig till årskurs sex, och har därför vänt mig till er i min

undersökning. Jag behöver verkligen er hjälp i de här och ber er därför fylla i bifogad enkät. Ni är helt anonyma, och ska inte skriva namn på er enkät. Ingen kommer att veta vem som har svarat vad på frågorna. Undersökningen är helt frivillig att delta i, men jag är väldigt tacksam om ni vill deltaga eftersom jag är beroende av era svar.

Ni kommer få enkäter av mig vecka 18, och eftersom jag har ganska begränsad tid på mig att göra undersökningen, hoppas jag att jag kan få mina svar i slutet av vecka 19 när jag kommer till er igen. Ansvarig för undersökningen är Malmö högskola, men är det något ni undrar över går det bra att ringa mig på 0735-85 72 18 eller mejla mig på ll020650@stud.mah.se.

Tack på förhand! Emma Stenfell